Sök i Ratio Lex

Angående anslag ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers församlings kyrka m. m

16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:24, Angående anslag ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers församlings kyrka m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående anslag ur Ovanåkers

pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers

församlings kyrka m. m.; given Stockholms slott

den 16 januari 1930.

Kungl. Majit vill härmed under åberopande av dels bilagda utdrag av

statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 26 september 1929 och

den 16 januari 1930, dels ock kyrkomötets bilagda skrivelse den 21 oktober

1929, nr 4, föreslå riksdagen för dess del lämna det medgivande, som omförmäles

i föredragande departementschefens i sistnämnda statsrådsprotokoll

intagna hemställan.

GUSTAF.

Cl. Kindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

september 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, statsråden Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell,

von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anhåller att få inför Kungl. Majit

anmäla ett ärende angående anslag ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond

till restaurering av Ovanåkers församlings kyrka m. m. samt anför härom

följande.

Kyrkoherdebostället i Ovanåkers församling redovisas i gällande jordebok

för Ovanåkers socken såsom 45/64 mantal krono eller 11 öres- 6 penningland

Anslag ur

Ovanåkers

pastorats avlöningsfond

till restaurering

av Ovan

åkers församlings

kyrka

m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 19 käft. (Nr 24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Prästestomn nr 1. Angående boställets tillkomst lämnas en utredning i den

av numera regeringsrådet G. Thulin utarbetade, år 1904 från trycket utgivna

Redogörelse för de ecklesiastika boställena i Gävleborgs län, sid. 266 o. f. Av

denna utredning framgår, att bostället — vartill kronan ej synes hava

lämnat något bidrag — åtminstone till största delen inköpts av socknemännen.

Genom Svea hovrätts dom den 9 november 1917, vilken av

Kungl. Majit genom dom den 15 april 1919 därutinnan fastställts, förklarade

Svea hovrätt Ovanåkers församling vara framför Kungl. Majit och

kronan ägare till ifrågavarande fastighet om 11 öres- 6 penningland. Bostället

lärer således vara av den natur, som avsågs i 28 § i förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari

1894.

Genom kungl, brev den 7 oktober 1881 förordnades, bland annat, att

behållningen av den extra ordinarie skogsavverkningen vid kyrkoherdebostället

skulle, efter avdrag av vissa kostnader, överlämnas till domkapitlet i

Uppsala, som ägde göra medlen räntebärande till dess Kungl. Majit kunde

finna för gott att besluta rörande deras användande. Med anledning härav

överlämnades till domkapitlets förvaltning omkring 64,000 kronor, utgörande

skogsförsäljningsmedel från bostället, från vilket belopp dock skulle avgå

vissa poster, därav högst 10,000 kronor till boställets innehavare som ersättning

för odlings- och byggnadskostnader å bostället. Ur denna fond hava

enligt särskilda av Kungl. Majit meddelade beslut anvisats vissa belopp, att

utgå till tjänstinnehavaren eller pastoratet. Bland annat har medgivits genom

kungl, brev den 25 maj 1888, att som bidrag till reparation av församlingens

kyrka hnge årligen utbetalas högst 800 kronor intill sammanlagt 8,000 kronor

och genom kungl, brev den 8 maj 1908 att, sedan vissa arbeten för omoch

nybyggnad av kyrkans orgelverk samt viss arkivanordning i kyrkan

ävensom anbringande av nytt plåttak å sakristian blivit avslutade och behörigen

avsynade, församlingen finge av omförmälda skogsmedel till gäldande

av kostnaderna för samma arbeten utbekomma ett sammanlagt belopp av

högst 11,225 kronor.

I Kungl. Majits resolution den 23 oktober 1914 angående lönereglering

för prästerskapet i Ovanåkers pastorat stadgades, att räntan å ifrågavarande

fond skulle tills vidare och intill dess annorlunda kunde bliva av

Kungl. Majit föreskrivet anses som avlöningstillgång i pastoratet. Genom

kungl, brev den 4 mars 1927 förordnades därefter, att fonden skulle den

1 maj 1928 överlämnas till vederbörande kyrkoråd för att under namn

av Ovanåkers pastorats avlöningsfond förvaltas enligt 22 § lagen örn reglering

av prästerskapets avlöning samt att avkomsten av fonden skulle

ingå bland de i 19 § 3 mom. samma lag omförmälda avlöningsmedel i

pastoratet.

Fondens kapitalbehållning uppgår för närvarande till omkring 72,000

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 24.

I en till Kungl. Majit den 16 februari 1925 ingiven ansökning anhöll

Ovanåkers församling — under förmälan att församlingen hade att bestrida

betydliga kostnader för kyrkliga ändamål, däribland omkring 48,000

kronor för restaurering av församlingens kyrka — att Kungl. Majit måtte

medgiva, att församlingen finge disponera dels den del av det i 19 §

4 mom. prästlöneregleringslagen omförmälda, församlingen tillkommande

skogsförsäljningsmedelsbeloppet — för tiden från och med den 1 maj

1924 till och med den 30 april 1929 fastställt till 15,775 kronor årligen —

som icke åtginge till prästerskapets avlöning, dels och ett belopp av nära

27,600 kronor, som influtit genom extra skogsavkastning vid förenämnda

kyrkoherdeboställe. Över ansökningen yttrade sig bland andra myndigheter

domkapitlet i Uppsala och kammarkollegiet. Domkapitlet vitsordade, att

ifrågavarande kyrkorestaurering vore av behovet synnerligen påkallad. Kollegiet

erinrade, att ny lönereglering för prästerskapet i pastoratet fastställts

att träda i kraft den 1 maj 1915 samt anförde vidare, att ifrågavarande

skogsförsäljningsmedel författningsenligt icke torde kunna disponeras för

det av församlingen angivna ändamålet. Enligt beslut den 26 september

1925 fann Kungl. Majit ansökningen icke föranleda någon Kungl. Majits

åtgärd.

