Sök i Ratio Lex

Angående den högre lantbruk sundervisning ens ordnande

1930-03-14 · 307 sidor, varav 292 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 292 av 307 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:249, Angående den högre lantbruk sundervisning ens ordnande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den högre

lantbruk sundervisning ens ordnande; given Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 14 mars 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, statsråden Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von

Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

Riksdagen anhöll i skrivelse till Kungl. Majit den 8 maj 1926, nr 182, örn

allsidig utredning samt förslag snarast möjligt rörande lämpligaste sättet för

ordnande av den högre lantbruksundervisningen.

Denna riksdagsskrivelse var föranledd av en vid 1926 års riksdag väckt motion

i ärendet (II:299).

Motionen behandlades av jordbruksutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, nr 44, anförde följande.

En slutlig lösning av den sedan årtionden aktuella frågan örn ordnandet av

den högre lantbruksundervisningen måste otvivelaktigt anses vara i hög grad

påkallad. Sedan länge vore vårt land på detta område i ett sämre läge än

grannländerna. Följderna av denna efterblivenhet framträdde med åren alltmera,

bland annat genom växande svårigheter att besätta lärarplatserna vid

lantbruksinstituten och andra befattningar, för vilkas bestridande på tillfredsställande

sätt mera vetenskapliga kvalifikationer vore behövliga. Om alltså

behovet av en förbättrad dylik undervisning vore allmänt insett och erkänt,

ginge meningarna starkt i sär, såväl beträffande omfattningen av detta behov

som i fråga om det sätt, på vilket det borde tillgodoses. Såsom från flera håll

framhållits vore den i ämnet hittills verkställda utredningen — vilken för öv
Bihang

till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 212 haft. (Nr 249.) 1

Utredning

angående

ordnande av

den högre

lantbruksundervisningen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr SJ/.9.

rigt numera måste anses vara tämligen föråldrad — i dessa avseenden på åtskilliga

viktiga punkter ofullständig.

Sålunda.torde den grund^ggande frågan om den ifrågasatta verksamhetens

uppgifter icke vara tillräckligt noggrant klarlagd. I detta avseende syntes

vara av stor betydelse att få fastslaget, vilka kompetensfordringar man ansåge

böra ställas på lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, jordbrukskonsulenter

m. fl. liknande tjänstemän. Därest högskoleutbildning ansåges

erforderlig för dessa tjänstemän, skulle högskoleundervisningen komma

att begagnas av ett relativt stort antal studerande, under det att i annat fall

sagda antal sannolikt bleve mera begränsat. Lika.edes tord > frågan, huruvida

högskoleundervisning kunde beredas yrkesmän vid det praktiska jordbruket,

vara förtjänt av beaktande.

Vad anginge sättet för anordnande av högskoleundervisningen så syntes

detta kunna bliva i hög grad beroende av vi]ket resultat man bomme till beträffande

behovets omfattning. Även örn undervisning skulle böra beräknas för ett

så stort antal studerande, som lantbrukshögskolesakkunniga på sin tid antagit,

syntes man vid den verkställda utredningen icke hava tillräckligt beaktat och

undersökt de olika möjligheter, som härutinnan erbjöde sig. På sätt lantbruksstyrelsen

framhållit syntes det icke heller vara uteslutet, att den lösning av förevarande

fråga, som kunde befinnas lämplig och möjlig, läge vid sidan av redan

framförda förslag.

Det torde därför vara nödvändigt, att en förnyad allsidig utredning — som

lämnade möjlighet till fullständig jämförelse mellan de olika tänkbara utvägarna

icke minst med hänsyn till deras ekonomiska konsekvenser och praktiska

genomförbarhet — komme att äga rum. I detta sammanhang torde även böra

framhållas vikten av en noggrann undersökning av den synnerligen komplicerade

frågan örn sättet för övergången från nuvarande förhållanden till en lantbruksundervisning

av ifrågavarande art. I detta avseende torde böra uppmärksammas

vad lantbruksstyrelsen anfört rörande betydelsen av studiestipendier

för utbildningen av högre kvalificerade lärarkrafter.

Tydligt vore, att hur frågan om högskoleundervisningen löstes den icke kunde

ui.dgå att utöva inverkan på lantbruksinstitutens organisation. Förut omförmälda

ärende angående ändringar i institutens stadgar m. m., vilket även i

och för sig trängde till lösning, torde därför böra beaktas vid utredningen.

Vid anmälan den 30 september 1926 av riksdagens nyssnämnda skrivelse bemyndigade

Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst

n o sakkunniga personer att inom departementet verkställa utredning samt avgiva

förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande av den högre lantbruksundervisningen.

I enlighet härmed tillkallade dåvarande departementschefen

samma dag generaldirektören och chefen för lantbruksstyrelsen P. E. G. Insulander

(ordförande), föreståndaren för centralanstaltens för försöksväsendet

på jordbruksområdet avdelning för bakteriolog^ professorn J. G. Ch. Barthel,

föreståndaren för lantmannaskolan vid Hamra i Östergötlands län F. G. I. Gezelius,

h danlöten av riksdagens andra kammare, sekreteraren hos Jämtlands

läns hushållningssällskap P. S. Hedlund, ledamoten av riksdagens första kammare,

godsägaren, numera landshövdingen G. R. Sederholm, dåvarande rektorn

vid lantbruksinstitutet vid Ultuna, professorn J. A. Sjöström, ledamoten av

riksd igens andra kammare, lantbrukaren P. E. Sköld, dåvarande rektorn vid

lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, professorn L. G. Thomé samt ledamoten

av riksdagens första kammare, professorn vid universitetet i Uppsala

K. G. Westman att såsom sakkunniga verkställa den sålunda beslutade utred
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

3

ningen. De sakkunniga antogo benämningen »högre lantbruksimdervisningssakkunviga».

Föredragande departementschefen angav i huvudsak följande riktlinjer för

de sakkunnigas utredningsarbete.

Vid en dylik utredning mötte först spörsmål om fastställande av den omfattning,

i vilken behov av en högre lantbruksundervisning kunde förefinnas, samt

i samband därmed örn denna undervisnings innehåll, varefter uppkomme frågan

örn det lämpligaste sättet för undervisningens organiserande. Härtill slote sig

flera andra frågor, såsom den inverkan en ny undervisningsform kunde komma

att medföra för de nuvarande lantbruksinstituten samt den ställning en eventuellt

utvidgad undervisning borde intaga till den utbildning, som för närvarande

vissa befattningshavare måste äga inom ämnesgrupper, som läge nära

eller inginge under en högre lantbruksundervisning. Härvid avsåges särskilt

lantmätare och lantbruksingenjörer.

Rörande de synpunkter, som i övrigt borde ligga till grund vid en utredning,

ansåg departementschefen icke vara anledning att närmare ingå. Han ville i

detta hänseende endast hänvisa till jordbruksutskottets och lantbruksstyrelsens

i deras i statsrådsprotokollet refererade yttranden gjorda uttalanden ävensom

till vad som under senare tid vid den allmänna diskussionen i ämnet framkommit

till dettas belysande.

Sedan högre lantbruksundervisningssakkunniga verkställt utredning rörande

de spörsmål, som enligt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 30 september

1926 hänskjutits till dem, hava de sakkunniga den 12 november 1927 avlämnat

betänkande med förslag till den högre lantbruk sundervisning ens ordnande

(statens offentliga utredningar 1927:32).

I betänkandet lämnas till en början en historisk översikt rörande den högre

lantbruksundervisningen, och i samband därmed upptages till behandling frågan

örn behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning.

I ett följande kapitel avhandlas huvudlinjerna för den högre lantbruksundervisningens

ordnande, därvid de sakkunniga alternativt räkna med två olika

möjligheter, nämligen antingen att den högskolemässiga lantbruksundervisningen

skall anordnas i huvudsak fristående från undervisningen för utbildning

av driftsledare (agronomkurs), eller också att agronomkurs normalt bildar grunden

för de fortsatta högskolestudierna. Det förstnämnda av dessa båda system

för undervisningens anordnande har i betänkandet betecknats såsom huvudalternativ

A och det sistnämnda såsom huvudalternativ B.

Därefter diskuteras olika tänkbara anordningar med avseende på den högskolemässiga

lantbruksundervisningens yttre organisation. De sakkunniga undersöka

förutsättningarna för att inordna ifrågavarande undervisa ng i e+t universitet,

att anknyta den till tekniska högskolan, att inkorporera den med veterinär-

och skogshögskolorna samt att förena den med centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet. Resultatet av denna undersökning blir,

att de sakkunniga anse sig böra förorda upprättandet av en i organisatoriskt

hänseende självständig lantbrukshögskola.

I fortsättn''ngen av betänkande'' utredes behovet av byggnader m. m. för den

högre lantbruksundervisningen och i samband därmed kostnaderna för undervisningslokalernas

inredning och utrustning. Vidare avhandlas vissa spörsmål

avseende de studerande inom ifrågavarande utbildningsområde. Därjämte

utredas ekonomiska frågor sammanhängande med lärares och övriga befattningshavares

ställning och avlöningsförhållanden ävensom med kostnaderna i

övrigt för undervisningen.

De närmast följande kapitlen i betänkandet omfatta de sakkunnigas utredning

rörande anordnande av högre mejeriundervisning och högre trädgårdsun
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr $49.

dervisning ävensom beträffande frågan, huruvida nuvarande anordningar för utbildningen

av lantbruksingenjörer och lantmätare kunna väntas påverkas av

en reformering av den högre lantbruksundervisningen.

Hela den egentliga utredningen omfattar ett flertal alternativ, erhållna genom

att såsom förutsättningar räkna med olika system för undervisningens

anordnande och olika förläggningsplatser för de särskilda undervisningsanstalterna.

Först i slutet av betänkandet taga de sakkunniga ställning till de olika

alternativa förslagen och förorda därvid upprättandet av dels en lantbrukshögskola

enligt huvudalternativ A vid Ultuna och dels en anstalt för agronomutbildning

samt högre mejeri- och trädgårdsundervisning vid Alnarp. Enligt de

sakkunnigas beräkningar skulle realiserandet av ifrågavarande förslag medföra

en engångskostnad av 2,066,700 kronor, därav 83,000 kronor avseende Alnarps

egendom och lantbruksskola. De årliga kostnaderna för den sålunda reformerade

och utvidgade undervisningen beräknas av de sakkunniga till 582,636 kronor.

Slutligen hava de sakkunniga i sitt betänkande föreslagit anordningar avseende

övergången från nuvarande förhållanden till den av de sakkunniga föreslagna

formen för högre lantbruksundervisning.

I särskild bilaga till betänkandet redogöres för den högre lantbruksundervisningen

i några främmande länder. Beträffande denna bilagas innehåll

hänvisas till det tryckta betänkandet.

Vid högre lantbruksundervisningssakkunnigas betänkande äro fogade sex

reservationer, avseende olika punkter i de sakkunnigas förslag.

Jag återkommer i det följande till de i förberörda betänkande och därvid fogade

reservationer intagna förslag.

Över de sakkunnigas betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen

(efter hörande av styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter

vid Ultuna och Alnarp, inspektören för kemiska stationerna, inspektören

för lantmanna- och lanthushållsskolorna samt inspektören för lantbruksskolorna),

statskontoret, byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet, universitetskanslern (efter

hörande av större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund), styrelsen för

Ultuna lantbruksinstitut, styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitutet,

styrelsen för tekniska högskolan, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för

skogshögskolan, samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges

allmänna lantbrukssällskap, Sveriges lantbrukslärareförbund, svenska lantbrukstjänstemannaföreningen,

svenska mejerikonsulentföreningen samt föreningen

Sveriges trädgårdskonsulenter. Därjämte hade skrivelser i ärendet inkommit

från skånska agronomklubben samt Sveriges konditionerande trädgårdsmästares

förbund.

Såsom redan nämnts hava högre lantbruksundervisningssakkunniga till behandling

förehaft jämväl frågan rörande en organisatorisk förening av den

högre lantbruksundervisningen med centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet, i samband varmed dryftats lämpligheten av att vid upprättandet

av en lantbrukshögskola å annan plats än Stockholm centralanstalten

på ett eller annat sätt inkorporerades med högskolan och sålunda förflyttades

från sin nuvarande förläggningsort. De sakkunnigas utredning av

dessa spörsmål ansågs emellertid ej böra omfatta en fullständig undersökning

rörande alla de anordningar och kostnader, som skulle bliva förenade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr #40.

5

med en dylik förflyttning av centralanstalten och dennes anknytande till den

högre lantbruksundervisningen. För egen del ansågo de sakkunniga, att frågan

om organisatorisk förening mellan lantbrukshögskola och centralanstalt

icke lämpligen kunde upptagas till avgörande, förrän högskolan upprättats

och hunnits visa, att den ägde förutsättningar att tillgodose de krav, som

kunde uppställas såsom villkor för dylik samorganisation.

Tre reservanter bland de sakkunniga höllö emellertid före, att inom en

icke alltför avlägsen framtid frågan om centralanstaltens förflyttning komme

att bliva aktuell och att då lämpligheten av dess samordnande med lantbrukshögskolan

borde allvarligt prövas. Samma reservanter hade även uttalat,

att underavdelningen för mejeriförsök vid centralanstalten borde såsom

en självständig avdelning förläggas till institutet för den högre mejeriundervisningen

vid dettas upprättande. T åtskilliga av de över de sakkunnigas betänkande

infordrade utlåtandena har ävenledes upptagits frågan rörande

lämpligheten av en samorganisation eller sammanslagning av centralanstalten

för jordbruksförsök och den högre lantbruksundervisningen.

Enär i anledning av vad sålunda förekommit frågan örn förhållandet mellan

centralanstalten och den högre lantbruksundervisningen syntes böra upptagas

till mera ingående dryftande begärde och erhöll chefen för jordbruksdepartementet

den 1 juni 1928 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

högst fem utredningsmän att verkställa utredning enligt i vederbörande statsrådsprotokoll

angivna grunder beträffande den inbördes ställning centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet och den högre lantbruksundervisningen

böra intaga till varandra jämte vad därmed står i samband.

1 anslutning härtill tillkallade dåvarande departementschefen samma dag

generaldirektören och chefen för lantbruksstyrelsen P. E. G. Insulander

(ordförande), ledamoten av riksdagens första kammare landshövdingen G. R.

Sederholm, ledamoten av riksdagens första kammare trädgårdsodlaren K. A.

Nilsson samt lantbruksakademiens sekreterare professorn Th. V. E. Björkman

att verkställa ifrågavarande utredning.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit anförde departementschefen till

statsrådsprotokollet bland annat följande.

Genom de i ärendet avgivna yttrandena hade frågan örn förhållandet mellan

centralanstalten för jordbruksförsök och den högre lantbruksundervisningen

ytterligare aktualiserats, och man syntes icke kunna underlåta att vid ett

ställningstagande i ärendet upptaga nämnda spörsmål till ingående dryftande.

För underlättande härav och spörsmålets ytlerligare belysande syntes

lämpligt, att den av förbemälda sakkunniga verkställda undersökningen kompletterades

med en fullständig utredning rörande centralanstaltens sammanförande

i större eller mindre utsträckning med den högre lantbruksundervisningen.

Med hänsyn till de i flera avseenden vägande invändningar, som framkommit

mot ett förläggande invid Stockholm av den högre lantbruksundervisningen,

syntes den sålunda ifrågasatta utredningen böra i främsta rummet grundas på

förutsättningen av cn förflyttning helt eller delvis av centralanstalten. Vid

utredningen borde olika alternativ göras till föremål för prövning såsom å ena

sidan centralanstaltens sammanslagning med den högre lantbruksundervisningen

neli å andra sidan allenast ett samordnande av institutionerna med

upprätthållande för vardera av cn självständig organisation. T övrigt borde

till behandling upptagas samtliga på frågan inverkande omständigheter och

Utredning

angående

centralanstaltens

och den

högre lantbruksundervisningens

inbördes

ställning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds proposition nr S-i9.

Den nuvarande

högre

lantbruksandervisningecs

allmänna

grunddrag.

sålunda bland annat spörsmålet om de yttre anordningar, som för olika fall

kunde betingas, och de kostnader, som kunde komma att under växlande förutsättningar

uppstå.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse den

12 september 1929 utredning beträffande centralanstaltens för försöksväsendet

på jordbruksområdet och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes

ställning, över utredningen hava infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen,

statskontoret, byggnadsstyrelsen, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, lanbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut samt styrelsen

för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut.

Jag kommer senare att i korthet redogöra för innehållet av ifrågavarande

utredning och de däröver avgivna utlåtandena.

I avvaktan på utredningens slutförande har i årets statsverksproposition

för budgetåret 1930/1931 beräknats under nionde huvudtiteln för byggnadsarbeten

för den högre lantbruksundervisningen m. m. ett belopp av 621,000

kronor (punkten 17).

Då jag nu går att ånyo för Kungl. Majit framlägga dessa spörsmål, kommer

jag att, i huvudsaklig överensstämmelse med högre lantbruksundervisningssakkunnigas

disposition av ämnet, punktvis uppehålla mig vid följande

frågor, till vilka ställning nu torde böra tagas, nämligen:

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgårdsundervisning.

2. Huvudlinjer för undervisningens anordnande.

3 Undervisningens yttre organisation.

4. Förläggningen av olika undervisningsanstalter.

5. Förhållandet mellan centralanstalten för jordbruksförsök och den högre

undervisningen på lantbruks- och mejeriområdena.

6. Lärare och administration.

7. Elever.

8. Lokaler och utrustning.

9. Årliga driftkostnader för undervisningen (utom löner).

10. Övergången från nuvarande förhållanden till ovan föreslagen form för undervisning.

11. Anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931.

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgårds
undervisnina.

1) Högre lantbruksundervisning.

Den nuvarande högre lantbruksundervisningen är knuten till de båda lantbruksinstituten

vid Ultuna och Alnarp. Institutet vid Ultuna trädde i verksamhet

1849 och institutet vid Alnarp 1862.

Från början var undervisningen vid lantbruksinstituten närmast inriktad

på utbildning för praktisk verksamhet inom jordbruket, och under en lång

följd av år deltogo institutens elever i icke obetydlig omfattning i de vid in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249. 7

stitutsegendomarna förekommande arbeten såväl å fältet som ock i mejeri och

kreatursstallar.

År 1892 vidtogs en tämligen genomgripande omorganisation av Ultuna lantbruksinstitut,

och 1904 genomfördes motsvarande förändring vid Alnarp. Genom

denna omorganisation förändrades undervisningsverksamhetens karaktär

i väsentlig grad. Inträdesfordringarna skärptes, lärarkrafternas antal ökades.

den praktiska undervisningen utelämnades, sedan krav på viss förutgången

jordbrukspraktik uppställts såsom inträdesfordran, och betydligt ökat utrymme

för den teoretiska utbildningen bereddes liksom ock ökade tekniska

möjligheter för dennas meddelande. Härigenom kunde undervisningens nivå

icke obetydligt höjas.

Trots de väsentliga förbättringar, som genom berörda omorganisation ernåddes

i fråga om lantbruksinstitutens undervisningsmöjligheter, dröjde det

dock icke länge, förrän krav restes, att möjlighet skulle beredas instituten att

meddela en högre och mera teoretiskt betonad undervisning. Under de senare

åren hade upprättats ett allt större antal lägre lantbruksundervisningsanstalter

av olika slag, och lärarkrafterna vid dessa kände ett alltjämt växande behov

av fördjupad utbildning i de ämnen, vari de hade att meddela undervisning.

Liknande var förhållandet inom den allt talrikare kår av konsulenter

och andra undervisare i jordbrukets olika delar, vilka vid utövandet av sin

tjänst funno den vid instituten inhämtade undervisningen alltför knapp.

Det sålunda yppade behovet av mera fördjupad lantbruksundervisning blev

också beaktat av vederbörande. Efter särskild sakkunnigutredning beslöt

1911 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t att vid båda instituten anordna

på agronomkursen byggda fortbildningskurser (konsulentkurser), avsedda för

utbildning av konsulenter, lärare och andra, vilka önskade förvärva djupare

insikter i jordbruk eller husdjursskötsel.

Genom beslut vid 1917 års riksdag ombildades lektoraten vid instituten till

professurer.

Närmare uppgifter om lantbruksinstitutens utveckling återfinnas i högre

lantbruksundervisningssakkunnigas tryckta betänkande.

Med avseende på nu gällande bestämmelser för lantbruksinstituten må följande

anföras.

Enligt gällande stadgar för de båda lantbruksinstituten vid Ultuna och

Alnarp1 hava dessa institut till ändamål att meddela en på vetenskaplig forskning

grundad undervisning i lanthushållningen. Instituten omfatta dels en

agronomkurs, som har till ändamål att lämna den för ett rationellt jordbruks

utövande erforderliga teoretiska grundvalen, dels en konsulentkurs, som utgöres

av en på agronomkursen byggd fortsättningskurs, avsedd för utbildning

av konsulenter, lärare och andra, vilka önska förvärva djupare, insikter i

jordbruk eller husdjursskötsel eller — vid Alnarp — mejerihantering. .Med

Alnarpsinstitutet är förenad en lägre mejeriskola, avsedd att utbilda mejerister.

Vid agronomkursen omfattar undervisningen två år och skall så ordnas, att

nya elever kunna mottagas varje år. Undervisningen i denna kurs är gemensam

för alla elever, som tillhöra samma årsavdelning. Vid konsulentkursen

omfattar undervisningen ett år. Konsulentkursen är vid Ultuna uppdelad på

två linjer, den ena företrädesvis för utbildning inom jordbruksfacket och den

1 Stadgar för lantbruksinstitutet vid Ultuna den 20 juni 1918 (nr 405) och stadgar för lantbruks-

och mejeriinstitutet vid Alnarp samma dag (nr 406).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr #49.

andra företrädesvis för utbildning inom husdjursfacket, samt vid Alnarp på

tre linjer, nämligen de två nu nämnda samt en linje för utbildning inom mejerifacket.

I praktiken har sådan uppdelning av konsulentundervisningen

kommit till stånd, att jordbrukslinjen varit förlagd till Ultuna samt husdjursoch

mejerilinjerna till Alnarp.

Vid varje institut skall i agronomkursen finnas platser dels för ett visst

antal ordinarie elever — vid Ultuna minst 44 och vid Alnarp minst 42 —

däribland fyra frielever, dels ock för högst två elever, vilka för vinnande av

behörighet att antagas till lantbruksingenjörer skola åtnjuta undervisning enligt

de närmare bestämmelser, varom lantbruksstyrelsen äger att träffa överenskommelse

med institutets styrelse. Vid konsulentkursens jordbruks- och

husdjurslinjer skola vid varje institut finnas platser för tillhopa sex ordinarie

elever, däribland en frielev. Vid konsulentkursens mejerilinje å Alnarp

samt vid den lägre mejeriskolan därstädes skola finnas platser för tillsammans

12 elever, därav två frielever. Extra elever kunna i mån av utrymme mottagas

vid institutens olika kurser och avdelningar.

Villkor för inträde såsom ordinarie elev vid instituten äro:

1. Allmänna villkor:

a) att hava uppnått minst 18 års ålder;

b) att vara fri från smittsam sjukdom;

c) att hava minst två år allvarligt deltagit i de vid ett lantbruk förefallande

göromål; dock må på styrelsen bero att i särskilda fall bevilja undantag

härifrån.

2. Särskilda villkor för inträde i agronomkursen:

att hava genomgått andra ringen vid statens gymnasium med minst betyget

godkänd i modersmålet, matematik och biologi eller att med företeende av

andra vitsord, som av lärarrådet godkännas, styrka sig äga motsvarande insikter

i samma ämnen eller ock att hava avlagt realskolexamen med minst

betjrget godkänd i modersmålet, tyska, geografi, matematik och naturlära.

3. Särskilda villkor för inträde i konsulentkursens jordbruks- och husdjurslinjer:
.

a) att i svenska och tyska språken äga insikter, motsvarande minst andra

ringens kurs vid gymnasium;

b) att hava. erhållit avgångsbetyg från något av rikets lantbruksinstitut

samt att härvid hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i lantbruksekonomi,

jordbrukslära, husdjurslära och kemi ävensom uti ett av ämnena fysik,

botanik, anatomi och fysiologi eller kulturteknik eller att med andra intyg,

som av lärarrådet godkännas, styrka sig äga motsvarande insikter.

De särskilda villkoren för inträde i konsulentkursens mejerilinje angivas

längre fram i samband med redogörelse för den högre mejeriundervisningen.

Betalande elev i agronom- eller konsulentkurs erlägger årligen undervisningsavgift

med 100 kronor samt bostadsavgift med 75 kronor, då bostad kan beredas

eleven vid institutet. För kosthåll m. m. erlägga betalande elever därjämte

de avgifter, som för varje år bestämmas av styrelsen. Frielev erhåller

kostnadsfritt samtliga de förmåner, som enligt vad nu sagts tillkomma betalande

elev.

Vid Ultuna, lantbruksinstitut meddelas undervisning av åtta professorer,

nämligen en i jordbrukslära och lantbruksekonomi, en i husdjurslära, en i fysik

och redskapslära, en i husbyggnadslära och kulturteknik med fältmätning, en

i mejerilära och bakteriolog! med kemi, en i kemi och geologi, en i botanik och

zoologi och en i veterinärlära, samt av nio extralärare, nämligen en i jordbrukslära.

, en i kemi, en i botanik, en i fältmätning m. m., en i skogshushållning,

en i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt, en i trädgårdsskötsel,

en i bokföring och en i pedagogik. Vid Alnarps lantbruks- och

mejeriinstitut meddelas undervisning av nio professorer, nämligen en i jord
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

9

brukslära och lantbruksekonomi, en i husdjurslära nied undantag av hästskötsel,

en i hästskötsel samt husdjurens hälso- och sjukvård, en i fysik och redskapslära,

en i husbyggnadslära och kulturteknik med fältmätning, en i mejeriteknik

och mjölkhushållning, en i mejerikemi, mejeribakteriologi och mjölkhushållning,

en i kemi och geologi samt en i botanik och zoologi, av en laborator,

nämligen i husdjurens anatomi och fysiologi, samt av sex extralärare,

nämligen en i jordbrukslära samt kulturteknik med fältmätning, en i skogshushållning,

en i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt, en

i kemi och fysik, en i botanik och en i pedagogik. Vid varje institut åligger

det vidare egendomens förvaltare att enligt styrelsens bestämmande för eleverna

redogöra för anordningarna vid egendomen, dess skötsel, skörderesultat

m. m. Beträffande Alnarp åligger det dessutom kamreraren att undervisa i

bokföring uti agronomkursen, kassören att undervisa i bokföring uti till institutet

förlagda lägre skolor och trädgårdsföreståndaren att undervisa i trädgårdsskötselns

grunder, leda därtill hörande övningar samt i trädgården företaga

demonstrationer för eleverna.

Professor utnämnes av Kungl. Maj :t. Laborator tillsättes av institutets

styrelse, liksom extralärare, vilka anställas med villkor av sex månaders ömsesidig

uppsägning.

Institutets styrelse utgöres av en ordförande och fyra andra ledamöter,

vilka Kungl. Majit utser bland framstående och sakkunniga lanthushållare,

med undervisningen förtrogna idkare av med lantbruket i samband stående

vetenskaper eller i övrigt för lanthushållningen nitälskande män. Dessutom

är rektor självskriven ledamot av styrelsen.

Lärarrådet består av institutets ordinarie lärare. Övriga lärare, som självständigt

handhava undervisningen i något ämne vid institutet, skola av rektor

kallas till sammanträden i lärarrådet och hava säte och stämma vid behandling

av frågor, som omedelbart beröra undervisningen i deras läroämnen.

Till rektor förordnar Kungl. Majit, efter av styrelsen avgivet förslag, en

av professorerna.

Lantbruksstyrelsen handhaver överinseendet och kontrollen över lantbruksinstituten

och äger att tid efter annan inspektera instituten ävensom att genom

brevväxling med institutens styrelser inhämta alla nödiga upplysningar

örn institutens tillstånd och de åtgärder, som kunna vara erforderliga till dess

förbättrande. Genom tilläggsbestämmelse den 11 juni 1920 (nr 317 resp. 318)

hava institutens styrelser ålagts att i god tid före varje läsårs början med

eget utlåtande till lantbruksstyrelsen för prövning och fastställelse insända

förslag till undervisningsplan för nästföljande läsår.

Spörsmålet örn anordnande av verkligt högskolemässig undervisning på jordbruksområdet

har redan tidigare varit föremål för ingående övervägande.

Vid 1909 års riksdag väcktes sålunda i bägge kamrarna motioner, åsyftande

utredning och förslag rörande anordnande av högskolemässig lantbruksundervisning

vare sig vid en fullt fristående läroanstalt eller i samband med en eller

flera närstående undervisningsanstalter. Riksdagen beslöt i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om en dylik utredning. I skrivelsen framhöll riksdagen, att frågan

örn den högre lantbruksundervisningens ordnande dels vore av stor betydelse

och dels av flera skäl obestridligen aktuell. Utan att vilja på något sätt uttala

sig angående den väg, på vilken frågan borde lösas, inskränkte riksdagen sig

till att framhålla önskvärdheten av att, då onekligen flera utvägar syntes möjliga,

dessa bleve upptagna till prövning. Riksdagen antydde i fortsättningen

av skrivelsen för sin del tre sådana utvägar, nämligen dels utvidgning av lant
-

Tidigare utredning

angående

högskolemässig

lauthruksuudervisning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

bruksinstituten, dels anordnandet av särskild lantbrukshögskoleundervisning i

Stockholm, eventuellt i samband, med andra högskolor därstädes, och dels förläggande

av den nya högskoleundervisningen till ett av universiteten med eller

utan samband med närliggande institut.

Den 17 februari 1911 anmälde dåvarande departementschefen ärendet om utredning

i högskolefrågan och tillkallade efter erhållet bemyndigande fem sakkunniga

att verkställa sådan utredning. Beträffande de sakkunnigas förslag,

som framlades i april 1913 och utmynnade i att den högre lantbruksundervisningen

borde organiseras som en fakultet vid Uppsala universitet, må här anföras

följande.

De sakkunniga, funno på angivna skäl alternativet att förvandla instituten till

högskolor, vare sig med eller utan bibehållande jämsides därmed av deras uppgift

att utbilda praktiska lantbrukare, icke böra ifrågakomma. Fortsättningseller

konsulentkurserna ansågo de vara en tillfällig anordning, vilken borde

bortfalla, när lantbrukshögskoleundervisning inrättades. Ej heller funno de

ändamålsenligt att söka införliva dylik undervisning med verksamheten vid

centralanstalten för jordbruksförsök. De ansågo därför nödvändigt, att en ny

anstalt inrättades för ändamålet. Härvid upptogo de till skärskådande möjligheten

att till en gemensam institution sammanföra en lantbrukshögskola med

andra i viss mån närstående högskolor. Skäl både för och emot kunde enligt

de sakkunnigas mening anföras beträffande en sådan anordning, dock hade den

i utlandet alltmera befunnits olämplig. För övrigt syntes dem tiden för frågans

lösande i dylik riktning vara i Sverige redan försutten, enär särskilda

högskolor, med vilka kombination varit möjlig, redan organiserats; att efteråt

söka inpassa en lantbrukshögskola i någon av dessa vore olämpligt. Alltså

återstode enligt de sakkunnigas mening valet mellan en fristående högskola i

Stockholm eller en agronomisk fakultet vid något av universiteten. Då de sakkunniga

funnit det uppenbart, att en fristående lantbrukshögskola i Stockholm

skulle med hänsyn till ekonomien ställa sig mycket ogynnsammare än en universitetsfakultet,

och då de dessutom ansåge, att frågan kunde ur principiell

synpunkt få en fullt lika fördelaktig lösning på det senare sättet, hade de ej

funnit nödigt att i betänkandet intaga en detaljerad utredning angående det

förra av dessa alternativ. Däremot hade de, efter att i valet mellan Uppsala

och Lund hava stannat vid att förorda Uppsala, verkställt en ingående utredning

angående organisation, kostnader m. m. för förläggande dit av en agronomisk

fakultet. Med ett beräknat antal av 150 studerande, däri inräknade dem,

som nu besökte konsulentkurserna vid instituten, föreslogo de inrättande av 7

professurer jämte docenturer och befattningar såsom biträdande lärare m. m.

Den årliga utgiftsstaten beräknades efter då gällande penningvärde till 128,800

kronor. Kostnader för byggnader och uppsättning av inventarier m. m. beräknades

till 1,369,000 kronor.

Vid betänkandet var fogad reservation av de sakkunnigas ledamot, professorn

M. Weibull, vilken ansett den högsta lantbruksundervisningens förläggande till

Lunds universitet i visst samband med institutet vid Alnarp vara den väg, vilken

bäst ledde till målet.

Betänkandet innefattar vidare förslag angående lantmäteriundervisningens

förläggande till den agronomiska fakulteten i Uppsala. Härför beräknades

en årskostnad av 39,650 kronor och en engångskostnad av 63,000 kronor. I

reservation uttalade de sakkunnigas ledamot direktören C. Rydberg, att lantmätarnas

utbildning syntes fortfarande böra bedrivas institutmässigt vid undervisningsanstalt

i Stockholm.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

11

I de över betänkandet avgivna utlåtandena av olika myndigheter vitsordades

allmänt behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning. Beträffande

det lämpligaste sättet för frågans lösande gjorde sig emellertid synnerligen

växlande uppfattningar gällande. Även örn man tämligen enhälligt uttalade

starka tvivelsmål rörande lämpligheten av att anknyta den högre lantbruksundervisningen

direkt till ett universitet, så rådde däremot ingen enighet i

uppfattningen om den väg, som skulle kunna anses mera framkomlig och ändamålsenlig

för frågans lösande.

Ehuru 1909 års lantbrukshögskolesakkunnigas förslag icke föranledde framställning

i ämnet till riksdagen, blev frågan därför icke avförd från dagordningen.

I själva verket har den allt sedan varit föremål för mycken uppmärksamhet

i lantbruksintresserade kretsar, även örn meningarna icke kunna anses

hava samlat sig örn någon viss linje.

År 1919 gjordes av institutsstyrelserna framställning om vissa organisatoriska

ändringar vid instituten, innebärande bland annat anställandet av ökat

antal lärarkrafter. De teoretiska inträdesfordringarna till agronomkursen

borde höjas och närmare motsvara studentkompetens. De praktiska förkunskaperna

borde noggrannare kontrolleras. Beträffande konsulentkursen föreslogos

även vissa förändringar, varjämte med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal

elever, som hittills genomgått denna kurs, framhölls, att för vissa befattningar

i lantbrukets tjänst borde krävas att hava genomgått denna kurs, så att detta

verkligen skulle för eleverna innebära en påtaglig förmån. Nämnda omorganisationsförslag

hava sedermera överlämnats till lantbruksstyrelsen för yttrande

och upptagits till prövning först i samband med 1926 års högre lantbruksundervisningssakkunnigas

utredningsarbete.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att Sveriges allmänna lantbrukssällskap

år 1919 hemställt, att spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande snarast möjligt måtte göras till föremål för ny utredning,

samt att hushållningssällskapens år 1924 samlade ombud likaledes gjort framställning

örn förnyad allsidig utredning i ämnet.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava för sin del kraftigt understrukit

behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning. Beträffande den

nuvarande institutsundervisningens allmänna nivå hava de sakkunniga anfört

i huvudsak följande.

Lantbruksinstituten hade tvivelsutan i stort sett väl fyllt sin uppgift, och

den där meddelade undervisningen hade säkerligen sin stora andel i det kraftiga

uppsving, det svenska jordbruket haft att uppvisa under det senaste århundradet.

Upprepade gånger hade undervisningen vid instituten omlagts och utvidgats

för att bättre motsvara tidens och rådande förhållandens krav. Denna

utveckling hade kännetecknats av en allt mer teoretisk inriktning av studierna,

karakteriserad jämväl av en allt längre gående specialisering av lärarkrafterna.

Tack vare det praktiska jordbruksarbetets avkopplande från institutens undervisningsschema,

hade också väsentligt längre tid och mer arbete kunnat

ägnas det mera teoretiska kunskapsinhämtandet. Möjlighet härför hade ock

beretts genom upprättande vid instituten av ett ökat antal lärostolar med allt

mera begränsade och specialiserade undervisningsområden, samtidigt som allt

bättre rustade laboratorier, museer, modellsamlingar och annan undervisnings
-

HBgre lantbrnksnndervisningssakkunuiga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2A9.

materiel ställts till förfogande. Resultaten härav hade heller icke uteblivit,,

och den agronomiska utbildning, som instituten under de senare decennierna

meddelat, hade i omfattning och teoretisk fördjupning höjt sig vida över äldre

tiders.

Den nuvarande institutsundervisningen stöde likväl icke på höjden av vår

tids högre lantbruksundervisning över huvud taget och vore ej heller så organiserad

och rustad, att den hade möjlighet att göra det, något som ock från flera

håll — bland annat från instituten själva — upprepade gånger framhållits.

Redan den omständigheten, att instituten alltjämt vore organiserade efter den

plan, som 1892 genomfördes vid Ultuna och ett årtionde senare vid Alnarp,

gåve en förklaring härtill. Under tiden hade nämligen utvecklingen på detta

område^ annorstädes varit både stark och hastig, vilket även bestyrktes vid en

blick på motsvarande förhållanden i våra grannländer.

Vad sorn i hög grad stått hindrande i vägen för institutens utveckling vore

den dualism i syftemålet med agronomundervisningen, som vore en följd av

institutens dubbla uppgift att i samma kurs utbilda såväl praktiska jordbrukare

med deras krav på en i rent praktiskt ekonomisk riktning lagd allmän agronomutbildning

som ock lärare, konsulenter m. fl., på vilka större fordringar måste

ställas både beträffande den naturvetenskapliga grunden för deras vetande och

i fråga om inom visst område specialiserade och fördjupade kunskaper. Då

man sökt tillgodose den senare kategoriens behov, hade den förstnämnda belastats

med en del arbete, varav den kanske icke haft motsvarande direkta nytta.

Då denna belastning icke kunnat drivas för långt, hade man varit nödsakad

följa en medelväg, som icke blivit tillfredsställande för någondera gruppen.

Visserligen hade man sökt avhjälpa bristen på specialisering genom inrättande

av konsulentkursens jordbruks- och husdjurslinjer, men dessa hade aldrig

blivit vad man avsett och hoppats. Anledningen härtill vore huvudsakligen att

söka i två omständigheter: dels hade genomgången av konsulentkurs icke uppställts

såsom formell kompetensfordran utöver agronomexamen, dels hade kurstiden

fastställts till endast ett år. Det förstnämnda förhållandet hade gjort, att

endast ett fåtal hade besökt dessa kurser och att de bästa bland agronomerna i

allmänhet icke gjort det, då de ändå kunnat vinna anställning både på lärareoch

konsulentbanan. En kurstid av endast ett år måste vidare anses för kort,

då specialiseringen icke kunnat begränsas till ett enda ämne, utan den studerande

mäste fördjupa sitt vetande i flera såväl tillämpade som naturvetenskapliga

ämnen.

De resultat, en undervisningsverksamhet som den vid instituten bedrivna

kunde giva under en så pass kortvarig kurs som en två- högst treårig, vore givetvis

i hög grad.beroende av ole förkunskaper, eleverna vid sitt inträde i instituten

besutte i sådana ämnen, som där studerades eller som utgjorde underlag

för bedrivna studier. I detta hänseende betecknade 1892 års organisationsplan

ett givet framsteg i förhållande till vad som förut varit på detta område gällande.

Men ändock voro inträdesfordringarna — och vore det ännu — allt för

låga och de nyinkomna elevernas förkunskaper allt för ojämna, för att ett intensivt

och effektivt arbete redan från kursens början skulle kunnat bedrivas; de

svagast förbildade. hade helt naturligt verkat återhållande på arbetet. Från

flera håll — särskilt från institutsstyrelsernas sida — hade därför krav framställts

på bättre underbyggnad hos det vid institutet mottagna elevmaterialet,

ett krav, som i allmänhet sträckt sig till fordran på studentkunskaper i ämnen,

vilka vöre av större betydelse för studierna vid institutet.

Institutens uppgift hade varit och vore alltjämt att utbilda praktiska jordbrukare

och vissa tjänstemän. Undervisningen hade därför ordnats med hänsyn

härtill och meddelats huvudsakligen i form av bestämda kurser, medan

relativt litet utrymme hade lämnats åt fria studier. Då den högre lantbruks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

13

undervisningen borde vara avsedd även för blivande forskare och andra, som

behövde en högre vetenskaplig skolning, måste naturligtvis på detta mera

framskridna stadium utbildningssättet vara ett annat, nämligen de fullt fria

studierna, och möjligheter måste beredas de studerande till självständigt studieoch

forskningsarbete genom tillgång till väl utrustade bibliotek, laboratorier

o. dyl. I sistnämnda hänseende fyllde instituten för närvarande icke de krav,

som måste ställas på en högskola. Den högre lantbruksundervisningen i vårt

land hade under senare tid icke blivit fullt så väl tillgodosedd som annan högre

undervisning här hemma eller som lantbruksundervisningen i våra grannländer,

vilken genom inrättande av väl utrustade högskolor blivit bättre i stånd att

fylla sin uppgift.

Även örn åtminstone vissa av de ofullkomligheter, vilka för närvarande vidlådde

den högre lantbruksundervisningens i Sverige organisation, möjligen

skulle utan mera genomgripande ändringar av denna organisation kunna nödtorftligen

avhjälpas, så syntes det dock utan vidare kunna anses uteslutet, att

genom sådana partiella förbättringar en vetenskaplig högskola i detta ords

verkliga mening skulle kunna åstadkommas, en högskola av den ställning och

auktoritet, att dess grundläggande examina bleve jämbördiga med motsvarande

examina från universitet och andra högskolor.

Efter att hava framhållit jordbrukets utomordentligt stora betydelse och

centrala ställning inom landets näringsliv, motivera de sakkunniga ytterligare

behovet av en lantbruksvetenskaplig högskola genom följande uttalande.

Eör en fortsatt utveckling av jordbruksnäringen vore det av stor betydelse,

att yrkesutövarna bereddes tillfälle att erhålla en god fackutbildning. För

yrkesmännen vid det mindre och medelstora jordbruket stöde i sådant avseende

lantmannaskolor ävensom kortare undervisningskurser av olika slag till förfogande.

Lantbruksskolorna i sin tur vore närmast avsedda för utbildning av

lägre tjänstemän vid det större jordbruket. Utbildningen av mera självständiga

driftsledare vid det större jordbruket hade däremot hittills ansetts vara en av

de nuvarande lantbruksinstitutens viktigaste uppgifter. Det syntes de sakkunniga

vara i hög grad motiverat, att även i fortsättningen särskilda anstalter

vidtoges för tillgodoseende av sistnämnda yrkesmäns utbildningsbehov.

Men därutöver torde jordbruket för främjande av undervisningen och forskningen

på sitt område med fullt fog kunna göra anspråk på en statligt ordnad

högskoleundervisning lika väl som andra grenar av det svenska näringslivet,

vilka redan blivit i detta hänseende tillgodosedda. Det kunde icke försvaras att

låta det svenska jordbruket längre avvara det stöd, som endast en högskola

kunde lämna.

Ett sådant stöd vore i hög grad av nöden. Visserligen kunde ju det svenska

jordbruket visa hän på en vacker utveckling under de senare decennierna,.

men oändligt mycket återstode att vinna på forskningens och undervisningens

väg till fromma ej endast för jordbrukets utövare utan även för hela vårt

folk.

Erfarenheten från senare tid hade påtagligt givit vid handen, att rådande

förhållanden på här förevarande område icke utan allvarligt men kunde i längden

få fortvara. Ett tydligt och svårfyllt behov av tillgång till personer med

den kompetens, som endast en välordnad högre lantbruksutbildning kunde

skänka, framträdde numera som oftast i vårt land. Detta komme nogsamt

till synes, då ledigblivna befattningar inom jordbruksadministrationen, lantbruksforskningen

och jordbrukets undervisningsväsen skulle återbesättas. Tillgången

till fullt lämpliga sökande hade länge varit ringa, stundom till och med

nära nog ingen; i varje fall hade sällan eller aldrig möjlighet förelegat att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr %49.

bland ett flertal i och för sig väl kompetenta sökande utvälja den mest lämpliga.

Att ett sådant förhållande icke kunde annat än verka hämmande och

återhållande på jordbrukets allmänna utveckling läge i öppen dag. Ej minst

ur ekonomisk synpunkt förtjänade det framhållas, att aldrig så väl utrustade

institutioner för forskning eller undervisning icke kunde nå full effektivitet,

därest icke för föreliggande uppgifter högt kvalificerade personer stöde till förfogande

såsom ledare och medarbetare.

I detta sammanhang finge det jämväl erinras därom, att så länge undervisningen

på jordbrukets område icke vore lika väl ordnad och kunde föra lika

långt som motsvarande undervisning inom andra områden, det knappast vore att

förvänta annat än att unga män med särskilt goda förutsättningar hellre skulle

söka sin utbildning och sin framtid inom andra kunskapsområden än jordbrukets.

Det hade på tal om dessa förhållanden stundom framhållits, att det jämförelsevis

ringa antal studerande, som kunde tänkas vilja söka sin utbildning

vid en jordbrukets högskola, med mindre kostnader för det allmänna skulle

kunna beredas möjlighet till utbildning vid lämplig utländsk högskola. Så

hade ju också i viss mån under senare år varit fallet. De svenska jordbruksförhållandena

vore emellertid i många avseenden så avvikande från motsvarande

förhållanden i utlandet, att det i längden icke gärna läte sig göra att

slå sig till ro i den uppfattningen, att den högre utbildning, varav här gjordes

oss behov, kunde inhämtas på utländsk botten. En sådan lösning av

frågan om den högre lantbruksundervisningen måste alltid bliva en tillfällig

nödfallsutväg, och en verklig lösning kunde på den vägen säkerligen icke

vinnas.

I anslutning härtill hava de sakkunniga sökt att med siffermaterial, grundat

på föreliggande faktiska eller uppskattade förhållanden, få belyst den elevfrekvens,

varmed en eventuell undervisningsanstalt för högre praktisk-vetenskaplig

utbildning inom lantbruksområdet skäligen kan hava att räkna. De

sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att den årliga tillströmningen

av studerande till en lantbrukshögskola bör kunna beräknas till i runt tal 30

elever. För studier för högre examen har det årliga tillskottet av studerande

ansetts kunna beräknas till 4. Antalet samtidigt vid högskolan studerande

skulle sålunda vid i medeltal treårig utbildning vid högskolan för

ämbetsexamen och i medeltal ytterligare fyraårig studietid för licentiat- eller

högre examen kunna uppskattas till något över 100.

De sakkunniga hava vidare framhållit betydelsen utav att jordbrukets högskolefråga

snarast bringas till sin lösning.

De sakkunniga uttala sålunda som sin bestämda mening, att anordnandet

inom landet av en i alla avseenden fullt högskolemässig praktiskt-vetenskaplig

undervisning inom samtliga de kunskapsområden, vilka direkt eller indirekt

äro av betydelse för jordbruksnäringen, vore en statsangelägenhet av den betydelse,

att den icke utan stort men för ej mindre näringen i fråga än även

den materiella kulturen överhuvud taget kunde uppskjutas. Bedan förut av

statsmakterna vidtagna åtgärder till jordbrukets befrämjande fordrade, vare

sig åtgärderna avsåge forskning eller fackligt upplysningsarbete, oundgängligen

tillgång till personliga arbetskrafter med sådan utbildning och av sådana

kvalifikationer, som endast en högskolemässig utbildning kunde skänka. Endast

under denna förutsättning kunde full effektivitet förväntas av förenämnda

åtgärder och därför gjorda uppoffringar bliva verkligt fruktbärande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2b9.

15

Men även ur for shlm gens synpunkt skulle ett ytterligare uppskov med frågans

lösning vara synnerligen menligt.

Den vetenskapliga forskningen inom jordbrukets område påginge på andra

håll med en iver som aldrig tillförene, och skulle vårt land i detta hänseende

icke komma alltför mycket efter, tarvades oundgängligen stödet av en verklig

högskola, som på samma gång kunde vara både en härd för praktiskt-vetenskaplig

forskning och en utbildningsanstalt för såväl blivande forskare och

undervisare inom jordbrukets vidsträckta område som ock i vissa fall jämväl

för driftsledare vid praktiskt jordbruk.

Vid ett hastigt övervägande av den förevarande frågan kunde det möjligen

av någon ifrågasättas, huruvida icke den vetenskapliga forskningen på jordbruksområdet

i vårt land vore i sådan grad och omfattning redan tillgodosedd

genom den allt sedan år 1907 verksamma centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet och andra praktiskt-vetenskapliga forskningsanstalter

(exempelvis Svalövsanstalten, mosskulturföreningen), att vidare statsåtgärder

i detta avseende nu kunde anses mindre erforderliga. Visserligen hade sålunda

på ett erkännansvärt sätt forskning bedrivits inom en stor del av det

område, vilket kunde anses vara av särskild betydelse för jordbruksnäringen,

varjämte genom tal och skrift kunskap spritts örn nyare rön och uppslag. Men

vetenskapens arbetsfält vore stort och tillgängliga arbetskrafter räckte ingalunda

till att behärska det i sin helhet, ja, vissa delar av detsamma hade på

grund av olika förhållanden i stort sett knappast blivit alls bearbetade. Det

tillskott till den inhemska vetenskapliga forskningen, som upprättandet av

en högskola skulle medföra, måste därför betraktas som synnerligen önskvärt

och väl motiverat ur forskningens egen synpunkt. Det vore säkerligen högst

betydande ekonomiska värden, som på jordbrukets område stöde att vinna genom

en sin uppgift vuxen och det stora området något så när fullständigt behärskande

praktiskt-vetenskaplig forskning, värden vilka den materiella kulturen

i vårt land helt enkelt icke hade råd att avvara.

I de flesta över betänkandet avgivna yttranden göras uttalanden rörande Yttranden,

behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning. Samtliga dessa uttalanden

gå i sådan riktning, att de innebära ett vitsordande av ifrågavarande

behov. Av innehållet i berörda uttalanden må här återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig böra kraftigt vitsorda det starka behovet

ur jordbrukets synpunkt av att den högre lantbruksundervisningen omorganiserades

och gåves en sådan form och omfattning, som jordbrukets nuvarande

ståndpunkt krävde. Skulle jordbruket under numera rådande svåra förhållanden

kunna bestå oell utvecklas till bärighet, krävdes betydande kunskaper

såväl hos dem, som skola föra forskningen på lantbruksområdet framåt, som

ock hos deni. vilka i egenskap av lärare och konsulenter skola undervisa och

leda lantbrukets idkare i deras gärning. Med skäl syntes enligt lantbruksst.yrelsens

förmenande också från jordbrukets sida kunna ställas krav på anordnandet

av en verklig högskolutbildning för dess utövares räkning. Ingen,

som ägde kännedom om den vetenskapliga forskningens och undervisningens

betydelse för jordbruket och dess ekonomiska utveckling, torde nämligen vilja

göra gällande, att denna näring på grund av sin natur skulle vara i mindre

behov av tillgång till högskolutbildade medhjälpare än andra näringar, vars

krav i detta hänseende redan sedan lång tid tillbaka tillgodosetts.

Lantmäteristyreisen har instämt i de sakkunnigas uttalande, att det icke

kunde försvaras att låta det svenska jordbruket längre avvara det stöd, som en

högskola kunde lämna. Alldeles särskilt ville styrelsen understryka de sak
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

kunnigas uttalande, att erfarenheten från senare tid påtagligt givit vid handen,

att ett tydligt och svårfyllt behov av tillgång på personer med den kompetens,

som endast en välordnad högre lantbruksutbildning kunde skänka,

numera framträdde som oftast i vårt land och att detta komme nogsamt till

synes, då ledigblivna befattningar inom jordbruksadministrationen, lantbruksforskningen

och jordbrukets undervisningsväsen skulle återbesättas.

Lantbruksakademien ävensom styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet hava framhållit, att de utan tvekan anslöte sig till

den i det remitterade betänkandet uttalade meningen, att anordnande inom

landet av en i alla avseenden fullt högskolemässig praktiskt-vetenskaplig

undervisning inom samtliga de kunskapsområden, vilka direkt eller indirekt

vore av betydelse för jordbruksnäringen, vore en statsangelägenhet av den

betydelse, att den icke utan stort men kunde uppskjutas.

Filosofiska fakulteten i Uppsala, i vars yttrande större akademiska konsistoriet

därstädes instämt, har funnit, att behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning

vore klart ådagalagt och att det endast kunde fyllas genom

en statligt ordnad högskoleundervisning. Den vetenskapliga jordbruksforskningen

hade numera nått en hög utveckling och vore av fundamental betydelse

för det praktiska jordbruket och därmed för hela näringslivet. Vårt

land agde. visserligen framstående forskare på jordbruksområdet, och fakulteten

ville i. detta sammanhang framhålla, att flera av dessa hade erhållit sin

vetenskapliga utbildning vid de svenska universiteten. Dock läge det i öppen

dag, att universiteten icke i någon vid dem representerad vetenskap vore rustade

att tillmötesgå jordbruksforskningens speciella krav och att flera ämnen

av för denna forskning grundläggande betydelse läge helt utanför området

för universitetens hittillsvarande verksamhet. Örn alltså redan etet vetenskapligt-praktiska

forskningsarbetets krav tillräckligt motiverade upprättandet av

en statlig forsknings- och undervisningsanstalt av högskoletyp, så vore behovet

av en dylik icke mindre starkt ur administrationens och undervisningsväsendets

synpunkt. Det kunde icke vara annat än i längden för näringslivet

ödesdigert att, såsom de sakkunniga betonat, tillgången till lämpliga sökande

till ledigblivna befattningar länge hade varit ringa eller stundom nära nog

ingen, och det syntes vara ett viktigt statsintresse att detta missförhållande

avhjälptes genom skapande av de utbildningsmöjligheter, som vore erforderliga

för att fylla behovet av tillgång på kompetenta personer. Fakulteten

vore övertygad, att läget vore sådant, att de erforderliga åtgärderna borde vidtagas

snarast möjligt; ett uppskov skulle medföra att vårt land bleve efter

övriga kulturländer på ett sätt, som skulle lända näringslivet till obotlig

skada.

Styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna har uttalat, att ett trängande

behov förelåge att utveckla och utvidga den högre lantbruksundervisningen.

Styrelsen hade själv varit i tillfälle att inför Kungl. Majit framhålla önskvärdheten

av att åtminstone vissa partiella reformer bleve vidtagna för att

avhjälpa de mest kännbara bristerna i den nuvarande organisationen. Under

den tid som förgått hade icke endast behövligheten av de föreslagna förändringarna

framträtt allt tydligare, utan även lantbruksinstitutens utveckling

ytterligare hämmats, då inga medel beviljats till inrättande av nya lärostolar

och anslagen till institutioner och för övriga behov hållits nere vid mycket

knapp nivå. Under senare åren hade ytterligare ett moment tillkommit,

sorn måste verka i hög grad menligt, nämligen att lediga professurer vid instituten

i avbidan på resultat av utredning rörande den högre lantbruksundervisningen

ej längre finge återbesättas med ordinarie innehavare. Bland

d.e sålunda lediga eller under årets lopp ledigblivande professurerna befunne

sig även de som representerade huvudämnena vid institutsundervisningen,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

17

nämligen lantbruksekonomi, jordbrukslära och husdjurslära, och även örn

kompetenta vikarier skulle stå att erhålla, vilket ingalunda kunde anses vara

säkert, torde det knappast behöva framhållas, att undervisningens uppehållande

med vikarierande lärare i de viktigaste undervisningsämnena icke för

någon längre tid vore hållbart.

Tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställning högskolans styrelse

anslutit sig, har framhållit, att en svensk lantbrukshögskola länge hade

varit ett viktigt önskemål och att det därför vore med tillfredsställelse, lärarkollegiet

hade tagit del av det föreliggande förslaget. Det torde med visshet

kunna förutses, att en lantbrukshögskola uppbyggd ungefärligen efter de linjer,

som de sakkunniga föreslagit, skulle komma att i hög grad verka höjande

på landets modernäring. Det syntes även lärarkollegiet sannolikt, att vetenskapligt

utbildade krafter på lantbrukets olika områden komme att erfordras

ej blott såsom lärare och olika slag av ämbets- och tjänstemän utan även och

i växande antal i det praktiska jordbrukets tjänst. De sakkunniga hade tänkt

sig antalet inträdessökande uppgå till 30 per år, vilket antal i belysning av

högskolans kommande betydelse även för det praktiska lantbruket kunde anses

ganska försiktigt valt och snarare torde komma att ligga i underkant.

Av rikets 26 hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava 23 direkt

vitsordat behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning, och de flesta

av dem hava därjämte framhållit önskvärdheten av att åtgärder i sådant syfte

snarast måtte vidtagas. Men även återstående 3 förvaltningsutskott hava i

någon form givit sin anslutning till reformer i sådan riktning. Av de särskilda

förvaltningsutskottens yttranden på denna punkt må i korthet anföras följande.

Uppsala läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott har påpekat, att frågan

om ordnandet av den högre lantbruksundervisningen under senaste årtionden

hade varit föremål för utredning utan att dock hittills hava vunnit en tillfredsställande

lösning. Att detta hade varit till stor olägenhet för vårt lands

jordbruk vore otvivelaktigt, bland annat därigenom att en hög vetenskaplig och

praktisk skolning icke kunnat meddelas det säkerligen stora antal inom jordbruket

verkande personer, som lämpat sig för sådan utbildning. Än vidare

hade uppskovet med frågans lösning varit till stort men för undervisningen vid

lantbruksinstituten å Ultuna och Alnarp samt för återbesättandet av framskjutna

platser inom jordbruksforskningen och lantbruksförvaltningen.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att behovet av rådgivare och undervisare inom lanthushållningens skilda områden

i samband med den ökade intensiteten av jordbruksdriften i hög grad stegrats.

För hushållningssällskapen, som i stor utsträckning hade till uppgift att

tillgodose dessa oavbrutet ökade krav på upplysande och rådgivande verksamhet,

vore det erforderligt att äga tillgång på ett förhållandevis stort antal

kunniga konsulenter av olika slag. Då hushållningssällskapets verksamhet

bringade sällskapet i synnerligen nära kontakt med det praktiska jordbrukets

läge, önskemål och behov, funne utskottet berättigat att framhålla, att jämväl

när fråga vore örn utbildning av praktiska driftsledare de hittillsvarande anordningarna

icke tillfullo motsvarade kraven. Med det anförda hade utskottet

velat giva uttryck åt den bestämda övertygelsen, att en omläggning av den

högre lantbruksundervisningen för närvarande utgjorde ett av det svenska jordbrukets

mest brännande spörsmål, vars lösning icke längre syntes kunna uppskjutas,

örn man lade vikt vid att främja en fortsatt gynnsam utveckling av

den för hela vårt land ekonomiskt betydelsefulla jordbruksnäringen. Utskottet

vore också av den meningen, att de ekonomiska uppoffringar, som frågans genomförande

komme att pålägga staten, ingalunda kunde betraktas såsom för

höga. Detta sakförhållande framträdde ännu mera, (liirest kostnaderna ställdes

i jämförelse med värdet av den förbättrade jordbruksproduktion, vilken

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 212 käft. (Nr 249.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition m> Så9.

med säkerhet torde vara att påräkna som en följd av en tidsenlig högre lantbruksundervisning.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att

en av de mest framträdande olägenheterna med den nuvarande institutsundervisningen

vore dess brist på anpassning för olika framtida arbetsuppgifter.

Den nuvarande agronomutbildningen hade sålunda, även örn den i många avseenden

varit god och i vissa fall till och med lämnat utmärkta resultat, i stort

sett ingalunda visat sig motsvara de krav, som vår nutida jordbruksnäring

hade rätt att ställa på den. De ofta återkommande klagomålen från praktikens

män på den utexaminerade agronomens i regel alltför otillräckliga rent

praktiska utbildning och därmed hans bristande förmåga att på ett tillfredsställande

sätt kunna sköta framför allt de mera krävande driftsledarplatserna,

vittnade tydligt därom. Å andra sidan hade erfarenheten ävenså visat, att

den från institutet utgående agronomens teoretiska utbildning i många avseenden

varit alltför svag, för att han på ett önskvärt sätt skolat kunna fylla

alla de uppgifter, som numera tillkomma honom både som lantbrukslärare och

som konsulent. Den för dessa båda befattningshavare nödvändiga specialutbildningen

hade hittills i mångt och mycket fått inhämtas först efter vunnen

anställning i stället för under studieåren, vilket givetvis varit en olägenhet

både för de institutioner, hos vilka nämnda befattningar innehafts, som även

för befattningshavarna själva. Sakkunnigförslaget innebure en strävan att

avhjälpa bland annat de brister, som sålunda berörts. Detta måste hälsas med

största tillfredsställelse. För att den högre undervisningen inom lantbruket till

fullo skulle kunna fylla nutidens krav, måste enligt utskottets mening en i

alla avseenden fullt högskolemässig undervisning även på lantbrukets område

snarast möjligt utformas och komma till stånd.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vitsordat, att

den nuvarande högre lantbruksundervisningen icke kunde anses fylla tidens

krav. De påbyggnader och förändringar, som under olika tider vidtagits till

förbättrande av lantbruksinstitutens organisation, hade endast delvis motsvarat

förväntningarna. Den högre lantbruksundervisningen hade icke hållit jämna

steg med lanthushållningens raska utveckling. Genom den undervisning,

som för närvarande meddelades vid våra lantbruksinstitut, bibragtes knappast

lärarna vid våra lägre lantbruksundervisningsanstalter och konsulenterna den

för närvarande nödiga teoretiska kompetensen. Och de praktiska förutsättningar,

våra nyutexaminerade agronomer ägde såsom driftsledare vid jordbruk,

vore i många fall långt ifrån tillfredsställande. Uppfattningen härutinnan

illustrerades kanske bäst därav att, då under de senaste åren från lantbruksinstitut

utexaminerade agronomer till allra största flertalet ej kunnat erhålla

befattning vid jordbruk, samtidigt de flesta från närliggande praktiska lantbruksskolor

utgående elever erhållit platser.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att

det med största tillfredsställelse konstaterat, att frågan om den högre lantbruksundervisningens

ordnande, som i snart 20 år stått på dagordningen, äntligen

återigen resulterat i ett konkret förslag. Vid betraktande av lantbrukshögskolefrågan

kunde man ej undgå att göra en jämförelse mellan industriens och

jordbruksnäringens utveckling under senare decennier. Man frågade sig ovillkorligen

vad orsakerna kunde vara, att industrien i vårt lilla land tekniskt och

organisatoriskt stöde på en så hög ståndpunkt, som väckte uppmärksamhet ute

i världen och gjorde den till föremål för studier från vitt skilda länder. Vår

jordbruksnäring däremot hade betraktad våra sydvästra och södra grannländer

såsom mönstren och föregångarna på sitt område och hämtat de flesta impulser

till utveckling därifrån. Man torde icke misstaga sig, örn man tillskreve

vår industris självständiga utveckling och höga ståndpunkt vår utomordent
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2h0.

19

liga ingenjörshögskola, liksom att avsaknaden av en jordbrukshögskola förorsakat

bristen på självständig utveckling av vårt lands jordbruk. Behovet av

en lantbrukshögskola vore sålunda trängande.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har framhållit, att frågan örn den högre

lantbruksundervisningens ordnande alltsedan år 1911 hade varit föremål för

utredning utan att den hittills hade vunnit en tillfredsställande lösning. Detta

hade varit till stor olägenhet för vårt lands jordbruk, som därigenom icke kommit

i åtnjutande av de livgivande impulser, som en hög vetenskaplig och praktisk

skolning skulle kunnat skänka de inom jordbruket verkande personerna.

I all synnerhet hade uppskovet med frågans lösning varit till stort men för

undervisningen vid lantbruksinstituten å Ultuna och Alnarp samt för återbesättandet

av framskjutna platser inom jordbruksforskningen och lantbruksförvaltningen.

Samtidigt hade våra grannländer Norge, Danmark och Finland

var på sitt håll löst frågan om den högre lantbruksundervisningens ordnande,

varigenom de uti lantbruksundervisningen fått ett avgjort försteg framför

Sverige. Det vore därför på synnerligen hög tid, att den högre lantbruksundervisningen

även i vårt land bleve på ett tillfredsställande sätt ordnad.

Av det nu sagda torde oförtydbart framgå, att man inom vederbörande kret- Departesar

är i stort sett enig därom, att vår högre lantbruksundervisning är i behov mentschefen.

av ingående reformer för att kunna på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin

viktiga uppgift. De nuvarande lantbruksinstituten hava otvivelaktigt utfört

ett gott arbete, men deras organisation synes utgöra hinder för, att de skola

kunna tillgodose de ökade krav, som numera måste ställas på den högre lantbruksundervisningen.

Lantbruksinstituten skola på en gång utbilda yrkesmän

vid det större jordbruket och lantbrukslärare m. fl., men med jordbruksteknikens

fortskridande utveckling och den av olika anledningar alltmer komplicerade

jordbruksdriften har det visat sig allt svårare att anordna en undervisning,

som samtidigt kan väl tillgodose båda nu nämnda kategorier av befattningshavare

inom jordbruksnäringen. I stort sett ökas behovet av specialisering i

utbildningen mer och mer. Detta torde icke minst gälla beträffande jordbruksnäringen.

En undervisning, som av organisatoriska skäl icke i tillbörlig grad

tager hänsyn härtill, kan därför icke gärna giva ett fullt tillfredsställande resultat.

Kraven på en förbättrad högre lantbruksundervisning gå sålunda i två olika

riktningar. Dels anses den s. k. agronomutbildningen, d. v. s. undervisningen

för personer i blivande ledarställning vid större jordbruksföretag, vara i behov

av reformering, så att dess praktiska syfte bättre kommer till sin rätt,

och dels — och härpå har i utredningen tyngdpunkten lagts — erfordras i

vårt land en institution för verkligt högskolemässig lantbruksundervisning,

vilket hittills saknats. Lantbrukshögskolan skulle utgöra en utbildningsanstalt

för konsulenter, lärare och med dem jämställda befattningshavare på jordbruksområdet,

samtidigt som den skulle vara en härd för lantbruksvetenskaplig

forskning.

Jag anser det vara av förhållandena synnerligen påkallat, att den högre lantbruksundervisningen

erhåller bättre organisation och rikare utvecklingsmöjligheter

än som nu står den till buds. Det kan icke fördöljas, att vårt land beträffande

anstalter för den högre lantbruksundervisningen står tillbaka för de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

Nuvarande

anordningar.

Hesta andra i jordbrukshänseende jämförbara länder. Icke minst våra grannländer

torde i nämnda hänseende stå ej oväsentligt bättre rustade än vi.

För olika grenar av näringslivet har under senare tid den vetenskapligt

grundade forskningen och försöksverksamheten inom vederbörande fackområde

och den på sådan forskning baserade praktiskt-teoretiska utbildningen av näringens

målsmän kommit att få alltjämt ökad vikt. De ständigt förekommande

nya framstegen i produktionstekniken ävensom den alltmer tilltagande internationella

konkurrensen örn avsättningsmöjligheter för alstren av näringsfliten

hava fört med sig, att förutsättningarna för ett särskilt land att hävda

sin ställning inom produktionen hastigt kan ändras. Det land, vars näringsliv

åtnjuter stödet av en högt stående forskning och undervisningsverksamhet,

som innebär ökad möjlighet till snabb anpassning efter eventuellt ändrade produktionsförhållanden,

har emellertid de största utsikterna att under olika förhållanden

göra sig gällande. Detta äger tillämplighet icke mindre i fråga örn

jordbruket än örn andra näringsgrenar.

Vad vårt land beträffar, torde den högskolemässiga undervisningen avseende

andra näringsgrenar än jordbruket kunna sägas i allmänhet intaga en hög

ståndpunkt. Det kan då icke gärna vara rimligt, att den för vårt land så viktiga

jordbruksnäringen längre skall undanhållas det stöd, som en lantbrukshögskola

skulle kunna giva. Icke minst i tider, då jordbruket kämpar med

stora svårigheter, skulle en sådan institution vara till stort gagn. Frågan örn

den högre lantbruksundervisningens ordnande måste därför betecknas såsom i

hög grad brådskande.

Ett annat skäl, som bidrager till lantbrukshögskolefrågans aktualitet är att

lärostolarna vid de nuvarande lantbruksinstituten i avvaktan på en omorganisation

sedan en följd av år vid inträdande vakanser icke återbesatts med ordinarie

innehavare. Vid Ultuna lantbruksinstitut äro sålunda av åtta professurer

fyra vakanta, därav de två i huvudämnena jordbrukslära och lantbruksekonomi

samt husdjurslära. Nästa år inträda ytterligare två professorer i pensionsåldern,

och därefter äro endast två professurer försedda med ordinarie

innehavare. Vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut äro för närvarande av

nio professurer tre vakanta, och innevarande år blir där ytterligare en professor

pensionsmässig.

För min del anser jag det sålunda vara av största vikt, att frågan örn den

högre lantbruksundervisningens ordnande snarast bringas till en tillfredsställande

lösning.

2) Högre mej eriander visning.

Högre mejeriundervisning har i vårt land meddelats allt sedan 1883, då

tvenne till lantbruksinstituten förlagda högre mejeriskolor trädde i verksamhet.

År 1893 omorganiserades ifrågavarande undervisningsverksamhet,

i det att den högre mejeriskolan vid Ultuna nedlades och motsvarande

anstalt vid Alnarp omändrades till ett med lantbruksinstitutet sidoordnat mejeriinstitut.

År 1902 förenades de båda instituten vid Alnarp till en under
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-i!).

21

visningsanstalt, benämnd lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp. I och

med inrättandet år 1912 vid institutet av ettåriga fortsättningskurser för lantbrukslärare,

konsulenter m. fl. blev den högre mejeriundervisningen i olika

hänseenden likställd med den högre undervisningen på jordbruks- och husdjursområdet.

Den s. k. konsulentkursen kom sålunda att omfatta förutom en jordbruks-

och en husdjurslinje jämväl en mejerilinje.

Beträffande nu gällande bestämmelser för den högre mejeriundervisning em

må i övrigt anföras följande.

Fordringarna för vinnande av inträde vid ifrågavarande undervisningskurs

åror

1) att hava uppnått minst 18 års ålder,

2) att vara fri från smittsam sjukdom,

3) att hava erhållit avgångsbetyg från något av rikets lantbruksinstitut

samt att härvid hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i mejerilära,

kemi och fysik eller att med andra intyg, som av lärarrådet godkännas, styrka

sig äga motsvarande insikter, samt

4) att hava minst ett års allsidig och väl vitsordad mejeripraktik.

Utbildningstiden vid undervisningskursen är ett år, med början den 1 november.

Läroämnena äro: mejerilära, kemi, bakteriologi, husdjurslära utom

hästskötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, ångmaskinlära, husbyggnadslära

samt pedagogik. Vid sidan av den teoretiska undervisningen har avsevärd

tid anslagits för praktiska övningar i mejeri samt till laborationer, ritning

m. m.

Den högre mejeriundervisningen är lokalt och organisatoriskt förenad med

en lägre mejeriskola för utbildning av mejerister. Utmärkande för mejeriundervisningens

nuvarande organisation är därjämte, att vid sidan av de lärare,

som mera direkt anställts för mejeriutbildningen, lärare vid lantbruksinstitutet

i icke ringa utsträckning medverka vid undervisningen. Därigenom

hava de direkta kostnaderna för lärarlöner vid mejeriundervisningen kunnat

hållas jämförelsevis låga. Efter år 1918 verkställd lönereglering bestå de direkt

för mejeriundervisningen inrättade lärostolarna av en professur i mejeriteknik

och mjölkhushållning samt en professur i mejerikemi, mejeribakteriologi

och mjölkhushållning.1

Av ovanstående framgår, att den högre mejeriundervisningen är intimt knuten

till den institutsmässiga lantbruksundervisningen. En omorganisation av

den senare måste sålunda med nödvändighet föra med sig vissa rubbningar i

de nuvarande formerna för mejeriutbildningen.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava i överensstämmelse därmed

undersökt, på vad sätt den högre mejeriundervisningen i fortsättningen lämpligen

bör organiseras. Beträffande behovet av dylik undervisning hava de

sakkunniga i huvudsak anfört följande.

En anstalt för högre mejeriutbildning vore givetvis även för framtiden oundgängligen

nödvändig för vårt land. Mjölkhushållningen och mejerihanteringen

syntes bliva av allt större betydelse för landet, och de undan för undan

skärpta kraven på mejeriprodukternas kvalitet icke minst på exportmarknaden

gjorde en högt stående undervisnings- och forskningsverksamhet på meje
1

Ifrågavarande professurer hava redan i det föregående omnämnts i samband med redogörelse för

den högre lantbruksundervisningen.

Högre lantbruksundervisningssakknnniga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

Yttranden.

riområdet allt mera oumbärlig. Undervisningen vid ifrågavarande anstalt

borde vara så anordnad, att ändamålsenlig utbildning där kunde beredas åt

lärare och konsulenter för mejerihanteringen även som åt blivande ledare av

större mejeriföretag. Enär den högre mejeriundervisningen avsåge att tjäna

olika syften, vore det förenat med stora svårigheter att någorlunda tillförlitligt

bedöma den sannolika elevfrekvensen vid anstalt för dylik undervisning.

På grundval av verkställda överslagsberäkningar hade de sakkunniga emellertid

ansett sig kunna utgå ifrån, att antalet kompetenta inträdessökande till

den högre mejerikursen skulle uppgå till 4 å 5 om året.

I de över högre lantbruksuddervisningssakkunnigas betänkande avgivna

yttranden, som innehålla något uttalande på denna punkt, framhålles i allmänhet

vikten av att i samband med den högre lantbruksundervisningens ordnande

åtgärder vidtagas för åstadkommande av en reformerad högre mejeriundeivisning.

Endast lantbruksstyrelsen har givit uttryck för viss tveksamhet, huruvida

frågan genom den av högre lantbruksundervisningssakkunniga verkställda

utredningen kunde anses allsidigt klarlagd. Styrelsen har därvid påpekat

ifrågavarande undervisnings nära samhörighet med försöksverksamheten på

mejeriområdet ävensom med maskin- och redskapsprovningsanstaltemas verksamhet.

Vidare har styrelsen antytt möjligheten av, att den högre mejeriutbildningen

ordnades genom viss samverkan med tekniska högskolan.

I sitt yttrande över utredning angående centralanstaltens för försöksväsendet

på jordbruksområdet och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes

ställning m. m. har lantbruksstyrelsen ytterligare understrukit behovet av

ytterligare utredning på denna punkt. Styrelsen anför sålunda bland annat,

att den ingalunda vore övertygad, att hittills gjorda utredningar klarlagt,

huru utbildningen av det fåtal mejeriexperter, varav landet hade behov, lämpligast

kunde och borde ordnas. Såsom redan anförts uttalade lantbruksstyrelsen

i sitt utlåtande rörande högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag

viss tveksamhet angående lämpligheten att genomföra detsamma i vad det

avsåge mejeriundervisningen. De sakkunniga, som haft föreliggande utredning

örn hand, torde icke hava ansett en förnyad utredning ifråga örn denna

utbildning ingå i sitt uppdrag. Förr än denna fråga underkastats en förnyad

allsidig prövning, ansåge sig lantbruksstyrelsen icke kunna taga slutgiltig

ställning till densamma. Enligt vad lantbruksstyrelsen kunde finna,

vore det icke heller oundgängligen nödvändigt, att denna fråga löstes omedelbart

och i samband med den högre lantbruksundervisningen i övrigt, i varje

fall icke därest man vid ordnande av sistnämnda undervisning icke föregrepe

eller i avsevärdare mån försvårade ett eventuellt realiserande vid senare

tidpunkt av tanken på högskolans utvidgande att omfatta jämväl den högre

mejeriundervisningen. I

I anledning av lantbruksstyrelsens förberörda uttalande hava styrelserna

för svenska mejerikonsulent förening en och allmänna svenska mejerist för eningen

i gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december 1929 under åberopande

av mejerihanteringens stora betydelse för lantbruket hemställt, att

den nu bristfälliga högre mejeriundervisningen snarast måtte ordnas och ej

senare än den högre lantbruksundervisningen. Styrelserna hava framhållit,

bland annat, att örn sistnämnda undervisningsfråga ordnades utan att åtgärder

samtidigt vidtoges för åstadkommande av en förbättrad högre mejeri
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2-1/9.

23

undervisning, skulle till följd av agronomkursens omläggning till och med

den nuvarande mejeriundervisningen äventyras och flyttas ned på ett ännu

lägre plan än det, varå den för närvarande befunne sig.

Den svenska mejerihanteringen har otvivelaktigt nått en jämförelsevis hög

grad av utveckling, men under den senaste tiden har fran olika håll uttalats,

att det för näringen visat sig svårt att i alla avseenden hålla jämna steg med

framstegsarbetet på motsvarande område inom vissa andra länder, som särskilt

på den internationella smörmarknaden vore våra konkurrenter. Bland

de åtgärder, som ansetts ägnade att stärka vår ställning inom mejeriproduktionen,

har en förbättrad utbildning av mejerikonsulenter och med dem jämförbara

befattningshavare framhållits såsom en av de icke minst viktiga.

Även jag hyser den uppfattningen, att den nuvarande organisationen av

den högre mejeriundervisningen är i hög grad otillfredsställande. För blivande

mejerikonsulenter har hittills den agronomiska utbildningen ansetts

böra vara grundläggande, under det att relativt ringa tid ägnats åt de egentliga

mejeristudierna. Det synes uppenbart, att med en sådan undervisningsform

icke skall kunna tillgodoses de berättigade krav, som en högstående mejerihantering

måste ställa på sina rådgivare och ledare.

Lantbruksstyrelsen har uttalat tveksamhet beträffande lämpligaste sättet

för ordnande av den högre mejeriundervisningen och i samband därmed anfört,

att det enligt styrelsens förmenande icke vore oundgängligen nödvändigt,

att denna fråga löstes omedelbart och i samband med den högre lantbruksundervisningen

i övrigt. I sistnämnda hänseende kan jag icke dela

lantbruksstyrelsens mening. Med hänsyn till mejerihanteringens utomordentliga

betydelse för hela jordbruksnäringen anser jag det vara av stor vikt, att

utbildningen av ledare på mejeriområdet snarast möjligt blir ordnad på ett

mera tillfredsställande sätt än hittills. Härtill kommer, att genom en omorganisation

av själva lantbruksundervisningen den nuvarande grunden för

den högre mejeriutbildningen i viss mån ändras, varför frågan redan av denna

orsak måste ägnas beaktande. Jag anser sålunda, att frågan om den högre

mejeriundervisningens ordnande bör upptagas till avgörande samtidigt med

det större spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens omorganisation.

3) Högre trädgårdsundervisning.

Trädgårdsundervisningen i vårt land är för närvarande i huvudsak organiserad

i form av tvååriga praktisk-teoretiska kurser, närmast avsedda för

utbildning av trädgårdsmästare. Därjämte förekomma kortare trädgårdskurser

med undervisning av mera elementär natur.

Däremot saknas allt fortfarande möjlighet att i vårt land förvärva högre

teoretisk utbildning inom trädgårdsfacket. Olägenheten härav har dock i

någon mån minskats genom den förefintliga anordningen med utlandsstipendier

för trädgårdsstudier.

Departe
mentschefen.

Nuvarande

anordning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 2k9.

Tidigare

ntredningar.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

Alltsedan 1910 har sålunda — med undantag för några av efterkrigsåren

— riksdagen årligen anvisat anslag till stipendier för högre utbildning i trädgårdsfacket.

För budgetåret 1929/1930 finnes i riksstaten uppfört ett ordinarie

reservationsanslag för ändamålet å 4,800 kronor.

Enligt nu gällande bestämmelser angående villkoren för erhållande av

statsstipendium för högre utbildning i trädgårdsfacket (kung. 15/e 1922, nr

298) kan stipendium utgå med 1,200, 2,400 eller 3,600 kronor. För erhållande

av stipendium erfordras att hava med goda vitsord genomgått någon av

de med statsmedel understödda trädgårdsskolorna ävensom i fråga om stipendium

å 1,200 kronor att två år vistas i utlandet samt därvid under det

första året praktisera i framstående trädgård och under det andra året begagna

undervisningen vid någon god högre trädgårdsundervisningsanstalt, i

fråga örn stipendium å 2,400 kronor att hava nödiga utländska språkkunskaper

samt att två år vistas i utlandet och därvid såsom ordinarie elev deltaga

i undervisningen i tvåårig högre lärokurs vid sådan anstalt, samt i fråga om

stipendium å 3,600 kronor att tre år vistas i utlandet och därvid under första

året praktisera i framstående trädgård och under de övriga två åren såsom

ordinarie elev deltaga i undervisningen i tvåårig lärokurs vid god högre trädgårdsundervisningsanstalt.

Frågan örn åtgärder för anordnande av högre trädgårdsundervisning i vårt

land har emellertid vid upprepade tillfällen varit föremål för utredning. De

särskilda sakkunniga, som av lantbruksstyrelsen efter givet bemyndigande tillkallats

för att verkställa utredning rörande ordnandet av undervisningen i trädgårdsskötsel

i riket, föreslogo sålunda i sitt år 1906 avgivna betänkande, bland

annat, upprättandet av en högre läroanstalt i trädgårdsskötsel. För närmare

kännedom örn berörda förslag hänvisas till statsverkspropositionen (1: 9, sid.

8 ff.) till 1909 års riksdag. Sedermera hava de av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

jämlikt bemyndigande den 3 juli 1917 tillkallade särskilda

sakkunniga, vilka hade till uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande åtgärder för främjande av trädgårdsodlingen, ävenledes föreslagit

inrättandet av en högre undervisningsanstalt för trädgårdsskötsel. Beträffande

innehållet i nämnda förslag må hänvisas till berörda sakkunnigas år

1918 av trycket utkomna betänkande.

Av olika anledningar bär emellertid intetdera av berörda förslag till den

högre trädgårdsundervisningens ordnande blivit föremål för någon positiv åtgärd

från statsmakternas sida.

Med avseende på behovet av anstalt för högre trädgårdsundervisning hava

högre lantbruksundervisningssakkunniga anfört i huvudsak följande:

Under de år, som förflutit efter utarbetandet av 1918 års sakkunnigeförslag

i ämnet, hade vid upprepade tillfällen visat sig, att en betydande brist

rådde inom landet på teoretiskt bildade trädgårdsmän, och då någon mera krävande

plats skolat besättas, hade fullt kompetenta sökande ofta saknats. Detta

förhållande kunde synas egendomligt, då likvisst statsmedel anslagits för att

bereda unga svenskar tillfälle att skaffa sig högre trädgårdsutbildning i utlandet.

Att de ifrågavarande statsstipendierna ofta icke fyllt det avsedda ändamålet,

torde delvis hava berott därpå, att de varit otillräckliga för obemedlade

ynglingar, som velat genomgå fullständig kurs vid högre utländsk trädgårdsskola.

Levnadskostnaderna för en vistelse under två eller flera år i utlandet

jämte de avsevärda kursavgifterna hade nämligen gått till så höga

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-49.

25

belopp, att många, förmodligen de flesta stipendiater, föredragit att som liospitanter

tillbringa ett år vid en sådan skola. Även örn de, såsom långt ifrån

alltid varit fallet, besuttit tillräckligt grundliga språkkunskaper för att kunna

helt tillgodogöra sig undervisningen, hade det säkerligen varit förenat med

mycket stora svårigheter att inhämta det kunskapsmått, som en dylik kurs avsåge

att giva. Det framginge t. ex. av studieplanen för läroanstalten i Dahlem

(Tyskland), att första årets lärokurs, som hospitanterna i allmänhet hoppade

över, upptoge mer än 1,200 lärotimmar, ägnade huvudsakligen åt grundläggande

ämnen. Utan att hava deltagit i denna undervisning och utan det band,

som lades på ordinarie elever vid skolan, torde stipendiaten mycket sällan haft

det utbyte av studierna, som för deras blivande verksamhet varit önskvärt. Å

andra sidan hade den ordinarie lärokursen för dem, som haft möjlighet att däråt

offra tid och kostnad, knappast varit ordnad på det mest önskvärda sätt. Den

som förut genomgått en svensk trädgårdsskola, hade måst deltaga i ett stort

antal lärotimmar, som icke erbjudit honom något utöver vad han redan inhämtat,

medan han i vissa ämnen måst läsa kurser, som icke kunnat vara till någon

nytta för hans blivande verksamhet i hemlandet.

Anledningarna till att statsmakterna hittills uppskjutit ordnandet av en

högre undervisning i trädgårdsskötsel inom landet, torde dels vara en viss överskattning

av de möjligheter, som bjödes en svensk att i utlandet förskaffa

sig den erforderliga utbildningen, dels även en tämligen utbredd åsikt, ^att vårt

land skulle sakna användning för ett större antal högre utbildade trädgårdsmän

och att en högre trädgårdsskola sålunda skulle vara obehövlig. Dock torde det

icke kunna förnekas, att en högre undervisning än den, som staten ordnat för

praktiska trädgårdsmästare, vore behövlig exempelvis för lärare i trädgårdsskötsel,

för trädgårdskonsulenter och för vissa andra tjänsteinnehavare liksom

även för en del utövare av yrket.

De sakkunniga hava sökt att närmare undersöka, med huru många elever

en dylik undervisningsanstalt kunde hava att räkna, och komma till det resultatet,

att omkring 200, troligen ännu flera trädgårdsmän inom landet innehava

tjänst eller utöva en verksamhet, för vilken en betydligt grundligare utbildning,

än den som meddelas i våra trädgårdsskolor, är behövlig.

Av sin utredning på denna punkt anse de sakkunniga det tydligt framgå, att

åtgärder för anordnande av högre trädgårdsundervisning inom det egna landet

vore i hög grad påkallade. På grund av trädgårdsundervisningens nära samband

med lantbruksundervisningen ansåge de sakkunniga sig böra förorda, att

åtgärder i förevarande avseende vidtoges samtidigt med omorganisationen av

den högre lantbruksundervisningen.

I de avgivna yttrandena framföras i allmänhet inga erinringar mot de sakkunnigas

uppfattning rörande behovet av en anstalt för högre trädgårdsundervisning.

Särskilt från de av ifrågavarande spörsmål närmast intresserade organisationerna,

nämligen föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter och Sveriges

konditionerande trädgårdsmästares förbund vitsordas betydelsen av en högre

undervisning på trädgårdsområdet.

Tre hushållningssällskaps förvaltningsutskott ställa sig emellertid tveksamma

till berörda spörsmål.

Sålunda har Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ifrågasatt, huruvida ett verkligt behov av högre trädgårdsundervisning förelåge

och örn de kostnader, som härför beräknats, kunde anses tillräckligt försvar
-

YttrandeD.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-t9.

Departe
mentschefen.

bara. Behovet av högskolebildade trädgårdsmän inom vårt land torde vara jämförelsevis

ringa, och de avlöningar, som hushållningssällskapen i regel vore i

tillfälle att bjuda hos dem anställda trädgårdsmän, så förhållandevis låga, att

det näppeligen förefölle lockande för sökande till dylika befattningar att påtaga

sig de avsevärda utgifter, som tillgodogörandet av den högre utbildningen

måste medföra. Under alla omständigheter torde det böra tagas under sorgfälligt

övervägande, huruvida icke genom inrättande av fasta statsstipendier för

studier vid utländska utbildningsanstalter behovet av personer med tillfredsställande

högre trädgårdsutbildning kunde tillgodoses betydligt billigare.

Förvaltningsutskotten i Gotlands läns och Västmanlands läns hushållningssällskap

hava framfört liknande synpunkter.

Av den förebragta utredningen framgår, att frågan örn anordnande av en

högre trädgårdsundervisning i vårt land vid flera tillfällen varit föremål för

övervägande. Att något positivt resultat av de verkställda utredningarna i sådant

syfte ännu icke erhållits torde vara beroende av ett flertal omständigheter.

Man har ifrågasatt, huruvida behovet av personer med dylik utbildning

skulle i vårt land vara så stort, att det motiverade upprättandet av en särskild

undervisningskurs för ändamålet. Det vill synas, som örn jämväl de ekonomiska

synpunkterna tillmätts mycket stor betydelse vid prövning av förevarande

undervisningsfråga. Såsom av det föregående framgår, har behovet av

högre utbildning för vissa trädgårdsmän hittills i någon mån tillgodosetts genom

att vissa stipendier av statsmedel ställts till förfogande för trädgårdsstudier

i utlandet.

Med hänsyn till trädgårdsodlingens allt större betydelse för vårt land synes

det vara en viktig angelägenhet, att en fullt tillfredsställande undervisning

på området anordnas inom landet. Det kan icke gärna vara lämpligt att i längden

grunda utbildningen av olika befattningshavare inom trädgårdsskötseln på

stipendieresor till andra länder. Frånsett den omständigheten, att språkliga

svårigheter lätt torde uppstå för ifrågavarande stipendiater att på ett nöjaktigt

sätt tillgodogöra sig undervisningen, är det tydligt, att denna undervisning

icke kan vara så tillrättalagd, att den utan vidare passar dem, som i vårt

land skola föra näringen framåt. Jag vill i detta sammanhang erinra därom,

att såväl Norge som Danmark ansett sig böra inom det egna landet organisera

jämväl högre undervisning på trädgårdsområdet. Givetvis bör genom en sådan

åtgärd även den efter det egna landets krav avpassade forsknings- och försöksverksamheten

på området komma att i hög grad främjas.

Såsom av det följande torde framgå, skulle en tillfredsställande högre trädgårdsundervisning

kunna ordnas i vårt land med jämförelsevis små uppoffringar

från det allmännas sida. Jag tvekar därför icke att föreslå, att i samband

med den högre lantbruksundervisningens ordnande åtgärder jämväl vidtagas

för åstadkommande av en för vårt land lämpad högre trädgårdsundervisning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

27

2. Huvudlinjer för undervisningens anordnande.

1) Lantbruksundervisningen.

a) Undervisningens allmänna planläggning.

Såsom av det förut sagda framgår, hava högre lantbruksundervisningssakkunniga

förordat, att en högskolemässig undervisning på jordbruksområdet anordnades.

Vid utformande av förslag i sådant avseende hava emellertid de sakkunniga

icke ansett sig kunna undgå att redan fran början taga hänsyn till

den inverkan, införandet av en dylik ny undervisningsform skulle få på de

nuvarande lantbruksinstituten. Sålunda hava de sakkunniga funnit det vara

nödvändigt att redan på ett tidigt stadium fatta ställning till fragan, huruvida

jämväl i fortsättningen — vid sidan av den högskolemässiga undervisningen

kurser skola anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de nu vid instituten

förekommande. Till ledning för bedömande av detta spörsmål hava de sakkunniga

framhållit följande allmänna synpunkter avseende den högre lantbruksundervisningen,

vilka enligt deras mening i förevarande sammanhang särskilt

vöre värda beaktande.

1. Undervisningens innehåll. Till sitt innehåll borde undervisningen i

största möjliga utsträckning rätta sig efter det speciella syfte, utbildningen

avsåge. Det vore naturligtvis icke otänkbart, att undervisningen till viss del

kunde vara gemensam för blivande driftsledare och för blivande lantbrukslärare

och konsulenter, men det kunde näppeligen vara ändamålsenligt, att deras utbildning

i regel vore till alla delar likartad. Driftsledaren vore framför allt i

behov av en allmän agronomisk utbildning, och undervisningen borde hava till

huvudsaklig uppgift att meddela de kunskaper, som vore av särskild betydelse,

när det gällde att handhava den tekniska och ekonomiska ledningen av ett större

jordbruk. För lantbruksläraren och konsulenten vore väl också allmänna agronomiska

kunskaper erforderliga, men denna del av utbildningen borde för dem

icke på samma sätt taga sikte på vad som erfordrades för skötandet av ett större

jordbruk, utan i minst lika utsträckning exemplifieras från förhållandena vid

det mindre och medelstora jordbruket. Men därutöver vore lantbruksläraren och

konsulenten i behov av mera fördjupade kunskaper på det område, hans blivande

verksamhet närmast omfattade. Skulle dessa befattningshavare helt kunna fylla

sin uppgift fordrades även, att de stöde i kontakt med den vetenskapliga forskningen

på området och ägde förmåga att i tal och skrift sprida kännedom

om nyvunna rön och forskningsresultat inom sitt verksamhetsområde. Härför

krävdes emellertid en mera vetenskapligt inriktad utbildning, än som kunde

ifrågasättas för driftsledare vid jordbruket. Detta finge givetvis icke hindra,

att även lantbrukslärarens och konsulentens utbildning bleve praktiskt betonad,

vilket i själva verket torde vara en nödvändig förutsättning för att resultatet av

deras verksamhet skulle bliva det bästa möjliga.

2. Formerna för undervisningens meddelande. Undervisningen borde till

väsentlig del bygga på elevernas självverksamhet under lärares ledning. Vid

utbildningen av driftsledare borde sålunda övningar av olika slag och demonstrationer

tillmätas stor betydelse liksom även mera självständiga övningsuppgifter

av praktisk-ekonomisk natur inom jordbruket. Egentliga föreläsningar

borde på detta stadium icke givas alltför stor plats på schemat. K

andra sidan hurde tiden för individuell handledning av eleverna och prövningar

Högre lantbruksundervianingaaakkunniga.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 2b9.

icke tillmätas alltför knapp. Vid utbildning av lantbrukslärare och konsulenter

m. fl. borde stor vikt läggas vid att eleverna bedreve egna litteraturstudier.

De för utbildningen erforderliga föreläsningarna borde få en mera högskolemässig

prägel. Enär beträffande de flesta vid en lantbrukshögskola förekommande

undervisningsämnen brist rådde på lämplig litteratur — åtminstone för delar

av ämnet — torde det i regel bliva nödvändigt, att i varje ämne en årligen återkommande

föreläsningskurs meddelades. Därutöver borde emellertid särskilt i

huvudämnena hållas ett antal specialföreläsningar, vilka i främsta rummet borde

avse en mera djupgående vetenskaplig behandling av begränsade delar av

läroämnet, olika under olika år. Genom seminarieövningar och på annat sätt

borde eleverna vänjas vid mera självständigt studiearbete.

3. Specialisering av studierna. Såsom redan anförts, borde undervisningen

hava i viss män annan inriktning, när det gällde utbildning av driftsledare vid

det större jordbruket, än när det vore fråga örn utbildning av lantbrukslärare

och konsulenter m. fl. Men även inom sistnämnda kategori av studerande måste

de olika kraven på utbildningen medföra i viss mån olika lärokurser. Så t. ex.

hade en konsulent, vars huvudsakliga verksamhet vore förlagd till det rena

jordbruket,^ behov av väsentligt olika utbildning än den, som i huvudsak vore

verksam pa husdjursskötselns område. Den vanliga ämnesindelningen vid de

lägre lantbruksundervisningsanstalterna gjorde det vidare motiverat, att även

lantbrukslärarnas studier bleve i viss mån specialiserade. Slutligen hade de

studerande, som önskade utbilda sig för befattning inom lantbruksförvaltningen

eller annan mera lantbruksekonomiskt betonad verksamhet, behov av att

deras lärokurser i viss utsträckning avpassades efter de särskilda krav, dylik

verksamhet kunde förväntas ställa på dem.

4. Utbildning av vetenskapsmän på jordbruksområdet. Innehavare av sådan

befattning, för vars bestridande mera vetenskapliga kvalifikationer vöre

behövliga, hade hittills för sin utbildning varit hänvisad antingen till utländska

högskolor pa området eller också till sådana inhemska högre undervisningsanstalter,

som icke direkt haft jordbruksforskning till syfte. Det vore förklarligt,

att dessa former för utbildning av vetenskapsmän på jordbruksområdet icke i

allo visat sig ändamålsenliga, och följden hade också blivit, att det varit förenat

med allt större svårigheter att nöjaktigt besätta lärarplatser vid lantbruksinstituten

och andra befattningar av lantbruksvetenskaplig karaktär. Det syntes

salunda vara nödvändigt, att sådana åtgärder vidtoges, att vid en blivande

högre lantbruksundervismngsanstalt i vart land vetenskapsmän inom olika grenar

av jordbruksforskningens område kunde erhålla tillfredsställande utbildning.

Härför torde erfordras, icke blott att anstalten vore väl tillgodosedd med

framstående lärare och goda resurser i fråga örn undervisningsmateriel, utan

även att. möjlighet till avläggande av särskilda vetenskapliga examina förefunnes

vid anstalten. I

I anslutning till nu anförda synpunkter hava de sakkunniga beträffande undervisningens

allmänna planläggning anfört i huvudsak följande.

Av det sagda framginge, att den högre lantbruksundervisningen kunde sägas

hava tre huvudsyften, vilka motiverade var sm särskilda undervisningsform.

Den högre lantbruksundervisningen uppdelades därigenom på ett naturligt sätt

i tre avdelningar med var sin speciella karaktär.

Utbildningen av driftsledare vid det större jordbruket syntes i det stora flertalet

fall lämpligen böra ske vid en kurs, som vad den yttre ramen beträffade

i ^allt väsentligt överensstämde med nuvarande agronomkurs. Med avseende

på undervisningens innehåll borde emellertid sådan ändring vidtagas, att ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

29

bildningen bleve mera direkt anpassad efter det praktiska jordbrukets behov.

Kursen syntes allt fortfarande böra bibehålla benämningen agronomkurs.

Lantbrukslärare, konsulenter, tjänstemän inom lantbruksförvaltningen m. fl.

hade behov av dels allmän agronomisk utbildning, dels mera fördjupad utbildning

inom vars och ens särskilda verksamhetsområde. Utbildningen i dess

helhet eller möjligen endast dess speciella del borde meddelas vid en anstalt, där

undervisningen bedreves under högskolemässiga former. Skulle endast den speciella

delen av utbildningen åtnjutas vid sagda anstalt, meddelades den allmänna

delen av utbildningen i förenämnda agronomkurs. Utbildningen borde närmast

avslutas med agronomisk ämbetsexamen.

För utbildande av vetenskapsmän på jordbrukets område ävensom för befordrande

av den lantbruksvetenskapliga forskningen över huvud borde vid en

blivande lantbrukshögskola bland annat sådana särskilda anstalter vidtagas, att

möjlighet bereddes härför intresserade elever att bedriva mera vetenskapligt

betonade studier. Framgångsrika dylika studier borde kunna avslutas med

agronomie licentiatexamen och möjligen agronomisk doktorsgrad. Nu berörda

studier borde kunna ansluta sig till agronomisk ämbetsexamen ävensom en vid

sidan av denna anordnad examen, grundad på mera specialiserade studier. Sistnämnda

examen syntes lämpligen kunna benämnas agronomie kandidatexamen.

Den anstalt, vid vilken agronomisk ämbetsexamen, agronomie kandidatexamen

och agronomie licentiatexamen borde kunna avläggas, benämndes av de

sakkunniga i deras betänkande lantbrukshögskola.

Den högre lantbruksundervisningens allmänna planläggning röner icke ringa

inflytande av om undervisningen vid lantbrukshögskolan förutsattes skola normalt

bygga på genomgången agronomkurs eller om nämnda undervisning anordnas

såsom i regel oberoende av agronomkursen. De sakkunniga hava ansett,

att båda möjligheterna rent undervisningstekniskt sett äro tänkbara, och

hava jämsides gjort dem till föremål för närmare utredning. Därvid har systemet

med självständig högskoleundervisning betecknats såsom huvudalternativ

A och systemet med högskolemässig undervisning som påbyggnad av undervisningen

vid agronomkurs såsom huvudalternativ B.

Med avseende på de viktigaste riktlinjerna för de båda huvudalternativen,

sådana de utformats av högre lantbruksundervisningssakkunniga, må här i

korthet anföras följande.

Vid huvudalternativ A äro agronomkurs och lantbrukshögskola i stort sett

sidoordnade, d. v. s. var och en av dem har sina självständiga uppgifter. Sålunda

skulle agronomkursen vara avsedd huvudsakligen för utbildning av yrkesmän

inom det praktiska jordbruket. Visserligen hava de sakkunniga föreslagit

särskilda bestämmelser i syfte att underlätta för studiebegåvade elever,

som med goda vitsord genomgått agronomkurs och sedermera önska fortsätta

sin teoretiska lantbruksutbildning, att vinna tillträde till och avlägga examina

vid lantbrukshögskolan, men vid själva planläggningen av undervisningen vid

agronomkursen har hänsyn icke ansetts böra tagas till den omständigheten, att

vissa elever önska på dylikt sätt fortsätta sin lantbruksutbildning.

För inträde vid agronomkurs skall fordras kunskaper motsvarande realskoleexamen

med minst betyget godkänd i vissa särskilt angivna ämnen och därjämte

två års god jordbrukspraktik. Kurstiden skulle såsom nu utgöra två år,

med högst tio veckors ferietid varje år. Undervisning skulle meddelas i samtliga

de ämnen, som nu äro obligatoriska vid agronomkurs. Dock skulle undervisningen

mera inriktas på lantbruksekonomiska frågor än för närvarande, och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr Sk9.

deri skulle överhuvud taget vara mera avpassad att giva eleverna utbildningför

praktisk verksamhet inom jordbruket. Såsom ett led i sådan omläggning

av undervisningen skulle antalet föreläsningar nedbringas, under det att mera

tid skulle anslås för bland annat demonstrationer och exkursioner.

Lantbrukskögskolan skulle hava till huvudsaklig uppgift att dels utbilda

konsulenter och lantbrukslärare ävensom vetenskapsmän på jordbrukets område,

dels utgöra en härd för lantbruksvetenskaplig forskning. Undervisningen vid

lantbrukshögskolan har förutsatts skola bedrivas under fullt högskolemässiga

former. I överensstämmelse därmed hava elevernas teoretiska förkunskaper

ansetts böra i stort sett motsvara avlagd studentexamen med minst godkända

vitsord i ett antal särskilt angivna ämnen. De sakkunniga föreslå emellertid,

att även sådana som icke avlagt studentexamen böra få deltaga i högskoleundervisningen

såsom ordinarie studerande och angiva olika sätt, på vilka de teoretiska

förkunskaper, som ifrågavarande studerande under alla förhållanden

synas^böra äga, må kunna kontrolleras. I fråga om praktiska förkunskaper

föreslås krav på två års väl vitsordad jordbrukspraktik.

Vid lantbrukshögskolan har undervisningen förutsatts skola vara av fullt

högskolemässig karaktär. Vid högskolan skulle kunna avläggas agronomisk

ämbetsexamen (avsedd för lantbrukslärare, konsulenter m. fl.), agronomie kandidatexamen

och agronomie licentiatexamen. Studietiden vid högskolan för

avläggande av ämbetsexamen beräknas till tre år. Enär de personer, undervisningen

för ämbetsexamen närmast skulle vara avsedd att tillgodose, anses

hava behov av viss specialisering i studierna, skulle utbildningen omfatta dels

allmänna agronomiska kunskaper och dels specialutbildning med tyngdpunkten

förlagd till ettdera av jordbrukslärans, husdjurslärans eller lantbruksekonomiens

områden, varigenom tre olika studielinjer skulle erhållas.

Vid huvudalternativ B avser agronomkursen icke blott utbildning av yrkesmän

vid det praktiska, jordbruket utan har även till uppgift att tjäna såsom

underlag för de ytterligare studier, som erfordras för avläggande av examen

vid lantbrukshögskolan, bl. a., agronomisk ämbetsexamen. Även örn den förstnämnda

uppgiften får betraktas såsom den viktigaste, måste hänsyn jämväl

tagas till den senare, därest ämbetsexamen icke skall bliva mindervärdig. Det

har sålunda synts önskvärt, att undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena

om möjligt drives så långt vid agronomkursen, att den utexaminerade agronomen

utan särskild komplettering — såvitt angår ifrågavarande ämnen — äger

tillräckliga förutsättningar att idka fortsatta studier för agronomisk ämbetsexamen.

I överensstämmelse därmed har åt undervisningen i de grundläggande

ämnena tillmätts större plats på undervisningsschemat än vid huvudalternativ

A» under det att undervisningen i de praktiska tillämpningsämnena i någon

mån måst inskränkas.

Beträffande inträdesfordringar, kurstid, undervisningens allmänna planläggning

m. m. gäller vad ovan anförts för motsvarande kurs vid huvudalternativ A.

Lantbrukshögskolan enligt huvudalternativ B bör givetvis i stort sett hava

samma ändamål som motsvarande undervisnings- och forskningsanstalt vid huvudalternativ

A.

Såsom förut,angivits, bygger undervisningen vid lantbrukshögskolan vid detta

alternativ pa avlagd agronomexamen. Enär nämnda undervisning avses skola

hava fullt högskolemässig karaktär, kan emellertid avlagd agronom examen

icke i alla avseenden ensam anses tillfredsställa de krav på förkunskaper, som

med fog synas böra ställas för inträde vid högskolan. Särskilt i ämnena modersmålet,

tyska, engelska och matematik, vari ingen eller — beträffande sistnämnda

ämne — jämförelsevis obetydlig undervisning meddelas vid agronomkursen,

böra kompletterande studier för vinnande av studentkunskaper bedrivas

före inträde vid högskolan. Därjämte anses fordran på kvalificerat betyg böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ål

ställas beträffande vissa av de i agronomkursen förekommande undervisningsämnen,

som äro av särskild betydelse för de fortsatta lantbruksstudierna. Erforderlig

undervisning i de fyra nyssnämnda allmänbildande ämnena föreslås

skola meddelas i en vid högskolan genom det allmännas försorg anordnad undervisningskurs.

Kurstiden beräknas till ett år.

Emellertid har det ansetts önskvärt, att även studerande, som avlagt på visst

sätt kvalificerad studentexamen men icke agronomexamen, må kunna vinna inträde

och avlägga examen vid högskolan. De sakkunniga hava uppgjort en

studieplan för sådana elever, innebärande att dessa skulle jämsides med högskolestudierna

följa undervisningen i vissa ämnen i agronomkursen. Vid en

dylik parallellavdelning, vars anordnande måhända bleve förenat med vissa svårigheter,

anses studierna kunna föra fram till ämbetsexamen efter normalt tre

års studier. Anordningen förutsätter givetvis, att agronomkurs och högskola

äro förlagda till samma plats.

Enär undervisningen vid högskolan normalt bygger på genomgången agronomkurs

och för inträde i den senare på sätt ovan anförts uppställts vissa krav

på praktiska förkunskaper, vilka även för nu ifrågavarande utbildning torde

vara tillfredsställande, anses skäl icke förefinnas att i förevarande fall uppställa

några allmänna krav på praktisk förbildning för inträde vid högskolan.

För sådan inträdessökande, som icke avlagt agronomexamen, föreslås fordringarna

på föregående praktik lika med dem, som ovan angivits för inträde vid

lantbrukshögskola enligt alternativ A.

Vid högskolan skulle kunna avläggas samma slag av examina, som föreslagits

vid huvudalternativ A. Undervisningens planläggning blir emellertid

något annorlunda. Vid utbildningssystemet enligt huvudalternativ B hava de

studerande nämligen redan i agronomkursen förvärvat ett visst mått av allmänt

agronomiskt vetande. Det anses därför motiverat, att undervisningen för ämbetsexamen

i detta fall planlägges för något kortare tid än vid huvudalternativ

A, där sagda kurs även avsåg att giva den allmänna agronomutbildningen. För

vinnande av i stort sett samma slutmål, vartill undervisningen för ämbetsexamen

vid huvudalternativ A avsåg att föra, beräknas motsvarande studier i

detta fall taga en tid av omkring två år i anspråk.

Liksom vid huvudalternativ A anses undervisningen för ämbetsexamen även

i detta fall böra i viss mån specialiseras. Av undervisningstekniska skäl anses

det dock lämpligt att den vid alternativ A förutsatta ekonomiska linjen uteslutes

och att i stället kravet på omfattande utbildning i lanbruksekonomiska

ämnen får tillfredsställas genom den vid sidan av ämbetsexamen inrättade kandidatexamen.

Vid nu avsedda anordning av undervisningen för ämbetsexamen

räknas sålunda med endast två studielinjer, nämligen en jordbruks- och en husdjurslinje.

.

Antalet undervisningsämnen för ämbetsexamen blir mindre än vid huvudalternativ

A på grund därav, att undervisningen i vissa ämnen slutföres redan i

agronomkursen. Utbildningen blir på grund därav också något mera specialiserad.

. .

