Sök i Ratio Lex

Angående anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg

1930-03-14 · 139 sidor, varav 135 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 135 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:234, Angående anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 234.

1

Nr 234.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående anskaffande av

ytterligare ett statens isbrytarfartyg; given Stockholms slott

den 14 mars 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över liandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Vilhelm Lundvik.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Lundvik:

Genom beslut den 22 mars 1929 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

handelsdepartementet att tillkalla högst sex personer för att såsom sakkunniga

inom departementet verkställa utredning av frågan om förstärkning

av landets isbrytarberedskap. I anledning härav tillkallade jag

den 10 april 1929 vice häradshövdingen E. F. Wehtje, kommerserådet C.

Bihang till riksdagens protokoll 19,‘10. 1 sami. 197 höft. (Nr 234.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

E. Landberg, direktören J. W. R. Lilliestråle, ledamoten av riksdagens

första kammare, sjökaptenen O. A. Nordborg, ledamoten av riksdagens

andra kammare, direktören O. E. Nylander samt chefen för sjöförsvarets

kommandoexpedition, kommendören N. E. F. Selander att såsom sakkunniga

verkställa ifrågavarande utredningsarbete, därvid uppdrogs åt vice

häradshövdingen Wehtje att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas

arbete och åt kommerserådet Landberg att tillika tjänstgöra såsom

sekreterare vid utredningsarbetet.

Den närmare innebörden av det de sakkunniga lämnade uppdraget framgår

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för förenämnda den 22

mars 1929. Jag vill erinra örn att jag i denna fråga anförde bland annat

följande:

»De svårigheter, som på grund av isförhållandena under innevarande

vinter uppkommit för sjöfarten på svenska hamnar och i svenska farvatten,

hava framkallat krav från olika håll på vidtagande av åtgärder till

förstärkande av landets isbrytarberedskap. Sålunda hava framställningar

i dylikt syfte inkommit från Sveriges allmänna sjöfartsförening och

Stockholms handelskammare, varjämte yrkanden örn åtgärder av antytt

slag framlades vid ett den 15 innevarande månad av Skånes handelskammare

anordnat möte i Malmö med representanter för olika grenar av det

sydsvenska näringslivet. I detta sammanhang bör även erinras örn den från

järnvägsstyrelsen inkomna framställningen örn användning av statens

järnvägars förnyelsefond för byggande av en isbrytande godsfärja för

trafiken mellan Trälleberg och Sassnitz, vilken trafik som bekant på grund

av ishinder måst avbrytas under åtskilliga dagar. Det lärer icke kunna

bestridas, att de skador och förluster, som genom isblockaden tillfogats

såväl sjöfarten som import- och exporthandeln, samt de risker, som vid

många tillfällen förelegat för infrusna fartyg och deras besättningar,

varit så allvarliga, att det måste anses påkallat att undersöka, vilka åtgärder

böra vidtagas för avvärjande, såvitt möjligt, av liknande svårartade

följder av isblockader i framtiden. Åtgärder i sådant syfte synas så mycket

mer behövliga som man å vetenskapligt håll lär vara böjd för det antagandet,

att den långa period av jämförelsevis blida vintrar, som föregått

den sista vintern, efterträtts av en period med starkare vinterkyla. Ett

ytterligare skäl för isbrytarfrågans upptagande till förnyad prövning

utgöra de ökade krav på öppethållande av vintersjöfarten på vårt land,

som följa av dels den allmänna utvecklingen utav vårt handelsutbyte med

främmande länder, dels oek, särskilt beträffande flera av våra viktigaste

exportvaror, den ej minst ur konkurrenshänsyn framtvungna nödvändigheten

utav att, å ena sidan, fördela utförseln på så lång period av året som

möjligt och, å andra sidan, fullgöra avtalade leveranser regelbundet utan

störande avbrott.

Det spörsmål, som vid en undersökning sådan som den nu ifrågasatta i

främsta rummet uppställer sig till besvarande, rör i vad mån statens isbrytarmateriel

lämpligen bör utökas. En utväg till förstärkning av den

statliga isbrytarberedskapen, som härvidlag torde höra prövas, är samverkan

av liknande art, som den vilken åstadkommits mellan staten och

Stockholms stad, med andra kommuner, som disponera eller kunna förväntas

komma att anskaffa isbrytare av tillräcklig kapacitet för att vara

användbar vid havsisbrytning. Då det lär vara under övervägande att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

för Göteborgs stads räkning bygga en sådan isbrytare, torde närmast

böra undersökas, huruvida förutsättningar finnas för träffande av en

liknande överenskommelse med Göteborg som den med Stockholm. Dylika

anordningar synas erbjuda vissa, nationalekonomiska fördelar därigenom,

att de möjliggöra ett bättre utnyttjande av materielen, varjämte

de kunna förutsättas ställa sig billigare för statskassan än anskaffandet

av isbrytarfartyg, avsedda uteslutande för sådan isbrytning, som bör ankomma

på staten. Erfarenheterna såväl från tidigare år som från innevarande

års isbrytarkampanj, under vilken Stockholms stad kunnat avvara

sin »Isbrytaren II», så att denna kunnat tagas i anspråk såsom ersättare

för statsisbrytaren, hava också ådagalagt, att ifrågavarande anordningar

under gynnsamma förhållanden äro ändamålsenliga. Emellertid

lida de av den svagheten, att det alltid är ovisst, huruvida i en given situation

vederbörande kommun icke själv behöver sin isbrytare, i vilket

fall staten följaktligen icke kan få den hjälp, som samtidigt kanske är

synnerligen behövlig.

Med hänsyn härtill och då ett avtal liknande det med Stockholms stad

träffade väl knappast kan tänkas under närmaste åren komma till stånd

annat än möjligen med Göteborg, synes tanken på byggande av ännu en

statsisbrytare böra upptagas till prövning. Såväl statsisbrytarens vid

början av årets kampanj i de sydligare farvattnen inträffade grundstötning

som de haverier, vilka senare drabbat andra med isbrytning sysselsatta

fartyg, hava till fullo visat, med vilka risker isbrytningsarbetet är

förenat. Redan denna omständighet talar för att en reserv till statsisbrytaren

anskaffas. Härtill kommer, att sådana förhållanden ej sällan

kunna inträffa, att statlig isbrytarhjälp påkallas samtidigt i olika farvatten

utanför våra långsträckta kuster. Erfarenheten ej minst från årets

kampanj hava slutligen visat att under svåra isförhållanden samarbete

mellan två isbrytare ofta kräves för att erforderlig effekt skall kunna

uppnås.

Vid den av mig nu ifrågasatta utredningen lärer det bliva nödvändigt

att även upptaga frågan örn konstruktionssätt, storlek och maskinstyrka

för en eventuell ny statsisbrytare. Härvid böra å ena sidan beaktas de

från olika håll framställda yrkandena på ett fartyg av kraftigare typ än

det nuvarande, men å andra sidan även behovet .att kunna använda en

ny isbrytare i grunda och ur navigationssynpunkt besvärliga farleder såsom

i Öresund. Även befäls- och bemanningsfrågans ordnande samt icke

minst den lämpliga organisationen av isbrytningsarbetet böra med stöd

av den senaste vinterns erfarenheter komma under omprövning.___

Jämte frågan örn förstärkning av vår isbrytarmateriel synes slutligen i

anslutning till denna vinters erfarenheter böra tagas under omprövning,

huruvida förutsättningar finnas för ordnande för framtiden av internationellt

samarbete beträffande isbrytningen i Öresund.»

Vid tiden för avlåtandet av 1930 års statsverksproposition pågick ännu

de sakkunnigas arbete. Emellertid hade de sakunniga därvid upptagit

frågan örn anskaffande av en ny statsisbrytare och i anslutning därtill

uppdragit åt ingenjören O. R. von Sydow att utarbeta vissa alternativa

förslagsritningar för ett sådant fartyg med tillhörande specifikationer.

På därom av de sakkunniga gjord framställning hade Kungl. Majit

den G december 1929 uppdragit åt marinförvaltningen att från ett antal

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

skeppsvarv införskaffa kostnadsuppgift beträffande ett a art av de olika

föreliggande alternativen samt att, sedan uppgifterna inkommit, lämna

sin medverkan vid dessas granskning.

Under punkt 31 av tionde huvudtiteln av nämnda statsverksproposition

anförde jag, bland annat, att, med hänsyn till erfarenheterna fran förliden

senvinter, vilka syntes mig hava ådagalagt nödvändigheten av att

åt staten bereddes möjlighet att i vidsträcktare mån, än vad med nu tillgängliga

hjälpmedel kunde ske, lämna sjöfarten stöd och hjälp i dess

ansträngningar att uppehålla vintertrafiken på våra kuster, holle även

jag för troligt, att anskaffandet av en ny statsisbrytare skulle visa sig

ofrånkomligt. Jag ansåge därför, att man redan nu borde räkna med

denna eventualitet. Vad anginge kostnaden för ett dylikt fartygs anskaffande,

kunde densamma för det dåvarande icke exakt uppgivas. I avvaktan

på de anbud, som beträffande ett vart av de uppgjorda alternativen

kunde avgivas, syntes mig lämpligast, att anskaffningskostnaden beräknades

till samma belopp, vartill de sakkunniga, efter vad de under

hand meddelat mig, i sina kalkyler kommit, eller 3,000,000 kronor. Av

detta belopp borde hälften eller 1,500,000 kronor upptagas å riksstaten för

budgetåret 1930/1931. I enlighet härmed föreslog Kungl. Majit riksdagen

att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

förelagd, till anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg för

budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag av 1,500,000

kronor.

I ett den 5 februari 1930 dagtecknat betänkande hava ovannämnda sakkunniga

— isbrytarsakkunniga — framlagt resultaten av den utav dem

verkställda utredningen. Sedan lotsstyrelsen och chefen för marinstaben

den 11, kommerskollegium den 15 och marinförvaltningen den 18 februari

1930 avgivit infordrade utlåtanden över berörda betänkande, får

jag nu för Kungl. Majit anmäla detta ärende.

Innan jag ingår på en redogörelse för de sakkunnigas förslag och de

däröver avgivna utlåtandena, torde här få återgivas en i de sakkunnigas

betänkande lämnad översikt över vintersjöfartsfrågan och dess utveckling.

De svenska statsmakterna och vintersjöfartsfrågan till och med tiden för

Statsisbrytårens anskaffande och nuvarande avtal med Stockholms stad.

Motion i riks- De svenska statsmakterna ställdes först år 1913 inför frågan örn isbrytdagen

år 1913. ning för vintersjöfart såsom en i egentlig mening statens angelägenhet.

I en vid nämnda års riksdag av herr Palmstierna m. fl. inom andra kammaren

väckt motion (nr 5) hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

gående lämpligaste sättet att åstadkomma isbrytning utmed Norrlandskusten

i dess hamnar och vid dess kustorter, så att sjöfarten kunde uppehållas

längre på hösten och börja tidigare på våren, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Denna motion

vann icke riksdagens bifall.

Samma års riksdag fick emellertid även på annat sätt taga ställning

till vintersjöfartsfrågan. I anledning av framställningar från Stockholms

stads hamnstyrelse hade nämligen Kungl. Majit i statsverkspropositionen

beräknat särskilda anslag å tillsammans 175,000 kronor såsom bidrag till

Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare. I särskild proposition

(nr 51) föreslogs i anslutning härtill, att riksdagen måtte under vissa villkor

såsom bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en för genombrytande

av packis byggd isbrytare av storlek och beskaffenhet i övrigt,

som av marinförvaltningen prövades vara för marinens behov tillfredsställande,

bevilja ett anslag av 350,000 kronor samt därav på extra stat

för 1914 anvisa halva beloppet eller 175,000 kronor, att utgå med hälften

eller 87,500 kronor från vardera av riksstatens femte och sjunde huvudtitlar,

med rätt för Kungl. Majit att disponera nämnda belopp å 175,000

kronor redan under år 1913. Såsom villkor för bidragets åtnjutande

föreslogs, att fartyget, som borde bliva stadens uteslutande egendom,

finge av staten i fredstid — under vintertid dock endast såvitt ej öppenhållandet

av för handelssjöfarten erforderlig ränna till Stockholm därigenom

äventyrades — mot bestridande av kostnaden för förbrukade materialier

disponeras efter för varje gång mellan sjöförsvarsdepartementet

och Stockholms stads hamnstyrelse träffad överenskommelse.

Riksdagen (skrivelse nr 19) fann ett samarbete i förevarande angelägenhet

mellan staten och Stockholms stad vara önskvärt framför allt i sjöförsvarets

intresse och ansåg sig därför böra bifalla Kungl. Majits förslag

örn att från femte huvudtiteln finge utgå bidrag till anskaffande av en

för genombrytande av packis byggd isbrytare. Däremot ansåg sig riksdagen

icke kunna biträda förslaget örn utgående för ändamålet av enahanda

bidrag från sjunde huvudtiteln, då därigenom möjligen skulle

framkallas anspråk från andra håll på liknande subventioner. Emellertid

hade riksdagen icke förbisett betydelsen för landet i dess helhet, att

huvudstaden utan avbrott hölies tillgänglig för handelsflottans fartyg.

Riksdagen, som ansåge, att frågan ej då borde förfalla, föreställde sig, att,

därest Kungl. Majit skulle finna handelns intressen fordra, att från det

allmännas sida vidtoges åtgärder för främjande av detta mål, Kungl.

Majit icke saknade tillfälle att från handels- och sjöfartsfonden anvisa

de medel, som i detta hänseende kunde finnas erforderliga. 1 enlighet

härmed beviljade riksdagen halva det föreslagna anslaget, eller alltså

175,000 kronor, varav 87,500 kronor anvisades på extra stat för år

1914 att utgå från riksstatens femte huvudtitel med rätt för Kungl.

Majit att disponera beloppet redan under år 1913. Det återstående belop
-

1’roposition

vid 1913 års

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition Nr 234.

Kontrakt med

Stockholms

stad.

Statsbidrag

till driftkostnaderna

för Stockholms

stads isbrytare.

Statsbidrag

till Malmö

stad för isbrytning.

pet, 87,500 kronor, anvisades av 1914 års senare riksdag, likaledes under

femte huvudtiteln, å extra stat för år 1915, med rätt för Kungl. Majit

att låta utanordna beloppet redan under år 1914.

Vid föredragning den 7 mars 1913 av riksdagens skrivelse förklarade

sig Kungl. Majit vilja såsom bidrag till anskaffande av ifrågavarande

isbrytare ställa till Stockholms stads förfogande, förutom de av riksdagen

beviljade medel, ett lika stort belopp, 175,000 kronor, att under

loppet av två år bestridas av handels- och sjöfartsfonden. Hela statsbidraget

utgjorde alltså 350,000 kronor.

Angående anskaffande av isbrytaren i fråga avslutades den 27 oktober

1913 kontrakt mellan marinförvaltningen och Stockholms stads hamnstyrelse.

Genom detta kontrakt förband sig staden att anskaffa, underhålla

och driva en för genombrytande av packis byggd isbrytare av viss

beskaffenhet, storlek och maskinstyrka, vilken isbrytare på vissa villkor

skulle kunna av staten disponeras.

Isbrytarfartyget, som blev färdigt år 1915, benämnes »Isbrytaren II».

Den var den första svenska isbrytaren av den amerikanska typen och

det första svenska isbrytarfartyg, vars kapacitet jämväl avsåg havsisbry

tning.

I samband med beslutet örn beviljande av medel till anskaffandet av

»Isbrytaren II» anvisade Kungl. Majit därjämte från handels- och sjöfartsfonden

ett årligt belopp av 20.750 kronor såsom bidrag till bestridande

av kostnaderna för isbrytarens drift, assurans och underhåll att

utgå under en tid av fem år från och med år 1915. Även för driften av

det av Stockholms stad år 1896 anskaffade mindre isbrytarfartyget »Isbrytaren»,

sedermera »Isbrytaren I», har under åren 1897—1924 visst

statsbidrag utgått. Detta statsbidrag utgjorde för ett vart av åren 1897

—1901 10,000 kronor, för ett vart av åren 1902—1917 12,000 kronor oell för

ett vart av åren 1918 och 1919 18,000 kronor. Jämväl dessa belopp hava

utgått från handels- och sjöfartsfonden. För ett vart av åren 1920—1924

beviljades för båda isbrytarna ett sammanlagt statsbidrag av 38,750 kronor.

Staten bar sålunda från och med år 1897 till och med år 1924 för

verkställande av isbrytning i de till Stockholm angränsande farvattnen

utgivit i form av bidrag till de därvid använda isbrytarfartygens driftkostnader

tillsammans 575,500 kronor, allt från handels- och sjöfartsfonden.

I detta sammanhang torde förtjäna erinras örn det statsbidrag, som

under en längre följd av år utgått till Malmö stad mot förbindelse för

staden att medelst isbrytarångfartyg bålla dess hamn med inseglingsränna

för sjöfarten städse öppen. Detta bidrag har årligen utgått sedan

år 1881, därav under ett vart av åren till och med 1919 med 5,000 kronor,

från och med år 1920 till och med år 1927 med 10,000 kronor och därefter

årligen med 8,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Den vid 1913 års riksdag behandlade frågan om förbättring av vintertrafiken

på Norrland upptogs ånyo vid 1916 års riksdag på grund av en

av herr Lubeck m. fl. inom andra kammaren väckt motion (nr 2). Däri

hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära föranstaltande

av utredning angående åtgärder för underlättande av vintertrafiken utmed

Norrlandskusten och på de norrländska hamnarna.

Efter att hava inhämtat yttranden från åtskilliga myndigheter och

korporationer, vilka enhälligt uttalade sig i tillstyrkande riktning, förordade

vederbörande utskott bifall till motionen, vareftei riksdagen

(skrivelse nr 144) anhöll, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning

i ämnet och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

I riksdagens skrivelse till Kungl. Majit framhölls, bland annat, hurusom

av föreliggande utredning framginge dels — något som dåmera också

finge anses såsom ett för alla välkänt sakförhållande - att Norrland genom

sina ännu icke i bruk tagna naturtillgångar ägde rika möjligheter

för en stark industriell utveckling, dels ock att en fortgående förbättring

av denna landsändas kommunikationsväsende vore för denna utveckling

av mycket stor betydelse. Men därjämte hade utredningen givit

vid handen, att den kommunikationsfråga, som för åtskilliga industrier,

såväl redan existerande som andra, för vilka förutsättningar i övrigt

förefunnes, syntes vara av det allra största intresse, vore frågan örn

åstadkommande av förbättrade förbindelser över havet genom en utsträckning

av seglationstiden på de norrländska hamnarna. Bland de

fördelar för industrien, som genom en förlängning av seglationstiden

skulle kunna vinnas, ville riksdagen särskilt framhålla förbättrade såväl

inköps- som försäljningspriser, minskning i lagringskostnader och därmed

sammanhängande ränteförluster samt förbättrade möjligheter till

konkurrens med utlandet. Men även på andra områden än handelns och

industriens ansåge riksdagen sannolikt, att en förlängd seglationstid

skulle kunna medföra gynnsamma följder. Riksdagen ville i sådant hänseende

påpeka av vilken betydelse det skulle vara, även sett ur social

synpunkt, örn genom de ifrågasatta åtgärderna kunde uppnås jämnare

förhållanden å den norrländska arbetsmarknaden, inskränkningar i där

förekommande säsongarbete och dylikt.

Till ovannämnda fördelar av ekonomisk och social art, som skulle följa

av vidtagandet av åtgärder till förbättrande av seglationsförhållandena

på Norrland, komme, att förbättrade trafikmöjligheter vid Norrlandskusten

skulle medföra tillgodoseendet av rent militära synpunkter. Det

syntes nämligen påtagligt, att med de få järnvägsförbindelser, som funnes

mellan norra och södra delarna av Norrland, det måste framstå som

högeligen önskvärt att för vår flotta skapades ökade möjligheter att bereda

dessa förbindelser ett välbehövligt skydd mot eventuella fientliga

Motion vid

1916 års riksdag

(vintersjöfarten

på

Norrland).

.Riksdagens

skrivelse 1916.

angrepp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Utredningen borde enligt riksdagens mening även omfatta möjligheten

att för de norrländska, tidigare tillfrysande och senare isfria farvattnen

taga i bruk isbrytare, som anskaffats för sydligare havsområden. Stockholms

stads delvis med statsmedel anskaffade isbrytare borde då givetvis

i första hand komma i fråga för en dylik uppgift,

kommittéer" * an^e(^n^ng av riksdagens skrivelse beslöt Kungl. Majit den 13 februari

Norrland. 1917 tillsätta en kommitté med uppdrag att verkställa den av riksdagen

begärda utredningen.

Denna kommitté, den s. k. vintersjöfartskommittén för Norrland, framlade

i två särskilda, respektive den 19 mars 1918 och 28 maj 1919 avgivna

betänkanden resultaten av den anbefallda utredningen. I det första av

dessa betänkanden, vilket närmast gällde isbrytarfrågan, hemställde kommittén,

att åtgärder måtte vidtagas för anskaffande för statens räkning

av en havsishrytare.

Kommittén underströk i betänkandet kraftigt de synpunkter, vilka i

riksdagens skrivelse kommit till uttryck rörande betydelsen av en utsträckning

av seglationstiden på Norrland.

Kommittén framhöll vidare, bland annat, att de svårigheter, under

''ilka vintersjöfarten på Norrland hedreves, uppträdde mindre i början av

vintern, november—december, utan gjorde sig mera gällande på våren,

då driv- och packis mycket försvårade navigeringen. Det framginge av

kommitténs undersökning i ämnet, att den tidsvinst, det i första hand

gällde att tillvarataga, vore i Bottenviken omkring fjorton dagar och i

Bottenhavet omkring en månad. Denna tidsvinst kunde ernås i början

av vintern, då i allmänhet ringa drivis och packis förekomme, varför det

egentligen endast vore fråga örn att forcera fasta isband utomskärs eller

inomskärs och till hamn. Med en havsisbrytare i samarbete med lokala

isbrytare borde tidsvinsten emellertid avsevärt kunna ökas, i Bottenviken

till omkring en manad, d. v. s. till mitten av december eller längre, och i

Bottenhavet till omkring en och en halv månad, d. v. s. till mitten av februari.

Obestridligt vore därför, att en havsisbrytare alltid bleve av den

största betydelse för Norrland, vars vintersjöfartsfråga endast därigenom

kunde bringas ur sitt latenta läge.

Under behandlingen av kommitténs uppgifter hade det vidare för kommittén

framstått allt klarare, att vårt land kommit att intaga ett mycket

efterblivet läge i förhållande till de närmaste grannländerna ej blott

med avseende å tillgängligt, för vintersjöfart användbart tonnage utan

framför allt vad anginge medel att säkerställa och betrygga en sådan sjöfart.

Norge hade flera isbrytare stationerade i Kristianiafjorden; i Danmark

hade staten medelst insättande av dyrhara ishrytande ångfärjor

och talrika särskilda isbrytare säkerställt sin vintertrafik, och i Finland

hade statsverket främjat vintersjötrafikens uppkomst och utveckling icke

blott genom anskaffande och underhållande av tre större havsisbrytare
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 9

fartyg utan även genom att nied kraftiga subventioner underlätta anskaffandet

av för vintersjöfart avsett isförstärkt tonnage.

Om man bortsåge från det visserligen icke obetydliga belopp av statsmedel,

som utgått för anskaffning, drift och underhåll av Stockholms

stads fartyg »Isbrytaren II» ävensom eljest för öppenhållande av vintersjötrafik

å Stockholm, hade svenska staten dittills knappast nedlagt

några kostnader på utvecklingen av vintersjöfart utmed rikets kustei.

Användandet för detta ändamål av den Stockholms stad tillhöriga »Isbrytaren

II», som väl lämpade sig härtill, förutsatte särskilda assuransöverenskommelser

och vore för övrigt förknippat med så stora formella

svårigheter och därav följande tidsutdräkt, att det endast i utomordentliga

fall kunde ifrågasättas. Enligt kommitténs åsikt utgjorde det därför

ett viktigt intresse för staten att snarast möjligt anskaffa och sätta

i bruk ett eget isbrytarfartyg, som kunde komma till användning utanför

Stockholms skärgård och dirigeras genom statsverkets försorg. Under

sådana vintrar som de då sistförflutna tre årens vore det utom allt tvivel,

att en statens isbrytare varit väl behövlig i Östersjön även söder örn

Gävlebukten. Vid många tillfällen hade de trafikerande fartygen hämmats

i sin rörelse av isen, blivit instängda och råkat i fara bland isarna

samt sålunda varit i behov av isbrytarhjälp. År efter år bekräftade sig

vidare erfarenheten örn att fyrskeppen å våra kuster för att kunna i

det längsta utnyttjas på sina stationer, såsom sjöfarten allt kraftigare

krävde, måste kunna repliera på statens isbrytarhjälp vid intagandet.

Det vore härav tydligt, att redan med den vintersjöfart, som för närvarande

påginge på våra Östersjöhamnar, behövligheten av en havsisbrytare,

som dirigerades genom statsverket, vore påfallande, även oberoende

av den norrländska vintersjöfarten.

I sitt den 28 maj 1919 avgivna andra betänkande, vilket huvudsakligen

hade avseende å isunderrättelseväsendet och vissa åtgärder beträffande

säkerhetsanstalterna för sjöfarten med hänsyn särskilt till vintertrafiken

på Norrland, upptog kommittén ånyo frågan om anskaffande för statens

räkning av en havsisbrytare.

Några åtgärder i de av kommittén påyrkade syften blevo emellertid

icke av Kungl. Maj:t vidtagna.

Vid 1919 och 1920 års riksdagar togs isbrytarfrågan åter upp på grund

av motioner. Sedan statsutskottet avstyrkt desamma, beslöt riksdagen i

enlighet med utskottets hemställan.

Under vintern år 1922 voro på grund av den då rådande väderleken isförhållandena

utmed rikets kuster synnerligen svåra, framför allt i Kattegat

och Öresund, där väldiga, för sjöfarten i hög grad hinderliga ismassor

hopats. Följden härav blev, icke blott att fartyg — även de som

gingo i reguljär trade — i stor utsträckning nödgades kvarligga i hamnarna,

utan jämväl att fartyg, som redan utlöpt ur eller stått i begrepp

Motioner vid

riksdagarna

åren 1919 och

r 1920.

Statens isbrytarexpedition

år 1922.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234,

Interpellationer

vid

riksdagarna

åren 1922 oell

1923.

Åtskilliga

framställningar

om anskaffande

av

en statsisbrytare.

Statens isbrytarexpeditioner

år 1924.

att inlöpa i hamn, fastnade i isen utan möjlighet att under dåvarande

väderleksförhållanden med egen maskin eller med tillhjälp endast av de

lokala isbrytarresurserna taga sig ut ur isbältet.

Under sådana förhållanden träffades överenskommelse mellan staten

och Stockholms stad om upplåtande åt staten av »Isbrytaren II», som

undsatte de infrusna fartygen. Under expeditionen assisterades 26 fartyg,

därav 14 svenska.

För ifrågavarande undsättningsexpedition, som tog i anspråk en tid av

nitton dagar, utbetalades av statsverket till Stockholms stad ett belopp av

120,273 kronor 15 öre.

Vid 1922 och 1923 års riksdagar bragtes genom interpellationer frågan

om vår isbrytarberedskap åter på tal i riksdagen närmast med anledning

av de svårigheter för sjöfarten, som förstnämnda år, på sätt nyss nämnts,

uppstått på grund av den hårda vintern. Dessa interpellationer besvarades

av dåvarande handelsministern, som förklarade det statsfinansiella

läget medföra, att med åtgärder för anskaffande av en statens havsisbrytare

borde tillsvidare anstå.

Svårigheterna för sjöfarten föranledde även framställningar från sjöfartens

målsmän örn åtgärders vidtagande för anskaffande genom statens

försorg av ett lämpligt isbrytarfartyg till sjöfartens tjänst. Framställningar

i sådant syfte gjordes av Sveriges redareförening i februari 1922

och av svenska hamnförbundet i december 1923. Slutligen hemställde

Sveriges allmänna sjöfartsförening den 18 januari 1924, att Kungl. Majit

måtte till 1924 års riksdag avlåta proposition örn omedelbart anskaffande

för statens räkning av ett tillräckligt kraftigt isbrytarfartyg för åstadkommande

av stöd och hjälp åt vintersjöfarten vid Sveriges kuster samt

för fullgörande av den verksamhet i övrigt för statens räkning, som

kunde befinnas påkallad. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län

samt Hallands län framhöllo också i skrivelser i februari 1924 behovet,

med hänsyn till de senaste vintrarnas erfarenheter, av kraftigare isbrytarhjälp

på västkusten.

Liknande isförhållanden som de år 1922 rådande inträffade nämligen

åter under vintern 1923/1924 och förorsakade sjöfarten vid våra kuster

stora svårigheter. Under januari månad 1924 föranleddes därav Kungl.

Maj :t att ånyo begagna sig av kronans dispositionsrätt till »Isbrytaren II»,

som då togs i anspråk för en sex dagars expedition (11—17 januari) till

Gävlebukten samt farvattnen norr därom upp till Ljusne. På därom gjord

framställning nödgades Kungl. Majit åter under tiden 3—23 mars i anledning

av de i de södra farvattnen rådande isförhållandena och särskilt

svårigheterna att uppehålla våra förbindelser med kontinenten anlita

hjälp av »Isbrytaren II» i och för en expedition till nämnda farvatten

för handelssjöfartens underlättande. Kostnaden för expeditionen till

Gävlebukten synes hava uppgått till 51,415 kronor 20 öre och för expedi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Honell till södra Sverige till 80,021 kronor. För resan söderut havn kostnaderna

bestritts av järnvägsstyrelsen. Under expeditionen till sodra

Sverige assisterades 47 fartyg, därav 30 svenska.

Vid 1924 års riksdag väcktes två motioner i förevarande ämne, den

ena i första kammaren (nr 15) av herr Enhörning, med instämmande av

åtskilliga andra kammarledamöter, och den andra i andra kammaren

(nr 128) av herr Nylander. I den förstnämnda motionen hemställdes, att

riksdagen måtte besluta byggandet av en statens isbrytare och att föi

ändamålet i riksstaten för budgetåret 1924/1925 upptaga ett anslag av

2,000,000 kronor eller, under förutsättning att Stockholms stad återbetalade

det för byggandet av »Isbrytaren II» erhållna statsbidraget,

1,700,000 kronor. Herr Nylander åter hemställde, att riksdagen måtte, i

avvaktan på proposition i ämnet, för budgetåret 1924/1925 anvisa ett

extra reservationsanslag å 1,000,000 kronor till anskaffande för statens

räkning av ett havsisbry tar fartyg.

Till samma års riksdag hade emellertid frågan även förberetts av Kungl.

Maj:t. Handelsministern hade jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

12 januari 1924 tillkallat vice verkställande direktören i Stockholms rederiaktiebolag

Svea, kommendörkaptenen B. von Sydow och ingenjören

G. Bremberg för att inom handelsdepartementet biträda med fortsatt utredningsarbete

i fråga örn anskaffande av ett statens isbrytarfartyg. De

sakkunnigas uppdrag gällde att verkställa en förnyad undersökning angående

den lämpligaste typen och storleken av ett statens isbrytar far tyg

samt att utföra nya beräkningar angående anskaffnings-, drift- och underhållskostnaderna

för ett dylikt fartyg.

I skrivelse den 31 januari 1924 till chefen för handelsdepartementet

förordade de sakkunniga på grundval av verkställd utredning anskaffandet

för statens räkning av ett isbrytarfartyg av ungefärligen samma typ

och storlek som »Isbrytaren II». De sakkunniga framhöllo bland annat,

att det mera speciella spörsmål rörande vintersjöfart på Norrland, som

utgjort föremål för vintersjöfartskommitténs undersökningar, icke borde

i och för sig få inverka på den då aktuella frågan örn anskaffande för

statens räkning av ett isbrytarfartyg. Vad det närmast gällde syntes

vara, att svenska staten förskaffade sig tillgång till ett fartyg, som vid

de tillfällen, då den mera normala och i dittillsvarande utsträckning bedrivna

vintersjöfarten runt Sveriges kuster på grund av starkare isbildningar

behövde hjälp av ett särskilt kraftigt isbrytarfartyg, kunde lämna

dylik hjälp utan tidsutdräkt och på ett i övrigt så långt möjligt effektivt

sätt.

De sakkunniga framhöllo emellertid vissa med driften av »Isbrytaren

II» förenade olägenheter, vilka framträtt under de med nämnda fartyg

företagna expeditionerna och som enligt de sakkunnigas mening vid bedömandet

av frågan örn anskaffande av ett nytt fartyg krävde beaktande.

Motioner vid

1924 års riksdag.

Åtgärder från

Kungl. Maj:ts

sida år 1924.

Utredning oell

proposition.

1924 års sakkunnigas

betänkande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Proposition

till 1924 års

riksdag.

Motion vid

1924 års riksdag.

Riksdagens

skrivelse

1924.

Fartygets maskinstyrka hade sålunda vid vissa tillfällen visat sig vara

något svag. Vid andra tillfällen åter, då behovet av biträde under riskfyllda

situationer varit särskilt aktuellt, hade fartygets hjälparbete

måst avbrytas på grund av bristande koltillgång å fartyget.

I anledning härav ansågo de sakkunniga, att den ifrågasatta statsisbrytaren

borde äga omkring 50 procent större maskinstyrka än »Isbrytaren

II». De föreslogo därför, att statsisbrytaren måtte förses med

maskineri, som vid forcerad gång kunde utveckla cirka 5,500 hästkrafter,

därav vid normal gång 3,500 hästkrafter borde tagas i anspråk.

De sakkunniga framhöllo vidare, att framdrivningsmaskineriet, då det

gällde arbete i svår packis, måste utgöras av kolvångmaskiner och således

icke av ångturbiner eller dieselmotorer.

I fråga örn maskinbränslet framhöllo de sakkunniga, att med de koleldade

pannorna hos »Isbrytaren II» aktionsradien för nämnda fartyg

endast utgjorde 6 å 7 dagar. Genom att ett fartyg av detta slag försåges

med ångpannor, konstruerade för oljeeldning, skulle fartygets aktionsradie

kunna utökas till omkring 30 dagar, vartill komme förutom tidsvinst,

att därigenom skulle vid fartygets drift inbesparas åtskilliga eldare

samt alla eljest erforderliga kollämpare. De sakkunniga föreslogo därför,

att det fartyg, som ifrågakomma till anskaffning, försåges med anordningar

för oljeeldning oaktat denna anordning medförde dyrare såväl

anskaffnings- som driftkostnad.

Den 19 mars 1924 avlät Kungl. Majit till riksdagen proposition (nr 156)

örn anskaffande för statens räkning av en havsisbrytare för en beräknad

kostnad av 2,100,000 kronor.

I propositionen föreslogs, att från handels- och sjöfartsfonden skulle

ställas till förfogande ett belopp, som, därest återbetalning ägde rum av

det för anskaffandet av Stockholms stads större isbrytarfartyg beviljade

statsbidraget, beräknades till 450,000 kronor men eljest till 800,000 kronor,

varvid förutsattes, dels i förstnämnda fall att hela det belopp, som av

staden till statsverket komme att återbetalas, finge tagas i anspråk för

ifrågavarande bygge, dels ock att medel för täckande av återstående delen,

1,300,000 kronor, av de för ändamålet beräknade kostnaderna anvisades

å riksstaten för budgetåret 1925/1926.

I en av herr Röing med instämmande av ett antal kammarledamöter

väckt motion i andra kammaren (nr 436) väcktes förslag med syfte, att

hela kostnaden för den föreslagna isbrytaren skulle bestridas av medel

anvisade av riksdagen.

Riksdagen fann i skrivelse den 16 maj 1924 (nr 158) de senaste vintrarnas

erfarenheter till fullo hava ådagalagt nödvändigheten av att staten

ägde större möjlighet än dittills varit fallet att lämna sjöfarten erforderligt

stöd och hjälp i dess ansträngningar att uppehålla vintertrafiken på

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr $34.

våra kuster. Med hänsyn härtill och på grund av de skäl, som i propositionen

anförts, ansåg riksdagen i likhet med departementschefen frågan

örn anskaffandet av en statsisbrytare icke längre böra uppskjutas.

Riksdagen, som ej heller i övrigt annat än såvitt anginge sättet för kostnadernas

bestridande framställde erinran mot de i samband med huvudfrågan

örn själva anskaffningen framförda förslagen, meddelade alltså, att

den för sin del beslutat anskaffande av ett statens isbrytarfartyg för en beräknad

kostnad av sammanlagt 2,100,000 kronor. Beträffande bestridandet

av kostnaden härför meddelade därvid riksdagen, som förmälde sig

förutsätta, att av departementschefen omnämnda underhandlingar med

Stockholms stad angående återbetalning till staten av det för anskaffandet

av stadens större isbrytarfartyg beviljade statsbidraget fullföljdes,

att riksdagen emellertid ansåge, att, även örn återbetalning komme att

äga rum, vilket syntes riksdagen önskligt, handels- och sjöfartsfondens

bidrag i allt fall borde bestämmas till det av Kungl. Majit ifrågasatta

högre beloppet.

Jämväl år 1926 anlitades Stockholms stads »Isbrytaren II» för statens

räkning. Sålunda var densamma linder tiden den 9—28 januari 1926

utsänd för bispringande av sjöfarten på Norrland under jämförelsevis

svåra isförhållanden. Kostnaderna för denna expedition, som uppgingo till

100,265 kronor 30 öre, hava emellertid jämlikt Kungl. Majits beslut den

7 januari och den 28 maj 1926 till största delen ersatts av enskilda.

Det av riksdagen beslutade isbrytarfartyget byggdes vid aktiebolaget

Lindholmen—Motalas verkstad i Göteborg och övertogs av Kungl. Majit

och kronan den 4 februari 1926. Fartyget, som erhöll namnet »Statsisbrytaren»,

har en längd överallt av 62.2 meter, längd i vattenlinjen av

59.3 meter, största bredd i vattenlinjen av 16.2 (16.51) meter, medel djupgående

av 6 (6.51) meter, största djupgående av 6.4 (7.51) meter och deplacement

av 2,400 kubikmeter samt är försett med en aktermaskin och en förlig

maskin, utvecklande den förra normalt 2,600 och vid forcering 4,000 indikerade

hästkrafter samt den senare normalt 1,400 och vid forcering 2,000

indikerade hästkrafter. Maskinerna kunna alltså vid forcering tillsammans

utveckla 6,000 indikerade hästkrafter.

De förut omnämnda förhandlingarna med Stockholms stad gåvo till

resultat ett av Kungl. Majit den 16 maj 1924 godkänt avtal mellan Kungl.

Majit och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan.

Genom avtalet, som medförde upphävande med utgången av år 1924

av det mellan marinförvaltningen och Stockholms stad den 27 oktober

1913 avslutade avtalet, förband sig staden att bidraga till anskaffandet

av »Statsisbrytaren» med ett belopp av 350,000 kronor, att betalas i två

Statens isbrytarexpedition

år 1926.

Statsisbrytarens

leverans

m. m.

Senaste avtal

med Stockholms

stad.

1 Hustad för expedition.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

poster, den sista så snart isbrytaren blivit färdig och vid besiktning godkänd.

Det stipulerades härvid uttryckligen, att bidraget från stadens

sida icke medförde något anspråk på delägarskap i »Statsisbrytaren».

Kronan är enligt det nya avtalet berättigad att i fredstid, under den tid

det staden tillhöriga isbrytarfartyget »Isbrytaren II» är av staden utrusstat

och bemannat för isbrytning, och såvitt ej öppenhållandet av för

handelssjöfarten erforderlig ränna härigenom äventyras, mot bestridande

av kostnader för förbrukade materialier disponera fartyget efter för

varje gång mellan Kungl. Majit i kommandoväg samt stadens hamnstyrelse

träffad överenskommelse. Skulle dock fartygets resor därvid utsträckas

utom det område, som begränsades i norr av Simpnäs klubb och

i söder av Landsort och sträckte sig 15 engelska mil utanför de yttersta

grunden, skulle staden av kronan erhålla ersättning även för vad staden

visade sig hava utgivit i förhöjd assuranspremie för sådan utsträckt resa.

Jämväl under annan tid i fred än nyss nämnts skulle kronan efter beslut

av Kungl. Majit i kommandoväg äga använda »Isbrytaren II», mot det

att alla kostnader av vad slag de vara måtte för driften, ut- och avrustningen

samt extra assurans ersättas staden.

Det åligger staden att sjöassurera »Isbrytaren II» till dess fulla värde

för dess ordinarie tjänstgöring inom nyss nämnda arbetsfält. Sjöassurans

för sådan annan tjänstgöring, som här förut angivits, skall även ombesörjas

av staden efter anmodan av marinförvalningen. Skulle »Isbrytaren

II» bliva genom olyckshändelse oanvändbar, skall utfallande assuransbelopp

användas till att ofördröjligen åter iståndsätta densamma eller

anskaffa annan likvärdig isbrytare i dess ställe.

Skulle »Isbrytaren II» till följd av nödvändiga underhålls- eller reparationsarbeten

eller av annan orsak försättas ur tjänstbart skick, skall sådant

omedelbart anmälas till chefen för försvarsdepartementet. Staden

åligger vidare att omsorgsfullt och på bästa sätt sörja för »Isbrytaren

II» is underhåll samt att tillse, att erforderliga underhållsarbeten företagas

å sådana tider, att de ej inverka störande på »Isbrytaren II» :s verksamhet;

varjämte staden skall för fartygets drift anställa tillräcklig och

erfaren besättning.

Såsom ersättning från kronans sida för vad staden enligt avtalet åtagit

sig att fullgöra äger staden årligen den 1 maj (från och med år 1925) under

kontraktstiden i statskontoret uppbära ett ersättningsbelopp av

26,500 kronor. Denna ersättning bestrides av handels- och sjöfartsfonden.

Avtalet gäller till utgången av år 1944 samt därefter ett år i sänder,

såvida detsamma icke från någondera sidan uppsäges att utlöpa, sedan

ett fullt kalenderår förflutit efter uppsägningen. Sådan uppsägning kan

tidigast ske å sådan tid, att avtalet upphör med utgången av år 1944.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

15

Gällande allmänna bestämmelser m. m. rörande statens isbrytningsverksamliet

samt förarbetena därtill.

De bestämmelser av mera allmän karaktär, som efter tillkomsten av

Statsisbrytaren meddelats rörande statens isbrytningsverksamhet, samt

de huvudsakliga motiven för desamma äro i korthet följande.

Första gången frågan örn ledningen av statlig isbrytningsverksamhet

hlev aktuell i Sverige var i samband med tillkomsten av den dispositionsrätt

över Stockholms stads »Isbrytaren II», staten nu äger. I avtalet

härom mellan staten och Stockholms stad föreskrevs sålunda, att ifrågavarande

fartyg finge under vissa villkor av kronan i fredstid disponeras

efter för varje gång mellan Kungl. Majit i kommandoväg och stadens

hamnstyrelse träffad överenskommelse. Denna omständighet har utan vidare

föranlett, att ledningen av de expeditioner med »Isbrytaren II», som

ägt rum, utövats av Kungl. Majit i kommandoväg. Enahanda föreskrift

som den nyssnämnda återfinnes, såsom förut anförts, jämväl i nu gällande

avtal med Stockholms stad rörande dispositionen av fartyget.

Vintersjöfartskommittén för Norrland föreslog på sin tid, att ledningen

för liksom förvaltningen av den av kommittén föreslagna

havsisbrytaren skulle anförtros åt lotsstyrelsen, som redan förfogade över

ett avsevärt fartygsmateriel, men att planen för havsisbrytarens användande,

på det att de allmänna näringsintressena måtte bliva vederbörligt

tillgodosedda, borde uppgöras i samråd med kommerskollegium och underställas

Kungl. Majits prövning.

I avgivet yttrande förklarade sig lotsstyrelsen, under närmare angivna

förutsättningar beträffande anvisande av medel för fartygets bemanning,

underhåll och dylikt, icke hava något att erinra mot kommitténs förslag

på denna punkt. Kommerskollegium uttalade sig i sitt yttrande över

kommitténs förslag icke i vad angick isbrytarens förvaltning och ledning.

Marinförvaltningen framhöll i avgivet yttrande bland annat det föreslagna

fartygets stora betydelse ur militär synpunkt, då det såväl vid

allmän mobilisering och under krigstid som ock, därest det ej för handelssjöfarten

erfordrades, även under fredstid enligt Kungl. Majits bestämmande

skulle vid behov kunna ställas till flottans förfogande.

Förut omförmälda i början av år 1924 i isbrytarfrågan tillkallade sakkunniga

uttalade sig icke direkt örn ledningen för det då föreslagna nya,

fartyget men framhöllo, att fartygets förläggningsort borde bliva Stockholm,

att dess skötsel syntes dem lämpligen böra anförtros åt flottans

varv och att fartyget syntes böra bemannas med personal från flottan,

allt ej minst med hänsyn till att genom de sålunda föreslagna anordningarna

omkostnaderna syntes bliva de minsta möjliga.

I av kommerskollegium och lotsstyrelsen gemensamt avgivet utlåtande

över de sakkunnigas förslag framhölls, att ämbetsverken ansågo sakkunnigas

nyssberörda förslag i hög grad förtjänt av beaktande ävensom att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

havsisbrytarens förvaltning och närmaste ledningen av dess verksamhet

borde uppdragas åt central förvaltningsmyndighet samt att en allmän

plan för havsisbrytarens användande borde en gång för alla uppgöras.

Vidare framhöllo ämbetsverken, att särskilda anordningar borde vidtagas

i syfte att i mån av behov tillföra den förvaltningsmyndighet, vilken sålunda

erhölle den närmaste ledningen av isbrytarens verksamhet, fullt

allsidig sakkunskap, särskilt i vad det gällde bestämmandet i varje fall av

till vilken kuststräcka isbrytaren borde dirigeras. Marinförvaltningen

framhöll i utlåtande i ärendet, att fartyget borde, såsom de sakkunniga

föreslagit, förläggas till Stockholm under flottans vård och bemannas,

med flottans personal.

Vid 1924 års riksdags prövning av ärendet upptogs frågan örn fartygets

ledning icke till närmare prövning i annan mån än att riksdagen i

överensstämmelse med vederbörande departementschef fann förslaget örn

fartygets skötsel och bemanning lämpligt.

Jämlikt beslut av Kungl. Majit den 29 maj 1925 bar Statsisbrytarén

hittills varit tilldelad flottans station i Stockholm med förläggning vid

flottans varv därstädes.

Sedan marinförvaltningen, kommerskollegium och lotsstyrelsen den 30

oktober 1925 anbefallts att gemensamt uppgöra och avgiva förslag till

reglemente för Statsisbrytaren, överlämnade ämbetsverken den 14 december

1925, efter det samråd i ärendet ägt rum med representanter för

Svenska Hamnförbundet, Sveriges Kedareförening och Sveriges Fartygsbefäls

Förening, förslag till dylikt reglemente samt anförde i fråga örn

ledningen av isbrytarfartygets verksamhet och fartygets förvaltning

följande:

''Enligt departementschefens i ovan nämnda protokollsutdrag återgivna

uttalande borde tagas i övervägande, huruvida det icke skulle befinnas

lämpligt att åt en fristående nämnd anförtro uppgifterna örn överinseendet

över och förvaltningen av isbrytarfartyget samt ledningen av dess

verksamhet. Ämbetsverken finna grunden till denna tanke i en önskan

att den, som erhåller den närmaste ledningen av isbrytarens verksamhet,

skall besitta allsidig sakkunskap härför. Det är dock icke nödvändigt för

förverkligande av en sådan önskan, att fartygets ledning förlägges till

en nämnd. Såsom handlande organ torde en nämnd få anses mindre lämplig.

Måhända hava såsom skäl för inrättande av en fristående organisation

för isbrytaren lagts erfarenheterna från de tillfällen, då statsverket disponerat

Stockholms stads isbrytare. Frågan har dock genom byggandet

av en statsisbrytare nu kommit i ett annat läge. Numera förefinnes den

skillnaden mot förut, att isbrytarens utsändande icke måste föregås av ett

avtal mellan kronan och staden. Just detta avtal, varifrån nu kan bortses,

torde liava framkallat vissa svårigheter. Såsom rådgivande organ

kan dock en på lämpligt sätt sammansatt nämnd bliva till nytta. Ämbetsverken

återkomma här nedan närmare till denna fråga.

Att beslutanderätten, enligt ämbetsverkens av de enskilda sammanslutningarnas

representanter enstämmigt biträdda mening, icke lämpligen

hör läggas i händerna på ett flertal personer är tydligt redan därav

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

att i de flesta fall omständigheterna fordra snabb handling. Ur de flesta

synpunkter synes det mest fördelaktigt, att verksamheten anförtros åt

en statens myndighet. Det är härvid icke uteslutet, att, ehuru fartyget

tillhör flottans station, ledningen av statsisbrytarens verksamhet kan

förläggas till myndighet utanför sjöförsvaret. Med hänsyn till vad här

nedan anföres få ämbetsverken emellertid föreslå, att sjöförsvaret får

åtaga sig uppgiften att leda fartygets verksamhet. Örn så skei- erfordras

utöver den nyss antydda rådgivande nämnden icke några särskilda organisatoriska

anordningar för detta fartyg. Flottan har ju för sina egna

fartyg en fullt utbildad förvaltningsorganisation och möjlighet att vid

behov snabbt åstadkomma expeditioners utsändande. Givetvis kunna

dessa anordningar lämpligen tagas i bruk för isbrytarfartygets räkning.

Ledningen av fartyget skulle alltså, under den tid detsamma är rustat,

ankomma på Eders Kungl. Majit å sjöförsvaret i kommandoväg. Det är

uppenbarligen även en fördel, örn fartygets bemanning lyder under den

myndighet, som omhänderhaver dess ledning. Vad förvaltningen av och

överinseendet över fartyget beträffar, torde dessa uppgifter få under Eders

Kungl. Majit i handelsdepartementet ankomma på marinförvaltningen.

Medel för statsisbrytarens underhåll och drift böra av handelsdepartementet

ställas till marinförvaltningens förfogande för ifrågavarande ändamål.

’

Myndigheterna framhöllo därefter nödvändigheten av att ledningen av

Statsisbrytarens verksamhet bland annat tillförsäkrades snabba och tilltillförliga

uppgifter i avseende på isförhållandena. Därjämte föreslogs, att

upplysningar i fråga örn de hamnar, där handelsfartyg vore liggande,

skulle förmedlas till kommandoexpeditionen genom Sveriges Redareförenings

ombud eller av sådant ombud vidtalade personer.

Ämbetsverken föreslogo vidare inrättandet av en rådgivande nämnd

att anlitas såsom sakkunnigt biträde vid ledningen av isbrytarfartygets

verksamhet, särskilt i fråga örn bestämmande av det område av kusten,

till vilket fartyget vid en viss tidpunkt borde dirigeras. Nämndens hörande

borde icke vara obligatoriskt för varje särskilt fall, utan försvarsdepartementet

borde bava full handlingsfrihet. Nämnden borde bestå av

tre ledamöter med suppleanter, nämligen: en ledamot utsedd av kommerskollegium

att företräda de kommersiella intressena, en ledamot utsedd av

lotsstyrelsen såsom sakkunnig i fråga örn sjöfartsförhållandena vid kusterna

och en ledamot utsedd av Svenska hamnförbundet att företräda

kusthamnarnas intressen.

Den första allmänna instruktionen för statens isbrytnings verksamhet

meddelades genom reglemente för statens ishrytarfartyg av den 29 januari

3926, som emellertid fick allenast provisorisk giltighet. Från och med

den 1 oktober 1928 är detta reglemente ersatt av reglementet av den 28

september 1928 (Sv. förf. sami. nr 364).

Enligt detta reglemente har statens ishrytarfartyg till uppgift att i den

utsträckning, som må finnas av omständigheterna påkallad, med isbrytning

ävensom i övrigt bispringa sjöfarten vid rikets kuster under den tid,

.Reglemente

för statens

ishrytarfartyg.

Bihang lill riksdagens protokoll 19*10. 1 sand.

197 hafi. (Nr 2.U.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

då farvattnen vid nämnda kuster äro belagda med eller eljest uppfyllda av

is D- .. ,

Ledningen av statens isbrytarfartygs verksamhet utövas av -Kungl.

Majit i kommandoväg (§ 2).

Framställning örn hjälp av statens isbrytarfartyg skall göras, då isbrytarfartyget

befinner sig i de farvatten, där hjälpen erfordras, hos isbrytarfartygets

chef eller av offentlig myndighet förordnat statsisbrytarombud

samt eljest hos chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition.

Isbrytarfartygets chef må vägra efterkomma framställning örn hjälp

åt fartyg i fall, där hjälp icke erfordras för räddande av de ombordvarandes

liv samt fartyget med avseende å skrov, maskin, utrustning,

bemanning eller lastens mängd eller stuvning befinnes vara så beskaffat,

att resa därmed i isfarvatten under förhandenvarande förhållanden kan

antagas föranleda livsfara för dem, som äro ombord (§ 3).

Befälhavare å fartyg, som vid gång i isfarvatten bispringes av statens

isbrytarfartyg eller eljest uppehåller sig i ränna, som öppnats av isbrytarfartyget,

har att iakttaga följande:

a) Fartygsbefälhavaren skall ställa sig till efterrättelse de anvisningar,

som från isbrytarfartyget meddelas i fråga örn avgångstid, manöver,

färdväg samt, då flera fartyg samtidigt bispringas, samverkan

mellan de bisprungna fartygen m. m.

b) Fartygsbefälhavaren skall noga aktgiva på den signalering, som

verkställes från såväl isbrytarfartyget som övriga av detta bisprungna

fartyg.

c) Fartygets driftmaskineri skall städse vara manöverklart.

d) Fartygsbefälhavaren må icke utan tillstånd från isbrytarfartygets.

chef föra eller försöka föra sitt fartyg förbi annat av isbrytarfartyget

bisprunget fartyg.

e) Bogseras fartyget av isbrytarfartyget, skall det bogserade fartygets

driftmaskineri användas i enlighet med anvisningar från isbrytarfartyget,

varjämte bogsertrossen skall vara så fastgjord, att densamma kan

losskastas omedelbart samt utan hinder för utlöpning.

f) Blir fartyget läck eller lider annat haveri av sådan beskaffenhet, att

chefen å isbrytarfartyget bör äga kännedom därom, skall förhållandet

ofördröjligen meddelas isbrytarfartyget.

Underlåter fartygsbefälhavaren utan giltig anledning något av vad

han enligt denna paragraf har att iakttaga, må isbrytarfartygets chef

vägra lämna fartyget hjälp (§ 4).

För vissa meddelanden mellan statens isbrytarfartyg och fartyg, som

bispringes av detta, skola användas signaler, upptagna i signaltabell,

som för ändamålet av Kungl. Majit i kommandoväg fastställes (§ 5).

Innan statens isbrytarfartyg bispringer fartyg, skall örn möjligt ett

utdrag av reglementet i vissa angivna delar ävensom ett exemplar

av omförmälda signaltabell överlämnas till befälhavaren å sistnämnda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

fartyg. Ifrågavarande reglementsutdrag och signaltabell skola, i erforderlig

utsträckning översatta till främmande språk, i nödigt antal

exemplar genom sjöförsvarets kommandoexpeditions försorg tillhandahållas

isbrytarfartygets chef (§ 6).

Ifrågavarande utdrag av reglementet skall jämte signaltabellen och

den av Kungl. Majit fastställda allmänna planen för statens isbrytarfartygs

verksamhet årligen under oktober och januari intagas i »Underrättelser

för sjöfarande» (§ 7).

I samband med utfärdandet förberörda den 29 januari 1926 av det första

reglementet meddelades följande, med här nedan angivet undantag i

fråga örn bemanningen, ännu gällande allmänna föreskrifter beträffande

statens isbrytningsverksamhet, nämligen:

att marinförvaltningen samt vederbörande myndigheter vid flottans

station i Stockholm skola med isbrytarfartyget taga enahanda befattning,

som enligt gällande bestämmelser åligger dem i fråga örn flottans

fartyg,

att isbrytarfartyget skall bemannas med personal från flottan,

att beträffande den ekonomiska förvaltningen och tjänsten i övrigt ombord

å isbrytarfartyget skall i tillämpliga delar gälla vad i reglemente

för marinen är föreskrivet,

att personal från flottan, som tjänstgör ombord å isbrytarfartyget, för

denna tjänstgöring skall åtnjuta enahanda förmåner, som enligt gällande

avlöningsbestämmelser tillkomma dylik personal under tjänstgöring

ombord å flottans fartyg,

att den del av dessa förmåner, som motsvarar avlöning och naturaunderhåll

vid lanttjänstgöring, skall bestridas från vederbörande anslag

under fjärde huvudtiteln samt återstående delen avföras å tionde huvudtitelns

anslag till drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg,

att chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition äger i den utsträckning,

som må befinnas erforderlig, vid beredningen av frågor rörande

isbrytarfartygets verksamhet inhämta yttrande av en nämnd, statsisbrytarnämnden,

denna dock obetaget att jämväl utan anmodan av berörda

chef i dylika frågor till honom ingiva den eller de framställningar,

som nämnden kan finna lämpliga,

att ifrågavarande nämnd skall utgöras av högst fyra på olika av statsisbrytarfartygets

verksamhet berörda områden sakkunniga ledamöter,

vilka, jämte suppleanter för dem, skola utses av chefen för handelsdepartementet,

att nämnden skall sammanträda på kallelse av den av dess ledamöter,

som av chefen för handelsdepartementet förordnats att vara sammankallande

ledamot, samt

att ett exemplar av den å mellersta lotsdistriktets expedition för varje

dag sammanställda isberättelsen skall genom lotsstyrelsen försorg sam
-

Allmänna föreskrifter

rörande

statens

isbrytningsverksamhet

(förvaltning,

bemanning,

isbrytarn ämnd

m. m.).

s. 20 Kontrollera mot PDF

Allmän plan

för Statsisbrytarens

verksamhet.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

ma dag snarast möjligt tillställas chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition.

Beträffande fartygets bemanning och sättet för bestridande av därmed

förbundna kostnader hava för budgetåren 1928/1929 och 1929/1930

utfärdats vissa ändrade bestämmelser. Enligt särskilda brev bar sålunda

Kungl. Majit för nämnda budgetår medgivit, att, i ändamål att

bereda erforderlig bemanning för Statsisbrytaren under respektive budgetår

för en tid av högst åtta månader enligt i kommandoväg meddelade

närmare bestämmelser, finge dels vid flottan anställas sammanlagt högst

fjorton korpraler eller yrkesutbildade menige eller-, därest sådan anställning

till fullt antal icke kunde ske, förhyras manskap i så stor utsträckning,

att det angivna antalet av 14 man bleve fyllt, dels och en

officer i flottans reserv av kaptens eller subalternofficers tjänstegrad in

beordras till tjänstgöring. Tillika har föreskrivits, att av här ifrågavarande

anställning, förhyrning och inbeordrande uppkommande kostnader

skulle bestridas av det för respektive budgetår under tionde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till drift- och underhållskostnader

för statens isbrytarfartyg.

