Sök i Ratio Lex

Angående elektrifiering av statsbanan Järna—Norrköping—Malmö jämte vissa till densamma anslutande statsbanelinjer

1930-03-07 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:239, Angående elektrifiering av statsbanan Järna—Norrköping—Malmö jämte vissa till densamma anslutande statsbanelinjer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

1

Ur 239.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående elektrifiering

av statsbanan Järna—Norrköping—Malmö

jämte vissa till densamma anslutande statsbanelinjer;

given Stockholms slott den 7 mars 1930.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Jag anhåller få anmäla väckt fråga örn elektrifiering av statsbanelinjen

Järna—Norrköping—Malmö ävensom vissa till denna linje anslutande statsbanedelar.

Innan jag ingår på detta spörsmål, ber jag att beträffande tidigare vidtagna

åtgärder med avseende å elektrifiering av statsbanelinjer få i korthet erinra örn

följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 202 haft. (Nr 239.)

C34 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 239.

Under åren 1905—1907 på bandelarna Stockholm—Järva och Tomteboda—

Värtan bedrivna försök med elektrisk drift vid statsbanorna utvisade, att

dylik drift var tekniskt utförbar på tillfredsställande sätt. Med av 1906 års

riksdag anvisade medel inköptes åtskilliga vattenfall i mellersta och södra

Sverige, vilka ansågos komma att inom den närmaste tiden erfordras för

drift av statens järnvägar. För den första elektrifieringen å statsbanorna

valdes emellertid den starkt trafikerade bandelen Kiruna—Riksgränsen,

och arbetena härå påbörjades år 1910. Sedermera har hela malmbanan från

Riksgränsen till Svartön elektrifierats.

År 1915 uppdrog Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen att efter samråd med

andra myndigheter inkomma med utredning av frågan örn fortsatt

elektrifiering av statsbanenätet. Den anbefallda utredningen

framlades år 1920. Järnvägsstyrelsen framhöll därvid följande skäl för en

mera allmänt genomförd elektrifiering: Landet bleve mera oberoende av utländskt

bränsle för järnvägsdrift, vilket vore av oerhörd betydelse under tider

av utrikespolitiska förvecklingar. Nationalekonomiskt vore det av vikt, att de

betydande bränslelikviderna kunde stanna inom landet. I trafiktekniskt hänseende

medförde elektrifieringen kortare transporttider, mer ekonomiskt utnyttjande

av bana och dragkraft samt betydligt större möjligheter att ekonomiskt

upptaga och avveckla en väsentligt stegrad trafik. Förutom dessa indirekta

fördelar uppkomme även vid relativt måttliga kolpriser direkta

minskningar av driftkostnaderna genom elektrifieringen. Vid då rådande

bränslepris vore en elektrifiering motiverad enbart av denna anledning.

Med avseende å frågan, var den allmänna elektrifieringen av statsbanorna

borde taga sin början, framhöll järnvägsstyrelsen, att de banlinjer först borde

komma i fråga, som hade att uppvisa den största kolförbrukningen. Av denna

anledning borde början ske med elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg.

Närmast därefter borde följa linjen Järna—Malmö.

I proposition till 1920 års riksdag hemställde Kungl. Majit örn beviljande

av anslag till påbörjande av elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg.

I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning beviljade

riksdagen för ändamålet ett anslag av 23,000,000 kronor. Arbetet kunde emellertid

icke omedelbart påbörjas. Full klarhet rådde nämligen icke rörande det

strömsystem, som borde komma till användning, samt de åtgärder, vilka borde

vidtagas för undvikande av störningar å telegrafstyrelsens svagströmsledningar

utmed järnvägslinjen. Med anledning av erinringar, som riksdagen härutinnan

uttalat, uppdrogs åt särskilda kommittéer att verkställa närmare utredning i

dessa detaljfrågor. Utredningarna slutfördes i början av år 1923. Under tiden

hade emellertid pris- och trafikförhållandena avsevärt förändrats i jämförelse

med dem, som varit rådande vid tiden för järnvägsstyrelsens första utredning

i frågan. Styrelsen verkställde därför förnyade beräkningar rörande kostnaderna

för företaget och räntabiliteten av detsamma. Styrelsens såsom resultat

av ifrågavarande undersökningar gjorda framställning, vilken var bebådad i

statsverkspropositionen till 1923 års riksdag, överlämnades till statsutskottet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 230.

sorn fann sådana skäl förebragta för företagets igångsättande, att utskottet ej

ville motsätta sig arbetets upptagande, därest Kungl. Majit ansåge så lämpligen

böra ske.

Genom beslut den 15 juni 1923 förordnade Kungl. Majit, att elektrifieringen

av linjen Stockholm—Göteborg skulle utföras. Arbetena igångsattes därefter

omedelbart samt slutfördes i huvudsak under år 1926. I maj 1926 kunde tågen

börja framföras med elektrisk kraft å hela sträckan Stockholm—Göteborg.

Från och med den 15 maj 1927 infördes den av elektrifieringen möjliggjorda

och för dess rationella utnyttjande avpassade »elektriska tidtabellen», innebärande

väsentligt förkortade gångtider; tidsvinsten utgjorde sålunda i runda tal

vid gång över hela sträckan för snälltågen 2, för persontågen 21/, och för godstågen

mellan 10 och 12 timmar.

Kostnaderna för elektrifieringen av Göteborgslinjen hava uppgått till sammanlagt

43,330,107 kronor. Av dessa utgifter hava 34,000,000 kronor bestritts

med av 1920, 1924 och 1925 års riksdagar beviljade anslag av lånemedel,

medan 9,330,107 kronor utgått av statens järnvägars förnyelsefond. Beträffande

ett i totalkostnaden ingående belopp av 6,707,023 kronor 16 öre för ändring

av telegrafverkets svagströmsledningar är ännu beroende på Kungl. Majits

prövning, huruvida och i vad mån denna kostnad skall slutligen påföras elektrifieringsföretaget

eller drabba telegrafverket.

I sin i oktober 1929 avgivna berättelse rörande granskning av statens järnvägars

räkenskaper och förvaltning under år 1928 hava statens järnvägars överrevisorer

redogjort för en av dem verkställd ingående utredning rörande det

ekonomiska resultatet av elektrifieringen av linjen

Stockhol m—G ö t e b o r g. Under hänvisning i övrigt till berättelsen torde

jag här böra i korthet återgiva huvudpunkterna av det resultat, vartill överrevisorerna

vid utredningen kommit.

överrevisorema hava uppskattat av elektrifieringen föranledda kostnadsökningar

och kostnadsminskningar i jämförelse med förhållandena vid ång
-

drift på följande sätt:

Kostnads- Kostnadsökning

minskning

Kr. Kr.

Personaluppsättning

maskinavdelningen........................................................ — 1,440,000

trafikavdelningen........................................................ — 140,000

Rullande materielens underhåll.......................................... — 460,000

Diverse utgifter vid maskinavdelningen ....................... — 165,000

Bränslekontot ..................................................................... — 80,000

Underhåll och förnyelse av strömöverföringsanordningar 680,000

Förnyelse av rullande materiel......................................... 60,000 —

Kostnader för kapitalinvestering

Elektriska lokomotiv ................................................ 150,000

Övriga anläggningar...................................................... 1,280,000 —

Summa 2,170,000 2,285,00( >

Total årlig kostnadsminskning vid elektrifiering..................... Kr. 115,000.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Av dessa beräkningar, vilka av överrevisorerna betecknats såsom försiktiga,

framgår, att det kapital, som nedlagts på elektrifieringen, fullt förräntas och

att dessutom en, örn än relativt liten, vinst kan siffermässigt påvisas, Emelleitid

måste, framhålla överrevisorerna, hänsyn tagas även till vissa faktorer,

vilka icke kunna siffermässigt fastställas. Härutinnan hava överrevisorerna

anfört bland annat följande:

Det vore uppenbart, att elektrifieringen medfört fördelar, som i form av

besparingar eller eljest representerade stora värden men vilka icke kunde med

någon större grad av säkerhet omräknas i bestämda penningsummor. Såsom

exempel härå borde nämnas, att samtliga telefon-, telegraf- och signalledningar

utefter linjen Stockholm—Göteborg ändrats till i banvallen förlagda kabelledningar

för att undvika störningar från starkströmmen; härigenom hade sekundärt

vunnits minskade underhållskostnader och därjämte en avsevärd ökning

av driftsäkerheten och trafikmöjligheterna, en omständighet, som vore av

stor betydelse särskilt vid trafikanhopningar, icke minst ur trafiksäkerhetssynpunkt.

_

Vida viktigare vore emellertid de fördelar, som följde av den elektriska drittens

möjligheter i rent trafiktekniskt hänseende.