Vid ordnande av den högre lantbruksundervisningen enligt alternativ A anse

de sakkunniga en agronomkurs vara tillräcklig. Vid alternativ B, då agronomundervisningen

vid sidan av sitt praktiska syfte jämväl^ skulle utgöra

grundval för den fortsatta högskoleutbildningen, beräknas två agronomkurser

bliva erforderliga. Vid båda utbildningssystemen anses en lantbrukshögskola

nöjaktigt tillgodose behovet av högskolemässig undervisning.

Enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar skulle kostnaderna för den

högre lantbruksundervisningens ordnande — såväl engångskostnader som arliga

kostnader — kunna väntas bliva i stort sett lika vid de bada huvudalternativen,

dock i regel något högre vid huvudalternativ B.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

För inhämtande av ytterligare uppgifter rörande de båda huvudalternativen

A och B hänvisas till det tryckta betänkandet.

Efter verkställd ingående utredning rörande ovannämnda två huvudalternativ

för den högre lantbruksundervisningens ordnande hava de sakkunniga underkastat

de båda alternativen en jämförande granskning och därvid kommit till

den uppfattningen, att huvudalternativ A vore att föredraga. Såsom motivering

av detta ställningstagande hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Båda dessa alternativ befunnes vid en jämförande granskning förenade med

såväl fördelar som olägenheter.

Enligt B-alternativet skulle för tillträde till den högre lantbruksundervisningen

fordras realskoleexamen och två års praktik och efter en tvåårig agronomkurs

skulle minst ett år behövas för komplettering av för högskolestudierna

erforderliga skolkunskaper; högskolekursen till ämbetsexamen vore i detta

fall avsedd att bliva endast tvåårig. Tiden för den teoretiska utbildningen från

realskoleexamen till ämbetsexamen skulle således bliva minst fem år, vartill

skulle komma två års jordbrukspraktik. Den ålder, vid vilken en yngling i

vanliga fall kunde beräknas avlägga realskoleexamen, vore 16 till 17 år. Hans

jordbrukspraktik skulle då infalla mellan 16 och 18 respektive 17 och 19 år,

men vid denna ålder hade han sällan det allvar och varken den andliga eller

kroppsliga utveckling, som krävdes för att han skulle kunna få full nytta av

sin praktik. För en sådan yngling syntes det därför knappast vara lämpligt

att redan efter så kort tid avsluta sin praktiska utbildning för att då vinna inträde

i agronomkursen, utan borde jordbrukspraktiken för att kunna fylla sin

uppgift såsom underlag för de teoretiska studierna under dessa förutsättningar

gärna utsträckas över ytterligare ett eller två år. Beaktas finge ock att inträde

vid lantbruksskola ej kunde vinnas före fyllda 18 år, varför sådan i och för

sig önskvärd praktik i många fall skulle medföra tidsförlust för den studerande.

I detta sammanhang förtjänade nämnas, att i Danmark gällde för inträde

vid Landholmjskolen fordran på minst tre års praktik efter fyllda 15

år eller två år efter 17 år.

Vid jämförelse mellan de båda alternativen borde man även för alternativ A

räkna med realskoleexamen som utgångspunkt. Tiden för den teoretiska utbildningen

efter detta alternativ skulle bliva: tre år i gymnasiet och tre år vid

högskolan eller tillsammans sex år, vartill komine två års jordbrukspraktik.

Här komme praktiktiden att normalt falla mellan 19 och 21 resp. 20 och

22 år, vilken tid vore härför betydligt lämpligare än den vid alternativ B normala.

Utbildningstiden från realskoleexamen till ämbetsexamen skulle således enligt

alternativ B i gynnsamma fall bliva ett år kortare än enligt alternativ A.

Denna fördel för alternativ B kunde dock endast den draga nytta av, som började

sina studier vid relativt sen ålder. För den åter, som avlade realskoleexamen

vid 16 år och med anledning därav, såsom förut framhållits, ansetts behöva

förlängd praktiktid, torde alternativ B icke innebära någon tidsvinst.

Studiekostnaderna för en sjuårig utbildningstid torde i regel bliva lägre än

för en åttaårig; dock komme i förevarande fall skillnaden i kostnader sannolikt

icke att stå i direkt proportion till skillnaden i tid. Omkostnaderna under

skoltiden (gymnasietiden) bleve med all säkerhet lägre per år än omkostnaderna

vid högskolan. Örn och i vad mån kostnaderna för tre år vid gymnasium

och tre år vid högskola enligt alternativ A bleve högre än kostnaderna för fem

år vid agronomkurs och högskola enligt alternativ B läte sig dock icke med

säkerhet avgöra. Kostnaderna under den tid, som enligt båda alternativen skut
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-9.

33

le agnäs åt praktisk utbildning, torde i båda fallen bliva ungefär desamma och

per år räknat ställa sig tämligen obetydliga i jämförelse med kostnaderna under

den övriga studietiden.

. Både vid alternativ A och B förelåge möjlighet att på ett relativt tidigt stadium

(avlagd realskoleexamen) få påbörja de speciella lantbruksstudierna. Om

därvid avsåges att efter avlagd agronomexamen fullfölja dessa till agronomisk

ämbetsexamen, erbjöde intetdera alternativet direkt anknytning. Alternativ

B beredde dock en beaktansvärd lättnad vid övergång till högre lantbruksstudier

därigenom, att undervisningen vore planlagd med hänsyn till en sådan

övergång, för vars förmedlande en särskild kurs förutsatts. Ehuru alternativ

A ej planlagts för en sådan anknytning, erbjöde det dock möjlighet för studerande

med realskoleexamen som underbyggnad att efter avlagd agronomexamen

utan större svårighet vinna inträde vid lantbrukshögskolan och där

på avsevärt kortare tid än den normala avlägga agronomisk ämbetsexamen.

Det torde emellertid beaktas, att efter bottenskoleidéns genomförande i vårt

undervisningsväsende möjligheten att avlägga studentexamen torde väsentligt

underlättas och att sålunda även behovet att begynna fackstudierna inom jordbruket

så tidigt som vid tiden för realskoleexamen ej förelåge i så hög grad

som nu kunde vara fallet.

Vid bedömande av de båda alternativen från undervisningssynpunkt erbjöde

alternativ A bestämda företräden. Agronomkursen enligt alternativ B skulle

icke enbart tillgodose sitt egentliga syfte, nämligen utbildning av praktiska

jordbrukare, utan skulle även få till uppgift att tjäna som grundval för den

högre teoretiska utbildningen. Det kunde icke undgås, att agronomundervisningen

därigenom skulle löpa fara att bliva mindre väl lämpad för sin huvuduppgift.

Man bleve nämligen nödsakad att giva de grundläggande naturvetenskapliga

ämnena, fysik, kemi och botanik, långt större plats på schemat än

som kunde anses nödvändig för blivande praktiska jordbrukare. Följden härav

bleve, då kursen vore begränsad till viss tid, att andra för den praktiska jordbrukaren

viktigare ämnen måste stå tillbaka och undervisningen i sin helhet

bomme att i mindre grad än önskligt få den praktiska betoning, som för en sådan

lärokurs borde vara huvudsak.

En annan olägenhet med alternativ B vore att det icke lämnade möjlighet för

ett systematiskt ordnande av studierna; först skulle eleven hava att genomgå

en skolkurs, som avslutades med realskoleexamen, sedan en fackutbildning, dels

praktisk, dels teoretisk, den senare avslutad med agronomexamen, därefter åter

en skolkurs i språk och matematik, sedan ånyo en fackutbildningskurs. Enär

det kunskapsmått, som i agronomkursen meddelats i de grundläggande naturvetenskapliga

ämnena, vore otillräckligt såsom grundval för fortsatta studier i

fackämnena, bleve man emellertid i den sista fackutbildningskursen nödsakad

att på detta sena stadium även upptaga utvidgad undervisning i dessa grundläggande

ämnen.

För utbildningen till ämbetsexamen måste det slutligen vara en betydande

olägenhet, att den teoretiska undervisningen vore fördelad på två skilda kurser.

Det torde lätt inträffa, att på grund härav vissa luckor skulle uppstå i utbildningen,

liksom det givetvis icke gärna skulle kunna undgås, att visst kunskapsmaterial,

som redan inhämtats i agronomkursen, åter måste upptagas till

behandling i fortsättningskursen. Enär åtskillig tid normalt komme att förflyta

mellan avgången från agronomkurs och inträdet i den högre kursen, finge

antagligen viss tid även anslås för repetitioner i olika ämnen, vilket givetvis

vore ägnat att i viss mån förlänga studietiden.

I själva verket kvarstode således i fråga örn alternativ B i huvudsak de anmärkningar,

som riktas mot nuvarande agronomkurs och kombinationen agronom-

och konsidentkurs.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 212 haft• (Nr 249.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:t$ proposition nr 249.

Keservation.

Den dualism, som funnes i den nuvarande agronomundervisningen och som

alltjämt kvarstode hos alternativ B, undvekes i alternativ A. Genom inrättande

av såväl en praktiskt betonad agronomkurs, byggd på måttliga förkunskaper,

som en mera vetenskapligt betonad kurs för högre utbildning, byggande på

högre förkunskaper, tillgodosåge alternativ A de båda utbildningsriktningarnas

olika krav på för dem särskilt lämpad undervisning.

Agronomkursen kunde sålunda anordnas på ett sådant sätt, att hänsyn uteslutande

toges till dess praktiska uppgift. När det gällde studier för ämbetsexamen,

hade eleverna redan från början goda förkunskaper i allmänbildande

ämnen, varför undervisningen från första stund kunde hållas på en jämförelsevis

hög nivå. Genom att hela den teoretiska lantbruksutbildningen för ämbetsexamen

vore koncentrerad till en enda kurs ernåddes även den fördelen, att

undervisningen kunde planeras på ett mera ändamålsenligt sätt, varjämte hänsyn

redan från början kunde tagas till behovet av specialisering i utbildningen.

Vid utarbetande av förslag till kursplaner för de båda huvudalternativen

''bade de sakkunniga eftersträvat, att undervisningen i de olika ämnena skulle

erhålla en sådan omfattning vid vart och ett av nämnda alternativ, att dessa

kunde förväntas leda till i stort sett samma slutresultat ur fackutbildningssynpunkt.

Full överensstämmelse i berörda hänseende hade emellertid icke varit

möjligt att uppnå, beroende på de stora olikheterna i fråga örn undervisningens

anordnande enligt de båda alternativen. Såsom redan nämnts, skulle vid alternativ

B undervisningen för ämbetsexamen i vissa ämnen — olika för olika

studielinjer — avslutas redan i agronomkursen. För ämbetsexamen å jordbrukslinjen

skulle sålunda icke erfordras större kunskaper i till exempel ämuet

husdjurslära, än som inhämtats under agronomkursen, och för ämbetsexamen

å husdjurslinjen skulle detsamma gälla med avseende, på bland annat

ämnet jordbrukslära. Även om därvid antalet undervisningstimmar i såda-na

ämnen tillmättes större än vid alternativ A, torde det vara förenat med svårigheter

att uppnå samma studieresultat som enligt detta alternativ. Såsom förut

framhållits, medförde elevernas bättre förkunskaper, att_ undervisningen enligt

alternativ A genomgående kunde hållas på en högre nivå.

Av vad ovan anförts torde framgå, att alternativ A gåve. å ena sidan de

praktiska jordbrukarna en för dem lämpad kurs och å andra sidan lärare, konsulenter

m. fl. en fullgod utbildning. Som grundval för fortsatta vetenskapliga

studier erbjöde det större säkerhet för att inga luckor förefunnes i den

grundläggande utbildningen.

Enligt de sakkunnigas åsikt vore alternativ A mest ägnat att giva jordbruksstudiema

i vårt land den erforderliga vetenskapliga grundvalen.

I fråga örn årliga kostnader och engångskostnader vore, såsom av den förut

verkställda utredningen framginge, olikheterna mellan de särskilda alternativen

icke av den storleksordning, att de ekonomiska synpunkterna kunde tillmätas

någon avgörande betydelse, när det gällde att välja mellan de båda systemen

för undervisningsverksamhetens inre byggnad. Det torde i stället vara motiverat,

att de båda systemens olika värde ur utbildningssynpunkt ensamt

finge vara bestämmande vid valet mellan dem.

Efter övervägande av de skäl, som sålunda syntes tala för eller mot det ena

eller det andra alternativet, hade de sakkunniga kommit till den bestämda uppfattningen,

att den högre lantbruksundervisningen lämpligast borde byggas upp

i huvudsaklig överensstämmelse med det system, som i det föregående betecknats

såsom huvudalternativ A.

I förevarande fråga hava de sakkunniga emellertid icke varit eniga. Herr

Sköld har nämligen reserverat sig till förmån för huvudalternativ B och därvid

anfört följande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

35

»En högre lantbruksundervisning bör fylla tvenne uppgifter. Å ena sidan bör

den vara en härd för vetenskaplig forskning inom de till jordbruksområdet börande

tillämpade vetenskaperna och i samband därmed möjliggöra utbildningen

av forskare och vetenskapsmän inom nämnda vetenskaper. Å andra sidan har

den att sörja för utbildningen av vissa befattningshavare i framför allt allmän

tjänst. Det är främst i sistnämnda avseende, det nuvarande tillståndet är otillfredsställande

och en reformering alltså är trängande. Genom centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet bedrives nämligen en vetenskaplig

verksamhet, som väl tål jämförelse med vad som i detta avseende presteras

i andra länder, varjämte utbildningen av forskare och vetenskapsmän genom

medverkan från universitetens sida ävenledes visat sig kunna ske, ehuru kanske

icke i den utsträckning, som är önsklig. Med möjligheterna att giva befattningshavare,

som behöva en högre lantbruksutbildning, en tillfredsställande och

modem sådan, är det däremot sämre ställt. Till förfogande härför stå endast

de båda lantbruksinstituten med en organisation, som i stort sett tillkom redan

i början av 1890-talet. Det är därför naturligast, att vid en utredning örn nyordnande

av den högre lantbruksundervisningen i vårt land hänsyn i främsta

rummet tages till frågan örn ämbetsutbildningen på jordbruksområdet.

Huvudmassan av de befattningar, som den högre lantbruksundervisningen

avser att utbilda till, äro konsulentbefattningar hos hushållningssällskapen och

lärarebefattningar vid den lägre lantbruksundervisningen. Utbildningen avser

sålunda huvudsakligen lärare, men lärare med en synnerlig säregen uppgift...

Det är nämligen icke här som vid annan undervisning, att skolan från början

får. föra sina elever in i det nya kunskapsområdet, därvid läraren har stora

möjligheter att giva eleverna den önskade inriktningen. Läraren i de högre

lantbruksundervisningsanstalterna får mottaga elever, som ur praktisk synpunkt

redan äro fackutbildade och som växt upp i en jordbruksmiljö. Dessa

elever hava redan en å,sikt örn hur ett jordbruk i sin helhet och i sina detaljer

skall skötas. Vilka svårigheter det under sådana omständigheter mången gång

skall möta att bibringa eleven förståelse för nyttan av nya metoder och vilken

grannlagenhet och psykologisk takt det fordras för en framgångsrik verksamhet

på detta område, är lätt att föreställa sig. Men ännu större krav i sistnämnda,

avseenden ställer utan tvivel ställningen som konsulent. Ty här gäller

det icke längre ungdom, med dess trots allt större böjlighet och intellektuella

spänstighet, bär gäller det att få den kanske sedan många år självständiga

yrkesutövaren inom jordbruket att förbättra sina måhända fäderneärvda

metoder och att se med.en ny syn på jordbrukets olika förhållanden. Att tro

det i allmänhet vara möjligt för någon annan än den, som från ungdomen är intimt

förtrogen med jordbrukarbefolkningen och dess tänkesätt, att framgångsrikt

fylla en lärares vid lägre lantbruksundervisningsanstalt eller en konsulents

hos hushållningssällskapen uppgifter, förefaller åtminstone mig otänkbart. Anordnas

icke den högre lantbruksundervisningen så, att det framför allt blir

ungdom från jordbrukarhem, som begagna sig därav för att därefter fylla ovannämnda

befattningar, blir undervisningsreformen misslyckad och man löper

fara att jordbrukarnas teoretiska yrkesutbildning genom undervisningsanstalter

och konsulentverksamhet kommer att sakna förbindelse med det praktiska

livet. Forskningsarbetet och försöksverksamheten komma att få en alltför dålig

förbindelseled med praktiken och få mindre förmåga att leda och höja det

svenska jordbruket i, dess utveckling.

De sakkunnigas majoritet har förordat, att den högre lantbruksundcrvisningen

organiseras i enlighet med ett av de sakkunniga utarbetat alternativ A,

vilket i förevarande avseende innebär, att för inträde i lantbrukshögskolan normalt

skulle krävas avlagd studentexamen. Genom detta förslag skulle lant
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

brukshögskolan i stort sett få samma typ som övriga fackhögskolor här i landet,

något som givetvis innebure vissa fördelar ur uniformitetens synpunkt. Nekas

kan ej heller, att A-alternativet organisatoriskt sett visar stor planmässighet

och enkelhet.

Men trots dessa företräden måste man likväl fråga sig, örn detta system ända

är det lämpligaste för vinnande av syftemålet: utbildandet av en kår konsulenter

och lantbrukslärare med förmåga och förutsättningar att göra jordbrukarna

delaktiga av forskningens och försöksarbetets nya rön och metoder. Den

som inriktar sig på att avlägga studentexamen torde ytterst sällan på förhand

hava bestämt sig för en viss levnadsbana. Yrkesvalet sker först i samband

med absolverandet av nämnda examen, ja, för den som fortsätter universitetsvägen,

är det alls icke ovanligt, att det verkliga avgörandet träffas långt senare.

Valet av levnadsbana sker understundom på grund av intressen, som

väckts under de förberedande studierna, men ej sällan är det konjunkturerna

inom olika områden, den större eller mindre utsikten att efter studiernas avslutande

erhålla anställning, som fäller utslaget. _ På grund härav är det icke osannolikt,

att, om den högre lantbruksundervisningen anordnas i enlighet med de

sakkunnigas alternativ A, lantbrukshögskolan i icke ringa utsträckning komme

att frekventeras av elever, som på förhand sakna varje förbindelse med den

jordbrukande befolkningen och dess förhållanden och för vilka lantbruksstudierna

ingenting annat bliva än en väg till ett levebröd. Ty för dylika elever

är systemet tillrättalagt och vägen jämnad. För den däremot, som efter de tidigare

ungdomsårens arbete vid jordbruket gripes av lusten att ägna sig åt

uppgiften att fostra och handleda jordbruksnäringens utövare och. som därför

äger goda förutsättningar, erbjuder A-alternativet de största svårigheter; och

dock är det just elever av denna typ, lantbrukshögskolan borde eftersträva. Att

i 18—20-årsåldern påbörja studier för studentexamen, för att först efter dess

avläggande få gripa sig an med de egentliga fackstudierna, är föga lockande

och långt ifrån någon lätt sak.

Vill man uppnå, att åt fostraregärningen å jordbrukets område framför allt

de ägna sig, som från barndomen äro förtrogna med näringen och dess utövare

och som därför hava möjlighet att vinna dessa senares förtroende, torde man

få släppa tanken på studentexamen som den normala utgångspunkten för högre

lantbruksstudiers bedrivande. Den frågan uppstår då, vad som skall sättas i

stället. Problemet gäller, att å ena sidan underlätta för jordbrukarungdomen

att få tillträde till högskolan, och å andra sidan att upprätthålla kravet på sådana

teoretiska förkunskaper, att undervisningen kan hållas på ett fullt högskolemässigt

plan. Vad som ligger närmast till hands, att tänka, sig, är en sådan

anordning, att eleven redan tidigt kunde få påbörja fackutbildningen men

att denna fackutbildning lades så att den samtidigt skapade de nödiga teoretiska

förutsättningarna för högskolestudiernas bedrivande. En facklig studentutbildning

borde träda i den allmänna studentutbildningens ställe. Förebilden

för ett dylikt system är lätt funnen; den föreligger ! den tekniska studentexamen,

som avgångsexamen från tekniskt gymnasium innebär och som gäller som

inträdeskompetens till tekniska högskolan. Efter realskoleexamen, relativt lätt

vunnen vid någon av de många realskolor, som härefter komma att finnas, icke

minst på landsbygden, och praktik vid jordbruket, inträde i ett fackgymnasium,

där examen kunde avläggas, som berättigade till studier vid lantbrukshögskolan,

skulle alltså vara det system, varigenom den högre lantbruksundervisningen

starkare knötes till jordbruksnäringen, än vad de sakkunnigas A-alternativ

kan komma att göra*

Att träffa en dylik anordning för jordbruksundervisningens del möter emellertid

större svårigheter än vad beträffar den tekniska undervisningen, fram
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

37

för allt om man vill, att den lägre utbildningen skall hava något självständigt

ändamål vid sidan örn förberedandet till inträde vid högskolan. Det tekniska

gymnasiet har till självständig uppgift att utbilda driftsledare för mindre företag

och innehavare av vissa chefsposter och specialbefattningar inom industrien.

Samma uppgift hava i stort sett även de tekniska fackskolorna, vilka emellertid

icke föra fram till kompetens för inträde vid tekniska högskolan. Utom i

fråga örn kurstiden — tre år vid gymnasiet och två vid fackskolan — skilja

dessa båda skoltyper sig väsentligen däri, att undervisning i främmande språk

meddelas i gymnasiet men ej i fackskolan. Aspiranter å befattningar, som

kräva språkkunskaper, gå till gymnasiet; i fråga örn sådana befattningar återigen,

där särskild språkunderbyggnad icke fordras, sker utbildningen i fackskolan.

För den tekniska undervisningens del är det givet, att nu omnämnda

skolväsen har arbetsuppgifter nog. Industrien omfattar ett stort antal större

företag och har därför behov av arbetskraft, utbildad på olika sätt. Vid jordbruket

däremot är de stora företagens antal relativt ringa och förminskas dessutom

alltjämt. Behovet av särskilt utbildade driftsledare är därför så begränsat,

att för dess fyllande knappast behövs olika läroanstalter och ännu mindre

olika slags utbildning. Vid bedömandet av möjligheterna av att kombinera utbildningen

av driftsledare vid'' det större jordbruket med förberedandet till inträde

vid lantbrukshögskolan har givetvis frågan om behovet av undervisning

i främmande språk för nämnda driftsledare särskilt beaktats. Från på detta område

särskilt sakkunniga har hävdats, att något dylikt behov icke föreligger

samt att den förlängning av studietiden, nämnda undervisning skulle medföra,

icke vore tillrådlig med hänsyn till de möjligheter att bära en större studieskuld,

vederbörande kunde förväntas få efter studietidens slut. På grund härav

har jag icke ansett mig för närvarande kunna föreslå den ombildning av ett

av lantbruksinstituten till agronomiskt gymnasium, som jag med hänsyn till

min uppfattning av här berörda spörsmål annars skulle vara böjd för.

För möjliggörande av ovan angivna önskemål: rekryterande av eleverna i den

högre lantbruksundervisningen i största utsträckning från den jordbrukande

befolkningens egna led, har inom de sakkunniga utarbetats ett alternativ B.

Detta alternativ bygger på den förutsättningen, att utbildningen av driftsledare,

agronomutbildningen, även normalt skulle vara förberedelse för inträde

vid lantbrukshögskolan. Agronomutbildningen skulle emellertid icke omfatta

främmande språk och bleve på grund därav icke tillräcklig som underlag för

högskolestudier. Den härför nödvändiga språkundervisningen jämte någon

matematikundervisning skulle meddelas vid en ettårig kurs vid Ultuna året

efter det agronomexamen avlagts. Agronomutbildning plus nyssnämnda språkkurs

skulle alltså tillsammans ersätta fackgymnasiet oell sålunda föra fram

till en facklig studentkompetens, vilken skulle vara förutsättning för examens

avläggande vid lantbrukshögskolan.

De sakkunnigas majoritet har före sitt ståndpunktstagande till förmån för

alternativ A verkställt en jämförelse mellan detta samt alternativ B. De slutsatser,

som därvid dragits, delas icke i allo av mig, varför jag nu tillåter mig

upptaga denna jämförelse till diskussion. Härvid torde jag även bliva i tillfälle

att närmare belysa, hur B-alternativet genomfört skulle komma att påverka

den högre lantbruksundervisningen i vårt land.

I fråga örn de båda systemens verkningar i vad gäller elevernas omedelbara

intressen, har de sakkunnigas majoritet icke kunnat undgå att tillerkänna Balternativct

ett visst företräde. Att så är fallet, måste ju också vara självklart,

örn man betänker, att denna sida av spörsmålet varit av avgörande betydelse

för detta alternativs utformande. Enligt mitt förmenande har de sakkunnigas

majoritet dock icke gjort B-alternativet full rättvisa i detta avseende. Det erkännes

visserligen i fråga örn möjligheten att på ett relativt tidigt stadium på
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

börja de speciella jordbruksstudierna, att detta alternativ bereder en beaktansvärd

lättnad framför A-alternativet vid övergången från lägre till högre studier

därigenom, att undervisningen är planlagd nied hänsyn till en dylik övergång.

Men det bör dessutom understrykas, att just denna planläggning leder

till att denna övergång blir den normala studievägen här, medan vid A-alternativet

ingen, som från början tänker bedriva högre studier, kommer att räkna

med en dylik övergång, utan allenast den, som under agronomutbildningeu

beslutar sig för att fortsätta. I praktiken blir därför skillnaden i detta avseende

de båda alternativen emellan betydligt större, än vad sakkunnigemajoriteten

förutsätter. B-alternativet medför vidare under i övrigt lika förhållanden ett

års kortare studietid än A-alternativet, vilket särskilt för den, som vid något

högre ålder väljer denna bana, är av stor betydelse. Att studiekostnaderna ävenledes

bliva lägre, är givet; för den som icke är bosatt i stad med statsgymnasium

eller i grannskapet därav, blir kostnadsminskningen i jämförelse med alternativ

A av i förhållande till tiden motsvarande storlek, ja, i vissa fall ännu

större, beroende på att stipendiemöjligheterna i allmänhet äro bättre vid agronomkurs

än vid gymnasium. Det torde därför få anses fastslaget, att såväl

organisatoriskt som ekonomiskt B-alternativet ur elevernas, särskilt de ifrån

landsbygden, synpunkt erbjuder betydande fördelar framför A-alternativet. Att

dessa fördelar skulle, såsom sakkunnigemajoriteten synes förmena, uppvägas

av den större lätthet att avlägga studentexamen, den nya skolreformen är avsedd

att medföra, torde nog vara tvivelaktigt, enär de lättnader skolreformen

innebär närmast gälla möjligheten att vinna anknytning från en lägre skolform

till en högre men icke fordringarna, varav följer, att dessa lättnader väsentligen

falla före realskoleexamen och följaktligen i lika grad gälla för B- som för

A-alternativet.

Ur utbildningssynpunkt anser emellertid de sakkunnigas majoritet A-alternativet

hava ett bestämt företräde framför B-alternativet. Sålunda riktas den

anmärkningen emot sistnämnda alternativ, att den s. k. praktiktiden här skulle

inträda vid en alltför tidig ålder, då eleven varken andligen eller kroppsligen

har den utveckling, som kräves för att han skall kunna få full nytta av sin

praktik. Oavsett den omständigheten, att vid B-alternativet rätt många elever

kunna förutsättas påbörja sina studier vid en högre levnadsålder, är att märka,

att inträdestiden för elever i agronomkurs är lika för de båda alternativen.

Anmärkningen kan följaktligen icke gälla agronomutbildningen. Vad så beträffar

den praktiska förtrogenheten med jordbruksnäringen vid inträdet i lantbrukshögskolan,

synes majoriteten icke ha -beaktat, att enligt A-alternativet

inskränker nyssnämnda förtrogenhet sig till två års praktik efter studentexamen,

medan vid B-alternativet eleverna vid sitt inträde i högskolan avlagt

agronomexamen, d. v. s. innehavda kompetens som driftsledare vid större jordbruk.

Under dylika omständigheter synes anledning icke föreligga, att i detta

avseende sätta B-alternativet efter A-alternativet, snarare borde väl motsatsen

gälla, så mycket mera som vid förutnämnda alternativ eleverna i större utsträckning

måste antagas stamma från den jordbrukande befolkningens led.

Beträffande agronomkursen anses densamma enligt alternativ B mindre lämpad

för utbildning av driftsledare än enligt det andra alternativet, emedan enligt

förstnämnda alternativ denna kurs jämväl skulle utgöra förberedelser för

studier i lantbrukshögskolan. Den skulle därför bliva mindre praktiskt betonad

och de praktiska ämnena få stå tillbaka. Det kan givetvis icke bestridas,

att enligt B-alternativet de rent naturvetenskapliga ämnena upptaga större

rum än enligt A-alternativet. I de av de sakkunniga uppgjorda förslagen till

timplaner utgör skillnaden i detta avseende 95 föreläsningar och 90 övningar

motsvarande omkring tio procent av samtliga föreläsningar och övningar. Något

intrång på utrymmet för de mera praktiska ämnena måste detta helt natur
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr Zkd.

39

ligt innebära. Men en sämre praktisk betoning bör icke bliva följden härav,

enär ökningen för de naturvetenskapliga ämnenas del nästan uteslutande faller

på det första året, som mera är ägnat för de. teoretiska studierna, under det att

andra året, då de praktiska ämnena företrädesvis läsas, icke i vidare mån beröres.

Men en annan och icke besvarad fråga är den, om den försämring av

den naturvetenskapliga grunden för agronomutbildningen, som A-alternativet

innebär i jämförelse med nuvarande tillstånd, verkligen kan komma att visa sig

lycklig eller örn icke fastmer man löper risk, att agronomkursen kommer att

sjunka ner till allenast en förbättrad lantbruksskola. B-alternativet upprätthåller

standarden i detta avseende och är samtidigt mera praktiskt betonad,

än vad hittills varit fallet. En agronomutbildning, sådan såsom B-alternativet

förutsätter, torde därför viii låta försvara sig.

Med A-alternativets förslag till agronomutbildning är dessutom en allvarlig

olägenhet av praktisk art förknippad, en olägenhet, som de sakkunnigas majoritet

visserligen vill förringa ehuru knappast med framgång. Enligt nämnda

alternativ skulle nämligen agronomkurs endast komma att anordnas vid Alnarp.

Alla driftsledare vid större jordbruk även i mellersta och norra delarna

av landet skulle komma att få sin utbildning vid ett skånskt jordbruk med dess

exklusiva karaktär, brist på moss- och kärrjordar, på skogsbruk och skogsbeten.

Att såsom de sakkunnigas majoritet gör, förmena, att denna olägenhet

uppväges av jordbrukspraktik i mellersta eller norra Sverige, torde icke låta

sig göra, särskilt då det här gäller just den praktik vid unga år, vars värde

de sakkunniga i annat sammanhang så förringat.

Vad den högre lantbruksundervisningen beträffar, anser de sakkunnigas majoritet

B-alternativet vara förenat med en betydande olägenhet, därigenom att

den teoretiska undervisningen är delad i tvenne kurser, agronomkursen och lantbrukshögskolan,

varvid vissa luckor skulle kunna tänkas uppstå i utbildningen

och en viss upprepning av undervisning icke skulle kunna undvikas. Även

örn en dylik olägenhet skulle uppstå med nyssnämnda anordning, torde den

dock mer än uppvägas av en annan fördel. Enligt A-alternativet skulle vid

lantbrukshögskolan till samma examen inhämtas såväl en allmän agronomisk

utbildning inom hela kunskapsområdet som en mera vetenskapligt inriktad specialutbildning

inom en viss del av detta område. Det ligger i sakens natur,

att den förra utbildningen måste på grund av det oerhört stora ämnesantalet

och den begränsade tiden få en viss skolmässig karaktär med bestämda kurser

o. s. v. Den senare utbildningen är däremot avsedd att bliva mera högskolemässig

med fria studier o. dyl. Då nu dessa olika undervisningssystem skola

tillämpas sida vid sida, även i viss mån i fråga om tiden, inom samma läroanstalt

med samma elever och understundom samma lärare, torde fara vara för

handen, att »pluggskolan» vinner på högskolans bekostnad, att lantbrukshögskolan

icke blir högskola men väl seminarium. Annat blir förhållandet med

B-alternativet. Här är den allmänna agronomiska utbildningen redan undanstökad

före inträdet i lantbrukshögskolan. Eleven går direkt till de högskolemässiga

specialstudierna. Han får på ett annat sätt en känsla av att stå inför

något nytt, där han själv har att bära ansvaret för det resultat, vartill han kan

nå. På detta sätt torde, just genom boskillnaden mellan »pluggskolan» och högskolan,

en starkare garanti vinnas för en på självständiga studier grundad vetenskaplig

specialutbildning, än vad som sker enligt A-alternativet.

När de sakkunnigas majoritet håller före, att samma anmärkningar kunna

riktas mot B-alternativet som mot den nuvarande kombinationen agronomkurskonsulentkurs,

torde detta omdöme vara ganska orättvist. Ty de anmärkningar,

som kunna riktas emot nämnda kombination äro väl huvudsakligen följande.

Konsulentkursen är icke obligatorisk för någon befattning; den agronom,

som har goda vitsord från agronomkursen, anser sig därför icke behöva

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 2-k9.

genomgå konsulentkursen för att erhålla anställning. Antalet elever i denna

kurs har därför blivit så ringa, att särskild undervisning icke kunnat anordnas.

Särskilda lärare hava ej heller funnits, utan har undervisningen varit en biuppgift

för institutens lärare. Kurstiden har varit allenast ett år. Ingen av dessa

anmärkningar kan riktas mot B-alternativet. Att i detta alternativ agronomutbildningen

skilts ifrån högskolan, innebär, såsom ovan visats, mera en fördel

än en nackdel.

De sakkunnigas majoritet har även den anmärkningen mot B-alternativet,

att såväl den allmänbildande underbyggnaden som fackutbildningen måste

företagas i olika repriser. Detta är en olägenhet, som icke kan förnekas. Orsaken

varför denna oformlighet icke kunnat undanröjas har ovan angivits.

Dock torde svårigheten mindre ligga i att färdigheten i fackämnena glömmas

bort än i att språkutbildningen behöver kompletteras på ett så sent stadium.

Ty den allmänbildande kursen är ju avsedd att vara förlagd till samma plats

sorn lantbrukshögskolan, och eleverna komma alltså att under detta år befinna

sig i en miljö, där fackämnena måste komma att hållas aktuella.

De sakkunnigas majoritet vill slutligen hävda, att trots att de håda alternativen

uppbyggts utifrån den förutsättningen, att slutresultatet skulle bliva

lika, A-alternativet dock i detta avseende skulle vara överlägset. I detta

avseende torde en diskussion vara ändamålslös, då omdömet är av rätt subjektiv

art. För min del håller jag före, att B-alternativet hör ge ett resultat,

som är tillräckligt för vårt behov. Möjligen skulle kunna sägas, att för den

viktiga uppgiften att dana forskare och vetenskapsmän detta alternativ

skulle mindre lämpa sig, enär de härför lämpade begåvningarna kunna tänkas

uppstå inom högst olika befolkningslager och den alldeles särskilda kontakten

med jordbruksbefolkningen icke i detta avseende är så nödvändig. Att

märka är då, att enligt alternativ B även bör finnas en särskild linje för ur

naturvetenskaplig synpunkt väl kvalificerade studenter, varigenom en regelrätt

väg till den högre lantbruksutbildningen för den naturvetenskapligt begåvade

studenten skapas.

Den av sakkunnigemajoriteten hävdade meningen, vilken dessutom knappast

är grundad, att den allmänna agronomutbildningen i B-alternativet,

på grund av att densamma inhämtas utanför högskolan, skulle vara för svag

för en konsulent eller lantbrukslärare i de ämnen, som sedermera icke studeras

vid högskolan, kan icke tillmätas större betydelse. Hittills hava nämnda

befattningshavare icke haft annan utbildning än just dylik agronomutbildning.

Vid B-alternativet tillkommer nu en vetenskaplig specialutbildning

inom ett visst område härutöver, vilket bör beteckna ett alldeles tillräckligt

framsteg.

Enligt min mening skulle alltså den högre lantbruksundervisningens ordnande

enligt de sakkunnigas B-alternativ leda till

att den för konsulent- och lärarebefattningar nödiga utbildningen nåddes

på kortast möjliga tid och till lägsta studiekostnad;

att ungdom med håg och fallenhet för en dylik verksamhet redan från början

kunde inrikta sig på fackstudier;

att den som under den fortsatta utbildningen ansåge sig mera lämpad för

det praktiska jordbrukets utövande, kunde avbryta vid agronomexamen, men

den som ursprungligen tänkt ägna sig åt praktisk verksamhet och som under

studierna funnit anledning sträva vidare, kunde fortsätta till lantbrukshögskolan;
att

den som t. ex. vid genomgående av lantmannaskola grepes av lust att

bedriva högre lantbruksstudier, med lätthet skulle kunna skaffa sig tillfälle

därtill;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 2k9.

41

att sålunda särskilt den jordbrukande befolkningens begåvningar skulle

beredas tillfälle att komma till sin rätt.

Härigenom skulle garanti vinnas för att lantbrukslärare- oell konsulentkåren

finge förutsättningar för att förstå den jordbrukande befolkningens

förhållanden och tänkesätt samt för att vinna dess förtroende, vilket jag såsom

ovan utförts anser vara oundgängligen nödvändigt, om den föreslagna

reformeringen av vår högre lantbruksundervisning skall bliva lyckad.

Då B-alternativet dessutom enligt mitt förmenande på ett fullt tillfredsställande

sätt tryggar en god utbildning av driftsledare, lantbrukslärare och

konsulenter samt forskare och vetenskapsmän, kan den omständigheten, att

detta alternativ ur rent organisatorisk synpunkt icke är så enhetligt som

alternativ A, icke ändra min uppfattning om det förra alternativets överlägsenhet,

varför jag förordar att den högre lantbruksundervisningen organiseras

i överensstämmelse med de sakkunnigas huvudalternativ B. Då jag

delar sakkunnigemajoritetens åsikt örn lantbrukshögskolans förläggning, gäller

mitt förord sålunda alternativ B I.»

Av de vederbörande, som yttrat sig i frågan örn lantbruksundervisningens Yttranden,

allmänna planläggning, har det stora flertalet uttalat sig för huvudalternativ

A. Hit höra bland andra lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, styrelsen

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen

för Ultuna lantbruksinstitut samt detta instituts lärarråd, styrelsen för

skogshögskolan, flertalet hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges

allmänna lantbrukssällskap, Sveriges lantbrukslärarförbund och Svenska

lantbrukstjänstemannaföreningen. Ur ifrågavarande yttranden må här anföras

följande:

Lantbruksstyrelsen har funnit de olägenheter, som vidlådde en utbildning

enligt B-linjen, ur flera synpunkter vara av så allvarlig art, att styrelsen

icke kunde tillstyrka, att den lades till grund för svensk högskoleutbildning

på lantbruksområdet. Lantbruksinstituten skulle nämligen enligt B-linjen

förena två ändamål, nämligen utbildning av driftsledare och förberedelse till

högskolan, en förberedelse, som måste vara av den art, att huvudvikten vid

utbildningen lades på de mera grundläggande undervisningsämnena. Huru

planläggningen av institutens undervisning enligt B-linjen än skedde, torde

det enligt lantbruksstyrelsens förmenande knappast vara möjligt att lägga

denna undervisning så, att vid en kortare högskolekurs sedermera skulle

kunna vinnas samma resultat som vid en följdriktigt planlagd undervisning

i en högskola med längre undervisningstid. Därtill komme, att institutsundervisningens

praktiska betoning, som vore ett oeftergivligt villkor för att

samma undervisning skulle på ett fullt tillfredsställande sätt kunna fylla sin

uppgift att utbilda driftsledare för jordbrukets behov, icke skulle kunna i

erforderlig omfattning tillgodoses. En lösning av lantbrukets högskolefråga

enligt B-linjen komme därför enligt lantbruksstyrelsens förmenande att omöjliggöra

en rationell utbildning såväl för blivande driftsledare som för dem,

vilka ämnade bedriva högskolestudier.

Inspektören för lantbruksskolorna samt inspektören för lantmanna- och

lanthushållsskolorna hava ävenledes förordat huvudalternativ A, den senare

likväl under den förutsättningen, att särskilda kurser för teoretisk förbildning

av icke-studenter, som önskade vinna inträde vid högskolan, anordnades.

Lantbruksakademien har förklarat sig avgjort förorda alternativ A. En

förening av lantbrukshögskolan med agronomkursen skulle ganska visst

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

komma att medföra samma olägenheter som hittills varande sammankoppling

av två kurser med olika syften och med olika fordringar på omfattande

vetenskaplig grundlighet, d. v. s. skada för båda de sammankopplade studiekurserna.

Enligt akademiens mening mötte stor svårighet, för att icke säga

omöjlighet att vid samma läroverk och med samma lärare meddela för sitt

syfte fullt tjänlig undervisning på två olika vetenskapliga nivåer, elementar-

och högskoleundervisningen, med den förra tillika såsom förberedelse

för den senare. En sådan anordning borde vara utesluten, örn man önskade

få till stånd en verklig högskoleundervisning och en agronomkurs, som

skulle kunna fylla sitt första och fortfarande viktigaste ändamål, att utbilda

ledare av större jordbruk.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut har funnit A-alternativet obetingat

vara att förorda, då endast med detta alternativ nöjaktigt tillgodosåges

såväl det praktiska jordbrukets behov av en utbildning med beaktande i

främsta rummet av praktisk-ekonomiska synpunkter, som behovet av mera

djupgående utbildning av dem, som skola verka såsom undervisare i jordbruksämnen

eller event, driva ännu mera fördjupade lantbruksvetenskapliga

studier.

B-alternativet förefölle till en början mera tilltalande, då det tilläte en

mjukare övergång från lägre till högre lantbruksundervisning, men denna

fördel vore också förenad med åtskilliga olägenheter. Den ej minst viktiga

av dessa olägenheter vore, att agronomkursen enligt detta alternativ ej kunde

erhålla samma praktiska betoning som enligt A-alternativet. Enligt tämligen

samstämmig mening vore den nuvarande agronomkursen ej så väl lämpad

för utbildningen av praktiska jordbrukare, som önskvärt kunde vara,

och orsaken till detta förhållande vore i främsta rummet att söka däri, att

agronomkursen på samma gång hade att utbilda, eller åtminstone lägga

grundvalen för utbildning av lärare och andra, på vilka större krav måste

ställas i fråga om teoretiska insikter. Detta förhållande hade medfört, att i

agronomkursen de naturvetenskapliga läroämnena fått sig tillmätt större utrymme,

än som för praktiska jordbrukare strängt taget kunnat anses behövligt.

Ungefär samma olägenhet skulle kvarstå vid agronomkurs enligt B-alternativet.

Det torde därför knappast kunna bestridas, att agronomkursen

enligt detta alternativ icke kunde komma att fylla de krav, som med skäl

kunde uppställas på en kurs, som vore avsedd att utbilda praktiska jordbrukare.

Vöre sålunda B-alternativet underlägset i fråga örn agronomutbildningen,

bleve skillnaden lika, örn ej mera framträdande beträffande högskoleundervisningen.

Den största olägenheten med högskoleundervisning anordnad enligt

B-alternativet kunde anses ligga däri, att den grundläggande naturvetenskapliga

undervisningen måste uppdelas på två av varandra i stort sett

oberoende utbildningskurser och ej från början kunde planläggas mot ett

bestämt mål. Att först läsa smärre avslutade kurser i de naturvetenskapliga

läroämnena under agronomutbildningen och sedan på nytt taga upp samma

ämnen för fördjupade studier under utbildningen för ämbetsexamen måste

innebära mycken tidsförlust för de studerande och avgjort försämrad effekt

av undervisningen. Sannolikt vore därför, att man snart nog komme att göra

den erfarenheten, att vid utbildning enligt B-alternativet den föreslagna tvååriga

lärotiden för ämbetsexamen vore alltför knappt tillmätt och måste utsträckas,

om ej den grundläggande naturvetenskapliga underbyggnaden

skulle äventyras. Det kunde därför allvarligt ifrågasättas, huruvida utbildningen

för ämbetsexamen enligt B-alternativet kunde medföra någon som

helst tidsbesparing för de studerande, örn resultatet skulle bliva något så

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 8i9. 43

när likvärdigt med A-alternativet; snarare torde man få räkna med tidsförlust.

Såsom redan framhållits läge B-alternativets förnämsta fördel däri, att det

skapade något större möjligheter för de miga män, som växt upp i lantbrukarhem

och därför sedan barndomen vore förtrogna med lantbruk och landsbygdens

förhållanden, att komma fram till ämbetsexamen oell i sin verksamhet

såsom lärare eller konsulenter draga nytta av den förvärvade intima kännedomen

örn praktiskt lantbruk. Det vore säkerligen av mycket stort värde,

att lantbrukslärarkåren i stor utsträckning rekryterades från detta håll, men

möjligheterna för unga män av nämnda kategori att utan alltför stora svårigheter

avlägga ämbetsexamen även enligt A-alternativet syntes vara i hög grad

underskattade såväl av reservanten som i någon mån även av de sakkunniga

själva. Kunskapsintresserade lantbrukarsöner besökte i regel lantmanna- eller

lantbruksskolor och, örn de icke tidigare inhämtat större mått av allmänbildning,

än vad som meddelades i folkskolan, föreginges fackskolan ofta av folkhögskolekurs.

Redan nu funnes vid några folkhögskolor kurser för att förbereda

till inträde vid lantbruksinstituten, och ett fortgående på denna väg

även i fråga örn högskolan syntes icke otänkbart. I reservationen hade framkastats

tanken på anordnande av lantbruksgymnasier, ehuru denna tanke icke

fullföljts. I B-alternativet hade föreslagits upprättande vid högskolan av en

ettårig kurs i språk, matematik och naturvetenskapliga ämnen för att underlätta

övergång från agronomkurs till högskolan; även denna väg kunde möjligen

visa sig framkomlig. Flera utvägar syntes sålunda finnas för att möjliggöra

tillträde till högskolan för studiebegåvade alumner från de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Lärarrådet funne icke behövligt eller lämpligt

att här uttala sig för någon av dessa linjer men ville dock såsom sin mening

uttala, att genom anordnande av lämplig sådan kurs för att förmedla övergången

från lantmanna- eller lantbruksskola för verkligt studiebegåvade elever

utan anlitande av agronomkurs såsom mellanled verklig tidsbesparing skulle

kunna göras enligt A-alternativet. Under sådana förhållanden funne lärarrådet

icke något hållbart skäl tala för B-alternativet.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har uttalat, att den avgjort ville förorda

A-alternativet, vilket för kostnader, som icke överstege utan snarare

understege B-alternativets, vore ägnat att medföra bättre utbildning såväl

av lantbrukslärare och konsulenter som i all synnerhet av agronomer. I likhet

med lärarrådet funne styrelsen, att A-alternativet beredde åtminstone lika

stora möjligheter som B-alternativet för övergång från lägre lantbruksundervisningsanstalter

till högskolan, och detta utan att såsom vid B-alternativet

agronomkursen skulle behöva anlitas såsom mellanled. Lärarrådet hade därvid

framhållit, att flera utvägar syntes möjliga för inrättande av teoretiska

utbildningskurser för dem, som efter genomgången lantbruks- eller lantmannaskola

önskade förvärva de för inträde i lantbrukshögskolan erforderliga förkunskaperna.

I främsta rummet torde därvid böra ifrågakomma påbyggnad

av de kurser, som redan finnas vid en och annan folkhögskola för förberedande

till inträde i agronomkurs, men liven andra utvägar funnes. Styrelsen

ville i sammanhang härmed erinra örn att i två av våra grannländer, Norge

och Finland, redan funnes inrättade kurser, som förmedlade direkt övergång

från den lägre till den högsta lantbruksundervisningen. I jämförelse med Balternativet

skulle inrättandet av dylika övergångskurser medföra den obestridliga

fördelen, att all läsning av skolämnen för inträde vid högskolan

komme att försiggå i ett sammanhang och ej såsom vid detta alternativ i två

repriser med en komplettering av skolämnena för inträde i agronomkursen och

cn för förberedelse till högskolan. Det torde även kunna starkt ifrågasättas,

huruvida det kunde anses lämpligt att — såsom, fallet skulle bliva örn B
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 249.

alternativet komme att tillämpas — undervisningen i de egentliga lantbruksämnena

skulle meddelas på tre olika stadier, nämligen lantbruks- eller lantmannaskolans,

agronomkursens och slutligen högskolans. Att ett dylikt

system, förutom olägenheterna ur undervisningssynpunkt, även måste medföra

förlängning av utbildningstiden, torde ligga i öppen dag ■— en omständighet

som särskilt för lärjungar av mera mogen ålder, vilket oftast torde

vara fallet med just den ifrågavarande kategorien, måste anses innebära en

mycket stor olägenhet.

Lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har anfört, att, därest

riksdagen beslutade ordna frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande

enligt de sakkunnigas förslag, flertalet av lärarrådets medlemmar delade

sakkunnigemajoritetens uppfattning, att huvudalternativ A avgjort vore att

föredraga framför huvudalternativ B. Det förra alternativet vore nämligen

såväl rent organisatoriskt och i fråga örn gången av hela utbildningen ett planmässigare

och enklare system som ock, på grund av att studentexamen eller

på annat sätt förvärvat motsvarande kunskapsmått fordrades för inträde vid

högskolan, mera ägnat att giva högskolestudierna den erforderliga vetenskapliga

grundvalen än huvudalternativ B. Även ansåge lärarrådet, att agronomkursens

ordnande enligt alternativ A, som gåve åt densamma en mera praktiskt

betonad prägel, vore att föredraga framför densammas ordnande enligt

alternativ B.

Lärarrådet vid sko g silö g skolan har, med instämmande av högskolans styrelse,

uttalat, att alternativ A vore avgjort överlägset alternativ B med hänsyn

till högskolestudiernas planläggning ur såväl allmänt vetenskaplig som

undervisningsteknisk synpunkt.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att i fråga

örn valet mellan de olika alternativ, som av de sakkunniga framlagts för

den högre lantbruksundervisningens organisation, någon tvekan knappast syntes

behöva råda. Enligt förvaltningsutskottets bestämda uppfattning erbjöde

alternativet A mycket stora fördelar framför B i fråga örn utbildningen

såväl av agronomer som av konsulenter och lärare, varjämte en säkrare grund

lades för fortsatta mera vetenskapliga studier. Huvudinvändningen mot Aförslaget

hade varit, att det skulle försvåra lärår- och konsulentkårens rekrytering

med det härför lämpligaste materialet: ur lantmannahem utgångna unge

män, som från barndomen blivit förtrogna med jordbruksnäringen och dess

utövare. Enligt utskottets mening behövde dock icke så bliva fallet, då utvägar

borde kunna beredas begåvade ynglingar från de lägre lantbruksundervisningsanstaltema

att utan genomgående av agronomkursen såsom mellanled

förvärva de kunskaper i skolämnena, som erfordrades för att kunna följa

högskoleundervisningen. För de elever, som önskade vinna tillträde till högskolan

men som saknade föreskrivna teoretiska förkunskaper, borde sålunda

lämpliga praktiska anordningar vidtagas för att så mycket som möjligt underlätta

övergången dels från lägre lantbruksundervisningsanstalter och dels från

agronomkurs.

Den nuvarande uppdelningen av den högre lantbruksundervisningen på två

fullkomligt lika organiserade anstalter hade uppenbarligen stått hindrande i

vägen för utvecklingen, då alla utvidgningar varit förenade med dubbla kostnader.

De sakkunniga hade därför med allt skäl föreslagit, att den högsta

lantbruksundervisningen borde koncentreras på en plats och skiljas från agronomutbildningen.

På detta sätt borde nämligen kostnaderna bliva väsentligt

mindre än vid likformig utbyggnad av båda instituten, vilken för övrigt med

hänsyn till antalet lärjungar, som kunde påräknas, torde vara obehövlig.

Kalmar läns norra hushållning ssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

alternativ A onekligen erbjöde fördelar i organisatoriskt avseende samt med
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SbO.

45

gåve ett mera planmässigt ordnande av undervisningen och studierna än som

vore möjligt enligt alternativ B, och då förkunskaper i huvudsak motsvarande

studentkunskaper torde vara erforderliga för undervisningsnivåns uppehållande

vid lantbrukshögskolan, syntes företräde böra givas åt alternativ A.

Örn utskottet sålunda för sin del tillstyrkte detta alternativs genomförande,

ville utskottet samtidigt framhålla och starkt betona, att detta borde ske under

behörigt hänsynstagande även till de i reservationen för alternativ B framförda

synpunkterna. Det måste nämligen anses vara av grundläggande betydelse

för lantbrukshögskolans verksamhet, att elevmaterialet i största möjliga

utsträckning erhölles från den jordbrukande befolkningens egna led och att

icke genom inträdesbestämmelserna omöjliggjordes för studiebegåvade ynglingar

med god jordbrukserfarenhet men som ej haft tillfälle förskaffa sig

stadgade teoretiska förkunskaper att få tillträde till läroanstalten. Genom

kurser, som förberedde till studier vid lantbrukshögskolan, borde sådant tillträde

för lämpliga aspiranter i stället så mycket som möjligt underlättas.

Liknande synpunkter hava anförts av åtskilliga andra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

Skaraborgs läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott har uttryckt tveksamhet,

huruvida den nuvarande utbildningen av konsulenter, lärare och tjänstemän

i liknande ställning i stort sett vore behäftad med större brister, än att

dessa inom ramen för det bestående skulle kunna avhjälpas utan att därför

behövde upprättas någon lantbrukshögskola. Och för den vetenskapliga forskningen

på jordbruksområdet funnes redan åtskilliga institutioner, varest forskning

i fortsättningen kanske efter någon undervisning skulle kunna i än högre

grad än nu bedrives. Den sålunda uttalade tveksamheten finge dock icke tolkas

som ett avstyrkande från utskottets sida av förslaget örn inrättande av

en lantbrukshögskola. Utskottet hade vidare varit tveksamt, då det gällt att

taga ställning till spörsmålet, vilket av de båda alternativen A och B vöre att

förorda. De syntes båda hava såväl fördelar som nackdelar. B-alternativets

företräden vore av reservanten ingående och nog så övertygande behandlade.

Det vill dock synas som örn alternativ A skulle innebära de bästa garantierna

för att undervisningen komme att hållas på den högskolemässiga nivå, som

måste krävas. En avgjord och enligt utskottets mening synnerligen beaktansvärd

fördel med alternativ A syntes också ligga däri, att agronomundervisningen

enligt detta uteslutande finge tjäna sin huvuduppgift, nämligen utbildningen

av praktiska jordbrukare och driftsledare. Därigenom bortfölle den

olämpliga dualism, som förefunnes i den nuvarande agronomundervisningen.

Inför dessa förhållanden ville utskottet förorda sistnämnda alternativ.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har såsom sin mening uttalat att, för att

den högre undervisningen inom lantbruket verkligen skulle kunna fylla de krav,

som det moderna jordbruket hade rätt att ställa på densamma, det ovillkorkorligen

krävdes upprättandet av en fristående lantbrukshögskola, till vilken

de teoretiska inträdesfordringarna i regel borde vara desamma som vid andra

högskolor, nämligen avlagd studentexamen. Vid en sådan högskola borde den

teoretiska utbildningen efter dessförinnan förvärvad praktik kunna avslutas på

kortast möjliga tid samtidigt med att undervisningen därstädes kunde organiseras

mest rationellt för dem, som efter erhållen allmänbildning önskade ägna

sig åt jordbrukets teoretiska studium. Enär emellertid erfarenheten från den

hittillsvarande agronomutbildningen givit vid handen, att mångå agronomer

utan att hava avlagt studentexamen utfört ett högt skattat forskningsarbete på

jordbruksområdet liksom ock på ett förtjänstfullt sätt fullgjort undervisande

eller rådgivande verksamhet, vore det önskvärt, att särskilda kurser i allmänbildande

ämnen anordnades för sådana begåvade unga män från jordbrukar
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

hem, vilka icke haft tillfälle avlägga studentexamen men önskade bedriva studier

och avlägga examen vid lantbrukshögskolan.

Direkt förord åt den form för den högre lantbruksundervisningens ordnande,

som innefattas i huvudalternativ B, gives i allenast tre av de avgivna yttrandena.

I ett av dessa föreslås för övrigt vissa förändringar i nämnda unvisningssystem.

Kristianstads läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

vid ordnandet av den högre lantbruksundervisningen borde noga tillses, att hos

de blivande eleverna funnes icke blott nödig underbyggnad för tillgodogörandet

av den teoretiska undervisningen vid skolan, utan jämväl och jämsides härmed,

att så goda praktiska kunskaper som möjligt förefunnes.

Den nuvarande institutsundervisningen hade trots erkända brister givit

en ganska god utbildning. Dess styrka hade utan tvivel varit, att verkligt begåvade

unga män, från sin tidigaste barndom vana vid jordbruket och alla dess

detaljer, erhållit undervisning och utgått från instituten nied en viss, kanske

knappt tillmätt fond av teoretiska kunskaper, som de dock, tack vare sin noggranna

kännedom örn det praktiska livets olika förhållanden, kunnat göra fruktbärande

på den plats, där de sedermera blivit satta att verka. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle den framtida institutsundervisningen och högskoleundervisningen

praktiskt taget avse tillgodoseendet av olika syften. Till institutsundervisning

skulle hänvisas blivande egna praktiska jordbrukare och

driftsledare, medan till lantbrukshögskolan skulle förläggas utbildningen av

blivande konsulenter, lantbrukslärare, försöksledare, vetenskapsmän ävensom

blivande högre tjänstemän vid lantbruksförvaltningen m. fl. Undantagsvis

skulle särskilt studiebegåvade agronomer kunna fortsätta sin utbildning vid

lantbrukshögskolan.

Utskottet kunde icke frigöra sig från den uppfattningen, att örn beträffande

högskolan detta alternativ, i de sakkunnigas förslag betecknat huvudalternativet

A, genomfördes, komme institutsundervisningen att förr eller senare

förlora, sin karaktär av högre lantbruksundervisning eller att bliva betraktad

som mindervärdig sådan. Med andra ord torde institutsundervisning komma

att bliva liktydig med och få karaktären av högre lantbruksskola. Detta vore

i och för sig anmärkningsvärt, men även en annan mera kännbar konsekvens

torde bliva följden härav. Många av de nuvarande lantbruksinstitutens duktigaste

elever hade börjat vid folkhögskola och lantmannaskola. Sedan deras

studiebegåvning konstaterats vid dessa skolor, hade de på olika sätt skaffat

sig förkunskaper och vunnit inträde vid lantbruksinstituten och där avlagt

agronomexamen. Örn nu denna agronomexamen förlorade i värde och icke berättigade

till fortsatt utbildning vid högskolan utom i rena undantagsfall, komme

dessa för det svenska jordbrukets främjande så viktiga element sannolikt

att försvinna från instituten och aldrig nå högskolan. På detta sätt torde

visserligen den högre lantbruksundervisningen bliva tillgodosedd teoretiskt men

på bekostnad av elevernas kontakt med det praktiska livet och dess krav. Mellan

teori och praktik uppstode en klyfta, som kunde medföra mycket betänkliga

konsekvenser.

Utskottet ansåge, att det ur flera synpunkter vore förmånligt, örn all högre

lantbruksundervisning, som avsåge utbildning av konsulenter och lantbrukslärare

eventuellt även försöksledare, förutsatte agronomexamen vid något av lantbruksinstituten

och att på grund av förkunskaper och personliga egenskaper

lämpliga agronomer bereddes tillfälle att fortsätta sin utbildning vid högskolan,

eller med andra ord, att övergång från lantbruksinstitut till högskola borde i

stället för undantag vara regel för nämnda kategorier av blivande tjänstemän.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9-

47

Häremot kunde invändas, att studietiden bleve förlängd, och detta torde bliva

ett ofrånkomligt faktum. Detta uppvägdes emellertid till fullo därav, att den

blivande konsulenten eller lantbruksläraren erhållit en utbildning, som gjorde

honom skickad att på ett bättre sätt än med enbart högskoleutbildning fylla

sin uppgift. Utskottet ansåge sålunda, att vad beträffande konsulenter och

lantbrukslärare samt eventuellt blivande försöksledare agronomexamen vid

lantbruksinstitut och agronomie ämbctsexamen vid lantbrukshögskola borde

bliva obligatorisk. I denna del sammanfölle utskottets mening i huvudsak med

de sakkunnigas förslag under huvudalternativet B. För agronomer, som icke

avlagt studentexamen, borde beredas möjlighet att komplettera sina förkunskaper

för studier vid högskolan på sätt de sakkunniga föreslagit.

För studenter, som ämnade söka utbildning vid högskolan för annat ändamål

än konsulent- eller lantbrukslärarverksamhet, borde finnas möjlighet att

utan agronomexamen vinna inträde vid högskolan under förutsättning att nödig

jordbrukspraktik förefunnes. Örn högskoleundervisningen ordnades på det

sätt, att dessa studerande under första året erhölle undervisning i till deras undervisningslinje

hörande ämnen motsvarande i dessa ämnen den undervisning,

som meddelades vid instituten, skulle under de följande tvenne åren undervisningen

vid högskolan kunna ordnas med hänsyn till de kunskaper agronomerna

förvärvat vid instituten.

Nyligen hade i fråga örn studentexamen idén örn folkskolan såsom bottenskola

blivit av riksdagen genomförd. Fråga vore, om med icke ännu mera

berättigande instituten borde betraktas såsom verklig bottenskola för lantbrukshögskolan

kompletterad med den möjlighet till direkt inträde, som i det föregående

blivit antydd. Utskottet ville erinra därom, att många av vårt lands duktigaste

agronomer använt lantmanna- eller lantbruksskolor såsom »bottenskolor»

och att de genom sina förkunskaper i lantbruksämnen, vunna vid dessa skolor,

kunnat på ett bättre sätt än t. o. m. studenter tillgodogöra sig institutsundervisningen

i huvudämnena. Det rådde ej tvivel örn, att lantbrukshögskolan skulle

röna samma goda inflytande av institutsundervisningen, vilken under sådana

förhålladen ej behövde hållas på ett lägre plan utan tvärtom på ett högre sådant.

Det torde även förtjäna framhållas, att undervisningen vid instituten ej

behövde bliva lidande därav, att blivande egna jordbrukare och blivande konsulenter

och lantbrukslärare erhölle samma grundläggande undervisning i huvudämnena.

Tvärtom måste detta betraktas som en fördel för samtliga elever, ty

konsulenter och lantbrukslärare skola arbeta icke endast inom det mindre jordbruket

utan inom alla kategorier av jordbruk.

Utskottet ville därjämte framhålla, att det även ur en annan synpunkt syntes

vara betänkligt att omlägga den högre lantbruksundervisningen, d. v. s. högskoleundervisningen,

på sätt huvudalternativet A förutsatte. Den hittillsvarande

agronomexamen komme härigenom att förlora mera av sitt värde som merit

vid tillsättandet av platser än som av förhållandena torde vara berättigat. En

större klyfta komme att uppstå mellan den hittillsvarande och den blivande utbildningen

än som vore strängt taget motiverad av hänsynen till verkliga kunskaper.

Alternativet A tillämpat på konsulenter och lantbrukslärare vid deras

utbildning kunde måhända komma att icke medföra de fördelar för det svenska

jordbruket man gärna ville förbinda med tillkomsten av en lantbrukshögskola.

Det hade av de sakkunniga framhållits, att högskola ordnad i enlighet med

huvudalternativet B komme att medföra, att elevernas jordbrukspraktik bleve

förvärvad vid alltför unga år. Utskottet ville emellertid understryka vikten av,

att jordbrukspraktiken under alla förhållanden borde bliva så grundlig som

möjligt och ville ifrågasätta, huruvida jordbrukspraktik förvärvad före uppnådda

17 års ålder borde medtagas i det minimum av två år, som föreslagits

såsom villkor för inträde vid institut eller högskola.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

Då utskottet i det föregående uttalat sig för lantbruksliögskola i huvudsaklig

överensstämmelse med huvudalternativet B för blivande konsulenter och lantbrukslärare,

ville utskottet likaledes hava uttalat, att agronomkurser vid lantbruksinstituten

borde anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad de

sakkunniga föreslagit för agronomexamen under huvudalternativet A.

Utskottet ville slutligen framhålla, att lantbrukshögskolans undervisning

borde ligga på ett så högt plan, att dess karaktär av högskola ej äventyrades.

Detta gällde främst licentiatexamen, som måste vara fullt jämförlig med vad

övriga högskolor för nämnda examen krävde.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att

utskottet med den vikt det lade på den praktiska utbildningen för såväl driftsledare

vid jordbruk som lantbrukslärare och konsulenter icke tvekade att förorda

huvudalternativ B. De farhågor, som uttalats för att lantbrukshögskolan

skulle neddragas på en lägre vetenskaplig nivå, ifall densamma organiserades

efter huvudalternativ B torde icke finna något stöd i verkligheten, utan läge

förhållandena enligt utskottets mening helt annorlunda till. Lantbruksvetenskapsmännen

måste intimt samarbeta med den praktiskt-teoretiska lantmannen,

för att forskningen skulle bliva fruktbärande. Den praktiska utbildning,

som den blivande lantbruksvetenskapsmannen erhållit före och under agronomkursen,

kunde endast underlätta hans framtida forskningsarbete, enär han därigenom

bleve mera förtrolig med förhållandena inom praktiskt jordbruk. Dessutom

måste man jämna vägen för jordbruksnäringens utövare och söka bereda

ökad möjlighet för dem att komma fram. Man borde icke undervärdera de erfarenheter

och insikter, en ung lantbrukare inhämtade vid arbetet inom det rent

praktiska jordbruket. Med en blick tillbaka skulle man finna, att många agronomer,

som haft övervägande praktisk verksamhet före sitt inträde vid lantbruksinstituten,

gjort mycket värdefulla insatser även på de teoretiska och vetenskapliga

områdena.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ävenledes tillstyrkt,

att huvudalternativ B i huvudsak lägges till grund för åtgärder till

den högre lantbruksundervisningens ordnande. Som stöd för sitt ståndspunktstagande

för huvudalternativ B har utskottet framhållit, att detta alternativ

syntes bäst tillgodose huvudändamålet med inrättandet av en lantbrukshögskola,

nämligen utbildningen av konsulenter och lärare vid den lägre lantbruksundervisningen.

Enligt förvaltningsutskottets mening borde dessa jordbruksundervisare

i största möjliga utsträckning rekryteras ur jordbrukarnas egna

led. Örn denna mening vore riktig, vilket knappast torde kunna jävas, framstode

B-alternativet såsom särskilt fördelaktigt vid jämförelse med A-alternativet,

i det att vid det förstnämnda mycket större möjligheter bereddes landsbygdens

manliga ungdom, som ej så allmänt kunde komma i tillfälle att förvärva

sig elementarskoleundervisning och avlägga t. ex. studentexamen, att förskaffa

sig tillträde till den högre lantbruksundervisningen. En annan fördel, som

huvudalternativ B besutte, vore den, att jordbrukets praktiska utövare och lantbrukslärarna

komme att erhålla samma grundläggande högre jordbruksutbildning

och på grund härav säkerligen lättare komme att förstå varandra och även

känna sig mera samhöriga under sin kommande verksamhet. Ett sådant förhållande

kunde sägas hava varit rådande med den hittillsvarande agronomutbildningen.

Det finge väl ock anses, att detta förtroendefulla samarbete mellan

de större jordbruksidkarna och lantbruksundervisarna mycket bidragit till, att

jordbruket i vårt land, trots en relativt bristfällig högre lantbruksundervisning.,

kunnat i utvecklingshänseende hålla någorlunda jämna steg med jordbruket i

en hel del andra länder.

Enligt huvudalternativ B upprätthölles dessutom agronomutbildningen _ vid

ungefär nuvarande standard, vilket ej vore förhållandet enligt A-alternativet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 2i9.

49

I fråga om agronomutbildningen ville förvaltningsutskottet särskilt framhålla,

att en försämring därav helt visst skulle vara till stor nackdel för jordbruket

överhuvudtaget, och att därför en agronomutbildning i enlighet med sakkunnigas

A-alternativ icke borde ifrågakomma, även om för övrigt detta alternativ

skulle komma att läggas till grund för den högre lantbruksundervisningens

omläggning.

De skäl, sorn talade för högre lantbruksundervisningssakkunnigas B-alternativ,

syntes förvaltningsutskottet väl uppväga de fördelar, som A-alternativet

erbjöde genom sin till synes starkare organisationsplan, varigenom vissa fördelar

i utbildningshänseende erbjödes dem, som från barndomen blivit inriktade

på studiebanan, d. v. s. förvärvat erforderlig elementarutbildning för absolverande

av studentexamen.

Nu refererade yttranden hade samtliga hållit sig inom ramen för de av högre

lantbruksundervisningssakkunniga uppdragna huvudlinjerna för den högre

lantbruksundervisningens ordnande. Några andra av de avgivna yttrandena

innehålla emellertid antydanden eller förslag, som syfta till en annorlunda beskaffad

form för anordnandet av ifrågavarande undervisning.

Större akademiska konsistoriet i Lund har sålunda uttalat, att det hade varit

önskligt, att de sakkunniga mera ingående prövat möjligheten av att utbygga

de båda befintliga lantbruksinstituten i och för en högre lantbruksundervisning

och att förlägga den egentliga vetenskapliga forskningen inom jordbruksområdet

till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. I anslutning

härtill har universitetskanslern anfört, att han, innan han närmare inginge

på det föreliggande sakkunnigförslaget, ville med ett par ord beröra ett spörsmål,

som visserligen ej blivit direkt avhandlat i sakkunnigbetänkandet, men

som syntes vara av grundläggande betydelse, nämligen det, huruvida icke lämpligen

båda de nuvarande lantbruksinstituten borde utbyggas till fullständiga

lantbrukshögskolor. Därest icke hänsyn måste tagas till kostnaden, skulle

utan tvivel vissa goda skäl kunna anföras till stöd för en dylik lösning. Men

utöver den redan nu avgörande kostnadssynpunkten talade häremot även den

viktiga omständigheten, att i framtiden vid fortgående specialisering inom

lantbruksvetenskapen det säkerligen bleve så gott som omöjligt att med tillgängliga

resurser kunna uppehålla två högskolor på en sådan ståndpunkt, som

den ständigt fortgående vetenskapliga utvecklingen krävde. Ville man. alltså

på lantbrukets område både skapa och för framtiden säkerställa en verkligt vetenskaplig

högskolebildning, torde det vara klokt att redan från början, i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag, samla sina krafter på inrättandet

och utvecklingen av endast en lantbrukshögskola för hela riket.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har förklarat, att den ej

vore övertygad därom, att de sakkunnigas förslag till den högre lantbruksundervisningens

ordnande innebure den lyckligaste lösningen av denna för vårt

lands jordbruk så viktiga fråga. Det kunde nämligen starkt ifrågasättas, örn

det ringa antal studerande, som enligt de sakkunnigas beräkning komme att

ägna sig åt högre, vetenskapligt betonade studier, verkligen motiverade, upprättandet

av en undervisningsanstalt med de anspråk på elevernas kvalifikationer

för inträde (studentexamen), på möjlighet till avläggandet av högre examina

och på lärarnas forskaregenskaper, som en högskola oavvisligen fordrade.

Dessa studerandes behov kunde säkerligen tillfredsställas på ett vida enklare

sätt än genom upprättandet av en högskola, och sin vetenskapliga utbildning

kunde de erhålla vid universiteten, vid andra högskolor, i utlandet och vid de

redan existerande lantbruksinstituten — om nämligen dessa senare bibragtes

en drägligare existens och bättre forskningsmöjligheter, än hittills varit fallet.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. t samt. 212 haft. (Nr 2k9.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 2 b 9.

Det vore just denna senare möjlighet till den högre lantbruksundervisningens

ordnande, som styrelsen ansåge, att de sakkunniga bort taga i allvarligare övervägande.

Lantbruksinstitutens brister, sådana de för närvarande tedde sig,

vore kort sammanfattade följande: en lärarkår av vetenskapsmän — utan möjlighet

till vetenskaplig forskning, en utbildning av undervisare och konsulenter,

som i regel sammanfölle med de praktiska driftsledarnas, en alltför teoretiskt

betonad utbildning av dessa senare. Att undanröja dessa brister och

giva båda instituten en för forskning och undervisning värdig utformning —

utan att därför pålägga deni den yttre standard, som namnet »högskola» medförde

— torde kunna ske utan alltför stora ekonomiska uppoffringar.

Förverkligandet av denna plan torde enligt styrelsens mening kunna ske därigenom,

att centralanstalten i Stockholm avvecklades och dess verksamhet helt

förlädes till instituten, till vilka även anstaltens framstående vetenskapliga

krafter kunde knytas. Den framtida utvecklingen av centralanstaltens verksamhet

måste nämligen — som från flera håll framhållits — betraktas såsom

synnerligen vansklig, så länge man fasthölle vid densammas förläggning inom

huvudstaden, där den måste vara i avsaknad av all omedelbar beröring med sitt

huvudsakliga forskningsobjekt: jordbruket. Inom kort måste även kraven på

nybyggnader tillfredsställas, för att anstalten överhuvud taget skulle kunna

fylla sitt ändamål, och härför vore betydande summor erforderliga.

Genom att på detta sätt utbygga lantbruksinstituten på centralanstaltens bekostnad

skulle betydande fördelar vinnas. De årliga kostnaderna för centralanstaltens

drift skulle komma instituten tillgodo, varigenom ytterligare driftskostnader

för dem skulle reduceras. De summor, som inom kort måste nedläggas

på anstaltens nya lokaler, skulle på ett lyckligare sätt komma vårt lantbruk

tillgodo, örn de offrades på lantbruksinstitutens i ståndsättande — icke

minst på grund av de betydligt mindre tomt- och byggnadsomkostnaderna på

dessa orter.

Den uppfattningen torde inom jordbrukskretsar ofta hava gjort sig gällande,

att centralanstalten genom sin förläggning till huvudstaden blivit till

alltför litet gagn för det sydsvenska jordbruket. Genom den här föreslagna

anordningen skulle jordbruksforskningen i vårt land, som på grund av de varierande

klimatiska förhållandena ställdes inför mycket växlande krav, tillgodose

icke blott norra och mellersta Sverige, utan även Sydsverige. Enligt

de sakkunnigas förslag skulle däremot denna senare del av vårt land så att

säga helt och hållet ställas utanför forskningen. Det säde sig nämligen av sig

självt, att Alnarp, i den utformning de sakkunniga gåve institutet — örn man

undantoge mejeri- och trädgårdsavdelningarna — komme att degraderas till en

skola, utan varje möjlighet till vetenskaplig forskning såväl på grund av otillräckliga

institutionsförhållanden som på grund av för framtiden otillräckligt

kvalificerade lärarkrafter, vilka för övrigt skulle bliva alltför betungade, med

undervisning. Samtidigt skulle den övriga delen av landet äga tva forskningshärdar,

högskolan och centralanstalten. Det orättvisa och för sydsvenska jordbrukare

nedsättande i denna anordning läge i öppen dag och torde ej vidare behöva

utredas.

Styrelsen ansåge sig sålunda ej kunna förorda de sakkunnigas förslag till

den högre lantbruksundervisningens ordnande utan ville i .stället föreslå, att

ny utredning verkställdes efter här framlagda linjer, nämligen:

1. att övergiva högskoletanken och i stället utbygga bägge de redan förefintliga

lantbruksinstituten, så att dessa vart och ett för sina jordbruksområden

uppfylla tidsenliga krav på utbildningen av lärare, konsulenter och driftsledare

samt på lanthushållningens speciella forskningsuppgifter.

2. att avveckla centralanstalten under förläggandet av densammas verksamhet

till de båda lantbruksinstituten, varigenom den högre lantbruksundervisnin
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2bl). 51

gens ordnande från såväl ekonomisk som praktisk synpunkt i liög grad skulle

underlättas.

Lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har uttalat, att det

funne starka skäl tala för, att varken sakkunnigförslaget eller någon till

detsamma knuten reservation borde i oförändrad form läggas till grund för

en omorganisation av den högre lantbruksundervisningen, utan vilh} föreslå,

att en fortsatt utredning av frågan komme till stånd. Lärarrådet ansåge,

att en dylik utredning borde gå ut på att vid de båda redan bestående lantbruksinstituten

uppbygga en högre lantbruksundervisning. Agronomkurserna

borde vid båda lantbruksinstituten fortfarande kvarstå, men utbildningen borde

erhålla en betydligt starkare praktisk betoning, så att blivande driftsledare

måtte erhålla en verkligt solid grund att bygga på. Inträdesfordringarna i

agronomkursen borde skärpas, så att avlagd studentexamen eller motsvarande

kunskapsmått i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och biologi

samt i kemi på reala linjen borde ställas som inträdesvillkor. För beredandet

av personer, som ej avlagt studentexamen, men aspirerade på att vinna

inträde vid lantbruksinstitut, möjlighet att komplettera sina skolkunskaper i

de anförda ämnena, till det ovan föreskrivna kunskapsmåttet, borde särskilda

för ändamålet upprättade, under statens kontroll stående läroanstalter, exempelvis

vid vissa folkhögskolor, finnas. Den praktiska utbildningen för inträde

i agronomkursen borde helst omfatta tre år, varav ett år vid lantbruksskola.

Ovan anförda fordringar på teoretiska kunskaper för inträde i agronomkursen

kunde ej anses för högt ställda, då de vore behövliga för undervisningens ändamålsenliga

bedrivande, I själva verket hade på grund av det stora antal inträdessökande

till instituten, som hittills förekommit, och den gallring, som

i följd därav kunnat företagas, ett mycket stort antal av dem, som hittills vunnit

inträde i agronomkursen, fyllt dessa fordringar. Genom att ställa så pass

höga teoretiska fordringar erhölles ett mera homogent elevmaterial, och mindre

tid och arbete behövde nedläggas på de grundläggande naturvetenskapliga ämnena,

varigenom möjlighet bereddes att bättre än hittills tillgodose de ekonomiska

och tillämpade ämnena.

Efter avlagd agronomexamen med kvalificerade betyg i vissa grundläggande

ämnen borde personer, som önskade ytterligare utbildning för vinnande av

kompetens för ordinarie befattning såsom konsulent, lärare vid lantbruks- eller

lantmannaskola m. fl. ämbeten, d. v. s. önskade avlägga »agronomisk ämbetsexamen»,

kunna genomgå en högre kurs vid instituten. Denna högre kurs

borde vid vardera institutet inrymma dels en jordbruks-, dels en husdjurslinje

och omfatta en tid av två år. Studieformerna borde vara möjligast fria

och huvudvikten läggas på självständigt undersökningsarbete inom något av

huvudämnena. Detta förslag till ordnandet av en högre lantbruksundervisning

överensstämde i flera avseenden med den nuvarande organisationen vid

lantbruksinstituten, men denna, som av kända orsaker uppvisade många brister,

skulle kunna i avsevärd grad förbättras, därest de ovan anförda grunddragen

för en mera praktiskt betonad agronomutbildning och en mera specialiserad

utbildning i den högre kursen bleve genomförda. Den i huvudsak redan bestående

organisationen skulle på detta sätt utvecklas till vida större effektivitet.

En förutsättning för ett förbättrat utbildningsresultat vöre dock, att tillräckligt

med lärarkrafter med rika möjligheter att till stöd för undervisningen

bedriva forsknings- och försöksarbete, ställdes till förfogande. Det borde, genom

att ett tillräckligt stort antal lärare anställdes, kunna ordnas så, att i

allmänhet en och samma lärare handhade undervisningen i sitt ämne i både

agronomkursen och den högre kursen. Emellertid måste sörjas för, att undervisningsskyldigheten

för respektive lärare begränsades, så att tillräcklig tid

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-9.

Departe
mentschefen.

bleve övrig till bedrivande av vetenskaplig forskning och försöksverksamhet.

Stor vikt måste läggas vid, att lärarna bleve gynnsamt ställda i fråga örn institutioner,

laboratorier, försöksfält, assistenter och dylikt. Och för att goda

lärarkrafter skulle vinnas, måste goda lönevillkor vara för handen.

Lärarrådet ansåge även, att de sakkunniga bort pröva, huruvida det i samband

med ordnandet av den högre lantbruksundervisningen ej hade varit lämpligt

och befogat att avveckla centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

och anknyta den av denna anstalt bedrivna verksamheten till

den eller de institutioner, som komme att upprättas för den högre lantbruksundervisningens

bedrivande.

Genom ett överflyttande av denna verksamhet till de båda lantbruksinstituten,

vilka läroanstalter på grund av sin uppgift lämpligen borde benämnas

högskolor, borde de skilda landsändarnas intressen kunna tillgodoses på ett

mycket fullständigare sätt, än vad nu vore fallet, och forsknings- och försöksarbetet

borde jämväl kunna i mycket hög grad tjäna undervisningen i både

agronomkursen och den högre kursen. För staten skulle ett dylikt arrangemang

kanske jämväl medföra minskade kostnader.

För personer, som önskade bedriva studier för avläggandet av ännu högre

examina än lantbrukshögskolornas högre kurs medgåve — de personer, som

komme att räknas till denna kategori av studerande, torde bliva relativt få -—

torde möjligheter kunna beredas, att studierna bedreves dels vid lantbruksinstituten,

dels vid de dessa närbelägna universiteten i Lund resp. Uppsala.

Högre examina inom ämnen direkt berörande lanthushållningen borde avläggas

vid lantbrukshögskolorna.

Malmöhus låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat sig för

en form för den högre lantbruksundervisningens ordnande, som i stort sett överensstämmer

med det här ovan refererade förslag, som framställts av lärarrådet

vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut.

I detta sammanhang må vidare omnämnas, att i reservation till yttrande

från lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut professor H. Funkquist

såsom sin mening uttalat, att vid realiserande av högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag agronomkursen borde ersättas med dels en lanthushållarkurs

i samband med lantbruksskolan på Alnarp och dels ett lantbruksgymnasium.

I reservation till yttrande från Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hava utskottets ordförande och sekreterare uttalat synpunkter

på föreliggande fråga, som i stort sett överensstämma med lärarrådets vid

Alnarp förslag, dock att erforderliga kurser för specialstudier skulle uppdelas

på de båda instituten, så att högre undervisning på husdjurs- och mejerilinjerna

förlädes till Alnarp och motsvarande undervisning på jordbruks- och

ekonomiska linjerna till Ultuna.

Slutligen har i reservation till Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts

yttrande godsägaren L. Ekberg uttalat sig mot upprättande

av en lantbrukshögskola.

Den grundläggande principen för den del av de sakkunnigas utredning, som

avser den högre lantbruksundervisningens allmänna planläggning, har varit,

att yrkesmän inom det större jordbruket å ena sidan samt lantbrukslärare

och konsulenter m. fl. å den andra sidan hava behov av var sin speciella utbildning,

varför undervisningen icke — eller i varje fall icke till huvudsaklig

del — lämpligen kunde ske i gemensam kurs för dessa håda grupper av befattningshavare.

De sakkunniga föreslå i stället, att i fortsättningen utbildningen

såsom driftsledare vid det större jordbruket liksom nu sker vid en

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2b9.

53

agronomkurs, under det att blivande lantbrukslärare m. fl. erhålla sin utbildning

vid en särskilt upprättad lantbrukshögskola. Agronomkurs och lantbrukshögskola

kunde tänkas vara antingen i stort sett fristående i förhållande

till varandra (huvudalternativ A) eller också inbördes så organiserade, att

agronomkursen finge till uppgift dels att utbilda personer för praktisk verksamhet

inom det större jordbruket och dels att i vissa avseenden förbereda

för inträde i högskolan (huvudalternativ B).

I några av de inkomna yttrandena har framkastats den tanken, att den

högre lantbruksundervisningen lämpligen borde förbättras därigenom, att de

båda nuvarande lantbruksinstituten jämsides utbyggdes, eventuellt med upptagande

av den nu vid centralanstalten för jordbruksförsök bedrivna verksamheten.

Med hänsyn till de tämligen olikartade jordbruksförhållandena i landets

skilda delar skulle det otvivelaktigt vara värdefullt, örn två väl utrustade

högre lantbruksundervisningsanstalter kunde inrättas och upprätthållas, och

det läge då nära till hands att på lämpligt sätt utbygga de båda redan befintliga

lantbruksinstituten. Enär såsom förut anförts utbildningskurserna

torde böra vara olika beskaffade för praktiska driftsledare och för lantbrukslärare,

skulle följden bliva, att man vid vartdera institutet finge anordna

dels en agronomkurs och dels någon form av högskolemässig undervisning.

De sakkunniga hava emellertid framhållit, att den sannolika elevfrekvensen

ej motiverade upprättandet av mera än en anstalt för högskolemässig lantbruksundervisning,

och komme undervisningen att anordnas i överensstämmelse

med huvudalternativ A syntes åtminstone för närvarande icke heller

erfordras mer än en anstalt för agronomutbildning. Ett likformigt utbyggande

av båda lantbruksinstituten kan väntas medföra högst avsevärda kostnader, som

icke i sin helhet kunna anses motiverade med hänsyn till det nuvarande behovet

av anstalter för högre lantbruksundervisning. Det torde för övrigt hava visat

sig, att den nuvarande dualismen på ifrågavarande område icke varit lyckosam.

Den omständigheten, att ett anslagskrav från det ena av instituten lätt

föranleder motsvarande krav från det andra institutet torde hava på olika sätt

inverkat menligt, när det gällt att reformera undervisningen eller förbättra institutens

utrustning.

Då jag sålunda icke kan tillstyrka, att frågan örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande löses genom ett parallellt utbyggande av de båda

lantbruksinstituten, blir nästa uppgift att pröva de båda av de sakkunniga

framlagda alternativen till ifrågavarande undervisnings planläggning. Vart

och ett av dessa alternativ, sådana de utformats av de sakkunniga, synes

vara förenat med såväl fördelar som olägenheter.

Huvudalternativ B torde hava ett visst företräde framför huvudalternativ

A i det hänseendet, att det skulle i högre grad underlätta för landsbygdens

ungdom att vinna inträde vid lantbrukshögskolan. Kraven på teoretiska förkunskaper

för inträde vid agronomkurs skulle i båda fallen vara lika eller

motsvara realskolekunskaper, men vid alternativ B, där agronomkursen

skulle utgöra grund för den fortsatta högskolemässiga undervisningen, för
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

utsattes, att de ytterligare kunskaper i allmänbildande ämnen, som kunde

erfordras såsom grundval för högskolestudierna, skulle meddelas i särskilda

genom det allmännas försorg anordnade utbildningskuTser. Vid alternativ

A däremot, där undervisningen vid den fristående lantbrukshögskolan skulle

bygga på i stort sett studentkunskaper hos eleverna, har räknats med, att

sådana inträdessökande till högskolan, som icke haft tillfälle att följa undervisningen

vid ett gymnasium, skulle utan det allmännas medverkan förskaffa

sig erforderliga teoretiska förkunskaper. Den större svårighet, som vid

alternativ A skulle finnas för vid lantmannahem uppväxande ungdom att

komma i åtnjutande av högskolemässig lantbruksundervisning torde emellertid

kunna avhjälpas genom att även i detta system för lantbruksundervisningens

ordnande inrymma särskilda genom statsmakternas försorg anordnade

förberedande kurser i allmänbildande ämnen. Till detta spörsmål vill jag

senare återkomma.

En annan följd av det som alternativ B betecknade undervisningssystemet

skulle bliva, att vederbörande elever vid en något senare tidpunkt, nämligen

först efter avslutad agronomkurs, behövde bestämma sig för, om de

skulle välja den mera praktiska vägen som driftsledare eller den mera teoretiska

vägen via lantbrukshögskolan. Detta torde i och för sig få betraktas

såsom en beaktansvärd fördel. Men även vid alternativ A har förutsatts,

att särskilda anordningar skulle vidtagas i syfte att underlätta för elever

från den i detta fall fristående agronomkursen att utan alltför betungande

villkor fortsätta studierna vid lantbrukshögskolan.

Slutligen innebär alternativ B, att två agronomkurser i skilda delar av

landet skulle upprättas, under det alternativ A räknar med att åtminstone

tills vidare endast en agronomkurs skulle stå till förfogande. Med hänsyn

till de skiftande jordbruksförhållandena i olika delar av landet är det påtagligt,

att den praktiska utbildning, varom här är fråga, bättre skulle tillgodoses

genom två agronomkurser än genom en. Emellertid torde hinder icke

möta att jämväl vid det undervisningssystem, som alternativ A innebär, anordna

agronomundervisning å två skilda platser, örn detta ur olika synpunkter

skulle visa sig ändamålsenligt. Jag återkommer längre fram till denna

fråga.

Vad därefter angår de fördelar, som synas vara förenade med ett anordnande

av den högre lantbruksundervisningen enligt huvudalternativ A, så

ligga dessa väsentligen på området för själva undervisningens inre organisation.

Sålunda skulle agronomkursen enligt alternativ A få till uteslutande uppgift

att utbilda yrkesmän för det större jordbruket, medan motsvarande kurs

vid alternativ B vid sidan av nämnda uppgift jämväl skulle hava till ändamål

att förbereda för inträde vid lantbrukshögskolan. Endast vid förstnämnda

alternativet torde undervisningen i agronomkursen kunna helt inriktas

mot det praktiska syfte, som den är avsedd att tillgodose, och endast

under denna förutsättning torde agronomutbildningen kunna på ett tillfreds
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9. 55

ställande sätt motsvara de krav, som med skäl kunna ställas från det praktiska

jordbrukets sida.

Men även i fråga om den högskolemässiga undervisningen torde alternativ

A hava ett bestämt företräde framför alternativ B. Undervisningen i fackämnen

för agronomisk ämbetsexamen skulle sålunda vid alternativ A meddelas

i en sammanhängande kurs, medan den vid alternativ B skulle komma

att uppdelas på en agronomkurs och en högskolemässig kurs. Det torde vara

ställt utom allt tvivel, att ifrågavarande undervisning i förra fallet bör kunna

planläggas på ett mera ändamålsenligt sätt än i senare fallet. Såsom

resultat av den bättre planläggningen torde kunna väntas dels ett bättre

studieresultat och dels någon minskning i den sammanlagda studietiden jämfört

med alternativ B. Vid sistnämnda system torde nämligen icke kunna

helt undvikas, dels att vissa luckor uppstå i utbildningen och dels att visst

kunskapsmaterial från agronomkursen åter får upptagas till behandling i

den högskolemässiga kursen, helst som de båda kurserna enligt förslaget i

regel icke skulle följa omedelbart på varandra utan skiljas av en mellanliggande

förslagsvis ettårig kurs i vissa gymnasieämnen. Det vill över huvud

taget synas, som örn den planläggning av den högre lantbruksundervisningen,

som alternativ B innebär, icke skulle kunna garantera ett nöjaktigt resultat

vare sig av den mera praktiskt inriktade agronomutbildningen eller

av den för blivande lantbrukslärare m. fl. avsedda högskolemässiga lantbruksundervisningen.

Jag tvekar därför icke att giva alternativ A ett avgjort företräde framför

alternativ B, helst som det förra alternativet i ekonomiskt avseende icke

skulle ställa större krav på det allmänna än vad det senare alternativet

skulle göra. Då jag därtill finner, att den form för den högre lantbruksundervisningens

ordnande, som de sakkunniga betecknat såsom alternativ A,

även ur andra synpunkter, som kunna läggas på denna fråga, kan anses innebära

en god lösning av ifrågavarande undervisningsproblem, vill jag tillstyrka,

att en omorganisation av den högre lantbruksundervisningen vidtages

i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna riktlinjer, som innefattas

i de sakkunnigas huvudalternativ A.

Jag övergår till att behandla de olika detaljerna i fråga om undervisningens

planläggning.

b) Agronomkurs.

1. Inträdes fordringar.

Såsom redan i det föregående anförts fordras för närvarande för inträde såsom

ordinarie elev vid agronomkurs, bland annat, att den sökande genomgått

andra ringen vid statens gymnasium med minst betyget godkänd i modersmålet,

matematik och biologi eller med företeende av andra vitsord, som av lärarrådet

godkännes, styrkt sig äga motsvarande insikter i samma ämnen eller ock

avlagt realskoleexamen med minst betyget godkänd i modersmålet, tyska, geografi,

matematik och naturlära.

Högre lantbrnksnndervisningssakknnniga.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

De sakkunniga hava ansett, att ovannämnda fordringar på teoretiska förkunskaper

för inträde vid agronomkurs i fortsättningen böra vara i huvudsak

oförändrade.

Såsom skäl härför hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

De krav på ökade förkunskaper för agronomelever, som från olika håll framställts,

torde närmast hava motiverats av agronomkursens nuvarande uppgift

med avseende på utbildningen av lantbrukslärare och konsulenter.

Finge agronomkursen mera uteslutande till uppgift att sörja för utbildningen

av yrkesmän vid det större jordbruket, torde anledning icke längre förefinnas

att kräva högre teoretiska förkunskaper hos eleverna. Härför talade även önskvärdheten

av att utbildningen för de kategorier av elever, varom här vore fråga,

bleve så litet ekonomiskt betungande som möjligt.

Å andra sidan torde skäl icke heller finnas för någon mera avsevärd sänkning

av nu gällande inträdeskrav. Ett villkor för att undervisningen vid agronomkursen

skulle kunna hållas på en tillräckligt hög nivå vore nämligen, att

elevernas allmänbildning vore någorlunda god.

Med hänsyn till att undervisning på realskolestadiet numera anordnats inom

ett stort antal orter i vårt land, varigenom möjlighet beretts allt flera elever

även från jordbrukarhem att avlägga realskoleexamen, hade de sakkunniga

emellertid ansett det vara motiverat, att denna examen ensam uppställdes såsom

norm när det gällde teoretiska förkunskaper. Dock borde realskoleexamen vara

på visst sätt kvalificerad, så att garanti vunnes för att eleven ägde nödiga förkunskaper

i de ämnen, som vore av särskild betydelse för de agronomiska studierna.

Sålunda torde för inträde vid agronomkurs böra fordras teoretiska

förkunskaper motsvarande realskoleexamen med minst betyget godkänd i modersmålet,

tyska, geografi, matematik och naturlära.

Därest nämnda förkunskaper icke vitsordats genom avlagd realskoleexamen

eller annan minst likvärdig examen, syntes de böra få styrkas även på annat

sätt, som kunde godkännas. För åstadkommande av erforderlig kontroll i senast

angivna fall syntes olika anordningar möjliga. Sålunda torde prövning i

olika ämnen kunna anordnas vid läroverk enligt i huvudsak samma bestämmelser,

som nu gälla för fyllnadsprövning till realskoleexamen. En annan tänkbar

utväg syntes vara, att såväl den skriftliga som den muntliga prövningen anordnades

i samband med och under samma kontroll som prövningen av privatister

i realskoleexamen. Slutligen läte det sig tänkas, att ifrågavarande prövningar

anordnades såsom inträdesprövningar vid den anstalt, där agronomutbildningen

skedde. Denna fråga syntes emellertid vara av jämförelsevis underordnad

betydelse och icke av natur att i detta sammanhang påkalla något direkt

förslag från de sakkunnigas sida.

De sakkunniga hava därefter övergått till frågan örn elevernas praktiska

förkunskaper.

I fråga örn krav på praktiska förkunskaper för inträde vid agronomkurs

gällde för närvarande, att sökande skulle hava minst två år deltagit i de vid ett

jordbruk förefallande göromål, dock att på institutsstyrelsen finge bero att i

särskilda fall bevilja undantag härifrån.

Då agronomkursen i fortsättningen avsåges skola få mera utpräglat praktiskt

syfte än för närvarande vore fallet, vore det givetvis av örn möjligt ännu större

vikt, att kraven på goda praktiska förkunskaper upprätthölles. Endast därigenom

torde ett gynnsamt resultat av agronomutbildningen vara att förutse.

De sakkunniga hyste sålunda den uppfattningen, att för ifrågavarande utbildning

två års föregående jordbrukspraktik vore ett minimum. Emellertid vore

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 0-49.

57

det tydligt, att denna jordbrukspraktik knnde vara av olika stort värde, och

det syntes därför vara önskvärt, att vissa normerande bestämmelser med avseende

på jordbrukspraktikens beskaffenhet utfärdades. De sakkunniga hade

tagit under övervägande, huruvida genomgående av lantbruksskola borde uppställas

såsom obligatoriskt villkor för inträde vid agronomkurs. Ehuru en

kurs vid lantbruksskola ur praktisk synpunkt otvivelaktigt vöre av stort värde

för den blivande driftsledaren, hade de sakkunniga likväl icke ansett sig böra

förorda en dylik bestämmelse. Däremot borde lantbruksskolekursen räknas

vederbörande till godo, när det gällde att mäta jordbrukspraktikens längd. Enär

för inträde vid lantbruksskola enligt gällande bestämmelser erfordrades, bland

annat, minst ett års föregående jordbrukspraktik, torde för ifrågavarande elever

den praktiska förbildningen i regel komma att avslutas med lantbruksskolekurs.

För sådana elever torde särskild kontroll över den praktiska utbildningen

icke vara behövlig. Inginge lantbruksskolekurs däremot icke i vederbörandes

jordbrukspraktik, torde särskilda kontrollbestämmelser beträffande

denna vara erforderliga. Det syntes emellertid icke nödvändigt att i detta

sammanhang mera i detalj ingå på berörda spörsmål.

De sakkunniga ville sålunda inskränka sig till att föreslå, att såsom särskilt

villkor för inträde vid agronomkurs stipulerades två års god jordbrukspraktik,

dock att en med godkända vitsord genomgången ettårig eller tvåårig kurs vid

lantbruksskola, för vilken Kungl. Maj :t fastställt reglemente, borde anses likvärdig

med lika lång jordbrukspraktik.

I fråga örn de sakkunnigas förslag till teoretiska förkunskaper såsom villkor

för inträde vid agronomkurs, hava de hörda myndigheterna och organisationerna

i regel intet haft att invända. Endast i ett fåtal yttranden beröres sålunda

ifrågavarande spörsmål.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har föreslagit, att för inträde i agronomkurs

bör fordras att i realskoleexamen hava erhållit betyget med beröm

godkänd i minst tre av läroämnena modersmålet, geografi, matematik och naturlära,

varigenom skulle vinnas ökad garanti för att någorlunda nöjaktiga

insikter funnes i åtminstone ett av de för lantbruksundervisningen viktigaste

grundläggande ämnena. Det syntes nämligen styrelsen vara i hög grad önskvärt,

att agronomutbildningen ej nedbringades på en alltför låg nivå genom

elevernas brist på erforderliga förkunskaper. Detta förslag ansluter sig nära

till ett uttalande i samma ämne från lärarrådet vid Ultuna.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att som villkor för inträde vid agronomkurs borde stipuleras minst betyget

med beröm godkänd i de i realskoleexamen ingående läroämnen, där de sakkunniga

föreslagit krav på minst godkända insikter, nämligen modersmålet, tyska,

geografi, matematik och naturlära, och Uppsala låns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott

har ansett, att betyget med beröm godkänd borde fordras i

minst fyra av nyssnämnda ämnen.

Beträffande sättet för prövning av kunskaper hos inträdessökande, som ej

kan förete föreskrivna examensbetyg, har lantbruk sakademien anfort, att erfarenheter

från andra håll talade emot anordnande av inträdesexamen vid institutet.

Däremot syntes det lämpligt, att sådan prövning skedde vid läroverk pa

sätt de sakkunniga föreslagit, men förkunskaperna borde även kunna styrkas

genom betyg från vissa förberedelsekurser, sådana de redan vore anordnade vid

några folkhög- och lantmannaskolor.

Vad därefter angår fordran på praktiska förkunskaper för inträde vid agronomkurs

hava i åtskilliga yttranden framkommit erinringar mot de sakkunni
-

Yttranden.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr "2b9.

Departe
mentschefen.

gas förslag. De därvid anförda önskemålen innebära samtliga en skärpning

av de i betänkandet angivna kraven.

Lärarrådet vid Alnarp har framhållit, att för inträde vid agronomkurs borde

fordras minst tre års god jordbrukspraktik. Samma uppfattning bar uttalats

av förvaltningsutskotten i Östergötlands, Göteborgs och Lohus läns samt

Västernorrlands läns hushållning ssällskap. örebro läns hushållning ssällskaps

förvaltningsutskott har anfört, att av den inträdessökande, som icke haft tillfälle

att under uppväxtåren följa förhållandena vid ett jordbruk, borde krävas

minst tre års jordbrukspraktik.

Enär agronomkursens uppgift i främsta rummet skulle vara att utbilda driftsledare

för det praktiska jordbruket, har det för mången varit naturligt, att

utbildningen i praktiskt hänseende skulle bygga på genomgången lantbruksskolekurs.

För inträde vid lantbruksskola fordras enligt gällande reglemente

minst ett års föregående jordbrukspraktik, men i praktiken kan på grund av

det i regel stora tilloppet av sökande kravet oftast ställas väsentligt högre. Särskilt

vid tvåårig lantbruksskolekurs skulle sålunda, inberäknat föregående

lantbrukspraktik, minst tre års praktiska förkunskaper erhållas såsom grundval

för agronomutbildningen.

. Lantbruksstyrelsen har i sådant hänseende framhållit, att praktisk förutbildning

vid lantbruksskola vore i hög grad önskvärd för dem, som genom

agronomutbildning skulle utbildas till driftsledare.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett, att fordran på genomgången

lantbruksskolekurs icke borde uppställas som obligatoriskt inträdesvillkor

vid agronomkursen, men för att annan praktisk utbildning skulle godkännas

borde den vara likvärdig med genomgången lantbruksskolekurs. Lärarrådet

vid Ultuna bär uttalat, att genomgången lantbruksskolekurs borde vara

normalt inträdesvillkor beträffande agronomkursen.

Bland hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava Stockholms läns och

stads samt Kalmar läns södra krävt tvåårig kurs vid lantbruksskola som inträdesvillkor

vid agronomkurs. Uppsala läns, Göteborgs och Bohus läns och

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltning sutskott hava ansett, att

eventuellt ettårig kurs vid lantbruksskola jämte föregående praktik kunde vara

tillräckligt krav. Mera allmänna uttalanden angående önskvärdheten av att den

blivande driftsledaren genomgått lantbruksskola hava gjorts av Östergötlands

läns, Skaraborgs läns, Värmlands läns, Kopparbergs läns samt Västernorrlands

läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen har i fråga örn krav på praktiska

förkunskaper, för inträde vid agronomkurs föreslagit minst två års jordbrukspraktik,

3 månaders praktik i skogs- och sågverksdrift samt ettårig kurs vid

lantbruksskola. Såsom skäl för denna uppfattning om behovet av ökade fordringar

på praktiska förkunskaper har anförts, att en driftsledare borde vara

praktiskt förfaren i såväl utställning av arbetslag och ledning av en arbetsstyrka

som ock hava kännedom örn huru skogs- och sågverksdrift skall bedrivas.

Vid förvärvandet av jordbrukspraktik gåves i regel icke tillfälle att

vinna behövlig praktik i nämnda arbeten, medan vid lantbruksskola däremot

varje elev alltid under någon tur finge praktisera åtminstone de två förstnämnda

arbetena. Praktik i skogs- och sågverksdrift erhölles mera sällan ens vid

lantbruksskola varför, då dessa båda grenar ofta vore förbundna med jordbruket

och det mången gång bleve driftsledarens sak att leda dem, fordran

på viss särskild sådan praktik borde uppställas för inträde vid institutet. I

I fråga örn de krav på teoretiska förkunskaper, som böra uppställas för inträde

vid agronomkurs, har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förslag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

59

Med hänsyn till önskvärdheten att hålla undervisningen vid agronomkursen på

en jämförelsevis hög nivå kunde det visserligen anses motiverat, att inträdeskraven

ställdes något högre än nu föreslagits. Å andra sidan kan emellertid

framhållas, att agronomkursen på grund av sitt syfte bör rekryteras med sådana

elever, som framför allt äga god praktisk duglighet, och det synes icke

vara önskvärt att genom ytterligare krav på teoretiska förkunskaper utestänga

sådana elever, som kanske genom mångårig praktisk verksamhet förvärvat goda

insikter i lanthushållningen men däremot icke lyckats erhålla högre vitsord i

en avlagd examen.

Ur nu angivna synpunkt torde det vara lämpligt att, såsom de sakkunniga

föreslagit, erforderliga förkunskaper må kunna vitsordas även på annat sätt

än genom avlagd realexamen. Jag vill i sådant hänseende framhålla, att folkhögskolorna

i många fall torde kunna helt eller delvis bibringa elev de teoretiska

förkunskaper, som böra krävas för inträde vid agronomkurs. Särskilt

torde detta kunna bliva fallet, därest ett föreliggande sakkunnigeförslag angående

inrättande av s. k. tredje årskurs vid ett större antal folkhögskolor skulle

komma att genomföras.

Det förtjänar i detta sammanhang omnämnas, att enligt Kungl. Maj :ts stadga

för rikets allmänna läroverk den 24 september 1928 (nr 412) den förutvarande

realskoleexamen skall benämnas realexamen. Vidare har i nämnda stadga det

förutvarande läroämnet naturlära uppdelats i tre läroämnen, nämligen biologi

med hälsolära, fysik och kemi. Dessa liksom vissa andra smärre ändringar

i arbetets allmänna anordning vid realskolekursen torde icke behöva föranleda

ändring i förberörda av de sakkunniga framställda förslag rörande teoretiska

förkunskaper.

Vad därefter angår fordringarna på praktisk förutbildning för inträde vid

agronomkurs hyser jag den uppfattningen, att agronomutbildningens värde i

hög grad torde vara beroende av den omfattning, i vilken eleverna före inträdet

i kursen förskaffat sig goda praktiska kunskaper beträffande jordbrukets teknik

och driftsförhållanden. Jag är icke övertygad därom, att ifrågavarande

mångsidiga praktiska förkunskaper kunna inhämtas på så kort tid som tva år

och vill fördenskull föreslå, att krav på i regel tre års jordbrukspraktik uppställes

för inträde vid agronomkurs. I sagda tre år torde emellertid böra i förekommande

fall få inräknas dels tid för teoretisk kurs vid lantbruks- eller lantmannaskola

och dels i viss utsträckning tjänstgöring i egenskap av kontrollassistent,

lantbruksbokhållare och därmed jämförbar befattningshavare. Under

minst ett år torde den praktiska utbildningen för elev, varom här är fråga,

böra vara underkastad i särskild ordning fastställd kontroll. Det torde i sinom

tid böra ankomma på ledningen av agronomundervisningen att vidtaga åtgärder

i syfte att ernå dylik kontroll.

En kurs vid lantbruksskola torde för den blivande driftsledaren vara av värde

icke minst genom den övning i arbetsledning, som den giver. Med hänsyn särskilt

till det jämförelsevis begränsade elevantal, de nuvarande statsunderstödda

lantbruksskolorna kunna mottaga, synes det emellertid åtminstone för närvarande

icke vara tillrådligt att uppställa genomgången kurs vid lantbruksskola

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Högre lantbruksundervisningssakknnniga.

såsom obligatoriskt inträdesvillkor. Dock torde vid eljest lika förhållanden

företräde böra givas elev som genomgått sådan — helst tvåårig — kurs.

2. Undervisningskursens längd m. m.

Agronomkursen omfattar för närvarande en tid av två år. De sakkunniga

hava härutinnan icke föreslagit någon ändring.

Med avseende på kurstidens längd gällde i stort sett, att elevernas kostnader

för utbildningen växte i samma mån som kursen gjordes längre. Största

möjliga hänsyn borde tagas till kravet att hålla agronomernas utbildningskostnader

nere på en rimlig nivå. Särskilt för tjänstemän vid jordbruksföretag

torde avlöningsförhållandena i stort sett vara sådana, att mera avsevärda kostnader

för utbildningen lätt bleve för tunga att bära. Över huvud taget torde

större tillopp av elever icke vara att påräkna, örn studiekostnaderna normalt

måste bliva stora. Å andra sidan vore det nödvändigt att se till, att syftet med

utbildningen icke äventyrades. Skulle agronomutbildningen hållas uppe på en

så hög nivå, som de tämligen krävande driftsförhållandena vid våra större jordbruk

ävensom omsorgen om vart jordbruks utveckling över huvud motiverade,

kunde kurstiden enligt de sakkunnigas uppfattning icke lämpligen beräknas

kortare än vad för närvarande vore fallet, eller till två år.