Genom generalorder nr 1157 år 1927 Ilar fastställts allmän plan för

Statsisbrytarens verksamhet.

Enligt denna allmänna plan skall såsom allmängiltig grundsats för

Statsisbrytarens verksamhet gälla, att vid samtidigt inträffande behov av

Statsisbrytarens ingripande å skilda delar av rikets kuster — fall av nödläge

för fartyg och besättningar undantagna — sjöfarten å rikets västra

kust såsom den för riket viktigaste i främsta rummet skall erhålla hjälp,

därnäst sjöfartsförbindelserna med kontinenten och slutligen Norrlandssjöfarten.

I övrigt lyder den allmänna planen sålunda:

T fråga örn Statsisbrytarens ingripande vid issvårigheter i farvattnen

vid rikets mellersta och södra kuster bedömer ledningen behovet därav

från fall till fall och utfärdar därefter de föreskrifter, som för tillfället

erfordras.

Vad angår Statsisbrytarens verksamhet i de norrländska farvattnen

skall under normala förhållanden nedanstående allmänna plan gälla, med

beaktande likväl av att densammas tillämpande givetvis måste göras beroende

av vid olika tillfällen rådande is- och andra förhållanden och att

sådana avsteg från planen därför kunna komma att företagas, som med

hänsyn härtill befinnas nyttiga och nödvändiga.

Från mitten av oktober avses Statsisbrytaren vara klargjord för att

utan större tidsutdräkt kunna utsändas på expedition. Vid begynnande

av för sjöfarten hinderlig isbildning i farvattnen i fråga stationeras

Statsisbrytaren i nordligare delarna av Bottenviken. Sjöfarten på Luleå

och norr därom belägna hamnar beräknas kunna upprätthållas till

omkring 1 december.

I farvattnen söder örn Luleå till och med Nordmalings!järden bör biträde

kunna påräknas från Statsisbrytaren till omkring mitten av december.

I Bottenhavet, varmed avses farvattnet söderut ända till Svartklub
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

ben, beräknas sjöfarten i stort sett kunna upprätthållas till omkring den

10 februari; dock att beroende på isbrytarens successiva förflyttning soderöver

sjöfarten i de nordligare delarna av nu nämnt område kan komma

att upphöra något tidigare. .

Från omkring 10 februari till början av april beraknas lstorhallandena

omöjliggöra sjöfart på hamnar norr örn Ålands hav. Under denna

tid avses Statsisbrytaren vara förlagd i Stockholm. __

I början av april avses Statsisbrytaren åter utgå^ på expedition tor

att biträda vid sjöfartens öppnande, till en början på hamnar i Bottenhavet.

Förläggningen av Statsisbrytarens verksamhet till olika farvatten

lämpas under denna tid huvudsakligen efter drivisens förflyttningar.

I Bottenviken torde biträde av Statsisbrytaren i regel vara att påräkna

under maj månad.

Isbrytarens verksamhet för året beräknas att kunna avslutas med utgången

av maj eller början av juni.

En nödvändig förutsättning för att handelsfartyg under ovan angivna

tider och inom där omförmälda områden skola kunna deltaga i sjöfartens

upprätthållande är att erforderliga anordningar vidtagits a fartygen föi

att kunna motstå de påfrestningar på fartygens skrov och maskineri, som

— även örn isbrytarhjälp erhålles — uppstå redan vid gång i upptagen

isränna men alldeles särskilt vid gång i drivis, ävensom att fartygen aro

beredda att möta de svårigheter i övrigt, som möta under vinternavigering.

’

Förutom av nu berörda mera allmänna bestämmelser regleras isbrytningsverksamlieten

och vad därmed äger samband av åtskilliga instruktioner

och specialbestämmelser.

Sålunda föreligga under punkt 8 i instruktionen för tjänsten inom sjöförsvarets

kommandoexpedition särskilda instruktionsbestämmelser meddelade

rörande den s. k. isbrytardetaljen.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 januari 1928 hava i syfte att nedbringa

Statsisbrytarens driftkostnader meddelats vissa »Bestämmelser

för isbrytarberedskap».

I samband med varje expedition med Statsisbrytaren plägar vidare i

kommandoväg fartygschefen förses med en för den ifrågavarande expeditionen

lämpad specialinstruktion.

Nu angivna allmänna och speciella bestämmelser kompletteras slutligen

genom särskilda generalorder eller andra beslut av mer eller

mindre speciell karaktär.

I den mån nu ifrågavarande speciella instruktioner eller bestämmelser

erbjuda intresse för den föreliggande utredningen återgivas eller

omnämnas desamma i det följande under den speciella avdelning av betänkandet,

med vilken de hava samband.

Do i förenämnda reglemente för statens isbrytarfartyg omförmälda

»isbry tar ombud» hava tillkommit på förslag av fartygschefen å Statsisbrytaren

i dennes generalrapport den 7 juli 1926, däri fartygschefen

framhöll behovet av att särskilda ombud anställdes med uppgift att i

frågor om. assistans av fartyget vara förmedlare mellan trafikanterna

och nämnde fartygschef.

Specialbe
stämmelser.

Isbrytar
ombud.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Kr 234.

Efter hörande av vissa länsstyrelser och liandelskamrar avgav kommerskollegium

över detta förslag den 30 oktober 1926 utlåtande, däri ämbetsverket

i ämnet anförde följande:

’I de inkomna yttrandena gives allmänt uttryck för ett starkt intresse

för genomförande av en sådan anordning samtidigt som emellertid i flera

av yttrandena framhålles önskvärdheten av att anordningar med den

föreslagna innebörden icke måtte åsamka trafikanterna ökade kostnader.

Vidare framhåller exempelvis Stockholms handelskammare, att, då man

hos vederbörande kommuner eller lastageplatsägare måste förutsätta ett

utpräglat intresse för anordningen, dessa borde bereda de ekonomiska

möjligheterna för planens realiserande.

Det synes kollegium ligga i sakens natur, att en anordning sådan som

den av fartygschefen nu berörda är ägnad att skapa ökade möjligheter

till ett effektivt utnyttjande av Statsisbrytaren. Örn önskemålen rörande

bistånd av ifrågavarande fartyg samlas hos ett fåtal personer, vilka stå

i nära kontakt med fartyget och dess chef, ökas givetvis möjligheterna

för ett rationellt ordnande av fartygets verksamhet, på samma gång som

det för trafikanterna av alla kategorier är betydelsefullt att hava en jämförelsevis

nära och eljest lätt tillgång till personer, som äga kännedom

örn fartyget, dess positioner och arbetsplan. Kollegium finner sålunda

ändamålsenligt och önskvärt, att en organisation av isbrytarombud kommer

till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med fartygschefens föreliggande

uttalande.

Vid bedömande av frågan örn statsverkets ställning till förevarande

uppslag bör, synes det kollegium, till en början fastslås, att ett realiserande

härav i avsevärd grad skulle innebära tillgodoseende av trafikanteller

ortsintressen. Kollegium finner starka betänkligheter kunna göras

gällande mot att staten — i varje fall redan nu, innan större erfarenhet

örn isbrytarfartygets verksamhet föreligger — i anslutning till Statsisbrytarens

tillkomst utan vidare tillskapar en särskild organisation för

tillgodoseendet av syften, som till väsentlig del avse enskildas intressen

och som borde kunna vinna nödigt beaktande genom de enskildas egna

åtgärder. Däremot lärer det få anses lämpligt, att det allmänna, vid det

förhållande att här åsyftade ombud skulle komma att utöva funktioner

av i viss mån offentlig karaktär, lämnar sin medverkan till organisationens

uppkomst och närmare utformning på det sätt, att åt ombuden, sedan

eventuella ekonomiska eller andra förutsättningar för deras tillkomst

tillskapats på enskild väg, berndes den auktorisation, som ligger i deras

förordnande av offentlig myndighet. På den offentliga myndigheten

skulle det då ankomma att tillse, bland annat, att ombudens antal icke

bleve större än som med organisationens syfte vore förenligt och att ombudens

förläggningsorter bleve med hänsyn till samma syfte de mest

lämpliga. Ombud, varom här är fråga, skulle hava att utan annan gottgörelse

från den, som i varje särskilt fall anlitar ombudet, än ersättning

för gjorda utlägg lämna biträde huvudsakligen i de avseenden och

på det sätt, som i fartygschefens förevarande förslag blivit ifrågasatta.

Den nyss antydda medverkan från det allmännas sida beträffande nu

ifrågavarande ombuds antagning har kollegium tänkt sig kunna realiseras

på sådant sätt, att det må få ankomma på envar av rikets auktoriserade

liandelskamrar. var och en för dess distrikt, att, sedan förutsättningarna

för ombuds tillkomst befunnits av handelskammaren vara för handen,

till vederbörande länsstyrelse avlämna förslag å sådant eller sådana

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

ombud, varefter det skulle tillkomma länsstyrelsen att i lämplig omfattning

meddela förordnanden, efter samråd med länsstyrelse i respektive

angränsande län för det fall att fråga uppstår örn att för flera Ian hava

endast ett gemensamt ombud. Körande antaget ombud och ombuds

adress böra meddelanden ofördröjligen insändas till handelsdepartementet

och sjöförsvarets kommandoexpedition.’

Sedan jämväl chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition inkommit

med framställning i förevarande ämne, meddelade i ämbetsskrivelse den

21 januari 1927 till vissa länsstyrelser dåvarande chefen för handelsdepartementet,

att han funnit nu ifrågavarande framställningar icke föranleda

vidare åtgärd, varvid departementschefen dock tillika anförde,

att emellertid en anordning av ifrågasatt slag syntes uppenbart bliva av

den nytta för trafiken, att en lösning av frågan framstode såsom angelägen

och borde kunna åvägabringas utan Kungl. Maj:ts ingripande,

samt att i sitt ovannämnda utlåtande kommerskollegium framlagt ett

förslag till en dylik lösning, vilket syntes lämpligen böra realiseras.

Samtidigt överlämnades för den åtgärd, vartill respektive länsstyrelser

funne anledning, avskrifter av framställningarna och kollegii utlåtande

i ämnet.

I anslutning till vad sålunda förekommit hava länsstyrelserna i de

olika norrländska länen utfärdat tills vidare gällande, sinsemellan i huvudsak

överensstämmande instruktioner för statsisbrytarombud. Dessa

instruktioner hava följande innehåll.

Statsisbrytarombudets allmänna uppgift är dels att vara förmedlare

mellan, å ena sidan, ledningen av Statsisbrytarens verksamhet (chefen

för sjöförsvarets kommandoexpedition, respektive fartygschefen å Statsisbrytaren)

och, å andra sidan, envar som har att från nämnda ledning

mottaga eller till densamma framföra önskemål eller annat meddelande

och dels att i övrigt tillhandagå med sådana upplysningar och åtgärder

avseende Statsisbrytaren, vilka efter omständigheterna skäligen kunna

fordras av ombudet.

Till fullgörande av förenämnda allmänna uppgift tillkommer det ombudet

särskilt:

a) att till Statsisbrytarens ledning framföra till ombudet inkomna

framställningar örn assistans, därvid bör eftersträvas, att ledningen sättes

i stånd att med kännedom örn assistansbehovet ordna Statsisbrytarens

verksamhet till vinnande av tids- och kostnadsbesparing och på i övrigt

lämpligt sätt;

b) att enligt direktiv från Statsisbrytarens ledning rörande ifrågasatt

arbete förbereda detsamma, exempelvis genom åtgärder för ordnan

de av konvoj att föras av Statsisbrytaren; genom föranstaltande att lokalisbrytare

respektive bogserbåt finnes tillgänglig för utförande av lokal

isbrytning respektive fartygs bogsering, där sådan inom hamn och annat

område är erforderlig till kompletterande av det Statsisbrytaren

tillkommande arbetet; genom att, då brytning av isränna tillämnas. söka

s. 24 Kontrollera mot PDF

Statsisbrytarene

första

expedition

efter leveransen

i februari

1926.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

tillse att nödig underrättelse därom bringas till ortsbefolkningens kännedom

ävensom att nödiga övergångar över isrännan beredas, där det bäst

lämpar sig för såväl lands- och istrafikens som sjöfartens behov, etc.;

c) att träffa erforderliga anordningar för mottagande från Statsisbrytaren

av sjuka eller skadade;

d) att så vitt sig lämpligen göra låter befordra framkomsten av postoch

järn vägsförsändelser och dylikt till och från Statsisbrytaren;

e) att i mån av läglighet lämna biträde vid inkassering av avgifter för

assistans av Statsisbrytaren.

Ombudet äger att av den enskilde, som tagit ombudets verksamhet i

anspråk, erhålla gottgörelse för därav föranledda direkta utlägg. Annan

ersättning till ombudet må icke avfordras den enskilde.

Statsisbrytarens hittillsvarande användning.

Statsisbrytaren togs omedelbart efter sitt levererande i bruk, och

de första expeditionerna med densamma hava pågått under tiden den

4 februari—den 16 juni 1926, varvid själva iskampanjen synes hava

omfattat ungefärligen tiden den 10 fehruari—den 3 juni 1926. Statsisbrytarens

verksamhet började med räddandet av besättningarna på två

å Borgsbredan vid Huvudskär strandade lastfartyg samt utassistering av

Almagrundets fyrskepp från ett iråkat riskfyllt läge. Förutom med en

del assisteringsarbete i Ålands hav och i Stockholms södra skärgård —- det senare närmast såsom en följd av Stockholms stads »Isbrytaren II» :s

grundstötning —• sysselsattes i övrigt Statsisbrytaren under denna iskampanj

med bispringande av sjöfarten på Norrland. Under fartygets hela

expedition denna vår verkställdes, förutom isbrytning till havs, i farleder

och i hamnar samt till lastageplatser, omkring 125 direkta assisteringar

av fartyg, varav omkring 30 bogseringar. Statsisbrytaren var under

expeditionen sysselsatt med direkt assisteringsarbete under sammanlagt

nära 20 gångdygn (475 timmar), varav under drygt 14 dygn

(342 timmar) assistering av fartyg (bogsering 69 timmar eller nära 3

dygn), 16 timmar isbrytning vid stadshamnar och nära 4 dygn (117 timmar)

isbrytning vid andra hamnar eller i farleder. Av intresse i detta

sammanhang är, att totala antalet gångtimmar under förevarande expeditioner

enligt inhämtad upplysning utgjorde 1,149. Skillnaden mellan

nämnda 1,149 timmar och nyssberörda 475 timmar, eller 674 timmar,

skulle då jämte en enligt uppgift avsevärd del av den konstaterade tiden

för direkt assistering av fartyg utgöra tiden för gång till sjöss. Under

förenämnda tid den 4 februari—den 16 juni 1926, sammanlagt 19 veckor,

synes fartyget hava varit stillaliggande omkring 5 veckor, under det

att detsamma under omkring 14 veckor eller omkring 100 dygn varit un
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition Nr 234.

der varje dygn helt eller delvis i gång. Under den sistnämnda tiden av

14 veckor har fartyget sålunda varit i gång i genomsnitt omkring 11.5

timmar per dygn.

Ur fartygschefens generalrapport över årets expeditioner torde förtjäna

framhållas, att isförhållandena under expeditionen befunnits i

stort sett svårartade och att sådana förhållanden förelegat under längre

tid än som vanligen påräknades. Sålunda hade under lång tid hela finska

sjötrafiken måst dirigeras genom Stockholms skärgård, enär isen

blockerade hela nordligaste Östersjön. Vid sjöfartens påbörjande å södra

Norrlandskusten hade större delen av Bottenhavet befunnits uppfyllt av

ett ytterst svårt packishälte, ehuru ett smalare, delvis isfritt farvatten

längs svenska kusten till en tid möjliggjort utförande av ett mindre antal

sedan förvintern infrusna fartyg. Sedan sjöfarten i viss mån tagit

fart å de större norrländska hamnarna, hade dock det nyssnämnda packisbältet

sönderbrutits, varigenom åstadkommits en långvarig och besvärande

isblockad av Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand m. fl. platser.

I Bottenviken hade igångsättandet av ordnad sjötrafik icke kunnat påtänkas

förrän omkring den 28 maj efter då förnyad isrekognoscering Luleå—Norra

Hvarken, därvid i dessa farvatten hade befunnits kvarligga

ismassor, vilka kunnat bliva besvärande för sjöfarten ännu så sent som

den 10 juni.

Under vintern 1926—1927 var Statsisbrytarens verksamhet hela tiden

förlagd till Norrlandsfarvattnen. Tiderna för de olika expeditionerna

nämnda år voro den 5 november—den 12 februari, den 16 februari—den 9

mars och den 4 april—den 15 juni. Verksamhetsområdena voro därvid

respektive kuststräckan Luleå—Gävle, i och utanför Gävlebukten samt

kuststräckan Hudiksvall—Luleå. Under fartygets expeditioner denna

vinter verkställdes, förutom isbrytning till havs, i farleder och i hamnar

samt till lastageplatsen omkring 50 direkta assisteringar av fartyg, varav

ett tiotal bogseringar. Statsisbrytaren var under expeditionerna denna

vinter sysselsatt med direkt assisteringsarbete under sammanlagt

nära 19 gångdygn (456 timmar), varav under drygt 10 dygn (244 timmar)

assistering av fartyg (bogsering 18 timmar), nära 5 dygn (115 timmar) isbrytning

vid stadshamnar och 4 dygn (97 timmar) isbrytning vid andra

hamnar eller i farleder. Totala gångtiden under förevarande expeditioner

utgjorde enligt inhämtad upplysning 1,023 timmar. Skillnaden mellan

nämnda 1,023 timmar och nyssberörda 456 timmar, eller 567 timmar,

skulle då jämte en enligt uppgift avsevärd del av den konstaterade tiden

för direkt assistering av fartyg utgöra tiden för gång till sjöss. Under

förenämnda tid mellan den 5 november 1926 och den 15 juni 1927, sammanlagt

ungefär 32 veckor, var Statsisbrytaren stillaliggande under 18

veckor (därav 5 veckor i beredskap), under det att fartyget under 14 veckor

eller 98 dygn var under varje dygn helt eller delvis i gång. Under

Statsisb rytarens

expeditioner

vintern

1926—1927.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Stataisb rytarens

expeditioner

vintern

1927—1928.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

den sistnämnda tiden av 14 veckor var fartyget alltså i gång i genomsnitt

omkring 10.4 timmar per dygn.

Ur fartygschefens generalrapport över expeditionerna 1926—1927 torde

böra framhållas följande.

Under Ira och 2:a expeditionerna hade isförhållandena till sjöss varit

ganska godartade, ehuru ogynnsamma vindförhållanden förlagt ett besvärande

isbälte utanför svenska kusten. Intet fartyg hade dock ofrivilligt

behövt övervintra inom verksamhetsområdet.

Vid 3:e expeditionens början hade, vad Bottenhavet anginge, isförhållandena

varit enahanda, varvid dock särskilt hamninloppen till följd av

i mars månad förhärskande ostliga vindar blivit blockerade av högst avsevärd

packis. Sedan denna vid inträdande gynnsamma vindar lossbrutits,

möjliggjordes sjöfarten betydligt tidigare än eljest blivit fallet. Genom

i förväg företagen brytning av rännor i farlederna, som hade varit

belagda med 50—90 centimeter fast is, hade dessa blivit farbara för lämpliga

fartyg, sedan, som förut nämnts, isblockaden hävts. Då tillfälliga

och lokala ehuru rätt svårartade blockeringar senare inträffat, hade fartyget

måst återgå till förut uppbrutna farvatten till förhindrande av större

fördröjningar för eller anhopning av fartyg.

I Bottenviken hade isfördelningen varit väsentligt olika mot i Bottenhavet.

Förstnämnda farvatten hade nämligen varit praktiskt taget fullständigt

fyllt av is, som dock till en början tidvis lämnat en smalare

råk vid svenska kusten. När iskvantiteten sedan minskats, hade ostliga

vindar drivit den kvarvarande isen in emot svenska landet, lämnande

bättre framkomlighet till sjöss, ehuru förträngningarna vid västra och

östra Kvarkarna och de närmaste farvattnen särskilt norr därom under

avsevärd tid varit besvärande för sjöfarten. Även i infartslederna till

vid Bottenviken belägna hamnar hade besvärande isanhopningar förefunnits,

som dock efter Statsisbrytarens verksamhet och med hjälp av

gynnsamma vind- och strömriktningar undanskaffats. Särskilt vid ett

tillfälle hade en nordlig storm på en enda natt bortdrivit de iitanför Rödkallen

befintliga och av Statsisbrytaren sönderskurna isarna, varefter

Luleåtrafiken kunnat fortgå så gott som i isfritt vatten ner emot Norra

Kvarken. Här hade också —• såsom i Bottenhavet —• förändringar senare

inträffat, huvudsakligast berörande på Skeleftehamn pågående livlig

skeppning, varigenom Statsisbrytarens kvarblivande erfordrats för tryggande

av sjöfarten. Det måste ock framhållas, att detta år liksom år 1926

vårisarna i Bottenviken varit osedvanligt kraftiga och långvariga och

hade dylik is kvarlegat ännu när Statsisbrytaren den 1 juni på hemgående

passerade farvattnen vid Norra Kvarken.

Även under vintern 1927—1928 var Statsisbrytarens verksamhet hela

tiden förlagd till Norrlands!arvattnen. Verksamheten var uppdelad på

två expeditioner, varav den första pågick under tiden den 24 oktober —

den 31 januari och den andra under tiden den 10 april—den 6 juni. Un
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

der tiden mellan dessa expeditioner var fartyget förlagt i isbry tar beredskap,

vilken dock vid tre tillfällen under kortare tid upphört.

Under fartygets expeditioner denna vinter verkställdes ett 70-tal direkta

assisteringar av fartyg, varav 8 bogseringar. Statsisbrytaren valunder

expeditionerna denna vinter sysselsatt med direkt assisteringsarbete

under sammanlagt nära 10 gångdygn (234 timmar), varav under

nära 8 dygn (183 timmar) assistering av fartyg (bogsering 19 timmar), 18

timmar isbrytning vid stadshamnar oell nära 11/s dygn (33 timmar) is

brytning vid andra hamnar eller i farleder. Sammanlagda gångtiden

under förevarande expeditioner utgjorde enligt upplysning 655 timmar.

Skillnaden mellan nämnda tid och nyssberörda 234 timmar, eller 421 timmar,

skulle då jämte en enligt uppgift avsevärd del av den konstaterade

tiden för direkt assistans av fartyg utgöra tiden för gång till sjöss. Under

förenämnda tid mellan den 24 oktober 1927 och den 6 juni 1928, sammanlagt

något över 32 veckor, var Statsisbrytaren stillaliggande under

22 veckor (därav 8 veckor i beredskap), under det att fartyget under något

över 10 veckor eller 72 dygn var under varje dygn belt eller delvis i gång.

Under den sistnämnda tiden av drygt 10 veckor var fartyget sålunda

i gång i genomsnitt något över 9 timmar per dygn.

Ur fartygschefens generalrapport för nu ifrågavarande expeditioner

torde få här antecknas följande.

Isförbållandena under vinterkampanjen hade väsentligt avvikit från

dem, som varit rådande under de förutvarande kampanjerna. Sålunda

bade under förvintern (l:a expeditionen) inträffat allvarliga issituationer

samtidigt å ett flertal platser runt Sveriges kuster, varigenom viss

svårighet uppstått för sjöfarten och åtskilliga isskador tyvärr erhållits

å tonnaget. Veterligt hade dock sådana i intet fall inträffat inom de

farvatten, till vilka Statsisbrytaren förlagt sin verksamhet, eller under

perioder, då vetskap örn fartygens därvaro förefunnits.

I Bottenhavet hade sjöfartsmöjligheterna under den 2:a expeditionen

gestaltat sig ganska egenartade. Ehuru god framkomlighet förefunnits

längs svenska kusten i slutet av mars och början av april månader (innan

Statsisbrytaren avgått till Norrland), hade under senare hälften av

april en isbloclcad av mellersta delen inträffat, varigenom Härnösands-,

Sundsvalls- och Hudiksvallsdistrikten i hög grad besvärats. Enär farvattnen

härvid såväl längs hela finska kusten som till sjöss utanför

örnsköldsviksdistriktet blivit så gott som isfria, hade dock de fartyg, som

efterkommit givna anvisningar praktiskt taget utan olägenhet och med

ringa assistans kunnat upprätthålla sjöfarten på sistnämnda distrikt.

Vid Sta tsisbrytårens uppgång till Bottenviken den 13 maj hade den

bästa framkomlighet å svenska sidan förelegat, medan avsevärda mängder

grov is uppträtt utanför finska kusten. På grund härav hade sjöfarten

anbefallts att i görligaste mån lägga sina kurser nära svenska

kusten, särskilt i farvattnen omkring Bjurö klubb.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Statsisbrytarens

expeditioner

vintern

1928—1929.

Medan siktförhållandena under första expeditionen tidtals valdt svårartade,

hade vårexpeditionen härvidlag varit anmärkningsvärt gynnsam.

Under håda expeditionerna hade emellertid under långa perioder osedvanligt

lågt vattenstånd varit rådande (tidvis nedgående till cirka 1 meter

under medelvatten), varjämte avsevärda höjdvariationer vid vissa

tillfällen ägt rum med endast några timmars mellanrum.

Statsishrytarens verksamhet under vintern 1928—1929 var, som bekant,

förbunden med säregna förhållanden. Verksamheten kan sägas hava varit

uppdelad på två expeditioner. Den första expeditionen påbörjades

den 12 oktober och avslutades den 21 april. Den andra expeditionen pågick

från och med den 6 maj till och nied den 6 juni. Verksamheten var

under första expeditionen förlagd till Bottniska viken, Södra Kvarken,

farvattnet söder örn Skåne och Öregrundsgrepen. Den 7 februari beordrades

Statsisbrytaren, som då befann sig i Gävlebukten, söderut i anledning

av begynnande issvårigheter i Kattegatt och Öresund. Den 9 februari

råkade fartyget under assisteringsarbete ut för haveri, som för

tiden till och med den 27 mars försatte fartyget ur funktion. Intill sistnämnda

dag var fartyget sålunda förlagt under reparation vid Öresundsvarvet

i Landskrona. Efter den 27 mars assisterade Statsisbrytaren

sjöfarten i de södra farvattnen och efter den 10 påföljande april sjöfarten

på sydligaste Norrlandskusten. Under tiden den 22 april—den 5 maj

var Statsisbrytaren förlagd i ishrytarheredskap. Verksamheten under

den andra expeditionen ägnades helt åt Norrlandssjöfarten.

Under fartygets expeditioner denna vinter verkställdes ett 60-tal direkta

assisteringar av fartyg, varav 21 bogseringar. Statsisbrytaren var

under expeditionerna sysselsatt med direkt assisteringsarbete under sammanlagt

drygt 11 gångdygn (271 timmar), varav under drygt 9 dygn (224

timmar) assistering av fartyg (bogsering 35 timmar), 15 timmar isbrytning

vid stadshamnar och 32 timmar isbrytning vid andra hamnar eller

i farleder.

Uppgifter i övrigt motsvarande dem, som ovan meddelats beträffande

verksamheten under första halvåret 1926 samt vintrarna 1926—1927 och

1927—1928, föreligga icke beträffande verksamheten under vintern 1928

—1929.

Ur fartygschefens generalrapport för expeditionerna torde få här

återgivas följande.

Isförhållandena hade i slutet av år 1928 varit synnerligen gynnsamma,

medgivande sjöfart på de nordliga hamnarna ända till mitten av

december. Exporten från Luleå hade avslutats omkring den 20 november

och hade utan svårighet kunnat pågå ytterligare minst tre veckor. Samma

förhållande hade inträffat i stort sett successivt i samtliga hamnar

norrifrån räknat till och med Örnsköldsvik. Först i början av januari

hade nästan samtidigt inträffat kraftig isbeläggning i samtliga hamnar

söder örn Örnsköldsvik, under det att Bottenhavet alltjämt Aundt isfritt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majlis proposition Nr 234.

Härigenom hade uppstått behov av hjälp samtidigt på flera olika platser,

vilka varit långt avlägsna från varandra, förorsakande långa förflyttningar

och därmed följande tidsutdräkt. I början av februari hade

den första havsisen inträffat i Gävlebukten, där isförhållandena ändrades

mycket hastigt och som regel nödvändiggjorde konvojering.

Efter Statsisbrytarens reparation i slutet av mars hade de svårartade

isförhållandena i Öresund och södra Östersjön sa förbättrats, att sjöfarten

snart kunnat pågå med tillhjälp av de anvisningar örn bästa färdvägar,

som lämnats av isbrytarledningen i Köpenhamn eller direkt från

Statsisbrytaren.

Då Statsisbrytaren ankommit till Ålands hav den 10 april hade Södra

Kvarken befunnits spärrad av tät drivis, varför all trafik den närmaste

tiden letts genom öregrundsgrepen, sedan denna uppbrutits. Efter

omkring en vecka hade trafiken kunnat åter upptagas genom Södra

Kvarken.

Flygrekognoscering av Bottniska viken, vilken utfördes under sista

dagarna av april, hade givit vid handen, att isen i Bottenhavet var av

obetydlig mängd under det att Bottenviken var uppfylld av packis från

Rönnskär till och med Norra Kvarken. öppet vatten påträffades norr

om Rönnskär och dessutom en sträcka sydvart utmed finska kusten.

Vid den 13 och 14 maj av Statsisbrytaren verkställd rekognoscering

hade isen sträckt sig ungefär från Bjuröklubb i ostsydostlig riktning till

finska kusten och alltjämt spärrat såväl Östra som Västra Kvarken. Den

16 maj hade emellertid konvojering av fartyg kunnat påbörjas nordvald

från Holmsund. Efter ytterligare några dagar hade trafiken kunnat

upptagas utan assistans med undantag för inloppet till Luleå. Den 21

maj hade även detta inlopp varit praktiskt taget isfritt. Då Statsisbrytaren

den 26 maj på sydgående passerade östra Kvarken, hade isen därstädes

spritt sig, så att den ej längre utgjorde något allvarligare hinder för

sjöfarten.

Erfarenheterna från föregående år angående nyttan av att bryta upp

isen till hamnarna några dagar innan trafiken skulle börja hade under

vårkampanjen ytterligare bestyrkts.

Vid sjöfartens öppnande på Norrlandshamnarna, då liavsis förekomme

i stor utsträckning, vore det uppenbart, att flygspaning vore till ovärderlig

nytta. Ett flygplan, ställt till Statsisbrytarens förfogande vid denna

tidpunkt, skulle otvivelaktigt väsentligt underlätta arbetet och medföra

avsevärd besparing, då ett rätt ledande av sjöfarten nödvändiggjorde

rekognoscering av liavsisens utbredning och förflyttning, vilket

nu, i den utsträckning så läte sig göra, måste ske med tillhjälp av isbrytaren.

Fartygschef på Statsisbrytaren har under hela dess hittillsvarande användning,

med undantag för vintern 1928—1929, varit kaptenen vid flottan

Harry Koch. Under sistnämnda vinter var kaptenen vid flottan G.

Lindström fartygschef.

fartygschef

på Statsisbrytaren.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

De årliga omkostnaderna för Statsisbrytarén gestalta sig sålunda:

Drift- och

underhållskostnader.

1925 — 1926

1926 1927

1927 — 1928

1928-1929

kr.

kr.

kr.

kr.

Underhållskostnader:

Karlskrona station (varvet) ...........

434: 92

64: 05

—

—

Stockholms station (varvet) ............

17,569:52

59,698: 03

55,496: 61

21,332: 36

Summa

17,997: 44

52,762: os

55,496: 61

21,332: 36

| Driftkostnader:

Sjötillägg m. ............................

14,842: 70

25,569: o 5

23,562: 7 5

20,476: 4 o

Kol, brännolja m. m......................

142,344: os

181,334:84

97,934: 59

87,031: 55

Annan materialutredning ...............

4,852 0 2

5,910: 2 5

600: S2

3,460: 7 9

Ammunitionsutredning ................

73: 30

6: —

1,767: 04

—

Övriga utgifter ombord..................

5,657: 73

3,348: 84

2,114: 82

6,370: 4 8

Portionsersättning ........................

4,950: 15

5,536: 28

7,307: 21

9,560: 63

j Anställning eller förhyrning till Stats- isbrytaren .................................

—

—

—

1 16,640: oi

Penningbidrag ..............................

—

—

—

2 1,314: —

Sjukvård.......................................

—

—

—

793: 88

Diverse mindre utgifter..................

—

-

139: lo

Summa

172,719: 9S

221,705: 2 6

133,287: 2 3

145,786: 84

Diverse utgifter:

Kungl, marinförvaltningen (trycknings- kostnader m. m.)........................

—

194: 10

—

—

Rodertelegraf m. m. å Statsisbrytaren

—

—

6,696:16

Radiopejlstation.............................

—

—

—

4,300; —

Summa

—

194: 10

—

10,996: i6

Summa summarum

190,717: 42

274,661: 44

188,783:84

178,115: 36

Vid expeditionerna under vintrarna 1927—1928 och 1928—1929 hava

influtit i ersättning för av Statsisbrytaren utfört konvojeringsarbete

7,649 kronor 16 öre respektive 7,263 kronor 38 öre.

För bestridande av kostnaderna för Statsisbrytarens drift och underhåll

är årligen under tionde huvudtiteln anvisat ett extra förslagsanslag,

vilket uppgått under ett vart av budgetåren 1925 1926, 19261927 och

1927/1928 till 140,000 kronor och under budgetåret 19281929 till 300,000

kronor samt under innevarande budgetår uppgår till 250,000 kronor.

I detta sammanhang torde ock böra omnämnas, att 1927 års riksdag för

1 Denna post har från och med detta budgetår tillkommit med hänsyn till de delvis

ändrade bestämmelser, vilka med ingången av nämnda budgetår enligt vad som här förut

omnämnts gälla beträffande sättet för Statsisbrytarens bemanning och bestridande av därmed

förbundna kostnader.

2 Denna utgift har upplysts böra drabba fjärde huvudtiteln, sjöförsvaret.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

budgetåret 1927/1928 anvisat ett extra anslag å 38,700 kronor för vissa inrednings-

och ändringsarbeten å Statsisbrytaren, därav 12,000 kronor

beräknats för anordnande av bottenventil nied rör och avstängningsventiler

för cirkulationsvattnets tillopp samt 13,700 kronor för frikoppling av

maskintelegrafen å aktra manöverplatsen och anordnande av en akterlig

brygga.

I ändamål att bereda statsverket någon ersättning för dess utgifter till

täckande av Statsisbrytarens drift- och underhållskostnader har genom

kungörelse den 15 januari 1926 (nr 6) förordnats, att den fyr- och båkavgift,

som skall erläggas för fartyg jämlikt bestämmelserna i förordningen

den 15 februari 1881 (nr 7) angående lotsverket och förordningen

den 2 maj 1924 (nr 105) angående befrielse i vissa fall från erläggande

av fyr- och båkavgift, tillsvidare skall förhöjas med 5 procent. Från,

denna förhöjning befrias segelfartyg, evad fartyget är försett med hjälpmaskin

eller icke, pråmfartyg samt fartyg, som är avsett uteslutande för

isbrytning, ävensom annat fartyg då det nyttjas enbart för sådant ändamål.

Vid avgiftsberäkningen uppkommande brutet tal av öre uteslutes.

Enligt verkställda beräkningar synes den särskilda avgift, som innefattas

i den sålunda vidtagna förhöjningen av fyr- och båkavgiften,

hava inbringat statsverket under budgetåret 1925 1926 (första halvåret

1926) omkring 55,000 kronor, under budgetåret 1926/1927 omkring 144,000

kronor, under budgetåret 1927/1928 omkring 146,000 kronor och under budgetåret

1928/1929 omkring 162,000 kronor.

Jag övergår nu till en redogörelse för de sakkunnigas betänkande och

däruti innefattade förslag.

De sakkunniga hava till en början ingått på ett bedömande av resultatet

av Statsisbrytarens hittillsvarande verksamhet.

I avseende härå anföra de sakkunniga följande:

»Det har för de sakkunniga legat nära till hands att vid fullgörande av

sitt uppdrag upptaga till bedömande resultatet av den verksamhet för isbrytning

till den allmänna sjöfartens och näringslivets i övrigt tjänst,

som hittills fullgjorts genom statens försorg med den i dess ägo nu varande

Statsisbrytaren.

Det skulle därvid givetvis vara av stort intresse att kunna siffermässigt

belysa den omfattning, vari verksamheten i fråga varit ägnad att

understödja och trygga samt därigenom och eljest direkt förlänga sjöfarten

på Norrlandshamnarna. De sakkunniga hava undersökt olika möjligheter

härutinnan men funnit, att en dylik, mera exakt uppmätning

av verkningarna för sjöfarten av Statsisbrytarens verksamhet stöter

på betydande svårigheter.

Till jämförelse med vissa i vintersjöfartskommitténs för Norrland första

betänkande å sid. 23 intagna uppgifter rörande medeltiden för sjöfartens

stängning i vissa norrländska hamnar och farleder hava de sak
-

Isbrytarsak
kunniga.

Resultatet av

Statsisbrytarens

hittillsvarande

verksamhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

kunniga emellertid från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt inhämtat

vissa upplysningar, avsedda att möjliggöra erhållande av motsvarande

uppgifter för vintrarna 1925—1926, 1926—1927, 1927—1928 och

1928—1929. En bearbetning av de vunna upplysningarna giver för nämnda

period följande resultat:

Medeltid: stängning för

Medelantal dygn, då sjöfart

ångfartyg

varit stängd

för ångfartyg

i hamn

i farled

i hamn

i farled

Säl niis...........................................

7H P/n)

71* r/n)

200 (190)

200 (183)

Luleå ...........................................

V» C7n)

■‘lis (”lil)

167 (183)

165 (172)

Piteå ...........................................

7u nu)

19in r/n)

190 (182)

184 (168)

Ursviken..........................................

mhi riu)

n/m (Vin)

171 (17o)

159 (159)

Umeå .............................................

”in (”H

Hi* (*7is)

163 (170)

132 (140)

Örnsköldsvik (Skag)...........................

v* ni»)

>7. Hå

151 (141)

83 (100)

Härnösand.....................................

57h (57M

*/» (V*)

72 (122)

56 (82)

Sundsvall ......... ............................

H> rim)

Hi (Hå

68 (115)

68 (87)

Saltvik—Hudiksvall...........................

—

Hl (”lin)

—

92 —

Gävle för 3 år ................................

H> (“/•)

so/i (H)

65 (91)

66 (62)

men vintern 1920—1927 ...............

öppet hela vintern

öppet hela vintern

Siffrorna inom parentes utgöra de data och tal, som återfinnas i vintersjöfartskommitténs

för Norrland motsvarande uppgifter.

Det ligger i sakens natur, att dessa uppgifter icke kunna i någon mera

avsevärd grad belysa hithörande förhållanden. Vintersjöfartskommitténs

uppgifter grunda sig på undersökningar beträffande en period av

mellan 40 och 50 år, under det att ovan anförda uppgifter avse allenast

den till fyra år begränsade period, varunder Statsisbrytaren med undantag

av förvintern 1925—1926 varit i verksamhet. Hade det varit tillfälle

att anställa en jämförelse med en verksamhetsperiod av Statsisbrytaren

av åtminstone i det närmaste samma längd som den period, varpå de av

vintersjöfartskommittén verkställda undersökningarna grunda sig,

skulle givetvis sannolikheten för ett utslagsgivande resultat varit större,

enär under en dylik längre period andra på sjöfartens uppehållande under

olika år inverkande faktorer än just Statsisbrytarens egen kapacitet

och verksamhet, främst temperatur- och vindförhållanden eller, med få

ord, vintrarnas karaktär såsom sådana, kunnat i större grad utjämnas

och till följd härav resultatet av nämnda verksamhet ur det föreliggande

jämförelsematerialet kunnat mera klart utläsas.

Uppgifterna för den undersökta fyraårsperioden synas emellertid utvisa,

att förhandenvarande förhållanden möjliggjort en genomsnittligt förlängd

seglationstid för Luleå, Umeå, Örnsköldsvik (farleden), Härnösand,

Sundsvall och, med hänsyn till vintern 1926—1927, Gävle, under det att

för Haparanda och Piteå samt Örnsköldsviks hamn är att anteckna försämrat

och för Skellefteå (Ursviken) ungefärligen oförändrat läge. Uppmärksammas

bör emellertid, att i de fall, då förlängd seglationstid förelegat,

undersökningen visar ett jämförelsevis avsevärt kraftigare utslag

i denna riktning för farleden till Örnsköldsvik samt för de söder

därom belägna hamnarna och farlederna än för hamnar och farleder norr

därom. Det torde vara befogat att i denna omständighet spåra ett mera

framträdande resultat av Statsisbrytarens verksamhet för de sydligare

belägna hamnarna än för de mera nordligt belägna, helst som vintrarna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

33

under de år, varom här är fråga, synas hava varit något kallare än normalt

att döma av medeltemperaturen under månaderna december—fej

bruari i förhållande till den såsom normal betecknade genomsnittstemperaturen,

för nämnda månader, vilket senare förhållande framgår aV

följande från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt erhållna sammanställning

härutinnan:

Haparanda

Piteå

Umeå

Härnösand

Gälve

medel-

tal

normal

medel-

tal

normal

medel-

tal

normal

medel-

tal

normal

medel-

tal

normal

December 1925—1928

— 10

— 9.7

— 9.5

— 8.5

— 7.5

— 7.2

— 5.7

— 5.2

— 5.8

— 3.6

Januari 1926—1929

— 11.6

- 10.9

— 10.5

— 9.8

— 8.7

-8.0

— 6.9

— 6.2

— 4.8

— 4.3

Februari 1926—1929

— 12.5

— 11.6

- 10.5

— 9.7

— 9.0

— 8.3

— 7.6

— 6.1

- 5.9

— 4.3

De sakkunniga hava, då ej heller andra faktiska uppgifter än de nyss

angivna, vilka kunna verka till ledning för bedömandet, föreligga, sökt

att beträffande frågan örn gagnet av Statsisbrytarens verksamhet införskaffa

omdömen därom från av Statsishrytarens verksamhet närmast berörda

kretsar.

De sakkunniga hava sålunda till en början tillskrivit hamnkaptenerna

eller motsvarande befattningshavare i samtliga stadshamnar i Norrland

med begäran örn en uppskattning från deras sida, i förekommande

fall efter samråd med vederbörande isbrytarombud och lotsbefäl, rörande

verkningarna av Statsisbrytarens verksamhet med avseende å sjöfartens

på de olika hamnarna öppenhållande. I korthet har den härigenom erhållna

utredningen givit vid handen följande.

Hamnmästaren i Haparanda meddelar, att Statsisbrytarens verksamhet

icke inverkade på sjöfartens förlängning i därvarande grunda hamn med

nuvarande ringa sjöfart på densamma.

Hamnkaptenen i Luleå har givit uttryck för den meningen, att verkningarna

av Statsishrytarens verksamhet för nämnda hamns vidkommande

hestode huvudsakligen däri att den varit till stor hjälp för fartyg,

som på våren under svåra isförhållanden i Bottenviken varit destinerade

till Luleå, liksom ock att den, såsom en säkerlietsfaktor att räkna

med, sporrat till förlängd trafik höstetid.

Hamnkontoret i Skeleftehamn meddelar såsom sin åsikt, att sjöfarten

örn våren genom Statsisbrytaren öppnats med säkerhet 14 dagar tidigare

än eljest kunnat ske och på hösten förlängts lika lång tid, örn ej längre,

enär redarna med större trygghet kunnat befrakta sina fartyg dit i vetskap

örn Statsisbrytarens närvaro.

Hamnkontoret i Piteå anser Statsisbrytaren hava genom brytning av

viss ränna i medio av november 1927 och den 12 maj 1929 möjliggjort högst

en veckas längre sjöfart till Pitsundet. Enär djupet i Pitsundet hädanefter

vore 9 meter och fartyg av intill 8 meters djupgående kunde gå

upp till Skuthamn på yttre Pitefjärden, syntes möjligheterna för framtiden

ställa sig annorlunda.

Hamnkontoret i Umeå framhåller huvudsakligen den trygghet, Statsishrytarens

närvaro i farvattnen medfört för rederier, fartygsbefälhavare,

avlastaro och lastemottagare. Enligt hamnkontorets uttalande

skulle aktivt ingripande av Statsisbrytaren hava allenast vid ett tillfälle,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 197 haft. (Nr 234.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

nämligen våren 1927, medfört sjöfartens öppnande pa nämnda hamn tidigare

än eljest kunnat ske och då med omkring 10 dagar. .....

Hamnkaptenen i Örnsköldsvik anser Statsisbrytarén hava möjliggjoit

sjöfartens förlängning respektive tidigare öppnande med i båda fallen omkring

14 dagar och uttalar tillika, att, därest havsisar ej förekomme i

större utsträckning, man även kunde påstå, att sjöfarten med säkerhet

kunde hållas öppen året runt med Statsisbrytarens medverkan och genom

användandet av för isgång byggt tonnage.

Hamnkaptenen i Härnösand meddelar, att på grund av Statsisbrytarens

eventuella ingripande sjöfarten pa Härnösands distrikt med ali säkerhet

skulle kunna förlängas med en månad på hösten och en månad på

våren, detta i synnerhet med anledning av det trygghetsmoment,, som

Statsisbrytarens tillkomst innebure. Statsisbrytarens direkta ingripande

hade varit av största värde såväl för hamnen som industridistriktet.

Hamnkaptenen i Sundsvall uppskattar, efter en redogörelse i .detalj

för Statsisbrytarens ingripande under de skilda åren av dess hittillsvarande

verksamhet samt för sjöfartsförhållandena på hamnen under nämnda

år, isbrytarfartygets medverkan till sjöfartens tidigare öppnande på

våren till omkring 14 dagar och förklarar sig anse sjöfarten utan alltför

stora risker kunna fortgå omkring 4 veckor längre på hösten och förvintern,

örn exportbehovet så påfordrade. Även denne hamnkapten framhåller

den ökade trygghetskänsla, Statsisbrytaren genom sin blotta tillvaro

skänker de sjöfarande.

Hamnkaptenen i Hudiksvall beräknar med ledning av vissa angivna

data, att sjöfarten på hamnen genom Statsisbrytaren kunnat oppas omkring

10 å 14 dagar tidigare än utan dess hjälp kunnat ske. Däremot hade

Statsisbrytaren vid sjöfartssäsongens slut endast vid ett tillfälle besökt

hamnen för att utassistera ett fartyg.

Hamnkaptenen i Söderhamn meddelar, att Statsisbrytaren hittills icke

utövat något direkt inflytande på tiden för vinterseglationen och att, enligt

uppgift från överlotsen i Stugsund, detsamma vore förhållandet beträffande

Vallvik, Ljusne och Nyhamn. Utan tvivel vore emellertid

Statsisbrytarens verksamhet stimulerande för redare och befraktare. Sedan

infartsleden till Branthälls redd numera förbättrats, funnes det

större möjligheter än förut för isbrytare att assistera fartygen genom

packisen. Därigenom komme kanske Statsisbrytaren i framtiden att få

inflytande på sjöfartens öppenhållande vintertid, naturligtvis under förutsättning

att hamnen i fortsättningen liksom hittills holle isbrytare för

skärgårdsisarna.

Hamnkaptenen i Gävle slutligen framhåller huvudsakligen, att blotta

vetskapen örn möjligheten att få hjälp av Statsisbrytaren gjort, att där

kunnat ordnas för utsträckt seglationstid med en viss känsla av trygghet.

Det syntes kunna sägas, att förefintligheten av Statsisbrytaren dels berett

sjöfarten på Gävle hamn ökad trygghet under förvintern, dock utan

att genom direkt aktion förlänga trafiktiden, dels möjliggjort sjöfartens

öppnande på våren någon vecka tidigare än vad man vågat räkna med

utan densamma. Behovet av ytterligare förlängning av vintersjöfarten

på Gävle syntes emellertid räknas med hädanefter, i den mån redare samt

handel och industri finge ökat förtroende till statens vilja att effektivt

bistå vintertrafiken på hamnen.

I skrivelse till handelskamrarna i Norrland av den 23 maj 1929 hava de

sakkunniga anfört bland annat följande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

35

Vid de överväganden, som de sakkunniga hade att göra beträffande de

lämpligaste åtgärderna för att för framtiden i möjligaste mån förhindra

en upprepning av den senaste vinterns isblockad, hade de sakkunniga att

jämväl taga hänsyn till Norrlandssjöfartens viktiga intressen. Det skulle

härvid för de sakkunniga vara av stort intresse att erhålla ett samlat

uttryck för näringslivets inom Norrland syn på det föreliggande spörsmålet,

såvitt frågan örn vintersjöfart på Norrland därav berördes. I sådant

hänseende vore det av värde örn erfarenheterna hos olika näringsidkare

inom respektive handelskammares distrikt kunde inhämtas beträffande

den insats, med hänsyn även till olika godsslag, som sedan våren

1926 i och med Statsisbrytarens verksamhet genom svenska staten gjorts

för vintersjöfarten på Norrland. Därvid skulle lämpligen angivas, helst

även genom ämnet belysande siffror, örn och i vad mån olika näringsgrenar,

med hänsyn även till olika godsslag, haft gagn av denna verksamhet.

I samband därmed borde ock meddelas de synpunkter och önskemål i

olika hithörande hänseenden, vilka ansåges böra tillgodoses för framtiden,

varvid beaktande även borde skänkas frågan, huruvida och i vilken utsträckning

intresse förefunnes för att i efter hand ökad utsträckning genom

lokal isbrytning, ombesörjd genom kommuns eller enskilds försorg,

underlätta och eljest medverka till ökad effektivitet av statens isbrytningsverksamhet,

eventuellt utökad genom dispositionen över ytterligare

havsisbrytarmateriel. Tillika anhöllo de sakkunniga, att respektive

handelskammare vid överlämnande av det material, som inkomme, ville

jämväl för egen del uttala sig i det föreliggande ämnet ur de olika synpunkter,

som sålunda antytts.

_En sammanfattning av den utredning och de yttranden, som i anledning

av denna de sakkunnigas hänvändelse inkommit, giver till resultat,

att betydelsen av Statsisbrytarens verksamhet för sjöfarten på Norrland

i stort sett närmast bör prövas med hänsyn till de intressen, vilka äro förknippade

med exporten av malm, trävaror samt pappersmassa och papper

ävensom med importen.

Vad då först malmexporten angår, framhålles av Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare samt Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolags skeppningschef, att malmskeppningen under höstarna i regel

kunnat avslutas så tidigt, att Statsisbrytarens direkta hjälp blott i något

enstaka fall varit behövlig. Statsisbrytarens förläggning till Luleå hamn

under tiden för den sena höstskeppningen uppgives dock i varje fall hava

varit ett säkerhetsmoment, som tryggat skeppningarnas ostörda fortgång.

Denna sida av den statliga isbrytarhjälpens betydelse framhäves ock

starkt av Bergverks aktiebolaget Freja i dess yttrande till handelskammaren.

Malmexporten anses hava fördel av tidig vårskeppning, varigenom

dess under vintern hopade lager kunna tidigare lättas och sannolikt

även en bättre fördelning av skeppningarna under den följande tiden vinnes.

Skeppningschefen framhåller vidare, att det visserligen folie sig

svårt att angiva några siffror, men att det emellertid syntes röra sig örn

cirka 100,000 ton malm per år, som genom Statsisbrytarens insats kunnat

årligen utskeppas tidigare än eljest skulle kunnat ske.

Beträffande härefter trävaruexporten synas förhållandena ställa sig

något olika för de nordligare belägna delarna av Norrland jämfört med

de söder därom belägna distrikten. Detta framgår ganska tydligt av en

sammanställning av de tre norrländska handelskamrarnas yttranden i

ämnet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare framhåller, att

Statsisbrytarens insats i fråga örn höstskeppningen vöre långt ifrån betydelselös

för trävarurörelsen. Visserligen finge man icke förbise, att vid

lastageplatserna isläggningen på ett rätt tidigt stadium bleve ett oöverstigligt

hinder, i det att de för transporterna använda pråmarna icke kunde

framföras, när isen nått en viss tjocklek. Erfarenheten hade emellertid

visat, att sjöfarten på lastageplatserna oftast upphörde långt innan sådant

ishinder förelåge. Efterfrågan på trävarutonnage stege starkt på

senhösten och rederierna finge tillfälle att välja mellan olika förmånliga

fraktanbud. Övre Norrlands trävaruindustri bomme därvid i efterhand.

Fraktsatserna ökades redan genom höjda försäkringspremier för fartyg

och last. Men än betydelsefullare vore, att rederierna hyste farhågor för

att över huvud taget under ett sent stadium av säsongen dirigera sina

fartyg till övre Norrland. De befarade, att en situation, som sage gynnsam

ut, kunde snabbt förändras med påföljd, att fartygen utsattes för

oberäkneliga risker och kostnader, kanske till och med för infrysning.

Dessa farhågor vore närvaron i övernorrländsk hamn av en kraftig isbrytare,

som i händelse av behov kunde ingripa utan att åsamka rederiet

överdrivna kostnader, ägnad att motverka. Statsisbrytarens tillvaro utgjorde

sålunda även i detta fall ett säkerhetsmoment, som —- även örn dess

direkta hjälp icke behövde påkallas — utsträckte skeppningstiden avsevärt.

Däremot ägde, enligt handelskammarens mening, med isbrytarhjälp

åstadkommen tidigare vårskeppning så gott som ingen betydelse. Den i

brädgårdarna lagrade vinterproduktionen hade i regel icke nått den torkningsgrad,

att varan vore mogen för export. Uppbrytandet av isränna

till lastageplatserna vore ock i allmänhet verkningslöst, då fartyget sällan

kunde ingå till kaj, utan varan skulle behöva på de med varje dag

osäkrare men dock för pråmtransport hinderliga isarna forslas ut till

fartygssida.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare konstaterar, att

av den till kammaren inkomna utredningen framginge, att sjöfartens

uppehållande under december och delvis januari månader icke hade så

stor betydelse för trävaruindustrin. Redan i slutet av november vore de

trävaror, som vore skeppningstorra, i regel utskeppade. De varor, som

tillverkades efter september, bleve ej så torra, att de kunde utskeppas förrän

nästa vår. En del sågverk hade visserligen under de senare åren låtit

uppföra torkhus, men dessa kunde givetvis icke hava sådan kapacitet, att

de möjliggjorde utskeppningen av några större kvantiteter.

Handelskammaren i Gävle framhåller slutligen beträffande betydelsen

för trävaruhanteringen av Statsisbrytarens verksamhet, att vinterskeppningen

härutinnan icke för närvarande hade någon betydelse. Så länge

man måste räkna med lufttorkning av trävarorna, vilken praktiskt taget

endast kunde ske under vår- och sommarmånaderna, borde trävaruskeppningen

för undvikande av ränteförluster begränsas till våren, sommaren

och hösten. Därtill bomme, att trävarorna vanligen måste pråmslås,

varför skeppningen borde verkställas innan isarna försvårade pråmfraktningen.

I köparens intresse läge å andra sidan att draga ut skeppningarna

för att minska deras egna räntekostnader och vinna ökade utrymmen

i sina virkesmagasin för de nya varorna.

Vidkommande pappersmasseproduktionen framhåller Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare, att såväl tidigare vårskeppning som

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

i synnerhet förlängd höstskeppning syntes vara av betydelse, b ördelarna

växlade emellertid för olika fabriker i den mån lastning kunde ske vid

kaj eller utforsling i pråmar vore nödvändig, då i sistnämnda fall samma

svårigheter inträdde som vid avskeppningen av trävaror från flertalet

lastageplatser. I syfte att siffermässigt belysa Statsisbrytarens insats

under vissa förhållanden anför kammaren bland annat, att hösten 19-.7

Västerbottenskusten norr örn Kvarken så tidigt som under dagarna den

14—23 november blev isblockerad genom ogynnsamma vindar och ait under

denna isblockad, som senare pä grund av omslag i vindförhållandena

hävdes, Statsisbrytaren inom Skellefteå tulldistrikt fick bista 13 ångare

med en sammanlagd last av 7,174 kubikmeter trävaror och 10,463,698 kilogram

trämassa och samtidigt dels assistera dels hålla isränna öppen åt

7 av Sveabolagets ångare, som i Skelleftehamn lossade inalles 1,680 ten

styckegods.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare framhåller i direkt

motsats till vad kammaren anfört beträffande trävaruindustrien den stora

betydelsen av Statsisbrytarens verksamhet för pappersmassefabrikationen.

När pappersmassan utginge från fabrikerna, vore den genast färdig

för export, och fabriker för dylik tillverkning funnes längs hela kusten

från Gävle upp till Kalix. Ännu större bleve Statsisbrytarens betydelse,

när planerade utvidgningar och nybyggnader av trämassefabriker blivit

slutförda. Av största vikt för pappersmassefabrikerna vore, att de i så

stor utsträckning som möjligt kontinuerligt månad för månad kunde förse

sina kunder i utlandet med sina produkter. De utländska köparna gjorde

mer och mer anspråk härpå och lämnade företräde till sådana exportörer,

som i detta avseende bäst kunde tillfredsställa dem. Det vöre därför

betydelsefullt, örn de svenska pappersmassefabrikerna, åtminstone de

söder örn Kvarken belägna, kunde fullgöra sina leveranser även under december,

januari och februari månader, så att de utländska köparna icke

nödgades ligga med för stora lager. Fabrikerna söder örn Kvarken producerade

årligen mer än 100,000 ton pappersmassa per månad, förutom

slipmassa och papper. Örn sjöfarten kunde förlängas med tre månader,

från mitten av november till mitten av februari, innebure detta, att dessa

fabrikers produktion under denna tid icke behövde upplagras någon

längre tid utan kunde utskeppas så gott som genast. I detta sammanhang

borde också framhållas, att en tendens till förskjutning mot höstskeppningar

kunnat iakttagas. Eli undersökning, som handelskammaren för

annat ändamål företagit, utvisade sålunda, att skeppningen av pappersmassa

inom Ångermanälvens industridistrikt under fyramånadersperioden

september—december 1927 utgjorde 52 procent av hela skeppningen

under den tio månader långa skeppningssäsongen. Slutligen framhåller

kammaren, bland annat, att Statsisbrytarens nödvändighet visade sig

särskilt under fjolårets hårda och långvariga isblockad, medan statens isbrytningsverksamhet

pågick för att hålla farvattnen först i Norrland och

sedan söderut framför allt i Öresund öppna. Pappersmasseexportörer i

Härnösand och söder därom tvingades, då isblockaden söderut blev alltför

svår, att sända sina produkter med järnväg till Göteborg f. v. b. till importländerna.

Visserligen beviljades härvid en väsentlig fraktnedsättning,

men likväl förorsakade dessa järnvägsfrakter exportörerna betydande

utgifter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition Nr 234.