I en vid 1926 års kyrkomöte väckt motion, nr 3, hemställdes, att kyrkomötet

måtte i skrivelse till Kungl. Majit förklara, att kyrkomötet för sin

del icke hade något att erinra däremot, att av inflytande eller redan influtna

men icke disponerade skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdebostället i Ovanåkers

församling finge under de villkor, Kungl. Majit kunde finna skäl föreskriva,

utgå ett anslag av högst 59,348 kronor för restaurering av församlingens

kyrka och uppförande av arkivbyggnad i enlighet med ritningar,

som blivit i vederbörlig ordning fastställda.

Till stöd för motionen anfördes huvudsakligen följande:

Redan vid kyrkoinventering i Ovanåkers kyrka den 16 maj 1894 klagades

över den ytterst bristfälliga värmeinrättningens dåliga beskaffenhet, och

vid en under sommaren år 1910 av dåvarande ärkebiskopen J. A. Ekman

hållen kyrkovisitation i Ovanåkers församling påvisades, att en genomgående

reparation av församlingskyrkan vore av behovet påkallad. Sedan härefter

kontraktsprosten 01. Bäckström i Arbrå flere gånger haft tillfälle att betona

reparationens nödvändighet, underströks kraftigt av nuvarande ärkebiskopen

vid ett tillfälligt besök på platsen under år 1925 kyrkans behov av en snar

genomgående reparation.

Förslag till yttre och inre restaurering av Ovanåkers kyrka hade upprättats

av arkitekten Martin Westerberg, och uppginge de av byggmästare

beräknade kostnaderna för restaureringen i enlighet med berörda förslag till

48,200 kronor.

Byggnadsstyrelsen, vars prövning restaureringsförslaget underställts, hade

i ärendet inhämtat utlåtanden av, bland andra, riksarkivet, som framhållit,

att föreslagen förläggning av en arkivlokal under sakristian av flera skäl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

icke kunde anses fullt tillfredsställande. Med anledning därav och då riksarkivet

från orten erfarit, det möjlighet funnes att genom tillbyggnad av ett

brandfritt valv bereda plats för arkivet i omedelbar anslutning till prästgården,

hade riksarkivet för sin del tillstyrkt, att arkivfrågan måtte örn

möjligt ordnas på sistnämnda sätt och således icke genom den föreslagna

anordningen under kyrkans sakristia.

Genom beslut den 29 maj 1925 hade byggnadsstyrelsen fastställt de av

arkitekten Westerberg upprättade förslagen till dels restaurering av Ovanåkers

kyrka, dock med viss modifikation, dels ock förändringar av kyrkans

sakristia, dock med uteslutande av den däri föreslagna förläggningen av

kyrkoarkivet, vilken fråga borde upptagas till förnyad prövning efter verkställande

av utredning rörande eventuell tillbyggnad av prästgården.

Förslag till arkivbyggnad med anslutning till kyrkoherdebostället hade

härefter uppgjorts av Joh. Westin i Arbrå; och hade kostnaden för samma

byggnad beräknats uppgå till 10,000 kronor.

Sistberörda förslag hade jämväl underställts byggnadsstyrelsens prövning,

varvid styrelsen, som låtit verkställa en mindre omarbetning av förslaget,

varigenom tillbyggnaden givits en något modifierad placering, fastställt det

sålunda omarbetade förslaget, med föreskrift att vissa av styrelsens byggnadsbyrå

gjorda erinringar skulle vid arbetets utförande iakttagas.

Av förekommen anledning hade härjämte ett nytt förslag upprättats angående

anordnande av värmeledning i kyrkan, enligt vilket kostnaden för

dylik anordning, som förut upptagits till 8,000 kronor, beräknats uppgå till

9,348 kronor.

Aven sistnämnda förslag hade av byggnadsstyrelsen jämlikt beslut den 3

september 1926 blivit i huvudsak fastställt.

Kostnaderna för restaurering av kyrkan och uppförande av arkivbyggnad

enligt de av byggnadsstyrelsen sålunda godkända förslagen utgjorde alltså,

restaureringskostnaden — med inberäknande av kostnaden för värmeledningen

men med avdrag av ett belopp å 200 kronor, som upptagits för arkivets

inredning — 49,348 kronor och kostnaden för uppförande av en arkivbyggnad

10,000 kronor eller således tillhopa 59,348 kronor. Församlingen

skulle icke inom överskådlig tid kunna genom utdebitering åstadkomma

denna stora summa. Då härtill bomme, att ifrågavarande restaurerings- och

byggnadsarbeten vore av mycket brådskande natur, syntes ingen annan utväg

föreligga än att för berörda ändamål kyrkoherdeboställets rika skogstillgång

anlitades. Ett synnerligen starkt talande skäl härtill förelåge i den omständigheten,

att Ovanåkers församling genom förutberörda domar förklarats

vara framför Kungl. Majit och kronan ägare av församlingens kyrkoherdeboställe.

Av en inom domänstyrelsen upprättad redovisningsräkning framginge, att

för åren från och med den 1 maj 1915 till och med den 30 april 1923 till

kyrkofonden från nämnda boställe influtit försäljningsmedel för ordinarie

och extra skogsavverkning till ett sammanlagt belopp av 100,379 kronor

13 öre. Av detta belopp hade församlingen såsom bidrag till prästerskapets

avlöning återfått omkring 30,000 kronor, vadan kyrkofonden på dessa medel

haft ett till över 70,000 kronor uppgående överskott.