Deltagandet i undervisningen —- såväl föreläsningar som övningar och demonstrationer

— borde vara obligatoriskt för de studerande. Dock borde givetvis

undantag kunna göras, när särskilda skäl i visst fall därtill föranledde, såsom

till exempel då elev förut ägde för examen erforderliga kunskaper i ett eller

flera av de på schemat upptagna undervisningsämnena. Enär antalet föreläsningar

och övningar vid agronomkursen bleve jämförelsevis'' stort och undervisningen

därför mäste bliva någorlunda jämnt fördelad under de båda studieåren,

torde emellertid en sådan anordning av kurserna i de olika ämnena, att elev

med särskilt goda förkunskaper skulle kunna på kortare tid än två år avlägga

examen, icke vara möjlig annat än i enstaka fall.

Å andra sidan^ borde i särskilda fall tillstånd kunna lämnas elev att under

längre tid än två år bedriva studier för agronomexamen, liksom även att bedriva

kompletterande eller mera speciella studier efter avlagd examen.

Icke heller beträffande tidpunkten för kursens början och slut innebär de sakkunnigas

förslag någon förändring.

För närvarande började läsaret vid agronomkursen den 1 november, och kursen

skulle för avgående elever vara avslutad före den 24 oktober. De sakkunniga

hade tagit under övervägande, huruvida någon ändring i berörda avseende

lämpligen borde vidtagas. Med hänsyn till att arbetsåret vid jordbruket normalt

omfattade tiden 1 november—24 oktober och att sålunda både elev- och

befälsplatser vid jordbruket i regel tillsattes för denna tid, hade det emellertid

synts de sakkunniga önskvärt, att nu gällande bestämmelser angående tidpunkten

för agronomkursens början och slut allt fortfarande bibehölles. Härför talade

även den omständigheten, att kurstiden i dylikt fall — men däremot icke

örn kursen skulle taga sin början på eftersommaren — komme att omfatta två

hela somrar, vilket för ett ändamålsenligt anordnande av de för agronomutbildningen

viktiga demonstationerna å fältet vore av stort värde.

I fråga örn ferietidens längd hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Enär icke minst sommaren vore en värdefull tid för lantbruksstudier på grund

därav,. att vissa för utbildningen värdefulla demonstrationer och övningar av

naturliga skäl endast kunde förläggas till denna årstid, måste ferierna vid en

agronomkurs bliva jämförelsevis korta. Undervisningen borde enligt de sak
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

61

kunnigas mening inställas under sammanlagt högst tio veckor varje år, dock att

övningar i viss utsträckning måtte kunna förläggas jämväl till nämnda ferietid.

De sakkunnigas förslag angående undervisning skur sens längd har varit föremål

för erinran endast i två av de avgivna yttrandena.

Sålunda har Sveriges lantbrukslärareförbund föreslagit, att i stället för tvåårig

agronomkurs skulle för utbildning av tekniska driftsledare anordnas en

ettårig inspektorskurs, under det att de personer, som vid större jordbrukskomplex

erfordrades för överledningen eller den ekonomiska driftsledningen, lämpligen

kunde erhålla sin utbildning vid lantbrukshögskolan. Förbundet har uttalat

såsom sin mening, att den tvååriga lantbruksskolan borde utgöra icke blott

grunden utan också den bärande stommen i utbildningen av tekniska driftsledare

för det större jordbruket samt att den för dem tillämnade institutskursen

borde givas karaktären av en påbyggnadskurs. I sistnämnda kurs — den ettåriga

inspektorskursen — borde utvidgade kurser meddelas särskilt i tekniska,

merkantila och kamerala ämnen och allehanda övningar företagas i arbetslärans

tillämpning, i ekonomiska beräkningar, i syners verkställande, i kommunala

angelägenheters handhavande etc., enär förtrogenhet å dessa gebit vore en

merit av stort värde för blivande tjänstemän av denna kategori.

Göteborgs och Bohus läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott har ävenledes

förordat, att kursen för utbildning av driftsledare byggde på avslutad

kurs vid lantbruksskola och anordnades såsom ettårig.

I fråga örn ferietidens längd hava åtskilliga av de hörda organisationerna

framhållit sommarens värde ur undervisningssynpunkt och i anslutning därtill

föreslagit minskning i den av de sakkunniga föreslagna ferietiden.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har liksom lärarrådet vid Ultuna förordat,

att ferietiden begränsades till högst 5 å 6 veckor årligen.

Liknande synpunkter, därvid särskilt framhållits betydelsen av rikligt utrymme

på schemat för övningar och demonstrationer under sommaren, hava utvecklats

av Uppsala läns och Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

samt av svenska lantbruktjänstemannaföreningen.

Den föreslagna kurstidens längd synes mig vara väl avvägd. Med hänsyn

till det kunskapsmått, som vederbörande elever torde böra inhämta under kursen,

lärer denna icke kunna begränsas till kortare tid än två år, men å andra

sidan torde icke minst med hänsyn till de med uppehållet vid kursen förenade

kostnaderna för eleverna längre kurstid ej heller böra komma i fråga.

Beträffande de sakkunnigas förslag till tidpunkt för undervisningsårets början

och slut har jag ingen erinran att göra.

I fråga örn ferietidens längd ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag,

att undervisningen skall inställas under sammanlagt högst tio veckor varje år,

dock att övningar i viss utsträckning må kunna förläggas jämväl till nämnda

ferietid. En sådan anordning lärer icke hindra, vare sig att de egentliga sommarmånaderna

i den utsträckning som kan befinnas erforderlig tagas i anspråk

för undervisningen eller att den sammanlagda ferietiden fastställes till kortare

tid än tio veckor, därest en sådan åtgärd ur undervisningssynpunkt skulle anses

vara önskvärd.

3. Undervisning och examen.

De sakkunniga hava till en början tagit ställning till frågan örn undervisningens

omfattning och yttra härom i huvudsak följande.

Yttranden.

Departe
mentschefen.

Högre lautbruksundervisnings

sakkunniga.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 2 49.

Undervisning borde meddelas i samtliga de ämnen, som nu vore obligatoriska

vid agronomkurs. Dock syntes undervisningen böra inriktas mera på lantbruksekonomiska

frågor än för närvarande, och den borde över huvud taget vara

mera avpassad att giva eleverna utbildning för praktisk verksamhet inom jordbruket.

I jämförelse med förhållandet vid nuvarande agronomkurs borde antalet föreläsningar

nedbringas, under det att i stället tiden för individuell handledning

och prövningar borde utökas. Antalet på schemat upptagna övningstimmar

borde bibehållas men mera tid anslås för demonstrationer och exkursioner samt

för förberedelse till förhör och för egna studier. Genom ökad användning av

nu antytt undervisningssätt torde ett säkrare tillgodogörande av kunskapsmaterialet

vinnas. Det torde därför böra komma till användning såväl i de förberedande

som i de tillämpade ämnena.

Aven antalet på schemat upptagna övningstimmar torde höra nedbringas

något, varigenoin mera tid erhölles för demonstrationer och exkursioner samt

för förberedelse till förhör och för egna studier.

För agronomutbildningen torde tillgång till ett välskött större jordbruk i

undervisningsanstaltens omedelbara närhet vara oundgängligen nödvändigt.

Detta jordbruk borde i högre grad än hittills varit fallet med vederbörande institutsegendomar

användas såsom demonstrationsmaterial, och under den tid,

då mera instruktiva arbeten påginge, borde ofta återkommande demonstrationer

hållas av driftsledaren och vederbörande lärare, så att exempelvis vårbrukets

alla detaljer genomginges för eleverna, fördelade i mindre grupper. Eleverna

borde vara skyldiga att föra noggranna anteckningar örn gårdens drift, vilka

skulle granskas av vederbörande lärare. Eleverna borde deltaga i undersökningar

örn erhållna arbetsmängder m. m. såsom grundval för arbetsläran, och

övningarna i redskapsläran borde erhålla ökad omfattning.

Även i fråga örn husdjusskötseln borde demonstrationer och anteckningar

komma till större användning, så att eleverna bleve väl förtrogna med kontrollarbete

inom djurbesättningar och i allmänhet med de faktorer, som inverka

på husdjusskötselns ekonomi.

Exkusioner till andra välskötta egendomar borde företagas i jämförelsevis

stor utsträckning.

Såsom ovan antytts, hava de sakkunniga ansett att antalet undervisningsämnen

vid agronomkursen icke bör avsevärt ändras. Emellertid har det ansetts

vara motiverat att i vissa fall ändra undervisningsämnenas benämning. I något

fall har det även ansetts vara lämpligt att vidtaga viss justering med avseende

på det särskilda ämnets materiella omfattning. De sakkunnigas förslag till

undervisningsämnen vid agronomkurs angives här nedan. Till jämförelse har

medtagits förteckning över de olika examensämnena vid nuvarande agronomkurs.

Sakkunnigas förslag:

Matematik

Fysik och meteorologi

Kemi och lantbrukskemi

Geologi och marklära

Botanik och lantbruksbotanik

Bakteriologi

Lantbrukszoologi

Jordb rukslära

Nuvarande examensämnen:

..Praktisk matematik

f Mekanik, fysik och meteorologi

I Allmän kemi

1 Agrikul turkemi

Geologi

Allmän botanik

Lantbruksbotanik

Bakteriologi

Zoologi

Jordb rukslära

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

68

Sakkunnigas förslag:

Kulturteknik

Redskapslära

Husbyggnadslära

Husdjurens anatomi och fysiologi

Husdjurslära

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära

Mjölkhushållning

Nationalekonomi

Lantbruksekonomi

Lantbruksbokföring

Rättslära

Trädgårdsskötsel

Skogshushållning

Nuvarande exaniensämnen:

{Kulturteknik

Fältmätning ach avvägning med ritning
Redskapslära
Husbyggnadslära

med ritning

Husdjurens anatomi och fysiologi

I Husdjurslära

(Hästskötsel och hovbeslagslära

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära

Mejerilära

N ati onalekonomi

Lantbruksekonomi

Bokföring

Ekonomilagfarenhet med kommunalrätt
Trädgårdsskötsel
Skogshushållning
-

Med avseende på de olika undervisningsämnenas innehåll vid agronomkursen

hava de sakkunniga föreslagit vissa reformer.

Vid nuvarande agronomkurs med dess dubbla uppgift att utbilda såväl yrkesmän

vid det praktiska jordbruket som lantbrukslärare och konsulenter hade

undervisningen i de grundläggande ämnena måst beredas en ganska avsevärd

plats på schemat. En dylik åtgärd hade närmast motiverats av lantbrukslärares

och konsulenters behov av fördjupad utbildning i jordbruksämnenas mera

teoretiska delar. Sedan agronomkursen i fortsättningen finge till huvudsakligt

syfte att utbilda praktiska yrkesmän, kunde och borde undervisningen undergå

viss reformering i sådant hänseende, att tiden för studier i olika grundläggande

ämnen förkortades och mera tid bleve övrig för studier i de tillämpade

jordbruksämnena. Härigenom torde ifrågavarande utbildning avsevärt kunna

förbättras.

Med iakttagande av vad ovan anförts hava de sakkunniga utarbetat här nedan

återgivna summariska förslag avseende de olika undervisningsämnenas omfattning

och innehåll.

Undervisning sämnenas omfattning och innehåll.

Matematik. Huvudsakligen fördjupning av realskolans kurs i syfte att bibringa

eleverna större säkerhet och färdighet i räkning. Antalet lektioner bör

beräknas till 30.

Fysik och meteorologi. Repetition av realskolans kurs med utvidgad undervisning

särskilt i värme- och elektricitetslära samt någon undervisning i meterologi,

tillsammans 40 timmar.

Kemi och lantbrukskemi. Kursen i ämnet bör omfatta cirka 30 timmar allmän

och oorganisk kemi, 20 timmar organisk kemi och 20 timmar lantbrukskemi.

Cirka 30 timmar anslås för enklare laborationer. Härjämte böra under ett

par dagar exkursioner företagas till tekniska anläggningar av intresse för jordbruket.

Geologi och marklära. Huvudvikten bör här läggas på kvartärgeologien

och dess tillämpning i marklära, för vilka avdelningar 20 timmar kunna anses

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

erforderliga. Räknas därjämte med 10 timmar för den allmänna geologien,

skulle summan bliva 30 timmar, vartill komma 20 övningstimmar och 2 dagars

exkursioner.

Botanik och lantbruksbotanik. På grund av den ringa omfattning ämnet

botanik har i realskolan, måste i agronomkursen däri lämnas en någorlunda

fyllig framställning, särskilt i de delar, som äro grundläggande för växtodlingen.

Det behövliga timtalet synes vara ungefär följande: morfologi, anatomi

och fysiologi 25, ärftlighetslära 5, växtkunskap, särskilt avseende växter av

ekonomisk betydelse för jordbruket 20. växtpatologi 10, eller tillsammans 60

föreläsningstimmar, vartill komma 90 övnings- och demonstrationstimmar

samt ett par exkursionsdagar.

Bakteriologi. I detta ämne böra hållas omkring 15 föreläsningar.

Lantbrukszoologi. Ämnet bör i agronomkursen omfatta entomologi och

jordbrukets skadedjur i allmänhet. Antalet föreläsningar torde lämpligen

Wiva 15.

Jor dbruk slär a. För allmän jordbrukslära torde böra beräknas omkring 80

föreläsningstimmar, därav jordartslära 20 timmar, jordförbättring och bearbetning

25 timmar samt gödsellära 35 timmar, och för växtodlingsläran ungefär

samma antal, fördelade på allmän vätxodling med 30 timmar och på speciell

med 50 timmar. Av de i efterföljande tabell angivna övnings- och demonstrationstimmama

äro 20 timmar i huvudsak avsedda för genomgående av

skriftliga uppgifter. De återstående 80 timmarna böra huvudsakligen avse

demonstrationer.

Kulturteknik. I ämnet böra givas omkring 60 föreläsningar, vilka lämpligast

torde böra fördelas på följande sätt: mätningsmetoder 10 timmar, jords

torrläggning och bevattning 40 timmar samt övriga kulturtekniska arbeten 10

timmar. Av de föreslagna 100 övningstimmarna bör tillräckligt antal ägnas

åt andra övningar i ämnet än ritning.

Redskapslära. Huvudvikten synes här böra, läggas på övningarna, vilka

föreslås skola omfatta 100 timmar, varemot antalet föreläsningstimmar bör

kunna inskränkas till 50 med ungefär följande fördelning: material och

maskinelement 10 timmar, motorer 15 timmar och arbetsmaskiner 25 timmar.

Husbyggnadslära. I ämnet böra givas omkring 50 föreläsningar rörande

material- och konstruktionslära m. m. samt kostnadsberäkningar, allt avseende

lantmannabyggnader. Antalet övnings- och demonstrationstimmar föreslås

till 100. Själva ritningsarbetet bör i huvudsak inriktas på viktigare byggnadsdetaljer

ävensom på planläggning av olika utrymmens tillvaratagande

m. m.

Husdjurens anatomi och fysiologi. Tillsammans synes kursen böra omfatta

40 timmar, ungefär lika fördelade på de båda delarna av ämnet, vartill komma

30 övningstimmar.

Husdjurslära. Ämnet synes lämpligen kunna uppdelas i allmän husdjurslära

50 timmar, därav 20 timmar avelslära och 30 timmar utfodringslära, samt

speciell husdjurslära 110 timmar, därav omkring 50 timmar ägnas nötboskap,

25 timmar hästar och 35 timmar övriga husdjur. Antalet övnings- och demonstrationstimmar

bör vara ungefär 100, av vilka omkring 20 timmar användas

för genomgående av skriftliga uppgifter.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära. För detta ämne föreslås 30 föreläsningstimmar,

varav 10 timmar lämpligen synas böra användas på ämnets allmänna

del och 20 timmar på dess speciella del.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

65

Mjölkhushållning synes böra uppdelas i två avdelningar: en omfattande mjölkens

produktion och egenskaper samt mjölkhygien med omkring 30 föreläsningar

samt en omfattande mjölkens avsättning och tekniska användning med

omkring 20 föreläsningar.

Nationalekonomi. I detta ämne bör under 20 föreläsningstimmar givas en

allmän kurs, dock med framhållande av de kapitel, som äro av särskild betydelse

för jordbruket.

Lantbruk sekonomi. Åt detta läroämne böra anslås omkring 120 föreläsningstimmar,

fördelade på följande sätt: jordbrukets utveckling, storleksklasser,

jordvärden 15 timmar, byggnads- och driftkapital 15 timmar, arbetare och

arbetsmängder 20 timmar, produktionens anordning, växtföljder, ekonomiska

beräkningar 30 timmar, avsättning, handel, föreningsväsen 25 timmar, förvaltning,

arrende 15 timmar. Därtill bör räknas med 50 övningstimmar. Skriftliga

uppgifter böra förekomma i jämförelsevis stor omfattning och avslutas

med en s. k. »kulturplan».

Lantbruksbokf Öring. Vid denna undervisning, som i huvudsak meddelas i

form av övningar, genomgås kurser i allmän bokföring, egentlig lantbruksbokföring

och kontrollbokföring. I samband härmed meddelas undervisning rörande

jordbrukets vanligare affärs- och banktransaktioner m. m., varjämte övning

meddelas i utförande av enklare ekonomiska beräkningar. I ämnet torde

100 undervisningstimmar erfordras.

Rättslära. Undervisningen bör i huvudsak avse de delar av ämnet, som äro

av särskild betydelse för en jordbrukare att känna till. För ändamålet torde

60 föreläsningstimmar erfordras. Särskild vikt bör läggas vid övningar i att

uppsätta handlingar m. m., vartill böra anslås 30 timmar.

Trädgårdsskötsel. Undervisningen bör omfatta 10 föreläsnings- och 20 demonstrationstimmar.

Skogshushållning. I detta ämne böra hållas omkring 60 föreläsningar, vilka

lämpligen fördelas på egentlig skogshushållning med 30 timmar och på

skogsteknologi med 30 timmar. 4 dagars exkursioner måste anses nödvändiga.

De sakkunniga hava därefter kommit in på frågan örn undervisningsplan

för agronomkursen, och anföra därom följande.

Liksom för närvarande vore fallet torde även i fortsättningen vid agronomkursen

s. k. koncentrationsläsning böra tillämpas i stor utsträckning. Endast

ett fåtal ämnen borde sålunda samtidigt upptagas till studium. Därvid borde

givetvis tillses, att ämnen av grundläggande eller förberedande natur komme

före de tillämpade jordbruksämnena. Vid uppgörande av undervisningsplan

vore det naturligtvis även av vikt, att belastningen av eleverna under de båda

studieåren bleve så jämn som möjligt. Därvid vore att iakttaga, att arbetet

med tentamensläsning normalt ökades mot kurstidens slut, varför antalet föreläsnings-

och övningstimmar borde vara mindre under det andra studieåret än

under det första.

Nedanstående av de sakkunniga uppgjorda schematiska undervisningsplan

visar dels det ungefärliga antalet undervisningstimmar i olika ämnen och dels

huru undervisningen enligt de sakkunnigas mening kan tänkas uppdelad på

de båda studieåren.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sand. Z1Z käft. (Nr %49.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

Yttranden.

Undervisningsplan.

Antalet nndervisningstimmar i olika ämnen.

Ämne

Föreläsningar,

timmar

Övningar och demon- strationer, timmar

Exkur-

sioner,

dagar

Första

året

Andra

året

Summa

Första

året

Andra

året

Summa

Matematik.............

30

30

Fysik och meteorologi.......

40

—

40

—

—

—

—

Kemi och lantbrnkskemi.......

70

—

70

30

—

30

2

Geologi och marklära........

30

—

30

20

—

20

2

Botanik och lantbruksbotanik.....

60

—

60

90

—

90

2

Bakteriolog!............

15

—

15

—

—

—

—

Lantbrukszoologi..........

15

—

15

—

—

—

—

Jordbrukslära............

50

110

160

30

70

100

*5

Knltnrteknik............

30

30

60

40

60

100

—

Redskapslära............

—

50

50

—

100

100

—

Hnebyggnadslära..........

50

—

50

100

—

100

1

Husdjurens anatomi och fysiologi . . .

40

—

40

30

—

30

—

Husdjurslära............

50

110

160

30

70

100

—

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära . .

—

30

30

—

15

15

—

Mjölkhushållning..........

—

50

50

—

15

15

1

Nationalekonomi..........

20

—

20

—

—

—

—

Lantbrnksekonomi..........

20

100

120

—

50

2 50

—

Lantbruksbokföring.........

—

—

—

100

—

100

—

Rättslära..............

60

—

60

30

—

30

—

Trädgårdsskötsel..........

10

—

10

20

—

20

—

Skogshushållning..........

30

30

60

—

—

—

4

Summa

620

510

1130

520

380

900

17

Slutligen hade de sakkunniga beträffande tentamina och examen vid agronomkurs

föreslagit, att i huvudsak samma bestämmelser skola gälla som nu

äro föreskrivna med avseende på sådan kurs.

Sålunda borde elev för erhållande av fullständigt avgångsbetyg från kursen

genom tentamen eller på annat sätt, som kunde komma att föreskrivas, styrka

sig äga nöjaktiga insikter i samtliga vid agronomkursen förekommande undervisningsämnen.

För olika betyg syntes icke böra fordras till omfattningen

olika kurser. Enär kursen vore avsedd att giva allmän teoretisk lantbruksutbildning,

syntes anledning icke förefinnas att vidtaga särskilda anordningar

till främjande av specialisering i studierna.

Examen vid berörda kurs borde såsom nu benämnas agronomexamen.

I de inkomna yttrandena har de sakkunnigas förslag angående undervisningens

planläggning m. m. i regel icke givit anledning till erinran. I allmänhet

bar framhållits, att undervisningen bör erhålla en starkt praktisk betoning

och att rikligt utrymme bör tillmätas åt övningar och demonstrationer.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut bar uttalat som sin åsikt, att för

knappt antal övningstimmar vore upptaget för grundläggande naturvetenskapliga

ämnen.

Styrelsen för sko g silö g skolan har i överensstämmelse med vederbörande lärarråds

förslag understrukit, att skogsundervisningen vid agronomkursen 1

1 Avser även husdjurslära och lantbrnksekonomi.

2 Därtill kommer uppgörandet av kulturplan på annan tid.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

67

självfallet aldrig kunde tänkas bedriven i sådan omfattning, att den kunde

komma att medföra någon facklig kompetens i skogshushållningsfrågor. Däremot

borde densamma i första liand vara ägnad att ge de studerande den allmänbildning

eller inblick i skogshushållningen, som med hänsyn till det i större

delen av vårt land rådande intima sambandet mellan skogs- och åkerbruk måste

fordras av en driftsledare vid en större egendom. Genom denna skogliga allmänbildning

underlättades samarbetet med såväl skogliga myndigheter som

fackmän. Därjämte vore det emellertid önskligt, att driftsledaren vid större

jordbruk, som vöre förenat med mindre skogsbruk även vore i stånd att själv

handlägga enklare frågor rörande skogstekniska problem.

Med stöd av det anförda ville styrelsen föreslå, att dels den tid som av sakkunniga

föreslagits vid agronomkursen — 60 timmar — måtte fördelas sålunda,

att endast 20 timmar användes för skogsskötsel och 10 för skogsuppskattnings-

och skogsvärderingslära medan däremot skogsteknologien erhölle 30

timmar. Därjämte ansåge styrelsen, att tiden för praktiska övningar eller exkursioner

i skogshushållning ej kunde sättas lägre än 2 veckor mot av

sakkunniga föreslagna 4 dagar. Av dessa tvenne veckor borde den ena

ägnas åt skogsskötsel och skogsuppskattningsstudier medan den andra ägnades

åt studier i skogsteknologi — virkesutdrivning och enklare sågverk. Endast

genom en så ordnad undervisning kunde den skogliga utbildningen komma att

giva bästa resultat.

Uppsala läns och Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hava ansett, att ökad plats för övningar och demonstrationer vore erforderlig

och förvaltningsutskotten i Skaraborgs läns och Jämtlands läns hushållningssällskap

hava uttalat, att i undervisningsplanen för agronomkursen

de praktiska jordbruksämnena ej vore på tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har givit uttryck för den uppfattningen,

att de sakkunniga i sitt förslag till undervisningsplan tillmätt för stor plats

åt de grundläggande ämnena och för liten plats åt de tillämpade ämnena jämte

övningar och demonstrationer. De i förslaget upptagna 230 timmarna i ämnena

matematik, fysik, kemi, geologi och botanik borde kunna minskas och i

stället större antal timmar anslås åt jordbruksekonomi, jordbruksteknik och

arbetslära samt övningar uti arbetsfördelning och arbetsledning.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen har framhållit, att ökat antal övningar

vore behövligt i ämnet skogshushållning.

Vid agronomkursen bör undervisningen taga direkt sikte på att meddela den

blivande driftsledaren de fackkunskaper, som äro av värde för honom vid den

framtida yrkesutövningen. Undervisningen bör med andra ord vara i hög grad

praktiskt betonad. Det synes icke möjligt att på förhand avgöra, huruvida

de sakkunnigas förslag till undervisningsplan ur nämnda synpunkter fyller de

högsta anspråken eller om vissa jämkningar i undervisningstimmarnas antal

eller undervisningens anordnande i övrigt kunna vara motiverade beträffande

olika läroämnen. Detta torde emellertid i sinom tid närmast bliva kursledningens

sak att pröva. De sakkunniga hava ju också betecknat sitt förslag i

denna punkt såsom ungefärligt, och betraktat på detta sätt finner jag förslaget

väl lämpat att läggas till grund för den senare beräkningen av lärarbehov

m. m.

Vad särskilt beträffar skogsundervisningen vid agronomkursen finner jag

det icke osannolikt, att en rätt avsevärd ökning i den föreslagna tiden för övningar

och exkursioner kan komma att befinnas ändamålsenlig. En even
-

Departe
mentschefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr Zh9.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

tueli sådan ändring torde emellertid utan större svårighet kunna vidtagas inom

den föreslagna undervisningsplanens ram.

Mot de sakkunnigas förslag till bestämmelser rörande examen från agronomkurs

har jag ingen anmärkning att göra, liksom ej heller däremot, att

ifrågavarande examen även i fortsättningen benämnes agronomexamen.

c) Lantbrukshögskolan.

1. Inträdes fordringar.

I fråga örn behovet av teoretiska förkunskaper för deltagande i undervisningen

vid lantbrukshögskolan hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Undervisningen vid lantbrukshögskolan hade förutsatts skola bedrivas under

fullt högskolemässiga former. För att de studerande på ett tillfredsställande

sätt skulle kunna tillgodogöra sig denna undervisning, vore det erforderligt,

att de vid inträdet i kursen stöde på en jämförelsevis hög kunskapsnivå. De

sakkunniga ansåge, att fordringarna på teoretiska förkunskaper hos de studerande

realiter borde sättas lika höga för inträde vid en lantbrukshögskola som

för inträde vid annan verklig högskola i vårt land, d. v. s. i stort sett motsvarande

avlagd studentexamen. Vissa av de i studentexamen förekommande ämnena

vore emellertid av särskild betydelse såsom grundval för de fortsatta

lantbruksstudierna. Sådana ämnen vore modersmålet, tyska, engelska, geografi,

matematik, biologi, fysik och kemi. Enär avlagd studentexamen icke i

och för sig garanterade studentkunskaper i nyssnämnda ämnen, borde för inträdessökande,

som avlagt sådan examen, särskilt krav i dylikt avseende uppställas.

Enligt de sakkunnigas mening vore det emellertid icke lämpligt att under

alla förhållanden upprätthålla krav på avlagd studentexamen för rätt att såsom

ordinarie studerande åtnjuta undervisning och avlägga examen vid högskolan.

De nuvarande förhållandena med avseende på agronomutbildningen

gåve nämligen vid handen, att i många fall elever, som icke haft det formella

intyg om kunskaper, vilket ett studentbetyg meddelade, med fördel kunnat

tillgodogöra sig undervisningen vid agronomkursen och sedermera på ett förtjänstfullt

sätt varit verksamma såsom lantbrukslärare och konsulenter. Visserligen

vore det sant, att undervisningen på agronomstadiet icke stöde på fullt

högskolemässig nivå och att sålunda för tillgodogörande av den undervisning,

varom nu vore fråga, större teoretiska förkunskaper vore erforderliga, men de

sakkunniga vore likväl övertygade därom, att i vissa fall begåvade studerande

även utan avlagd studentexamen skulle på ett fullt nöjaktigt sätt kunna tillgodogöra

sig undervisningen.

I detta sammanhang förtjänade påpekas, att det på grund av lantbruksvetenskapernas

speciella natur i högre grad torde gälla örn dem än om de

flesta andra vetenskaper, att framgången i studierna i väsentlig grad vore betingad

därav, att den studerande ägde god allmän mognad och omfattande praktisk

erfarenhet på området för studierna i fråga. Dylika meriter kunde därför

enligt de sakkunnigas förmenande mången gång tänkas uppväga den brist i

fråga örn allmänbildning, som avsaknaden av fullständiga studentkunskaper

finge anses innebära. Enär det vidare av olika skäl syntes vara önskvärt, att

rekryteringen av elevkåren vid en lantbrukshögskola i icke ringa utsträckning

skedde från lantmannahem, och särskilda svårigheter på grund av avståndet

till olika undervisningsanstalter ofta förefunnes för den vid dessa hem upp
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr %k9.

69

växande ungdomen att bedriva studier för avläggande av studentexamen, medan

å andra sidan i vissa fall reella förutsättningar för idkande av högre lantbruksstudier

kanske i rikt mått vore för handen, ansåge de sakkunniga sig

böra förorda en mera fri prövning av de inträdessökandes förkunskaper än ett

fasthållande vid krav på avlagd studentexamen medgåve. Dock borde kraven

på teoretiska förkunskaper under alla förhållanden ställas så höga, att undervisningens

högskolemässiga karaktär icke äventyrades. Sålunda syntes minst

böra fordras, att den studerande styrkt sig äga studentkunskaper i de ämnen,

som ovan angivits vara särskilt viktiga för bedrivande av högre lantbruksstudier.

Följande allmänna bestämmelser rörande fordringar på teoretiska förkunskaper

för inträde såsom ordinarie studerande vid lantbrukshögskolan torde

sålunda böra uppställas: avlagd studentexamen med minst betyget godkänd, erhållet

i examen eller vid komplettering till denna, i modersmålet, tyska, engelska,

geografi, matematik, biologi, fysik och kemi, därav sistnämnda ämne å

reallinjen och övriga ämnen å latinlinjen B;1 dock att även den, som icke avlagt

studentexamen, må kunna vinna inträde såsom studerande, därest han i

viss föreskriven ordning styrker sig äga nödiga förutsättningar att bedriva

studier vid högskolan.

Därest de för inträde vid högskolan erforderliga teoretiska förkunskaperna

icke kunna vitsordas genom avlagd studentexamen, synas särskilda bestämmelser

böra gälla beträffande kunskapsprövningen. De sakkunniga antyda i

sådant hänseende följande fyra alternativa sätt, som enligt de sakkunnigas

uppfattning var för sig innebära nödig kontroll över att kunskaperna motsvara

de uppställda fordringarna.

Alt. I. Fyllnadsprövning enligt i huvudsak samma bestämmelser, som gälla

för studentexamen.

Då enligt gällande bestämmelser fyllnadsprövning får avläggas endast av

den, som förut avlagt godkänd studentexamen, erfordras för ändamålet vissa

undantagsbestämmelser. Lämpligen torde endast sådana aspiranter, som av

anstalt för högre lantbruksundervisning förklarats härför lämpliga, böra äga

rätt att undergå dylik prövning. Anmälan till prövning torde böra göras hos

skolöverstyrelsen, som bör anvisa läroanstalt, där prövningen skall äga rum.

I övrigt torde prövningen böra anordnas som annan fyllnadsprövning.

Alt. II. Prövning vid allmänna läroverken i samband med studentexamen.

Om föreskrift utfärdas i sådan riktning, att såväl den skriftliga som den

muntliga prövningen skall anordnas i samband med och under samma kontroll

som prövningen av privatister i studentexamen, torde större garanti erhållas

för att de inhämtade kunskaperna verkligen motsvara fordringarna i respektive

examina. Angående rätt att deltaga, anmälan och hänvisning se föregående

alternativ.

Alt. III. Delad studentexamen.

Enligt gällande bestämmelser skall den muntliga prövningen i studentexamen

för lärjunge, som åtnjutit enskild undervisning, vara antingen odelad, då

examinanden under samma termin undergår alla erforderliga prov, eller delad,

då prövningen verkställes under två på varandra följande terminer. I sistnämnda

fall skall den första examensavdelningen omfatta de ämnen, i vilka

de skriftliga proven avlagts, samt dessutom efter examinandens eget val så

många ämnen, att sammanlagda antalet ämnen i första avdelningen uppgår till

minst fem och högst sex.

1 Här och i det följande avses nied latinlinjen B den studiekurs å latingymnasinm, som icke omfattar

undervisning i grekiska.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-k9.

Examinand, som deltagit i den första examensavdelningen, erhåller protokollsutdrag

angående vitsorden i de ämnen, i vilka han blivit prövad.

_ I varje fall synes formellt hinder icke föreligga, att nu ifrågavarande prövning

sker i form av delad studentexamen. Emellertid torde i sådant fall prövningen

i kemi (reallinjens kurs) få anordnas på särskilt sätt.

Alt. IV. Inträdesprövning vid vederbörande anstalt för högre lantbruksunder

visning.

Här ifrågasatta prövningar torde lämpligast kunna anordnas såsom inträdesprövningar

vid vederbörande läroanstalter. I de ämnen (modersmålet,

tyska, engelska, geografi och eventuellt matematik), som ej hava särskilda

representanter bland anstaltens lärare, torde efter samråd med skolöverstyrelsen

kunna förordnas såsom examinatorer lärare vid närbeläget allmänt läroverk.

Beträffande sistnämnda alternativ påpeka de sakkunniga, att enligt nyligen

utfärdade bestämmelser inträdesprövning i vissa fall skall äga rum vid sjökrigsskolan.

I detta sammanhang hava de sakkunniga jämväl framhållit, att det enligt

deras mening vore önskvärt, att särskilda anordningar vidtoges i syfte att

underlätta inträde och studier vid högskolan för sådana studerande, som förut

avlagt agronomexamen.

Dock finge därvid kraven på förkunskaper icke ställas så låga, att detta

menligt inverkade på undervisningsnivån vid lantbrukshögskolan. Det kunde

sålunda icke anses lämpligt, att avlagd agronomexamen i och för sig skulle

berättiga till inträde vid högskolan. I stället torde man böra utgå ifrån,

att endast mera dugliga och begåvade agronomer, som på visst sätt kompletterat

sin agronomutbildning, skulle tillerkännas sådan rätt. Den erforderliga

kompletteringen skulle, så vitt anginge naturvetenskapliga ämnen, möjligen

kunna ske jämsides med studierna för agronomexamen. I sådant syfte borde

vid undervisningsanstalten, i den mån lämpliga lärarkrafter stöde till förfogande,

beredas tillfälle för elev att bedriva för inträde vid högskolan nödvändiga

ytterligare studier i ett eller — örn eleven medhunne — flera av

ämnena kemi, fysik och biologi.

I ämnena modersmålet, tyska, engelska och matematik borde elev, varom nu

vore fråga, skaffa sig kunskaper, motsvarande fordringarna för minst betyget

godkänd i studentexamen å latinlinjen B. Möjligen kunde undervisning

i dessa ämnen för här avsedda studerande anordnas på liknande sätt som ovan

antytts beträffande de naturvetenskapliga ämnena.

För anordnande av ifrågavarande undervisning i allmänbildande ämnen för

agronomer hava de sakkunniga räknat med en årlig kostnad för staten av

5,000 kronor.

Med avseende på praktiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskola

hava de sakkunniga föreslagit i stort sett samma bestämmelser som förut anförts

beträffande agronomkurs.

För blivande lantbrukslärare och konsulenter vore en god jordbrukspraktik

nödvändig. Men även för olika slags tjänstemän inom lantbruksförvaltningen

vore det viktigt, att utbildningen grundade sig på tillräcklig praktisk erfarenhet.

För att den mera vetenskapligt fördjupade undervisningen skulle kunna

i önskvärd utsträckning inriktas på aktuella frågor och problem rörande jordbruket,

vore det också erforderligt, att de studerande besutte en icke ringa

erfarenhet från praktiskt jordbruk. De sakkunniga ansåge sålunda, att för

inträde vid lantbrukshögskolan borde fordras minst två års väl vitsordad jord
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2kd.

71

brukspraktik. Enär undervisningen vid högskolan kunde avse utbildning för

många olika ändamål, vore det emellertid tänkbart, att i särskilda fall visst

avsteg från nu uppställda krav på praktisk förbildning kunde vara motiverat

och att möjlighet härför borde beredas.

Med avseende på värdesättandet av kurs vid lantbruksskola ävensom kontrollen

över den praktiska förbildningen borde gälla vad förut anförts i fråga

om agronomkursen.

De sakkunnigas förslag till krav på teoretiska förkunskaper för inträde vid

lantbrukshögskolan har i allmänhet av de hörda myndigheterna och organisationerna

befunnits väl avvägt. I åtskilliga yttranden framhålles emellertid

behovet av statliga åtgärder i syfte att underlätta för icke-studenter att inhämta

erforderliga förkunskaper.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att den icke ansåge avlagd mogenhetsexamen

såsom ett oeftergivligt villkor för vinnande av inträde vid lantbrukshögskolan.

Erfarenheten från den nuvarande utbildningen på området gåve

nämligen icke vid handen att vare sig en utbildning, baserad på de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

och i samband därmed eller på annat sätt förvärvade

erforderliga förkunskaper i allmänna ämnen, eller en sådan, grundad

på mogenhetsexamen, visat sig hava några avgjorda företräden för verksamhet

inom jordbruket. Lantbruksstyrelsen kunde dock icke underlåta att framhålla,

att den allmänbildning, som en mogenhetsexamen medförde, visat sig

vara av icke ringa betydelse för vissa tjänster, där högre utbildning krävdes.

De sakkunniga hade också enligt vad lantbruksstyrelsen kunde finna till

fullo beaktat betydelsen därav, att vägen till lantbrukshögskolan stöde öppen

för sådana elever vid lantbruksinstitut, som visat sig hava läggning för vetenskaplig

utbildning. Formerna för sådan övergång till högskolan hade dock

icke utarbetats fullt så noggrant som förslagen i övrigt. Lantbruksstyrelsen

ville i detta sammanhang framhålla, vad inspektören för lantmannaskolorna

anfört i detta avseende. I likhet med inspektören funne lantbruksstyrelsen

det önskvärt, att statliga åtgärder vidtoges i syfte att bereda dem, som genomgått

lantbruksinstitut och önskade fortsätta sin utbildning, möjlighet att

utan allt för betungande kostnader förvärva de kunskaper i allmänbildande

ämnen, som ansåges erforderliga för vinnande av inträde vid högskolan. De

utgifter, det allmänna härigenom skulle tillskyndas, torde vara av ringa betydelse

i jämförelse med de fördelar, de komme att medföra. Lantbruksstyrelsen

ansåge sig dock böra betona kravet därpå, att underlättandet av institutselevernas

övergång till högskolan icke finge ske genom minskning i kravet

på kunskaper hos inträdessökandena.

Inspektören för lantmannaskolorna har påpekat, att eleverna vid våra lantbruksinstitut

under senast e årtiondena till stor del rekryterats från förutvarande

elever vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Det torde ej kunna

bestridas, att detta varit förenat med betydande fördelar. Flertalet av dem,

som på detta sätt gått från lantmannaskola genom folkhögskolas övre avdelning

till instituten, torde med hänsyn till studiebegåvning stått över medelmåttan.

Men vad som varit ännu mera betydelsefullt, vore att dessa elever i

regel varit besjälade av ett varmt intresse för jordbruket och haft en ingående,

på mångåriga iakttagelser från barndomen grundad kännedom örn det medelstora

och mindre jordbrukets förhållanden. De hade därför också, när de senare

kommit ut som lärare eller konsulenter, haft de bästa tänkbara möjligheter

att känna de förhållanden, vilka de i sin undervisning berört, och de

brister, som i främsta hand behövde bättras.

Med det ovan anförda hade inspektören icke velat i någon mån förringa be
-

Yttranden.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

tydelsen av tillräckliga teoretiska förkunskaper som grundval för högre lantbruksundervisning.

Vad lian däremot velat framhålla vore vikten av att fortfarande,

så långt möjligt, uppehålla här berörda förbindelse mellan den lägre

och den högre lantbruksundervisningen. Det skulle nämligen bliva till mycket

stor skada för vårt lands jordbruk, örn villkoren för tillträdet till den högre

lantbruksundervisningen gjordes så pass stränga, att de verkade allt för mycket

avskräckande på intresserade och begåvade elever i de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

och därigenom i regel hindrade dessa att fortsätta

sina studier för att sedermera bliva verksamma som lärare eller konsulenter.

De av de sakkunniga föreslagna inträdesfordringarna innebure att för inträde

i lantbrukshögskolan normalt skulle krävas avlagd studentexamen. De

sakkunniga hade visserligen ansett sig böra »förorda en mera fri prövning av

de inträdessökandes förkunskaper än ett fasthållande vid krav på avlagd studentexamen

medgiver» och för den skull angivit vissa alternativ för denna

kunskapsprövning. Såge man på dessa alternativ, funne man emellertid, att de

tre första av dessa närmast innebure, att vederbörande skulle undergå prövning

för studentexamen som privatister i åtta olika ämnen — en utväg som

nog för flertalet tedde sig föga lockande. I vad mån det fjärde alternativet;

inträdesprövning vid vederbörande anstalt för högre lantbruksundervisning

kunde komma till användning torde i väsentlig mån bero på, huruvida några

åtgärder vidtoges för att underlätta övergången från den lägre till den högre

lantbruksundervisningen.

Det syntes erforderligt, att genom statens försorg eller under dess medverkan

anordnades särskilda kurser för sådana elever i de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,

som önskade komma i åtnjutande av högre lantbruksundervisning

och som ansåges hava goda förutsättningar för att tillägna sig

densamma och sedan bliva till gagn för jordbruket.

Med hänsyn till olika omständigheter syntes det vara lämpligast att för

ändamålet anordna särskilda kurser vid redan befintlig läroanstalt. Närmast

till hands torde det ligga att tänka sig dessa som en utbyggnad av övre avdelning

vid någon större folkhögskola. Vid en sådan funnes, eventuellt efter

någon komplettering, för undervisningen kvalificerade och lämpliga lärare.

Då elevfrekvensen i dessa kurser ej torde kunna påräknas bliva särskilt stor,

vore det sannolikt tillräckligt med kurser vid en skola; möjligen skulle det

dock med hänsyn till de stora avstånden i vårt land vara lämpligt, att kurser

inrättades vid två skolor, därav en i södra och en i mellersta Sverige.

Förutsättningen för att nu angivna kurser skulle kunna komma till stånd

och utan allt för stora kostnader bliva tillgängliga för eleverna vore givetvis,

att de understöddes med statsmedel. Detta statsunderstöd borde tillmätas så

pass rikligt, att inga nämnvärda kursavgifter behövde upptagas. Till behövande

elever borde också — liksom i folkhög- och lantmannaskolorna — kunna

beviljas statsunderstöd.

Genom anordnandet av dylika statsunderstödda utbildningskurser torde den

möjlighet för elever i de lägre lantbruksundervisningsanstalterna att fortsätta

sina studier och vinna inträde vid lantbrukshögskolan, som ur olika synpunkter

vore synnerligen önskvärd, kunna erbjudas. Likaledes skulle härigenom

behovet av lärare och konsulenter med grundlig kännedom örn det medelstora

och mindre jordbrukets förhållanden bliva bättre tillgodosett.

Filosofiska fakulteten i Uppsala, i vars yttrande större akademiska konsistoriet

i Uppsala i huvudsak instämt, har förklarat, att den, som härvid liksom

de sakkunniga endast kunnat taga hänsyn till de nuvarande fordringarna

för studentexamen, ingenting haft att erinra mot de sakkunnigas förslag till

krav på teoretiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan. Fakulteten

ansåge att avsteget från kravet på avlagd studentexamen för inträde vid

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

73

lantbrukshögskolan, ehuru undervisningen därstädes skulle äga en fullt högskolemässig

karaktär, vore motiverat genom önskvärdheten av att elevkårens

rekrytering i icke ringa utsträckning skedde från lantmannahem, vilkas ungdom

ofta på grund av avstånden till läroverken hade stor svårighet att bedriva

studier för studentexamen men det oaktat stundom kunde förutsättas

att även utan studentexamen visa sig äga stora reella förutsättningar för idkande

av högre lantbruksstudier. Det borde även betonas, att de föreslagna

inträdesfordringarna så till vida innebure en skärpning av de krav, som gällde

för inträde vid universiteten, att minst betyget godkänd fordrades i vissa i

förslaget angivna ämnen.

Beträffande det sätt, varpå inträdessökande som ej avlagt studentexamen

borde styrka erforderliga studentkunskaper i de ifrågavarande ämnena, syntes

detta enligt fakultetens mening böra ske i samma ordning som den vanliga

studentexamen under kontroll av censorer samt omfatta både skriftlig och

muntlig prövning. Fakulteten hade i överensstämmelse härmed intet att erinra

mot de av de sakkunniga föreslagna alternativ II och III och ej heller mot

alternativ IV, om den i detta föreslagna prövningen anordnades som en vanlig

studentexamen under kontroll av censorer. Däremot syntes fyllnadsprövning

enligt alternativ I, ett tillvägagångssätt, som hittills ansetts användbart

endast under förutsättning av redan godkänd studentexamen, icke erbjuda tillräcklig

säkerhet för den allmänna kunskapsnivåns upprätthållande.

Universitetskanslern har anslutit sig till de sakkunnigas, av filosofiska fakulteten

i Uppsala biträdda förslag.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har såsom sin

mening uttalat, att farhågan, att man genom fordran på studentexamen eller

denna motsvarande kunskaper skulle stöta ifrån sig ur jordbrukarhem utgångna

ynglingar, syntes mycket överdriven. Ej heller syntes befogat att föreställa

sig, att uppväxten i ett jordbrukarhems miljö vore en nödvändig förutsättning

för framgång som lantbrukslärare, eller jordbrukskonsulent. Vid framförandet

av en sådan åsikt syntes man allt för mycket underskatta betydelsen

av den individuella fallenheten och hågen för uppgiften, vilka förvisso icke

med nödvändighet vore bundna vid uppväxtmiljön. Vad man borde fordra vore,

att, när naturliga förutsättningar funnes för undervisningskallet och dessa

stärkts genom uppväxten i ett jordbrukarhem, skolorganisationen icke skulle

bereda särskilda svårigheter för en så utrustad yngling att komma fram till en

verksamhet, där han kunde tänkas bliva en särskilt värdefull kraft. Förvaltningsutskottet

kunde icke finna, att den föreslagna organisationen lade sådana

stötestenar i vägen, men ville kraftigt framhålla, att till deras tjänst, som senare

kommit till insikt örn sitt levnadsmål, övergång från agronomkursen till

högskolan borde på allt sätt underlättas. Förvaltningsutskottet ville även gå

längre. Ehuru det teoretiska kunskapsförråd, som måste bibringas den blivande

konsulenter och läraren, vore större än vad den blivande driftsledaren

behövde utrustas med, vore praktisk förfarenhet och ingående erfarenhet i yrket

lika oumbärlig för den ene som för den andre. Dessa praktiska förutsättningar

för yrket torde ej sällan anträffas hos den, som genomgått de lägre lantbruksskolorna.

För begåvade ynglingar från dessa skolor borde därför liksom

för inträde vid institut även underlättas förvärvet av de teoretiska kunskaper,

som vore oundgängliga för tillgodogörandet av undervisningen vid högskolan

och inträde i densamma.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framfört

enahanda synpunkter.

Förvaltningsutskotten i Skaraborgs län, Gävleborgs län samt Norrbottens

läns hushållningssällskap hade ävenledes uttalat sig för anordnandet av särskilda

teoretiska förbildningskurser för icke-studenter.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majlis proposition nr 249.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har hävdat, att fordringarna på teoretiska

förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskola i princip borde vara densamma

som vid övriga högskolor, nämligen avlagd studentexamen.

Emellertid gåve erfarenheten från den hittillsvarande agronomutbildningen

vid handen, att många agronomer utan att hava avlagt studentexamen utfört

ett högt skattat forskningsarbete på jordbruksområdet liksom ock på ett förtjänstfullt

sätt fullgjort undervisande eller rådgivande verksamhet. Likaså

vore det antagligt, att några av dem, som genomgått den nya, praktiska agronomkursen,

kunde önska avlägga examen för erhållande av anställning som

lantbrukslärare eller konsulenter. För dessa kategorier borde det beredas möjlighet

att vinna inträde vid lantbrukshögskolan, då det måste anses som synnerligen

önskvärt, att från jordbrukshem utgångna unga män, som ej varit i tillfälle

att åtnjuta elementarskoleundervisning till studentexamen utan under

uppväxtåren deltagit i jordbruksarbete, bereddes möjlighet att åtnjuta högre

lantbruksundervisning.

Sådana unga män genomginge i regel först folkhögskola och lantmannaskola,

och därunder väcktes deras håg för vidare utbildning och de grepes av lusten

att ägna sig åt uppgiften att fostra och handleda jordbruksnäringens utövare.

För sådana elever, som önskade vinna inträde vid lantbruksinstituten, anordnades

nu vid vissa folkhögskolor särskilda utbildningskurser uti allmänbildande

ämnen motsvarande fordringarna för inträde vid instituten. Dessa kurser vore

väl besökta och synnerligen högt skattade för den grundliga undervisning, som

under jämförelsevis kort tid där meddelades. Eleverna vore ock vid denna tid

väl mottagliga för och intresserade av ytterligare undervisning samt även genom

vistelsen vid folkhög- och lantmannaskolor vana vid bokliga studier.

Sällskapet ansåge, att dessa kurser borde kunna utvidgas till att förbereda

till inträde vid lantbrukshögskolan och alltså avslutas med en kvalificerad studentexamen

samt även meddelas vid flera skolor än de nuvarande två, Vilan och

Önnestad, samt åtnjuta statsunderstöd. Därigenom skulle beredas möjlighet för

begåvade unga män från jordbrukarhem att vid lantbrukshögskolan avlägga

agronomie ämbetsexamen och därefter vinna anställning som lantbrukslärare

eller konsulenter.

Det kunde emellertid tänkas, att en och annan ung man, som efter realskoleexamen

genomgått agronomkursen, skulle vilja fortsätta studierna vid lantbrukshögskola.

Även för sådan borde givetvis nyss nämnda förberedande kurser

stå öppna, liksom han ock kunde på annat sätt skaffa sig allmänutbildning

motsvarande studentexamen.

Sveriges lantbrukslärare!Urband har på denna punkt framfört synpunkter,

som i huvudsak överensstämma med tankegången i Sveriges allmänna lantbrukssällskaps

här ovan refererade uttalande.

Endast i ett av de avgivna yttrandena, nämligen det från större akademiska

konsistoriet i Lund, föreslås skärpning i de sakkunnigas förslag i förevarande

avseende. Konsistoriet anser det vara viktigt, att avlagd studentexamen blir

obligatoriskt inträdesvillkor och att sålunda inga undantag därifrån göras.

Genom de av de sakkunniga föreslagna undantagen bleve elevernas kunskapsnivå

i hög grad ojämn, ett förhållande som kunde tänkas i hög grad inverka

menligt på undervisningen och lätt medförde, att denna på bekostnad av

den vetenskapliga kvaliteten sänktes till den nivå, på vilken de minst kunniga

studerandena stöde. Konsistoriet funne sig därför böra föreslå, att såsom villkor

för inträde vid lantbrukshögskolan uppställdes att hava avlagt studentexamen

med betyget minst godkänd i ämnena modersmålet, tyska, engelska, geografi,

matematik, biologi, fysik och kemi.

I åtskilliga yttranden hava å andra sidan framkommit förslag om viss minskning

i de av de sakkunniga uppställda kraven på teoretiska förkunskaper.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

75

Lantbruksakademien har ansett det vara önskvärt, att i syfte att underlätta

inträde vid högskolan för personer, som icke avlagt studentexamen, kunskapsfordringarna

i engelska språket beträffande dessa begränsades till att den studerande

borde kunna läsa engelsk facklitteratur.

Lärarrådet vid Ultuna, i vars yttrande på denna punkt styrelsen för Ultuna

lantbruksinstitut instämt, har uttalat, att de av de sakkunniga angivna teoretiska

inträdesfordringarna behövde modifieras med hänsyn till de förändringar

beträffande studentexamen, som bleve en följd av den nya läroverksorganisationen.

Då samtliga de i betänkandet angivna ämnena efter den nya ordningens

genomförande knappast kunde komma att förenas i en studentexamen, torde

få anses lämpligt att något inskränka antalet obligatoriska betygsämnen.

I sådant hänseende funne lärarrådet, att ämnet geografi borde kunna utgå, då

de delar av geografien, som vore behövliga för högskoleundervisningen kunde

meddelas i samband med vissa läroämnen, särskilt national- och lantbruksekonomien.

Det torde ej heller vara alldeles nödvändigt att upprätthålla kravet på studentbetyg

i både tyska och engelska. Med hänsyn till bibringande av nödvändiga

insikter i grammatik, syntes det lämpligt, att studentbetyg uppställdes såsom

fordran beträffande det ena av dessa språk, under det att beträffande det

andra språket det kunde anses tillräckligt att studerande ägde sådana insikter,

som erfordrades för studiet av facklitteraturen.

För sökande, som icke avlagt studentexamen, eventuellt med komplettering,

borde anordnas inträdesprövning vid högskolan med adjungerande av lämpliga

lärarkrafter från allmänt läroverk.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit

sådan minskning i kraven på teoretiska förkunskaper, att för inträde vid

lantbrukshögskolan endast skulle fordras kunskaper motsvarande godkända studentbetyg

å latinlinjen i modersmålet, geografi och matematik samt ett av språken

tyska eller engelska jämte förmåga att obehindrat kunna läsa båda språkens

litteratur, samt att betyget med beröm godkänd från lantmannaskola, litt. A,

i ämnena biologi, fysik och kemi godkännas för inträde vid lantbrukshögskola.

Svenska lantbrukstjänstemannafGreningen har beträffande personer, som inom

fyra år efter avlagd examen vid agronomkurs söker inträde vid lantbrukshögskolan,

föreslagit, att de må vara berättigade vinna sådant inträde, därest de

genomgått agronomkursen med minst betyget med beröm godkänd i ämnena

kemi och lantbrukskemi, botanik och lantbruksbotanik, jordbrukslära, husdjurslära

och lantbruksekonomi, samt styrkt sig äga kunskaper motsvarande minst

betyget godkänd i studentexamen å latinlinjen B i ämnena modersmålet, tyska,

engelska och matematik.

De sakkunniga ifrågasatte, att den, vilken genomgått lantbruksinstitut, skulle

behöva komplettera sina kunskaper i kemi, fysik och biologi. Utginge man

ifrån att för inträde fordrades minst betyget med beröm godkänd i bl. a. förstnämnda

samt i huvudsakligaste del även av det sistnämnda av dessa ämnen från

institutskurs, kunde föreningen icke dela den uppfattningen, att komplettering

i dessa ämnen kunde vara erforderlig. Ty säkerligen komme de, vilka avlagt

examen vid lantbruksinstitut, att i allmänhet hava bättre kunskaper i dessa ämnen,

än vad studenter som regel komme att hava, för såvitt undervisningen vid

det blivande lantbruksinstitutet hölles på ungefärligen samma plan som vad

nu vore fallet vid de båda instituten, och torde detta icke minst bero därpå, att

de slutliga kunskaperna förvärvats vid en mognare ålder.

Beträffande krav på praktiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan

ansluta sig flertalet yttranden till de sakkunnigas förslag. I åtskilliga

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

yttranden har dock samtidigt betonats vikten av att den praktiska jordbruksutbildningen

blir på lämpligt sätt kontrollerad.

Lantbruksstyrelsen har förklarat, att det hade varit synnerligen fördelaktigt

örn det kunnat föreskrivas, att kurs vid lantbruksskola skulle obligatoriskt ingå

i den jordbrukspraktik, som måste föregå inträde vid lantbrukshögskolan. Med

hänsyn kanske framför allt därtill, att lantbruksskolans uppgift att skapa arbetsledare

för det större jordbruket syntes taga de nuvarande lantbruksskolorna

så gott som ‘helt i. anspråk, ansåge styrelsen sig dock icke lämpligen kunna

framställa något direkt krav i detta hänseende.

Inspektören för lantmannaskolorna har påpekat betydelsen av att blivande

lantbrukslärare och jordbrukskonsulenter äga praktik även från mindre och

medelstora jordbruk.

Lantbruksakademien har anfört, att två års praktiskt deltagande i jordbruksarbete

borde räknas såsom det minsta som borde fordras för inträde vid högskolan.

Lärarrådet vid Ultuna har med instämmande av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

uttalat, att fordran på två års praktik såsom normalt inträdesvillkor

vore lämplig, men att lärarkollegiet borde äga rätt att härifrån bevilja undantag,

då sådant med hänsyn till ändamålet med högskolestudierna kunde anses

motiverat._ Genomgående av lantbrukshögskola borde ej uppställas såsom

obligatoriskt inträdesvillkor, ehuru särskilt för blivande lantbruks- och lantmannaskolelärare

sådan kurs visserligen kunde anses synnerligen önskvärd.

Stockholms läns och stads samt Uppsala läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott

häxa ansett, att för inträde i regel borde fordras genomgången ettårig

kurs vid lantbrukshögskola, och Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har uttalat som sin mening, att minst två års praktik borde

vara kontrollerad.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har framhållit, att i samband med inrättande

av en.lantbrukshögskola det jämväl borde sörjas för att lämpliga egendomar

stöde till förfogande, där de, som ämnade söka inträde vid högskolan,

kunde inhämta fullvärdig praktik. Ifrågavarande elevgårdar borde stå under

högskolans kontroll.

I några fall har en skärpning av kraven på praktiska förkunskaper ansetts

motiverad.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett

minst tre ars väl vitsordad praktik vara erforderlig, och svenska lantbrukstjänstemannaföreningen

har uttalat samma uppfattning.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit, att

stränga fordringar på kvalificerad praktisk utbildning måste ställas beträffande

lärare och konsulenter. Emellertid kunde stadganden i sådant avseende uppställas

som kompetensvillkor för erhållande av vissa tjänster och behövde ej vara

normerande för inträde vid högskolan. Kopparbergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har anfört liknande synpunkter men samtidigt framhållit,

att då det endast torde vara till gagn om de för den senare verksamheten erforderliga

praktiska insikterna vunnits före inträdet i högskolan, fordringarna för

sadant inträde borde ställas sa, att garantier erhölles för verkligt fullgod

praktik.

Å andra sidan har jämväl i något fall uttalande gjorts till förmån för kortare

praktisk förutbildning.

Tekniska hög skolans lärarkollegium, till vars yttrande högskolans styrelse anslutit

sig, har ifrågasatt lämpligheten av att föreskriva en så pass lång praktik

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

77

som två år såsom villkor för inträde. Det hade för tekniska högskolans vidkommande

visat sig, att för stora fordringar på praktik före inträdet ledde till

mindre gynnsamma studieresultat. Utan att tillmäta tekniska högskolans erfarenhet

i detta hänseende alltför stor betydelse för en annan högskola tilltrodde

sig dock lärarkollegiet därför böra sätta i fråga, huruvida ej någon minskning

i denna praktiktid skulle kunna godtagas, t. ex. den praktik, som erhölles mellan

avlagd studentexamen ena året och den 1 november nästföljande år. Härigenom

skulle ett utbildningsår kunna inbesparas.

I särskilt uttalande till styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har professor

I. Högbom framfört liknande synpunkter som tekniska högskolans lärarkollegium.

För att undervisningen vid lantbrukshögskolan skall kunna såsom förutsatts

bedrivas under fullt högskolemässiga former, torde det vara erforderligt, att

fordringarna på teoretiska förkunskaper hos de studerande ställas jämförelsevis

höga. De sakkunniga hava i sådant hänseende föreslagit följande krav: avlagd

studentexamen med minst betyget godkänd, erhållet i examen eller vid komplettering

till denna, i modersmålet, tyska, engelska, geografi, matematik, biologi,

fysik och kemi, därav sistnämnda ämne å reallinjen och övriga ämnen å latinlinjen;

dock att även den, som icke avlagt studentexamen, må kunna vinna inträde

såsom studerande, därest han i viss föreskriven ordning styrker sig äga

nödiga förutsättningar att bedriva studier vid högskolan. För sistnämnda kategori

av studerande skulle enligt de sakkunnigas förslag minst fordras, att

den studerande styrkt sig äga studentkunskaper i de ämnen, vari skulle fordras

minst betyget godkänd av studenter.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att den högskolemässiga lantbruksundervisningen

bör bygga på i stort sett studentkunskaper hos de studerande i

de ämnen, som äro särskilt viktiga såsom grundval för högre lantbruksstudier.

Emellertid förtjänar i detta sammanhang uppmärksammas, att genom statsmakternas

år 1927 fattade beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet

m. m. (Riksd. skriv, nr 262) undervisningsplanen särskilt i gymnasiets två

sista årskurser i viss mån ändrats, syftande till något större specialisering i studentexamen.

I nämnda årskurser skall sålunda enligt nu gällande läroverksstadga

(sv. förf.saml. 412/1928) undervisningen koncentreras på fem fasta

ämnen -— däribland kristendomskunskap och historia med samhällslära samt

för latingymnasiet och latinlyceet jämväl latin -— och tre tillvalda ämnen. Härtill

kan lärjunge under vissa förutsättningar erhålla tillstånd att deltaga i undervisningen

i ytterligare ett ämne (tilläggsämne). I själva studentexamen

torde därför framdeles av de utav de sakkunniga särskilt anförda åtta läroämnena

normalt förekomma å latingymnasict och latinlyceet högst fem samt å realgymnasiet

och reallyceet högst sex ämnen. Det nyspråkliga lyceet ägnar sig

uppenbarligen mindre väl såsom förberedelsekurs för högre lantbruksstudier

och torde i detta sammanhang kunna frånses.

På grund av de sålunda förändrade förhållandena och då det icke torde vara

ändamålsenligt, att inträdesfordringarna vid lantbrukshögskolan ställas så,

att de normalt föranleda kompletteringsexamina vid läroverken, synes det erforderligt,

att antalet ämnen, i vilka skulle krävas minst betyget godkänd i

Departe
mentschefen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

studentexamen, undergår viss minskning. Jag vill i sådant hänseende föreslå,

att ämnet geografi och ett av ämnena tyska och engelska få utgå såsom obligatoriska

examensämnen. Dock bör den inträdessökande uti sistnämnda två

ämnen äga minst de kunskaper, som krävas för flyttning till näst högsta

ringen (kretsen) i gymnasiet (lyceet). Med dessa fordringar torde nödig

garanti erhallas, bland annat, att vederbörande studerande äger de insikter även

i det av nämnda bada sprak, vari han icke kan uppvisa examensvitsord, att

han kan följa facklitteraturen på området. Vidare torde det efter skolreformens

genomförande, som innebär att undervisning i kemi i viss utsträckning

skall meddelas jämväl å latingymnasiet, vara motiverat, att beträffande detta

ämne godkända insikter i latinlinjens kurs uppställas såsom nöjaktigt krav

för inträde i lantbrukshögskolan.

Kraven på teoretiska förskunskaper för inträde vid lantbrukshögskola torde

alltså beträffande studenter böra angivas sålunda: avlagd studentexamen å

real- eller latinlinjen med minst betyget godkänd, erhållet i examen eller vid

komplettering till denna, i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, biologi

med hälsolära, fysik och kemi. Det är att märka, att vid examen å latinlinjen

antalet fasta och tillvalda läroämnen icke medgiver, att mer än fem av

de sex nu uppräknade ämnen normalt kunna komma med i examen. Emellertid

torde möjlighet i vissa fall föreligga för den studerande att få upptaga

det sjätte ämnet såsom tilläggsämne, därest undervisning över huvud taget

anordnats uti ifrågavarande ämne inom latinlinjens högsta klasser vid vederbörande

läroverk. I annat fall får kunskapsprövningen i sådant ämne ske i

form av komplettering till avlagd studentexamen. Beträffande reallinjen torde

hinder i allmänhet icke möta att i studentexamen taga med samtliga de sex

ovannämnda läroämnena, och även av andra skäl lärer examen å denna studielinje

bäst lämpa sig såsom grund för högre lantbruksstudier.

Såsom de sakkunniga framhållit, torde det emellertid icke vara lämpligt att

under alla förhållanden upprätthålla krav på avlagd studentexamen för rätt

att inskrivas såsom ordinarie studerande vid lantbrukshögskolan. Det lärer

vara i hög grad önskvärt, att tillträde till högskolan icke genom för snäva bestämmelser

försvåras för sådana studiebegåvningar bland landsbygdens ungdom,

. som genom sin nära kontakt med själva den praktiska jordbruksnäringen

i vissa avseenden kunna äga stora förutsättningar att med framgång bedriva.

högre lantbruksstudier och sedermera bliva till gagn för näringens utveckling,

även om de av olika anledningar icke haft tillfälle att avlägga studentexamen.

De sakkunniga hava också förordat en mera fri prövning av de inträdessökandes

förkunskaper. Enär dessa under alla förhållanden borde ställas

så höga, att undervisningens högskolemässiga karaktär icke äventyrades,

borde likväl enligt de sakkunnigas mening den studerande styrka sig äga stuuentkunskaper

i åtminstone de ämnen, som de sakkunniga förut angivit vara

särskilt viktiga för bedrivande av högre lantbruksstudier.

• U?der åberopande. av vad jag ovan anfört med avseende på studenter får

jag föreslå, att viss jämkning i de sakkunnigas förslag till krav på teoretiska

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

79

förkunskaper vidtages jämväl beträffande nu avsedda kategori av studerande.

Det torde vara rimligt att av dylik studerande kräva allmän kunskapsnivå

minst motsvarande fordringar för realexamen samt vidare studentkunskaper

— avseende latinlinjens kurs — i ämnena modersmålet, tyska eller engelska,

matematik, biologi med bälsolära, fysik och kemi ävensom kunskaper motsvarande

fordringarna för flyttning till näst högsta ringen å latingymnasium

i det andra av nyssnämnda båda främmande språk samt i geografi.

De sakkunniga hava utgått ifrån, att här avsedda studerande skola var för

sig vidtaga anstalter för inhämtande av erforderliga teoretiska förkunskaper

och hava därför inskränkt sig till att angiva vissa alternativa anordningar,

genom vilka vederbörandes kunskaper skulle kunna kontrolleras. Det torde

väl vara möjligt, att vissa av dem, som icke avlagt studentexamen men ändock

önska vinna inträde vid lantbrukshögskolan, själva kunna sörja för sin teoretiska

förutbildning. I dylika fall synas de av de sakkunniga angivna alternativen

för kunskapsprövningen vara användbara. Det torde ankomma på

högskolans ledning att i sinom tid närmare utforma bestämmelser av ifrågavarande

slag.

Emellertid torde det för många högskoleaspiranter vara förenat med betydande

svårigheter att på egen hand förskaffa sig de kunskaper, varom här är

fråga. Det lärer därför böra allvarligt övervägas, huruvida icke statsmakterna

direkt borde medverka därtill, att genom anordnande å en eller flera

platser av för ändamålet särskilt avpassade undervisningskurser det underlättades

för ifrågavarande aspiranter att förskaffa sig erforderlig förutbildning.

En framkomlig väg synes vara, att dylika kurser med understöd av

.staten anordnas vid en eller möjligen två folkhögskolor, som kunna befinnas

lämpade för ändamålet. En preliminär undersökning har givit vid handen, att

om en dylik kurs bygger på realexamen eller möjligen med särskilt goda vitsord

genomgången andra årskurs vid folkhögskola, skulle den erforderliga kurstiden

kunna för studiebegåvade elever, varom här vore fråga, beräknas till

omkring ett och ett halft år (från 1 november ena året, hela påföljande år och

till våren året därpå). Jag är icke beredd att nu framlägga slutligt förslag

i förevarande spörsmål men har för avsikt att sedermera göra frågan till föremål

för mera ingående prövning.

Liksom de sakkunniga anser jag vidare önskvärt, att särskilda bestämmelser

utfärdas i syfte att underlätta inträde vid högskolan för sådana studerande,

som förut avlagt agronomexamen och därefter vilja fortsätta sin vetenskapliga

lantbruksutbildning. Dock böra naturligtvis kraven på teoretiska förkunskaper

icke heller för dem ställas lägre, än att den tidigare förutsatta undervisningsnivån

vid högskolan kan upprätthållas. Jag hyser den uppfattningen,

att beträffande de naturvetenskapliga ämnena — biologi, fysik och

kemi — det i sådant hänseende kan vara försvarligt, att kunskaper motsvarande

minst betyget med beröm godkänd i nämnda ämnen i agronomkursen

betecknas såsom nöjaktiga för inträde i högskolan. I ämnena modersmålet,

tyska eller engelska samt matematik bör dylik inträdessökande liksom övriga

äga kunskaper, motsvarande minst fordringarna för betyget godkänd i stu
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Högre iantbrnksunderyisningssakkunniga.

dentexamen på latinlinjen samt i det andra av de nämnda två främmande språken

det mått av kunskaper, som erfordras för att kunna studera facklitteraturen

på området. Sannolikt kunna sådana anordningar träffas, att nu ifrågavarande

studerande kunna inhämta erforderliga kunskaper i de fyra sist

nämnda läroämnena vid någon sådan eventuellt till folkhögskola förlagd kurs,

som i det föregående berörts. I överensstämmelse härmed torde något särskilt

anslag för anordnande av undervisning i allmänbildande ämnen i samband

med själva agronomkursen icke behöva beräknas.

De sakkunnigas förslag till krav på praktiska förkunskaper för inträde vid

högskolan föranleder ingen erinran från min sida. Jag anser sålunda, att

fordran på i regel två års väl vitsordad, åtminstone delvis kontrollerad jordbrukspraktik

utgör ett tämligen väl avvägt inträdesvillkor. Även örn genomgången

kurs vid lantbruksskola måste anses såsom värdefull förutbildning

även för den högskolemässiga lantbruksundervisningen, finner jag det icke

tillrådligt att dylik kurs, som närmast inrättats för att tillgodose det större

jordbrukets behov av skolad arbetskraft, blir ett obligatoriskt led i denna förutbildning,

helst som undervisningen för blivande lantbrukslärare och konsulenter

i väsentlig grad måste taga sikte på förhållandena vid det mindre och

medelstora jordbruket.

2. Undervisning och examina.

I överensstämmelse med vad förut anförts, skulle lantbrukshögskolan hava

till uppgift dels att meddela undervisning åt blivande befattningshavare för konsulent-

och lärarverksamheten m. m. inom jordbruket ävensom åt blivande vetenskapsmän

på jordbrukets område, dels att utgöra en härd för lantbruksvetenskaplig

forskning. Därjämte torde i viss mån jämväl utbildning av driftsledare

vid större jordbruk kunna påräknas komma att äga rum vid lantbruksbögskolan.

Med avseende på undervisning sårets indelning vid lantbrukshögskolan hava

de sakkunniga framställt följande förslag.

Undervisningsåret vid högskolan syntes böra räknas från den 1 juli samt omfatta

två terminer, nämligen en hösttermin och en vårtermin.

Av olika skäl syntes det emellertid lämpligt, att tidpunkten för nya studerandes

inträde vid högskolan bestämdes till den 1 november. Såsom redan anförts

vid redogörelse för agronomkursen, omfattade arbetsåret vid jordbruket tiden

1 november—24 oktober. För de studerandes praktiska utbildning borde det

vara till fördel, om nämnda utbildning icke behövde avbrytas före arbetsårets

slut. Men även för sådana studerande, som komme till högskolan direkt från

agronomkurs eller kurs vid lantbruksskola, vilka kurser plägade avslutas i senare

hälften av oktober, vore det förmånligt, att inträdet vid högskolan kunde

ske omkring den 1 november. På grund av att endast ett begränsat antal studerande

årligen kunde vinna inträde vid högskolan ävensom med hänsyn därtill,

att.ett rationellt bedrivande av studierna förutsatte, att undervisningskurserna

i viss utsträckning anordnades i en bestämd ordningsföljd, torde det vara nödvändigt,

att hela årskontingenten av ordinarie studerande vid högskolan vunne

inträde samtidigt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

81

Även för den högskolemässiga lantbruksutbildningen vore somrarna värdefulla

ur undervisningssynpunkt, och liksom vid agronomkursen borde undervisningen

därför inställas högst tio veckor varje år, varjämte borde stadgas, att

övningar i viss utsträckning måtte kunna förläggas jämväl till nämnda ferietid.

I det föregående har redan framhållits, att vid högskolan möjlighet skulle

förefinnas att avlägga såväl lägre som högre examina. Med avseende på undervisningens

planläggning, graden av specialisering ävensom andra för de olika

examina speciella bestämmelser hava de sakkunniga angivit riktlinjerna vid

redogörelse för de särskilda examina. Därvid göres början med undervisningen

för agronomisk ämbetsexamen, och angiva de sakkunniga dess ändamål vara

följande.

Undervisningen för agronomisk ämbetsexamen borde närmast vara avsedd

för utbildning av lantbrukslärare och konsulenter ävensom tjänstemän inom

lantbruksförvaltningen och andra jämförbara befattningshavare. Det kunde

även förväntas, att ett antal blivande driftsledare vid större jordbruk skulle

välja att å denna väg förskaffa sig sin utbildning. Därjämte borde undervisningen

tjäna såsom grundval för mera vetenskapligt inriktade studier på lantbruksområdet.

Studietiden för ämbetsexamen hava av de sakkunniga beräknats till normalt

tre år.

Om konsulentkursen jämte agronomkurs medräknades i nuvarande teoretiska

utbildningstid för lantbrukslärare och konsulenter, bleve denna tre år. De sakkunniga

ansåge, att den teoretiska fackutbildningen för ifrågavarande befattningshavare

— närmast av ekonomiska skäl —■ såvitt möjligt icke heller i

fortsättningen borde förutsättas i regel taga längre tid i anspråk. Därest fordringarna

på de studerandes teoretiska förkunskaper höjdes på sätt ovan föreslagits

och undervisningen under de tre åren i följd planlades på ett ändamålsenligt

sätt, torde också enligt de sakkunnigas mening på denna tid en

fullt tillfredsställande utbildning av de kategorier av befattninghavare, det

här gällde, kunna åstadkommas. Föreläsningar och övningar torde sålunda

böra planläggas för en normal studietid för ämbetsexamen av tre år. På grund

av den studiefrihet, som borde råda vid högskolan, borde emellertid såväl kortare

som längre tid kunna ifrågakomma.

De sakkunniga hava därefter ingått på frågan örn olika befattningshavares

behov av specialisering i utbildningen vid högskolan och framlägga i anslutning

därtill förslag till olika studielinjer: jordbrukslinjen, husdjurslinjen och

den ekonomiska linjen.

Undervisningen för ämbetsexamen borde såsom nämnts i främsta rummet avse

utbildning av lantbrukslärare, konsulenter och tjänstemän inom lantbruksförvaltningen.

Särskilt de båda sistnämnda kategorierna av befattningshavare

hade behov av viss specialisering i studierna, med tyngdpunkten förlagd till

jordbrukslärans, husdjurslärans eller lantbruksekonomiens område, allt efter inriktningen

av deras senare verksamhet. Men även för lantbrukslärare torde

det vara värdefullt, att deras teoretiska utbildning blivit mera grundlig inom

något avgränsat område av lanthushållningen.

Vid studiernas bedrivande borde principiellt samma studiefrihet förefinnas

som vid universitet och liknande högskolor. Emellertid förelåge vid den

högre lantbruksundervisningen vissa omständigheter, som medförde, att för ett

rationellt bedrivande av studier fordrades, dels att ämnena toges i en viss ord
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 212 Käft. (Nr 249.) 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ningsföljd och dels att åtminstone flertalet föreläsningar gjordes obligatoriska.

De vid lantbruksundervisningen förekommande ämnena grepe nämligen på olika

sätt in i varandra, så att fördjupade studier i ett tillämpat ämne i regel förutsatte

mera omfattande kunskaper i ett eller flera grundläggande ämnen, varjämte

den förefintliga litteraturen på detta område ännu vore så pass knapp,

att föreläsningar ofta i viss utsträckning finge träda i litteraturstudiernas ställe.

På grund därav ansåge de sakkunniga, att ämbetsexamen borde omfatta vissa

bestämda betygskombinationer (studielinjer), varigenom garanti för en ändamålsenlig

specialisering vunnes. Studielinjerna borde lämpligen vara tre med

tyngdpunkten förlagd hos en till jordbrukslärans, hos en till husdjurslärans och

bos en till lantbruksekonomiens område. En sådan anordning med fasta studielinjer

borde givetvis icke medföra hinder för studerande, som önskade avlägga

en särskilt kvalificerad examen, att fördjupa sina studier på mer än ett av de

tre huvudområdena. Härför torde dock i allmänhet behövas längre studietid,

än, vad som normalt avsetts.

Av det nu sagda torde framgå, att undervisningen för ämbetsexamen i första

hand borde, för tillgodoseende av studiernas ändamålsenliga bedrivande, organiseras

på tre linjer, nämligen en jordbrukslinje, en husdjurslinje och en ekonomisk

linje. Inom varje sådan linje borde undervisningen vara så omfattande, att

den kunde tillgodose såväl den allmänna agronomiska utbildningen som en efter

vederbörandes behov avpassad specialutbildning. Den allmänna agronomiska

utbildningen borde enligt de sakkunnigas mening hava den omfattning, att

avlagd ämbetsexamen å endera av nyssnämnda linjer gåve — vad kunskaper beträffade

— kompetens att undervisa vid lägre lantbruksundervisningsanstalt

icke blott i de ämnen, i vilka mera specialiserade studier bedrivits, utan även i

andra förekommande fackämnen.1 Specialutbildningen å jordbruks- och husdjurslinjerna

borde till sin omfattning anpassas efter de krav, som nu för tiden

ställdes på de hos hushållningssällskapen anställda jordbruks- och husdjurskonsulenterna.

Å den ekonomiska linjen slutligen borde specialutbildningen

göras så omfattande, att studierna för examen normalt krävde lika lång tid som

å de båda övriga linjerna.

Även örn studierna för avläggande av ämbetsexamen i vida övervägande antal

fall syntes komma att ske inom någon av nu nämnda studielinjer, holle de

sakkunniga dock före, att det borde stå studerande vid högskolan fritt att efter

inhämtat tillstånd bedriva dessa studier även med annan lämplig ämneskombination,

där de undervisningstekniska förutsättningarna för ett sådant bedrivande

av studierna förlåge.

Med avseende på antalet undervisning sam,nen och deras benämning ävensom

undervisningsämnenas huvudsakliga innehåll (minimifordringar) för olika studielinjer

vid undervisningen för ämbetsexamen hava de sakunniga uppgjort

förslag, som tillika angiver, i vilken utsträckning undervisningen synes kunna

vara gemensam för studerande tillhörande olika studielinjer. De sakkunniga

hava först lämnat några förklaringar till förslaget.

Beträffande de i förslaget upptagna ämnena marklära, kulturteknik, husdjurens

anatomi och fysiologi samt nationalekonomi med statistik angåve den stör- * i

1 Beträffande vissa vid lägre lantbruksundervisningsanstalt förekommande ämnen, som läge mer

eller mindre vid sidan av den egentliga lantbruksundervisningen, såsom husdjurens hälso- och sjukvårdslära,

trädgårdsskötsel och skogshushållning, kunde emellertid undervisningen för agronomisk ämbetsexamen

icke drivas så långt, att full kompetens såsom lärare erhölles, enär därigenom hela planen

för den högre lantbruksundervisningen skulle förryckas. I nämnda ämnen torde också speciallärare

i allmänhet kunna erhållas utan större svårighet. Vad särskilt anginge skogshushållning, hade de

sakkunniga sig bekant, att skogsvårdsstyrelserna i regel vore intresserade av att ställa sina tjänstemän

till förfogande för dylik undervisningsverksamhet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

83

re kursen fordringarna för erhållande av betyget godkänd i vederbörande ämne

såsom examensämne, den mindre kursen däremot det kunskapsmått i samma

ämne, som borde fordras för ämbetsexamen av studerande, för vilken ifrågavarande

ämne icke inginge såsom examensämne.

I de fem huvudämnena — allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens

avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi

med handelslära ■—- innefattade den för varje ämne först nämnda kursen fordringarna

för erhållande av betyget godkänd. Den ytterligare i förslaget angivna

undervisningen uti vart och ett av huvudämnena avsåge tilläggskursen för

betyget med beröm godkänd.

Yad slutligen anginge ämnena redskapslära, husdjurens hälso- och sjukvårdslära,

lantbruksbokföring och rättslära, i vilka undervisningen ävenledes förutsattes

vara av olika omfattning för olika studielinjer, torde böra i betyget angivas,

örn den större eller mindre kursen inhämtats.

De sakkunnigas förslag beträffande undervisningens omfattning för agronomisk

ämbetsexamen framgår av följande sammanställning.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak en kurs i sannolikhetskalkyl och felutjämningslära

samt i behandling av statistitiskt material, det senare i främsta rummet hämtat

från ärftlighetslärans och försöksväsendets områden.

Kursen bör vara gemensam för samtliga studerande.

Fysik och meteorologi. Studentkursen utvidgas beträffande värme- och elektricitetslära

samt meteorologi.

Gemensam kurs.

Lantbrukskemi. 1) Allmän: studentkursen utvidgas, så att eleverna erhålla

grundligare insikter i teoretisk kemi och kolloidkemi samt i organisk kemi, speciellt

beträffande grupperna kolhydrat, fett, äggviteämnen och andra för växtoch

djurriket särskilt viktiga ämnen.

2) Speciell: omfattande huvudsakligen gödselmedlens och fodermedlens sammansättning,

egenskaper och framställningssätt.

I stort sett gemensam undervisning för samtliga studerande.

Lantbruk sbotanik. En relativt utförlig kurs i morfologi, anatomi, fysiologi

och ekologi samt i växtkunskap, särskilt beträffande de för jordbruket ekonomiskt

betydelsefulla växterna, och vidare i växtpatologi.

Kursen gemensam.

Bakteriologi. En kurs, omfattande bakteriernas allmänna egenskaper och

livsvillkor^ åkerjordens mikrobiologi samt mikrobiologiens tillämpning på

mjölkhushållningen och jordbrukets binäringar.

Kursen i huvudsak gemensam.

Allmän ärftlighetslära. I en för samtliga studerande gemensam kurs meddelas

undervisning örn de teoretiska grunderna för växt- och djurförädling.

Lantbrukszoologi. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande

entomologi och för övrigt jordbrukets skadedjur i allmänhet.

Marklära. Såsom inledning till markläran gives en kurs i geologi, därvid

huvudvikten lägges vid kvartärgeologien. I markläran behandlas markens

egenskaper från kemiska och fysikaliska synpunkter, med hänsyn tagen jämväl

till vissa biologiska företeelser i jorden.

Två skilda kurser, en större för studerande på jordbrukslinjen och en mindre

för övriga studerande, torde bliva erforderliga.

Allmän jordbrukslära, omfattande läran om jordarterna samt jords bearbetning

och gödsling. I detta ämne ingår först och främst en för samtliga studerande

gemensam allmän kurs.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 2k9.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer en kurs i allmän och speciell

försöksteknik (gödslingsförsök), varjämte för dessa studerande hållas ett

antal specialföreläsningar, vilka i främsta rummet böra avse en mera djupgående

vetenskaplig behandling av begränsade delar av läroämnet, olika under

olika år. Litteraturanvisningar lämnas i fråga om hela ämnet.

Övningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten

av teknisk och ekonomisk art samt av försöksarbeten, utförda av de studerande

— var för sig eller i mindre grupper — under lärarens ledning.

Växtodling slära. Gemensam kurs, omfattande allmän och speciell växtodling.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer en kurs i speciell försöksteknik

(växtodlingsförsök). Beträffande specialföreläsningar, litteraturanvisningar

och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under ämnet

allmän jordbrukslära.

Kulturteknik. Undervisningen bör omfatta läran om mätningsmetoder, jords

torrläggning och bevattning samt övriga kulturtekniska åtgärder.

För de studerande på jordbrukslinjen bör undervisningen i ämnet vara mera

djupgående än för övriga studerande. Endast en mindre del av undervisningen

torde kunna vara gemensam.

Redskapslära. En allmän kurs i ämnet, omfattande material och maskinelement,

motorer och arbetsmaskiner, ingår i samtliga studerandes utbildning.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer därutöver ytterligare en

kurs särskilt i elektroteknik och redskapsprovning.

Husbyggnadslära. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande

materialier, byggnaders konstruktion och planläggning samt kostnadsberäkningar,

allt avseende lantmannabyggnader.

Husdjurens anatomi och fysiologi. En för studerande på jordbruks- och ekonomiska

linjerna gemensam kortfattad kurs, därvid huvudvikten lägges på fysiologien.

För de studerande på husdjurslinjen bör kursen såväl i anatomi som i fysiologi

vara betydligt fullständigare, med särskild vikt lagd vid näringsomsättningens

och körtelsystemets fysiologi.

Husdjurens axels- och raslära. En för samtliga studerande gemensam kurs

i allmän och speciell avelslära, exteriörlära samt raslära.

För de studerande på husdjurslinjen tillkommer en ytterligare kurs, omfattande

tillämpad ärftlighetslära samt djurbedömning. Beträffande specialföreläsningar,

litteraturanvisningar och övningar i detta ämne för husdjurslinjen

gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Husdjurens utfodring och skötsel. Även i detta ämne gives en allmän kurs,

gemensam för studerande på de olika linjerna.

För de studerande på husdjurslinjen tillkommer en ytterligare kurs i allmän

och speciell försöksteknik (utfodringsförsök). Beträffande specialföreläsningar,

litteraturanvisningar och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan

anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära. En kurs i allmän och speciell hälsooch

sjukvårdslära gives för de studerande på husdjurslinjen.

För övriga studerande inskränkes nyssnämnda kurs därigenom, att vissa partier

av ämnets speciella del uteslutas.

Mjölkhushållning. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande

dels mjölkens produktion och egenskaper samt mjölkhygien, dels mjölkens avsättning

och tekniska användning.

Nationalekonomi med statistik. En allmän kurs, omfattande dels nationalekonomiens

teori, med framhållande av de kapitel, som äro av särskild betydelse

för de lantbruksekonomiska studierna, dels tillämpad nationalekonomi (ekono
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

85

misk politik), i första hand avseende jordbruket. Redogörelse för jordbruksstatistikens

metoder och resultat.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer en mera djupgående

kurs främst i de delar av ämnet, vilka äro av särskild betydelse såsom underlag

för ett grundligare studium av lantbruksekonomien.

Lantbruks ekonomi med handelslära. En för samtliga studerande gemensam

kurs, jämväl omfattande kortfattad redogörelse rörande utländska jordbruksförhållanden,

särskilt inom jordbrukets viktigare exportområden.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer ytterligare undervisning,

särskilt avseende taxationsläran, produktionens inriktning och intensitet

under olika förutsättningar samt jordbrukets handelsförhållanden, varjämte

för dessa studerande hålles ett antal specialföreläsningar, vilka i främsta rummet

böra avse en mera djupgående vetenskaplig behandling av begränsade delar

av läroämnet, olika under olika år. Litteraturanvisningar lämnas i fråga om

hela ämnet.

övningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten

och beräkningar av ekonomisk art samt av seminarieövningar.

Lantbruksbokf Öring. Undervisningen i ämnet meddelas huvudsakligen i form

av övningar. En för samtliga studerande gemensam kurs.

En särskild kurs för studerande på den ekonomiska linjen för fördjupning av

kunskaperna i ämnet.

Rättslära. En för samtliga studerande gemensam kurs rörande de delar av

ämnet, som för jordbruket äro av särskild betydelse.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer en särskild kurs i

förvaltningsrätt m. m.

Trädgårdsskötsel. En för samtliga studerande gemensam kortfattad kurs.

Skogshushållning. En för samtliga studerande gemensam kurs i egentlig

skogshushållning och skogsteknologi.

Pedagogik. En gemensam kurs, omfattande föreläsningar och skriftliga övningar,

de senare med hänsyn tagen jämväl till lantbruksjournalistiken.

Tillfällen till muntliga övningar givas bl. a. vid de under vederbörande lärares

ledning stående seminarieövningarna i huvudämnena.

I fråga om planläggningen av undervisningen för ämbetsexamen hava de sakkunniga

anfört följande.

I jämförelse med förhållandet vid agronomkurs borde undervisningen för ämbetsexamen

i betydligt större utsträckning bygga på elevernas självstudier. Antalet

föreläsningstimmar bleve därför proportionsvis lägre än i agronomkursen,

under det att mera tid borde anslås för litteraturstudier i olika ämnen.

övningskurser, demonstrationer och seminarieövningar borde tillmätas stor

betydelse vid undervisningen. Deras uppgift borde i väsentlig grad vara att

fostra de studerande till mera självständig studieverksamhet. Särskilt gällde

detta beträffande övningarna i huvudämnena.

Undervisningen för ämbetsexamen borde i överensstämmelse med vad ovan

sagts planläggas så, att under första året huvudvikten lades vid de grundläggande

ämnena. Under andra året påbörjades undervisningen i de .fem huvudämnena,

d. v. s. ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens

avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi,

samtidigt som undervisningen i övriga tillämpade ämnen avslutades. Tredje

året ägnades huvudsakligen åt huvudämnena inom de olika linjerna.

De sakkunnigas förslag med avseende på undervisningens allmänna planläggning,

det ungefärliga antalet undervisningstimmar i värjo ämne ävensom

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

graden av specialisering vid de olika utbildningslinjerna belyses närmare av

tabellen a nästa sida. De sakkunniga hava framhållit, att vid närmare utformande

av ifrågavarande undervisning åtskilliga jämkningar kunna visa sig

erforderliga.

Vad därefter angår de olika undervisningsämnenas inbördes ställning vid utbildningen

hade de sakkunniga indelat dem i tre kategorier, som tillmätas

olika vikt.

Av den lämnade redogörelsen för förslaget rörande undervisningen för ämbetsexamen

franninge, att antalet undervisningsämnen vid varje utbildningslinje

skulle bliva 25. Av dessa vore visserligen åtskilliga varandra ganska närstående,

men de sakkunniga hade likväl ansett det vara lämpligt att rubricera

dem såsom särskilda ämnen. Det vore tydligt, att en studerande icke under

loppet av tre år skulle hinna med att mera ingående studera samtliga dessa 25

ämnen.. De sakkunniga holle också före, att studierna i största möjliga utsträckning

borde koncentreras på sådana tillämpade ämnen, som vore av särskild

betydelse för jordbruket. I överensstämmelse härmed hade de sakkunniga

tänkt sig en uppdelning av undervisningsämnena på tre kategorier. Den ena

av dessa borde omfatta sådana viktigare undervisningsämnen, som kunde anses

böra företrädas genom professur. Med något undantag borde endast dessa

ämnen betecknas såsom verkliga examensämnen. Härav följde även, att längre

gående studier för ämbetsexamen i regel borde begränsas till dessa ämnen. Enligt

de sakkunnigas mening borde sålunda följande ämnen betecknas såsom

examensämnen, nämligen: lantbrukskemi, lantbruksbotanik, marklära, allmän

jordbrukslära, växtodlingslära, kulturteknik, husdjurens anatomi och fysiologi,

husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel, nationalekonomi

med statistik samt lantbruksekonomi med handelslära. Av nämnda examensämnen

förutsattes samtliga utom nationalekonomi med statistik skola företrädas

av professur.

Av examensämnena vore fem att anse såsom särskilt viktiga, nämligen allmän

jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens

utfodring ach skötsel samt lantbruksekonomi. Dessa fem ämnen syntes därför

böra benämnas huvudämnen.

En annan kategori av undervisningsämnen utgjordes av sådana, som visserligen

i och för sig intoge en självständig ställning vid undervisningen, men

vilka likväl kunde anses vara av mindre framträdande betydelse. I dessa ämnen

borde enligt de sakkunnigas mening undervisningen icke drivas längre än som

erfordrades för att de studerande skulle kunna bibringas med hänsyn till utbildningens

allmänna syfte nöjaktiga kunskaper.

Den tredje kategorien av undervisningsämnen återigen omfattade sådana ämnen,

som antingen vore av grundläggande betydelse för studiet av annat undervisningsämne

eller också på annat sätt hade nära samband med dylikt viktigare

ämne. I denna tredje grupp av ämnen syntes endast böra anordnas propedeutiska

kurser.

I anslutning till vad sålunda anförts torde följande allmänna grunder böra

föreskrivas för examinationen:

o Dör varje här nedan såsom examensämne angivet ämne bör finnas till omfånget

olika kurser för betygen godkänd, med beröm godkänd och berömlig.

Beträffande övriga å schemat förekommande mera självständiga ämnen bör

undervisningen hava till syfte att bibringa eleverna ett bestämt mått av kunskaper.

Olika betyg böra sålunda icke förekomma i dessa ämnen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Schematiskt förslag till studieplan.

Antalet undervisningstimmar i olika ämnen i treårig kurs för ämbetsexamen.1

Jordbrukslinjen

Husdjur

s 1 i n j e n

Första året

Andra året

Tredje året

Första året

Andra året

Tredje året

Förel.

Övn.1 * 3

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

1

Matematik............

30

15

30

15

2

Fysik och meteorologi......

50

50

50

50

3

Lantbrukskemi..........

90

180

90

180

4

Lantbruksbotanik.........

120

120

120

120

5

Bakteriologi...........

35

60

35

60

6

Allmän ärftlighetslära.......

30

10

30

10

7

Lantbrukszoologi.........

20

10

20

10

8

Marklära............

90

70

40

20

9

Allmän jordbrukslära.......

70

40

70

130

70

40

,10

Växtodlingslära..........

40

40

100

130

40

40

30

11

Kulturteknik...........

50

100

50

120

50

100

12

Redskapslära...........

70

100

40

60

13

Husbyggnadslära.........

40

80

40

80

14

Husdjurens anatomi och fysiologi. .

35

35

70

70

30

80

15

Husdjurens avels- och raslära . . .

70

40

70

40

70

130

16

Husdjurens utfodring och skötsel . .

40

40

30

40

40

100

130

17

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära

20

10

30

15

18

Mjölkhushållning.........

50

15

50

15

19

Nationalekonomi och statistik . . .

50

50

i 20

Lantbruksekonomi med handelslära .

20

60

40

60

60

20

60

40

60

60

21

Lantbruksbokföring........

80

80

22

Rättslära............

50

25

50

25

23

Trädgårdsskötsel.........

10

10

10

10

24

Skogshushållning.........

50

50

25

Pedagogik............

10

15

10

15

Summa

630

660

560

605

320

360

615

645

520

530

320

360

Ekonomiska linjen2

Föräta året

Före!. Övn

Andra året

Förel. Övn.

Förel. Övn.

30

50

90

120

35

30

20

40

50

35

90

20

10

15

50

180

120

60

10

10

20

100

35

20

10

620 630

70

40

40

40

70

40

20

50

60

50

40

40

60

80

40

40

10

15

80

80

Tredje året

100

30

130

90

10

130

80

50

50

15

480 485 360 1 325

1 Utöver nedan angivna undervisningätimmar bör för vissa ämnen tillkomma ett antal exkursioner. Det har emellertid icke ansetts erforderligt att

i förevarande Btndieplan angiva den härför behövliga tiden.

5 Det har förutsatts, att studierna för betyget med beröm godkänd avse — jämte lantbruksekonomi med handelslära — ämnet växtodlingslära.

Antalet undervisningstimmar ändras emellertid icke, örn växtodlingslära utbytes emot allmän jordbrukslära eller husdjurens utfodring och skötsel.

Dock är det tänkbart, att i senare fallet tillkommer någon ökning av kursen i respektive marklära och djurens anatomi och fysiologi.

3 Under rubriken övningar hava här och i det följande sammanförts icke endast olika slags verkliga övningar, såsom laborationer, fältmätning och

ritning, dissektioner, skriftliga övningar och seminarieövningar m. m., utan även rena demonstrationer, därest dessa icke ske i samband med föreläsning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

De sakkunniga hava därefter behandlat frågan om specialisering i studierna

och sättet för kunskapernas vitsordande i examen beträffande undervisningsämnen

av olika kategorier.

Specialiseringen i studierna för ämbetsexamen borde till väsentlig del avse

huvudämnena. Sålunda borde för examen krävas kunskaper motsvarande den

större kurs i två av huvudämnena, som erfordrades för erhållande av betyget

med beröm godkänd i dessa ämnen, nämligen antingen i allmän jordbrukslära

och växtodlingslära (jordbrukslinjen) eller i husdjurens avels- och raslära samt

husdjurens utfodring och skötsel (husdjurslinjen) eller i lantbruksekonomi med

handelslära samt ettdera av ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära

eller husdjurens utfodring och skötsel (den ekonomiska linjen). Med nämnda

undantag borde för examen fordras betyg örn godkända kunskaper i samtliga

till vederbörande studielinje hörande obligatoriska examensämnen.

Enär det för utvecklande av den studerandes förmåga att bedriva mera

självständig studieverksamhet torde vara önskvärt, att han under utbildningstiden

mera ingående finge sysselsätta sig med studiet av ett av huvudämnena,

syntes det vara lämpligt att såsom särskilt examen svillkor föreskriva, att den

studerande skulle inom området för ett av de huvudämnen, i vilka han bedreve

mera omfattande studier för ämbetsexamen, utarbeta en skriftlig uppsats av

beskaffenhet att kunna av vederbörande lärare godkännas. För studerande

å den ekonomiska linjen borde dock den ytterligare begränsning i ämnesval

göras, att uppsatsen skulle hänföra sig till ämnet lantbruksekonomi med handelslära.

Uppsatsens titel borde angivas i examensbetyget.

För examen borde vidare fordras, att den studerande avlagt tillfredsställande

kunskapsprov i vart och ett av övriga mera självständiga ämnen inom vederbörande

studielinje, i vilka särskild undervisning anordnades vid högskolan.

Därjämte borde stadgas, att studerande, för rätt att undergå tentamen i vissa

av förberörda ämnen — i vissa fall redan för rätt att deltaga i den fortsatta

undervisningen •— skulle hava att förete intyg, att han på tillfredsställande sätt

tillgodogjort sig undervisningen vid av högskolan anordnad propedeutisk kurs

i ett eller flera sådana ämnen, vilka vore av särskild betydelse för studiet av

ifrågavarande ämne eller i övrigt hade nära samband därmed.

För betyg eller intyg i ett visst ämne borde i allmänhet fordras, bland annat,

att den studerande deltagit i till ämnet eventuellt hörande övningar.

Härutöver hade de sakkunniga beträffande de särskilda studielinjerna för

agronomisk ämbetsexamen föreslagit följande speciella bestämmelser.

1. Jordbrukslinjen.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Marklära.

4) Allmän jordbrukslära.

5) Växtodlingslära.

6) Kulturteknik.

7) Husdjurens avels- och raslära.

8) Husdjurens utfodring och skötsel.

9) Lantbruksekonomi med handelslära.

Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen:1

1 I dessa ämnen är en mindre stndieknrs obligatorisk.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 249.

89

1) Husdjurens anatomi och fysiologi.

2) Nationalekonomi med statistik.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnena allmän

jordbrukslära och växtodlingslära samt minst betyget godkänd i övriga här

ovan såsom obligatoriska angivna examensämnen.

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ettdera av

ämnena allmän jordbrukslära och växtodlingslära.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i följande

ämnen: bakteriolog!, redskapslära (större kursen), husbyggnadslära, mjölkhushållning,

rättslära (mindre kursen), trädgårdsskötsel, skogshushållning

och pedagogik.

Slutligen bör studerande på jordbrukslinjen genom särskilda intyg styrkt

sig hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de

av högskolan anordnade propedeutiska kurserna i följande ämnen: matematik,

fysik och meteorologi, allmän ärftlighetslära, lantbrukszoologi, husdjurens

anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära (mindre kursen),

nationalekonomi med statistik samt lantbruksbokfÖring (mindre kursen).

Nämnda propedeutiska kurser böra anordnas vid sådan tidpunkt, att syftet

med dem blir fullt tillgodosett. Därvid är att iakttaga, att de kunskaper, kursen

i matematik avser att giva, äro av betydelse vid studiet av bland annat

allmän ärftlighetslära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens

avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt nationalekonomi med

statistik. Undervisningen i fysik är av betydelse närmast för studiet av redskapslära,

marklära och allmän jordbrukslära, undervisningen i allmän ärftlighetslära

för studiet av växtodlingsläran och husdjurens avels- och raslära,

undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi för studiet av husdjurens

avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel.

Vidare står undervisningen i lantbrukszoologi i nära samband med studierna

i lantbruksbotanik (växtpatologi), undervisningen i husdjurens hälso- och

sjukvårdslära med studierna i husdjurens utfodring och skötsel, undervisningen

i nationalekonomi med statistik och lantbruksbokföring slutligen med studierna

i lantbruksekonomi.

2. Husdjurslinjen.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Allmän jordbrukslära.

4) Växtodlingslära.

5) Husdjurens anatomi och fysiologi.

6) Husdjurens avels- och raslära.

7) Husdjurens utfodring och skötsel.

8) Lantbruksekonomi med handelslära.

Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen:1

1) Marklära.

2) Kulturteknik.

3) Nationalekonomi med statistik.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnena husdjurens

avels- och raslära och husdjurens utfodring och skötsel samt minst betyget

godkänd i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examensämnen.

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ettdera av ämnena

husdjurens avels- och raslära och husdjurens utfodring och skötsel.

I dessa ämnen är en mindre studiekurs obligatorisk.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i följande

ämnen: bakteriologi, marklära, kulturteknik, redskapslära (mindre kursen),

husbyggnadslära, mjölkhushållning, rättslära (mindre kursen), trädgårdsskötsel,

skogshushållning och pedagogik.

Slutligen bör studerande på husdjurslinjen genom särskilda intyg styrkt sig

hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de ovan

för jordbrukslinjen föreskrivna propedeutiska kurserna (med undantag för

husdjurens anatomi och fysiologi, vilket ämne å husdjurslinjen bör vara obligatoriskt

examensämne), dock att i ämnet husdjurens hälso- och sjukvårdslära

undervisningen bör avse den större kursen.

3. Den ekonomiska linjen.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbruk skemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Allmän jordbrukslära.

4) Yäxtodlingslära.

5) Husdjurens avels- och raslära.

6) Husdjurens utfodring och skötsel.

7) Nationalekonomi med statistik.

8) Lantbruksekonomi med handelslära.

Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen:1

1) Marklära.

2) Kulturteknik.

3) Husdjurens anatomi och fysiologi.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnet lantbruksekonomi

med handelslära och i ettdera av ämnena allmän jordbrukslära,

växtodlingslära och husdjurens utfodring och skötsel samt minst betyget godkänd

i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examensämnen.

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ämnet lantbruksekonomi

med handelslära. Med avseende på tiden för de propedeutiska

kursernas anordnande gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts beträffande

jordbrukslinjen.

Därjämte bör för examen fordras vitsord om godkända insikter i följande

ämnen: bakteriologi, marklära, kulturteknik, redskapslära (mindre kursen),

husbyggnadslära, mjölkhushållning, rättslära (större kursen), trädgårdsskötsel,

skogshushållning och pedagogik.

Slutligen bör studerande å den ekonomiska linjen genom särskilda intyg

styrkt sig hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen

vid de ovan för jordbrukslinjen föreskrivna propedeutiska kurserna (med undantag

för nationalekonomi med statistik, vilket ämne å den ekonomiska linjen

bör vara obligatoriskt examensämne), dock att i ämnet lantbruksbokföring

undervisningen bör avse den större kursen. Med avseende på tiden för de

propedeutiska kursernas anordnande gäller i tillämpliga delar vad ovan anförst

beträffande jordbrukslinjen.

För möjliggörande redan på ett tidigt stadium av längre gående specialisering

i studierna, än som kan komma i fråga för ämbetsexamen, hava de sakkunniga

ansett sig böra föreslå, att vid sidan av denna inrättas en annan examen,

som lämpligen ansetts böra benämnas agronomie kandidatexamen. I

1 I dessa ämnen är en mindre stndiekurs obligatorisk.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 249.

91

fråga om allmänna bestämmelser för sistnämnda examen liava de sakkunniga

framhållit i huvudsak följande.

Agronomie kandidatexamen borde icke medföra behörighet att innehava befattning,

som krävde allmän agronomisk utbildning, sådan som lantbrukslärare-

eller konsulentbefattning, utan närmast vara avsedd att utgöra grundval

för fortsatta mera vetenskapligt inriktade studier på lantbruksområdet.

För vinnande av tillräcklig specialisering torde det vara önskvärt, att studierna

för kandidatexamen kunde bedrivas på två olika linjer med inriktning

på resp. jordbruks- och husdjursområdet. Däremot torde det enligt de sakkunnigas

förmenande icke vara lämpligt, att nu avsedda studier omfattade

jämväl en ekonomisk linje. Fruktbärande studier i lantbruksekonomi torde

nämligen förutsätta, att den studerande ägde allmän agronomutbildning.

Studier för agronomie kandidatexamen borde kunna bedrivas i flertalet av

de vid högskolan förekommande undervisningsämnena. I regel torde väl undervisningen

kunna vara gemensam för studerande på kandidat- och magisterstadiet.

Dock vore det tänkbart, att för kandidatexamen kunde behöva

tillkomma ytterligare föreläsningsserier och övningskurser, liksom kraven på

litteraturstudiernas omfattning i olika ämnen givetvis icke behövde ställas

lika för de båda examina.

Med avseende på de båda föreslagna studielinjerna för agronomie kandidatexamen

föreslå de sakkunniga följande särskilda bestämmelser.

1. Jordbrukslinjen.

Följande ämnen böra vara examensämnen:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Marklära.

4) Allmän jordbrukslära.

5) Växtodlingslära.

6) Kulturteknik.

7) Ärftlighetslära (universitetsämne).

Av dessa ämnen böra de fem förstnämnda vara obligatoriska. Av de två

sistnämnda ämnena bör minst ett ingå i examen, därvid den studerande bör äga

att själv välja mellan dem.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i tre examensämnen

och minst betyget godkänd i tre andra examensämnen. I minst ett av

examensämnena bör fordras ett mera självständigt skriftligt examensarbete.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i bakteriolog!

och redskapslära samt delar av lantbruksekonomi.

Slutligen bör examinand genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett tillfredsställande

sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de propedeutiska kurserna

i matematik, fysik och meteorologi, allmän ärftlighetslära (därest ämnet

icke väljes såsom examensämne) och lantbrukszoologi.

2. Husdjur slinjen.

Följande ämnen böra vara examensämnen:

1) Lantbrukskemi.

2) Husdjurens anatomi och fysiologi.

3) Husdjurens avels- och raslära.

4) Husdjurens utfodring och skötsel.

5) Lantbruksbotanik.

6) Ärftlighetslära (universitetsämne).

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

Av dessa ämnen böra de fyra förstnämnda vara obligatoriska. Av de två

sistnämnda ämnena bör minst ett ingå i examen, därvid den studerande bör

äga att själv välja mellan dem.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i tre examensämnen

och minst betyget godkänd i två andra examensämnen. I minst ett av

examensämnena bör fordras ett mera självständigt skriftligt examensarbete.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i bakteriologi

och mjölkhushållning samt delar av redskapslära och lantbruksekonomi.

Slutligen bör examinand genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett tillfredsställande

sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de propedeutiska kurserna

i matematik, fysik, allmän ärftlighetslära (därest ämnet icke väljes såsom

examensämne) samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära.

Beträffande de i agronomie kandidatexamen förekommande examensämnena

är att märka, att ämnet ärftlighetslära icke förutsättes vara företrätt genom

professur vid lantbrukshögskolan, varför beträffande detta ämne sådan anordning

är erforderlig, att ämnet kan studeras och tentamen däri avläggas inför

lärare vid universitet eller därmed likställd högskola. Härför kräves givetvis

medverkan från universitetsmyndigheternas sida.

Såsom förut anförts, hava de sakkunniga vidare föreslagit inrättandet vid

lantbrukshögskolan av en högre examen, benämnd agronomie licentiatexamen.

Beträffande ifrågavarande examen hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

För utbildande av vetenskapsmän och främjande i övrigt av forskningsverksamheten

på jordbruksområdet borde vid lantbrukshögskolan beredas möjlighet

för härför lämpade elever att idka mera vetenskapligt inriktade studier än

som kunde komma i fråga för kandidat- och ämbetsexamina. Framgångsrika

dylika studier borde kunna vitsordas genom avläggande av agronomie licentiatexamen.