Kommuners

eller enskildes

åtgärder för

att under
-

Handelskammaren i Gävle hänvisar till tidigare uttalande, däri kammaren

beträffande järnhanteringen framhållit betydelsen av vintersjöfartens

förlängning bland annat genom den räntebesparing och minskning

i lagerkostnader, som bleve följden av att kvantiteterna av inneliggande

lager av råvaror kunde minskas. Härtill skulle belt säkert

komma fraktbesparing för såväl inkommande som avgående gods, som

droge betydande kostnader i form av järnvägsfrakter till oell från isfria

hamnar. I anslutning härtill hade handelskammaren framhållit, att detsamma

gällde pappersmasse- och pappersindustrierna. Massan levererades

i poster tämligen jämnt fördelade över året. Här hade producenten

vid en isfri hamn ett betydligt övertag. För papper vore detta ännu

viktigare, då hastig leveransförmåga i denna bransch vore en huvudsak.

Härvidlag måste också beaktas den konkurrens Norge och Finland kunde

bjuda. Norge hade isfria hamnar och i Finland hade man koncentrerat

sig på att hålla tvenne hamnar öppna året runt samtidigt med att man

genom betydande fraktnedsättningar möjliggjort uttransporten även för

avlägset belägna massafabriker och pappersbruk. Ville man sålunda

lämna den norrländska industrien sitt understöd i dess utvecklingssträvanden,

hade en av handelskammarens medlemmar anfört, så vore ett

öppethållande av sjöfarten under så lång tid som möjligt ett viktigt

steg i rätt riktning, men ville man taga steget fullt ut och dessutom

stödja strävandena mot en fortsatt förädling av pappersmassa till papper,

så måste man inrikta sig på att samtidigt som ett nödvändigt komplement

under den tid sjöfarten läge nere ordna billiga järnvägstransporter

från de norrländska industricentra till de isfria hamnar, som hade

direkta förbindelser med importländerna.

Beträffande slutligen betydelsen för importen av Statsisbrytarens verksamhet

framhåller Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare,

att varje lättnad för importen av förnödenheter beredde en lättnad även

för exportindustrierna. Importen av förnödenheter — så gott som uteslutande

inrikestransport, eftersom direkt transport sällan förekomme —

till övre Norrland vore av lätt insedda skäl i hög grad koncentrerad till

senhösten. Affärsmännen önskade i möjligaste mån undvika ränte- och

lagringskostnader och hemtoge därför sina varor så sent som möjligt.

Avnämarne hade fördel härav, och enligt handelskammarens mening borde

man därför taga hänsyn till de tjänster Statsisbrytarens insats gjorde

även inrikestransporten till distriktet. Direkt hjälp av Statsisbrytaren

hade visserligen sällan påkallats men även härvidlag gällde, att Statsisbrytarens

blotta närvaro utgjorde ett avsevärt säkerhetsmoment.

Även Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare framhäver

fördelarna för importhandeln av Statsisbrytarens verksamhet liksom även

är fallet med handelskammaren i Gävle och flera av de till denna kammare

inkomna yttranden, såsom från Brukskoncernens försäljningsaktiebolag

och Gävle ångväveri aktiebolag.»

De sakkunniga övergå härefter till en redogörelse för kommuners och

enskildes åtgärder för att understödja statens isbrytningsverksamhet; och

hava de sakkunniga i dylikt hänseende anfört följande:

»Beträffande förefintligt intresse för att i ökad utsträckning genom

lokal isbrytning underlätta och eljest medverka till ökad effektivitet av

statens isbrytningsverksamhet framhåller Norrbottens och Västerbottens

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

läns handelskammare, att givetvis med den långa bevakningssträcka, som städja statens

tillkomme Statsisbrytaren, lokala isbrytare i avsevärd man måstekomp et- £Ä2T

tera dennes verksamhet. Visserligen agde inom distriktet förefintliga

bogserångare blott i något fall den storlek, minst 25 meters längd i vattenlinjen,

varom kommerskollegium våren 1929 framställt förfrågan, men

å andra sidan syntes deras storlek och maskinstyrka ha varit tämligen

tillräcklig för de arbetsuppgifter, som påvilade dem. Örn för en eller

annan lastageplats saknades isbrytande bogserångare, syntes det föreligga

möjlighet att vid behov förhyra sådan från annat håll. Det vöre dessutom

antagligt, att, i den mån erfarenheten visade sådant gagneligt, anordningarna

för lokal isbrytning komrne att utsträckas. Sålunda bade

rederiaktiebolaget Viktoria i Luleå numera beslutat sig för anskaffning

av en isbrytare örn 30.5 meters längd och 650—900 indikerade hastkratters

maskinstyrka, varjämte hamndirektionen i Luleå ej syntes vara

främmande för tanken att utbyta sin nuvarande bogserångare mot en

större och starkare, isbrytande sådan.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare ioretrader beträffande

sättet för den lokala isbrytningens besörjande en annan åskådning

än Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare. Kammaren

finner, att, örn Statsisbrytaren icke skulle biträda sjöfarten annat än i

öppna’sjön och möjligen till städerna vid kusten, dess verksamhet syntes

bliva alltför inskränkt och den dyrbara materielen icke utnyttjad i full

och önskvärd utsträckning. I fortsättningen av sitt yttrande gör sig

kammaren till tolk för den uppfattningen, att den statliga , isbi yxningen

i större utsträckning än hittills borde omfatta även brytning för hamnar

och farleder samt att byggandet av starkare lokala isbrytare än de,

som nu funnes, icke syntes vara förenligt med god ekonomi.

Handelskammaren i Gävle har i sitt yttrande, under förmälan, att

man inom södra Norrland på senare tid också varit inställd på en utveckling

av sjöfarten med fortgående minskning av vinteravbrotten, lämnat

följande uppgifter örn vad man härutinnan gjort och ämnade göra

inom de hamnar, som tillhörde handelskammarens verksamhetsområde:

’I Gävle hamn, där betydande utvidgningsarbeten pågått under åren

1917—1927 för en kostnad av närmare 3 miljoner kronor, planeras för en

kostnad av cirka 900,000 kronor upptagandet av en ny förbindelseled

till havet med ett föreslaget djup av 8.3 meter och en bottenbredd av

minst 60 meter. Försedd med ledfyrar på betongkummel skulle denna

nya farled bliva en mycket bekväm passage, som kan trafikeras av stora

fartyg även under svåra is- och siktförhållanden. Ett av de främsta

syftena med detta stora företag är möjliggörandet av en operationsbas

för Statsisbrytaren, vars betydelse för hamnen med varje verksamhetsår

blivit allt mer framträdande. För samarbete med Statsisbrytaren har

Gävle hamn till sitt förfogande en lokal isbrytare om cirka 600 indikerade

hästkrafter och en längd i vattenlinjen av cirka 31.05 meter och en bredd

av cirka 7.so meter, vilken isbrytare visat sig väl lämpad för uppgiften

i fråga.

Vid Karskärs lastageplats inom Gävle hamnområde har dess. ägare

Korsnäs sågverks aktiebolag år 1927 låtit utlära vissa utvidgningsarbeten

för en kostnad av över 70,000 kronor, varigenom möjliggjorts för

fartyg upp till 12,000 ton att bekvämt lasta vid lastageplatsens kajer.

Bolaget har vidare år 1925 anskaffat ett mudderverk för cirka 55,000

kronor samt åren 1924 och 1926 låtit ombygga och förstärka bolagets

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

tvenne isbrytare för en kostnad av närmare 70,000 kronor. Isbrytarna,

vilka äga en kapacitet om respektive 175 och 125 indikerade hästkrafter

och en längd i vattenlinjen av respektive 17.8 och 18.i meter, äro avsedda

att sköta den lokala isbrytningen vid bolagets hamnar och kajer och

fylla enligt meddelande från bolaget denna uppgift synnerligen väl.

I den Kopparbergs och Hofors sågverks aktiebolag tillhöriga hamnen

i Norrsundet har bolaget under de sista åren låtit uppmuddra inseglingsrännan

till ett djup av 25 fot, vilket tillåter fartyg intill 23 fots

djupgående att inkomma i hamnen, sålunda även Statsisbrytaren. Dessutom

har hamnen försetts med angörings- och inseglingsfyrar, varigenom

den, i motsats till vad förut varit fallet, numera utan svårighet kan angöras

dygnet örn. Tvenne moderna lossningskranar hava uppförts i hamnen,

men från större fartyg måste lossning och lastning verkställas med

tillhjälp av pråm.

Inom Söderhamns skärgård verkställes lokal isbrytning huvudsakligen

av isbrytande bogserbåtar, tillhöriga de trävarubolag, som där hava sina

anläggningar, (Marma sågverks aktiebolag, Långrörs aktiebolag, Åsbacka

trävaru aktiebolag, Aktiebolaget Ad. F. Hillman och Bergvik & Ala

nya aktiebolag). Därjämte förhyr Söderhamns stad årligen en isbrytare

örn cirka 600 indikerade hästkrafter, varigenom vintersjöfarten på

Söderhamn som regel kan hållas öppen så länge som på Gävle. Farleden

i Söderhamns skärgård har på senare år så fördjupats, att Statsisbrytaren

kan komma in till Sandarne och Prästholmsudden.

Hudiksvalls stad har igångsatt en fördjupning av den inre hamnen till

25 fots djup för att möjliggöra för Statsisbrytaren att anlöpa hamnen.

Isbrytningen till Iggesunds hamn ombesörjes genom två Aktiebolaget

Iggesunds bruk tillhöriga isbrytare örn respektive 300 och 150 indikerade

hästkrafter, varigenom vinteravbrottet i sjöfarten i samarbete med Statsisbrytaren

kunnat nedbringas till att som regel endast omfatta tiden

från början av februari till slutet av mars. Inloppet till Iggesunds hamn

uppmuddras för närvarande till ett djup av 28 fot, varigenom möjliggöres

för Statsisbrytaren att inkomma i hamnen. I övrigt bär bolaget

under de senaste åren för förbättring av vintersjöfarten vidtagit omfattande

åtgärder såsom förstärkning av pråmtonnage, utsättande av effektivare

inseglingsmärken med belysning m. m. Det är vidare enligt

meddelande från bolaget dess avsikt att, sedan uppmuddringen av hamninloppet

verkställts, anordna en mera effektiv fyrbelysning för hamninloppet.

’

Slutligen vill handelskammaren i detta sammanhang rörande hamnförhållandena

efter norra upplandskusten åberopa följande uttalande av

Gimo, Österby bruks aktiebolag:

’De hamnar i distriktet, som användas av oss äro Carlholm och Hargshamn.

Den förstnämnda hamnen torde icke för närvarande vara tillgänglig

för så djupgående fartyg som Statsisbrytaren och segelleden saknar

fyrbelysning, vilket gör den svårtrafikabel under den mörka årstiden. De

bogserbåtar vi hava i Carlholm äro icke lämpade som isbrytare, men användas

ju ändock härtill i händelse av behov särskilt vid vinterns början.

I Hargshamn äro förhållandena annorlunda och sådana, att vintertrafik

utan större svårigheter uppehälles även ganska svåra vintrar. Vi avse

med detta yttrande segelleden från Svartklubben vid Ålandshav genom

skärgården till Hargshamn. Beträffande framkomligheten i Ålandshav

söderut från Svartklubben kunna vi icke yttra oss. Det torde dock som

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

regel icke möta större ishinder i denna led än att fartyg under Statsisbrytarens

konvoj kunna taga sig fram.

Innanför Svartklubben delar sig segelleden dels i den, som fortsätter

genom Öregrundsgrepen till Kallerö oell Norrland, dels i den, som överSingö-

och Galtfjärdarne leder till Herrängs, Hargshamn och Hallstaviks

hamnar, över vilka betydande industriföretag hava sin utskeppning.

Hargshamn och Hallstavik äro vad godsmängdens storlek beträffar avsevärt

större än Herräng. Isrännan genom skärgårdsisen är således för sistnämnda

tre hamnar, särskilt för Hargshamn och Hallstavik, till största

delen gemensam.

För Hargshamns vidkommande öppethålla vi isrännan, så länge vi själva

anse det för våra egna skeppningars fortgång nödvändigt, och hava

för ändamålet en mindre isbrytande bogserbåt, vars arbete ju underlättas,

genom att Hallstavik och Herräng med sina starkare isbrytande fartyg

även bidraga till att hålla den gemensamma delen av isrännan öppen.

När issvårigheterna blivit vår mindre båt övermäktiga, brukar vid behov

förhyras någon av Hallstaviks eller Herrängs båtar.

Djupförhållandena i Hargshamn äro sådana, att Statsisbrytaren utan

svårigheter kommer ända fram. I själva verket har densamma ett par år

tidigt på våren, för att möjliggöra tidigare upptagande av seglationen,

forcerat isränna, sedan den under februari och mars legat tillfrusen.

Under milda vintrar har förekommit, att trafiken uppehållits även under

februari och mars månader. Som regel gäller dock, att trafiken kan

uppehållas inomskärs nied våra egna hjälpmedel till och med januari

månads utgång samt ånyo upptagas omkring 1 april. Med Hallstaviks

större fartyg torde dock även under svårare förhållanden vintertrafiken

kunna uppehållas utan avbrott.

I detta sammanhang vilja vi även nämna, att det framkommit förslag

örn en större sågverks- och massaanläggning vid Kallrigafjärden. En sådan

anläggning bygger givetvis på, att vintertrafiken genom Öregrundsgrepen

och Ålandshav kan uppehållas åtminstone så att skeppningen icke

avbrytes under längre tid än 4 å 6 veckor. Detta torde dock förutsätta, att

havsisbrytande fartyg av statsmakterna hålles tillgängligt.»

De sakkunniga framhålla härefter, att utöver den utredning rörande åtgärder

från kommuners och enskildes sida, som sålunda förebragts, de

sakkunniga genom kommerskollegii förmedling införskaffat uppgifter dels

å i kommuners eller enskildes ägo nu varande isbrytarfartyg eller isbrytande

bogserfartyg, därvid beträffande de senare satts en gräns av minst

25 meters längd i vattenlinjen, dels ock å eventuellt förefintliga planer på

anskaffning av ytterligare sådan materiel. Resultatet av i angivna hänseende

gjord undersökning utvisade, att antalet i kommuners ägo varande

isbrytarfartyg eller isbrytande bogserfartyg uppginge till ett antal av

10 stycken — med en längd i vattenlinjen växlande mellan 60.24 och 18

meter — oell att antalet i enskild ägo befintliga dylika fartyg utgjorde 25

stycken med en längd i vattenlinjen av 25 meter och däröver.

Planer å nyanskaffning syntes beträffande kommuner föreligga allenast

i Göteborg, vars hamnstyrelse nyligen föreslagit stadsfullmäktige

s. 42 Kontrollera mot PDF

Statens isbrytningsexpeditioner

år

1929 till de

södra farvattnen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

därstädes att besluta anskaffning av en tredje isbrytare med en längd

över allt av 55.5 meter och ett deplacement till konstruktionsvattenlinjen

av 1,900 ton. Kostnaden för fartyget med tillbehör beräknades till

1,750,000 kronor.

Beträffande enskilde bär endast upplysts, att ett rederiaktiebolag i

Luleå har för avsikt att anskaffa en isbrytare örn 30.5 meters längd i vattenlinjen.

De sakkunniga lämna härefter en översikt över de särskilda åtgärder

till sjöfartens bispringande, som av staten vidtogos under februari och

mars månader 1929 i följd av de svåra isförhållandena i farvattnen utanför

Sveriges södra och västra kuster; och anföra de i dylikt avseende

följande:

»De svåra isförhållandena, vilka i stort sett varade under februari och

mars månader, föranledde från svenska statens sida en följd av särskilda

åtgärder till sjöfartens bispringande. I häfte 9 av Kommersiella Meddelanden

för år 1929 har lämnats uttömmande redogörelser för dessa åtgärder

och förloppet av olika genom statens försorg anordnade isbrytningsexpeditioner.

De sakkunniga tillåta sig beträffande detaljerna härutinnan

hänvisa till bifogade särtryck 1 ur nämnda publikation och inskränka sig

till att här närmast ur den genom handelsdepartementets och sjöförsvarets

kommandoexpeditions försorg avgivna sammanfattande redogörelsen lämna

en kortfattad översikt över ifrågavarande åtgärder.

Som redan förut nämnts, beordrades, sedan den 6 februari ingått underrättelser

örn begynnande issvårigheter i Kattegatt och Öresund, påföljande

dag, den 7 februari, Statsisbrytaren, vilken då hade sin verksamhet

förlagd till Gävlebukten, att efter undsättning av fyrskeppet Grundkallen

omedelbart avgå söderut. Den 9 februari råkade Statsisbrytaren under assisteringsarbete

utanför Trälleberg ut för grundkänning, som försatte den

ur funktion för större delen av den tid, då dess bistånd i de södra farvattnen

med hänsyn till förhandenvarande förhållanden skulle varit erforderligt.

Omedelbart vidtagna förhandlingar med Stockholms stad medförde

till resultat, att stadens ''Isbrytaren II’ den 11 februari på eftermiddagen

avgick till skånska sydkusten, där fartyget började sin verksamhet

den 13. Samtidigt med underhandlingarna med Stockholms stad gjordes

förfrågan hos Göteborgs hamnstyrelse, huruvida Göteborgs stora isbrytare

kunde ställas till förfogande. Denna förfrågan gav negativt resultat,

tydligen med hänsyn till då rådande isförhållanden.

Sedan isförhållandena ytterligare försvårats, inleddes sistnämnda dag

underhandlingar med Danmark angående samarbete vid isbrytningsverksamheten

i Öresund och Kattegatt, varjämte samma dag organiserades isrekognosceringstjänst

förmedelst flygplan, till en början med Halmstad

och något senare dessutom med Göteborg och Karlskrona såsom tillfälliga

baser för flygplanen. Den 14 februari upptogos förhandlingar med Norrköpings

stad angående förhyrning av dess ''Isbrytaren I’. Dessa förhandlingar

medförde till resultat, att denna isbrytare förhyrdes och den 16

februari avgick söderut.

1 Denna bilaga liksom övriga i de sakkunnigas betänkande omförmälda bilagor hava av

utrymmesskäl icke återgivits i propositionen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl Maj:ts proposition Nr 234.

I samband med nu angivna och vissa andra åtgärder vidtogos undersökningar

angående möjligheten att erhålla isbrytarhjälp från Finland.

Först efter 4 å 5 dagar erhölls emellertid definitivt meddelande, att dylik

hjälp ej kunde påräknas annat än i fall av verklig nöd. Enär emellertid

finska isbrytaren ’Jääkarhu’ avsågs avgå från Finland med en konvoj

till Öresund, började den 22 februari via Köpenhamn underhandlingar

med vederbörande myndighet i Finland örn att Jääkarhu skulle få kvarstanna

i Öresund någon tid för att där biträda vid isbrytararbetet. ''Jääkarhu’

blev på grund av issvårigheter m. m. åtskilligt fördröjd och framkom

till Öresund först den 2 mars. Samtidigt bifölls framställningen örn

dess kvarblivande i så mån, att den tilläts stanna under tre dygn, 6—8

mars, varunder den anses hava lämnat en mycket värdefull hjälp. Den

uppgives sålunda hava under denna tid assisterat 25 fartyg, varav 9

svenska.

Redan den 24 februari hade undersökningar börjat angående möjligheten

att förhyra en rysk isbrytare. På grund av omständigheter, på

vilka vederbörande svenska myndigheter anses icke hava kunnat utöva

något inflytande, blev det ej möjligt att avsluta avtalet med Ryssland

förrän den 5 mars. Enligt detta avtal förhyrdes ryska isbrytaren Lenin

för en tid av minst tre veckor av Sverige och Danmark gemensamt och

överenskoms, att kostnaderna för ifrågavarande expedition skulle fördelas

lika mellan sistnämnda länder. Den 6 mars avgick ''Lenin’ från Leningrad

men kunde på grund av enligt uppgift utomordentligt svåra isförhållanden

i Finska viken icke uppnå Karlskrona förrän den 14 mars.

Efter kolning avgick ''Lenin’ därifrån påföljande dag. Resultatet av ''Lenius''

assisteringsarbete framgår här nedan.

Ehuru den i södra Östersjön förefintliga isen till rätt stor del utgjordes

av svårframkomlig packis, beslöts den 25 februari, att pansarskeppet

''Drottning Victoria’ skulle utsändas på en isrekognoscering i södra Östersjön

för att därigenom dels i görligaste mån få sådan kännedom örn isens

mäktighet, som ej stod att erhålla genom flygspaning, och samtidigt örn

möjligt bistå infrusna fartyg inom det område rekognosceringsfärden

gällde, dels ock förbereda fartygets användning för eventuell konvojeringstjänst

i lättare ishälten. Denna rekognoscering utfördes under tiden

26 februari—2 mars och anses hava bekräftat därvid redan tidigare vunna

erfarenheter beträffande fartygets framkomstmöjligheter i is, vilka

erfarenheter gingo ut på att fartyget väl lämpade sig att taga sig fram

i kärnis ända upp till en meters tjocklek men däremot icke lämpade sig

för forcering av packisbälten, åtminstone icke sådana av mäktigare beskaffenhet.

Den 4 mars beslöts, att ''Drottning Victoria’ skulle utgå på en expedition

för konvojering av ett antal fartyg, som lågo färdiglastade i Danzig

med destination bland annat till svenska ostkusthamnar och kunde påräknas

bliva assisterade ut ur denna hamn och det utanför densamma

liggande packisbältet genom isbrytarhjälp från Danzig. Ender tiden den

5—8 mars lconvojerade pansarskeppet från Danzig till Stockholms skärgård

9 svenska och 1 tysk ångare, varjämte 5 svenska och 1 tysk ångare,

destinerade till svenska hamnar söder örn Stockholm, medföljde konvojen

så långt dennas route sammanföll med deras egen.

Den 11 mars utsändes ''Drottning Victoria’ på en ny konvojeringsexpedition,

som varade till och med den 16 mars och varunder konvojerades

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

4 ångare från trakten av Falsterbo ostvart och 4 ångare från Gdynia

västvart till trakten av Trälleberg.

Ledningen av isbrytningsverksambeten i stora drag utövades så gott

som liela tiden ishinder mötte från Köpenhamn. Denna lednings uppgifter

uppgivas i huvudsak hava varit följande: att anvisa de områden,

där isbrytarhjälp i första band borde ifrågakomma, och sålunda fördela

isbrytarfartygen till olika farvatten, att lämna direktiv beträffande anordnandet

av konvojer samt att utsända isunderrättelser i samband med

anvisande av lämpliga färdvägar m. m. I den mån det lät sig göra och

så ansågs erforderligt, ägde härvid samråd rum mellan ledningen och vederbörande

myndighet i Stockholm. Detaljerna i undsättningsarbetet,

såsom t. ex. i vilken ordning fartygen skulle hjälpas, bestämmande av

färdvägar m. m., voro anförtrodda vederbörande expeditionsledare ombord,

enär endast dessa ansetts kunna bedöma och träffa avgörande i dylika

frågor.

Å vartdera av de genom statsverkets försorg anskaffade isbrytarfartygen

var nämligen en svensk sjöofficer embarkerad såsom färdledare.

Denna anordning, som även tillämpats vid föregående liknande tillfällen,

anses hava visat sig av behovet synnerligen påkallat. Det hade tidtals

t. o. m. visat sig väl knappt med en ledare och en fartygsbefälhavare.

I den svensk-danska gemensamma ledningen deltog från svensk sida från

början kommendörkaptenen D. Tiselius, varjämte det senare blev nödvändigt

att nedsända ytterligare en officer såsom biträde åt denne.

Sedan isförhållandena väsentligt lättat, avslutade Norrköpingsisbrytarén

den 28 mars sin verksamhet; den 29 mars beordrades ''Lenin’ att avbryta

sitt arbete och den 30 mars återsändes ''Isbrytaren II’ till Stockholm.

Statsisbrytaren, vars reparation avslutats den 28 mars, kvarlåg

i farvattnet till den 8 april, då fartyget avgick till Ålandshav, där packisbälten

uppstått och hindrade trafiken.

En sammanfattning av från de olika i isbrytningsverksamheten anlitade

fartygen avgivna rapporter utvisar, att därunder följande assisteringar

ägt rum:

Antal

Isbrytarf artyg assisterade

fartyg

Statsisbrytaren ............................................................... 6

Stockholms »Isbrytaren II» ....................................... 110

Norrköpings »Isbrytaren I» ...................................... 81

Ryska isbrytaren »Lenin» ........................................... 143

Pansarskeppet »Drottning Victoria» ....................... 24

Summa 364.

Av dessa 364 fartyg uppgives omkring hälften hava varit svenska.

Från svensk sida deltog i isbrytningsverksamheten slutligen i viss omfattning

Malmö stads isbrytare ''Bore''.

Från danska statens sida insattes i isbrytningsverksamheten statsishrytarna

''Isbjörn'' och ''Lillebjörn’ samt den finska isbrytaren ''Sampo'',

som av den finska regeringen ställts till danska regeringens disposition.

Av de danska isbrytarna och de finska ''Sampo'' och ''Jääkarhu'' assisterades

enligt uppgift bland annat sammanlagt 74 svenska fartyg.

En undersökning angående svenska statens kostnader för isbrytnings
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

verksamheten i de södra farvattnen i februari och mars månader 1929 utvisar,

att dessa uppgått till högst avsevärda belopp. På grundval av en

från handelsdepartementet erhållen uppgift å från förslagsanslaget till

oförutsedda utgifter under år 1929 på departementets föredragning anvisade

belopp m. m. har uppgjorts följande sammanställning å dessa kostnader:
Ändamål
Expeditionen

med Stockholms stads Isbrytaren II’ ..........

» » Norrköpings stads ''Isbrytaren I’ ..........

» » ''Lenin'' ....................................

» » ''Drottning Victoria’ ......................

Ersättning till Malmö stad för isbrytning med ''Bore'' ........

Flygspaningar .................................................

Ersättning till vissa till Köpenhamn kommenderade officerare

samt till vissa färdledare å förhyrda isbrytare ............

Ersättning för biträde vid upprättande av kontrakt för förhyrning

av ''Isbrytaren I’ och ''Lenin'' ......................

Vissa telegram- och telefonkostnader ........................

Kostnader för ''Drottning Victorias’ reparation ..............

Statsisbrytarens reparation ..................................

Summa 963,167: 5i. >

De sakkunniga upptaga härefter till behandling frågan örn behovet av

förstärkning av landets isbrytarberedskap. I detta ämne hava de uttalat

sig på följande sätt:

»Från flera håll hava i mer eller mindre direkt anslutning till erfarenheterna

från den senaste isblockaden till Kungl. Majit ingivits framställningar

rörande förstärkning av landets isbrytarberedskap.

Sålunda har Sveriges allmänna sjöfartsförening i framställning den 14

februari 1929 hemställt örn åtgärder snarast möjligt för anskaffande av

ytterligare ett isbrytarfartyg, vilket syntes föreningen böra, med hänsyn

till den alltjämt ökade storleken av fartygen inom handelsflottan,

givas större bredd och större maskinstyrka än den Statsisbrytaren äger.

Vidare har Stockholms handelskammare i framställning den 12 mars

1929 på anförda skäl hemställt örn proposition örn anskaffande för statens

räkning av ytterligare ett isbrytarfartyg. Båda dessa framställningar

hava under hand överlämnats till de sakkunniga. Till de sakkunniga

hava därjämte för att tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag

överlämnats dels under hand en framställning rörande förstärkande

av landets isbrytarberedskap av Skånes handelskammare dels ock genom

remiss en framställning i samma syfte av den 17 maj 1929 från Sveriges

allmänna lantbrukssällskap. Nämnda organisation framhåller i sin framställning,

hurusom under den senaste vinterns långvariga avspärrning

1 Delta utgör av svenska staten betalad andel i ’Lenins’ expedition och har därvid

inberäknats en post å kronor 248:40, utgörande rese- och traktamentskoslnad för den

svenska expedilionsledaren å ''Lenin’.

2 Häri ingår dels en post å 5,500 kronor, utgörande ersättning till rederiaktiebolaget

Carlos för ångfartyget ''Lokes'' kvarhållande i docka genom Statsisbrytarens reparation,

vilken förhindrade det innanför Statsisbrytaren liggande fartyget alt utlöpa ur dockan,

dels ock en post å 8,000 kronor, ulgörande ersättning för bogsering av Statsisbrytaren.

Kostnad

Kronor

235,931: is

104,596:64

176,505:021

32,569:90

16,000:00

158,194:70

5,241:95

797:25

1,154:70

41,176:17

191,000: oo1 2

Behovet av

förstärkning

av landets isbrytarberedskap.

Yrkanden av

sammanslutningar

på förstärkning

av

isbrytarberedskapen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

av sjöfarten på södra Sverige genom ishinder försenades och förhindrades

i hög grad den normala avsättningen av det svenska jordbrukets viktigaste

exportartiklar såsom smör och fläsk, varigenom detta ådrogs betydande

förluster, liksom införseln av vissa förnödenheter för jordbruket

försvårades. Erfarenheterna från denna isavspärrning hade sålunda visat,

att det även för vårt jordbruk och särskilt för det på export inriktade

jordbruket vore av allra största vikt, att dylika av ishinder förorsakade

avbrott i exporten i största möjliga grad förebyggdes och att vårt land

för detta ändamål vore utrustat med ett isbrytarmateriel av tillräcklig

omfattning och kapacitet. Under framhållande alltså av den stora betydelsen

även för vår jordbruksnäring av att effektivare isbrytarlijälp anskaffades,

hemställer sällskapet, att nödiga åtgärder i denna riktning

snarast möjligt måtte företagas.

Även representanter för de norrländska intressena hava kraftigt uttalat

sig för utökning av statens isbrytarresurser. Sålunda aniar handelskammaren

i Gävle i sitt till de sakkunniga avgivna yttrande härutinnan

bland annat följande.

Den av handelskammaren förebragta utredningen gåve oförtydbart vid

handen, att näringslivet inom handelskammarens distrikt fäste stora förhoppningar

vid Statsisbrytarens fortsatta verksamhet till stödjande av

vintersjöfarten på Norrland ävensom att enskilda och allmänna hamnförvaltningar

inom handelskammarens distrikt nedlagt och beredde sig att

ytterligare nedlägga betydande kostnader på respektive hamnars utrustning

under förlitande på en fortsatt utveckling av norrlandssjöfarten

även vintertid. En sådan utveckling syntes dock icke kunna anses betryggad,

med mindre statens isbrytarresurser så stärktes, att norrlandssjöfarten

under alla förhållanden kunde påräkna det bistånd den behövde

och rimligtvis kunde göra anspråk på. Det vore därför handelskammarens

bestämda uppfattning, att den norrländska sjöfarten bäst tillgodosåges

i hithörande avseenden genom att statens isbrytarkrafter utökades.

Anskaffades ytterligare en isbrytare, borde en plan för de två isbrytarna

så uppgöras, att norrlandssjöfarten under starkare vintrar icke behövde

sättas åt sidan. Visserligen erbjöde en mera utsträckt vintersjöfart på

Norrland problem, som ännu icke kunde anses lösta. Men att den del

av södra Norrland, för vilken handelskammaren i Gävle närmast förde

talan, tillförts betydande fördelar av Statsisbrytarens tillkomst, syntes

icke kunna bestridas. Det syntes också vara begripligt, att man där icke

önskade förlora vad som sålunda vunnits. Såsom sammanfattning av

vad handelskammaren anfört och åberopat ville handelskammaren därför

rikta den hemställan till ishrytarsakkunniga, att de sakkunniga måtte

vid sitt yttrandes avgivande till Kungl. Majit beakta södra Noi-rlands

intressen genom att förorda byggandet av ytterligare en statsisbrytare.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare sammanfattar i

sitt yttrande till de sakkunniga sina erfarenheter och önskemål beträffande

norrlandssjöfarten och isbrytarfrågan sålunda.

Den nu förefintliga statsisbrytarens verksamhet hade varit av största

betydelse för landet i dess helhet, icke minst genom det trygghetsmoment,

som skapats genom att fartygen ej behövt riskera att bliva infrusna

vid lastplatserna i händelse av tidig och kraftig isbildning. Anskaffandet

av tonnage för senare delen av skeppningssäsongen hade sålunda underlättats,

och en förlängd sjöfart hade åstadkommits till stort gagn för

såväl export- som importindustrien. För exportindustrien, enkannerligen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

den norrländska trämasseindnstrien, borde en förlängning av sjöfarten

medföra ett bättre utnyttjande av prisläget på marknaden och en större

konkurrenskraft. Vad detta betydde för landet i dess helhet kunde förstås,

örn man toge i betraktande, att minst 26 procent av hela Sveriges

export utgjordes av pappersmassa och arbeten därav, varav största delen

tillverkades i Norrland med dess svåra islorhållanden. Staten och

det allmänna måste anses hava ett alldeles särskilt intresse att genom

förbättrade sjökommunikationer gynna den norrländska industrien, som

skapat så många arbetstillfällen till höjandet av det allmänna välståndet,

i all synnerhet som staten själv i större omfattning än annorstädes i Norrland

ägde skogar och gruvor, vilkas avkastning i huvudsak måste exporteras

sjöledes. Dessutom måste det vara av vikt för staten att genom

förbättrade sjökommunikationer möjliggöra exploaterandet av de

stora naturtillgångar, som förut outnyttjade väntade på att, förädlade

eller i form av råvara, efter transport till kusten bliva skeppade till annan

ort. De senaste årens isblockader med dess vittgående konsekvenser hade

till fullo ådagalagt behovet av ytterligare en stark isbrytare, som oberoende

av isrubbningarna i de sydligare farvattnen effektivt kunde bispringa

fartygen i de norrländska farvattnen och ävenledes i större utsträckning

än tidigare varit fallet verkställa isbrytning inomskärs och

i hamnarna. Denna isbrytare skulle, på grund av vad förut anförts, bekostas

av statsmedel.

Vid isbrytarsakkunnigas överväganden rörande den dem till prövning

förelagda frågan angående behovet av förstärkning av landets isbrytarberedskap

har det för de sakkunniga legat nära till hands att till en

början fästa visst avseende vid de skäl, vilka veterligen främst medverkat

till skapande av den isbrytarberedskap, som landet för närvarande

äger och som innefattas i den staten tillhöriga ''Statsisbrytaren''

och viss dispositionsrätt till Stockholms stads ''Isbrytaren II’.

Av den av de sakkunniga förut lämnade redogörelsen torde framgå,

att den nämnda isbrytarberedskapen närmast föranletts av en önskan

att i mera vidsträckt bemärkelse trygga sjöfartens på svenska hamnar

möjligast obehindrade fortgång, därvid emellertid även försvarets intressen

spelat en viss roll, i varje fall vid förvärvandet av dispositionsrätten

över Stockholms stads isbrytare.

Det får visserligen antagas vara sannolikt, att den s. k. vintersjöfartskommitténs

förslag örn anskaffande för statens räkning av en havsisbrytare

förr eller senare skulle hava realiserats i anslutning till kommitténs

synpunkter på frågan. Uppenbart är emellertid att vad som

slutligen drev fram detta spörsmål till sin lösning i själva verket icke

närmast var behovet av eller tanken på en i verklig mening utsträckt

vintersjöfart på Norrland utan fastmer erfarenheterna av ett ibland

mycket trängande behov av isbrytarhjälp genom det allmännas försorg

i sådana farvatten, där under normala förhållanden sjöfart utan sådan

hjälp bedrevs under hela året eller beträffande vilka utvecklingen i varje

fall på ett särskilt påtagligt sätt visat, att sjöfarten för sin mera naturliga

utveckling vore i behov av don ökade trygghet, som förhandenvaron av

en genom statens försorg bedriven isbrytningsverksamhet skulle kunna

skänka.

Än mera uppenbart är, att man har att i de sistlidna år inträffade

exceptionella issvårigheterna i södra Östersjön, Öresund oell Kattegatt se

Isbrytarfrågans

samband

med den allmänna

sjöfartens

krav.

Norrlandssjöfartsfrågan

ett särskilt

spörsmål.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Rubbningarna

för näringslivet

m. m.

genom isblockaden

söderut

år 1929.

(Isblockadens

verkningar beträffande

handelsvägar

och

hamnar.'')

närmaste anledningen till att frågan om landets isbrytarberedskap nu

upptagits till förnyat dryftande. Att detta är förhållandet framgår ock

med full tydlighet av vederbörande departementschefs anförande till

statsrådsprotokollet vid utverkande av bemyndigande att tillkalla sakkunniga

för ändamålet. Detta hindrar emellertid givetvis icke, att vid

de överväganden, vartill nyssnämnda omständigheter föranleda, behörig

hänsyn bör tagas till intresset av att inom ramen för vad som kan anses

praktiskt möjligt och lämpligt tillgodose även vintersjöfarten på Norrland.

Den 25 april 1929 hava de sakkunniga avgivit utlåtande över järnvägsstyrelsens

förslag till anskaffande av en isbrytande godsfärja för Trälleberg—Sassnitz-leden.

Redan i nämnda utlåtande ansågo sig sålunda

också de sakkunniga böra konstatera, att den i första hand bärande grunden

för den genom de sakkunnigas tillkallande igångsatta utredningen

uppenbarligen vore syftet att med det snaraste få till stånd åtgärder, som

för framtiden på effektivt sätt skapade trygghet mot ett återupprepande

av sådana trafikrubbningar, vilka förorsakades av de under vintern 1929

förekommande svåra islörhållandena utanför landets sydligaste kuster

och i angränsande farvatten.

Det är ju också väl känt, hurusom den i februari och mars innevarande

år inträffade isblockaden i södra Östersjön, Öresund och Kattegatt för

hamnar, för näringslivet i stora delar av landet och eljest för den stora

allmänheten vållat allvarliga störningar med därav i stor utsträckning

härrörande ekonomiska förluster m. m. För belysande av räckvidden

av dessa störningar hava de sakkunniga föranstaltat örn vissa närmare

undersökningar.

På begäran av de sakkunniga har sålunda till en början genom kommerskollegii

och generaltullstyrelsens försorg med bistånd från ett antal

hamnförvaltningar förebragts en utredning, som är ägnad att genom

statistiska data beträffande trafiken i vissa större hamnar under januari

—april månader åren 1927 och 1929 belysa den påfallande omkastning av

handelsvägarna m. m., som blev en följd av isblockaden. För resultatet

av denna utredning bar närmare redogjorts i bifogade promemoria ''Örn

de allmänna verkningarna av isblockaden under februari och mars månader

1929 på trafiken i svenska hamnar’. En sammanfattning av utredningsresultatet

giver vid handen följande.

Uppgifter lia av kommerskollegii statistiska byrå inhämtats från 22

svenska havshamnar, d. v. s. från alla större hamnar runt Sveriges västkust

och vid ostkusten till och med nordligast Gävle. Uppgifterna ha

avsett dels fartygstrafiken, dels varutrafiken, dels slutligen hamnavgiftsuppbörden

för vardera av månaderna januari—april 1929 och för motsvarande

månader år 1927. Uppgifterna för sistnämnda år lia inhämtats i

syfte att erhålla jämförelsetal för samma månader under en tid av relativt

normala förhållanden vad såväl is- som ekonomiska sådana beträffar.

Det bör understrykas, att de beräkningar av isblockadens ingrepp i trafiken,

vilka verkställts på grundval av det inhämtade materialet, med

hänsyn såväl till materialet som till beräkningsmetoden, ej kunnat ge

annat än approximativa resultat.

Av undersökningen framgår, att isblockadens verkningar på trafiken

i första hand inneburit en förskjutning i tiden av densamma. Trafiken

minskades starkt under isblockadtiden februari och mars, men ökades

sedan kraftigt under april månad. Fartygstrafiken minskades under fe
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

49

bruan med omkring 44 procent och under mars med omkring 35 procent,

jämfört med vad som beräknats utgöra det normala för respektive månader,

men steg i april till omkring 18 procent över normal trafik. Minskningen

under de förstnämnda månaderna beräknas utgöra respektive

cirka 1,300,000 oell 1,200,000 nettoton av ankommet och avgånget tonnage,

medan ökningen under april beräknas till cirka 700,000 nettoton. Varu

trafiken, för vilken dock de inhämtade uppgifterna måst i viss utsträckning

bliva ofullständiga, synes lia gått ned under februari till inemot

hälften av vad den skulle lia varit, örn icke isblockaden hindrat trafiken.

Under mars ökades den något och nådde i april en omfattning, som

synes hava varit omkring 50 procent större än normal trafik. Minskningen

under vardera av de båda förstnämnda månaderna uppskattas till

omkring 400,000 ton och ökningen under april till omkring 600,000 tori.

Isblockaden fick emellertid även verkningar på trafiken av annat slag.

Minskningen i utrikestrafiken under februari och mars kompenserades

av ökningen under april. Men minskningen i inrikessjötrafiken under

förstnämnda månader kompenserades icke av en motsvarande ökning under

april utan för denna trafik uppstod en definitiv trafikförlust, som

vad fartygstrafiken angår beräknas utgöra omkring 2,000,000 nettoton

(elier, örn de anlöpande fartygen ej räknas såsom både ankomna och avgångna,

1,000,000 nettoton) och, vad varutrafiken beträffar, uppskattas

till cirka 200,000 ton. Någon avsevärd minskning i utrikestrafiken ägde

icke ruin, utan hänförde sig olägenheterna huvudsakligen till en förskjut

ning i tiden. Denna sjötrafik kan ju icke annat än i jämförelsevis ringa

utsträckning ersättas av någon annan art av trafik. De fartyg, som

blevo fastfrusna i isen, kommo så småningom fram, och de fartyg, vilkas

avgång från eller till svenska hamnar hindrades av isen, fångö sill resa

försenad. I april, då ishindren voro borta, kunde all denna trafik åter

komma i gång. Så var ej förhållandet med inrikessjötrafiken. Denna

sjötrafik kunde ju ersättas med järnvägs- och biltrafik. Så skedde ock

så. Nämnda sjötrafik nådde i april ej ens upp i normal omfattning. Örn

någon kompensation för den tidigare minskningen kunde alltså ej vara

fråga. Trafikförlusten drabbade alltså inrikessjötrafiken.

Isblockaden åstadkom emellertid icke blott en förskjutning i tiden alali

trafik och en definitiv minskning i inrikessjötrafiken. Dessutom

tvingades en del fartyg att lasta eller lossa i annan hamn lin elen avsedda,

Det har visat sig omöjligt att i detalj konstatera vilka förskjutningar

av detta slag, som ägt rum. Vad inrikessjötrafiken beträffar kan man

icke vänta några mera betydande lokala förskjutningar, då isspärren

berörde alla sydsvenska och västkusthamnar, dock endast helt kort tid

Göteborg. Örn blott en svensk hamn praktiskt taget är öppen, kan ju icke

någon trafik till eller från andra hamnar äga rum. Ifråga om utrikestrafiken

måste issvårigheterna betyda mycket för Malmö och Trälleberg,

som ju äga en betydande färjtrafik på utlandet, den förstnämnda

hamnen jämväl annan reguljär trafik av stor omfattning på Köpenhamn.

Stockholm och Norrköping samt övriga Östersjöhamnar blevo också li

(lande på grund av ishindren. Däremot kan man konstatera en förskjul

ning i trafiken under mars månad till Göteborgs favör. Denna hamn

visade under nämnda månad en sannskyldig rekordtrafik, uppenbarligen

delvis sammanhängande därmed, att en hel del fartyg, destinerade till

Bihang lill riksdagens protokoll 1990 I sami. 197 hafi. CSr ‘.Vili.)

I

s. 50 Kontrollera mot PDF

(Isblockadens

verkningar för

handels- och

industriidkare

m. m.)

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

andra hamnar, på grund av ishindren i Öresund icke fullföljde sina resor

utan gingo in till Göteborg och där lossade sin last.

Vad beträffar issvårigheternas inverkan på trafiken med olika varor

må nämnas, att importen av stenkol och koks från England i betydande

grad tvingades att gå över Göteborg, varifrån den distribuerades över

nära nog hela landet. Statens järnvägars transporter av kol och koks

över Göteborg—Sannegården (Göteborgs egentliga kolhamn), som kunna

anses direkt lia föranletts av isblockaden, uppgingo till över 35,000 ton,

varav 15,000 ton gingo till Stockholm, dragande en järnvägsfrakt av melan

200,000 kronor. Järnvägsfrakten för nämnda 35,000 ton kol och koks

uppgick till nära 450,000 kronor.

Även annat importgods togs under isblockaden in över Göteborg. Exporten

begagnade sig givetvis likaledes av den praktiskt taget enda tillgängliga

öppna hamnen. Det är dock i regel svårt att påvisa, att en

ökning för viss vara ägt rum, vilken kan tillskrivas isblockadens verkningar.

I många fall är det andra omständigheter, ofta av mera tillfällig

natur, som spelat in.

Slutligen må nämnas, att isblockaden fick betydande verkningar pa

hamnarnas inkomster av hamnavgifter. En nettominskning härutinnan

av omkring 350,000 kronor beräknas ha uppstått. Minskningen i hamnarnas

inkomster torde dock icke inskränka sig till denna summa, då hamnarna

sannolikt gått miste örn betydande inkomster av andra avgifter

såsom för begagnande av kranar, för lagring av gods i magasin m. m.

Vid sidan örn de resultat, som sålunda sammanfattningsvis framgått

ur den verkställda utredningen, torde såsom i viss mån belysande för av

isbioekaden orsakad omkastning från sjö- till landtrafik böra omnämnas,

att medan godstrafiken å statens järnvägar (exklusive Lapplandsmalm)

under månaderna februari och mars uppgick i tusental ton år 1927 till

836.G respektive 899.1 och år 1928 till 758.3 respektive 854, uppgick motsvarande

trafik år 1929, likaledes i tusental ton, till 878.2 respektive 1,022.5.

Vagnaxelkilometer för lastade godsvagnar å statens järnvägar utgjorde

under motsvarande tider, i tusental, år 1927: 30,862 respektive 35,402, år

1928: 30,096 respektive 36,042 samt år 1929: 33,729 respektive 45,288.

I skrivelse den 23 maj 1929 till rikets handelskamrar med undantag av

Västernorrlands och Jämtlands samt Norrbottens och Västerbottens läns

handelskammare anhöllo isbrytarsakkunniga örn deras bistånd med in

hämtande av sådana uppgifter från näringsidkare inom handelskamrarnas

respektive verksamhetsområden, som kunde tjäna till att möjligast

ingående belysa arten, omfånget och den ekonomiska räckvidden av de

rubbningar inom näringslivet, som vållades av den senaste vinterns isblockad.

Till ledning för handelskamrarna meddelades samtidigt ett frågeformulär,

enligt vilket de avsedda uppgifterna borde lämnas, varjämte

vissa handelskamrar tillställdes förteckning å företag, som syntes de

sakkunniga bland andra böra tillfrågas örn sina erfarenheter.

De sakkunnigas hänvändelse har beredvilligt tillmötesgåtts av handelskamrarna

och genom deras bemedling hava uttalanden rörande isblockadens

verkningar överlämnats till de sakkunniga från 206 industri-,

handels- och transportföretag i landets skilda delar med undantag av

övre och mellersta Norrland, där svårare rubbningar på grund av den

senaste avspärrningen knappast torde hava uppkommit. Av dessa företag

voro 135 industri-, 64 handels- och 7 transportföretag. Även Svenska

foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har ställt uttalanden

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majda proposition Nr 234.

från vissa medlemmar i förevarande fråga till de sakkunnigas förfogande.

Självfallet kan det material, som sålunda inkommit, ingalunda giva

en fullständig bild av de rubbningar, som kunna antagas hava förekommit,

men torde dock detsamma kunna sägas vara i stort sett representativt

för de förhandenvarande förhållandena.

För resultatet av materialets bearbetning har redogörelse lämnats i

bifogade promemoria angående Tsbrytarsakkunnigas enquéte bland handels-

och industriidkare rörande verkningarna av 1929 års isblockad’. Vid

denna promemoria finnes sakkunnigas frågeformulär fogat såsom bilaga.

Vid bearbetningen har materialet grupperats med hänsyn till de olika

landsdelarnas större eller mindre likställdhet i handelsgeografiskt hänseende

och därvid fördelats i tre huvudgrupper, den första avseende mellersta

Sverige (Stockholms, Östergötlands och Södermanlands samt Gotlands

handelskammare, handelskammaren för örebro och Västmanlands

län ävensom handelskammaren i Gävle), den andra södra Sverige (Smålands

och Blekinge samt Skånes handelskammare) och den tredje sydvästra

Sverige (Västergötlands och Norra Hallands samt Göteborgs handelskammare

och handelskammaren i Karlstad). Då isblockadens verkningar

ansetts kunna ha gjort sig starkare eller svagare gällande inom

skilda varubranscher, har under varje huvudgrupp en underindelning av

uppgiftsmaterialet skett med hänsyn till olika viktigare varu- eller arbetskategorier.

Det kan icke komma ifråga att här mera fullständigt återgiva resultatet

av uppgiftsmaterialets bearbetning, utan få de sakkunniga härutinnan

hänvisa till promemorian. Ett antal belysande exempel kunna

emellertid vara av intresse.

Från mellersta Sverige meddelar exempelvis ett järnverk, att tackjärnsproduktionen

på grund av försenade koksleveranser måste inskränkas,

vilket medförde en förlust av 60,000 kronor; ett kombinerat järnoch

träindustriföretag, att elektrisk stålugn och träsliperi måste gå för

halv drift under cirka 2 månader till följd av kraftbrist genom försenad

transformatorleverans från Tyskland, vid vilken försening isblockaden

spelade en avsevärd roll; en velocipedverkstad, att nödvändiga delar för

färdigmontering av cyklar bundos av isen i flera månader, vilket vållade

en förskjutning av hela verksamheten och förlust av 30,000 kronor;

samt slutligen en glödlampfabrik, att driften måst avbrytas under 8 dagar

på grund av råvarubrist, för vars avhjälpande import bland annat

per aeroplan måste verkställas. Inom järn- och metallvarubranschen i

mellersta Sverige framhålles vidare, hurusom i många fall materialtillförseln

måst ske genom dess dirigering över andra transportleder än

de normala. I synnerhet har sådan omdirigering gjorts över Göteborg

samt därifrån över järnvägarna uppåt landet. Förfarandet i fråga har

medfört betydande förseningar samt förhöjda kostnader i form av extra

omlastnings-, lagrings- och fraktkostnader m. m. Av 8 firmor, som söka

göra en uppskattning av ifrågavarande merkostnad, uppgives densamma

för deras vidkommande till sammanlagt cirka 62,000 kronor. Ett flertal

firmor uppgiva av samma skäl uppkommen merkostnad utan att anföra

beloppet.

Svårigheterna i samband med materialanskaffningen hava medfört åtskillig

iörsening av industriföretagens leveranser till kunder inom och

utom landet samt stundom helt förhindrat leveransernas fullgörande. I

ännu högre grad har emellertid leveransavtalens fullgörande i rätt tid.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

synnerligast i fråga om exporten, hindrats genom isblockadens lamslående

av den normala fartygstrafiken på utlandet, varvid fartyg med exportgods

ombord för lång tid legat fastfrusna. Exporten har vidare

måst dirigeras per järnväg merendels över Göteborg, vilket liksom i

fråga örn importen medfört försening samt extra omlastnings-, lagringsoch

fraktkostnader m. m. Ifrågavarande merkostnad anslås för 8 firmor,

som försökt göra en uppskattning, till sammanlagt omkring 57,000 kronor.

En motorfabrik anger sin förlust på grund av stoppad export till 50,000

kronor. Det framhålles emellertid i ett flertal uttalanden, att de största

förlusterna äro av indirekt art och icke låta fixera sig till bestämda belopp.

Då avtalade leveranstider icke kunna hållas, medför nämligen

detta minskat förtroende och irritation hos kunderna, varigenom beställningar

förloras till de utländska konkurrenterna. Särskilt i transoceana

länder går marknaden, i synnerhet ifråga örn specialartiklar, delvis förlorad,

då man märker olägenheter av att vara beroende av tillförsel Irån

Sverige. Av åtskilliga firmor påtalas det myckna besvär och obehag,

med hot örn annullering av beställningar m. m., som beretts dem av kunder,

till vilka leveranser ej kunnat fullgöras i rätt tid. Ett sintringsverk

uppgives på grund av bristande transportlägenheter hava måst inställa

driften under 36 dygn. En separatorfabrik anser, att blockaden

kunnat medföra katastrofala verkningar för dess rörelse, örn ej en extraordinärt

stor utskeppning av separatorer ägt rum under sista kvartalet

1928 på grund av då hotande arbetskonflikt. En motorfabrik meddelar,

att lagren hos dess utländska ombud tömdes under blockaden, vilket medförde,

att beställningar å 100,000-tals kronor kunde antagas hava förlorats.

I samband med leveransers försening uppgivas avsevärda ränteförluster

hava uppstått på så sätt, att råvaror måst betalas, innan de

framkommit, eller ock genom att likviderna för färdiga fabrikat fördröjts

på grund av leveransernas försening. I ett par fall har man ansett,

att blockaden haft gynnsamma verkningar. Ett järnverk finner

sålunda, att avsättningen inom landet av mjukt handelsjärn under blockaden

förbättrats, och enligt en galvaniseringsfabrik omöjliggjordes för

tillfället okynnesimporten av galvaniserad plåt.

En kolfirma beräknar sin förlust till 285,000 kronor, varav i ökade fraktkostnader

187,000 kronor. En oljefirma meddelar, att ett tankfartyg

måste lossa i Bergen och Oslo i stället för Stockholm, vilket medförde

förlust i klareringskostnader, cisternhyra, båthyra och brännolja av

77.000 kronor.

Från särskilt representanter för trä-, pappersmasse- och pappersbranschen

framhållas även de obehag isblockaden medfört därutinnan, att

feveransernas försening framkallat irritation, särskilt hos amerikanska

kunder, jämte hot örn annullering av order samt att förlust lidits genom

stoppad export och hävning av leveranskontrakt, samtidigt som krav

på prisreduktioner och ersättning på grund av leveransers försening

framkommit.

Bland firmor inom näringsmedelsgruppen uppgiver ett industriföretag

inom slakteribranschen förluster genom omdirigering, ränteförluster på

grund av försenad import och export, förlust genom försämring eller

förstöring av varor samt prisreduktion, då viss leveranstid ej kunnat

garanteras, allt med sammanlagt 49,500 kronor. Firman framhåller den

vitala betydelsen av en säker trafik, sedan konkurrensen betydligt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 53

skärpts genom inrättandet av moderna slakterier i Polen och randstaterna.

Beträffande stuverirörelsen uppgives på grund av trafikens katastrofala

nedgång under isblockaden inkomsten under februari oell mars månader

för stuveriarbetarna i Stockholm hava nedgått från normalt 350

kronor till 100 å 125 kronor per man och månad.

Motsvarighet till olägenheterna av isblockaden inom mellersta Sverige

har inom flertalet branscher framkommit även för södra Sveriges

vidkommande.

I avsevärd utsträckning uppgivas förluster i olika former inom järnocli

metalivaru- samt maskinbranscherna. Sålunda uppgives bland annat

materialleveransernas försening i förening med transportsvårigheterna

hava inverkat mycket störande på industriföretagens leveranser

till kunder inom och utom landet. Ifrågavarande leveranser hava ofta

försenats, vilket medfört ränteförlust, ökade frakter samt talrika obehag

och reklamationer från kunders sida.

Inom kolbranschen uppgiver Höganäsbolaget, att bolaget haft viss fördel

av kolprisernas stegring, men framhåller, att betydelsen härav var

mindre, då en mycket stor del av leveranserna var bunden genom kontrakt

och det dessutom ej kunde anses förenligt med sunda affärsprinciper

att hänsynslöst utnyttja en tillfällig konjunktur. Bolaget besvärades

av blockaden genom försening under 6 veckor av från utlandet beställda

maskiner och byggnadsmaterial.

En cementfabrik har måst inskränka driften till hälften under 2 månader,

vilket beräknas hava fördyrat produktionen med 35,000 kronor och

medfört 25,000 kronors förlust genom minskad export. Fördyrade kol

hade dessutom medfört en merkostnad av 22 000 kronor.

Jämväl från södra Sverige framföras från pappersbruk klagomål över

förlust av kunder. Ett pappersbruk framhåller sålunda, att största olägenheten

bestod i förlust av kunder i England.

Inom spannmåls-, fodermedels- och gödselmedelsbranscherna klagas

som regel över stora olägenheter av isblockaden vid såväl import som

export.

Beträffande gruppen diverse livsmedel förtjänar här särskilt antecknas,

att Sveriges smörexportfhånors förening förklarat sig anse exportmejeriernas

direkta förlust genom isblockaden hava uppgått till 300,000

å 400,000 kronor, vartill kommit prisfall inom landet å smör, mjölk oell

grädde, för vilka sistnämnda varors pris smörpriset vore normerande.

Sveriges lantbrukares förluster genom berörda prisfall beräknas av föreningen

hava rört sig örn snarare över än under 1 miljon kronor.

Isblockadens förlamande inverkan på rörelsen i Halmstads hamn har

av Halmstads Stuveriaktiebolag åskådliggjorts genom vissa statistiska

data, utvisande, bland annat, att arbetslönerna under februari och mars

uppgingo till 8,161 kronor 17 öre respektive 10,788 kronor 49 öre mot

24,757 kronor 28 öre respektive 15,093 kronor 29 öre under motsvarande

månader 1928.

Från sydvästra Sverige meddelar, bland annat, ett pappersbruk, att detsamma

genom exportens försening fick mänga partier annullerade och

måste betala ersättning till köpare. En pappersvarufirma uppgiver sig

lia fått sin export till Polen och randstaterna nästan totalt stoppad under

några veckor samt lidit direkt förlust genom omdirigering och min
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

skad omsättning samt stor indirekt förlust genom att tyska konkurrenter

vunno insteg hos dess kunder särskilt i Polen.

Inom kolbranschen uppgiver en handelsfirma i Borås, bland annat, att

för dess kunder uppstått en merkostnad av 45,000 kronor genom omdirigering

av kol över Göteborg.

Inom spannmåls-, fodermedels- och gödselmedelsbranscherna betonas

vikten av stabila förhållanden och betecknas såsom farligast för importörerna

de med realisationer följande osäkra prisförhållandena. En firma

uppgives hava måst lossa ett parti majs, destinerat till sydskånska hamnar,

i Göteborg, vilket där medförde prisfall. En fodervarufirma led förluster

genom att varor på grund av isbloekaden lossades i andra hamnar

än bestämmelseorten, att laster försenades till efter högsäsongen, att oljeslagerier

och kraftfoderfabriker efter blockaden forcerade försenade leveranser,

varav följde varuanhopning och prisfall, att råvarubrist inträdde

vid dess anläggning för kraftfoderblandning samt att laster till andra

hamnar lossades och realiserades i Göteborg. Firmans totalförlust uppskattas

till 50,000 kronor, vartill kommo obehag och tvister med dyrbara

kompensationer.

Inom textilvarubranschen meddelar en bomullsfabrik, att importen av

garn fördröjts 2 å 3 veckor med åtföljande försening av de färdiga fabrikatens

leverans, vilket medförde annullering av beställningar och obehag

samt utbetalning av väntepengar till vävarna. Export till Östersjöländerna

måste omdirigeras och gå som ilgods till ökad frakt. Vid en trikåfabrik

hotade driften att helt avstanna å vissa avdelningar på grund av

försenad garnimport. Fabrikens leveranser försenades, vilket medförde

mångå annulleringar och uteblivande av efterbeställningar.