Den »elektriska tidtabellen» innebure en betydande förkortning av

tågens körti d, som icke varit möjlig att genomföra vid ångdrift. Den

besparing, som därigenom ernåtts ifråga örn trafikavdelningens personalbehov,

hade medtagits i den gjorda kalkylen. Men förkortningen i gångtid inverkade

även i ett annat och betydelsefullare hänseende. Tidigare hade exempelvis körtiden

för de stora godstågen mellan Stockholm och Göteborg utgjort omkring

24 timmar. Ett tåg, som lastats ena dagen i Stockholm och avgått därifrån på

kvällen, hade ankommit till Göteborg på aftonen följande dag; lossningen av

vagnarna hade då kunnat ske först på tredje dagens förmiddag. Den elektriska

driften medgåve en minskning av körtiden till 12 å 13 timmar, det godstag,

som lastades ena dagen i Stockholm, kunde under natten förås till Göteborg

och lossas redan nästa dags förmiddag. Den erforderliga tiden för godsets

transport från avsändaren till mottagaren hade alltså nedskurits med ett dygn.

Motsvarande förkortningar av körtiderna komme även de transporter till godo,

som delvis skedde över anslutande linjer. Detta betydde givetvis mycket i

konkurrensen med andra transportmedel. Mera direkt inverkade förkortningen

av körtiderna också fördelaktigt genom den snabbare omsättningen av godsvagnar:

den vagnsstoc k, som erfordrades för tillgodoseende av trafikbeliovet

såväl å själva den elektrifierade sträckan som för transporter, som delvis

skedde å bilinjerna, vore betydligt mindre än den, som skulle krävas

vid ångdrift. De minskade anspråken på vagnparkens storlek hade möjliggjort,

att transporterna kunde i betydligt större utsträckning än eljest varit fallet

besörjas med de ekonomiskt fördelaktigare vagntyperna och att de äldre vagnarna

behövde anlitas mera blott såsom reserv. Vid en i framtiden stegrad trafik

kunde detta minskade vagnbehov medföra betydande besparingar i form av

minskade krav på nyanskaffningar och minskade årliga kostnader. Det borde

i detta sammanhang meddelas, att genomsnittskostnaderna per godsvagn och år

vid statens järnvägar beräknats uppgå till omkring 450 kronor. En minskning

av vagnbehovet med — såsom redan nu kunnat konstateras — ett 70-tal vagnar

betydde alltså en årlig kostnadsminskning av 30,000 kronor.

Elektrifieringens fördelar framträdde även och framför allt däruti, att man

kunde för en i jämförelse med ångdrift obetydlig merkostnad

insätta flera tåg och avveckla en väsentligt större

trafik än den nu normalt förefintliga. Dessa egenskaper gjorde sig särskilt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition nr ''Idit.

gällande vid tillfälliga trafikanhopningar och vid en i framtiden mera regelbundet

växande trafik. Ett gott exempel på vad den elektriska driften i detta

avseende kunde utföra hade givits under den av isblockaden våren 1929 förorsakade

oerhörda trafikanhopningen å linjen Stockholm—Göteborg.

Under ifrågavarande högtrafik hade de elektriska lokomotivens utomordentliga

prestationsförmåga tydligt framträtt. Såsom exempel kunde anföras, att

ett lokomotiv under en sammanhängande tid av 48 timmar varit i effektiv tagtjänst

i 43 timmar. Något sådant vore beträffande ånglokomotiv, som efter

några timmars tjänst fordrade en tidsödande eftersyn oell skötsel, fullkomligt

uteslutet. De elektriska lokomotiven hade visat sig kunna löpa i tjänst i genomsnitt

104,000 kilometer per år, vilket vöre mer än dubbelt så mycket

som ånglokomotivens genomsnittsprestation.

Slutligen borde framhållas, att den elektriska driftens stora förmåga alf

upptaga och avveckla väsentliga trafikökningar onödiggjorde eller väsentligt

undansköte de dyrbara dubbelspårsan lägg liing ar, vilka under

bibehållen ångdrift vore vid en viss trafikökning oundgängliga.

De här angivna direkta eller indirekta fördelarna för statens järnvägar av

den elektriska driften vore, såsom nämnts, svara att uppskatta i bestämda penningsummor.

De syntes likväl innefatta värden av en betydande storleksordning

och borde därför vinna tillbörligt beaktande vid en undersökning

rörande elektrifieringens ekonomiska resultat.

Vad som i detta sammanhang icke borde förbises utan vederbörligen tillgodoskrivas

elektrifieringen vore också de förvisso svårligen nppskattningsbara

men därför icke mindre betydelsefulla förmåner, som densamma beredde h a ndeln

och näringslivet i allmänhet genom de snabbare, tätare och

bättre befordringsmöjligheterna för såväl passagerare som gods, och vilka erhållits

utan kompensation i form av höjda avgifter.

Yad sålunda anförts hänför sig huvudsakligen till elektrifieringens inverkan

ifråga örn uppkomna merutgifter eller gjorda besparingar, med andra ord dess

inverkan på affärens utgiftssida. Emellertid lärer, framhålla överrevisorerna,

elektrifieringen hava influerat jämväl inkomstsidan. De förbättrade transpoitmöjligheterna

hava enligt överrevisorerna otvivelaktigt stimulerat trafiken i

fråga örn såväl passagerare som gods och därigenom tillfört statsbanan ökade

intäkter. Vad persontrafiken beträffar, framhålla de, att trafikfrekvensen

å statsbanorna i deras helhet sedan några år ar stadd i ökning niell att

gjorda undersökningar givit vid handen, att stegringen efter den elektriska tidtabellens

ikraftträdande är påfallande större å linjen Stockholm—Göteborg än

å de av elektrifieringen oberörda linjerna. Även örn denna större stegring linge

i viss mån tillskrivas andra faktorer, syntes emellertid huvudparten därav

kunna tillgodoräknas elektrifieringen. För att kunna erhålla ett närmare begrepp

örn och en uppskattning i penningar av elektrifieringens inverkan i förevarande

hänseende erfordras emellertid, yttra överrevisorerna, ingående utredningar,

vilka ännu icke hunnit slut töras.

Såsom jag längre fram skall omnämna, har järnvägsstyrelsen senare I ramlagt

en utredning i sistberörda hänseende.

Vad beträffar g o d s t r a f i k e n hava överrevisorerna — under betonande,

att en undersökning rörande elektrifieringens inverkan härutinnan är betydligt

vanskligare än i fråga örn persontrafiken — framhållit, hurusom det syntes

obestridligi att de snabbare Iransportlägenheterna gynnsamt påverkat godstrafikens

utveckling. Det hade exempelvis kunnat påvisas, att just möjligheten ali

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

numera framföra godset mellan avsändnings- och mottagningsstationen under

en natt medfört, att man kunnat för statens järnvägar värva gods, som eljest

skolat befordras å andra samfärdsmedel.

Slutligen hava överrevisorerna framhållit den fördel, som ligger däri. att

elektrifieringen i sin mån bidrager till att minska landets beroende av importen

av utländskt bränsle.

Såsom sammanfattande omdöme örn resultatet av Göteborgslinjens

elektrifiering hava överrevisorerna yttrat:

»Ehuruväl ett uttömmande och slutgiltigt omdöme örn den ekonomiska innebörden

av elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg åtminstone

för närvarande icke är möjligt att giva, hava överrevisorerna likväl med stöd

redan av den hittillsvarande erfarenheten kommit till den övertygelsen, att elektrifieringen

icke blott fullt förräntar de i densamma nedlagda penningmedlen

utan även därutöver medför vinster och — örn än icke alltid i penningar uttryckbara

förmåner av sådan storleksordning och art, att företagets genomförande

måste ur såväl statens järnvägars som hela landets synpunkt anses hava

varit en ekonomiskt väl motiverad åtgärd.

Det må härvid tilläggas, att de ekonomiska fördelar, som den elektriska

driften erbjuder i jämförelse med ångdrift, göra sig allt starkare gällande i

samma mån som trafiken tillväxer.

Överrevisorerna vilja i detta sammanhang icke underlåta att uttrycka sitt erkännande

av det synnerligen förtjänstfulla sätt, på vilket detta omfattande och

med avsevärda tekniska svårigheter förknippade företag planlagts och bringats

till fullbordan.»

Överrevisorerna hava även berört frågan örn försatt elektrifiering

av statsbanelinjer. Att elektrifieringen av Göteborgslinjen

medfört tillfredsställande resultat i ekonomiskt hänseende innebär visserligen,

yttra överrevisorerna, icke någon säker borgen för att så skulle bliva fallet även

med andra statsbanesträckor. En närmare undersökning härutinnan har emellertid

synts överrevisorerna påkallad. Beträffande vissa särskilda förhållanden,

som ansetts tala för att denna undersökning verkställes inom den närmaste framtiden,

anföra överrevisorerna följande:

Inom järnvägsstyrelsen verkställda ingående utredningar rörande ånglokomotivparken

hade givit till resultat, att den nuvarande tillgången på fullvärdiga

och i driftshänseende ekonomiskt fördelaktiga ånglokomotiv syntes motsvara

behovet för en tid av ungefär 10 år framåt, under förutsättning att trafikrörelsen

icke komme att förete någon ökning. Skulle däremot trafiken under de närmaste

åren stegras — den senaste tidens erfarenheter syntes peka i sådan riktning

och denna tendens borde rimligtvis förstärkas av den kommande taxesänkningen

— så inträdde redan omkring år 1935 ett nyanskaffningsbehov, som

under en följd av år bleve ganska betydande.