En på förut angivet sätt beskaffad agronomisk ämbetsexamen borde vara

lämpad att utgöra grund för fortsatta studier inom lantbruksvetenskaperna.

Det torde sålunda vara berättigat, att studierna för agronomie licentiatexamen

kunde bygga direkt på avlagd agronomisk ämbetsexamen. Därjämte

borde naturligtvis avlagd agronomie kandidatexamen kunna utgöra grundval

för högre lantbruksstudier.

Agronomie licentiatexamen borde kunna avläggas i sådana ämnen, som angivits

såsom examensämnen för agronomisk ämbetsexamen, nämligen lantbrukskemi,

lantbruksbotanik, marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära,

kulturteknik, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära,

husdjurens utfodring och skötsel, nationalekonomi samt lantbruksekonomi.

Av dessa examensämnen förutsattes ämnet nationalekonomi icke vara

företrätt genom professur vid lantbrukshögskolan, varför beträffande detta

ämne sådan anordning vore erforderlig, att ämnet kunde studeras och tentamen

däri avläggas inför lärare vid universitet eller därmed likställd högskola. Två

andra ämnen, som vore av grundläggande betydelse för vissa lantbruksvetenskaper,

ärftlighetslära och statistik, borde på grund därav ävenledes kunna

förekomma såsom ämnen i licentiatexamen. Beträffande dessa ämnen borde

vidtagas liknande anordning, som ovan ifrågasatts för ämnet nationalekonomi.

På grund av att lantbruksvetenskaperna till väsentlig del vore att betrakta

såsom tillämpade ämnen, ansåge de sakkunniga det vara erforderligt, att agronomie

licentiatexamen omfattade två ämnen. Först därigenom torde garanti

vinnas, att den vetenskapliga fördjupningen omfattade tillräckligt stort kunskapsområde.

Av de i licentiatexamen ingående ämnena borde ett betecknas så
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr g-49.

93

som huvudämne och det andra såsom biämne. I huvudämnet borde studierna

omfatta minst den kurs, som erfordrades för erhållande av betyget med beröm

godkänd, och i biämnet minst den kurs, som erfordrades för betyget godkänd.

I regel torde väl studierna komma att läggas så, att ett för lantbruksvetenskaperna

grundläggande ämne studerades såsom biämne och ett tillämpat ämne såsom

huvudämne. Principiellt syntes emellertid hinder ej böra möta att välja

ett grundläggande ämne — såsom t. ex. lantbrukskemi eller lantbruksbotanik —

till huvudämne. Dock syntes den begränsningen i valfriheten böra göras, att

ämnena ärftlighetslära, nationalekonomi och statistik, i vilka ämnen, såsom av

det föregående framginge, studier skulle bedrivas och tentamen skulle avläggas

inför lärare vid universitet eller därmed likställd högskola, icke finge medtagas

såsom huvudämnen i licentiatexamen vid lantbrukshögskola.

Enär de särskilda lantbruksvetenskaperna stöde i olika nära samband med

varandra, syntes det vidare vara motiverat, att den studerande icke tillerkändes

full frihet när det gällde att välja ämneskombination för licentiatexamen. Det

torde därför böra föreskrivas, vilka ämneskombinationer finge förekomma i

dylik examen.

Kraven på licentiatexamens vetenskapliga standard borde ställas höga. Enär

antalet studerande inom varje undervisningsgren kunde väntas bliva jämförelsevis

ringa, torde väl särskilda föreläsningsserier och kurser för studerande på

licentiatstadiet endast i undantagsfall kunna anordnas. Däremot torde särskilda

seminarieövningar för sådana studerande kunna bliva mera vanliga. I stort

sett torde emellertid undervisningen på detta stadium närmast få karaktär av

personlig handledning från lärarens sida.

Olika slag av övningar, laborationer och försök borde tillmätas stor betydelse

för den vetenskapliga utbildningen. I huvudämnet borde den studerande utarbeta

en avhandling, som givetvis så långt möjligt borde grunda sig på resultat

av den studerandes egna undersökningar. Det torde vara önskvärt, att möjlighet

i viss utsträckning bereddes de studerande att syssla med dylika undersökningar

även utom högskolan, oberoende av huru denna ansåges böra organiseras.

Därvid syntes närmast centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

böra komma i fråga. Verkställd utredning hade också givit vid handen, att

vid nämnda anstalt arbetsplats kunde beredas visst antal studerande, som vöre

sysselsatta med dylika undersökningar. Därjämte torde vid olika andra jordbruket

avseende statliga eller statsunderstödda institutioner och inrättningar av

mer eller mindre vetenskaplig karaktär arbetsplats för undersökningar på nu

ifrågavarande område i viss utsträckning kunna beredas lantbruksstuderande på

licentiatstadiet. Även vid universiteten torde, enligt vad de sakkunniga under

hand inhämtat, i vissa fall goda studiemöjligheter kunna beredas för sådana

studerande.

Slutligen hava de sakkunniga något vidrört frågan om agronomisk doktorsgrad.

De sakkunniga ansåge det vara önskvärt, att disputationsprov för doktorsgrad

kunde anställas vid lantbrukshögskolan. Emellertid torde anordningar i sådant

avseende icke böra vidtagas, förrän någon tids erfarenhet vunnits rörande

högskolans verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa, att den uppfyllde de

krav, som skäligen syntes böra ställas på en anstalt, som skulle äga utdela doktorsvärdighet.

Vid sådant förhållande hade de sakkunniga icke ansett något

utformat förslag från deras sida i förevarande avseende vara påkallat utan

ville inskränka sig till att konstatera, att den tilltänkta anordningen syntes väl

låta sig anslutas till högskolans planerade organisation i övrigt.

Endast i ett mindre antal av de utav vederbörande avgivna yttrandena beröres

frågan örn undervisningens allmänna planläggning vid lantbrukshögskolan.

Yttranden.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Därvid hava universitetsmyndighetema framfört vissa erinringar mot själva

undervisningssystemet. I övrigt hava ändringsförslag framställts endast beträffande

vissa detaljer.

Lantbruksstyrelsen har påpekat, att de läroplaner, som av de sakkunniga

framlagts, väl huvudsakligen vore avsedda att tjäna som underlag för beräknande

av antalet lärare vid högskolan. Dessa planer torde sålunda knappast

hava avsetts såsom slutgiltiga, preciserade förslag beträffande omfattningen av

varje särskilt undervisningsämne. Högskolan själv syntes nämligen, när den

trädde i verkamhet, hava att upptaga detta spörsmål till närmare skärskådande

och avgörande.

Inspektören för lantmannaskolorna har framhållit, att de av de sakkunniga

angivna principerna för undervisningens meddelande och studiernas bedrivande

samt tiden därför innebure, jämfört med nuvarande förhållanden vid våra lantbruksinstitut,

en utveckling i riktning mot betydligt större frihet för de studerande.

En ökad frihet torde också med hänsyn till den föreslagna organisationen

vara ofrånkomlig- och lämplig. Det syntes emellertid förtjäna framkallas,

att denna frihet ej borde drivas längre än som vore nödigt och fullt ändamais

enligt. En allt för stor frihet ifraga örn studiernas bedrivande och studietiden

torde nämligen lätt kunna leda till att friheten missbrukades. Att så

tidigare ofta varit fallet vid vara universitet torde icke kunna bestridas. Insikten

härom hade ju också lett till att vederbörande universitetsmyndigheter

under senare år genom uppgörande av studieplaner samt föreskrifter rörande

kurser, tentamensperioder, vissa betygs giltighet under begränsad tid o. s. v.

sökt i långt större utsträckning än tidigare reglera studierna.

Lantbruksakademien har betonat vikten av att sommaren användes för iakttagelser

vid jordbruket och försök samt för övningar, varför ferietiden borde

till så stor del, som för detta önskemåls vinnande vore behövligt, förläggas till

den övriga delen av läroåret.

. fakulteten i Uppsala har anfört, att den funne den tid som ansla
gits

at sådana grundläggande ämnen som matematik, fysik med meteorologi samt

kemi. alldeles för knappt tillmätt för vinnande av det för verkligt högskolemässiga

studier oundgängligen nödvändiga teoretiska underlaget.

De sakkunniga hade betonat att vid undervisningen för agronomie ämbetsexamen

övningskurser, demonstrationer, exkursioner och seminarieövningar borde

tillmätas stor betydelse. Fakulteten delade tillfullo denna uppfattning och

ansage att den kunde tillämpas pa ett sätt, som läte fördelarna med en dylik undervisning

komma, väsentligt bättre till sin rätt än såsom förslaget i detalj vöre

utformat. I studieplanen för ämbetsexamen upptoges för samtliga ämnen ett

fixerat antal dels föreläsnings-, dels övningstimmar. För en undervisning av

den art som den vid en lantbrukshögskola förekommande syntes det icke lyckligt,

örn förhållandet mellan tiden för föreläsningar och för övningar på detta

sätt pa förhand fastställdes. På grund av den stora betydelsen vid naturvetenskapliga

studier av praktiska övningar, genom vilka elevernas förmåga av

självständigt arbete bäst bade uppövades och prövades, borde särskilt när tiden

vöre så begränsad som den i detta fall måste vara, föreläsningarna inskränkas

till vad som kunde anses oundgängligen nödvändigt. Den tid som erfordrades

kunde svårligen beräknas på förhand; än viktigare vore att förhållandena kunde

förändras genom utgivande av lämpliga läroböcker eller genom andra åtgärder

Iran lärarnas sida. Oavsett dessa omständigheter vunnes otvivelaktigt mycken

tia, örn föreläsningar, som anslöte sig till en viss övningskurs, icke voro

nxerade till tid och längd, utan örn läraren hade frihet att när så vore lämpligast

giva den längre eller kortare muntliga, framställning han funne behövlig.

Enligt fakultetens mening skulle således i alla ämnen, i vilka praktiska öv
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

95

ningar ägde någon större betydelse, d. v. s. i det stora flertalet ämnen, undervisningen

vinna i effektivitet, om såsom i vissa av fakultetens naturvetenskapliga

ämnen undervisningsplanen upptoge en ett visst antal timmar omfattande

övningskurs med föreläsningar och lärarnas undervisningsskyldighet stadfästes

i överensstämmelse därmed. Den frihet som härigenom skulle lämnas läraren

torde endast vara till fördel för undervisningen.

Större akademiska konsistoriet i Lund har i denna punkt endast velat framhålla,

att det förefölle som örn undervisningen genomgående vore alltför mycket

kursartad eller skolmässigt anlagd och icke tillräckligt byggde på de studerandes

självverksamhet.

Lärarrådet vid Ultuna har anmält, att det funne upptagandet av marklära

såsom särskilt läroämne vara i hög grad diskutabelt. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle detta ämne komma att omfatta dels en kurs i geologi, dels behandling

av markens egenskaper från kemiska och fysikaliska synpunkter med

hänsyn tagen jämväl till vissa biologiska företeelser. Markläran skulle sålunda

komma att behandla, utom geologien, partier ur lantbrukskemien, biologien

och allmänna jordbruksläran, där givetvis också de kemiska och fysikaliska

synpunkterna måste beaktas vid behandling av frågorna örn jordens bearbetning

och gödsling, varvid det knappast torde kunna undgås, att åtskillig

onödig dubbelläsning skulle bliva följden. Naturligare föreföll det vara, att

för ett mera allsidigt beaktande av företeelserna i marken lantbruksfysiken,

företrädesvis omfattande markens vatten- och värme- samt mekaniska förhållanden,

upptoges såsom särskilt läroämne under samma lärostol som den allmänna

fysiken och meteorologien, med vilka den närmast sammanhängde.

Professor P. E. Ullberg har anmält från lärarrådets uppfattning avvikande

mening bland annat beträffande ämnet marklära, som han ansett vara av störste

betydelse för vidare studier i jordbrukslära. Ullberg har vidare uttalat sig

för mera omfattande undervisning i kulturteknik ävensom för att den kulturtekniken

närstående mätningsläran upptoges som särskilt ämne.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har framhållit, att den med hänsyn

till kulturteknikeris stora betydelse för jordbruket i allmänhet ansett sig böra

understryka de krav örn ökat utrymme å läroplanen för detta läroämne, som

framställts av professor Ullberg.

Lärarrådet vid Alnarp har anmält, att det i fråga örn de sakkunnigas förslag

till undervisningens ordnande vid lantbrukshögskolan ej ansett sig kunna

göra några anmärkningar. Lärarrådet förutsatte, att eventuella brister och

svagheter i systemet, som till äventyrs kunde framträda vid dess tillämpning,

skulle kunna låta sig rättas i överensstämmelse med vad erfarenheten komme

att giva vid handen.

Styrelsen för skog shö g skolan har anfort, att den ej funnit något skäl föreligga

för olika planläggning av undervisningen i skogshushållning vid agronomkurs

eller högskolekurs. Styrelsen har därför beträffande lantbrukshögskolan

föreslagit samma planläggning av skogsundervisningen som förut refererats

med avseende på agronomkursen.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att

såsom ett led i strävandena att under utbildningstiden vid högskolan städse

hålla de studerande i nära kontakt med det praktiska jordbruket det vore av

påtagligt värde att exkursioner för de studerande till välskötta jordbruk m. m.

anordnades i större utsträckning än vad av förslaget ville framgå.

Skånska agronomklubben har ansett, att de ekonomiska och merkantila undervisningsämnena

vore väl knappt tillgodosedda i undervisningsplanen.

Vad därefter angår de sakkunnigas förslag till olika examina vid lantbrukshögskolan

och olika studielinjer vid de särskilda examina, hava endast i några

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ls proposition nr 2b9.

få yttranden framställts erinringar på dessa punkter. Mera betydande ändringsförslag

hava framkommit endast från universitetshåll.

Lantbruksstyrelsen Ilar förklarat, att den intet hade att erinra mot förslaget

till undervisningens ordnande på denna punkt.

Lantbruksakademien har ifrågasatt, örn det ej skulle vara lämpligt att inom

vardera av de uppställda studielinjerna göra något flera ämnen valfria i examen.

Uppdelningen på olika studielinjer vilade ju på tanken, att de studerande

ville utbilda sig till lärare, konsulenter eller andra befattningar i viss

gren av lanthushållningen, och för den, som ville specialisera sig i ett

mera begränsat område, t. ex. utbilda sig till konsulent i ett strängt

begränsat specialfack, syntes det kanske vara obehövligt att offra tid för vinnande

av betyg i andra till denna gren ej hörande ämnen. Man borde härvid,

liksom alltid, söka att så nära som möjligt anpassa sig till livets olika behov.

Naturligtvis borde då fordringarna på de områden, till vilka en studerande

sålunda kan vilja begränsa sig, ställas så mycket högre. Det syntes akademien

sålunda böra tagas under övervägande, om ej inom jordbrukslinjen husdjursämnena,

inom husdjurslinjen jordbruks- och växtodlingslära, samt inom

den ekonomiska linjen lantbrukskemi och lantbruksbotanik bleve valfria examensämnen.

Härigenom skulle överensstämmelse med agronomie kandidatexamen vinnas

i avseende på läroämnen och denna examen, för vilken studierna enligt sakkunnigas

mening dock i regel skulle vara gemensamma med dem för ämbetsexamen,

kunna utgå ur högskolans program. Naturligtvis borde det fortfarande

stå öppet för den, som ville utbilda sig för befattningar, som kräva

större mångsidighet, att avlägga sin examen på den bredare basen. Det syntes

akademien, som örn en ordning, sådan som den nu antydda, även komme

att medföra den fördelen, att arbetet vid högskolan redan från början skulle

få en mer högskolemässig karaktär än enligt de sakkunnigas förslag.

I avseende på studiet för agronomie licentiatexamen, synes böra uttalas, att

för densamma borde kunna tillgodoräknas även studier vid andra högskolor,

liksom lantbrukshögskolan borde medgiva studenter från dessa att arbeta och

åtnjuta undervisning vid lantbrukshögskolan.

Lärarrådet vid Ultuna har uttalat, att det funne de av de sakkunniga föreslagna

bestämmelserna för examina lämpliga, och lärarrådet ville för sin del förorda,

att till omfånget olika kurser fordrades för olika betyg. Endast på en

punkt ville lärarrådet föreslå en mindre ändring, nämligen att läroämnet redskapslära

på jordbrukslinjen och eventuellt även ekonomiska linjen upptoges

såsom valfritt examensämne.

_ I fråga om examen funne lärarrådet ej nödvändigt, att betyg i alla de angivna

läroämnena skulle vara obligatoriskt för erhållande av avgångsbetyg

från högskolan, utan ville för sin del förorda, att en del ämnen, såsom trädgårdsskötsel,

skogshushållning och pedagogik, måtte upptagas såsom valfria

studieämnen.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har instämt i vederbörande lärarråds

uttalande, dock med undantag för förslaget att till omfånget bestämda kurser

uppställdes för olika betyg. Det syntes nämligen styrelsen vara mera lämpligt,

att vid betygssättningen hänsyn toges ej endast till kunskapsförrådets

kvantitet utan även till kvaliteten.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har anfört, att den beträffande de sakkunnigas

förslag till olika examina vid lantbrukshögskolan intet annat hade att

erinra än att med anställande av agronomie licentiatexamen borde tills vidare

anstå, till dess högskolans verksamhet antagit fastare former.

Beträffande disputationsprov för doktorsgrad vid lantbrukshögskolan anslöte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

!)7

sig fakulteten till de sakkunnigas uttalande, att anordningar i sådant avseende

icke borde vidtagas, förrän någon tids erfarenhet vunnits rörande högskolans

verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa att den uppfyllde de krav, som

skäligen syntes böra ställas på en anstalt, som skulle äga utdela doktorsvärdighet.

Fakulteten förväntade att, när denna fråga bleve aktuell, fakulteten däröver

finge avgiva yttrande.

De sakkunniga hade föreslagit, att sådan anordning vidtoges, att lantbruksstuderande

bereddes möjlighet att vid universitet bedriva studier och avlägga

tentamen för agronomi kandidatexamen i ett eller flera av ämnena ärftlighetslära,

nationalekonomi och statistik, utan hinder därav att han icke avlagt studentexamen

och således ej vore berättigad att inskrivas vid universitetet. Därjämte

hade föreslagits att lantbruksstuderande, som avlagt ämbets- eller kandidatexamen

vid lantbrukshögskolan, bereddes möjlighet att utan hinder därav,

att han icke avlagt lägre filosofisk examen, vid universitetet bedriva studier och

avlägga tentamen för betyget godkänd i agronomie licentiatexamen i något av

ämnena ärftlighetslära, nationalekonomi och statistik, vilka i vissa fall skulle

få ingå som biämne i nämnda examen. Fakulteten ansåge, att universitetet

borde lämna sin medverkan i dessa avseenden, under förutsättning att lärare i

de angivna ämnena funnes och att ersättning bereddes vederbörande lärare för

den särskilda undervisning, som kunde komma att anordnas, liksom även för

förrättande av tentamina.

Enligt de sakkunniga borde studiekurserna för olika betyg i agronomie kandidat-

och licentiatexamen i ämnena ärftlighetslära, nationalekonomi och statistik

överensstämma med de kurser, som fordrades för samma betyg i filosofie

kandidat- och filosofie licentiatexamen. Det syntes dock fakulteten mindre

lämpligt att på detta sätt fastlåsa fordringarna i de agronomiska examina

vid universitetens filosofiska examina, utan torde lantbrukshögskolan böra lämnas

frihet att bestämma sina fordringar efter lantbruksundervisningens speciella

krav.

Beträffande studierna för agronomie licentiatexamen vore enligt de sakkunniga

medverkan från universiteten önskvärd även i ett annat hänseende. Lantbrukshögskolan

kunde åtminstone till en början ej äga tillgång till ali den instrumentella

utrustning, som vore nödvändig för vissa arbeten för licentiatavhandling;

av detta skäl förordades, att anstalter vidtoges i syfte att bereda vissa

av lantbrukshögskolans studerande på licentiatstadiet arbetsplats vid universitetsinstitutioner

ävensom viss handledning vid studierna. Fakulteten hade

förut förklarat sig anse, att samarbete mellan universiteten och den föreslagna

lantbrukshögskolan vore av stor betydelse, och hyste i överensstämmelse härmed

den uppfattningen att vid universitetens naturvetenskapliga institutioner arbetsplats

för nämnda studerande borde beredas och tillstånd att använda instrumentell

utrustning samt viss handledning lämnas, för så vitt det kunde ske

utan förfång för universitetens egna studerandes arbeten och utan mera betydande

kostnader för institutionerna.

Ehuru således universiteten åtminstone under den närmaste framtiden kunde

antagas äga en rikare utrustning, till vars utnyttjande av lantbruksstuderande

på licentiatstadiet enligt fakultetens åsikt medgivande borde lämnas, komme

lantbrukshögskolan att å sin sida äga möjligheter, som universiteten saknade,

men som kunde vara av betydelse för vid dem bedrivna studier och forskningar

i vissa vetenskaper, såsom ärftlighetslära och andra grenar av botaniken och

zoologien. Fakulteten förutsatte, att i erforderliga fall vid lantbrukshögskolan

tillfälle till utnyttjande av dessa möjligheter bereddes universitetens studerande

och lärare.

Det synes fakulteten önskvärt icke blott ur universitetens utan i än högre grad

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 212 haft. (Nr 249.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

ur den högre lantbruksutbildningens synpunkt, att studerande, sorn avlagt

filosofie kandidat- eller ämbetsexamen, erhölle möjlighet att övergå till lantbruksstudier

och avlägga agronomi licentiatexamen utan att genomgå hela den

för studerande vid lantbrukshögskolan föreslagna utbildningen och avlägga

fullständig lägre agronomie examen. Jordbruksforskare och högre befattningsinnehavare

inom lantbruksförvaltningen hade hittills i stor utsträckning erhållit

sin vetenskapliga utbildning vid de svenska universiteten och Stockholms högskola.

Orsaken härtill har icke enbart legat i saknaden av en lantbrukshögskola.

Många eller de flesta av ifrågavarande personer hade utan tvivel först

efter mer eller mindre långt framskridna eller avslutade universitetsstudier i botanik,

zoologi, kemi m. m. kommit att inrikta sig på den verksamhet, inom vilken

de sedermera hade erhållit befattningar. Enligt fakultetens mening vore

det av stor vikt att en dylik övergång från universitetsstudier till verksamhet

i jordbruksforskningens och lantbruksundervisningens tjänst icke i alltför hög

grad försvårades efter upprättandet av en lantbrukshögskola.

En filosofie kandidat- eller ämbetsexamen, i vilken för den teoretiska lantbruksutbildningen

grundläggande ämnen (kemi, botanik, zoologi eller i vissa

fall två av dessa ämnen och geologi) inginge, utgjorde enligt fakultetens uppfattning

en så god grund för högre vetenskapliga studier på lantbruksområdet,

att förberedande agronomie examen ej borde krävas för avläggande av agronomie

licentiatexamen. På grund av lantbruksutbildningens speciella karaktär

torde dock vissa prövningar eller eventuellt i vissa ämnen tentamen för agronomie

kandidat- eller magisterexamen böra fordras.

Beträffande kravet på praktiskt jordbruksarbete syntes det fakulteten obestridligt

att praktisk erfarenhet vore betydelsefull icke blott för lantbrukslärare

och konsulenter utan också för olika slags tjänstemän inom lantbruksförvaltningen.

De sakkunniga hade emellertid anmärkt, att utbildningen hade många

olika ändamål och att därför i särskilda fall visst avsteg från kravet på två års

praktisk förbildning kunde vara motiverat. Det syntes fakulteten, att denna

olikhet i utbildningens syfte dels bestyrkte det riktiga i den ovan uttalade uppfattningen,

att agronomie licentiatexamen borde kunna grundas på en i vissa

hänseenden kompletterad filosofisk examen, dels motiverade att för studerande

av denna kategori endast en kortare jordbrukspraktik krävdes.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har åberopat filosofiska fakultetens

uttalande. I likhet med denna ville dock konsistoriet framhålla önskvärdheten

av att anordningar av disputationsprov för doktorsgrad vid lantbrukshögskolan

icke vidtoges, förrän någon tids erfarenhet vunnits rörande högskolans verksamhet

och högskolan sålunda hunnit visa att den uppfyllde de krav, som skäligen

syntes böra ställas på en anstalt, som skulle äga att utdela doktorsvärdighet,

och konsistoriet förväntade liksom fakulteten att, när denna fråga bleve

aktuell, få tillfälle att därom avgiva yttrande. Konsistoriet ansåge sig ävenledes

böra särskilt betona vikten av det av filosofiska fakulteten framställda

önskemålet att vissa lättnader måtte på sätt fakulteten föreslagit beredas universitets

studerande vid övergång från universitet till lantbrukshögskolan i och

för agronomiska studier.

Större akademiska konsistoriet i Lund har uttalat, att den av de sakkunniga

föreslagna agronomie kandidatexamen tydligen syntes hava tillkommit under

ett altför starkt intryck av motsvarande examen vid universiteten. Erfarenheten

torde knappast tala för inrättandet av en dylik examen. Vid universiteten

och högskolorna avlades denna examen, som i och för sig icke gåve någon lärarekompetens,

i allmänhet endast såsom ett genomgångsstadium till filosofie

ämbetsexamen. Såsom enda grundval för vidare licentiatstudier förekomme den

mera undantagsvis. Vad beträffade lantbrukshögskolan så torde även där en

dylik examen, som enligt de sakkunnigas förslag icke skulle medföra särskild

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-9. 99

kompetens, även vara överflödig och endast på ett besvärande sätt komplicera

undervisningen.

Universitetskanslern har förklarat, att han i överensstämmelse med vad de

akademiska myndigheterna i Uppsala anfört funne, så väl att med anställande

av agronomie licentiatexamen borde anstå till dess högskolans verksamhet antagit

fastare former, som ock att anordningar av disputationsprov för doktorsgrad

vid lantbrukshögskolan icke borde vidtagas förr än någon tids erfarenhet

vunnits rörande högskolans verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa, att

den uppfyllde de krav, som skäligen syntes böra ställas på en anstalt, vilken

skulle äga att utdela doktorsvärdighet.

Beträffande examina vid lantbrukshögskolan i övrigt ville kanslern, i anslutning

till vad det större konsistoriet i Lund härom yttrat, ifrågasätta, huruvida

det kunde anses lämpligt att införa en särskild agronomie kandidatexamen. För

de antagligen icke synnerligen talrika studerande, vilka skulle, utan föregången

agronomisk praktisk utbildning^, önska från universitet övergå till lantbrukshögskolan

för att där avlägga agronomie licentiatexamen, skulle ju alltid

dispensvägen stå öppen i sådana fall, där vägande skäl för dispens förelåge.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ställt sig tvivlande

till nyttan av att anordna en särskild licentiatexamen och doktorsgrad vid

lantbrukshögskolan.

Sveriges lantbrukslärareförbund har ansett, att den omständigheten, att studierna

vid högskolan normalt bedreves och examina avlades på de olika linjer

samt med de ämneskombinationer, som de sakkunniga hade föreslagit, ej borde få

hindra, att studerande (bl. a. t. ex. blivande brukare av egna gårdar), som med

förebärande av giltiga skäl begärde att få göra annan ämneskombination, av

styrelsen eller lärarrådet kunde medgivas detta, om den önskade kombinationen

prövades vara lämplig och ur utbildnings- och examenssynpunkt likvärdig med

de ordinarie kombinationerna.

I fråga örn undervisningsårets indelning samt tidpunkten för nya studerandes

inträde vid högskolan har jag icke funnit anledning till erinran mot

de sakkunnigas förslag. Av skäl, som jag tidigare anfört med avseende på

motsvarande fråga vid agronomkursen, föranleder icke heller förslaget till

ferietid vid högskolan någon anmärkning från min sida.

Den viktigaste utbildningskursen vid lantbrukshögskolan skulle enligt förslaget

bliva undervisningen för agronomisk ämbetsexamen, avsedd närmast

för utbildning av lantbrukslärare och konsulenter m. fl. De sakkunniga hava

föreslagit, att undervisningen i de olika ämnena för ämbetsexamen planlägges

så, att studietiden för nämnda examen kan beräknas till normalt-tre år. Jag

finner förslaget i denna punkt väl avvägt. Med hänsyn till de krav, ''sorn

måste ställas på lärare och rådgivare inom jordbruket torde kortare utbildningstid

än tre år vid högskolan icke gärna kunna tänkas, men å andra sidan

är det av vikt, att de olika lärokurserna vid högskolan icke erhålla större omfattning

än nödvändigt, så att tiden och kostnaderna för utbildningen kunna

i möjligaste mån begränsas.

Med jordbruksvetenskapens fortskridande utveckling torde det bliva alltmer

nödvändigt, att lantbrukslärare och konsulenter erhålla en i viss mån specialiserad

utbildning. De sakkunnigas förslag, att undervisningen för ämbetsexamen

skall medgiva särskild inriktning åt ettdera av det egentliga jordbrukets,

husdjursskötsel^ och lantbruksekonomiens områden, finner jag därför tillta
-

Departc
mentsebefen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-kd.

lande och ändamålsenligt. Av vikt torde emellertid vara att tillse, att icke

specialiseringen redan i kursen för ämbetsexamen drives för långt, utan att

den allmänna agronomiska utbildningen blir tillräckligt solid. Det torde bliva

högskolans uppgift att taga under övervägande, huru undervisningen lämpligast

bör ordnas för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose dessa delvis

motsatta krav.

De sakkunnigas förslag till undervisningsämnen för agronomisk ämbetsexamen

samt deras innehåll finner jag vara i stort sett väl avvägt. Uti inkomna

yttranden har ifrågasatts, huruvida icke mätningslära och ekonomisk geografi

borde upptagas såsom särskilda ämnen på undervisningsschemat. Med

hänsyn närmast till önskvärdheten av att antalet undervisningsämnen för ämbetsexamen

icke blir större än nödvändigt, finner jag dock lämpligast, att ifrågavarande

undervisningskurser få ingå, den förra i ämnet kulturteknik och

den senare i ämnet lantbruksekonomi med handelslära. Beträffande undervisningens

innehåll i de olika ämnena torde för övrigt gälla, att kommande

erfarenhet lärer få avgöra, i vad mån jämkningar i det föreliggande förslaget

böra företagas. Jag vill i förevarande fråga endast påpeka, att i

högskoleundervisningen jämväl torde böra beredas någon plats för metodisk

upplysning örn förebyggande av olycksfall i jordbruksarbete. I annat sammanhang

hava de sakkunniga föreslagit, att vid högskolan borde genom biträde

av särskilda specialister hållas föreläsningar och föredrag i sådana ämnen

som fiskodling och fiskevård, biskötsel, jaktvård och naturskydd. En

sådan anordning finner även jag vara lämplig.

I de sakkunnigas förslag till studieplan för agronomisk ämbetsexamen har

jämväl upptagits antalet undervisningstimmar i varje särskilt ämne. De sakkunniga

hava emellertid betonat, att de sålunda angivna timantalen måste betraktas

såsom ungefärliga. Det torde icke heller vara möjligt att på detta

stadium mera exakt angiva erforderlig undervisningstid i olika ämnen, då

denna är i hög grad beroende av särskilt tillgången på lämplig litteratur uti

ifrågavarande ämne. I sådant hänseende kan emellertid mången gång snabb

förändring ske. Vad därefter angår förhållandet mellan föreläsningar och

övningar i ett ämne är det tydligt, att det i första hand blir vederbörande

lärares sak att lämpligt avväga proportionen mellan nämnda undervisningsformer.

Med den inriktning, lantbrukshögskolans verksamhet är avsedd att

få, torde över huvud taget kunna förväntas, att undervisningen icke i större

utsträckning än som är nödvändigt blir kursaTtad, utan att de studerandes

självverksamhet vid utbildningen på ändamålsenligt sätt understödes. För

en beräkning av lärarbehovet torde emellertid förberörda förslag till antal

undervisningstimmar vara väl lämpat. Skulle sedermera en justering i

antalet undervisningstimmar visa sig motiverad, torde denna utan större svårighet

kunna ske inom den uppgjorde studieplanens ram. Det synes sålunda

kunna ifrågasättas, huruvida icke sådana ämnen som lantbruksekonomi med

handelslära, kulturteknik och pedagogik lämpligen borde hava något större

plats på undervisningsschemat än vad de sakkunniga föreslagit. Denna fråga

torde emellertid tills vidare böra ställas öppen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

101

De sakkunnigas förslag till indelning av undervisningsämnena allt efter

deras vikt vid utbildningen i huvudämnen, andra examensämnen, självständiga

ämnen med kursmässig undervisning samt förberedande eller grundläggande

ämnen, i vilka propedeutisk kurs meddelas, synes på ett ändamålsenligt sätt

tillgodose högskoleundervisningens syfte. De föreslagna bestämmelserna för

kunskapernas vitsordande i examen finner jag ävenledes lämpliga, liksom

också den anordningen, att i varje examensämne bör för de olika betygsgraderna

finnas till omfånget skilda kurser. De speciella bestämmelser, som de

sakkunniga föreslagit beträffande de olika studielinjema för ämbetsexamen

giva mig icke heller anledning till erinran.

Vid sidan av ämbetsexamen bör enligt de sakkunnigas mening inrättas en

annan, mera specialiserad examen, som borde benämnas agronomie kandidatexamen.

Denna examen skulle väl närmast vara av värde för dem, som sedermera

ämnade fortsätta sin lantbruksvetenskapliga utbildning, och icke minst

för sådana studerande, som efter förutgående studier vid universitet ämnade

inrikta sig på lantbruksvetenskaplig forskning. Även örn antalet studerande,

som kunna väntas avlägga agronomie kandidatexamen, sannolikt icke blir

stort, torde dock ifrågavarande examen hava en uppgift att fylla, och jag anser

mig fördenskull böra tillstyrka, att en dylik examen får avläggas vid

högskolan, helst som dennas införande icke torde i nämnvärd omfattning föranleda

särskilda föreläsningsserier eller övningskurser och därmed icke heller

försvåra planläggningen av undervisningsverksamheten i övrigt vid högskolan.

De sakkunnigas förslag till särskilda bestämmelser för de båda studielinjerna

för agronomie kandidatexamen, nämligen jordbruks- och husdjurslinjerna,

föranleder ej erinran från min sida.

I syfte att främja utbildningen av blivande forskare och vetenskapsmän

på jordbruksområdet skulle vidare enligt de sakkunnigas förslag vid högskolan

beredas tillfälle för härför lämpade elever att bedriva högre, mera vetenskapligt

inriktade studier. Dessa studier, som skulle bygga på vid högskolan

avlagd ämbets- eller kandidatexamen, borde kunna avslutas genom avläggande

av agronomie licentiatexamen. De sakkunniga hava i fortsättningen angivit

vissa riktlinjer för ifrågavarande examen, vilken skulle omfatta ett tillämpat

lantbruksämne såsom huvudämne samt ett för lantbruksvetenskaperna grundläggande

ämne såsom biämne.

Såsom i det föregående anförts, har som ett viktigt skäl för åtgärder till ett

bättre ordnande av den högre lantbruksundervisningen framhållits, att det som

regel i vårt land mötte stora svårigheter att till ledigblivna befattningar inom

jordbruksforskningen, den högre lantbruksundervisningen och därmed jämförbara

poster erhålla väl kvalificerade sökande. Anledningen härtill torde i

första, hand vara, att lämpliga anordningar hittills saknats i vårt land för

högre vetenskapliga studier med inriktning på den tillämpade lantbruksvetenskapen.

Upprättas nu en lantbrukshögskola, torde det vara riktigt att redan från

början räkna med, att denna skall lämna sin medverkan till utbildning av vetenskapsmän

på jordbruksområdet. Att för sådana studerande inrätta en högre

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 2k9.

Högre lanibruksnndervisningssakkunniga''.

agronomisk examen finner jag vara lämpligt och ägnat att stimulera begåvade

lantbruksstuderande till fortsatt studieverksamhet inom jordbrukets vetenskapliga

område. Vad de sakkunniga anfört med avseende på riktlinjer för

studierna till agronomi licentiatexamen och för dennas avläggande finner jag

vara väl ägnat att tjäna till ledning vid utformande av de närmare bestämmelser

i förevarande fråga, som kunna vara erforderliga.

De sakkunniga hava jämväl något berört frågan örn rätt för högskolan att

utdela agronomisk doktorsgrad men stannat vid, att med anordningar i sådant

hänseende tills vidare borde anstå. Även på denna punkt delar jag de sakkunnigas

uppfattning. Det torde emellertid få betraktas såsom ett viktigt

framtidsmål för lantbrukshögskolan att söka snarast ernå den auktoritet, som

bör utgöra grundval för rätt att utdela doktorsvärdighet.

2) Mej eri undervisningen.

Vid avgivande av förslag till huvudlinjer för den högre mejeriundervisningens

ordnande hava högre lantbruksundervisningssakkunniga först upptagit

till behandling frågan om elevernas vid en högre mejeriundervisningsanstalt

förutbildning. De sakkunniga anföra härom i huvudsak följande.

För närvarande byggde den högre mejeriutbildningen på jämförelsevis omfattande

agronomiska förkunskaper. Sålunda skulle mejeristuderande normalt

kunna förete vitsord örn minst två års jordbrukspraktik och vidare fullständigt

avgångsbetyg från agronomkurs. Med förbildningen på mejeriområdet vore

det däremot ofta sämre ställt. Visserligen fordrades för inträde i konsulentkursens

mejerilinje, att den sökande »allvarligt deltagit uti alla vid ett mejeri

förekommande göromål», men då bestämmelse saknades örn viss minimitid, under

vilken mejeripraktik skulle hava inhämtats, vore det tydligt, att ifrågavarande

praktik understundom kunde vara nog så bristfällig.1 Vid ordnandet

av den högre mejeriundervisningen syntes det till en början erforderligt, att

nuvarande bestämmelser rörande elevernas förbildning underginge ändring. Sålunda^

syntes det nödvändigt, att krav uppställdes på jämförelsevis omfattande

praktiska förkunskaper på mejeriområdet. Enligt de sakkunnigas uppfattning

borde nämnda praktik omfatta en tid av i regel minst två år.

Allmän agronomisk förbildning borde naturligtvis tillmätas ett icke ringa

värde för en blivande mejeriman. Med mejerihanteringens alltmer tilltagande

industrialisering och skiljande från praktiskt jordbruk vore emellertid dylik

förbildning mindre oumbärlig än tidigare varit fallet. Med hänsyn till den

avsevärda tid, agronomutbildningen toge i anspråk — minst två års jordbrukspraktik

och i regel två års teoretiska studier — syntes det enligt de sakkunnigas

förmenande icke kunna anses rimligt att för inträde vid mejerikursen

i fortsättningen uppställa krav på avlagd agronomexamen eller däremot svarande

allmänna agronomiska kunskaper. Däremot borde viss i agronomutbildningen

ingående undervisning, närmast avseende mjölkproduktionen samt det

ekonomiska utnyttjandet av vid mejerihanteringen erhållna biprodukter såsom

kreatursfoder (speciellt svinskötsel), obligatoriskt ingå jämväl i den högre mejeriutbildningen.

_ Den högre mejeriundervisningen syntes böra i stort sett hållas på samma

nivå som undervisningen vid en blivande lantbrukshögskola. I överensstämmelse

härmed torde även kraven på teoretiska förkunskaper hos eleverna böra

1 Bestämmelserna härntinnan ändrade genom kungörelsen den 25 januari 1929 (nr 16). Jmf. sid. 21.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

103

ställas lika höga. På grund av mejerihanteringens speciella karaktär syntes

det emellertid vara ändamålsenligt, att vid prövning av inträdessökandes teoretiska

förkunskaper examen från tekniskt gymnasium likställdes med studentexamen.

Vidare syntes det motiverat, att agronomisk eller annan för mejerimannen

värdefull utbildning i viss utsträckning tillmättes betydelse såsom förbildning

för studier på mejeriområdet.

För inträde såsom ordinarie elev i nu avsedda kurs för mejeriutbildning borde

sålunda enligt de sakkunnigas mening uppställas följande fordringar på förbildning.

Teoretiska förkunskaper: avlagd studentexamen med minst betyget godkänd,

erhållet i examen eller vid komplettering till denna, i modersmålet, tyska,

engelska, geografi, matematik, fysik och kemi, därav sistnämnda amneta reallinjen

och övriga ämnen å latinlinjen B, eller fullständig examen från tekniskt

gymnasium med minst betyget godkänd i ovan angivna ämnen, erhållet

i examen eller vid komplettering till denna; dock att även den, som icke avlagt

någon av nämnda examina, bör kunna vinna inträde såsom ordinarie studerande,

därest han på sätt i det föregående anförts vid redogörelse för lantbrukshögskola

styrker sig äga nödiga förutsättningar att bedriva studier vid

kursen. _ . .

Praktiska förkunskaper: i regel två års väl vitsordad, allsidig mejeripraktik,

dock att en med godkända vitsord genomgången kurs vid lägre mejeriskola

bör få jämställas med lika lång mejeripraktik.

Den högre mejeriundervisningen, som i främsta rummet skulle avse utbildning

av mejerikonsulenter, bör enligt de sakkunnigas uppfattning organiseras

i form av en tvåårig kurs.

Kursen för mejerikonsulenter m. fl. syntes lämpligen böra anordnas såsom

tvåårig. Föreläsningar och övningar borde sålunda planläggas för denna tid.

Dock borde viss studiefrihet förefinnas och därmed rätt^för de studerande att

avlägga examen inom kortare eller längre tid än två ar. Med avseende pa

tidpunkt för kursens början ävensom tid för ferier borde gälla vad i det föregående

anförts angående lantbrukshögskola. .

Beträffande antalet undervisningsämnen vid kursen ävensom deras innehall

hava de sakkunniga uppgjort följande förslag.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak sannolikhetskalkyl och felutjämningslära samt behandling

av statistiskt materiel, det senare i främsta rummet hämtat från försöksväsendets

område.

Fysik. Studentkursen utvidgas beträffande mekanik, värme- och elektncitGtslärs»
Kemi.

Allmän: studentkursen utvidgas, så att eleverna erhålla grundligare

insikter i teoretisk kemi och. kolloidkemi samt i organisk kemi, speciellt beträftande

grupperna kolhydrat, fett, äggviteämnen och andra för växt- och djurriket

särskilt viktiga ämnen.

Landbrukskemi: fodermedlens sammansättning, egenskaper och framställningssätt.

. .

Mejerikemi: mjölkens och mejeriprodukternas sammansättning, egenskaper

och analys.

Bakteriologi. Allmän: bakteriernas allmänna egenskaper och livsvillkor

samt mikrobiologiens tillämpning på jordbruket med binäringar.

Mejeribakteriologi: mjölkens bakterieflora samt mikroorganismernas betydelse

och användning i mejerihanteringen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Maskinlära. Läran om ångmaskinen, värmemotorer och elektriska motorer

samt mejerimaskinerna.

Mejerilära. Mjölkens produktion, framställning av mejeriprodukter, mejeriets

planläggning och inredning.

Mejeriekonomi. Faktorer, som äro av betydelse för mejeriets ekonomi:

driftriktning, driftkostnader, olika organisationsformer, mjölkens betalning

m. m.

Hushyggnadslära. Materialier, byggnaders konstruktion och planläggning

samt kostnadsberäkningar, med hänsyn huvudsakligen till mejeribyggnader.

Husdjurens anatomi och fysiologi. Huvudvikten lägges vid näringsomsättningens

och körtelsystemets fysiologi.

Husdjurslära. Allmän och speciell avelslära, exteriörlära samt raslära, närmast

avseende nötkreatur och svin. Nötkreaturens och svinens utfodring och

skötsel.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (''hygien). Allmän och vissa delar av

speciell hälso- och sjukvårdslära. Författningar rörande bekämpandet av smittsamma

sjukdomar.

Nationalekonomi. Allmän och tillämpad nationalekonomi.

Handelslära. Ämnet omfattar i första hand den in- och utländska handeln

med mjölk och mejeriprodukter.

Bokföring. Översikt över olika bokföringssystem, övningar i mejeribokföring.

Rättslära. De delar av ämnet, som äro av särskild betydelse för mejerihanteringen.

Pedagogik. Föreläsningar samt skriftliga och muntliga övningar.

För belysande av undervisningens fördelning på de båda studieåren hava de

sakkunniga uppgjort nedanstående förslag till undervisningsplan, som jämväl

innefattar de sakkunnigas förslag till ungefärligt antal undervisningstimmar i

olika läroämnen.

Antal undervisningstimmar i tvåårig kurs för mejerikonsulenter m. fl.

Första året

Andra året

Förd.

övn.

Förel.

Övn.

1.

Matematik...................

30

15

2.

Fysik.....................

45

50

3.

Xom’ fallman och lantbruks-.........

80

150

\ mejeri-...............

40

150

4.

Bakteriolog j . .

K ^mejeri-...............

40

40

70

150

5.

Maskinlära....................

75

100

6.

Mej eri lära....................

100

7.

Mejeriekonomi..................

40

8.

Husbvggnadslära................

50

100

9.

Husdjurens anatomi och fysiologi.........

40

40

10.

Hnsdjurslära (nötkreatur och svin).........

50

11.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (hygien) ....

20

12.

Nationalekonomi.................

20

13.

Handelslära...................

20

20

14.

Bokföring....................

70

15.

Rättslära....................

30

16.

Pedagogik....................

10

15 1

Summa

455

715

275

215 !

Därjämte böra övningar i mejerilära pågå under c:a 120 dagar.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2■t'',).

105

I fråga om bestämmelser för examen vid den högre mejerikursen hava de

sakkunniga framhållit följande.

Med avseende på de olika undervisningsämnenas inbördes ställning borde i

tillämpliga delar gälla vad förut anförts beträffande lantbrukshögskolan.

Följande ämnen borde vara. examensämnen i kurs för mejerikonsulenter m. fl.

1. Kemi.

2. Bakteriolog^

3. Mejerilära.

4. Mejeriekonomi med handelslära.

För examen borde fordras betyget med beröm godkänd i ett av förenämnda

ämnen och betyget godkänd i de övriga ämnena.

Därjämte borde fordras vitsord örn godkända insikter i följande ämnen, nämligen:

maskinlära, husbyggnadslära, husdjurslära, mejeribokföring, rättslära

och pedagogik.

Slutligen borde studerande genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett tillfredsställande

sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de av läroanstalten anordnade

propedeutiska kurserna i matematik, fysik, husdjurens anatomi och

fysiologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt nationalekonomi med statistik.

I de avgivna yttrandena framställas vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag

till inträdesfordringar vid den högre mejeriundervisningsanstalten endast

från två håll. Den speciella yrkesorganisationen på detta område, Svenska mejerikonsulentföreningen,

har icke funnit anledning göra något uttalande på

denna punkt.

Kristianstads läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att

utom den av de sakkunniga föreslagna tvååriga mejeripraktiken borde fordras

minst ett års praktik inom jordbruk och husdjursskötsel samt sammanlagt lika

lång praktik å verkstad samt såsom mejerimontör.

Skånska agronomkhibben har ansett, att den högre mejeriutbildningen lämpligen

borde organiseras såsom en fjärde studielinje vid lantbrukshögskolan.

Kraven på teoretiska förkunskaper borde då sättas lika för mejeristuderande

som för andra studerande vid högskolan. Däremot borde fordringarna på. föregående

praktik avse sådan vunnen under minst två år vid välskötta mejerier,

varav ett år borde hava tillbringats vid särskilt utvalt, kontrollerat mejeri.

I fråga örn undervisningens allmänna planläggning m. m. hava i vissa fall

uttalats erinringar mot de sakkunnigas förslag.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att den från mejeriinstitutet utexaminerade mejerikonsulenten enligt de sakkunnigas

förslag icke komme att äga någon nämnvärd utbildning i agronomiska

ämnen. Detta ansåge förvaltningsutskottet innebära vissa olägenheter. Då

åtskilliga hushållningssällskap knappast torde kunna utnyttja en mejerikonsulents

arbetskraft enbart för mejerihanteringen, vore det önskvärt, att mejerikonsulent

finge sådan utbildning, att han kunde medverka även i andra grenar

av lanthushållningen. Utskottet ville därför uttala önskvärdheten av att utbildningstiden

för mejerikonsulenter ökades med ett år, under vilket undervisning

lämnades i vissa inom andra årskursen av agronominstitutet förekommande

ämnen.

Kalmar läns södra. Gotlands läns och N or vbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava jämväl givit uttryck för önskvärdheten av att mejerikonsulenternas

utbildning i något högre grad än förslaget förutsåge bleve agronomiskt

betonad samt att kursen bleve längre.

Yttranden.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 2l9.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit,

att vissa ämnen såsom maskinlära och byggnadslära erhölle större utrymme

på undervisningsschemat. Utbildningen måste nödvändigt vara så omfattande,

att studietiden icke kunde beräknas vara kortare än tre år.

Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter har beträffande

de sakkunnigas förslag till undervisning i ämnet maskinlära framhållit, att

medan undervisning i värmemotorer inklusive ångmaskiner kunde inskränkas

till några korta meddelanden örn dessa maskiners egenskaper, torde förutom

elektriska maskiner och mejerimaskiner ett viktigt område vara uppvärmning

och ventilation, kylteknik och värmeekonomi, vilka delar av maskinläran ej

finge försummas.

Svenska mejerikonsulentföreningen har underkastat de sakkunnigas förslag

till undervisningsplan en kritisk granskning, därvid bland annat jämförelse

gjorts med nuvarande mejerikonsulentutbildning med hänsyn tagen jämväl till

förutgående agronomutbildning. Det framginge, att undervisning i huvudämnet

mejerilära vid nuvarande mejerikonsulentutbildning lämnades i sammanlagt

109 föreläsningstimmar. Detta ämne motsvarades enligt förslaget av ämnena

mejerilära och mejeriekonomi. I dessa skulle undervisning meddelas i tillhopa

140 föreläsningstimmar. Vinsten i antal undervisningstimmar bleve sålunda

ej synnerligen stor.

I kemi och bakteriologi vore antalet föreläsnings- och övningstimmar enligt

nuvarande undervisningsplan 191 respektive 444, enligt sakkunnigas förslag

200 respektive 520 timmar. I agronomkursen förekomme för närvarande ytterligare

undervisning i bakteriologi. Med stöd härav kunde man påstå, att undervisningen

i dessa båda ämnen ej erhållit nämnvärt flera undervisningstimmar

än vad nu vore fallet.

Särskilt anmärkningsvärt syntes det föreningen vara att undervisningen i

ämnet husbyggnadslära bleve så svag enligt förslaget. Undervisningen i detta

ämne skulle omfatta blott 50 föreläsnings- och 100 övningstimmar. Enligt

nuvarande studieplan meddelades 67 föreläsnings- och 164 övningstimmar i

detta ämne. Med hänsyn till de uppgifter av byggnadsteknisk art, inför vilka

mejerikonsulenten ofta bleve ställd i sitt arbete, syntes en avsevärd utvidgning

av undervisningen i detta ämne hava varit på sin plats i stället för den föreslagna

inskränkningen.

I nuvarande undervisningsplan upptoge undervisningen i maskinlära blott

15 timmar. Enligt sakkunnigförslaget skulle undervisning i detta ämne meddelas

under 75 föreläsnings- och 100 övningstimmar. Ehuru en avsevärt utvidgad

undervisning sålunda föresloges, ville föreningen dock såsom sin bestämda

uppfattning hävda, att ej ens denna utökning vore tillräcklig. Undervisningen

i detta ämne hade hittills på intet sätt motsvarat den industrialiserade

mejerihanteringens krav och då denna utveckling alltjämt syntes fortsätta,

krävdes det av mejerimannen i ledareställning ett relativt djupt inträngande i

dessa frågor. Sagda ämne sönderfölle egentligen i följande specialämnen:

maskinlära och värmeteknik, läran örn maskinelement, hållfasthetslära samt

förbränningslära. Undervisning i dessa ämnen kunde icke meddelas i vederbörlig

omfattning på angivet timantal. Anförda specialämnen borde få minst

lika omfattning som den, i vilken undervisning i dessa specialämnen meddelades

exempelvis för kemister vid tekniska högskolan i Stockholm.

Jämfördes studieplanen för mejerilinjen med t. ex. den för ämbetsexamen å

husdjurslinjen märktes följande: mejerilinjen hade i sitt huvudämne, mejerilära

och mjölkhushållning, 100 föreläsningstimmar; husdjurslinjen 280 föreläsningar

i huvudämnet, husdjurslära. Mejerilinjen hade 40 föreläsningstimmar

i mejeriekonomi och husdjurslinjen 110 föreläsnings- och 100 övningstim
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249. 107

inar i lantbruksekonomi. I handelsläran hade mejerilinjen 20 föreläsningsoch

20 övningstimmar mot husdjurslinjens 30 föreläsningstimmar. Att ämnet

lantbruksekonomi med handelslära skulle vara ett mer än dubbelt så stort och

viktigt ämne för en husdjurskonsulent än mejeriekonomi med handelslära för

en mejerikonsulent, torde med skäl kunna bestridas. Mejerikonsulentens arbete

Vöre väl betydligt mera handelsekonomiskt betonat än husdjurskonsulentens, och

sakkunniga sade själva, att undervisningen på mejerilinjen skulle hava till ett

av sina ändamål att utbilda ledare för större mejerier, alltså ledare för större

affärsföretag, som mejerierna med sin stora omsättning otvivelaktigt finge anses

vara.

Beträffande de ämnen, som inginge i planen för husdjurslinjen men ej för

mejerilinjen, märktes ämnet statistik. Detta ämne finge väl dock anses hava

minst lika stor betydelse för mejerimannen som för husdjursmannen.

Antalet undervisnings- och övningstimmar i den tvååriga kursen för mejeristuderande

omfattade sammanlagt 2,500 timmar, för husdjuslinjens 3 år, 2,990

timmar. För mejerilinjen motsvarade detta 5 föreläsnings- och övningstimmar

per dag, för husdjurslinjen 4 timmar per dag. En mejeristuderande hade alltså

25 % mer föreläsnings- och övningstimmar per dag och alltså motsvarande mindre

tid för självständiga studier och försök.

Av det anförda framginge, att föreningen för sin del måste anse undervisningstiden

i vissa ämnen allt för kort, varför den i dessa borde avsevärt utökas.

Vid jämförelse med motsvarande ämbetsexamen framginge mejeristuderandenas

relativa överbelastning med föreläsningar och övningar. Det syntes föreningen

av anförda skäl ofrånkomligt, att studietiden för mejeristuderande förlängdes

med ett år och att den bleve lika lång som för avläggande av ämbetsexamen.

I vad sakkunnigförslaget ordade örn licentiatexamen och doktorsgrad, berördes

ej mejeriutbildning på dessa stadier. De sakkunniga hade ej ens antytt,

om avlagd examen vid mejerilinjen medförde samma rätt till fortsatta studier

för avläggande av licentiatexamen och vinnande av doktorsgrad vid lantbrukshögskolan

som där avlagd ämbetsexamen. Föreningen ville för sin del betona

önskvärdheten av att sådan fortsatt utbildningsmöjlighet skapades. Forskningens

betydelse för vårt mejeriväsende motiverade detta till fullo.

Skånska agronomklubben har i anslutning till sitt förslag om mejeriundervisningens

förläggande till lantbrukshögskolan förordat en omarbetning av förslaget

till undervisningsplan för mejeriutbildningen.

I fråga örn krav på teoretiska förkunskaper för tillträde till kurs för högre

mejeriutbildning kan jag i stort sett ansluta mig till de sakkunnigas förslag.

I likhet med dem anser jag sålunda, att genomgången agronomkurs icke i

fortsättningen bör betraktas såsom den regelmässiga förutbildningen för inträde

i högre mejerikurs. Å andra sidan bör givetvis agronomisk examen tillmätas

betydelse för fortsatta studier på mejeriområdet, helst som åtskilliga

befattningshavare på detta område jämväl framdeles torde hava stor nytta

av viss agronomisk kompetens.

I överensstämmelse med vad jag förut anfört med avseende på inträde vid

lantbrukshögskolan torde emellertid även i detta fall viss jämkning i de sakkunnigas

förslag till krav på teoretiska förkunskaper vara erforderlig. Beträffande

studenter torde sålunda böra uppställas följande fordringar: avlagd

studentexamen å real- eller latinlinjen med minst betyget godkänd, erhållet i

examen eller vid komplettering till denna, i modersmålet, tyska eller engelska,

matematik, fysik och kemi. För dem, som avlagt fullständig examen från

Departe
mentschefen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

tekniskt gymnasium torde böra uppställas motsvarande fordringar på betyg

i nu angivna ämnen.

I likhet med lantbrukshögskolan torde även den högre mejerikursen böra

stå öppen för studerande, som icke haft tillfälle avlägga studentexamen eller

examen från tekniskt gymnasium men likväl kunna anses besitta erforderliga

förutsättningar att nied framgång bedriva högre mejeristudier. För

dem av nu avsedda inträdessökande, som avlagt agronomexamen, torde därvid

böra fordras de teoretiska kvalifikationer, som jag förut angivit såsom erforderliga

för inträde vid lantbrukshögskolan, och beträffande dem, som ej avlagt

agronomexamen, torde ävenledes samma kunskapsmått böra krävas som för

inträde vid lantbrukshögskolan, dock med undantag för ämnet biologi med

hälsolära. För sistnämnda kategorier av studerande torde samma kurser i

gymnasieämnen böra stå öppna, som enligt vad förut omförmälts borde anordnas

närmast för aspiranter till lantbrukshögskolan.

Vad därefter angår kravet på förutgående mejeripraktik finner jag de sakkunnigas

förslag örn i regel två års väl vitsordad, allsidig praktisk mejeriutbildning

vara lämpligt avvägt. Dock synes det önskvärt, att nämnda praktik

i allmänhet blir förlagd till särskilt utsedda elevmejerier, där elevutbildningen

står under kontroll av den högre mejerikursens ledning eller eventuellt någon

sammanslutning på mejeriområdet. Det torde icke vara anledning att i detta

sammanhang närmare ingå på denna fråga.

Den högre mejerikursen, som närmast skulle vara avsedd för mejerikonsulenter

och med dem jämförbara befattningshavare, har av de sakkunniga föreslagits

skola planläggas såsom tvåårig. Med hänsyn till de jämförelsevis stora

kvalifikationer, som på grund av vår tids högt utvecklade mejeriteknik måste

ställas på olika rådgivare och instruktörer på mejerihanteringens område,

hyser jag emellertid den uppfattningen, att två års teoretisk fackutbildning

är för kort studietid för ifrågavarande befattningshavare, helst som i fortsättningen

ökad vikt torde böra läggas jämväl på olika med näringen sammanhörande

drifts- och allmänekonomiska frågor. Jag anser sålunda, att kursen

för mejerikonsulenter m. fl. i likhet med motsvarande kurs vid lantbrukshögskolan

för bland andra blivande jordbrukskonsulenter bör planeras såsom treårig.

Vid uppgörande av förslag till undervisningsämnen vid den högre mejerikursen

och deras innehåll hava de sakkunniga utgått ifrån, att med mejerihanteringens

alltmer tilltagande industrialisering och skiljande från praktiskt

jordbruk den rent agronomiska delen av mejerimannens utbildning vore

mindre oumbärlig än tidigare varit fallet. I överensstämmelse härmed syftar

de sakkunnigas förslag till undervisning vid mejerikursen på en i jämförelse

med nuvarande utbildningsförhållanden på området tämligen långt driven

specialisering. Även jag anser, att verksamheten på mejeriområdet är så komplicerad,

att den helt kräver sin man. Vid omorganisation av den högre mejeriundervisningen

torde man därför icke böra utgå ifrån att befattningar såsom

mejerikonsulenter framdeles liksom nu understundom är fallet skola vara

förenade med verksamhet av annan art inom hushållningssällskapen^ arbets
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

109

fält. Men även om ändring sker i nu nämnda förhållande torde det likväl för

mejerikonsulenten vara värdefullt, att han äger en något fylligare inblick

i jordbrukets villkor och allmänna produktionsförhållanden än de sakkunnigas

förslag till undervisning synes innebära. Jag vill i sådant hänseende föreslå,

att de mejeristuderande få följa agronomkursens undervisning i större delen

av ämnet lantbruksekonomi. I övrigt har jag intet att erinra mot förslaget till

undervisningsämnen.

Vad därefter angår förslaget till undervisningsplan för mejerikursen är det

givetvis icke möjligt att med ledning av de angivna siffrorna för undervisningstimmar

i de olika ämnena bilda sig en bestämd uppfattning örn kursens

omfattning i varje särskilt ämne. Det vill emellertid synas, som örn icke oväsentligt

ökat utrymme på undervisningsplanen skulle behöva beredas särskilt

för ämnena maskinlära, mejeriekonomi och husbyggnadslära. Genom den utökning

av kurstiden, som ovan föreslagits, torde den ifrågasatta ökningen i

undervisningstid för nyssnämnda ämnen utan svårighet kunna få plats på

schemat. I övrigt torde kursen böra planläggas så, att den egentliga undervisningen

i huvudsak koncentreras till de två första studieåren, så att eleverna

kunna till stor del disponera det tredje året för mera självständigt studiearbete.

Beträffande de sakkunnigas förslag till bestämmelser för examen vid den

högre mejerikursen har jag i stort sett ingen erinran att göra. Enär på sätt

jag ovan föreslagit lantbruksekonomi torde böra tillkomma såsom undervisningsämne,

bör emellertid mejeristuderande för erhållande av examen äga

godkända insikter jämväl i detta ämne.

Huruvida möjlighet bör beredas studerande att avlägga högre examen jämväl

i mejeriämnen torde tills vidare kunna lämnas öppet.

3) Trädgårdsundervisningen.

I fråga örn den högre trädgårdsundervisningen hava de sakkunniga till en

början angivit vissa allmänna grunder för undervisningens anordnande.

Endast i undantagsfall borde under kursen meddelad undervisning anordnas

på ett sådant sätt, att den kunde betraktas som en repetition av de lägre trädgårdsskolornas

kurser. Fastmera borde förutsättas, att eleverna skola äga fullt

tillfredsställande insikter i de lägre trädgårdsskolornas lärokurser. Vid de prövningar

och förhör, som eleverna hade att genomgå för erhållande av betyg i

visst läroämne, borde därför fordras goda kunskaper beträffande även de

delar av samma ämne, som förekomme endast i den lägre trädgårdsskolans

kurs.

För att betyg om genomgången kurs skulle medföra kompetens som konsulent

eller lärare i trädgårdsodling, måste undervisningen läggas efter delvis

andra linjer än den för utbildning av praktiska trädgårdsodlare. Först och

främst måste fordras, att kursen meddelade jämförelsevis grundliga kunskaper

i vissa naturvetenskapliga ämnen, men därjämte måste eleverna inriktas

på självständiga studier, i den mån sådana kunde inrymmas i kursen, och

slutligen måste också någon handledning i elementär pedagogik lämnas.

Högre lantbruksundervisnings

sakkunniga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

Vad därefter angår kravet på förkunskaper för inträde vid högre trädgårdskurs

hava de sakkunniga anfört följande.

För vinnande av inträde som ordinarie elev vid högre trädgårdskurs borde

fordras kunskaper motsvarande minst betyget godkänd i realskoleexamen i

ämnena modersmålet, tyska, geografi, matematik och naturlära. Därest nämnda

kunskaper icke vitsordats genom avlagd realskoleexamen eller annan minst

likvärdig examen, borde de i likhet med vad förut anförts beträffande inträde

i agronomkurs få styrkas även på annat sätt.

Därjämte borde inträdessökande helst hava genomgått tvåårig kurs vid statlig

eller statsunderstödd lägre trädgårdsskola (Alnarp, Experimentalfältet, Adelsnäs,

Härnösand) samt därefter under minst ett års tid haft praktisk sysselsättning

inom trädgårdsyrket, helst i utlandet, därest han icke redan före

inträdet vid den lägre trädgårdsskolan haft anställning vid utländsk

trädgård.

Emellertid torde även person, som icke genomgått tvåårig kurs vid någon

av nyssnämnda lägre trädgårdsskolor, böra under vissa förutsättningar kunna

vinna inträde som ordinarie elev vid den högre trädgårdskursen. Nu avsedd

sökande borde kunna styrka, att han efter fyllda 18 år under minst fyra år

deltagit i instruktivt arbete inom trädgårdsodlingens viktigaste grenar, varjämte

han genom inträdesprövning inför skolans lärare borde visa sig äga tillfredsställande

kunskaper i den lägre trädgårdsskolans läroämnen samt praktisk

färdighet i utförandet av trädgårdsarbeten, motsvarande den yrkesskicklighet,

som borde fordras av en examinerad trädgårdsmästare.

I fråga örn lärokursens längd hava de sakkunniga gjort följande uttalande.

I förberörda sakkunnigebetänkande av år 1918 föreslogs en högre trädgårdskurs,

omfattande ett och ett fjärdedels år. Det kunde dock icke råda något

tvivel örn, att detta vore en allt för knappt tilltagen tid, örn grundlig utbildning

skulle kunna meddelas. I detta sammanhang behövde blott erinras därom,

att motsvarande undervisning vid Kgl. Veteringer- o g Landbohojskolen i Köpenhamn

upptoge 2 1I2 år, varvid dock vore att märka, att eleverna i den här föreslagna

kursen redan i förväg skulle hava inhämtat vissa kunskaper, särskilt

i fackämnen, genom föregående tvåårig kurs vid lägre trädgårdsskola. De sakkunniga

ansåge, att den högre trädgårdskursen borde omfatta en tid av två

år. I likhet med undervisningen för högre lantbruksutbildning synes ifrågavarande

kurs böra taga sin början på hösten omkring den 1 november.

Med hänsyn till det elevantal, som synes kunna påräknas för kurs av ifrågavarande

slag hava de sakkunniga föreslagit, att ny kurs tillsvidare anordnas

blott vartannat år.

Med ledning av vad i det föregående anförts angående det antal personer,

för vilket högre utbildning i trädgårdsfacket vore önskvärd, ävensom övriga

på frågan inverkande faktorer, syntes det vara berättigat att utgå ifrån, att

till en början endast omkring fem därtill kvalificerade personer årligen skulle

söka inträde som ordinarie elever vid en förefintlig anstalt för högre trädgårdsundervisning.

Enär verkställd utredning givit vid handen, att kostnaderna för avlöning av

lärarepersonalen skulle ställa sig icke obetydligt högre, örn ny kurs anordnades

varje år, än om detta skedde blott vart annat år, syntes det befogat, att

åtminstone tillsvidare ny kurs påbörjades endast vartannat år och att i sådan

antoges intill 10 ordinarie elever. Den jämförelse ringa elevfrekvens, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr %A9. lil

kunde påräknas, utgjorde givetvis en förutsättning för att en sådan anordning

skulle vara möjlig.

Beträffande undervisningens omfattning vid den högre trädgårdskursen hava

de sakkunniga uppgjort följande förslag.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. Huvudsakligen fördjupning av realskolans kurs i syfte att bibringa

eleverna större säkerhet och färdighet i räkning.

Fysik och mekanik. Kroppars allmänna egenskaper. Grunddragen av den

mekaniska fysiken. Viktigare optiska företeelser; enklare optiska instrument.

Värmeläran i sammandrag med särskild hänsyn till sådana företeelser, som beröra

trädgårdsodlingen. Elementär framställning av elektricitetsläran.

Meteorologi. De viktigaste atmosfäriska företeelserna. Grunddragen av

klimatologien och framställning av Sveriges klimatförhållanden.

Elektroteknik. Elektriska ledningar, motorer och uppvärmningsanordningar.

Värme- och kylteknik. Enkla beräkningar över värmebehov i växthus och

anordnandet av värmeledningar i sådana. Varmvattenpannor och deras skötsel.

Värmeekonomi. Kylmaskiner och kylanläggningar.

Kemi och lanthrukskemi. Oorganisk kemi. De viktigaste kemiska grundämnena

och deras föreningar, så långt dessa äro av större betydelse för växterna

och djuren. Organisk kemi: kort systematisk framställning av de viktigaste

organiska ämnena. Lantbrukskemi: viktigare gödselämnen.

Geologi och marklära. Sveriges geologiska utveckling med särskild vikt

lagd vid kvartärgeologien. Grunddragen av agrogeologien.

Botanik. Morfologi: repetition av trädgårdsskolans kurs. Grunddragen av

växtanatomi och växtfysiologi med särskild tillämpning på trädgårdsväxterna.

Kort sammandrag av ekologi och växtgeografi, med särskild hänsyn tagen

till de floror och växtsamhällen, från vilka de viktigaste trädgårdsväxterna

hämtats. Systematik: genomgång av viktigare växtgrupper i systematisk

framställning. Grunddragen av ärftlighetsläran och metoderna för förädling

av trädgårdsväxter. Växtpatologi: växtsjukdomarnas allmänna karaktärer,

klimatiska förhållanden, jordmån och växtplats m. m. som anledningar till Sjukdomar;

parasitära sjukdomar, framkallade av svampar, bakterier o. s. v., växthygien.

Zoologi. Trädgårdsväxternas fiender bland insekter och andra lägre djur.

Fältmätning och avvägning. Huvudsakligast övningar i uppmätning av

jordområden, längd- och ytavvägning, kartritning, arealberäkning m. m.

Ritning. Geometriska konstruktioner. Frihandsteckning. Textning.

Redskapslära. Jordbearbetningsredskap för hand-, häst- och motorkratt.

Pumpar och sprutor. . T ...

Husby g gnadslära och växthuskonstruktion. Byggnadsmatenel. Uppiorandet

av enkla ekonomibyggnader, speciellt växthus. „ . .

Nationalekonomi och handelslära. Samma kurs som i det föregående angivits

för agronomkursen.

Rättslära. Samma kurs som för agronomelever med uteslutande av vissa

Trädgårdsekonomi. De olika ekonomiska faktorerna inom trädgårdsodlingen,

deras inbördes förhållande och deras inflytande pa utbytet av odlingen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 2k9.

Bokföring. Bokföringens teori. Dess användning inom ekonomisk trädgårdsodling

och betydelse för denna. Övningar i förandet och avslutandet av

räkenskaper.

Trädgårdsanläggning. Teori: uppkomsten och utvecklingen av de olika stilarterna

inom trädgårdskonsten; dennas ståndpunkt inom olika länder; trädgårdskonstens

uppgift; olika slag av prydnadsanläggningar och deras anpassning

till givna yttre förhållanden. Teknik: utstakning, jordarbeten, vägbyggnad,

plantering, anläggning av gräsmattor, sportplatser m. m.; prydnadsträdgårdens

skötsel och vidmakthållande.

Ekonomisk trädgårdsodling. Historik: trädgårdsodlingens utveckling intill

nuvarande tid, dess ekonomiska betydelse och dess ståndpunkt i övrigt inom

olika länder. Jordbearbetning: grunderna för jordens bearbetning; plöjning

resp. grävning, djupbearbetning, ytluckring; de olika redskaperna för jordbearbetning

i större och mindre skala. Fruktodling: förutsättningarna för rationell

fruktodling; uppdragningen av fruktträd i olika former; anläggning

av fruktodlingar av olika typer; plantering; skötsel; fruktträdens blomning

och fruktsättning; skörd, förvaring och försäljning av frukt; bär- och nötodling;

de olika arterna och sorterna av fruktträd, nöt- och bärbuskar. Köksväxtodling:

allmänna förutsättningar för köksväxtodling i mindre och större

skala; de olika köksväxtslagens odling på kalljord och under glas; skörd, förvaring

och försäljning av köksväxter; sortkännedom. Blomsterodling under

glas: villkoren för ekonomiskt bedriven blomsterodling; de viktigaste handelskulturerna

av blomsterväxter; försäljning av produkterna. Blomsterodling på

kalljord: utvidgning av trädgårdsskolans kurs. Plantskoleskötsel: allmänna

grunder för förökning av ört- och vedartade växter; anordnande av en större

plantskola med därtill hörande utrustning; de viktigaste växtslagens förökning.

Dekoration och bindekonst (huvudsakligast praktiska övningar). Rumsdekorationer;

dekorationer av bord m. m.; utställningsteknik; anordningar i det

fria; bindning av kransar och buketter m. m.

Fröodling och fröbehandling. Odling för merkantilt ändamål och i större

skala av de viktigaste köksväxterna. Fröskörd, fröets tröskning, rensning,

torkning och förvaring. Groningsanalyser.

För sök steknik. Principerna för utläggning av växtodlingsförsök och åtgärder

till undvikande av försöksfel. Skördebedömning och uträkning av skörderesultat.

Trädgårdsprodukternas användning som födoämnen. Betydelsen av köksväxter,

frukter och bär som födoämnen. Deras användning i maträtter. Principerna

för konservering av olika slag.

Pedagogik. Huvudsakligast metodik, föredragsövningar, provlektioner

med lägre trädgårdsskolans elever.

Det måste anses vara av stor betydelse, att eleverna i den högre trädgårdskursen

få noga följa gången av alla praktiska arbeten i trädgårdarna. De

böra därför vara skyldiga närvara vid de tillfällen, då ledarna av de praktiska

arbetena vid slutet av varje vecka inför eleverna vid den lägre trädgårdsskolan

redogöra för dessa arbeten. De böra också deltaga i sådana demonstrationer

i trädgårdarna, som tillfälligtvis anordnas av vederbörande lärare,

även örn dessa skulle falla utom ramen för den ovan skisserade undervisningen.

Nedanstående undervisning spion omfattar de sakkunnigas förslag dels till

ungefärliga antalet undervisningstimmar i olika ämnen och dels till uppdelning

av undervisningen på de båda studieåren.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

113

Undervisningsplan.

Första året

Andra året

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

Matematik..................

30

Fysik och mekanik..............

40

Meteorologi och klimatologi..........

20

Elektroteknik*................

15

10

Värmeteknik*.................

10

20

Kemi, inbegripet agrikulturkemi ,........

80

40

Geologi och marklära.............

50

20

Botanik.

Morfologi..................

10

Anatomi och fysiologi............

75

50

Ekologi och växtgeografi...........

15

Systematik och ekonomisk växtkunskap ....

70

10

25

10

Ärftlighetslära och växtförädling.......

30

20

10

Växtpatologi................

25

20

10

Zoologi...................

30

15

10

Fältmätning ock avvägning..........

150

Bitning...................

50

50

Redskapslära.................

30

30

Husbyggnadslära och växthuskonstruktion ....

45

100

Nationalekonomi och handelskunskap......

40

Rättslära...................

40

Trädgårdsekonoini...............

20

Bokföring..................

80

Trädgårdsanläggning..............

Historik och teori......•.......

50

50

150

Teknik...................

40

20

Ekonomisk trädgårdsodling.

Historik..................

25

Jordbearbetning ...............

15

Fruktodling.................

20

25

40

25

Köksväxtodling...............

5

5

25

15

Blomsterodling på kalljord..........

5

15

10

> under glas..........

20

70

20

Plantskoleskötsel ..............

30

10

Dekoration och bindekonst *..........

50

Fröodling och fröbehandling..........

10

10

Försöksteknik.................

15

10

Trädgårdsprodukternas tillvaratagande och använd-

ning som födoämnen.............

10

25

Pedagogik ..................

10

15

25

Summa timmar

640

660

490

485

Alla ämnen utom de med * betecknade äro obligatoriska för dem som önska avlägga examen frän

den högre trädgårdskursen.

Slutligen hava de sakkunniga med avseende på examen från högre trädgårdskurs

anfört följande.

Ordinarie elev, som inhämtat godkända kunskaper i de läroämnen, vilka i

undervisningsplanen angivits som obligatoriska, borde efter avslutad lärokurs

kunna erhålla betyg om avlagd examen från trädgårdsinstitut.

Elev, som deltagit endast i visst eller vissa av kursens läroämnen, borde efter

genomgången prövning för vederbörande lärare kunna erhålla betyg i detta

eller dessa ämnen.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 218 käft. (.Nr 249.)

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

Departe
mentschefen.

De ovan föreslagna allmänna grunderna för den högre trädgårdsundervisningens

ordnande hava gjorts till föremål för särskilt uttalande endast i några

få av de avgivna yttrandena.

Lantbruksakademien har vitsordat, att den funnit den föreslagna anordningen

av, högre trädgårdsundervisning vid ett trädgårdsinstitutet å Alnarp vara

ändamålsenlig. Då emellertid eleverna vid de trädgårdsskolor, för vilka Kungl.

Maj :t fastställt reglemente, under sin tvååriga kurs inhämtat i allmänhet större

kunskaper i grundläggande ämnen, än som fordrades för realskolexamen,

och de vid denna kurs haft så lång förberedande utbildning och nått den ålder,

att avläggande av realskolexamen skulle förefalla onödigt betungande, syntes

det lämpligt, att avlagd examen från dylik trädgårdsskola med minst betyget

med beröm godkänd såväl i de olika trädgårdsämnena som i svenska språket,

matematik,, fysik, kemi, botanik och zoologi, ävensom i förmåga att ordna och

leda trädgårdsarbeten, kunde anses ersätta realskolexamen, som inträdesvillkor

vid institutet. För övrigt torde kunskaperna i ett främmande språk kunna

begränsas till förmåga att ledigt översätta från detta språk (tyska eller

engelska till svenska), en färdighet, som vore behövlig för studerande av utländsk

facklitteratur men lätt förvärvades av dem, vilka enligt sakkunnigas

förslag idkat praktiska trädgårdsstudier i utlandet.

För personer, som icke med ns^ssnämnda betyg genomgått tvåårig kurs vid

lägre trädgårdsskola, borde de av sakkunniga föreslagna inträdesfordringarna

kunna anses tillfredsställande, dock under förutsättning att den inträdessökandes

praktiska förutbildning i trädgårdsyrket motsvarade den, som sagda skolors

nyssnämnda elever besutte.

I särskilt uttalande till lärarrådets vid Alnarp yttrande har föreståndaren

för Alnarps trädgårdsskola anfört, att han ansåge de sakkunnigas förslag till

högre kurs i trädgårdsskötsel vid Alnarp vara i väsentliga delar välbetänkt.

Beträffande undervisningen i kemi för högre trädgårdskursenvore det dock erforderligt,

att den skildes från motsvarande undervisning i agronomkursen.

Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter har ansett, att vissa avvikelser

från de sakkunnigas förslag vore önskvärda.

Enligt den föreslagna undervisningsplanen skulle kursen vara lika för alla

under båda åren, men det syntes föreningen lämpligare, om under det andra

läsåret undervisningen uppdelades på tvenne linjer, ekonomisk trädgårdsodling

å ena sidan och tjänstemanna- och undervisningsverksamhet å andra.

Liksom det för dem, som ämnade bliva handelsträdgårdsmästare, vore en

onödig belastning med 50 timmars ritning och 260 timmars trädgårdsanläggning

andra året, så skulle det för en blivande trädgårdskonsulent vara mindre

väl använd tid med 90 timmar blomsterodling under glas och 145 timmar husbyggnadslära

och växthuskonstruktioner under andra året, örn dessa ämnen

under kortare tid förekommit under första året. Detta framhölles också under

»allmänna grunder för undervisningens ordnande», men komme icke till synes

i förslaget till undervisningsplan.

Styrelsen för Sveriges konditioner ande trädgårdsmästares förbund har såsom

sin mening uttalat, att antalet föreläsningar i fysik och mekanik, kemi,

redskapslära och rättslära borde minskas, under det att ökning i antalet undervisningstimmar

borde vidtagas beträffande ämnena växtpatologi, trädgårdsekonomi,

köksväxtodling, blomsterodling på kalljord samt fröodling och fröbehandling.

I den sistnämnda ämneskombinationen borde ingå föreläsningar

och demonstrationer i frökännedom.

De sakkunnigas förslag till riktlinjer för den högre trädgårdsundervisningen

kan jag i allt väsentligt biträda. De uppställda kraven på förkunskaper torde

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr Bi9.

115

vara lämpligt avvägda, och kurstidens längd, som av de sakkunniga föreslagits

till två år, finner jag vara lämpligt tillmätt. Med hänsyn till att antalet

elever vid ifrågavarande kurs beräknats uppgå till endast fem örn året lämnar

jag jämväl utan erinran de sakkunnigas förslag att nya elever tills vidare

skola antagas endast vartannat år.

Vad därefter angår de sakkunnigas förslag beträffande undervisningens

omfattning samt undervisningsplan vid den högre trädgårdskursen vill jag i

a.nslutning till vad jag förut anfört med avseende på vissa andra undervisningskurser

understryka, att det torde bliva vederbörande kurslednings uppgift att

med stöd av vunnen erfarenhet vidtaga de jämkningar, som kunna befinnas erforderliga.

Vad särskilt angår den ifrågasatta linjedelningen vid den högre

trädgårdsundervisningen torde denna, som väl i och för sig kan anses önskvärd,

tills vidare böra anstå.

De föreslagna bestämmelserna rörande examen från högre trädgårdskurs

föranleda ingen anmärkning från min sida.

3. Undervisningens yttre organisation.

Den högre lantbruksundervisningen synes kunna i organisatoriskt och administrativt

hänseende ordnas, antingen fullt självständigt eller också genom

samordnande i en eller annan form med annan jämställd, närstående undervisning.

Anstalter i sistnämnda syfte kunna givetvis i främsta rummet tänkas

lämpade för den rent högskolemässiga delen av ifrågavarande undervisningsverksamhet,

däruti eventuellt inbegripet kursen för mejerikonsulenter

m. fl.

Såsom redan erinrats, föresloge 1911 års lantbrukshögskolesakkunniga, att

den då tilltänkta högskoleinstitutionen på lantbrukets område inordnades i

ett av universiteten. Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava redan

av denna anledning ansett sig böra upptaga en sådan möjlighet till närmare

utredning. Men även den omständigheten, att den högre lantbruksundervisningen

flerstädes i utlandet är ansluten till universitetet, har talat för ett sådant

övervägande.

Även har ifrågasatts, huruvida icke den högskolemässiga lantbruksundervisningen

lämpligen borde organiseras såsom del av annan redan befintlig fackhögskola,

därvid tekniska högskolan, veterinärhögskolan och skogshögskolan

ansetts kunna ifrågakomma. De sakkunniga hava undersökt jämväl dessa

möjligheter, och vidare berört frågan örn den högre lantbruksundervisningens

förhållande till lantmäteriundervisningen ävensom till det nuvarande systemet

för utbildning av lantbruksingenjörer.

Slutligen hava de sakkunniga i sitt betänkande behandlat spörsmålet örn

den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet. Till denna sistnämnda fråga vill jag emellertid

senare återkomma.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Majda proposition nr 2hd.

Med avseende på den högre lantbruksundervisningens inordnande i ett universitet

hava de sakkunniga till en början diskuterat de allmänna organisationsproblemen,

därvid i huvudsak framhållits följande.

Vid övervägande av spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens

eventuella införlivande med anstalt för universitetsutbildning hade de sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att för en dylik åtgärd endast något av

statsuniversiteten kunde komma i fråga. De med universiteten i vissa avseenden

likställda högskolorna i Stockholm och Göteborg, vilka icke på samma

sätt stöde under statligt inflytande, hade de sakkunniga sålunda i detta sammanhang

ansett sig kunna bortse ifrån.

Vad beträffade formen för den högre lantbruksundervisningens införlivande

med ett universitet, borde givetvis frågan örn fristående fakultet eller avdelning

inom filosofiska fakulteten ur lantbruksundervisningens egen synpunkt

vara av jämförelsevis underordnad betydelse. Huvudsaken vore, att för ifrågavarande

undervisning skapades sådana betingelser — även rent administrativt

— att undervisningen bleve i stånd att tillfredsställa de krav, som från

jordbruksnäringens sida med fog kunde ställas på den. Det ville emellertid

synas de sakkunniga, som örn organisatoriskt sett en fristående fakultet i sådant

avseende innebure större förutsättningar än en mindre avdelning inom

den filosofiska fakulteten.

De sakkunniga hade i det föregående angivit, vilken teoretisk förbildning

studerande borde äga för att vinna inträde vid lantbrukshögskolan. Bestämmelserna

härutinnan, liksom i fråga örn praktiska förkunskaper, syntes med

hänsyn till lantbruksstudiernas speciella fordringar även i förevarande fall

böra i allt väsentligt vara gällande. Å andra sidan ansåge de sakkunniga det

vara i hög grad betänkligt, örn lantbruksstuderande skulle gå förlustig vissa

akademiska rättigheter på grund därav, att han icke avlagt studentexamen.

De sakkunniga hade redan förut uttalat såsom sin uppfattning, att alla studerande,

som vunnit inträde vid en lantbrukshögskola, vare sig de avlagt studentexamen

eller icke, borde vara likställda även när det gällde studier för

högre examina, och måste förty bestämt motsätta sig, att någon åtskillnad i

akademiskt hänseende gjordes mellan olika lantbruksstuderande. Enligt de

sakkunnigas mening borde nämligen de lantbruksstuderande, som icke avlagt

studentexamen, på grund av de uppställda inträdesfordringarna anses hava i

stort sett samma förutsättningar för bedrivande av högre studier av denna art

som de, vilka avlagt sådan examen. Inskrivning av lantbruksstuderande i annan

fakultet syntes väl i praktiken endast i undantagsfall komma i fråga, enär

ju ifrågavarande studerande genom sin föregående jordbrukspraktik måste

anses vara speciellt inriktade på lantbruksstudier. Därest så skulle befinnas

erforderligt, torde emellertid genom vissa reglerande bestämmelser rörande

övergång från en fakultet till en annan lätt kunna förhindras, att rättighet till

dylik övergång missbrukades.

Formerna för den högre lantbruksundervisningens anordnande syntes i stort

sett icke böra undergå förändring på grund därav, att undervisningen inordnades

under ett universitet. ^ Undervisningen torde sålunda även i sådant fall

böra i huvudsak anordnas på det sätt, som i det föregående angivits.

Agronomkursen vore jämförelsevis väl avgränsad från övrig högre lantbruksundervisning,

och då kursens syfte i stort sett vore ett annat än universitetsundervisningen

vöre avsedd att tillgodose, syntes tillräcklig anledning

icke förefinnas att införliva denna kurs med ett universitet.

Beträffande _ undervisningen för agronomisk ämbetsexamen, som däremot

skulle infogas i universitetsundervisningen, borde förut anförda allmänna grunder

med avseende på studietid, tid för undervisningens början, ferietid, under
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2 4 9. 117

visningens allmänna planläggning ävensom examination även i detta fall vara

tillämpliga.

Reglerna för avläggande av högre lantbruksexamina borde ävenledes vara i

stort sett desamma som förut angivits. Vad slutligen beträffade prov för

eventuell doktorsgrad, borde samma bestämmelser tillämpas som i sådant avseende

gällde för annan doktorsgrad vid universitet.

De sakkunniga hava därefter övergått till att undersöka, i vad mån de vid

ett universitet förefintliga resurserna skulle kunna utnyttjas för lantbruksundervisningen.

Därvid har visat sig, att beträffande de tillämpade ämnena —

jordbrukslära, husdjurslära och lantbruksekonomi m. fl. — ett universitet har

jämförelsevis litet att giva, vare sig det gäller lärarkrafter, lokaler eller instrumentell

utrustning. Något annorlunda blir förhållandet, när det gäller de

grundläggande ämnena.

Beträffande de ämnen, som ur lantbruksundervisningens synpunkt vore av

mera grundläggande natur, vore det önskvärt, om undervisningen kunde meddelas

vid redan förefintliga universitetsinstitutioner. Därigenom skulle vinnas

en viss minskning i fråga örn behovet av lokaler och instrumentell utrustning

för lantbruksundervisningen med ty åtföljande kostnadsbesparing. Möjligen

skulle därigenom även kunna åstadkommas, att vid universitetet redan förefintliga

lärarkrafter i större utsträckning än eljest kunde meddela undervisning

jämväl åt lantbruksstuderande. Emellertid vore att märka, att den undervisning,

som meddelades vid universitet uti de för lantbruksutbildningen ifrågakommande

grundläggande ämnena, i regel icke utan vidare vore lämpad att

ingå i kurserna i motsvarande ämnen för agronomisk ämbetsexamen. I de flesta

fall torde de sedvanliga universitetskurserna i dessa ämnen vara för omfattande

för den agronomiska utbildningen, och därjämte kunde naturligtvis åt

dem icke lämpligen givas den speciella inriktning, som med hänsyn till de

fortsatta lantbruksstudierna måste anses synnerligen önskvärd. I regel torde

sålunda särskilda kurser bliva erforderliga uti ifrågavarande ämnen för de

studerande inom lantbruksfakulteten. Frågan bleve då, huruvida nuvarande

lokaler och apparatur inom vederbörande universitetsinstitutioner kunde ställas

till förfogande jämväl för ifrågavarande kurser, ävensom huruvida för

andra uppgifter anställda lärare vid universitetet lämpligen kunde meddela

undervisning även vid dessa kurser.

Vid bedömande av denna fråga förtjänade uppmärksammas, att av nu avsedda

ämnen matematik, fysik och meteorologi, bakteriologi, allmän ärftlighetslära,

lantbrukszoologi, nationalekonomi med statistik, rättslära och pedagogik

förutsattes skola studeras i förhållandevis ringa omfattning för agronomisk

ämbetsexamen, varför de för dessa ämnen erforderliga lokalutrymmen

och instrumentella hjälpmedel icke bleve avsevärda. Ämnena marklära

samt husdjurens anatomi och fysiologi återigen hade så speciell karaktär, att

vid universitetet tillgängliga resurser endast i jämförelsevis ringa mån torde

kunna utnyttjas vid studiet av dessa ämnen. Återstode så ämnena lantbrukskemi

och lantbruksbotanik. För dessa ämnen erfordrades relativt omfattande

institutioner, och det skulle givetvis vara av stort värde, om dessa kunde inrättas

i anslutning till universitetets institutioner för respektive kemi och

botanik. Även vid sådan anordning torde det emellertid vara nödvändigt, att

särskilda professurer inrättades i lantbrukskemi och lantbruksbotanik. Det

torde nämligen icke kunna förutsättas, att andra vid universitetet fast anställda

lärare — även örn deras tid tilläte meddelandet av särskilda, jämförelsevis

omfattande kurser för lantbruksstuderande, vilket för övrigt med skäl torde

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Majrts proposition nr 2^9.

kunna ifrågasättas — skulle kunna inrikta undervisningen i dessa ämnen efter

de speciella krav, en ändamålsenlig högre lantbruksutbildning ställde därpå.

Att åter för undervisningen i dessa viktiga ämnen anlita tillfälliga lärare

syntes icke vara försvarligt. Enär sålunda beträffande ämnena lantbrukskemi

och lantbruksbotanik måste förutsättas särskilda professurer och speciella undervisningskurser

för lantbruksstuderande, vore det uppenbart, att för dessa

ämnen måste krävas icke obetydliga särskilda utrymmen. Enligt vad de sakkunniga

under hand inhämtat, torde emellertid icke vid något av rikets båda

universitet finnas möjlighet att inom institutionsbyggnaderna för kemi och

botanik bereda erforderlig arbetsplats vare sig för ytterligare professorer eller

för det jämförelsevis stora antalet studerande för agronomisk ämbetsexamen.

För ett mindre antal studerande på ett högre stadium syntes däremot enligt

tillgängliga uppgifter erforderlig arbetsplats möjligen kunna ställas till förfogande.

I fråga örn förläggningen av erforderliga byggnader vid eventuellt inordnande

av den högskolemässiga lantbruksundervisningen i ett universitet erinras

därom, att det för den tillämpade lantbruksundervisningen vore nödvändigt

att äga tillgång till ett välskött större jordbruk i närheten av institutionslokalerna.

Det vore då motiverat, att erforderliga institutioner för tillämpade ämnen

vid den agronomiska fakulteten förlädes till universitetet närbelägen institutsegendom.

För undervisningen i grundläggande ämnen hava de sakkunniga

ansett.det vara av betydelse att vinna direkt anslutning till motsvarande

universitetsinstitutioner. Å andra sidan finge icke bortses ifrån att det för

undervisningen i de tillämpade lantbruksämnena, som i stor utsträckning

byggde på sådana ämnen som lantbrukskemi och lantbruksbotanik, vore av

stort värde att äga institutionerna för sådana ämnen i omedelbar närhet. De

sakkunniga hava vid övervägande av denna fråga kommit till den uppfattningen,

att samtliga för den agronomiska fakulteten erforderliga institutionerna

torde böra förläggas till samma plats.

Vad därefter angår de sannolika byggnadskostnaderna för en agronomisk

fakultet vid ett universitet hava de sakkunniga framhållit, att de torde få

beräknas ungefär lika stora som för en till samma plats förlagd, organisatoriskt

fristående lantbrukshögskola.

_ På grund av lantbruksundervisningens speciella karaktär hava de sakkunniga

räknat med, att undervisningen endast i undantagsfall skulle kunna vara

gemensam för lantbruksstuderande och andra studerande vid universitetet. Behovet

av lärarkrafter för lantbruksundervisningen bleve därför lika stort vid

en lantbruksfakultet som vid en fristående lantbrukshögskola. Enär emellertid

universitetsprofessorer befunne sig på högre lönenivå än professor vid fackhögskola,

med vilken senare professor vid lantbrukshögskola borde jämställas,

skulle genom den högre lantbruksundervisningens anslutning till universitet

förorsakas en kostnadsökning, som av de sakkunniga beräknats till ett belopp

av — beroende på valet av förläggningsort m. m. -— 18,000—27,000 kronor

örn året.

Däremot skulle enligt de sakkunnigas uppfattning kostnaderna för undervisningsmateriel

m. m. för den högre lantbruksundervisningen kunna väntas

bliva något lägre, om den organiserades såsom del av ett universitet.

De sakkunniga hava för sin del kommit till den uppfattningen, att den högre

lantbruksundervisningen icke lämpligen bör inordnas i ett universitet. Såsom

motiv härför hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Då de sakkunniga hade att taga ställning till frågan om lämpligheten av

lantbrukshögskolans inordnande i ett av de två statsuniversiteten, hade de

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 2-Ut.

119

därvid givetvis att i första hand taga hänsyn till de skäl för och emot, vilka

ur undervisningsteknisk och ekonomisk synpunkt blivit i det föregående anförda.

Dessa skäl syntes knappast giva stöd för en sådan anordning. Den i

ämnet verkställda utredningen gåve nämligen vid handen, att de fördelar i

förenämnda avseenden, man tilläventyrs trott sig hava anledning förvänta av

den högre lantbruksundervisningens inkorporering i universitetsundervisningen,

näppeligen vore till finnandes, i varje fall icke i sådan grad, att avgörandet

därav kunde anses böra i mera avsevärd grad påverkas.

Utom de ovan anförda skälen av huvudsakligen undervisningsteknisk och

ekonomisk art funnes även andra, vilka borde tagas i beaktande. Så syntes

man utan vidare kunna påräkna, att den högre lantbruksundervisningen, inordnad

i ett universitet, skulle röna ett livgivande och även annorledes gynnsamt

inflytande av den vetenskapliga livaktighet, som rådde vid .våra högsta

bildningsanstalter. Värdet av ett sådant inflytande borde. icke. underskattas,

helst som det skulle innebära en garanti mot den fara för isolering och passivitet,

varför mindre läro- och forskningsanstalter med avgränsade arbetsuppgifter

i viss mån alltid vore utsatta. Å andra sidan syntes genom lantbruksliögskolans

inkorporerande i ett universitet allvarlig fara uppstå, att högskolan

ej kunde — såsom en dylik facklig undervisnings- och forskningsanstalt enligt

all erfarenhet helst borde — få föra sitt eget fria och självständiga liv. Endast

vid verksamhetens utövande under fullt fria och självständiga former

torde högskolan kunna utöva ett verkligt fruktbringande inflytande på den

näring högskolan vore avsedd att stödja.

Vidare kunde såsom en fördel vid lantbrukshögskolans inkorporerande i ett

av de stora universiteten räknas med, att högskolan vid sådant förhållande

skulle komma i åtnjutande av dettas på seklers verksamhet grundade auktoritet.

Härtill komme slutligen, att universitetens organisation vuxit fram som resultat

av lång tids erfarenhet och tvivelsutan kunde sägas vara för sitt ändamål

väl lämpad; även härav skulle den högre lantbruksundervisningen utan

vidare kunna draga fördel.

Vissa skäl av liknande art talade emellertid emot den blivande högskolans

inordnande i ett äldre universitet.

Då givetvis en eventuellt tillskapad agronomisk fakultet eller sektion av

fakultet vid universitet komme att intaga en i förhållande till övriga fakulteter

resp. sektioner med hänsyn till omfattningen underordnad ställning, .skulle antagligen

jordbruksundervisningens intressen endast med en viss svårighet kunna

på ett för ifrågavarande undervisning betryggande sätt göra sig gällande

gentemot mäktigare eventuellt konkurrerande intressen. I allmänhet torde man

med fog kunna förvänta, att lantbruksstudierna överhuvud taget svårligen —

åtminstone ej förr än avsevärd tid förlupit — skulle kunna erhålla en med övriga

studier fullt likställd och jämbördig ställning. En sådan, i förhållande till

undervisningen i övrigt underordnad ställning skulle helt visst mycket snart

visa sig medföra mindre önskliga följder. . .

Erfarenheten hade ock tydligt givit vid handen, att vid viss fackundervisnings

förläggande till självständig och efter förhållandena väl avpassad högskola,

denna hade möjlighet att till hela facket i fråga intaga en central och

dominerande ställning, att bilda den medelpunkt, dit utövare av ifrågavarande

praktiska verksamhet kände sig mer eller mindre anknutna och varifran de

i fråga om sin speciella yrkesgren tillitsfullt förväntade de nya signaler, vartill

de undan för undan gjorda vetenskapliga framstegen och rönen kunde giva

anledning. I alldeles särskilt hög grad vore detta självfallet gällande i fråga

örn från resp. högskola utexaminerade yrkesmän, vilka — enligt vad erfarenheten

givit vid handen — till egen och oj minst resp. högskolas fördel alltjämt

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

uppehållit förbindelsen med högskolan på ett helt annat sätt, än vad fallet

kunde bliva med den, som utexaminerats från ett universitet.

En direkt anknytning till ett universitet av den högre lantbruksundervisningen

även på dess lägre stadium (för ämbets- eller kandidatexamen) syntes

vidare medföra högre och i varje fall mera formella inträdesfordringar med

hänsyn till de studerandes teoretiska förbildning, detta även örn man kunde

tänka sig, universitetet giva efter på den annars undantagslöst uppehållna

fordran på avlagd studentexamen. Därest man i detta avseende holle för lämplig

en viss möjlighet till fri prövning av de inträdessökandes kompetens för

deltagande i just detta slag av utbildning, syntes nu berörda förhållande få

betraktas som en förevarande organisationsform vidlådande olägenhet.

Slutligen förtjänade erinras därom, att i ju intimare anknytning med ett

universitet den blivande högskolan organiserades, dess svårare torde det befinnas

bliva att uppehålla den för högskolans verksamhet och resultatet därav

så betydelsefulla kontakten med det praktiska jordbruket. Och uppehållandet

av en intim och livlig förbindelse med den utövande jordbruksnäringen måste

betraktas som en utomordentligt viktig förutsättning för ej mindre att högskolans

undervisning skulle få önskvärd praktisk inriktning än även att den

vid högskolan bedrivna vetenskapliga forskningen erhölle den praktiskt-vetenskapliga

karaktär, som ensam kunde göra densamma fullt ägnad att fylla sin

uppgift i jordbrukets tjänst.

Vid övervägande av samtliga här ovan anförda skäl och omständigheter,

vilka talade för eller emot en blivande lantbrukshögskolas inordnande såsom en

integrerande del av ett universitet, hade de sakkunniga kommit till den bestämda

uppfattningen, att den högre lantbruksundervisningen icke lämpligen

borde organiseras såsom underavdelning av ett universitet. Dock syntes, såsom

redan förut påpekats, särskilt på det högre stadiet av lantbruksutbildningen

ett visst samarbete mellan universitet och högskola vara både möjligt och ur

flera synpunkter önskvärt. Till denna fråga ville de sakkunniga längre fram

återkomma.

En annan tänkbar form för den högre lantbruksundervisningens organisation

är dess anknytning till tekniska högskolan i Stockholm. I utlandet saknas

icke exempel på en dylik kombination, och även i vårt land har uppfattningen

örn dess lämplighet kommit till uttryck.

De sakkunniga hava verkställt utredning, i vad mån den nuvarande undervisningen

vid tekniska högskolan kunde tänkas lämpad jämväl för högre lantbruksutbildning.

Beträffande utredningens resultat anföra de sakkunniga följande.

Av den förebragta utredningen beträffande kurserna i de studieämnen vid

tekniska högskolan, som eventuellt skulle kunna tänkas utnyttjas vid

den högre lantbruksundervisningen, framginge, att knappast någon av dessa

lärokurser i sin nuvarande utformning vore utan vidare lämplig för sagda

ändamål. Man torde ej heller kunna räkna med möjligheten av en anpassning

av kurserna, sa att de bättre skulle tillgodose behovet vid den högre lantbruksundervisningen,

emedan detta i avsevärd mån skulle förrycka den tekniska

undervisningen.

Man kunde då tänka sig möjligheten av anordnande av speciella kurser i de

ovan omtalade ämnena, givna av tekniska högskolans professorer och speciallärare

och med utnyttjande av sagda högskolas föreläsningssalar, laboratorier

och ritsalar. Även denna möjlighet visade sig emellertid vid närmare skärskådande

vara ganska ringa. Enligt inhämtade uppgifter vore lärarnas arbets
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

121

kapacitet redan fullt tagen i anspråk för den ordinarie undervisningen med

härtill hörande examinationsskyldighet. Vad hör- och ritsalar beträffade, kunde

dessa ej få disponeras utöver de tider, då de användes för högskolans egen

undervisning.

De sakkunniga hava även tagit under övervägande, huruvida en samverkan

mellan lantbrukshögskolan och tekniska högskolan skulle kunna tänkas åstadkommas

på så sätt, att den förra organiserades i form av en särskild fackavdelning

av den senare. Detta skulle då givetvis medföra såväl uppförande

av särskilda byggnader i tillräcklig omfattning för den nya fackavdelningen,

som även upprättandet av en särskild lärarstab. Även en sådan anordning

avvisas emellertid av de sakkunniga.

Då, såsom torde framgå av föregående utredning, några större möjligheter

för direkt samarbete med övriga fackavdelningar vid tekniska högskolan ej

torde kunna anses föreligga, skulle, enligt de sakkunnigas mening, organiserandet

av den högre lantbruksundervisningen såsom en fackavdelning vid

tekniska högskolan huvudsakligen medföra fördelen av gemensam administration,

vilket ju visserligen ur besparingssynpunkt måste anses innebära en vinning.

Frånsett att den blivande lantbrukshögskolan, under förutsättning av den

ifrågasatta sammankopplingen med tekniska högskolan, utåt ej skulle komma

att äga någon självständig ställning, vilket med hänsyn till jordbrukets stora

betydelse för landet väl knappast torde kunna anses lämpligt, borde även

hänsyn tagas därtill att, med bortseende ifrån de anknytningspunkter som

säkerligen förefunnes mellan undervisningen vid tekniska högskolan och vid

lantbrukshögskolan ur rent teknisk synpunkt, dock hela det rent biologiska

område, som bildade den väsentliga grundvalen för lantbruksundervisningen,

måste anses stå tekniska högskolans uppgifter synnerligen främmande.

Det ville sålunda synas, som om ur den högre lantbruksundervisningens synpunkt

föga vöre att vinna genom anslutning till tekniska högskolan. Då en

dylik anordning därtill ur administrativa och ekonomiska synpunkter syntes

vara förbunden med allvarliga olägenheter, hade de sakkunniga icke ansett sig

böra ingå på en närmare utredning av ifrågavarande organisationsform för den

högre lantbruksundervisningen.

Under det meningsutbyte, varför lantbrukshögskolefrågan under de senast

förflutna årtiondena varit föremål, har även framhållits, att högskolan borde

direkt anknytas till de till Stockholm förlagda veterinär- och sko g shö g skolorna.

Även de sakkunniga hava ansett, att det skulle vara synnerligen önskvärt, att

en sådan lösning av högskolefrågan kunde komma till stånd, att ett samarbete

mellan den blivande lantbrukshögskolan och förenämnda högskolor kunde åvägabringas.

Vid utredning av hithörande förhållanden hava de sakkunniga till

en början ansett sig böra undersöka, huruvida ett organisatoriskt samordnande

av den högre lantbruksundervisningen med undervisningen vid nämnda båda

högskolor lämpligen kunde komma i fråga.

De sakkunniga hava utgått ifrån, att örn den högre lantbruksundervisningen

organisatoriskt skulle samordnas med annan närstående fackundervisning, kombinationen

borde omfatta både veterinärundervisningen och den högre skogsundervisningen.

Om lantbrukshögskolan förenades endast med den ena av ifrågavarande

båda fackhögskolor, torde nämligen de fördelar, som ett samordnande

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Majlis proposition nr 2hQ.

av olika närstående utbildningsgrenar kunde medföra, endast i betydligt reducerad

omfattning stå att vinna.

Med avseende på dels den utsträckning, i vilken vid ifrågavarande båda fackhögskolor

meddelad undervisning kan anses utan vidare motsvara den högre

lantbruksutbildningens behov, dels i vad mån högskolornas lokaler och övriga

resurser för undervisningen inklusive lärarkrafter kunna tänkas ställas till förfogande

för speciell undervisning för lantbruksstuderande, hava de sakkunniga

inhämtat vissa uppgifter, som intagits i det tryckta betänkandet. Såsom sammanfattning

av vad sålunda inhämtats hava de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

Av den lämnade översikten framginge, att vid veterinär- och skogshögskolorna

meddelad undervisning endast i undantagsfall syntes i oförändrad form

passa för studerande vid en lantbrukshögskola. Enär varje slags fackutbildning

krävde sin särskilda specialisering av undervisningen, torde det icke heller

vara lämpligt eller ens möjligt, att kurserna i förberörda ämnen modererades

på ett sådant sätt, att de jämväl kunde tillgodogöras för den högre lantbruksutbildningen.

Däremot torde det vara möjligt att för lantbruksundervisningen i vissa fall

utnyttja de andra fackhögskolornas resurser i fråga örn lokaler och undervisningsmateriel.

Sålunda torde möjligen åtminstone större delen av undervisningen

i husdjurens anatomi och fysiologi kunna förläggas till veterinärhögskolan.

Vid samma högskola borde även den för lantbruksutbildningen erforderliga

undervisningen i husdjurens hälso- och sjukvårdslära kunna meddelas.

Undervisningen i skogsskötsel borde tydligen kunna förläggas till skogshögskolan.

Vad slutligen beträffade undervisningen i lantbrukskemi, syntes det

icke vara uteslutet att för erforderliga övningar få använda veterinärhögskolans

elevlaboratorium. Enär vid lantbrukshögskolan måste finnas professur i

lantbrukskemi och såsom följd därav också en väl utrustad institution i ämnet,

för vilken institution plats icke lämpligen torde kunna beredas i anslutning till

veterinärhögskolans lokaler för undervisningen i kemi, syntes det emellertid

vara mest ändamålsenligt, att lokal för elevernas laborationer förlädes till

samma plats som övriga delar av vederbörande institution.

Vad därefter anginge lärarfrågan, förefölle det tänkbart, att genom en sammanslagning

av lantbrukshögskolan med ovannämnda två fackhögskolor viss

minskning i de totala kostnaderna för lärare skulle kunna åvägabringas. Så

torde man kunna räkna med att professuren vid lantbrukshögskolan i husdjurens

anatomi och fysiologi skulle kunna undvaras. Dock torde man även i sådant

fall få räkna med särskilt lärararvode för ifrågavarande undervisning.

Enär de ordinarie lärarna uti ifrågavarande ämnen vid veterinärhögskolan icke

jämte sin förutvarande undervisning torde kunna bestrida den förhållandevis

omfattande undervisningen i samma ämnen jämväl vid lantbrukshögskolan, åtminstone

ej i hela dess omfattning, vore de sakkunniga likväl icke övertygade

därom, att på detta sätt ur lantbruksundervisningens synpunkt samma gynnsamma

resultat kunde förväntas som under förutsättning av egen professur i

ämnet vid lantbrukshögskolan.

I ämnena husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt skogsskötsel förutsattes

ävenledes särskilda kurser för lantbruksstuderande, och på grund därav torde

man även för dessa ämnen hava att räkna med särskilda lärararvoden.