(Sammanfattning

av enquéten

bland

industriidkare

m. fl.)

Verkställd sammanfattning av utredningsresultatet giver vid banden

följande.

Med få undantag lia de företag, som avgivit svar på till dem riktad

förfrågan, uppgivit förluster och olägenheter av olika slag på grund av

isblockaden. Förlusterna och olägenheterna lia gjort sig gällande såväl

i fråga örn import- och exportverksamheten som den inrikes varuomsättningen.

Beträffande importen lia svårigheterna i främsta rummet avsett

bränsle och andra råvaror för industrien, varav införseln i liög grad

fördröjts och även fördyrats genom omdirigeringar, fraktökning m. m.,

samt ofta lett till inställelser och störningar av industriens drift och i

mycket stor utsträckning till produktionens försening. Ofta lia råvaror,

särskilt stenkol, måst köpas inom landet till förhöjda priser. Liknande

svårigheter lia i betydande grad förekommit även för importvaruhandelns

vidkommande. Den industriella produktionens försening och de genom

blockaden uppkomna trafikrubbningarna ha berett varuutförseln

svårt avbräck. Leveranserna till utlandet lia sålunda i stor omfattning

försenats, vilket framkallat irritation och klagomål från kundernas sida

samt delvis annullering av gjorda beställningar och förlust av utländsk

marknad. Exporten bar huvudsakligen måst dirigeras över Göteborg,

vilket medfört betydande merkostnad, till någon del beroende på att Göteborgs

hamnanordningar ej vore tillräckliga för den därstädes under blockaden

förekommande varuanhopningen. Även den inrikes varurörelsen

har till viss grad besvärats och fördyrats genom sjöfartens avstannande.

Varuleveransernas försening bar jämväl förorsakat avsevärda ränteförluster

samt i många fall hindrat utnyttjande av säsong, varjämte extra

kostnader för telegram oell telefon uppstått.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition Nr 234. 55

De inkomna uttalandena visa, att de av blockaden framkallade svårigheterna

gjort sig allmännast och starkast gällande i mellersta och södra

Sverige, vilket ju också kunnat väntas, då det företrädesvis var dessa

landsdelar, som avspärrades genom blockaden. I synnerhet från södra

Sverige, där man under normala vintrar brukar lia obrutna sjöfartsförbindelser

med utlandet, föreligga talrika uppgifter örn materialbrist för

industrien och stora förluster för jordbruket. Sydvästra Sverige led, frånsett

svårigheter i samband med kolanskaffning m. m., i främsta rummet

av de rubbningar, som isen förorsakade i sjöfarten på Göteborg och med

avseende på rörelsen i dess hamn.

Många firmor ha meddelat beräknade belopp för sina av blockaden framkallade

merkostnader och förluster av olika art. Det är i allmänhet ej

möjligt att avgöra, huru beräkningarna utförts eller i vad mån desamma

bygga på riktiga grunder. Oftast synas desamma äga karaktären av en

ungefärlig uppskattning, och det torde med hänsyn till alla de osäkerhetsmoment,

som influera på frågan, vara tydligt, att möjlighet ej heller föreligger

att här komma till några mera säkra resultat.

Ett mindre antal firmor uttalar, att blockaden icke förorsakat dem

nämnvärda olägenheter, och i några undantagsfall anser man sig ha dragit

fördel av densamma på den grund, att konkurrensen från utlandet blivit

avstängd.

Slutligen må tilläggas, att talrika uttalanden förekomma, vari vikten

för landets näringar av en förstärkt isbrytarberedskap starkt betonas.

Härvid uttryckes bland annat den uppfattningen, att särskilda åtgärder

erfordras dels för tryggandet av ångfärjeförbindelsen med Tyskland, dels

för att hålla infarten till Östersjön öppen, i vilket senare hänseende andra

östersjöländer anses böra medverka.

För rederierna har givetvis isblockaden vållat de i viss måll mest påtagliga

svårigheterna och förlusterna. Isbrytarsakkunniga hava med

hänsyn härtill även låtit verkställa en utredning av de ekonomiska verkningarna

för Sveriges sjöfart av den senaste isblockaden. I syfte att erhålla

material för en sådan undersökning upprättades ett frågeformulär,

som utsändes till svenska redare genom Sveriges redareförening och

Stockholms rederiförening. Kompletterande uppgifter inhämtades vidare

med ledning av skeppsdagböckerna för ’Statsisbrytaren’ och ''Isbrytaren

II’. Resultatet av utredningen finnes sammanfattat i bifogade promemo

ida ’ Örn de ekonomiska verkningarna av isblockaden under februari och

mars månader år 1929 för Sveriges sjöfart’. (Vid denna promemoria finnes

sakkunnigas frågeformlär fogat såsom bilaga.)

Utredningens syfte skulle vara att undersöka de ekonomiska verkningarna

för Sveriges sjöfart av 1929 års isblockad, vilka verkningar skulle

hava kunnat hävas eller väsentligt minskas genom skälig ökning av statens

isbrytarmateriel. Med hänsyn härtill avser det material, som bear

betats, endast de svenska fartyg, som förorsakats förluster och skador alisen

uti sådana farvatten, där svensk isbrytarassistans kunnat påräknas.

Såvitt veterligt alla svenska fartyg, som fördröjts eller skadats i isen inom

den svenska territorialgränsen, hava sålunda medtagits. Men dessutom

hava jämväl de svenska fartyg innefattats i undersökningen, vilka fördröjts

eller skadats av isen utanför svenska territorialgränsen, nämligen

då detta skett i farvatten, där svenska eller — på grund av samarbetet med

Danmark — danska isbrytare haft sin verksamhet förlagd. Detta gäller

(Isblockadens

verkningar

för rederirörelsen.

>

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

vattnen utanför svenska kusten samt i sistnämnda fall framför allt Öresund.

Beträffande ett antal fartyg kar emellertid viss osäkerhet förelegat,

huruvida de bort medtagas eller ej. Dessa fall gälla i huvudsak sådana

fartyg, som på resa från en utländsk ort till en annan råkat i issvårigheter,

men örn vilka ingen närmare uppgift kunnat erhållas rörande positionen

härvidlag. Materialet har därför vid bearbetningen uppdelats i

tvenne grupper: grupp I, som omfattar de fartyg, som utan tvekan böra

medtagas, och grupp II, som omfattar de fartyg, rörande vilka viss osäkerhet

härutinnan förefinnes.

Undersökningens huvudresultat meddelas i följande tablå:

Sammandrag'' av inhämtade uppgifter och verkställda beräkningar rörande ishlockadens

verkningar på svenska fartygs trafik.

Antal

Fartygens tonnage

Av issvårigheterna för- orsakat dröjsmål

Tid för

fartygens

overksamhet

fartyg

brutto

netto

dödvikt

i hamn

dygn

till sjöss

dygn

summa

dygn

under repara- tion av is- skador

dygn

Grupp I .........

130

205,692

144,001

304,358

2,084

706

2,790

388

Grupp II.........

20

28.101

19,856

40,705

335

194

529

79

Summa

150

233,793

163,857

345,063

2,419

900

3,319

467

Förlust genom fartygens fördröjande

av isen

Kostnader för

isskadornas

avhjälpande

Beräknad för- lust genom

fartygens

overksamhet

under repa- ration

kr.

Uppgiven

direkt

Beräknad förlust

förlust

kr.

i hamn

kr.

till sjöss

kr.

summa

kr

kr.

Grupp 1.....

............... 1,209,179

948,400

363,456

1,311,856

696,595

207,174

Grupp II

...............I 163,547

139,639

88,094

228,333

100,198

33,919

Summa! 1,372,726

1,088,039

452,150

1,540,189

796,793

241,093

Det ligger i sakens natur, att utredningens resultat icke kunna vara

exakta men torde i tillräcklig grad kunna giva en uppfattning örn storleksordningen

av de ekonomiska verkningarna av isblockaden i de avseenden,

som ovan närmare angivits.

Enligt ovanstående uppgifter utgör antalet svenska fartyg, vilka av

issvårigheterna vid Sveriges sydliga kuster i februari och mars 1929 vållats

dröjsmål eller isskador, 130 och fartygens sammanlagda tonnage

205,692 brutto-, 144,001 netto- och 304,358 dödviktton. Rörande ytterligare

20 fartyg örn 28,101 brutto-, 19,856 netto- och 40,705 dödviktton kan viss

tvekan råda, huruvida de böra medräknas. Dessutom bör nämnas, att uppgifter

icke inkommit beträffande 10 fartyg örn sammanlagt 10,725 brutto

och 7,491 nettoton, rörande vilka man endast känner till, att de losstagits

ur isen och lionvojerats av ''Isbrytaren II’. Att dessa fartyg fördröjts på

sina resor på grund av issvårigheterna är uppenbart. Men huru betydan
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 57

de detta fördröjande varit, och vilka förluster, sorn. härav vållats, känner

man icke.

I det utsända frågeformuläret begärdes i första hand uppgifter rörande de

direkta förlusterna av fartygens dröjsmål i isen. Dessa förluster skulle beräknas

på följande sätt: Vid stillaliggande skulle man räkna med fartygets

driftkostnader inklusive förräntning, amortering och assurans; vid

annat fördröjande skulle så noga som möjligt anges därigenom uppkomna

förluster och huru dessa beräknats. Då man emellertid trots detta icke

vore säker på, att enhetliga grunder tillämpats vid uppgivandet av ifrågavarande

förluster, utfördes en beräkning av desamma med användande av

normaliserade värden. Dessa hava erhållits ur en undersökning verkställd

år 1927 och avseende ersättning för överliggedagar. De medeltal, som

framlagts i denna undersökning, äro avsedda att ge så exakta uttryck

som möjligt för de verkliga kostnaderna i hamn för fartyg av olika storlek.

Skillnaden i förhållande till de i frågeformulären begärda uppgifterna

rörande de direkta förlusterna av dröjsmålen på grund av isförhållandena

skulle ligga däri, att de sistnämnda icke borde innesluta ersättning för

förlorad seglationsvinst, vilken däremot ingår i de förstnämnda.

En jämförelse av summorna för de uppgivna direkta förlusterna och

för de beräknade förlusterna visar, att redarna i allmänhet lämnat ganska

riktiga uppgifter rörande förlusterna av fartygens fördröjande i isen.

De uppgivna direkta förlusterna betinga för de till grupp I hänförda

fartygen 1,209,179 kronor och för de till grupp II hörande 163,547 kronor.

De beräknade förlusterna utgöra sammanlagt för grupp I 1,311,856 kronor

och för grupp II 228,333 kronor.

De flesta övriga uppgifter, som inhämtats genom frågeformulären, lia

närmast avsett att möjliggöra en kontroll av beräkningarna utav nyssnämnda

förluster. Summasiffror för dessa uppgifter återfinnas i ovanstående

tablå.

Här må särskilt nämnas, att medeltalet av på grund av isblockaden

förlorade dygn utgör för grupp I 21.5 och för grupp TI 26.5 dygn per fartyg.

Större delen av tiden för fartygens fördröjande på grund av isen

kommer på dröjsmål i hamn. På dröjsmål till sjöss komma sålunda vad

grupp I beträffar endast 27.7 procent och för grupp II 38.8 procent av

samtliga förlorade dygn.

Ovannämnda direkta förluster å 1,209,179 kronor för fartyg tillhörande

grupp I hava praktiskt taget helt och hållet drabbat svenska rederier.

De ersättningar, som utgått från assuradörer i fall av haveri, hava varit

mycket få och av ringa storlek. I vissa, fall har ökad frakt erhållits. Det

för sådan redovisade beloppet utgör dock endast 23,600 kronor. Med säkerhet

lia redarna fått vidkännas förluster å 1,175,000 kronor. Dessa förluster

äro emellertid icke blott privatekonomiska förluster utan nationalekonomiska

sådana, då avsevärda kapital och en betydande arbetskraft

på grund av isblockaden under lång tid undandrogos nyttig användning.

Ett annat slag av förluster uppkom genom kostnader för reparation av

isskador å fartygen. Dessa äro endast till en del förluster för rederierna,

då i regel kostnaderna till större delen täckts genom försäkring. I ali

mänhet gäller detta 75 procent men i åtskilliga fall en mindre del av beloppet.

Hela den uppgivna kostnaden för reparation av fartygens isskador

utgör för de till grupp I hänförda fartygen 696,595 kronor och för de

till grupp II hörande 100,198 kronor. Endast 39,000 kronor av förstnämnda

summa, lia uppgivit^ blivit gäldade av utländska försäkringsbolag.

s. 58 Kontrollera mot PDF

(Isblockadens

verkningar

direkt för det

allmänna.)

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Ännu ett slag av förluster äro sådana, vilka sammanhänga med fartygens

overksamhet under tiden för reparation av isskador. Det har givetvis

varit svårt att erhålla någorlunda noggranna uppgifter rörande

tiden för nämnda reparationer. De i ovanstående tablå meddelade uppgifterna

rörande tiden för isskadereparationerna och den beräknade förlusten

genom fartygens overksamhet under denna tid måste därför anses

vara mycket osäkra. Den beräknade förlusten på grund av fartygens overksamhet

under reparationstiden utgör för grupp I 207,174 kronor och för

grupp II 33,919 kronor.

Såsom en sammanfattning av ovanstående beräkningar kan sägas, att

de förluster i här ifrågavarande hänseenden, som blivit följden av isblockadens

verkningar på svenska fartygs trafik, uppgå, örn man blott räknar

med de till grupp I hänlörda fartygen, till cirka 2 miljoner kronor.

Isblockaden har givetvis haft besvärande verkningar i olika hänseenden

även direkt för det allmänna. Härvid frånses emellertid från de speciella

i annat sammanhang dryftade förhållandena beträffande upprätthållandet

av Trälleberg—Sassnitz-leden.

Sålunda har från tullverket under hand upplysts, att särskilt vissa tullförvaltningar

givetvis haft rätt stark känning av ishlockadens verkningar.

Beaktas bör visserligen, att tullverket även under normala förhållanden erfar

under ungefär motsvarande tid som den, varunder isblockaden och dess

verkningar eller efterverkningar gjorde sig gällande, vågrörelser i trafiken

i samma riktningar som dem, vilka blockaden framkallade. Givetvis

voro emellertid nedgångs-, respektive uppgångsutslagen nu väsentligt

starkare än under normala förhållanden, liksom växlingarna vid jämförelse

mellan de olika hamnarna inbördes, på sätt den nyssnämnda hamntrafikutredningen

torde åskådliggöra, företedde ofta rätt markanta avsteg

från vad normalt plägade förekomma. Nu antydda förhållanden medförde

för tullverket nödvändigheten av en del extra anordningar dels genom

utsträckning på vissa håll och för viss personal av den dagliga tjänstgöringstiden,

dels genom tillfällig förflyttning av personal från mindre

ansträngda förvaltningar till orter, där ökning av personalen blev erforderlig,

dels ock genom direkt ökning på annat sätt av personalen. Trafikanhopningen

på vissa orter tog sig de kraftigaste uttrycken beträffande

fartygstrafiken oell särskilt för järnvägstrafiken och postpakettrafiken,

vilka två senaste trafikgrenar uppgivits i allmänhet vara mest känsliga

för växlingar. Erforderlig personalökning realiserades i främsta rummet

på sådant sätt, att för vägning av partivaror i största möjliga utsträckning

anlitades eljest för bevakningsändamål avsedd personal, vilken i sin

ordning ersattes av tillfälligt anställd personal. Att blockadens verkningar

åsamkade tullverket extra kostnader ligger i öppen dag men föreligga

icke några exakta kostnadsberäkningar härutinnan.

Statens järnvägar uppgiva sig visserligen givetvis hava haft känning

av isblockadens verkningar men anse sig icke hava därigenom vållats

några större svårigheter utan fastmer kunnat härunder avveckla trafiken,

i det hela väl. Särskilt framhålles elektrifieringen hava under högfrekvensen

givit goda erfarenheter, i det att den tydligen möjliggjort insättande

av avsevärt flera godståg än som med ångdrift skulle varit möjligt

att åstadkomma. Tillgängliga handlingar utvisa emellertid exempelvis

vissa svårigheter i Göteborgs hamn vid avvecklandet av trafiken från

själva hamnen, d. v. s. vid överförandet av gods från fartygen till järnvägsvagnarna

(hamnbangårdarnas otidsenlighet m. m.). Tydligen äro här

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

organisatoriska åtgärder erforderliga för förekommande av liknande svårigheter

under eventuellt uppstående motsvarande förhållanden i framtiden.

Även postverket har berörts av isblockaden. Sålunda uppgives den svåra

isen under sistlidne februari och mars månader hava vållat stora olägenheter

vid postbefordringen. Förutom hindren på Trälleberg -Sassnitzleden,

vilka vissa tidsperioder medförde helt inställande av trafiken därstädes,

var jämväl färjetrafiken Malmö—Köpenhamn, Hälsingborg Hälsingör,

Gjedser—Warnemunde och i Bälten mycket oregelbunden, varför

hinder även mötte att sända kontinentposten via Danmark.

Visserligen sökte postverket att redan från ett tidigt skede använda sig

av flygmaskiner för befordran av post mellan Malmö och Hamburg

(eller Lubeck) men av ekonomiska skäl kunde därvid icke ali post medtagas

utan i allmänhet blott brev och brevkort samt sådana paket och korsband,

för vilka särskilt luftporto erlagts. Övriga utgående paket och

korsband blevo däremot väsentligt försenade, oaktat postverket var dag

sökte sända dem den väg som då så ansågs mest framkomlig. Beträffande

den ingående posten blevo icke blott paket och korsband utan även,

särskilt i början, brev och brevkort försenade på grund av svårigheten av

att tillfälligt omdirigera brev- och brevkortsposten till Hamburg för att

därifrån befordras med den svenska postflygmaskinen.

Luftbefordringen av posten å linjen Malmö—Hamburg kostade svenska

postverket omkring 60,000 kronor. Vidare medförde befordringen av en

del paketpost (iver Danmark särskilda kostnader.

Å andra sidan minskades emellertid postverkets utgifter något genom

att antalet å linjen Trälleberg—Sassnitz överförda postvagnar minskades.

Det anses emellertid vara att förutse, att, örn liknande isblockader i

framtiden skulle komma att uppstå, skulle desamma icke komma ait vålla

så stora svårigheter för postverket som isblockaden denna vinter. Postverket

och allmänheten torde nämligen så småningom komma att i allt

större utsträckning använda sig av flygmaskiner för befordran av

brådskande post.

Slutligen förtjänar i detta sammanhang uppmärksammas ytterligare

en inverkan av isblockaden för det allmänna av ganska djupt ingripande

beskaffenhet, ehuru densamma icke torde vara mera allmänt känd. Enligt

vad de sakkunniga inhämtat, har isblockaden, genom sina verkningar

i prisfördyrande riktning i avseende å vissa varuslag trots motsatta verkningar

i vissa andra fall, medfört en tillfällig mindre höjning av landets

genomsnittliga levnadskostnadsnivå, nämligen med en enhet eller ungefär

en halv procent. Det anmärkningsvärda är Lii i vid, att vid motsvarande

tid eljest enligt vad erfarenheten giver vid handen varit att vänta

en sänkning av levnadskostnadsnivån. Genom höjningen eller uteblivandet

av en eljest sannolik sänkning i nämnda kostnadsnivå bär en

eljest påräknelig sänkning av indexen för dyrtidstilläggen uteblivit, och

beräknas denna uteblivna sänkning för staten hava medfört en kostnadsökning

i förhållande till vad under normala omständigheter kunnat påräknas

av omkring en miljon kronor för dyrtidstillägg till statens tjänstemän

under andra kvartalet av år 1929. >

De sakkunniga hava pä det siittet sammanfattat resultatet av den verkställda

utredningen, att densamma måste anses särskilt ådagalägga:

»att otillräcklig utrustning gentemot isförhållanden av den svårighetsgrad,

vi tydligtvis måste hava att räkna med, lätt kan medföra bestående

(Levnadakost
nadsindex.

)

Isbrytarsakkunnigas

slutsatser

med avseende

å behovet av

förstärkning

av isbrytarresurserna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

nackdel för landet genom att i utlandet skapa misstroende beträffande

vår förmåga att vid understundom inträffande ogynnsamma klimatiska

förhållanden fullgöra åtagna leveransförpliktelser och därmed svårt skada

icke blott vår industri och i samband därmed stående handelsutbyte med

utlandet utan ock vår lantmannanäring och den export, som sammanhänger

därmed;

att ett osäkerhetstillstånd i nämnda hänseenden kan ogynnsamt återverka

på våra sjöfartslinjer mellan utländska och svenska hamnar;

att de mera tillfälliga olägenheterna av bristfällig isbrytarberedskap

gentemot isblockad visat sig kunna bliva av betydande omfattning, i det

att avsevärda direkta förluster genom den senaste isspärrens förlamande

inverkan på produktion, handel och trafik åsamkats olika grenar av näringslivet,

jordbruket och det allmänna;

att verkningarna av issvårigheter, som icke kunna effektivt bekämpas,

visat sig även drabba de inom industrien eller i hamnarbete anställdas

arbetsinkomster genom att åstadkomma rubbningar i arbetstillgången för

de anställda;

att med hänsyn till erfarenheten under det senaste decenniet frekvensen

av för sjöfarten svåra vintrar kan befaras bliva jämförelsevis stor och att

farhågorna härutinnan bestyrkas av meteorologiska undersökningar;

att med hänsyn till isbrytningsuppgiftens omfång och allvar under issvårigheter

sådana som den sistlidna vinterns redan ett blott mycket

nödtorftigt bispringande av sjöfarten visat sig kräva ett högst avsevärt

antal isbrytarenheter;

att det sett enbart ur synpunkten av den svenska statens deltagande i isbrytningsarbete

av antydd art synes i hög grad anmärkningsvärt, att staten

skall vara i så stor utsträckning, som under nämnda vinter visade

sig bliva fallet, beroende av dispositionen av utländsk eller enskild isbrytarmateriel;
att

olägenheterna av detta förhållande skärpas genom den erfarenhetsmässigt

konstaterade stora risken för sådana skador å isbrytarna, som för

längre eller kortare tidsperioder försätta desamma ur funktion och det

därigenom starkt framträdande behovet av reservmateriel; samt

att dylik reservmateriel icke med tillräcklig säkerhet kan påräknas vara

tillgängligt inom landet och att det, särskilt med hänsyn till den uppvisade

betydelsen av att för isbrytningverksamhet av här ifrågavarande art

avsedda isbrytarenheter kunna snabbt komma till åsyftad användning,

visat sig otillfredsställande och alltför osäkert att för disponerande av effektiv

isbrytningsmateriel vara beroende av utlandet.

Särskilt i belysning av händelserna under de senaste isvintrarna är det

sålunda uppenbart, att den allmänna sjöfarten icke kan tryggas nied

mindre landets isbrytarberedskap förstärkes, så att staten vid förefallande

behov kan med säkerhet och utan uppskov disponera ytterligare ett för

havsisbrytning lämpat kraftigt isbrytarfartyg.»

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Med utgångspunkt från den sålunda angivna grunduppfattningen beträffande

behovet av utökning av den för statlig isbrytningsverksamhet

nödvändiga materielen hava de sakkunniga verkställt undersökning rörande

förutsättningarna för att med staden Göteborg beträffande en för

nämnda stad eventuellt anskaffad isbrytare träffa liknande överenskommelse

som det med staden Stockholm nu gällande avtalet rörande dess »Isbrytaren

II». I fråga örn detta ämne hava de sakkunniga anfört följande:

»Såsom förut nämnts, har Göteborgs hamnstyrelse numera hos stadsfullmäktige

hemställt örn anvisande av medel, 1,750,000 kronor, för anskaffande

av ett isbrytarfartyg av närmare angiven storlek och typ, vilket

fartyg avsetts även skola kunna bedriva sådan havsisbrytning, som

under vissa förhållanden kunde ifrågakomma för upprätthållande av sjöfarten

på Göteborg.

Örn en överenskommelse liknande den med Stockholms stad träffade

skulle komma till stånd med Göteborgs stad beträffande en där nyanskaffad

större isbrytare, skulle visserligen utsikterna att kunna vid kritiska

tillfällen få disponera isbrytarmateriel utöver den i statens ägo för

närvarande befintliga givetvis i någon mån ökas. Beträffande betydelsen

härav kunna emellertid motsvarande betänkligheter med fog göras gällande,

som av de sakkunniga tidigare anförts i fråga örn värdet för en

verkligt effektiv isbrytarberedskap av den nuvarande överenskommelsen

med förstnämnda stad.

Vad angår Göteborg utvisar sålunda erfarenheten från de senaste årens

isvintrar, att, även örn sjöfarten på nämnda stads hamn i stort sett kunnat

oavbrutet upprätthållas, isarna där samtidigt med de svåra isförhållandena

längre söderut varit sådana, att endast gynnsamma vindförhållanden

föranlett, att hinder för sjöfartens uppehållande där uteblivit.

De starkt skiftande förhållandena vid issvårigheter sådana som dem,

varom här är fråga, åskådliggöras särskilt väl örn man beaktar å ena sidan

den upplysning, som i den förut åberopade kronologiska översikten

av isblockaden år 1929 lämnats rörande isförhållandena den 20 februari

1929 vid Göteborg, nämligen att Göteborgs isbrytare då icke oundgängligen

behövdes för att hålla infarten till Göteborg öppen, och å andra

sidan en från hamnkaptenen i Göteborg de sakkunniga tillhandakommen

skriftlig uppgift, varav framgår bland annat, att påföljande dagar, den

21 och 22 februari, i sikte av Vinga lägo flera till Göteborg destinerade

fartyg, men att Göteborgs isbrytare icke kunde taga sig dit för assistans.

Det kan under nu antydda förhållanden icke undgås, att man måste

räkna med, att en stark isbrytare under sådana isvintrar som den här berörda

åtminstone under vissa tider bör avses för Göteborg och de närmaste

farvattnen däromkring; detta med hänsyn till den allmänt erkända

vikten av att i första hand — frånsett bispringandet av i nödläge stadda

fartyg och besättningar — sjöfarten på nämnda hamn och andra väst

kusthamnar oavbrutet upprätthålles.

Vid de förberedande förhandlingar, som de sakkunniga jämlikt det

dem meddelade uppdraget fört med representant för Göteborgs hamnstyrelse,

hava också just synpunkter motsvarande de nu angivna visat sig

lägga hinder i vägen för en överenskommelse nied den vidare innebörd,

de sakkunniga funnit erforderlig, därest denna överenskommelse skulle

för statens isbrytarberedskap bliva av mera framträdande värde. T den

Fråga örn

avtal med

Göteborgs

stad.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

utredning av Göteborgs hamnstyrelse, som styrelsen bifogat sin skrivelse

till stadsfullmäktige i anskaffningsfrågan, har redogjorts för de hittills

förda förhandlingarna i förevarande ämne. En av hamnstyrelsen

för frågans utredning tillsatt beredning har sålunda i avgivet betänkande,

dagtecknat den 28 oktober 1929, under erinran örn en år 1924 verkställd

utredning i ämnet och efter framhållande på anförda skäl av att

ett oundgängligt behov av ett nytt isbrytarfartyg uppenbarligen förelåge

och att frågan örn anskaffandet härav icke längre tålde uppskov,

anfört bland annat följande.

''Beträffande de utvägar, som stå till buds för erhållande av ytterligare

ett isbrytarfartyg, må erinras därom, att hamnstyrelsen i anledning av

sin tidigare i ämnet gjorda framställning haft under övervägande, vilken

nytta staden kunde förvänta, därest staten, som då ifrågasatts, komme

att anskaffa ett isbrytarfartyg, avsett för tjänst vid rikets kuster, och

att hamnstyrelsens då tillsatta beredning därvid kommit till det resultat,

att tillkomsten av en statsisbrytare icke skulle bereda den trygghet, som

vore behövlig och som kunde vinnas, därest staden själv förfogade över

ett tillräckligt kraftigt isbrytarfartyg.

Jämväl denna beredning har tagit upp till behandling frågan om ett

samarbete med staten i fråga örn isbrytningen. Det har därvid från beredningens

sida förts förhandlingar med av Kungl. Majit den 12 april

1929 tillsatta särskilda sakkunniga för utredning av frågan örn förstärkning

av statens isbrytarberedskap. Beredningen har därvid övervägt

möjligheten av att staden i stället för att anskaffa en ny havsisbrytare

skulle övertaga den nuvarande statsisbrytaren, under förutsättning av

att kronan själv anskaffade en ny havsisbrytare. Jämväl har undersökts

möjligheten av ett samarbete i fråga örn isbrytarverksamheten under

sådana förhållanden, att kommunen skulle hava äganderätten till

fartyget, men staten mot bidragsskyldighet njuta viss dispositionsrätt

till detsamma. Av förhandlingarna har emellertid framgått, att angivna

form för samarbete endast kan ske under förbehåll, att staten tillför

säkras en för staden icke önskvärd rätt att under vissa förhållanden

bestämma i fråga örn fartygets användning; och har därvid särskilt framhållits,

att det enligt sakkunnigas förmenande vore önskvärt, att, därest

en ny havsisbrytare av staden med statsbidrag anskaffades, denna skulle

disponeras av staten med större frihet än som stipulerats i gällande avtal

angående Stockholms stads isbrytare, där det är bestämt, att isbrytaren

får disponeras av staten endast såvitt ej öppenhållande av för handelssjöfarten

erforderlig ränna därigenom äventyras. Liksom den av hamnstyrelsen

tidigare tillsatta beredningen har jämväl denna beredning kommit

till den bestämda uppfattningen, att staden bör själv bekosta det nya isbrytarfartyg,

vilket är oundgängligen behövligt, och tillförsäkra sig oinskränkt

bestämmanderätt beträffande fartygets användande för sitt ändamål.

Örn än med hänsyn därtill, att Göteborgs hamns öppethållande i full

utsträckning för trafik jämväl under svåra isvintrar är att anse såsom

ett allmänt intresse av allra största vikt, staden med fullt fog bör kunna

göra anspråk på dels direkt statsbidrag för sin isbrytare och dels rätt att

uppbära de till staten utgående isbrytareavgifterna för Göteborgs hamn

trafikerande fartyg, har beredningen, på grund av angelägenheten att

inom en ej alltför avlägsen tidpunkt få beslut i saken och isbrytaren färdigbyggd,

ansett, att ett avgörande för stadens vidkommande av frågan örn

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

anskaffande av ett isbrytarfartyg icke bör uppehållas av ett slutligt beslut

från statsmakternas sida i fråga om berörda båda spörsmål. Vid förhandlingar,

som beredningen låtit föra med statens isbrytaresakkunniga,

har emellertid framgått, att utsikt för staden att erhålla statsbidrag till

byggande av en isbrytare eller driften av densamma icke torde förefinnas.

Däremot har vid samma förhandlingar uttalats, att det visserligen kunde

anses rimligt och principiellt riktigt, att de avgifter, som staten för närvarande

utkräver i och för kronans bestyr med havsisbrytningen, borde,

till den del dessa avgifter inflyta på grund av trafiken på Göteborg, tillfalla

staden, därest denna själv ombesörjde havsisbrytningen utanför staden,

men att en framställning i antydd riktning sannolikt icke kunde för

närvarande vinna slutligt avgörande med hänsyn till den nu pågående

utredningen örn frågan örn de statliga sjöfartsavgifterna samt att ett avgörande

från statsmakternas sida beträffande de statliga sjöfartsavgifterna

först kunde förväntas örn cirka tre år. Såsom utväg i förevarande avseende

har beredningen därför tänkt sig, att, därest från stadens sida ett

beslut örn anskaffande av ett isbrytarefartyg kommer till stånd, det, för

undvikande av tidsutdräkt och för möjliggörande av en smidigare behandling

av framställningar av antydd art, skulle i sammanhang med beslutet

örn isbrytarefartygets anskaffande anförtros åt hamnstyrelsen att

hos vederbörande statliga myndigheter göra de framställningar ifråga

örn rätt till de statliga isbrytareavgifterna, som kunna anses påkallade.’

Vad i beredningens betänkande anförts rörande de med isbrytarsakkunniga

förda preliminära förhandlingarna beträffande eventuellt samarbete

mellan staten och Göteborgs stad i fråga örn isbrytningsverksamheten

bör till en början ses i belysning av det förhållandet, att de sakkunniga

för en tillräckligt effektiv förstärkning av statens isbrytarberedskap

för sin del funnit oinskränkt tillgång till ytterligare en isbrytare erforderlig.

Att ett dylikt behov icke kan tillgodoses genom att Göteborgs

stad anskaffar en isbrytare, som kan ställas till statens disposition allenast

då öppenhållande av för handelssjöfarten erforderlig ränna till Göteborgs

hamn ej därigenom äventyras, torde vara uppenbart, liksom det

lärer få anses ligga i sakens natur, att Göteborgs stad, därest den skulle

finna säkerställandet under alla förhållanden av sin hamns öppenhållande

kräva anskaffandet av en ny isbrytare, icke kan finna sig i en statens

dispositionsrätt därtill, som skulle kunna medföra, att staden vid kritiska

tillfällen undandroges den förstärkning av sina resurser, vilka staden

funnit för sådana tillfällen erforderliga. Härtill kommer, att den ytterligare

isbrytarmateriel, som de sakkunniga sålunda funnit behövlig för

statens räkning, enligt de sakkunnigas mening bör hava större kapacitet

än den för Göteborgs stad föreslagna isbrytaren.

Även örn emellertid alltså en statens på sätt nyss nämnts begränsade

dispositionsrätt över en av Göteborg eventuellt anskaffad ny isbrytare icke

skulle kunna tillgodose det behov av förstärkning av statens isbrytarmateriel,

som enligt de sakkunnigas mening föreligger, är det därför ingalunda

uteslutet, att en dylik dispositionsrätt skulle kunna för statens isbrytningsverksamhet

under vissa förhållanden vara av värde. Enligt

det de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget ankommer det också

på de sakkunniga att undersöka, huruvida förutsättningar finnas för

träffande av en liknande överenskommelse med Göteborg som den med

Stockholm.

Under anförande bland annat härav och då givetvis en sådan kombina
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

tion, som här ifrågakomma, beträffande användningen av ett i anskaffning

så jämförelsevis dyrbart fartyg som en större isbrytare synts ur

ekonomisk synpunkt oell eljest kunna anses naturlig och giva uttryck fölen

sund princip, hava de sakkunniga till Göteborgs hamnstyrelse riktat

skriftlig anhållan örn meddelande, huruvida och under vilka villkor styrelsen

skulle vara beredd att, därest stadsfullmäktige besluta anskaffandet

av en ny isbrytare i enlighet med styrelsens förslag, hos fullmäktige

tillstyrka medgivande av dispositionsrätt över densamma i motsvarande

utsträckning som den, vilken enligt avtal mellan staten och Stockholms

stad gäller beträffande nämnda stads isbrytarfartyg ''Isbrytaren II’, eller

eventuellt i annan utsträckning och annan ordning.

Till svar härå har Göteborgs hamnstyrelse meddelat följande:

''Örn än styrelsen icke äger rätt att i förevarande avseende göra för

staden bindande uttalanden, vill hamnstyrelsen meddela, att styrelsen

uppenbart icke kan medgiva, att kronan medgives sådan dispositions

rätt till ifrågavarande isbrytarefartyg, att staden vid kritiska tilli allen

undandrages dess hjälp. Emellertid har styrelsen ej något att erinra

mot, att kronan medgives rätt att disponera fartyget vid sådana tillfällen,

då detsamma icke erfordras för betjänande av trafiken till och från

härvarande hamn jämte därutanför belägna farvatten. I fråga om. när

så kan anses vara fallet, vill hamnstyrelsen framhålla, att, på grund av

härstädes förefintliga säregna isförhållanden och med hänsyn till, att det

tilltänkta _ fartyget i främsta rummet är avsett för arbetet till havs i packis,

styrelsen icke anser sig kunna förorda medgivande för kronan att lå dispositionsrätt

över fartyget i sådan utsträckning, som enligt avtal mellan

kronan och Stockholms stad gäller beträffande nämnda stads isbrytarefartyg,

Isbrytaren II.

Såsom av det sagda framgår, vill hamnstyrelse!! medgiva samarbete,

så långt förhållandena det tillåta, och anser sig hamnstyrelsen fördenskull

hos fullmäktige kunna förorda, att kronan mot ersättning och villkor

i övrigt, varom underhandlingar böra äga rum, tillerkännes dispositionsrätt

till fartyget, då detsamma icke erfordras eller väntas behöva

tagas i anspråk för öppethållande av Göteborgs hamn.’

De sakkunniga måste sålunda konstatera, att förutsättningar icke heller

synas förefinnas för träffande av liknande överenskommelse med Göteborg

— beträffande en för nämnda stad eventuellt anskaffad ny större isbrytare

— som den med Stockholm.

Frågan, huruvida skäl föreligga att med Göteborgs stad träffa ett avtal

örn dispositionsrätt för staten över en dylik isbrytare i fall, då den av

Göteborgs vederbörande prövas icke erforderlig eller kunna väntas behöva

tagas i anspråk för öppenhållandet av sjöfarten pä därvarande

hamn, synes de sakkunniga utgöra ett spörsmål, vars bedömande bör

kunna anstå tills beslut föreligger om anskaffande av isbrytaren, och

flör därvid eventuellt upptagas till prövning i samband med från Göteborgs

stad tilläventyrs framställda anspråk på ekonomisk kompensation,

på sätt hamnstyrelsen ifrågasatt eller i annan form, för den del av den

nya isbrytarens funktioner, för vars fullgörande staten enligt hamnstyrelsens

mening närmast bure ansvaret, nämligen havsisbrytning utanför

Göteborg.

Även örn Göteborgs stad beslutar anskaffandet av den föreslagna nya

isbrytaren — något som emellertid ännu icke skett — filina de sakkunniga

alltså icke ett avtal med nämnda stad kunna medföra den grad av för
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

stärkning av landets isbrytarberedskap, som i betraktande av hittills vunnen

erfarenhet och på tidigare anförda skäl måste anses oundgängligen

erforderlig.»

Med hänsyn härtill och på de i övrigt förut anförda skäl hava de sakkunniga,

som på sätt här nedan närmare angives funnit, att internationellt

samarbete för bekämpande av nu ifrågavarande issvårigheter är

önskvärt men att dylikt samarbete icke kan minska kx-avet på förstärkning

av de svenska isbrytarresurserna, förklarat sig hava kommit till

den bestämda slutsatsen, att den erforderliga förstärkningen av svenska

statens isbrytarberedskap kunde effektivt realiseras endast genom anskaffande

för statens räkning av ett nytt isbrytarfartyg av lämplig typ, storlek

och maskinstyrka.

Efter att därefter hava framlagt viss ytterligare utredning rörande

vintersjöf arten på Norrland och bland annat hava framhållit hurusom beträffande

denna sjöfart en förlängning av seglationen genom Statsisbrytarens

verksamhet åstadkommits men att, så länge staten äger endast

en havsisbrytare, denna sjöfart med hänsyn till risken för issvårigheter

utanför andra delar av Sveriges kuster icke alltid kan med tillräcklig

säkerhet påräkna isbrytarhjälp, övergå de sakkunniga till en

redogörelse för de åtgärder, som i andra länder vidtagits eller äro avsedda

att vidtagas för förstärkning av isbrytarberedskapen.

T detta avseende hava de sakkunniga anfört följande:

»Erfarenheterna från bekämpandet av särskilt den förra vinterns issvårigheter

hava i ett flertal av de länder, som hava ett mera direkt gemensamt

intresse av sjöfartens möjligast obehindrade fortgång i och genom

infartsvägarna till Östersjön, redan lett till åtgärder för förstärkning

av isbrytarberedskapen, eller ock äro där förslag härutinnan framlagda.

Dessa åtgärder synas dock ofta icke taga direkt sikte på annat än förstärkande

av den för det mera lokalt betonade behovet erforderliga materielen.

Beträffande till en början danska staten torde emellertid åtgärderna

härutinnan hava en vidare innebörd än som sist antytts. Sålunda har enligt

vad de sakkunniga inhämtat danska staten nyligen beslutat anskaffande

av och även beställt en ny isbrytare, väsentligt starkare än de två av

staten förut ägda isbrytarna ''Isbjörn’ och ’Lillebjörn’. Den nybeställda

isbrytaren avses skola erhålla 55 meters längd i vattenlinjen, 15 meters

bredd och 5.8 meters djupgående, förses med två akterliga maskiner jämte

en förlig maskin, utvecklande tillsammans normalt 4,800 och vid forcering

5,200 indikerade hästkrafter, samt med 4 oljeeldade pannor.

Trots den starka isbrytarutrustning, som Finland redan äger, har upp

givits, att inom sjöfartsstyrelsen planer vore å bane att anskaffa en ny

oljeeldad isbrytare av samma storlek som en av dess nuvarande isbrytare,

''Voirna’, men ej fullt så djupgående, framst för betjänande av trafiken

i Bottniska viken. Vidare hava stadsmyndigheterna i Helsingfors

uppgivits hava för avsikt att anskaffa en ny hamnisbrytare, betydligt

starkare än deras nuvarande, ''Hercules’. Såväl statens som Helsingfors

stads planer i detta hänseende uppgivas emellertid fortfarande befinna

Hihang till riksdagens protokoll WHO. / sand. 197 höft- (Nr 23>r.) 5

Åtgärder i

andra länder

för förstärkning

av isbrytarberedskapen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Internationellt

4samarbete för

bekämpande

av issvårigheterna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

sig på ett så tidigt stadium, att något närmare ingående på desamma

från de sakkunnigas sida icke befunnits möjligt.

Lettiska staten uppgives planera byggandet av en andra, bredare (19.s

meter) isbrytare än den starkaste, ''Krisjanis Valdemars’, av dem staten

nu äger, varjämte avses att ombygga sistnämnda isbrytares panna för oljeeldning.

Något beslut härutinnan föreligger emellertid icke och enligt i

dagarna ingånget meddelande är ännu icke ens förslag i ämnet framlagt.

Hamnförvaltningen i Memel har beslutat byggande av en isbrytare örn

cirka 500 hästkrafters maskinstyrka och därför beviljats visst statsbidrag.

Behov av starkare isbrytare än den nämnda har ansetts ej föreligga, enär

Memels hamn i regel hålles öppen hela vintern till följd av den där rådande

starka strömmen.

Några mått och steg för utökning av isbrytarmaterielen i Danzig synas

icke hava företagits av Danzigs hamnutskott, medan däremot polska

regeringen uppgives hava för avsikt att för hamnstaden Gdynias räkning

beställa en isbrytare örn 1,500—2,500 hästkrafter och av omkring 12 meters

bredd. Enligt vad i dagarna inhämtats föreligger dock ännu intet

beslut och uppgives någon nybyggnad i varje fall icke komma till stånd

under innevarande år.

Beträffande Tyskland föreligger allenast ett av ’Deutscher Nautischer

Verein’ för tyska riksregeringen framlagt betänkande, däri föreslagits,

bland annat, byggandet av en stark havsisbrytare och två mindre isbrytare

för Kaiser-Wilhelmkanalen, varav den ena skulle göras något större

än den andra för att kunna vid behov biträda den stora havsisbrytaren,

åtgärder för förbättrande av isbrytartjänsten för de enskilda hamnarna

och dessas tillfartsleder, anordnande av central organisation för enhetlig

ledning av den tyska isbrytningstjänsten och utbyggande av isunderrättelsetjänsten

ävensom inledande av förhandlingar med övriga Östersjöstater

för organiserande av samarbete beträffande isbrytningen. Enligt

i dagarna ingånget meddelande hava några beslut beträffande anskaffande

av isbrytare dock ännu icke träffats.

Beträffande slutligen norska staten Ilar en där tillsatt kommitté helt

nyligen föreslagit anskaffande för statens räkning av en isbrytare, vars

storlek skulle ungefärligen motsvara den finska isbrytaren ''Volina’ och

vars maskin styrka skulle, fördelad på två maskiner, uppgå till 4,100 indikerade

hästkrafter. Denna isbrytare synes, av tillgängliga uppgifter att

döma, avses för upprätthållande av trafiken, därest Oslofjorden med närmaste

kuststräcka skulle bliva spärrad av is.»

De sakkunniga framhålla härefter önskvärdheten av internationellt

samarbete för bekämpande av issvårigheterna; och hava de i detta ämne

uttalat sig på följande sätt:

»Det vid den senaste isspärren etablerade samarbetet från svensk sida

med Danmark har med avseende å bekämpandet av issvårigheterna visat

sig medföra så avsevärda fördelar icke blott direkt för vart och ett av

ifrågavarande båda länder utan även för den genomgående internationella

trafiken i dess helhet, att de sakkunniga för sin del funnit sig böra icke

blott förorda planerande av motsvarande samarbete för framtida likartade

tillfällen utan även föreslå åtgärder för att lägga detta samarbete

på en bredare basis, omfattande samtliga de länder vid Östersjön, som

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 67

äro intresserade av den möjligast obehindrade fortgången under alla förhållanden

av sjöfarten inom det område, som närmast ägnar sig för ett

sålunda iscensatt gemensamt arbete för issvårigheternas övervinnande.

Detta samarbete bör ej endast avse det direkta bekämpandet av issvårigheterna

utan jämväl reglering av det ekonomiska underlaget för verksamheten

härför.

Isbrytarsakkunniga hava redan enligt dem lämnade uppdrag verkställt

undersökningar beträffande förutsättningarna för ordnande för framtiden

av nu antytt internationellt samarbete, och har nyligen till Kungl.

Majit i hemlig skrivelse lämnats redogörelse för resultatet av dessa undersökningar.

De sakkunniga hava anledning antaga, att ett fortgående

på den inslagna vägen och ett fullföljande av undersökningarna enligt

riktlinjer, som hittills vunna resultat direkt utvisa, skola leda till vinnande

av det syfte, som med det internationella samarbetet avses, nämligen

å ena sidan största möjliga effektivitet av det flera staters intressen

berörande isbrytningsarbetet och å andra sidan en rättvis fördelning å

dessa intressen av de med ifrågavarande arbete förbundna kostnaderna.

Med hänsyn till omfattningen av de isbrytarresurser, som enligt vad erfarenheten

givit vid handen äro erforderliga för vinnande av verkligt

effektiva resultat vid assisteringsarbetet under sådana issvårigheter i

bär ifrågavarande farvatten, som det internationella samarbetet skulle

avse, hava isbrytarsakkunniga funnit det blivande slutresultatet av fortsatta

undersökningar rörande åvägabringande av dylikt samarbete på

möjligast bred basis icke kunna inverka på frågan örn förstärkningen av

den till svenska statens förfogande stående isbrytarmaterielen.»

De sakkunniga upptaga härefter till behandling frågan örn det nya isbry

tar fartygets typ, storlek, maskinstyrka, anskaffningskostnad m. m.;

och hava de i fråga härom anfört följande:

»Det land, som torde besitta de största erfarenheterna av isbrytning

under något så när jämförliga förhållanden med våra egna, är Finland.

Därifrån har på begäran nied stort tillmötesgående lämnats de sakkunniga

viss utredning rörande dessa erfarenheter oell de slutsatser beträffande

den finska isbrytarmaterielen, vartill denna lett.

Utvecklingen av isbrytarväsendet i Finland visar på en fortgående

ökning av isbrytarfartygens maskinstyrka och av fartygens storlek. Redan

isbrytarna ''Sampo’ och ''Tannö'', byggda 1898 respektive 1907, vilka

äro de loista finska isbrytarna med såväl för- som akterpropeller, uppgivas

hava visat sig i effektivitet fylla mycket högt ställda anspråk.

''Sampo'' uppgives sålunda med ansatser hava genomträngt packisband

örn ända till 6 meters mäktighet. ''Tarmo’ byggdes med ''Sampo'' såsom

förebild. Den närmast efter ''Tarmo’ byggda isbrytaren, ''Vohna’, konstruerades

enligt enahanda principer som ''Sampo'' och ''Tannö'', dock så

att typen säges hava utvecklats i enlighet med den erfarenhet, som vunnits

på vintersjöfartens område, och anses sålunda representera den erfarenhet,

som i Finland under mer än 30 år vunnits i fråga om isbrytare.

Örn ''Volina'', byggd 1924, anföres i den finska utredningen vidare följande:

''Dess anordningar motsvara på erfarenheten byggda behov. Denna

isbrytare, ''Vohna’, har visat sig vara en utomordentlig isbrytare. Den

lämnar efter sig en isfri och bred ränna, kommer väl till rätta i såväl

Det nya isbrytarfartygets

typ

m. m

Fartygets typ

storlek och

maskinstyrka

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Majlis proposition Nr 234.

skärgårds- som packis och är under alla förhållanden synnerligen lätt

att manövrera, allt egenskaper, som äro oundgängliga för en god isbrytare.

’

Finlands nyaste, största och starkaste isbrytare, ''Jääkarhu’, levererad

1926 från Rotterdam, uppgives i vissa hänseenden vara byggd enligt

samma principer som ’Voima’ men under ytterligare utveckling av de

egenskaper, som möjliggöra uppnående av största effektivitet. Fartyget

är det första finska isbrytarfartyg, som liksom svenska Statsisbrytaren

utrustats för oljeeldning, men har i motsats mot såväl sistnämnda fartyg

som de tre förenämnda äldre finska fartygen 2 akterliga propellrar.

Den förliga maskinen utvecklar 2,600—3,200 indikerade hästkrafter, de

akterliga 2 X 2,500—3,000 indikerade hästkrafter. Fartyget har en bredd

i vattenlinjen av 18.r»o meter och medeldjupgående med normalt bränsleförråd

ombord av 6.r> meter samt längd i vattenlinjen av 75 meter. Örn

detta fart}rgs duglighet för sitt ändamål meddelas av vederbörande finska

myndighet, att detsamma i varje avseende visat sig som en utomordentlig

isbrytare.

För bestämmande av typen för det isbrytarfartyg, som nu skulle ifrågakomma

för anskaffning för svenska statens räkning, är det givetvis

lämpligt att i första hand taga hänsyn till den närmaste anledningen

till fartygets anskaffande, nämligen önskemålet att förstärka vår isbrytarmateriel

till beredande av ökad trygghet mot upprepande av den

förra vinterns isspärr vid och utanför sydligaste delarna av landet. De

stora issvårigheter, som där mött, torde få anses ådagalägga behovet av

en synnerligen stark isbrytare, som samtidigt ock besitter erforderlig

bredd och däremot svarande längd för att med största möjliga effektivitet

kunna assistera fartygstrafiken. Redan ur sjösäkerhetssynpunkt

måste, med den nämnda vinterns erfarenheter i minne, nu angivna krav

på den nya isbrytaren uppfyllas, så långt det för en rimlig kostnad låter

sig genomföras.

I andra hand bör vid typens bestämmande hänsyn tagas till den användning,

fartyget kan förväntas få för vintersjöfarten på Norrland.

Känt är, hurusom även här isbrytningsverksamheten ibland kommer att

avse mycket svåra isförhållanden. Något hållbart skäl att låta fartygets

eventuella användning för vintersjöfarten på Norrland verka i modifierande

riktning med avseende å den storlek och styrka, som för mera

exceptionella förhållanden visat sig önskvärd, torde icke föreligga. Givetvis

innefattar också tillgången på isbrytarmateriel av största möjliga

effektivitet en i hög grad ökad garanti för möjliggörande av att all den

vintertrafik, som ur ekonomisk synpunkt är önskvärd eller eljest lämplig

och möjlig, också kommer till stånd. På vissa håll torde önskemål

föreligga där ut innan, att en ny statsisbrytare icke bör göras större utan

snarare mindre än den nuvarande Statsisbrytaren. Då dessa önskemål

torde härleda sig ur tanken, att statens isbrytare principiellt skall vara

så beskaffad, att den i största möjliga utsträckning skall kunna assistera

fartyg in i och ut ur hamnarna, kunna desamma icke få bliva utslagsgivande.

Enligt vintersjöfartskommitténs utgångspunkter skulle statens

isbrytningsverksamhet närmast avse havsisbrytning, vilken skulle kompletteras

av lokal isbrytning genom lokala intressens försorg. Med hänsyn

till de långa avstånd det här gäller, lärer man emellertid, såsom

de sakkunniga tidigare haft anledning framhålla, framdeles liksom hittills

åtminstone i princip få inrikta sig på att i allt större utsträckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i 9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

den lokala isbrytningen skötes lokalt, såsom ock numera sker i mångå

hamnar, och att statsverksamheten på området får avse isbrytning huvudsakligen

till havs. Först härigenom kan största möjliga effektivitet

av isbrytningsverksamheten utvinnas. För en så fotad isbrytningsverksamhet

är maskinstyrkan hos en isbrytare givetvis av allra största betydelse.

Även ur Norrlandssjöfartens synpunkt tala sålunda enligt de sakkunnigas

mening avgörande skill för att den nyanskaffning av isbrytare,

som isbrytarsakkunniga förordat, får avse ett fartyg med stor effektivitet.

Beträffande speciellt fartygets bredd förtjänar i detta sammanhang

omnämnas, att en till fartyg i Sveriges skeppslista begränsad undersökning

givit vid handen, att medan år 1923 antalet fartyg av 14 meters

bredd och däröver utgjorde 92 stycken, därav fartyg av 16 meters bredd

och däröver 38 stycken och härav fartyg av 17 meters bredd och däröver

10 stycken, enligt senaste skeppslistan (1929) motsvarande antal äro respektive

128, 63 och 21 stycken. Redan denna ökning av antalet svenska

fartyg med angivna breddmått, vilken ökning torde kunna antagas lia

sin motsvarighet även beträffande utländska fartyg i trafik på Sverige,

torde böra beaktas vid övervägandena rörande bredden å det tilliimnade

nya isbrytarfartyget. Därtill kommer, att ju bredare ränna i isen isbrytarfartyget

förmår åstadkomma, ju större säkerhet och trygghet beredas

de fartyg, som av isbrytaren assisteras. Nu anförda omständigheter

tala för, att det nya isbrytarfartyget konstrueras med utgångspunkt

från att det bör hava större bredd och däremot svarande större längd än

den nuvarande Statsisbrytaren med dess bredd av 16.2 meter. En bredd

av åtminstone 18.5 meter finna de sakkunniga därför ur handelssjöfartens

synpunkt önskvärd.

Vikten av att isbrytarfartyget vid sitt assisteringsarbete lämnar en i

möjligaste mån bred och ren ränna för efterföljande fartyg synes de sakkunniga

böra föranleda, att fartyget förses med två akterpropellrar,

vilken anordning enligt vad den av de sakkunniga anlitade experten meddelat

är ägnad att i hög grad befordra önskemål i denna riktning.

Nämnda anordning, som för övrigt uppgives förläna fartyget ökad

manöverduglighet, medför vidare ökning av möjligheten att konstruera

fartyget med ett i förhållande till dess deplacement jämförelsevis mindre

djupgående. Utan att åsidosätta fartygets isbrytningsförmåga bör dess

djupgående vara avpassat med tanke på att fartyget skall kunna arbeta

i Flintrännan och andra mindre djupa farleder. I detta sammanhang

torde böra meddelas, att enligt utredning, som ställts till de sakkunnigas

förfogande av chefen för sjökarteverket och lotsstyrelsen, vattendjupet

i Flintrännan vid medelvattenstånd är 7.2 meter och 0.5 meter

mindre vid vanligt lågt vatten. Detta lågvatten nppgives av chefen

för sjökarteverket kunna beräknas inträffa ett fåtal gånger varje år.

Exceptionella lågvatten uppgivas emellertid kunna uppgå till 1 meter under

medel vatten. Med hänsyn till det nya isbrytarfartygets framkomlighet

genom Flintrännan bör detsamma diirför icke givas större djupgående

med normala, d. v. s. ej falka, bränsle- och andra förråd jin 6.4 meter.

Med utgångspunkt från nu anförda synpunkter och med hänsyn tagen

till de erfarenheter, som i Finland vunnits beträffande på staten ankommande

isbrytningsverksamhet, hava de sakkunniga efter närmare samråd

med ingenjören O. R. von Sydow i Göteborg, som av statsrådet och

chefen för handelsdepartementet utsetts till de sakkunnigas expert för

s. 70 Kontrollera mot PDF

Anskaffnings
kostnad.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

ändamålet, låtit denne utarbeta tre alternativa förslag till ny statsisbrytare

i huvudsaklig överensstämmelse med den typ, som företrädes av

finska isbrytaren ’Jääkarhu’.

Dessa alternativ avse en isbrytare med 77.3 meters längd överallt, 73.5

meters längd i vattenlinjen, 19.2 meters mallad bredd, 18.5 meters bredd i

konstruktionsvattenlinjen, 9.7 meters mallat djup, 6.4 meters djupgående

till _ konstruktionsvattenlinjen, omkring 4,200 tons deplacement och 9,000

indikerade hästkrafters maskinstyrka vid forcering, fördelad på 2 akterliga

maskiner och 1 förlig maskin. Då koleldat ångmaskineri av näraliggande

skäl icke ansetts böra ifrågakomma, hava de sakkunniga låtit ett

av alternativen avse oljeeldat ångmaskineri (alt. I), ett dieselmaskineri

(alt. II) och ett diesel-elektriskt maskineri (alt. III).

Kostnadsuppgifter beträffande byggandet av en dylik isbrytare enligt

ettvart av nämnda alternativ hava, på anhållan av de sakkunniga och

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut, genom marinförvaltningen begärts från

åtta svenska samt tre danska och två tyska varv. Samtidigt hava motsvarande

kostnadsuppgifter infordrats även för ett något större fartyg,

nämligen ett sådant med 80 meters längd, 19.5 meters bredd i vattenlinjen,

6.4 meters djupgående, cirka 4,800 tons deplacement, samt en maskinstyrka,

uppdelad på tre propelleraxlar, örn cirka 10,000 indikerade hästkrafter

vid forcering. Av de tillfrågade varven och verkstäderna hava uppgifter

endast inkommit från fem svenska och ett utländskt varv. Dessa

uppgifter hava av marinförvaltningen överlämnats till de sakkunniga

med skrivelse den 21 januari 1930. Vissa kompletterande uppgifter hava

av ämbetsverket överlämnats med skrivelser den 22 och 28 i samma

månad.

Vid uppgifternas närmare granskning och bedömande hava isbrytarsakkunniga

med stöd av medgivande av statsrådet och chefen för handelsdepartementet

anlitat tekniskt biträde av marindirektören I. J.

Falkman.

För valet av typ för det nya isbry tar fartyg, som de sakkunniga funnit

erforderligt, spelar givetvis anskaffningskostnaden en betydelsefull roll.

För belysande av denna sida av det föreliggande spörsmålet har gjorts

en sammanställning av de olika kostnadsuppgifterna, varav framgå kostnaderna

för de särskilda alternativen, såväl för det mindre som för det

större fartyget, angivna för fartygets byggande antingen vid svenskt eller

utländskt varv och av svenskt eller utländskt material. Denna sammanställning

ter sig sålunda:

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 71

A. Mindre förslaget,

c:a 4,200 ton

B. Större förslaget,

c:a 4,800 ton

Antal

Alt. I

Alt. II

Alt. lil

Alt. I

Alt. 11

Alt. lil

Byggnadsplats oell

material

uppgifter

Oljeeldat

ångmaski- neri med

Diesel-

Diesel-

elektriskt

Oljeeldat

ångmaski- neri med

anordn. f.