Enligt vad överrevisorerna erfarit, måste en ökad trafik därjämte inom en

icke alltför avlägsen framtid medföra behov av utökning av de fasta anläggningarna

å de mera trafikerade linjerna särskilt vad beträffade ånglokomotivstallar.

,

Vidare hade en för någon tid sedan inom järnvägsstyrelsen verkställd undersökning

rörande hela personalbeståndets åldersfördelning givit till resultat, att

vid den i förevarande sammanhang särskilt aktuella maskinavdelningen redan

från och med år 1936 vakanser uppstode, som vid fortsatt ångdrift måste föranleda

en nyrekrytering av lokomotiveldare till ett antal av 120 per år under

en tioårsperiod framåt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 7

Därest överhuvudtaget en elektrifiering av ytterligare statsbanesträckor

skulle visa sig lönande och ansåges böra komma till stånd, borde densamma

lämpligen påbörjas å sådan tid, att dess verkningar successivt gjorde sig gällande

senast från den tidpunkt, då eljest nya kapitalutlägg och andra åtgärder

till ångdriftens uppehållande bleve erforderliga. Denna tidpunkt syntes av de

refererade utredningarna att döma kunna komma att inträda redan örn 5 å 6 år.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 21 januari 1930 kompletterat den av

överrevisorerna framlagda utredningen med en beräkning angående elektrifieringens

inverkan på persontrafikens och persontrafikinkomsternas

storlek vid Gröteborgslinjen. Styrelsen har därvid på närmare

angivna grunder ansett sig kunna med ganska stor visshet antaga, att ökningen

i persontrafikinkomster på Gröteborgslinjen från år 1926 till år 1928 med ett

eller annat 100,000-tal kronor överstigit 1,000,000 kronor samt att av denna

inkomstökning åtminstone hälften eller omkring 600,000 kronor varit en följd

av de genom elektrifieringen ernådda gynnsammare resemöjligheterna.

Med särskild skrivelse den 21 januari 1930 har järnvägsstyrelsen framlagt

preliminär utredning jämte förslag i fråga örn fortsatt elektrifiering

av vissa statsbanesträckor.

Ehuru fullständiga förslag och beräkningar ännu icke utarbetats, förklarar

sig styrelsen vara i tillfälle att redan nu framlägga utredningen i fråga, framförd

så långt, att bedömanden i varje fall för principbeslut kunna bliva möjliga

att fatta med stöd av densamma. Den huvudlinje, som styrelsen anser böra

närmast ifrågakomma att elektrifieras, är Järna—Norrköping—Malmö. Vid

elektrifiering av denna hava även de anslutande linjerna Katrineholm—Åby,

Örebro—Hallsberg—Mjölby, Falköping—Nässjö, Arlöv—Lomma och Malmö

—Trälleberg, här i fortsättningen gemensamt benämnda Malmölinjerna, ansetts

böra elektrifieras. Anledning till att elektrifieringsplanen omfattar icke endast

huvudlinjen till Malmö utan även vissa anslutande bandelar, är enligt styrelsen

att man endast på så sätt kan i önskvärd utsträckning fullända och rationalisera

tågplanen samt därmed tillgodogöra sig rullande materiel och personal för

genomförande av de besparingar i personal- och materialkostnader, som elektrifieringen

möjliggör. Skulle anslutande banor alltjämt drivas med ånglok,

finge man icke nödiga förutsättningar för en verkligt god tågplan och tidtabell.

Vid föreningsstationerna med de ångdrivna linjerna måste lokomotivstationer

bibehållas. Man finge i många fall korta körsträckor för loken och liten effektiv

tjänst för såväl materiel som personal.

Beträffande elektrifieringen av nämnda bandelar hava detaljerade såväl tekniska

som ekonomiska utredningar genom järnvägsstyrelsens försorg utförts.

Vid dessa utredningar avsågs först att ej medtaga linjerna Örebro—Hallsberg

—Mjölby, Arlöv—Lomma och Malmö—Trälleberg. Det visade sig emellertid,

framhåller styrelsen, under arbetets gång av trafiktekniska och ekonomiska skäl

påkallat att vid elektrifieringsplanens genomförande även medtaga dessa bandelar

för att helt och hållet befria stationerna Hallsberg och Mjölby från ånglokomotiv

och ytterligare reducera behovet av sådana lokomotiv i Malmö.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majas proposition nr 2-JO.

Angående huvudgrunderna för elektrifieringens genomförande

samt beträffande de därmed förenade anläggningskostnaderna

har styrelsen anfört följande:

Enligt nu föreliggande plan skulle ström inmatas till sagda hannat från de

redan befintliga omformarestationerna i Södertälje, Sköldinge, Hallsberg och

Alingsås, sedan nödiga anordningar i dem utförts. Härutöver skulle endast två

nya omformarestationer behöva byggas, en i Nässjö och en i Hässleholm. Kontaktledningar

skulle framdragas över en banlängd av 856 kilometer och en sammanlagd

spårlängd av ej mindre än 1,570 kilometer. Högspänning sledning för

tillförande av ström särskilt för belysning på stationer och andra platser utefter

ifrågavarande linjer skulle utföras. Berörda anläggningar beräknas draga föl
-

jande kostnader:

Omformarestationer.............................. kronor 3,700,000

Kontaktledningar ................................. » 23,460,000

Matningsanläggningar........................... » 8,290,000

Högspiinningsledning för belysning ... » 2,500,000

Diverse ................................................... » 550,000

Summa kronor 38,500,000

Vidare skulle samtliga befintliga luftledningar för belysning å stationerna

och statens järnvägars svagströmsledningar utefter banan enligt förslaget förläggas

som kabelledningar samt en del ändringar vidtagas på bananläggningen.

Dessutom måste telegrafverkets ledningar utflyttas eller förändras. Dessa

ändringsarbeten beräknas draga följande kostnader:

Ändring av belysningsledningar ......... kronor 1,220,000

Ändring av bananläggningen............... » 1,000,000

Ändring av svagströmsledningar:

statens järnvägars ........................... » 6,880,000

telegrafverkets (enligt uppgift från

telegrafverket) .................. » 3,840,000

Summa kronor 12,940,000

Att omläggningen av telegrafverkets svagströmsledningar ej beräknas medföra

högre kostnad än nyss angivna beror därpå, att nämnda ledningar genom

verkets försorg till stor del redan äro omlagda till kabelledningar. Vid dylikt

förhållande och då resterande omläggning till stor del innebär en förnyelse och

modernisering, synes under inga förhållanden förestående kostnad för ändring

av telegrafverkets ledningar kunna få helt belasta elektrifieringens anläggningskonto.

Med hänsyn till förhållanden, som styrelsen i tidigare skrivelser till

Kungl. Maj:t anfört, anser styrelsen, att hela ifrågavarande anläggningskostnad

bör bäras av telegrafverket.

För den elektriska driften erfordras viss ny rullande materiel, nämligen:

63 elektriska linjelokomotiv för person- och godstågstjänst av den nu för Stockholm—Göteborg

använda typen litt. D, 21 elektriska växlingslokomotiv av den

redan använda typen litt. TT, 12 motorvagnar för lokaltrafik samt 8 elektriska

ackumulatorlokomotiv för växlingstjänst och revisionsarbeten. Totalkostnaden

härför utgör 17,600,000 kronor, som fördela sig sålunda

63 lokomotiv litt. D ä kronor 200,000... kronor 12,600,000

21 » » U » » 135,000.. » 2,835,000

12 motorvagnar » » 120,000... » 1,440,000

8 ackumulatorlokomotiv ..................... » 725,000

Summa kronor 17.600,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr ''lilli.

I samband med elektrifieringen måste slutligen en hel del vagnar, särskilt

personvagnar, utrustas med elektrisk värmeledning och böra vissa stationer

förses med stationära anordningar för elektrisk uppvärmning. Kostnaden härför

uppgår till 2,800,000 kronor.

Från dessa bruttokostnader bör emellertid, framhåller järnvägsstyrelsen, ske

avdrag för vissa kostnade r, nämligen för anskaffande av ny rullande

materiel och för modernisering och utvidgning av stationära anläggningar

och ledningar, vilka, därest ångdrift bibehålies, oundgängligen krävas omedelbart

eller under den närmaste framtiden men vilka vid införande av elektrisk

drift bliva obehövliga. Härom yttrar styrelsen följande:

I det senare fallet bör kostnaden reduceras med hänsyn till den tidslängd,

som beräknas, innan kostnaden kan behöva nedläggas, varvid man lämpligen

kail räkna med en räntefot av 4.65 procent, liggande i överkant av den ränta,

som enligt från riksgäldskontoret lämnad uppgift fordras för nya statslån. Den

största avdragsposten kommer härvid på rullande materiel.