Enligt debiterings- och uppbördslängderna å kommunalutskylder i Ovanåkers

socken för åren 1916—1925 hade uttaxeringen under flertalet av dessa

år uppgått till 10 kronor för bevillningskrona. Enär flera nödvändiga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 24.

byggnadsföretag såsom ålderdomshem och åtskilliga skolhusbyggnader vore

förestående, vore det uppenbart, att skatterna snarare komme att ökas än

minskas.

Motionen remitterades till kyrkolagsutskottet, som i avgivet utlåtande, nr

5, under hänvisning bland annat till Kungl. Maj:ts beslut den 26 september

1925 och då i allt fall mot ansökningens upptagande omedelbart hos kyrkomötet

mötte stora betänkligheter, hemställde, att motionen icke måtte till

någon kyrkomötets vidare åtgärd föranleda. Med 32 röster mot 25 biföll

kyrkomötet utskottets hemställan.

Frågan återupptogs genom en vid 1927 års riksdag i andra kammaren

väckt motion, nr 34, däri på anförda skäl hemställdes, att riksdagen för

sin del måtte medgiva, att av inflytande eller redan influtna men icke disponerade

skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdebostället i Ovanåkers församling

finge under de villkor, Kungl. Majit kunde finna skäl föreskriva,

utgå ett anslag av högst 59,348 kronor för restaurering av Ovanåkers församlings

kyrka och uppförande av arkivbyggnad i enlighet med ritningar,

som blivit i vederbörlig ordning fastställda. I motionen framhölls bland

annat, att vid ärendets behandling i kyrkomötet anmärkts, att frågan därstädes

upptagits genom enskild motion och icke haft den behandling av

myndigheter och andra, som helst borde föreligga, innan den komme till

kyrkomötet.

Riksdagen beslöt i anledning av motionen att i skrivelse till Kungl. Majit

(nr lil) anhålla, det Kungl. Majit måtte verkställa utredning, huruvida av

inflytande eller redan influtna men icke disponerade skogsförsäljningsmedel

från kyrkoherdebostället i Ovanåkers församling må utgå anslag till restaurering

av Ovanåkers församlings kyrka och till uppförande av arkivbyggnad

för nämnda församling, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

denna utredning må föranleda.

Till stöd härför anförde riksdagen:

Mot bifall till motionen måste otvivelaktigt principiella betänkligheter

resa sig. Å andra sidan har riksdagen icke kunnat undgå finna, att vissa

billighetsskäl kunna anföras till stöd för motionärens yrkande. Ärendet

synes emellertid vara i behov av ytterligare utredning, och frågan synes

därför böra hänskjutas till Kungl. Majit för verkställande av utredning och

eventuellt avgivande av förslag i ämnet.

Genom beslut den 14 april 1927 anbefalldes kammarkollegiet att efter

vederbörandes hörande till Kungl. Majit inkomma mod utredning i det i

riksdagens berörda skrivelse angivna hänseende.

I anledning härav har kammarkollegiet med eget utlåtande av den 12

mars 1929 överlämnat dels vissa från domänstyrelsen infordrade uppgifter

innefattade i en den 20 juli 1928 dagtecknad promemoria rörande behållna

skogsavkastningen vid ifrågavarande boställe jämte en vid promemorian

fogad tablå, dels ock yttrande i ämnet av Ovanåkers församling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Församlingen har anfört bland annat:

Enligt vad verkställda utredningar utvisade hade bostället inköpts av församlingen

själv utan något tillskott från statens sida. Den rikliga avkastning,

som boställets skogar för närvarande gåve, grundade sig till stor del

på avverkningar av besparad övermogen skog från tiden före genomförandet

av 1910 års prästlönelagstiftning. Av de utav domänstyrelsen lämnade redovisningsräkningarna

framginge, att för tiden 1915—1923 kyrkofonden tillgodoförts

en behållning från Ovanåkers kyrkoherdeboställe av icke mindre

än 100,379 kronor 13 öre och för tiden 1924—juni 1928 42,019 kronor 17

öre, samt enligt från vederbörande revirexpedition lämnad uppgift för tiden

1 juli—23 november 1928 en inkomst av 24,437 kronor 33 öre, eller tillsammans

166,835 kronor 63 öre. Under samma tid hade enligt från församlingens

pastorsexpedition lämnade uppgifter från kyrkofonden inkommit

avlöningsmedel till ett sammanlagt belopp av 61,815 kronor 97 öre. Kyrkofonden

hade alltså under ifrågavarande tid från kyrkoherdebostället fått ett

överskott av icke mindre än 105,019 kronor 67 öre, sedan församlingen

därifrån bekommit vad den författningsenligt varit berättigad till för sitt

prästerskaps avlöning. Församlingen hade under de första nio åren efter

nyregleringen på grund av för lågt beräknade inkomster från boställets skog

fått vidkännas högre utdebitering för sitt prästerskaps avlönande, än som

varit behövligt därest, såsom församlingen påyrkat, en rättvis uppskattning

av den årliga inkomsten från bostället blivit uppgjord. Den årliga inkomsten

av skogen hade nämligen för ecklesiastikåren 1915—1924 blivit fastställd

till endast 3,000 kronor, under det att den i verkligheten givit 11,153 kronor

23 öre i medeltal. Enligt intyg från kommunens uppbördsman, hade

församlingen på grund av denna felaktiga beräkning fått vidkännas utdebitering

på sammanlagt icke mindre än 36,399 kronor 30 öre. Församlingen

borde åtminstone kunnat påräkna, att denna orättvisa mot församlingen erkändes,

och att genom detta förhållande jämte den rikliga inkomst, kyrkofonden

haft och hade från bostället, tillräckliga skäl ansåges föreligga för

beviljande av de medel, församlingen nu begärde till restaurering av sin

kyrka. Församlingen ville slutligen framhålla, att restaureringen av kyrkan

vore av högsta nöd påkallad, och att församlingen på grund av höga kommunalskatter