ökat vrid- moment

Diesel-

maskineri

DieFel-

elektriskt

sv.

varv

utl.

varv

ökat vrid- moment

maskineri

maskineri

1. Hela fartyget bygges

på svenskt varv av

svenskt material . ■.

3

-{

3,740,000

13,700,000

3,650,000

4,100,000

4,000,000

4.140.000

4.010.000

4.050.000

3.960.000

4.350.000

4.270.000

2. Fartyget bygges på

svenskt varv av ut- ländskt material • • •

3

-{

3.650.000

3.560.000

3.610.000

3.550.000

4,000,000

3,910,000

4.030.000

3.820.000

3.940.000

3.855.000

4.240.000

4.120.000

3. Skrovet bygges vid

utländskt varv med

svenskt maskineri...

1

3,790,000

3,700,000

4,150,000

4,190,000

4,100,000

4,400,000

4. Fartyget bygges vid

in- eller utländskt

varv enligt leveran- törens fria val ......

1

3,740,000

3,850,000

4,400,000

4,040,000

4,000,000

5. Fartyget bygges vid

utländskt varv av

utländskt material...

i

3,020,000

3,173,000

_

_

6. Skrov utan maski- neri bygges vid ut- ländskt varv .........

i

1,350,000

1,350,000

1,350,000

1,422,000

1,422,000

1,422,000

7. Elektriska delen av

det diesel-elektriska

maskineriet ...........

1

710,000

710,000

Anm.: Uppmärksammas bör, att i samtliga kostnadsuppgifter från svenska varv beträffande

fartyg med maskineri enligt Alt. I inkluderas kostnaden, 140,000 kronor, för anordning

för ökande av propelleraxlarnas vridande moment.

1 Övre talet angiver högsta kostnadsuppgiften, det undre talet den lägsta.

En granskning av kostnadsuppgifterna ur ekonomisk synpunkt giver

följande allmänna resultat:

A. Beträffande isbrytaren om cirka 4,200 tons deplacement och 18.5

meters bredd.

1. För hela fartyget byggt på svenskt varv och av svenskt material angiva

uppgifterna en minsta kostnadssumma:

för alt. I ångmaskineri .................... 3,740,000 kronor

» » II diesel » .................... 3,650,000 » och

» » III dieselelektriskt maskineri 4,000,000 »

2. För fartyget byggt på svenskt varv av utländskt material beräknas

kostnaden bliva minst:

för alt. I ................................................ 3,560,000 kronor,

* » II ................................................ 3,550,000 » och

» » III ................................................ 3,910,000 »

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

3. Om skrovet bygges vid utländskt varv, men utrustas med maskineri

av svensk tillverkning, har ett svenskt varv angivit, att kostnaden skulle

bliva 50,000 kronor större än då även skrovet bygges inom landet; kostnadssummorna

skulle således bliva:

för alt. I ................................................ 3,790,000 kronor

» » II ............................................... 3,700,000 » och

» » III ................................................ 4,150,000 »

4. Ett svenskt varv har förbehållit sig att vid beställning hava fullt

fria händer att beställa stålskrov, maskineri och utrustningsdetaljer vid

vilket som helst förstklassigt in- eller utländskt varv eller verkstad samt

angivit kostnaderna:

för alt. I ................................................ 3,740,000 kronor

» » II ............................................... 3,850,000 » och

» » III ................................................ 4,400,000 »

Samtliga ovanstående kostnadsuppgifter äro lämnade av svenska varv.

5. Ett utländskt varv har angivit kostnaden för hela fartyget, alt. I,

byggt vid utländskt varv med utländsk material till:

3.020.000 kronor (inkl. anordning för ökning av propelleraxlarnas vridande

moment).

6. Samma utländska varv har angivit kostnaden för fartyget, komplett

med inredning och utrustning, men utan maskineri till:

1.350.000 kronor.

7. Slutligen hava två svenska elektriska firmor gemensamt angivit

kostnaden för den elektriska delen av det diesel-elektriska maskineriet till:

710.000 kronor.

B. Beträffande isbrytaren om 4,800 tons deplacement och 19.5 meters

bredd.

För alt. I, med oljeeldat ångmaskineri, angiva de svenska varven en

ökning utöver kostnaden för isbrytaren örn 4,200 tons deplacement med

ett belopp, varierande emellan 260,000 kronor och 400,000 kronor, i medeltal

330,000 kronor motsvarande en kostnad av lägst 3,820,000 kronor och

högst 4,190,000 kronor.

Det utländska varvet angiver skillnaden för detta alternativ, till 153,000

kronor, eller kostnaden till 3,173,000 kronor.

För alt. II, med dieselmaskineri, angives ökningen till belopp varierande

mellan 150,000 kronor och 400,000 kronor, i medeltal 307,500 kronor,

motsvarande en kostnad av lägst 3,855,000 kronor och högst 4,100,1X10

kronor.

För alt. III, med diesel-elektriskt maskineri, angives ökningen till

belopp varierande mellan 210,000 kronor och 270,000 kronor, i medeltal

242.000 kronor, motsvarande en kostnad av lägst 4,120,000 kronor och högst

4.400.000 kronor.

Vid en jämförelse mellan de olika framdrivningsmaskinerierna finner

man enligt de från svenska varv lämnade uppgifterna,

1) att kostnaden för fartyget försett med dieselmaskineri:

vid den mindre isbrytaren (4,200 ton) varierar mellan 90,000 kronor billigare

och 110,000 kronor dyrare än med oljeeldat ångmaskineri, motsvarande

en kostnad av lägst 3,550,000 kronor och högst 3,850,000 kronor, samt

vid den större isbrytaren (4,800 ton) varierar mellan 90,000 kronor bil
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

ligare och 35,000 kronor dyrare än nied oljeeldat ångmaskineri, motsvarande

en kostnad av lägst 3,855,000 kronor och högst 4,100,000 kronor;

2) att kostnaden tor fartyget försett med diesel-elektriskt maskineri:

vid den mindre isbrytaren (4,200 ton) är 260,000 kronor till 660,000 kronor

dyrare än med oljeeldat ångmaskineri, motsvarande en kostnad av

lägst 3,910,000 kronor och högst 4,400,000 kronor samt

vid den större isbrytaren (4,800 ton) är 210,000 kronor till 300,000 kronor

dyrare än med oljeeldat ångmaskineri, motsvarande en kostnad av lägst

4.120.000 kronor och högst 4,400,000 kronor (samma som för den mindre

isbrytaren).

Kostnadsuppgifterna äro avgivna såsom approximativa och utan förbindelse;

den korta tiden för deras uppgörande har måhända ej heller

möjliggjort ett noggrannare genomarbetande av problemen, vilket bäst

framgår dels därav, att, ehuruväl uppgifterna från svenska varv för den

mindre typens alt. I, byggd vid svenskt varv och av svenskt material

eller enligt varvets fria val, äro exakt desamma — 3,740,000 kronor —, differera

dock de svenska varvens uppgift för alt. III enligt samma typ,

byggd under samma förhållanden, med icke mindre än 400,000 kronor, dels

därav, att kostnaderna för det diesel-elektriska maskineriet enligt de svenska

varvens uppgifter beräknas överstiga kostnaderna för det oljeeldade

ångmaskineriet med så varierande belopp som 260,000 kronor till 660,000 kronor.

Något större värde för bedömandet av det belopp, som bör äskas fölen

ny isbrytare, giva därför de inlämnade kostnadsuppgifterna icke utan

närmare detaljgranskning. Det ligger emellertid i sakens natur, att desamma,

avgivna som de äro efter endast jämförelsevis kort rådrum, kunna

antagas vara i stor utsträckning tilltagna i överkant.

Vad först och främst beträffar de grundläggande, med varandra fullt

överensstämmande kostnadsuppgifterna för den mindre isbrytaren, enligt

alternativet med oljeeldat ångmaskineri, byggd vid svenskt varv av svenskt

material — 3,740,000 kronor — torde intet vara att erinra, då kostnaden,

ehuru jämförelsevis hög, dock kan vara motiverad av de ledande svenska

varvens nuvarande överbelastning med en mångfald stora beställningar,

sträckande sig över en längre tidsperiod. Detta synes även framgå därav,

att de svenska varvens pris för fartyget byggt vid svenskt varv av utländskt

material icke reduceras mera än med 180,000 ä 90,000 kronor till

3.560.000 å 3,650,000 kronor samt att det enda föreliggande priset från

svenskt varv att bygga skrovet vid utländskt varv men med svenskt maskineri,

är 50,000 kronor högre än örn det helt bygges vid svenskt varv

av svenskt material, medan å andra sidan det från utländskt varv föreliggande

priset för hela fartyget byggt vid utländskt varv av utländskt

material är endast 3,020,000 kronor, således 540,000 kronor lägre än något

av de från svenska varv erhållna prisen. Visserligen finnes möjlighet,

att de svenska varven vid definitiva anbuds avgivande sänka sina pris,

men huru långt detta låter sig göra, kan icke för närvarande helt överblickas.

Kostnadsuppgifterna från de svenska varven på fartyget försett med

dieselma skiner i, med en variation mellan 90,000 kronor mindre och 110,000

mera än kostnaderna enligt alternativ I, visa, huru osäkra de lämnade

uppgifterna måste anses vara, så snart fråga är örn ett annat maskineri

jin med oljeeldade ångpannor och kolvångmaskiner. Detta torde bero pä

dels svårigheten att, innan fullständig specifikation för detta alternativ

föreligger, kunna utarbeta noggrannare kostnadsberäkningar, dels olik
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 234.

heten i de föreslagna dieselmotorernas varvantal samt därmed sammanhängande

vikt och kostnad.

Beträffande kostnadsuppgifterna för alternativet med fartyget försett

med diesel-elektriskt maskineri må slutligen anföras, att en granskning

av den av tvenne elektriska firmor gemensamt inlämnade kostnadsuppgiften

på den elektriska delen av maskinanläggningen enligt detta alternativ

— 710,000 kronor — synes giva vid handen, att man genom lämpligt

val av dieselmotorer och noggrannare genomarbetande av övriga detaljer

i detta alternativ skall kunna reducera de för ifrågavarande alternativ

preliminärt beräknade kostnaderna. Erfarenheten från utomlands redan

utförda eller kontrakterade diesel-elektriska installationer för framdrivande

av fartyg giver även vid handen, att kostnaderna härför böra

kunna hållas i närheten av motsvarande kostnader för en maskinanläggning

med oljeeldade ångpannor och kolvångmaskiner. Såsom framgår av

kostnadstablån har samma diesel-elektriska maskineri föreslagits för den

större som för den mindre isbrytaren, d. v. s. för respektive 10,000 och

9,000 hästkrafters maximieffekt. Vid sådant förhållande synes även

möjlighet finnas att genom val av ett mindre maskineri (ned till 9,000

hästkrafter) till det mindre förslaget nedbringa kostnaderna härför; reduktionen

torde kunna beräknas till omkring 40,000 kronor.

Att med ledning av de inkomna kostnadsuppgifterna kunna tillförlitligt

bedöma vilken kostnad, som anskaffningen av en ny isbrytare av

ifrågasatt storlek enligt de olika alternativen i verkligheten skulle

komma att betinga, är givetvis vanskligt. Med hänsyn till den stora skillnaden

mellan de kostnader, som av de svenska varven beräknas för fartygets

byggande, såväl med svenskt som med utländskt material, vid

jämförelse med den från utländskt varv föreliggande kostnadsuppgiften,

nämligen 720,000 kronor å 540,000 kronor, ävensom till förut relaterade

förhållande beträffande den svenska varvsindustriens nuvarande livliga

verksamhet torde man från början böra räkna med möjligheten att låta

åtminstone skrovet byggas vid utländskt varv, för sa vitt icke de svenska

varvens pris vid den slutliga konkurrensen reduceras i erforderlig grad.

En utväg till förbilligande av nybyggnaden vore vidare en uppdelning

i flera underleveranser, som beställdes var för sig, samt att därefter inbyggandet

av maskinerierna överlätes åt antingen nybyggnadsvarvet eller

något av flottans varv. I ett fall som föreliggande, då det icke är fråga

örn uppnående av en särskilt hög fart, för vilket ändamål allt ansvaret

bör vara förlagt till en leverantör, synes ett sådant tillvägagångssätt,

som redan förut tillämpats vid vissa nybyggnader för flottan, medföra

vissa fördelar.

Till förut angivna kostnader bör vidare, jämlikt marinförvaltningens

förenämnda skrivelse till de sakkunniga den 21 januari 1930 angående

kostnadsuppgifter för byggandet av en ny statsisbrytare, under förutsättning

att ämbetsverket erhåller i uppdrag att uppgöra erforderliga

kontraktsförslag, specifikationer och ritningar, infordra anbud å isbrytarfartyget

samt övervaka och kontrollera dess byggande, läggas ett belopp

av 200,000 kronor för anskaffning av vissa inventarier m. m., som

icke ingå i de av sakkunniga utarbetade specifikationerna, men som erfordras

för fartygets färdigställande, ävensom för uppgörande av kontraktsritningar,

specifikationer och kontrakt, kontrollering av nybyggnadsarbetet

och granskning av byggnadsritningar, besiktning samt diverse

opåräknade extra arbeten under nybyggnadens gång.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Med nu angivna utgångspunkter och med beaktande av de från utländskt

varv avgivna kostnadsuppgifterna för isbrytarfartyg med oljeeldat

ångmaskineri synes det vara berättigat att räkna med att ett dylikt

fartyg av dea mindre storleken skulle kunna anskaffas för en kostnad av

omkring (3,020,000 + 200,000 =) 3,220,000 kronor och att motsvarande fartyg

enligt det större förslaget skulle kunna erhållas för en kostnad av

(3,173,000 + 200,000 =) 3,373,000 kronor.

Beträffande ett isbrytarfartyg med dieselmaskineri föreligga icke kostnadsuppgifter

från andra än svenska varv. Bland annat på grund härav

ställer det sig särskilt svårt att i fråga örn ett fartyg med denna maskintyp

verkställa beräkningar rörande det eventuellt erforderliga beloppet.

Den lägsta kostnadsuppgiften rörande ett dylikt fartyg av den

mindre storleken avser ett kostnadsbelopp av 3,550,000 kronor. Vid anbudsförfarande,

grundat på definitiva ritningar och fullständiga specir

fikationer, torde emellertid detta belopp sannolikt kunna komma att nedbringas.

Vad härefter angår den antagliga kostnaden för isbrytarfartyg med

diesel-elektriskt maskineri, så har marindirektören Falkman till belysande

av frågan härom, i anslutning till den från utländskt varv avgivna

kostnadsuppgiften å skrovbyggnaden, verkställt följande kostnadsberäkning:
''Kostnadsberäkning

för byggande ar den nya statsisbrytaren, försedd med dieselelektriskt

maskineri med reglering enligt Leonardsystemet,

uppgjord med ledning av lämnade kostnadsuppgifter samt under liand

inhämtade upplysningar.

.

Mindre

förslaget

c:a 4,200

ton

Större j

förslaget

c:a 4,800 j

ton

kronor

kronor

Fartygets skrov, komplett med inredning, utrustning och inven-

tarier, enligt kostnadsuppgift ....................

1,350,000

1,422,000

Propellermaskineri, dieselmotorer med tillbehör .....................

900,000

900,000

» leverans och montage av den elektriska delen

av maskineriet inklusive instrumentering och

ledningar enligt kostnadsuppgift.................

710,000

710,000

» axelledningar, bärlager, propellerhylsor, pro-

pellrar ..................................................

65,000

65,000

Pumpar, kranar, bot ten ventiler, rörledningar m. m., som icke

50,000

ingå i skrovspecifikationen ................................................

50,000

Maskininventarier och reservdelar ............... ..........................

25,000

25,000

Insättning av propellermaskineri ..........................................

20,000

20,000

» > axelledningar, propellrar m. m. ......................

13,000

13,000

Kronor

3,133,000

3,205,000

62,000

65,000

Kronor

3,195,000

3,270,000

För vissa inventarier, uppgörande av kontrakt med ritningar och

specifikationer, övervakning, kontroll och besiktning m. m.

200,000

200,000

(enligt K. Marinförvaltningens skrivelse den 21 januari 1930)...

Summa kronor

3,395,000

! 3,470,000

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Beträffande anskaffningskostnaden för den nu ifrågavarande fartygstypen

har marindirektören Falkman vidare i en här bifogad promemoria

beträffande lämpligaste framdrivningsmaskineri för isbrytarfartyg —

efter anmälan, bland annat, att priset för vissa i promemorian omnämnda,

under byggnad varande finska pansarbåtars diesel-elektriska maskineri,

som utfördes av tyska och schweiziska verkstäder, icke överstege motsvarande

pris för oljeeldade kolvångmaskinerier — anfört följande.

’Vad slutligen anskaffningskostnaden beträffar, så skulle den, såsom

framgår av granskningen av de inkomna kostnadsuppgifterna, för den

mindre isbrytaren ställa sig omkring 260,000 kronor och för den större

isbrytaren omkring 210,000 kronor högre än för motsvarande fartyg med

oljeeldade kolvångmaskinerier. Härvid har hänsyn tagits till att ångmaskineriet

förses med den föreslagna automatiska anordningen för ökning

av det vridande momentet, vilken anordning angivits draga en merkostnad

av 140,000 kronor över de angivna grundprisen för isbrytarfartygen

med ångmaskineri.

Såsom förut påpekats, svarar detta icko emot den erfarenhet, som vunnits

vid motsvarande jämförelse vid utomlands redan utförda eller under

byggnad varande installationer av diesel-elektriska framdrivningmaskiner

med reglering enligt Leonard-systemet. En granskning av de med de

inkomna kostnadsuppgifterna lämnade tekniska detaljerna i de föreslagna

diesel-elektriska maskinerierna giver även vid handen, att man för primärmotorerna

med tillhörande elektriska generatorer föreslagit vanliga

för handelsmannen eller stationära anläggningar i land använda dieselmotorer

med endast 250 varv per minut och däremot svarande höga vikter,

medan man för närvarande, utan att överskrida den särskilt för ett isbrytarfartyg

erforderliga driftsäkerheten, bör kunna räkna med dieselmotorer

av här ifrågakommande effekt — cirka 1,500 effektiva hästkrafter —

med ett omloppstal av åtminstone 400 varv per minut. Till jämförelse må

nämnas, att de under byggnad varande motsvarande maskinaggregaten å

de finska pansarbåtarna skola utveckla 1,200 effektiva hästkrafter vid 500

varv, vilket varvtal av den tyska fabrikanten icke ansetts var för högt.

En ökning av varvantalet för det primära diesel-elektriska aggregatet

från 250 till 400 varv per minut kommer att medföra minskad kostnad

och minskad vikt såväl för dieselmotorer som elektriska generatorer samt

dessutom ökat utrymme, allt faktorer, som liro synnerligen värdefulla för

ifrågavarande maskininstallation.

Vid förfrågan hava ett par av de ledande dieselmotorfabrikanterna inom

landet medgivit, att utsikt finnes att på angivna väg nedbringa de för

närvarande såsom approximativa lämnade kostnaderna och vikterna, men

att detta påfordrar ett ingående konstruktionsarbete, som icke medhunnits

under den korta tid, som stått till buds. Till ledning härvid må nämnas,

att, medan vikten av de i kostnadsuppgifterna angivna dieselmotorerna

med tillbehör, avsedda för 250 varv per minut, uppgår till 48 å 55 kilogram

per effektiv hästkraft, motsvarande vikt av de för de finska pansarbåtarna

under tillverkning varande dieselmotorerna med tillbehör, beräknade

för 500 varv per minut, endast är omkring 25 kilogram per effektiv

hästkraft. För att påvisa, att även de svenska konstruktörerna på detta

område kommit längre än som framgått av kostnadsuppgifterna, kan

meddelas, att för de finska pansarbåtarna förelåg anbud från svensk leverantör

på det diesel-elektriska maskineriet, enligt vilket de offererade dieselmotorerna

örn 1,200 effektiva hästkrafter hade ett omloppstal av 480

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 77

varv per minut och en vikt, inklusive tillbehör, av cirka 30 kilogram per

effektiv hästkraft.’

En annan väg för beräknande av medelsbehovet för fartyget är att utgå

från den utländska kostnadsuppgiften för alternativ I med oljeeldat ångmaskineri,

vilken uppgift, inkluderande anordningar för ökande av det

vridande momentet m. m., för de olika fartygsstorlekarna slutar på ett

belopp av 3,020,000 respektive 3,173,000 kronor. Om härtill läggas den av

marinförvaltningen angivna reservationen av 200,000 kronor samt ett be

lopp av 180,000 kronor för att möta en eventuell högre kostnad för det''

diesel-elektriska maskineriet samt för att möjliggöra användning av svenska

maskiner i viss utsträckning, erhålles

fartyg,

med oljeeldat ångmaskineri, komplett, en- ligt kostnadsuppgift ...............................

Kronor

3,020,000

Kronor

3,173,000

»

enligt marinförvaltningens skrivelse den 21

januari 1930 ............................................

200,000

200,000

för eventuell kostnadsökning för diesel- triskt maskineri m. m...........................

180,000

180,000

Summa

3,400,000

3,553,000.

Även om man sålunda skulle behöva räkna med en större kostnad för

diesel-elektriskt maskineri än för oljeeldat ångmaskineri, visar nu sist

verkställda beräkning, att en avsevärd marginal finnes för dylik kostnadsökning,

örn för det mindre isbrytarfartyget med diesel-elektriskt maskineri

räknas med ett pris av 3,400,000 kronor.

En sammanfattning av de verkställda beräkningarna utvisar, att anskaffningskostnaderna

för isbrytarfartyg av följande olika ifrågakommande

typer och storlekar kunna antagas ställa sig sålunda:

Mindre förslaget Större förslaget

kronor kronor

Alt. I ............................................................................ 3,220,000 3,373,000

Alt. III enligt ett beräkningssätt............................ 3,395,000 3,470,000

» III » ett annat beräkningssätt................ 3,400,000 3,553,000

Av denna sammanställning framgår, att någon i förhållande till hela

anskaffningskostnaden mera betydande skillnad mellan kostnaderna föiolika

förslag och alternativ icke föreligger.

Alldeles oavsett detta förhållande böra emellertid åtskilliga andra omständigheter

än anskaffningskostnaden inverka på valet mellan olika typer.

De sakkunniga syfta härvid på de drifttekniska och driftekonomiska

faktorerna.

Marindirektören Falkman har i förenämnda promemoria beträffande

lämpligaste framdrivningsmaskineri för isbrytarfartyg framlagt en ingående

utredning. T ifrågavarande utredning, till vilken de sakkunniga tilllåta

sig beträffande vissa detaljer hänvisa, framföres i fråga om valet av

maskintyp i nyss omförmälda hänseenden, bland annat, följande synpunkter.

Det maskinsystem, som förekommer å nuvarande Statsisbrytaren och i

huvudsak motsvarar det för ny isbrytare enligt alternativ I avsedda,

d. v. s. oljeeldade ångpannor och kolvångmaskiner, vore förbundet med

nackdelar i åtskilliga avseenden.

Maskintyp,

drifttekniska

och driftekonomiska

synpunkter.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Sålunda fordrade ångpannorna lång påeldningstid och ångmaskinerna

kunde ej igångsättas från kallt tillstånd, varför omedelbar gång ej kunde

påräknas.

Vidare varierade ångmaskinens effekt med dess varvantal och minskades,

då detta varvantal, exempelvis genom motstånd i svår is, nedginge,

d. v. s. just vid de tillfällen, då den fulla effekten vore erforderlig för

övervinnande av detta motstånd. Med den föreslagna anordningen med

automatiskt ökande av det vridande momentet, då varvantalet nedginge,

vore avsikten att i viss mån kompensera denna olägenhet, men anordningen

i fråga föranledde en extra kostnad och vikt.

Bränsleförbrukningen under gång beräknades vid det oljeeldade ångmaskineriet

(enligt i kostnadsuppgifterna lämnade upplysningar) vara

omkring 2 Va gånger högre än vid maskinerier enligt de båda andra här

ifrågavarande alternativen, varigenom bränslekostnaderna ökades i motsvarande

grad. Även bränsleförbrukningen vid stillaliggande beräknades

för förstnämnda alternativ vara högre än för de båda diesel-alternativen.

Maskinmanövrerna bleve å ett fartyg enligt alternativ I av närmare angivna

skäl ofta alltför kraftiga för det mycket känsliga behovet av ytterst

noggrann hastighetsreglering på isbrytarfartyg, särskilt vid konvojering,

bördande av fartyg m. m. Liknande vore förhållandet — måhända till

och med sämre — med direkt dieseldrift.

Slutligen inträffade vid forcering mot grov kärnis eller en packisvall

med fartyg, försett med kolvångmaskineri — liksom fallet även vore med

ett fartyg, försett med direkt kopplat dieselmaskineri —• samma förhållande

som vid hård bogsering, nämligen att propellrarna, trots forcering, icke

kundo komma upp till samma varvantal som vid gång i fritt vatten, d. v. s.

att den effekt, som kunde utvecklas, då isbrytarens maximimaskinstyrka

vore behövlig, väsentligt understege den forceringseffekt, för vilken maskinerna

vore konstruerade och för vilken erforderligt antal ångpannor

vore påeldade samt vilken befälhavaren från bryggan beordrade genom

maskintelegraferna. Denna olägenhet vidlådde däremot icke det dieselelektriska

maskineriet, utbildat enligt Leonard-systemet.

Fördelarna framför det oljeeldade ångkolvmaskineriet hos det enligt

alternativ II föreslagna maskinsystemet —• dieselmotorer, direkt kopplade

till propelleraxlarna — angivas i huvudsak sålunda.

Maskineriet kunde vara ständigt klart för omedelbar igångsättning under

utvecklande av högsta effekt.

Bränsleförbrukningen uppginge under gång till endast ungefär 40 procent

i förhållande till det oljeeldade ångkolvmaskineriets samt beräknades

under stillaliggande till ungefär 50 procent av sistnämnda maskineris förbrukning.

Maskineriet enligt alternativ II medgåve vidare en reduktion av maskinpersonalen

generellt taget med i det närmaste hela den för ångpannornas

drift enligt alternativ I erforderliga personalen.

Slutligen vöre dieselmaskineriets vikt, örn lämpliga moderna dieselmotorer

med icke alltför lågt varvantal användes, lättare än det oljeeldade

ångmaskineriets; ett förhållande som medgåve befintliga utrymmens

utnyttjande i första hand för att öka fartygets bränsleförråd och

därmed aktionsradien.

Å andra sidan vore nu ifrågavarande maskinsystem förbundet med i

huvudsak följande nackdelar.

Liksom ångmaskineriet hade den direkta dieseldriften den olägenheten,

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

att effekten minskades med propellrarnas omloppshastighet. Vad som förut

angivits beträffande ångmaskineriet, gällde således även det direkta

dieselmaskineriet, måhända till och med i högre grad, då det i praktiken

komme att visa sig ännu svårare att elter stoppande på grund av oövervinnligt

ishinder åter igångsätta dieselmotorerna än ångmaskinerna. För

att kunna säkerställa det på ett isbrytarfartyg erforderliga stora antalet

manövrar samt upprepade stoppningar och igångsättningar vore det,

bland annat, nödvändigt att förse dieselmaskineriet med en mycket vidlyftig

kompressoranläggning.

Genom att dieselmotorerna vore direkt kopplade till propelleraxlarna

överfördes de mångfaldiga och kraftiga stötarna vid isiorcering från propellrarna

till motorerna och deras rörelseorgan, vilka därigenom bleve utsatta

för oberäkneliga påkänningar.

Slutligen vidlådde dieselmaskineriet rama olägenhet beträffande svårigheten

att få tillräckligt noggranna variationer i varvantalet, som angivits

för ångmaskineriet.

Framför de båda andra maskinsystemen erbjöde maskineriet enligt alternativ

III, d. v. s. det diesel-elektriska maskineriet med reglering enligt det

s. k. Leonard-systemet, avsevärda fördelar för den tjänstgöring och det

arbete, som ett isbrytarfartyg vöre avsett att utföra.

I detta avseende hänvisas i den genom promemorian framlagda utredningen

till en början till en av marinförvaltningen, kommerskollegium och

lotsstyrelsen den 9 oktober 1924 gemensamt avgiven underdånig skrivelse

angående anskaffande av ett statens isbrytarfartyg. I denna skrivelse hade

framhållits, bland annat,

att det föreslagna propellermaskineriet innebure för ett isbrytarfartyg

avsevärda tekniska och ekonomiska fördelar framför det dittills använda

ångkol vmaskineriet,

att liknande anordningar med gynnsamt resultat redan prövats vid stationära

anläggningar såväl i land som ombord,

att maskinsystemet innebure i stort sett en direkt utveckling av de

elektriska framdrivningsmaskinerier, som redan förekomme å undervattensbåtar,

även svenska flottans,

att genom den föreslagna anordningen vunnes, enligt vad dåvarande förslagsställaren

till maskintypen framhållit, att man, genom riklig dimensionering

av de elektriska maskinerna, vid behov kunde, vid lågt varvantal

på propellrarna, uppnå ett väsentligt högre vridande moment än vid

normalt varvantal å annat maskineri samt att detta vridande moment därutöver

momentant kunde utökas till dubbelt normalt moment genom motorns

överbelastningsförmåga, medan vid användande av kolvmaskineri

effekten sjönke med varvantalet, så att linder gång i is — d. v. s. då största

möjliga vridande moment fordrades — kolvmaskinens fulla kraft icke

kunde utnyttjas,

att den föreslagna anordningen medförde stora fördelar för isbrytning,

vartill komme, att man vid behov under gång i öppen sjö kunde koppla

all den tillgängliga effekten på den aktra propellermotorn, medan den

förliga vore frigående, och således öka fartygets fart,

att propellermotorerna kundo manövreras från kommandobryggan,

att maskinpersonalen kunde minskas,

att fartyget, genom att pannornas långa påeldningstid bortfölle, omedelbart

efter order voro klart för användning, samt

att driftkostnaderna bleve betydligt lägre än vid ångkolvmaskineri.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Vidare hade myndigheterna framhållit, att beträffande driftsäkerheten

intet vore att erinra, därest fullt erfaren maskinpersonal —- motsvarande

den å undervattensbåtarna tjänstgörande — användes, samt hade därutinnan

hänvisat till en av byrådirektören å kommerskollegii elektriska sektion

E. C. Ericson uppgjord promemoria, i vilken bland annat anförts,

att det föreslagna systemet sedan länge med stor framgång vore använt

vid en stor mängd anläggningar, där betydande påfrestningar förekomme

och vidsträckt reglering erfordrades, såsom vid större valsverk och uppfordringsverk

samt på senare tid även på fartyg,

att, då elektriska motorers egenskaper på förhand kunde noga beräknas,

man hade i sin hand att inom ramen av tillgänglig maskinkraft avpassa

dem med hänsyn till överbelastningsförmåga m. m. på sätt, som bäst lämpade

sig för fartygets uppgift,

att de betänkligheter, som kunde förefinnas mot användande av elektrisk

drift, syntes väsentligen hänföra sig till frågan, huruvida tillfredsställande

driftsäkerhet kunde uppnås,

att de förekommande elektriska ledningarna utan svårighet borde kunna

utföras lika driftsäkra som ångrör och dylikt, vilka erfordrades för ett

ångmaskinen,

att generatorer och motorer samt delvis manövreringsapparater innehölle

isolationsmateriel, som med hänsyn till uppställningsplatsen måste

väljas och behandlas med stor omsorg, men att en omfattande erfarenhet

härom förelåge från en mängd fartygsanläggningar, däribland å undervattensbåtar,

där elektriska utrustningar utfördes och drevos under långt

ogynnsammare förhållanden än vad här vore fråga örn,

att vid bedömandet av driftsäkerheten borde tagas hänsyn till att

maskinerna vore utförda i flera enheter, och att eventuella fel ej rimligen

kunde väntas uppträda samtidigt på alla,

att fara för maskinpersonalen att skadas genom elektrisk ström vid skötande

av anläggningen ej behövde förekomma, om tillbörlig hänsyn härtill

toges vid utförandet.

Slutligen hade byrådirektören Ericson anfört, att han för sin del ansåge,

att på teknikens dåvarande ståndpunkt ej förelåge svårigheter att

på ett betryggande och driftsäkert sätt utföra en anläggning av föreslagen

art för elektrisk drift av isbrytarfartyg, vilket driftsätt syntes medföra

betydande fördelar av såväl teknisk som ekonomisk innebörd.

Beträffande underhålls-, anskaffnings- och driftkostnader hade myndigheterna

i förenämnda underdåniga skrivelse framhållit:

att de årliga underhållskostnaderna syntes, såvitt kunde bedömas med

ledning av erfarenheterna från likartade maskininstallationer å undervattensbåtar,

icke överstiga motsvarande kostnader för ångkolvmaskineri,

att anskaffningskostnaderna syntes komma att bliva något högre än

för ångkolvmaskineri, men

att den högre anskaffningskostnaden dock motvägdes av väsentligt lägre

driftkostnad, i det att bränsleförbrukningen vid det elektriska maskineriet

uppginge till endast cirka hälften av förbrukningen vid ångkolvmaskineri,

beroende på bränslets mera ekonomiska tillgodogörande i råoljemotorerna

än i de oljeeldade ångpannorna.

Efter att hava påpekat, att frågan om diesel-elektriskt maskineri å den

år 1924 till anskaffning beslutade isbrytaren med hänsyn till anslagsbegränsning

och innebörden av avgivna kostnadsanbud för den gången förföll,

framhålles i förutberörda promemoria vidare, att sedan nämnda tidpunkt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Marits proposition Nr 234.

då myndigheterna synts varit beredda att taga ansvaret för det motorelektriska

maskinsystemets tillämpande på Statsisbrytaren, över 5 år

förflutit under ytterligare framsteg och förbättringar på det tekniska området.

Ifrågavarande maskinsystem hade ock under nämnda år utvecklats

samt tillämpats vid fartygsinstallationer i utlandet. Sålunda framdreves

två av de passagerarfartyg, som uppehölle trafiken mellan Svrinemunde

och Pillau och tillhörde Norddeutscher Lloyd, av diesel-elektriskt

maskineri. Vidare kunde nämnas, att man för de under byggnad varande

finska pansarbåtarna, efter ingående undersökningar och prövningar av

olika moderna framdrivningssätt, med stöd av den erfarenhet beträffande

det dieselmotor-elektriska maskineriet, som vunnits i Tyskland under flerårig

drift, beslutat sig'' för att använda ett diesel-elektriskt maskineri av i

huvudsak samma typ som det för isbrytaren föreslagna, samt att dessa

maskinerier redan vore i arbete och delvis genomgått sina verkstadsprov.

Utöver förut angivna fördelar för det diesel-elektriska maskineriet särskilt

med avseende å dess installation på ett isbrytarfartyg kumle ytterligare

följande fördelar framhållas.

Fartygets aktionsradie kunde på grund av den lägre bränsleförbrukningen

och maskineriets mindre vikt ökas betydligt. Det diesel-elektriska

maskineriet innebure i fråga örn reserv vissa företräden framför ångkolvmaskineriet

därigenom att de sex primära motorerna kunde ersätta varandra,

örn någon av dem eventuellt skulle bliva satt ur funktion. Innan

maskineriet jämte instrumentering inmonterades i fartyget, kunde alla

dess delar noggrant utprovas under full belastning i verkstäderna, en

provning, som knappast kunde utföras med större ångmaskiner. Vidare

bortfölle den dyrbara och tidsödande proceduren med pannrengöringen.

Speciella maskinaggregat, som vid det ångmaskindrivna fartyget vore

nödvändiga för att under gång alstra elektrisk ström till belysning och

drivande av hjälpmaskiner, erfordrades slutligen icke, enär elektrisk

kraft redan funnes tillräcklig för alla tänkbara behov.

För egen del uttalar till sist marindirektören Falkman, att det icke

syntes råda någon som helst tvekan örn att för en ny statsisbrytare, såsom

det för dess säregna tjänst lämpligaste och särskilt ur driftkostnadssynpunkt

förmånligaste propellermaskineriet, välja diesel-elektriskt maskineri

med reglering enligt Leonard-systemet.

I detta sammanhang bör ock uppmärksammas, att vid de förhandlingar,

som de sakkunniga fört med ingenjören von Sydow i ämnet, även denne ur

såväl driftteknisk som driftekonomisk synpunkt givit bestämt företräde

för isbrytarfartyg med diesel-elektriskt maskineri framför annan typ

för sådant fartyg.

Beträffande särskilt den rent driftekonomiska sidan av föreliggande

spörsmål har marindirektören Falkman i härvid fogad bilaga verkställt

vissa beräkningar. Av dessa beräkningar framgår bland annat följande.

Kostnaderna per månad för bränsle, smörjolja m. m. för den nuvarande

Statsisbrytaren samt för en ny statsisbrytare enligt det mindre förslaget

med maskineri enligt ett vart av de olika ifrågasatta alternativen skulle,

med utgångspunkten från 1) en gångtid av 15 timmar och stillatigande

av 9 timmar per dygn respektive 2) en gångtid av 11 timmar och stillaliggande

av 13 timmar per dygn respektive 3) helt stillaliggande, ställa

sig sålunda:

falun ig lill riksdagens protokoll 19110. 1 sami. 197 hafi. (Sr 23,i.)

Ii

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Nuvarande statsisbiytaren

kronor

Ny statsisbrytare

Alt. 1

Alt. II

Alt. III

Oljeeldat ång- maskineri

kronor

Diesel-

maskineri

kronor

Diesel-

elektriskt

maskineri

kronor

1) 35,700 .........................................................

2) 28,000 .........................................................

3) 4,725 .........................................................

65.500

50.500

5,670

28,000

22,100

2,835

30,400

23,500

2,100

Härtill anses emellertid böra fogas de särskilda erinringarna, att kostnaderna

för bränsleförbrukningen enligt alternativ II i verkligheten komme

att ställa sig något dyrare än nn angivits på grund av den stora

mängd tryckluft, som komme att erfordras vid de många manövrarna, medan

däremot motsvarande kostnader enligt alternativ III kunde antagas

i verkligheten ställa sig billigare än här ovan beräknats på grund av att

vid lägre farter ett mot dessa svarande mindre antal dieselmotorer behövde

hållas i gång.

Ett isbrytarfartyg med dieselmaskineri synes sålunda visserligen i

drift ställa sig jämförelsevis mycket billigt. De sakkunniga hava emellertid

funnit den utredning rörande lämpligaste framdrivningsmaskineri

för isbrytarfartyg, vilken framlagts av marindirektören Falkman i förut

åberopade promemoria, beträffande dieselmaskineriets användning å ett

isbrytarfartyg av särskilt här avsedd storlek och med här åsyftade uppgifter

blotta drifttekniska vanskligheter av den allvarliga art, att ett fartyg

med denna maskintyp knappast kan ifrågakomma till anskaffning.

Valet av maskintyp torde därför böra stå mellan de två övriga alternativen.

Såsom i det följande framgår hava de sakkuniga vid beräkningarna angående

kostnaderna för statsisbrytares bemanning enligt olika alternativ

ansett sig böra utgå från att med två statsisbrytare den ena kommer i användning

genomsnittligt under 8 månader per år och den andra genomsnittligt

under 2 månader per år. Av ifrågavarande 8 månader beräknas

fartyget vara förlagt i beredskap under genomsnittligt 2 månader. På

grund av tidigare gjorda erfarenheter torde man böra för det fartyg, som

kommer till användning under 8 månader årligen, räkna med en genomsnittlig

gångtid per dygn under 6 månader av 11 timmar, medan man för

det fartyg, som antages komma till användning under 2 månader årligen,

torde böra beräkna en intensivare drift eller en gångtid av åtminstone 15

gångtimmar per dygn under hela tiden för fartygets expedition.

Med hänsyn till resultatet av nyss angivna driftkostnadsberäkningar

och med beaktande av att bemanningen ställer sig å en ny oljeeldad statsisbrytare

dyrare än bemanningen å nuvarande Statsisbrytaren men å en

ny statsisbrytare med diesel-elektriskt maskineri billigare än sistnämnda

bemanning, kan man utgå ifrån att vid anskaffning av en oljeeldad statsisbrytare

det blir detta fartyg, som kommer att hållas i drift den kortare

tiden, under det att vid anskaffning av en isbrytare med diesel-elektriskt

maskineri det tydligen måste bli den nuvarande Statsisbrytaren, som kommer

att anlitas den kortare tiden.

Med nu angivna utgångspunkter för expeditionstider m. m. utvisa de

gjorda beräkningarna, att kostnaderna för bränsle, smörjolja m. m. för

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

två statsisbrytare skulle belöpa sig, då båda isbrytarna äro oljeeldade,

till sammanlagt 308,550 kronor, medan motsvarande kostnader, då den nya

statsisbrytaren är försedd med diesel-elektriskt maskineri, skulle uppgå

till allenast 216,600 kronor.

De driftekonomiska faktorer, som i övrigt böra inverka på valet av fartygs-

och maskintyp äro dels kostnaderna för bemanningen, inklusive kosthåll,

dels underhållskostnaderna, dels ock kostnaderna bland annat för

annan materialutredning än brännolja m. m., för övriga utgifter ombord

och för ersätting för förlorade och reparation av skadade (förslitna)

effekter.

Isbrytarsakkunnigas i det följande verkställda beräkningar angående

bemanningskostnaderna utvisa, att dessa kunna antagas årligen uppgå för

den nuvarande Statsisbrytaren och ett nytt oljeeldat ishrytarfartyg till

sammanlagt (86,500 + 46,300=) 132,800 kronor samt för den nuvarande

Statsisbrytaren och ett nytt, med diesel-elektriskt maskineri försett ishrytarfartyg

till sammanlagt (37,800 + 80,200 =) 118,000 kronor.

I anslaget till drift- och underhållskostnader för nuvarande Statsisbrytaren

ingår underhållskostnaden med ett beräknat belopp av 50,000 kronär.

Med hänsyn till den av de sakkunniga här nedan föreslagna anordningen

med viss för, bland annat, underhållet årsanställd personal kan

denna post nedräknas med i varje fall ett mot kostnaden för denna personal

svarande belopp av omkring 5,000 kronor, varför efter realiserande

av detta förslag underhållskostnaden ej torde för ifrågavarande fartyg

behöva upptagas till högre belopp än 45,000 kronor.

Den årliga underhållskostnaden för en ny statsisbrytare har av de

sakkunnigas experter uppskattats enligt samtliga ifrågakommande alternativ

till 70,000 kronor.

Vad slutligen annan materialutredning m. m. angår, så äro årliga kostnaderna

härför i nyssnämnda anslag för nuvarande Statsisbrytaren beräknade

till sammanlagt 13,700 kronor. På grundval av de enligt förut

intagen sammanställning konstaterade verkliga utgifterna för här ifrågavarande

ändamål torde för nuvarande Statsisbrytaren förevarande kostnader

böra vid fartygets drift i hittillsvarande omfattning kunna beräknas

årligen uppgå till allenast omkring 10,000 kronor. Med utgångspunkt

från årligen kortvarigare (2 månader) men mera intensiv drift torde motsvarande

kostnader böra beräknas till omkring 5,000 kronor. För en ny

statsisbrytare torde motsvarande belopp böra beräknas till omkring

13,000 (diesel-elektriskt, 8 månader), respektive 7,000 (oljeeldat, 2 månader)

kronor.

En sammanställning av de olika kostnadsposterna enligt olika alternativ

utvisar följande drift- och underhållskostnader i de särskilda fallen:

Nuvarande Statsisbrytaren

och ett

nytt oljeeldat isbry

tarfartyg

Nuvarande Statsisbrytaren

och ett

nytt ishrytarfartyg

med diesel-elektriskt

kronor

maskineri

kronor

Bemanning.......................................

Brännolja m. m. ...........................

Annan materialutredning m. m.

Underhåll .......................................

132,800

308,550

17,000

105,000

563,350

118,000

216,600

18,000

105,000

457,600.

Summa kronor

s. 84 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

av de

sakkunnigas

förslag beträffande

anskaffningen

av

ett nytt isbrytarfartyg.

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Skillnaden mellan drift- och underhållskostnaderna enligt de olika kombinationerna

utgör (563,350 — 457,600 =) 105,750 kronor, vilken skillnad

utfaller till förmän för nyanskaffning av ett isbrytarfartyg med dieselelektriskt

maskineri. Delina skillnad motsvarar ett kapitalvärde enligt

5 procent av över 2,000,000 kronor.»

De sakkunniga hava sammanfattningsvis uttalat, att den föreliggande

utredningen alltså utvisar, i vad angår såväl den drifttekniska som den

driftekonomiska sidan av det förevarande spörsmålet, så hetj daude fördelar

hos alternativet med ett med diesel-elektriskt maskineri utrustat isbrytarfartyg,

att de sakkunniga ansett sig böra för sin del ur dessa synpunkter

giva bestämt företräde för denna maskintyp framför övriga här

ifrågakomna. Då utredningen därjämte syntes utvisa, att anskaffningskostnaden

för ett fartyg med ett dylikt maskineri icke behövde antagas

bliva nämnvärt högre än motsvarande kostnad för fartyg med annan

maskintyp, såge de sakkunniga häri ett ytterligare starkt motiv för att

den nyanskaffning av isbrytarmateriel för landets räkning, som befunnits

erforderlig, borde avse ett fartyg med nyssnämnda framdrivningsmaskineri.

Utredningen syntes de sakkunniga vidare utvisa, att det belopp, som

lämpligen borde utverkas av riksdagen för ifrågavarande nyanskaffning,

sattes till 3,400,000 kronor.

Nu nämnda belopp syntes de sakkunniga i varje fall kunna antagas

förslå till anskaffning av ett isbrytarfartyg av den mindre storleken,

d. v. s. med 18.5 meters bredd samt 9,000 indikerade hästkrafters maskinstyrka

vid forcering. Med hänsyn till önskvärdheten av att hålla möjligheten

öppen att förvärva ett fartyg av större effektivitet än den nämnda,

därest vid anbud, grundade på slutliga ritningar och genomarbetade specifikationer,

de fordrade prisen skulle visa sig medgiva detta, syntes det

vara ändamålsenligt, att vid besluts fattande örn den nya isbrytarens anskaffande

den eller de myndigheter, som skulle utarbeta dessa ritningar

och specifikationer, icke i alltför hög grad bundes. Sålunda torde redan

med hänsyn till önskvärdheten av att öka bredden till minst densamma

som pansarskeppens av Sverige-typ, nämligen 18.r, meter, en dylik förändring

böra komma i fråga, så mycket hellre som den enligt uttalande av

de sakkunnigas expert, marindirektören Falkman, borde kunna åvägabringas

utan att anskaffningskostnaden på grund därav behövde överstiga

nyss angivet belopp. Beslutet rörande anskaffande av den nya isbrytaren

borde därför, enligt de sakkunnigas mening, beträffande isbrytarens

storlek icke innefatta annat än att densamma skulle hava

en bredd i konstruktionsvattenlinjen på nollspantet av minst 18.6 m.

ett djupgående med normala, d. v. s ej fulla, bränsle
och

andra förråd av ........................................................ högst 6.4 m. samt

en maskinstyrka, uppdelad på tre lika stora propellermaskiner

av:

vid normal gång ............................................................ c:a 7,500 IHK och

vid forcering.................................................................... » 9,000 IHK.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

Slutligen syntes beträffande bär ifrågavarande isbrytarfartygs anskaffande

böra uppmärksammas, att av de inkomna kostnadsuppgifterna framginge,

att, därest beslut örn anskaffningen komme till stånd utan alltför

långt dröjsmål samt utarbetandet av definitiva ritningar och specifikationer

i möjligaste mån påskyndades, utsikter förefunnes att erhålla fartyget

färdigt för leverans omkring årsskiftet 1931—1932.

Härefter ingå de sakkunniga på spörsmålet örn den statliga isbrytningsverksamhetens

organisation. I avseende hära uttala de sig på följande

sätt:

»Bland de frågor, som det anvisats isbrytarsakkunniga att taga under

övervägande, intar spörsmålet örn isbrytningsverksamhetens organisation

ett viktigt rum.

] sbry t ning sorganisationen utomlands.

De sakkunniga hava förut lämnat redogörelse för i Sverige utfärdade

och numera gällande bestämmelser rörande ledningen av statens isbrytningsverksamhet

och Statsisbrytarens förvaltning.

Då det synts de sakkunniga vara av värde att till jämförelse nied den

organisation för statens isbrytningsverksamhet, som sålunda föieligger i

Sverige, erfara organisationen för motsvarande verksamhet utomlands,

hava de sakkunniga sökt från vissa länder införskaffa uppgifter härutinnan.

. . . i , -i

Det har härvid visat sig, att endast organisationerna i linland och

Danmark erbjuda större intresse för svenska förhållanden.

I Finland är till ett enda centralt förvaltningsverk, sjöfartsstyrelsen,

lydande under liandels- oell industriministeriet, koncentrerad handläggningen

av i huvudsak samtliga till sjöfarten hörande angelägenheter.

Denna styrelse åligger alltså enligt en hösten 1925 utfärdad författning

_ förutom att handhava förvaltningen av lots- oell fyrinrättningen (däri

inbegripet sjökarteverket och sjömätningar) — bland annat att övervaka

sjöfarten, skeppsbyggeriet, skeppsmätningen och fartygskontrollen; att

handhava vården örn statens isbrytarfartyg och förordna örn deras användande;

samt att ombesörja förvaltningen av statens hamnar (Hangö

och Koivisto) och handhava tillsynen över de kommunala och privata

hamnarna.

Verksamheten inom sjöfartsstyrelsen är fördelad på tre avdelningar,

nämligen: lots- och fyravdelningen, sjöfartsavdelningen samt kansliav
delningen.

Själva styrelsen, som är ett kollegialt verk, utgöres av en

generaldirektör, som är chef för styrelsen och tillika chef för sjöfartsavdelningen,

samt två sjöfartsråd, som äro chefer för vardera av de två

övriga avdelningarna. Inom avdelningarna finnas olika byråer, av vilka

en byrå bland annat ombesörjer löpande ärenden berörande den statliga

isbrytningsverksamheten.

Ledningen av denna verksamhet, till vars förfogande stå 7 statsisbrytarfartyg,

handhaves av generaldirektören personligen eller av den tjänster

man han därtill förordnar. Order örn isbrytarkampanjens påbörjande meddelas

av generaldirektören. Den, som eljest utövar ledningen, avgör ensam,

ehuruväl å sjöfartsstyrelsens vägnar, frågor rörande isbrytarfarty
-

Den statliga

isbrytningsvernsamhetens

organisation.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

gens verksamhet, såsom angående till vilka hamnar eller farleder isbrytarna

skola förläggas samt angående deras verksamhetsområden m. m.

Med ledning av från isbrytarnas befälhavare vanligtvis två gånger örn

dagen ingivna rapporter angående isförhållandena och trafiken lämnar

ledaren för isbrytningsverksamheten åt trafikanter och fartygens representanter

erforderliga upplysningar, såsom angående vilka farleder som

kunna anlitas samt vart fartygen böra dirigeras för att erhålla isbrytarhjälp

m. m. Ofta göras dock förfrågningar i nu nämnda hänseenden direkt

till isbrytarbefälhavaren.

Beträffande hamnarnas öppnande och stängande för sjöfart samt godsets

destinerande till olika hamnar konfereras ständigt med de olika organisationerna

för exportindustrierna.

Den, som utövar ledningen, befattar sig icke med frågor rörande den

ordning i vilken fartygen skola hjälpas, utan detta avgöres av isbrytarfartygens

befälhavare. Vanligen göres anmälan örn såväl avgångsklara

som ankommande fartyg till hamnkaptenen på platsen, som härom underrättar

befälhavaren å vederbörlig isbrytare. Då isbrytarna arbeta inom ett

vidsträcktare område, förmedlas dessa uppgifter — liksom ledningens order

då så erfordras — av vederbörande sjöfartsinspektör.1

Den, som leder isbrytningsverksamheten, måste enligt uppgift ägna sig

häråt även utom tjänstetid och vanligt är, att han i sitt hem har att besvara

förfrågningar på telefon från klockan 7 f. m. och till klockan 11

e. m.

Förvaltningen av den till isbrytningsverksamheten hörande materielen

synes ankomma på samma myndighet, som i övrigt utövar ledningen för

denna verksamhet.

Den statliga isbry tar tjänsten i Danmark — med undantag för den som

är avsedd att understödja färjtrafiken — lyder under sjöfartsministeriet.

Till dess förfogande har hittills i vanliga fall stått tvenne statsisbrytare

samt i viss utsträckning även en del kommunala isbrytare. Ärenden, som

beröra statsisbrytarnas förvaltning och underhåll m. m., handläggas av

det i ministeriet ingående sjöt artskontor et, vars personal utgöres av en

kontorschef samt två s. k. fullmäktige, en jurist, några ingenjörer och

erforderlig kontorspersonal.

Den närmaste ledningen av den statliga isbrytningsverksamheten i Danmark

utövas av kontorschefen för sjöfartskontoret med biträde av kontorets

personal. Vid mera omfattande isbry tningsverksamhet ställas ytterligare

arbetskrafter till ledarens förfogande, såsom bland annat linder

vintern 1929, då personalen utökades med navigationsdirektören såsom

ledarens närmaste man och ställföreträdare, en officer från flottan

samt visst antal biträden i övrigt, varjämte marinministeriets ''Efterrettningsstation’

fick disponeras för överbringande av telegram och meddelanden.

Ledaren planlägger direkt under sjöfartsministern isbrytningsverksamheten

och bestämmer bland annat till vilka områden isbrytarna skola förlägga

sin verksamhet, samt meddelar isbrytarbefälhavarna erforderliga

direktiv. Vidare ombesörjer ledaren utsändandet av meddelanden angående

vilka vägar handelsfartygen böra välja med hänsyn till för tillfället

i fråga föreliggande omständigheter. Isbrytarbefälliavarna (på förhyrd

isbrytare särskild beordrad ledare) lämnas i allmänhet största möj
1

Med avseende å sjöfartens lokala övervakande är Finland indelat i ett visst antal

sjöfarlsdistrikt, eli varl underställt en sjöfartsinspektör.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

liga frihet att efter eget bedömande av de ofta starkt växlande operationsmöjliglieterna

på arbetsfältet självständigt bestämma örn arbetets

gång och ordningsföljden av den hjälp, som inom området bör lämnas.

Anmälan angående inom olika hamnar befintliga avgångsklara fartyg

och dessas destinationsorter samt örn fartyg, som förväntas ankomma,

göres av hamnkaptenerna till sjöfartskontoret. Så vitt möjligt har den

principen genomförts, att endast fartyg till sjöss skola vara berättigade

att hänvända sig direkt till isbrytarna; all annan korrespondens örn isbrytarhjälp,

däribland särskilt framställningar från rederier, importörer

och hamnmyndigheter, skall ställas till sjöfartskontoret för att bedömas

och därefter vidarebefordras till isbrytarna beroende på planerna

för dessas arbete.

Sjöfartskontoret samarbetar med marinministeriet, under vilket bland

annat lots- och fyrväsendet sorterar, med krigsminsteriet beträffande utsändande

av flygplan för isspaning och för undsättning med proviant

samt med hamnmyndigheterna angående de olika hamnarnas öppenhållande.

I sistnämnda avseende bör emellertid bemärkas, att härför erforderlig

isbrytning i första band tillkommer de kommunala myndigheterna,

ehuruväl — i den mån omständigheterna medgiva — viss hjälp

därtill lämnas av statens isbrytare.

Arbetstiden på sjöfartskontoret rättas efter omständigheterna. Under

vintern 1929 var sålunda kontoret öppet från klockan 9 f. m. så länge

förhållandena krävde, i allmänhet till klockan 8 e. m. Även under den

återstående delen av dygnet kunde allmänheten genom särskilt vidtagen

anordning nå isbrytningsväsendets ledande personer.

I Estland och Lettland förekommande statlig isbrytningsverksamhet,

som i vartdera landet utföres av en isbrytare, är givetvis av betydligt

mindre omfattning än den i Sverige, Finland och Danmark, beroende

dels på kusternas i förstnämnda länder väsentligt mindre utsträckning,

dels på att någon genomfartstrafik, i likhet med den vid Sveriges sydoch

västkust, knappast torde förekomma. Under sådana omständigheter

erfordras i nu berörda länder givetvis icke någon ledning för den statliga

isbrytningsverksamheten av samma beskaffenhet som den i Sverige,

Finland och Danmark. Sålunda är isbrytartjänsten i Estland så enkelt

organiserad, att fartygsagenterna genom hamnkaptenen anmäla sina inkommande

och utgående fartyg till isbrytarbelalhavaren, vilken sedermera

beslutar örn lämnandet av isbrytarbjälp och ordnandet av konvojer

m. m.

I Norge förekommer för närvarande icke någon av staten organiserad

isbrytningsverksamhet, utan hava de norska städerna hittills i allmänhet

själva fått ordna sin isbry tar tjänst.

I Tyskland finnes visserligen ett mindre antal isbrytare tillhörande

statsverket, men de äro av jämförelsevis små dimensioner och synas hava

en ganska begränsad användning, varför organisationen av deras verksamhet

icke torde erbjuda egentligt intresse i detta sammanhang.

Isbrytning sorganisationen i Sverige.

Enligt gällande bestämmelser omhänderhavas ärenden rörande statens

isbrytningsverksamhet för närvarande

av handelsdepartementet i vad angår handläggning av ärenden, som

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majlis proposition Nr 234.

avse anslag till drift-, underhålls- och andra kostnader, reglemente för

statens isbry tar fartyg samt statsisbrytarnämnden;

av försvarsdepartementet (Kungl. Majit i kommandovåg), med biträde

av fartygschefen å Statsisbrytaren samt i vissa hänseenden av statsisbrytarnämnden,

i vad angår ledningen av fartygets verksamhet; samt

av marinförvaltningen och flottans varv i Stockholm, i vad angår medelsförvaltningen

och fartygets underhåll.

Förekommande isflyg spaningar laiva anordnats genom försorg av olika

militära befälhavare efter av Kungl. Majit i kommandoväg härom utfärdade

order.

Härtill komma såsom biträden vid ledningen av Statsisbrytaren inom

vissa områden av Norrlandskusten förordnade ''statsisbrytarombud’. I

ledningen av förhyrt isbrytarfartyg ingår särskilt embarkerad ’ledare för

expeditionen’.

Tillämpningen av gällande föreskrifter i vad angår ledningen av Statsisbrytarens

verksamhet har i praktiken kommit att te sig på i korthet följande

sätt.