Ersättningsanskaffning av ånglokomotiv har av olika orsaker sedan lång

tid tillbaka ej förekommit. Efter 1920 hava sålunda endast 11 dylika lokomotiv

nyanskaffats. Genom elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg hava frigjorts

relativt moderna ånglokomotiv, vilka kunnat insättas i trafik på andra

ångdrivna linjer, från vilka i stället äldre ånglokomotiv kunnat avställas. Emellertid

börja nu även lokomotiv, som hittills ansetts vara relativt moderna, att

närma sig den ålder, då slopning normalt bör äga rum, och därest man för framtiden

måste räkna med bibehållande av ångdrift i nuvarande omfattning, mäste

det också räknas med, att ökade krav på dragkraft och driftens rationaliserande

även för de ångdrivna linjerna relativt snart skall nödvändiggöra införandet

av helt nya typer av ånglokomotiv.

Enligt verkställda undersökningar skulle genom här ifrågavarande elektrifiering

180 relativt moderna ånglokomotiv frigöras för användning på återstående

ångdrivna linjer. Utförda undersökningar beträffande ånglokomotivparkens

beskaffenhet och behov av förnyelse hava visat, att, under förutsättning

av att trafikökning ej äger rum och slopning sker enligt ungefär samma

grunder som hittills, en brist av 180 ånglokomotiv skulle föreligga år 1941.

Behovet av nya ånglokomotiv börjar givetvis inträda flera år tidigare, varför

ersättningsanskaffning måste vidtagas redan flera år förut.

De 180 ånglokomotiven beräknas vid nuvarande prisnivå betinga en sammanlagd

kostnad av 20,200,000 kronor. Räknar man på säkra sidan, skulle

detta kapitalutlägg i genomsnitt erfordras senast år 1940. Med hänsyn härtill

bör anskaffningskostnaden för elektriska lok under förutsättning att deras

likvidering äger rum omkring årsskiftet 1933/34 reduceras med ett belopp av

14 miljoner kronor, motsvarande ett efter 4.65 procents räntefot diskonterat

värde av de senare behövliga ånglokens anskaffningskostnad.

De vid elektrifiering erforderliga 12 motorvagnarna motsvara i trafik ett

vagnutrymme, som i fall det gällt nyanskaffning av tredjeklassva g nar, kan

beräknas betinga en anskaffningskostnad av 300,000 kronor. Genom anskaffningen

av motorvagnarna kan alltså vid härnäst — inom ett eller annat år —

skeende nyanskaffning av tredjeklassvagnar denna inskränkas med vagnar för

300,000 kronors värde. På grund av förkortad korth! reduceras behovet, av

godsvagnar med omkring 200, representerande ett värde av 1.4 miljoner kronor.

Vidare är Malmö lokstalion i hög grad i behov av modernisering, vilken dock

av olika skäl undan för undan uppskjutits. Örn här ifrågavarande elektrifiering

utföres, minskas kostnaden för denna modernisering mini i runt tal 400,000

kronor. Därigenom att de elektriska lokomot iven kräva mindre utrymme i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

huvudverkstad, ävensom att genom den snabbare vagnomsättningen mindre

antal godsvagnar erfordras, vinnes en besparing i kostnad för verkstadsutrymme

i huvudverkstad av omkring 300,000 kronor.

En sammanställning av de av järnvägsstyrelsen sålunda lämnade uppgifterna

angående kostnaden för Malmölinjernas elektrifiering giver följande

resultat:

Brutto-

kostnad

Avgår på

grund av att

kostnader

måste ned- läggas, om

ångdrift

bibehålies

Netto-

kostnad

Kronor

Kostnader, hänförliga till statens järnvägar.

Överförings anläggning...................................

38.500.000

17.600.000

38,500.000

| 1,900,000

Rullande materiel ........................................

D:o person- oell godsvagnar ......

14,000,000

1,700,000

Ändring av belysningsanläggningar..................

1,220,000

—

1,220,000

»» » bananläggningen...........................

1,000,000

—

1,000,000

» » statens järnvägars svagströmsledn.

6,880.000

—

6,880,000

Elektrisk värmeledning...................................

2,800,000

—

2,800,000

Lokstation och huvudverkstad ........................

—

700,000

— 700,000

Summa

68,000,000

16,400.000

51,600,000

Kostnad, liänförlig till telegrafverket ..................

3.840,000

3.840,000

Totalkostnad

71,840,000

16,400,000

55.440,000

Härefter har järnvägsstyrelsen upptagit till undersökning frågan, på vad

sätt Malmölinjernas elektrifiering inverkar på de årliga kostnaderna

för drift, underhåll, förnyelse och ränta. Med ledning av den

erfarenhet i berörda hänseenden, som vunnits från den elektrifierade linjen

Stockholm—Göteborg, förklarar sig styrelsen vara i tillfälle att genomföra

relativt rättvisande beräkningar. Närmast har styrelsen redogjort för omfattningen

av de besparingar, vilka genom elektrifieringen synts böra

vinnas, i vilket avseende styrelsen anfört:

Övergång till elektrisk drift medför en väsentlig omgestaltning av driftsförhållandena

inom maskintjänsten, i huvudsak beroende på att lokomotiven i

elektrisk drift kunna utan tillsyn genomlöpa betydligt längre körsträckor än i

ångdrift samt att kol- och vattentagning bortfaller. Som följd härav behöva

vid elektrisk drift lokomotiv stationeras vid endast ett mindre antal ändstationer,

till vilka det löpande arbetet för lokomotivens linjerevision även koncentreras.

Vidare medför den ökade tåghastigheten i elektrisk drift och bortfallandet

av lokomotivombyten vid mellanstationer, att antalet tågkilometer

per lokpersonal ökas. Och slutligen räknas med, att nian i viss omfattning skall

kunna bemanna elektriska lokomotiv med endast förare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 239.

Enligt vad noggranna undersökningar visat nedgår vid Malmölinjernas

elektrifiering personalbehovet inom maskinavdelningen med ej mindre än omkring

560 man. Vid trafikavdelningen kan räknas med en motsvarande nedgång

av omkring 40 man. I verkstadstjanst beräknas en arbetsminskning motsvarande

omkring 110 mans årsarbete. Den totala personalbesparingen beräknas

sålunda komma att utgöra något över 700 man.

Av stenkol inbesparas genom här ifrågavarande elektrifiering ungefär

105,000 ton utländska och 18,000 ton svenska stenkol, motsvarande tillsammans

ungefär 116,000 Ion utländska stenkol. Värdet av stenkolen skulle efter

de vid senaste upphandling i september 1929 i ifrågavarande importhamnar

gällande priserna (i medeltal kr. 21: 50 per ton) med tillägg för hamnumgälder,

fraktkostnader och ett års ränta efter 4.65 % utgöra 3,066,000 kronor. Emellertid

skall för säkerhets skull räknas med ett lägre kolpris av endast 20 kronor

per ton. Vid sådan försiktig beräkning blir den inbesparade kostnaden 2,892,000

kronor.

Antalet erforderliga lok nedbringas i hög grad, varigenom kostnadsbesparingar

på ett flertal, driftskonton uppkomma. På grund av förkortad körtid

reduceras även behovet av godsvagnar och presenningar och minskas användningstiden

och hyran för använda främmande banors vagnar och presenningar.

Med hänsyn till förenämnda och vissa andra förhållanden, för vilka här ej

kan lämpligen utförligare redogöras, beräknas följande årliga kostnadsbesparingar

uppkomma i samband med Malmölinjernas elektrifiering:

Minskat personalbehov vid maskinavdelningen, 560 man ä

3,500 kronor ...........................................................................

Minskat personalbehov vid trafikavdelningen, cirka 40 man

k 4,100 kronor......................................................................

Stenkol ......................................................................................

Lokunderhåll, i jämförelse med ånglok per lokkilometer

(8,400,000) 9 öre lägre kostnad (enligt vunnen erfarenhet)

Lokstallar, kol- och vattenstationer, smörj materiel m. m.,

besparing 3 öre per lokkilometer .....................................

Belysningsström, direkt beräkningsbar utgiftsminskning genom

anordnande av särskild överföringsledning på toppen

av kontaktledningsstolparna ................................................

Minskad kostnad för godsvagnar och presenningar samt

vagn- och presenningshyror...................................................

kronor 1,960,000

» 164,000

» 2,892,000

» 756,000

» 252,000

» 180,000

> 40,000

Summa anförda kostnadsminskning kronor 6,244,000

Utöver de sålunda beräknade kostnadsminskningarna uppkomma emellertid,

fortsätter styrelsen, andra sådana minskningar, vilka svårligen kunna siffermässigt

närmare beräknas. Rörande dessa kostnadsminskningar yttrar styrelsen

följande:

Omläggningen av nuvarande belysnings- och svagströmsledningar till kabelledningar

kommer sålunda exempelvis att medföra en betydlig nedgång i nuvarande

underhållskostnader för berörda ledningar. Sannolikt .skall vidare

elektrifieringen av Malmölinjerna möjliggöra indragning av någon maskinsektionsledning

(maskiningenjör med expedition), liksom Göteborgslinjens elektrifiering

tidigare gjort.