Huruvida genom nu avsedda sammanslagning fördelar vore att vinna för

undervisningen vid veterinär- och skogshögskolorna, undandroge sig de sakkunnigas

närmare bedömande. Likväl torde man kunna utgå ifrån, att ifråga
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

123

varande högskolor redan vore så väl rustade med lokaler och andra resurser för

undervisningen, att genom en kombination med den högre lantbruksundervisningen

föga vore att vinna i sådant avseende. Återstode da fragan örn, huruvida

därigenom någon besparing kunde ernås i kostnaderna för lärare vid de

båda högskolorna. Otänkbart vore väl ej, att i dylikt fall professuren i husdjurslära

vid veterinärhögskolan kunde indragas. Dock torde det vara uteslutet,

att fast anställda lärare vid lantbrukshögskolan skulle kunna medhinna att

bestrida ali erforderlig undervisning uti ifrågavarande ämne vid veterinärhögskolan.

Vid skogshögskolan åter skulle kanske speciallärarbefattningen i jordbrukslära

och lantbruksekonomi bliva obehövlig. Även örn utöver vad nu

nämnts ytterligare någon minskning i antalet lärarkrafter skulle kunna vinnas

genom här diskuterade sammanslagning av fackhögskolor, vore det emellertid

tydligt, att den tänkbara kostnadsminskningen på denna punkt aldrig kunde

uppgå till något större belopp.

Vad till sist beträffade den allmänna administrationen, vore det antagligt,

att ett stort kansli med gemensam rektor för samtliga tre förutnämnda fackhögskolor

skulle komma att draga mindre kostnader än örn varje fackhögskola

skall hava sitt särskilda kansli med egen rektor. Dock försvårades en stark

koncentration av administrationen därav, att de olika högskolorna vid sidan av

den teoretiska undervisningen måste hava tillgång även till omfattande anordningar

för praktiska övningar, vilka anordningar vore förenade med icke ringa

administrativt arbete. För skogsundervisningen måste sålunda omfattande

skogsmarker stå till förfogande, och lantbrukshögskolan måste äga anknytning

till försöksmarker och demonstrationsjordbruk. Veterinärhögskolan slutligen

vore jämväl sjukvårdsanstalt. Vid administrativ förening av nämnda tre

fackhögskolor torde sålunda åt var och en av de tre fakulteternas dekaner få

givas mera omfattande uppgifter än som nu tillkomme universitetsfakulteternas

dekaner.

Gemensam administration torde även kunna medföra viss kostnadsbesparing

därigenom, att, enär för samtliga fackskolor inköp av bränsle och andra förnödenheter

skulle kunna göras gemensamt, avsluten komme att röra sig° om

större kvantiteter och på grund därav sanolikt skulle kunna göras till något

förmånligare pris.

Tänkbart vore väl också, att kostnaderna för underhåll och skötsel av bibliotek

skulle bliva något mindre, örn för de tre fackhögskolorna ett gemensamt

större bibliotek inrättades. En sådan anordning vore dock ur flera andra synpunkter

en given försämring.

De sakkunniga hava vidare framlagt vissa allmänna synpunkter på frågan

örn ett organisatoriskt samordnande av den högre lantbruksundervisningen med

veterinär- och skogshögskolorna; och hava de sakkunniga icke funnit sig

kunna tillstyrka en sådan åtgärd.

Det kunde enligt de sakkunnigas mening icke med fog bestridas, att icke

åtskilligt talade för ett samordnande av tre varandra så närstående undervisningsanstalter

som de nu nämnda. Utländska föredömen kunde också anföras

till stöd för ett sådant sammanförande av dessa grenar av högre undervisning.

Såsom av det ovanstående franninge, hade de olika högskolorna vissa beröringspunkter

med avseende på själva undervisningen, och denna skulle sannolikt

för de tre högskolorna tillhopa medföra något mindre kostnader, örn de

organiserades såsom fakulteter av en gemensam större undervisningsanstalt än

såsom självständiga högskolor. Som en given fördel av en dylik kombination

torde även vara att räkna, att såväl lärare som elever, representerande tre varandra

närstående utbildningsfack, därigenom bereddes möjlighet att komma

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

i intim beröring med varandra, vilka med säkerhet borde medföra ett inbördes

fruktbärande inflytande på studier och forskning inom vederbörande kunskapsområden.

Vore det därför nu fråga örn att på en gång ordna hela detta undervisningskomplex,

holle de sakkunniga före, att nu anförda synpunkter på lantbrukshögskolefrågans

lösning i samband med annan högskoleundervisning hade

förtjänat det allra största beaktande. Men nu läge saken som bekant icke till

på detta sätt. Veterinärutbildningen och den högre skogsundervisningen hade

redan, den förra år 1912 och den senare år 1914, erhållit sin organisation genom

upprättandet av för ett vart av dessa båda ändamål avsedda särskilda

läroanstalter, ordnade som fullt självständiga och av varandra oberoende enheter.

I och med detta torde det utan vidare kunna sägas, att det rätta ögonblicket

för nu ifrågavarande högskolors sammanförande i en organisk enhet

vore försuttet.

Det lage också nära till hands, att högskolor, vilka helt nyligen fått sin

organisation och sin verksamhet ordnade på för en vars speciella uppgifter

lämpligt sätt, icke gärna skulle vilja avstå från sin självständiga ställning och

uppgå i en större organisation såsom delar därav blott för att underlätta tillkomsten

av en för dem i viss mån främmande läroverksamhet. Och man måste

medgiva, att det för högskolor, vilka, såsom de här ifrågavarande, under nu

rådande förhållanden bedreve en framgångsrik verksamhet, måste förefalla förenat

med ej ringa osäkerhet och risk att övergiva en prövad och god befunnen

organisation för en annan, vilken i varje fall hade att tjäna även andra ändamål

och på vars utformning och anpassning för resp. högskolas speciella uppgifter

man skulle komma att kunna utöva endast jämförelsevis ringa inflytande.

Örn också de för nämnda två högskolor erforderliga byggnaderna kommit

att uppföras på tämligen ringa avstånd från varandra, så vore avståndet dock

tillräckligt stort för att ett organisatoriskt sammanförande av redan dessa två

läroanstalter skulle stöta på rätt väsentliga svårigheter av rent lokal natur.

Dessa två högskolors byggnadsfråga skulle förvisso, därest de från början

skulle sammanförts till en organisation, lösts på ett helt annat sätt än vad fallet

nu blivit. De fördelar, som av sammanförandet kunde hava vunnits, stöde

under nuvarande förhållanden endast delvis att vinna. Såvitt de sakkunniga

funne, skulle lantbrukshögskolan vid förläggning till Stockholm på grund av

de topografiska förhållandena få förläggas till plats på icke ringa avstånd från

de båda övriga fackhögskolorna. Med anledning härav torde sålunda genom

anknytning av en dylik tredje fackhögskola olägenheterna av gemensam administration

bliva ännu mera påtagliga.

Det hade till synes på goda grunder antagits, att genom sammanförande till

en organisation av flera närstående högskolor en betydande besparing skulle

vara att vinna genom ett fullständigare utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter,

dels så att viss undervisning kunde vara gemensam för elever, tillhörande

olika studiebranscher och dels så att lärare, vilkas tid nu vore endast delvis

upptagen av undervisning, kunde finna användning vid sådan verksamhet även

inom andra studiegrenar. De verkställda undersökningarna hade, såsom av det

ovan anförda framginge, givit vid handen, att någon sådan besparing verkligen

torde vara att på antytt sätt vinna, men detta dock i så jämförelsevis

ringa grad, att detta motiv för en anordning sådan som den här tilltänkta säkerligen

icke kunde tillmätas avgörande betydelse. Vad beträffade byggnadskostnader

för landtbrukshögskolan, torde dessa icke kunna nämnvärt nedbringas

därigenom, att högskolan sammankopplades med andra fackhögskolor.

Det ville också synas, som om vid lantbrukshögskolans förläggande till

Stockholm ovan angivna fördelar för den högre lantbruksundervisningen av

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-9.

125

samarbete med andra fackhögskolor åtminstone i väsentlig mån kunde vinnas

även utan administrativ sammankoppling av de olika anstalterna. För de närmast

ifrågakommande ämnena vid lantbrukshögskolan —■ husdjurens anatomi

och fysiologi samt i förekommande fall husdjurens hälso- och sjukvårdslära

samt skogshushållning — borde sålunda undervisningen genom i särskild ordning

träffad överenskommelse kunna förläggas till annan högskolas lokal även

med bibehållande av denna högskolas självständighet. Och vad beträffade det

vetenskapliga samarbetet mellan personer tillhörande olika discipliner, borde

detta, som ytterst vore beroende av de olika vetenskapsidkarnas personliga intresse

och förutsättningar för dylikt samarbete, i stort sett kunna åvägabringas

utan att anstalterna vore administrativt förenade.

Enär sålunda ett organisatoriskt samordnande av den högre lantbruksunde rvisningen

med veterinärutbildningen och den högre skogsundervisningen icke

syntes medföra några större påtagliga fördelar men väl åtskilliga olägenheter

i jämförelse med den högre lantbruksundervisningens organiserande såsom

självständig högskola, hade de sakkunniga icke funnit anledning att närmare

ingå på frågan örn den högre lantbruksundervisningen, organiserad på dylikt

sätt.

Ehuru den högre lantbruksundervisningen sålunda enligt de sakkunnigas

förmenande i organisatoriskt hänseende bör utgöra en självständig institution,

följer därav ingalunda, att ifrågavarande undervisning bör stå isolerad från

annan närstående undervisnings- och forskningsverksamhet. Tvärtom hava de

sakkunniga hållit före, att det för ernående av ett gynnsamt resultat av en

reformerad högre lantbruksundervisning vore av synnerligen stor betydelse,

att denna stöde i nära kontakt med förefintliga institutioner inom angränsande

undervisnings- och forskningsområden.

Vad först beträffade det personliga samarbetet mellan vetenskapsmän vid en

lantbrukshögskola och andra närstående anstalter för undervisning och forskning,

vore det tydligt, att dylikt samarbete icke kunde garanteras genom yttre

anordningar och föreskrifter, då ju den enskildes intresse för dylikt samarbete

ytterst vore bestämmande för örn det komme till stånd eller icke. Emellertid

borde genom olika åtgärder ökade förutsättningar kunna skapas för dylikt

samarbete. I sådant avseende vore det framför allt av betydelse, att de olika

anstalterna icke lokalt vore så vitt skilda, att det personliga sammanträffandet

mellan olika vetenskapsmän bleve förenat med avsevärda svårigheter. Men

även på annat sätt torde förbindelsen mellan vetenskapsmän från olika institutioner

kunna underlättas. Sålunda ansåge de sakkunniga, att bland annat en

sådan anordning, att vetenskapsmän vid olika institutioner på jordbrukets

område kunde anlitas för hållande av någon serie föreläsningar eller enstaka

föredrag vid lantbrukshögskolan, komme att verka i ovan antydd riktning.

Ur själva undervisningens synpunkt borde genom kontakt med andra närstående

anstalter för undervisning och forskning ett gynnsammare resultat av

den lantbruksvetenskapliga utbildningen kunna ernås. I den mån vetenskapligt

specialiserade lärarkrafter för dylika anstalter kunde anlitas vid den högskolemässiga

lantbruksundervisningen, borde denna inom begränsade områden

kunna väntas vinna i fördjupning, och kunde därtill vid sådana anstalter förefintliga,

ofta på sitt speciella område rika instrumentella resurser i viss utsträckning

tagas i anspråk för lantbruksundervisningen, borde denna hava ännu

större förutsättningar att lämna ett gott resultat. Förbises borde ej heller, att

dylik kontakt mellan lantbrukshögskolan och andra vetenskapliga anstalter

borde kunna väntas hos de lantbruksstuderande medföra vidgad förståelse för

forskningens metoder ävensom för dess betydelse för jordbruksnäringen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

I ekonomiskt hänseende borde ävenledes vissa fördelar kunna vinnas genom

anknytning till andra undervisnings- och forskningsanstalter. Genom utnyttjande

av andra anstalters resurser i fråga örn lärare, lokaler och undervisningsmateriel

borde nämligen en viss minskning i lantbrukshögskolans egen utrustning

i förevarande avseende bliva möjlig, och det torde ej lida något tvivel

om, att därigenom en viss kostnadsbesparing kunde åstadkommas. Naturligtvis

bestämdes dock kostnadsbesparingen till sin storlek i väsentlig mån av de

villkor, som kunde komma att gälla för samarbetet.

De sakkunniga hava i fortsättningen närmare angivit, i vad avseende ett dylikt

samarbete kunde tänkas komma till stånd, och hava därvid börjat med

universiteten.

Vad först beträffade universiteten, torde på det lägre utbildningsstadiet —

närmast undervisningen för agronomisk ämbetsexamen — föga vara att vinna

genom samarbete. Universitetskurserna för kandidat- och ämbetsexamina inom

filosofiska fakulteten i de för lantbruksstudierna viktigare grundläggande ämnena

kunde nämligen icke, vare sig med avseende på omfattning eller inriktning,

anses lämpade att ingå i en agronomisk ämbetsexamen, och de speciella kurser

uti ifrågavarande ämnen, som sålunda måste givas för lantbruksstuderande,

syntes av olika skäl böra meddelas av särskilda vid lantbrukshögskolan anställda

lärare, som för vinnande av önskvärd begränsning i studietiden redan

från början kunde giva undervisningen en sådan inriktning, som bäst överensstämmer

med lantbruksutbildningens speciella krav.

Däremot erfordrades medverkan från universitet i vissa fall med avseende på

agronomie kandidatexamen. I denna examen hade ansetts böra kunna ingå ett

eller flera av ämnena ärftlighetslära och nationalekonomi, studerade och tenterade

vid universitetet. Studiekurserna för olika betyg i agronomie kandidatexamen

torde för dessa ämnen böra överensstämma med de kurser, som fordrades

för motsvarande betyg i filosofie kandidatexamen. För lantbruksstuderande,

som avlagt studentexamen, erfordrades givetvis inga särskilda anordningar

när det gällde studiet av ifrågavarande universitetsämnen, enär sådan

studerande på vanligt sätt borde kunna vinna inträde vid filosofisk fakultet av

universitetet. Beträffande sådan studerande, som icke avlagt fullständig studentexamen,

vore det däremot erforderligt, att sådan anordning vidtoges, att

lantbruksstuderande bereddes möjlighet att vid universitet bedriva studier och

avlägga tentamen i ett eller flera av de tre nyssnämnda ämnena utan hinder

därav, att lian eventuellt icke avlagt studentexamen. Enär det icke heller i detta

fall vore fråga örn att avlägga examen vid universitet, torde hinder icke

böra möta för vidtagande av ifrågavarande anordning, även om lantbrukshögskolan

förutsattes vara i organisatoriskt avseende skild, från universitetet..

Vid de mera vetenskapligt betonade lantbruksstudierna — för licentiatexamen

och eventuellt doktorsgrad — vore medverkan från universitetens sida

ävenledes av behovet påkallad. Såsom förut anförts, borde såsom biämne i licentiatexamen

i vissa fall få ingå något av ämnena ärftlighetslära, nationalekonomi

eller statistik. Enär berörda ämnen icke vid lantbrukshögskolan avsetts

skola företrädas av professurer, hade förutsatts, att de skulle, få studeras

och tenteras vid universitet. Den studiekurs, som skulle komma i fråga borde

för varje ämne motsvara fordringarna för ett betyg i filosofie licentiatexamen.

Sådana åtgärder vore sålunda erforderliga, att lantbruksstuderande,

som avlagt ämbets- eller kandidatexamen vid lantbrukshögskolan, bereddes möjlighet

att vid universitet bedriva studier och avlägga tentamen för ett betyg

i filosofie licentiatexamen i något av de tre nyssnämnda ämnena utan hinder

därav, att han icke avlagt lägre filosofisk examen. Det ville synas de sak
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

127

kunniga, som om någon allvarligare invändning icke skulle kunna resas från

universitetshåll emot ett dylikt arrangemang. Såsom redan tidigare påpekats,

gällde det ju i detta fall icke för den studerande att avlägga fullständig filosofisk

examen utan endast att vid viss ämneskombination kvalificera sig för

avläggande av examen vid lantbrukshögskolan. Uppenbarligen borde den föreslagna

anordningen kunna vidtagas utan hinder därav, att lantbrukshögskolan

icke vore organisatoriskt förenad med universitet.

När det gällde högre lantbruksstudier, vore emellertid medverkan från universitet

önskvärd även i andra avseenden. Enär lantbruksvetenskaperna till

största delen hade naturvetenskaplig karaktär, måste den högre utbildningen

på området i stor utsträckning grunda sig på den studerandes egna

experimentella undersökningar. Sålunda torde man böra räkna med, att

licentiat- och doktorsavhandlingar inom lantbruksvetenskaperna mycket ofta

skulle bygga på experiment. Nu torde det i många fall vara synnerligen önskvärt,

att dylika experimentella undersökningar helt eller delvis kunde få

äga rum vid härför lämpade universitetsinstitutioner. För arbeten av ifrågavarande

slag torde det nämligen mången gång vara synnerligen värdefullt

för att icke säga nödvändigt, att dessa institutioners omfattande instrumentella

utrustning kunde få tagas i anspråk. Det torde nämligen icke kunna förväntas,

att lantbrukshögskolans egna institutioner åtminstone till en början skulle äga

tillgång till alla de ofta mycket dyrbara instrument, som vore nödvändiga för

utförande av speciella vetenskapliga arbetsuppgifter inom hela det arbetsområde,

som kunde komma ifråga, Det torde alltså vara erforderligt, att anstalter

vidtoges i syfte att bereda vissa av lantbrukshögskolans studerande på licentiatstadiet

och doktorander arbetsplats vid olika universitetsinstitutioner ävensom

viss handledning vid de experimentella studierna. Enligt vad de sakkunniga

under hand inhämtat, torde förutsättningar finnas för en sådan anordning.

Förut hade framhållits, att antalet lantbruksstuderande på detta stadium icke

kunde väntas bliva betydande, och för samtidigt studium vid universitetsinstitutioner

torde man endast hava att räkna med ett ringa antal.

Vad därefter angår frågan örn samarbete med olika fackhögskolor hava de

sakkunniga framhållit följande.

Lantbrukshögskolans anknytning på det lägre utbildningsstadiet till andra

närstående fackhögskolor vore i stort sett endast möjlig under förutsättning av

att lantbrukshögskolan förlädes till Stockholm. Vid förläggning till annan

plats vore det naturligtvis tänkbart, att lärare vid sådan fackhögskola skulle

kunna hålla enstaka eller kortare serier av föredrag vid lantbrukshögskolan,

men med hänsyn till de ämnen, som därvid kunde komma i fråga, torde detta

kunna förväntas ske endast i mindre omfattning.

Vid förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm kunde anknytning på

det lägre stadiet, såsom redan anförts, tänkas ske till tekniska högskolan, skogshögskolan

och veterinärhögskolan. Av vad förut sagts torde emellertid framgå,

att undervisningen vid tekniska högskolan icke till någon del kunde anses

avpassad för studierna till agronomisk ämbetsexamen.

Till skogshögskolan skulle den i lantbrukshögskolans undervisning ingående

kursen i skogshushållning möjligen kunna förläggas, i vilket fall skogshögskolans

rika samlingar på området kunde utnyttjas, samtidigt som plats för

undervisningsmateriel i ämnet icke behövde reserveras vid lantbrukshögskolan.

Givetvis vore det önskvärt, örn ifrågavarande undervisning kunde meddelas

av lärare vid skogshögskolan. Enligt de sakkunnigas förmenande torde det

vara tänkbart att genom avtal med skogshögskolan få dylikt samarbete till

stånd.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

_ Vid veterinärhögskolan återigen skulle kunna meddelas erforderlig undervisning

för agronomisk ämbetsexamen i ämnena husdjurens anatomi och fysiologi

samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära med anlitande av vid nämnda

högskola anställda lärare. Härigenom skulle vinnas en icke obetydlig besparing

vid lantbrukshögskolan i fråga om undervisningslokaler och experimentella

hjälpmedel. Även med nämnda högskola torde det vara tänkbart att

träffa avtal om samarbete i nu berörda avseende.

Med avseende på studierna i lantbruksämnen på licentiatstadiet syntes av

nu berörda fackhögskolor skogshögskolan knappast kunna komma i fråga för

samarbete, enär där förekommande discipliner icke direkt torde stå i samband

med något av examensämnena för licentiatexamen vid lantbrukshögskolan. Till

tekniska högskolan däremot skulle sannolikt någon del av den högre utbildningen

i kulturteknik med fördel kunna förläggas, och vid veterinärhögskolan

borde vissa. möjligheter att bedriva fortsatta studier i husdjurens anatomi

och fysiologi förefinnas.

Även med avseende på ovan berörda högre studier torde det vara tänkbart

att få samarbete till stånd, utan att organisatorisk förening av de olika

högskolorna behövde ifrågasättas. Samarbete på detta stadium torde för övrigt

kunna anordnas, även om lantbrukshögskolan vore förlagd till annan plats

än Stockholm.

I visst samband med frågan örn den lämpligaste formen för den högre lantbruksundervisningens

yttre organisation står även spörsmålet, vilka anordningar

i fortsättningen böra vidtagas för utbildningen av lantbruksingenjör er och

lantmätare.

Vad först beträffar lantbruksingenjör er, är deras teoretiska utbildning för

närvarande ordnad i form av tre olika kurser, nämligen 1) en treårig kurs vid

tekniska högskolan med undervisning som i tillämpliga delar huvudsakligen

motsvarar den kurs, som är fastställd för fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst

vid samma högskola, vidare 2) en kurs i rättskunskap, vilken kurs

plägar hållas i Stockholm av särskild utav lantbruksstyrelsen därom anmodad

person och taga omkring ett halvt år i anspråk, samt slutligen 3) en ettårig

kurs vid lantbruksinstitut med undervisning i sådana agronomiska ämnen,

som för en blivande lantbruksingenjör kunna vara av betydelse.

Med avseende på förutsättningarna för reformering av lantbruksingenjörernas

teoretiska utbildning hava de sakkunniga anfört följande.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, kunde den teoretiska utbildningen av

blivande lantbruksingenjörer sagås i stort sett väl fylla det därmed avsedda

ändamålet. Emellertid måste givetvis var och en av de tre olika utbildningskurserna

i viss mån betraktas såsom ett provisorium, som så snart förhållandena

det medgåve borde ersättas med en på fastare grund byggd undervisning.

Det syntes sålunda böra tagas under övervägande, huruvida i samband med

den högre lantbruksundervisningens ordnande åtgärder lämpligen kunde vidtagas

för åstadkommande av en mera definitiv lösning av frågan örn lantbruksingenjörernas

teoretiska utbildning.

Vid bedömande av denna undervisningsfråga vore det naturligtvis av stor vikt

att äga kännedom örn i vilken omfattning kurser för ifrågavarande ändamål

kunde väntas bliva frekventerade. Därvid vore att märka, att här avsedda utbildningskurser

hade så speciell karaktär, att de icke kunde väntas bliva besökta

av andra än dem, som verkligen önskade vinna anställning inom lantbruksingenjörsfacket.

Äntalet befattningshavare, för vilkas tjänst ifrågavarande

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

129

utbildning utgjorde kompetensvillkor eller i övrigt kunde anses önskvärd uppginge

för närvarande till 30. Om man för dessa tjänstinnehavare räknade med

en 20-årig tjänstetid i medeltal, skulle varje år 1 å 2 aspiranter behöva antagas

för utbildning inom facket. På grund av det ringa antalet medlemmar i lantbruksingenjörskåren

måste emellertid rekryteringen bliva mycket oregelbunden,

och vissa år torde nyantagning av aspiranter överhuvud taget icke vara påkallad.

Härav följde, att särskilda lärostolar enbart för undervisningen vid

ifrågavarande specialkurser icke gärna kunde komma i fråga.

Örn sålunda det materiella innehållet i de teoretiska utbildningskurserna för

lantbruksingenjörer ssmtes kunna bibehållas i huvudsak oförändrat, uppställde

sig frågan, i vilken utsträckning denna utbildning lämpligen kunde inhämtas vid

anstalt för högre lantbruksundervisning. Yad då först anginge den för närvarande

vid tekniska högskolan meddelade kursen, vore det tydligt, att de lärare,

som enligt vad förut blivit anfört avsetts skola vara anställda för den högre

lantbruksundervisningen, icke kunde åtaga sig att meddela den tekniska undervisning,

som nämnda kurs innefattade. Av de i kursen ingående ämnen skulle

visserligen kemi, allmän geologi och nationalekonomi möjligen med fördel kunna

studeras vid lantbrukshögskolan, men då på grund av undervisningens allmänna

planläggning vid tekniska högskolan studierna i de tekniska ämnena i

varje fall icke syntes kunna avslutas under kortare tid än tre läsår, torde den

sammanlagda studietiden genom ett dylikt överflyttande av ämnen snarare

bliva förlängd.

Med avseende på undervisningen i rättslära syntes lantbruksingenjörsaspiranternas

kunskapsbehov delvis sammanfalla med de lantbruksstuderandes.

På åtskilliga punkter torde likväl de sistnämnda hava behov av större kunskaper,

under det att i andra kapitel, därvid särskilt finge nämnas vattenlagen,

lantbruksingenjörerna givetvis måste äga betydligt mera ingående kännedom.

Skulle kursen i rättslära för lantbruksingenjörer meddelas i samband med lantbruksundervisningen,

torde man sålunda få räkna med, att ett avsevärt antal

specialföreläsningar i ämnet bleve erforderligt. Enär den årliga tillströmningen

av studerande på lantbruksingenjörsbanan såsom förut nämnt endast kunde

beräknas till 1 å 2, skulle givetvis utbildningen i rättslära — per elev räknat

— på detta sätt bliva jämförelsevis dyrbar. Vid nuvarande anordning

däremot kunde olika årsklasser av studerande sammanföras till en gemensam

kurs, som sålunda icke behövde hållas varje år. Då därtill bomme, att kursen

i rättslära vid förläggning till Stockholm visat sig kunna inhämtas samtidigt

med att vederbörande lantbruksingenjörsaspiranter haft annan sysselsättning,

vare sig med studier i tekniska ämnen eller praktisk utbildning, syntes

detta vara ett ytterligare skäl för att icke någon ändring vidtoges med avseende

på anordnandet av ifrågavarande kurs.

Den för lantbruksingenjörerna erforderliga agronomiska utbildningen, som

för närvarande äger rum vid lantbruksinstitut, bör i sin tur enligt de sakkunnigas

förmenande allt fortfarande vara förlagd till liknande anstalt. Med avseende

på ifrågavarande undervisnings omfattning och innehåll synas emellertid

vissa ändringar i jämförelse med nuvarande förhållanden vara motiverade.

De sakkunniga hava uppgjort följande plan för lantbruksingenjörsaspiranternas

deltagande i undervisningen vid lantbrukshögskolan.

I meteorologi följes undervisningen utan inskränkning.

Av ämnet lantbruk sbotanik frånskiljes växtpatologi, varjämte kursen även

i övrigt något avkortas.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 212 haft. (Nr 249 )

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

I bakteriologi läses liela kursen med undantag av mikrobiologiens tillämpning

på mjölkhushållningen och jordbrukets binäringar.

I marklära följes jordbrukslinjens undervisning helt.

I ämnena allmän jordbrukslära och växtodling slära inhämtas den för olika

studielinjer gemensamma allmänna kursen.

Av ämnet kulturteknik, vari jordbrukslinjens undervisning följes, kan läran

örn mätningsmetoder utgå, enär vederbörande redan inhämtat'' erforderliga kunskaper

därom i den tekniska kursen. Enär bland lantbruksämnena kulturtekniken

är av särskilt stor betydelse för blivande lantbruksingenjörer, synes det

motiverat, att ifrågavarande ämne studeras i den omfattning, som erfordras

för erhållande av betyget med beröm godkänd i agronomisk ämbetsexamen.

Den allmänna kursen i nationalekonomi synes böra följas, med undantag för

den del av ämnet, som avser jordbruksstatistiken.

I lantbruks ekonomi synas ifrågavarande elever i huvudsak endast böra deltaga

i den del av undervisningen, som avser taxationsläran och jordbruksdriftens

allmänna planläggning. Undervisningen i handelslära samt örn utlandets

jordbruksförhållanden synes icke behöva följas.

Vad slutligen angår skogshushållning, synes undervisningen i detta ämne

böra följas i sin helhet.

I övriga på schemat för agronomisk ämbetsexamen upptagna undervisningsämnen

syntes studier icke vara påkallade för utbildning i lantbruksingenjörsfacket.

Av den för närvarande i sagda utbildning ingående lantbruksundervisningen

torde sålunda kurserna i agrikulturkemi, foderlära, redskapslära,

ekonomilagfarenhet och kameralistik samt bokföring kunna utgå. Härigenom

vunnes en icke ringa koncentration i lantbruksutbildningen, vilket givetvis

måste betraktas såsom en fördel.

I anslutning till ovanstående kunde antalet föreläsnings- och övningstimmar

för lantbruksingenjörsaspiranter vid lantbrukshögskola approximativt uppskattas

på följande sätt:

Förel. Övd.

Meteorologi.........

........ 10

—

Lantbruksbotanik ......

........ 80

80

Bakteriolog!.........

........ 25

50

Marklära..........

........ 90

70

Allmän jordbrukslära.....

........ 70

30

Växtodlingslära.......

........ 70

30

Kulturteknik........

........ 70

120

Nationalekonomi ......

........ 40

_

Lantbruksekonomi......

.......50

30

Skogshushållning.......

.......50

—

Summa 555

410

Beträffande undervisningen för lantbruksingenjörsaspiranter vid lantbrukshögskolan

framhålla de sakkunniga i övrigt följande.

Med undantag av kursen för kvalificerat betyg i kulturteknik — som ensam

torde kräva åtskilliga månaders studier — borde studierna i förenämnda

ämnen kunna medhinnas under ett läsår. Emellertid finge icke underlåtas

att påpeka den svårighet vid planläggningen av ifrågavarande studier, som

läge däruti, att vederbörande elever samtidigt skulle följa delar av undervisningen

i tre årskurser. Det vore tydligt, att svårighet understundom skulle

uppstå att sammanställa timplan för undervisningen på ett sådant sätt, att

icke föreläsningar och övningar i olika för lantbruksingenjörsutbildningen

ifrågakommande ämnen bleve samtidiga. Man torde sålunda få räkna med, att

ifrågavarande elever i viss utsträckning skulle nödgas på egen hand söka in
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

131

hämta erforderliga kunskaper, vilket givetvis måste betraktas såsom en viss

brist hos utbildningssystemet. En annan olägenhet vore, att på grund av den

begränsade studietiden undervisningen i de tillämpade ämnena ofta måste ske

parallellt med och i vissa fall kanske till och med före undervisningen i de

grundläggande ämnena, vilket naturligtvis måste inverka menligt på studieresultatet.

Enär det emellertid icke syntes tänkbart att anordna särskild

undervisning i lantbruksämnen för det fåtal elever för berörda utbildning, som

kunde komma i fråga, och andra anordningar för organiserandet av omförmälda

undervisning icke syntes praktiskt genomförbara, torde nu angivna brister

i planläggningen av lantbruksstudierna för blivande lantbruksingenjörer icke

vara möjliga att undanröja.

Frågan örn en fastare organisation av lantmäteriundervisningen har länge

varit aktuell, och därvid har bland annat en anknytning av ifrågavarande undervisning

helt eller delvis till anstalt för högre lantbruksundervisning varit

på tal. I anledning därav hava högre lantbruksundervisningssakkunniga ansett

det lämpligt att i samband med uppgörandet av förslag till ett bättre ordnande

av den högre lantbruksundervisningen jämväl undersöka, huru en anknytning

av lantmäteriundervisningen till lantbrukshögskolan skulle ställa sig

ur högskolans synpunkt.

Den teoretiska utbildningen av lantmätare är för närvarande uppdelad på

två kurser, nämligen en tvåårig kurs för lantmätariexamen och en ettårig

kurs för kulturteknisk examen. Antalet studerande vid lantmäteriundervisningen

har ansetts kunna beräknas till 12 å 15 i varje årskurs.

De sakkunniga framlägga till en början vissa allmänna synpunkter på berörda

spörsmål.

Därest för endera eller båda ifrågavarande undervisningsgrenar påtagliga

fördelar i kostnadshänseende eller eljest kunde vinnas genom en sammanslagning

eller samverkan, utan att därigenom olägenheter uppstode i andra avseenden,

borde enligt de sakkunnigas förmenande en dylik anordning vidtagas.

Vid bedömande av denna fråga borde även uppmärksammas, att de allmänna

synpunkter, som talade för att vid en gemensam undervisningsanstalt meddelades

utbildning åt kategorier av studerande, som i sin framtida verksamhet

måste stå i jämförelsevis nära kontakt med varandra, i detta fall vore i hög

grad gällande. Värdet i ekonomiskt hänseende utav ett samordnande av den

högre lantbruksundervisningen och lantmäteriundervisningen sammanhängde

närmast med i vilken utsträckning undervisningen lämpligen kunde vara gemensam

för de båda utbildningsgrenarna eller utbildningen i övrigt kunde förbilligas

genom ett bättre utnyttjande av såväl lärare som lokaler och andra

materiella resurser för undervisningen.

I fortsättningen hava de sakkunniga upptagit till prövning, i vad utsträckning

lantmäteriundervisningen vid inordnande i lantbrukshögskolan skulle

kunna draga nytta av där anställd lärarpersonal och tillgängliga materiella

resurser. Beträffande kursen för lantmäteriexamen hava de sakkunniga kommit

till den uppfattningen, att någon samundervisning med lantbruksstuderande

icke lämpligen kan anordnas. I övrigt har utredningen givit följande resultat.

I intetdera av de i kursen för lantmäteriexamen förekommande ämnena förutsattes

finnas fast anställd lärare vid lantbrukshögskolan, och några

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

besparingar i kostnader stöde sålunda icke att vinna därigenom, att dylika lärare

tilläventyrs skulle kunna bättre utnyttjas genom att meddela specialundervisning

för lantmäterielever. Skulle däremot speciallärare vid lantbrukshögskolan

anlitas för särskild undervisning jämväl vid kursen för lantmäteriexamen,

vilket åtminstone i något fall syntes tänkbart, mäste givetvis räknas

med särskilt arvode för nämnda undervisning. Å andra sidan torde, därest

ordinarie lärarbefattningar ansåges böra inrättas för lantmäteriundervisningen

i ämnena matematik och rättslära, ifrågavarande lärare även kunna meddela

erforderlig undervisning i sina ämnen även vid lantbrukshögskolan, varigenom

otvivelaktigt någon kostnadsbesparing vid nämnda högskola kunde

åvägabringas.

Yad därefter anginge frågan örn utnyttjande av lantbrukshögskolans materiella

resurser för nu avsedda del av lantmäteriundervisningen, torde det till

en början bliva erforderligt, att särskilda institutioner inrättades för ämnena

geodesi och praktiskt lantmäteri. Åt dessa institutioner måste anvisas särskilda

lokaler, och de måste givetvis också hava särskild instrumentell utrustning.

För övriga i kursen för lantmäteriexamen ingående undervisningsämnen

vore utrymmesbehovet jämförelsevis ringa, och för deras studium erfordras

obetydliga instrumentella resurser. På grund av det stora antalet undervisningstimmar

i dessa ämnen torde det emellertid vara nödvändigt, att vid eventuell

förläggning till lantbrukshögskola anordna särskilda lokaler för lantmäteriundervisningen

även i dessa ämnen, helst som vid uppgörande av det förut

angivna byggnadsprogrammet för lantbrukshögskolan endast tagits hänsyn till

vad för själva lantbruksundervisningen oundgängligen erfordrades i berörda

avseende. „

Av den sålunda företagna utredningen framginge, att med avseende pa själva

undervisningen synnerligen ringa örn ens någon kostnadsbesparing vöre att

vinna genom att anknyta kursen för lantmäteriexamen till en blivande lantbrukshögskola,

närmast på grund därav, att undervisningen vid de båda utbildningsgrenarna

med avseende på sitt innehåll knappast hade några beröringspunkter.

Vad därefter beträffar kursen för kulturteknisk examen, hava de sakkunniga

funnit förhållandena vara något annorlunda. Nämnda kurs omfattar

också i huvudsak sådana ämnen, som äro av betydelse jämväl för lantbruksutbildningen.

De sakkunniga hava efter utredning kommit till det resultatet,

att Barnundervisning skulle kunna äga rum i viss del av ämnena jordbrukslära

med jordbruksekonomi, jordvärderingslära, skogslära och kulturteknik.

Med hänsyn till lantmäterielevernas speciella förutbildning och lantmäteriutbildningens

särskilda syfte uttala de sakkunniga emellertid tveksamhet, huruvida

Barnundervisning vore ändamålsenlig i någon mera avsevärd del av de

nu angivna ämnena. Beträffande den sannolika kostnadsbesparingen vid gemensam

organisation av de båda undervisningsgrenarna hava de sakkunniga

anfört följande.

Av det anförda framginge, att kursen för kulturteknisk examen visserligen

med avseende på undervisningens innehåll hade mera gemensamt med den

högre lantbruksundervisningen än vad förhållandet visade sig vara beträffande

kursen för lantmäteriexamen, men att likväl besparingen i kostnader för

lärarkrafter icke kunde väntas bliva betydande. Särskilt gällde detta örn på

sätt antytts specialkurser skulle anses böra anordnas för lantmäterieleverna

jämväl i större delen av ämnena jordbrukslära, jordvärderingslära och kulturteknik.

Skulle däremot lantmäterieleverna anses böra i huvudsak följa den

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-t9.

133

ordinarie undervisningen vid lantbrukshögskolan uti de för kulturteknisk examen

ifrågakommande ämnena, uppstode en annan olägenhet, nämligen den,

att ifrågavarande ämnen i lantbrukshögskolans^ kursplan tillhörde två olika

årskurser. På grund härav torde i vissa fall svårighet kunna uppstå att ordna

undervisningen vid högskolan på ett sådant sätt, att icke föreläsningar eller

övningar för lantmäterieleverna bleve samtidiga i olika ämnen.

I fråga om byggnadskostnader torde vissa besparingar kunna göras genom

förläggning av kursen för kulturteknisk examen till lantbrukshögskola. Särskilda

institutioner i jordbrukslära, jordvärderingslära och kulturteknik torde

nämligen i sådant fall icke vara erforderliga för lantmäteriundervisningen.

Behovet av samlingar och instrumentella hjälpmedel särskilt i kulturteknik

— vid lantbrukshögskolan skulle förmodligen bliva något större, men i huvudsak

torde de direkt för lantbruksundervisningen avsedda resurserna i sådant

avseende kunna utnyttjas även för här ifrågavarande ändamål. Däremot torde

det bliva nödvändigt, att för den kulturtekniska kursen särskild föreläsningssal

ställdes till förfogande.

De sakkunniga framhålla vidare, att en ändring i studieplanen vid lantmäteriundervisningen

kan ytterligare försvåra anknytning till lantbrukshögskolan.

En förutsättning för att den mera lantbruks betonade delen av lantmäteriutbildningen

skulle kunna förläggas till en blivande lantbrukshögskola torde

vara, att kursen för kulturteknisk examen allt fortfarande finge utgöra en avgränsad

del av utbildningen. Skulle det ur lantmäteriundervisningens synpunkt

visa sig ändamålsenligt att sammanföra de nu skilda kurserna för lantmäteriexamen

och för kulturteknisk examen till en gemensam större kurs,

bleve nämligen en partiell anslutning till lantbrukshögskolan avsevärt försvårad,

icke minst beroende därpå, att de för lantmäteriutbildningen ifrågakommande

kurserna vid lantbrukshögskolan med hänsyn till undervisningens allmänna

planläggning därstädes icke gärna kunde tänkas koncentrerade till någon

kortare period av studietiden.

Beträffande den högre lantbruksundervisningens yttre organisation giva de Yttranden,

avgivna yttrandena uttryck för en i stort sett enstämmig uppfattning, i det avseendet,

att en självständig lantbrukshögskola bör upprättas. Endast statskontoret

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava på denna punkt

företrätt en annan åsikt.

Statskontoret har sålunda framhållit, att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag skulle ställa stora krav på statskassan. Statskontoret hade därvid

mindre fäst sig vid de höga engångskostnaderna än den avsevärda ökningen å

nära 300,000 kronor av de årliga utgifter, staten skulle påtaga sig för elen

högre lantbruksundervisningen, vilket enligt statskontorets mening mäste ingiva

allvarliga betänkligheter. I Sverige hade under, de senaste. årtiondena

uppförts dyrbara byggnader för olika fackhögskolor, vilka institutioner droge

stora årliga kostnader. I utlandet hade man däremot, enligt en av de sakkunniga

lämnad redogörelse, i allmänhet verkställt en sammanslagning av olika

högskolor. I Norge funnes sålunda en högskola delad på avdelningar för lantbruk,

trädgårdsbruk, mejeriväsen, skogsbruk och lantmäteri, och första, årets

undervisning, omfattande grundläggande och hjälpande ämnen (matematik, naturkunnighet.

nationalekonomi, lantmäteri och ritning) vore gemensam för de

olika avdelningarna. Det vore givet att genom en sådan anordning vunnes besparingar

med avseende å administration, byggnader, undervisningsmateriel och

avlöningar till lärare. Vid ordnandet av den högre undervisningen i Sverige

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-i9-

syntes man hava inriktat sig på att tillgodose de olika fackhögskolornas behov

utan att beakta de möjligheter i besparingssyfte, som skulle stå att vinna genom

ett sammanförande av högskolorna i större enheter.

För sin del finge statskontoret framhålla, att en sammanslagning av lantbrukshögskolan,

skogshögskolan och veterinärhögskolan samt centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet givetvis skulle medföra besparingar

i kostnaderna för administration oell undersökningsmateriel.

Allmänna civilförvaltningms lönenämnd har till en början erinrat, att nämnden

tidigare i yttrande över framlagt förslag till lantmäteriundervisningens

ordnande ansett sig böra framhålla angelägenheten av ett närmare övervägande

av frågan, huruvida icke en blivande omorganisation av undervisningen på lantmäteriets

och lantbrukets områden borde ske genom en sammanslagning av denna

undervisning med den undervisningsverksamhet, som från statens sida bedreves

på vissa närbesläktade kunskapsområden. Ifrågavarande organisationsspörsmål

borde alltså ses i ett större sammanhang, nämligen ur synpunkten av

de fördelar — icke minst i statsekonomiskt hänseende — som kunde vara att

vinna genom ett sammanförande av den statliga högre undervisningsverksamheten

på skogsbrukets, lantbrukets och lantmäteriets ävensom veterinärväsendets

områden i en enda högre läroanstalt.

Nämnden har vidare framhållit, att den icke funnit anledning frångå sin sålunda

tidigare uttalade uppfattning, att frågan om en enhetlig organisation på

förevarande områden alltjämt vore värd beaktande. De sakkunniga hade själva

påvisat de fördelar, som skulle vara att vinna i ekonomiskt och andra hänseenden

redan genom ett sammanförande till en organisk enhet av den högre lantbruks-

samt veterinär- och skogsundervisningen. I betraktande av de avsevärda

krav, som de föreslagna två fackhögskolorna för lantmäteri- och lantbruksundervisning

skulle komma att ställa på statskassan, vore det enligt lönenämndens

mening önskvärt, att hela det komplex av organisationsspörsmål,

varom här vore fråga, ur nu angivna synpunkt i ett sammanhang gjordes

till föremål för utredning, innan något förslag i ena eller andra riktningen förelädes

riksdagen.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har vitsordat behovet av en fristående

lantbrukshögskola men samtidigt uttalat, att då den högre lantbruksundervisningen

skulle ordnas, så vitt möjligt all högre undervisning, som avsåge jordens

brukande, borde förläggas till samma plats och den blivande lantbrukshögskolan

sålunda meddela högre undervisning såväl i jordbruk och mejerihantering

som i trädgårdsskötsel ävensom eventuellt i lantmäteri.

I fråga örn lämpligheten att anknyta den högre lantbruksundervisningen till

ett universitet har filosofiska fakulteten i Uppsala med instämmande av större

akademiska konsistoriet i Uppsala anfört följande.

Det större akademiska konsistoriet hade år 1913 tillstyrkt ett av tillkallade

sakkunniga framlagt förslag, enligt vilket en lantbrukshögskola borde förenas

med Uppsala universitet, ehuru konsistoriet gjorde vissa erinringar med avseende

på en del detaljer och ville lämna öppet, huruvida en fristående agronomisk

fakultet borde upprättas, såsom de sakkunniga hade föreslagit, eller om

den borde införlivas såsom en sektion av den filosofiska fakulteten.

Genom den nu förebragta utredningen hade frågan kommit i ett nytt läge.

En agronomisk högskoleinstitutions införlivande med universitetet skulle utan

tvivel medföra avsevärda fördelar, icke minst genom de därigenom skapade

möjligheterna för ett intimt samarbete mellan representanter för vid fakulteten

företrädda vetenskaper och den teoretiskt-praktiska jordbruksforskningens

målsmän samt genom ett rikare vetenskapligt liv vid universitetet. Det syntes

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 2h9.

135

dock obestridligt att vid denna frågas bedömande hänsyn måste tagas i främsta

rummet till jordbruksforskningens och lantbruksundervisningens krav och

att det otvivelaktigt vore av stor betydelse för en agronomisk högskoleinstitution,

som hade till en huvuduppgift att utbilda konsulenter, lantbrukslärare och

tjänstemän vid praktiska jordbruksinstitutioner, att en intim kontakt med det

praktiska jordbruket uppehölles. En sådan intim kontakt kunde endast vinnas

genom att den högre lantbruksundervisningen med sina institutioner förlädes

till en lantbruksegendom. Vid en sådan förläggning torde också den högre

lantbruksundervisningen lämpligen ordnas som en självständig högskola. Då

det samarbete mellan lantbrukshögskoleinstitutionen och universitetet, vid vars

gynnsamma verkningar fakulteten måste lägga stor vikt, visserligen icke kunde

bliva lika livligt, örn den förra upprättades som en självständig högskola som

om den inkorporerades med ett universitet, men då dock ett fruktbringande

samarbete borde kunna ske, såvida högskolan i enlighet med förslaget förlädes

nära en universitetsstad, ansåge sig fakulteten böra ansluta sig till de sakkunnigas

uppfattning att övervägande skäl talade för upprättandet av en självständig

lantbrukshögskola.

Beträffande den blivande lantbrukshögskolans ställning till tekniska högskolan

har tekniska högskolans lärarkollegium, till vars yttrande i ärendet högskolans

styrelse anslutit sig, framhållit följande.

Kommitterade hade ingående behandlat den vid olika tillfällen framkastade

tanken att anknyta den högre lantbruksundervisningen till tekniska högskolan.

Kommitterades utredning gåve till resultat att en dylik anknytning skulle komma

att medföra betänkliga olägenheter såväl för lantbruksundervisningen som

för tekniska högskolan. Lärarkollegiet kunde ej annat än instämma i detta

uttalande. Läroämnena vid tekniska högskolan hade, med möjligen enstaka

undantag, en omfattning och en specialisering som ej kunde passa lantbruksundervisningen.

En omläggning av dessa läroämnens program i och för anpassning

till nyssnämnda undervisning skulle medföra en så väsentlig ökning

av tekniska högskolans lärarstab. att med all sannolikhet någon avsevärd besparing

i lärarkrafter i jämförelse med de av kommitterade för en självständig

högskola föreslagna ej skulle kunna påräknas.

Tekniska högskolans läge försvårade ytterligare en anslutning, ity att lantbrukshögskolan

av naturliga skäl borde hava tillgång till ett flertal större

byggnader och laboratorier, speciellt avpassade för lantbrukets vetenskapliga

behov. Dessa byggnader fordrade ett betydande tomtutrymme, som ej stöde

till förfogande på tekniska högskolans nuvarande markområde. Enär Ultuna

(alt. Alnarps) lantbruksinstitutet redan disponerade över de allra flesta av de

för en lantbrukshögskola erforderliga byggnaderna syntes kommitterades förslag

att ombilda detta institut till högskola erbjuda synnerligen vägande fördelar

ur praktisk och ekonomisk synpunkt i jämförelse med att inrymma högskolan

som en fackavdelning vid tekniska högskolan.

Lärarkollegiet ville till slut konstatera att utbildningen av lantbruksingenjörer

i den del, som lämnades vid tekniska högskolan, enligt det framlagda betänkandet

ej underginge någon förändring.

Vad angår ifrågasatt sammanslagning av den blivande lantbrukshögskolan

med veterinär- och skogshögskolorna hava sistnämnda högskolors ledning gjort

följande uttalanden.

Veterinärhögskolans lärarkollegium har med instämmande av högskolans

styrelse anfört, att en anordning med en organisatorisk sammankoppling av

den blivande lantbrukshögskolan med veterinärhögskolan till ett enhetligt hög
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

skolekomplex med gemensam rektor och administration utan tvivel kunde, vid

en flyktigare granskning, te sig som innebärande ej oväsentliga fördelar, vilka

även av de sakkunniga diskuterats: besparing av lärarkrafter genom gemensamma

lärare och lokaler för undervisningen i vissa ämnen, lägre administrationskostnader

och möjlighet till förmånligare inköp av en del större förbrukningsartiklar

samt ökade möjligheter för vetenskapligt samarbete. Vid en mer

ingående prövning visade det sig emellertid, att dessa fördelar varken vore

särdeles många eller av den betydenhet, att de kunde motivera ett så radikalt

ingrepp som borttagandet av en sedan lång tid tillbaka (mer än 100 år) fristående

och självständigt arbetande läroanstalts som veterinärhögskolan självstyrelse

skulle innebära.

_ Veterinärhögskolan skulle beträffande lärarekrafter genom sammanslagning

med en blivande lantbrukshögskola kunna vinna den fördelen, att undervisningen

i husdjurslära (innefattande axels- och raslära jämte ytteröra samt

utfodringslära) för de veterinärstuderande övertoges av lantbrukshögskolans

lärarekrafter, varigenom den nuvarande professuren i husdjurslära vid veterinärhögskolan

skulle bliva obehövlig och de till dess innehavare utgående avlöningsmedlen

kunde bliva disponibla för inrättande av en ny professur, avseende

uppdelning av den nuvarande professuren i medicin och farmakologi, på

vilken otvivelaktigt för många och stora ämnen voro hopade. Önskemålet av

en sådan uppdelning skulle sålunda utan särskild kostnad för statsverket sannolikt

kunna vinnas genom en sammanslagning. Men som i det följande skulle

visas torde besparingen för statsverket genom en högskolesammanslagning bliva

till största delen endast skenbar, emedan anställande av hjälplärare på andra

avdelningar utöver nu förefintliga torde bliva en nödvändig konsekvens av

veterinärhögskolans övertagande av undervisningen för agronomie studerande

i vissa ämnen.

Lantbrukshögskolan skulle å sin sida, som även de sakkunniga framhållit,

genom sammankopplingen kunna tänkas ernå den fördelen, att undervisningen

i husdjurens fysiologi till åtminstone avsevärd del (inkl. tillhörande delar

av den fysiologiska kemien) för de agronomie studerande kunde ombesörjas

av professorn i fysiologi vid veterinärhögskolan. Härvid måste dock tagas

i betraktande, att detta endast under den förutsättningen skulle låta sig göra,

att föreläsningarna i detta ämne bleve gemensamma för veterinär- och agronomie

studerande samt att, örn fysiologisk laborationskurs för agronomie studerande

skulle anordnas, en väl kvalificerad assistent anställdes vid veterinärhögskolans

fysiologiska och kemiska institution. Det vore nämligen otänkbart

att med enbart nuvarande lärarekrafter därstädes, nämligen en professor

med 4 timmars föreläsningsskyldighet för veterinärstuderande i veckan hela

läsåret samt en laborator med likaledes betydande föreläsningsskyldighet och

dessutom förpliktelse att jämte professorn handleda omfattande laborationskurser,

kunna anordna särskilda föreläsnings- och övningskurser för agronomie

studerande. Beträffande undervisningen i anatomi för agronomie studerande

skulle även den kunna förläggas till veterinärhögskolan, dock endast

under liknande förutsättningar som nyss angivits för fysiologiundervisningen.

Även om man som ytterligare möjligheter räknade med, att den propedeutiska

undervisningen i kemi skulle kunna bliva gemensam för veterinäroch

agronomie studerande, och kurs i husdjurshygien m. m. kunde anordnas

för agronomie studerande av veterinärhögskolans lärare vore, som av vad här

sagts och vid en jämförelse med hela undervisningsprogrammen för lantbruksoch

veterinärhögskoloma utan vidare torde framgå, icke synnerligen mycket

att vinna med avseende på inbesparing av lärarekrafter för någondera institutionen

genom deras sammankopplande. En olägenhet, som man dessutom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2-rt9.

187

alltid måste räkna nied, vore, att om undervisningen för veterinär- och agronomi

studerande i vissa ämnen bleve gemensam, det säkerligen bleve svårt att

lämpligt avväga kurserna för bägge studieriktningarnas behov och att taga

hänsyn till den för dem önskliga specialiseringen.

Att en viss, om ock jämförelsevis obetydlig lokalbesparing under förutsättning

av nyssnämnda anordningar av undervisningen kunde ske vid byggandet

av lantbrukshögskolans institutioner, kunde icke bestridas. Härvid är dock att

märka, att örn även utrymme utan större svårighet borde kunna beredas

agronomi studerandena jämte veterinärstuderandena på de kemiska laboratorierna

och anatomisalen, högskolans föreläsningssalar (undantagandes den

anatomiska i vilken torde kunna göras plats för 60) endast rymde 30 åhörare.

Att däremot beträffande administrationskostnaderna någon, åtminstone nämnvärd

minskning skulle kunna- genom en sammanslagning av högskolorna åstadkommas

måste kollegiet ställa sig tvivlande till. Hektor vid veterinärhögskolan

hade för närvarande era sex timmars dagligt arbete med expeditionsgöromål

för högskolan, ofta betydligt därutöver; han åtnjöte därför minskning av

arbete på den av honom innehavda professuren med intill hälften. En rektor

för ett så stort högskolekomplex som en sammanslagen lantbruks-, skogs- och

veterinärhögskola skulle säkerligen, även om dekaner med rätt vidsträckt befogenhet

tillsattes för dess olika fakulteter, icke kunna medhinna något undervisningsarbete

alls och således icke vara att räkna med som lärare. I detta

sammanhang borde även erinras, att veterinärhögskolan icke vore enbart en

undervisnings- och forskningsanstalt, utan även en sjukvårdsinrättning av

ganska betydande omfattning, och att handledandet av dess angelägenheter

därför varken kunde med fördel överlåtas åt en icke fackman på området eller

överlämnas till en dekan, som väl enligt vedertaget bruk skulle ombytas varje

år. Det vore nog sant, att de medicinska fakulteternas vid våra universitet

inre administrativa angelägenheter omhänderhades av dekaner, men därvid

vore att märka att de sjukvårdsinrättningar som för undervisningen stöde till

fakulteternas förfogande hade sin egen administration och att alltså varken

universitetsrektor eller dekaner behövde befatta sig med denna. Likartat vore

förhållandet vid Karolinska institutet. Någon inskränkning av veterinärhögskolans

behov av dess nuvarande, förutom rektor, för administrationen anställda

personal, nämligen en syssloman, ett kvinnligt kanslibiträde och en

vaktmästare, kunde icke tänkas genom en sammanslagning med lantbrukshögskolan

kunna åstadkommas, och knappast skulle densamma medhinna något

väsentligt arbete utöver det den nu presterade för veterinärhögskolan. För

administrationen skulle sålunda en högskolesammanslagning hava intet eller

föga att betyda i avseende pål personalbesparing.

Beträffande slutligen frågan, huruvida genom gemensamma större inköp av

förbrukningsartiklar för de tre högskolor, som det närmast varit tal örn att

sammanslå, någon besparing för statsverket vore att vinna, vore denna svår

att bedöma i sin helhet, Kollegiet ville emellertid framhålla, att veterinärhögskolans

förbrukning av gas och elektrisk ström vore av den storleksordning,

att högskolan finge tillgodoräkna sig högsta medgivna rabatt å dessa

förbrukningsartiklar, och även kolinköpen hade kunnat göras till möjligast

förmånliga pris. Detsamma torde gälla de fodermedel, som förbrukades i

större mängd. Och övriga förbrukningsartiklar spelade i omkostnadsstaten en

tämligen underordnad roll.

Det vore således på det hela taget ganska få och mindre vägande fördelar,

som enligt kollegiets uppfattning skulle vinnas genom en sammankoppling av

veterinärhögskolan med lantbrukshögskolan, och de väsentligare av dem,

nämligen utbyte i viss utsträckning av lärarekrafter och vetenskap
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

ligt samarbete, skulle lika väl kunna åvägabringas med högskolorna

fristående från varandra, n. b. under förutsättning att lantbrukshögskolan

förlädes till Stockholm. En sammanslagning under gemensam ledning

av så till undervisningsområden och arbetssätt skilda högskolor som lantbruks-,

skogs- och veterinärhögskolorna skulle ovillkorligen medföra betydande

olägenheter, och detta särskilt då ej högskolorna redan från sin grundläggning

haft samorganisation. Detta hade även de sakkunniga framhållit.

Det vore icke något okänt förhållande kollegiet berörde, då det här påpekade

svårigheten att till chefsposter erhålla tillräckligt både speciellt och allmänt

utbildade och samtidigt i administrativt hänseende dugande personer. Det

skulle utan tvivel bliva ett mycket vanskligt företag att finna lämplig gemensam

rektor för tre högskolor med så olikartade arbetsområden, tillräckligt kunnig

och vidsynt för att på ett framgångsrikt och opartiskt sätt föra deras talan

och avväga organisatoriska åtgärder. Skedde ej detta, bleve den oundvikliga

följden inre misshälligheter och split, som kunde bliva till stort förfång för de

olika högskolornas (resp. fakulteternas) utveckling, och detta i främsta rummet

beträffande det vetenskapliga samarbetet, vilket i realiteten vore den

enda vinst av betydenhet av en sammanslagning och vilken för övrigt lika

väl kan vinnas genom fritt samarbete. Sakkunniga hade också själva i anslutning

till frågan örn lantbrukshögskolans eventuella anknytning som fakultet

till något av universiteten yttrat: »Endast vid verksamhetens utövande

under fullt fria och självständiga former torde högskolan kunna utöva ett verkligt

fruktbringande inflytande på den näring, högskolan vore avsedd att stödja.

» Detta påstående torde enligt styrelsens förmenande få anses vida mer

berättigat vid diskussion av för- och nackdelarna av en sammanslagning av

en mindre grupp fackhögskolor till en enhet än med avseende på en högskolas

anslutning som fakultet till ett så stort komplex, som ett universitet utgjorde.

Skulle för veterinärhögskolans vidkommande en anknytning till annan förefintlig

institution ifrågasättas, vore den naturliga anordningen, på grund av

likhet i undervisningsområden och arbetssätt, dess anslutning till Karolinska

institutet, däremot icke till lantbrukshögskolan. Att veterinäryrkets utövare

till övervägande del arbetade i lantbrukets tjänst, vore visserligen riktigt, men

lantbruksundervisning och veterinärundervisning hade jämförelsevis få beröringspunkter,

under det läkare- och veterinärutbildningen hade synnerligen

mycket gemensamt.

Av det sagda torde framgå, att veterinärhögskolans lärarekollegium icke

ansåge sig kunna förorda en sammankoppling av veterinär- och lantbrukshögskolorna

med varandra.

Vad beträffade ett samarbete med delvis gemensamma lärare men skild

administration kunde naturligtvis ett sådant under vissa förutsättningar komma

till stånd, örn lantbrukshögskolan förlädes till Stockholm, och mot en sådan

anordning hade kollegiet intet skäl att ställa sig avvisande, i den mån den icke

komme att verka inkräktande på arbetet vid veterinärhögskolan. Villkoren

för att denna skulle kunna åtaga sig att sörja för undervisningen av agronomie

studerande i vissa ämnen vore, under förutsättning att veterinär- och lantbrukshögskolorna

vore från varandra fristående institutioner, i huvudsak desamma

som ovan anförts under antagande att de förenades. Att ett fruktbringande

vetenskapligt samarbete mellan de bägge högsjkolorna skulle kunna

under fullt fria former etableras örn lantbrukshögskolan förlädes till Stockholm,

därom vore kollegiet övertygat och ur den synpunkten skulle kollegiet

med tillfredsställelse sett att denna förläggningsort kunnat väljas. De skäl

för förläggande av den blivande högskolan till annan plats än Stockholm, som

av de sakkunniga förebragts, syntes emellertid kollegiet tillräckligt vägande

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

139

för ett bortseende från nämnda och andra av de sakkunniga påpekade fördelar,

som skulle åtfölja förläggning till Stockholm.

Lärarrådet vid sko g shö g skolan har instämt i de sakkunnigas uttalande, att

det under förhandenvarande förhållanden ej kunde vara lämpligt genomföra

något organisatoriskt samordnande av den högre lantbruksundervisningen med

den högre skogsundervisningen. Skog skog skolans styrelse har anslutit sig till

detta uttalande och samtidigt erinrat,, att den i en till de sakkunniga den 24

maj 1927 avlåten skrivelse uttalat sig emot inrättandet av en stor gemensam

högskola, avsedd att i olika jämnställda avdelningar meddela högskolemässig

undervisning i ej endast jordbruk och husdjursskötsel utan även i veterinärkunskap,

skogsskötsel, lantmäteri m. nr.

Med avseende på spörsmålet örn samordnande av den högre lantbruksundervisningen

med lantmäteriutbildningen har lantmäteristyrelsen ingående diskuterat,

i vilken utsträckning Barnundervisning må kunna äga rum för lantbrukshögskolestuderande

och lantmäterielever. Styrelsen har funnit, att förutsättningarna

för sådan Barnundervisning äro små och att förty de ekonomiska fördelarna

av en sammanslagning skulle vara ringa.

Den verkställda undersökningen gåve enligt lantmäteristyrelsens mening till

resultat, att någon Barnundervisning med fördel icke kunde åvägabringas vare

sig frågan gällde kursen till lantmäteriexamen eller kursen till kulturteknisk

examen. I samma mån man skulle söka anordna en sådan, komme olägenheter

säkerligen att uppstå för båda undervisningsgrenarna. Lantmäteristyrelsen antoge

nämligen, att, örn Barnundervisning en gång vore besluten, denna finge och

måste anordnas på sådant sätt, att man sökte att så långt det läte sig göra tillgodose

båda undervisningsgrenarna, och ej fullföljde de sakkunnigas uppfattning,

som närmast syntes vara, att undervisningen skulle anordnas huvudsakligen

med hänsyn till den ena undervisningsuppgiften. I anslutning härtill borde

erinras, att antalet lantmäterielever visserligen uppginge endast till omkring

12 å 15 i varje årskurs, men att årskursernas antal voro tre och att antalet

samtidigt studerande lantmäterielever alltså uppginge till omkring 40

eller inemot hälften av hela det antal studerande vid lantbrukshögskolan som

de sakkunniga räknat med.

Lantmäteristyrelsen ansåge sig böra i detta sammanhang upplysa, att samma

negativa resultat i fråga örn möjligheterna till Barnundervisning framgått vid

tidigare gjorda undersökningar örn Barnundervisning för lantmäteriutbildningen

och dels skogshögskolan, dels tekniska högskolan. Beträffande tekniska

högskolan förekomme dock någon meningsskiljaktighet.

Detta resultat kunde visserligen förefalla egendomligt, ty det måste ju erkännas,

att det läge nära till hands antaga att Barnundervisning väl i någon och

ej så ringa utsträckning borde kunna åstadkommas. Härvid borde emellertid

framhållas, att Barnundervisning i allmänhet icke förekomme i vårt land på

högskolestadiet, vilket förhållande säkerligen berodde på vår långt drivna elementarutbildning.

Vad särskilt lantmäteriutbildningen anginge, hade detta

förhållande föranlett, att undervisningsprogrammet, med undantag för matematik,

icke upptoge något grundläggande ämne såsom självständigt läroämne.

Det vore emellertid oriktigt att härav draga den slutsats, att vad andra grundläggande

ämnen anginge än matematik icke förekomme någon undervisning vid

lantmäteriutbildningen. Sådan förekomme i större eller mindre omfattning uti

fysik, kemi, mineralogi med bergartslära, geologi, biologi, mekanik och meteorologi

men den meddelades såsom inledning och i anslutning till kunskapernas

tillämpning från skilda områden.

Då någon Barnundervisning ej kunde komma till stånd, stöde givetvis inga

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 2å-9.

Departe
mentschefen.

fördela!- i kostnadshänseende att vinna i den delen, och ovan hade visats, att

åtminstone några nämnvärda sådana ej heller kunde räknas med beträffande

lokaler och utrustning.

Aven i sistberörda delar hade samma resultat framgått vid undersökning, som

tidigare företagits i fråga örn lantmäteriutbildningens sammanförande med dels

skogshögskolan och dels den högre tekniska undervisningen. Skulle ett sammanförande

komma till stånd, kunde ett sådant ske endast i yttre måtto genom

en samorganisation och förläggning till samma plats samt med någon gemensamhet

i fråga örn lokaler, men de olika undervisningsgrenarna måste få utgöra

självständiga enheter vare sig nu dessa kallas fakulteter, sektioner eller

fackskolor. Endast under denna förutsättning kunde lantmäteristyrelsen alltså

understödja ett sammanförande, det finge vara med lantbrukshögskolan ensamt

eller i förening med annan närliggande undervisningsgren. Vad särskilt

anginge ett sammanförande med lantbrukshögskolan under förutsättning av

dess förläggning till Ultuna tillkomme vissa olägenheter, som man icke behövde

räkna med örn lantmäteriundervisningen förbleve i Stockholm.

För främjandet av en vetenskaplig forskning skulle det tvivelsutan vara av

betydelse, att samtliga lantbruket berörande undervisningsgrenar sammanfördes

till en enda större akademi. Men styrelsen hade ej i vidare mån än nu

skett ansett sig böra beröra denna fråga, enär densamma —- även örn den ej blivit

helt avförd från dagordningen genom det sätt, varpå skogs- och veterinärundervisningen

redan ordnats — dock torde ligga utanför ramen av vad styrelsen

i anledning av den remissen hade att överväga.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att lärarrådet vid Alnarp förklarat

sig fullständigt dela de sakkunnigas uppfattning, att en lantbrukshögskola

i organisatoriskt avseende ej bör förenas med universitet, annan högskola

eller annan redan förefintlig forskningsanstalt på jordbrukets område,

samt vidare att Sveriges lantbrukslärareförbund har uttalat önskvärdheten av

att så intim kontakt som möjligt kommer till stånd mellan lantbrukshögskolan

och statens redskapsprovningsanstalter, Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen,

svenska betes- och vallföreningen och andra statsunderstödda

föreningar och organisationer på jordbruksområdet, såsom jordbrukstekniska

föreningen, de olika husdjursavelsföreningarna m. fl.

Det organisationsproblem, som avhandlas under denna punkt, berör endast

lantbrukshögskolan. Beträffande denna hava de sakkunniga undersökt olika

tänkbara möjligheter för anslutning till redan befintlig högre undervisningsanstalt,

varjämte diskuterats frågan örn sambandet mellan den högre lantbruksundervisningen

och undervisningen för utbildning av lantmätare och lantbruksingenjörer.

Vad först angår frågan örn den högre lantbruksundervisningens inordnande

i ett universitet torde de sakkunnigas utredning klart givit vid handen, att

jämförelsevis litet skulle vara att vinna genom en sådan anordning, medan å

andra sidan icke obetydlig risk skulle uppstå att lantbrukshögskolan såsom

jämförelsevis ringa del av ett dylikt undervisningskomplex skulle erhålla minskade

möjligheter att hävda sin ställning och därmed att tillgodose de berättigade

krav, som kunde ställas på den från jordbruksnäringens sida. Jag anser

mig på grund härav icke kunna förorda en sådan form för lantbrukshögskolans

organisation.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 2-^9.

141

Av liknande skäl anser jag mig böra avstyrka, att deli blivande lantbrukshögskolan

inkorporeras med tekniska högskolan. Dessa båda undervisningsgrenar

hava i själva verket så litet gemensamt, att en organisatorisk förening

av dem näppeligen kan anses vara motiverad.

Vad därefter beträffar frågan om den blivande lantbrukshögskolans samordnande

med veterinär- och skogshögskolorna till en enhet hava de sakkunniga

påvisat, att därigenom skulle ernås vissa fördelar för lantbruksundervisningen

bestående däri, att vissa av nämnda två fackhögskolors lärare skulle

kunna i någon utsträckning medverka även vid lantbruksutbildningen, varjämte

vid ifrågavarande fackhögskolor förefintliga materiella resurser i viss

mån även skulle komma den högre lantbruksundervisningen till godo. Ifrågavarande

fördelar synas emellertid icke vara av den storleksordning, att de böra

tillmätas någon större betydelse vid avgörandet av frågan om lantbrukshögskolans

lämpligaste organisation.

Det torde å andra sidan icke kunna bestridas, att betydande svårigheter

skulle vara förbundna nied åtgärder, som hade till syfte att organisatoriskt

förena två förut var för sig självständiga högskolor och därtill lägga en tredje.

Såväl veterinär- som skogshögskolan har haft en gynnsam utveckling och bedriver

en framgångsrik verksamhet. Förtjänsten härav torde till väsentlig

del vara att tillskriva en god ledning vid de båda högskolorna. Skulle nu tre

högskolor med tämligen olikartade uppgifter sammanslås, synes det lätt kunna

befaras, att den gemensamma ledningen icke skall vara lika kvalificerad när

det gäller alla tre verksamhetsområdena. Resultatet torde då lätt kunna bliva,

att någon av avdelningarna eller i värsta fall samtliga skulle få sina arbetsmöjligheter

försämrade med ty åtföljande tillbakagång i utvecklingen.

Ehuru jag är böjd att tillmäta nu anförda synpunkter stort beaktande, är

det emellertid främst ett annat skäl, som gör det omöjligt för mig att förorda

en organisation av lantbrukshögskolan enligt senast angivna riktlinjer. Såsom

jag under nästa punkt närmare utvecklar, anser jag nämligen att lantbrukshögskolan

icke bör förläggas till Stockholm. Men om lantbrukshögskolan upprättas

på annan plats, torde någon samorganisation nied veterinär- och skogshögskolorna

icke heller kunna ifrågakomma.

Beträffande lantmäteriundervisningen hava de sakkunniga funnit, att den

däri ingående lantmäteritekniska kursen knappast har något gemensamt med

lantbrukshögskolans undervisning, medan däremot den kulturtekniska kursen

skulle kunna i viss utsträckning tillgodogöra resurserna vid lantbrukshögskolan.

Även i detta fall gäller emellertid, att de genom ett samordnande av lantbruks-

och lantmäteriundervisning möjliga besparingarna icke kunna -''W iS

uppgå till mera avsevärda belopp.

Vid sin utredning hava de sakkunniga förutsatt, att de båda kurserna vid

lantmäteriutbildningen i fortsättningen liksom nu skola vara fullt skilda från

varandra. I ett senare föreliggande, inom lantmäteristyrelsen utarbetat förslag

till lantmäteriundervisningens ordnande utgår man emellertid ifrån att

ifrågavarande båda kurser framdeles skola sammanföras till en enda. Vid

övervägande av frågan örn samorganisation nied lantbrukshögskolan måste så
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Majlis proposition nr 2k9.

Högre lantbrnksnndervisningssakknnniga.

lunda hänsyn tagas till lantmäteriundervisningen i dess helhet. Men vid sådant

förhållande torde man kunna räkna med, att den genom en sammanslagning

av berörda undervisningsgrenar sannolikt uppkommande kostnadsbesparingen

skall bliva relativt ringa.

Då jag förutsätter, att lantbrukshögskolan skall förläggas till annan plats

än Stockholm, skulle en samorganisation med lantmäteriundervisningen innebära,

att denna finge förflyttas från sin nuvarande förläggningsort. De skäl,

som av lantmäteristyrelsen förebragts till förmån för lantmäteriutbildningens

fortsatta anordnande i Stockholm synas emellertid vara så starka, att de böra

tillmätas avgörande betydelse. Jag finner mig sålunda böra föreslå, att lantbrukshögskolan

organiseras utan hänsyn tagen till lantmäteriundervisningens

ordnande.

I fråga örn utbildningen av lantbruksingenjörer skulle denna enligt de sakkunnigas

förslag endast i ringa grad påverkas av lantbrukshögskolans upprättande.

Häremot har jag intet att invända. Frågan örn närmare planläggning

av lantbruksingenjörsaspiranternas agronomiska utbildning torde böra göras till

föremål för senare övervägande.

Av vad jag nu anfört framgår, att jag instämmer i de sakkunnigas förslag,

att lantbrukshögskolan bör organiseras såsom en fullt självständig institution.

Dock bör den stå i god kontakt med annan närstående undervisnings- och forskningsverksamhet.

Vad de sakkunniga anfört beträffande sådant samarbete,

synes mig riktigt och värt allt beaktande.

4. Förläggning av olika undervisningsanstalter.

a) Lantbruksliögskola och agronomkurs.

Vid bedömande av frågan örn den lämpligaste förläggningen av anstalter för

högre lantbruksundervisning måste hänsyn givetvis tagas till en mångfald omständigheter.

De sakkunniga framhålla, att de olika förutsättningarna för

samarbete med andra undervisningsanstalter och institutioner förtjäna att noga

uppmärksammas och att de ekonomiska konsekvenserna under alla förhållanden

måste tillmätas stor betydelse.

De sakkunniga hade kommit till den övertygelsen, att det endast vore tre

platser, som på allvar kunde komma i fråga såsom förläggningsorter för en

anstalt för högre lantbruksundervisning, nämligen Stockholm, Ultuna och Alnarp.

Ett mera intimt samarbete med skogs- och veterinärhögskolorna ävensom

med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet förutsatte, att

en blivande lantbrukshögskola förlädes till Stockholm, men även örn nu ifrågavarande

högskola organiserades mera fristående, syntes frågan örn dess förläggning

till rikets huvudstad förtjäna att på allvar tagas under övervägande.

Ultuna och Alnarp vore förläggningsorterna för den nu förefintliga institutsmässiga

högre lantbruksundervisningen i vårt land. Under tidernas lopp hade

i fråga örn dessa instituts utrustning förbättringar av olika slag vidtagits i

syfte att göra undervisningen mera effektiv, och det förtjänade givetvis tagas

under allvarlig omprövning, huruvida icke de resurser i undervisningshänseende,

som på detta sätt så småningom skapats, kunde komma den högre lant
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2-^9.

143

bruksundervisning, varom nu är fråga, till godo. För ernående av ett fruktbringande

samarbete mellan lantbruksliögskola och universitet vore det givetvis

av betydelse, att de båda läroanstalternas institutioner vöre belägna i nära

grannskap av varandra. Ur denna synpunkt vore det otvivelaktigt åtskilligt

som talade för lantbrukshögskolans förläggning till universitetsstad. Såsom

redan anförts, torde det emellertid även i dylikt fall av mångå skäl vara ändamålsenligare,

att redan förefintliga institutionslokaler vid något av de ^nuvarande

lantbruksinstituten efter erforderlig komplettering toges i anspråk för

högskolan. Den omständigheten, att våra båda lantbruksinstitut vöre belägna

på jämförelsevis ringa avstånd från var sitt universitet, gjorde en sådan anordning

möjlig, helst som kommunikationerna mellan de för samarbete ifrågakommande

utbildningscentra kunde betecknas såsom synnerligen goda.

Även örn sålunda endast tre orter — Stockholm, Ultuna och Alnarp — ansåges

kunna ifrågakomma såsom förläggningsplatser för högre lantbruksundervisningsanstalter,

vore likväl många alternativ för förläggningen åtminstone

teoretiskt tänkbara, beroende därpå, att vid undervisningens allmänna

planläggning förutsatts kurser av olika slag.

Åtskilliga av dessa alternativ hade emellertid utan närmare utredning ansetts

kunna lämnas ur räkningen. Sålunda hade till en början sådana alternativ

synts kunna uteslutas, vid vilka agronomkurs förutsatts skola förläggas

till Stockholm För agronomutbildningen vore det nämligen av allra största

vikt, att tillgång funnes till ett större jordbruk i omedelbar närhet av läroanstalten,

och lämpligt sådant jordbruk kunde icke, såvitt de sakkunniga kunnat

finna, ställas till förfogande i Stockholms omedelbara närhet.

De sakkunniga holle vidare före, att icke all högre lantbruksundervisning

borde koncentreras till samma del av landet Sedan gammalt hade den högre

lantbruksundervisningen varit uppdelad på två anstalter, belägna inom vitt

skilda landsdelar. Det vöre emellertid ej blott historiska skäl, sorn, talade för

att en sådan uppdelning fortfarande borde äga rum, utan en dylik åtgärd motiverades

jämväl av den omständigheten, att jordbruksförhållandena inom skilda

delar av vårt långsträckta land vore väsentligt olika. Skulle olika landsdelars

intressen med avseende på den högre lantbruksundervisningen kunna tillgodoses,

vore det därför enligt de sakkunnigas mening erforderligt, att icke all

högre lantbruksundervisning förlädes vare sig till mellersta eller sydligaste

delen av Sverige. Det kunde sålunda ur denna synpunkt icke heller betraktas

såsom en tillfredsställande lösning av förläggningsfrågan, att en del av den

högre lantbruksundervisningen förlädes till Stockholm och återstående del till

Ultuna.

Med iakttagande av ovan anförda synpunkter hava de sakkunniga funnit,

att antalet alternativ i fråga om förläggningen av olika undervisningsanstalter

borde kunna — såvitt angår det system för undervisningens anordnande

som i det föregående betecknats såsom huvudalternativ A — begränsas till tre,

nämligen:

Alt. A 1: Högskola vid Ultuna; agronomkurs vid Alnarp.

Alt. A II: Högskola vid Alnarp; agronomkurs vid Ultuna.

Alt. A III: Högskola i Stockholm; agronomkurs vid Alnarp.

De sakkunniga hade verkställt utredning rörande de sannolika kostnaderna

för vart och ett av nämnda alternativ och därvid kommit till följande resultat:
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2hd.

Engångskostnader:

144

Alternativ AI .................................. kronor 1,427,400: —

Alternativ A II .................................. » 1,478,700: —

Alternativ A III ................................ » 2,492,600: —

Årliga kostnader:

Alternativ A I ...........................

Alternativ A II...........................

Alternativ A III .........................

kronor 434,028: —- » 437,370: —

» 449,652: —

När det sedan gällt för de sakkunniga att taga ställning till frågan, vilket

av de tre angivna alternativen till förläggningsort för erforderliga institutioner

för högre lantbruksundervisning borde väljas, hava de sakkunniga ansett

sig böra i främsta rummet fästa avseende vid själva lantbrukshögskolan. De

sakkunniga hava framhållit, att beträffande var och en av de föreslagna platserna

för lantbrukshögskolan — Stockholm, Ultuna och Alnarp — kunde anföras

olika skäl, som talade för lämpligheten av att dit förlägga högskolan.

Vid övervägande av berörda förläggningsfråga hava de sakkunniga ansett det

ändamålsenligt att först taga ställning till den icke minst i principiellt hänseende

viktiga frågan, örn lantbrukshögskolan bör förläggas till Stockholm eller

icke. Med avseende härpå hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Lantbrukshögskolans förläggning till huvudstaden skulle givetvis medföra

vissa fördelar så till vida, som högskolan alltid kunde påräknas komma att

röna ett hälsosamt och livgivande inflytande av övrig där pulserande vetenskaplig

och i allmänhet kulturell verksamhet. Till huvudstaden vore förlagda

vetenskapliga institutioner och högskolor av flerahanda slag, däribland några,

vilkas verksamhetsområden åtminstone på vissa punkter sammanfölle med

den blivande lantbrukshögskolans. Även örn åt denna gåves en fullt fristående

och självständig ställning, kunde det näppeligen bestridas, att dess uppbyggande

i den miljö, som bildades av den vetenskapliga verksamheten i ett så stort

kulturcentrum, hade mycket som talade för sig. Åtskilliga för undervisningen

vid högskolan beaktansvärda omständigheter vore därvid också att bemärka.

Högskolan skulle, förlagd till huvudstaden, kunna draga nytta av dit förlagda

muséer, bibliotek och måhända även i viss mån laboratorier och andra hjälpmedel

vid den högre undervisningen.

Ävenså förtjänade att beaktas den större möjlighet av förvärvande till högskolan

av högt kvalificerade mera tillfälliga lärarkrafter, som en förläggning

till Stockholm kunde beräknas skulle medföra.

Emot lantbrukshögskolans förläggning till Stockholm talade emellertid enligt

de sakkunnigas förmenande åtskilliga, tungt vägande skäl. Främst bland

dessa satte de sakkunniga svårigheten för att icke säga omöjligheten vid högskolans

förläggande till Stockholm att på ett fullt tillfredsställande sätt uppehålla

den utomordentligt viktiga förbindelsen med praktiskt jordbruk. Visserligen

vore det ju icke avsett, att undervisning i jordbrukets praktik skulle

ingå i högskolans läroplan, men för den på praktiska uppgifter inriktade försöksverksamhet,

åt vilken självfallet måste givas en framskjuten plats inom

högskolans verksamhet, syntes nära tillgång till ett välskött jordbruk av ej för

ringa omfattning och väl utrustat med kreatur och inventarier av olika slag

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SiO.

145

vara nödvändig. Det hade visserligen på tal härom framhållits, att med nutidens

bekväma och snabba kommunikationsmedel högskolan även med iakttagande

av ovan anförda synpunkt icke behövde vara belägen på eller invid det

jordbruk, där dess försöksverksamhet skulle vara förlagd. De sakkunniga kunde

dock icke dela denna uppfattning; de holle tvärt om före, att det vore av

utmordentlig betydelse för inriktningen mot praktiska och ekonomiskt betydelsefulla

uppgifter av högskolans hela undervisnings- och forskningsverksamhet,

att högskolan så förlädes, att kontakten med det praktiska arbetet inom jordbrukets

område kunde uppehållas så att säga av sig själv och utan vidtagande

av särskilda anordningar. Riktigheten av denna uppfattning syntes framträda

så mycket tydligare, som det ej torde kunna bestridas, att viss försöksverksamhet,

varom nu vore fråga, tarvade daglig för att icke säga stundlig tillsyn. De

sakkunniga holle före, att ur nu nämnda synpunkt förläggning av den blivande

högskolan så, att den kunde draga full fördel av ett större jordbruks resurser,

vore att bestämt föredraga framför förläggning, där sådan förmån ej kunde åtnjutas.

Vissa synpunkter av ekonomisk art vore ock förtjänta att beaktas i detta

sammanhang. Så tillhörde Stockholm en sådan dyrortsgrupp, att, så länge

nuvarande lönesystem uppehölles, avlöningskontot vid en högskola i Stockholm

— under eljest lika förhållanden — ej oväsentligt måste överstiga motsvarande

konto vid en högskola förlagd till billigare ort. Även i andra avseenden än i

fråga örn lönekostnaderna torde en motsvarande olikhet göra sig gällande.

Jämväl ur de studerandes synpunkt förtjänade de olika dyrortsförhållandena,

vilka givetvis avspeglade sig i de allmänna levnadskostnaderna å de olika orterna,

ett visst beaktande. I den mån man utan andra intressens eftersättande

kunde medverka därtill, att de med högskolans genomgående förenade kostnaderna

kunde hållas så låga som möjligt, borde detta också ske.

Ur ekonomisk synpunkt spelade också de med högskolans upprättande å ena

eller andra platsen förbundna kostnaderna en stor roll. I nämnda avseende

hade den presterade utredningen givit vid handen, att engångskostnaderna för

uppförande av erforderliga byggnader m. m. för undervisningen, samt för

byggnadernas inredning och utrustning med undervisningsmateriel m. m.

kunde väntas bliva avsevärt högre vid högskolans förläggning till Stockholm

än örn Ultuna eller Alnarp valdes såsom förläggningsort. Sålunda skulle förläggningen

av högskolan till Stockholm medföra en ökning av engångskostnaderna

för den högre lantbruksundervisningen med mer än 1,000,000 kronor.

Härtill komme, att vid högskolans förläggande till Stockholm torde få räknas

med vissa engångskostnader även av annat slag. Enbart tillhandahållandet av

den för en högskolebyggnad i Stockholm erforderliga tomtmarken, som icke

syntes kunna beräknas mindre än fem hektar, representerade — även om staten

redan förfogade över erforderlig mark — just på grund av belägenheten i

Stockholm betydande värden, vilken uppoffring från det allmännas sida vid

andra alternativ torde kunna helt besparas. För högskolan erforderlig utrustning

med försöksfält och demonstrationsjordbruk kunde vid Stockholmsalternativet

icke heller åstadkommas utan avsevärda kostnader, under det att erforderliga

resurser i förevarande avseende vid förläggning till Ultuna eller

Alnarp kunde förväntas utan vidare stå till högskoleundervisningens förfogande.

Vid närmare granskning av de olika synpunkter, som kunde anses tala för

eller emot den högskolemässiga lantbruksundervisningens förläggande till

Stockholm, hade de sakkunniga kommit till den övertygelsen, att lantbrukshögskolan

lämpligare borde förläggas till någon av platserna för de nuvarande

lantbruksinstituten än till Stockholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lil?, haft. (Nr

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 2å9.

Sedan de sakkunniga sålunda avstyrkt förläggning av lantbrukshögskolan

till Stockholm, hava de jämfört Ultuna och Alnarp såsom förlägg rån g splats er

för högskolan.

Enär de sakkunniga sålunda icke kunde förorda, att den blivande lantbrukshögskolan

förlädes till Stockholm, bomme valet i stället att stå mellan Ultuna

och Alnarp. Då, såsom i det föregående redan anförts, bärande skäl saknades

för anordnande vid båda dessa platser av en undervisningsanstalt av högskoletyp,

gällde det att noga överväga, vilken av dessa platser, som ägde de

bästa förutsättningarna såsom förläggningsort för den nya högskolan.

Härvid gällde då att i första rummet taga hänsyn till de omständigheter,

vilka i ena eller andra avseendet kunde utöva inflytande på högskolans förmåga

att i högre eller lägre grad fylla sin uppgift i såväl undervisningens

som forskningens tjänst.

Såväl Ultuna som Alnarp vöre så belägna, att den kontakt med ett universitets

vetenskapliga verksamhet, vilken i det föregående framhållits såsom synnerligen

önskvärd, vid högskolans förläggning till vilken som helst av dessa

platser kunde utan större svårighet ernås. Det syntes dock icke kunna förnekas,

att Alnarp i förevarande hänseende hittills erbjudit någon fördel i jämförelse

med Ultuna. Avståndet mellan Uppsala och Ultuna (6 km.) vore visserligen

mindre än emellan Lund och Alnarp (10 km.), men förekomsten av den livligt

trafikerade järnvägslinjen mellan Malmö och Lund (med stationen Åkarp

på cirka 1.5 km. avstånd från Alnarp) hade medfört, att god förbindelse kunnat

upprätthållas mellan Alnarp och Lund. De hittillsvarande motsvarande

förbindelserna mellan Ultuna och Uppsala — ångbåt (sommartiden) och motoromnibus

— kunde icke sägas vara fullt lika tillfredsställande. Genom anläggandet

av den nu under byggnad varande spårvägen mellan Uppsala och

Graneberg, med anhalt omedelbart intill byggnadsområdet vid Ultuna, bleve

emellertid Ultuna ännu mera gynnat i kommunikationshänseende än Alnarp,

i det Ultuna, dit man med spårvägen beräknades komma på 15 å 20 minuter från

centrum av Uppsala, hädanefter kunde betraktas nästan som en förort till denna

stad. Genom goda kommunikationer kunde givetvis det önskvärda vetenskapliga

och pedagogiska samarbetet mellan universitet och högskola beräknas bliva

underlättat och befordrat, och Ultunas företräde i nu nämnda hänseende vore

därför enligt de sakkunnigas mening värt beaktande.

Bekväma kommunikationer mellan högskolan och ett större samhälle vore av

så mycket större betydelse, som helt säkert ej endast vissa av de vid högskolan

anställda lärarna utan jämväl flertalet studerande skulle hänvisas att söka

sin bostad utom högskolan, i vilket fall en snabb och bekväm förbindelse mellan

högskolan och bostaden vore en omständighet av ur flera synpunkter stor

vikt.

Vid bestämmande av den blivande högskolans förläggning förtjänade jämväl

att tagas under omprövning, huruvida den ena eller andra platsen kunde antagas

hava företräde med hänsyn till möjligheten att utom högskolan kunna

förvärva behövliga lärarkrafter (s. k. speciallärare). Även i detta hänseende

torde Ultuna erbjuda vissa fördelar framför Alnarp. En högskola, förlagd

till vilken som helst av dessa platser, torde med tämlig visshet i nir nämnda

hänseende kunna i ungefär lika mån räkna med vissa av respektive närbelägna

universitets lärarkrafter, men härtill komme, att en högskola, förlagd till

Ultuna, i vissa fall torde kunna räkna även med motsvarande lärarkrafter, anställda

vid högre undervisningsanstalter i Stockholm (Stockholms högskola,

tekniska högskolan, veterinärhögskolan, skogshögskolan och möjligen andra).

I annat sammanhang vore framhållet, att den blivande högskolan särskilt

i fråga örn undervisning på ett högre stadium kunde beräknas kunna i viss

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

147

mån utnyttja centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet resurser

i olika avseenden. Att detta med större lätthet läte sig göra, örn högskolan

förlägges till Ultuna än om den placerades vid Alnarp, läge i öppen dag.

Vid valet mellan Ultuna och Alnarp måste också respektive platsers belägenhet

i förhållande till landet i sin helhet, örn den också icke kunde anses vara avgörande,

dock tillmätas en viss betydelse. I ett land, där avstånden från en ort

till en annan kunde vara mycket stora, syntes det ur bekvämlighetens och ekonomiens

synpunkter vara förtjänt av beaktande, att en undervisningsanstalt,

avsedd att mottaga elever från landets olika delar, förlädes i möjligaste mån

centralt. Det torde icke lida tvivel, att hänsyn av denna art i sin mån medverkat

till att flertalet av landets övriga högre fackliga undervisningsanstalter

fått sitt säte i mellersta Sverige.

Då såsom ovan framhållits den blivande högskolan skulle bedriva ej endast

undervisning utan ock praktiskt-vetenskaplig forskning och det ur denna synpunkt

framhållits såsom ej endast önskvärt utan även nödvändigt, att högskolan

bereddes nära tillgång till ett välskött jordbruk av tillräcklig omfattning,

borde de två här föreslagna platserna jämföras med och vägas mot varandra

också ur denna synpunkt. Av en sådan jämförelse torde enligt de sakkunnigas

mening framgå, att jordbruket vid både Ultuna och Alnarp i detta

hänseende fyllde alla rimliga krav. Dock kunde ifrågasättas, huruvida icke

jordbruket vid Ultuna, såsom disponerande över jordarter av flera olika slag än

vad fallet är med jordbruket vid Alnarp, ur ren forskningssynpunkt hade något

företräde.

Å andra sidan kunde med fog såsom motiv för förläggning av högskolan till

Alnarp anföras dess belägenhet i en av landets främsta jordbruksbygder, ett

förhållande, som säkerligen skulle kunna påräknas i viss mån utöva ett livgivande

inflytande på den blivande högskolans verksamhet. Ifrågavarande bygd

vore jämväl centrum för växtförädlingsverksamheten inom vårt land. För åstadkommande

av önskvärd kontakt mellan högskolan och institutioner för nämnda

verksamhet vore det givetvis av värde, örn högskolan kunde förläggas till

samma trakt som berörda institutioner. Alnarps närbelägenhet till Danmark

och speciellt Köpenhamn med dess mångahanda och framstående institutioner

inom jordbruksnäringens intressesfär talade ock för högskolans förläggande hit.

Det hade såsom ett skäl för lantbrukshögskolans förläggande till Alnarp anförts,

att det skulle vara mindre rationellt förlägga den med högskolan förbundna

forskningsverksamheten till mellersta Sverige, inom vilket område centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet redan vore verksam.

Denna uppfattning kunde vid första påseendet synas vara i viss mån berättigad.

Men i själva verket vore det nog icke så. Centralanstaltens verksamhet vore

ingalunda avsedd att på något sätt vara lokalt begränsad till den. del av landet,

dit den kommit att förläggas; tvärt om vore den avsedd att i lika mån tjäna

alla landets olika delar, något som i ännu högre grad torde kunna jske, därest

önskemålen örn anordnande i olika trakter av s. k. fasta försök.sgårdar bleve

förverkligade.

Härtill komme, att det tillskott till forskningsarbete inom jordbrukets område,

som högskolans upprättande skulle medföra, torde vara i högre grad

av nöden inom mellersta och norra Sverige än inom södra delarna av landet,

vilka i detta hänseende torde kunna — i långt högre grad än övriga landsdelar

— direkt tillgodogöra sig forskningsarbetets i Danmark och Tyskland

resultat inom olika områden.

I kostnadshänseende torde alternativen A I och A II kunna väntas ställa

i stort sett samma krav på det allmänna. Av verkställd utredning framginge

såtuna, att såväl engångskostnaderna som de årliga kostnaderna kunde beräknas

bliva nästan exakt lika stora vid lantbrukshögskolans förläggning till

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr S-i-S.

Reservation.

Ultuna som vid dess förläggning till Alnarp. Enligt de sakkunnigas förmenande

syntes likväl de förhandenvarande förhållandena medföra, att med ungefär

lika byggnadskostnader ernåddes i stort sett mera tillfredsställande anordningar

för undervisningen vid Ultuna än vid Alnarp.

I anslutning till den sålunda verkställda jämförelsen hava de sakkunniga

uttalat, att de vid valet mellan Ultuna och Alnarp såsom förläggningsplats för

den blivande lantbrukshögskolan hade, efter omsorgsfull prövning av alla de

skäl, som här ovan anförts för eller mot det ena eller det andra alternativet, kommit

till den bestämda uppfattningen, att övervägande skäl talade för att lantbrukshögskolan

förlädes till Ultuna. De sakkunniga hava sålunda ansett sig

böra föreslå, att alternativ A I för den högre lantbruksundervisningens organisation

komme till utförande.

Alternativ A I innebär även, att den i det föregående föreslagna agronomkursen

med huvudsakligen praktiskt syfte skulle komma att förläggas till Alnarp.

En sådan anordning hava de sakkunniga funnit godtagbar.

Det hade framhållits såsom en svaghet hos nämnda alternativ, att den enda

verkliga agronomkurs, som förekomme, vore förlagd till landets sydligaste del,

vilket skulle vara betänkligt med hänsyn därtill, att även blivande driftsledare

vid jordbruk i övriga delar av landet skulle få en av Sydsveriges egenartade

jordbruksförhållanden alltför betonad undervisning. De sakkunniga tillmätte

icke denna omständighet någon avgörande betydelse. Att märka vore

nämligen, att studerande före inträdet i agronomkursen måste hava deltagit

under minst två år i jordbrukspraktik, vilken givetvis även kunde vara förlagd

till mellersta Sverige. För sådan studerande torde det icke få betraktas

som en olägenhet, att han finge tillbringa de två återstående utbildningsåren

i Sydsverige och där finge röna inflytande av dess högt stående jordbruk och

livliga intresse för allt, vad därmed sammanhängde. För övrigt finge i detta

sammanhang erinras därom, att även vid tillämpning av alternativ A I själva

organisationen icke innebure något hinder att, därest så framdeles skulle befinnas

önskligt, en agronomkurs anordnades jämväl vid Ultuna.

Mot de sakkunnigas förslag till förläggning av olika anstalter för högre

lantbruksundervisning har en av de sakkunniga, nämligen herr Thomé, anfört

avvikande mening, i det han ansett att lantbrukshögskolan borde förläggas till

Alnarp. Till stöd för denna uppfattning har herr Thomé anfört följande.

»Undertecknad instämmer med övriga sakkunniga däri, att för den högre lantbruksundervisningen

bör upprättas en fristående lantbrukshögskola och att denna

icke bör förläggas till Stockholm utan till en av platserna Alnarp eller

Ultuna. När det åter gäller att välja mellan dessa två platser, kan jag icke

dela sakkunnigas mening. Som skäl för att föredraga Ultuna framför Alnarp

anföres:

1) bättre förbindelser finnas mellan Ultuna och Uppsala än mellan Alnarp och

Lund,

2) Ultuna ligger nämare Stockholm,

3) Ultuna ligger mera centralt i landet,

4) Ultuna disponerar över jordarter av flera olika slag än vad fallet är med

Alnarp,

5) det tillskott till forskningsarbetet, som högskolans upprättande kommer att

medföra, torde vara mera av nöden inom mellersta och norra Sverige än

inom de södra delarna.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

149

Även om dessa skäl vore riktiga, anser jag de flesta vara av så ringa betydelse,

att de icke få vara avgörande för denna fråga.

Ultunas bättre förbindelser med Uppsala skulle i första hand hava betydelse

för samarbetet med universitetet. Från Ultuna kommer man till Uppsala

genom 15 ä 20 minuters spårvägsresa; från Alnarp kommer man till

Lund genom 5 minuters färd efter häst till Åkarp och sedan 11 minuters järnvägsresa.

Jag tror icke, att olikheten har någon som helst betydelse för samarbetet

med universitetet. — Vidare skulle samma förhållande även göra Ultuna

lämpligare från lärares och elevers synpunkt i fråga örn möjligheten att

bekvämt erhålla bostäder utom högskolan. Härvid bortser man emellertid helt

ifrån att Alnarp ligger nära två stora samhällen, Åkarp och Lomma. Från

Åkarp går man till Alnarp på 15 minuter och cyklar på mindre än 5 minuter;

dessutom går järnvägen Malmö—Göteborg genom Alnarp och för en ringa

kostnad kan en anhaltsstation för persontrafik ordnas inom Alnarps område,

och kommer resan mellan Alnarp och Malmö att taga 12 å 13 minuter. I dessa

hänseenden erbjuder Ultuna således inga företräden framför Alnarp.

Att Ultuna ligger närmare Stockholm, än Alnarp gör, kan icke förnekas;

men det ligger dock tillräckligt långt därifrån för att fördelarna i huvudsak

skola försvinna. Vill elev vid högskolan utnyttja exempelvis centralanstaltens

resurser i något avseende, kan det väl knappast låta sig göra på annat

sätt, än att han bor i Stockholm under tiden, han studerar vid centralanstalten;

och örn han för att komma till Stockholm reser från Ultuna eller från Alnarp

betyder dock icke mycket.

Att Ultuna ligger mera centralt i landet är också ovedersägligt och man kan

icke förneka att elever från Norrland hava närmare till Ultuna än till Alnarp.

Detta är dock en synpunkt som jag måste frånsäga all betydelse. Att de studerande

själva icke taga dylik hänsyn visas därav, att under nuvarande förhållanden

många söka sig till Alnarp, fastän de haft närmare till Ultuna; av

från Alnarp sista året utexaminerade agronomer hade halva antalet haft närmare

till Ultuna.

Det är möjligt att Ultuna kan uppvisa flera olika slag av jordarter än Alnarp,

örn ock även Alnarp kan erbjuda olika sådana. Denna eventuella fördel

uppväges emellertid till fullo av de bättre klimatiska förhållandena vid Alnarp,

som dels möjliggöra flera slags kulturer, dels och framför allt säkerställa försöken,

så att man med större visshet får resultat av dem.

Att högskolans forskningsarbete skulle behövas mera för övre Sverige än

för södra kan jag icke anse riktigt. Det tillkommer i första hand den praktiska

försöksverksamheten, alltså centralanstalten och den lokala försöksverksamheten,

att se till i vad måll forskningsresultat kunna tillämpas i olika delar

av landet på grund av där rådande olikheter i fråga om klimat och jordmån.

Högskolans forskningsarbete bör helst icke vara lokalt betonat, utan skall örn

möjligt gå djupare och söka de grundläggande, över allt giltiga lagarna. I någon

mån kommer det naturligtvis dock att bli påverkat av på platsen rådande naturliga

förhållanden, men örn dessa vid Alnarp mera överensstämma med de i

det jordbruksidkande södra Sverige rådande än med övre Sveriges, får detta

knappast räknas som en nackdel för Alnarp.

Det har ofta och med rätta framhållits, att lantbrukshögskolan måste hålla

kontakt med andra högskolor för att hålla sig uppe på hög nivå. Men med

icke mindre skärpa måste framhållas, att den också måste stå i kontakt med

det praktiska jordbruket och då naturligtvis mod det högst stående; det är

härifrån den skall få de livgivande impulserna till forskningsarbete och blott

örn den befinner sig mitt i en landsdel, där man med intensitet bedriver ett

verkligen högt stående jordbruk, kan man vänta, att den skall känna var framstegen

kunna göras och var forskningsarbetet skall sättas in. I detta hän
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr £-49.

Yttranden.

seende anser jag endast Alnarp hava de naturliga förutsättningarna för att

Idiva platsen för vår lantbrukshögskola. Vidare talar för lantbrukshögskolans

förläggning till Alnarp, såsom även sakkunniga framhållit, närheten till växtförädlingsinstitutionerna

vid Svalöv och Weibullsholm samt närheten till det

i jordbrukshänseende högt stående Danmark med dess högskola i Köpenhamn.

Den nära förbindelsen mellan Alnarp och denna senare skulle möjliggöra växelverkan

mellan vårt arbete på jordbruksområdet och det vetenskapliga agrikulturella

arbetet utanför Sverige på helt annat sätt, örn högskolan förlädes

till Alnarp, än om den kommer att förläggas till Ultuna, där den genom läget

blir i hög grad isolerad. Jag förordar därför det av sakkunniga med A II betecknade

alternativet.»

Med avseende på lantbrukshögskolans förläggning hava de flesta, som yttrat

sig i ämnet, tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Hit höra lantbruksstyrelsen,

lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet, universitetskanslern, större akademiska konsistoriet i Uppsala,

veterinärhögskolans styrelse, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut, 15

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges lantbrukslärareförbund och

svenska lantbrukstjänstemannaföreningen. Ur de nu nämnda yttrandena må

här anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att själva förläggningsorten för högskolan

hade föga betydelse för undervisningsresultatet. Den uppfattning, som från

vissa håll gjorts gällande, att högskolan ovillkorligen borde förläggas till den

del av landet, där jordbruket på grund av jordmån, klimat och andra förhållanden

stöde högst, torde därför enligt styrelsens förmenande icke kunna tillmätas

avgörande betydelse. Helt andra synpunkter syntes i detta avseende

vara utslagsgivande. Särskild vikt syntes sålunda böra läggas vid kostnaderna

ur såväl det allmännas som den studerande ungdomens synpunkt, vidare

vid bekväma förbindelser med redan befintliga undervisnings- och forskningsanstalter

på närliggande arbetsområden ävensom vid ett med hänsyn till landets

olika delar centralt läge.

Frånsett de ekonomiska synpunkterna kunde starka skäl otvivelaktigt anföras

för högskolans förläggande till Stockholm. Betydelsen av nära förbindelse

med sådana högskolor som veterinärhögskolan, skogshögskolan och tekniska

högskolan samt med sådana anstalter som centrala frökontrollanstalten,

det blivande institutet för forskning på djurförädlingsområdet och framför

allt centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet finge ingalunda

underskattas. Det centrala läget talade jämväl för en förläggning till Stockholm.

Emellertid funne lantbruksstyrelsen i likhet med de sakkunniga så

starka skäl tala mot en förläggning till huvudstaden, att dessa måste tillmätas

avgörande betydelse. Redan med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna

av en sådan förläggning, icke minst för den studerande ungdomen, som icke

hade sin hemort i huvudstaden, måste lantbruksstyrelsen avråda ett biträdande

av detta förslag. Härtill komme emellertid, att en förläggning till ett

större jordbruk med tillräcklig husdjursbesättning och helst tillgång till olika

jordarter utgjorde en synnerligt viktig förutsättning för den forskningsverksamhet,

som ovillkorligen måste vara förenad nied högskoleundervisningen,

därest denna skulle kunna bliva livgivande.

För en förläggning till det nuvarande lantbruksinstitutet vid Ultuna talade

liksom för Stockholm det jämförelsevis centrala läget i landet. Den särskilt

efter fullbordandet av spårvägslinjen Uppsala—Flottsund lätta förbindelsen

med Uppsala universitet och dess institutioner ävensom möjligheten att ut
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

151

nyttja elen till Uppsala förlagda, statsunderstödda verksamheten för betes- och

vallodlingens befrämjande torde också med skäl kunna åberopas som stöd

för en förläggning till nämnda stad. Förbises finge icke heller, att Ultunas

jämförelsevis goda förbindelser med Stockholm underlättade ett visst samarbete

jämväl med de högskolor och institutioner härstädes, vars tillvaro kanske

finge anses som huvudmotivet för en förläggning av högskolan till denna

stad. Därtill komme, att Ultuna egendom med sin synnerligen växlande jordmån

syntes giva fullt tillfredsställande möjlighet till anordnande av den försöksverksamhet,

som förutsatts såsom nödvändig.

Av reservanten bland de sakkunniga beträffande förläggningsfrågan hade

såsom skäl för en förläggning till Alnarp särskilt åberopats dess jämförelsevis

lätta förbindelse med universitetet i Lund samt lantbrukshögskolan i Köpenhamn

ävensom med växtförädlingsanstalterna i Svalöv och Weibullsholm.

Om också detta icke kunde frånkännas en viss betydelse, måste dock framhållas,

att inga av dessa institutioner stöde i samma intima förhållande till

Alnarp som de i Uppsala belägna till Ultuna. Yad växtförädlingsanstalterna

beträffade, torde förbindelserna med deni icke vara lättare att åstadkomma

än för Ultunas vidkommande med de i Stockholm belägna, för högskolans verksamhet

betydelsefulla institutionerna. Vad särskilt den i viss mån lätta förbindelsen

med lantbrukshögskolan i Köpenhamn beträffade, kunde denna visserligen

åberopas såsom en förmån på grund av den samverkan, som skulle

kunna åvägabringas respektive lärare emellan. Lantbruksstyrelsen kunde

emellertid icke underlåta att framhålla, att enligt dess förmenande en lanthrukshögskolas

befintlighet på andra sidan av Öresund snarare talade emot,

att Sveriges enda högskola på detta område skulle förläggas vid samma sund.

Ehuru enligt lantbruksstyrelsens förmenande jämväl andra skäl talade för

högskolans förläggning till Ultuna, torde vad redan anförts vara tillfyllest

för en obetingad anslutning till de sakkunnigas förslag örn högskolans förläggande

till Ultuna.

Lantbruksakademien har framhållit, att den isolering från den livgivande

förbindelsen med och påverkan av universitetens och Stockholmshögskolornas

mångsidigare vetenskapliga intressen, vilken plägat anföras såsom skäl mot

lantbrukshögskolans förläggande till annan plats, än där andra högskolor funnes,

numera tack vare nutidens förbättrade samfärdsmedel, torde mindre an

förr gälla landets båda lantbruksinstitut, och om än den vetenskapliga förbindelsen

mellan dessa och närliggande universitet varit mindre, än önskvärt varit,

så torde förutsättningarna för en sådan betydligt förbättras, örn institutet förändrades

till en verklig högskola, som vore säte för vetenskapliga studier och

forskning.

De båda nuvarande lantbruksinstituten erbjöde å andra sidan den fördelen,

att vartdera av dem ägde ett lantbruk så omfattande och väl utrustat, att det

kunde tillfredsställa lantbrukshögskolans behov av åskådnings- och demonstrationsmaterial

samt tillfälle till försök och undersökningar på jordbrukets och

liusdjursskötselns samt lantbruksekonomiens områden. Ett lantbruk av den

omfattning och beskaffenhet, som numera ansåges oundgängligt behövligt fölen

lantbrukshögskola, skulle svårligen kunna anskaffas i närheten av en lantbrukshögskola

i Stockholm, och även vid universiteten skulle dess anskaffande,

bebyggande och övriga utrustning medföra betydliga kostnader, vilka kunde

besparas genom högskolans förläggning till Ultuna eller Alnarp, där också

byggnader för undervisningslokaler och bostäder redan funnes, vilka i huvudsak

motsvarade högskolans behov.

Såväl från undervisningens synpunkt som av ekonomiska skäl ansåge således

lantbruksakademien lantbrukshögskolan böra förläggas till ettdera av landets

båda lantbruksinstitut.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-49.