Beslut angående påbörjandet och avslutandet av isbrytarens höst- och

vårkampanjer samt angående det område, dit fartyget vid olika tillfällen

bör förlägga sin verksamhet, fattas med ledning av den allmänna planen

samt av inhämtade upplysningar angående isförhållandena och föreliggande

önskemål från sjöfartshåll av Kungl. Majit i kommandoväg, sedan

åt statsisbrytarnämnden beretts tillfälle att uttala sin åsikt i den föreliggande

frågan. På motsvarande sätt förfares vid de tillfällen, då

Statsisbrytaren skall tagas i anspråk för uppgifter, som icke äro närmare

angivna i den allmänna planen och som äro av mera omfattande

eller tidsödande beskaffenhet.

Verksamheten inom för Statsisbrytaren för tillfället angivet område

regleras av fartygschefen enligt från sjöförsvarets kommandoexpedition

lämnade direktiv; dock att fartygschefen så gott som alltid ensam beslutar

bland annat angående den ordning, i vilken olika fartyg skola erhålla

hjälp.

Framställningar örn biträde av Statsisbrytaren ske i stort sett sålunda.

Rederier, exportörer, importörer, lots- och hamnmyndigheter m. fl. vända

sig, då de befinna sig inom Statsisbrytarens tillfälliga verksamhetsområde,

till fartygschefen å Statsisbrytaren eller till statsisbrytarombud och

i andra fall till kommandoexpeditionen. Fartyg till sjöss vända sig i allmänhet

direkt till fartygschefen å Statsisbrytaren. I vissa fall gör även

för fartyg till sjöss vederbörande rederi framställning i enlighet med vad

nyss nämnts. Fartyg i hamn inom område, där ombud finnes, vända

sig i vissa fall till statsisbrytarombudet eller i vissa fall direkt till fartygschefen

å Statsisbrytaren. I andra fall åter sker även här framställning

genom vederbörande rederi i enlighet med vad förut nämnts. Till

kommandoexpeditionen gjorda framställningar vidarebefordras till fartygschefen

å Statsisbrytaren, varvid — i vissa fall dock med angivande

av direktiv — så gott som undantagslöst överlämnas till fartygschefens

bedömande att besluta, huruvida hjälp skall lämnas samt tidpunkten härför.

I de fall, då Statsisbrytaren för hjälpens lämnande skulle behöva

lämna sitt område, förfares likväl på sätt ovan angivits för motsvarande

tillfällen.

Arbetet mom sjöförsvarets kommandoexpedition, i vad detsamma avser

ledningen av statlig isbrytningsverksamhet, omhänderhaves av che
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

fen för expeditionen nied biträde av detaljofficeren å deli s. k. isbrytardetaljen,

vilken samtidigt är detaljofficer å den statistiska detaljen. Nagon

ökning av personalen i kommandoexpeditionen Ilar icke företagits

med anledning av isbrytardetaljens tillkomst.

Chefen för expeditionen Ilar bland annat att ansvara för uppsättande a\

erforderliga generalorder angående Statsisbrytårens rustning, avrustning,

bemanning och förläggande i isbrytarberedskap samt för utfärdande av

instruktioner för fartygschefen å Statsisbrytaren och ledare på förhyrda

isbrytarfartyg ävensom för lämnande av direktiv för isbry tar fartygens

verksamhet m. m. Därjämte föreligger anledning för sagda chef att företaga

vissa utredningar angående med Statsisbrytarens verksamhet förknippade

frågor av organisatorisk art, att träda i förbindelse med vederbörande

länsstyrelse, bland annat då behov föreligger att bryta isränna,

där eljest vintervägar gå fram, samt, merendels, att deltaga i statsisbrytarnämndens

sammanträden. — Isbrytardetaljens åligganden framgå

av" ''Instruktion för tjänsten inom sjöförsvarets kommandoexpedition’, enligt

vilken det åligger nämnda detalj:

att mottaga och föredraga alla skriftliga, telegraf- eller telefonledes

gjorda framställningar och förfrågningar örn hjälp av Statsisbrytaren

samt expediera alla utgående ärenden rörande Statsisbrytaren och dess

verksamhet *

att mottaga och föredraga de dagligen från lotsstyrelsen och väderlekstjänsten

inkommande is- och väderleksrapporterna samt i elen utsträckning

så befinnes erforderligt meddela utdrag ur desamma till chefen

å Statsisbrytaren och övriga, vilka med hänsyn till begärd isbrytarhjälp

kunna vara i behov av att erhålla kännedom örn dem;

att i den mån så erfordras införskaffa uppgift å och föra anteckningar

över i isbelagda hamnar befintliga fartyg, för vilka isbrytarhjälp kan

komma att bliva behövlig;

att till statsisbrytarombuden och till de rederier, som därav kunna hava

intresse, lämna uppgifter beträffande för Statsisbrytarens användning

uppgjorda planer; samt

att dagligen genom Tidningarnas telegrambyrå i den omfattning så befinnes

lämpligt lämna pressen upplysningar beträffande Statsisbrytaren

och dess verksamhet.

Ä isbrytardetaljen skola föras följande böcker:

(Haner och register över ankommande och avgående handlingar rörande

Statsisbrytaren; samt

journal över inkomna framställningar om isbrytarhjälp samt de med

anledning därav av kommandoexpeditionen oell Statsisbrytaren vidtagna

åtgärderna.

Det med ledningen av Statsisbrytarens verksamhet förknippade arbetet i

kommandoexpeditionen kan för en person (frånsett renskrivningsarbete)

enligt hittills vunnen erfarenhet under vanliga förhållanden uppskattas

till i medeltal 3 å 4 timmar per vardag under tiden oktober—januari samt

april—maj. Under isbrytarkampanjen vid syd- oell västkusten vintern

1929 krävde då förekommande verksamhet en extra arbetstid för vardera

chefen och detaljofficeren av 5 å (i timmar dagligen, därav ungefär hälften

förlagd till kvällen och förnatten.

Antalet ankommande och avgående handlingar under den tid, då Statsisbrytaren

är i verksamhet på Norrlandskusten, uppgår — frånräknat inkommande

is- och väderleksrapporter — till i medeltal omkring 60 per

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

månad samt uppgick under isbrytarkampanjen 1929 till omkring 280 per

månad. Den mesta tiden härunder upptogs emellertid av förhandlingar

på telefon med rederier, importörer, exportörer, hamnmyndigheter, svenska

statsmyndigheter och ledningen i Köpenhamn m. m. samt besvarandet

av förfrågningar från olika håll, icke minst från pressen landet runt.

Vad angår statsisbrytarnämnden har chefen för handelsdepartementet,

jämlikt tidigare omnämnt, den 29 januari 1926 lämnat bemyndigande av

Kungl. Majit, den 8 februari 1926 uppdragit dels åt kanslirådet N. Carlsson,

ledamoten av riksdagens första kammare, konsuln E. A. Enhörning,

ledamoten av riksdagens första kammare, förtroendemannen C. G. Lindley

och verkställande direktören i Sveriges Redareförening, sjökaptenen

O. A. Nordborg att för tiden till den 1 juli 1927 vara ledamöter av berörda

nämnd med kanslirådet Carlsson som sammankallande ledamot, dels

ock åt disponenten vid Svanö aktiebolag E. O. Malmström, direktören i

Sveriges Eartygshefäls Förening, sjökaptenen N. P. Larsson och ledamoten

av riksdagens andra kammare, köpmannen N. Winkler att under

samma tid vara suppleanter för respektive herrar Enhörning, Lindley och

Nordborg. Ifrågavarande åt ovannämnda personer givna uppdrag hava

sedermera förlängts, senast genom beslut den 18 juni 1929 till den 1 juli

1930, varvid åt kanslirådet Carlsson uppdragits att jämväl vara ordförande

i nämnden.

Ifrågavarande nämnd har vid ett stort antal tillfällen hållit sammanträden

och därvid dryftat åtskilliga med statens isbrytningsverksamhet

förbundna frågor.

Statsisbrytarombud, vilkas funktion att utgöra mellanhand mellan trafikanter

och ledningen för Statsishrytaren förut angivits, hava i anslutning

till givna direktiv förordnats inom samtliga norrländska län med

följande stationsorter och verksamhetsområden:

ombudet i Gävle:

» » Sundsvall:

» » Härnösand:

» » Örnsköldsvik:

» » Holmsund:

» » Skelleftehamn:

» » Luleå:

Gävle och Söderhamns tulldistrikt,

Hudiksvalls och Sundsvalls tulldistrikt,

Härnösands tulldistrikt,

Örnsköldsviks tulldistrikt,

Umeå tulldistrikt,

Skellefteå tulldistrikt,

Piteå, Luleå och Haparanda tulldistrikt.

Ombuden i Gävle, Sundsvall, Skellefteå och Luleå äro hamnkaptenerna

i respektive hamnar. I Härnösand är konsuln Herman Ramström ombud,

i Örnsköldsvik kammarskrivaren i tullverket Robert Huss och i Umeå

(Holmsund) förvaltaren P. A. Nordgren.

Då isbrytarfartyg av statsverket förhyres, ingår, såsom tidigare omförmälts,

i ledningen jämväl å dylikt fartyg särskilt embarkerad ledare

för expeditionen. Denna ledare, som är att anse såsom statsverkets ombud

eller representant, har — enligt för honom utfärdad instruktion eller

i varje särskilt fall lämnade direktiv och i likhet med vad som i motsvarande

avseenden beträffande Statsishrytaren tillkommer chefen å detta

fartyg — att i detalj planlägga fartygets arbete och att lämna föreskrifter

rörande den ordning, i vilken olika fartyg till sjöss skola bispringas,

samt att ombesörja erforderlig förbindelse med ledningen och med fartyg,

som önska hjälp eller upplysningar. Såsom ledare å förhyrt isbrytarfartyg

har hittills ansetts lämpligt att utse officer vid flottan.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

Isbrytarsakkunnigas övervägande rörande, bland annat, den del av det

dem lämnade uppdraget, som rör organisationen av den statliga isbrytningsverksamheten,

grundar sig på en utav en av de sakkunniga, kommendören

N. E. Selander, verkställd och i en särskild promemoria sammanställd

utredning i ämnet. På grundval av denna utredning hade

kommendören Selander för sin del kommit till den slutsatsen beträffande

ledningens förläggning, att redan vad angår Statsisbrytarens verksamhet

under vanliga förhållanden, d. v. s. på Norrlandskusten, flera skäl talade

för en överflyttning av ledningen till annan myndighet än den, sorn för närvarande

utövade densamma, samt att en dylik åtgärd i vad anginge ledningen

av en mera omfattande isbrytningsverksamhet syntes få anses av

behovet mycket påkallad. Såsom alternativ härutinnan ifrågasattes antingen

handelsdepartementet eller ock någon under nämnda departement

hörande myndighet, i senare fallet lotsstyrelsen eller kommerskollegium.

I anslutning till denna promemoria och sedan denna delgivits såväl handelsdepartementet

som nämnda båda ämbetsverk hava överläggningar ägt

rum mellan representanter för å enda sidan departementet och ämbetsverken

och å andra sidan de sakkunniga.

De sakkunniga hava icke funnit det sätt, varpå ledningen för den

svenska statens isbrytningsverksamhet utövats, giva rum för några befogade

erinringar, varför ur denna synpunkt anledning till ändring i ledningens

nuvarande organisation icke synts de sakkunniga föreligga.

Det oaktat hava emellertid de sakkunniga funnit bland annat åtskilliga

praktiska skäl, vilka också i förutnämnda promemoria anförts såsom stöd

för omläggning av ledningens organisation, ganska starkt motivera en

dylik omläggning.

Det mest väsentliga skälet för att ordna ledningen på sätt hos oss blivit

gjort synes, av förarbetena att döma, hava varit att flottan redan före

Statsisbrytarens tillkomst för sina egna fartyg hade ett organ,. sjöförsvarets

kommandoexpedition, genom vars anlitande det av naturliga skäl

uppställda kravet hos ledningen på vana vid och förmåga att fatta snabba

beslut och att hastigt omsätta dessa i erforderliga åtgärder kunde tillgodoses

utan att några särskilda organisatoriska åtgärder behövde vidtagas.

Erfarenheten har emellertid visat, att den nya arbetsuppgift, som sålunda

pålagts sjöförsvarets kommandoexpedition, blivit mera omfattande

än som torde från början beräknats. Enligt vad förut siffermässigt belysts

påvilar sålunda kommandoexpeditionen under de tider isbrytningsverksamheten

pågår ett avsevärt arbete utan att densamma försetts med

någon som helst förstärkning av arbetskrafterna. Detta sakernas tillstånd

torde icke skäligen kunna i längden upprätthållas och skulle givetvis

bliva än skarpare framträdande i mån som isbrytningsverksamheten utvidgas.

Kompletterande organisatoriska åtgärder hava därför synts de sakkunniga

för varje fall redan på nu angivna skäl ofrånkomliga och därmed

bortfaller ett av de huvudskäl, som föranlett den nuvarande anordningen

med kommandoexpeditionen såsom central för ledningen av isbrytningsverksamheten.

Därtill kommer, att isbrytningsledningen bör vara organiserad med

särskild hänsyn även till sådana issituationer som de under början av

förra året inträffade. Härutinnan är följande att beakta.

Såsom av ovanstående redogörelse beträffande organisationen av isbryt
-

Isbrytarsakkunnigas

förslag.

(Den centrala

ledningen).

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

ningsledningen utomlands framgår, föreligger i fråga örn sättet för hänvändelse

från fartyg att erhålla isbrytarhjälp samt träffande av avgörande

i dylika frågor en rätt väsentlig skiljaktighet mellan de i Finland

och Danmark tillämpade systemen. I Finland träffas så gott som undantagslöst

beslut i här berört avseende av isbrytarbefälhavarna med ledning

av genom hamnkaptenerna direkt erhållna meddelanden angående hjälpbehövande

fartyg, under det att man i Danmark — utom i fråga örn fartyg,

som befinna sig inom respektive isbrytares verksamhetsområde —

med ledning av till isbrytarledningen ingångna framställningar sökt att

till sagda ledning koncentrera avgörandet angående lämnandet av hjälp.

Anledningen till berörda skiljaktighet torde få sökas däri att man i Finland

disponerar över ett jämförelsevis större antal isbrytare samt att

dessutom isförhållandena i de finländska farvattnen undergå en mer regelbunden

förändring än i de danska. Under det att de finska isbrytarn

fartygen sålunda i allmänhet kunna uppehålla sig inom för dem anvisade

områden, så länge sjöfarten därstädes över huvud taget kan pågå

under årstiden i fråga, tvingas man i Danmark, beroende bland annat

på de ständigt skiftande isförhållandena, att mycket ofta förlägga isbrytarna

till olika områden. Nu nämnda omständigheter föranleda givetvis,

att bedömandet av huruvida och vid vilken ungefärlig tidpunkt isbrytarhjälp

skall kunna lämnas lämpligen hör läggas i olika händer. Detta å

sin sida icke endast inverkar på sättet för överbringandet av för ändamålet

i fråga erforderliga meddelanden utan måste även komma att få ett

ganska stort inflytande på de olika isbrytarledningarnas verksamhet och

organisation. I samma riktning verka även vissa för varje land i övrigt

förefintliga säregna omständigheter, såsom bland annat antalet olika farleder,

i vilka sjöfart vintertid anses böra upprätthållas, samt i vilken

omfattning pågående sjöfart berör det egna landet eller endast är genomf

artstrafik.

Vad motsvarande förhållanden i Sverige angår torde man kunna säga,

att beträffande isbrytningsverksamheten på norrlandskusten tillämpas

ett system i här berört avseende, som närmast ansluter sig till det finska,

under det att man måste vara beredd på att, då det gäller isbrytningsverksamhet

på västkusten och Öresund, kunna — i överensstämmelse

med vad som gjordes vintern 1929 — övergå till användandet av ungefär

samma metod som i Danmark. Detta föranleder att ledningens organisation

i Sverige — åtminstone för närvarande — lämpligen bör göras

så pass smidig, att den kan anpassas efter rådande olika förhållanden i

de kustfarvatten, inom vilka statlig ishrytningsverksamhet för tillfället

pågår.

Det mäste i detta hänseende konstateras vara det utan gensägelse mest

ändamålsenliga, att i fall, då ledningen måste förflyttas från Stockholm

till annan plats, exempelvis till Köpenhamn i händelse av förutsatt

fortsatt samarbete med Danmark under eventuella ytterligare svåra issituationer

söderut, den som utövar den centrala ledningen själv kan

övertaga de uppgifter, som i ett sådant sakernas läge ankommer på den

svenska ledningen å den plats, dit densamma hör förflyttas. Med den

nuvarande kombinationen av chefsskapet för sjöförsvarets kommandoexpedition

och ledningen för isbrytningsverksamheten uppgives emellertid

härvid skola med hänsyn till föreliggande begränsade personaltillgång

inom flottan uppstå stora svårigheter att vid förflyttningen anskaffa

vikarierande personal. Örn också detta bleve möjligt, anses genom så
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Ar 234.

lunda framtvingade omplaceringar av befattningshavare arbetets bedrivande

sannolikt på flera olika tjänstgöringsplatser inom marinen hilva

lidande. .

Ett förhållande, som vidare i detta sammanhang torde bora tramtiailas,

är att ingående sakkunskap i fråga örn isbrytarfartygs verksamhet

ej alltid kan påräknas i sjöförsvarets kommandoexpedition. Personalens

därstädes förutvarande kunskap härutinnan har hittills i så man

kompletterats, att såväl chefen för nämnda expedition som detaljofficeren

å isbrytardetaljen medföljt Statsisbrytaren under dess vinterexpedition

kortare eller längre tid. Även örn på dylikt sätt inhämtad kännedom

örn fartygs framförande i is tillsammans med förut i allmänhet

förvärvat sjömanskap kan vara värdefull och måhända även tillfyllest

för här omhandlat ändamål, bör å andra sidan beaktas att —- beroende

på nödvändigheten av att inom flottan följa vissa grunder för kommenderingar

till olika befattningar — önskvärd kontinuitet på hithörande

område icke kail upprätthållas.

Örn alltså å ena sidan åtskilliga praktiskt organisatoriska skäl, vilka

sammanhänga direkt med den nuvarande organisationen av isbrytningsledningen,

tala för lämplig ändring härutinnan, motivera å andra sidan,

synes det de sakkunniga, jämväl hithörande ärendens egen beskaffenhet^

att dylik ändring tages under övervägande.

I avseende härå må till en början framhallas, att den isbrytningsverksamliet,

varom här är fråga, otvivelaktigt kan sägas under vanliga

förhållanden tjäna uteslutande handelssjöfarten och näringslivet och att

med hänsyn härtill skäl tala för att ledningen av verksamheten borde

utövas i handelsdepartementet eller i något annat statsorgan, som företräder

handelssjöfartens och näringslivets intressen och som äger allsidig

kännedom örn dessas krav. Hos ledningen måste sålunda förutsättas

insikt i största möjliga utsträckning örn den allmänna handelspolitiken,

landets export- och importbehov, post- och passageraretrafiken samt gällande

författningar angående handel och sjöfart, hamnväsendet m. m.

Dessa spörsmål måste givetvis beaktas redan vid bedrivandet av isbrytningsverksamheten

i de norrländska farvattnen, men de komma att —

frånsett fall av nöd — åtminstone tidvis bliva av förhärskande betydelse,

då det blir fråga örn handelssjöfartens upprätthållande i övriga farvatten

kring våra kuster, särskilt genom Öresund. Beträffande dylika med

den statliga isbrytningsverksamheten sammanhängande frågor saknas av

lätt insedda skäl erforderlig specialkännedom i sjöförsvarets kommandoexpedition.

För att sätta den nuvarande ledningen i stånd att tillbörligt

kunna beakta de krav, som ur nyssberörda synpunkter av olika intressenter

kunna ställas på en genom statens försorg bedriven isbrytningsverksamhet,

skulle visserligen vid ledningens sida kunna ställas en med hänsyn

därtill sammansatt statsisbrytarnämnd såsom rådgivande organ.

Men som förut antytts fordras av ledningen merendels snabba beslut och

tiden medgiver då icke att, innan avgörande vid alla olika tillfällen skola

träffas, sammankalla och höra nämnden. Även detta talar för att den

nuvarande ordningen för ledningens utövande — särskilt med hänsyn till

en mera intensiv isbrytningsverksamhet i de västra och södra farvattnen

— underkastas omorganisation.

Genom att frågor örn iiskande av anslag till Statsishrytarens drift- och

Underhållskostnader handläggas inom handelsdepartementet, under det

att ledningen äv fartygets verksamhet är förlagd till försvarsdeparte
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

mentet, kommer det att uppstå en som det vill synas mindre lämplig fördelning

av ansvaret för de för Statsisbrytarens drift erforderliga medlen.

Chefen för handelsdepartementet måste, såsom föredragande inför

Kungl. Majit i frågor angående äskande av nyssnämnda anslag, alltid

komma att hava intresse av att ledningen utövas på ett så ekonomiskt

ändamålsenligt sätt som möjligt. Hail har emellertid å andra sidan icke

tillfälle att utöva något inflytande på av ledningen företagna åtgärder

berörande fartygets drift, då beslut därutinnan som nämnts fattas på föredragning

av försvarsdepartementets chef i kommandoväg och sålunda

utan att chefen för handelsdepartementet eller någon hans representant

är närvarande. Visserligen kunna dylika driftsfrågor — såsom också

skett — före föredragningen under hand underställas chefen för handelsdepartementet,

men detta innebär otvivelaktigt en omgång vid ifrågavarande

ärendens behandling, som icke är ändamålsenlig och lämplig.

Överhuvud taget giver den nuvarande organisationen av ishrytningsledningen

ett intryck av splittring på många händer, vilken i längden

icke torde kunna tjäna saken till båtnad. Denna splittring synes hava

framträtt särskilt starkt under sistlidna vinters svårigheter, då ansvaret

för den aktiva isbrytningsverksamheten faktiskt var delat på tre håll,

nämligen handelsdepartementet beträffande kostnaderna för verksamheten

och förhyrning av viss materiel, sjöförsvarets kommandoexpedition

beträffande den ordinarie huvudledningen och dispositionen av viss annan

materiel samt slutligen den tillfälliga ledningen i Köpenhamn.

Vissa speciella skäl hava vid tidigare dryftande av frågan örn förläggningen

av ledningen för isbrytningsverksamheten andragits såsom stöd

för dess förläggande i omedelbar anslutning till en militär myndighet.

Det har sålunda framhållits, såsom en fördel med den nuvarande organisationen,

att Statsisbrytarens bemanning lyder under den myndighet,

som omhändcrhar dess ledning. Sedan emellertid fartygets besättningslista,

angivande bemanningens kvantitativa och kvalitativa sammansättning,

blivit fastställd samt föreskrifter utfärdats angående sättet för bemanningens

anskaffande, synes det skäligen likgiltigt örn den myndighet,

som utövar ledningen, jämväl har bemanningen sig underställd eller ej.

Såsom stod härför torde kunna omnämnas, att t. ex. kanonbåten Svensksunds

såväl bemanning som förvaltning omhänderhaves av flottans myndigheter,

under det att ledningen av dess verksamhet, då fartyget användes

såsom fiskeriinspektionsfartyg, i stort sett utövas av vederbörande

länsstyrelse. Denna anordning, som tillämpats i en mångfald år, lärer

icke hava visat sig medföra några som helst olägenheter utan torde

få anses lia funktionerat på ett tillfredsställande sätt.

Ett ytterligare skäl för bibehållande av ledningens nuvarande organisation

skulle måhända kunna anses ligga däri, att frågor rörande anordnandet

av den i samband nied en mer omfattande isbrytningsverksamhet

erforderliga isflygspaningen och föranstaltande av eventuellt biträde

vid denna verksamhet av flottans fartyg förberedas i sjöförsvarets kommandoexpedition

samt avgöras på föredragning av chefen för denna expedition.

Örn ledningen av isbrytningsverksamheten skulle anförtros åt

en försvarsdepartementet icke underlydande myndighet, bör emellertid

samma förfaringssätt för beordrandet av flygspaning och hjälp från flottans

fartyg alltjämt kunna tillämpas utan att, såvitt kan bedömas, några

störande moment eller svårigheter vid ledningens utövande därigenom

behövde uppstå. Flygförbanden respektive fartygen kunna ju — i ana
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majlis proposition Nr 234.

logi med vad som göres med kanonbåten Svensksund — ställas till vederbörandes,

i detta fall isbrytarledningens, förfogande då så anses lämpligt,

samt enligt de närmare bestämmelser, som angivas i av Kungl. Majit i

kommandoväg utfärdade instruktioner. En sådan anordning lärer vad

beträffar flygförbanden i allmänhet få anses önskvärd. Vad beträffar

flottans fartyg torde det böra bliva beroende på arten av den hjälpverksamhet,

som vid tillfället ifråga skall utövas, huruvida fartygen skola

ställas till isbrytarledningens förfogande eller direkt erhålla order av

vederböra»de sjöstyrkebefälhavare.

Då sålunda åtskilliga tungt vägande praktiska skäl, vilka torde vid en

utökad isbrytningsverksamhet göra sig än starkare påminta, liksom ärendenas

egen beskaffenhet tala för ett överförande av ledningen av den

statliga isbrytningsverksamheten till annan myndighet än Kungl. Majit

i kommandoväg samt några nämnvärda olägenheter härav, såvitt de sakkunniga

kunnat utröna, icke skulle behöva befaras göra sig gällande,

hava de sakkunniga funnit sig böra förorda åtgärder i sådant syfte.»

Efter att härefter hava uttalat, att man, vid övervägande av till vilken

myndighet ledningen i anslutning till förut anförda synpunkter lämpligen

borde förläggas, enligt de sakkunnigas mening endast hade att välja

mellan, å ena sidan, handelsdepartementet och, å andra sidan, något under

detta departement lydande centralt verk eller närmast antingen kommerskollegium

eller lotsstyrelsen, fortsätta de sakkunniga sålunda:

»Vid de undersökningar, som de sakkunniga verkställt, har det beträffande

samtliga dessa alternativ visat sig, att en överflyttning av ledningen

skulle kräva särskilda organisatoriska anordningar i form av

personalförstärkning. Departementets och nämnda centrala verks nuvarande

organisation och personalutrustning medgiva sålunda uppenbarligen

icke ledningens inordnande utan vidare i någon redan befintlig avdelning

eller byrå, utan måste i vilket fall som helst en särskild person

anlitas för det uppdrag, varom här är fråga. Liknande anordning torde,

såsom förut antytts, få anses ofrånkomlig även örn ledningen bibehölles i

försvarsdepartementet. Vid sådant förhållande och då genom ledningens

förläggande till handelsdepartementet flertalet trådar berörande den statliga

isbrytningsverksamheten skulle sammanföras på ett håll och en verkligt

effektiv centralisering av hithörande ärendens behandling åstadkommas

— något som ju däremot icke skulle bliva följden av ärendenas förläggande

till kommerskollegium eller lotsstyrelsen, enär ju även då en

liknande splittring på området som den för närvarande rådande skulle

föreligga, örn ock de näringspolitiska synpunkterna skulle kunna åtminstone

i förstnämnda fall komma till sin rätt — hava de sakkunniga

för sin del funnit övervägande skäl tala för ledningens överförande till

handelsdepartementet. Genom en dylik förläggning av den centrala ledningen

vinnes ock den fördel, som vid fortsatt samarbete med Danmark

beträffande isbrytningsverksamhet skulle ligga däri, att ledningen i de

båda länderna är organiserad enligt likartade grunder. De sakkunniga

förorda därför en organisationsändring i överensstämmelse med vad sålunda

angivits.

Möjligheten att vid en i enlighet härmed genomförd förläggning av ledningen

för isbrytningsverksamheten i ett departement realisera det viktiga

kravet på snabbhet beträffande fattande av beslut synes de sakkun
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

niga härvid kunna tillgodoses genom en anordning, i huvudsak överensstämmande

med den som sedan en tid tillämpats i kommunikationsdepartementet

beträffande den där inordnade s. k. luftfartsmyndigheten (se

bland annat § 2 i förordningen den 20 april 1928 (nr 85) med vissa bestämmelser

rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 (nr

383) om luftfart). Det torde emellertid ligga i sakens natur, att för här

ifrågavarande funktioner icke hör eller behöver inrättas en fullmaktsbefattning

utan allenast anvisas medel för erforderlig arvodesavlöning

till den som får sig anförtrott skötandet av de med den centrala ledningen

förbundna uppgifterna. Härigenom skulle större kostnader undvikas.

I enlighet med nu angiven utgångspunkt skulle i handelsdepartementet

inrättas en statens isbrytningsmyndighet, vars befogenheter och skyldigheter

skulle utövas av en därtill förordnad, arvodesavlönad tjänsteman,

förslagsvis benämnd marinassistent. Denna myndighet skulle anförtros

beslutanderätten i samtliga frågor, som hava mera direkt samband med

den löpande ledningen av isbrytningsverksamheten. I vissa närmare utstakade

fall skulle isbrytningsmyndigheten före besluts fattande rådföra

sig med isbrytarnämnden. 1 andra närmare angivna fall, då Kungl.

Maj:ts beslut måste förutsättas, skulle förekommande fråga i vederbörlig

ordning föredragas. Det närmare utformandet av bestämmelserna i ämnet

torde böra äga rum, sedan de av de sakkunniga sålunda och i övrigt

föreslagna riktlinjerna för organisationens gestaltning funnits böra godtagas,

och lämpligen genom medverkan av den, som sättes att utöva isbrytningsmyndiglietens

befogenheter, i samråd med den nuvarande ledningen.

Vid sina undersökningar rörande innehavare av den post, varom bär är

fråga, hava de sakkunniga ä ena sidan tänkt sig möjligheten av att annan

lämplig anordning därutinnan knappast skall visa sig i praktiken

realiserbar än att någon flottans officer beklädes med uppdraget, och å

andra sidan funnit vissa skäl mera direkt tala för att en dylik officer anförtros

detta uppdrag.

I förra hänseendet må anföras, att nied hänsyn till den starkt säsongartade

karaktären av bär ifrågavarande verksamhet det måste vara förenat

med särskilt framträdande svårigheter att förvärva någon civil person,

som samtidigt som han är lämplig för uppdraget över huvud taget kan

mot av sakkunniga här nedan föreslagen ersättning åtaga sig detsamma.

Skulle tillgång till dylik lämplig person visa sig förefinnas, torde Kungl.

Maj:t böra vara oförhindrad att för arvodesavlöningen begagna sig av så

stor del av det därför avsedda beloppet, som kan befinnas erforderligt,

dock att mer jin högst ifrågavarande belopp icke skulle få åtgå för år

räknat.

Vad åter angår de sakkunnigas nyss anförda åsikt, att vissa skäl direkt

tala för att en officer vid flottan anförtros ledningen så hänför sig detta

till en början därtill, att enligt de sakkunnigas förslag bemanningen av

isbrytarfartygen bör liksom hittills ske genom flottans försorg och att

förvaltningen av fartygen alltjämt bör anförtros åt marinförvaltningen.

Dessa senare omständigheter medföra, att vissa ärenden även hädanefter

skulle komma att behöva avgöras i kommandoväg. Samma person, som

utövar den centrala ledningen, skulle då, örn han Amre sjöofficer, kunna

vara föredragande i dessa kommandomål, varigenom en ur organisationssynpunkt

mycket lämplig centralisering uppnås. Därtill kommer, att

man med stor sannolikhet kan med anlitande aAT en officer A7id flottan,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

97

som i varje fall måste förutsättas vara fast anställd, räkna med större

möjlighet att upprätthålla den kontinuitet i ledningen, som ur alla synpunkter

måste anses nödvändig, i det att samma person torde kunna påräknas

föi ledningen under en längre följd av år. Vidare torde med en

dylik anordning vissa särskilda garantier vinnas med avseende å ledningens

frihet från större eller mindre bundenhet av särintressen. Beträffande

en officer vid flottan föreligger slutligen särskilt stora möjligheter

att bereda honom fyllnadsarbete hos någon av marinens i Stockholm

förlagda myndigheter i den mån isbrytningsledningen icke i full utsträckning

tager hans arbetsförmåga i anspråk.

Nu angivna synpunkter på frågan örn personvalet hava också varit för

de sakkunniga vägledande då det gällt att fastställa storleken av det arvode,

som bör vara förenat med posten såsom ledare. Detta arvode måste,

synes det de sakkunniga, utmätas nied hänsyn till nödvändigheten att bereda

Kungl. Majit erforderlig möjlighet att till ledningen förvärva ur

olika synpunkter fullt lämplig person. Vid sådant förhållande och med

utgångspunkt från vad nyss anförts beträffande olika utvägar för besättande

av posten såsom ledare hava de sakkunniga funnit ett belopp av

10,500 kronor, motsvarande avlöningen i 5:e lönegraden enligt försvarsväsendets

lönereglemente, böra kunna anses väl avvägt. Givetvis bör

dock Kungl. Majit vara oförhindrad att, därest officer vid flottan befinnes

böra anlitas och officer tillhörande lägre lönegrad än den nämnda må

befinnas lämplig, till ledare förordna dylik officer. Än vidare torde för

ifrågavarande ändamål kunna ifrågasättas att anlita officer på övergångsstat.

Visserligen finnas enligt vad som inhämtats endast sådana,

vilka frivilligt överförts, men det torde enligt vad som blivit upplyst

kunna räknas med att för ifrågavarande ändamål lämplig officer det oaktat

skulle kunna påräknas. Under sådana förhållanden synes en dylik utväg

i första hand böra tillgripas och skulle i så fall ovanberörda kostnader

för en del år framåt kunna inskränkas till de med inkallandet till

tjänstgöring av en övergångsstatsofficer förenade kostnaderna, eller förslagsvis

skillnaden mellan lönen på övergångsstat och lön efter G-ort uppgående

till i runt tal 3,700 kronor örn året. Med anledning härav torde

alltså böra utverkas riksdagens medgivande, att till grundarvode för den

föreslagna marinassistenten må av det för isbrytningsverksamheten anvisade

drift- och underhållsanslaget årligen anlitas ett belopp av högst

10,500 kronor, med beaktande av att, därest lämplig officer å övergångsstat

kan disponeras för ifrågavarande ändamål, befattningen såsom marinassistent

bör besättas med dylik officer.

Skäligheten av att, i händelse en officer vid flottan anförtros ledningen,

arvodet för hela året till denna bestrides av under tionde huvudtiteln för

isbrytarverksamheten anvisat drift- och underhållsanslag, kan enligt de

sakkunnigas mening icke sättas i fråga. I)e sakkunniga hava nämligen

utgått ifrån att flottans myndigheter skola tillhandahålla den biträdande

personal, som i vissa förekommande lall bliver erforderlig även under i

jämförelsevis normal omfattning bedriven isbrytningsverksamliet samt

vid mera exceptionella förhållanden bland annat färdledare på tilläventyrs

förhyrda fartyg och den ökade biträdespersonal i övrigt, som vid

sistnämnda tillfällen visat sig erforderlig. Härigenom skulle full kompensation

från flottans sida vara att påräkna för den extra arbetskraft,

som bleve representerad av marinassistentens ställande till marinens för
liihrtng

lill riksdagens protokoll 19110. 1 saini. 197 höft. (Nr 234.)

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

(Sfcatsisbrytar
nämnden).

(Statsisbrytar
ombud).

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

fogande under tider, då denne icke helt behövde ägna sig åt den statliga

isbrytningsverksamheten.

Fördelarna med den av sakkunniga beträffande ledningen av isbrytningsverksamheten

nu föreslagna anordningen kunna i stort sett sammanfattas

sålunda:

större smidighet i organisationen vinnes, framför allt genom större

möjlighet för Kungl. Maj:t att för uppdraget att leda verksamheten anlita

lämplig person;

handelssjöfartens intressen bliva i alla avseenden av mera direkt betydelse

för dessa intressen företrädda inom ett och samma departement,

vilket över huvud taget måste anses innebära en stor fördel och medföra

förenkling i arbetet;

ledningen kommer att befinna sig i det departement, där sakkunskap

kan påräknas beträffande näringsekonomiska frågor m. m.;

ansvaret för driftkostnaderna samlas till ett departement;

sjöfartens utövare och vederbörande representanter för näringslivet i

övrigt hava endast en myndighet att liänvända sig till ifråga örn den med

vintersjöfarten intimt förknippade isbrytningsverksamheten; detsamma

bliver förhållandet med representanterna för de utländska stater, med

vilka samarbete beträffande isbrytningsverksamheten i ett eller annat

avseende anordnats.

Statsisbrytarnämnden har utan tvivel under sin hittillsvarande verksamhetstid

och vid nuvarande organisation av ledningen för statens isbrytningsverksamhet

val fyllt den uppgift, som avsetts skola åvila densamma,

nämligen att i mån av behov tillföra den förvaltningsmyndighet, vilken

erhöll den närmaste ledningen för nämnda verksamhet, allsidig sakkunskap,

särskilt i vad det gällde bestämmandet i varje särskilt fall av

till vilken kuststräcka isbrytaren borde dirigeras.

De sakkunniga finna för sin del lämpligt, att den institution, nämnden

utgör, bibehålies i varje fall tills vidare och intill dess erfarenhet av den

föreslagna nya organisationen av den centrala ledningen föreligger.

Nämnden bör därvid bibehållas vid i huvudsak samma uppgifter, som

hittills åvilat densamma.

Det har under de gångna åren visat sig, att institutionen med statsisbrytarombud

är av stort värde för isbrytningsverksamhetens planläggning

och bedrivande, särskilt i vad angår införskaffande av härför erforderliga

upplysningar örn handelsfartygens förväntade ankomst till och

avgång från olika platser samt deras destinationsorter ävensom örn isoch

övriga väderleksförhållanden m. m. Än vidare kunna ombuden vid

vissa tillfällen lämpligen utnyttjas för förberedande av konvojer. De äro

därjämte för fartyg, som ligga i hamn och ämna sig till sjöss, en värdefull

förbindelselänk med isbrytarfartygen. Avsaknaden av dylika ombud

på lämpliga platser å Sveriges syd- och västkust under vintern 1929 visade

sig också medföra åtskilliga olägenheter.

De sakkunniga hava därför ansett sig böra upptaga till närmare omprövning

frågan örn åtgärder för åstadkommande av förordnanden av

statsisbrytarombud jämväl i dessa trakter. Vidare hava de sakkunniga

för närmare prövning beträffande ombudens befogenheter och ställning,

i övrigt genom vederbörande länsstyrelser införskaffat viss utredning.

Vad angår den förstnämnda frågan så finna de sakkunniga, att åtgärder

givetvis böra vidtagas i syfte att få till stånd förordnanden av

statsisbrytarombud på lämpliga platser å Sveriges syd- och västkust.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Beträffande härefter organisationen av den förevarande institutionen

och ombudens ställning m. m. så hava de sakkunniga funnit av den inkomna

utrednigen framgå, att någon anledning till ändrat innehåll av

de för isbrytarombuden utfärdade instruktionerna i stort sett icke torde

föreligga. Emellertid hava formerna för ombudens ersättning för utövandet

av deras funktioner liksom tydligen ock intresset för de föreliggande

uppgifterna och den omfattning, vari de olika ombudens tjänster

tagits i anspråk, ganska mycket växlat. Dessa förhållanden utvisa,

att institutionen ännu icke nått den stadga, som bort kimna förväntas,

och synes åtminstone i viss mån sammanhänga med att ombudens förordnande

genom vederbörande länsstyrelse inneburit en omgång, som i vissa

fall torde länt institutionen till men.

Isbrytarsakkunniga hava efter övervägande av olika på saken inverkande

omständigheter funnit sig böra föreslå sådan omläggning av institutionen,

att länsstyrelsernas befattning med förevarande angelägenhet

helt upphör och att det i stället anförtros åt handelskamrarna inom deras

respektive distrikt att efter samråd med isbrytningsledningen bestämma

de platser, där isbrytarombud böra finnas utsedda, samt att likaledes efter

samråd med isbrytningsledningen utse ombuden, sedan i händelse av behov

erforderliga garantier genom kammarens försorg skapats för respektive

ombuds ersättning för deras arbete utan trafikanternas betungande i

annan mån än så vitt angår ersättandet av direkta utlägg. Genom att på

sätt nu föreslagits det anförtros åt näringslivet självt att genom sina speciella

organ utan mellanhänder ordna den nu ifrågavarande angelägenheten

bör kunna påräknas, att inga svårigheter i fortsättningen komma

att förefinnas beträffande ordnandet av ombudens ersättning. Av samma

skäl och genom att institutionens vidare utveckling sker under intim kontakt

med isbrytningsledningen bör enligt de sakkunnigas mening institutionen

snart vinna den stadga, varförutan fullt gagn av densamma icke

kan förväntas.

I enhetlighetens intresse torde det böra ankomma på isbrytningsledningen

att efter hörande av vederbörande handelskammare fastställa instruktioner

för ombuden. Dessa instruktioner, för vilka de nu gällande

torde kunna tjäna till förebild, böra givetvis, så långt ej inom olika distrikt

föreliggande speciella förhållanden föranleda till annat, vara sinsemellan

överensstämmande för de olika distrikten.

Slutligen vilja de sakkunniga framhålla angelägenheten av att erforderliga

åtgärder vidtagas i syfte att på ett effektivt sätt för trafikanterna

tillkännagiva, å vilka platser isbrytarombud finnas utsedda och vilka som

därtill utsetts m. m. Ansvaret för att tillkännagivanden i nu ifrågavarande

hänseenden på lämpligt sätt komma till stånd torde böra åvila isbrytningsledningen.

Då isbrytarfartyg av statsverket förhyres, ingår, såsom förut omför- (Ledare för

mälts, i ledningen jämväl å dylikt fartyg särskilt embarkerad ledare. viss exPe
I

den över isbrytningsverksamheten vid rikets södra och västra kuster dltl0n-)

år 1929 genom handelsdepartementets och sjöförsvarets kommandoexpeditions

försorg utarbetade berättelsen framhålles, såsom förut nämnts,

bland annat att anordningen med särskild ledare å de förhyrda isbrytarfartygen

på grund av i berättelsen närmare angivna skäl visat sig av behovet

synnerligen påkallad.

De sakkunniga hava jämväl för sin del funnit nu angiven anordning

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

(Utövandet av

dispositionsrätten

över

Stockholms

stads »Isbrytaren

II».)

Statsisbrytarens

förvaltning

och underhåll

m. m.

ändamålsenlig och nödvändig, varför den synes böra även för framtiden

i förekommande fall komma i tillämpning.

I samband med olika spörsmål rörande ledningen för statens isbrytningsverksamhet

torde böra uppmärksammas frågan örn förfarandet vid

utövandet av statens dispositionsrätt över Stockholms stads »Isbrytaren

II».

Det torde enligt de sakkunnigas mening kunna ifrågasättas att till handelsdepartementet

överföra det åliggande, som för närvarande härutinnan

ankommer på försvarsdepartementet att ombestyra, nämligen att

träffa överenskommelse med Stockholms stads hamnstyrelse, då ifrågavarande

fartyg behöver disponeras av kronan för sjöfartens upprätthållande.

Enligt i det föregående omnämnt kontrakt (avtal) mellan kronan

och Stockholms stad skall för närvarande dylik överenskommelse träffas

mellan Kungl. Maj:t i kommandoväg och Stockholms stads hamnstyrelse.

Denna ordning tillämpades också såväl vintrarna 1922, 1924 och 1926 som

under sistlidet år, då isbrytaren behövde tagas i anspråk för statlig isbrytningsverksamhet.

Åtgärder för förhyrning under vintern 1929 av

övriga isbrytare, nämligen Norrköpings »Isbrytaren I» och ryska isbrytaren

»Lenin», träffades däremot genom handelsdepartementets försorg.

Att överenskommelse angående disposition för kronans räkning av

Stockholms stads »Isbrytaren II» skall träffas i kommandoväg torde i anslutning

till vad förut framhållits få tillskrivas den omständigheten, att

man vid nyssnämnda kontrakts uppgörande år 1913 tänkt sig, att »Isbrytaren

II» sannolikt huvudsakligen skulle komma till användning för

kronans räkning vid sådana tillfällen, då örlogsflottan hade behov av en

kraftig isbrytare. Att handelsdepartementet under den gångna vintern

träffade åtgärder för förhyrning av övriga isbrytare var å andra sidan

beroende på att frågan angående anskaffande av medel för bestridandet

av kostnaderna för dessa isbrytares expeditioner skulle handläggas av

nämnda departement. På samma sätt handlägges emellertid ärende ifråga

örn kostnaderna för förhyrning av Stockholms stads »Isbrytaren II»,

då densamma skall tagas i anspråk för sjöfartens säkerställande genom

statens försorg. Enär det torde få anses riktigast, att den som har att anskaffa,

erforderliga medel för förhyrningen också träffar närmare överenskommelser

beträffande villkoren för dylik förhyrning, synes sådan

förändring i ovanberört avtal mellan kronan och Stockholms stad böra

vidtagas, att överenskommelse med hamnstyrelsen angående disponerandet

av »Isbrytaren II» skall träffas genom försorg av handelsdepartementet

i de fall, då fartyget behöver disponeras av kronan för den allmänna

sjöfartens upprätthållande. Då själva förhyrningen torde kunna uppdragas

åt viss myndighet även örn samma myndighet icke utövar ledningen

av isbrytarens verksamhet, synes denna ändring av gällande avtal med

Stockholms stad kunna vidtagas oberoende av huruvida ledningens utövande

kommer att kvarbliva i försvarsdepartementet eller enligt de sakkunnigas

förslag anförtros åt handelsdepartementet.

I vad avser förläggandet av medelsförvaltningen och fartygets underhåll

till marinförvaltningen och flottans varv torde ur administrativ synpunkt

intet vara att erinra. Flottans varv lyder ju såsom känt i ekonomiskt

hänseende under marinförvaltningen, och att denna förvaltning

såsom ett centralt ämbetsverk i vad angår Statsisbrytarens skötsel och

underhåll är underställd Kungl. Majit i handelsdepartementet — ehuru
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

väl ämbetsverket eljest sorterar under Kungl. Majit i försvarsdepartementet

— lärer icke behöva medföra några som helst olägenheter.

Så vitt bekant har ej heller i avseende å sättet för fartygets förvaltning

hittills anledning förekommit att vidtaga någon ändring. Vad här förut

föreslagits rörande förläggningen av den centrala ledningen för statens

isbrytningsverksamhet utgör enligt de sakkunnigas mening icke heller

skäl för en sådan ändring.

Vad angår bedrivandet av själva underhållsarbetet torde en kortfattad

orientering först böra lämnas för den nyligen på försök organiserade s. k.

statsisbrytarberedskapen.

I den allmänna planen för Statsisbrytarens verksamhet angives bland

annat, att isförhållandena beräknas omöjliggöra sjöfart på hamnar Honom

Ålands hav från omkring den 10 februari till början av april samt

att Statsisbrytaren under denna tid avses vara förlagd i Stockholm. Då

det antogs, att fartyget härunder mera tillfälligtvis skulle komma att

utgå på expedition, ansågs denna omständighet böra utnyttjas för att i

någon mån nedbringa de årliga kostnaderna för Statsisbrytaren. Med avseende

fästat vid att under nämnda mellanperiod åtskilliga underhållsarbeten

behövde utföras örn bord samt framför allt med hänsyn till nödvändigheten

av att Statsisbrytaren därunder borde vara lätt tillgänglig

för den händelse nödläge på grund av rådande islorhållanden skulle uppstå

för fartyg till sjöss i andra farvatten än de norrländska, ansågs det

emellertid erforderligt att under nu nämnda tid hålla fartyget i en viss

beredskap samt att hava största delen av besättningen tjänstgörande ombord.

Till personalen under isbrytararbete utgående förmåner (s. k. sjötillägg

och sjöportion) ansågs likväl kunna indragas eller reduceras. Sedan

i sjöförsvarets kommandoexpedition utarbetats förslag till föreskrifter

i nu nämnd riktning och marinförvaltningen tillstyrkt detsamma, utfärdade

Kungl. Majit genom nådigt beslut den 20 januari 1928 ''Bestämmelser

för isbrytarberedskap’ att på försök tillämpas. Härigenom beräknades

kostnaderna för Statsisbrytaren under beredskapstiden kunna minskas

med omkring 4,500 kronor.

Å statsisbrytaren erforderliga underhållsarbeten utföras enligt för underhåll

av fartyg i allmänhet gängse principer. Sålunda utför fartygets

egen besättning under den tid, då fartyget är på expedition eller

ligger i ovan omhandlad isbrytarberedskap, i den mån tid och erforderlig

yrkesskicklighet finnes att tillgå, de för ett rationellt underhåll erforderliga

arbeten och mindre reparationer samt enligt flottans bestämmelser

efter vissa tidsintervaller återkommande pannrengöringar. Vid flottans

varv utföras, under den tid fartyget är upplagt (mitten av junimitten

av oktober), de underhållsarbeten av mera vidlyftig beskaffenhet,

vartill erfordras längre tid och framför allt speciell yrkesskicklighet, såsom

noggrann översyn av maskineriet, större reparationer i allmänhet,

dockning, bottenskrapning oell målning. Enligt inhämtad upplysning

hava sistnämnda underhållsarbeten låtit sig väl kunna utföras å flottans

varv utan att varvets drift i övrigt därigenom blivit störd.

Beträffande åter kostnaderna för ovanberörda arbete, som utföres å

flottans varv, har statsisbrytarnämnden i yttrande den 29 februari 1928

rörande av marinförvaltningen och kommerskollegium gemensamt framlagda

beräkningar över bland annat underhållskostnaderna för Statsisbrytaren

funnit sig ej kunna underlåta att uttrycka sin förvåning över

storleken av det till 50,000 kronor beräknade beloppet till det normala

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Majlis proposition Nr 234.

årliga underhållet etc. Detta belopp borde, såvitt nämnden kunde bedöma,

komma att betydligt underbjudas, därest enskilda varv finge tillfälle att

avgiva anbud å verkställande av ifrågavarande underhållsarbeten. Den

enskilda konkurrensen skulle för varje fall enligt nämndens mening icke

vara utan sin nytta i besparingssyfte.

I anledning av detta uttalande har marinförvaltningen den 9 oktober

1928 avgivit yttrande, vilket överlämnats till de sakkunniga för att tagas

under övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag. Såsom belysande

för bär berörd fråga återgives detta ämbetsverkets yttrande här

fullständigt. Yttrandet ifråga är sålunda av följande lydelse.

’De av kungl, marinförvaltningen gjorda beräkningarna å de årliga

drift- och underhållskostnaderna för Statsisbrytaren sluta å ett belopp av

302,000 kronor. Av nämnda belopp utgöra driftkostnaderna 240,000 kronor

och underhållskostnaderna 62,000 kronor, vilka sistnämnda fördela

sig med 50,000 kronor på det årliga normala underhållet och med 12,000

kronor i medeltal för år på periodvis återkommande större reparationer

av skrov och maskinerier. Stats! sbry tar nämnden framhåller hurusom

ovanberörda belopp, 302,000 kronor, vore ägnat att ingiva betänkligheter

samt enligt nämndens bestämda övertygelse kunde och måste avsevärt

nedbringas. I detta syfte framkastar nämnden bland annat möjligheten

av att underhållskostnaderna för Statsisbrytaren skulle kunna nedbringas

genom att på entreprenad utbjuda underhållsarbetena å fartyget till

enskilda skeppsvarv.

Med anledning härav vill ämbetsverket framhålla, att det är en väsentlig

skillnad mellan att avgiva anbud å vissa bestämda arbeten å ett fartyg

och att till ett bestämt pris åtaga sig dess underhåll med ut- och avrustningsarbeten.

Intet privat varv lärer heller kunna avgiva anbud på underhåll

av Statsisbrytaren i dess helhet, utan att ett sådant anbud, innan underhållsarbetena

avslutats, kommer att åtföljas av anspråk på ersättning

för tilläggsarbeten av oberäknelig omfattning. Ämbetsverket vill i detta

sammanhang meddela, att varvschefen vid flottans station i Stockholm

satt sig i förbindelse med det enda större civila skeppsvarv, som finnes

i Stockholm, nämligen Finnboda varv, för att erhålla anbud å årets underhållsarbeten,

men att detta varv förklarat sig icke kunna lämna något

dylikt anbud, vilket ju även var att förutse, då arbetena redan voro påbörjade

å flottans varv. Men även ett följande år torde, för den händelse

arbetena skulle utbjudas å entreprenad, av skäl, som ovan anförts, svårigheter

att erhålla ett bindande anbud föreligga. Uppmärksammas bör

också, att den tid, som torde komma att stå till buds för underhållsarbetenas

utförande, inskränker sig till allra högst 4 månader, en omständighet,

som ytterligare är ägnad försvåra infordrande av anbud för arbetenas

utlämnande på entreprenad. Ett sådant förfarande tager nämligen

en avsevärd tid i anspråk.

Vidare vill ämbetsverket framhålla, att underhållet av ett fartyg naturligen

kan ske på olika sätt. Man kan underhålla det väl, och underhållskostnaderna

bliva höga, men fartygets och maskineriets livslängd

blir också hög. Detta är det vid flottan tillämpade systemet, och man

torde med säkerhet kunna påstå, att flottans fartyg icke skulle, såsom

vissa hava gjort, kunnat uppnå en ålder av både 40 och 50 år, fortfarande

i förhållandevis gott tillstånd, för såvitt icke underhållet blivit påkostat

på sätt som varit fallet. Man kan också underhålla ett fartyg mindre

väl, men den givna följden blir då, att dess livslängd blir kort.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Det är vanligt beträffande nybyggda fartyg, att underhållskostnaderna,

beroende på erforderliga ändringar och kompletteringar, de allra första

åren bli jämförelsevis höga för att därpå under ett par år sjunka

något och så åter mer och mer stiga i höjden i den mån materielen slites.

Det är därför icke omöjligt att, medan underhållskostnaderna tor

Statsisbrytaren hittills uppgått till fullt 50,000 kronor per budgetar, det

under innevarande och de närmast följande åren kan komma att uppsta

någon besparing på sagda summa, men det är lika säkert att förutse, att

sagda summa snart nog därefter kommer att åter uppnås och antagligen

överskridas. För att icke brist på medel skall fördröja isbrytarens färdigställande

i rätt tid, måste därför underhållskostnaderna beräknas med

en viss marginal. Med hänsyn tagen till de under ifrågavarande fartygs

användning förekommande långvariga forceringarna och tidtals dygnslånga

perioderna av ständigt återkommande maskinmanövrar samt därav

följande stora testning på skrov och maskineri synas icke heller underhållskostnaderna

vara onormalt höga. De äro exempelvis mindi e än

det normala årliga underhållet för en lia klass undervattensbåt.

Statsisbrytarnämnden har gjort en jämförelse med Stockholms stads

Isbrytaren II. Kungl, marinförvaltningen har sig icke bekant, till vilka

belopp underhållskostnaderna för detta fartyg uppgått, men kan icke

underlåta att framhålla, att nämnda fartyg vanligen är på expedition

några dagar i sänder under sammanlagt ett par veckor årligen, medan

Statsisbrytaren är rustad omkring 8 månader av året och därunder till

större delen av tiden är i aktiv verksamhet, tidtals flera manadei i oavbruten

följd. När Statsisbrytaren under den tid den är rustad icke ahlinder

gång, ligger den alltid i hög beredskap, klar att avgå efter 1 å 2

timmar. Motsvarande förhållande äger icke rum beträffande Isbryta
ren

II. , n ,

Nämnden har i övrigt icke angivit, på vilka grunder den bygger sina

uttalanden beträffande de nuvarande kostnaderna för underhållet. Den

har blott anvisat en väg för deras nedbringande genom anlitande av den

enskilda konkurrensen, vilken väg dock, såsom ovan framhållits, enligt

ämbetsverkets förmenande icke kommer att leda till det avsedda målet.

Då emellertid marinen icke har något som helst intresse av att bibehålla

arbetet med Statsisbrytarens underhåll, har kungl, marinförvaltningen

för sin del icke något att erinra mot att underhållet av fartyget ordnas

på annat sätt än hittills varit fallet. Men detta bör i så fall icke ske för

ett år i sänder utan för så lång tid, minst 5 år, att de skadliga följderna

av eventuella besparingar, som kunna hava ernåtts under ett eller annat

år genom undanskjutande av erforderlig översyn och reparation, ma

hava fått tillfälle att under de följande åren göra sig fullt märkbara.

Erfarenheten får sedan utvisa, vilket sätt för ordnandet av fai tygets underhåll

som i längden blir bäst oell billigast.’

Givetvis kan i anslutning till vad marinförvaltningen framhållit icke

ifrågakomma, att i största allmänhet Statsisbrytarens underhåll under

visst år utbjudes på entreprenad till enskilda skeppsvarv. Då emellertid

något sådant icke torde vara av nämnden avsett, synes nämndens förslag,

såsom de sakkunniga uppfattat detsamma, böra tagas under omprövning.

Det av nämnden föreslagna förfarandet torde kunna tillgå så,

att i samband med fartygets uppläggning efter avslutad expedition en

specificerad plan uppgöres över de underhållsarbeten, som kunna linnas

erforderliga och måste utföras vid varv samt därför icke lämpligen

s. 104 Kontrollera mot PDF

Bemanningen

å statens isbrytarfartyg.

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

kunna utföras av ombord anställda eller tillfälligt anlitade firmor eller

personer, jämte anvisningar i fall av behov å sättet för sådana arbetens

utförande. På grundval av denna specifikation med anvisningar skulle

anbud infordras. Skulle sedermera under arbetets gång ytterligare underhållsarbeten

visa sig erfordras, borde dylika arbeten bliva föremål

för de särskilda överenskommelser eller anordningar, som i varje särskilt

fall befinnas lämpligast.

De sakkunniga finna därför statsisbrytarnämndens uppslag böra för

framtiden vid ordnandet av Statsisbrytarens underhåll komma i betraktande

åtminstone försöksvis och i den utsträckning, som kan befinnas

praktiskt utförbart och ekonomiskt fördelaktigt.

Beträffande vissa underhållsarbeten å statens isbrytarfartyg hava de

sakkunniga funnit det av praktiska skäl vara en lämplig utväg att för

dessas bestridande behålla ombord under den tid, sådant fartyg är upplagt,

en viss mindre personalkontingent. Samtidigt som denna personal

sålunda kan utföra sådana underhållsarbeten, vartill eljest annan, för

materielen i viss mån främmande personal måste anlitas, vinnes genom

att personalen i fråga kan hållas anställd hela året större möjligheter

att undvika mer eller mindre täta ombyten å vissa för isbrytarfartygens

drift betydelsefulla förhandsposter. Man torde kunna utgå ifrån att den

merkostnad, som dylik årsanställning medför, mer än väl uppväges av

minskade kostnader för underhållet.»