icke sage sig i stånd att genom utdebitering åstadkomma

medel för den behövliga kyrkoreparationen. Att åstadkomma medel härtill

genom låns upptagande och ytterligare skuldsättning syntes heller icke vara

någon framkomlig väg, alldenstund församlingens och den borgerliga kommunens

skulder förut uppginge till betydliga belopp. På grund av vad sålunda

anförts ansåge församlingen, att för beviljande av ifrågavarande anslag

talade så vägande billighetsskäl, att ett bortseende därifrån för att strikt

hålla en princip, som genom 1910 års kyrkolagstiftning uppkommit, icke

vore fullt förenlig med en vidsynt och human rättsuppfattning. Då det

funnes en möjlighet att genom statsmakternas medverkan kunna gå till

mötes dessa billighetskrav, så borde den möjligheten i ett fall som detta

komma till användning.

Jag beder i detta sammanhang få inskjuta, att kammarkollegiet låtit införskaffa

avskrifter av de tablåer, som församlingens kyrkoråd ingivit till

vederbörande länsstyrelse för den likvid mellan församlingen och kyrkofonden,

som skall äga rum. Av dessa tablåer har kollegiet ej kunnat vinna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

bekräftelse på församlingens nyssnämnda uppgift, att densamma nödgats

ecklesiastikåren 1915—1924 på grund av det för lågt beräknade skogsmedelsbeloppet

utdebitera 36,399 kronor 30 öre utöver det i 19 § l:o) löneregleringslagen

omförmälda beloppet, motsvarande 3 öre för varje tiotal kronor

av pastoratets inkomstbelopp. Såvitt kollegiet av tablåerna för åren 1915

1924 kunnat inhämta, torde ifrågavarande ytterligare utdebitering hava stannat

vid omkring 28,000 kronor. Under samma tid får församlingen, att

döma av nyssnämnda tablåer, antagas hava ur kyrkofonden uppburit tillhopa

något mer än 29,000 kronor, däri inberäknat två belopp å tillhopa

3,000 kronor, utgörande ersättning enligt 21 § löneregleringslagen. Att döma

av förenämnda tablåer för åren 1924—1928 synes ur kyrkofonden för dessa

fyra ecklesiastikår hava utbetalts till församlingen omkring 25,300 kronor

på grund av stadgandet i 19 § 4:o) löneregleringslagen.

Kammarkollegiet har i sitt ovannämnda utlåtande av den 12 mars 1929

närmare utrett frågan, huruvida skogsförsäljningsmedel av ifrågavarande

slag författningsenligt kunna disponeras för det här avsedda ändamålet, och

därvid anfört bland annat följande:

Enligt bestämmelserna i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket, vilken förordning hade i

nedannämnda delar giltighet intill dess kungörelsen den 9 december 1910

angående grunder för ändringar i lagstiftningen örn ecklesiastika boställsskogar

trädde i tillämpning, gällde i fråga om avkastningen av prästskogarna

bland annat följande. Prästens rätt till skogen å de honom anslagna

boställen, vilka icke av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet

donerats, var i allmänhet begränsad till husbehovsvirke och, för det fall att

skogen, efter det ordnad skogshushållning blivit å bostället införd, stod

under hans egen vård, till viss andel i den ordinarie avkastningen. I övrigt

ingick avkastningen till prästerskapets löneregleringsfond eller till de ecklesiastika

boställenas skogsfond. Avkastningen av skogen å boställen, som

av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet donerats, tillkom däremot

icke till någon del de gemensamma avlöningstillgångarna, utan var

förbehållen prästen eller stundom dels prästen och dels församlingen, vilken

senares andel var avsedd att användas till andra kyrkliga ändamål än prås

terskapets avlöning.

* Genom 1910 års lagstiftning infördes härutinnan förändrade bestämmelser.

Efter det nya lönesystemet tillämpas i stort sett samma grunder för dispositionen

av boställets skogsavkastning som de, vilka gälla för dispositionen

av den avkomst bostället lämnar som jordbruksfastighet. Enligt ovannämnda

kungörelse den 9 december 1910 skall skogen i första hand användas

till boställets eget husbehov, det vill säga byggnads- och stängselvirke

samt bränsle för arrendator och torpare å insynade torp. Därutöver ma

vederbörande tjänstinnehavare erhålla ved till husbehov samt i ordningen

därefter dels pastoratet nödigt virke till uppförande och underhåll av laga

hus och hägnader å prästgård samt dels slutligen församlingen virke till

kyrkobyggnad. Beträffan de dispositionsrätten till den husbehovet överskjutande

skogsavkastningen är pastoratet berättigat att i närmare angiven ordning

och i den utsträckning pastoratet därav har behov till avlönande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

sitt prästerskap disponera den behållna skogsavkastningen vid samtliga inom

pastoratet belägna boställen, även sådana, som upplåtits av kronan. Undantagna

äro endast boställen, som på grund av donation skola tillkomma präst

utöver lönen eller ock änka.