Av större betydelse än sådana direkta, nu i siffror ej närmare beräknade

besparingar, är emellertid, att elektrifieringen kommer att höja Malmölinjernas

standard och trafikkapacitet och härigenom även leda till ökad trafik och ökade

inkomster. Det har vid dea elektrifierade Göteborgslinjen visat sig möjligt att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 239.

utan någon härav uppkommande väsentlig kostnadsstegring insätta väsentligt

flera tåg än tidigare. Färdhastigheten har kunnat betydligt ökas. På analogt

sätt kommer en elektrifiering av Malmölinjerna att leda till en avsevärd förbättring

av tidtabellen för dessa, vilket är av särskild betydelse med hänsyn

till de tätbefolkade provinser, som beröras, liksom för de viktiga utlandsförbindelserna.

Genom högspänningsledningen komma vidare de omkring 250 platser utefter

Malmölinjerna, som sakna ström för belysning och signalering, att erhålla

sådan på billiga villkor, och genom svagströmsledningens omändring, i samband

varmed avses att i det närmaste fyrdubbla antalet trådkilometer, erhållas

betydligt förbättrade telefonförbindelser till lättnad för trafikarbetet.

Ur järnvägsekonomisk synpunkt hava dessa förbättringar ett mycket högt

värde. Det har av gjorda undersökningar framgått, att de genom Göteborgslinjens

elektrifiering ernådda gynnsammare resemöjligheterna kunna anses

hava lett till en ökning av linjens persontrafikinkomster med åtminstone 600,000

kronor. Vid elektrifiering av de längre Malmölinjerna torde ifrågavarande inkomstökning

bliva än större. Lägges härtill den inkomstökning, som får beräknas

i godstrafik med hänsyn till den förkortning av befordringstiden, som

elektrifieringen medför, ävensom övriga genom elektrifieringen uppkommande

nyssnämnda fördelar, så torde man, även örn man vill hålla sig på säkra sidan,

vara berättigad att uppskatta det årliga värdet av de indirekta fördelar, som

genom elektrifieringen vinnas, till ett belopp av i mycket runt tal 1,000.000

kronor.

Gent emot nu antydda besparingar och fördelar måste givetvis ställas vissa

av elektrifieringen betingade årskostnader. Beträffande

dessa kostnader, vilka kunna sammanfattas i två poster, räntekostnad och kostnad

för strömtillförsel, har järnvägsstyrelsen anfört följande:

Den på statens järnvägar belöpande nettokostnaden för ifrågavarande anläggningar

har beräknats till 51.6 miljoner kronor. Rä nte k os t nåd en härför,

beräknad efter en räntefot av 4.65 procent, utgör 2,400,000 kronor. Skulle, i

strid mot styrelsens uppfattning, anses, att hänsyn bör tagas till även den kostnadsdel,

som hänför sig till telegrafverkets ledningar, så stiger räntekostnaden

till 2,578,000 kronor.

Kostnaden för strömtillförsel har, efter förberedande undersökningar hos

vattenfallsstyrelsen och Sydsvenska kraftaktiebolaget som tänkta leverantörer

av den elektriska energien, beräknats till 3,339,000 kronor, varav 2,149,000

kronor för leverans av elektrisk energi och 1,190,000 kronor för skötsel och

underhåll, inklusive avsättning till förnyelsefond, av omformarestationer och

ledningar.

Någon ökad kostnad för förnyelse av elektriska lokomotiv har ej ansetts böra

upptagas, enär kostnaden för de elektriska lokomotiven så avsevärt understiger

kostnaden för ersatta ånglokomotiv, att förnyelsekostnaden, även örn högre förnyelseprocent

beräknas för de elektriska lokomotiven, ej kan beräknas överstiga

motsvarande kostnad för ånglokomotiv.

Nytillkommande årliga kostnader beräknas sålunda till ett belopp av

5,739,000 kronor, eller, örn den på telegrafverkets ledningar belöpande räntekostnaden

även medräknas, 5,917,000 kronor.

Slutresultaten av de ekonomiska beräkningar, för

vilka här redogjorts, framgå av följande sammanställning:

Direkta besparingar ......................................... kronor 6,244,000

Kostnadsökning för statens järnvägars del...... » 5,739,000

Direkt vinst kronor 505,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 23i).

Kostnadsökning, därest även den på telegrafverket

belöpande kostnaden medräknas ...... kronor 5,917,000

Direkt vinst kronor 327,000

Värdet av indirekta fördelar ........................... kronor 1,000,000

I anslutning till dessa beräkningar Ilar järnvägsstyrelsen uppehållit sig vid

vissa faktorer, som äro av betydelse vid bedömandet av beräkningarnas resultat.

Härutinnan yttrar styrelsen:

Förenämnda, för en elektrifiering gynnsamma resultat undergå emellertid

ändringar, därest de till grund för beräkningen liggande å-prisen ändras. Sannolikt

synes emellertid icke vara, att mera avsevärda sådana ändringar i ogynnsam

riktning skola inträda, åtminstone under den närmaste tiden. Beträffande

å-priset för stenkol synes lägre pris än det beräknade^ sannolikt icke vara att

förvänta. Skulle dock en sänkning komma till stånd, så måste denna bliva stor

för att få någon avgörande betydelse. Då stenkolsförbrukningen utgör 116,000

ton, betyder 1 kronas höjning respektive sänkning av ett till 20 kronor per ton

beräknat stenkolspris, att resultatet av en elektrifiering förbättras respektive försämras

med 116,000 kronor (frånsett räntekostnaden å stenkoff Örtaget). Stenkolspriset

måste sjunka under 17 kronor — örn övriga å-pris bli oförändrade — för

att den minsta beräknade vinsten vid elektrifiering skall helt bortfalla. Räntefoten

har beräknats O.os % högre än för senaste statslån utgående effektiv ränta. En

höjning av räntefoten med 0.25 % utöver sist sagda ränta skulle icke försämra

vinstresultatet med mer än 104,000 kronor. Då vidare vid beräkningen av de

vid elektrifiering uppkommande direkta besparingarna hänsyn ej tagits till ett

flertal sådana, av visserligen var för sig mindre, men tillsammans avsevärd

storlek, torde få anses, att förestående kalkyl, i vad avser den direkta vinsten

vid elektrifiering, är försiktigt gjord.

Det är ock att väl märka, att vinsten ökas i hög grad, därest trafiken tillväxer,

enär de föränderliga kostnaderna utgöra en betydligt större andel av

totalkostnaderna vid ångdrift än vid elektrisk drift.

Tages vid kalkylen hänsyn även till de fördelar i övrigt, som en elektrifiering

medför för järnvägarna och för trafikanterna, vilka senare fördelar leda

till avsevärd trafik- och inkomstökning, så framstår elektrifieringen i en mera

gynnsam dager. .

1 Låt vara att den siffermässiga beräkningen av dessa indirekta fördelars järnvägsekonomiska

årliga värde av 1 miljon kronor är åtskilligt osäker, sa är dock

beloppet av den storleksordning, att även en relativt stor tänkbar reducering

av de indirekta fördelarnas uppskattade värde ej skulle få betydelse för bedömande

av frågan, huruvida ifrågavarande elektrifiering kan anses ur ekonomisk

synpunkt berättigad eller icke.

Med hänsyn lill storleken av den personal, som genom elektrifieringen beräknas

bliva obehövlig, har järnvägsstyrelsen i detta sammanhang ansett det

vara av intresse att klarlägga möjligheterna alt utan alltför stora svårigheter

a wedd a p o r s o n a löverskott c t. I denna del innehåller styrelsens

framställning följande:

På grund av den sedan åratal tillbaka inställda rekryteringen har personalens

medelålder stigit avsevärt och antalet tjänstehavare i åldersklasserna närmast

pensionsåldern är i starkt stigande. Under åren 1931—35 beräknas sålunda

ungefär 800 man vid maskinavdelningen komma att avgå med pension

eller på grund av dödsfall, varav ungefär 350 lokförare. Även örn det nu ej

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 231).

alltid låter sig- göra. att vid uppstående vakanser å de linjer, som ej beröras av

förevarande elektrifiering, återbesätta desamma med personal, som blivit övertalig,

så torde dock i stort sett några större svårigheter ej behöva uppstå. I varje

fall äro svårigheterna övergående och skäligen ej av beskaffenhet att böra inverka

på ett beslut örn elektrifiering. Vid huvudverkstäderna torde förhållandena

vara ungefär enahanda, i det att där ungefär 30 man örn året beräknas

komma att avgå under de närmaste 5 åren. Vid trafikavdelningen beräknas

i runt tal 1,000 man komma att avgå under åren 1931—35. Örn trafikökningen

fortgår, såsom genomsnittligen under senaste tid, bliva givetvis svårigheterna

med personalöverskottets avveckling än mindre.

Slutligen torde böra framhållas, att — liksom var fallet å linjen Stockholm—

Göteborg — åtminstone någon del av den erforderliga ledningspersonalen å

Malmolin jerna torde kunna rekryteras bland personal, som blir övertalig vid

maskinavdelningen. Överflyttning till banavdelningen och trafikavdelningen

torde även kunna ifrågakomma.