Nästa spörsmål, som av de sakkunniga behandlats, är frågan örn bemanningen

å statens isbrytarfartyg. I avseende härå anföra de sakkunniga

följande:

»I det betänkande den 31 januari 1924, vari särskilt tillkallade sakkunniga

förordade anskaffandet för statens räkning av ett isbrytarfartyg,

föreslogs såsom förut nämnts, bland annat, att fartyget skulle bemannas

med personal från örlogsflottan. Det framhölls, att omkostnaderna för

ett dylikt fartygs drift borde, i vad anginge personalens avlöning, bliva

de minsta möjliga örn fartyget bemannades på detta sätt. De sakkunniga

utgingo från den förutsättningen, att personal från flottan utan ökning

av flottans personalstater funnes att tillgå för ändamålet i fråga,

och upptogo därefter i sin beräkning över avlöningskostnaderna endast

de särskilda förmåner, vilka — utöver landavlöning — ansåges böra utgå

under tjänstgöringen ombord å Statsisbrytaren i likhet med vad fallet

är vid tjänstgöring å flottans fartyg. Dessa förmåner äro sjötillägg samt

för officerare och underofficerare mässpengar (fri kost) och för manskapet

åtnjutande av sjöportion i stället för landportion (förorsakande viss

kostnadsökning) samt slutligen för en del underofficerare, tjänstgörande

såsom uppbördsmän, s. k. uppbördspenningar.

I av kommerskollegium och lotsstyrelsen gemensamt avgivet utlåtande

över de sakkunnigas förslag framhölls, att detsamma syntes ämbetsverken

i hög grad förtjänt av beaktande. Marinförvaltningen och chefen

för marinstaben uttalade i sitt gemensamma utlåtande den 20 februari

1924 bland annat, att, då fartygets användning torde bliva av tillfällig

natur, syntes någon ökning av flottans personalstater icke bliva erforderlig

för ifrågavarande ändamål.

Sedan 1924 års riksdag fattat beslut i överensstämmelse med de sak
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

kunnigas förslag, bestämdes genom nådigt brev den 29 januari 1926, dels

att Statsisbrytaren skulle bemannas med personal från flottan samt att

denna personal under tjänstgöring å sagda fartyg skulle åtnjuta enahanda

förmåner, som enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkomme

dylik personal under tjänstgöring å flottans fartyg, dels att den del av

dessa förmåner, som motsvarade avlöning oell naturaunderhåll vid landtjänstgöring,

skulle bestridas från vederbörligt anslag under fjärde huvudtiteln,

samt att återstående delen skulle avföras å tionde huvudtitelns

anslag till drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg. Genom

nyssnämnda nådiga brev föreskrevs jämväl att beträffande den ekonomiska

förvaltningen och tjänsten i övrigt ombord å isbry tar fartyget

skulle i tillämpliga delar gälla vad i reglemente för marinen vore föreskrivet.

I sedermera den 31 augusti 1927 av marinförvaltningen avgivet förslag

angående regleringen av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel,

avdelning III, sjöförsvaret, för budgetåret 1928/1929 anfördes, bland annat,

följande:

''Visserligen uttalade kungl, marinförvaltningen och chefen för marinstaben

i gemensamt underdånigt utlåtande den 20 februari 1924 rörande

den av sagda års isbrytarsakkunniga föreslagna isbrytaren att, då fartygets

användning torde bliva av tillfällig natur, någon ökning av flottans

personalstater icke syntes bliva erforderlig, men chefen för marinstaben

framhöll å andra sidan i skrivelse den 19 oktober 1925 med förslag

till besättningslista för sagda isbrytare, bland annat, att nyssnämnda

utlåtande den 20 februari 1924 grundade sig på vid tillfället i fråga gällande

personalstater, och att, då dessa genom statsmakternas beslut år

1925 blivit reducerade, förhållandena i viss mån ändrats, samt erinrade

att, då de nya staterna voro ytterligt knappt beräknade, kunde det, särskilt

örn fartyget behövde utsändas på expedition under flera veckor, visa

sig oundgängligen erforderligt att för här omhandlat ändamål öka personalkadrerna

inom vissa av flottans kårer. Då såsom erfarenheten visat

Statsisbrytarens besättning bör kunna beräknas tillgänglig för fartygets

bemannande i stort sett under tiden oktober—juni, blir såsom ovan framhållits

en personalökning erforderlig, för att det även framdeles skall

kunna vara möjligt att bemanna sagda fartyg med flottans personal.’

Av Statsisbrytarens bemanning ansågs, med hänsyn till vad statsisbrytarnämnden

därom uttalat, att en av de två kommenderade officerarna

borde vara reservofficer, samt framhölls, att medel borde beredas

för att möjliggöra inkallandet till tjänst av lämplig sådan officer. Vad

anginge behovet av underofficerare och flaggkorpraler (10 stycken) borde

detta behov tills vidare direkt eller indirekt kunna tillgodoses genom inkallande

i erforderlig utsträckning av till övergångsstat tvångsvis överförda

underofficerare och med avseende å manskapet (31 man) syntes det

möjligt att trots den knappa personaltillgången kunna besätta 4 manskapsbefattningar

med matroser från flottan. I fråga örn den övriga personalen,

nämligen 1 kapten (fartygschef) och 1 löjtnant (kommenderad

officer) samt 27 man, föreslog marinförvaltningen, att flottans personalstater

från och med budgetåret 1928/1929 skulle ökas med dessa bestälningar.

I det till proposition nr 196 till 1928 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

anförde chefen för försvarsdepartementet, att han icke ansåg sig

hava anledning tillstyrka marinförvaltningens nyss berörda förslag örn

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

Jämförelse

mellan civil

och militär

bemanning ur

kostnadssynpunkter.

utökning av flottans personalstater, enär cliefen för handelsdepartementet

framdeles skulle komma att framlägga förslag örn avlåtande av proposition

till samma års riksdag angående, bland annat, frågan örn Statsisbrytarens

bemanning. 1 proposition nr 198 till nyssnämnda riksdag föreslog

också Kungl. Majit på chefens för handelsdepartementet föredragning

viss åtgärd i nu nämnt hänseende, dock endast i vad avsåg ovanberörda

reservofficer samt manskapsbernanningen. Beträffande reservofficeren

beräknades sålunda medel för avlönande av en dylik officer under

sammanlagt 8 månader. I fråga örn manskapsbernanningen tillstyrktes

att på försök pröva ett av chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition

i sådant avseende avgivet förslag. Detta förslag gick ut på, att

manskapsbernanningen skulle tillgodoses på så sätt, att för erhållande

av yrkesutbildat manskap från flottan skulle så vitt möjligt av den varje

höst s. k. avgående klassen mot åtnjutande av samma avlöning m. m.,

som förut uppburits, anställas erforderligt antal man (14 stycken) under

en tid av 8 månader (i stället för såsom eljest under en tid av minst ett

år). I den mån nämnda antal icke på dylikt sätt kunde erhållas, skulle

yrkesutbildat civilt manskap förhyras. I övrigt avsågs manskapsbemanningen

att fyllas med i tjänst varande värnpliktiga (17 stycken), av vilken

anledning flottans värnpliktskontingent borde ökas med visst antal.

För nu nämnda ändamål beräknades i förutberörda proposition erforderliga

medel under anslaget till bestridande av drift- och underhållskostnader

för statens isbrytarfartyg. Detta anslag blev av 1928 års riksdag

anvisat, utan att riksdagen hade något att erinra mot den föreslagna

anordningen i fråga örn manskapsbernanningen. Erforderligt antal värnpliktiga

har på administrativ väg tillförts flottan. Liknande åtgärder

som de nyss angivna beträffande Statsisbrytarens bemanning hava av

statsmakterna träffats jämväl för budgetåret 1929/1930.

I anslutning till meddelade bestämmelser består Statsisbrytarens bemanning

alltså för närvarande av fartygschefen (kapten vid flottan) och

2 kommenderade officerare, därav en reservofficer, 10 underofficerare

eller flaggkorpraler samt manskap, uppgående till 31 man. Då man icke

lyckats anställa fullt antal manskap, på sätt ovan angivits, hava för innevarande

år 3 man, radiomatroser och 1 eldare (dykare), måst lämnas

från flottan samt 2 man, kockar, förhyras.

Det de sakkunniga anbefallda bedömandet av frågan örn bemanningen

å statens isbrytarfartyg torde i främsta rummet avse spörsmålet örn fartyget

fortfarande bör bemannas genom flottans försorg eller huruvida

bemanningen bör vara civil.

Härutinnan spelar enligt de sakkunnigas mening kostnadernas storlek

vid anlitande aAr det ena eller det andra alternativet en mycket framträdande

roll.

För att få en överblick över hur det med de olika slagen av bemanning

skulle ställa sig i sådant avseende hava inom sakkunniga verkställts

ingående undersökningar.

Vad först angår den nuvarande Statsisbrytaren hava undersökningarna

grundats på kvalitativt i båda fallen så lika besättningsstyrkor som möjligt

men beträffande antalet man på att besättningsstyrkan med civil bemanning

skulle kunna vara två man mindre än den med militär bemanning.

Därjämte har det, med hänsyn till vad tidigare anförts rörande

lämpligheten av att för underhållet hava en viss kontingent årsanställd

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

personal, förutsatts, att för dylikt ändamål erfordras viss, i såväl ena som

andra fallet lika stor personal anställd året örn, samt att löneförmåner för

den övriga bemanningen, även örn den utgöres av militärpersonal, böra beräknas

för 8 månaders anställning. Lönebeloppen hava beträffande militärpersonalen

beräknats med ledning av för närvarande gällande avlöningsreglementen

samt för civilpersonalen i huvudsak enligt för den s. k.

medeltonnagegruppen för handelsflottan gällande kollektivavtal. Lönekassör

för den militära personalen och motsvarande för den civila hava

valts med hänsyn till den ålder och yrkesskicklighet, som personalen i

stort sett ansetts böra inneha.

Med sålunda angivna utgångspunkter hava kostnaderna för civil bemanning

å Statsisbrytaren ansetts kunna i runt tal beräknas uppgå till

113.000 kronor.

Kostnaderna för Statsisbrytarens bemanning med i huvudsak militär

sådan är för närvarande beräknad till 66,400 kronor, vilket belopp emellertid,

med hänsyn till att flera flaggkorpraler och värnpliktiga än tidigare

beräknats numera ingå i fartygets besättning i stället för underofficerare

och stamanstäld manskap, kan minskas med 3,400 kronor till

63.000 kronor. I nämnda belopp ingå förmåner under sjökommendering

för samtlig personal, förmåner i övrigt för allt manskap, såväl stam- eller

förhyrda som värnpliktiga, samt dessutom avlöning för en reservofficer.

Det är emellertid icke detta belopp, 63,000 kronor, som bör ställas upp

till jämförelse med nyssnämnda beräknade kostnader för civil bemanning.

Enligt vad i det föregående påvisats finnas nämligen vad angår avlöningskostnaderna

för Statsisbrytarens bemanning erforderliga medel upptagna

på tionde huvudtitelns anslag för bestridande av dylika kostnader

endast för en reservofficer och allt manskap under 8 månader, men däremot

icke för bestridande av avlöningskostnaderna vare sig för de båda

stamofficerarna, d. v. s. fartygschefen och den ene av de båda kommenderade

officerarna, eller för underofficerarna (flaggkorpralerna) och slutligen

ej heller för någon underhållspersonal under den tid fartyget är

upplagt. Kostnader i motsvarande avseenden äro däremot inräknade i

nyss angivet belopp, 113,000 kronor, för civil bemanning.

För besättande av de båda stamofficersbefattningarna å Statsisbrytaren

måste därför anlitas stamofficerare från flottan utan att några beställningar

(löner) för sådant ändamål finnas upptagna i de jämlikt 1925 års

försvarsbeslut fastställda staterna. Av dessa båda befattningar bör emellertid

enligt vad som inhämtats för den officer, som bestrider chefsbefattningen,

flottan tills vidare kunna erhålla ersättare genom inkommendering

till tjänstgöring av en kapten på övergångsstat. Någon ersättare

för den andra befattningen (löjtnantsbefattningen) finnes däremot icke

att tillgå på övergångsstat. Till följd härav uppstår, under den tid Statsisbrytaren

är rustad (8 månader), motsvarande brist på viss tjänstgöringsplats

vid flottan. — För fyllandet av behovet av underofficerare

(flaggkorpraler) finnes än så länge erforderligt antal underofficerare på

övergångsstat endast vad angår underofficerare (3 stycken) tillhörande

andra avdelningar jin maskinavdelningen, men däremot icke i fråga örn

maskinunderofficerarna (7 stycken).1 Även örn övergångsstaten medräknas,

uppgives nämligen förefintligt antal maskinister (donkeyman) ej

täcka flottans eget behov. Enligt uppgift förekommer sålunda en rätt

1 Av dessa avses 2 illgöras av 1''laggkorpraler med befallning, som i huvudsak motsvarar

befallning som donkeyman inom handelsflottan.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

avsevärd brist för fyllandet av varvens behov av dylik personal oell på de

rustade fartygen finnas under innevarande vinter sammanlagt 11 vakanser

bland maskinisterna (donkeyman). — Till underhållet slutligen har

måst anlitas uteslutande flottans egen militärpersonal eller å varvet anställda

civila arbetare.

Under förutsättning att för fartygets bemanning fortfarande skall avses

personal från flottan, är det i anslutning till vad sålunda anförts därför

erforderligt, att i kostnaderna för fartygets bemanning inräkna kostnaderna

för landavlöning för en stamanställd löjtnant eller omkring

5,500 kronor, kostnaden för inkallandet av en kapten och tre underofficerare

(icke maskinister) å övergångsstat till tjänstgöring under 8 månader,

omkring 2,500 kronor, samt medel för att under 8 månader kunna förhyra

sju maskinister (donkeyman) eller omkring 18,200 kronor. Visserligen torde

— i förbigående sagt — med hänsyn till nödvändigheten att i viss utsträckning

använda med Statsisbrytarens maskineri m. m. förtroget folk

högst fyra förhyrda maskinister (donkeyman) kunna tjänstgöra på sagda

fartyg. Såsom en tillfällighetsutväg skulle, intill dess föreliggande behov

av maskinister kan bliva fyllt vid flottan, emellertid även de övriga kunna

förhyras och då avses att på lämpliga tjänstgöringsplatser (såsom å

logementsfartyg o. d.) ersätta flottan tillhöriga maskinister (donkeyman),

vilka därigenom bleve frigjorda antingen för kommendering direkt å Statsisbrytaren

eller ock för att på annan tjänstgöringsplats frigöra för sagda

fartyg lämplig personal.

Kostnaderna för anställning under ytterligare 4 månader av den för

underhållet erforderliga personalen skulle — i anslutning till vad som

beräknats i förut berörda uppgift över kostnaderna för civil bemanning

— förslagsvis avse avlöning under nämnda tid till 2 maskinister (tills

vidare förhyrda), en eldarkorpral och en däckskorpral samt 4 värnpliktiga.

Dessa kostnader kunna i avrundat tal beräknas till 5,000 kronor.

I den för underhållet erforderliga personalen skulle därjämte, till motsvarighet

mot vad som beräknats för civil bemanning, ingå en däcksunderofficer.

Med hänsyn till att övergångsstaten anses kunna lämna tillgång

till dylik underofficer, skulle emellertid i detta sammanhang kostnad härför

behöva beräknas med allenast 270 kronor. Sammanlagda kostnaderna

för nu ifrågavarande underhållspersonal kunna alltså beräknas till omkring

5,300 kronor.

Kostnaderna för i det föregående berörda 17 värnpliktiga äro för närvarande

å tionde huvudtiteln inräknade i Statsisbrytarens driftanslag

med i runt tal 8,000 kronor. Dessa senare kostnader skulle emellertid statsverket

under alla förhållanden få vidkännas. Då därtill kommer, att

dessa värnpliktiga under sin tjänstgöring å Statsisbrytaren torde få anses

bibringas sådan övning och utbildning, som i krigstid skulle komma att

utnyttjas sannolikt huvudsakligen i försvarsväsendets tjänst, böra kostnaderna

för desamma belasta fjärde huvudtitelns anslag, detta så mycket

hellre som någon nedräkning av detta anslag med hänsyn till dessa

värnpliktiga enligt erhållen upplysning ännu icke verkställts. För erhållande,

vid de nu ifrågavarande beräkningarna, av en exakt uppgift på

statsverkets verkliga merutgifter i förhållande till kostnaderna för civil

bemanning böra alltså nämnda kostnader fråndragas det för den militära

bemanningen eljest beräknade beloppet.

I anslutning till vad sålunda nämnts böra kostnaderna för i huvudsak

militär bemanning för närvarande beräknas till (63,000 + 5,500 + 2,500 +

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 109

18.200 + 5,300 — 8,000 =) 86,500 kronor. Såsom jämförelsesiffror kunna

alltså angivas

för civil bemanning................................................................. 113,000 kronor

» militär » .........................‘............................................. 86,500 »

vilket utvisar merkostnad för civil bemanning å 26,500 kronor.

Bemanning genom flottans försorg medför sålunda en rätt avsevärd

kostnadsbesparing i förhållande till civil bemanning, ehuruväl för den

senare beräknats två man mindre än för den förra.

Då det gäller att organisera bemanningen å den nuvarande statsisbrytaren

kan man i anslutning till vad förut framhållits utgå från att full

bemanning i stort sett erfordras under omkring 8 månader varje år och

en viss mindre del i och för underhållsarbeten under de övriga 4 månaderna.

Man har sålunda i detta fall någorlunda bestämda utgångspunkter

för att på ett så ekonomiskt sätt som möjligt ordna lämplig bemanning

för fartyget. Vid tillkomsten av en ny statsisbrytare ställa sig

emellertid förhållandena härutinnan annorlunda. Därvid har man sannolikt

att alltjämt räkna med full bemanning under 8 månader för den

ena statsisbrytaren. Vad åter angår den andra av isbrytarna är det, med

hänsyn till bristande erfarenhet, icke möjligt att nu exakt bedöma i vilken

utsträckning denna kommer att tagas i bruk. Man måste tydligtvis

utgå ifrån att den icke kommer till användning med samma regelbundenhet

som den förra och ej heller i samma omfattning. Det är emellertid

nödvändigt att vid beräkningarna utgå från en genomsnittlig användning

av densamma. Med utgångspunkt från de skäl, som enligt det föregående

motivera en ny statsisbrytare, anse de sakkunniga det vara säkrast

att för den andra av statsisbrytarna räkna med en genomsnittlig användning

årligen av åtminstone två månader. Nu nämnda omständigheter

måste givetvis utöva inflytande på organisationen av fartygets bemanning.

Isbrytarsakkunnigas beräkningar härutinnan hava i stor utsträckning

måst äga rum, redan innan de sakkunniga haft tillfälle att taga definitiv

ställning till frågan örn det nya fartygets maskineri. Såsom utgångspunkt

för dessa beräkningar beträffande den erforderliga bemanningens

storlek har valts det av de sakkunnigas expert utarbetade alternativ I,

d. v. s. ett fartyg av ungefär följande storlek och utrustning: deplacement

4.200 ton; antal hästkrafter vid forcering 9,000; propellerångmaskiner 3;

eldrum 2 med förbindelse dem emellan; ångpannor, oljeeldade, 6.

För ett dylikt fartyg, som torde böra antagas komma att under den

tid det är på expedition utöva en mycket intensiv verksamhet, synes följande

bemanning böra beräknas (benämningar å civil personal äro, då

de avvika från de militära benämningarna, angivna inom parentes):

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts propositio7i Nr 234.

Civil

Militär

befälhavare.................................................................... 1 1

officerare (styrmän) .................................................... 3 4 3 4

maskinunderofficerare eller flaggkorpraler (maskinister

eller donkeymän) ....................................... 9 9

däcksunderofficerare eller flaggkorpraler (båtsmän) 2 1 2

redogörare, tillika sjukvårdskonstapel (1. stewart) 1 12 1 12

däcksmanskap, korpraler (matroser)........................ 2 2

» , meniga (lättmatroser eller jungmän) 8 vpl. 8

radiotelegrafister ........................................................ 3 3

maskinrumseldare, korpraler (smörjare) ................ 2 6 6

» , meniga » ................ 4 vpl. 4

eldrumseldare, korpraler (eldare, förhandsmän)... 4 4

» , meniga ( » , akterhandsmän) 2 vpl. 2

kockar ......................................................................... 3 3

hovmästare (2. stewart) ............................................ 1 1

» (mässpojkar).......................................... 1 vpl. 2

timmerman.................................................................... 1 vpl. 35 — 35

51 (därav

16 vpl.) 51

I förhållande till den nuvarande Statsisbrytarens bemanning skulle detta

innebära en ökning av:

Militär Civil

officerare (styrmän) ........................................ 1 1

maskinister ........................................................ 2 2

maskinrumseldare (smörjare) ........................ 2 2

eldrumseldare (eldare) ................................... 2 2

lättmatroser........................................................ — 2

Summa 7 9

Beträffande den beräknade ökningen torde följande böra framhållas.

I fråga örn officerarna (styrmännen) har det å den nuvarande Statsisbrytaren

vid flera tillfällen visat sig mycket knappt med endast två officerare,

vilka under jämförelsevis långa tider hava måst gå vakt örn

vakt, d. v. s. vara i tjänstgöring 12 timmar örn dygnet. Detta har emellertid,

örn än med olägenhet, kunnat låta sig göra vid det förhållandet,

att fartyget dock tidtals varit stillaliggande, under vilken tid tjänstgöringen

kunnat bliva av lindrigare art. Beträffande den här ifrågavarande

nya statsisbrytaren har det ansetts tillrådligt utgå från, att då

detta fartyg vore på expedition detsamma skulle vara i så gott som oavbruten

verksamhet under flera veckor, kanske månader i en följd. Under

sådana omständigheter har det synts erforderligt att räkna med tre officerare

(styrmän). — Vad angår maskinisterna och maskinrumseldarna

(smörjarna) är ökningen förorsakad av tillkomsten av ytterligare en maskin.

Eldrumseldarna böra ökas, enär pannorna ökats från 4 till 6. —

Däcksmanskapet har för den civila bemanningen ansetts böra beräknas

1 Varav en dykare och en timmerman.

’ Varav en dykare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

till samma antal, som beträffande motsvarande bemanning förekommer

på den nuvarande Statsisbrytaren; detta med anledning av den nya isbrytarens

något större dimensioner samt med avseende fästat vid arbetets

intensitet.

Med hänsyn dels till fartygets underhåll dels till nödvändigheten av

att hava tillgång till viss med fartygets manövrerande och materielens

skötsel väl förtrogen personal måste det räknas med nödvändigheten av

viss fast årsanställd personal, under det att den övriga personalen bör

anställas allenast för den tid, varunder fartyget tages i bruk.

Den årsanställda personalens storlek har vid beräkningarna för såväl

alternativet med bemanning genom flottans försorg som för alternativet

med helt civil bemanning tillmätts med hänsyn tagen till de osäkerhetsmoment,

som äro förbundna med förefintlig möjlighet att vid behov erhålla

tillfredsställande personal för utfyllande av besättningen. Vid de

undersökningar, som härutinnan verkställts genom under hand gjorda

förfrågningar hos ett flertal statliga myndigheter och enskilda personalorganisationer,

har visserligen framgått, att för närvarande jämförelsevis

goda utsikter torde förefinnas att genom på hösten träffade personliga

avtal säkerställa sig för att under den tid, januari—mars, inom vilken

nu ifrågavarande behov kan beräknas komma att uppstå, erhålla tillgång

på erforderlig och i stort sett lämplig personal. Beträffande viss

personal synas emellertid redan nu föreligga en del svårigheter och för

framtiden äro givetvis möjligheterna i nu ifrågavarande hänseende i allmänhet

rätt osäkra, beroende som de i hög grad äro särskilt av det allmänna

läget på arbetsmarknaden. Då den verksamhet, som utövas av

en statsisbrytare, kräver duglig, arbetsvillig och fysiskt tränad personal

med hänsyn såväl till arbetets art i och för sig som till de krav, vilka

från det allmännas sida ställas på en statlig hjälpverksamhet för sjöfartens

behöriga upprätthållande under issvårigheter, mana nu anförda omständigheter

till att icke beräkna den årsanställda delen av besättningen

alltför knappt. Då även vid bemanning genom flottans försorg det är

nödvändigt att i viss utsträckning räkna med förhyrd civil besättning,

gälla nu anförda omständigheter båda alternativen för besättningens anställande.

Den årsanställda delen av besättningen har i beräkningarna ansetts

böra enligt respektive alternativ bestå av 1 uppbörds- respektive förste

(över)maskinist, 2 maskinister i övrigt, 1 flaggkorpral respektive donkeyman,

3 eldare respektive smörjare och eldare samt 1 däckskorpral respektive

matros, alltså 8 man. Av dessa beräknas enligt respektive alternativ

5 man, nämligen 1 uppbörds- respektive förste (över)maskinist, 1 maskinist

i övrigt, 2 eldare samt en däckskorpral respektive matros, vara erforderliga

för fartygets underhåll, då detta är upplagt, under det att återstående

delen av de årsanställda, 3 man, skulle kunna användas till annat

arbete. Underhållspersonalen å en ny statsisbrytare har ansetts kunna

begränsas till förenämnda 5 man, i stället för å den nuvarande Statsisbrytaren

till 9, enär tiden för underhållet under uppläggning beträffande

den förra blir betydligt längre jin beträffande den senare. Vad överhuvud

taget storleken av don beräknade årsanställda besättningen beträffar

tordt'' del vara av intresse att uppmärksamma, att för t. ex. den lettländska

statsisbrytaren Krisjanis Valdemars, som har en besättningslista

av 54 man, äro årsanställda icke mindre än 21 man. Med hänsyn

såväl härtill som till den otvivelaktigt stora vanskligheten att låta med

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

fartyget jämförelsevis oerfaren tillfälligt anställd bemanning omhänder - hava så pass dyrbar materiel torde den ovan beräknade årsanställda besättningen

böra betraktas såsom ett oundgängligt minimum. Med en

mindre årsanställd besättning har nämligen ansetts icke kunna erhållas

trygghet för att fartyget vid förefallande behov skulle kunna användas

även under från första början påfrestande förhållanden.

De verkställda beräkningarna rörande bemanningen å en ny oljeeldad

statsisbrytare grunda sig i övrigt beträffande löneklasser, lönebelopp m.

m. på i huvudsak samma förutsättningar, som i det föregående angivits

för motsvarande kostnader för den nuvarande Statsisbrytarens bemanning.

Vid alternativet med bemanning genom flottans försorg har utgångspunkten

varit, att befälhavaren jämte den årsanställda delen av personalen

är militär och att av den övriga personal, som vid isbrytarens användning

måste anlitas, 16 äro värnpliktiga samt att man med hänsyn

till nödvändigheten att nedbringa antalet årsanställda och därmed kostnaderna

måste räkna med att i övrigt anlita särskilt förhyrd personal, i

den mån icke militär personal på övergångsstat kan stå till förfogande.

Liksom vid de tidigare anförda beräkningarna rörande kostnaderna för

militär bemanning av den nuvarande Statsisbrytaren har ansetts beträffande

de värnpliktiga berättigat att, då kostnaderna för dessa i alla händelser

skulle drabba statsverket, icke taga dessa kostnader — uppgående,

i vad angår sådana under landtjänstgöring, till i runt tal 2,000 kronor —

i beräkning beträffande alternativet med bemanning av den nya statsisbrytaren

genom flottans försorg. Slutligen har beaktats, att enligt

upplysning skulle för den nya statsisbrytarens bemanning eller ock för

utbyte å andra tjänstgöringsplatser vid flottan i och för frigörande därstädes

av för ändamålet lämplig personal kunna av till övergångsstat

överförd personal disponeras 1 befälhavare (kapten) och 2 underofficerare

(skeppare och redogörare) under 3 månader samt 1 underofficer

(styrman) under 2 månader. Med hänsyn härtill hava kostnaderna för

denna personal ansetts böra tagas i beräkning allenast i vad angår de

med inkallande till tjänstgöring av nämnda personal förenade utgifterna

för statsverket.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts skulle en jämförelse mellan

kostnaderna för rent civil bemanning och kostnaderna för bemanning

genom flottans försorg av en ny oljeeldad statsisbrytare (på expedition

under genomsnittligt 2 månader årligen) ställa sig sålunda:

för civil bemanning..................................................................... 59,000 kronor

» militär » ........................................................................ 46,300 »

vilket utvisar merkostnad för civil bemanning å ............... 12,700 kronor

Liksom fallet befanns vara beträffande nuvarande Statsisbrytaren

skulle sålunda för en ny oljeeldad statsisbrytare vara att räkna med en

icke obetydlig kostnadsbesparing med bemanning genom flottans försorg

vid jämförelse med rent civil bemanning.

Förestående undersökningar grunda sig, såsom förut nämnts, på antagandet

att den nya statsisbrytaren skulle erhålla oljeeldat ångmaskineri.

De sakkunniga hava emellertid av skäl, som tidigare framhållits,

för sin del givit bestämt företräde för ett fartyg med diesel-elektriskt

maskineri.

Besättningen för en statsisbrytare enligt detta alternativ synes i för
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 113

hållande till vad förut angivits beträffande ett oljeeldat isbrytarfartyg

av motsvarande storlek, såsom här nedan framgår, kunna minskas med

11 man eller sålunda från 51 till 40 man. Med hänsyn härtill och till den

väsentliga driftkostnadsbesparing beträffande bränsleåtgången, som är

att förvänta av en isbrytare med diesel-elektriskt maskineri, torde det,

såsom förut påvisats, få tagas för givet, att efter anskaffandet av ett dylikt

fartyg, det blir detta fartyg, som kommer att regelmässigt användas i

motsvarande utsträckning som den nuvarande Statsisbrytaren och detta

senare fartyg allenast i den omfattning, nämligen genomsnittligt två

månader om året, som här förut beräknats för ett nytt oljeeldat isbrytarfartyg.

Fördelarna ur kostnadssynpunkt med bemanning genom flottans försorg

måste emellertid i huvudsak bliva enahanda vid anskaffande av ett

dylikt med diesel-elektriskt maskineri försett fartyg och med nyss angiven

kombination av fartygens användning.

Vid sina undersökningar rörande den ena eller den andra bemanningsformens

företräden hava emellertid de sakkunniga funnit även andra förhållanden

än kostnadernas storlek kunna inverka på valet härutinnan.

Vid en jämförelse mellan civil och militär bemanning har beaktande ansetts

även böra ägnas åt utsikten att i de särskilda fallen erhålla med

den speciella tjänsten å isbrytarfartyg möjligast väl förtrogen personal

ävensom möjligheterna att i de olika fallen framför allt vid förhandsposternas

besättande kunna upprätthålla erforderlig kontinuitet.

I det förra hänseendet bör beträffande särskilt ett med diesel-elektriskt

maskineri försett fartyg uppmärksammas, att det med säkerhet kan räk

nas med betydligt större svårigheter att för dess maskinbemanning erhålla

kompetent och eljest lämplig civil personal än att erhålla sådan genom

flottans försorg, där på området specialutbildad personal finnes. Ett

anlitande av helt civil bemanning å detta fartyg skulle otvivelaktigt

komma att medföra en viss utökning av antalet årsanställd personal och

därigenom öka bemanningskostnaderna.

Beträffande frågan örn den erforderliga kontinuiteten har statsisbrytarnämnden

understrukit behovet av att ombyten, särskilt å befälhavareoch

övermaskinistbefattningarna, ej ägde rum alltför ofta. Härutinnan

och i vad särskilt angår förhandsposterna torde kunna sägas, att, så vitt

ej alldeles särskilda förhållanden inträffa, detta krav bör på ett fullt nöjaktigt

sätt kunna tillgodoses, örn bemanningen utgöres av militärpersonal.

Detta möjliggöres framför allt av den omständigheten, att officerarna

och underofficerarna måste förutsättas vara fast anställda vid flottan,

varjämte i tid bör kunna utbildas ersättare, som nied största sannolikhet

också böra kunna disponeras för statens isbrytarfartyg då så erfordras.

Sålunda bör beträffande befälhavare- och de viktigaste under - officersbefattningarna kunna påräknas, att personalen å dessa befattningar

kan kvarstå under ett flertal år och att ombyte icke verkställes

utan att de nytillträdande dessförinnan haft tillfälle att behörigen sätta

sig in i arbetet ombord. Därmed torde de väsentligaste kraven på tilip

rätthållande av kontinuitet kunna anses fyllda. Det torde emellertid i

detta sammanhang böra erinras örn att det i betraktande av arbetets art

å ett statens isbrytarfartyg givetvis måste anses som ett önskemål att i

största möjliga utsträckning kunna på frivillighetens viig besätta ovan

lii lif Ulff lill riksdagens /irol oko!! 1930. 1 anini. 197 hafi. (Sr 23b.) K

Jämförelse

mellan civil

och militär

bemanning ur

andra än kostnadssynpunkter.

s. 114 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning:

av jämförelse

mellan

civil och militär

bemanning.

114 Kungl. Martts proposition Nr 234.

berörda befattningar och att detta tvivelsutan till stor del är beroende

på den avlöning och andra förmåner, som erbjudas.

Hur det beträffande upprätthållande av önskvärd kontinuitet skulle

komma att ställa sig, därest bemanningen utgjordes av civil personal, är

svårt att bedöma. Det torde likväl kunna förmodas, att det i allmänhet

ej bleve lätt att erhålla några som helst garantier, vilka möjliggjorde

upprätthållandet av nödig kontinuitet på de förliandsposter, som vore

avsedda att bestridas av personal anställd under endast 8 månader. I

många fall skulle väl detta knappast kunna åstadkommas, med mindre

något vederlag kunde erbjudas. Därmed skulle emellertid kostnaderna

för personalen i här berört fall komma att ökas.

Under alla förhållanden bör det anses synnerligen önskvärt att förfoga

över en viss reserv för att kunna tillgripa, örn trångmål i ett eller

annat avseende skulle komma att uppstå. Det kan till och med ifrågasättas,

huruvida utan en dylik reserv och utan erfarenhet angående icke

årsanställd bemannings rekrytering tillräcklig säkerhet alltid skulle komma

att förefinnas för att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna utöva

den hjälpverksamhet varom här är fråga. Med användande av viss årsanställd

militär personal och under förutsättning att marinens myndigheter

komma att handhava båda isbrytarna, bör emellertid en dylik reserv

finnas inom betydligt närmare och säkrare räckhåll, än örn fartygen

omhänderhades av annan myndighet oell helt och hållet bemannades

med civil personal. Man bör nämligen i förra fallet, örn svårigheter skulle

uppstå att erhålla för vissa befattningar erforderlig specialutbildad personal,

som en nödfallsåtgärd kunna anlita den utvägen att låta förhyrd

personal på vissa enstaka, mindre betydelsefulla befattningar vid flottan

(å logementsfartyg o. d.) ersätta militär personal, vilken sålunda

kunde frigöras för kommendering på statsisbrytare eller för utbyte å

annan lämplig tjänstgöringsplats. Med hänsyn till det jämförelsevis

ringa antal ett dylikt utbyte skulle komma att gälla samt att detsamma

skulle förekomma endast vid enstaka tillfällen bör detta sätt att då så

oundgängligen erfordras tillgodose isbrytares bemanning med lämplig

personal enligt inhämtade upplysningar kunna tillgripas utan allt för

allvarliga olägenheter för tjänsten vid flottan.

Vidare är att beakta, att, under den tid isbrytarfartyget icke användes,

den del av den årsanställda personalen, som icke kräves för fartygets

underhåll, bör i händelse av militär bemanning kunna utan svårighet beredas

full sysselsättning inom respektive tjänstegrenar vid flottan, under

det att åter beträffande årsanställd civil personal en del svårigheter i

fråga om personalens fulla utnyttjande sannolikt skulle göra sig gällande.

Såsom en sammanfattning av vad ovan anförts i fråga örn en jämförelse

mellan å ena sidan militär bemanning, i vissa avseenden kompletterad

med civil personal, och å andra sidan fullständigt civil bemanning

torde böra framhållas,

att den förra ur kostnadssynpunkt ställer sig fördelaktigare än den

senare;

att viss specialutbildad personal för diesel-elektriskt maskineri lättare

erhålles genom flottans försorg än på annat håll;

att, då lämplig icke årsanställd bemanning ej kan erhållas, tillfredsställande

nödfallsåtgärder lättare kunna tillgripas, örn fartyget har militär

bemanning och i övrigt omhänderhaves av marinens myndigheter;

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

samt att det med militär bemanning under den tid, då isbrytare icke

är på expedition, bör lättare kunna ordnas fullt effektivt arbete för

den del av årsanställd besättning, som icke erfordras för fartygets underhåll.

Slutligen bör framhållas, att det av naturliga skäl icke kan komma i

fråga att bemanna det ena av statens isbrytarfartyg med helt civil personal

och det andra genom flottans försorg, utan böra båda fartygen bemannas

efter samma utgångspunkter.

På grund av vad sålunda anförts förorda de sakkunniga, att statens

isbrytare även hädanefter bemannas genom flottans försorg.

Såsom av det föregående framgår hava de sakkunniga beträffande den

nuvarande Statsisbrytarens bemanning icke räknat med någon annan

förändring än som sammanhänger med årsanställning av viss personal

för bestridande av fartygets underhåll under den tid, detsamma är upplagt.

I en av statsisbrytarnämnden den 21 juni 1928 till chefen för handelsdepartementet

avlåten skrivelse, vilken jämte kommerskollegii däröver

avgivna yttrande överlämnats till isbrytarsakkunniga för att vid

fullgörande av deras uppdrag tagas under övervägande, har emellertid

framhållits, att viss minskning av Statsisbrytarens bemanning borde kunna

genomföras under förutsättning att tjänsten ombord å fartyget i möjligaste

mån omlades i enlighet med vad som gäller för handelsflottans

fartyg.

För tillförlitligt bedömande av denna fråga skulle det ur vissa synpunkter

erfordras en på längre tids tjänstgöring ombord å olika slag av

isbrytarfartyg grundad allsidig erfarenhet angående arbetets bedrivande

å dessa fartyg. Det torde emellertid vara möjligt att på ett för här ifrågavarande

ändamål tillfredsställande sätt kunna bilda sig en uppfattning

beträffande den föreliggande frågan genom att verkställa en jämförelse

i kvantitativt avseende mellan besättningarna å Statsisbrytaren och å

andra isbrytarfartyg.

I nedanstående tabell hava därför besättningsstyrkorna samt vissa på

bemanningens storlek inverkande faktorer sammanförts för en del i Östersjön

förekommande statliga isbrytarfartyg, som avses att kunna användas

för havsisbrytning. Örn också andra omständigheter än de, som i tabellen

kunnat angivas, såsom fartygets byggnadssätt och maskinella utrustning

samt utsträckningen av de farvatten, där isbrytarverksamhet

av respektive fartyg bedrives, utöva inflytande på besättningens storlek,

böra likväl de lämnade uppgifterna giva en ganska god vägledning för

bedömande av spörsmålet i fråga.

Ifrågasatt

minskning av

Statsisbrytarens

bemanning.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Isbrytare

■

Brutto-

tonnage

Maskinstyrka

vid före. ind.

hästkr.

Bemanning

sammanlagt

antal man

Kol- eller

oljeeldning

Lenin (Ryssland) ..............................

3 789

8 000

113

kol

Suur Töll (Estland)...........................

2 391

6 200

68

»

Krisjanis Valdemars (Lettland)............

1 932

5 200

54

>

Sampo (Finland) ...........................

1 339

3 000

43 (45)1

*

Tarm o » ...........................

1 574

3 850

43 (45)1

»

V nima » ...........................

1 510

4 100

44 (46)1

Jääkarhu » ...........................

2 622

9 200

47 (49)1

olja

Statsisbrytaren .................................

1 777

6 000

44

»

Isbjörn (Danmark) .....................

979

2 900

31

kol

Lillebjörn » .....................

678

1 800

27

»

Beträffande särskilt inverkan på bemanningens storlek av kol- eller

oljeeldning torde böra erinras om, att, ehuruväl oljeeldning å ett fartyg

otvivelaktigt bör medföra viss minskning av eldarpersonalen, kan denna

minskning i förevarande fall rent numerärt sett icke bliva synnerligen

stor, beroende på att eldarnas i eldrummen antal över huvud taget är

ganska litet. Sålunda medför en minskning på 38 procent endast en vinst

på 2 eldare, nämligen från 6 till 4. Användandet på ett fartyg av olja

såsom bränsle underlättar givetvis eldarnas arbete men medför å andra

sidan för besättningen i dess helhet den olägenheten, att fartyget i fråga

i och för komplettering av oljeförrådet endast under några timmar, ungefärligen

en gång i månaden, behöver uppsöka hamn, under det att ett

koleldat fartyg nödsakas att omkring en gång i veckan ofta under ett

helt dygn bliva stillaliggande för kolning, vilket har till följd att besättningen

på det koleldade fartyget kan erbjudas något mera vila än besättningen

på det oljeeldade. Särskilt vid en jämförelse med de finska

isbrytarfartygen torde dessutom böra framhållas, att Statsisbrytarens

verksamhetsområde är i förhållande till de finska fartygens merendels

av betydligt större utsträckning, medförande för Statsisbrytaren i och

för sig mera gång till sjöss under oavbruten tid.

Bland annat synas nu nämnda förhållanden nied fog kunna antagas

föranleda, att den svenska Statsisbrytarens verksamhet måste bliva av

förhållandevis intensiv art. Örn man nu med detta som bakgrund verkställer

en jämförelse mellan de i ovanstående tabell lämnade uppgifterna,

så synes därav framgå, att Statsisbrytarens besättning i stort sett bör

kunna anses normalt avvägd och till och med — särskilt med hänsyn till

fartygets verksamhetsområde — i vissa fall rätt avsevärt mindre än besättningarna

på andra i tabellen angivna fartyg.

Då det vid en jämförelse mellan Stockholms stads ''Isbrytaren II’ (bruttotonnage

= 1,651; maskinstyrka = 4,000) och Statsisbrytaren (1,777 respektive

6,000) vid vissa tillfällen framhållits, att den förra med sina 29 man

har en betydligt mindre bemanning än den senare (44 man), torde ha förbisetts

— förutom att dessa fartygs maskinella anordningar och utrustning

i övrigt i en del avseenden äro rätt olika — framför allt att farty
1

Siffrorna inom parentes angiva ökning med 2 radiomatroser för möjliggörande i likhet

med å Statsisbrytaren av ständig radiopassning under längre tids expedition.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

^ens ordinarie verksamhet är av väsentligt olika art. ''Isbrytaren II’ :s

arbete är så gott som uteslutande förlagt till Stockholms skärgård och

havsbandet samt utföres merendels endast under dagen. Statsisbrytaren

har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till havs, där arbetet pågår dygnet

runt och ofta nog flera veckor i sträck. Då ''Isbrytaren II’ under

vintern 1929 var i mera oavbruten verksamhet än eljest, visade det sig

också oundgängligen erforderligt att förstärka dess bemanning. Befälhavaren

å detta fartyg har i skrivelse till chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition

meddelat, att fartygets besättningslista måste vid havsisbrytning,

då arbetet merendels pågår även under natten, ökas från 29

till 41. Därest fartyget i likhet med Statsisbrytaren saknat förbindelse

mellan eld- och maskinrum, hade besättningsnumerären behövt ökas

till 42. Även härav framgår, att Statsisbrytaren med hänsyn till fartygets

maskinstyrka nr. m. icke torde kunna anses överbemannad. Då det

dessutom från dem, som haft ansvaret för Statsisbrytarens skötsel och

drift, efter allvarligt beprövande framhållits, att någon reduktion av fartygets

bemanning icke låter sig vidtagas med mindre isbrytarverksamheten

därigenom skulle bliva lidande, synes vad sålunda anförts giva vid

handen, att Statsisbrytarens nuvarande besättning ej lämpligen bör minskas.

I samma riktning uttalar sig jämväl kommerskollegium i ovanberörda

yttrande över statsisbrytarnämndens skrivelse i denna fråga.

Då såväl de finska isbrytarfartygen, vilka närmast likna Statsisbrytaren,

som även Stockholms stads ''Isbrytaren II’ hava civil bemanning,

torde tjänsten å dessa fartyg kunna antagas bedrivas i ungefärlig överensstämmelse

med å handelsfartyg gängse principer. En jämförelse mellan

omnämnda fartygs besättningsstyrkor torde sålunda tyda på icke

allenast, såsom ovan framhållits, att Statsisbrytarens besättning i och för

sig kan anses lämpligt avvägd utan jämväl, att man endast skulle kunna

vinna en mycket obetydlig minskning i Statsisbrytarens besättning genom

att tjänsten ombord å detta fartyg, såsom statsisbrytarnämnden ifrågasatt,

i möjligaste mån omlades i enlighet med vad som gäller för handelsflottans

fartyg. Det torde för övrigt beträffande denna fråga och i

anslutning till vad kommerskollegium i sitt förutberörda yttrande därom

uttalat böra erinras örn de vanskligheter, vilka skulle uppstå genom

att ombord på ett av örlogsflottans myndigheter och under deras ansvar

handhaft samt med flottans personal bemannat fartyg delvis tillämpa

laitinen å handelsfartyg. Detta främst beroende därpå, att vid örlogs

flottan utbildad personal endast undantagsvis känner till denna rutin.

Om det sålunda av andra skäl än vinnande av en jämförelsevis obetydlig

minskning i besättniläslistan möjligen skulle befinnas lämpligt att övergå

till att på Statsisbrytaren tillämpa rutinen på handelsfartyg, torde

man nog samtidigt böra övergå till att använda civil bemanning i stället

för militär. Detta skulle emellertid, som förut påvisats, förorsaka ökad

kostnad i stället för, såsom statsisbrytarnämnden avsett, en minskning

i densamma.

Isbrytarsakkunniga hava på i huvudsak nu angivna skäl funnit sig

icke böra, i annan mån än som förut angivits, förorda några förändringar

för närvarande beträffande Statsisbrytarens bemanning.

Ett realiserande av isbrytarsakkunnigas tidigare om förm alda förslag,

att viss personal å den nuvarande Statsisbrytaren borde i oell för bestridande

av underhållsarbeten anställas å fartyget, under tiden för dess uppläggning,

skulle, som förut nämnts, medföra en kostnadsökning av i runt

Statsisbrytarens

tiri flodh

underhållsanslag.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Kostnaderna

för bemanningen

av två

staten tillhöriga

isbrytarfartyg.

(Två

oljeeldade

fartyg).

(Det ena fartyget

försett

nied dieselelektriskt

maskineri, det

andra med

oljeeldat ångmaskinen).

tal 5,800 kronor, varmed det under tionde huvudtiteln uppförda anslaget

till drift- oell underhållskostnader för statens isbrytarfartyg skulle kunna

tänkas höra ökas. Emellertid var huvudsyftet med denna anordning att

nedbringa kostnaderna för fartygets underhåll. Redan med hänsyn därtill

att sålunda dessa kostnader måste kunna beräknas bliva minskade med

minst nämnda belopp, bör tillkomsten av underliållsbemanningen icke

föranleda någon ändring av omförmälda anslag.

Vad de sakkunniga tidigare anfört rörande nödvändigheten av att i

kostnaderna för Statsisbrytarens bemanning inräkna landavlöning för

en stamanställd löjtnant eller i avrundat tal 5,500 kronor, kostnaden för

inkallande av viss personal å övergångsstat till tjänstgöring under 8 månader

eller omkring 2,500 kronor samt medel för att under 8 månader

kunna förhyra sju maskinister (donkeymän) eller 18,200 kronor kunde

ock tänkas böra föranleda en ökning redan nu av nyssnämnda anslag

med motsvarande belopp eller sammanlagt 26,200 kronor, varjämte ett realiserande

av de sakkunnigas tidigare omnämnda förslag rörande inrättande

av en statens isbrytningsmyndighet möjligen borde medföra en ytterligare

ökning av anslaget med härför avsett belopp, högst 10,500 kronor.

Vid bedömande av frågan örn det erforderliga anslagets storlek

torde emellertid till en början böra beaktas, att vad de sakkunniga anfört

till stöd för att i ifrågavarande kostnader icke inräkna det belopp

av i runt tal 8,000 kronor, som motsvarar kostnaderna vad landavlöningen

angår för 17 värnpliktiga, borde föranleda en minskning av anslaget

med nämnda belopp. Då vidare, såsom de sakkunniga förut framhållit,

flaggkorpraler och värnpliktiga numera ingå i bemanningen till större

antal än tidigare beräknats, medförande en kostnadsbesparing av 3,400

kronor, borde ifrågavarande anslag även minskas med detta belopp. Därtill

kommer att, på sätt den å sid. 42—43 intagna sammanställningen rörande

omkostnaderna för Statsisbrytaren utvisar, dessa kostnader visat

en tydlig tendens till nedgång, beroende närmast på minskade utgifter

för bränsle. Med hänsyn till nu anförda omständigheter torde någon ökning

av förevarande anslag icke behöva i nu föreliggande sammanhang

ifrågasättas.

Av vad isbrytarsakkunniga förut anfört framgår, huru kostnaderna

för bemanning genom flottans försorg av statens isbrytarfartyg skulle

stidla sig, därest det nya fartyget bleve anskaffat i enlighet med det av

ingenjören von Sydow utarbetade alternativ I med oljeeldat kolvångmaskineri

och användes endast under en kortare tid av året. Dessa kostnader

beräknas för den nuvarande Statsisbrytaren till 86,500 kronor och

för den nya statsisbrytaren till 46,300 kronor allt för år räknat.

Därest, såsom de sakkunniga förorda, det nya fartyget blir försett med

diesel-elektriskt maskineri och till följd härav i det föregående för sådant

fall förutsatt kombination av fartygens användning kommer till stånd,

skulle fartygens bemanning genom flottans försorg, i huvudsaklig anslutning

till de grunder, som de sakkunniga tidigare angivit, komma att gestalta

sig sålunda:

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Den nya stats isbrytaren

(8 månaders expedition, varav 2 månader

i beredskap)

befälhavare ............................................1

officerare (1 stamlöjtnant, 1 reservlöjtnant)

.................................................... 2 3

maskinister (1 flaggunderofficer, 6 underofficerare)

................................................ 7

däcksunderofficerare ................................ 2

redogörare, tillika sjukvårdskonstapel,

flaggkorpral (eller underofficer) ........ 1 io

däcksmanskap, matroser, korpraler........ 2

» meniga ...................

......... 8 vpl.

radiomatroser, korpraler...................

......... 3

eldarekorpraler (motormän) ...........

......... 2

motormän, meniga

.......... 6 vpl.

kockar, korpraler ..

.......... 3

hovmästare, korpral

......... 1

» , menig ..........................

.......... 1 vpl.

timmerman, menig ..........................

.......... 1 vpl.

40 (därav 16 värnpliktiga).

Den nu

varande Statsisbrytaren

befälhavare ...............................................

1

(2 månaders expedition)

officerare (3 reservlöjtnanter) ................

3

4

maskinister och donkeymän (1 flagg- underofficer, 2 underofficerare, 2 andre

maskinister, förhyrda, 1 flaggkorpral

(donkeyman) samt 1 donkeyman, för-

hyrd) ........................................................

7

däcksunderofficerare....................................

2

redogörare, tillika sjukvårdskonstapel,

underofficer ............................................

1

10

däcksmanskap, matros, korpral

1

» , » , förhyrd ............

1

» , meniga ............................

8 vpl.

radiotelegrafister, förhyrda

3

smörjare, förhyrda ....................................

4

» , meniga........................................

4 vpl.

eldare, förhyrda ........................................

2

» , meniga ............................................

2 vpl.

kockar, förhyrda ........................................

3

hovmästare, meniga ................................

2 vpl.

timmerman, menig....................................

1 vpl.

31

45 (därav 17 värnpliktiga).

Härtill torde få fogas följande särskilda erinringar.

Efter tillkomsten av den föreslagna med diesel-elektriskt maskineri utrustade

statsisbrytaren torde det, såsom förut nämnts, bliva den nuva
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

rande Statsisbrytaren, sora kommer att användas i mera begränsad omfattning,

d. v. s. genomsnittligt 2 månader årligen, under det att den

nya isbrytaren kommer att användas i huvudsakligen samma utsträckning

som för närvarande Statsisbrytaren. Samma skäl som beträffande

ett nytt isbrytarfartyg med oljeeldat ångmaskineri här förut anförts till

stöd för att å detta fartyg, vilket därvid avsågs för den till kortare tid

begränsade men sannolikt mera intensiva driften, anställa 3 kommenderade

officerare eller styrmän, motivera att å den nuvarande Statsisbrytaren

under motsvarande förhållanden anställas 3 kommenderade officerare.

Bemanningen å sistnämnda fartyg har därför föreslagits ökad från

44 till 45 man. Å den nya statsisbrytaren torde däremot icke, så vitt nu

kan bedömas, konnna att erfordras flera kommenderade officerare än som

för närvarande äro anställda å Statsisbrytaren.

Minskningen i bemanningsnumerären för det föreslagna isbrytarfartyget

med diesel-elektriskt maskineri i förhållande till bemanningen å ett isbrytarfartyg

av motsvarande storlek med oljeeldat ångmaskineri hänför

sig i övrigt till maskinbemanningen. Det diesel-elektriska maskineriet

anses sålunda kunna medgiva 10 mans mindre maskinbemanning än

motsvarande oljeeldade ångmaskineri.

Beträffande den nya statsisbrytaren har räknats med att flottans övergångsstat

lämnar tillgäng till besättandet av befälhavareposten och 3

befattningar som underofficerare (icke maskinister), varför kostnaderna

härför böra beräknas allenast till det belopp, som svarar mot kostnaden

för denna personals inkallande till tjänstgöring under 8 månader.

Ben årsanställda personalen har, vad angår denna isbrytare, ansetts

böra bestå av — förutom en av förenämnda underofficerare (icke maskinister)

å övergångsstat, vilken alltså skulle inkallas till tjänstgöring för

ytterligare 4 månader — stamlöjtnanten samt 3 maskinister (1 flaggunderofficer

och 2 underofficerare), 2 eldare (korpraler) och 1 matros

(korpral). Anledningen till att stamlöjtnanten bör årsauställas framgår

av vad sakkunniga tidigare anfört rörande motsvarande förhållande beträffande

nuvarande Statsisbrytaren. Åt denna löjtnant eller ersättare

för honom torde vidare böra anförtros den speciella uppgiften att under

hela tiden för de håda isbrytarnas uppläggning hava visst överinseende

över fartygen i fråga.

Med nu angivna utgångspunkter och med iakttagande av att kostnaden

tor 16 värnpliktiga under 8 månader, i runt tal 7,500 kronor, av förut angivna

skill icke bör belasta statsisbrytarnas drift- och underhållsanslag,

utvisa verkställda beräkningar en årlig kostnad för elen föreslagna nya

statsisbrytarens bemanning av omkring 80,200 kronor.

Vad härefter angår den nuvarande Statsisbrytaren bär ansetts erforderligt

att för tillgodoseende av kravet på tillgång till med materielen

förtrogen personal föreslå årsanställning för 3 maskinister (1 flaggunderofficer,

2 underofficerare), 1 flaggkorpral (donkeyman) samt 1 matros

(korpral), vilka även avses skola deltaga i arbetet med fartygets underhåll.

Kostnaderna för denna del av personalen böra avse 2 månaders sjötjänstgöring

och 10 månaders landkommendering.

För den nu ifrågavarande isbrytaren har räknats nied att övergångsstaten

lämnar tillgång till besättande av befälhavareposten och 3 befattningar

som underofficerare (icke maskinister). Kostnaderna härför böra beräknas

allenast till det belopp, som svarar mot kostnaden för denna personals

inkallande till tjänstgöring under erforderlig tid. 1 detta avseende

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Marits proposition Nr 234.

bör uppmärksammas, att med hänsyn till den korta tid, varunder den nuvarande

Statsisbrytaren beräknats skola komma till användning, det torde

låta sig göra att på detta fartyg, som nu under åtskilliga år underkastats

ingående översyn, medhinna underhållet under en månads avrustningstid

efter slutad expedition. Under denna månad torde av ifrågavarande å

övergångsstat uppförda personal befälhavaren och 2 underofficerare böra

förbliva inkallade till tjänstgöring å fartyget.

Under ovannämnda avrustningstid torde slutligen även 8 värnpliktiga

(2 däcks-, 4 smörjare, 2 eldare) böra avses för tjänstgöring å fartyget i

och för biträde vid underhållsarbetena.

I anslutning till vad sålunda anförts och med utgångspunkt, likasom

beträffande den nya statsisbrytaren, från att kostnaden för värnpliktiga

icke bör belasta statsisbrytarnas drift- och underhållsanslag, har den ärliga

kostnaden för den nuvarande Statsisbrytarens bemanning beräknats

komma att, efter tillkomsten av den nya isbrytaren, uppgå till omkring

37,800 kronor.»

Slutligen hava de sakkunniga framlagt vissa förslag rörande försäkring

av staten icke tillhörigt isbrytarfartyg vid statens disposition eller

förhyrning av sådant fartyg ävensom beträffande förhyrning av isbrytarmateriel.

I dylikt hänseende hava de sakkunniga anfört följande:

»Det mellan Kungl. Majit och kronan, å ena sidan, och Stockholms stad,

å andra sidan, träffade avtalet rörande bland annat stadens ''Isbrytaren

II’ innehåller i § 3 de bestämmelser, som dels tillförsäkra staten dispositionsrätten

till fartyget under närmare angivna förhållanden, dels närmare

reglera sättet för bestridande av med utövandet av denna rätt förbundna

kostnader. I sistnämnda hänseende angives, bland annat, att örn ''Isbrytaren

II’:s resor skulle under statens disponerande av fartyget under

fredstid utsträckas utöver visst angivet, i § 4 omnämnt område, som tydligen

anses utgöra föremålet för fartygets ordinarie tjänstgöring, staden

skall ''av kronan erhålla ersättning även för vad staden visar sig hava

utgivit i förhöjd assuranspremie för sådan utsträckt resa’.

Avtalets § 4 innehåller bestämmelser örn fartygets assurerande. Det

åligger härutinnan staden att assurera fartyget till dess fulla värde för

dess ordinarie tjänstgöring inom nyss antydda område, och tillägges efter

föreskriften härom följande: ''Sjöassurans av ''Isbrytaren II’ för annan

tjänstgöring, varom ovan i § 3 nämnts, ombesörjes även av staden efter

anmodan av marinförvaltningen’. Enligt § 5 i avtalet skall, därest ''Isbrytaren

IP skulle bliva genom olyckshändelse oanvändbar, utfallande

assuransbelopp användas till att ofördröjligen åter iståndsätta densamma

eller anskaffa annan likvärdig isbrytare i dess ställe.

Liknande bestämmelser rörande assur erandet av ''Isbrytaren II’ fulin os

intagna i det tidigare kontraktet i ämnet mellan staten och Stockholms

stad.

Enligt vad isbrytarsakkunniga inhämtat hava för de 5 expeditioner efter

år 1917, varunder staten disponerat ''Isbrytaren II’ under sammanlagt omkring

24 veckor, i försäkringspremier utbetalts icke mindre än i runt tal

561,000 kronor. För den första av dessa expeditioner, omfattande omkring

7 veckor, hava i assuranspremie!- utbetalats omkring 170,000 kronor. Det

har icke kunnat utrönas i vad man denna expedition för vederbörande

försäkringsbolag medfört några utgifter för reparation av fartyget m. rn.

Vissa särskilda

förslag

av isbrytarsakkunniga.

Försäkring av

staten icke tillhörigt

isbrytarlartyg

vid statens

disposition

eller förhyrning

därav.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Avtal rörande

eventuellt förhyrande

av

annan isbrytarmateriel

än

sådan tillhörig

Stockholm

eller Göteborg.