1 fråga örn valet mellan de båda lantbruksinstituten som plats för lantbrukshögskolan

ansåge akademien, att vad ovan anförts om den mindre betydelse,

som jordbrukets art och ståndpunkt i den ort, som ifrågasattes för förläggningen

av en för utbildning av praktiska jordbrukare avsedd agronomkurs,

hade för dennas möjlighet att fylla sin uppgift, än mer gällde i avseende på

lantbrukshögskolan, i betraktande därav, att studierna vid denna skulle vara

av mera teoretisk art och beakta alla de olika förhållanden, under vilka lantbruket,

det större såväl som det mindre, arbetade i olika landsdelar.

Vad i det remitterade betänkandet anförts till förmån för Ultuna, beträffande

förefintlighet vid denna institutsegendom av större växling i avseende på

jordmån, kunde väl hava någon betydelse genom den fördel detta kunde innebära

för det försöksarbete, som borde äga runi vid högskolan, men dock icke

väga synnerligen tungt vid valet mellan de båda platserna. För högskolans

förläggande till Alnarp talade däremot, att därigenom den högsta undervisningen

i såväl egentligt lantbruk som i mjölkhushållning och mejerihantering samt

trädgårdsskötsel då skulle kunna sammanhållas som en helhet i stället för att

enligt sakkunnigemajoritetens förslag undervisningen i de senare båda verksamhetsgrenarna

skulle komma att skiljas från högskoleundervisningen på det

egentliga lantbrukets område. Ej heller denna omständighet syntes dock vara

av avgörande betydelse.

Däremot syntes det akademien vara avgjort mindre lämpligt att förlägga

landets enda lantbrukshögskola till en såväl i geografiskt som i jordbrukshänseende

så extrem ort, i det vidsträckta landets sydligaste län, och med ett

lantbruk som i avseende på art och intensitet knappt hade sin motsvarighet

inom övriga delar av landet.

Lantbruksakademien tvekade därför ej att förorda de sakkunnigas flertals

förslag örn lantbrukshögskolans förläggande till Ultuna samt agronomkursen

liksom den högre mejeri- och trädgårdsundervisningen till Alnarp.

Lärarrådet vid Ultuna har funnit, att de enda platser, som kunde ifrågakomma

för högskolans förläggning, vore Ultuna och Alnarp. Båda dessa platser

erbjöde sina fördelar. _ För Ultuna talade dock såsom en mycket viktig

fördel, att genom den nyligen öppnade spårvägen till Uppsala Ultuna blivit

så intimt sammanknutet med Uppsala, att det snarast kunde sägas utgöra en

del därav, vilket i många hänseenden erbjöde stora fördelar av olika slag. Härvid

gällde frågan ej så mycket en eller annan minuts tidsvinst i fråga om förbindelsen

— huvudsaken vore, att Uppsala såsom det större universitetet vore

rikare rustat nied institutioner och undervisningsmateriel, som vid det tilltänkta

samarbetet skulle i viss grad kunna utnyttjas även av de vid lantbrukshögskolan

studerande.

I den reservation, däri Alnarp förordades som förläggningsort för högskolan,

framhölles bland annat, att Ultunas relativa närbelägenhet till centralanstalten

för jordbruksförsök skulle sakna så gott som all betydelse. Reservanten

synes härvid ej beakta den fördel, som läge däri att de vid nämnda anstalt

anställda vetenskapsmännen i viss utsträckning skulle kunna anlitas för

högskolans behov, delvis rent av såsom speciallärare.

Ej heller den av sakkunniga framhållna omständigheten, att Ultuna på grund

av sin större tillgång på olika slags jordarter erbjöde bättre betingelser för

åtskilliga försöksarbeten, kunde betraktas som betydelselös. Visserligen vöre

det sant, att för vissa forsknings- och undervisningsarbeten vid en högskola,

särskilt alla slag av laboratoriearbeten, förläggningsorten kunde anses likgiltig,

men helt annorlunda ställde sig frågan, då det gällde sådant arbete inom

jordbrukslärans, kulturteknikens, redskapslärans och delvis även lantbruksekonomiens

områden, där undersökningarna förlädes ute på fälten, varvid jordmåns-

och klimatiska förhållanden måste spela in. Särskilt för blivande lärare

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-i9.

153

och konsulenter, som i regel komme att leda lokal försöksverksamhet, kunde

det ej anses betydelselöst, om de erhållit sin utbildning under förhållanden,

som överensstämde med de inom största delen av våra jordbruksdistrikt förekommande,

eller om deras erfarenhet i försöksfrågor förvärvats under de

extremt gynnsamma förhållandena i Skåne, även örn detta vore landets förnämsta

jordbruksprovins. I förra fallet borde de blivande försöksledarna erhålla

någon föreställning om de svårigheter, som mötte vid dylik försöksverksamhet,

i senare fallet komme denna sida icke alls till uttryck.

Härvid förtjänade även att påpekas, att förhållandena vid Ultuna visst icke

vore så karga, som mången syntes föreställa sig. Vid Ultuna erhölles nämligen

i regel fullt tillfredsställande skördar av stråsäd, vallväxter och rotfrukter,

som läge långt över riksmedeltalen och ofta nog föga efter de skånska.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har åberopat de synpunkter i ämnet,

som anförts av institutets lärarråd, och ytterligare betonat, att det för utbildningen

av lärare och konsulenter, av vilka lika stort behov förelåge för landets

nordliga som sydliga delar, måste anses vara en avgjord fördel, att denna utbildning

försigginge på en plats, som läge någorlunda centralt. Genom den

föreslagna förläggningen av högskolan underlättades även i hög grad det av

de sakkunniga förordade samarbetet med centralanstalten för jordbruksförsök,

vilket måste anses vara av mycket stor betydelse för båda dessa institutioner.

Lantbrukshögskolans förläggning till Alnarp har förordats av större akademiska

konsistoriet i Lund, Alnarpsinstitutets styrelse och lärarråd, Kronobergs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt skånska agronomklubben.

Därjämte har Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som

dock ej velat taga bestämd ställning till förläggningsfrågan, ansett att sakskälen

talade för lantbrukshögskolans förläggande till Alnarp.

Större akademiska konsistoriet i Lund har framhållit, att den förefintliga

ofullständigheten i lantbrukshögskolans organisation, som uppstått genom den

högre mejeri- och trädgårdsundervisningens förläggande till annan ort än högskolan

själv, givetvis ej skulle behövt uppstå, örn de sakkunniga valt att förlägga

högskolan till Alnarp i stället för till Ultuna. När mejeri- och trädgårdsundervisningen

av tvingande omständigheter ej kunde förläggas annorstädes

än till Alnarp, syntes man ha bort taga i allvarligt övervägande, örn ej undvikandet

av denna den högre lantbruksundervisningens splittring varit ett

vida mer tyngande skäl för högskolans förläggning i sin helhet till Alnarp än

de tämligen torftiga skäl och obetydliga omständigheter, som föranlett de

sakkunniga att föreslå dess förläggning till Ultuna.

Till stöd för sin uppfattning örn lämpligheten av att förlägga lantbrukshögskolan

till Alnarp har konsistoriet anfört åtskilligt material rörande klimatiska

förhållanden ävensom avseende den relativa avkastningen av olika

kulturväxter vid Alnarp och Ultuna, vilket allt synts tala till förmån för

Alnarp. Konsistoriet har vidare erinrat därom, att ett ganska livligt samarbete

redan ägde rum mellan Lunds universitet å ena sidan och Alnarps lantbruks-

och mejeriinstitutet samt lantbruksforskningen i övrigt å den andra

sidan.

Lärarrådet vid Alnarp bär ansett att — därest den högre lantbruksundervisningen

komme att organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag — lantbrukshögskolan borde förläggas till Alnarp. Lärarrådet

ansåge, att de av de sakkunniga framförda och såsom tungt vägande

betraktade skälen för högskolans förläggande till Ultuna dels ej i allo vore

riktiga, dels under inga förhållanden vore så betydelsefulla, att de finge vara

avgörande för lösandet av den för landet så ytterst viktiga frågan örn lamp
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Majlis proposition nr 2^9.

ligaste platsen för högskolans förläggning. De sakkunniga hade ej alls berört

eller då så skett endast snuddat vid de förhållanden, vilka i första hand

måste anses verkligt betydelsefulla för frågans rätta och lyckliga lösning.

Lärarrådet ansåge nämligen, att en grundbetingelse för att lantbrukshögskolan

i fullaste mått skulle kunna fylla sin uppgift i undervisningens och forskningens

tjänst, vöre, att den vore förlagd till en plats, där de naturliga förutsättningarna

vore tillfinnandes för en intensiv och mångsidig lanthushållnings

bedrivande. Lärarrådet ville erinra örn Alnarps i motsats till Ultunas belägenhet

i en trakt av landet, där tack vare gynnsamma klimatförhållanden samt

fördelaktigt geografiskt och ekonomiskt läge ett intensivt och högt utvecklat

jordbruk vore tillfinnandes. Skånes å ena sidan mycket mer avancerade och

mångsidigt bedrivna växtodling med dels sådana kulturer som sockerbetsodling,

rotfruktsfModling m. fl., vilka ej kunde bedrivas i Uppland, med dels

intensivare växtföljder, arbetsmetoder m. m., å andra sidan dess mera utvecklade

husdjursskötsel i avseende på såväl hov- som klövbärande djur med flera

djurraser och mångsidigare produktionsriktning; dessa nu nämnda förhållanden

i förening med förefintligheten av ett för alla jordbruksspörsmål mycket

livligt intresse, tagande sig uttryck ej minst i de olikartade utställningar

för växtprodukter — maltkorns- och fröutställningar — avelsdjursauktioner,

premieringar och hingstbesiktningar, som hölles i Malmö, vore enligt

lärarerådets mening verkligt tungt vägande skäl, som ej finge lämnas åsido

utan måste tagas största hänsyn till, ja, borde få fälla utslaget vid avgörandet

av lämpligaste platsen för lantbrukshögskolans förläggning. De nu anförda

förhallandena berättigade absolut till att förklara Alnarp vara en lämpligare

förläggningsplats för högskolan än Ultuna.

Det vore i en sådan miljö, som Skåne, landets utan gensägelse förnämsta

jordbruksdistrikt, erbjöde, en lantbrukshögskola borde vara belägen, ty då

funnes verkliga förutsättningar för, att det så viktiga kravet skulle låta sig

uppfylla, att lärare och studerande vid högskolan komme i kontakt med det

praktiska jordbruket och att undervisning och forskning anknötes till detta

krav. Och vad beträffade möjligheten av att från Alnarp komma i kontakt

med ^det mindre intensivt bedrivna jordbruket och få blicken öppnad för dettas

förhållande och spörsmål, saknades sådan visst, ej, då Alnarp läge blott 30—

40 km. från den sydsvenska mellanbygden med dess av mindre gynnsamt klimat

och ekonomiskt läge saint av kargare och sämre jordmån föranledda extensivare

jordbruk. Att från Alnarp nå de bygder, där jordbruket bedreves på

ett med det mellansvenska ganska överensstämmande sätt, vore betydligt lättare

och bekvämare än att från Ultuna komma till det intensiva jordbruket i

Skåne.

Då^ sakkunnigmajoriteten åberopade Ultunas centrala belägenhet inom landet

såsom ett betydelsefullt moment och ansåge det ur bekvämlighetens och

ekonomiens synpunkter vara förtjänt av beaktande, att en undervisningsanstalt

avsedd att mottaga elever från landets olika delar, förlädes i möjligast

män centralt, funne lärarrådet det något egendomligt, att sakkunnigmajoriteten

ej lågt samma syn på saken, när det kommit till den uppfattningen, att

endast vid Alnarp ett lantbruksinstitut — med slopande av det vid Ultuna •—

för utbildning av agronomer borde finnas i vårt land. Då det vore att förvänta,

att, därest blott ett lantbruksinstitut, vid Alnarp, komme att förefinnas.

ett ännu större antal personer från mellersta och norra Sverige än nu vore

fallet, tvingades att söka sig till Alnarp, skulle ju häri ligga en olägenhet, som

sakkunnigmajoriteten förbisett att undanröja.

Det vore lärarrådets bestämda uppfattning, att antalet studerande vid lantbrukshögskolan

och framförallt av sådana blivande praktici, som önskade förvärva

en högre utbildning än agronomkursen kunde skänka dem, skulle bliva

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

155

betydligt större, örn den bleve upprättad vid Alnarp än vid Ultuna, ty säkerligen

vore Skånes intensiva och mera mångsidigt bedrivna jordbruk i förening

med fördelen, att Svalöv och Weibullsholm samt Flyinge stuteri vore belägna

i närheten av Alnarp och att Danmark med sin högt uppdrivna lanthushållning

nåddes så lätt från Alnarp, ägnat att draga betydligt flera både ordinarieoch

specialstuderande till en lantbrukshögskola vid Alnarp än vad Upplands

extensivare och ensidigare ordnade jordbruk och Ultuna med sitt isolerade läge

förmådde locka till en lantbrukshögskola vid Ultuna. Lärarrådet instämde

helt i de sakkunnigas uttalande, och det säkerligen icke torde få betraktas

som en olägenhet för jordbruksstuderande att få röna inflytande av Sydsveriges

högt stående jordbruk och livliga intresse för allt vad därmed sammanhängde.

Styrelsen för Alnarps lantbruksinstitut har såsom tidigare nämnts förordat,

att åtgärder vidtoges för utbyggande av de båda nuvarande lantbruksinstituten.

Skulle emellertid det föreliggande förslaget läggas till grund för den

högre lantbruksundervisningens ordnande, ville styrelsen dock föreslå, att

lantbrukshögskolan förlädes till Alnarp.

Uppenbart vore, att då de sakkunniga i sitt förslag föredroge Ultuna framför

Alnarp såsom förläggningsort för den blivande högskolan, deras framställning

tydligt nog visade, vilka svårigheter de själva känt att verka övertygande,

och dessa svårigheter hade också ingalunda övervunnits. Motiveringen

vore iögonfallande svag, inkonsekvent och ofullständig.

Man framhölle, att mellersta och norra Sverige hade större behov av ett

forskningscentum än Sydsverige, men man förbisåge, att de förstnämnda delarna

av landet redan i centralanstalten ägde ett dylikt, under det att Sydsverige

enligt förslaget helt och hållet skulle bliva utan.

Samtidigt med att man konstaterade vikten av, att lantbruksundervisningen

förlädes möjligast centralt inom landet, medgåve och förordade man, att all

utbildning av driftsledare — således utbildningen av kärnan bland landets

praktiska jordbrukare — förlädes helt och hållet till Skåne.

Såsom undervisningsmaterial och forskningsobjekt föredroges ett lantbruk

av den typ, som vore hänvisat till skogsskötseln såsom stöd för sin existens,

framför landets självständiga och mest givande jordbruk, i centrum för växtförädlingen

i vårt land.

Sydsveriges gynnsammare klimat och längre vegetationsperiod med på

grund härav avgjort större möjligheter för fältförsök och för en mångsidig

kultur (t. ex. sockerbetsodling, rotfruktsfröodling m. m.) offrades utan betänkande

för Ultunas »jordarter av flera olika slag».

Att Ultuna läge fyra kilometer närmare Uppsala universitet än Alnarp

Lunds vore enligt de sakkunnigas mening ett företräde för Ultuna »värt beaktande»;

men man tvekade ej att med mer än sextio mil skilja mejerihanteringens

och trädgårdsskötselns representanter från den högskola, de rätteligen

borde tillhöra, dymedelst förkvävande samarbete mellan dessa grenar

och jordbruksforskningen i övrigt och därigenom splittrande och upplösande

hela den organisation, som nödvändigtvis borde ligga till grund för en högskola

på lanthushållningens område.

Endast i ett pär yttranden ifrågasattes lantbrukshögskolans förläggande till

Stockholm.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,

huruvida tillgången till ett större jordbruk borde tillmätas avgörande betydelse

för lantbrukshögskolans förläggning. Ombesörjande av för högskoleverksamheten

erforderlig utrustning i jordbruksliänseende med vad därtill

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

hörde borde kunna ske utan att högskolans förläggning behövde bindas vid

jordbruk av den omfattning som å Ultuna och Alnarp. Under förutsättning

härav ville förvaltningsutskottet utan tvekan förorda, att lantbrukshögskolan

förlädes till Stockholm.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anlagt liknande

synpunkter som de nu senast refererade och vidare framhållit, att genom högskolans

förläggande till Stockholm gynnsammare förutsättningar erhölles för

ett samarbete mellan högskolan och centralanstalten för jordbruksförsök. Därjämte

skulle vid sådan anordning båda de nuvarande lantbruksinstituten kunna

disponeras för de praktiska agronomkurserna.

Ytterligare må anmälas, att några av de hörda organisationerna icke ansett

sig böra taga ställning till frågan om lantbrukshögskolans förläggning. Dessa

äro tekniska högskolans styrelse, Skaraborgs läns och Värmlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Styrelsen för tekniska högskolan har, i anslutning till lärarkollegiets yttrande,

ansett sig icke kunna upptaga till bedömande frågan vilken plats som

vore den lämpligaste för lantbrukshögskolan, Ultuna eller Alnarp.

En minoritet inom tekniska högskolans lärarkollegium har emellertid ansett,

att den högre lantbruksundervisningen borde inkorporeras med veterinäroch

skogshögskoloma.

Skälet, att veterinär- och skogsundervisningen så nyligen som resp. 1912

och 1914 nyorganiserats, och att därför det rätta ögonblicket för nu ifrågavarande

högskolors sammanförande i en organisk enhet vore försuttet, syntes

vara skäligen svagt. Möjligen skulle något dylikt kunna sägas, sedan lantbruksundervisningen

skulle hava organiserats enligt sakkunnigas förslag men

knappast nu.

Skälet, att de båda äldre högskolorna visserligen kommit att uppföras på

tämligen ringa avstånd från varandra, men dock på så stort avstånd, att ett

organisatoriskt sammanförande av redan dessa två skulle stöta på väsentliga

svårigheter av rent lokal natur, syntes även vara svagt. Avståndet vore nämligen

ej större än att det mellanliggande området kunde antagas Wiva utnyttjat

för framtida utvidgningar av dessa anstalter eller för gemensamma behov.

För lantbrukshögskolan syntes ett lämpligt område finnas omedelbart söder om

veterinärhögskolan, där även gemensamma byggnader såsom för administration,

bibliotek m. m. skulle få ett gott läge. Med denna förläggning skulle

sålunda alla tre anstalterna komma att ligga på ett sammanhängande område.

För sådana försöksfält, som borde ligga i omedelbar närhet till lantbrukshögskolan,

torde här även finnas utrymme, och för övrigt torde för försöksfält

lämpliga områden finnas dels på andra sidan vägen mitt emot veterinärhögskolan,

dels längre ut mot Experimentalfältet.

Då, såsom ock de sakkunniga antytt, vid en sammanslagning av de tre anstalterna

agronomundervisningen skulle avskiljas och bibehållas på andra håll,

syntes behovet av direkt anslutning till jordbruk ej vara erforderligt, varför

utrymmet i fråga väl skulle kunna räcka till de försöksfält m. m. som borde

ligga i närheten av högskolebyggnaderna. För den högre vetenskapliga lantbruksundervisningen

syntes i varje fall försöksfälten ej böra inskränkas till

högskolans närhet utan vara spridda över hela landet.

Till en dylik utvidgad högskola för husdjurslära, lantbruk och skogsbruk

skulle sannolikt med fördel även mer eller mindre nära kunna knytas såväl

centralanstalten för försöksväsendet å jordbruksområdet som statens skogsförsöksanstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9. 1Ö7

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett sig

sakna förutsättningar för ett rätt bedömande av till vilken av de föreslagna

platserna, Stockholm, Ultuna eller Alnarp, lantbrukshögskolan borde förläggas.

Förvaltningsutskottet vore likväl av den principiella uppfattningen, att

all högre lantbruksundervisning och all lantbruksvetenskaplig forskning borde

förläggas till en och samma plats, varigenom icke blott den blivande lantbrukshögskolan

bleve bättre skickad att meddela högre undervisning såväl i lantbruk,

mejerihantering och trädgårdsskötsel som ock i lantmäteri, utan även

driftkostnaderna för ifrågavarande anstalter torde kunna väsentligt nedbringas.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har, utan att vilja taga bestämd ställning

till frågan om vilken av de ifrågasatta platserna bäst skulle ägna sig för

högskolans förläggning uttalat, att det icke syntes vara oundgängligen nödvändigt,

att högskolan bleve förlagd till en större egendom, utan att fordringarna

i detta hänseende kunde inskränkas till att nödig försöksareal funnes i

högskolans omedelbara närhet samt en eller flera demonstrationsegendomar

inom ej alltför långt avstånd därifrån.

Såsom tänkbara förläggningsplatser för lantbrukshögskolan hava de sakkunniga

nämnt Stockholm, Ultuna och Alnarp. Av dessa hava de sakkunniga

utmönstrat efter varandra Stockholm och Alnarp och sålunda stannat för att

lantbrukshögskolan borde förläggas till Ultuna.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att under de för handen varande förhållandena

endast någon av de tre här ovan nämnda platserna torde kunna

ifrågakomma såsom förläggningsort för lantbrukshögskolan. När det sedan

gäller för mig att närmare taga ställning i denna förläggningsfråga, vill jag

i likhet med de sakkunniga först upptaga till övervägande, huruvida lantbrukshögskolan

lämpligen bör upprättas i Stockholm.

I det föregående har redan framhållits, att lantbrukshögskolan genom förläggning

till Stockholm skulle kunna ernå nära kontakt med andra närbesläktade

fackhögskolor ävensom med forsknings- och försöksanstalter inom samma

eller närliggande kunskapsområden, vilket otvivelaktigt skulle vara till betydande

fördel för högskolans verksamhet. Såsom förut nämnts, hava förslag

jämväl väckts att organisatoriskt sammanföra lantbrukshögskolan med vissa

andra i Stockholm belägna undervisnings- och försöksanstalter. En sådan anordning

är uppenbarligen möjlig endast under förutsättning att lantbrukshögskolan

förlägges till huvudstaden.

Mot en sådan förläggning synas emellertid mycket tungt vägande skäl

kunna anföras. Högskolans upprättande skulle vid detta alternativ draga betydligt

större engångskostnader än eljest, och även de årliga utgifterna för

högskolan skulle, till följd av Stockholms höga placering i dyrortshänseende,

uppgå till högre belopp, trots att Stockholmsalternativet förutsätter medverkan

vid undervisningen av olika andra institutioner. För de studerande torde

de radande dyrortsförhallandena jämväl medföra, att en förläggning av högskolan

till Stockholm skulle giva anledning till ökade studiekostnader.

En ännu viktigare synpunkt i förläggningsfrågan synes mig emellertid

vara, att en till Stockholm förlagd lantbrukshögskola skulle bliva i avsaknad

av ett i omedelbar närhet beläget större jordbruk med tillhörande djurbesätt
-

Departflmentschefen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Majda proposition nr 24-9.

ningar. Detta måste betraktas såsom en synnerligen stor brist. Vid den moderna

undervisningen gör sig en alltmera utpräglad tendens gällande att så att

säga levandegöra undervisningen, d. v. s. att genom praktiska övningar och

demonstrationer sätta de studerande i tillfälle att komma i mera direkt kontakt

med kunskapsstoffet. För en sådan undervisningsmetod erfordras emellertid

ett omfattande åskådnings- och övningsmaterial, och man torde i sådant

hänseende vara berättigad att säga, att vad laboratoriet betyder för undervisningen

i kemi och den botaniska trädgården för studierna i växtkunskap, det

betyder ett närbeläget större jordbruk för undervisningen i jordbrukslära och

jämförelsevis stora kreatursbesättningar för undervisningen i husdjurslära.

Ur dessa synpunkter anser jag mig böra avstyrka, att lantbrukshögskolan

förlägges till Stockholm.

Valet mellan Ultuna och Alnarp såsom förläggningsplats för lantbrukshögskolan

är svårare, ty på vardera platsen skulle högskolan äga tillgång till ett

större välskött jordbruk, och även ur åtskilliga andra synpunkter synas de

båda platserna vara i stort sett jämställda.

Enär jag senare anser mig böra förslå, att anstalterna för högre mejeriundervisning

och högre trädgårdsundervisning förläggas till Alnarp, synas

skäl kunna tala för att även lantbrukshögskolan förlädes dit, så att all högre

undervisning på jordbruksområdet — utom agronomkurs — bleve koncenterad

till en plats. Till förmån för högskolans förläggning till Alnarp torde vidare

kunna anföras, att Alnarp är beläget i vår främsta jordbruksprovins, i vilken

bland annat även vår framstående förädlingsverksamhet på växtodlingsområdet

har sitt huvudsäte.

Trots detta är jag böjd att giva Ultuna företräde såsom förläggningsplats

för lantbrukshögskolan. Det torde icke böra bortses ifrån, att med hänsyn

till kommunikationer Ultuna har lättare än Alnarp att upprätthålla nära kontakt

med den närbelägna universitetsstaden. Betydelsen härav får ökad vikt

därigenom, att flertalet lärare och studerande enligt det föreliggande sakkunnigeförslaget

förutsättas icke kunna erhålla bostad vid högskolan. Det

förtjänar vidare beaktas, att Ultuna genom sin närhet till Stockholm i betydligt

högre grad än Alnarp giver högskolan förutsättningar att samarbeta med

olika till huvudstaden förlagda institutioner på jordbruksområdet ävensom att

för undervisningen i egenskap av speciallärare tillgodogöra viss till dylika

institutioner knuten eller eljest därstädes förekommande sakkunskap på ifrågavarande

kunskapsområden. I detta sammanhang må även omnämnas, att institutionsbyggnad

för svenska betes- och vallföreningen för närvarande är under

uppförande vid Ultuna.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att I Ituna disponerade över jordarter

av flera olika slag än vad fallet vore med Alnarp samt att med ungefär

lika byggnadskostnader syntes kunna i stort sett ernås mera tillfredsställande

anordningar för undervisningen vid Ultuna än vid Alnarp. Även om dessa

förhållanden icke torde hava alltför stor räckvidd, synas de likväl icke helt

böra frånkännas betydelse vid denna frågas avgörande.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

159

Av måhända större vikt vid denna frågas bedömande synes mig- emellertid

vara, att lantbrukshögskolan är avsedd att tillgodose hela landets jordbruk

och att av denna orsak Ultuna genom sitt mera centrala läge i förhållande till

landets olika delar böra vara avgjort att föredraga som förläggningsort för

högskolan. Jordbruksförhållandena vid Ultuna eller det större område, som

lätt kan nås därifrån, torde sålunda vara mera representativa för vårt land än

det sydskånska. Även för exkursioner till olika delar av landet torde Ultuna

utgöra en bättre utgångspunkt än Alnarp. Även om tyngdpunkten av vårt

lands jordbruk ligger sydligare än Ultuna må dock icke förglömmas, att en

betydande del av våra konsulenter och lantbrukslärare äro verksamma längre

norrut, och överhuvud taget torde jordbruksförhållandena i Norrland böra tillmätas

icke ringa vikt vid den högre lantbruksundervisningens planläggande.

Att detta krav lättare kan tillgodoses örn högskolan förlägges till Ultuna än

till Alnarp torde vara uppenbart.

Efter övervägande av de olika skäl, som kunna tala för det ena eller andra

alternativet, bar jag funnit mig böra biträda de sakkunnigas förslag, att högskolan

förlägges till Ultuna.

De sakkunnigas förslag innebär vidare, att en agronomkurs med huvudsakligen

praktiskt syfte skall förläggas till Alnarp. Även i denna del förordar

jag förslaget. Det har fran något hall anförts, att örn det vore av betydelse för

lantbrukshögskolan att i förhållande till hela landets jordbruk vara centralt

belägen, så gällde det i ännu högre grad om agronomkursen, som på grund av

den praktiska inriktningen vore mera beroende av de lokala jordbruksförhållandena.

Häremot kan emellertid invändas, att agronomkursen skall hava till

uppgift att utbilda driftsledare för det större jordbruket, och att de egendomar,

som sålunda närmast hava behov av sådan arbetskraft, i huvudsak äro belägna

i södra och mellersta Sverige. I hela Norrland liksom i angränsande delar av

Svealand är däremot antalet storjordbruk mycket ringa. Äv denna anledning

synes det alltså kunna motiveras, att agronomkursen förlägges till det sydligaste

av de nuvarande båda lantbruksinstituten.

En eller två agronomkurser?

Såsom i det föregående anförts, hava de sakkunniga ansett, att en lant- Högre lantbrukshögskola

är tillräcklig för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose be- bruks™derhovet

av högskolemässig lantbruksundervisning i vårt land. På denna punkt ''''Tunnrå

har ingen av de hörda myndigheterna inlagt någon gensaga.

De sakkunniga hava vidare uttalat den uppfattningen, att för närvarande

en agronomkurs vore tillräcklig. Denna skulle förläggas till Alnarp. Emellertid

framhålles, att beräkningar av ifrågavarande slag vore behäftade med

lätt stor osäkerhet. Det vore därför icke uteslutet, att tillströmningen av elever

till agronomkursen kunde bliva så stor, att frågan örn inrättande av ytterligare

en sådan kurs rätt snart bleve aktuell.

Två av de sakkunniga — herrar Sederholm och Hedlund — bade emellertid Reservation,

ansett, att agronomkurs borde anordnas såväl vid Ultuna som vid Alnarp.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Majda proposition nr 249.

Yttranden.

Reservanterna hava framhållit, att det synts dem vara viktigt, att denna

utbildningskurs bleve förlagd i anknytning till ett jordbruk, som så nära som

möjligt motsvarade de förhållanden, under vilka eleven kunde förväntas få

sin'' kommande verksamhet såsom driftsledare och för vilken han vid institutet

sökte sin utbildning. Själva anordningen av agronomkursen och dess innehåll

måste ju ock, med den praktiska inriktning undervisningen där vore avsedd att

få, starkt påverkas av jordbrukets särdrag vid den egendom och i den trakt,

dit institutet förlädes. Reservanterna ansåge det under sådana förhållanden

vara en olägenhet, att agronomutbildningen skulle vara förlagd uteslutande till

landets sydligaste del med dess låt vara synnerligen högt stående, men dock

säregna och från landets mellersta och norra delar i många avseenden starkt

skiljaktiga jordbruk. Behovet av en agronomutbildning lämpad för mellersta

och norra Sverige torde ej bliva nöjaktigt tillgodosett genom att förlägga denna

endast till Skåne. Reservanterna holle före att en agronomkurs med mera

praktisk inriktning än den nuvarande skulle visa sig besitta förmåga att draga

till sig ett vida större antal elever än nu och att sålunda även den kommande

anslutningen till fullo skulle motivera anordnande av ytterligare en agronomkurs,

som borde organiseras i anslutning till den till Ultuna förlagda lantbrukshögskolan.

Med avseende på kostnaden för anordnande av en agronomkurs vid Ultuna

i samband med lantbrukshögskolan hade under de sakkunnigas arbete vissa

utredningar utförts. Enligt dessa kunde de särskilda kostnaderna för ifrågavarande

agronomkurs beräknas på följande sätt.

Engångskos t nåd er.

Byggnadskostnader .......................................203,000: —

Kostnader för inredning m. m............................... 18,000: —

Kronor 221,000: —

Ärliga kostnader.

Kostnader för lärare m. m................................. 33,510: —

Övriga årliga kostnader.................................... 17.000: —

Kronor 50,510: —

Frågan om en eller två agronomkurser har upptagits i ganska många av de

inkomna yttrandena. Därvid hava lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,

centralanstaltens styrelse, lärarrådet och styrelsen vid Ultuna, fem hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt svenska lantbrukstjänstemannaföreningen

ansett en agronomkurs vara tillräcklig. Å andra sidan hava lärarrådet

vid Alnarp, sju hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt Sveriges

allmänna lantbrukssällskap uttalat sig till förmån för två agronomkurser.

Två hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava ansett det böra tagas under

förnyat övervägande, huruvida icke en agronomkurs behö\|S även vid Ultuna.

Ur de yttranden, som stödja de sakkunnigas förslag, må här anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har med anledning av förberörda reservation vitsordat,

att bets^delsen av jordbruksförhållandena på den plats, där utbildningen ägde

rum, vore en annan vid utbildning av driftsledare, än då fråga vore örn utbildning

vid högskola. Emellertid syntes det lantbruksstyrelsen bland annat med

hänsyn till den relativt obetydliga efterfrågan på driftsledare med ifrågavaran
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

161

de utbildning vara påtagligt, att antalet elever, som kunde förväntas komma att

genomgå agronomkursen, icke bleve större än att ett institut kunde fylla behovet.

Med hänsyn till jordbrukets höga ställning vid Alnarp samt till det förhållandet

att behovet av driftsledare med detta slags utbildning givetvis vore störst i södra

Sverige, ansåge lantbruksstyrelsen sig böra förorda, att denna utbildning åtminstone

tillsvidare ordnades så, som de sakkunnigas majoritet föreslagit.

Lantbruksakademien har uttalat, att något behov av två läroanstalter för

agronomutbildning efter all sannolikhet ej torde inträda under en överskådlig

framtid. Antalet av studerande vid agronomkursen, vilka efter slutad kurs

övergått till praktiskt lantbruk, hade under senare år ej varit större, än att

de väl kunnat mottagas vid det ena institutet, och även om agronomkursens

avskiljande från sambandet med högskoleundervisningen skulle komma att något

öka detta antal, så vore dock antagligt att ledare av eget eller andras

jordbruk fortfarande som hittills företrädesvis koinme att utbildas vid lantbruks-

och lantmannaskolor. Även örn de medräknades, vilka komme att genomgå

agronomkursen som förberedelse till högskolestudier, torde antalet sökande

till agronomkurs ej bliva större, än att de kunde mottagas vid en agronomkurs.

Skulle det motsatta bliva förhållandet, så torde det vara bättre att,

örn så krävdes, genom ökning av byggnader och möjligen av lärarantalet vid

det institut, dit agronomkurs komme att förläggas, bereda tillfälle att där mottaga

ökat antal studerande, eller t. o. m. att inrätta en ny läroanstalt för en

andra agronomkurs, än att från början genom förening av agronomkurs och

högskola inom en anstalt giva båda en otillfredsställande anordning.

Som skäl att bibehålla agronomkursen även vid det institut, som enligt förslaget

skulle bliva plats för den blivande högskolan, har i en i detta syfte avgiven

reservation anförts vikten av att utbildningen av agronomer bleve förlagd

i nära anknytning till ett jordbruk, vilket så nära som möjligt motsvarade de

förhållanden, under vilka eleven kunde väntas få sin kommande verksamhet

som driftsledare.

Detta önskemål vore visserligen betydelsefullt, men det torde kunna långt

bättre tillgodoses genom att den förtrogenhet med lanthushållningens praktiska

enskildheter, vilken fordrades för inträde vid den teoretiska kursen och som

ofta ytterligare kompletterades efter dennas genomgående, inhämtades vid jordbruk

av den art, vid vilket den utbildningssökande ämnade söka sin verksamhet.

Om större vikt tillmättes den påverkan, som jordbrukets särdrag vid den

egendom och i den trakt, dit agronominstitutet förlädes, kunde utöva på vid

kursen meddelad undervisning, så skulle med lika, om ej större skäl kunna

förordas, att ett andra institut för utbildning av blivande praktiska driftsledare

lades i norra Sverige, vars lantbruk än mer än det uppländska skiljer

sig från det intensiva lantbruket i Skåne.

Lärarrådet vid. Ultima har ansett det vara tvivelaktigt, huruvida inrättandet

av två agronomkurser jämte högskolan för närvarande kunde anses behövligt,

då man knappast torde kunna räkna med att ett så stort antal som 90 nya lärjungar

årligen kunde påräknas för högre lantbruksutbildning. Erfarenheten från

de senare åren visade, att antalet kompetenta inträdessökande till lantbruksinstituten

alltjämt nedgått, uppenbarligen på grund av svårigheterna att efter

avlagd examen erhålla anställning. Även örn den nu föreslagna agronomkursen

komme att locka flera aspiranter, syntes dock ej, åtminstone för närvarande,

behovet av två agronomkurser vara alldeles oundgängligt.

Härtill komme, att vissa svårigheter uppstode vid förläggande till samma

plats av lantbrukshögskola, agronomkurs och lantbruksskola. För den sistnämnda

erfordrades tillräcklig jordareal för att giva dess lärjungar tillfälle

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 812 haft. (Nr 249.) 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

till deltagande i praktiska jordbruksarbeten under normala driftförhållanden,

och även för högskolan vore det för utförande av åtskilliga undersökningar

och försök av stor betydelse, att egendomens drift så nära som möjligt anslöte

sig till den för motsvarande egendomar normala. I alla händelser måste

för högskolans försöksverksamhet en avsevärd del av egendomens jordareal tagas

i anspråk, och under sådana förhållanden kunde det ej anses lämpligt att,

försåvitt förhållandena ej gjorde det alldeles nödvändigt, till samma plats förlägga

även en agronomkurs, som genom sin ökade praktiska betoning ävenledes

måste ställa ökade krav på den för dess ändamål erforderliga jordarealen.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett, att det med avseende på

förslaget örn förläggande till Alnarp av agronomkursen borde uppmärksammas,

att behovet av driftsledare för det större jordbruket vore mest utpräglat

i landets södra och mellersta delar. Med hänsyn härtill och då antalet lärjungar

i agronomkursen efter högskolans upprättande knappast kunde förväntas

bliva så stort, att två sådana kurser kunde anses behövliga, biträdde styrelsen

de sakkunnigas förslag, att åtminstone tills vidare agronomkurs anordnades

endast vid Alnarp. Skulle erfarenheten visa, att ytterligare en agronomkurs

bleve erforderlig, borde sådan anordnas i samband med högskolan,

varvid man dock icke borde räkna med att högskolans lärare i någon större

utsträckning skulle bestrida undervisning i agronomkursen.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har beträffande

det reservationsvis framförda förslaget att en agronomkurs skulle inrättas

jämväl vid Ultuna erinrat, att utskottet icke hade sig bekant, att det

mellansvenska jordbruket nu fäste någon särskild vikt att till driftsledare erhålla

agronomer, som genomgått Ultuna i stället för Alnarp. Det vore att

märka -—■ vilket även av sakkunniga påpekats — att agronomkursen vore en

teoretisk jordbruksundervisning, föregången av praktiskt jordbruksarbete. Förlädes

detta till trakten för den framtida verksamheten, syntes ingalunda så

olämpligt, att erfarenheten vidgades med intryck från och insikt i Skånes jordbruksförhållanden.

Om vårt större svenska jordbruk för sina driftsledare av statsmakterna tillförsäkrades

en utbildning, som särskilt tillrättalädes för detta ändamål, syntes

man kunna vara tillfreds, örn denna utbildning lämnades på en plats i landet,

och ingen plats torde då vara för ändamålet mer lämplig än Alnarp. Skulle

i framtiden av ena eller andra orsaken behov visa sig av ett större antal driftsledare

än som nu lämpligen kunde utbildas vid Alnarp, borde till prövning upptagas

frågan örn förläggande av en agronomkurs till Mellansverige. Men för

närvarande funne förvaltningsutskottet, att den anordning, som sakkunniga

föreslagit, borde kunna godtagas.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen har förklarat, att den ansåge en

undervisningsanstalt för agronomutbildning vara tillfyllest samt att den icke

ansåge sig hava något att anföra emot förläggningen till Alnarp av denna

anstalt.

De som förordat inrättandet av två agronomkurser hava i regel anfört två

olika skäl härför, nämligen dels att en agronomkurs ej skulle kunna taga emot

alla dem som önskade erhålla utbildning vid sådan kurs, och dels att det vore

olämpligt att koncentrera denna undervisning till en plats i landet.

Lärarrådet vid Alnarp har biträtt den meningen, att utöver ett lantbruksinstitut

vid Alnarp borde vid Ultuna finnas ett sådant, som tillgodosåge behovet

av en agronomutbildning, lämpad för mellersta och norra Sverige. Mellan

jordbruksförhållandena i å ena sidan Sydsverige med dess gynnsammare

klimatförhållanden och i följd därav intensivare driftsformer och å andra sidan

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

163

övriga delar av landet rådde alltför stora skiljaktigheter, för att ett enda lantbruksinstitut

för utbildning av driftsledare skulle vara tillfyllest. De personer,

som ämnade bedriva jordbruk i mellersta och norra Sverige och önskade

erhålla den fullständigare praktisk-teoretiska utbildningen en agronomkurs i

jämförelse med en lantbruksskola kunde skänka, borde hava möjlighet att erhålla

denna utbildning vid ett institut, som vore beläget på en plats, där jordbruksdriften

i fråga om karaktär och anordning någorlunda överensstämde med

den de i en framtid komme att syssla med. Det lede intet tvivel, att två lantbruksinstitut

i stället för endast ett skulle locka flera personer att vinna agronomutbildning

och ej blott stanna vid den utbildning lantbruksskolorna vore

ägnade att giva, och detta ökade kunskapsmått inom jordbrukarekåren kunde

ju endast främja jordbrukets utveckling och vara till fördel för landet. Lärarrådet

hyste den uppfattningen, att örn agronomundervisningen ordnades på ett

sådant sätt, att den gåve den blivande driftsledaren en för hans verksamhet

vid praktiskt jordbruk direkt inriktad utbildning, det skulle lyckas de praktiskt

och teoretiskt väl skolade agronomerna att i långt större utsträckning än

hittills erhålla platser som lantbruksbefäl vid det större jordbruket. Lärarrådet

ansåge därför det vara fullständigt ofrånkomligt, att två lantbruksinstitut

vore tillfinnandes i vårt långsträckta land, och förordade sålunda varmt,

att agronomkurser framdeles som hittills anordnades vid både Alnarp och

Ultuna.

Västmanlands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i likhet

med reservanterna ansett, att två agronomkurser borde anordnas. Den ena

borde förläggas till Ultuna och den andra, såsom sakkunnigas majoritet föreslagit,

till Alnarp. Skulle behovet av agronomer för framtiden icke bliva större

än vad för närvarande är fallet, kunde det synas vara tillfyllest med en enda

agronomkurs. Emellertid lede det intet tvivel, att efterfrågan på agronomer

skulle bliva avsevärt större, örn utbildningen erhölle den ökade praktiska inriktning,

som föreslagits av sakkunniga. I vårt land funnes nämligen ett mycket

stort antal jordbruk, som vore i behov av driftsledare med dylik agronomutbildning.

Till förmån för förläggandet av en agronomkurs till Ultuna talade

även den omständigheten, att det från utbildningssynpunkt torde få anses

vara ett starkt önskemål, att undervisning av detta slag kunde inhämtas vid

en skola, som vore anknuten till ett jordbruk i mellersta Sverige, då det största

antalet agronomer torde få sin verksamhet förlagd till jordbruk utanför Skåne,

vars högtstående jordbruk på grund av landskapets sydliga läge i många och

betydelsefulla hänseenden skilde sig avsevärt från jordbruket i övriga delar av

landet.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har anfört, att örn man vid bedömandet

av behovet av agronomkurser skulle utgå från de hittills utexaminerade agronomernas

anställning uti praktiskt jordbruk, borde endast en agronomkurs vara

erforderlig. Men om de inträdessökande till agronomkursema erhållit en fullvärdig

praktik och örn åt de framtida agronomkurserna gåves en mera praktisk

prägel och de från en sådan kurs utexaminerade agronomerna finge en på

deras verksamhet som driftsledare vid praktiskt jordbruk direkt inriktad utbildning,

torde den förefintliga obenägenheten hos större jordbrukare att i sin

tjänst anställa nyexaminerade agronomer komma att upphöra och utbytas i en

benägenhet att som jordbruksbefäl förvärva dessa praktiskt och teoretiskt väl

skojade unga män. Antalet större jordbruk vore dock så stort, att det för

utbildningen av unga män, som själva skulle övertaga eget jordbruk, och dem,

som önskade ägna sig åt lantbrukstjänstemannabanan, allt fortfarande komme

att krävas tvenne agronomkurscr. Därtill komme, att det icke torde vara lämpligt

att förlägga hela utbildningen av praktiska driftsledare för det större

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:is proposition nr Z-h-9.

Departe
mentschefen.

Högre lantbruks

undervisningssakkunniga.

jordbruket till södra Sverige, då flertalet av dem komma att få sin verksamhet

förlagd till mellersta och norra Sverige.

Med hänsyn till den ovisshet, som av naturliga skäl måste vara rådande beträffande

den elevfrekvens, varmed den omorganiserade agronomundervisningen

kan hava att räkna, synes det knappast vara tillrådligt att redan från

början, innan någon som helst erfarenhet ännu vunnits i denna fråga, upprätta

två agronomkurser i olika delar av landet. Visserligen skulle en i samband

med högskolan till Ultuna förlagd agronomkurs ställa sig jämförelsevis billig,

men det torde likväl vara välbetänkt att tills vidare avvakta behovet av en sådan

åtgärd, helst som en i anknytning till högskolan förlagd agronomkurs i

viss mån skulle taga högskolans såväl lärare som materiella resurser i anspråk

och därigenom möjligen — åtminstone till en början — bereda vissa olägenheter

för den högskolemässiga undervisningen. Skulle framdeles ytterligare behov

av anstalter för agronomutbildning yppa sig, torde emellertid större svårighet

icke föreligga att anordna sådan undervisning jämväl vid Ultuna.

Det andra framförda skälet för anordnande av två agronomkurser, nämligen

behovet av att tillgodose olika landsdelar, tillmäter jag i överensstämmelse

med vad jag i denna fråga tidigare anfört mindre betydelse. Jag vill sålunda

föreslå, att tills vidare endast en agronomkurs anordnas, nämligen vid Alnarp.

b) Anstalt för högre mejeriundervisning.

Såsom förläggningsplats för erforderlig anstalt för högre mejeriundervisuing

hava de sakkunniga föreslagit Alnarp.

Av olika skäl torde det vara lämpligt, att den högre mejeriundervisningen

anordnades på en av de platser, dit anstalt för högre lantbruksundervisning i en

eller annan form tänktes förlagd. Genom lokalt samband mellan ifrågavarande

båda närstående grenar av högre fackutbildning vunnes först och främst, att

erforderliga lärarkrafter i viss utsträckning kunde utnyttjas gemensamt, varigenom

åtskillig besparing i kostnaderna för undervisningen kunde åstadkommas.

Men även för själva utbildningen — såväl på jordbruks- som mejeriområdet

— borde det vara värdefullt, att representanterna för de båda studieriktningarna

dagligen komme i personlig kontakt med varandra.

Såsom förläggningsort för anstalt för högre mejeriundervisning skulle sålunda

Stockholm, Ultuna eller Alnarp kunna komma i fråga. Av nämnda tre

platser torde emellertid såväl Stockholm som Ultuna sakna erforderliga förutsättningar

för att ifrågavarande undervisningsanstalt med fördel skulle kunna

förläggas dit. Ett grundvillkor för att ett gynnsamt resultat av mejeriutbildningen

överhuvud taget skulle kunna vara att emotse, vore nämligen tillgång

till ett större mejeri. Vid Ultuna funnes icke något sådant mejeri, och

såvitt de sakkunniga kunde finna saknades även de naturliga förutsättningarna

för att mejeridrift i större skala där med fördel skulle kunna anordnas. I

Stockholm ägde staten icke heller något mejeri, och anledning torde icke heller

finnas att därstädes anordna statlig mejeridrift Att återigen förlägga anstalt

för högre mejeriundervisning till enskilt mejeri kunde de sakkunniga för

sin del icke förorda. Möjligt vore kanske att med innehavaren av dylikt mejeri

träffa överenskommelse om mejeriets utnyttjande för undervisningsändamål,

men dels torde kostnaderna härför bliva betydande, och dels skulle den vid

anstalten bedrivna undervisnings- och forskningsverksamheten ständigt vara

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr $-49.

165

försatt i ett visst osäkerhetstillstånd, vilket givetvis icke kunde undgå att i

längden menligt påverka resultatet av ifrågavarande verksamhet.

Vid Alnarp däremot ägde staten redan ett större mejeri, som, för närvarande

utnyttjat i undervisningens tjänst, alltjämt med fördel syntes kunna tagas i anspråk

för här ifrågavarande ändamål. Allt talade sålunda enligt de sakkunnigas

mening för att den högre mejeriundervisningen även i fortsättningen borde

organiseras vid Alnarp. Vid den verkställda utredningen rörande kostnaderna

för anordnande av högre mejeriundervisning hade de sakkunniga också utgått

ifrån den förutsättningen, att ifrågavarande undervisning skulle förläggas till

Alnarp.

I administrativt hänseende bör enligt de sakkunnigas mening den blivande

anstalten för högre mejeriundervisning förenas med den anstalt för högre lantbruksundervisning,

som i fortsättningen kunde bliva förlagd till Alnarp, d. v. s.

i överensstämmelse med vad förut anförts örn anstalten för agronomutbildning.

I samband med frågan om den högre mejeriundervisningens organisation hava

de sakkunniga jämväl tagit under övervägande, huruvida de under statens maskin-

och redskapsprovningsanstalter hörande mejerimaskinprovningarna lämpligen

borde organisatoriskt anknytas till mejeriundervisningen. Ifrågavarande

provningsanstalter äro för närvarande organiserade på två avdelningar, nämligen

en lantbruks- och en mejeriavdelning. Avdelningarna stå under ledning

av samma styrelse och hava gemensam föreståndare. Vid mejeriavdelningen,

som är förlagd till Alnarps mejeri, är anställd en särskild Överassistent.

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde provningsverksamheten avseende

mejerimaskiner även i fortsättningen vara förlagd till Alnarp. Efter omorganisation

av den högre mejeriundervisningen syntes emellertid anledning icke

förefinnas att organisera ifrågavarande provningsverksamhet såsom del av en

självständig anstalt, utan den borde i stället inordnas i anstalten för mejeriundervisning,

ehuru den givetvis borde hava särskild föreståndare. Denne borde

emellertid vid sidan av provningsverksamheten kunna bestrida viss undervisning

för den högre mejeriutbildningen. Till följd av provningsverksamhetens

nära beroende av mejeridriftens och mejeriundervisningens ledning syntes det

vara lämpligast, att styrelsen för de olika avdelningarna bleve gemensam.

Ovan skisserade form för mejerimaskinprovningarnas organisation syntes

fördelaktig ur olika synpunkter. Genom att provningsanstalten anordnades i

samband med den högre mejeriundervisningen kunde provningsverksamheten

räkna med stöd av den jämförelsevis allsidiga sakkunskap, som måste vara

representerad hos undervisningsanstaltens lärare, och samarbete med avseende

på undersökningar och försök, som kunde vara av betydelse för provningarna,

borde givetvis med fördel kunna etableras. Vidare skulle provningarna kunna

göras förhållandevis billiga på grund av fri tillgång till ett fullständigt mejeri

och lämplig tillfällig arbetshjälp från den lägre mejeriskola, som nu funnes

och som även framdeles borde finnas i samband med den högre mejerikursen.

Slutligen skulle undervisningsanstalten därigenom erhålla en specialist för undervisningen

i maskinlära, vilket naturligtvis borde vara av stor fördel för anstalten.

Men även för provningarna borde det vara av betydelse, att föreståndaren

finge en viss undervisningsskyldighet, då han därigenom tvingades att

förskaffa sig en fullt allsidig utbildning och att följa med utvecklingen på

mejerimaskinsområdet.

De sakkunniga, som i ämnet under hand samrått med styrelsen för statens

maskin- och redskapsprovningsanstalter, ansåge sig sålunda böra förorda, att

provningen av mejerimaskiner utbrötes ur de nuvarande maskin- och redskaps
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

provningsanstalternas verksamhet för att på ovan angivet sätt inordnas i anstalt

för högre mejeriundervisning vid Alnarp. De sakkunniga vore icke i tillfälle

att framlägga förslag till stat för en på dylikt sätt anordnad maskinprovningsverksamhet

på mejeriområdet; likväl syntes det antagligt, att kostnaderna

för verksamheten icke skulle bliva större än som motsvarades av den kostnadsminskning

för de nuvarande maskin- och redskapsprovningsanstalterna, som ett

utbrytande av mejeriprovningarna borde föranleda. Föreståndaren för mejerimaskinprovningarna

syntes i fråga örn löneförmåner böra hänvisas till lönegrad

B 26.

I fråga om förläggningen av den erforderliga anstalten för högre mejeriundervisning

har uttalande gjorts endast i ett mindre antal av de avgivna yttrandena.

Därvid har i de flesta fall ifrågasatts, huruvida icke den högre mejeriutbildningen

borde meddelas på samma plats som den högskolemässiga lantbruksutbildningen.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att skälen för ett förläggande av den

högre mejeriundervisningen till Alnarp väl i första hand skulle vara förefintligheten

därstädes av ett försöksmejeri med tillräcklig tillgång till mjölk samt

en önskan att icke rubba nuvarande anordning med den högre utbildningens

förläggande till samma plats som den lägre utbildningen för manliga elever på

mejeriområdet. . Lantbruksstyrelsen ansåge sig dock böra ifrågasätta, huruvida

denna lösning kunde anses som den mest rationella och utgöra ett slutgiltigt

ordnande av frågan. Skulle den framkastade tanken på centralanstaltens

för försöksväsendet på jordbruksområdet förläggning till samma plats

som lantbrukshögskolan förverkligas och maskin- och redskapsprovningsanstalterna

därjämte dit förflyttas, skulle det enligt styrelsens förmenande ur

organisationssynpunkt vara mest rationellt och lämpligast att taga steget fullt

ut och förlägga jämväl den högre mejeri utbildningen till samma plats. Möjligheten

att för sådan händelse lösa frågan örn tillgång till lämpligt försöksmejeri

torde icke vara så liten, att detta borde få stå hindrande i vägen för en

rationell lösning av frågan. Härigenom skulle också frågan om utbildning av

mejerimän på det högre stadiet för forskningsarbetets och den högre lärarverksamhetens

behov lösas på enklaste sätt.

Även örn den här ifrågasatta koncentrationen av all forsknings-, försöksoch

högre undervisningsverksamhet till en plats icke skulle komma till stånd,

återstode enligt lantbruksstyrelsen åsikt ännu en möjlighet att ordna den högre

mejeriutbildningen.

En god mejeriutbildning förutsatte kunskaper i vissa med den allmänna lantbruksutbildningen

sammanhängande ämnen. En kombination med undervisningen

vid lantbrukshögskolan skulle därför givetvis medföra vissa fördelar.

I ännu högre grad krävde emellertid denna utbildning undervisning i vissa

tekniska ämnen, varuti undervisning meddelades vid tekniska högskolan. Det

skulle därför möjligen kunna ifrågasättas att, därest centralanstalten bibehölles

i Stockholm, den högre mejeriutbildningen ordnades genom en samverkan

mellan tekniska högskolan och nämnda anstalt, i vilket fall givetvis också redskapsprovningsanstalternas

avdelning för mejerimaskiner borde förläggas till

samma plats.

Lantbruksakademien, liksom styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet hava förklarat sig kunna förorda de sakkunnigas förslag

örn anordnande av högre mejeriundervisning vid Alnarp.

Lärarrådet vid Alnarp har ansett det vara olämpligt att förlägga anstalten

för den högre lantbruksundervisningen till en plats, till Ultuna, för den högre

mejeriundervisningen till en annan plats, till Alnarp. Då mellan de båda anstalterna

mycket starka anknytningspunkter funnes, borde de självfallet för
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

167

läggas till en och samma plats och organisatoriskt sammankopplas. Denna

anordning borde leda till ett fullständigare utnyttjande av lärarkrafterna vid

lantbrukshögskolan och kanske ock till ett bättre utbildningsresultat för de

mejeristuderande, eftersom undervisningen även i andra ämnen än de rena

mejeriämnena komme att meddelas av högskoleprofessorer i stället för av

institutslektorer, samtidigt som den å ena sidan avlastade en del av den stora

undervisningsskyldighet, som de sakkunniga föresloge för lärarna vid lantbruksinstitutet,

och å andra sidan otvivelaktigt komme att medföra en viss

besparing för staten i fråga örn de årliga kostnaderna för hela den högre undervisningens

bedrivande. Lärarrådet ansåge det vara det enda riktiga att

förlägga både den högre lantbruksutbildningen _ och den högre mejeriutbildningen

till en och samma plats, och då betydligt mera vägande skäl förefunnes

för den högre lantbruksutbildningens förläggande till Alnarp än till

Ultuna och Alnarp redan hade ett mejeriinstitut, vilket Ultuna däremot vore

i avsaknad av, uttalade lärarrådet som en på verkligt bärkraftiga grunder

vilande uppfattning, att Alnarp vore den enda rätta platsen för förläggning

av all högre undervisning —- både den, som avsage lantbruks-, och den, som

avsåge mejeriundervisning. .

Östergötlands läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott har för sm del

kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste lösningen av frågan örn

den högre mejeriundervisningens ordnande säkerligen vöre, att vid lantbrukshögskolan

inrättades en särskild mejerilinje, organiserad i huvudsaklig överensstämmelse

med de principer, som gällde för övriga, studielinjer vid högskolan.

Liknande synpunkter hava framförts av Västmanlands läns samt

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. _ .

Sveriges lantbrukslärare förbund har framhållit, att det ur allmän principiell

synpunkt vore önskvärt, att även den högre utbildningen på mejerihanteringens

och mjölkhushållningens område så långt möjligt^ skedde vid lantbrukshögskolan,

ty dels borde denna vara fullständig på så sätt, att den företrädde

alla linjerna, och dels bleve de andra ämnen än mejeriteknik, som borde ingå

i ämbetsexamen på mejeri- eller mjölkhushållningslinjen, såsom ekonomi och

husdjursskötel m. fl., bäst företrädda vid högskolan. Även örn den för mejeriutbildningen

grundläggande praktiken vunnes utanför högskolan, sa borde

dock vid denna kunna anordnas laboratorier och mejeriutrymmen för speciella

övningar och försök samt för forskningsarbeten på området. Något hinder för

Ultunas fullgoda utrustande även på mejerilinjen torde ej förefinnas. Det hela

stärktes genom samling av alla utbildningslinjerna till en plats. Särskilt för

de blivande mejerikonsulenterna, som ju måste antagas komma att utgöra huvuddelen

av de studerande på deras linje, skulle nog isoleringen från högskolan

bliva kännbar i längden. . . .

Svenska mejerikonsulentföreningen har hävdat, att utbildningen av mejerikonsulenter

borde bliva likvärdig med utbildningen av jordbruks- och husdjurskonsulenter.

Såsom konsekvens härav borde den högre mejeriundervisningen

bedrivas vid högskola och ej vid ett institut. ■— I särskilt yttrande

har mejerikonsulenten C. Hultman i Malmö under åberopande bland annat, att

Skåne producerade mera än 50 % av hela landets smörtillverkning, uttalat,

att den högre mejeriundervisningen under alla förhållanden borde förläggas

till Alnarp.

Beträffande de sakkunnigas förslag örn mejerimaskinprovningarnas anknytning

till den högre mejeriundervisningen, har uttalande gjorts endast av styrelsen

för statens maskin- och redskapspr övning sanstalter, som i ärendet anfört

i huvudsak följande.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Styrelsen hade intet att erinra mot den föreslagna anstalten för mejeriundervisning

vid Alnarp, och utgjorde mejerimaskinprovningarnas anslutande till

detta institut en av de möjligheter för mejerimaskinprovningarnas ordnande,

som styrelsen hade under övervägande. Även örn denna möjlighet för närvarande

syntes vara den, som hade största sannolikhet för sig att bliva realiserad,

kunde styrelsen på sakens nuvarande ståndpunkt dock ej bestämt

uttala sig för detta alternativ, respektive för mejerimaskinprovningarnas förläggande

under samma organisation som mejeriinstitutet.

Såsom i det föregående omnämnts, hava de utredningsmän, som haft till

uppgift att verkställa utredning beträffande centralanstaltens för försöksväsendet

pa jordbruksområdet och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes

ställning, i samband med frågan om författning från nuvarande plats

av försöksverksamheten på mejeriområdet ansett sig böra alternativt räkna med

att den högre mejeriundervisningen förlägges till Ultuna. Utredningsmännen

hava därvid förutsatt, att mejeriundervisningen skulle organiseras som en särskild

studielinje vid lantbrukshögskolan, jämförbar med de tre i högskoleförslaget

förutsatta jordbruks-, husdjurs- och ekonomiska linjerna. Såsom följd

därav borde mejeriundervisningen ordnas på ett sådant sätt, att utbildningstiden

för ämbetsexamen normalt bleve treårig. Någon detaljerad plan för mejeriundervisningens

anordnande under nu skisserade förutsättningar hade utredningsmännen

icke uppgjort.

Givetvis skulle det vara till fördel för såväl den högskolemässiga lantbruksundervisningen

som den högre mejeriundervisningen, om den senare utan större

svårighet kunde förläggas till högskolan. För de lantbruksstuderande skulle

därigenom undervisningen i mjölkhushållning lätt kunna ordnas på ett fullt

tillfredsställande sätt, och de mejeristuderande skulle erhålla bättre förutsättningar

att inhämta för deras utbildning erforderliga kunskaper i lantbruksämnen.

Därtill kommer, att det för blivande konsulenter och lärare på mejerihanteringens

område å ena sidan och den egentliga lanthushållningens å den

andra säkerligen skulle vara av värde att under studietiden stå i nära kontakt

med varandra.

Emellertid torde det av rent praktiska skäl knappast vara möjligt att förlägga

den högre mejeriutbildningen till lantbrukshögskolan. Vid Ultuna finnes

för närvarande inget för sådant ändamål användbart mejeri, och även örn

ett dylikt kan uppföras, torde det på grund av de lokala förhållandena vara

förenat med betydande svårigheter eller i varje fall avsevärda årliga kostnader

att anskaffa mjölk i för mejeriet erforderlig utsträckning, särskilt örn detta

förutsattes skola organiseras som verkligt driftsmejeri och vara av den storleksordning,

att — såsom torde vara önskvärt — jämväl provningarna av mejerimaskiner

kunna förläggas till samma plats som den högre mejeriundervisningen.

Vid Alnarp äger staten redan ett dylikt mejeri, som torde vara väl lämpat för

undervisningsändamål. Till Alnarp har också den högre mejeriundervisningen

i vårt land sedan en lång följd av år varit koncentrerad, och statens maskinoch

redskapsprovningsanstalters avdelning för mejerimaskiner är jämväl förlagd

dit. Men även ur ren produktionssynpunkt synas starka skäl tala för att

Utredningsmännen

ang.

försöksverksamheten

m. m.

Departe
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240-

169

den högre mejeriundervisningen även i fortsättningen blir förlagd till Alnarp.

Inom vårt lands mejerihantering synes smörtillverkningen bliva den alltmer

förhärskande produktionsgrenen, och på detta område intager Skåne utan jämförelse

den främsta platsen. Av vår smörexport går också ej mindre än omkring

tre fjärdedelar över skånska hamnar. Det förtjänar i detta sammanhang

omnämnas, att den s. k. jordbruksutredningen i ett den 6 februari 1930

avgivet betänkande angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens

befrämjande förordat, bland annat, att svenska smörprovningarnas

huvudkontor flyttas från sin nuvarande förläggningsort Göteborg till Malmö.

Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att i samband med frågan om dylika

åtgärder förelägga riksdagen förslag örn sådan förflyttning. Vinner detta

statsmakternas gillande, skulle den högre mejeriundervisningen vid förläggning

till Alnarp erhålla ökade förutsättningar att lämna gott resultat, dels genom

att de studerande regelbundet kunde beredas tillfälle till värdefulla övningar

vid den föreslagna smörkontrollstationen i Malmö och dels därigenom, att

befattningshavare vid smörprovningarna sannolikt i någon utsträckning kunde

väntas stå till förfogande som lärare vid den högre mejerikursen.

Det synes mig sålunda, som örn Alnarp hade de större förutsättningarna för

åstadkommande av en tillfredsställande högre mejeriundervisning, och jag anser

mig därför böra föreslå, att ifrågavarande undervisning även i fortsättningen

blir förlagd dit.

Beträffande mejerimaskinprovningarna hyser jag samma uppfattning, nämligen

att jämväl dessa även i fortsättningen böra vara förlagda till Alnarp.

Frågan örn nämnda provningars organisation torde emellertid tillsvidare böra

stå öppen, då utredning för närvarande pågår angående lämpligaste sättet för

ordnande av den verksamhet, som nu åvilar statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.

Dock torde i samband med erforderliga omändringsarbeten vid

Alnarps mejeri behövligt utrymme böra reserveras för här avsedda provningar

på mejeriområdet.

Till frågan örn förläggningen av försöksverksamheten på mejeriområdet vill

jag senare återkomma.

c) Anstalt för högre trädgårdsnndervisnlng.

Den föreslagna anstalten för högre trädgårdsundervisning bör enligt de

sakkunnigas förmenande förläggas till Alnarp.

Såsom förläggningsort för en blivande anstalt för högre trädgårdsundervisning

torde enligt de sakkunnigas uppfattning Alnarp i främsta rummet böra

komma i fråga. Endast på denna plats ägde staten själv trädgårdsanläggningar

av mera betydande omfattning, och endast vid Alnarp funnes redan

förut direkt av staten anordnad undervisning för utbildning inom trädgårdsyrket.

Vid Alnarp torde jämväl synnerligen stora naturliga förutsättningar

finnas för en utvidgning av trädgårdsundervisningen enligt de huvudlinjer som

de sakkunniga angivit.

Vid beräkning av kostnaderna för anordnandet av högre trädgårdsundervisning

i vårt land hava de sakkunniga sålunda ansett sig bör utgå ifrån, att

den högre trädgårdskursen skall vara förlagd till Alnarp. I administrativt

Högre lantbruksundervisningssakknnniga.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-1,9.

hänseende skulle den högre trädgårdsundervisningen liksom den lägre mejeriundervisningen

vara anknuten till den till Alnarp förlagda kursen för agronomutbildning.

Yttranden. Mot de sakkunnigas förslag till förläggning av anstalt för högre trädgårdsundervisning

har erinran icke framställts i något av de i ärendet avgivna yttrandena.

Departe- Av skäl, sorn de sakkunniga här ovan utvecklat, torde endast Alnarp kunna

mentächefen. ifrågakomma såsom förläggningsplats för den högre trädgårdsundervisningen.

För en sådan undervisningsverksamhet torde Alnarp vara synnerligen väl lämpad,

och då därtill kommer att genom ifrågavarande undervisnings förläggande

dit de för agronomutbildningen erforderliga lärarkrafterna skulle kunna bättre

utnyttjas, tvekar jag icke att i denna punkt tillstyrka de sakkunnigas förslag.

5. De olika undervisningsanstalternas ställning till centralanstalten

för jordbruksförsök.

Högre lant- De sakkunniga hava framhållit, att den högre lantbruksundervisningen och

bruksunder- försöksverksamheten på jordbruksområdet äger naturligt samband med varkunniga,

andra, vartill anledning funnes taga hänsyn, när den högre lantbruksundervisningen

nu skulle omorganiseras.

Den centrala försöksanstalten på jordbrukets område stöde i ett naturligt

och ganska intimt samband med den högre lantbruksundervisningen. Härmed

förstodes då, att den försöksverksamhet, som bedreves vid nämnda institution,

tjänade till att på olika sätt underbygga lantbruksundervisningen. Detta förhållande

hade givetvis kommit att allt tydligare framträda, ju talrikare och

mera fruktbärande försöksverksamhetens resultat blivit. Före utvecklingen

av den inhemska försöksverksamheten på jordbruksområdet fick man nöja

sig med att vid undervisningen meddela de forsknings- och försöksresultat som

motsvarande utländska — närmast den danska, tyska och engelska — verksamhet

på detta område kunnat frambringa, och vilka ofta ej utan vidare vore

tillämpliga på våra speciella förhållanden.

Örn sålunda verksamheten vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

redan nu kunde sägas vara av stor betydelse för lantbruksundervisningen,

så läge naturligtvis den tanken mycket nära till hands, att vid en

omorganisation av den högre lantbruksundervisningen ännu fastare tillknyta

detta naturliga samband genom att på ett mera direkt sätt utnyttja centralanstalten

i undervisningens tjänst.

De sakkunniga hava i anslutning till ovan återgivna uttalande ingående

undersökt, på vad sätt samverkan skulle kunna ordnas mellan en till Stockholm

förlagd lantbrukshögskola och centralanstalten för jordbruksförsök. De

sakkunniga hava därvid räknat med dels den möjligheten, att högskolan och

centralanstalten skulle organisatoriskt förenas, och dels den förutsättningen,

att samarbete skulle etableras utan uppgivande för de båda anstalterna av var

sin särskilda organisation.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

171

Enär jag redan tidigare föreslagit, att lantbrukshögskolan förlägges lill annan

plats än Stockholm, torde jag i detta sammanhang kunna förbigå denna

del av de sakkunnigas utredning.

De sakkunniga hava vidare undersökt, i vilken utsträckning samarbete kan

tänkas komma till stånd under den förutsättningen, att centralanstalten även

i fortsättningen är förlagd till Stockholm och lantbrukshögskolan upprättas

på annan plats. De sakkunniga yttra härom följande.

Förlädes lantbrukshögskolan till annan plats än Stockholm, torde det icke

vara möjligt att åt tjänstemän vid centralanstalten överlämna så stor del av

undervisningen för ämbetsexamen vid högskolan, som eljest ifrågasatts. I

stort sett torde i dylikt fall ifrågavarande tjänstemäns medverkan vid undervisningen

på detta stadium få inskränkas till kortare, utanför det ordinarie

undervisningschemat lagda föreläsningsserier med redogörelse för forskningens

metoder och nyaste resultat på vars och ens speciella verksamhetsområde. Men

även med denna begränsning borde en anknytning till centralanstalten tillmätas

icke ringa betydelse för den högre utbildningen på jordbruksområdet, varför

sådan anknytning under alla förhållanden borde eftersträvas.

På lantbrukshögskolans högre stadium ■—- omfattande studier för licentiatexamen

och doktorsgrad •—- torde anknytning till centralanstalten vara möjlig

i sådant avseende, att vissa studerande finge utföra det för nämnda examina

ofta nödvändiga experimentella forskningsarbetet vid centralanstaltens olika

institutioner och under ledning av institutionsföreståndarna. Samma skäl, som

tidigare anförts för anknytning på detta stadium till universitet, gällde med

lika styrka även i detta fall. För anknytning till centralanstalten talade emellertid

ytterligare den omständigheten, att verksamheten vid nämnda anstalt

vore speciellt inriktad på jordbruksforskning, vilket givetvis innebure ökade

förutsättningar för ett gynnsamt resultat av samarbetet på detta stadium. En

dylik anordning torde väl även kunna vara till nytta jämväl för centralanstalten,

ty även på dennas verksamhet skulle helt visst den insats i forskningsverksamheten,

som ifrågavarande unga och intresserade krafter kunde representera,

verka stimulerande och befruktande i mer än ett hänseende. Forskningsuppgifterna

för dessa studerande kunde kanske till och med i vissa fall tillrättaläggas

så, att de inginge såsom led i respektive avdelningars planmässiga

försöksverksamhet.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde vid centralanstaltens olika avdelningar

kunna beredas samtidig arbetsplats för tillhopa 10 ä 15 studerande

för licentiatexamen. Av förut anförda uppgifter rörande den sannolika frekvensen

på ifrågavarande utbildningsstadium framginge, att nämnda antal kunde

anses representera en betydande del av hela det beräknade antalet dylika studerande.

I detta sammanhang hava de sakkunniga jämväl något berört frågan om utnyttjande

av vissa andra institutioner på jordbruksområdet m. fl. för den högre

lantbruksundervisningen.

Men även med olika andra inrättningar och organisationer inom jordbruket

och detta närliggande områden borde lantbrukshögskolan upprätthålla förbindelse.

Särskilt gällde detta sådana institutioner som Sveriges utsädesförening,

svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, vilka

lämpligen borde kunna i viss utsträckning direkt medverka vid lantbruksundervisningen

på såväl det lägre som det högre utbildningsstadiet. Statskonsulenter

ävensom tjänstemän vid provningsanstalter, avelsföreningar och andra jordbruket

avseende organisationer borde ävenledes kunna genom s. k. fria före
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr Zh9.

drag eller på annat sätt medverka vid undervisningen. Slutligen torde genom

biträde av särskilda specialister även böra vid högskolan avhållas föreläsningar

eller föredrag i sådana ämnen som fiskodling, biskötsel, jaktvård och naturskydd.

I syfte att nedbringa kostnaderna för undervisningen syntes nu avsedda

föredragshållare, därest de vore anställda i statens eller statsunderstödda

institutioners tjänst, böra åläggas att utan särskild gottgörelse lämna sådan

kortare undervisning.

Tanken på en förflyttning av centralanstalten till platsen för en blivande

lantbrukshögskola har ävenledes sysselsatt de sakkunniga, vilka dock på nedan

angivna skäl åtminstone tills vidare icke funnit en sådan åtgärd tillrådlig.

Inom de sakkunniga hade jämväl bragts på tal frågan, huruvida icke vid upprättande

av en lantbrukshögskola å annan plats än Stockholm centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet lämpligen borde på ett eller annat

sätt inkorporeras i högskolan och alltså förflyttas från dess nuvarande förläggningsort,

Experimentalfältet. Såsom skäl härför hade anförts, att en sådan

förläggning av centralanstalten, som skulle medföra väsentligen större tillgång

till för försöksändamål lämpad jord ävensom kreatur av olika slag, ur

synpunkten av anstaltens arbetsuppgifter skulle beteckna en avsevärd fördel.

Även har man hållit före, att här liksom vid de båda anstalternas förläggning

i Stockholm vissa ekonomiska fördelar skulle vara förenade med en sådan

anordning; detta skulle emellertid tydligen kunna påräknas endast under förutsättning,

att samorganisationen genomfördes på det sätt, att befattningshavarna

vid centralanstalten — främst avdelningsföreståndarna — samtidigt

vore lärare vid högskolan — eller vice versa. Tydligt vore emellertid, att en

sådan anordning, även om den ur undervisningens synpunkt skulle vara tänkbar,

måste liksom motsvarande anordning vid förläggning i Stockholm innebära en

betydande nedskrivning av det vetenskapliga forskningsarbete i jordbrukets

tjänst, som varit och vore centralanstaltens uppgift. I stället för att man, såsom

i det föregående påvisats, ansett sig kunna såsom en sekundär fördel av

lantbrukshögskolans upprättande räkna med ett ytterligare väl behövligt tillskott

till jordbruksforskningen i vårt land, skulle här resultatet bliva det rakt

motsatta. I den mån detta icke skulle bliva fallet måste man giva avkall på

förhoppningarna om besparingar på detta område; skulle åter centralanstaltens

verksamhet alltjämt i oförminskad omfattning uppehållas, syntes man

också i det stora hela få räkna med, att hela dess stora apparat upprätthölles

i hela sin vidd, vilket syntes förutsätta, att full ersättning lämnades för de anstaltens

arbetskrafter, vilka toges i anspråk för högskolans undervisningsverksamhet.

Vilka avsevärda kostnader, en sådan anordning skulle medföra, läte

sig väl tänkas.

Det hade i detta sammanhang påpekats, att särskilt centralanstaltens underavdelning

för mejerihushållning på det sätt den för närvarande vore organiserad

väl skulle lämpa sig för att lösgöras från centralanstalten och infogas i en

eventuell ny högre mejeriundervisningsanstalt, som förmenats dels kunna omhändertaga

dess arbetsuppgift och dels för sitt egentliga ändamål hava en viss

fördel av denna utbyggnad.

Även om man skulle anse sig böra tillerkänna denna uppfattning ett visst

berättigande, så måste det dock väcka stark betänksamhet att på detta tidiga

stadium, innan ännu den eventuella nya undervisningsanstalten hunnit visa,

vilka möjligheter den överhuvud taget kunde hava att räkna med, planera ett

söderbrytande av centralanstaltens organisation. Ett sådant skulle nämligen

bliva en given följd därav, ity att mejeriavdelningen, örn ock inom centralanstalten

förhållandevis friställd så till organisation som arbetssätt, dock sär
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

173

skilt på ett område, bakteriologiens, och i viss mån även på husdjursskötselns,

uppehölle ett intimt och av omständigheterna påkallat samarbete med andra

verksamhetsområden inom centralanstalten.

På samma sätt som enligt vad ovan sagts frågan örn mejeriavdelningens vid

centralanstalten eventuella utbrytning knappast kunde sägas vara aktuell, förhölle

det sig med den större frågan om centralanstaltens i dess helhet inordnande

i en ny lantbrukshögskola. Även härvidlag finge med styrka framhållas,

att det måste betraktas som ett knappast tillåtligt vågspel att vidtaga åtgärder

i föreslaget syfte, innan ännu någon som helst erfarenhet vunnits örn

högskolans allmänna förutsättningar att övertaga jämväl centralanstaltens

mångahanda och krävande arbetsuppgifter. Även den som tilläventyrs holle

före, att en utveckling i här förevarande riktning vore önskvärd, måste dock

erkänna, att tidpunkten för åtgärder i detta syfte ännu icke vore inne. Detta

så mycket mindre, som det förslag till högskolefrågans lösning, vari de sakkunnigas

arbete komme att utmynna, icke syntes kunna sägas på något besvärande

sätt föregripa en kombination med centralanstalten, därest en sådan vid

en senare tidpunkt, då detta spörsmål bättre kunde överblickas, skulle befinnas

önskvärd.

En i viss mån avvikande uppfattning i denna fråga har emellertid reserva- Reservation,

tionsvis framförts av tre utav de sakkunniga, nämligen herrar Hedlund, Sköld

och Thomé. Dessa hava i ärendet anfört följande.

»Ett intimt och organiserat samarbete mellan en blivande lantbrukshögskola

och centralanstalten för försöksverksamheten på jordbruksområdet skulle för

båda dessa anstalter vara av synnerligen stor betydelse. Ä ena sidan skulle

därigenom högskolan för vissa viktiga undervisningsområden erhålla högt kvalificerade,

specialutbildade vetenskapsmän till lärare, och högskolans elever

skulle få tillfälle till praktisk inblick i försöksverksamhetens bedrivande, vilket

bör vara av stort värde för dem, då de som konsulenter skola deltaga i det

lokala försöksarbetet. Ä andra sidan skulle även centralanstaltens försöksmän

hava nytta av ett samarbete; de stå nu tämligen isolerade och löpa lätt risk

att ensidigt inrikta sitt arbete på ett mycket begränsat försöksområde. Denna

risk skulle betydligt minskas, örn de vid sidan av sin försöksverksamhet även

finge någon lärareverksamhet, och kontakten med de unga, som hålla på med

att utbilda sig till vetenskapsmän, skulle verka som sporre till intensiv och

mera mångsidig vetenskaplig verksamhet. Genom lärareverksamheten komme

man dessutom att utnyttja ytterligare en möjlighet att få forskningens resultat

spridda till allmänheten.

Enligt de sakkunnigas förslag komma lantbrukshögskolan och centralanstalten

att sakna varje organisatorisk förbindelse. De fördelar av ett samband

dem emellan, som ovan antytts, vinnas således icke. Tvärtom kunna de

båda anstalterna komma att stå hindrande för varandra, då det gäller att erhålla

medel för arbetets bedrivande. Då centralanstalten i viss mån utvecklats

från en central för den praktiska försöksverksamheten till en vetenskaplig

forskningsanstalt, har den tagit en uppgift, som i första hand bör tillkomma

högskolan. Att nu hava samma slags forskningsarbete delat på tvenne från

varandra skilda anstalter måste verka fördyrande och därför sannolikt även

förlamande på detsamma.

På grund av vad ovan anförts hysa vi den uppfattningen, att vid den högre

lantbruksundervisningens nydaning en samorganisation av lantbrukshögskolan

och centralanstalten vore i hög grad önskvärd. Centralanstalten är emellertid

förlagd till Stockholm och man torde få räkna med att den för närmaste framtiden

förblir där. Att till denna stad förlägga en lantbrukshögskola är, som

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

de sakkunniga påvisat, mindre lämpligt, då det där icke är möjligt att erhålla

nära tillgång till jordbruk av tillräcklig omfattning och väl utrustat med kreatur

och inventarier, vilket allt är nödvändigt såväl för undervisning som för

försök. För närvarande kan den önskvärda samorganisationen således icke realiseras,

då de båda anstalterna torde komma att förläggas till skilda orter.

Vi hålla emellertid före, att inom en icke allt för avlägsen framtid frågan örn

centralanstaltens förflyttning från Stockholm kommer att bliva aktuell. Det

kan icke dröja länge förr än man känner och erkänner, att även för centralanstalten

saknaden av jordbruk vid själva anstalten är en mycket allvarlig brist.

Vid de två viktigaste avdelningarna, jordbruks- och husdjursavdelningarna, kunna

för närvarande knappast några försök utföras, som föreståndarna hava möjlighet

att i detalj följa. En sådan ordning kan naturligtvis icke få äga bestånd

allt för länge. I samband med frågan om centralanstaltens förflyttning bör enligt

vår mening också lämpligheten av dess samordnande med lantbrukshögskolan

allvarligt prövas.

Örn vi således för närvarande icke föreslå någon förändring av centralanstaltens

ställning och verksamhet i fråga om de fack, som även företrädas av

lantbrukshögskolan, gäller detta icke örn mejeriförsöken vid centralanstalten.

Dessa försök handhavas av en underavdelning av husdjursavdelningen, men

fråga örn dennas omorganisation till självständig ställning har redan länge sedan

varit väckt. Avdelningen saknar egna lokaler och är inhyrd hos ett privat mejeriföretag.

Detta måste anses som ett provisorium och förr eller senare måste

avdelningens verksamhet överflyttas till ett statens mejeri, då det icke kan

anses riktigt att statens försöksverksamhet i längden bedrives hos och därmed

i viss mån blir beroende av ett enskilt företag. Man måste därför räkna med

att under alla förhållanden denna avdelning snart nog måste undergå en förändring.

Kostnaderna härför skulle väsentligen nedbringas, örn mejeriförsöken,

fortfarande organiserade som självständig avdelning, förlädes till anstalten

för den högre mejeriundervisningen, varvid man dessutom skulle vinna alla de

fördelar, som ovan påpekats följa av en samorganisation mellan högre undervisning

och försöksverksamhet. Dessa fördelar skulle i detta fall bliva ännu

mer påtagliga än vid lantbrukshögskolan. Institutet för den högre mejeriundervisningen

blir en relativt liten anstalt med ett fåtal vetenskapligt utbildade

lärare och det vore därför av stor betydelse för denna att få ytterligare ett pär

väl kvalificerade personer bundna vid den. Å andra sidan vore det för försöksverksamheten

av kanske ännu större betydelse att dess personal komme

i direkt samarbete med landets övriga vetenskapligt utbildade fackmän på

mejeriområdet; ett sådant allsidigt samarbete skulle, hoppas man, kunna resultera!

en verkligt fruktbringande försöksverksamhet.

Givet är att utbrytandet av mejeriförsöken från centralanstalten och deras

förläggande till den högre mejeriundervisningsanstalten lämpligen bör ske i samband

med upprättandet av denna senare, enär anordningarna då från början

kunna inriktas på båda ändamålen, varigenom såväl besparingar som ökad ändamålsenlighet

vinnes. Att uppskjuta avgörandet, såsom sakkunniga föreslagit,

är icke önskvärt även från den synpunkten, att försöksavdelningen i

väntan på. detta avgörande sannolikt får svårt att under tiden erhålla medel

för behövliga förbättringar. Vi vilja därför förorda, att samtidigt med ordnandet

av den högre mejeriundervisningen åtgärder vidtagas för mejeriförsökens

förflyttning fran centralanstalten till anstalten för den högre mejeriundervisningen.

»

I ett stort antal av de över högre lantbruksundervisningssakkunnigas betäntänkande

avgivna yttranden har berörts frågan örn centralanstaltens förhållande

till en blivande anstalt för högre lantbruksundervisning, och i åtskilliga av

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9. 175

dem har förordats en samorganisation i en eller annan form av ifrågavarande

anstalter.

Statskontoret har framhållit, att en organisatorisk förening av lantbrukshögskola

och centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet enligt

statskontorets uppfattning skulle medföra icke oväsentliga besparingar i jämförelse

med en anordning med två självständiga institutioner. På grund härav

och då, att döma av vad tre reservanter bland de sakkunniga uttalat, frågan

om centralanstaltens förflyttning från Stockholm inom en icke alltför avlägsen

framtid kunde komma att bliva aktuell, syntes det statskontoret, att frågan

örn en dylik organisatorisk förening borde tagas under förnyat övervägande.

Såsom skäl mot en sammankoppling mellan centralanstalt och lantbrukshögskola

hade de sakkunniga anfört, att en sådan anordning måste medföra,

att centralanstaltens nuvarande huvuduppgift — det vetenskapliga forskningsarbetet

—• i hög grad skulle komma att bliva tillbakasatt på grund därav, att

de ledande tjänstemännen vid anstalten skulle nödgas använda en väsentlig del

av sin tid för undervisningsverksamhet vid lantbrukshögskolan, vilket enligt

de sakkunnigas mening vore liktydigt med ett allvarligt försvagande av grunden

för den självständiga lantbruksvetenskapliga forskningen inom landet.

Häremot torde enligt statskontorets mening kunna anföras, att vid universiteten

bedreves undervisnings- och forskningsverksamhet hand i hand och lämpligheten

av en sådan anordning hade vid flera tillfällen framhållits.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut har förklarat sig fullständigt dela

den i förberörda reservation uttryckta tanken, att centralanstaltens jordbruksoch

husdjursavdelningar vid eventuell förflyttning lämpligen kunde samordnas

med lantbrukshögskolan.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har ansett, att frågan örn

den högre lantbruksundervisningens ordnande borde lösas genom att de båda

förefintliga lantbruksinstituten gåves en för forskning och undervisning värdig

utformning. Förverkligandet av denna plan syntes enligt styrelsens mening

kunna ske därigenom, att centralanstalten avvecklades och dess verksamhet

helt förlädes till instituten, till vilka även anstaltens framstående vetenskapliga

krafter kunde knytas. — Institutets lärarråd har i särskilt yttrande uttalat

sig i samma riktning.

Av rikets 26 hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava 7, nämligen

Kalmar läns norra, Kalmar läns södra, Malmöhus läns, Skaraborgs läns, Värmlands

läns, Västmanlands läns och Västernorrlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott direkt uttalat sig för en förläggning till samma plats av

högskola och centralanstalt, och 7 andra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

nämligen Uppsala läns, Östergötlands läns, Blekinge läns, Hallands läns,

Älvsborgs läns norra, Älvsborgs läns södra och Jämtlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, antingen föreslagit ytterligare utredning angående

samförläggning av centralanstalt och lantbrukshögskola eller också i annan

form uttalat sympatier för sådan anordning.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att örn i

något fall ett onödigt parallell- eller dubbelarbete såväl vidkommande personalkrafter

som i övrigt skulle kunna uppstå, torde detta komma att just inträffa,

därest högskolan och centralanstalten med sina åtminstone i forskningen så

likartade uppgifter skulle framstå som två var för sig fristående institutioner.

Ätt vid en senare tidpunkt taga i övervägande, huruvida ett sammanförande

av institutionerna bör äga rum, syntes vara att helt överlämna frågan åt det

ovissa, och torde respektive institutioners dåvarande lokala förläggningar

kunna ur kostnadssynpunkt lägga ett bestämt hinder för ett dylikt sammanfö
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-49.

rande, huru önskvärt detta än då kunde visa sig. Frågan syntes därför redan

nu böra upptagas till förnyad omprövning, medan högskolans lokala förläggning

ännu stöde öppen. Samtidigt torde även kunna tagas i övervägande, huruvida

icke för underlättande av högskolans organisation en del av de praktiskt

vetenskapliga arbetena, som nu bcdreves vid centralanstalten, kunde exempelvis

överflyttas till de statsunderstödda institutionerna utsädesföreningen i

Svalöv och mosskulturföreningen i Jönköping med dessas försöksfält landet

runt eller ock på något annat sätt inordnas till jordbrukets praktiska nytta.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett

det vara antagligt, att någon större besparing icke utan skada för centralanstaltens

viktiga forskningsuppgifter kunde göras genom att utnyttja centralanstaltens

arbetskrafter för högskolans lärareuppgifter, särskilt dem, som avsåge

undervisning för ämbetsexamen. Men det vore otvivelaktigt, att centralanstalten

redan vore en sådan härd för vetenskaplig forskning på jordbruksområdet,

som inginge i högskolans uppgift att bliva, och klokheten att — hur stort

det gemensamma arbetsfältet än vore — skapa två örn de anslagsgivande statsmakternas

gunst konkurrerande institutioner syntes tvivelaktig. Örn än forskningens

män endast i begränsad omfattning och med stor försiktighet borde tagas

i anspråk för den direkta undervisningen, syntets ofrånkomligt, att ett lokalt

sammanförande under enhetlig ledning inom olika forskningsdiscipliner av

de krafter, som nu uppehölle centralanstaltens verksamhet och de, som skulle

fylla de uppgifter, som planerades för högskolan, måste verka ömsesidigt befruktande.

De materiella resurser, som ställdes till vardera institutionens förfogande,

skulle säkerligen också, om de förenades på en plats, kunna i viss utsträckning

tjäna bådas intressen. Sakkunniga syntes övertygande hava visat

svårigheten att förlägga högskolan till Stockholm. Återstode då att flytta

centralanstalten till Ultuna. Sakkunnigas omfattande och ingående utredning

borde därför kompletteras med en undersökning av detta alternativ. Denna

utredning borde emellertid ej fördröja genomförandet av sakkunnigas förslag

på så sätt, att den nuvarande högre undervisningen vid Alnarp och Ultuna

uppdelades på en utbildningskurs för driftsledare vid Alnarp och en högskolekurs

för konsulenter och lärare vid Ultuna. Sedan kunde Ultuna i samband

med centralanstaltens successiva förflyttning dit så småningom utvecklas till

ej blott landets lantbrukshögskola utan även dess forskningsanstalt på jordbrukets

område.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett det

vara en angelägenhet av stor vikt, att redan från början anstalter vidtoges i

syfte att med högskolan och dess verksamhet införliva den verksamhet, som

bedreves vid centralanstalten för jordbruksförsök. Det syntes nämligen utskottet

såsom om genom en dylik sammanslagning påtagliga fördelar stöde

att vinna för såväl högskolan som centralanstalten men framför allt för högskolans

elever, som sålunda skulle bliva i tillfälle att på ett bekvämare sätt än

eljest följa med och taga del av de arbeten och de undersökningar, som utfördes

vid försöksanstalten.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har velat understryka

vikten av att ett intimt samband upprättades mellan den blivande högskolan

och centralanstalten för försöksverksamheten på jordbrukets område.

Visserligen torde det vara sant, att själva de vetenskapliga experiment och

rön, som anstalten eftersträvade att åstadkomma, icke borde lida intrång genom

att man pålade avdelningsföreståndarna alltför slitande arbete såsom undervisare

och examinatorer, men å andra sidan finge man icke försumma att

låta de unga vetenskapliga krafter, vilka ägnade sig åt forskningen på samma

eller närgränsande områden, stå under ledning av eller i omedelbart samarbete

med anstaltens avdelningsföreståndare. En sådan samverkan torde även verka

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

177

befruktande på anstaltens eget arbete. Under alla omständigheter syntes därför

önskvärt, att ett samarbete redan från början genomfördes efter den typ,

som för närvarande vore föreskriven för skogsförsöksanstalten i förhållande

till skogshögskolan. Då härigenom icke någon tentamensskyldighet skulle

åläggas försöksanstaltens avdelningsföreståndare, torde ej någon fara föreligga,

att anstaltens rent vetenskapliga arbete skulle minskas genom en sådan

anordning.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har i sitt yttrande framhållit såsom en

oeftergivlig fordran, att centralanstalten förbundes med lantbrukshögskolan,

alldenstund detta skulle medföra betydande fördelar för såväl försöksledarna

vid centralanstalten som högskolans ordinarie lärare. Huruvida detta samarbete

mellan högskolan och centralanstalten skulle åstadkommas därigenom,

att högskolan förlädes till närheten av centralanstalten eller centralanstalten

förflyttades till den blivande högskolan, därom ville sällskapet i frågans dåvarande

läge icke uttala någon bestämd mening.

Sveriges lantbrukslärareförbund har anslutit sig till huvudprincipen i förberörda

reservation, nämligen att centralanstalten för jordbruksförsök borde,

så snart detta lämpligen kunde ske, förläggas till samma plats som lantbrukshögskolan.

För att en efter våra resurser så god undervisnings- och forskningsanstalt

som möjligt skulle komma till stånd, vore denna samförläggning

nödvändig. Den högre undervisningen och forskningen finge härigenom den

bästa möjligheten att ömsesidigt befrukta varandra, och för studerande på licentiatstadiet

skapades ur såväl ekonomisk som vetenskaplig synpunkt goda

förutsättningar för studiernas och forskningens bedrivande, i det många av

dem kunde antagas komma att även under studietiden uppehålla mer eller

mindre avlönade assistent- och amanuenstjänster vid centralanstaltens olika avdelningar.

Från andra håll har uttalats en från nu refererade yttranden avvikande uppfattning

i förevarande fråga.

Lantbruksstyrelsen har betonat betydelsen av ett intimt samarbete mellan

lantbrukshögskolan och centralanstalten. Detta samarbete borde dock, särskilt

örn avståndet mellan centralanstalten och högskolan icke vore längre än

mellan Ultuna och Stockholm, kunna på ett åtminstone jämförelsevis tillfredsställande

sätt åvägabringas utan en direkt förlängning av centralanstalten till

Ultuna. Lantbruksstyrelsen ville nämligen för sin del taga bestämt avstånd

från den uppfattningen, att den ordinarie högskoleundervisningen skulle kunna

förbindas med den forskargärning, som nu utövades vid centralanstalten. En

sådan anordning kunde nämligen bliva menlig för såväl forsknings- som undervisningsverksamheten.

Den förra skulle troligen genom det betydande arbete,

undervisningsverksamheten måste kräva, komma, att i viss mån förryckas,

och någon säkerhet för att en framstående forskare jämväl vore skickad att

handhava den med lärarverksamheten vid högskolan förenade föreläsnings- och

examensskyldigheten syntes icke föreligga. Ifrågavarande båda arbetsfält syntes

för övrigt vara av den omfattning och betydelse, att de krävde skilda arbetskrafter.

Frånsett den allmänna livgivande inverkan en samorganisation

mellan ifrågavarande två institutioner skulle utöva, syntes den egentliga betydelsen

av samarbetet dem emellan vara den, att respektive forskare därigenom

skulle beredas tillfälle att undan för undan meddela den vid högskolan studerande

ungdomen resultaten av sin verksamhet, samt att de studerande, som

på det högre stadiet bedreve undersökningar inom jordbruksforskningens område,

ägde möjlighet att till anstalten förlägga sina studier. Givetvis skulle

detta samarbete underlättas, därest båda institutionerna vore förlagda till sam
Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sami. 212 käft. (Nr 249.) lil

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

ina plats. Lantbruksstyrelsen stöde icke keller främmande för den fanken, att

så framdeles kunde befinnas lämpligt. Mot ett omedelbart ordnande av denna

fråga talade emellertid i första hand ekonomiska skäl. Lantbruksstyrelsen ansåge

sig dock icke kunna underlåta att framhålla, att en förläggning till samma

plats av ifrågavarande institutioner icke enbart skulle komma att medföra fördelar.

För forskningsarbetet krävdes nämligen tillgång till lämplig jord och

lämpliga försöksdjur. Hur god denna tillgång vid Ultuna än kunde anses vara,

synes det dock icke vara uteslutet, att den kunde komma att visa sig otillräcklig

för den omfattande försöksverksamhet, för vilken den skulle tjäna till

underlag, därest såväl högskolans som försöksanstaltens verksamhet på detta

område förlädes till samma plats. Att centralanstaltens möjlighet i detta avseende

skulle ökas, därest anstalten förflyttades till Ultuna, syntes emellertid

icke kunna bestridas.

Lantbruksakademien har i sitt yttrande framhållit, dels att den till centralanstalten

förlagda försöksverksamheten så fullt krävde vid densamma anställda

tjänstemäns tid, att det ej borde ifrågakomma, att någon av dessa

skulle övertaga någon väsentlig del av undervisningen vid lantbrukshögskolan,

dels att någon utbrytning av någon av centralanstaltens avdelningar för att

förläggas till lantbrukshögskolan ej borde äga rum, emedan den nuvarande

för forskningsarbetet högst nyttiga samverkan mellan anstaltens olika avdelningar

därigenom skulle äventyras. Det önskvärda förhållandet mellan centralanstalten

och en blivande lantbrukshögskola borde enligt akademiens mening

inskränka sig därtill, att i den mån förhållandena vid centralanstalten

det medgåve, tjänstemän vid denna anstalt kunde hålla kortare specialkurser,

likasom tillfälle borde finnas för studerande vid högskolan att vid centralanstalten

utföra vetenskapliga undersökningar och biträda vid försöken, samt

att försöksverksamheten vid högskolan så långt möjligt vore anslötes till

centralanstaltens försök och utfördes enligt för dessa fastställda försöksplaner.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har

inledningsvis erinrat, att vid överläggningar rörande organisationen av en lantbrukshögskola

ifrågasatts centralanstaltens sammanförande med denna till en

anstalt, vilken anordning antagits skola jämte andra fördelar medföra även

avsevärda besparingar. Styrelsen ville i detta avseende som sin bestämda åsikt

uttala, att någon besparing därigenom svårligen skulle vinnas. Vardera av

dessa verksamheter krävde sina särskilda lokaler, vilket behov för försöksverksamheten

redan vore på ett rätt tillfredsställande sätt tillgodosett, under

det att de vid denna verksamhets inordnande i lantbrukshögskolan skulle behöva

nyanskaffas. Likaså erfordrade undervisningen och försöksverksamheten

vardera sina arbetskrafter.

Regelbundet deltagande i undervisning vid lantbrukshögskolan kunde, även

örn de båda anstalterna komme att förläggas till samma plats, svårligen komma

i fråga för tjänstemännen vid centralanstalten, i det att dessa i allmänhet

vore fullt upptagna av sin verksamhet vid centralanstalten och vissa av dem

genom de försök, som utfördes i olika delar av landet, vore tvungna att företaga

resor, för vilka tiden ej kunde för längre tid i förväg bestämmas, varför

de svårligen kunde vara bundna av en för läroåret fastställd tidplan för undervisningen.

Däremot syntes tjänstemännen vid centralanstalten kunna hålla enstaka

föreläsningar eller kortare kurser vid högskolan för att lämna översikt

över vissa speciella ämnen inom vars och ens vetenskapsområde och för att

framlägga planer för försök inom detta och resultat av utförda försök, en medverkan

som ock centralanstaltens nämnd förordat.

Vid centralanstaltens arbeten borde ock studerande vid lantbrukshögskolan

kunna såsom extra assistenter vinna kunskap och erfarenhet i försöks anord
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 2-k9.

179

ilande och kontroll, och likaså borde tillfälle kunna beredas studerande på ett

mer framskridet stadium att vid centralanstalten under ledning av dennas vetenskapliga

tjänstemän utföra vetenskapliga undersökningar. Men för en sådan

samverkan behövde ej de båda anstalterna vara förenade eller ens vara förlagda

till samma plats.

Även tanken på en förflyttning av vissa avdelningar av centralanstalten till

en på annan plats förlagd lantbrukshögskola ville styrelsen på det bestämdaste

avstyrka. Centralanstalten hade med sin nuvarande organisation haft en erkänt

lycklig utveckling, i vilken en förflyttning säkerligen skulle medföra ett

avbrott.

Centralanstaltens nämnd har uttalat sig bland annat med anledning av ifrågasatt

förflyttning av särskilt jordbruks- och husdjursavdelningarna till Ultuna.

Nämnden ville framhålla, att en sådan förflyttning skulle leda till en väsentlig

försämring av nämnda avdelningars arbetsmöjligheter genom deras isolering

från centralanstaltens övriga institutioner och att de fördelar den planerade

högskolan skulle tänkas ernå genom en sådan förflyttning redan syntes i det

väsentliga kunna uppnås genom det deltagande i undervisningen centralanstalten

redan förut ställt i utsikt och av kommitterade förutsatts.

Nämnden ville även framhålla, att det skäl som från en del håll anförts såsom

ett av de viktigaste för önskvärdheten av en förflyttning av centralanstaltens

jordbruksavdelning till Ultuna, i den händelse lantbrukshögskolan förlädes

dit, nämligen att undervisningen och studierna därstädes skulle komma

att behöva stå i kontakt med centralanstaltens jordbruksförsök, ej kunde anses

vara av någon vägande innebörd, i fall det redan nu och tidigare uppställda

berättigade anspråket uppfylldes, att de vid Ultuna lantegendom anordnade

försöken på jordbrukets område bleve ställda i nära förbindelse med centralanstaltens

verksamhet och i huvudsak utförda efter samma planer som denna

anstalts egna försök.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas, att större akademiska konsistoriet

i Lund har framhållit, att det hade varit önskligt, att de sakkunniga mera

ingående prövat möjligheten av att utbygga de båda befintliga instituten i och

för en högre lantbruksundervisning och att förlägga den egentliga vetenskapliga

forskningen inom jordbruksområdet till centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet.

Vad särskilt beträffar den i högre lantbruksundervisningssakkunnigas betänkande

ävensom i förberörda, betänkandet vidfogade reservation diskuterade

frågan örn eventuell förflyttning av centralanstaltens underavdelning för

mejerihantering till en högre mejeriundervisningsanstalt å annan plats än lantbrukshögskolans

förläggningsort, finnas i vissa yttranden direkta uttalanden

på denna punkt. — I samtliga dessa yttranden framhållas olägenheterna av

att genom en sådan förflyttning sönderbryta den nuvarande centralanstalten.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig böra mot förslag i sådan riktning framhålla,

att mejeriforskningen vore så intimt sammanhängande med forskningen

på utfodringsområdet och framför allt på det bakteriologiska området, att

den utan samarbete med försöksavdelningarna inom dessa forskningsområden

knappast torde kunna följdriktigt bedrivas. Ett utbrytande jämväl av nämnda

två avdelningar av centralanstalten syntes emellertid vara uteslutet, då därigenom

hela anstalten såsom enhet komme att sönderbrytas och det samarbete

mellan dess olika avdelningar, som erfarenheten visat vara i hög grad fördelaktigt,

skulle försvåras eller rentav upphöra. Framför allt syntes den

bakteriologiska avdelningens betydelse för ett flertal andra forskningsområden

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

vara så avsevärd, att en utbrytning ur anstalten därav knappast kunde anses

tänkbar.

Styrelsen för centralanstalten har framhållit, att ett avskiljande av mejeriavdelningen

från centralanstalten och förläggning till en högre mejeriundervisningsanstalt

vid Alnarp skulle avbryta det nu rådande nära samarbetet mellan

de olika avdelningarna.

Centralanstaltens nämnd har betonat, att den i förberörda reservation föreslagna

åtgärden att förflytta mejeriförsöken till Alnarp skulle betyda, bland

annat, ett fullständigt avbrytande av det nu pågående synnerligen viktiga

samarbetet med husdjurs- och bakteriologiska avdelningarna. Vad den bakteriologiska

avdelningen beträffade skulle förflyttningen i verkligheten betyda

en högst avsevärd inskränkning i dess verksamhet eller med andra ord_ ett

nedläggande av den del av verksamheten, som omfattade mejeribakteriologiska

försök av mera praktisk natur. Nyssnämnda avdelningar, vilka under sin

fortsatta verksamhet nödvändigtvis komme in på dylika frågor, skulle även

genom en förflyttning praktiskt taget bliva i avsaknad av den rådgivande

instans i mejerifrågor, som nyssnämnda underavdelning hittills för dem varit.

I reservationen erinrades örn mejeriförsökens provisoriska förläggning till ett

privat mejeriföretags lokaler och örn nödvändigheten av att denna viktiga del

av centralanstaltens verksamhet inom kort bleve föremål för en nyorganisation.

Samtidigt som nämnden ville betona önskvärdheten av att försöksväsendet

på mejeriområdet bereddes en mera tryggad ställning och i organisatoriskt

hänseende jämställdes med centralanstaltens övriga avdelningar kunde

nämnden icke finna, att örn så skedde, det därför vore vare sig nödvändigt

eller önskvärt att mejeriförsöken utbrötes från centralanstalten och förlädes

till högre mejeriundervisningsanstalten vid Alnarp, detta sa mycket mindre

anin även landets mera centrala delar vore i behov av en verksamhet pa detta

område.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava endast tre uttalat sig

direkt i denna fråga.

Skaraborgs läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott nar ansett, att en

utbrytning och förflyttning av en underavdelning inom centralanstalten icke

vore lämplig med hänsyn till det samarbete, som borde råda mellan anstaltens

olika avdelningar. Vad särskilt mejeriavdelningen beträffade, syntes dess behov

av intim kontakt med husdjursavdelningen och den bakteriologiska avdelningen

vara uppenbart. I överensstämmelse med vad förut uttalats rörande behovet

av koncentration och samarbete inom den högre undervisningen och forskningen

på jordbrukets olika områden vore det därför rationellast att inordna

även den högre mejeriundervisningen under lantbrukshögskolan och förlägga

denna och centralanstaltens alla avdelningar till samma plats. Värmlands läns

och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttala sig i

samma riktning.

Sveriges lantbrukslär ar ef Örlund har för sin del funnit, att de skäl som a ena

sidan av reservanterna anfördes för mejeriavdelningens förflyttning till deli

högre mejeriundervisningsanstalten, samt de skäl, som av övriga sakkunniga

å andra sidan anfördes för mejeriavdelningens bibehållande inom centralanstalten,

särskilt dess behov av kontakt med husdjursavdelningen och den bakteriologiska

avdelningen, tillsammans innebure synnerligen starka argument för sammanförande

till en plats av all högre undervisning på ifrågavarande områden,

sålunda även den högre mejeriundervisningen, och av centralanstaltens för jordbruksförsök

alla avdelningar.

Svenska mejerikonsulentföreningen har angående den ifrågasatta samförläggningen

av högre mejeriundervisning oell centralanstaltens mejeriförsök yttrat,

att ett samarbete av denna art. knappast vore till någon fördel. Det med
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

181

förde snarare nackdelar i det det utplånade den befruktande växelverkan ett på

båda platserna självständigt bedrivet forskningsarbete kunde väntas medföra.

För övrigt finge det framhållas, att utbrytning av en avdelning ur centralanstalten

säkert komme att hava menlig inverkan på arbetet vid anstaltens övriga

avdelningar. Härvid finge särskilt pekas på samarbetet och det ömsesidiga

behovet av varandra i fråga örn mejeriavdelningen, husdjursavdelningen och

den bakteriologiska avdelningen. Föreningen ville därför uttala som sin bestämda

åsikt, att anstaltens mejeriförsök även framdeles borde bedrivas vid

centralanstalten å den plats, där övriga avdelningar vore belägna.

Såsom redan tidigare omnämnts, har i anledning av vad i ärendet framkommit

en särskild, mera ingående utredning verkställts beträffande centralanstal- en<ie försökstens

och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes ställning. Jag verksamheten

övergår nu till att i korthet redogöra för innehållet av ifrågavarande utredning.

Beträffande utredningens detaljer hänvisas till det tryckta betänkandet

(st. off. utredn. 1929:19).

Utredningsmännen hava till en början lämnat en redogörelse för centralanstaltens

tillkomst och utveckling ävensom för dess organisation och nuvarande

resurser. I ett följande kapitel har redogjorts för uppkomsten av frågan örn

centralanstaltens förflyttning.

Därefter hava utredningsmännen övergått till att angiva de allmänna riktlinjer,

som de ansett sig böra lägga till grund för sin utredning. Vad därvid

först angår frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande hava utredningsmännen

anfört följande.

I den följande utredningen hade utredningsmännen ansett sig böra utgå därifrån,

att den högre lantbruksundervisningen komme att organiseras i huvudsaklig

överensstämmelse med vad högre lantbruksundervisningssakkunniga i

sitt den 12 november 1927 avgivna betänkande i ämnet föreslagit. Sålunda

förutsattes, att vid Ultuna upprättades en lantbrukshögskola och vid Alnarp en

anstalt för agronomutbildning, båda av den typ som i berörda betänkande betecknats

såsom huvudalternativ A. Beträffande den högre mejeriundervisningen,

vilken lantbruksundervisningssakkunniga ansågo böra förläggas till Alnarp,

hade utredningsmännen emellertid, med hänsyn till från olika håll gjorda

uttalanden till förmån för sammanförande av den högsta lantbruksundervisningen

och den högsta mejeriundervisningen till en plats, ansett sig böra

alternativt räkna med att den högre mejeriundervisningen förlädes till Ultuna.