Med avseende å arbetsplanen för elektrifieringsföretaget

upplyser järnvägsstyrelsen, att en av styrelsen skisserad plan för arbetenas

utförande omfattar en arbetstid av omkring 3 år, vartill skulle komma

cirka 6 månader för efterarbete!!. Under förutsättning att arbetet kunde få

igångsättas den 1 juli 1931 skulle huvudlinjen Järna—Norrköping—Malmö—- Trälleberg jämte bilinjen Katrineholm—Åby kunna i sin helhet öppnas för elektrisk

drift i början av år 1934, och sedan skulle linjen Nässjö—Falköping

och linjen Mjölby—Hallsberg—Örebro kunna öppnas för sådan drift under

loppet av året.

Arbetsplanen för kontaktledningsarbetet förutsätter enligt styrelsen en

arbetsstyrka intill omkring 650 man. Härutöver skulle erfordras omkring 80

man under 8 månader för kabelarbetet och 120 man under 18 månader för bj^ggnaden

och montaget av omformarestationerna.

Samtliga lokomotiv och motorvagnar beräknas kunna vara levererade den

1 juli 1934, men redan den 1 januari samma år beräknas erforderliga lokomotiv

levererade för upptagande av trafiken på huvudlinjen.

Vidkommande tillförseln av elektrisk kraft för driften å

Malmölinjerna förutsätter förslaget, såsom redan anförts, att erforderlig energi

skulle levereras dels vid de redan befintliga omformarestationerna i Södertälje,

Sköldinge, Hallsberg och Alingsås och dels vid nya omformarestationer i Nässjö

och Hässleholm. Beträffande tillgången på elektrisk kraft härför har, enligt vad

järnvägsstyrelsen omnämner, vid förberedande undersökningar och förhandlingar

framgått, att någon svårighet att erhålla erforderlig sådan från de ifrågasatta

tvenne leverantörerna, vattenfallsstyrelsen och Sydsvenska kraftaktiebolaget,

icke synes föreligga. Hur kraftleveransen skall fördelas mellan dessa

leverantörer och hurudana de slutgiltiga villkoren för leveranserna böra utformas

har järnvägsstyrelsen ansett böra bero på vidare förhandlingar och

uppgörelser, efter det principbeslut fattats om elektrifieringens genomförande.

Avslutningsvis har järnvägsstyrelsen i sin förevarande skrivelse framhållit,

att de ekonomiska förutsättningarna för det stora och betydelsefulla elektrifieringsföretaget

synas vara så noggrant klarlagda, att det med säkerhet kan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 230.

sagås av deni framgå, att elektrifieringen kommer att medföra direkta besparingar,

vilka väl uppväga de ränte- och andra kostnader, som genom densamma

uppkomma. Det kan därför enligt styrelsen redan sägas, att de betydande indirekta

fördelar i förkortad rese- och godsbefordringstid m. m., som trafikanterna

i och med elektrifieringen erhålla, och den avsevärda inkomstökning,

vilken som följd härav kommer att tillföras järnvägarna, få beräknas vinnas

utan någon statens kostnad.

Styrelsen förklarar sig sålunda, därtill också föranledd av de goda erfarenheterna

från de redan vid statsbanorna utförda elektrifieringarna, beredd att

uttala sig för och tillstyrka den här ifrågasatta ytterligare elektrifieringens

företagande. Styrelsen inser dock, att vid det stora ärendets slutliga prövninghänsyn

jämväl äro att taga till statsekonomiska och andra förhållanden, liggande

utanför de järnvägstekniska och järnvägsekonomiska synfälten. Styrelsen

har därför och i betraktande av frågans omfattning och vidd ej ansett det

vara lämpligt att redan nu framkomma med ett direkt förslag till elektrifieringens

företagande med äskande av begynnelseanslag därför, utan styrelsen

har, med förebringande av huvudresultaten av sina gjorda utredningar,

velat i princip underställa statsmakterna frågan om det, särskilt med hänsyn

till den för våra förhållanden mycket stora kapitalkonsumtion, som elektrifieringen

förutsätter, kan vara lämpligt att skrida till ett realiserande av planen

för densamma. Skulle denna fråga komma att besvaras med ja, har styrelsen

förklarat sig kunna i god tid, för sakens vidare behandling vid 1931 års riksdag,

inkomma med mera detaljerad arbets- och finansplan samt anslagsäskande.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

chefen för generalstaben och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Vattenfallsstyrelsen har till bedömande upptagit frågan örn möjligheterna

för tillgodoseende av de anspråk på energileverans, vilka i samband med den

föreslagna elektrifieringen komma att ställas på styrelsen, samt örn de kapitalutlägg,

som härför erfordras. I dessa avseenden har styrelsen anfört följande:

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle elektrisk ström inmatas till det nya

bannätet från de redan befintliga omformarestationerna i Södertälje, Sköldinge,

Hallsberg och Alingsås, varjämte skulle byggas två nya omformarestationer,

en i Nässjö och en i Hässleholm. Kraftleveransen skulle ske dels ifrån vattenfallsstyrelsens

nät, dels ifrån Sydsvenska kraftaktiebolagets. Hur kraftleveransen

skulle fördelas har tillsvidare lämnats öppet. Under hand har emellertid

meddelats, att vattenfallsstyrelsen antingen skulle leverera kraft till

sträckan Järna—Alvesta eller endast till sträckan Järna—Mjölby.

Då vattenfallsstyrelsen på sin tid fått övertaga de s. k. järnvägsfallen i

Motala ström, som inköpts för elektrifiering av södra stambanan, och dessa fall

under många år måst reserveras för detta ändamål och därigenom för järnvägsdriftens

skull blivit belastade med betydande räntor, har vattenfallsstyrelsen

ansett sig kunna utgå från att det för staten, sedd som enhet, är lämpligt att

dessa fall i största möjliga utsträckning utnyttjas för det med deras förvärvande

ursprungligen avsedda ändamålet. Vattenfallsstyrelsen har därför

ansett sig böra räkna med, att det skall komma att åligga densamma att ombesörja

kraftleveransen på hela sträckan Järna—Nässjö samt sträckan Nässjö—

Falköping.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr ''Kill.

I det utbyggnadsprogram, som vattenfallsstyrelsen utvecklat i sin skrivelse

den 30 september 1929 och som i 1930 års statsverksproposition framlagts för

riksdagen, har styrelsen angivit den allmänna utvecklingstendensen, sådan den

framträder i belysning av de gångna årens erfarenhet. Styrelsen anhåller att

i det avseendet få hänvisa till den grafiska framställning, som återfinnes i

statsverkspropositionen (utgifter för kapitalökning bil. 3, efter sid. 122). Sitt

utbyggnadsprogram har styrelsen lagt så, att det ansluter sig till utvecklingen.

Justering efter förändringar i utvecklingskurvan under den ifrågavarande tidsperioden

är avsedd att ske därigenom, att utbyggandet av järnvägsfallen i

Motala ström (Råby—Jakobslund—Malfors) drives i långsammare eller snabbare

takt allt efter behovet. Skulle den nu ifrågasatta järnvägselektrifieringen

beslutas och genomföras under åren 1931—1934, skulle detta betyda, att kurvan

för kraftkonsumtionen på centralblocket under år 1934 sannolikt skulle å den

grafiska sammanställningen sammanfalla med den grova rödstreckade linjen,

vilket i avseende på byggnadsprogrammet skulle innebära, att kraftstationen

vid Jakobslund (Malfors) borde vara färdigställd vid samma tidpunkt år 1934.

Såsom styrelsen i sin skrivelse den 30 september 1929 framhållit, låter sig detta

utan svårighet göra, vadan intet hinder möter för vattenfallsstyrelsen att vid

den ifrågasatta tidpunkten påtaga sig kraftförsörjning i den utsträckning, som

enligt det föregående antagits lämpligen böra tillkomma staten genom vattenfallsstyrelsen.

Det förutsättes givetvis, att anslag i vederbörlig ordning lämnas

till utläggande av kraftanläggningen vid Jakobslund (Malfors), till vars påbörjande

för budgetåret 1930/1931 i årets statsverksproposition beräknats

200,000 kronor och vartill styrelsen senare framlagt förslag, slutande på en

kostnad av 9.8 miljoner kronor.

Det bör framhållas, att det kan visa sig lämpligt, till undvikande av för

stark samtidig koncentration av arbetena vid Vargön och Jakobslund (Malfors)

till åren 1933—1934, att uppskjuta färdigbyggandet av Jakobslund till 1935.

men vattenfallsstyrelsen blir i allt fall i stånd att ombesörja kraftleverans till

järnvägselektrifieringen i här angiven utsträckning från och med juli 1934 med

tillhjälp av Västeråsstationen.

Såsom av styrelsens motivering i skrivelsen den 30 september 1929 för dess

utbyggnadsprogram framgår, kommer utvecklingen att kräva, att ett krafttillskott

av ungefär samma storleksordning som Jakobslundsstationens kraftproduktion

tillföres centralblocket inom i skrivelsen angivna tidsgränser. Genom

den ifrågasatta järnvägselektrifieringen skulle endast tidpunkten för denna anläggnings

utförande med därför erforderligt kapitalutlägg fixeras, vai''jämte

behov av tillförsel av ytterligare krafttillskott tidigare skulle inträda.