Den ordning och den utsträckning, vari pastoratet äger tillgodogöra sig

skogsavkastningen för sitt prästerskaps avlöning, framgår av bestämmelserna

i 19 § 4:o) löneregleringslagen och 6 § 2 mom. kyrkofondslagen. Enligt

det förra lagrummet skola till prästerskapets avlöning i nedan nämnd ordning

användas 1) församlingsavgifter till belopp ej överstigande 3 öre för

varje helt eller påbörjat tiotal kronor av hela det inkomstbelopp, för vilket

allmän kommunalskatt skall inom pastoratet utgöras, 2) arrenden av ecklesiastika

löneboställen med vissa angivna undantag, 3) avgälder av lägenheter,

avsöndrade eller upplåtna från boställen, som nyss sagts, ränta å medel,

som vid försäljning eller avstående för allmänt behov erhållits för sådant

boställe eller del därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet i pastoratet

avsedda medel, med undantag av sådana, vilka skola tillgodokomma

viss tjänstinnehavare utöver lönen eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel,

utgående med ett efter vissa grunder fastställt belopp, samt

5) ytterligare församlingsavgifter till erforderligt belopp.

Skogsavkastningen överlämnas icke direkt till församlingarna, utan utbetalningen

förmedlas, genom kyrkofonden på det sätt, att skogsförsäljningsmedlen

inlevereras till fonden (3 § 4 mom. kyrkofondslagen), varemot denna

på rekvisition av vederbörande kyrkoråd under september månad varje ecklesiastikår

utbetalar, i den mån det visas behövligt för prästerskapets avlönande,

ett jämlikt 19 § 4:o) löneregleringslagen fastställt belopp, som för

viss tidsperiod beräknats motsvara skogens behållna årliga avkastning.

I den mån det fastställda beloppet ej behövs för bestridande av avlöningen

för pastoratets prästerskap, bliva skogsförsäljningsmedlen från boställena

i pastoratet en för hela rikets prästerskap gemensam avlöningstillgång.

Under viss förutsättning åter kan pastorat ur kyrkofonden erhålla bidrag

till sitt prästerskaps avlönande. Örn nämligen för prästerskapets avlöning

såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större belopp än som

motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets

hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet.

för det .överskjutande beloppet utom beträffande lönebelopp, som församling

särskilt förbundit sig att utgöra.

Frågan örn dispositionen av skogsavkastningen från boställe, som blivit

av församlingen ansuaffat eller av enskild donerat, blev vid behandlingen

vid 1910 års riksdag av de av Kungl. Majit framlagda förslagen till ecklesiastika

lönelagar föremål för särskild uppmärksamhet genom två motioner,

väckta den ena i första kammaren av herr O. Jonsson (nr 71) och den

andra i andra kammaren av herr J. Ericsson i Vallsta (nr 256), och åsyftande,

bland annat, att skogsavkastningen vid boställen, som blivit av församling

inköpta, skulle kunna disponeras till förmån för församlingarna.

Herr Jonsson anförde bland annat följande. Med ett i 7 § i förslaget tili

löneregleringslag angivet undantag hade i de av Kungl. Majit framlagda

lagförslagen skogsavkastningen, oavsett om bostället upplåtits av kronan

eller inköpts av församlingen, i fråga örn såväl dess indragning till kyrkofonden

^ som örn villkoren för erhållande av bidrag till prästerskapets avlöning

från denna fond, behandlats likformigt. Örn då en församling inköpt

ett boställe, vars skogsavkastning vore eller ansåges bliva större än vad den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

enligt § 19 i lagen om reglering av prästerskapets löner kunde från kyrkofonden

erhålla bidrag till avlöningen för sitt prästerskap, eller om av sådan

avkastning för kyrkligt ändamål inom församlingen en fond eller annan

kapitaltillgång bildats, som enligt § 2 i lagen örn kyrkofond komme att indragas

till denna fond, så vore det naturligt nog att en sådan församling

ansåge sig bliva illa behandlad och därför önskade, att ändringar till dess

förmån vidtoges. Det vore också på grund av framställning från en sådan

församling som motionären ansett sig böra bringa frågan under särskilda

utskottets och riksdagens prövning. Motionären hyste den förhoppningen

att vederbörande utskott komme att i fråga örn skogsavkastningen från ett

av församlingen inköpt boställe framlägga det ändringsförslag, som funnes

befogat. Herr Ericsson yttrade i sin motion bland annat. Någon åtskillnad

hade i de framlagda förslagen icke gjorts på sådana boställen som exempelvis

anslagits av kronan och sådana som donerats eller av församlingarna

anskaffats till prästerskapets avlöning. Därigenom beginges emellertid en

orättvisa emot dessa sistnämnda församlingar till förmån för de andra.

Det förefölle ju också vara tämligen klart att, örn en person donerat eller

om en församling anskaffat (exempelvis genom köp eller sammanskott) boställe,

så hade nog meningen varit, att just den församlingen eller prästerskapet

därstädes, och inga andra, skulle hava nytta av den gjorda donationen

eller anskaffningen. Nu kunde det visserligen vara möjligt, att i

några undantagsfall den behållna skogsavkastningen kunde uppgå till så

stort belopp, att den, jämte övriga till prästerskapets avlöning utgående

medel icke i sin helhet åtginge till avlöningen, men i sådant fall borde församlingen

äga rätt att efter Kungl. Maj:ts prövning använda överskottet

till andra kyrkliga ändamål. Man kunde nämligen, bland annat, tänka sig

att i en sådan församling de kyrkliga förhållandena vore otillfredsställande

och att de i en snar framtid borde ordnas. Så t. ex. kunde det, genom att

en större industri uppstått och genom att utvecklingen för övrigt gått raskare

framåt i en sådan del av församlingen, som läge avlägset från kyrkan,

befinnas av behovet påkallat att i denna del bygga en kyrka eller vidtaga

andra åtgärder till avhjälpande av de olägenheter, som förefunnes i kyrkligt

avseende. Dylika olägenheter, som eljest kunde bliva svåra att övervinna,

kunde dock lätt nog avhjälpas, därest församlingen själv finge förfoga över

sådana överskottsmedel, som här vore i fråga. Sistnämnda motionär yrkade

därför i såväl nu behandlade motion som en motion nr 257 sådan ändring

i vissa av de föreslagna författningarna, att det måtte bestämmas att avkastningen

av boställe och dess skog, som donerats eller av församling eller

menighet anskaffats, ävensom fonder tillkomna på dylikt sätt, måtte av

vederbörande församling få disponeras, samt att, därest dessa inkomster

bleve större än som behövdes tili prästerskapets avlöning, överskottet måtte

av församlingen, enligt Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, få användas

till andra kyrkliga ändamål.