Utredningsmännen övergå därefter till frågan örn försöksverksamhetens omfattning

i allmänhet.

Utredningsmännen hade ansett sitt uppdrag i stort sett vara att verkställa

en undersökning rörande den nu vid centralanstalten bedrivna verksamhetens

sammanförande i större eller mindre omfattning med den högre lantbruksundervisningen.

Utredningsmännen hade därför icke ansett det ingå i deras uppgift

att upptaga till granskning den frågan, huruvida omfattningen av försöksverksamheten

i vårt land kunde anses tillfredsställande eller i vad mån utvidgningar

på olika punkter kunde anses påkallade. Ej heller hade utredningsmännen

ansett sig böra upptaga det spörsmålet till behandling, huruvida centralanstalten

såsom sådan redan vid nuvarande förläggning genom olika åtgärder kunde

förväntas erhålla gynnsammare betingelser för sin verksamhet än som nu vore

till finnandes. Med hänsyn till den stora betydelse, som forsknings- och försöksverksamheten

på jordbruksområdet hade för hela lantbrukets utveckling, hade

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 249

utredningsmännen emellertid vid uppgörande av olika alternativa förslag till

försöksverksamhetens organisation så vitt möjligt sökt tillgodose, att den nu

vid centralanstalten bedrivna försöksverksamheten efter eventuell förflyttning

skulle kunna upprätthållas i en omfattning, som icke bleve mindre än förut.

Den allmänna planläggningen av utredningen hava utredningsmännen skisserat

på följande sätt.

Avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering vid centralanstalten

omfattade en underavdelning för husdjursskötsel och en underavdelning för

mejerihantering. Skulle försöksverksamheten på ifrågavarande områden helt

eller delvis förflyttas, borde enligt utredningsmännens mening de båda underavdelningarna

organiseras såsom i förhållande till varandra självständiga avdelningar.

I den följande utredningen bortsåges till en början från försöksverksamheten

på mejeri området, då denna eventuellt kunde tänkas bliva flyttad

till annan plats än lantbrukshögskolans förläggningsort.

Centralanstaltens avdelning för lantbruksbotanik hade till uppgift att verkställa

undersökningar rörande de odlade växternas livsvillkor och förädling

samt sjukdomar, under det att den lantbruksentomologiska avdelningen hade

till uppgift att verkställa Undersökningar rörande för lantbruket nyttiga och

skadliga insekters och andra mindre skadedjurs levnadssätt och livsvillkor

m. m. Av skäl, som längre fram närmare utvecklades, ansåge utredningsmännen

att, därest centralanstalten eller i varje fall större delen därav komme att

förflyttas, en växtskyddsanstalt borde upprättas, omfattande tre avdelningar,

nämligen en växtpatologisk, en entomologisk samt en upplysnings- och administrativ

avdelning. Ifrågavarande anstalt borde vid sådant förhållande övertaga

lantbruksentomologiska avdelningens uppgifter ävensom de uppgifter av växtpatologisk

karaktär, som nu åvilade lantbruksbotaniska avdelningen.

De ytterligare uppgifter, som lantbruksbotaniska avdelningen hade sig förelagda

—■ rörande de odlade växternas livsvillkor och förädling —• syntes, därest

i enlighet med vad ovan förutsatts en växtskyddsanstalt komme att upprättas,

lämpligen böra överföras på lantbrukshögskolans institution för botanik.

Denna institution, som enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag

skulle förestas av en professor, borde enligt utredningsmännens mening i samband

därmed utrustas med ännu en professur. Av de båda professurerna borde

den ena huvudsakligen omfatta växtfs^siologi och den andra hava huvudvikten

förlagd till ärftlighetslärans område.

Utöver nu angivna grenar omfattade försöksverksamheten vid den nuvarande

centralanstalten ytterligare fyra avdelningar, nämligen jordbruks-, husdjurs-,1

kemiska och bakteriologiska avdelningarna. Vägande skäl syntes tala för att

ifrågavarande fyra försöksavdelningar även i fortsättningen bleve förlagda

till en och samma plats. Men även örn ändring härutinnan skulle anses motiverad,

stöde de olika avdelningarna varandra dock så nära, att de vid förevarande

utredning lämpligen syntes böra behandlas i ett sammanhang.

Beträffande de vid utredningen tillämpade principerna i övrigt hava utredningsmännen

meddelat följande.

Vid den verkställda utformningen av de olika alternativen för organisationen

av försöksverksamheten inom skilda delar av jordbruksområdet hade utredningsmännen

i den utsträckning som varit möjlig anknutit sin utredning till

förberörda förslag till den högre lantbruksundervisningens ordnande. Vid beräkning

av de utav en eventuell förflyttning av centralanstalten föranledda

Med husdjursavdélningen förstås här och i det följande underavdelningen för husdjursskötsel vid

den nuvarande centralanstalten.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

183

kostnaderna hade utredningsmännen ävenledes sökt tillämpa av högre lantbruksundervisningssakkunniga

använda normer.

Enär avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

vore tillämpligt för samtliga ordinarie befattningshavare vid centralanstalten,

hava utredningsmännen utgått ifrån att ifrågavarande befattningshavare

skulle vara underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller

jämkning i åligganden ävensom den förflyttning till annan tjänstgöringsort,

som kunde bliva dem i behörig ordning ålagd i samband med en eventuell förflyttning,

helt eller delvis, av centralanstalten. Beträffande icke ordinarie befattningshavare

vid centralanstalten borde motsvarande förändringar i anställningsvillkor

ävenledes vara möjliga att genomföra.

Ett särskilt problem vid eventuell förflyttning av centralanstalten bleve att

fastställa den tidpunkt, vid vilken förflyttningen borde taga sin början ävensom

den ordning, i vilken förflyttningen borde äga rum. Enär ifrågavarande

spörsmål intimt sammanhängde med frågan örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande och för övrigt torde för sin lösning vara i hög grad beroende

av vilken form som valdes för försöksverksamhetens anknytning till ifrågavarande

undervisning, hade utredningsmännen icke ansett sig böra för de olika

alternativ för försöksverksamhetens organisation, vilka i det följande behandlades,

upptaga frågan örn särskilda övergångsbestämmelser till närmare dryftande.

Vid den fortsatta utredningen hava utredningsmännen först upptagit till behandling

frågan örn en förflyttning av försöksverksamheten på jordbruks-, husdjurs-,

kemiska och bakteriologiska områdena samt — delvis — botaniska området.

Med avseende på anknytandet av dessa försöksgrenar till anstalt för

högre läntbruksundervisning hava utredningsmyndigheterna anfört följande

allmänna synpunkter.

Den försöksverksamhet, varom här vore fråga, motsvarade verksamheten

vid jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna vid den

nuvarande centralanstalten samt dessutom den verksamhet vid centralanstaltens

botaniska avdelning, vilken avsåge de odlade växternas livsvillkor och förädling.

Beträffande sistnämnda verksamhet hade utredningsmännen redan i

det föregående under vissa förutsättningar uttalat sig för dess införlivande

med lantbrukshögskolan, och formerna härför syntes röna ringa inflytande av

vilka anordningar, som kunde synas lämpliga för annan försöksverksamhets anknytande

till högskolan.

Med avseende på återstående fyra försöksavdelningar syntes olika möjligheter

föreligga, när det gällde att i större eller mindre omfattning sammanföra

dem med lantbrukshögskolan. Såsom redan förut anförts, syntes Vägande

skäl tala för att ifrågavarande försöksavdelningar förlädes till samma plats.

I första hand torde detta gälla jordbruks- och husdjursavdelningarna. Visserligen

saknades icke från utlandet exempel därpå, att försöksverksamhet på

jordbruksområdet och på husdjursområdet med framgång kunde bedrivas vid till

olika platser förlagda institutioner, men det syntes uppenbart, att icke obetydliga

fördelar kunna vara att vinna genom det intima samarbete mellan försöksmän

tillhörande de olika försöksområdena, vilket endast kunde komma till

stånd vid lokal förening av institutionerna. En av husdjursavdelningens viktigare

uppgifter hade ju varit oell bomme även i fortsättningen att bliva att

syssla med olika utfodringsspörsmål, och det borde då för den vara av stor

betydelse att stå i nära kontakt med den institution, som hade till uppgift

att bedriva försöksverksamhet rörande, bland annat, odlingen av de hemma
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

producerade fodermedlen. För lösandet av vissa försöksuppgifter torde det

för övrigt över huvud taget vara nödvändigt, att ifrågavarande båda försöksavdelningar

intimt samarbetade.

Vad_ därefter anginge verksamheten vid kemiska och bakteriologiska försöksavdelningarna,

hade denna i icke ringa grad'' till uppgift att underbygga och

stödja försöksverksamheten på jordbruks- och husdjursområdena, samtidigt som

den i viss utsträckning borde hämta impulser från dessa försöksområden. Härav

följde, att det icke gärna kunde vara lämpligt att, därest jordbruks- och husdjursavdelningarna

förflyttades till Ultuna, bibehålla kemiska och bakteriologiska

avdelningarna vid Experimentalfältet. Utredningsmännen hade icke

heller ansett sig böra upptaga en sådan form för organisationen av försöksverksamheten

till närmare prövning. Med hänsyn till att vissa skäl däremot

syntes kunna anföras för bibehållande av jordbruks- och husdjursavdelningarna

vid Experimentalfältet hade utredningsmännen ansett den anordningen innebära

en möjlighet värd att undersökas, då utav ifrågavarande fyra försöksavdelningar

endast avdelningarna för kemi och bakteriologi flyttades till lantbrukshögskolan.

Sistnämnda avdelningar skulle nämligen då kunna erhålla

nära anknytning till verksamheten vid högskolans institutioner för jordbruk

och husdjursskötsel, vilket sannolikt skulle innebära en tillfredsställande kontakt

med viktigare problem inom dessa fackområden. Anordningen förutsatte

givetvis, att jordbruks- och husdjursavdelningarna erhölle de ökade laboratorieutrymmen

och den särskilda personal, som kunde erfordras för utförande

av olika utav avdelningarnas arbetsuppgifter föranledda driftanalyser.

Till motivering för upptagandet av olika alternativ för den nu avhandlade

delen av utredningen hava utredningsmännen ytterligare anfört följande.

Med avseende på formen för ifrågavarande försöksverksamhets anknytande

till lantbrukshögskolan kunde man tänka sig två principiellt olika anordningar.

Den ena skulle innebära, att försöksverksamheten organiserades i form av

en särskild, med högskolan i vissa hänseenden sidoordnad anstalt. Befattningshavare

vid försöksanstalten skulle enligt detta system endast i mindre

omfattning meddela undervisning Aud högskolan. Den andra tänkbara anordningen

vöre, att försöksverksamheten så att säga införlivades i lantbrukshögskolans

verksamhet. Gemensamma institutioner borde då inrättas för undervisnings-

och försöksverksamhet inom de olika områdena, och ansvaret för

såväl undervisning som försöksverksamhet inom visst område bomme att i

större utsträckning förenas på en hand. Utredningsmännen hade till behandling

upptagit båda dessa möjligheter. Sålunda bomme utredningsmännen i

det följande att under alternativ A redogöra för, på vad sätt de fyra försöksavdelningarna,

— jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna

— kunde tänkas organiserade i form av en till platsen för lantbrukshögskolan

förlagd fristående försöksanstalt, och under alternativ B skulle behandla^

en organisationsform, innebärande att samtliga ifrågavarande försöksavdelningar

tänktes direkt införlivade med lantbrukshögskolan.

Säborn ett tredje alternativ för försöksverksamhetens organisation hade utredningsmännen

ansett sig böra upptaga ett system, som innebure tillämpning

av båda de organisationsformer, som läge till grund för alternativen A och B.

Sålunda förutsattes i detta fall, att vid förflyttning av centralanstaltens jordbruks-.

husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar till platsen för en

blivande lantbrukshögskola de båda förstnämnda avdelningarna skulle tillsammans

bilda en med högskolan sidoordnad försöksanstalt, medan avdelningarna

för kemi och bakteriologi skulle införlivas med högskolan. Alternativ

C hade ansetts vara förtjänt av att göras till föremål för utredning icke

minst av den anledningen, att detta alternativ mera än de föregående toge

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

185

hänsyn till den olikhet i fråga om natur och arbetssätt, som förelåge beträffande

de fyra försöksavdelningarna och som vore av betydelse när det gällde

att bedöma, vilken form som kunde synas lämplig för deras anknytning till högskolan.

Slutligen hade utredningsmännen, såsom redan anförts, ansett sig bora

räkna jämväl med den möjligheten, att centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar

även i fortsättningen bleve förlagda till Experimentalfältet,

under det att avdelningarna för kemi och bakteriologi förflyttades till platser

för högskolan. Denna organisationsplan — alternativ D —- skilde sig från

motsvarande plan vid alternativ C i huvudsak endast däruti, att den fristående

försöksanstalten förutsattes vara förlagd till Experimentalfältet i stället för

till platsen för lantbrukshögskolan.

För ifrågavarande fyra avdelningar av försöksverksamheten hava utredningsmännen

således till närmare behandling upptagit nedannämnda fyra alternativ,

nämligen

1) de fyra avdelningarna tänkas tillsammans bilda en till platsen för lantbrukshögskolan

förlagd fristående försöksanstalt (i det följande betecknat såsom

alternativ A);

2) samtliga fyra avdelningar tänkas införlivade med lantbrukshögskolan

(alternativ B);

3) jordbruks- och husdjursavdelningarna tänkas tillsammans bilda en till

platsen för lantbrukshögskolan förlagd fristående försöksanstalt, medan avdelningarna

för kemi och bakteriologi tänkas införlivade med lantbrukshögskolan

(alternativ C);

4) jordbruks- och husdjursavdelningarna tänkas vara även i fortsättningen

förlagda till Experimentalfältet, medan avdelningarna för kemi och bakteriologi

tänkas införlivade med lantbrukshögskolan (alternativ D).

Beträffande samtliga nu angivna fyra alternativ förutsätta utredningsmännen

i anslutning till vad tidigare anförts, att den del av verksamheten vid

centralanstaltens botaniska avdelning, som avser de odlade växternas livsvillkor

och förädling, införlivas med lantbrukshögskolan.

Jag övergår nu till att i korthet redogöra för innebörden av de nämnda fyra

alternativen.

Alternativ A: De fyra försöksavdelningarna organiseras i form av en till

platsen för högskolan (Ultuna) förlagd fristående försöksanstalt.

Ehuru försöksverksamheten vid detta alternativ förutsättes skola omhänderhavas

av en särskild försöksanstalt och således intaga en gentemot lantbrukshögskolans

verksamhet självständig ställning, torde dock enligt utredningsmännens

mening förläggningen till samma plats av de båda anstalterna innebära

vissa svårigheter att giva åt dem var sin fullt självständiga organisation.

Även om försöksanstalten i stort sett utrustades med egna försöksarealer och

djurbesättningar, torde det likväl i åtskilliga fall komma att visa sig nödvändigt,

att vid Ultuna förefintliga anordningar och resurser i viss mån utnyttjades

både av högskolan och av försöksanstalten. Sålunda torde det icke vara

möjligt att vid Ultuna ställa till försöksanstaltens förfogande en särskild försöksgård

med jordarter av så skilda slag och i övrigt av den beskaffenhet,

att icke försök i viss utsträckning behövde anordnas jämväl å annan närbelägen

och för ändamålet disponibel mark. Det torde icke heller vid förläggning

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr S-i-O.

till Ultuna bliva möjligt att förse försöksanstalten med så stora egna djurbesättningar

av olika slag, att icke i vissa fall komplettering kan behöva företagas

från elen vid högskolans jordbruk förefintliga djurstocken. Vad beträffar

den kemiska avdelningen av försöksanstalten kan det måhända, framhålla utredningsmännen,

befinnas lämpligt, att jämväl vissa av försöks- och forskningsuppgifter

vid högskolans institutioner föranledda driftsanalyser utföras viel avdelningens

för ändamålet utrustade laboratorier.

Men även på annat sätt anse utredningsmännen en viss gemenskap mellan

de båda anstalterna vara önskvärd. Sålunda torde det vara lämpligt, att anstalterna

erhålla gemensamt bibliotek, och sannolikt torde det även vara möjligt

och förenat med vissa fördelar, att kamrerargöromålen för de båda anstalterna

sammanfördes på en hand.

Vid övervägande av frågan om försöksanstaltens organisation under den

förutsättning, alternativ A innebär, hava utredningsmännen kommit till den

uppfattningen, att försöksanstalten lämpligen bör intaga en ställning i förhållande

till lantbrukshögskolan, som närmast överensstämmer med den ställning.

statens skogsförsöksanstalt intager till skogshögskolan. Detta innebär,

bland annat, att en gemensam styrelse skall finnas för försöksanstalten och

högskolan. Den enhetlighet i ledningen, som en dylik anordning innebär, är

av betydelse även i sådant avseende, att den för högskolan tillsatta styrelsen,

som skall hava till uppgift, bland annat, att bestämma omfattningen av

olika lärares undervisningsskyldighet, får möjlighet att besluta angående arten

och omfattningen jämväl av den mera begränsade undervisning, som vissa

befattningshavare vid försöksanstalten kunna anses böra hava till åliggande att

meddela.

Enär förevarande alternativ i huvudsak endast innebär en förflyttning av

centralen för försöksverksamheten på ifrågavarande områden från Experimentalfältet

till Ultuna utan ingripande förändringar i anstaltens organisation,

bliva även dess för söksuppgifter i stort sett desamma som inom motsvarande

avdelningar vid centralanstaltens nuvarande förläggning. Beträffande avdelningen

för bakteriologi blir emellertid under de givna förutsättningarna en

viss begränsning i ämnesområde för försöksuppgifterna. oundviklig. För närvarande

har avdelningen till uppgift att verkställa undersökningar och utredningar

rörande bakteriers livsverksamhet, särskilt med hänsyn till deras inverkan

på jordens fruktbarhet, växters och djurs näringsupptagande samt förändringar

hos mjölk och mejeriprodukter. Undersökningarna på mjölkhushållningens

område utföras emellertid för närvarande i intim samverkan med underavdelningen

för mejerihantering, och skulle försöksverksamheten på mejeriområdet

framdeles förläggas till annan plats än vad fallet blir med bakteriologiska

avdelningen, torde deri senare komma att sakna förutsättningar för en

mera omfattande, praktiskt inriktad försöksverksamhet på mjölkbakteriologiens

område.

Beträffande för sök smännens medverkan vid hög skolundervisning en hade

högre lantbruksundervisningssakkunniga räknat med, att vid samförläggning

av försöksanstalt och lantbrukshögskola vederbörande befattningshavare vid

försöksanstalten skulle hava förslagsvis följande undervisningsskyldighet:

föreståndaren eller överassistenten (försöksledaren) vid anstaltens jordbruksavdelning

40 föreläsnings- och 40 övningstimmar;

_ föreståndaren eller laboratorn vid anstaltens husdjursavdelning 30 föreläsnings-

och 50 övningstimmar;

_ föreståndaren eller laboratorn vid anstaltens kemiska avdelning 25 föreläsnings-

och 25 övningstimmar; samt

föreståndaren vid anstaltens bakteriologiska avdelning 35 föreläsnings- och

60 övningstimmar.

Därutöver borde på lantbruksundervisningens högre stadium sådan anknyt
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

187

ning finnas mellan högskola oell försöksanstalt, att vissa studerande finge utföra

det för högre examina ofta nödvändiga experimentella forskningsarbetet

vid anstaltens olika institutioner och under ledning av institutionsföreståndarna.

Utredningsmännen anse, att vid förevarande alternativ för försöksverksamhetens

organisation befattningshavare vid försöksanstalten böra kunna tagas

i anspråk för lantbruksundervisningen uti i stört sett den omfattning som

högre lantbruksundervisningssakkunniga enligt vad ovan anförts föreslagit vid

samförläggning av högskola och försöksanstalt. Dock kan det enligt utredningsmännens

mening måhända vara önskvärt, att en viss del av ifrågavarande

undervisning lägges utanför det ordinarie undervisningsschemat och i stället får

formen av kortare föreläsningsserier med redogörelse för försöksverksamhetens

metoder och nyaste resultat på vars och ens speciella område.

Behovet av arbetskrafter vid försöksanstalten hava utredningsmännen ansett

kunna beräknas bliva lika stort som det nu är vid de fyra av centralanstaltens

avdelningar, som tillsammans skulle bilda den nya försöksanstalten. Den förutsatta

undervisningsskyldigheten för vissa befattningshavare vid anstalten kunde

visserligen tänkas behöva kompenseras genom ytterligare arbetshjälp för försöksverksamheten,

och anstaltens mindre centrala läge efter förflyttningen,

särskilt i kommunikationshänsende, kunde också måhända anföras såsom ytterligare

skäl för ökning i antalet arbetskrafter, men å andra sidan torde i vissa

fall någon arbetsbesparing kunna ernås genom rationell planläggning och utrustning

av institutionslokalerna, och vidare böra de efter förflyttningen i vissa

avseenden rikare försöksmöjligheterna å förläggningsplatsen innebära, att beträffande

åtskilliga försöksuppgifter arbetsåtgången sannolikt blir något mindre

än förut. Utredningsmännen hålla för troligt, att nu angivna skäl för ökning

och för minskning av arbetskraften i stort sett uppväga varandra, och att

under förutsättning av oförändrad omfattning av försöksverksamheten behovet

av arbetskrafter för ifrågavarande verksamhet kan beräknas i huvudsak överensstämma

med det under nuvarande organisation förefintliga behovet.

I överensstämmelse härmed hava utredningsmännen föreslagit följande befattningshavare

för de olika avdelningarna:

För jordbruksavdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 försöksledare (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21).

2 assistenter (arvode ä 4,800 kr.).

2 assistenter (arvode ä 3,600 kr,).

För husdjursavdelhingen: 1 avdelningsföreståndare (B 30).

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.).

2 assistenter (arvode ä 3,600 kr.).

För kemiska avdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21).

1 assistent (arvode ä 4,800 kr.),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

För bakteriologiska avdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,800 kr.).

En av avdelningsföreståndarna skulle fungera såsom chef för anstalten.

Av andra befattningshavare vid försöksanstalten har räknats med ett kanslibiträde,

en maskinist och tre vaktmästare. Bibliotekarie och kamrerare skulle

försöksanstalten hava gemensamt med högskolan.

Avlöningsstaten, budgettekniskt beräknad, skulle efter avdrag för visst inbesparat

speciallärararvode vid högskolan komma att sluta på 156,622 kronor.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

Såsom i det föregående anförts, hava utredningsmännen vid fullgörandet av

sitt uppdrag utgått ifrån att försöksverksamheten efter eventuell förflyttning

kommer att bedrivas i en omfattning, som icke blir mindre än förut. Detta innebär,

bland annat, att behovet av lokalutrymmen blir i stort sett oförändrat.

De för närvarande av jordbruks- och husdjursavdelningarna disponerade lokalerna

måste emellertid betecknas såsom otillräckliga, och förslag hava också

tidigare vid upprepade tillfällen framställts i syfte att bereda dessa två avdelningar

ökade utrymmen. Skola ifrågavarande avdelningar förflyttas, torde

därför deras behov av institutionslokaler böra i samband med förflyttningen

bättre tillgodoses, Kemiska och bakteriologiska avdelningarna hava helt nyligen

erhållit ökade laboratorieutrymmen, och för deras del är vid nuvarande

förläggning frågan om ytterligare utvidgning icke aktuell. Därest avdelningarna

skola förflyttas till annan plats och i samband därmed ny institutionsbyggnad

uppföras, torde det emellertid vara lämpligt att i viss utsträckning taga

hänsyn till framtida utveckling av försöksverksamheten. Utredningsmännen

hava därför ansett sig böra även beträffande sistnämnda avdelningar räkna

med någon örn ock jämförelsevis ringa ökning av lokalutrymme.

Utredningsmännen hava utarbetat preliminärt förslag till en för de fyra försöksavdelningarna

gemensam institutionsbyggnad, innehållande en nyttig golvyta

av 1,810 m2. Vidare har räknats med bostadshus för tre vaktmästare, försökslada,

försöksstall, växthus och förrådshus samt vissa andra yttre anläggningar.

Kostnaderna för byggnader och andra anläggningar för försöksanstalten hava

ansetts kunna beräknas till 638,000 kronor.

Eörlägges försöksanstalten till samma plats som lantbrukshögskolan, bör enligt

utredningsmännens mening vid denna uppföras en särskild biblioteksbyggnad,

som utredningsmännen beräknat komma att kosta 150,000 kronor. Samtidigt

skulle emellertid kunna vinnas en besparing i vissa andra byggnadskostnader

för högskolan av omkring 35,000 kronor.

Kostnaderna för specialinredning och inventarier för försöksanstalten hava

utredningsmännen beräknat till i avrundat tal 47,000 kronor.

De årliga driftkostnaderna — oberäknat löner och arvoden till olika befattningshavare

— för en till Ultuna förlagd försöksanstalt enligt alternativ A

skulle enligt utredningsmännens beräkningar kunna väntas uppgå till 144,000

kronor.

Såsom redan nämnts, hava utredningsmännen tänkt sig, att vid alla fyra alternativen

(A, B, C och D) den del av centralanstaltens lantbruksbotaniska avdelning,

som avser de odlade växternas livsvillkor (växtfysiologi) och förädling

skulle överflyttas på lantbrukshögskolans botaniska institution, som i samband

därmed borde utvidgas till att omfatta två professurer, den ena avseende i främsta

rummet växtfysiologi och den andra huvudsakligen ärftlighetslära. En sådan

anordning skulle vara värdefull även ur undervisningens synpunkt genom

den ökade specialisering av lärarekrafter, som därav skulle bliva följden.

För den sålunda utvidgade lantbruksbotaniska institutionen vid högskolan

hava utredningsmännen föreslagit följande befattningshavare.

1) växtfysiologi m. m.,

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.),

2) ärftlighetslära m. m.,

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

189

Enär högre lantbruksundervisningssakkunniga för den botaniska institutionen

räknade med en professor oell en amanuens, skulle sålunda den genom institutionens

utvidgning förorsakade ökningen i antalet befattningshavare omfatta

en professor, en förste assistent och en assistent. Eör högskolan medför

ifrågavarande utvidgning en beräknad ökning i lönekostnader av 20,130 kronor.

Den ifrågasatta utvidgningen av botaniska institutionen motiverar vidare en

viss ökning i lokalbehovet vid högskolan. Utredningsmännen hava beräknat

denna ökning till 320 m2 golvyta. Ifrågavarande lokaler skulle kunna inrymmas

i den nuvarande s. k. elevbyggnaden vid Ultuna och därigenom endast, förorsaka

en inredningskostnad av 26.700 kronor. För försöksverksamheten i botanik

skulle vidare erfordras ett växthus, en glashall, en försöksloge med torkhall

och redskapsbod för försök i växtfysiologi samt en försöksloge för försöksverksamheten

i ärftlighetslära med växtförädling.

Den av botaniska institutionens utvidgning förorsakade sammanlagda ökningen

i byggnadskostnader hava av utredningsmännen beräknats till 71,700

kronor. . „

För specialinredning, inventarier m. m. skulle tillkomma ett engångsbelopp

av 30,000 kronor.

Den sammanlagda ökningen i årliga driftkostnader för högskolan genom

berörda utvidgning av den botaniska institutionen har av utredningsmännen beräknats

till 8,000 kronor.

Alternativ B: De fyra försöksavdelningarna införlivas med lantbrukshög
skolan

(Ultuna).

De fyra här avsedda avdelningarna för försöksverksamhet — jordbruks-, husdjurs-,

kemiska och bakteriologiska avdelningarna tänkas vid detta aidemativ

bliva direkt inordnade i motsvarande institutioner vid lantbrukshögskolan,

vilket i realiteten innebär, att samma person skulle komma att bära huvudansvaret

för såväl försöksverksamheten som den högre lantbruksutbildningen

inom visst område. Det är tydligt, att vid denna förutsättning organisationen

i allt väsentligt måste bliva gemensam för undervisningsverksamheten och försöksverksamheten.

Sålunda måste bada lyda under en och samma styrelse,

och för hela den förenade anstalten borde finnas en chef såsom ledare särskilt

i administrativt hänseende. Enär bada grenarna av verksamheten vid deli

organisationsform, som här förutsättes, såväl beträffande personal som i fråga

örn materiella resurser skulle bliva intimt förenade, anse utredningsmännen det

vidare vara nödvändigt, att ekonomien bleve gemensam för försöksverksamheten

och undervisningsverksamheten.

Med avseende på viss försöksverksamhet på det botaniska området galler vad

i det föregående under alternativ A anförts. _

De försöksuppgifter, som nu åligga centralanstaltens, jordbruks-, husdjurs-,

kemiska och bakteriologiska avdelningar, torde böra uti stort sett oförändrad

omfattning övertagas av lantbrukshögskolan, därest avdelningarna införlivas

med denna. Med avseende på ifrågavarande försöksuppgifters fördelning på

olika institutioner vid högskolan hava utredningsmännen tänkt sig följande

anordningar. 0

Försöksverksamheten på det kulturtekniska området, vilken nu avilar centralanstaltens

jordbruksavdelning, synes böra omhänderhavas av den kulturtekniska

institutionen vid högskolan.

Den återstående och mest omfattande delen av jordbruksavdelmngens nuvarande

verksamhet synes böra stå under enhetlig ledning. Högre lantbruksundervisningssakkunniga

hava för undervisningen i jordbrukslära vid lantbrukshögskolan

föreslagit två professurer, nämligen en i allmän jordbruks^-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ra oell en i växtodlingslära. Skola de liela landet omfattande jordbruksförsöken

inordnas i högskolans verksamhet, synes det vara ändamålsenligt, att högskolans

institutioner för undervisningen i allmän jordbrukslära och i växtodlingslära

tillsammans med den införlivade försöksverksamheten bilda en enda

större institution: institutionen för jordbrukslära. Den ena av institutionens

båda professorer bör vara prefekt för institutionen. Vid Ultuna bör vardera

professorn hava särskilda försöktsfält av erforderlig storlek till sitt förfogande,

eventuellt en mindre försöksgård.

För åstadkommande av önskvärd enhetlighet beträffande den lokala försöksverksamheten

i landet -— varmed i detta sammanhang förstås såväl vid försöksgårdar

eller direkt från högskolan bedriven försöksverksamhet å andra

platser som även den försöksverksamhet, som anordnas i samarbete nied hushållningssällskapen

— bör ifrågavarande försöksverksamhet stå under ledning

av ett försöksråd, som bör hava till uppgift att behandla frågor av försöksteknisk

art. I försöksrådet böra professorerna i allmän jordbrukslära och

i växtodlingslära — eventuellt även professorn i kulturteknik — äga säte och

stämma, och dessutom böra i rådet ingå 2 ä 3 på försöksområdet sakkunniga

personer utanför högskolans krets, helst med direkt anknytning till det praktiska

jordbruket. Omförmälda professorer böra vara föredragande var och en

beträffande ärenden, som ligga inom hans speciella ämnesområde. För frågor

av mera allmän natur bör en av professorerna utses till föredragande.

I syfte att ernå en mera enhetlig ledning av den lokala fältförsöksverksamheten

i landet, än vad eljest synes möjligt vid ifrågavarande alternativ för försöksverksamhetens

organisation, torde vidare böra anställas en särskild försöksledare

i jämförelsevis hög tjänsteställning, vilken bör få till uppgift, bland

annat, att handhava kontrollen av det praktiska utförandet av fältförsök avseende

såväl jordens bearbetning och gödsling m. nr. som växtodling. Försöksledaren

synes icke böra åläggas undervisningsskyldighet.

Den vid centralanstaltens husdjur savdelning bedrivna verksamheten synes

vid eventuellt införlivande med lantbrukshögskolan böra till huvudsaklig del

anknytas till undervisningsverksamheten i ämnet husdjurens utfodring och

skötsel, men den bör på olika punkter stå i kontakt jämväl med undervisningsverksamheten

i ämnena husdjurens anatomi och fysiologi samt husdjurens

avels- och raslära.

För åstadkommande av vissa undersökningar rörande husdjurens näringsbehov

och därmed sammanhängande spörsmål torde det vara värdefullt att äga

tillgång till anordningar för genomförande av fullständiga respirationsförsök.

Vid centralanstaltens husdjursavdelning saknas hittills sådana anordningar.

Emellertid torde det icke vara nödvändigt att vid eventuell förflyttning av försöksverksamheten

detta önskemål omedelbart förverkligas. Däremot torde

under ledning av professorn i husdjuréns anatomi och fysiologi redan från början

böra upptagas sådana uppgifter av fysiologisk natur, vilka kräva mindre

omfattande ^resurser men likväl kunna bidraga att underbygga försöksverksamheten

på utfodringens område.

Med undantag för verksamheten för avkastningsbedömning rörande avelssvin

har vid centralanstaltens husdjusavdelning endast i jämförelsevis mindre

utsträckning bedrivits försöksverksamhet på avelslärans område. Vid lantbrukshögskolan

^förutsättes emellertid skola finnas särskild representant för

detta ämnesområde, och införlivas husdjursavdelningen med högskolan, torde

professorn i avelslära böra beredas tillfälle att i viss utsträckning syssla med

försöksuppgifter inom husdjursaveln.

I överensstämmelse med vad förut anförts beträffande jordbruksläran förorda

utredningsmännen, att vid förevarande alternativ institutionerna för ovannämnda

tre undervisningsämnen vid högskolan tillsammans med den införliva
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

191

de försöksverksamheten bilda en enda större institution: institutionen för husdjurslära.

Av professorerna i de tre undervisningsämnena bör en bliva prefekt

för institutionen. Äyen inom detta försöksområde torde stödet av ett försöksråd

vara värdefullt, även örn behovet måhända kan anses mindre framträdande

än beträffande försöken på det egentliga jordbrukets område.

Vid inordnande av den kemiska avdelningen i högskolan synes det vara lämpligast,

att verksamheten vid avdelningen uppdelas på högskolans institutioner

för lantbrukskemi och för marklära. Rent organisatoriskt sett torde det emellertid

vara mera ändamålsenligt, att vid högskolan inrättades en gemensam institution

för lantbrukskemi och marklära. Måhända kunde den bakteriologiska

försöksverksamheten, för vilket ämnesområde det ursprungliga högskoleförslaget

icke upptog någon enhetlig institution, lämpligen ingå såsom del av ifrågavarande

större institution. Denna finge då tre professorer, av vilka en borde

bliva prefekt.

. Utredningsmännen hava vidare framställt förslag till uppdelning av undervisningen

vid högskolan på olika befattningshavare under förutsättning av att

förberörda försöksverksamhet införlivas med högskolan. I förhållande till det

av högre lantbruksundervisningssakkunniga framlagda förslaget innebär förevarande

förslag i huvudsak den ändringen, att i vart och ett av ämnena lantbrukskemi,

allmän jordbrukslära, växtodlingslära och husdjurens utfodring

och skötsel undervisningen skulle uppdelas på en professor och en laborator.

Utredningsmännen hava för de här ifrågavarande ämnesområdena vid lantbrukshögskolan

beräknat behovet av arbetskrafter på följande sätt:

Lantbrukskemi .................. 1

1

1

2

2

1

Lantbruksbotanik och lantbrukszoolo- 2

gi samt allmän ärftlighetslära. ... 1

1

1

1

Bakteriolog! .................... 1

1

1

Marklära ...................... 1

1

1

Jordbrukslära .................. 2

2

1

1

2

2

Kulturteknik .................... 1

1

1

Husdjurens anatomi och fysiologi . . 1

1

1

Husdjurens avels- och raslära...... 1

1

professor (B 30),

laborator (B 26),

förste assistent (extra ord. B 21),

assistenter (arvode ä 4,800 kr.),

assistenter (arvode ä 3,600 kr.),

amanuens (arvode 1,200 kr.).

professorer (B 30),

förste assistent (extra ord. B 21),

assistent (arvode 3,600 kr.),

amanuens (arvode 1,200 kr.),

speciallärare.

professor (B 30),

förste assistent (extra ord. B 21),

assistent (arvode 4,800 kr.).

professor (B 30),

assistent (arvode 4,800 kr.),

amanuens (arvode 1,200 kr.).

professorer (B 30),

laboratorer (B 26),

försöksledare (B 26),

förste assistent (extra ord. B 21),

assistenter (arvode ä 4,800 kr.),

assistenter (arvode ä 3,600 kr.).

professor (B 30),

assistent (arvode 4,800 kr.),

assistent (arvode 3,600 kr.).

professor (B 30),

assistent (arvode 3,600 kr.).

amanuens (arvode 1,200 kr.).

professor (B 30),

assistent (arvode 3,600 kr.).

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Majda proposition nr 2b9.

Husdjurens utfodring och skötsel . . 1 professor (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode ä 4,800 kr.),

3 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

Övriga institutioner och undervisningsämnen vid högskolan beröras icke av

den del av försöksverksamheten, som här avhandlats, varför behovet av arbetskrafter

för dem blir oförändrat.

Nu berörda försöksverksamhets införlivande i lantbrukshögskolan har vidare

ansetts motivera viss höjning av arvoden till högskolans rektor, kamrerare och

bibliotekspersonal. Därjämte skulle behöva anställas ytterligare ett skrivbiträde,

två vaktmästare och en snickare.

I anslutning härtill hava utredningsmännen beräknat avlöningsstaten för

högskolan med införlivad försöksverksamhet till 364,612 kronor. För högskola

utan försöksverksamhet (enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag) hade motsvarande kostnader beräknats till 187,234 kronor.

I fråga örn högskolans behov av lokalutrymmen under förutsättning av berörda

försöksverksamhets införlivande hava utredningsmännen gjort en detaljerad

beräkning. Det visar sig, att de egentliga institutionslokalerna skulle

behöva omfatta tillhopa 9,380 m2 nyttig golvyta mot 5,955 m2 för enbart högskolan.

Byggnadskostnaderna enligt det sålunda utvidgade programmet och

jämväl innefattande vissa yttre anläggningar för försöksverksamheten hava

beräknats till 1,818,600 kronor mot 1,009,600 kronor för enbart högskola.

Engångskostnaderna för specialinredning och inventarier för den enligt förevarande

alternativ utvidgade högskolan hava uppskattats till 312,800 kronor.

De årliga driftskostnaderna, oberäknat avlöningar, för lantbrukshögskolan

inklusive försöksverksamhet hava utredningsmännen ansett böra beräknas till

297,000 kronor.

Alternativ C: Vissa grenar av försöksverksamheten organiseras i form av en

till platsen för lantbrukshögskolan förlagd fristående försöksanstalt; andra

grenar införlivas med högskolans verksamhet.

Såsom förut anförts vid angivande av de allmänna riktlinjerna för utredningen,

innebär förevarande alternativ, att vid förflyttning av centralanstaltens

jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar till platsen

för en blivande lantbrukshögskola (Ultuna), de båda förstnämnda avdelningarna

skulle tillsammans bilda en med högskolan sidoordnad försöksanstalt, medan

avdelningarna för kemi och bakteriologi skulle införlivas med högskolan. Liksom

vid de båda föregående alternativen förutsättes därjämte, att viss del av

de centralanstaltens botaniska avdelning nu åvilande uppgifterna skulle överflyttas

på högskolans botaniska institution.

Utredningsmännen hava ansett sig kunna utgå bland annat därifrån, att de

för jordbruks- och husdjursavdelningarnas försöksverksamhet erforderliga vanligare

driftsanalyserna även vid nu skisserad organisationsform för försöksverksamheten

skola kunna utföras vid kemiska institutionen.

1. Försöksanstalten.

Med avseende på försöksanstaltens allmänna organisation gäller vad utredningsmännen

anfört beträffande motsvarande, mera omfattande anstalt vid

alternativ A. På samma sätt äro de synpunkter, som vid redogörelse för nämnda

alternativ anförts beträffande jordbruks- och husdjursavdelningarnas försöksuppgifter,

giltiga även i detta fall. I fråga örn vissa till dessa avdelnin
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

193

gar knutna befattningshavares medverkan vid undervisningen i lantbrukshögskolan

synes icke heller finnas anledning vidtaga ändring i det förslag, som

framställts beträffande den större försöksanstalten.

Behovet av skolad arbetskraft har av utredningsmännen beräknats på samma

sätt som för jordbruks- och husdjursavdelningarna vid alternativ A. Vaktmästarpersonalen

har ansetts kunna inskränkas till en maskinist och en institutionsvaktmästare.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid försöksanstalten hava i överensstämmelse

härmed beräknats uppgå till 94,438 kronor.

Erforderliga lokaler i institutionsbyggnad för försöksanstalten hava utredningsmännen

ansett böra omfatta tillsammans 1,100 m2 nyttig golvyta. Därutöver

erfordras liksom vid alternativ A vaktmästarbyggnad samt vissa yttre

anläggningar för försöksverksamheten. Kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten

vid försöksanstalten hava beräknats till 395,000 kronor.

För specialinredning av institutionsbyggnaden och dennas tillgodoseende

med inventarier och erforderlig laboratorieutrustning har beräknats ett engångsbelopp

av 33,000 kronor.

Vid beräkning av omkostnadsstaten för försöksanstalten hava utredningsmännen

i tillämpliga delar utgått från samma förutsättningar som vid motsvarande

beräkning under alternativ A. De årliga driftkostnaderna hava ansetts

böra upptagas med 114,000 kronor.

2. Lantbrukshögskolan.

Försöksverksamheten i kemi och bakteriologi tänkes inordnad i lantbrukshögskolan

enligt de grunder, som vid alternativ B angivits, och beträffande organiserandet

av försöksverksamheten i vissa delar av ämnet botanik gäller vad

förut anförts i denna fråga. Med avseende på dessa försöksgrenars organisation

och försöksuppgifter ävensom deras behov av arbetskraft och materiella

resurser är därför i stort sett intet att tillägga.

Behovet av vaktmästarpersonal vid högskolan kan likväl beräknas bliva något

mindre än vid alternativ B. Utredningsmännen anse sålunda, att antalet institutionsvaktmästare

bör kunna minskas från sex till fem. Vidare har kontorsbiträdeshefattningen

ansetts kunna indragas.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid högskolan hava beräknats till

271,468 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till högre lantbruksundervisningssakkunnigas

högskoleförslag med 84,234 kronor.

Genom förevarande försöksverksamhets införlivande med högskolan förorsakas

en ökning i högskolans lokalbehov med omkring 2,500 m2 nyttig golvyta.

Därtill komma växthus och försöksloge m. m. för försöksverksamheten. De

sammanlagda byggnadskostnaderna hava av utredningsmännen ansetts böra beräknas

till 1,582,700 kronor. Motsvarande kostnader för enbart högskola hade

upptagits till 1,009,600 kronor.

Engångskostnaderna för specialinredning av institutionslokaler samt inventarier

och undervisningsmateriel vid högskolan har i detta fall beräknats till

292,800 kronor.

De årliga driftkostnaderna för lantbrukshögskolan vid alternativ C anse utredningsmännen

böra beräknas till 195,000 kronor.

Alternativ D: Vissa grenar av försöksverksamheten organiseras i form av en

till Experimentalfältet förlagd försöksanstalt; andra grenar införlivas med

verksamheten vid lantbrukshögskolan (Ultuna).

Förevarande alternativ ansluter sig nära till den allmänna plan för ifrågavarande

försöksverksamhets organisation, som legat till grund för utformnin
Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sami. 212 haft. (Nr 249.) 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:is proposition nr 2b9.

gen av alternativ C. Liksom vid sistnämnda alternativ förutsattes sålunda, att

centralanstaltens avdelningar för kemi och bakteriologi liksom viss del av den

botaniska avdelningen nära anknytes till lantbrukshögskolan, under det att

jordbruks- och husdjursavdelningarna tillsammans organiseras i form av en

fristående försöksanstalt. Vid förevarande alternativ utgår man emellertid

vidare därifrån, att den fristående försöksanstalten icke skall sidoordnas nied

lantbrukshögskolan utan att ifrågavarande försöksverksamhet i stället allt fortfarande

skall hava sin central förlagd till Experimentalfältet. Skola jordbruksoch

husdjursavdelningarna lokalt skiljas från kemiska och bakteriologiska avdelningarna,

är det emellertid enligt utredningsmännens mening ofrånkomligt,

att förstnämnda avdelningar utrustas med laboratorielokaler och särskilt kemiskt

skolad personal i den utsträckning, att de med verksamheten förbundna

driftsanalyserna kunna utföras på avdelningarnas förläggningsplats. En dylik

anordning torde emellertid å andra sidan motivera, att kemiska avdelningen,

som därigenom blir befriad från arbetet med ett stort antal driftsanalyser, icke

erhåller fullt lika stor personal och utrustning i övrigt som vid föregående alternativ

angivits. Särskilda anordningar för bakteriologiska undersökningar

torde däremot icke erfordras vid försöksanstalten. Det förefintliga, mera växlande

behovet av sakkunskap och biträde på det bakteriologiska området torde

i stället kunna tillgodoses genom samarbete med vederbörande institution vid

lantbrukshögskolan.

1. Försöksanstalten.

Vid förläggning av en anstalt för jordbruks- och husdjursförsök till Experimentalfältet

torde särskilt styrelse böra finnas för försöksanstalten. Därest

en eventuell växtskyddsanstalt ävenledes skulle komma att bliva förlagd dit,

synes böra övervägas, huruvida icke de båda anstalterna lämpligen borde hava

gemensam styrelse.

Även vid nu ifrågasatt förläggning av försöksanstalten torde det komma

att visa sig önskvärt, att på lämpligt sätt sammansatta sakkunniga försöksråd

ställas vid de olika försöksavdelningarnas sida.

Försöksuppgifterna för jordbruks- och husdjursavdelningarna synas vid avdelningarnas

förläggning till Experimentalfältet böra bliva i stort sett desamma

som vid en motsvarande till Ultuna förlagd försöksanstalt. Medverkan vid

högskoleundervisningen av vissa befattningshavare vid försöksanstalten torde

vid förevarande alternativ få begränsas till kortare, utanför det ordinarie undervisningsschemat

förlagda föreläsningsserier med redogörelser för vederbörande

försöksverksamhets metoder och senaste resultat. Därjämte bör anstalten

dock kunna medverka vid utbildningen av studerande på licentiatstadiet

i ämnena jordbruks- och husdjurslära.

Antalet befattningshavare i olika ställning vid försöksanstalten torde böra

beräknas som vid alternativ C, dock att i förevarande fall särskilda befattningshavare

tillkomma för analysverksamheten. Sistnämnda personal torde

vid nuvarande omfattning av försöksverksamheten behöva bestå av en laborator,

en förste assistent och en assistent.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid försöksanstalten hava beräknats

till 125,050 kronor.

Behovet av institutionslokaler har beräknats till 1,135 m2 nyttig golvyta.

Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att ifrågavarande lokaler

kunna inrymmas i nuvarande av centralanstalten disponerade byggnader. Några

andra, mindre byggnadsföretag å förläggningsplatsen anses icke heller behöva

ifrågakomma. Å andra sidan anses förevarande alternativ förutsätta,

att de båda försöksavdelningarna utrustas med var sin försöksgård så belägen,

att verksamheten där bekvämt och effektivt kan ledas från anstalten. Försöks
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

195

gårdarna böra vara av den storlek, att även sådana försöksuppgifter, som kräva

jämförelsevis omfattande arealer eller djurantal, där kunna upptagas till behandling.

Kostnaderna för dylika försöksgårdars upprättande hava emellertid

icke ansetts kunna i detta sammanhang beräknas.

Vissa erforderliga inredningsarbeten i nuvarande institutionsbyggnad ävensom

behövlig komplettering med avseende på laboratorielokalernas utrustning

beräknas draga en engångskostnad av 25,000 kronor.

Driftkostnaderna, oberäknat avlöningar, för försöksanstalten hava vid alternativ

D uppskattats till 113,200 kronor.

2. La utbruk silö ^skolan.

Med avseende på lantbrukshögskolan innebär förevarande alternativ ändring

i förhållande till alternativ C endast beträffande den kemiska institutionen.

För denna föreslås följande personal.

1 professor (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

Minskningen i avlöningskostnader för lantbrukshögskolan i jämförelse med

alternativ C skulle då uppgå till 16,800 kronor, och hela avlöningsstaten för högskolan

skulle i överensstämmelse härmed komma att sluta på 254,668 kronor.

I förhållande till motsvarande kostnader vid alternativ C kunna vidare byggnadskostnaderna

för högskolan beräknas bliva minskade med cirka 35,000 kronor

eller från 1,582,700 till 1,547,700 kronor, kostnaderna för inredning och utrustning

av högskolans kemiska institution med 5,000 kronor eller från 292.800

kronor till 287,800 kronor och slutligen de årliga driftkostnaderna — exklusive

löner — likaledes med 5,000 kronor, d. v. s. från 195,000 till 190,000

kronor.

Beträffande den del av utredningen, som avser förflyttning av försöksverksamheten

på mejeriområdet, hava utredningsmännen angivit följande allmänna

riktlinjer.

Utginge man från den förutsättningen, att den för närvarande vid centralanstalten

bedrivna försöksverksamheten i den utsträckning förut angivits på

ett eller annat sätt anknötes till en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola

samt att den högre mejeriundervisningen på sätt högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagit anordnas vid Alnarp, uppställde sig fråga, med vilken

av dessa båda undervisningsanstalter centralanstaltens underavdelning för mejerihantering

lämpligen borde förenas. Utredningsmännen ansåge, att skäl

kunde anföras till förmån för vart och ett av dessa alternativ, och hade därför

upptagit båda möjligheterna till behandling.

Utredningsmännen hade vidare, såsom redan förut antytts, jämväl ansett

sig böra upptaga den frågan till behandling, huruvida den högre mejeriundervisningen

lämpligen kunde anordnas på samma plats som den högskolemässiga

lantbruksundervisningen och sålunda förflyttas från Alnarp. I samband därmed

hade utredningsmännen undersökt, på vad sätt försöksverksamheten på

mejeriområdet synts kunna förenas med en dylik till lantbrukshögskolan anknuten

anstalt för högre mejeriundervisning.

Slutligen hade utredningsmännen ansett sig böra räkna jämväl med den möjligheten,

att försöksverksamheten på mejeriområdet allt fortfarande bleve förlagd

till Stockholm. En sådan anordning hade synts böra tagas under övervägande

närmast under den förutsättningen, att försöksverksamheten på hus
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

djursområdet även i fortsättningen finge sin central förlagd till Experimentalfältet.

Med avseende på organisationen av försöksverksamheten på mejeriområdet

hava utredningsmännen sålunda ansett sig böra räkna med fyra olika alternativ

nämligen:

alternativ I: försöksverksamheten tänkes förlagd till anstalt för högre mejeriundervisning

vid Alnarp;

alternativ II: försöksverksamheten tänkes förlagd till platsen för lantbrukshögskolan

(Ultuna), medan anstalten för högre mejeriundervisning tänkes förlagd

till Alnarp;

alternativ lil: försöksverksamheten tänkes jämte den högre mejeriundervisningen

vara förlagd till platsen för lantbrukshögskolan (Ultuna) ;

alternativ IV: försöksverksamheten tänkes även i fortsättningen förlagd till

Stockholm, medan anstalten för högre mejeriundervisning tänkes förlagd till

Alnarp.

Beträffande ifrågavarande fyra alternativ må i detta sammanhang följande

kortfattade uppgifter lämnas.

Alternativ I. Försöksverksamheten på mejeriområdet tänkes förlagd till anstalt

för högre mejeriundervisning vid Alnarp.

Utredningsmännen hava ansett, att under de vid detta alternativ givna förutsättningar

för försöksverksamheten, vars uppgifter böra överensstämma med

dem, som nu åvila centralanstaltens underavdelning för mejerihantering, bör

organisatoriskt ingå såsom del av anstalten för högre mejeriundervisning undre

enhetlig ledning och med gemensam ekonomi, men å andra sidan bör föreståndaren

för försöksverksamheten icke belastas med undervisning i sådan utsträckning,

att han får bära huvudansvaret för utbildningen i något viktigare

ämne. Däremot torde han lämpligen kunna i mindre utsträckning och inom

något speciellt område av mejerivetenskapen deltaga i den högre mejeriundervisningen.

Det torde böra ankomma på vederbörande styrelse att närmare besluta

i dylika frågor. _ ...

För försöksverksamheten på mejeriområdet hava utredningsmännen vid förevarande

alternativ föreslagit följande personal:

1 professor (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode 3,600 kr.).

Den budgettekniskt beräknade avlöningsstaten kommer då att sluta på ett

belopp av 25,332 kronor.

Försöksverksamhetens behov av lokalutrymmen (försöksmejeri) har av utredningsmännen

angivits till 400 m2 nyttig golvyta. Försöksmejeriet skulle

enligt förslaget direkt tillbyggas driftsmejeriet, och kostnaderna härför hava

beräknats till 117,800 kronor. För specialinredning av lokalerna ävensom

komplettering av apparatur och laboratoriemateriel har beräknats ett engångsbelopp

av 30,000 kronor.

Driftkostnaderna — exklusive avlöningar — hava uppskattats till 16,000

kronor örn året.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

li''7

Alternativ n. Försöksverksamheten på mejeriområdet tänkes jämte viss annan

försöksverksamhet förlagd till platsen för lantbrukshögskolan (Ultuna);

anstalten för högre mejeriundervisning tänkes förlagd till Alnarp.

Vid utredningen under denna punkt förutsattes, att nu vid centralanstalten

bedriven försöksverksamhet förflyttas till platsen för lantbrukshögskolan i den

utsträckning som i kap. 4, alternativ A, B och C angivits. Sålunda räknas

med, bland annat, att centralanstaltens husdjurs- och bakteriologiska avdelningar

komma att förläggas till samma plats som högskolan.

Därest försöksverksamheten i övrigt vid högskolan organiseras såsom en fristående

försöksanstalt, bör den erforderliga institutionen för mejeriförsöken

inordnas såsom del av denna anstalt. Örn däremot försöksverksamheten i allmänhet

direkt införlivas med högskolan, torde jämväl försöksverksamheten

på mejeriområdet kunna utan större olägenhet sammanslås med högskolans

övriga verksamhet. Väljes slutligen den anordning för försöksverksamhetens

organisation, som i kap. 4 betecknats såsom alternativ C, torde mejeriförsöken

på grund av deras utpräglat praktiska karaktär lämpligast böra förenas

med den för jordbruks- och husdjursförsöken föreslagna fristående försöksanstalten.

Överhuvud taget torde de erforderliga anordningarna för försöksverksamheten

på mejeriområdet röna tämligen ringa inflytande av vilket alternativ

för den övriga försöksverksamhetens organisation, som väljes. Vid vilket alternativ

som helst torde man nämligen kunna räkna med, dels att kontakten

med övrig försöksverksamhet ■— och särskilt försöksverksamheten på det bakteriologiska

området — skall bliva intim, och dels att föreståndaren för mejeriförsöken

skall såsom tjänsteåliggande bestrida undervisningen i ämnet mjölkhushållning

vid lantbrukshögskolan. Behovet av arbetskrafter och även av

lokalutrymmen för försöksverksamheten kan alltså väntas bliva i stort sett

lika i de olika fallen.

Vid detta alternativ för mejeriförsöksverksamheten föreslås följande befattningshavare.

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode 4,800 kr.).

Avlöningsstatens summa blir, efter avdrag för viss besparing i speciallärararvoden

för högskolan, 19,983 kronor.

Utredningsmännen hava tagit under övervägande, huruvida vid förestående

alternativ det för försöksverksamheten på mejeriområdet erforderliga försöksmejeriet

lämpligen borde förläggas till Ultuna eller, såsom satts i fråga, till

Uppsala i anslutning till därvarande driftsmejeri. Till grund för de fortsatta

beräkningarna under detta alternativ hade utredningsmännen lagt det antagandet,

att försöksmejeriet förlägges till Ultuna.

Det erforderliga försöksmejeriet har vid detta alternativ ansetts böra omfatta

490 m2 nyttig golvyta. Mejeriet förutsättes skola kunna per dag förarbeta

cirka 500 kg. mjölk till smör eller ost, vilken mjölkmängd torde kunna

tillhandahållas av Ultuna egendom. Byggnadskostnaderna för försöksmejeriet

hava beräknats till 122,000 kronor.

För inventarier m. m. räknas vid detta alternativ med en engångskostnad

av 50,000 kronor. Driftkostnaderna utom löner uppskattas till 21,000 kronor

om året.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Alternativ lil. Försöksverksamheten på mejeriområdet tankes jämte den

högre mejeriundervisningen förlagd till platsen för lantbrukshögskolan

(Ultuna).

Därest såväl försöksverksamheten på mejeriområdet som den högre mejeriundervisningen

skall förläggas till Ultuna, torde båda böra förenas i en gemensam

institution. De allmänna motiven för en sådan anordning hava anförts

i det föregående vid redogörelse för motsvarande samförläggning till Alnarp,

men härtill kommer i detta fall såsom ytterligare skäl, att någon lägre

mejeriskola icke ifrågasatts skola upprättas vid Ultuna, varför undervisningsskyldigheten

för de fast anställda lärarna kan väntas bliva mindre betungande

än vid förläggning till Alnarp.

'' Sammankopplas försöksverksamheten med undervisningsverksamheten på

sätt nu skisserats, torde det vara lämpligt, att hela mejeriinstitutionen direkt

införlivas med högskolan. Vid denna kombination av försöksverksamhet och

undervisningsverksamhet torde man alltså kunna frånse det alternativ, då mejeriförsöken

organisatoriskt inordnas såsom del av en eventuellt till Ultuna förlagd

fristående jordbruksförsöksanstalt. Detta bör givetvis icke utgöra hinder

för att mejeriinstitutionen i försökstekniska frågor direkt samarbetar med försöksanstalten,

vilket måste anses vara synnerligen önskvärt.

Flyttas den högre mejeriundervisningen till Ultuna, vore det enligt utredningsmännens

mening önskvärt, ehuru icke nödvändigt, att där inrättades ett

driftsmejeri, vilket lämpligen borde vara av den storlek, att det dagligen kunde

förarbeta omkring 4,000 kg. mjölk till smör och ost. Vid de fortsatta ekonomiska

kalkylerna hava utredningsmännen icke räknat med driftsmejeri vid

Ultuna.

För mejeriinstitutionen, som vid detta alternativ omfattar såväl undervisning

som försöksverksamhet, hava utredningsmännen föreslagit följande befattningshavare.

1 professor i mejerilära, samtidigt föreståndare för försöksmejeriet (B 30),

1 professor i mejerikemi m. m. (B 30),

1 laborator i mejeribakteriologi (B 26),

1 förste assistent i mejerikemi (extra ord. B 21),

1 assistent i mejeriteknik (arvode 4,800 kr.),

1 maskinist och vaktmästare (B 8).

Avlöningsstaten, innefattande jämväl arvoden åt speciallärare vid mejeriundervisningen,

har efter avdrag för inbesparade kostnader för speciallärare

i ämnet mjölkhushållning vid lantbrukshögskolan (1,750 kr.) beräknats till

47,876 kronor.

Behovet av lokalutrymmen för mejeriinstitutionen har av utredningsmännen

beräknats till sammanlagt 1,135 m2 nyttig golvyta. Kostnaderna för uppförande

av ifrågavarande institutionsbyggnad hava uppskattats till 234,000

kronor. Genom uppförandet av ifrågavarande byggnad bliva emellertid de

enligt ett föregående förslag till husdjursinstitutionen m. m. förlagda rummen

för undervisningen i mjölkhushållning överflödiga, varigenom torde vinnas

en kostnadsbesparing av omkring 20,000 kronor. De verkliga kostnaderna

för mejeriinstitutionen torde sålunda kunna beräknas till 214,000 kronor. Vidare

erfordras en vaktmästarbyggnad, som beräknats kunna uppföras för

15,000 kronor.

Kostnaderna för specialinredning och inventarier m. m. hava vid detta alternativ

beräknats till i runt tal 100,000 kronor.

Den föreslagna årliga omkostnadsstaten för mejeriinstitutionen slutar på

35,200 kronor.

Förflyttas den högre mejeriundervisningen från Alnarp, kunna givetvis vissa

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 2A9.

199

besparingar göras i de av högre lantbruksundervisningssakkunniga för mejeriundervisningsanstalten

vid Alnarp beräknade kostnaderna. Under förutsättning

att undervisningen vid lägre mejeriskolan även i fortsättningen bedrives

enligt nu gällande plan. hava utredningsmännen uppskattat ifrågavarande besparingar

till följande belopp, nämligen beträffande byggnadskostnader

134,000 kronor, övriga engångskostnader 46,000 kronor, avlöningar 10,008 kronor

samt övriga årliga utgifter 14,100 kronor.

Alternativ IV. Försöksverksamheten på mejeriområdet tankes förlagd till

Stockholm (Experimentalfältet); anstalten för högre mejeriundervisning tankes

förlagd till Alnarp.

Till grund för utredningen vid detta alternativ hava utredningsmännen lagt

den förutsättningen, att försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets och

husdjursskötselns områden skall organiseras i form av en till Experimentalfältet

förlagd fristående försöksanstalt, medan däremot försöksverksamheten på

kemiska och bakteriologiska områdena skall vara direkt knuten till lantbrukshögskolan

(Ultuna). Det har i anslutning härtill ansetts lämpligt, att försöksverksamheten

på mejeriområdet, därest den fortfarande skall vara förlagd till

Stockholm, inordnas såsom del av den till Experimentalfältet förlagda fristående

försöksanstalten och alltså ställes under samma styrelse och administration

i övrigt som denna. Försöksanstalten skulle vid sådant förhållande komma

att omfatta tre avdelningar, nämligen en för jordbruksförsök, en för husdjursförsök

och en för mejeriförsök.

Vid detta alternativ hava utredningsmännen föreslagit följande befattningshavare

för ifrågavarande försöksverksamhet.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent i kemi (extra ord. B 21),

1 förste assistent i bakteriologi (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode 4,200 kr.).

Slutsumman för avlöningsstaten skulle då bliva 29,292 kronor.

Skall mejeriavdelningen i fortsättningen ingå såsom del av en till Experimentalfältet

förlagd försöksanstalt, hava utredningsmännen icke ansett sig

böra föreslå någon ändring beträffande förläggningen av ifrågavarande lokaler

för mejeriavdelningen. Emellertid torde denna under nu gjorda förutsättning

behöva något större lokalutrymmen än den för närvarande förfogar över. Så

torde t. ex. särskilt lokalutrymme vara erforderligt för bakteriologiska undersökningar.

Enligt vad utredningsmännen under hand inhämtat, torde behövlig

utvidgning av försöksmejeriets lokaler vara möjlig vid nuvarande förläggning.

Förevarande alternativ innebär sålunda icke några direkta byggnadskostnader

för försöksverksamheten på mejeriområdet. Däremot torde få räknas

med viss engångsutgift för inredning och utrustning av de lokaler, varmed

försöksmejeriet behöver utvidgas, ävensom för komplettering i övrigt av försöksavdelningens

resurser. För ifrågavarande ändamål torde få räknas med

ett kostnadsbelopp av 20,000 kronor.

De årliga driftkostnaderna för mejeriförsöken hava vid förevarande alternativ

av utredningsmännen beräknats till 17,000 kronor.

Vad därefter angår frågan örn upprättade av en växt shy dds anst alt hava utredningsmännen

inledningsvis framhållit, att ccntralanstaltens lantbruksbotaniska

och lantbruksentomologiska avdelningar för närvarande utgöra vårt

lands vetenskapliga växtskyddsorgan, med uppgift att verkställa undersökningar

och utredningar rörande kulturväxternas sjukdomar och skadedjur

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 8b9.

ävensom medlen att förekomma och hejda dylika sjukdomars och skadedjurs

härjningar. Det åligger avdelningarna att jämväl meddela allmänheten råd

och upplysningar i hithörande ämnen. På grund av särskilda uppdrag handhava

avdelningarna vidare stadgad kontroll rörande in- och utförsel av potatis

(statens potatisinspektion) ävensom föreskriven inspektion avseende till införsel

i riket anmälda levande växter och växtdelar m. m.

Utredningsmännen hava vidare erinrat därom, att lantbruksstyrelsen och styrelsen

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i gemensam

skrivelse till Kungl. Majit den 11 januari 1929 framlagt förslag till en

provisorisk lösning av frågan örn organisationen av växtskyddet i vårt land.

Styrelserna förordade därvid upprättandet av ett särskilt organ för praktiskt

växtskydd, vilket borde stå i nära kontakt med de vetenskapliga institutionerna

pa området, och till följd därav inordnas i samma organisation som ifrågavarande

institutioner, d. v. s. underställas centralanstaltens styrelse. Kör det

praktiska växtskyddsorganet föreslogs benämningen centralanstaltens växtskyddstjänst.

De årliga kostnaderna för växtskyddstjänsten beräknades av

styrelserna till 27,040 kronor. Denna framställning har ännu icke varit föremål

för Kungl. Maj :ts avgörande.

I fråga örn växtskyddets lämpliga organisation, därest centralanstalten

skulle sönderbrytas, angiva utredningsmännen i fortsättningen följande riktlinjer.

Skulle det nu befinnas ändamålsenligt, att centralanstalten helt eller till

större delen förflyttades från sin nuvarande förläggningsplats, hade utredningsmännen

icke lämpligen ansett sig kunna undgå att taga under övervägande,

huruvida man icke i samband därmed borde söka åstadkomma en mera

definitiv lösning av den viktiga växtskyddsfrågan. Såsom redan i det föregående

antytts, hade utredningsmännen under sådant förhållande ansett sig

böra föreslå, att en verklig växtskyddsanstalt upprättades, omfattande tre

jämställda avdelningar,. nämligen en växtpatologisk, en entomologisk samt en

upplysnings- och administrativ avdelning. Av ifrågavarande avdelningar

skulle de två förstnämnda omhänderhava det mera vetenskapligt inriktade

växtskyddsarbetet under det att den sistnämnda borde handlägga de mera

praktiskt betonade växtskyddsuppgiftema. Uti ifrågavarande växtskyddsanstalt

syntes böra ingå dels den entomologiska avdelningen och den växtpatologiska

delen av ..den botaniska avdelningen vid den nuvarande centralanstalten,

och dels — i något utvidgad form — den ovan omförmälda av lantbruksstyrelsen

och centralanstaltens styrelse föreslagna växtskyddstjänsten.

För den. salunda organiserade växtskyddsanstalten ville utredningsmännen

föreslå följande befattningshavare:

1) Växtpatologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 event. 3,600 kr.1).

2) Entomologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 event. 3,600 kr.1).

1 Beroende av anstaltens förläggningsplats.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

201

3) Upplysnings- och administrativa avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

4) Gemensamt:

1 maskinist och vaktmästare (B 7),

1 kontorsbiträde (B 4).

Därutöver torde tillfälliga arbetsbiträden böra anställas i mån av behov. För

försöksverksamheten på biodlingens område, vilken för närvarande vore knuten

till centralanstaltens entomologiska avdelning, förutsattes att liksom nu särskild

personal vore anställd. Denna inginge icke i ovanstående förteckning.

Utav avdelningsföreståndarna borde en fungera såsom chef för växtskyddsanstalten.

Under förutsättning att övriga delar av centralanstalten förflyttades till

platsen för högre undervisning på lanthushållningens område syntes beträffande

växtskyddsanstaltens förläggning två alternativ vara praktiskt tänkbara.

Det ena skulle vara att verksamheten på växtskyddets område fortfarande

bleve förlagd till Experimentalfältet, och det andra att växtskyddsanstalten

förlädes till samma plats som lantbrukshögskolan (Ultuna). För

växtskyddsanstaltens förläggning till Experimentalfältet talade närmast det

skälet, att anstalten vore avsedd att fylla, bland annat, även rent administrativa

uppgifter på växtskyddsområdet, vilka i allmänhet krävde möjlighet till

nära och snabb förbindelse med statens allmänna administrativa organ på

ifrågavarande område, d. v. s. jordbruksdepartementet och lantbruksstyrelsen.

Vid förläggning till Ultuna borde växtskyddsanstalten givetvis kunna bliva

till större gagn för undervisningen på växtskyddsområdet vid lantbrukshögskolan.

Emellertid skulle undervisningen i ämnena växtpatologi och entomologi

vid högskolan enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag

bliva av jämförelsevis mindre omfattning, och med nuvarande goda kommunikationer.

mellan Experimentalfältet och Ultuna syntes utan större olägenhet

kunna vidtagas en sådan anordning, att befattningshavare vid en till Experimentalfältet

förlagd växtskyddsanstalt finge bestrida ifrågavarande undervisning.

Utredningsmännen förutsatte, att nämnda undervisningsskyldighet i

sådant fall bleve tjänsteåliggande för vederbörande befattningshavare.

Alternativ 1. Växtskyddsanstalten tänkes förlagd till Experimentalfältet.

Utredningsmännen hava ansett att växtskyddsanstalten i organisatoriskt

hänseende, i överensstämmelse med vad nu gäller för centralanstalten, bör

hava viss anknytning till lantbruksakademien.

Därest övriga delar av centralanstalten skulle förflyttas till annan plats

torde för växtskyddsanstalten erforderliga lokalutrymmen kunna erhållas i

redan förefintliga byggnader. Någon kostnad för byggnadsarbeten torde sålunda

under nämnda förutsättning icke uppkomma i samband med växtskyddsanstaltens

upprättande, och icke heller för anstaltens utrustning i övrigt torde

något engångsanslag behöva anvisas.

De årliga utgifterna för växtskyddsanstalten vid förläggning till Experimentalfältet

hava av utredningsmännen ansetts kunna beräknas till följande

belopp, nämligen avlöningar 82,836 kronor och övriga utgifter 46,000 kronor.

Alternativ 2. Växtskyddsanstalten tänkes förlagd till Ultuna.

Därest övrig till Ultuna förlagd försöksverksamhet organiseras såsom en i

förhållande till lantbrukshögskolan fristående försöksanstalt, bör enligt utredningsmännens

mening jämväl växtskyddsanstalten inordnas såsom del av för
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jt0.

söksanstalten. Dock hava utredningsmännen ansett det vara ändamålsenligt,

att växtskyddsanstalten utåt får bibehålla karaktären av särskild anstalt och

att den får hava särskild chef, vartill en av avdelningsföreståndarna vid anstalten

bör utses.

Införlivas försöksverksamheten i övrigt med lantbrukshögskolan, kan denna

organisationsform tillämpas även för växtskyddsanstalten, men även i detta

fall anses anstalten böra utåt framträda som en särskild enhet med egen chef.

Vid förläggning av växtskyddsanstalten till Ultuna måste för verksamheten

erforderliga byggnader uppföras. Behovet av utrymmen i den egentliga institutionsbyggnaden

har av utredningsmännen beräknats till 1,060 m2 nyttig golvyta,

och kostnaderna för en dylik byggnads uppförande hava uppskattats till

i runt tal 300,000 kronor. Därutöver erfordras växthus, insektarier och kläckningsrum

m. m. Kostnaderna för dylika mindre byggnadsföretag hava approximativt

uppskattats till 40,000 kronor. Erforderlig specialinredning och komplettering

av inventarier m. m. för växtskyddsanstalten hava av utredningsmännen

uppskattats till 25,000 kronor.

De årliga utgifterna för växtskyddsanstalten vid förläggning till Ultuna

hava beräknats till följande belopp, nämligen för avlöningar 75,588 kronor och

övriga utgifter 49,000 kronor.

De ekonomiska konsekvenserna av en förflyttning, helt eller delvis, av centralanstanlten

enligt olika av utredningsmännen undersökta alternativ framgå

närmare av följande sammanställning.

Sammanställning av kostnaderna för försöksverksamheten vid olika

alternativ.

A. Engångskostnader.

1. Försöksverksamheten i jordbruk, husdjursskötsel, kemi, bakteriolog! och botanik

(delvis).

''Alt.

Alt.

Ali.

Alt.

A. Försöksverksamheten i huvudsak organiserad i

form av en till platsen för högskolan (Ultima)

förlagd fristående försöksanstalt ............ kronor 901,700: —

B. Försöksverksamheten införlivad med verksamheten

vid högskolan (Ultuna) ..............

C. Vissa grenar av försöksverksamheten organise
rade

i form av en till platsen för lantbrukshögskolan

förlagd fristående försöksanstalt; andra

grenar införlivade med verksamheten vid högskolan

..................................

D. Vissa grenar av försöksverksamheten organisera
de

i form av en till Experimentalfältet förlagd

försöksanstalt; andra grenar införlivade med

verksamheten vid högskolan (Ultuna) ........

» 899,000: —

» 1,071,100: —

» 628,100: —

Engångskostnaderna för lantbrukshögskolan och ifrågavarande försöksverksamhet

tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för varje

alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknade engångskostnaderna för lantbrukshögskolan eller

1,232,400 kronor.

s. 203 Kontrollera mot PDF

''Kungl. Maj:ts proposition nr 2-tO.

203

2. Försöksverksamheten på mejeriområdet.

Alt. I. Försöksverksamheten förlagd till Alnarp i anslutning

till högre mejeriundervisning...... kronor 147,800:—-

AU. II. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna utan

anslutning till högre mejeriundervisning .... » 172,000: —

Alt. III. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna i anslutning

till högre mejeriundervisning ...... » 149,000: —

Alt. IV. Försöksverksamheten förlagd till Experimentalfältet

(Stockholm) ...... » 20,000: —

Engångskostnaderna för högre och lägre mejeriundervisning samt mejeriförsök

tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för varje alternativ

till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknade engångskostnaderna för mejeriundervisningen eller

315,000 kronor.

3. Verksamheten på växtskyddsområdet.

Alt. 1. Växtskyddsanstalten förlagd till Experimentalfältet

.................................... .

Alt. 2. Växtskyddanstalten förlagd till Ultuna ...... kronor 365,000: —

B. Årliga kostnader.

1. Försöksverksamheten i jordbruk, husdjursskötsel, kemi, bakteriolog! och botanik

(delvis).

Alt. A. Försöksverksamheten i huvudsak organiserad i

form av en till platsen för högskolan (Ultuna)

förlagd fristående försöksanstalt ............ kronor

Alt. B. Försöksverksamheten införlivad med verksamheten

vid högskolan (Ultuna) ................ »

Alt. C. Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade

i form av en till platsen för lantbrukshögskolan

förlagd fristående försöksanstalt; andra

grenar införlivade med verksamheten vid hög
-

skolan (Ultuna) .......................... »

Alt. D. Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade

i form av en till Experimentalfältet förlagd

försöksanstalt; andra grenar införlivade med

verksamheten vid högskolan (Ultuna) ........ »

328,752: —

320,378:—

333,672: —-

341,684: —

De årliga kostnaderna för lantbrukshögskolan och ifrågavarande försöksverksamhet

tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för varje

alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknade årliga kostnaderna för lantbrukshögskolan eller

341,234 kronor.

2. Försöksverksamheten på mejeriområdet.

Alt. I. Försöksverksamheten förlagd till Alnarp i anslutning

till högre mejeriundervisning........ kronor 41,332 : —

Alt. II. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna utan

anslutning till högre mejeriundervisning...... » 40,983:-—-

Alt. lil. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna i anslutning

till högre mejeriundervisning.......... » 58,968: —

Alt. IV. Försöksverksamheten förlagd till Experimentalfältet

(Stockholm) .................... » 46,292: —

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Majlis proposition nr 249,

De årliga kostnaderna för högre och lägre mejeriundervisning samt mejeriförsök

tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för varje alternativ

till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknade årliga kostnaderna för mejeriundervisningen eller

54,410 kronor.

3. Verksamheten på räxtskyddsområdet.

Alt. 1. Växtskyddsanstalten förlagd till Experimental
-

fältet .................................... kronor 128,836:—

Alt. 2. Växtskyddsanstalten förlagd till Ultuna ...... » 124,588:—-

Enligt ovanstående sammanställningar skulle de årliga kostnaderna för den

nu av centralanstalten bedrivna försöksverksamheten på jordbruksområdet efter

förflyttning, helt eller delvis, från Experimentalfältet kunna beräknas till

i runt tal 500,000 kronor. Detta kan synas innebära en icke obetydlig ökning

av kostnaderna för ifrågavarande försöksverksamhet, då utgiftsstaten för centralanstalten

för räkenskapsåret 1929/1930 icke uppgår till fullt 400,000 kronor

(396,850 kronor). Emellertid hava utredningsmännen erinrat därom, att

utredningen jämväl omfattar dels den utvidgade försöksverksamhet vid centralanstaltens

jordbruksavdelning, som nu bedrives med skänkta medel och för

vilken utgifterna enligt för räkenskapsåret 1929/1930 fastställd stat beräknas

till 53,000 kronor örn året, och dels utvidgad verksamhet på växtskyddsområdet,

vilken utvidgning enbart vid provisorisk lösning skulle enligt förut

refererad framställning medföra en årlig kostnad av 27,040 kronor. Vidare

innebär förevarande förslag viss utvidgning av försöksverksamheten på mejeriområdet

ävensom på det botaniska området. I själva verket torde därför den

ifrågasatta förflyttningen knappast innebära någon som helst fördyring av

den statliga försöksverksamheten, örn man frånser engångskostnaderna.

I ett följande kapitel hava utredningsmännen redogjort för nu förefintliga

resurser för försöksverksamheten vid Experimentalfältet och i samband därmed

även i någon mån kommit in1 på frågan örn deras användning efter en

eventuell förflyttning, helt eller delvis, av centralanstalten.

Utredningsmännen hava därvid framhållit, dels att vissa av de byggnader,

som disponerades av centralanstalten, tillhörde lantbruksakademien, och dels

att det område, som för närvarande är upplåtet åt centralanstalten, innehades

av denna på grund av särskild upplåtelse från lantbruksakademien, som i första

hand mottagit området i fråga jämte annan mark i upplåtelse från staten. Sålunda

skulle man kunna antaga att, därest centralanstalten förflyttades från

Experimentalfältet till annan plats, det av anstalten disponerade området skulle

automatiskt återkomma i lantbruksakademiens besittning.

Emellertid^ är akademien i sin ordning tillförsäkrad besittning av ifrågavarande

område endast intill dess Kungl. Maj :t och riksdagen annorlunda besluta.

Den formellt juridiska möjligheten för statsmakterna att när som helst

med annullerande av upplåtelsen återtaga området helt eller delvis förligger

alltså. En annan sak är, huruvida vissa skäl kunna tala för att akademien

efter centralanstaltens förflyttning återfår nyttjanderätten till det nu av anstalten

disponerade området.

Ifrågavarande område hade ju ursprungligen upplåtits till akademien för

verkställande av försök på lanthushållningens område, och då numera staten

själv övertagit och — under i utredningen gjord förutsättning — på annan

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

205

plats uppehölle denna verksamhet, kunde själva anledningen till upplåtelsen

synas hava bortfallit. Emellertid må i detta sammanhang anföras, att vid

sidan av nu utav staten själv bedriven och övrig av staten understödd försöksverksamhet

talrika arbetsuppgifter säkerligen finnas inom akademiens verksamhetsområde

och att det väl låter tänka sig, att akademien efter eventuell

förflyttning av centralanstalten önskar för sådant ändamål disponera det nu

åt centralanstalten upplåtna området, helt eller delvis, med därå befintliga,

akademien tillhöriga byggnader.

Å andra sidan kan det synas ligga nära till hands, att statsmakterna vid

eventuell förflyttning av centralanstalten till annan plats, för att täcka eller

minska de därmed förbundna kostnaderna, åter indroge den del av Experimentalfältet,

som nu disponeras av centralanstalten, till statsverket för att utnyttjas

genom försäljning eller i annan ordning. Man torde nämligen kunna

räkna med, att ifrågavarande område representerar ett ganska betydande värde.

Utredningsmännen hava erhållit yttrande i ärendet dels från byggnadsstyrelsen

och dels från djursgårdskommissionen. Därvid har visat sig, att byggnadsstyrelsen,

som anser att av ifrågavarande område endast omkring 11 hektar

böra kunna komma i fråga för eventuell försäljning, beräknar värdet av ifrågavarande

mark till i runt tal 440,000 kronor, under det djurgårdskommissionen

räknar med ett belopp av omkring 1,600,000 kronor. I båda fallen avse värdena

marken som den nu befinnes (råmarksvärde). Till jämförelse må nämnas,

att det av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattade värdet av Experimentalfältets

hela markområde — byggnadsvärde ej inräknat — för närvarande

uppgår till 380,400 kronor.

Därest vid förflyttning i övrigt av centralanstalten den föreslagna växtskyddsanstalten

skulle anses böra vara förlagd till Experimentalfältet, torde

den markareal, som staten eventuellt kunde disponera för annat ändamål, kunna

beräknas bliva minskad med omkring 5 hektar.

Utredningsmännen hava ansett det ligga utanför deras uppdrag att ingå på

frågan, i vad utsträckning lantbruksakademien skäligen må synas böra erhålla

ersättning för den markareal och de akademien tillhöriga byggnader,

som genom en av statsmakterna eventuellt beslutad annan disposition av det

nu åt centralanstalten upplåtna området må kunna komma att frånhändas

akademien. Detsamma gäller beträffande de inventarier och den laboratorieutrustning,

som akademien överlämnade till centralanstalten vid anstaltens

upprättande. Enligt år 1907 på föranstaltande av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

verkställd inventering upptogs ifrågavarande lösöre till ett

sammanlagt värde av 50,083 kronor 96 öre.

I utredningens slutkapitel hava utredningsmännen anfört vissa allmänna

synpunkter på frågan om centralanstaltens förflyttning, helt eller delvis. Inledningsvis

hava utredningsmännen därvid i korthet redogjort för centralanstaltens

arbetsmetoder. Utredningsmännen hava i detta sammanhang framhållit,

att särskilt inom de arbetsområden, dit det egentliga jordbruket och husdjursskötseln

höra, vetenskapligt funna forskningsresultat måste försöksmässigt

prövas under de skiftande förhållanden varunder jordbruket arbetar, prövas

vid olika jordmåns- och klimatförhållanden, för olika djurslag och raser

ra. m. innan deras praktiska värde inom lantmannanäringen kan anses klarlagd.

Inom centralanstaltens övriga arbetsområden torde däremot de laboratoriemässigt

eller vid försök i liten skala vunna resultaten med mindre risk tillerkännas

ett mera allmängiltigt värde. Skiljaktigheterna mellan de olika avdelningarnas

arbetssätt medföra enligt utredningsmännen mening, att ett samordnande

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

eller sammanförande av centralanstalten med motsvarande undervisnings- och

forskningsområde vid lantbrukshögskolan ställer sig ganska olika med avseende

på å ena sidan jordbruks- och husdjursavdelningarna med deras omfattande

över hela landet spridda försöksverksamhet och å andra sidan de övriga avdelningarna,

vilkas arbete lämpligen kan till huvudsaklig del lokaliseras till förläggningsplatsen

och för övrigt i stor utsträckning utgör en del av samtidigt

bedriven vetenskaplig forskning eller direkt anslutes till sådan.

Utredningsmännen hava därefter anfört vissa principella synpunkter på frågan

örn samordnande av undervisning och försöksverksamhet på jordbruksområdet.

När det gällde att bedöma lämpligheten av ett samordnande på ett eller annat

sätt av den högre lantbruksundervisningen och försöksverksamheten på

jordbruksområdet, torde det vara ändamålsenligt att till en början bortse från

de särskilda anordningar, som kunde bliva förbundna med en dylik åtgärd.

Iakttoges detta, torde man i största allmänhet kunna säga, att ett lokalt sammanförande

av undervisningsverksamheten och försöksverksamheten skulle ur

lantbruk sunder visnin g ens synpunkt innebära avsevärda fördelar. För lärarna

skulle det säkerligen vara av stort värde att genom en dylik anordning

bliva satta i tillfälle att mera direkt stå i kontakt med försöksarbetet -— vare

sig de själva bleve försöksledare eller icke — och enbart genom den koncentration

av vetenskapliga arbetskrafter på närliggande verksamhetsområden till

en plats, som sammanförandet av undervisning och försöksverksamhet skulle

innebära, syntes man kunna räkna med en fruktbarare miljö för forskningen

och undervisningen. För de studerande borde det ävenledes vara värdefullt att

under utbildningstiden kunna i viss utsträckning sätta sig in i försöksverksamhetens

arbetsmetoder och följa dess gång. Dock syntes man icke böra överskatta

värdet av ett sammanförande av undervisnings- och försöksverksamhet

i nu nämnda hänseende så vitt anginge studerande till ämbetsexamen. Dessa

torde nämligen i regel vara så upptagna av kurser och övningar m. m., att de

icke finge nämnvärd tid över att ägna intresse åt försöksverksamheten, och för

övrigt torde de på detta stadium ofta nog icke hava det mått av kunskaper

på ifrågavarande område, att de med fördel kunde taga direkt del i försöksarbetet.

För studerande på licentiatstadiet ställde förhållandena sig givetvis

annorlunda. Dylika studerande torde lämpligen kunna erhålla arbetsplats

inom lokalerna för försöksverksamheten och i viss utsträckning utnyttja där

förefintliga materiella resurser. Ett liknande arrangemang kunde naturligtvis

vidtagas även örn försöksanstalten vore förlagd till annan ort än undervisningsanstalten,

men det vore uppenbart, att lika gynnsamma betingelser för den fortsatta

utbildningen icke på detta sätt kunde ernås.

Ur försöksverksamhetens synpunkt torde det ävenledes rent principiellt sett

vara fördelaktigt, att undervisnings- och försöksverksamhet tämligen nära

anknötes till varandra. För försöksmännen torde det vara av icke ringa värde

att stå i direkt förbindelse med lärare och studerande på jordbruksområdet, och

större möjligheter öppnades därigenom att få försöksverksamhetens resultat såväl

spridda som även tillämpade inom det praktiska jordbruket. Det syntes

för övrigt antagligt, att såväl lärare som studerande även skulle kunna på olika

sätt stimulera försöksverksamheten. Å andra sidan finge ej förbises, att försöksverksamheten

hade fördel av att stå i nära förbindelse jämväl med andra

sådana jordbruket närstående forskningsanstalter och institutioner, nied vilka

ett fruktbärande samarbete kunde upprätthållas. Det vore möjligt, att förutsättningarna

för ett dylikt samarbete skulle minskas genom försöksverksamhetens

förflyttning.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2å9.

207

Bedömdes frågan om försöksanstaltens förflyttning till platsen för en blivande

anstalt för högre lantbruksundervisning ur ekonomisk synpunkt, framginge

det av föregående utredning, att någon besparing i årliga driftkostnader näppeligen

kunde förväntas ernås genom förflyttningen. Å andra sidan medförde

denna icke ringa engångskostnader för institutionsbyggnader m. m. Det vore

ju möjligt, att någon ersättning härför kunde vinnas genom återbördande till

staten av någon del av Experimentalfältet.

I fortsättningen hava utredningsmännen angivit de speciella synpunkter på

ifrågavarande spörsmål, vilka synts dem vara förtjänta av beaktande.

Örn sålunda rent principiellt vägande skäl syntes tala för ett samordnande

av högre undervisning och försöksverksamhet, kunde förhållandena givetvis

ställa sig något olika när det gällde ett konkret fall. Försöksverksamhetens

resultat påverkades nämligen av, förutom ovan angivna omständigheter, jämväl

åtskilliga andra faktorer, bland annat förläggningsortens läge i förhållande till

hela det område, verksamheten vore avsedd att tillgodose, och vidare förutsättningarna

å förläggningsplatsen att ställa till försöksverksamhetens förfogande

erforderliga betingelser i fråga örn försöksobjekt m. m. Enär ifrågavarande

betingelser vore av olika slag för skilda grenar av försöksverksamheten, syntes

det vara lämpligt att behandla dessa var för sig.

Såsom redan anförts, måste försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets

område av naturliga skäl bliva spridd till olika delar av landet, och fältförsöksverksamheten

på själva förläggningsplatsen för försöksorganisationen

måste i jämförelse med försöksverksamheten i övrigt på motsvarande område

tillmätas mindre betydelse. Det ej minst viktiga torde emellertid vara, att ifrågavarande

organisation vore förlagd till en central plats med goda kommunikationer

åt olika håll. Ur denna synpunkt syntes Experimentalfältet äga företräde

framför Ultuna.

I fråga om fältförsöksverksamheten på den centrala försöksorganisationens

själva förläggningsplats hade Experimentalfältet jämförelsevis små resurser

att bjuda på. Den jordareal, som stöde till förfogande för centralanstaltens

jordbruksavdelning, vore tämligen liten (17 hektar) och härtill komme, att

åkerjorden därstädes vore av ganska ojämn beskaffenhet, varför den till övervägande

del kunde anses mindre lämplig för försöksändamål. Vid Ultuna vore

förhållandena i förevarande avseende betydligt gynnsammare. Stora arealer av

olika jordslag stöde där till förfogande (tillsammans omkring 340 hektar), och

ehuru icke heller vid Ultuna jorden vore så enhetlig till sin beskaffenhet som ur

försökshänseende vore önskvärt, torde hinder icke möta att där erhålla lämpliga

försöksfält av erforderlig storlek. Dock syntes förhållandena kunna

ställa sig något olika, örn försöksverksamheten skulle organiseras fristående i

förhållandena till lantbrukshögskolan eller införlivas med denna.

Beträffande försöksverksamheten på husdjurssköiselns område gällde i viss

mån vad ovan anförts med avseende på jordbruksförsöken. Jämväl vid husdjursförsöken

måste verksamheten i väsentlig omfattning förläggas till lokala

försök i olika delar av landet. Vid Experimentalfältet vore djurhållningen

liten och någon avsevärd ändring i detta förhållande torde icke kunna åstadkommas

utan jämförelsevis stora ekonomiska uppoffringar. Vid Ultuna vore

motsvarande resurser betydligt bättre, men även i detta fall gällde, att förhållandena

vore i viss mån beroende av formen för försöksverksamhetens organisation.

Det hade satts i fråga, huruvida vid Ultuna förefintliga åkerarealer, kreatursbesättningar

m. m. överhuvud taget vore av tillräcklig storlek för att kunna

tillgodose de stora krav på forsknings-, försöks- och undervisningsmateriel,

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

som under antagen förutsättning skulle uppstå. Särskilt torde kraven kunna

väntas bliva förhållandevis stora, därest försöksanstalten med bibehållen självständighet

förlädes invid högskolan. Det syntes icke möjligt att på detta stadium

erhålla full klarhet i denna fråga. Det borde emellertid i detta sammanhang

tagas med i räkningen, att ytterligare jordarealer torde kunna förvärvas

eller ställas till förfogande för att vid behov utöka den under Ultuna hörande

arealen.1 I varje fall borde man dock göra sig förtrogen med att en förflyttning

till Ultuna, i en eller annan form, av centralanstalten möjligen — och särskilt

örn icke erforderlig utökning av den till Ultuna brukade arealen kunde

åvägabringas — kunde medföra, antingen att den nu till Ultuna förlagda lägre

lantbruksskolan flyttades till annan plats eller också att viss del av försöksverksamheten

finge förläggas till andra närbelägna jordbruk.

Försöksverksamheten på de kemiska och bakteriologiska områdena hade så

till vida en annan karaktär än motsvarande verksamhet på de områden, som

här ovan berörts, att försöksuppgifterna i allmänhet löstes laboratoriemässigt

eller i varje fall utan att kräva större jordarealer eller djurbesättningar. I

flertalet fall torde försöksuppgifterna kunna lösas på förläggningsplatsen.

Beträffande dessa grenar av försöksverksamheten torde därför valet av förläggningsplats

hava relativt underordnad betydelse. Av vikt vore emellertid, att

ifrågavarande försöksverksamhet erhölle tillfredsställande kontakt med de mera

praktiskt inriktade grenar av jordbruksvetenskapen, som den vore avsedd att

underbygga. Vidare förtjänade beaktas, att den kemiska och bakteriologiska

försöksverksamheten vid förläggning till Experimentalfältet kunde vinna anknytning

till olika vetenskapliga institutioner m. m. i eller vid Stockholm; vid

förläggning till Ultuna erhölles i stället direkt kontakt med lantbrukshögskolan

och väl även med Uppsala universitet. Vilka förbindelser som ur försöksverksamhetens

egen synpunkt vore de mest värdefulla, finge i detta sammanhang

lämnas oavgjort.

I fråga om försöksverksamheten på det botaniska området, i den mån den

icke vore avsedd att ingå i en blivande växtskyddsanstalt, torde i stort sett

gälla vad ovan anförts beträffande försöken i kemi och bakteriolog^

Vid anordnandet av mejeriförsök vore givetvis tillgången på mjölk av lämplig

beskaffenhet av grundläggande betydelse. Centralanstaltens mejeriavdelning

hade för närvarande sina institutionslokaler förlagda till Lantmännens

mjölkförsäljningsförenings u. p. a. i Stockholm mejeri- och förvaltningsbyggnad

och hade genom avtal med berörda förening tillförsäkrat sig dels mjölk

m. m. för försöksverksamheten och dels avsättning av genom ifrågavarande

verksamhet erhållna mejeriprodukter. Vid förläggning av mejeriförsöken till

Alnarp skulle samma fördelar erhållas och därjämte skulle försöken komma

att knytas till ett av staten ägt mejeri, vilket ur vissa synpunkter torde vara

att föredraga. Förlädes en anstalt för mejeriförsök till Ultuna, skulle denna

icke erhålla direkt anknytning till driftsmejeri, men det oaktat torde erforderliga

förutsättningar kunna skapas för en fruktbärande försöksverksamhet. I

det föregående hade omnämnts, att beträffande mejeriområdet särskilda skäl

talade för ett sammanförande av undervisning och försöksverksamhet, och vidare

att de varierande förhållandena på mejerihanteringens område i olika delar

av landet motiverade anordnandet av fasta mejeriförsök på mera än en plats.

A andra sidan hade påpekats, att försöksverksamheten på mejeriområdet för

att ernå ett tillfredsställande resultat måste stå i nära samarbete med motsvarande

verksamhet särskilt på husdjursområdet och det bakteriologiska området.

För växtskyddsanstalten, som icke hade behov av större markområden, syn
1

Enligt under liand inhämtade uppgifter synas för eventuell utökning av jordarealen vid Ultuna

omkring 140 hektar staten tillhörig jord och 20 hektar annan jord närmast kunna komma i fråga.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

209

tes det vara mest angeläget, att förläggningsplatsen bleve möjligast central med

hänsyn såväl till det mera praktiskt inriktade arbetet på olika platser i landet

till bekämpande av växtsjukdomar och skadeinsekter som också till de uppgifter

av administrativ art, som komme att åvila anstalten och som krävde nära

kontakt med olika myndigheter.

I fråga örn själva organisationen vid samordnande av undervisning och försöksverksamhet

hava utredningsmännen anfört följande.

Huruvida försöksverksamheten vid förläggning till samma plats som den

högre undervisningen på motsvarande område borde organiseras mera fristående

eller direkt införlivas med undervisningsanstalten vore ett spörsmål, som torde

böra behandlas med hänsynstagande till varje försöksområdes speciella krav.

Teoretiskt borde de fördelar, som kunde vara att vinna såväl för försöksverksamheten

som för undervisningsverksamheten genom en samförläggning av organen

för de båda verksamheterna, kunna vinnas i desto rikare mått, ju intimare

de båda verksamheterna förenades med varandra. I praktiken torde det

likväl i vissa fall kunna förväntas vara förenat med bestämda olägenheter att

på en hand förena ledningen av försöksverksamheten inom ett visst område med

ansvaret för undervisningsverksamhet på motsvarande område. Det vore ingalunda

säkert, att en god försöksman vore en god lärare. Båda uppgifterna krävde

sina speciella kvalifikationer, som i rikare mått endast mera sällan torde

vara förenade hos en och samma person. Men även örn sådana förutsättningar

skulle vara för handen, syntes det lätt kunna inträffa, att vederbörandes intresse

till övervägande del inriktades på endera försöks- eller undervisningsverksamheten,

medan den andra uppgiften bleve otillbörligt åsidosatt. Båda dessa

uppgifter vore emellertid så viktiga för vårt lands jordbruk, att en dylik eventualitet

så vitt möjligt syntes böra förebyggas. För övrigt torde det åtminstone

inom vissa områden krävas så betydande arbetsprestationer av den person,

som skulle leda försöksverksamheten och samtidigt bära huvudansvaret för

den högre lantbruksutbildningen inom motsvarande område, att personer med

sådan kapacitet endast mera sällan torde kunna väntas stå till förfogande. Nu

antydda svårigheter torde komma att göra sig mest påminta inom de mera praktiskt

inriktade grenarna av försöksverksamheten (jordbruks- och husdjursförsöken),

där planläggning, ledning och övervakande av de till olika delar av

landet förlagda lokala försöken spelade en betydande roll.

Flerstädes i utlandet vore försöksverksamheten — där den icke direkt anknutits

till undervisningsanstalt -—■ så organiserad, att olika försöksgrenar bildade

från varandra fristående anstalter eller institut. Ett typiskt exempel härpå

erbjöde England. Mera sällan vore flertalet grenar av försöksverksamheten på

jordbruksområdet förenade i en gemensam större anstalt. Så vore emellertid

förhållandet — förutom i vårt land — bland annat i Finland. Särskilt för

ett mindre land, som av helt naturliga skäl icke kunde upprätthålla så synnerligen

rikt utrustade institutioner för försöksverksamheten, torde det vara fördelaktigare,

att olika grenar av ifrågavarande verksamhet så förbundes, att de

kunde ömsesidigt stödja och befrukta varandra,

Utredningsmännen hade utgått ifrån, att vid en eventuell förflyttning av

centralanstalten en särskild växtskyddsanstalt skulle upprättas, vilken alternativt

tänktes förlagd till annan plats än den övriga delen av nuvarande centralanstalten.

Nu torde försöksverksamheten i växtpatologi och entomologi

vara de grenar, sorn med jämförelsevis mindre olägenhet skulle kunna brytas

ut ur centralanstalten, men dock torde; det för ifrågavarande försöksverksamhet

vara av icke ringa betydelse att kunna stå i direkt samarbete med motsvarande

försöksverksamhet särskilt på växtodlingens och lantbrukskemiens områden.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 212 haft. (Nr 2h9f) 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 2\9.

Mejeriförsöken hade ävenledes alternativt förutsatts utbrutna ur centralanstälten.

Utredningsmännen hade framhållit, att vissa skäl syntes kunna anföras

till förmån för en sådan åtgärd och närmast önskvärdheten att lokalt

förena organ för försöks- och undervisningsverksamhet på mejeriområdet. Med

hänsyn till mejeriförsökens behov av nära anknytning till försöksverksamheten

på husdjursområdet och det bakteriologiska området syntes det emellertid

vara mycket som talade för, att under förutsättning av centralanstaltens förflyttning

till. platsen för en blivande lantbrukshögskola jämväl den högre mejeriundervisningen

förlädes dit.

Slutligen hade utredningsmännen räknat jämväl med den möjligheten, att

försöksavdelningarna för kemi och bakteriologi lokalt skildes från centralanstaltens

jordbruks- och husdjursavdelningar. Detta alternativ hade emellertid

ansetts förutsätta, att sistnämnda avdelningar erhölle egen laboratorieutrustning,

varigenom de direkt av skilsmässan föranledda olägenheterna skulle i

viss mån neutraliseras.

Utredningsmännen hava därefter övergått till att något närmare redogöra

för de skäl, som synts dem tala för eller mot de särskilda i utredningen behandlade

alternativen för försöksverksamhetens organisation. Beträffande denna

redogörelse må hänvisas till det tryckta betänkandet.

I anslutning till den sålunda verkställda utredningen hava utredningsmännen

i korthet redogjort för sin egen ställning till frågan örn centralanstaltens förflyttning.

De direktiv, som givits beträffande förevarande utredning, hade föranlett

utredningsmännen att begränsa sitt arbete till att undersöka, på vad sätt centralanstalten

vid förflyttning, helt eller delvis, syntes kunna anknytas till en

blivande lantbrukshögskola. I överensstämmelse härmed hade utredningsmännen

icke heller ansett sig hava anledning nu upptaga frågan, huruvida en förflyttning

över huvud taget av hela centralanstalten eller delar därav kunde förett

lämpligt ordnande av försöksväsendet på jordbruksområdet anses lämplig

och ensidig. Denna fråga torde emellertid böra vara klarlagd, innan beslut

örn en förflyttning helt eller delvis av centralanstalten komme till stånd. Eljest

riskerade man ett sönderbrytande av försöksväsendet på jordbruksområdet, som

kunde medföra större skada än som motsvarades av de fördelar för undervisningen,

vilka till äventyrs skulle vinnas med förflyttningen. Även borde i detta

sammanhang klarläggas, vilka ytterligare åtgärder kunde befinnas önskvärda

för försöksväsendets rationella anordnande.

Jämväl finge påpekas, att frågan örn centralanstaltens förflyttning innehölle

viktiga moment av ekonomisk natur, vilka det icke torde ankomma på utredningsmännen

att klarlägga. Här syftades närmast på det spörsmålet, huruvida

vid eventuell förflyttning av centralanstalten de nu av denna disponerade värdena

i form av mark och byggnader helt eller delvis kunde tänkas bliva realiserade

i syfte att därigenom ekonomiskt underlätta förflyttningen. På denna

punkt torde bland annat underhandlingar med lantbruksakademien bliva erforderliga.

Beträffande organisationen av försöksverksamheten på jordbruks- och husdjurområdena

m. m. hade utredningsmännen emellertid kommit till den uppfattningen,

att det med hänsyn till försöksverksamhetens berättigade intressen

torde vara för äventyrligt att anordna samarbetet med högskolan i enlighet

med alternativ B. Det ville nämligen synas, som om den lokala, mera praktiskt

inriktade försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets och husdjursskötsel1^

områden därigenom kunde löpa fara att otillbörligt eftersättas. Å andra

sidan torde det vara förenat med jämförelsevis mindre olägenheter för försöks
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 249.

211

verksamheten i kemi och bakteriolog! att bliva införlivad med lantbrukshögskolan,

under det att en sådan anordning torde medföra vissa fördelar för undervisningen.

Ur denna synpunkt vore alternativ A mindre tillfredsställande.

Skulle över huvud taget närmare anknytning mellan försöksverksamhet och

högskola befinnas önskvärd, borde alltså enligt utredningsmännens mening

ettdera av alternativen C och D väljas. Men under denna förutsättning syntes

icke föreligga något mera allvarligt hinder för att högskolan upprättades först

och att försöksverksamheten i den utsträckning, som ovannämnda alternativ

angåve, anknötes till högskolan vid en senare tidpunkt. Försöksverksamheten

på det egentliga jordbrukets och husdjursskötselns områden skulle enligt ifrågavarande

alternativ organiseras i form av en fristående försöksanstalt, och

denna kunde uppenbarligen utan olägenhet anknytas även sedan högskolan upprättats.

Men även försöksverksamheten i kemi, bakteriolog! och de delar av

botanik, som icke vore avsedda att ingå i en blivande växtskyddsanstalt, syntes

kunna införlivas med en redan verksam lantbrukshögskola utan att därigenom

skulle förorsakas något större tillägg till de kostnader, som i det föregående angivits

såsom sannolika vid ifrågavarande försöksverksamhets anknytning till

högskolan i samband med dess upprättande. Endast i den nuvarande s. k. elevbyggnaden

och i byggnaden för kemi skulle vissa lokaler behöva omändras för

nya uppgifter, men de härav föranledda kostnaderna syntes icke, så vitt utredningsmännen

vid preliminär beräkning kunnat finna, behöva beräknas högre

än mellan 10,000 och 20,000 kronor.

Beträffande försöksverksamheten på mejeriområdet torde det ävenledes vara

möjligt att vidtaga sådana anordningar, att eventuell anknytning till högre

undervisning kunde ske vid en något senare tidpunkt.

Vad slutligen anginge den föreslagna växtskyddsanstalten vore det tydligt,

att frågan om dess upprättande i själva verket i jämförelsevis ringa grad kunde

anses sammanhänga med spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande.

Utredningsmännen hava slutligen, under åberopande av vad ovan anförts,

förklarat sig hava kommit till den bestämda uppfattningen, att frågan örn den

högre lantbruksundervisningens ordnande lämpligen kan upptagas till avgörande

utan hinder därav, att spörsmålet örn försöksverksamhetens anknytning till

den högre lantbruksundervisningen först vid en senare tidpunkt avgöres.

Av dem som avgivit yttrande över förberörda utredning beträffande centralanstaltens

för jordbruksförsök och en blivande högre lantbruksundervisnings

inbördes ställning hava lantbruksstyrelsen, styrelsen för centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet samt styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

anslutit sig till utredningsmännens uppfattning, att frågan örn den högre

lantbruksundervisningens ordnande kan upptagas till avgörande utan direkt

samband med försöksverksamheten. Statskontoret har anfört, att delar av

centralanstalten borde flyttas redan vid tidpunkten för högskolans upprättande,

och styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har ansett, att problemen

om den högre lantbruksundervisningens och försöksverksamhetens på jordbruksområdet

hörde så nära tillsammans, att de borde lösas samtidigt. Lantbruksakademien

har direkt uttalat sig emot förflyttning av någon del av centralanstalten.

Byggnadsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

hava på denna punkt icke ansett sig böra göra något uttalande.

Yttranden.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Ur innehållet i berörda yttranden må utöver det nu sagda omnämnas följande.

Lantbruksstyrelsen har betonat svårigheten av att innan ännu en till Ultuna

förlagd lantbrukshögskola kommit i verksamhet bedöma, huruvida vid Ultuna

förefintliga jordarealer och djurbesättningar vore tillräckliga för den omfattande

försöksverksamhet varmed måste räknas örn såväl högskolan som försöksanstalten

förlädes till samma plats. Beträffande centralanstaltens jordbruks-,

husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar syntes icke heller ett uppskov

med ställningstagandet till frågan örn förläggningen, därest vid högskolans

startande hänsyn därtill toges, böra förhindra ett slutgiltigt lösande därav

enligt något av de båda av lantbruksstyrelsen såsom tillfredsställande ansedda

alternativen, nämligen A eller C.

Om lantbruksstyrelsen nu skulle taga ställning till frågan örn förflyttning

av försöksverksamheten på mejeriområdet, måste styrelsen förorda en lösning

enligt alternativ III. Emellertid syntes frågan örn mejeriforskningens slutliga

ordnande knappast ännu vara fullt mogen för sin lösning. Statsmakterna

torde inom den närmaste tiden nödgas taga under övervägande vilka åtgärder,

som från det allmännas sida borde vidtagas till mejerihanteringens främjande,

och det syntes antagligt, att i samband därmed synpunkter kunde komma fram,

vilka måste utöva inflytande på lösningen av frågan örn mejeriförsöksverksamhetens

ordnande.

Det av utredningsmännen framlagda förslaget till växtskyddsfrågans ordnande

funne lantbruksstyrelsen tilltalande, och styrelsen har ansett sig böra

direkt hemställa örn förslag till 1930 års riksdag örn inrättande av en växtskyddsanstalt

vid Experimentalfältet i enlighet med utredningsmännens förslag.

Statskontoret har med hänsyn till den verkställda utredningen funnit, att det

ur statsfinansiell synpunkt vore av mindre betydelse, huruvida centralanstalten

förflyttades till samma plats som en blivande lantbrukshögskola. Dock sammanhängde

detta spörsmål i någon mån med frågan örn utnyttjandet för andra

statsinstitutioner av de byggnader, som nu tillhörde lantbruksakademien och i

vilka centralanstalten hade sina lokaler. Enligt statskontorets mening vore

detta spörsmål förtjänt av närmare undersökning. I varje fall syntes det statskontoret

önskvärt, att de delar av den nuvarande centralanstalten, vilka lämpligen

kunde införlivas med högskolan ■— kemiska och bakteriologiska avdelningarna

•—- förlädes till samma plats som högskolan redan vid dess upprättande

samt eventuellt införlivades med verksamheten vid högskolan.

Slutligen finge statskontoret framhålla, att det ur praktisk synpunkt syntes

ändamålsenligt, att frågan örn ordnandet av den högre undervisningen beträffande

lantbruk, skogsbruk, lantmäteri m. m. först upptoges till avgörande samt

eventuellt i samband därmed centralanstaltens anknytning till den högre lantbruksundervisningen,

vilken senare fråga dock syntes vara av mera sekundär

betydelse. Sedan dessa organisations- och förläggningsspörsmål avgjorts av

riksdagen, borde de därmed sammanhängande detaljfrågorna upptagas till slutlig

prövning.

. Byggnadsstyrelsen har inledningsvis erinrat, att i den föreliggande utredningen

hade framlagts olika alternativ för ordnandet av centralanstaltens verksamhet.