122 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Mot assuranspremierna, 391,000 kronor, för de fyra återstående expeditionerna,

omfattande omkring 14 veckor, svara enligt erhållna upplysningar

allenast omkring 87,000 kronor i av försäkringsbolag utbetalda ersättningar

för reparationer eller ristorno.

För statens expedition år 1929 med Norrköpings stads ''Isbrytaren I’

hava utbetalats i försäkringspremier sammanlagt omkring 66,400 kronor.

Någon exakt uppgift å häremot svarande reparationskostnader bär ej

kunnat erhållas. Det bar emellertid kunnat utrönas, att reparationerna

efter de båda haverier av större betydelse, för vilka fartyget under ifrågavarande

expedition var utsatt, betingade en kostnad av sammanlagt allenast

omkring 17,000 kronor.

En följd av sjöförsäkring är ävenledes, att lotsumgälderna för de försäkrade

isbrytarfartygen bliva väsentligt större än som utan försäkring

borde vara att beräkna. Detta förhållande sammanhänger med att i försäkringsbestämmelserna

finnes inryckt fordran på att lots skall anlitas i

lotsfarvatten. d. v. s. i sådana farvatten, vilka jämlikt lotsförfattningarna

icke äro att räkna som öppen sjö.

Isbrytarsakkunniga, som icke kunnat undgå att uppmärksamma de

synnerligen höga kostnader överhuvud taget, vilka äro förbundna med

förhyrande av främmande isbrytarmateriel, hava särskilt fäst sig vid

angivna höga försäkringskostnader. Det torde icke direkt ligga inom ramen

för de sakkunnigas uppdrag att i detta hänseende framställa några

förslag i egentlig mening. Men de sakkunniga hava dock velat fästa uppmärksamheten

på här berörda förhållanden och tillåta sig ifrågasätta, att

det föranstaltas örn undersökning, huruvida icke för framtiden någon

ändring härutinnan skulle kunna åvägabringas, exempelvis genom att staten

vid disposition över eller förhyrning av främmande isbrytarmateriel

påtoge sig självrisk i större eller mindre utsträckning eller genom att

staten själv genom vederbörande myndighet direkt medverkade vid träffande

av eventuellt erforderligt försäkringsavtal i syfte att med lämplig

avvägning av detta avtal nedbringa försäkringspremierna så mycket som

möjligt.

Det isbrytarsakkunniga lämnade uppdraget innebär, bland annat, att

undersöka, huruvida förutsättningar finnas för träffande av en liknande

överenskommelse med Göteborg som den med Stockholm rörande dispositionen

av isbrytarmateriel. Beträffande resultatet av undersökningarna

i detta hänseende bar här ovan i annat sammanhang lämnats redogörelse.

De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra undersöka, huruvida skäl

förelåge, att för ytterligare förstärkning i händelse av behov av de statliga

isbrytarresurserna träffa avtal beträffande något isbrytande fartyg,

tillhörigt annan kommun än Stockholm eller Göteborg eller ock någon enskild.

Någon svensk isbrytare av sådan kapacitet, att den i större grad ägnar

sig för havsisbrytning och sålunda för ett avtal, liknande det med

Stockholm träffade eller det med Göteborg ifrågasatta, finnes icke. Erfarenheterna

från bekämpandet av isspärren 1929 visa emellertid, att även

mindre isbrytande fartyg kunde under isförhållanden av bär ifrågavarande

slag verksamt bidraga vid undsättningsarbetet. Sålunda framgår av den

över expeditionen med Norrköpings stads ''Isbrytaren I’ avgivna

berättelsen, att denna isbrytare därunder undsatt icke mindre än 81

fartyg i södra Östersjön, Öresund oell Kattegatt genom lossbrytning, bogsering

och assistans i packisbälten, ledning i isränna, konvojering, assistans

vid bog- och roderskador, ilandförande av skadad besättningsman samt

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

ombord- och ilandsättande av lotsar. Enligt färdledarens omdöme Ilar ''Isbrytaren

I’ visat sig ''val bestå de hårda prov den under rådande svåra isförhållanden

varit utsatt för, visat sig äga mycket goda isbrytaregenskaper

samt är genom sin goda manöverförmåga synnerligen lämplig för assistans

av fartyg i trånga farvatten och hamninlopp eller vilka fastnat vid

konvojering.’

Med stöd av erfarenheten har det därför synts de sakkunniga vara av

vikt, att det i god tid verkställdes förberedande undersökningar rörande

möjligheten att till hjälp åt den av staten disponerade isbrytarmaterielen

vid behov tillfälligtvis förhyra kommuner eller enskild tillhörig fartygsmateriel

med isbrytande egenskaper. Som ett led härutinnan har till

hamnstyrelsen i Norrköping riktats en förfrågan, huruvida styrelsen kunde

befinnas villig att, vid framtida behov, till staten för hjälp vid den statliga

isbrytningsverksamheten uthyra det nämnda stad tillhöriga isbrytarfartyget

''Isbrytaren I’ — under förutsättning givetvis att fartyget icke behövdes

i hemorten — samt med vilka villkor och bestämmelser ett dylikt

uthyrande, såvitt för närvarande kunde bedömas, borde vara förbundet.

I anledning härav har hamnstyrelsen meddelat, bland annat, att, därest

statens isbrytarkrafter på ett eller annat sätt decimerats, styrelsen vid

förhållanden av liknande art som de under vintern 1929 förekommande vore

villig att — under förutsättning att hamnens ifrågavarande isbrytare

kunde undvaras från sin tjänst i hemorten — ställa densamma till statens

disposition. I anslutning till att de sakkunniga i samband med sin hänvändelse

förmälde sin avsikt vara att söka få till stånd ett förslag till förhyrningskontrakt,

avsett att kunna vid framtida behov underlätta ett

snabbt ordnande av förhyrningsfrågan och fartygets expedierande, har

hamnstyrelsen tillika överlämnat här bifogade förslag till dylikt kontrakt.

Motsvarande hänvändelse till Oxelösund—Flen—Westmanlands Järnvägs

Aktiebolag och Ångfartygsaktiebolaget Kalmarsund beträffande dessa

bolag tillhöriga isbrytande fartygen ''Simson'' respektive ''Kalmarsund

I’ och ''Kalmarsund II’ har icke lett till något resultat, medan däremot en

hänvändelse till Holmens Bruks- & Fabriks Aktiebolag beträffande dess

isbrytande fartyg ''Holmen VIII’ föranlett tillmötesgående svar på sätt

framgår av här bifogade skrivelse från bolaget.

Undersökningarna rörande annan lämplig reservmateriel för statens isbrytningsverksamhet

har givit vid handen, att endast Malmö stads isbrytare

''Bore'' möjligen kunde komma i fråga. Denna isbrytare, för vars isbrytningsverksamhet

Malmö stad åtnjuter årligt statsbidrag (från handelsoch

sjöfartsfonden), verkställde, som förut nämnts, under isspärren år 1929

visst assisteringsarbete även utanför sitt naturliga verksamhetsområde och

erhöll härför särskild ersättning av 16,000 kronor. Ifrågavarande fartyg

torde vara lämpligt att under vissa förhållanden samarbeta med statlig

isbrytare, då sådan leder fartyg genom Flintrännan eller andra Malmö

närliggande farvatten. De sakkunniga finna överenskommelse beträffande

detta isbrytarfartyg örn visst samarbete med staten vid isbrytningsverksamhet

kunna ifrågakomma, men vilja i detta sammanhang såsom sin åsikt

uttala, att då den principen bör fastslås och fasthållas, att lokal isbrytning

bör ombesörjas genom vederbörande lokalsamhällens eller enskildes egen

försorg, det icke kan anses följdriktigt och lämpligt att det för öppenhållande

av speciellt Malmö stads inseglingsränna utgår statsbidrag. Liknande

anspråk kunde då med fog riktas mot staten siven från åtskilliga

andra håll.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Isbrytarsak
kunnigas
hemställan.

Inkommen

skrift från

Sveriges Får

tygsbefälsf

oren ing.

Isbrytarsakkunniga föreslå för sin del, att det anförtros åt den blivande

ledningen av statens isbrytningsverksamhet att i anslutning till av de sakkunniga

sålunda verkställda förberedande undersökningar söka beträffande

de omförmälda fartygen ''Isbrytaren I’, ''Holmen VIII’ och ''Bore''

åvägabringa lämpliga förslagsöverenskommelser rörande dessa fartygs disponerande

vid statens isbrytningsverksamhet, i den mån staten därav har

behov och fartygen kunna avvaras från sina egentliga verksamhetsområden,

mot ersättning för varje gång enligt grunder, som i dessa förslagsöverenskommelser

närmare angivas. I samband härmed torde böra undersökas

i vad mån nämnda fartyg äro i behov av radioinstallation samt huru sådan

installation lämpligen skall kunna åvägabringas och effektivt bemannas.»

De sakkunnigas betänkande utmynnar i följande hemställan:

»Under åberopande av vad isbrytarsakkunniga här ovan under olika avdelningar

anfört få isbrytarsakkunniga hemställa,

att för svenska statens räkning till ett pris av högst 3,400,000 kronor för

leverans snarast möjligt och senast omkring årsskiftet 1931—1932 anskaffas

ett nytt isbrytarfartyg av den storlek oell effektivitet, som av de sakkunniga

förordats;

att den centrala ledningen för statens isbrytningsverksamhet vid lämplig

tidpunkt överflyttas från sjöförsvarets kommandoexpedition till handelsdepartementet

och att i nämnda departement, i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förut närmare angivna förslag, för ändamålet

inrättas en statens isbrytningsmyndighet, samt att bemyndigande utverkas

för Kungl. Majit att härför av det under tionde huvudtiteln anvisade anslaget

till drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg årligen

använda ett belopp av högst 10,500 kronor;

att institutionen med särskilda statens isbrytarombud kompletteras och

omorganiseras i enlighet med de sakkunnigas riktlinjer härför;

att förvaltningen av och bemanningen å statens isbrytarfartyg i anslutning

till de sakkunnigas förslag och i huvudsak på sätt de sakkunniga

förordat äger rum genom flottans försorg;

att undersökningarna rörande internationellt samarbete vid isbrytningsverksamheten

i vissa farvatten utanför landets södra och västra kuster fullföljas

enligt riktlinjer, som hittills vunna resultat av sådana undersökningar

utvisa; samt

att åtgärder snarast möjligt vidtagas för realiserande av de sakkunnigas

övriga förslag rörande viss ändring av gällande avtal med Stockholms stad

rörande dispositionen av ''Isbrytaren II’, beträffande undersökningar örn

mera tillfredsställande förhållanden i fråga örn försäkring av staten icke

tillhöriga isbrytarfartyg, då de av staten förhyras eller eljest disponeras,

och beträffande åstadkommande av förslagsöverenskommelser för eventuellt

förhyrande av sådana fartyg.»

I en den 10 februari 1930 dagtecknad skrift har Sveriges Fartygsbefälsförening,

under framhållande bland annat att ett diesel-elektriskt

maskineri liksom för övrigt varje slags motormaskineri vore avsevärt

mera känsligt för vibrationer än ett kolvångmaskineri, hemställt, att den

ifrågasatta nya isbrytaren icke måtte förses med motormaskineri.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

1 sitt den .11 februari 1930 avgivna utlåtande har lotsstyrelsen förklarat

sig icke hava några erinringar att framställa beträffande de sakkunnigas

utredning och förslag.

Även chefen för marinstaben har i sitt utlåtande den 11 februari 1930

förklarat sig icke hava något att erinra mot berörda förslag.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande den 15 februari 1930 anfört

följande:

»Den i betänkandet innefattade utredningen synes till fullo bekräfta

riktigheten av den åsikt, som kommit till uttryck bland annat genom

Sveriges Allmänna Sjöfartsförenings, Stockholms Handelskammares m. fl.

i betänkandet omförmälda framställningar. Det torde sålunda icke råda

något tvivel, att anskaffandet av ytterligare ett statens isbrytarfartyg är

oundgängligen nödvändigt för att med någon större grad av säkerhet

kunna förebygga ett återupprepande vid rikets kuster av sådana förhållanden

med avseende å sjöfarten, som särskilt under viss del av sistförflutna

vinter voro rådande i södra Östersjön, Öresund och Kattegatt och

som i icke ringa mån torde lia rubbat utlandets tillit till Sveriges förmåga

att under svåra isvintrar uppehålla någorlunda normala handelsförbindelser

utåt.

Kollegium tillstyrker därför på det livligaste, att för statens räkning

snarast möjligt anskaffas ytterligare ett isbrytarfartyg. Kollegium har

därvid icke erinran att framställa ifråga örn fartygets föreslagna huvuddimensioner

och maskinstyrka.

Beträffande fartygets maskinutrustning hava tre olika alternativ föreslagits.

I likhet med de sakkunniga anser kollegium valet av maskintyp

böra stå allenast mellan de såsom alternativ I och III betecknade förslagen,

d. v. s. mellan oljeeldat ångkolvmaskineri och diesel-elektriskt maskineri.

De sakkunniga hava för sin del ansett sig böra giva bestämt företräde

för sistnämnda maskintyp. I den i handlingarna åberopade, av marinförvaltningen,

kommerskollegium och lotsstyrelsen den 9 oktober 1924 avlåtna

underdåniga skrivelsen angående anskaffande av ett statens isbrytarfartyg

anförde ämbetsverken beträffande visst då föreliggande förslag till propellermaskineri,

bestående av ett kombinerat driftsystem av råoljemotorer

och elektromotorer (diesel-elektriskt maskineri), kopplade enligt Leonardsystemet,

bland annat, att detsamma vore, ehuru redan prövat i Amerika,

en teknisk nyhet för Sverige för fartygsframdrivning, men innebure för

ett isbrytarfartyg avsevärda tekniska och ekonomiska fördelar framför

ängkol vmaskineriet.

Sedan tidpunkten för nämnda yttrandes avgivande lärer, såsom av betänkandet

synes framgå, ifrågavarande maskinsystem hava än ytterligare

utvecklats och tillämpas numera även vid fartygsinstallationer i Europa.

Sålunda lära, bland annat, vissa Norddeutscher Lloyd tillhörande passagerarfartyg,

vilka uppehålla trafiken mellan Swinemlinde och Pillau,

hava försetts med diesel-elektriskt framdrivningsmaskineri. Då möjlighet

alltså numera föreligger att på nära håll praktiskt studera en fartygsin

stallation av angivet slag, anser kollegium det för sin del synnerligen

önskvärt, att, innan definitivt beslut fattas ifråga örn framdrivningsma

skineriet för den nu föreslagna fartygsnybyggnaden, den nuvarande eller

Lotsstyrelsen.

Chefen för

marinstaben.

Kommers
kollegium.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Marinförvalt|

k ningen.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

förutvarande över maskinisten å Statsisbrytaren jämte ytterligare åtminstone

en annan lämplig person, vilken bör vara i besittning av erforderlig

ingenjörsteknisk utbildning, beredes tillfälle att på ort och ställe studera

ifrågavarande maskineri ävensom att taga del av de praktiska erfarenheterna

därav, jämväl i driftsekonomiskt hänseende.

De sålunda föreslagna sakkunniga böra hava att efter fullgjort uppdrag

till Eders Kungl. Majit avgiva berättelse angående den ifrågavarande

resan, och torde i sinom tid, sedan berättelsen föreligger, kollegium

bliva satt i tillfälle att avgiva förnyat utlåtande i ärendet i nu åsyftad

del. I likhet med isbrytarsakkunniga anser kollegium beslutet rörande anskaffande

av den nya isbrytaren icke böra innefatta bindande direktiv

annat än så vitt angår högsta pris, storlek och effektivitet. Då därjämte,

enligt vad den förebragta utredningen giver vid handen, anskaffningskostnaden

för ett fartyg av föreslagen storlek antingen det förses med

diesel-elektriskt eller ångkol vmaskineri kan beräknas falla inom ramen

för de av de sakkunniga beräknade kostnaderna för ett fartyg med förstnämnda

slag av maskineri, torde ovan förordade ytterligare utredning

icke behöva förorsaka uppskov med det förevarande ärendets vidare behandling.

''Beträffande förslaget i vad det avser överflyttandet av den centrala

ledningen av statens isbrytningsverksamhet från sjöförsvarets kommandoexpedition

till handelsdepartementet samt att i nämnda departement, i huvudsaklig

överensstämmelse med isbrytarsakkunnigas förslag, inrättas en

statens isbrytningsmyndighet, finner kollegium detsamma välbetänkt, liksom

kollegium funnit de av de sakkunniga anförda skäl för bemanningen

av statens isbrytarfartyg genom flottans försorg övertygande.

Vad angår slutligen de sakkunnigas yrkanden på fullföljande enligt

vissa riktlinjer av undersökningarna rörande internationellt samarbete

vid isbrytningsverksamhet i angivna farvatten samt på åtgärders vidtagande

för realiserande av de framkomna förslagen rörande viss ändring

av gällande avtal med Stockholms stad rörande dispositionen av ''Isbrytaren

II’ m. lii. har kollegium funnit sig böra biträda desamma.

Ender åberopande av det ovan anförda får kollegium för sin del tillstyrka

isbrytarsakkunnigas förevarande förslag, därvid emellertid kollegium

hemställer, att innan definitivt beslut fattas angående den maskintyp,

som lämpligen bör komma till användning för fartygets framdrivning,

Eders Kungl. Majit täckes föranstalta örn inhämtande på sätt ovan

föreslagits av närmare erfarenhet rörande det diesel-elektriska maskineriet

såsom framdrivningsmaskineri särskilt ifråga örn vissa nu befintliga

fartyg, börande i sinom tid kollegium beredas tillfälle att, sedan åsyftad

utredning därutinnan föreligger, avgiva förnyat yttrande i ärendet i

denna del.»

Slutligen har marinförvaltningen i sitt förenämnda utlåtande den 18

februari 1930 utlåtit sig på följande sätt:

»Den av de sakkunniga förebragta utredningen örn behovet och nödvändigheten

av att förstärka landets isbrytarberedskap synes mariniörvaltnmgen

giva vid handen, att en dylik förstärkning är av behovet

synnerligen påkallad. Marinförvaltningen anser även, att den av de

sakkunniga föreslagna utvägen härför, anskaffande av ytterligare ett

isbrytarfartyg för statens räkning, är den riktigaste och effektivaste

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 127

särskilt med tanke på erfarenheterna av svårigheterna under vintern

2928_1929.

Beträffande det nya isbrytarfartygets typ, storlek och maskinstyrka

hava de sakkunniga med ledning av erfarenheterna från iskampanjen

under förra delen av år 1929 och under hänsynstagande till speciellt erfarenheterna

från Finland samt med iakttagande av övriga på frågan

inverkande omständigheter kommit till det resultatet, att så långt det för

en rimlig kostnad låter sig genomföras, en synnerligen stark isbrytare

med erforderlig bredd och däremot svarande längd bör anskaffas. Med

denna utgångspunkt hava de sakkunniga låtit uppgöra alternativa förslag

i huvudsaklig överensstämmelse med finska statens senast anskaffade

isbrytare ’Jääkarhu’ men föreslå, att ett beslut örn anskaffande av

den nya isbrytaren bör beträffande dess storlek icke innefatta annat, än

att densamma skall hava

en bredd i konstruktionsvattenlinjen på nollspantet av ........ minst 18.6 m.

ett djupgående med normala, d. v. s. ej fulla bränsle- och

andra förråd av .......................................................................... högst 6.4 m.

en maskinstyrka, uppdelad på tre lika propellermaskiner av:

vid normal gång...............................................................................c:a 7,500 IHK

vid forcering .................................................................................... * 9,000 » .

Mot ovanstående har marinförvaltningen ej något annat att erinra än

beträffande fordringarna å maskinstyrka, vilka ämbetsverket anser böra

formuleras på följande sätt:

en maskinstyrka, uppdelad på tre lika stora propellermaskiner av:

vid normal gång ........................ c:a 7,500 indikerade ångmaskinhästkrafter

» forcering ................................ » 9,000 » »

eller därmed jämförlig maskinstyrka medelst annat slag av driftsmaskineri.

De sakkunniga hava låtit utarbeta tre olika alternativ för framdrivningsmaskineri,

varav ett avser oljeeldat ångmaskiner i (Alt. I), ett dieselmotorer,

direkt drivande propellrarna (Alt. II) och ett diesel-elektriskt

maskineri (Alt. III). För alternativ I är föreslaget en automatisk anordning

för ökande av det vridande momentet, då varvantalet vid isbrytning

nedgår. Marinförvaltningen har sig ej bekant, att dylik anordning finnes

installerad å något fartyg, varför något yttrande om anordningen ej

kan avgivas. Ökningen av det vridande momentet är emellertid av synnerligen

stor betydelse vid isbrytning, men denna viktiga fördel vinnes

även med ett diesel-elektriskt maskineri. I övrigt är ju oljeeldat ångmaskineri

ett välprövat driftsmaskineri, men lider, såsom även de sakkunniga

framhållit, av flera avsevärda olägenheter vid användning å ett

isbrytarfartyg.

I likhet med de sakkunniga anser marinförvaltningen att alternativ

II, dieselmotorer, direkt drivande propellrarna, ej bör komma ifråga för

den nya isbrytaren.

De sakkunniga hava ansett sig för sin del ur driftstekniska och driftsekonomiska

synpunkter böra giva bestämt företräde åt det diesel-elektriska

maskineriet. Häri vill marinförvaltningen instämma och därutöver

anföra följande.

Redan i sitt den 9 oktober 1924 gemensamt med kommerskollegium och

lotsstyrelsen avgivna underdåniga definitiva förslag till beslutad stats
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

isbrytare hade ämbetsverket och ovannämnda myndigheter tillfälle att

yttra sig örn detta systems tekniska och ekonomiska fördelar, om dess

driftssäkerhet och dess, särskilt för ett isbrytarfartyg, stora lämplighet.

Nämnda uttalanden gälla i lika hög grad den nu föreslagna isbrytaren,

vartill kommer att efter nyssnämnda tidpunkt utvecklingen av såväl

systemet som dess olika delar, diesel- och elektromotorer, gått avsevärt

framåt.

Ämbetsverket Ilar haft tillfälle att taga del av ett för den föreslagna

isbrytaren av välkända svenska diesel- och elektriska firmor utarbetat

projekt för diesel-elektriskt maskineri nied reglering enligt Leonard-systemet.

Ämbetsverket anser, att ett dylikt maskineri ej blott är möjligt

att utföra på ett tekniskt fullt tillfredsställande sätt utan även innebär

så stora fördelar för ett isbrytarfartyg, att man såvitt möjligt bör införa

det å den nya isbrytaren. Härvid förutsättes givetvis, att vid ma

skineriets konstruktion och utförande alla på frågan inverkande omständigheter

noga beaktas, särskilt beträffande driftssäkerhet, underhållskostnader

och manövrering. I detta sammanhang viii marinförvaltningen

gentemot det av de sakkunniga berörda förslaget att höja dieselmotorernas

varvantal från 250 varv per minut till åtminstone 400 varv per minut

framhålla, att en så stor ökning ej synes vara tillrådlig, särskilt med

tanke på under expedition erforderlig översyn av dieselmotorerna och

underhållskostnadernas storlek. Konstrueras emellertid de i systemet ingående

dieselmotorerna och elektriska maskinerna m. m. på lämpligt sätt,

kan man utan tvekan förorda diesel-elektriskt'' driftsmaskineri å den föreslagna

isbrytaren.

De sakkunniga hava beräknat kostnaden för ett nytt isbrytarfartyg

örn cirka 4,200 tons respektive 4,800 tons deplacement till 3,400,000 kronor

respektive 3,553,000 kronor, i båda fallen inräknat 200,000 kronor för av

marin förvaltningen i skrivelse den 21 januari 1930 beräknat belopp för

anskaffning av vissa inventarier m. m„ för uppgörande av kontraktsritningar,

specifikationer och kontrakt, kontroll och besiktning samt opåräknade

extra arbeten samt 180,000 kronor för att möta en eventuell högre

kostnad för det diesel-elektriska maskineriet.

Detta innebär en långt driven reduktion av de från de inhemska varven

uppgivna kostnaderna, vilken reduktion icke torde vara möjlig, örn

större delen av beställningen, såsom önskligt är, skall kunna göras inom

landet och fartyget förses med diesel-elektriskt maskineri. Den av marinförvaltningen

begärda och förut omnämnda tilläggskostnaden å 200,000

kronor är behövlig för fartygets beställning och kompletta utrustning,

oberoende av åt vilken myndighet det uppdrages att utarbeta definitivt

förslag, verkställa beställningen m. m. Efter granskning av de inkomna

kostnadsuppgifterna och övriga på frågan inverkande omständigheter

finner marinförvaltningen den av de sakkunniga beräknade kostnadssumman

— högst 3,400,000 kronor — ej vara tillräcklig för byggande inom

landet av ett isbrytarfartyg, uppfyllande de sakkunnigas fordringar och

försett med diesel-elektriskt maskineri.

De sakkunniga hava beräknat, att den nuvarande statsisbrytarens underhållsanslag

kan upptagas till 45,000 kronor per år och den nya isbrytarens

till 70,000 kronor per år. Häremot har marinförvaltningen för

närvarande intet annat att erinra, än dels att de sakkunniga vid sammanräkningen

av dessa båda anslag erhållit en 10,000 kronor för låg

summa, dels att anslagen ej synas innefatta kostnader för sådana period"

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

vis återkommande större översynsarbeten å skrov oell maskineri, som

motsvara krigsfartygs generalbesiktningar och handelsfartygs ''klassliingar’.

Mot de sakkunnigas beräkningar av kostnaderna för materialutredning

m. m. för de båda fartygen är intet att erinra.

Bränslekostnaderna hava av de sakkunniga beräknats på grundval av

betydligt längre gångtid för de båda isbrytarna än som deli nuvarande

Statsisbrytaren hitintills använt. För det ena fartyget, som antages vara

rustat under 2 månader per år, beräknas gångtiden i medeltal under

denna tid till 15 timmar per dygn. För det andra fartyget, som antages

vara rustat 8 månader per år, blir, enligt de sakkunnigas beräkningssätt,

gångtiden i medeltal cirka 8.3 timmar per expeditionsdygn (8 X 30

--- 240 dygn). För den nuvarande Statsisbrytaren har motsvarande siffra

hitintills i medeltal varit cirka 4.7 timmar per expeditionsdygn.

Alldeles frånsett, att ännu ett isbrytarfartyg står till förfogande, innebär

således de sakkunnigas beräkning av gångtiden för det längsta

tiden rustade fartyget en högst väsentlig ökning utöver den hittills varande.

Häremot är i och för sig intet att erinra, men det är tydligt, att

detta beräkningssätt medför dels ökade årskostnader, dels att jämförelsen

mellan bränslekostnaderna för kolvångmaskineri och för diesel-elektriskt

maskineri i högre grad utfaller till det sistnämndas förmån, än

om kortare gångtid använts vid beräkningarna.

De sakkunnigas beräknade årskostnader för två isbrytarfartyg äro,

såsom av ovanstående framgår, ej direkt jämförbara med det nuvarande

årsanslaget för Statsisbrytaren (under innevarande budgetår 250,000

kronor). Vid bedömandet av den årliga kostnadsökningen med ledning

av nyssnämnda årskostnader bör således vederbörlig hänsyn tagas till,

att man förutsatt betydligt ökad verksamhet för det ena fartyget, och

att dessutom två fartyg hållas i drift.

Marinförvaltningen anser även, att de för beräkning av bränslekostnaderna

antagna bränsleförbrukningssiffrorna äro väl låga såväl för

kolvångmaskineri som för diesel-elektriskt maskineri, men då tillräckligt

fasta utgångspunkter saknas såväl härför som för gångtiden per

dygn, har ämbetsverket avstått från att göra någon omräkning och anser,

att de sakkunnigas beräkningar av årskostnaderna i huvudsak kunna

godtagas under hänsynstagande till do givna förutsättningarna och de

ovan framhållna synpunkterna.

Huru stora årskostnaderna i verkligheten komma att bliva låter sig

över huvudtaget ej på förhand med säkerhet beräkna, emedan de helt

äro beroende på isförhållandena. Till viss del komma de att täckas av

de förhöjningar i fyr- och båkavgifter, som genom kungörelse den 35

januari 1926 tillsvidare skola utgå. I vad mån den av de sakkunniga

konstaterade, härifrån härledande ökningen i statsverkets inkomster

Iean komma att fortsättas efter tillkomsten av nytt isbrytarfartyg och

därav föranledd utökad isbrytarverksamhet kan ej överblickas. Spörsmålet

örn uttagande av vederlag för den del av isbrytarverksamhetens

kostnader, som ej kunna täckas av nyssnämnda förhöjning i fyr- och

båkavgifterna, är föremål för särskild prövning, varför marinförvaltningen

ej har anledning att uttala sig härom.

Mot de sakkunnigas förslag till den statliga isbrytnings verksamhetens

organisation och till utövandet av dispositionsrätten över Stockholms

stads ''Isbrytaren IF har marin förvaltningen intet att erinra.

Bihang lill riksdagens protokoll 1DH0. I sunil. 197 höft. (Nr 234.)

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

De sakkunnigas förslag till förvaltning och underhåll av staten tillhöriga

isbrytarfartyg avser att i huvudsak bibehålla den nuvarande

ordningen, enligt vilken marinförvaltningen handhaver såväl förvaltning

som underhåll. Häremot har marinförvaltningen intet att erinra, men då

de sakkunniga finna statsisbrytarnämndens uppslag att låta enskilda

varv avgiva anbud å underhållsarbetena böra för framtiden vid ordnandet

av Statsisbrytarens underhåll komma i betraktande, får ämbetsverket

i denna angelägenhet hänvisa till sitt, i anledning av Statsisbrytarnämndens

uttalande, den 9 oktober 1928 avgivna yttrande.

De sakkunnigas förslag till bemanning föranleder från marinförvaltningens

sida ingen annan erinran, än att det synes ämbetsverket, som

örn bemanningen å isbrytarfartyg med diesel-elektriskt maskineri är väl

knappt beräknad beträffande maskinpersonalen. En ökning med 2 man

synes önskvärd, men i betraktande av att tillräcklig erfarenhet beträffande

skötseln av ett dylikt maskineri för nu avsett ändamål ej föreligger

torde man tills vidare kunna utgå från de sakkunnigas beräkningar

beträffande antalet.

Däremot anser marinförvaltningen, att det sätt, som de sakkunniga anvisat

för att med militär bemanning av de båda isbrytarna fylla behovet

av maskinister, ej utan vidare kan godtagas. Av de sakkunnigas bemanningsförslag

för ett nytt, med diesel-elektriskt maskineri försett isbrytarfartyg

och för den nuvarande Statsisbrytaren framgår, att från

flottan följande maskinpersonal skall tjänstgöra å de båda isbry tarf arty

gen 1) under hela året: 2 flaggunderofficerare, 4 underofficerare, 1

flaggkorpral och 2 korpraler; 2) under 8 månader: 4 underofficerare. Folden

under 1) angivna personalen synes tillräcklig ersättning vara avsedd

att beredas flottan, men för den under 2) nämnda synes så ej vara

fallet, enär man tydligen tänkt sig, att de vakanser vid flottan, som uppstå

genom kommendering av flottans maskinister å isbrytare, skulle fyllas

genom att förhyra personal, som med den beräknade ersättning, 325

kronor per månad, ej kan förutsättas hava samma kompetens som de

underofficerare, vilka lämnas från flottan. Härtill kommer, att dessa

underofficerare, med hänsyn till nödvändigheten av att få med dieselelektriskt

maskineri fullt förtrogen personal, helst höra vara undervattensbåtsutbildade

och således i denna egenskap på intet sätt kunna ersättas

av förhyrd personal. Då det dessutom kan tänkas, att svårigheter

uppkomma att från flottan lämna erforderligt antal kompetenta maskinistunderofficerare

för tjänstgöring å statsisbrytaren, anser marinförvaltningen,

att även de sistnämnda 4 maskinistunderofficerarna böra

vara årsanställda, men då de under 4 månader av året komma att tjänstgöra

vid flottan, torde man böra taga i övervägande, örn ej '' i av deras

årslön borde bestridas från 4:e huvudtitelns anslag. Även örn den nya

isbrytaren bemannas med civil personal anser marinförvaltningen att

motsvarande antal maskinister böra vara årsanställda.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, X huvudtiteln,

föreslår Eders Kungl. Majit riksdagen medgiva, att chefen å statsisbrytaren

må äga åtnjuta ett särskilt arvode av 600 kronor för år med rätt för

honom att efter tre verksamhetsår erhålla ett tillägg till samma arvode

av likaledes 600 kronor.

Marinförvaltningen anser, att samma skäl, som anförts för arvodets utgående

under nuvarande förhållanden, tala för dess bibehållande även

sedan ny isbrytare tillkommit, att utgå till chefen å det fartyg, som

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

kommer att längsta tiden vara på isbrytningsexpedition. Marinförvaltningen

har därför velat framhålla, att detta arvode bör upptagas bland

de beräknade kostnaderna för isbrytarverksamheten och sålunda böra

tillkomma bland de av de sakkunniga angivna kostnaderna för beman

ning av isbrytarna. Beloppet synes ämbetsverket böra beräknas vid såväl

civil som militär bemanning.

Frågan örn anvisande av ett motsvarande arvode till chefen å den isbrytare,

som är avsedd för den kortare expeditionen, synes framdeles böra

upptagas till prövning.

Ifråga örn försäkring av staten icke tillhörigt isbrytarfartyg, som dis

poneras eller förhyres av staten, anser marinförvaltningen, att statsverket

hädanefter bör påtaga sig självrisk.

Till marinförvaltningen har även överlämnats en av styrelsen för Sveriges

Fartygsbefälsförening den 10 februari 1930 till statsrådet och chefen

för handelsdepartementet ingiven framställning örn att den föreslagna

isbrytaren ej må förses med motormaskineri. Det synes, som örn

föreningen ifråga ej haft tillfälle att taga närmare del av det föreslagna

diesel-elektriska maskineriets allmänna anordning och detaljer och därför

i viss män tagit intryck av de i skrivelsen berörda erfarenheterna

ifråga örn isbrytning med fartyg, försedda med dieselmotorer, direkt drivande

propellrarna. Detta senare slag av driftsmaskineri kan ej anses

lämpligt för ett uteslutande för isbrytning avsett fartyg, vilket framhållits

såväl av de sakkunniga som även ovan av marinförvaltningen.

Vid det diesel-elektriska systemet komma dieselmotorerna ej att direkt

påverkas av propellrarnas arbete vid isbrytning utan i stället de elektriska

propellermotorerna, vilka med den föreslagna konstruktionen utan

ringaste tvivel äro väl avpassade härför och överlägsna andra propellermaskinerier.

Någon anledning att på grund av den gjorda framställningen

avråda från användandet av diesel-elektriskt maskineri å den

föreslagna statsisbrytaren synes marinförvaltningen ej föreligga.»

Det är ett välbekant faktum, att Sveriges handelsutbyte nied utlandet Departementsunder

senare tid följt en starkt stigande kurva. Såsom belysande härför chefen.

kan anföras, att totala handelsomsättningen med utlandet per invånare,

som under århundradets första decennium enligt kommerskollegii statistik

beräknades utgöra 196 kronor 96 öre, stigit till 446 kronor 2 öre

år 1924 och 538 kronor 44 öre år 1928. Vårt lands folkförsörjning är följaktligen

i ständigt stegrad grad beroende av exporthandeln, ett förhållande

som medför konsekvenser i olika, avseenden. Det måste bland

annat framstå såsom ett viktigt önskemål, ej minst ur konkurrenssynpunkt,

att, å ena sidan, kunna fördela utförseln på så lång period av året

som möjligt och, å andra sidan, fullgöra avtalade leveranser regelbundet

utan störande avbrott. Tilliten till våra möjligheter i sistberörda avseende

måste av förhållanden sådana som do under och till följd av isblockaden

år 1929 förekommande försvagas, något som den ovan återgivna

utredningen även ådagalagt. Det är därför alldeles uppenbart,

att, örn Sverige skall kunna i den för närvarande och helt säkert

för framtiden alltjämt mycket hårda tävlan på den internationella

marknaden ej blott bibehålla utan även, såsom önskvärt, än ytterligare

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

utveckla sitt handelsutbyte, sådana anordningar måste träffas, vilka kunna

i utlandet stärka förtroendet för vår förmåga att även vid understundom

inträffande ogynnsamma klimatiska förhållanden fullgöra

åtagna förpliktelser i här ifrågavarande hänseenden.

Det bör härvid uppmärksammas, att de olägenheter, vilka i form av

bristande förtroende från utlandets sida kunna framkallas genom otillräcklig

utrustning gentemot issvårigheter och vilka lätt kunna bliva till

bestående nackdel för landet, hänföra sig icke blott till vår industri och i

samband därmed stående handelsutbyte med utlandet. Vår lantmannanäring,

i den män denna arbetar för export, är i kanske än högre grad

beroende av ett ostört upprätthållande av handelsförbindelserna med avsättningsländerna.

I detta sammanhang få icke heller förbises de ogynnsamma återverkningar,

som ett osäkerhetstillstånd i nu ifrågavarande hänseende kan

få på våra nu väl inarbetade sjöfartslinjer mellan utländska och svenska

hamnar, för vilka linjer en så vitt möjligt regelbunden trafik under största

möjliga del av året är av stort intresse.

Även de mera tillfälliga olägenheterna av isblockader måste, såsom de

sakkunnigas utredning påvisat, tillmätas mycket stor betydelse vid övervägandet

av frågan rörande åtgärder till förstärkande av landets isbrytarberedskap.

Även örn det icke varit möjligt att därutinnan verkställa

exakta beräkningar utvisar dock den föreliggande utredningen, att det

rör sig örn avsevärda direkta forester, som under sistlidna vinter genom

isspärrens förlamande inverkan på produktion, handel och trafik åsamkats

såväl det allmänna som olika grenar av näringslivet, ej minst jordbruket.

Det hör slutligen framhållas, att förevarande fråga berör icke allenast

ekonomiska, utan även humanitära intressen. Visserligen avvecklades

issvårigheterna förliden vinter glädjande nog utan förlust av

människoliv, men riskfyllda situationer och allvarliga olyckstillbud sak

nades ingalunda. Erfarenheten har visat, att faran för fartygs sönderskruvning

och nedpressande under isen på mycket kort tid i vissa lägen

kan vara överhängande, och att det därför kan vara av avgörande betydelse

att äga tillgång till snar hjälp av isbrytare.

Det skulle möjligen kunna göras gällande, att man icke av ett fåtal

svåra isvintrar eller speciellt de säregna förhållandena under förliden vinter

hör draga alltför vittgående slutsatser med avseende å behovet av en

förstärkning av landets isbrytarberedskap. Jag vill häremot erinra örn

att svåra vintrar i vårt land, för att nu hålla mig endast till det senast

förflutna decenniet, inträffat, förutom år 1929, åren 1922 och 1924. I en

vid de sakkunnigas betänkande såsom bilaga fogad uppsats, betitlad »Örn

kalla vintrar i Europa», av chefen för statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt uttalas också, att meteorologiska undersökningar givit vid

handen, att, örn ock en lång följd av år förgått med ur meteorologisk
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts proposition Nr 234.

statistisk synpunkt mycket fåtaliga eller inga stränga vintrar, erfarenheten

visar, att all anledning finnes till att förvänta, att en period av

talrikare stränga vintrar åter skall inträda. Do intressen, som härvid

stå på spel, hava, såsom av utredningen framgår, visat sig vara så betydande,

att de uppoffringar, som en för bekämpande av svårartade isförhållanden

tillräckligt effektiv beredskap med nödvändighet medför,

måste få betraktas som en riskpremie, som god omtanke bjuder att erlägga.

Genom anskaffandet av den nuvarande Statsisbrytaren har staten lämnat

ett avsevärt stöd för uppehållandet av vintertrafiken på Amra

kuster. Ett mycket nödtorftigt bispringande av sjöfarten under

sistlidna vinters issvårigheter visade sig emellertid kräva ett högst avsevärt

antal isbrytarenheter. Visserligen gick svenska staten genom

Statsishrytarens haveri så gott som helt miste om de tjänster, detta fartyg

eljest kunnat erbjuda. Men ehuru staten på grund av de jämförelse\Tis

gynnsamma isförhållandena i Stockholms skärgård kunde använda

sig av sin dispositionsrätt över Stockholms stads »Isbrytaren II», visade

det sig nödvändigt att förhyra ytterligare två isbrytare nämligen Norrköpings

stads »Isbrytaren I» och den ryska isbrytaren »Lenin», varjämte

pansarskeppet »Drottning Victoria» utsändes på ett flertal expeditioner.

Även Malmö stads isbrytare »Bore» biträdde i viss omfattning med assisteringsarbete

utanför sitt eget arbetsområde. Det synes, bortsett från

Statsishrytarens haveri, anmärkningsvärt, att staten vid en situation som

den ifrågavarande måst vara i så stor utsträckning, som här blev fallet,

beroende av dispositionen över isbrytarmateriel tillhörig annan än staten

sjähr. Huvudorsaken till denna omständighet var givetvis bristen å staten

tillhörigt reservmateriel. Det torde i detta sammanhang böra erinras

örn att utom Statsisbrytaren även tvenne av de övriga isbrytarna ledo haArerier

under 1929 års kampanj. Den stora risken för sådana skador å

isbrytare, varigenom dessa bliva under längre eller kortare tider försatta

ur funktion, ådagalägger således äAmn den ett starkt framträdande behoAr

aAr reservmateriel.

Detta behov kan icke under alla förhållanden i erforderlig utsträckning

tillgodoses vare sig genom dispositionsrätt till eller förhyrning a\r

andra isbrytarfartyg. Möjligheten för staten att begagna sig av sin dispositionsrätt

till Stockholms stads »Isbrytaren II» är beroende a\^ att ej öppenhållande

aAr för handelssjöfarten erforderlig ränna till Stockholms hamn

genom utnyttjandet av denna rätt äventyras. Man måste sålunda räkna

med den möjligheten att, när behov av denna isbrytares hjälp föreligger

för isbrytning i exempelvis sydligare farAmtten, fartyget icke kan

få disponeras på grund av nödtvungen verksamhet vid sin hemort.

Enahanda osäkerhetsmoment förefinnes aAr naturliga skäl även beträffande

eventuellt förvärvad dispositionsrätt över andra isbrytare än den

sist nämnda. Sålunda lärer icke heller en eventuellt förvärvad dylik rätt

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

beträffande staden Göteborg tillhörig isbrytare kunna trygga statens behov

av reservmateriel. Jag tillåter mig i detta avseende hänvisa till de

sakkunnigas redogörelse för av dem, i enlighet med de lämnade direktiven,

förda förhandlingar med Göteborgs stad. Det framgår av denna redogörelse,

att den planerade nyanskaffningen av en havsisbrytare för Göteborg

— som visserligen i och för sig skulle bliva till ovärderlig nytta för

hela landets varutillförsel och export, i den mån därigenom ett öppenhållande

under alla förhållanden av Göteborgs hamn garanterades — icke

kan utöva nämnvärd inverkan på lösningen av landets isbrytarfråga såsom

helhet betraktad. Med undantag av Stockholms stads större isbrytare

— och eventuellt den nya Göteborgsisbrytaren —• finnes för övrigt

icke inom landet något kommun eller enskilt företag tillhörigt isbrytarfartyg

av den storleksordning, att det under svårartade isförhållanden

kan göra fullgod tjänst. Beträffande förhyrning av isbrytarmateriel

är det givetvis av största betydelse att isbrytarna snabbt kunna komma

till åsyftad användning. Det visade sig emellertid under den senaste

vintern vara förenat med betydande olägenheter att vara beroende av

denna utväg för erhållande av reservmateriel, särskilt när denna måste

anskaffas från utlandet.

Vid övervägandena rörande behovet av förstärkning av landets isbrytarberedskap

bör vidare uppmärksammas det förhållandet, att den hittills

vunna erfarenheten från isbrytningsverksamheten med tydlighet visat

på att under svåra isförhållanden samarbete mellan två isbrytare ofta

kräves för att erforderlig effekt skall kunna uppnås. Ett dylikt samarbete,

som redan vid jämförelsevis normala issvårigheter kan visa sig

lämpligt, framtvingas därför av nödvändigheten vid svårare isförhållanden.

De sakkunniga hava i sitt betänkande erinrat örn det under sistlidna

vinter inledda internationella samarbetet för isbrytning i vissa till Sveriges

kuster angränsande farvatten. Med avseende å detta samarbete tilllåter

jag mig i första hand hänvisa till det förslag jag senare i dag kommer

att framlägga örn utverkande av riksdagens godkännande av förslag

till överenskommelse med Danmark i förevarande avseende. Detta samarbete,

vars fullföljande genom förhandlingar med andra intresserade

Östersjöstater torde böra eftersträvas, förutsätter emellertid, att de däruti

deltagande staterna förfoga över de materialresurser, som situationen i

varje särskilt fall kan kräva.

Beträffande den mera speciella frågan örn vintersjöfarten på Norrland

och därmed sammanhängande intressens inverkan på spörsmålet om

förstärkning av landets isbrytarberedskap lärer av den föreliggande utredningen

framgå, att den genom Statsisbrytaren åstadkomna förlängningen

av sjöfarten i ganska stor utsträckning hänför sig till det trygghetsmoment,

som själva närvaron av fartyget innebär för respektive

distrikt, då deras farvatten kunna befaras tillfrysa. Denna omständighet

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 135

torde haya sin stora betydelse särskilt oell i första liand för seglationens

förlängning under hösten och förvintern, då fartygen, i förvissning om att

kunna, i händelse tillfrysning sker, förhjälpas ut av Statsisbrytaren, våga

utsträcka trafiken på Norrland under väsentligt längre tid än eljest kunde

anses tillrådligt. Erfarenheten av Statsisbrytarens verksamhet visar

emellertid att, så länge staten äger endast en liavsisbrytare, norrlandssjöfarten,

nied hänsyn till risken av issvårigheter utanför andra delar av

rikets kuster, icke alltid kan med tillräcklig säkerhet påräkna isbrytarhjälp

under tid då sådan eljest är möjlig och motiverad. Att detta måste

minska effekten av isbrytningsverksamheten ligger i öppen dag.

Särskilt nied avseende å de sydligare belägna distrikten av Norrland

kan ett mera framträdande resultat av Statsisbrytarens verksamhet i

riktning mot möjligheten av förlängd seglation spåras. Då den otvivelaktigt

största betydelsen av förlängd seglationstid hänför sig till exporten

av pappersmassa och papper samt Västernorrlands och Gävleborgs län

äro de ojämförligt största producenterna av dessa viktiga exportvaror,

framstår vikten av att den av staten bedrivna isbrytningsverksamheten

särskilt för dithörande distrikts vidkommande får ostört pågå

så länge sorn överhuvud är möjligt. Då därjämte omfattande åtgärder

från såväl kommuners som enskildas sida vidtagits och ytterligare planeras

till möjliggörande av förlängd seglation, är det naturligt, örn man i

vissa delar av Norrland ställer särskilt stora förväntningar på statens åtgärder

för sjöfartens öppenhållande under längsta möjliga tid.

Den föreliggande utredningen synes mig med tydlighet hava ådagalagt

nödvändigheten av att åt staten beredes möjlighet att i vidsträcktare

mån, än vad med nu tillgängliga hjälpmedel kan ske, lämna sjöfarten stöd

och hjälp i dess ansträngningar att uppehålla vintertrafiken å våra kuster.

Visserligen har genom 1929 års riksdags beslut örn anskaffande för statens

järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälleberg

Sassnitz beträffande denna speciella linje ett stort framsteg vunnits i

nyss antydda syfte. Men det ligger i sakens natur, att, med hänsyn till såväl

detta fartygs säregna beskaffenhet som betydelsen av ett så vitt möjligt

tidtabellsenligt uppehållande av trafiken å denna förbindelseled, ifrågavarande

anskaffning ej kan skapa någon nämnvärd lättnad för vår vintersjöf

arts fråga i övrigt. Samtliga de i ärendet hörda myndigheterna hava ock

tillstyrkt de sakkunnigas förslag örn anskaffande av ytterligare en statsisbrytare.

Likaledes hava, på sätt redan omförmälts, upprepade framställningar

härutinnan gjorts från sjöfartsintressets målsmän. Då även jag,

med hänsyn till här förut anförda omständigheter, finner frågan örn anskaffandet

av ännu en statsisbrytare icke längre böra uppskjutas, tillstyrker

jag sålunda, att åtgärder nu vidtagas för byggandet av ett dylikt fartyg.

Vad angår do sakkunnigas, med ledning av särskilt erfarenheterna från

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

iskampanjen under förra delen av år 1929 och under hänsynstagande till

speciellt erfarenheterna från Finland på isbrytarbyggandets område,

framställda och av myndigheterna tillstyrkta förslag beträffande fartygets

typ, storlek och maskinstyrka ansluter jag mig till detsamma.

Jag vill emellertid framhålla att, på sätt även de sakkunniga själva hemställt

och myndigheterna förordat, möjlighet hör hållas öppen att däri

göra de jämkningar, som kunna befinnas önskvärda och lämpliga.

I fråga örn fartygets framdrivningsmaskineri hava de sakkunniga låtit

utarbeta tre alternativa förslag, varav ett avser oljeeldat ångmaskineri

(Alt. I), ett dieselmotorer, direkt drivande propellrarna (Alt. II) och ett

diesel-elektriskt maskineri (Alt. III). Såväl de sakkunniga som samtliga

de i ärendet hörda myndigheterna hava bestämt uttalat, att dieselmotorer,

direkt drivande propellrarna (Alt. II) ej böra komma i fråga som maskinutrustning

för fartyget. De sakkunniga hava för sin del ansett sig böra

giva bestämt företräde för maskintypen diesel-elektriskt maskineri

(Alt. III). Även huvudparten av myndigheterna hava förordat sistnämnda

maskintyp. Sålunda har marinförvaltningen, som lärer förfoga över

den största sakkunskapen å ifrågavarande område, för sin del uttryckligen

uttalat, att ett maskineri av nu ifrågavarande slag icke blott är möjligt

att även här i Sverige utföra på ett tekniskt tillfredsställande sätt

utan även innebär så stora fördelar för ett isbrytarfartyg, att nian såvitt

möjligt bör införa denna maskintyp å den nya isbrytaren. I detta sammanhang

må även erinras örn hurusom samma ämbetsverk, i anledning

av den utav Sveriges fartygsbefälsförening gjorda framställningen örn

att den nya isbrytaren ej måtte förses med motormaskineri, framhållit,

att berörda förening måste anses i viss mån hava tagit intryck av erfarenheterna

i fråga örn isbrytning med fartyg, försedda med dieselmotorer,

direkt drivande propellrarna, att, bland andra, såväl de sakkunniga

som ämbetsverket självt uttryckligen förklarat sistnämnda slag av driftsmaskineri

ej kunna anses lämpligt för ett uteslutande för isbrytning avsett

fartyg, samt att vid det diesel-elektriska systemet dieselmotorerna ej

komme att direkt påverkas av propellrarnas arbete vid isbrytning utande

elektriska propellermotorerna, vilka vore överlägsna andra propellermaskiner.

Kommerskollegium, som i sak synes vara ense med marinförvaltningen,

har emellertid för sin del ansett önskvärt att, innan definitivt

beslut fattas beträffande fartygets framdrivningsmaskineri, tillfälle

måtte beredas vissa sakkunniga personer att i utlandet praktiskt

studera den av de sakkunniga förordade maskintypen, som där numera

tillämpades vid ett flertal fartygsinstallationer.

Med hänsyn till vad i detta ämne från marinförvaltningens sida uttalats

och i den föreliggande utredningen eljest från sakkunnigt håll anförts

och påvisats synes fartygets förseende med diesel-elektriskt maskineri

medföra betydande fördelar i avseende å såväl effektivitet som drift- och

underhållskostnader.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Jag vill i detta sammanhang meddela, att, enligt vad jag erfarit, amerikanska

regeringen år 1927 insatte ett med diesel-elektriskt maskineri försett,

isbrytande fartyg »Nortkland» i kustbevakningstjänst vid kusten av

Alaska och angränsande arktiska farvatten samt att erfarenheterna från

detta fartygs hittillsvarande verksamhet uppgivas var utmärkta.

Emellertid synas mig åtgärder för vinnande av närmare kännedom örn

redan förefintliga diesel-elektriska installationer på fartyg böra vidtagas,

innan definitiv ställning tages till maskinerifrågan. Det är därför min

avsikt att undersöka, på vad sätt sådan kännedom må kunna vinnas.

Då jag alltså anser mig böra föreslå, att med det definitiva ståndpunktstagandet

till frågan huruvida fartyget bör förses med diesel-elektriskt

maskineri eller med oljeeldat ångmaskineri må tills vidare anstå, beror

detta även på följande omständighet.

De sakkunniga hava beräknat anskaffningskostnaden för det nya fartyget

till 3,400,000 kronor, däri inberäknat bland annat ett belopp av omkring

180.000 kronor för mötande av en eventuell högre kostnad för det

diesel-elektriska maskineriet i förhållande till övriga maskintyper. Mai^förvaltningen

har för sin del funnit nyssnämnda kostnadssumma av

3,400,000 kronor ej vara tillräcklig för byggande inom landet av ett isbrytarfartyg,

uppfyllande de sakkunnigas fordringar och försett med nyss

omförmälda slag av maskineri. De sakkunnigas med biträde av marindirektören

Falkman uppgjorda beräkningar grunda sig i huvudsak på

från vissa varv införskaffade kostnadsuppgifter samt under hand inhämtade

upplysningar. Att med ledning endast härav kunna tillförlitligt

bedöma vilken kostnad, som anskaffningen av det föreslagna fartyget i

verkligheten kan komma att betinga, är givetvis vanskligt. Fullständig

visshet härom lärer näppeligen kunna vinnas, förrän fasta anbud å fartygets

byggande avgivits. Att därvid icke något bör lämnas oförsökt för

nybyggnadens förbilligande säger sig självt. Härvid lärer man,

såsom de sakkunniga också förutsatt, icke kunna underlåta att

räkna med alternativet att i större eller mindre mån anlita utländsk

verkstad eller utländskt material. Självfallet bör detta icke

ifrågakomma, därest möjlighet finnes att till rimligt pris placera beställningen

i landet, men den mycket stora differensen mellan slutsummorna

för de inkomna kostnadsuppgifterna från inhemska och från utländska

varv kan måhända sammanhänga med att den svenska skeppsbyggnadsindustriens

prestationsförmåga är så hårt tagen i anspråk för den

närmaste tiden till stor del av utländska beställare — att ifrågavarande

beställning icke för närvarande äger lika stort intresse för de svenska

varven, som under andra förhållanden skulle vara fallet. Även örn därför

det skulle visa sig lämpligt att bygga skrovet utomlands, bör naturligen

möjligheten att anlita svensk företagsamhet för fartygets maskineri

och inredning i övrigt noggrant undersökas. Även de sakkunniga

hava pekat på möjligheten att uppdela nybyggnaden i flera underleve

Bihang lill riksdagens protokoll 11)30. 1 sami. 197 höft. (Nr

10

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

lanser. Då i allt fall, innan anbud avgivits, det på sakens nuvarande

ståndpunkt icke lärer vara möjligt att åstadkomma några tillförlitligare

kostnadsberäkningar än de nu föreliggande oell då, av utredningen att

döma, sannolikheten synes tala för att anskaffningskostnaden skall kunna

hållas inom den utav de sakkunniga beräknade summan, synas

mig de medel, som för ifrågavarande anskaffning skola utverkas av riksdagen,

lämpligen böra sättas till ovannämnda belopp 3,400,000 kronor.

Denna kostnadssumma överskrider med icke mindre än 400,000 kronor det

belopp, vartill de sakkunniga vid tiden för avlåtandet av 1930 års statsverksproposition,

enligt vad de då under hand hade meddelat mig, i sina

kalkyler kommit och varav hälften eller 1,500,000 kronor beräknats vara

erforderlig för budgetåret 1930/1931. Någon höjning av nämnda anslagsbelopp

anser jag mig likväl nu icke böra ifrågasätta.

Beträffande underhålls- och driftskostnaderna för såväl det nuvarande

som det ifrågasatta nya isbrytarfartyget hava vissa erinringar framställts

av marinförvaltningen. Då emellertid de uppgjorda kalkylerna, även om

de tillsvidare måste anses allenast såsom preliminära, synas mig i huvudsak

kunna läggas till grund för bedömandet av de utgifter av dylikt slag, som

anskaffandet av en ny statsisbrytare skulle medföra, torde man tillsvidare

i det väsentligaste kunna utgå från ifrågavarande beräkningar. Till detta

spörsmål liksom till övriga i samband därmed stående frågor, såsom de

sakkunnigas förslag till bemanning av isbrytarna, särskilt arvode till chefen

å den nya isbrytaren m. m. lärer bliva anledning att i sinom tid återkomma,

när detta fartyg närmar sig sin fullbordan och tidpunkten så

lunda är inne för äskande av de för ishrytningsverksamhetens uppehållande

erforderliga medel. Jag vill emellertid redan nu framhålla, att, i

likhet med vad som redan äger rum beträffande den nuvarande statsisbrytaren,

det torde vara lämpligast att skötseln av det nya fartyget anförtros

åt flottans varv samt att fartyget, i den utsträckning så kan ske, bemannas

med personal från flottan.

Till förslaget om överflyttande av den centrala ledningen för statens

isbrytningsverksamhet från sjöförsvarets kommandoexpedition till handelsdepartementet

samt om inrättande i departementet av en statens isbrytningsmyndighet

är jag icke heller beredd att nu taga ställning. Oavsett

att de sakkunnigas därutinnan framställda och av myndigheterna

tillstyrkta förslag synes mig böra bliva föremål för ytterligare övervägande,

är detta spörsmål nära förbundet med nyss berörda fråga beträffande

anslaget till fartygens drift- och underhållskostnader, då enligt

förslaget ersättning till isbrytningsmyndigheten är avsedd att i sin helhet

utgå från samma anslag.

Även övriga av de sakkunniga i deras betänkande framställda förslag

synas mig vara av beskaffenhet att icke böra eller kunna i detta sammanhang

bliva föremål för avgörande. Sålunda ämnar jag framdeles underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om omorganisation av isbrytarom
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 139

budsinstitutionen. Beträffande förslaget att staten borde påtaga sig självrisk

i fråga om sådant staten icke tillhörigt fartyg, som för isbrytningsändamål

disponeras eller förhyres av staten, lärer detta vara ett förslag

som för sitt realiserande kräver ytterligare undersökning, eventuellt förhandlingar

med vederbörande fartygs ägare, innan detsamma kan underställas

riksdagens prövning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg av i

huvudsak de dimensioner och med den maskinstyrka, som av mig förordats,

för en beräknad kostnad av 3,400,000 kronor,

dels ock för detta ändamål för budgetåret 1930/1931 under tionde huvudtiteln

anvisa ett extra reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

O. von Unge.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg. s. 4 i texten
  2. SU 1930:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg. s. 1 i texten