Det särskilda utskott, som fått till sig remitterade Kungl. Maj:ts propositioner

i ämnet och de med anledning därav väckta motionerna, yttrade i

sitt utlåtande nr 1 (s. 71) med anledning av nu berörda motioner följande:

»Vad därefter angår motionerna, så vitt de åsyfta vinnande av föreskrift

därom att avkastningen av sådana fonder och andra kapitaltillgångar ävensom

av sådana skogar, varom här är fråga, skulle kunna användas för

andra kyrkliga ändamål än prästerskapets avlöning, så innebär en sådan

föreskrift ett betydande avsteg från en av de huvudgrundsatser, varpå de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

nu framlagda förslagen om reglering av prästerskapets avlöning och vad

därmed äger sammanhang vila. I de föregående förslagen i dessa ämnen

hade gjorts skillnad mellan å ena sidan boställen, som blivit av kronan

upplåtna, och å den andra sådana, som blivit av enskilda donerade eller av

församling anskaffade. Utom det att denna särskillnad medförde lagtextens

betungande med en del specialföreskrifter, skulle densamma åstadkommit

åtskilliga svårigheter vid tillämpningen, särskilt då det gällde boställen,

rörande vilkas tillkomst på ena eller andra sättet fullständig utredning ej

kunde vinnas. Mången var ej heller villig medgiva det befogade i denna

olika behandling av lönetillgångar, som, örn de ock härflöte från källor av

olika natur, likväl åsyftade ett och samma ändamål. Nu har man, på ett

enligt utskottets mening lyckligt sätt, mera fäst avseende på ändamålet med

dessa lönemedels anvisande och därför frångått den förut upprätthållna artskillnaden

mellan olika boställen allt efter deras tillkomst, med undantag

allenast för det i 7 § i löneregleringslagen angivna fallet att lönetillgång

tillförsäkrats innehavare av viss prästerlig tjänst i syfte att bereda denne

särskild förmån utöver lönen. På grund av det anförda anser utskottet de

ifrågavarande motionerna icke böra föranleda till någon ändring i eller tilllägg

till förevarande lagförslag.»

Motionerna blevo av riksdagen avslagna och stadgaudena i de hänseenden

varom nu är fråga godkändes med den i propositionen föreslagna avfattningen.

Efter den sålunda lämnade redogörelsen yttrar kammarkollegiet vidare:

I den motion, som ligger till grund för riksdagens förevarande skrivelse

(nr 111/1927), synes icke förutsättas annat än att den i ärendet omförmälda

dispositionen av skogsavkastningen vid kyrkoherdebostället i Ovanåkers församling

står i överensstämmelse med hithörande författningars såväl anda

som bokstav, men det göres gällande att alldeles särskilt starka skäl tala

för att till förmån för Ovanåkers församling medgiva ett undantag från de

gällande bestämmelserna.

Det synes kollegium ej kunna bestridas att icke den nya lagstiftningen

kommit att till följd av åtskilliga sammanfallande särskilda omständigheter

för Ovanåkers församling medföra nog så hårda konsekvenser och att det

av sådan anledning synes önskvärt att beträffande denna församling söka

mildra lagstiftningens följder.

Såsom riksdagen uttalat i sin skrivelse måste otvivelaktigt principiella betänkligheter

resa sig mot bifall till motionen. Klart är att ett eftergivande

beträffande en av de huvudsakliga grunderna för 1910 års lagstiftning, vars

olika delar måste ses i sammanhang med varandra, måste väcka betänkligheter.

Vilka konsekvenserna av en sådan eftergift skulle bliva är ej möjligt

att nu överblicka.

Emellertid anser kammarkollegiet att beträffande Ovanåkers församling

en möjlighet föreligger att tillmötesgå församlingens önskan utan att rubba

de grunder, varpå 1910 års lagstiftning är byggd. Kollegiet syftar därvid

på utvägen att för bestridande av kostnaden för här ifrågavarande ändamål

anvisa medel ur den s. k. Ovanåkers pastorats avlöningsfond.

Angående möjligheten att använda omförmälda fond till bestridande av

ifrågavarande kostnader anför kollegiet:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Enligt de bestämmelser, som gällde före ikraftträdandet av 1910 års lagstiftning,

och den praxis, som härutinnan utvecklat sig, hade Kungl. Majit

en jämförelsevis fri förfoganderätt över sådana fonder som den förevarande.

I stor utsträckning medgav Kungl. Majit användning av dylika fonder för

andra kyrkliga ändamål än prästerskapets avlöning. Från Ovanåkers skogsmedelsfond

hava enligt medgivande i nådiga breven den 25 maj 1888 och

den 8 maj 1908 omkring 20,000 kronor fått användas till kyrkans reparation.

Innan Ovanåkers församling den 1 maj 1915 kommit in under den

nya lagstiftningens bestämmelser lärer det hava legat inom Kungl. Majits

befogenhet att ur fonden anvisa anslag även till den nu ifrågavarande kyrkoreparationen,

varav, efter vad i ärendet upplysts, behov förelåg redan långt

dessförinnan.