För vattenfallsstyrelsens vidkommande medför realiserandet av planerna på

den ifrågasatta järnvägselektrifieringen sålunda endast en förskjutning på

relativt kort tid av tidpunkten för investering av kapital, som förr eller senare

måste tillföras vattenkraftsaffären.

Telegrafstyrelsen har beträffande storleken av de kostnader, som böra beräknas

för omändring av telegrafverkets svagströmsledningar utmed järnvägslinjerna,

yttrat följande:

I den beräknade kostnaden för elektrifieringen upptager järnvägsstyrelsen

ett belopp av 3,840.000 kronor för ändring av telegrafverkets svagströmsledningar.

Denna siffra är hämtad från de uppgifter telegrafstyrelsen lämnat

järnvägsstyrelsen å de kostnader, som en ändring av telegrafverkets svagströmsledningar

längs de till elektrifiering ifrågasatta sträckorna skulle medföra.

Kostnaderna hava därvid beräknats sålunda för de särskilda sträckorna:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 239.

Järna—Norrköping .

N orrköping—N äss j ö

Nässjö—Malmö.......

Katrineholm—Åby .

Orebro—Hallsberg .

Hallsberg—Mjölby .

Falköping—Nässjö .

Malmö—Trälleberg.

kronor 379,000

260,000

» 960,000

» 381,000

» 400,000

» 670,000

» 630,000

» 160,000

Summa kronor 3,840,000

Beräkningarna äro gjorda under förutsättning dels att järnvägarnas elektrifiering,

inklusive åtgärder till förekommande av störningar å svagströmsledningarna,

utföres på samma sätt som skett å bansträckan Stockholm—Göteborg,

dels ock att elektrifieringen och undanflyttningen av svagströmsledningar

å sträckan Norrköping—Malmö komma i fråga först efter det att telegrafverkets

förläggning av rikskablar verkställts å denna sträcka.

Järnvägsstyrelsens förslag upptager emellertid även elektrifieringen av

linjen Arlöv—Lomma, och kostnaden för ändring av telegrafverkets ledningar

å denna sträcka ingår icke i beloppet 3,840,000 kronor. Telegrafstyrelsen beräknar

kostnaden för ändring av telegrafverkets ledningar å sträckan Arlöv—

Lomma till 270,300 kronor, vadan totalkostnaden alltså blir 4,110,300 kronor.

Styrelsen har i detta sammanhang omnämnt, att interurbanledningarna

Norrköping—Nässjö för närvarande holle på att inkopplas i rikskabeln samt

att, under förutsättning att arbetena med nedläggning av rikskabeln Nässjö—

Malmö kunde utföras enligt telegrafstyrelsens planering, interurbanledningarna

å denna sträcka komma att inkopplas i rikskabeln våren 1932.

Med anledning av järnvägsstyrelsens yttrande därom, att kostnaden för omläggning

av telegrafverkets svagströmsledningar borde i sin helhet bestridas

av telegrafverket, har telegrafstyrelsen härefter anfört följande:

Genom redan verkställda och planerade omläggningar av telegrafverkets

luftledningar till kabelledningar kommer flyttningen av de kvarvarande ledningarna

givetvis icke att bliva så kostsam, som örn sådan omläggning icke

hade ägt rum. De utflyttningar, som skulle genomföras för de nu beräknade

kostnaderna, innebära dock icke, såsom järnvägsstyrelsen antager, någon

modernisering, utan snarare tvärtom. Däremot har en modernisering vunnits

genom de kabelarbeten, som förutsättas redan vara färdiga före elektrifieringen,

och vilkas kostnad till ingen del medtagits i telegrafstyrelsens kostnadsberäkningar.

Telegrafstyrelsen vill emellertid uttryckligen framhålla, att telegrafverkets

utgifter med anledning av elektrifieringen ingalunda bliva täckta med förenämnda

belopp. Genom utflyttning och omläggning för en kostnad, motsvarande

de lämnade överslagsberäkningarna, kan nämligen telegrafverket på en

del sträckor icke på ett tekniskt tillfredsställande sätt ordna telefon- och telegrafförbindelserna.

För detta måls ernående erfordras vid arbetenas utförande

ganska genomgripande avvikelser från det sätt för utflyttningen och omläggningen,

som legat till grund för överslagsberäkningarna. Dessa avvikelser

kunna likväl ej nu fastslås i detalj, varför ej heller kostnaderna för dem kunna

beräknas.

Sedan de blanka ledningar, som ersatts med ledningar i kablarna, blivit

nedtagna från de nu befintliga stolplinjerna, komma dessa att även efter planerad

rasering innehålla rikliga reservutrymmen för framtida kortare led

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sand. 202 käft. (Nr 239.) cai so 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ningar, vilka av olika skäl ej kunna inläggas i kablarna. Vid kostnadsberäkningen

för utflyttningen har emellertid ej räknats med stolplinjer och reglar

med lika stor kapacitet. Sålunda hava i allmänhet befintliga parstolplinjer

vid kostnadsberäkningen tänkts ersatta med enkelstolplinjer. Då telegrafverkets

stolplinjer genom successiv förnyelse ständigt hållas i fullgott skick, innebära

de nya stolplinjerna endast obetydlig förbättring, som mer än uppväges av den

minskade kapaciteten hos den nya anläggningen.

Då alltså i telegrafstyrelsens beräkningar för omändring av telegrafverkets

ledningar med anledning av elektrifieringen icke upptagits några som helst

kostnader för arbeten, som innebära modernisering av telegrafverkets anläggningar,

och telegrafverket icke heller genom omändringen erhåller några fördelar,

är telegrafstyrelsen av den bestämda åsikten att ifrågavarande, uteslutande

av elektrifieringen förorsakade kostnader, 4,110,300 kronor, helt och

hållet skola belasta elektrifieringens anläggningskonto. I denna fråga får

telegrafstyrelsen för övrigt hänvisa till sina tidigare skrivelser till Kungl.

Majit i fråga örn kostnaderna för elektrifieringen av linjen Stockholm—

Göteborg.

Telegrafstyrelsen har vidare anfört, att av järnvägsstyrelsens skrivelse icke

tydligt framginge, huruvida nu ifrågasatta elektrifiering vore avsedd att utföras

på sätt som skett å bansträckan Stockholm—Göteborg, men att telegrafstyrelsen

måste uppställa som en fordran att elektrifieringen utfördes på ett

sätt, som vore lika betryggande med hänsyn till telegrafverkets ledningar som

det vid elektrifieringen av sträckan Stockholm—Göteborg använda.

På ärendets nuvarande stadium har telegrafstyrelsen i övrigt ansett sig icke

behöva framhålla annat än att det för telegrafstyrelsen vore av största vikt,

att den av styrelsen uppgjorda planen för kablifiering av vissa sträckor så litet

som möjligt förrycktes genom elektrifieringen samt att det därför vore nödvändigt

att planen för elektrifieringen delgåves telegrafstyrelsen, så snart sig

göra läte.

Chefen för generalstaben har framlagt vissa synpunkter och framställt en

del krav huvudsakligen med avseende på det tekniska genomförandet av elektrifieringen,

bland annat i fråga om sättet för tillförsel av elektrisk kraft för

tågdriften.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava bland annat framhållit, att det vore

av stor nationalekonomisk betydelse att genom fortsatt elektrifiering av statens

järnvägar i allt större omfattning utnyttja de vattenkraftstillgångar, som finnas

inom vårt land, och därigenom i motsvarande mån frigöra landet från behovet

av import av kolbränsle. Det nu av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget

måste därför tilldraga sig det största intresse. Förslagets genomförande skulle

emellertid medföra mycket betydande kostnader, varför det slutliga avgörandet

givetvis måste föregås av ingående överväganden med beaktande av alla på

frågan inverkande omständigheter.

Ehuru det föreliggande förslagets genomförande skulle medföra en högst

betydande ökning av statens upplåningsbehov under de närmaste åren, ansåge

sig fullmäktige dock böra tillstyrka, att förslaget lades till grund för en framställning

till riksdagen. Det syntes jämväl fullmäktige önskvärt, att elektrifieringsplanen

förelädes den nu församlade riksdagen i och för en principiell prövning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 239.

19

1 årets statsverksproposition kava några medel icke beräknats till åtgärder Departementsför

elektrifiering av ifrågavarande järnvägslinjer. Enligt vad järnvägsstyrelsen chefen''

meddelat, har styrelsen tidigare haft för avsikt att till Kungl. Maj:ts prövning

framlägga förevarande ärende först hösten 1930 i och för en eventuell behandling

av frågan vid 1931 års riksdag. Att styrelsen redan nu bragt ärendet

under omprövning har enligt vad styrelsen upplyst sin orsak dels i de av statens

järnvägars överrevisorer gjorda uttalandena beträffande resultaten av

Göteborgslinjens elektrifiering, därvid även spörsmålet örn fortsatt elektrifiering

av statsbanelinjer bragts på tal, dels ock däruti, att den stegring av trafiken,

som tog sin början hösten 1928 och som åtminstone genomsnittligt taget

synes alltjämt fortgå, aktualiserat problemet, på vad sätt denna växande trafik

lämpligen bör avvecklas. De alternativa utvägar, som härvidlag föreligga, äro

å ena sidan fortsatt elektrifiering och å andra sidan ökad kapacitet i ångdrift, i

vilket senare fall man emellertid, såsom av utredningen framgår, tämligen snart

måste skrida såväl till ökad kapitalinvestering av jämförelsevis betydande mått,

särskilt för anskaffning av nya lokomotiv, som ock till nyrekrytering av

maskinpersonal.