Det synes kollegiet som kunde den nu väckta och av församlingen understödda

frågan lösas på det sättet att Ovanåkers församling erhölle medgivande

att för bekostande av nu ifrågavarande kyrkoreparation anlita omförmälda,

numera Ovanåkers pastorats avlöningsfond benämnda fond, oavsett

att räntan av fonden jämlikt löneregleringsresolutionen den 23 oktober

1914 och nådiga brevet den 4 mars 1927 angivits bland de medel, varmed

prästerskapets avlöning skall bestridas.

Kollegiet anser sig alltså hava skäl att, med anledning av de i förevarande

ärende förekommande särskilda omständigheterna, tillstyrka att Ovanåkers

församling måtte erhålla medgivande att av Ovanåkers pastorats avlöningsfond

uppbära ett belopp av högst 59,348 kronor till bestridande av kostnaderna

för reparation av Ovanåkers kyrka och uppförande av brandfri

arkivbyggnad i enlighet med de i ärendet omförmälda, av byggnadsstyrelsen

fastställda förslagen, under iakttagande dels att utbetalningen äger rum i den

mån församlingen hos länsstyrelsen styrker sig hava haft utgifter för ändamålet

och dels att församlingen härvid ej må tillgodoräkna sig rotvärdet å

i kostnadsförslagen ingående virke, i den mån församlingen för sådant virke

erhåller utstämpling å boställets skog.

Redan två gånger tidigare har Kungl. Majit anhållit örn kyrkomötets

medgivande att, utan hinder av gällande författningsbestämmelser i ämnet,

bevilja anslag av skogsförsäljningsmedel från ecklesiastika boställen till kyrkoeller

kapellbyggnad.

I skrivelse, nr 13, till 1925] års kyrkomöte anhöll Kungl. Majit örn

kyrkomötets medgivande att av inflytande eller redan influtna men icke

disponerade skogsförsäljningsmedel från den till kyrkoherdebostället i Ekshärads

församling hörande utskogen Knappåsen finge utgå ett anslag av

högst 106,000 kronor för restaurering av nämnda församlings kyrka. I

vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet framhölls

särskilt, att restaureringen med hänsyn till kyrkans beskaffenhet — den

är uppförd på 1680-talet och utgör ett intressant prov på värmländsk träbyggnadskonst

— i viss mån vore av allmänt intresse, samt att det icke

vore fråga om att taga i anspråk medel, som redan inlevererats till kyrkofonden.

Förslaget, som — dock med viss begränsning av anslagsbeloppet — tillstyrktes

av kyrkolagsutskottets majoritet, antogs i oförändrat skick av kyrko
-

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

mötet, och efter proposition i ämnet till riksdagen lämnade även riksdagen

för sin del liknande medgivande.

I Ekshärads pastorat gäller till den 1 maj 1933 gammal lönereglering.

Den andra framställningen i en likartad fråga gjordes av Kungl. Majit

till 1926 års kyrkomöte (skrivelse nr 10) och avsåg ett anslag å högst

40,000 kronor ur Fryksände pastorats regleringsfond — vilken fond bildats

av skogsavkastningen från kyrkoherdebostället i Fryksände församling —

till uppförande av en kapellbyggnad i norra delen av sagda församling.

Framställningen avstyrktes enhälligt av kyrkolagsutskottet och avslogs av

kyrkomötet med 33 röster mot 27.

I Fryksände pastorat gällde gammal lönereglering till den 1 maj 1928.

Aven frågan örn anslag av skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdebostället

i Ovanåkers församling till restaurering av denna församlings kyrka

förevar, såsom förut meddelats, vid 1926 års kyrkomöte efter enskild motion

i ämnet (nr 3).

De synpunkter, som varit huvudsakligen avgörande för kyrkomötets ställning

i de olika här ovan berörda fallen, synas kunna utläsas ur de förda

debatterna.

I EJcshäradsfallet var det fråga om ett pastorat med gammal lönereglering

och en boställsskog, beträffande vilken visserligen församlingens anspråk på

äganderätt underkänts av domstolarna, men där vissa skäl ansågos tala för

att skogen blivit donerad av enskilda. Med hänsyn till dessa och till de i

departementschefens yttrande berörda omständigheterna, ansågs det »så gott

som otänkbart, att annorstädes i landet kunna föreligga samma eller ens

likartade förhållanden» (kyrkolagsutskottet).

Aven i Fryksändefallet var det fråga om ett pastorat, där ny lönereglering

ännu ej trätt i kraft, men det var tillika utrett, att det boställe, varifrån

de fonderade skogsmedlen härstammade, upplåtits av kronan och således ej

tillkommit på sådant sätt, att 28 § i 1894 års skogsordning vore tillämplig.

Härtill kom, att fonden bildats i visst syfte, nämligen att möjliggöra ökning

av de prästerliga krafterna i pastoratet.

Vad åter fallet Ovanåker beträffar, synes här den formella omständigheten,

att frågan upptagits genom enskild motion hava tillmätts en avgörande

betydelse. Det vill jämväl förefalla, som örn vissa betänkligheter

gjort sig gällande mot ett fortskridande på den inslagna vägen, att kyrkomötet

i enskilda fall beviljade dispens från stadgandena i 1910 års prästerliga

lönelagstiftning, utan att man hade full klarhet rörande de förutsättningar,

vilka borde uppställas för den modifikation av nämnda lagstiftning,

som anslagens beviljande faktiskt innebure, och de grunder, varefter anslagsbeloppen

borde utmätas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 24.

Jag övergår nu till att redogöra för min egen ståndpunkt till frågan om

beviljande av anslag i det här förevarande fallet.

Helt naturligt hyser jag stor tvekan angående lämpligheten att i ett enskilt,

om än så ömmande fall tillstyrka undantag från en av själva huvudgrundsatserna

i 1910 års lönelagstiftning: att, sedan ny lönereglering för

ett pastorat trätt i kraft, skogsavkastningen vid de ecklesiastika boställena i

pastoratet skall, utan avseende å sättet för boställenas tillkomst, utgöra avlöningstillgång

för pastoratets prästerskap. Det har dock synts mig, som

om situationen i Ovanåkersfallet vore sådan, att man möjligen kan bortse

från betänkligheterna. Man har här att tillgå en fond, som tillkommit

genom kapitalisering under tiden för gammal lönereglering av extra skogsavkastning

från ett av församlingen anskaffat boställe. Vid fondens bildande

förbehöll sig Kungl. Maj:t att framdeles bestämma om fondens avkastning.

Enligt äldre skogsförfattningar och därpå grundad praxis ansågs

Kungl. Maj:t i ett dylikt fall hava full frihet att lämna anslag ur

fonden till kyrkorestaurering och liknande ändamål, och av denna rätt har,

såsom framgår av det förut anförda, Kungl. Majit även tidigare begagnat

sig. Då härtill kommer, att behovet av åtgärder till kyrkans iståndsättande

synes hava gjort sig starkt gällande redan under den gamla löneregleringens

giltighetstid, har jag ansett förhållandena i detta fall vara så egenartade,

att församlingens önskningar om anslag till kyrkorestaureringen böra kunna

tillgodoses, ehuru ny lönereglering för pastoratet trätt i kraft och fonden

övergått till att vara prästerlig avlöningstillgång. Vad som här sagts örn

kyrkorestaureringsanslaget torde i huvudsak vara tillämpligt även på anslaget

till arkivbyggnad.

Jag vill slutligen framhålla, att de föreslagna anslagsbeloppen äro maximibelopp,

och att, innan Kungl. Majit ger tillstånd till utbetalning ur fonden,

ytterligare utredning rörande de sannolika kostnaderna för arbetenas utförande

möjligen kan befinnas erforderlig. Vidare torde vid ett eventuellt

medgivande från Kungl. Majits sida böra knytas de villkor, som Kungl.

Majit kan finna skäl uppställa, därvid givetvis böra beaktas de av kammarkollegiet

i dess hemställan angivna föreskrifterna.

Under åberopande av vad jag förut anfört hemställer jag, att kyrkomötets

yttrande måtte inhämtas, huruvida kyrkomötet för sin del medgiver,

att Ovanåkers församling må, under de villkor Kungl.

Majit kan finna skäl föreskriva, ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond

uppbära ett belopp av högst 59,348 kronor till

bestridande av kostnaderna för reparation av Ovanåkers

kyrka och uppförande av brandfri arkivbyggnad i enlighet

med de i ärendet omförmälda, av byggnadsstyrelsen fastställda

förslagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 24.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Maj:t

Konungen bifalla, samt förordnar, att skrivelse i ämnet av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till kyrkomötet.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Bilaga.

Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 6, till kyrkomötet angående anslag ur Ovanåkers

pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers

församlings kyrka m. m.; given Stockholms slott

den 26 september 1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del lämnar det medgivande, som omförmäles

i föredragande departementschefens hemställan.

GUSTAF.

Cl. Lindskog.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

15

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 4, angående anslag ur Ovanåkers

pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers

församlings kyrka m. m.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 4.)

Till Konungen.

I skrivelse den 26 september 1929, nr 6, har Eders Kungl. Maj:t, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för samma dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet för sin del medgåve, att Ovanåkers församling finge, under de

villkor Eders Kungl. Majit kunde finna skäl föreskriva, ur Ovanåkers pastorats

avlöningsfond uppbära ett belopp av högst 59,348 kronor till bestridande

av kostnaderna för reparation av Ovanåkers kyrka och uppförande av brandfri

arkivbyggnad i enlighet med de i ärendet omförmälda, av byggnadsstyrelsen

fastställda förslagen.

På grund av de genom den hos Eders Kungl. Majit förebragta utredningen

ådagalagda, i detta fall föreliggande särskilda förhållanden finner kyrkomötet

sig böra bifalla förslaget.

Kyrkomötet får alltså i underdånighet anmäla, att kyrkomötet för sin del

medgivit, att Ovanåkers församling må, under de villkor Eders Kungl. Majit

kan finna skäl föreskriva, ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond uppbära ett

belopp av högst 59,348 kronor till bestridande av kostnaderna för reparation

av Ovanåkers kyrka och uppförande av brandfri arkivbyggnad i enlighet

med de i ärendet omförmälda, av byggnadsstyrelsen fastställda förslagen.

Stockholm den 21 oktober 1929.

Underdånigst

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

januari 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindskog anmäler härefter

kyrkomötets skrivelse den 21 oktober 1929, nr 4, angående anslag ur Ovanåkers

pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers församlings

kyrka m. m. samt hemställer, att genom proposition måtte inhämtas riksdagens

yttrande, huruvida riksdagen för sin del medgiver,

att Ovanåkers församling må, under de villkor Kungl.

Majit kan finna skäl föreskriva, ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond

uppbära ett belopp av högst 59,348 kronor till

bestridande av kostnaderna för reparation av Ovanåkers

kyrka och uppförande av brandfri arkivbyggnad i enlighet

med de i ärendet omförmälda, av byggnadsstyrelsen

fastställda förslagen.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen bifalla och förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1930, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

204225

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur Ovanåkers pastorats avlönings fond till restaurering av Ovanåkers församling a1 i texten
  2. SU 1930:25 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag ur Ovanåkers pastorats avlöningsfond till restaurering av Ovanåkers församlings kyrka m. rn. s. 1 i texten