Med hänsyn till det samband, som spörsmålet örn fortsatt elektrifieiing på

sätt nu antytts äger med andra inom kort aktuella och ekonomiskt betydelsefulla

frågor beträffande statsbaneaffären, synes det vara av vikt att statsmakterna

snarast möjligt taga ståndpunkt till berörda spörsmål. En elektrifiering

av Malmölinjerna bör, örn den skall vidtagas, av naturliga skäl helst komma

till stånd före den tidpunkt, då eljest en kostsam utökning och modernisering

av lokomotiv- och vagnparken samt en omfattande nyrekrytering av personal

blir nödvändig; att uppskjuta genomförandet till efter nämnda tidpunkt kan

lätt innebära ekonomiska vanskligheter. Jag finner därför angeläget, att frågan

bringas under omprövning redan vid innevarande års riksdag. Den av järnvägsstyrelsen

utarbetade, i dess huvuddrag framlagda planen för åtgärdens

genomförande samt de av styrelsen förebragta utredningarna rörande företagets

ekonomiska förutsättningar synas mig, jämte den av överrevisorerna framlagda

undersökningen beträffande resultaten av Göteborgslinjens elektrifiering, innebära

fullt tillräcklig grundval för ett allsidigt principiellt bedömande av frågan.

Enligt järnvägsstyrelsens kalkyler skulle elektrifieringen, även örn hänsyn

Ingés endast till faktorer vilka kunna siffermässigt fastställas, medföra en icke

obetydlig direkt vinst. Härtill skulle vidare komma åtskilliga i siffror visserligen

svårberäkneliga men i sak betydelsefulla indirekta fördelar såväl för

järnvägsföretaget som för landet i dess helhet.

Den direkta vinsten har av styrelsen beräknats till ett belopp av 505,000

kronor årligen eller, om kostnaderna för omändring av telegrafverkets svagströmsledningar

även skulle påföras statens järnvägar, 327,000 kronor årligen.

Med anledning av vad telegrafstyrelsen anfört rörande kostnaden för omändring

av dylika ledningar utmed linjen Arlöv—Lomma torde vinsten i det senare fallet

böra beräknas reducerad till omkring 314,000 kronor. Frågan, huruvida och i

vad mån utgifterna för omändring av telegrafverkets svagströmsledningar böra

bäras av statens järnvägar, kan emellertid för närvarande icke lämpligen av
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

göras. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har spörsmålet örn täckande

av motsvarande kostnader för elektrifieringen av Götehorgslinjen ännu

icke blivit av Kungl. Majit avgjort.

Givetvis är det förenat med svårigheter att beträffande samtliga de på järnvägsstyrelsens

förevarande beräkningar inverkande faktorerna fälla ett fullt

säkert omdöme. Med avseende å de omständigheter, som härvidlag torde böra

tillmätas den största betydelsen, nämligen stenkolsprisets storlek, möjliga personalbesparingar

samt räntekostnader, synes styrelsen hava utgått från siffror,

som med hänsyn till rådande förhållanden torde kunna sägas vara på den säkra

sidan. Jämväl i övrigt förefalla järnvägsstyrelsens beräkningar att vara utförda

med tillbörlig försiktighet. Måhända kan ett tillgodoseende av de utav

chefen för generalstaben framförda önskemålen beträffande sättet för tillförseln

av elektrisk energi föranleda någon ökning i den av styrelsen beräknade

anläggningskostnaden. Icke heller denna kostnadsökning lärer dock kunna

bliva av sådan storlek, att den kan avsevärt påverka de gjorda beräkningarna örn

företagets ekonomi.

I detta sammanhang bör för övrigt betonas, att den beräknade vinsten och

fördelarna av företaget komma att avsevärt stegras i den mån trafiken växer.

Erfarenheterna från Götehorgslinjen hava nämligen visat, att det vid elektrisk

drift — i motsats till vad fallet är vid ångdrift — föreligger möjlighet att

upptaga en kraftig trafikökning utan nämnvärd stegring i driftkostnaderna.

Ku berörda omständighet synes vara av icke ringa vikt för frågans bedömande,

särskilt örn hänsyn tages till den inverkan, som de nyligen beslutade taxenedsättningarna

kunna väntas få på trafikens omfattning.

Värdet av de indirekta fördelar, som genom elektrifieringen beräknats kunna

vinnas men som icke äro möjliga att kalkylationsmässigt fastställa på tillförlitligt

sätt, har av järnvägsstyrelsen uppskattats till ett belopp av omkring

1,000,000 kronor. Även om det bär rör sig endast örn en mycket approximativ

uppskattning, synas dock erfarenheterna rörande utfallet av Göteborgslinjens

elektrifiering tala för, att ifrågavarande fördelar, särskilt de rent trafiktekniska,

äro av stor järnvägsekonomisk betydelse. Bland dessa fördelar är särskilt att

framhålla den betydande förkortning av tågens körtid, som genom elektrifieringen

åvägabringas, med därav följande möjligheter till ökning i trafik och

trafikinkomster, samt de avsevärt ökade resurserna att möta tillfälliga eller mera

permanenta trafikstegringar. Icke minst med tanke på samfärdseln mellan de

tätbefolkade provinser, som beröras, liksom på Sveriges förbindelser med kontinenten

äro dessa omständigheter beträffande Malmölinjerna av vikt. Beaktas

bör ock att, enligt vad erfarenheten vid Götehorgslinjen bekräftat, elektrifieringen

medför en avgjord förbättring av driftsäkerheten i jämförelse med förhållandena

vid ångdrift.

I detta sammanhang böra ej heller förbises vare sig den fördel av elektrifieringen,

som ligger i att beroendet av utländskt lokomotivbränsle minskas, med

den inverkan detta förhållande kan hava beträffande landets handelsbalans,

eller de förmåner de förbättrade transportmöjligheterna bereda för handeln och

näringslivet i allmänhet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 239.

I betraktande av vad jag nu anfört finner jag för mili del de av järnvägsstyrelsen

framlagda beräkningarna samt gjorda uttalandena i övrigt giva ett

gott stöd för sannolikbeten av att en elektrifiering av Malmölinjerna kommer

att bliva för statsbaneaffären fördelaktig samt för landet i dess helhet till avsevärt

gagn. Stort avseende måste naturligen härvidlag fästas vid de erfarenheter,

vilka vunnits av Göteborgsl in jens elektrifiering. Rörande detta företags utfall

i ekonomiskt hänseende torde tidigare delade meningar hava rått, men den av

statens järnvägars överrevisorer numera verkställda ingående utredningen i

ämnet synes mig hava ådagalagt, att elektrifieringens genomförande måste

anses hava inneburit en ur skilda synpunkter lycklig åtgärd.

På sålunda anförda skäl är jag beredd att nu tillstyrka elektrifiering av

Malmölinjerna. Såsom av utredningen framgår, skulle detta företag visserligen

kräva ett kapitalutlägg av betydande mått, men med hänsyn till vad förut anförts

rörande företagets räntabilitet och de med detsamma förenade allmänna

fördelarna lärer ett dylikt kapitalutlägg få anses motiverat. Räntelägets utveckling

torde också få betraktas såsom gynnsam för kapitalanskaffningen.

Den ytterligare utredning, som kan erfordras rörande vissa detaljfrågor,

lär böra verkställas inom sådan tid, att ett fullständigt förslag jämte finansieringsplan

kan föreläggas 1931 års riksdag, då anslag för ändamålet torde böra

äskas å budgeten. Vid den fortsatta beredningen av frågan böra av chefen för

generalstaben i ärendet framställda önskemål i möjligaste mån vinna beaktande.

Därest riksdagen biträder den uppfattning i frågan, som jag här gjort gällande,

och statsmakterna alltså i princip uttala sig för elektrifieringens genomförande,

är det önskvärt, att detaljutredningar och andra förberedande åtgärder

i och för elektrifieringen vidtagas redan före den tidpunkt, då beslut örn anslagsanvisning

kan fattas. För detta ändamål torde erforderligt belopp av

trafikmedel böra få användas. Härtill synes riksdagens medgivande böra inhämtas.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att för vidtagande av förberedande åtgärder i och för elektrifiering

av statsbanelinjerna Järna—Norrköping—Malmö, Katrineholm—Åby,

örebro—Hallsberg—Mjölby, Falköping—Nässjö,

Arlöv—Lomma och Malmö-—Trälleberg må av trafikmedel tagas

i anspråk erforderligt belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:193 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av statsbanan Järna —Norrköping—Malmö jämte vissa till densamma ansluta s. 1 i texten
  2. SU 1930:109 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående elektrifiering av statsbanan Järna— Norrköping—Malmö jämte vissa till densamma anslutande statsbanel s. 1 i texten