Vad beträffade de i de olika alternativen avsedda lösningarna av

anstaltens lokalfråga hade byggnadsstyrelsen givetvis icke anledning att för

närvarande inga på någon närmare kritik av de i detta avseende framlagda

ritnings förslagen, utan finge byggnadsstyrelsen endast meddela, att styrelsen

i princip icke hade något att erinra beträffande förslagen i fråga. Dessa ritningsförslag

avsåge emellertid endast nybyggnader. För erforderliga, om
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2h9.

213

byggnadsarbeten saknades ritningar liksom närmare uppgifter angående befintliga

byggnaders nuvarande tillstånd och inredning.

Beträffande de föreslagna nybyggnadsarbetena hade detaljerade kostnadsberäkningar

framlagts under det att kostnaderna för övriga byggnadsarbeten

endast vore approximativt uppskattade genom jämförelser med andra liknande

arbeten. De i detalj beräknade kostnaderna för nybyggnadsarbeten

torde, särskilt med hänsyn till kraven på dyrbara inredningar av laboratorielokaler

m. m., få anses vara val knappt tilltagna, men torde de beräknade

kostnaderna för övriga arbeten i huvudsak kunna godtagas. I varje fall torde

de angivna kostnaderna kunna läggas till grund för en jämförelse i ekonomiskt

avseende mellan de olika alternativen.

I den föreliggande utredningen hade även berörts frågan örn den framtida

användningen av Experimentalfältet efter en förflyttning helt eller delvis

av centralanstalten. I detta avseende finge byggnadsstyrelsen i likhet med

vad styrelsen tidigare anfört i ett till ovannämnda utredningsmän avgivet

yttrande framhålla, att större delen av den av centralanstalten för närvarande

disponerade mark bestode av områden, som enligt Djurgårdssakkunnigas i betänkande

den 15 maj 1917 framlagda förslag skola reserveras såsom naturlig

park. Dessa områden borde därför enligt byggnadsstyrelsens mening icke

ifrågakomma till exploatering eller ens för bebyggande för statens egen räkning.

Den mindre del av marken, som folie inom ramen för vad Djurgårdssakkunniga

ansett kunna upplåtas åt statsinstitutioner eller användas till

villatomter, omfattade en areal av omkring 11 hektar, och hade styrelsen vid

verkställd värdering av sistnämnda mark funnit densamma kunna beräknas

vid eventuell försäljning till villabebyggelse betinga ett råmarkspris av omkring

4 kronor per kvadratmeter. Samtidigt finge byggnadsstyrelsen emellertid

betona, att styrelsen icke ville förorda en försäljning av marken efter

nämnda pris. Enligt styrelsens bestämda mening borde nämligen, icke minst

med hänsyn till den begränsade tillgången till för uppförande av byggnader

för statens behov lämplig, staten tillhörig mark i och omkring huvudstaden,

inga upplåtelser av Djurgårdsmark vare sig med ägande- eller tomträtt

ifrågakomma, utan borde, därest marken ej skulle reserveras såsom naturlig

park eller för statens eget behov, eventuella upplåtelser givas form av arrenden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anmält, att nämnden inskränkt

sin granskning av utredningsmännens förslag till en undersökning, huruvida

löneförmånerna för de i olika alternativ upptagna befattningarna kunde anses

lämpligt avvägda. I detta hänseende hade lönenämnden icke funnit anledning

till några direkta anmärkningar. Allenast i följande hänseende föranledde

utredningen uttalande från nämndens sida.

Utredningsmännen hade utgått från att de nuvarande ordinarie befattningshavarna

vid centralanstalten skulle vara underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden ävensom den förflyttning till

annan tjänstgöringsort, som kunde bliva dem i behörig ordning ålagd i samband

med en eventuell förflyttning, holt eller delvis, av anstalten. Även örn en sådan

utgångspunkt för bedömande av de med centralanstaltens förflyttning sammanhängande

organisatoriska spörsmålen i och för sig vore riktig, kunde icke

desto mindre tänkas fall, då en skyldighet i nu angivna avseende icke kunde

anses åligga befattningshavaren eller då åtminstone tvekan kunde råda, huruvida

sådan skyldighet kunde förefinnas. Sålunda kunde en dylik tvekan hysas

i det fall, att försöksledama vid centralanstalten vid en förflyttning till platsen

för la.ntbrukshögskolan skulle åläggas undervisning.sskyldighet av sådan

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Kungl. Maj:ts proposition nr 2-kd.

omfattning, att etet bleve fråga om en verklig förändring av befattningens

tidigare karaktär.

Lantbruksakademien Ilar hållit före, att varken för försöksverksamheten eller

undervisningen någon fördel vore att vinna genom en sådan förening av båda,

att de till väsentlig del skulle komma att handhavas av samma personer och

vid samma anstalt.

Härmed ville dock akademien icke göra den meningen gällande, att lärarna

vid lantbrukshögskolan icke skulle syssla med någon försöksverksamhet. Sådan

borde tvärtom ingå såsom ett naturligt led i deras vetenskapliga verksamhet,

och den behövdes även såväl såsom åskådningsmaterial vid undervisningen

som för övning i därvid förekommande arbeten och använd metodik för de studerande.

Emellertid vore det uppenbarligen olämpligt att av olika personer ledda försök

utfördes på samma fält och i samma kreatursbesättningar, även örn utrymme

och försöksmaterial skulle förefinnas tillräckligt för båda, vilket särskilt

örn hänsyn toges till framtida utveckling syntes kunna betvivlas.

Den nuvarande nära föreningen av de olika avdelningarna inom försöksverksamheten

till en anstalt och det nära samarbetet mellan dessa avdelningar

ansåge akademien vara en så grundväsentlig förutsättning för denna verksamhets

framgång och största möjliga gagn för det praktiska lantbruket, att ett

frånskiljande av någon av dessa avdelningar till annan plats måste bliva till

stor skada, som icke kunde väntas motvägas av något gagn. I överensstämmelse

härmed ansåge akademien, att den ökade verksamhet på växtskyddets

område, som kunde anses erforderlig och som enligt föreliggande utredning

skulle uppbäras av den föreslagna växtskyddsanstalten, borde inordnas i centralanstalten.

Vad därefter anginge frågan örn användningen av förefintliga resurser för

försöksverksamheten vid Experimentalfältet efter förflyttning, helt eller delvis,

av centralanstalten, har akademien erinrat därom, att akademien vid centralanstaltens

upprättande till denna överlät för dess verksamhet erforderliga delar

av Experimentalfältet med därå befintliga, akademien tillhöriga byggnader,

varjämte akademien till anstalten överlämnade vissa inventarier, böcker och

tidskrifter samt förefintlig laboratorieutrustning.

Därest centralanstalten nu skulle förflyttas, borde enligt akademiens mening

till en början de hos anstalten deponerade, akademien tillhörande böcker och tidskrifter

böra återställas till akademiens bibliotek. För övriga på sin tid överlåtna

inventarier m. m. syntes akademien böra erhålla skälig ersättning.

För bearbetning av olika i yttrandet särskilt angivna och eventuellt även

andra uppgifter ansåge akademien sig vidare hava behov av att själv få disponera

de genom eventuell förflyttning av centralanstalten ledigblivna, akademien

tillhöriga byggnader, och jämväl syntes under sådan förutsättning större

delen av den till centralanstalten överlåtna markarealen åter behöva tagas i anspråk

av akademien för dess egen försöksverksamhet. Någon del av det nu åt

centralanstalten upplåtna området skulle möjligen vid eventuell förflyttning av

anstalten av akademien kunna avstås för annat ändamål, men akademien förutsatte,

att den i någon form erhölle skälig gottgörelse för markområde, som sålunda

skulle komma att frånhändas akademien.

I reservation till lantbruksakademiens yttrande hava sex ledamöter av akademien

givit uttryck för den uppfattningen, att akademien icke bort taga ställning

till frågan örn centralanstaltens och lantbrukshögskolans inbördes ställning.

så länge verklig utredning rörande försöksverksamheten icke kommit till

stånd. I särskilt tillägg har vidare en av reservanterna framfört vissa erinringar

emot förslaget till växtskyddsanstalt.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

215

Centralanstaltens styrelse har förklarat sig hysa den uppfattningen, att frågan

om centralanstaltens förflyttning icke borde ses uteslutande eller ens i

huvudsak som ett tillfälligt organisationsproblem. I själva verket syntes frågan

hava betydligt större räckvidd. I främsta rummet stöde då spörsmålet,

huruvida den statliga försöksverksamheten i vårt land vore i behov av att ytterligare

utvecklas för att den skulle vara i stånd att på ett fullt nöjaktigt sätt

fylla sin viktiga uppgift såsom stöd för jordbruksproduktionen. Motsvarande

förhållanden i andra länder syntes giva stöd för att en sådan utveckling borde

ske.

Skulle det nu visa sig erforderligt, att den vid centralanstalten bedrivna försöksverksamheten

inom en snar framtid kraftigt utvecklades, kommer emellertid

frågan örn förflyttning av verksamheten i ett väsentligt ändrat läge. Även örn

ifrågavarande försöksverksamhet i nuvarande omfattning måhända skulle kunna

— örn än med svårighet — beredas tillräckliga arbetsmöjligheter vid sidan

av en till samma plats förlagd lantbrukshögskola, vore det ingalunda givet, att

detta även läte sig göra under förutsättning av en väsentligt utvidgad försöksverksamhet.

Styrelsen ansåge det sålunda ofrånkomligt, att frågan örn försöksverksamhetens

förflyttning från nuvarande förläggningsort fattades.

I anslutning härtill ville styrelsen, med hänsyn till mejerihanteringens alltjämt

ökade betydelse för jordbruksnäringen, framhålla önskvärdheten av att

den nuvarande underavdelningen för mejerihantering vid centralanstalten så

snart lämpligen kunde ske utvidgades till en självständig avdelning. Samtidigt

finge styrelsen framhålla vikten av, att en central för mejeriförsök vöre förlagd

till mellersta Sverige till stöd för den därstädes och i Norrland bedrivna mejeriproduktionen

och att sålunda icke all försöksverksamhet på mejeriområdet koncentrerades

till Skåne.

Centralanstaltens nämnd har underkastat den föreliggande utredningen en detaljgranskning

och därvid funnit anledning till erinran på vissa punkter. Sålunda

har nämnden uttalat, att engångskostnaderna vid eventuell förflyttning

av centralanstalten säkerligen vore betydligt för lågt beräknade med hänsyn

särskilt till de för laboratoriebyggnader nödvändiga stora ventilations- och ledningskostnaderna,

fast inredning m. m. Beträffande flertalet alternativ bär

nämnden framhållit vikten av att samarbetet emellan olika försöksavdelningar

icke försvårades genom splittring. Vidare har framhållits, att örn en blivande

växtskyddsanstalt skulle organiseras skild från övriga delar av centralanstalten,

växtskyddsorganisationen måste hava tillgång till ett tillfredställande

kemiskt laboratorium. Slutligen har nämnden anmält, att den ej ansett sig kunna

helt dela utredningsmännens uppfattning, att i enlighet med alternativ B

och delvis C och D centralanstaltens tjänstemän skulle hava skyldighet att utan

vidare ingå. som lärare i en blivande lantbrukshögskola. Detta innebure nämligen

särskilt för vissa befattningshavare en så väsentlig och fundamental omläggning

av verksamheten, att den knappast kunde betecknas som lönereglementets

»jämkning i åligganden».

I särskilt yttrande har överassistenten P. Bolin förordat en organisationsform

för försöksverksamheten, som närmast överensstämmer med alternativ C

i utredningen.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett sig sakna anledning ingå

på frågan, huruvida en förflyttning av centralanstalten överhuvud vöre önskvärd.

Beträffande de olika alternativen ville dock styrelsen uttala, att alternativ

B icke syntes böra komma i fråga, då detta otvivelaktigt skulle komma

att medföra ogynnsamma verkningar såväl för undervisningen som för försöksverksamheten.

I fråga örn mejeriförsöksverksamheten kunde styrelsen förorda

alternativ TIT eller IV. Mot den föreslagna förläggningen av anstalten för

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Majlis proposition nr 249.

Departe
mentschefen.

växtskydd hade styrelsen ej något att erinra. Styrelsens v. ordf., professor

Högbom har anmält, att han funne olägenheterna av att lämna frågan om centralanstaltens

och högskolans inbördes ställning oavgjord, när den senares organisation

upptoges till prövning, vara större än de utan tvivel rätt betydande

olägenheter, som skulle följa särskilt för lantbruksinstituten av ett förlängande

av nuvarande osäkerhetstillstånd och därmed förknippade många vakanser.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har såsom sin mening

uttalat, att utredningen redan på den grund, att den byggde på lantbrukshögskolaus

förläggande till Ultuna, blivit så ofullständig, att den svårligen vore

tjänlig för ärendets fortsatta behandling. Det vore ofrånkomligt, att allvarliga

framtida faror hotade den sunda utvecklingen av forskningen och den

högre undervisningen på lanthushållningens område i vårt land, därest allt fortfarande

ensidigt fasthölles vid deras centralisering till Ultuna utan tillbörligt

hänsynstagande till de betingelser, som framgångsrik lantbruksforskning krävde,

och till de jordbrukande landsdelarnas behov.

Beträffande den föreslagna växtskyddsanstalten ansåge styrelsen sig böra

framhålla angelägenheten av att det sydsvenska jordbrukets krav på en effektiv

försöksmässig växtskyddsverksamhet bättre än hittills tillgodosåges. Styrelsen

vågade vidare antaga, att det ej kunde på allvar sättas i fråga att förflytta

den högre mejeriundervisningen från Alnarp enbart för att möjliggöra

en förläggning av försöksverksamheten på mejeriområdet till Ultuna, som dock

åtminstone för närvarande saknade alla fundamentala förutsättningar för densammas

bedrivande.

I fråga örn försöksverksamhetens principiella anordning, ville styrelsen i

övrigt hellre förorda en anknytning till en blivande lantbrukshögskola (alternativ

B) än ett utbyggande av försöksanstalten å dess nuvarande plats. Det

måste, nämligen enligt styrelsens uppfattning kunna både i vetenskapligt och

organisatoriskt hänseende vinnas så betydande fördelar genom nyssnämnda anknytning,

att dessa icke finge förspillas genom ett fortsatt särskiljande av undervisning

och försöksverksamhet, bådadera uppenbarligen byggda på samma

vetenskapliga grunder. Dessa båda frågor — om den högre lantbruksundervisningens

och om försöksverksamhetens ordnande — hade sålunda ett så nära

samband med varandra, att det kunde anses riskabelt att lösa vardera för sig.

Såväl de yttre organisatoriska och ekonomiska intressena som ock de inre, vetenskapliga

och pedagogiska, krävde nämligen ett samfällt avgörande av hithörande

spörsmål.

Lärarrådet vid Alnarp har i likhet med styrelsen anfört, att frågorna örn

ordnande av den högre lantbruksundervisningen och av försöksverksamheten

borde avgöras samtidigt. Lärarrådet har vidare skisserat, huru enligt dess mening

den statliga försöksverksamheten i fortsättningen borde organiseras.

När det gäller att taga ställning till frågan om ett eventuellt sammanförande

i större eller mindre utsträckning av den nu till centralanstalten knutna försöksverksamheten

med en blivande högre lantbruksundervisning, synes det närmast

vara tre frågor, som förtjäna beaktas, nämligen dels vilken betydelse försöksverksamhetens

förflyttning skulle hava för undervisningen, dels vilka förutsättningar

försöksverksamheten skulle erhålla för sina egna uppgifter vid den

nya förläggningen och dels slutligen vilka konsekvenser en förflyttning av försöksverksamheten

skulle få ur statsfinansiell synpunkt.

Utredningsmännen hava framhållit, att det rent principiellt torde få anses

fördelaktigt ur lantbruksundervisningens synpunkt, att undervisningsverk
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

217

samhet och försöksverksamhet inom samma kunskapsområde lokalt sammanföras.

På denna punkt torde icke heller någon meningsskiljaktighet behöva

råda. Huruvida det praktiska resultatet av ett dylikt sammanförande komme

att bliva gynnsamt torde väl närmast bliva beroende av i vilken utsträckning

högskolelärarens arbetskraft och intresse undandroges lärarverksamheten

och i stället toges i anspråk för egentlig försöksverksamhet. Det torde emellertid

till icke ringa del vara ett inre organisatoriskt spörsmål att i varje fall

vidtaga lämpliga dispositioner för ernående av bästa möjliga resultat i sådant

hänseende.

Även ur försöksverksamhetens synpunkt torde det principiellt vara förenat

med fördelar, att undervisnings- och försöksverksamhet inom samma område

nära anknytas till varandra. Icke ringa vikt tillmäter jag sålunda den av

utredningsmännen anförda synpunkten, att genom en sådan anordning skulle

skapas goda möjligheter att få försöksverksamhetens resultat såväl spridda

som även tillämpade inom det praktiska jordbruket.

I stort sett torde dock frågan örn försöksresultatens spridande icke vara av

den storleksordning, att den bör få utöva något större inflytande på beslut

om förläggning av viss försöksanstalt, enär olika utvägar kunna tänkas för

ernående av en effektiv upplysningsverksamhet i försöksfrågor. I stället

torde — jämte ekonomiska synpunkter — de i varje särskilt fall för handen

varande arbetsmöjligheterna för försöksverksamheten böra tillmätas avgörande

betydelse för förläggningen av sådan verksamhet. Ifrågavarande arbetsmöjligheter

äro givetvis i första hand beroende av tillgången på lämpliga arbetskrafter

och materiella resurser, men vid anknytning till den högre lantbruksundervisningen

torde även själva organisationsformen kunna utöva inflytande

härpå.

Av de motiv, som kunna anföras till förmån för en förflyttning av centralanstalten

eller delar därav till platsen för en blivande lantbrukshögskola, torde

även i övrigt den angivna betydelsen därav för undervisningsverksamheten

böra tillmätas mera underordnad vikt. Redan vid själva högskolan skulle nämligen

enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag utrustningen i

fråga örn institutionslokaler, försöksfält m. m. bliva sådan, att lärarna finge

möjlighet att bedriva en viss forsknings- och försöksverksamhet såväl med hänsyn

till undervisningens krav som för tillgodoseende av egna vetenskapliga

syften. Jag håller fastmera före, att frågan om centralanstaltens eventuella

förflyttning i främsta rummet bör bedömas ur synpunkten av försöksverksamhetens

egna krav och deras tillgodoseende. Det är givet, att örn försöksverksamhetens

egna berättigade intressen nöjaktigt kunna tillgodoses även efter organisatorisk

anknytning till den högre lantbruksundervisningen, så bör en sådan

anordning på grund av de fördelar, den i andra avseenden skulle föra med

sig, eftersträvas. Å andra sidan är jag emellertid benägen att tillmäta en ändamålsenlig

och utvecklingskraftig försöksverksamhet på jordbruksområdet så

stor betydelse för lanthushållningen och icke minst för den lantbruksundervisning,

som den är avsedd att underbygga och göra rikare, att jag icke anser mig

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kunna beträffande försöksverksamhetens anordnande tillstyrka sådana åtgärder,

som visserligen kunde vara ägnade att åtminstone till någon tid stärka

lantbrukshögskolans ställning men som samtidigt skulle allvarligt försvaga

grunden för en självständig försöksverksamhet inom jordbruket.

När det nu gäller att söka bedöma, huruvida fördelar eller nackdelar skulle

kunna väntas överväga vid ett samordnande av undervisning och försöksverksamhet,

torde det vara lämpligt att först något beröra frågan örn försöksverksamhetens

arbetsmetoder. Såsom utredningsmännen framhållit, föreligger i

sådant hänseende betydande skillnad mellan olika försöksavdelningar vid centralanstalten.

Jordbruksavdelningen till exempel har så gott som hela landet

till sitt försöksområde. Lokala fältförsök under avdelningens ledning finnas

anordnade i stort antal inom varje hushållningssällskaps område, och vid ett

antal fasta försöksfält och försöksstationer, vilka sistnämnda äro förlagda till

lantbruks- och lantmannaskolor i olika delar av landet, söker avdelningen lösa

försöksfrågor av mera allmän räckvidd. I den mån verkliga försöksgårdar

bliva upprättade i olika delar av landet, blir avdelningens natur av centralt

organ för en omfattande, i hela landet spridd lokal verksamhet ytterligare

befäst. Det är tydligt, att vid sådant förhållande försöksverksamheten på avdelningens

förläggningsplats måste tillmätas underordnad roll. För närvarande

kan avdelningen vid Experimentalfältet utföra försök endast i jämförelsevis

ringa omfattning, och verksamheten där har till stor del bestått i bearbetning

av inom landets olika delar vunna försöksresultat samt i arbete med ledning

och administration av den över landet spridda försöksverksamheten. Säkerligen

vore det av värde för avdelningen att omedelbart äga tillgång till en lämplig

försöksgård för lösande av olika mera försökstekniska uppgifter, men med

hänsyn till vad ovan sagts om avdelningens organisation och arbetssätt synes

det vara motiverat att icke tillägga en sådan anordning avgörande betydelse för

avdelningens förläggning.

Beträffande husdjursavdelningen gäller i stort sett detsamma som nu sagts

örn jordbruksavdelningen. Icke heller husdjursavdelningen torde, huru väl

den än utrustades med försöksmöjligheter på förläggningsplatsen, med nuvarande

arbetsmetoder kunna lösa mera än en mycket begränsad del av försöksuppgifterna

i de egna djurstallarna. Den övervägande delen av försöken torde

allt fortfarande av naturliga skäl få förläggas till olika delar av landet.

Den vid jordbruks- och husdjursavdelningarna bedrivna verksamheten består

till huvudsaklig del i vad man kunde kalla egentlig eller praktisk försöksverksamhet.

Vända vi oss så till kemiska och bakteriologiska avdelningarna,

finna vi en verksamhet av väsentligt annat slag. Undersökningarna

vid sistnämnda avdelningar äro till alldeles övervägande del av laboratoriemässig

karaktär, och i den omfattning växtkulturer eller markundersökningar

kunna vara erforderliga för vissa försök, kunna de i allmänhet anordnas vid

förläggningsplatsen eller byggas på införskaffade prov. Endast i mycket

ringa omfattning torde ifrågavarande avdelningar behöva anordna egentliga

försök inom andra delar av landet. De undersökningar, som verkställas vid

dessa båda avdelningar, torde till största delen kunna hänföras till egentlig

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

219

forskningsverksamhet. De växtfysiologiska undersökningarna vid centralanstaltens

botaniska avdelning hava i huvudsak samma karaktär.

Verksamheten vid centralanstaltens mejeriavdelning kan sägas utgöra en

mellanform mellan de två nu nämnda systemen, i det att mejeriförsöken i huvudsak

hava ett rent praktiskt syfte, samtidigt som de laboratoriemässiga

undersökningsmetoderna äro förhärskande.

På det växtpatologiska och entomologiska området är verksamheten vid centralanstalten

av olika slag. De grundläggande undersökningarna, som hittills

varit förhärskande, hava forskningskaraktär. Därjämte bör emellertid verksamheten

på ifrågavarande område inriktas på rent praktiska försök till bekämpande

av olika slags växtparasiter. Dylika försök måste av lätt insedda

skäl förläggas till olika delar av landet. Vid sidan av nu nämnda uppgifter

hava ifrågavarande försöksavdelningar, såsom redan förut omnämnts, ett icke

ringa administrativt arbete i växtskyddets tjänst.

Av vad nu sagts torde framgå, att särskilda problem anmäla sig för lösning

beträffande var och en av centralanstaltens försöksavdelningar, när det blir

fråga örn att anknyta dem till den högre lantbruksundervisningen. Jordbruksavdelningen

och även husdjursavdelningen torde närmast med hänsyn till det

stora antalet försöksplatser i landets olika delar och avdelningarnas stora

administrativa arbetsbörda icke gärna kunna direkt införlivas med lantbrukshögskolan.

Å andra sidan synes det mig emellertid vara i viss mån betänkligt

att organisera ifrågavarande försöksavdelningar såsom en omedelbart intill

högskolan förlagd fristående försöksanstalt. Det måste nämligen ställas

utom allt tvivel, att avdelningarnas försöksverksamhet på förläggningsplatsen

i sådant fall löper fara att komma i konflikt med motsvarande högskoleinstitutioners

verksamhet.

Beträffande mejeriavdelningen har reservationsvis framställts förslag örn

dess förflyttning till Alnarp i anknytning till den högre mejeriundervisningen

därstädes. Emellertid har från olika håll påpekats, att förutsättningarna för

mjölkhushållningen och mejerihanteringen äro väsentligt olika i Skåne och

övriga delar av landet, varför försöksverksamhet på området borde äga rum

•såväl vid Alnarp som å plats i mellersta Sverige. Jag är böjd att tillmäta

denna synpunkt stor betydelse och anser mig alitsa icke kunna tillstyrka, att

mejeriavdelningen nu förflyttas till Alnarp.

På grund av vad ovan sagts om verksamhetens karaktär vid olika försöksavdelningar

är det tydligt, att centralanstaltens kemiska och bakteriologiska

avdelningar samt den växtfysiologiska försöksverksamheten vid den botaniska

avdelningen stå närmast att komma i fråga för ett införlivande med lantbrukshögskolan.

Dock synes det vara svårt att ens för dessa verksamhetsgrenar

vidtaga sådana anordningar, att icke fara uppstår för ett betänkligt eftersättande

av försöksarbetet vid dylik anknytning till högskolan. Därtill kommer,

att de olika nu i centralanstalten ingående försöksavdelningarnas inbördes

beroende av varandra alltid måste vara ägnat att föranleda betänkligheter

mot ett projekt av ifrågavarande slag, innebärande en klyvning av centralanstalten.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-tO.

Vad därefter angår frågan om den växtpatologiska och den entoinologiska

försöksverksamhetens inordnande i en växtskyddsanstalt giver den verkställda

utredningen vid handen, att detta organisationsproblem i stort sett kan anses

ligga vid sidan av själva lantbrukshögskolefrågan.

Betraktas frågan örn centralanstaltens förflyttning ur statsfinansiell synpunkt,

visar den föreliggande utredningen, att vid en dylik förflyttning de

årliga kostnaderna för försöksverksamheten i stort sett skulle bliva oförändrade,

medan däremot förflyttningen helt naturligt skulle föra med sig icke ringa

engångskostnader. Å andra sidan har framhållits, att staten genom försäljning

av det genom centralanstaltens förflyttning ledigblivna värdefulla området

skulle erhålla inkomster, som mer än väl uppvägde de av förflyttningen förorsakade

kostnaderna. Med avseende härpå vill jag framhålla, att lantbruksakademien,

som ursprungligen fått ifrågavarande område åt sig upplåtet, ansett sig

hava behov att åter komma i besittning av större delen av området, därest centralanstalten

skulle förflyttas. Men oavsett detta torde det knappast vara med

statens fördel förenligt att genom försäljning frånhända sig sagda område, som

genom sitt läge torde vara väl ägnat att även framdeles utgöra plats för statsinstititutioner

av ett eller annat slag.

Vid övervägande av frågan örn centralanstaltens förflyttning torde jämväl

böra beaktas, huruvida den statliga försöksverksamheten på jordbruksområdet

i dess nuvarande omfattning och inriktning är tillfredsställande och ändamålsenlig

och alltså lämpad att lägga till grund för ett beslut angående dess inbördes

ställning till den högre lantbruksundervisningen. Utredningsmännen

hava anmält, att de för sin del icke upptagit frågan, huruvida en förflyttning

överhuvud taget av hela centralanstalten eller delar därav kunde för ett lämpligt

ordnande av försöksväsendet på jordbruksområdet anses lämplig och önsklig.

Denna fråga borde emellertid vara klarlagd, innan beslut örn en förflyttning

helt eller delvis av centralanstalten komme till stånd. Eljest riskerade

man ett sönderbrytande av försöksväsendet på jordbruksområdet, som kunde

medföra större skada än som motsvarades av de fördelar för undervisningen,

vilka till äventyrs skulle vinnas med förflyttningen. Även borde enligt utredningsmännens

mening i detta sammanhang klarläggas, vilka ytterligare åtgärder

kunde befinnas önskvärda för försöksväsendets rationella anordnande.

I yttrande över berörda utredning har jämväl centralanstaltens styrelse betonat

vikten av, att frågan örn försöksväsendets rationella utbyggande upptoges

till behandling innan ett eventuellt beslut örn verksamhetens förflyttning från

nuvarande förläggningsort fattades.

Jag finner det vara väl motiverat, att frågan örn försöksverksamhetens lämpliga

organisation och omfattning tages upp i ett större sammanhang, innan beslut

örn eventuell förflyttning av den nuvarande centralanstalten fattas. Det

är alltså min avsikt att upptaga detta ärende till ytterligare prövning. Möjligen

kan det därvid visa sig, att centralanstalten genom vissa förändringar

i organisatoriskt och annat hänseende skulle kunna bliva i stånd att med i

huvudsak bibehållande av nuvarande förläggning på ett fullt tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift. Måhända kan det också befinnas ändamålsenligt att

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

221

vissa delar av centralanstalten brytas ut och införlivas med lantbrukshögskolan.

Av skäl som förut anförts torde detta emellertid icke kunna tänkas gälla

de mera praktiskt inriktade grenarna av försöksverksamheten.

Det synes mig icke erforderligt, att hela frågan örn den högre lantbruksundervisningen

skjutes åt sidan i avvaktan på resultat av den utredning, som

sålunda synes böra företagas beträffande försöksverksamheten. Skulle det

nämligen vid en sådan utredning befinnas lämpligt att anknyta vissa grenar

av försöksverksamheten till lantbrukshögskolan, lärer detta utan större olägenhet

kunna ske även efter högskolans upprättande. Särskilt gäller naturligtvis

detta sådan försöksverksamhet, som eventuellt skulle organiseras i form av en

med högskolan sidoordnad försöksanstalt. Men även den försöksverksamhet,

som möjligen kan komma i fråga för direkt införlivande med högskolan —

kemi, bakteriolog^ växtfysiologi -—- skulle utan större särskilda kostnader kunna

förflyttas sedan högskolan redan upprättats. Utredningsmännen hava beräknat

ifrågavarande kostnader, vilka skulle föranledas av att vissa för högskolan

inredda lokaler skulle behöva omändras för nya uppgifter, till mellan

10,000 och 20,000 kronor. Därest hänsyn tages till en eventuell förflyttning

av nämnda försöksverksamhet redan vid högskolans upprättande torde emellertid

sådana dispositioner kunna vidtagas med avseende på vederbörande institutionsbyggnaders

inredning, att ifrågavarande kostnader kunna begränsas

till ännu lägre belopp eller måhända helt undvikas. I övrigt torde den åtgärden

få vidtagas, att professorsbefattningarna vid lantbrukshögskolan i lantbrukskemi

och lantbruksbotanik tills vidare tillsättas på förordnande.

Jag anser mig sålunda böra föreslå, att den till sin snara lösning trängande

frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande nu upptages till avgörande

utan direkt sammanhang med spörsmålet örn försöksverksamhetens

anknytning till nämnda undervisning.

6. Lärare och administration,

a) Lantbrukshögskolan.

De sakkunniga hava vid redogörelse för lärarbehovet vid lantbrukshögskolan

inledningsvis erinrat därom, att undervisningen vid högskolan förutsatts

skola vara av fullt högskolemässig karaktär. Såsom följd därav måste de fast

anställda lärarna vara jämförelsevis specialiserade och äga relativt höga vetenskapliga

kvalifikationer. Vid bestämmande av undervisningsskyldigheten för

varje dylik lärare borde hänsyn tagas till undervisningens höga plan ävensom

nödvändigheten av att bereda tid för ifrågavarande lärare att bedriva självständigt

forskningsarbete.

Fast anställd'' lärare bör enligt de sakkunnigas mening liksom vid andra

jämförbara anstalter med högskolemässig undervisning hava professors ställning.

Annan lärare med självständig undervisning föreslås skola benämnas

speciallärare. Såsom biträden vid undervisningen i vissa ämnen anses böra

anställas ett antal assistenter och amanuenser.

Lärar
behovet.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Kungl. Maj.-ts proposition nr 2h9.

Behovet av lärare av olika slag hava de sakkunniga ansett böra beräknas

på följande sätt.

1. Jordbrukslära. På grund av ämnets avsevärda omfattning och synnerligen

stora betydelse hava de sakkunniga ansett det väl motiverat, att två särskilda

professurer upprättas, nämligen en i allmän jordbrukslära och en i växtodlingslära.

Först genom en sådan anordning torde kunna förväntas, att

undervisningen i ämnet får den vetenskapliga karaktär, som måste anses påkallad.

Såsom biträde särskilt vid den för undervisningen erforderliga, rätt omfattande

försöksverksamheten bör till vardera professorns förfogande ställas en

assistent.

2. Husdjurslära. Beträffande detta ämne är det örn möjligt ännu angelägnare,

att en uppdelning i två professurer sker. De sakkunniga föreslå alltså,

att särskilda professurer upprättas i husdjurens avels- och raslära samt i husdjurens

utfodring och skötsel.

Särskilt i ämnet husdjurens utfodring och skötsel förutsätter undervisningen

en icke obetydlig försöksverksamhet, varför tillgång till assistent bör finnas. I

ämnet husdjurens avels- och raslära, där ävenledes försöksverksamhet i viss omfattning

är behövlig, torde professorn åtminstone tillsvidare kunna åtnöjas med

en kvalificerad amanuens.

3. Lantbruksekonomi. Betydelsen av en fördjupad undervisning i detta

ämne har allt mer börjat inses, och alla torde väl numera vara ense därom, att

ämnet bör företrädas av en professur.

4. Kulturteknik är ävenledes ett ämne, som ur lantbruksvetenskaplig synpunkt

måste tillmätas stor betydelse. Icke minst för främjande av den synnerligen

viktiga forskningsverksamheten på ifrågavarande område är det enligt de

sakkunnigas mening nödvändigt att en professur upprättas i ämnet. Såsom

biträde åt professorn särskilt vid de praktiska övningarna bör anställas en

assistent.

5. Lantbrukskemien är av synnerligen stor betydelse såsom grundläggande

disciplin för olika grenar av lantbruksvetenskapen, och ämnet bör därför företrädas

av en professur. Vid laborationerna har professorn behov av en amanuens

såsom biträde.

6. Lantbruksbotanik. Även detta ämne är av så stor grundläggande betydelse

för de egentliga lantbruksstudierna, att en professur i ämnet enligt de

sakkunnigas mening icke kan undvaras. Professuren synes lämpligen böra omfatta

såväl lantbruksbotanik som lantbrukszoologi och allmän ärftlighetslära,

men då en person icke kan förutsättas behärska hela detta område,

torde undervisningen i en mindre del därav böra uppdragas åt särskild speciallärare.

Vid olika slags övningar torde professorn behöva biträde av amanuens.

7. Marklära. Detta ämne har först under den senaste tiden blivit föremål

för större intresse, men numera drives en omfattande forskningsverksamhet på

området inom olika delar av världen. Med hänsyn till ämnets stora betydelse

såsom vetenskaplig grundval för det fortsatta studiet av jordbruksläran anse

de sakkunniga det vara väl motiverat, att en professur upprättas i ämnet.

o 8. Husdjurens anatomi och fysiologi. För studier inom husdjurslärans område

kan detta ämne sägas hava samma grundläggande betydelse som lantbruksbotaniken

och markläran hava för studiet av jordbruksläran. De sakkunniga

anse, att ifrågavarande ämne icke blir tillbörligt tillgodosett med

mindre en professur upprättas i ämnet.

Även i detta ämne behöver en amanuens anställas såsom biträde vid övningar.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr £49.

223

_ 9. Redskapslära. Den fortgående mekaniseringen inom jordbruket för med

sig, att redskapsläran får en allt större betydelse såsom undervisningsämne.

Enär den mera vetenskapliga delen av ifrågavarande ämne — taget i inskränkt

bemärkelse — synes vara av rent teknisk natur och förty torde böra vara företrädd

inom annat forskningsområde, hava de sakkunniga emellertid ansett, att

ämnet vid nu ifrågavarande kurs åtminstone tillsvidare bör kunna företrädas

av speciallärare. De sakkunniga förutsätta, att frågor rörande användningen

av olika redskap och maskiner behandlas i samband med undervisningen i de

ämnen, som närmast beröras därav, t. ex. användningen av redskap för jordens

bearbetning vid undervisningen i allmän jordbrukslära.

10. Husbyggnadslära. Beträffande detta ämne gäller i stort sett vad ovan

anförts med avseende på ämnet redskapslära. Icke heller i detta ämne hava de

sakkunniga därför ansett sig böra föreslå fast anställd lärare.

11. Nationalekonomi. Vissa delar av ämnet äro av stor betydelse såsom vetenskaplig

grundval för studiet av lantbruksekonomien. Med anledning härav

har ämnet på den ekonomiska linjen ansetts böra upptagas såsom examensämne.

Ehuru sålunda skäl tala för att ämnet vid ifrågavarande undervisning företrädes

av professur, hava de sakkunniga likväl icke ansett sig böra för närvarande

föreslå en sådan åtgärd.

12. I övriga ämnen, som ansetts böra förekomma vid lantbrukshögskolan,

torde undervisningen lämpligen böra bestridas av speciallärare.

För att i viss mån belysa de fast anställda lärarnas undervisningsskyldighet

ävensom behovet av speciallärare och biträden vid lantbrukshögskolan hava

de sakkunniga beträffande undervisningen för agronomisk ämbetsexamen angivit

det ungefärliga antalet undervisningstimmar för varje lärare. De sakkunniga

hava emellertid framhållit, att undervisningsskyldigheten för fast anställda

lärare icke inskränkte sig till det sålunda angivna timantalet. Därutöver

borde nämligen vederbörande lärare i förekommande fall meddela undervisning

i motsvarande ämnen avseende jämväl andra vid högskolan inrättade

examina. Varje lärare, som meddelade självständig undervisning, borde vidare

åligga prövningsskyldighet i de ämnen, i vilka han undervisat. Därvid förtjänade

särskilt omnämnas skyldigheten att granska av studerande utarbetade

skriftliga uppsatser och avhandlingar inom vederbörandes ämnesområde.

Fördelning mellan olika lärare av undervisningen för agronomisk ämbetsexamen.

Matematik:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (30 förel., 15 övn.).

Fysik och meteorologi:

Speciallärare undervisar i ämnet (50 törel., 50 övn.).

Lantbrukskemi:

Professor i lantbrukskemi bestrider undervisningen såväl i allmän kemi (50

förel., 100 övn.) som i lantbrukskemi (på grund av delvis specialiserad undervisning

tillsammans 60 förel., 120 övn.).

Summa 110 förel., 220 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

Lantbruksbotanik och lantbrukszoologi samt allmän ärftlighetslära:

Professor i lantbruksbotanik undervisar i lantbruksbotanik (utom växtpatologi)

(100 förd., 100 övn.) samt dessutom antingen i allmän ärftlighetslära

(30 törel., 10 övn.) eller i växpatologi och lantbrukszoologi (40 törel., 30

övn.).

Summa (approx.) 130 törel., 110 övn.

Speciallärare undervisar i växtpatologi och lantbrukszoologi (40 törel., 30

övn.) eller i allmän ärftlighetslära (30 törel., 10 övn.).

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Bakteriologi:

Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet (35 törel., 60 övn.).

Marklära:

Professor i marklära handhar undervisningen i ämnet å jordbrukslinjen (90

törel., 70 övn.) och å övriga linjer (40 törel., 20 övn.).

Summa 130 törel., 90 övn.

Allmän jordbrukslära:

Professor i allmän jordbrukslära meddelar undervisning i ämnet dels i en

allmän kurs (70 törel., 40 övn.), dels speciellt för jordbrukslinjen (70 törel.,

130 övn.).

Summa 140 törel., 170 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Växtodlingslära:

Professor i v äxtodlingslära giver allmän kurs i ämnet för samtliga studielinjer

(70 törel., 40 övn.) samt meddelar ytterligare undervisning i ämnet

för jordbrukslinjen (70 törel., 130 övn.).

Summa 140 törel., 170 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Kulturteknik:

Professor i kulturteknik undervisar i ämnet för jordbrukslinjen (100 törel.,

220 övn.) och för övriga studielinjer (av dessas undervisning i ämnet beräknas

30 törel, och 100 cvn. vara gemensamma med jordbrukslinjen; återstå 20

törel.).

Summa 120 törel., 220 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Redskapslära:

Speciallärare undervisar i ämnet i allmän kurs för samtliga studielinjer (40

törel., 60 övn.) och i specialkurs för jordbrukslinjen (30 törel., 40 övn.).

Husby g gnadslära:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (40 törel., 80 övn.).

Husdjurens anatomi och fysiologi:

Professor i husdjurens anatomi och fysiologi bestrider undervisningen i ämnet

såväl för husdjurslinjen (100 törel., 150 övn.) som för övriga linjer (35

törel., 35 övn.).

Summa 135 törel., 185 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

225

Husdjurens avels- och raslära:

Professor i husdjurens avels- och raslår a undervisar i allmän kurs i ämnet

för samtliga studielinjer (70 förel., 40 övn.) samt meddelar ytterligare undervisning

i ämnet för husdjurslinjen (70 förel., 130 övn.).

Summa 140 förel., 170 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens utfodring och skötsel:

Professor i husdjurens utfodring och skötsel meddelar undervisning såväl

gemensamt för samtliga linjer (70 förel., 40 övn.) som speciellt för husdjurslinjen

(70 förel., 130 övn.).

Summa 140 förel., 170 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära:

Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet (30 förel., 15 övn.).

Mjölkhushållning:

Speciallärare undervisar i ämnet (50 törel., 15 övn.).

Nationalekonomi med statistik:

Speciallärare bestrider undeivisningen såväl i den allmänna kursen för

samtliga linjer (50 förel.) som i tilläggskursen för den ekonomiska linjen (40

förel., 20 övn.).

Lantbruksekonomi med handelslära:

Professor i lantbruksekonomi giver allmän kurs i lantbruksekonomi för samtliga

linjer (110 förel., 100 övn.) samt meddelar specialundervisning för den

ekonomiska linjen i lantbruksekonomi (50 förel., 20 övn.) och i lantbruksbokföring

(50 övn.).

Summa 160 förel., 170 övn.

Speciallärare meddelar undervisning i handelslära såväl i allmän kurs för

samtliga linjer (30 förel.) som speciellt för den ekonomiska linjen (20 förel.,

40 övn.).

Lantbruksbokf öring :

Speciallärare leder övningarna i den allmänna kursen (80 övn.). Professorn

i lantbruksekonomi meddelar specialundervisning i ämnet för den ekonomiska

linjen (se ovan!).

Rättslära:

Speciallärare giver såväl allmän kurs i ämnet (50 törel., 25 övn.) som specialundervisning

för den ekonomiska linjen (40 förel., 25 övn.).

Trädgårdsskötsel:

Speciallärare bestrider undervisningen (10 törel., 10 övn.).

Skogshushållning:

Speciallärare undervisar i ämnet (50 törel.).

Pedagogik:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (10 förel., 15 övn.).

Behovet av lärare och biträden vid lantbrukshögskolan enligt de sakkunnigas

förslag framgår närmare av följande sammanställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 212 käft. (Nr 249).

15

s. 226 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

226 Kungl. Maj:ts proposition nr %A9.

Antalet erforderliga lärare lid laiitbruksliögskolan.

Professor

Special-

lärare

Assistent

Amanuens

Matematik..................

1

Fysik ...................

Lantbrukskemi...............

1

1

i

Lantbruksbotanik, lantbrukszoologi o. ärftlighetslära

1

1

1

Bakterieologi.................

Marklära...................

1

1

Allmän jordbrukslära.............

1

1

Växtodlingslära................

1

1

Kulturteknik.................

Redskapslära.................

1

1

1

Husbyggnadslära...............

Husdjurens anatomi och fysiologi........

1

1

1

Husdjurens avels- och raslära..........

1

1

1

Husdjurens utfodring och skötsel........

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära.......

1

1

Mjölkhushållning...............

1

Nationalekonomi med statistik.........

1

Lantbruksekonomi med handelslära och bokföring .

1

2

Rättslära...................

1

Trädgårdsskötsel ...............

1

Skogshushållning...............

1

Pedagogik..................

1

Summa

10

15

4

4

De sakkunniga hava vidare framhållit önskvärdheten av att vid sidan av nu

angivna lärare ett antal yngre forskare knötes till högskolan. För ändamålet

borde docentstipendier ställas till förfogande.

I syfte att bereda yngre framstående forskare tillfälle att fortsätta sin verksamhet

vid högskolan, borde vid denna finnas tillgängliga ett antal docentstipendier.

Härigenom torde det vetenskapliga livet vid högskolan komma att i

hög grad främjas och större förutsättningar skapas för att denna skall bliva

en framstående härd för vetenskaplig forskning. Givetvis borde docent, som

tilldelats stipendium, även åläggas en viss, mindre omfattande undervisningsskyldighet.

De sakkunniga ville föreslå, att till en början fem docentstipendier

ställdes till förfogande. Av dessa borde tre företrädesvis avse de fem

s. k. huvudämnena för ämbetsexamen, d. v. s. allmän jordbrukslära, växtodlingslära,

husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt

lantbruksekonomi med handelslära.

I de inkomna yttrandena har i allmänhet vitsordats behovet av det antal

lärare vid en blivande lantbrukshögskola, som de sakkunniga föreslagit. Endast

statskontoret har uttalat tveksamhet, huruvida det kunde anses erforderli

ort att redan vid tillskapandet av lantbrukshögskolan inrätta befattningar till

det antal, som sålunda blivit ifrågasatt.

Av de föreslagna professurerna har endast den i marklära blivit föremål

för något olika värdesättning i vissa inkomna yttranden.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att örn någon beskärning av antalet professurer

av ekonomiska skäl skulle anses erforderlig, det skulle kunna ifrågasättas,

att undervisningen i marklära meddelades genom speciallärare.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har ansett, att de sakkunniga med rätta

framhållit marklärans betydelse som en av grundvalarna för den moderna jordbruksläran.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

227

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har uttalat, att den på intet sätt ville

bestrida, att den undervisning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma

professorn i marklära, måste vara av synnerlig vikt för högskolans ändamål,

och att en professur därför i och för sig vore önskvärd. Det måste

dock ifrågasättas, huruvida den av de sakkunniga föreslagna omfattningen av

professuren vore lämplig, då det måste stöta på mycket stora svårigheter att

till dess innehavare kunna erhålla någon, som hade full kompetens i samtliga

däri ingående ämnen — förutom geologi även kapitel av kemisk, fysikalisk

och biologisk art. Det skulle också kunna tänkas, att läroämnet marklära i

vad avsåge dess lantbruksfysikaliska del kombinerades med den allmänna

fysiken. Härför talade det förhållandet, att de kemiska och biologiska processerna

i åkerjorden i det föreliggande förslaget kunde anses vara representerade

av professorerna i lantbrukskemi och lantbruksbotanik, medan däremot

för den viktiga del av markläran, som avsåge de fysikaliska förhållandena

i jorden annan representant ej föreslagits. Styrelsen, som funne, att den föreslagna

professurens i marklära omfattning behövde tagas under förnyad omprövning,

ville för sin del framhålla betydelsen av att lantbruksfysiken under

alla förhållanden komme att bliva tillräckligt representerad inom högskolans

lärarekår.

Lärarrådet vid Ultuna har anfört liknande synpunkter som institutets styrelse

i denna fråga.

Beträffande lärarkrafter i ämnena lantbruksbotanik, ärftlighetslära och

zoologi hava ävenledes från vissa håll framförts erinringar mot de sakkunnigas

förslag.

Lantbruksakademien har såsom sin mening uttalat, att särskilda lärare med

fullt vetenskaplig kompetens syntes önskvärda i lantbrukszoologi och i lantbruksbotanik

samt att det senare ämnets nutida starka utveckling och specialisering

syntes göra det synnerligen önskvärt, för att ej säga nödvändigt, att

det uppdelades i två läroämnen med var sin fullt kompetenta lärare, det ena!

omfattande växtfysiologi, däri inbegripet växtekologi, och det andra växtpatologi.

Med det förra ämnet torde ärftlighetslära lämpligen kunna förenas.

Centralanstaltens nämnd har ansett det böra tagas under allvarligt övervägande,

huruvida icke undervisningen i botanik vid lantbrukshögskolan borde

fördelas på tvenne professurer, den ena omfattande företrädesvis växtfysiologi

och växtekologi, den andra företrädesvis växtpatologi, varvid undervisningen i

växtanatomi samt ärftlighetslära skulle kunna fritt kombineras med den ena

eller andra professuren. Vidare ville nämnden understryka betydelsen av att

den ekonomiska zoologien bereddes bättre plats på undervisningsschemat. —

1 särskilt yttrande har professor H. Lundegårdh närmare motiverat behovet av

två professurer i ämnet botanik vid lantbrukshögskolan. •

Filosofiska fakulteten i Uppsala, i vars yttrande större akademiska konsistoriet

i Uppsala förklarat sig instämma, har funnit det betänkligt att på sätt

föreslagits vid en högskola i en lärarbefattning med professors ställning förena

både botanik och zoologi — låt vara att det blott gällde en del av zoologien

(entomologi och läran örn jordbrukets skadedjur i allmänhet). Det torde näppeligen

vara möjligt, att örn verklig vetenskaplig kompetens och förmåga att

handleda vetenskapligt arbete hos den blivande professorn avsåges, förena dessa

bägge ämnen inom en och samma professur. Genom att vid universiteten licentiatexamen

nu för tiden avlades i endast ett ämne vore det ytterst sällsynt —

örn det nu ens (iverhuvud inträffade alls — att en och samma person hade ens

licentiatutbildning både i botanik och zoologi. Ännu mycket svårare för att

inte säga omöjligt vore att i båda dessa biologiska ämnen ådagalägga en sådan

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kompetens att den borde anses räcka för en professur. Det vore således enligt

fakultetens mening en orimlighet, att en professur vid lantbrukshögskolan

skulle omfatta både lantbruksbotanik och lantbrukszoologi. Däremot vore det

ganska naturligt om lantbruksbotaniken förenades med växtpatologi, som företrädesvis

krävde en specialutbildning i mykologi, som ju vore en gren av botaniken.

Naturligtvis kunde även den allmänna ärftlighetsläran mycket väl

kombineras med lantbruksbotanik liksom den även kunde kombineras med

speciallärarebefattningen i lantbrukszoologi. Ärftlighetslärans stora vikt och

betydelse syntes dock faktulteten tala för att även för detta ämne en särskild

professur inrättades. Fakulteten finge alltså för sin del avstyrka att en professur

i lantbruksbotanik även skulle omfatta lantbrukszoologi, men hade intet

att erinra mot att en dylik professur finge omfatta även växtpatologi. Lantbrukszoologien

borde däremot under alla omständigheter alltid företrädas av

särskild s. k. speciallärare.

Större akademiska konsistoriet i Lund har beträffande undervisningen i ärftlighetslära

påpekat, att vårt land för närvarande endast ägde en professur i

ärftlighetslära, nämligen vid Lunds universitet, vilket sålunda vore det enda

ställe, där studier kunde bedrivas och tentamen avläggas inför en officiellt

kvalificerad lärare. Härvid måste dock erinras därom, att denna professur

vore personlig och att sålunda ingen garanti funnes för att universiteten i

framtiden kunde åtaga sig dylik undervisning. Konsistoriet ansåge sig på

grund härav böra starkt betona nödvändigheten av att professur i genetik inrättades

vid den blivande lantbrukshögskolan. Härigenom skulle även den

stora undervisningsbörda, som ålåge lärarna i lantbruksbotanik samt husdjurens

avels- och raslära, något lättas. I detta sammanhang borde kanske även

övervägas, huruvida ej den föreslagna speciallärarebefattningen i lantbruksbotanik

lämpligen skulle kunna omändras till professur i genetik.

Universitetskanslern har ifrågasatt, om icke ämnet ärftlighetslära borde, nied

anledning av dess grundläggande betydelse för viktiga delar av lantbruksvetenskapen,

i högskoleorganisationen erhålla en starkare ställning genom att ämnet

bleve företrätt av en professur.

Lärarrådet vid Ultuna har ansett, att ämnet lantbrukszoologi, huvudsakligen

omfattande entomologi, lämpligast föredroges av verklig fackman på området,

exempelvis tjänsteman vid centralanstaltens entomologiska avdelning.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har funnit lärarrådets förenämnda

förslag lämpligt.

Beträffande professuren i lantbruksbotanik ville styrelsen framhålla, att

även efter zoologiens utbrytande denna lärostol komme att omfatta alltför heterogent

material, som knappast kunde behärskas av en lärare. Särskilt syntes

det nödvändigt, att undervisningen i växtfysiologi erhölle avsevärt större omfattning

än vad av de sakkunniga föreslagits och, om icke annan lämplig ämneskombination

kunde åstadkommas, syntes en mera betydande del av läroämnet

botanik böra överföras till den föreslagna specialläraren, vars arvode i sådant

fall givetvis borde höjas. Bäst ordnades säkerligen undervisningen i detta

ämne, örn endera av lärarna finge växtfysiologi såsom huvudämne och undervisningen

häri utvidgades, örn så behövdes med någon begränsning av botanikens

övriga delar, särskilt systematik.

Skånska agronomklubben har förordat inrättandet av särskild professur i

ärftlighetslära med växtförädling.

I fråga örn lärarkrafter i redskapslära och närliggande ämnen hava i vissa

yttranden de sakkunnigas förslag betecknas såsom otillfredsställande.

Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter har framhållit,

att forskningen på området för lantbrukets maskin- och redskapslära icke lämp
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

229

ligell kunde förläggas till tekniska högskolan. Även om tekniska högskolan

hade eller skulle få en professur, behandlande bl. a. lantbruksmaskiner och

redskap, skulle denna icke fylla behovet, ty denna professur skulle ovillkorligen

bliva konstruktörs- och fabrikationstekniskt inriktad. Vid en lantbrukshögskola

krävdes därför en agronomisk, på maskinernas utbildning för de speciella

behoven i avseende på biologiska o. d. synpunkter inriktad undervisnings-

och forskningsverksamhet.

Undervisningen borde ej omfatta en beskrivande kurs över olika maskiner

utan en kritisk granskning av maskinernas arbetsresultat, verktygens lämpande

för behoven, produktions- och ekonomiska frågor i samband med arbetsresultaten,

såsom exempelvis grobarhetens, utsädesmängdens, avkastningens etc.

samband med maskinens arbetssätt, driftkostnad, konstruktion etc.

Redskapsläran vid en lantbrukshögskola måste därför stå på en mycket hög

nivå och framförallt varken vara beskrivande eller konstruktivt lagd. Den

utgjorde ett mycket viktigt självständigt forskningsområde. De sakkunnigas

förutsättande, att frågor rörande användningen av olika maskiner och redskap

behandlades i samband med undervisningen i de ämnen, som närmast berördes

därav, uteslöte icke i någon mån behovet av denna forskningsverksamhet samt

de speciella synpunkter, som av en forskare på detta område vore att lägga på

redskapsläran.

Styrelsen ansåge därför, att det vore ett trängande behov att redskapsläran

företräddes av en professur vid lantbrukshögskolan. En dylik professur skulle

helt visst vara av vida större värde än en professur i lantbruksmaskiner vid

tekniska högskolan, vars inrättande inom en snar framtid annars måhända

framträdde såsom en konsekvens av att redskapsläran endast vore företrädd av

en speciallärare vid lantbrukshögskolan.

P romling snämnden för lantbruksmaskiner vid Alnarp har föreslagit, att såväl

vid lantbrukshögskola som vid agronomkurs undervisningen i redskapslära

skulle bestridas av en professor, som icke borde betungas med undervisning i

något annat ämne. Därvid har förutsatts, att statens maskin- och redskapsprovningsanstalter

skulle förläggas till Ultuna och Alnarp med professorerna

i redskapslära som föreståndare.

Lantbruksstyrelsen har erinrat örn att styrelsen för statens maskin- och

redskapsprovningsanstalter framhållit behovet därav, att redan vid högskolans

startande en professur inrättades i maskin- och redskapslära. Huru betydande

detta ämne enligt lantbruksstyrelsens förmenande än vore, ansåge sig styrelsen

dock icke kunna ansluta sig till den uppfattningen, att undervisningen i

detta ämne åtminstone tillsvidare icke skulle kunna tillfredsställande ordnas

så, som de sakkunniga föreslagit. Lantbruksstyrelsen ansåge sig emellertid

i detta sammanhang böra understryka önskvärdheten av, att maskin- och redskapsprovningsanstalterna,

i vad avsåge provning av lantbruksmaskiner, förlädes

till samma plats som högskolan. I ännu högre grad än ifråga örn någon

av centralanstaltens avdelningar torde en sådan förläggning genom det demonstrationsmaterial,

den skulle lämna för undervisningen i maskin- och redskapslära,

vara av betydelse ur högskolans synpunkt.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har funnit det vara otillfredsställande, att

ämnet fysik med meterologi endast skulle företrädas genom tillfälligt anställda

speciallärare. Endast av en fast anställd lärare i professors ställning kunde

förväntas att han odelat riktade sitt intresse och sin forskning på de speciella

grenar inom de nämnda vetenskaperna, vilka hade betydelse för agrikulturforskningen.

De ökade möjligheter för växtodlingen och lantbruket överhuvud,

som skapades genom tillgång på billig elektrisk kraft inom stora delar av vårt

land, finge icke förbises, då ett institut av högskolekaraktär skulle upprättas

och få sin sammansättning av lärarekrafter fixerad. Likaså torde värmelärans

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Majlis proposition nr 2i9.

betydelse liksom strålningsutbytets och de atmosfäriska företeelsernas fundamentala

vikt för agrikulturvetenskaperna ligga i så öppen dag att behovet av

en på dessa områden kompetent fackman för såväl undervisning som forskning

enligt fakultetens mening ej borde förbises.

Lärarrådet vid Ultuna har ansett, att frågan örn professur i redskapslära

borde återupptagas i sammanhang med avgörandet örn förläggande av redskapsprovningsanstalterna

och i samband därmed eventuellt upprättandet av

en forskningsanstalt på detta område.

Tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställning i ärendet högskolans

styrelse anslutit sig, har uttalat, att örn det också vore naturligt att vid

en lantbrukshögskola huvudvikten lades på de biologiska och ekonomiska ämnesgrupperna,

syntes det dock som örn de sakkunniga särskilt med avseende

på lärarkrafter icke tillräckligt tillgodosett den matematisk-fysikalisk-tekniska

ämnesgruppen, som enligt de sakkunnigas förslag icke skulle erhålla någon

lärare i professorsställning utan endast företrädas av mera tillfälligt anställda

speciallärare. De sakkunnigas förslag avveke i denna punkt från den nuvarande

organisationen vid lantbrukshögskolorna i Norge, Danmark, Tyskland,

Holland och Schweiz ävensom från den hittillsvarande anordningen vid Alnarp

och Ultuna, utan att avvikelsen av de sakkunniga hade motiverats och ej gärna

kunde motiveras med någon minskad betydelse av dessa ämnen för lantbruksforskningen.

Snarast torde deras betydelse hava ökats genom lantbrukets fortskridande

motorisering och användning av maskinella hjälpmedel, den ökade

och alltmer mångsidiga användningen av elektrisk kraft, den ökade insikten

örn strålningens inverkan på växtodlingen, den ökade användningen av fysikaliska

och matematisk-statistiska metoder inom de biologiska vetenskaperna o. a.

Det syntes lärarkollegiet att lantbruksforskningen skulle vara i särskilt behov

av en professur i fysik med orientering åt de för lantbruket viktiga grenarna

av ämnet. Med denna professur kunde eventuellt även förenas undervisningsskyldighet

i meterolog! och i matematik.

En motsvarande motivering syntes lärarkollegiet gälla även vad ämnet redskapslära

beträffade. Maskiner och redskap för lantbrukets behov måste ses

från två synpunkter. Den ena, för vilken tekniska högskolan vore representant

gällde konstruktion och tillverkning. Den andra, för vilken lantbrukshögskolan

måste bliva representant, avsåge behoven samt kraven på maskinernas

egenskaper för erhållande av ett tillfredsställande arbetsresultat. Här

förelåge sålunda ett i vår tid utomordentligt viktigt forskningsområde, vilket

ej kunde tillgodoses genom verksamheten vid en teknisk högskola med dess

rent tekniska inriktning, men väl av den agronomiskt inriktade lantbrukshögskolans

vetenskapsidkare på området. Detta forskningsarbetes resultat måste

bliva utgångspunkten för den tekniska konstruktions- och fabrikationsverksamheten.

Av dessa skäl syntes det lärarkollegiet, att en professur i redskapslära

vore ett viktigt behov.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har givit uttryck åt den meningen, att

undervisningen i redskapslära vore för det nutida jordbruket av så stor betydelse

och ämnet så omfattande och fordrande, att läraren uti detta ämne borde

hava professors ställning. — Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har uttalat sig i samma riktning.

Beträffande ämnet kulturteknik har förslag även framkommit om viss ändring

i fråga örn lärare.

Sveriges lantbruk slär ar ef örbund har påpekat, att den föreslagna timplanen

icke med avseende på kulturteknik innebure någon ökning i föreläsningar eller

övningar mot vid den nuvarande, ej fullt tillfredsställande utbildningen, utan

tvärtom något minskning, och dels bleve läraren i ämnet likväl mera betungad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

231.

med såväl föreläsningar som övningar än andra lärare vid högskolan. För att

nödig utökning skulle kunna ske särskilt i antalet övningstimmar i detta typiska

övningsämne och för att tid skulle beredas professorn att leda och själv i önskvärd

omfattning bedriva forskningar, vore det därför icke nog med en assistent

såsom biträde, utan torde därjämte en speciallärare böra anställas för handhavande

av en del av föreläsningarna och övningarna — väl närmast dem i fältmätning.

— I särskilt yttrande till Ultuna lärarråds utlåtande i ämnet har

professorn P. E. Ullberg framfört liknande synpunkter.

Ytterligare må i detta sammanhang omnämnas, att större akademiska konsistoriet

i Lund såsom sin mening framhållit, att den undervisning, som enligt

de sakkunnigas förslag skulle påvila professorerna syntes så omfattande, att

om den skulle hållas på verkligt hög vetenskaplig nivå föga tid bleve övrig för

eget vetenskapligt forskningsarbete.

Den föreslagna docentinstitutionen har givit anledning till särskilt uttalande

endast från några få håll.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har funnit de sakkunnigas förslag örn

anvisande av visst belopp till docentstipendier mycket tilltalande. Det torde

emellertid få anses mindre lämpligt, att sådant stipendium finge innehavas av

samma person under obegränsad tid, varför viss maximitid torde böra föreskrivas

för innehavandet. Likaledes syntes det styrelsen vara lämpligt, att rätt

medgåves stipendiat att med bibehållet åtnjutande av stipendiet idka studier vid

in- eller utländsk högskola eller annan institution, dock med villkor att studieplanen

godkänts av lärarkollegiet. I anledning härav skulle kunna ifrågasättas,

huruvida icke benämningen docent borde utbytas mot stipendiat. — I särskilt

yttrande har professor Högbom uttalat, att det för docentstipendier beräknade

anslaget skulle bättre utnyttjas, örn det disponerades dels för ytterligare

behövliga assistenttjänster vid de större läroämnena, dels, efter avlagda

ämbets- eller kandidatexamenina, till stipendier åt förtjänta och studiebegåvade

elever för att bereda dem tillfälle att inom högskolan eller, där eljest förutsättningar

funnes, vidare utbilda sig eller bedriva forskning inom lantbrukets olika

fack.

Tekniska högskolans lärarkollegium har ansett det vara synnerligen lyckligt

för den högre lantbruksundervisningen örn de sakkunnigas förslag rörande

docentinstitutionen realiserades.

För att den blivande lantbrukshögskolan skall kunna få den betydelse för

vårt jordbruk, som avses med dess upprättande, torde oundgängligen erfordras,

att högskolan redan från början på ett någorlunda tillfredsställande sätt tillgodoses

med lärarkrafter för undervisningen och även för forskningen. De sakkunniga

hava i sådant hänseende räknat med tio professorer förutom ett antal

speciallärare och biträden. Det torde icke kunna bestridas, att det sålunda

föreslagna antalet fast anställda lärare är mycket knappt. Till jämförelse må

nämnas, att redan med nuvarande, mera begränsade högre lantbruksundervisning

finnas inrättade åtta professorsbefattningar vid Ultuna samt nio professorsbefattningar

och cn laboratorsbefattning vid Alnarp, därvid å senare platsen

dock tvenne professorsbefattningar närmast avse högre mejeriundervisning. De

sakkunnigas förslag innebär därför, dels att vissa professorer erhålla en jämförelsevis

tyngande undervisningsskyldighet och dels att undervisningen i vissa

fall även i ganska viktiga ämnen få bestridas av speciallärare. De olägen
-

Departe
mentschefen.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Majlis proposition nr 9,^9.

heter, som därav kunna föranledas, torde det emellertid icke vara möjligt att

redan vid högskolans start helt undgå. Av ekonomiska hänsyn lärer det nämligen

icke gärna vara tänkbart att nu tillgodose alla de i och för sig berättigade

krav på kvalificerade lärarkrafter i olika undervisningsämnen, som kunna

resas. Jag anser mig därför böra i stort sett ansluta mig till de sakkunnigas

förslag i fråga örn lärarkrafter vid högskolan.

Beträffande den föreslagna professuren i marklära har ifrågasatts, huruvida

den icke eventuellt borde utbytas mot en professur i lantbruksfysik. Även om

jag anser det hava varit önskvärt, att sistnämnda ämne kunnat bättre tillgodoses

vid högskolan än som föreslagits av de sakkunniga, anser jag mig dock i valet

mellan detta ämne och marklära böra förorda att det senare i första hand blir

representerat genom fast anställd lärare. Markläran torde nämligen under

senare tid hava visat sig äga allt större betydelse såsom grundläggande disciplin

för den tillämpade vetenskapen på det egentliga jordbrukets område. Jag

vill i detta sammanhang ansluta mig till den från något håll uttalade meningen,

att professorn i marklära möjligen skulle kunna vid sidan av sitt ämne övertaga

någon del av undervisningen i kemi för att därmed i viss mån lätta kemiprofessorns

kanske väl stora arbetsbörda.

För ämnena lantbruksbotanik, lantbrukszoologi och allmän ärftlighetslära

hava de sakkunniga föreslagit tillhopa en professor och en speciallärare. I

olika yttranden har framhållits, att ämnet botanik med ärftlighetslära borde

företrädas av två professurer, varjämte i några fall ansetts, att zoologien (entomologien)

under alla förhållanden borde hava särskild lärare. Jag hyser den

uppfattningen, att det skulle vara av stort värde för högskolan om lantbruksbotanik

med ärftlighetslära kunde uppdelas på två professurer. Emellertid

torde denna fråga i viss mån sammanhänga med vad resultat en kommande utredning

angående ordnandet av den nu till centralanstalten förlagda försöksverksamheten

i växtfysiologi kan giva. Jag anser därför i likhet med de sakkunniga,

att vid högskolan tills vidare endast bör inrättas en botanikprofessur,

som för övrigt i anslutning till vad tidigare anförts torde böra — liksom professuren

i lantbrukskemi -— i avvaktan på resultat av kommande utredning tillsättas

på förordnande. Då de sakkunnigas förslag icke torde hindra, att särskild

lärare anställes i ämnet lantbrukszoologi, har jag icke heller på denna

punkt någon erinran att göra.

Undervisningen i ämnet redskapslära har förutsatts skola bestridas av speciallärare.

I vissa yttranden har den uppfattningen kommit till uttryck, att

ämnet borde företrädas av professur. Jag delar deras mening, som anse att

redskapsläran och vad därmed sammanhör är utav den stora och växande betydelse

för jordbruket att ämnet helst borde vid lantbrukshögskolan vara representerat

av fast anställd lärare. Frågan härom synes snarast böra upptagas till

förnyad prövning och resultatet därav framläggas senast i samband med förslag

till omorganisation av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,

varmed den äger ett visst samband. I avbidan därpå torde undervisningen i

redskapslära tills vidare böra bestridas av en speciallärare.

Ämnet kulturteknik med fältmätning skulle enligt förslaget företrädas av

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9. 233

en professor med biträde av en assistent. Ehuru det föreslagna antalet undervisningstimmar

för detta viktiga ämne måhända knappast är tillräckligt stort

för att medgiva en tillfredsställande utbildning däri åt jordbrukskonsulenter

m. fl., skulle emellertid läraren i ämnet få en synnerligen betungande undervisningsskyldighet.

Uti inkomna yttranden har också ifrågasatts, huruvida

icke professorn i kulturteknik borde erhålla någon mera kvalificerad medhjälpare

vid undervisningen, t. ex. så att särskild speciallärare finge mera självständigt

bestrida undervisningen i fältmätning. Med hänsyn till de kulturtekniska

frågornas stora betydelse för jordbruksdriften ävensom därtill, att

statsmakterna på olika sätt söka direkt befordra vidtagandet av olika grundförbättrande

åtgärder inom jordbruket, finner jag det vara angeläget, att ämnet

kulturteknik blir nöjaktigt tillgodosett vid den högre lantbruksundervisningen.

Jag delar den uppfattningen, att enligt de sakkunnigas förslag professorn

i ämnet får för stor arbetsbörda och finner det lämpligt, att någon del

av undervisningen — närmast i fältmätning — överflyttas på en speciallärare.

Enär övningarna i fältmätning lämpligen böra förläggas till sommaren,

vinnes genom nu föreslagen anordning jämväl den fördelen, att professorn i

kulturteknik genom lättnaden i undervisningsskyldighet skulle i mera tillfredsställande

utsträckning erhålla möjlighet att bedriva egen forskningsverksamhet

på området, vilken av naturliga skäl till huvudsaklig del måste förläggas

till sommaren. Undervisningens omfattning för berörde speciallärare

torde för beräkning av arvode böra uppskattas till 20 föreläsnings- och 60

övningstimmar.

Den av de sakkunniga föreslagna docentinstitutionen anser jag vara av så

väsentlig betydelse för den vetenskapliga verksamheten vid högskolan ävensom

för rekrytering av vetenskapliga befattningar inom den högre lantbruksundervisningen

och försöksverksamheten på jordbruksområdet, att jag icke tvekar

att tillstyrka förslaget i denna del, oaktat det innebär en jämförelsevis

stor kostnadsökning för högskolan. Det torde bliva en senare åtgärd att fastställa

de närmare bestämmelserna för tillgodonjutande av docentstipendium

vid lantbrukshögskolan.

I fråga örn lärares och övriga befattningshavares ställning och avlöningsförhållanden

hava de sakkunniga med avseende på huvudlärarna framhållit, att

på grund av undervisningens karaktär jämförelsevis stora fordringar måste

ställas på dem.

Skulle undervisningen vid den blivande lantbrukshögskolan kunna höjas till

en i vetenskapligt hänseende fullt tillfredsställande nivå, måste det sålunda

förutsättas, bland annat, att lärarna och framför allt huvudlärarna vore skickliga

undervisare samt ägde den praktiska läggning och de vetenskapligt fördjupade

kunskaper, som gjorde dem ägnade att med framgång bedriva forskningsarbete

inom sitt verksamhetsområde. Det vore emellertid tydligt, att örn

såsom lärare till högskolan skulle kunna knytas verkligt framstående vetenskapsmän

— och detta utgjorde ett oundgängligt villkor för att högskolan

skulle kunna helt fylla sin viktiga uppgift — måste mot utbildningen svarande

ställning och avlöningsförhållanden erbjudas lärarna. Utan att ingå i prövning

av huruvida ur denna synpunkt de motsvarande huvudlärare vid andra

fackhögskolor tillkommande förmåner kunde anses vara fullt tillfredsställande,

Befattningshavarnas

avlöningsförhållanden

in. m.

Högre lantbraksnndervisningssakkunniga.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

hade de sakkunniga icke ansett sig böra för nu avsedda lärare föreslå andra anställningsvillkor.

De sakkunniga förordade alltså, att huvudlärarna vid den

högskolemässiga lantbruksundervisningen i likhet med motsvarande lärare vid

andra fackhögskolor erhölle professors ställning samt hänfördes till lönegrad

B 30 i avlöningsreglementet för statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila förvaltningen.

Vid bedömande av sökandes skicklighet till professorsbefattning syntes hänsyn

böra tagas i första rummet till graden av ådagalagd vetenskaplig skicklighet

inom det ämnesområde, professorsbefattningen omfattar, och i andra

rummet till ådagalagd förmåga att meddela vetenskaplig undervisning. Innefattade

professorsbefattningen tillämpat undervisningsämne, borde avseende

därjämte fästas vid den förutsättning för tjänstens skötande, som sökande

kunde hava förvärvat genom föregående praktisk verksamhet. Med avseende

på formerna för tillsättandet av professorsbefattning syntes i tillämpliga delar

böra gälla de motsvarande bestämmelser, som vore föreskrivna i statuterna

för universiteten.

Vad därefter angår speciallärare, hava de sakkunniga i förevarande avseende

anfört i huvudsak följande.

Speciallärarnas undervisning avsåge dels sådana ämnen, som på grund av

deras ringa omfattning av ekonomiska skäl icke lämpligen ansetts kunna representeras

av fast anställd lärare, och dels ämnen, som på grund av deras

elementära karaktär eller annan orsak måste tillmätas mindre vikt för den

lantbruksvetenskapliga utvecklingen. Härav följde, att fordringarna på kvalifikationer

hos speciallärare måste ställas olika höga i skilda fall. En konsekvens

härav bleve i sin tur, att lärararvodet per undervisningstimme kunde

beräknas variera rätt avsevärt. När de sakkunniga i det följande ginge att

beräkna de sannolika kostnaderna för speciallärares undervisning, hade det givetvis

icke varit dem möjligt att för vart och ett av de olika ämnena verkställa

en sådan beräkning. I stället hade man vid uppskattningen ansett sig kunna

utgå från en sannolik medeltalssiffra för kostnaden per undervisningstimme.

Vid bedömande av denna kostnad måste givetvis hänsyn tagas till att åtskillig

tid utom schemat toges i anspråk för examination och i vissa fall även för

rättande av skriftliga uppgifter. Med iakttagande härav hade de sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att den genomsnittliga kostnaden för speciallärarnas

undervisning på högskolestadiet skäligen borde beräknas till 30 kronor

per reducerad undervisningstimme, därvid en föreläsningstimme eller två

övningstimmar eller en exkursionsdag räknats lika med en reducerad undervisningstimme.

Till jämförelse finge nämnas, att enligt den för tekniska högskolan

gällande staten för budgetåret 1927/1928 den genomsnittliga kostnaden

vid nämnda högskola per dylik reducerad undervisningstimme för 38 olika

speciallärare kunde beräknas till c:a 37 kronor, med variationer för olika lärare

mellan 19 och 62 kronor per timme.

Beträffande assistenter och amanuenser vid högskolan hava de sakkunniga

anfört följande.

Såsom assistenter vid lantbrukshögskolan torde i regel komma att anställas

sådana personer, som redan hunnit att med goda vitsord avlägga agronomisk

ämbets- eller kandidatexamen. Även örn ifrågavarande assistenter kunde få

någon tid övrig för bedrivande av egna fortsatta studier, torde likväl deras huvudsakliga

arbetstid bliva upptagen av direkta assistentgöromål. På grund

härav hade de sakkunniga ansett det vara väl motiverat, att assistent vid im

stitution för högre lantbruksundervisning erhölle ett årligt arvode av samma

storlek, som plägade utgå till assistent vid universitetsinstitution, eller 3,600

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

235

kronor. Såvitt möjligt borde assistent mot skälig ersättning vid undervisningsanstalten

beredas tillgång till möblerat bostadsrum med värme och lyse.

Amanuensernas tjänstgöring torde i regel icke taga så mycken tid i anspråk

—- i varje fall icke under hela läsåret — och icke heller vara av så krävande

beskaffenhet som assistenternas uppgifter. I allmänhet torde därför såsom

amanuens kunna anställas sådan mera framstående studerande, som ännu icke

hunnit avlägga ämbets- eller kandidatexamen. Till sådant biträde syntes böra

utgå ett årligt arvode av 1,200 kronor. Amanuensen i husdjurens avels- och

raslära kunde emellertid förutsättas hava avlagt lägre examen vid högskolan.

För denne torde därför böra räknas med ett till 1,800 kronor förhöjt arvode.

Även åt amanuens syntes möblerat bostadsrum vid undervisningsanstalten såvitt

möjligt böra mot skälig ersättning ställas till förfogande.

Vidkommande rektors tjänstgöring och särskilda arvode hava de sakkunniga

gjort följande förslag.

Såsom förut anförts, skulle vid anstalt för högre lantbruksundervisning en

av de fast anställda lärarna utses till rektor. Med denna chefsställning följde

ett betydande ansvar för undervisningsverksamhetens behöriga fortgång, och

den förde även med sig en avsevärd ökning i arbetsbördan. Det måste sålunda

anses rimligt, att rektor utöver sin ordinarie lärarlön tillerkändes ett särskilt,

icke alltför knappt tillmätt rektorsarvode. De sakkunniga ansåge, att

rektorsarvodet skäligen borde utgå med 2,000 kronor för år. Vid beräkning

av rektorsarvodets storlek hade de sakkunniga utgått ifrån, att rektor skulle

åtnjuta viss nedsättning i sin ordinarie undervisningsskyldighet, ehuru detta

icke torde kunna ske i så stor utsträckning, att därigenom kompenserades den

ökning i arbetet, som rektorsuppdraget innebure. Därjämte hade hänsyn tagits

till att rektor för lantbrukshögskola, örn sådan anstalt förlädes till Ultuna,

torde få vidkännas icke obetydliga kostnader för representation.

För upprätthållande av den del av undervisningen, från vilken rektor vore

befriad, måste särskild vikarierande lärare anställas. Med hänsyn till fordringarna

på denne lärares kompetens och den ifrågavarande undervisningens omfattning

torde arvodet till honom ej kunna bestämmas lägre än 3,000 kronor

för år. Behovet av arvoden åt i förekommande fall erforderliga vikarier för

andra fast anställda lärare vid högskolan kunde förväntas bliva i hög grad

växlande och därjämte omöjligt att på förhand beräkna. På grund härav torde

det icke vara lämpligt att uppföra dylik vikariatsersättning såsom särskild

post i undervisningsanstaltens stat. I stället torde sådana vikariatskostnader

i överensstämmelse med de principer, som nu börjat tillämpas vid uppställningen

av stater för statsdepartementen m. fl. (se Bihang till riksdagens protokoll

1926, första samlingen, första bandet. Utgifterna. För flera huvudtitlar

gemensamma frågor, sid. 20—21), böra bestridas från anslagsmedlen

för avlönande av ordinarie tjänstemän.

I fråga om vissa andra erforderliga befattningshavare vid lantbrukshögskola

— bibliotekarie, kamrerare, skrivbiträde ■— hava de sakkunniga framhållit

följande.

Vid en blivande lantbrukshögskola måste givetvis finnas ett ganska fullständigt

fackbibliotek. Det torde vara nödvändigt, att ledningen av ifrågavarande

bibliotek uppdroges åt verklig fackman på ifrågavarande område,

även om det huvudsakliga detaljarbetet kunde utföras av underordnat biträde.

I intet fall torde emellertid arbetet med bibliotekets skötsel bereda full

sysselsättning åt en kvalificerad person. De sakkunniga hade därför ansett sig

böra räkna med ett fixt årligt arvode för handhavandet av biblioteksgöromål,

att utgå med 2,500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23(5

Kungl. Majlis proposition nr 249.

Kamrerargöromålen torde icke heller giva full sysselsättning åt en person.

I vissa fall torde emellertid kamreraren vid sidan av ifrågavarande göromål

kunna få i uppdrag att såsom speciallärare meddela viss undervisning. Vid

förläggning till Ultuna syntes det även vara möjligt att låta kamreraren ansvara

för skötseln jämväl av den med anstalten förenade jordbruksegendomens

räkenskaper. Vid ifrågavarande beräkning av kostnaderna för den högre lantbruksundervisningen

borde givetvis endast upptagas arvodet för de med själva

undervisningsverksamheten förenade kamrerargöromålen. De sakkunniga hava

ansett berörda arvode skäligen kunna uppskattas till 4,000 kronor för år.

Till hjälp åt rektor och kamrerare vid utförande av skrivgöromål och därmed

jämförbara arbeten borde vid lantbrukshögskolan finnas anställt ett särskilt

kvinnligt biträde. Enär arbetsuppgifterna för ifrågavarande biträde delvis

kunde förväntas bliva jämförelsevis krävande -— bland annat torde kunskaper

i främmande språk vara önskvärda •— hade de sakkunniga ansett det motiverat,

att biträdet, i likhet med jämförbara biträden vid veterinär- och skogshögskolorna,

erhölle en ställning motsvarande kanslibiträde med placering i

lönegraden B 7.

Med avseende på betjäning vid lantbrukshögskolan hava de sakkunniga

framfört följande synpunkter.

Vid lantbrukshögskolan vore en maskinist behövlig. I överensstämmelse med

förhållandet vid universitet och vissa fackhögskolor borde ifrågavarande maskinist

hänföras till lönegraden B 8. Vidare erfordrades fem vaktmästare.

Av dessa finge fyra vaktmästare sin verksamhet förlagd till särskilda institutioner

eller grupper av sådana, medan den femte i huvudsak bleve sysselsatt

med uppgifter, hörande till högskolans allmänna verksamhet. På grund av

de stora fordringar, som måste ställas på vaktmästare vid en lantbrukshögskola,

borde de enligt de sakkunnigas uppfattning i regel hänföras till den

lönegrad, vaktmästare vid andra vetenskapliga institutioner i regel tillhörde,

nämligen lönegraden B. 7. Dock torde det vara möjligt att placera en vaktmästare

i lönegraden B. 5.

I överensstämmelse med ovan angivna beräkningsgrunder hava de sakkunniga

utarbetat en sammanställning avseende avlöningsstatens sannolika storlek.

I fråga örn den använda metoden för beräkningen hava de sakkunniga

framhållit i huvudsak följande.

Vid beräkning av lönebeloppen för fast anställda befattningshavare hade

hänsyn tagits till gällande ortsgruppindelning. Enligt denna tillhörde för närvarande

Ultuna (Bondkyrko socken) ortsgrupp D. Förlädes lantbrukshögskolan

till Ultuna, torde såsom förut nämnts bostad icke kunna beredas samtliga

ifrågavarande befattningshavare å stationeringsorten. I stället torde vissa

av dessa befattningshavare bliva hänvisade söka sig bostad i Uppsala (ortsgrupp

E). Enär vid sådant förhållande bostadsorten i vissa fall komrne att

tillhöra en ortsgrupp med högre levnadskostnader än tjänstgöringsorten, syntes

böra tagas under övervägande, huruvida icke vederbörande befattningshavare

borde tillerkännas någon ersättning för de därigenom ökade levnadskostnaderna.

Vid utarbetandet av nedanstående sammanställning hade de sakkunniga

emellertid ansett sig böra taga hänsyn endast till stationeringsorten. I

det fall bostad kunde tillhandahållas vid undervisningsanstalten för nu nämnd

befattningshavare, borde givetvis visst avdrag från lönen göras för dylik förmån.

Enär tillhandahållandet av bostad förde med sig viss ökning av de allmänna

omkostnaderna för anstalten, syntes det emellertid vid här ifrågavarande

beräkningar vara riktigast, att bostadshyra av angivet slag icke finge gå

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr %b9.

237

i avdrag på avlöningsstaten utan i stället betraktas såsom särskild inkomst

för undervisningsanstalten.

Vid beräkning av avlöningsstatens storlek hade beträffande fast anställda

befattningshavare anlagts budgettekniska synpunkter, i det att för de till viss

lönegrad hänförda befattningshavarna räknats med det lönebelopp, som motsvarade

näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. För kvinnlig

befattningshavare, som enligt gällande bestämmelser icke ägde rätt att åtnjuta

lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, hade räknats med

den näst högsta löneklass, som för sådan befattningshavare kunnat komma i

fråga.

Till grund för beräkningen av kostnaderna för den undervisning, som avsåges

skola meddelas av speciallärare, hade lagts antalet på sätt redan anförts beräknade

»reducerade undervisningstimmar» vid dylik undervisning. Vid lantbrukshögskolan

hade man ansett sig kunna räkna med, att speciallärare tjänstgjorde

såsom ledare under fem exkursionsdagar årligen. Under exkursion borde

givetvis förutom undervisningsarvode även resekostnads- och traktamentsersättning

utgå till färdledare. Sistnämnda kostnad borde emellertid hänföras

till de allmänna utgifterna för exkursioner, till vilken post de sakkunniga

senare återkomme.

I detta sammanhang må nämnas, att de sakkunniga upptagit föreslagna

docentstipendier bland övriga årliga kostnader för högskolan.

Avlöningsstat för lantbrukshögskolan enligt de sakkunnigas förslag.

Professorer: 10 å 10 740: — . . .................

Rektorsarvode........................

Speciallärare: c:a 940 reducerade undervisningstimmar å 30: — . . .

Vikariatsarvode........................

Assistenter: 4 å 3 600: —....................

Amanuenser: 3 å 1 200: —, 1 å 1 800: —.............

Bibliotekarie.........................

Kamrerare..........................

Kanslibiträde.........................

Maskinist..........................

Vaktmästare: 4 å 2 940: —, 1 å 2 664: —.............

Kronor

107 400: —

2 000: —

28 200: —

3 000: —

14 400: —

5 400: —

2 500: —

4 000: —

2 802: —

3 108: —

14 424: —

187 234: —

Angående löneställningen för vaktmästarna vid lantbrukshögskolan har en

av de sakkunniga, herr Sköld, anfört avvikande mening:

»De sakkunniga hava föreslagit att av vaktmästarebefattningama vid lantbrukshögskolan

fyra skola tillhöra lönegraden B 7 och en B 5. Då dessa vaktmästare

icke komma att tjänstgöra vid allenast en institution vardera och följaktligen

icke kunna påräknas för sådana specialuppgifter, som en institutionsvaktmästare

vid ett universitet, håller jag före, att lönegraden B 5 borde vara

den normala här. Den vaktmästare, som får i uppdrag att hava ett visst överinseende

över vaktmästargöromålen över huvud taget vid högskolan, bör däremot

jämställas med förste expeditionsvakt och följaktligen löneregleras enligt

lönegraden B 7. Följaktligen förordar jag, att av vaktmästarebefattningarna

vid lantbrukshögskolan en kommer att tillhöra lönegraden B 7 och fyra lönegraden

B 5.»

Vad först angår frågan örn de fast anställda huvudlärarnas ställning, har

i de inkomna yttrandena någon invändning icke gjorts mot de sakkunnigas för
-

Reaervation.

Yttranden.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

slag, att ifrågavarande lärare skola vara professorer. Vad beträffar bedömandet

av sökandes skicklighet till professorsbefattning har från två håll

gjorts erinran emot det föreliggande förslaget.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har hållit före, att vid en högskola,

såsom den ifrågavarande huvudsakligen avsedd att i en till tiden begränsad

kurs. utbilda lärare och konsulenter för jordbrukets behov, professorernas undervisningsförmåga

måste anses vara av lika stor betydelse som deras vetenskaplighet.

Tekniska högskolans lärarkollegium har med instämmande av högskolans

styrelse ansett, att i den föreslagna formuleringen av förevarande punkt hade

vikten av vetenskaplig skicklighet bort något starkare kunnat betonas. Till

jämförelse har lärarkollegiet åberopat motsvarande formulering i tekniska

högskolans stadgar.

Beträffande lärares och övriga befattningshavares avlöningsförhållanden hava

vissa erinringar eller ändringsförslag framställts av statskontoret, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut samt

styrelsen för tekniska högskolan.

Statskontoret har funnit de utav de sakkunniga förordade avlöningarna åt

olika befattningshavare i allmänhet vara riktigt avvägda. Beträffande de fem

föreslagna vaktmästarna har statskontoret emellertid ansett att, innan man erhållit

närmare kännedom örn de skyldigheter, som skulle åvila dem, endast en

borde hänföras till lönegraden B 7 och fyra till B 5. Vidare hade det föreslagna

arvodet till bibliotekarie synts statskontoret alltför högt. Vid flera

högskolor handhades biblioteksgöromålen av en lärare mot ett årligt mindre arvode.

Vid skogshögskolan utgjorde dylikt arvode 400 kronor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att nämnden tagit under

övervägande, huruvida den nya högskolans professorer, eller åtminstone

vissa av dem, kunde till förbilligande av organisationen placeras något lägre

å löneskalan än de sakkunniga föreslagit, exempelvis i 28 :e lönegraden, till vilken

lönegrad hänförts professorerna vid Chalmers tekniska institut och farmaceutiska

institutet. Det hade emellertid synts lönenämnden angeläget, att löneförmånerna

å ifrågavarande lärarbefattningar så tillmättes, att för dessa tjänster

kunde påräknas personer, som i sin vetenskapliga verksamhet visat framstående

forskarbegåvning och därjämte ådagalagt omfattande praktisk förfarenhet

på lantbrukets område. Och då man icke torde i nu angivna hänseenden

böra ställa lägre krav på de blivande professorerna vid lantbrukshögskolan

än på avdelningsföreståndarna vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, vilka sistnämnda åtnjöte lön enligt 30 :e lönegraden, syntes

det lönenämnden skäligt, att jämväl de förra placerades i samma lönegrad.

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna ersättningarna till speciallärare,

assistenter, amanuenser, kamrerare m. fl. syntes ej heller några direkta erinringar

vara att framställa. Det för bibliotekarien vid lantbrukshögskolan avsedda

arvodet, 2,500 kronor, syntes dock lönenämnden alltför högt tilltaget och

torde kunna avsevärt nedsättas. I fråga om vaktmästarnas vid lantbrukshögskolan

lönegradsplacering ville nämnden — i avvaktan på närmare erfarenhet

rörande de arbetsuppgifter, som kunna komma att åvila nämnda befattningshavare

— ansluta sig till det av en utav de sakkunniga framställda yrkandet,

att av de fem befattningarna en hänfördes till lönegrad B 7 samt de övriga till

lönegrad B 5.

I betänkandet hade angivits vissa ersättningsbelopp att utgå till lärare, som

förordnades att upprätthålla den del av den rektor vid lantbrukshögskola eller

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr %h9.

239

lantbruksinstitut åliggande undervisning, från vilken denne för skötande av

rektorsgöromålen kunde erhålla befrielse. I fråga örn ersättning till vikarie

för övriga fast anställda lärare hade de sakkunniga däremot ansett sig icke

kunna verkställa någon beräkning. Bestämmelser i sådant hänseende torde

dock, i likhet med vad som skett beträffande tekniska högskolan, böra meddelas

för det fall, att professur vid lantbrukshögskolan skulle komma att bestridas

av befattningshavare, som icke åtnjöte lön enligt den civila löneplanen.

Beträffande vikarie med full tjänstgöringsskyldighet å professorsbefattning

vid tekniska högskolan vore föreskrivet, att vikariatsarvode skulle utgå med

6,600 kronor för år, dock att vikarie, som under minst feni års tid innehaft

anställning såsom docent vid något av rikets universitet eller tekniska högskolan

och som redan förut under sammanlagt minst ett års tid med full tjänstgöringsskyldighet

uppehållit professorsbefattning vid något av nämnda universitet

eller vid tekniska högskolan, av Kungl. Majit kunde tillerkännas arvode

efter 7,200 kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst

ett år, och efter 7,800 kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt

minst tre år. Liknande bestämmelser som de nu anförda torde kunna tillämpas

även i fråga örn vikariat å professorsbefattning vid lantbrukshögskolan.

I särskilt yttrande har lönenämndens ordförande med instämmande av ledamoten

Reinwall uttalat, att tillräckliga skäl icke syntes vara anförda för att

uppföra professorerna vid den blivande lantbrukshögskolan i lönegrad B 30,

i varje fall så länge den egentliga forskningsverksamheten inom jordbruket

utfördes vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Med

hänsyn till de kompetensfordringar, som gällde för exempelvis läroverkens

lektorer, syntes en löneställning i lönegraden B 28 vara tillräcklig för lantbrukshögskolans

professorer. Skulle det emellertid anses ofrånkomligt att

vid högskolan placera lärarna i de mest krävande ämnena i lönegraden B 30,

torde de övriga huvudlärarna lämpligen böra tilldelas lektors ställning ock

avlöningsförmåner. Det finge erinras, att vid skogshögskolan väl funnes

fyra professorer i lönegraden B 30 men samtidigt två ordinarie och en extra

lektor i lönegraden B 26. Att på grundval av sakkunnigutlåtandet fastställa,

vilka lärarbefattningar borde innehavas av lektorer, läte sig knappast göra.

I första hand syntes emellertid en dylik ställning böra tillkomma lärarna i sådana

ämnen, inom vilka forskningsverksamhet utövades vid centralanstalten

för jordbruksförsök.

Ledamoten Reinwall har vidare i särskilt yttrande anmält, att han i fråga

om vaktmästartjänsternas lönegradplacering tillstyrkte de sakkunnigas förslag.

Otvivelaktigt skulle nämligen på de fyra institutionsvaktmästarna komma

att ställas betydligt större krav än som vanligen ställdes på en expeditionsvakt

i ett centralt ämbetsverk.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har i likhet med lärarrådet därstädes

föreslagit viss höjning av det beräknade medeltimarvodet till speciallärare.

Enär vid lantbrukshögskolan ett stort antal viktiga läroämnen måste anförtros

åt speciallärare, för vilka arvodet måste beräknas relativt högt, syntes det

icke vara möjligt att i medeltal sätta arvodet per reducerad undervisningstimme

lägre än till 40 kronor, särskilt med hänsyn därtill att även i vissa av speciallärare

representerade läroämnen uppdelning av lärjungarna i flera avdelningar

måste användas vid övningar.

Något skäl att placera en av vaktmästarna i lägre grad än de övriga, syntes

enligt styrelsens mening icke föreligga, varför samtliga vaktmästare vid högskolan

borde placeras i lönegraden B 7.

Tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställning högskolans styrelse

anslutit sig, har ansett, att då ganska stora och delvis viktiga delar av

undervisningen enligt de sakkunnigas förslag skulle handhavas av speciallä
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departe
mentschefen.

rare, en utredning torde varit behövlig angående möjligheten att på ett för

undervisningens halt och kontinuitet tillfredsställande sätt rekrytera dessa

lärare. Lärarkollegiet funne det tvivelaktigt, huruvida vid högskolans förläggning

till Ultuna det av de sakkunniga föreslagna medelarvodet av 30 kronor

per reducerad undervisningstimme vore till fyllest.

Att huvudlärarna vid lantbrukshögskolan erhålla professors ställning synes

rimligt. Med hänsyn till de maktpåliggande uppgifter, som enligt det

föreliggande högskoleförslaget skulle komma att åvila ifrågavarande professorer,

anser jag det vara väl motiverat, att de få intaga samma löneställning

som motsvarande lärare vid andra jämförbara fackhögskolor. Att i lönehänseende

göra åtskillnad mellan de särskilda huvudlärarna synes knappast befogat.

Jag förordar sålunda, att samtliga huvudlärare vid lantbrukshögskolan

hänföras till lönegrad B 30 i allmänna avlöningsreglementet.

De sakkunnigas förslag till bestämmelser för bedömande av sökandes skicklighet

till professorsbefattning anser jag lämpligt.

Det synes mig med skäl kunna ifrågasättas, huruvida väl kvalificerade speciallärare

kunna väntas stå till högskolans förfogande för en genomsnittlig

ersättning av 30 kronor per reducerad undervisningstimme (en föreläsningseller

två övningstimmar), helst som speciallärare i vissa fall skulle få anlitas

även i jämförelsevis viktiga ämnen. Innan ännu någon erfarenhet vunnits i

förevarande hänseende finner jag mig emellertid icke böra föreslå någon ändring

på denna punkt.

Mot de sakkunnigas förslag till arvoden åt assistenter och amanuenser finner

jag icke anledning till erinran.

Beträffande arvoden till vikarierande lärare hava de sakkunniga föreslagit,

att i högskolans stat upptages endast ett belopp av 3,000 kronor såsom ersättning

åt den vikarierande lärare, som upprätthåller undervisning från vilken

rektor vöre befriad, medan övriga ifrågakommande vikariatsersättningar

borde bestridas från anslagsmedlen för avlönande av ordinarie tjänstemän.

Mot detta förslag har jag intet att invända. Emellertid torde såsom allmänna

civilförvaltningens lönenämnd närmare utvecklat vissa bestämmelser i fråga

örn fastställande i särskilda fall av arvode åt professotsvikarie vara erforderliga.

Jag anser det lämpligt, att i sådant hänseende enahanda bestämmelser

föreskrivas som nu gälla beträffande tekniska högskolan och för vilka lönenämnden

i sitt yttrande redogjort.

De föreslagna arvodena till rektor, kamrerare och skrivbiträde anser jag

skäliga. Vad beträffar bibliotekarie, har statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd funnit det av de sakkunniga beräknade arvodet för

denne, 2,500 kronor, vara för högt tilltaget. Med hänsyn till den utomordentligt

stora betydelse, ett väl organiserat och välskött bibliotek torde hava för

sådana studier, som här skulle komma ifråga, synes det mig emellertid icke

vara lämpligt att på denna punkt driva sparsamheten så långt, att därigenom

bibliotekets utnyttjande av de studerande skulle försvåras. Att vid bestämmande

av ifrågavarande arvode göra jämförelse med skogshögskolan torde så

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

241

till vida vara missvisande, att lantbrukshögskolans bibliotek måste spänna

över ett betydligt större kunskapsområde. Jag vill därför i förevarande arvodesfråga

biträda de sakkunnigas förslag.

Med avseende på betjäning hava de sakkunniga föreslagit en maskinist i

lönegrad B 8, fyra vaktmästare i lönegrad B 7 och en vaktmästare i lönegrad

B 5. En reservant har ansett, att av vaktmästarna endast en borde hänföras

till B 7 och de övriga fyra till B 5. Statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd hava tillstyrkt reservationen, under det att styrelsen för

Ultuna lantbruksinstitut uttalat, att samtliga vaktmästare borde hänföras till

lönegrad B 7. Jag anser, att ifrågavarande institutions vaktmästare icke böra

komma i sämre löneställning än den som vaktmästare vid andra vetenskapliga

institutioner i regel tillhöra, nämligen lönegrad B 7. Den omständigheten att

vaktmästare vid lantbrukshögskolan i regel icke skulle få tjänstgöra vid en

enda institution, lärer nämligen icke göra hans uppgift mindre krävande, utan

snarare tvärtom. Jag biträder sålunda de sakkunnigas förslag på denna punkt.

I överensstämmelse med tidigare gjorda beräkningar hava de sakkunniga

angivit slutbeloppet för avlöningsstaten vid lantbrukshögskolan till 187,234

kronor. Då jag i det föregående föreslagit, att särskilt speciallärare anställes

för ämnet fältmätning med omkring 50 reducerade undervisningstimmar, för

vilken undervisning enligt förut angivna grunder bör beräknas en kostnad av

1,500 kronor, kommer avlöningsstaten att ökas till 188,734 kronor. Emellertid

kan förväntas, att ifrågavarande kostnader under övergångsåren skola

stanna vid lägre belopp. Denna fråga torde ett kommande år, då medel behöva

äskas för ändamålet, böra underkastas mera ingående prövning.

Med avseende på lantbrukshögskolans ledning hava de sakkunniga föreslagit,

att under Kungl. Majit skulle finnas fyra led, nämligen inspektor, styrelse,

lärarkollegium och rektor.

Liksom fallet vore med närstående högskolor —- veterinär- och skogshögskolorna

— borde även en blivande lantbrukshögskola höra direkt under Kungl.

Majit och ärenden rörande densamma handläggas i jordbruksdepartementet.

Med hänsyn till att lantbrukshögskolans uppgift till väsentlig del komme att

bestå i utbildandet av tjänstemän för den under lantbruksstyrelsens överinseende

stående lägre lantbruksundervisningens, konsulentverksamhetens och lantbruksförvaltningens

behov, syntes det emellertid vara lämpligt, att chefen för

lantbruksstyrelsen tillerkändes inspektionsrätt vid högskolan.

Vid själva lantbrukshögskolan borde den högsta myndigheten utgöras av en

styrelse, som syntes böra erhålla en sådan sammansättning, att i densamma

den förut omtalade samverkan mellan olika vetenskapliga anstalter komme till

organisatoriskt uttryck. Detta syntes kunna ernås på det sätt, att styrelsen

finge bestå av sex medlemmar, av vilka Kungl. Maj :t utsåge två, därav den

ene borde vara ordförande, en vöre självskriven på grund av sin ämbetsställning,

nämligen lantbrukshögskolans rektor, en valdes av lantbrukshögskolans

lärarkollegium, en av det större akademiska konsistoriet i Uppsala och en av

centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet styrelse på förslag

av dess nämnd. Bestämmelser borde givas, som tryggade, att sakkunskap

förefunnes hos styrelsens samtliga ledamöter. Av de utav Kungl. Majit utsedda

ledamöterna borde åtminstone den ene vara förfaren i praktiskt jordbruk.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 212 käft. (Nr 249).

Administra
tion.

Högre lantbruksundervisningssakknnniga.

16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

Lärarkollegiets fasta kärna borde utgöras av de vid lantbruksbögskolan anställda

professorerna. Prefekt vid universitetsinstitution och avdelningsföreståndare

vid centralanstalten borde för undvikande av tidsödande skriverier

adjungeras vid behandlingen av visst ärende, som rörde samarbetet med respektive

institution. Likaså borde dylik prefekt eller avdelningsföreståndare eller

annan professor, vid vars institution eller under vars ledning studerande utarbetat

licentiatavhandling, adjungeras vid bedömandet av den studerandes

licentiatexamen i vederbörande ämne, dock med rätt för den adjungerade att

insända skriftligt yttrande eller votum. Vid lantbrukshögskolan anställd speciallärare,

som självständigt handhade undervisningen i något ämne, borde

ävenledes adjungeras i lärarkollegiet vid behandlingen av frågor, som omedelbart

rörde det honom anförtrodda läroämnets intressen.

Liksom nu vore fallet vid lantbruksinstituten torde vid lantbrukshögskolan

en av högskolans professorer böra förordnas till rektor av Kungl. Majit, sedan

styrelsen avgivit förslag. Lämpligt torde vara, att styrelsen avgåve förslag

först efter lärarkollegiets hörande. Att låta lärarkollegiet självt välja rektor

syntes ej vara att tillråda med hänsyn till dess fåtalighet. Dessutom skulle

ju lärarkollegiet enligt förevarande förslag få tillfälle att genom en vald representant

göra sina synpunkter gällande i styrelsen.

Reservation. Angående sättet för tillsättandet av lantbrukshögskolans styrelse har reservation

avgivits av en utav de sakkunniga, nämligen herr Sederholm.

»Med avseende på styrelsens för lantbrukshögskolan sammansättning anser

jag i olikhet mot de sakkunnigas majoritet, att denna styrelse i sin helhet bör

tillsättas av Kungl. Maj :t. Så sker för närvarande i huvudsak både inom veterinärhögskolan

och skogshögskolan, och några olägenheter av denna anordning

hava där, så vitt jag har mig bekant, ej försports.»

Yttranden. Endast i två av de avgivna yttrandena har frågan örn särskild inspektor

berörts.

Tekniska högskolans lärarkollegium, i vilkens framställning högskolans styrelse

förklarat sig instämma, har uttalat, att särskild inspektionsmyndighet

vid sidan örn eller kanske rentav över styrelsen förefölle lärarkollegiet ej överensstämma

med normala högskoleformer. Kollegiet ville ifrågasätta, huruvida

det ej skulle vara en lyckligare och för högskolan värdigare lösning, att lantbruksstyrelsens

chef vore självskriven ledamot av högskolans styrelse.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstituts har ansett lämpligt, att inspektor för

högskolan utses av Kungl. Majit.

I fråga om sättet för utseendet av högskolans styrelse hava statskontoret,

skog shö g skolans styrelse samt förvaltningsutskotten i Stockholms läns och

stads samt Västmanlands läns hushållningssällskap uttalat sig till förmån

för nyssnämnda reservation. Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har förordat de sakkunnigas förslag. Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

har ansett, att lantbrukshögskolans styrelse bör utgöras av fyra

av Kungl. Majit utsedda personer jämte högskolans rektor samt en av lärarkollegiet

utsedd ledamot.

Övriga detaljer rörande högskolans ledning hava icke givit anledning till

erinran i något av de avgivna yttrandena.

Departe- De sakkunnigas förslag att chefen för lantbruksstyrelsen skulle hava inmentschefen.

spektionsrätt vid högskolan synes mig vara ägnat att i viss mån komplicera

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr %h9.

243

högskolans administration. De med ifrågavarande anordning avsedda förde?

larna torde man därför i stället böra söka vinna genom bestämmelse, att lantbruksstyrelsens

chef skall vara självskriven ledamot av högskolans styrelse.

Jag föreslår alltså en sådan ändring i sakkunnigeförslaget.

Vidare hava de sakkunniga ansett, att styrelsen för högskolan endast till

mindre del borde förordnas av Kungl. Majit, under det att återstående ledamöter,

utom högskolans rektor, skulle utses av särskilda korporationer. En

reservant har föreslagit att styrelsen i sin helhet tillsättes av Kungl. Majit.

Jag finner mig böra föreslå, att styrelsen för lantbrukshögskolan, i likhet

med vad nu gäller för exempelvis skogs- och veterinärhögskolorna, till huvudsaklig

del tillsättes av Kungl. Majit. Enligt min mening bör styrelsen utgöras

av fyra utav Kungl. Majit för viss tid förordnade ledamöter samt chefen

för lantbruksstyrelsen och högskolans rektor eller dennes vikarie såsom

självskrivna ledamöter. Kungl. Majit bör tillika utse styrelsens ordförande.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att tillse, att genom valet

av styrelseledamöter olika för högskolans verksamhet betydelsefulla intressen

bliva på lämpligt sätt representerade.

Övriga av de sakkunniga föreslagna detaljer beträffande högskolans ledning

giva mig icke anledning till erinran.

b) Alnarps lantbruks-, mejeri- oell trädgårdsinstitut.

Vad först angår behovet av lärare hava de sakkunniga beträffande agronomkursen

framhållit, att det ur utbildningssynpunkt vore önskvärt, att undervisningen

i största möjliga utsträckning bestredes av fast anställda lärare.

Av praktiska skäl vore det emellertid icke möjligt — i varje fall icke därest

agronomundervisningen anordnades utan anknytning till annan närgränsande

undervisning -— att låta alla ämnen föredragas av dylika lärare. Såsom ovan

anförts förekomme vid agronomutbildningen ett betydande antal undervisningsämnen.

På grund av dessa ämnens speciella natur vore det i regel icke möjligt

för en och samma lärare att nöjaktigt behärska mer än på sin höjd

några få närbesläktade ämnen. Härav följde, att i vissa fall undervisningen

bleve alltför dyrbar, om den skulle meddelas av fast anställd lärare, och denne

skulle icke heller kunna fullt utnyttjas för undervisningen. Det torde sålunda

vara erforderligt att för nu ifrågavarande undervisning jämväl anlita vissa

icke fast anställda lärare. I det följande hade de fast anställda lärarna betecknats

såsom huvudlärare och de övriga såsom speciallärare.

Enligt de sakkunnigas mening borde såvitt möjligt undervisningen i samtliga

för agronomutbildningen viktiga tillämpade ämnen bestridas av huvudlärare.

Emellertid vore det tydligt, att icke en huvudlärare kunde anställas

för varje sådant ämne. Skulle kostnaderna för agronomkursen kunna hållas

nere på en rimlig nivå och de olika lärarnas arbetskraft helt kunna tagas

i anspråk, vore det nödvändigt, att varje lärare finge mera än ett ämne att

föredraga.

örn agronomkursen anordnades i överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer

och icke kunde lokalt anknytas till annan närstående ^bildningsanstalt,,

hade de sakkunniga av förberörda skäl funnit sig böra utgå ifrån, att antalet

huvudlärare vid kursen begränsades till fem. Av dessa skulle en undervisa

i allmän jordbrukslära och kulturteknik samt geologi och marklära, en i växt
-

Lärar
behovet.

Högre lantbrnksundervisningssakknnniga.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

odlingslära, botanik ock lantbruksbotanik, lantbrukszoologi saint bakteriolog!,

en i redskapslära, husbyggnadslära, matematik och fysik, en i husdjurslära och

mjölkhushållning samt en i lantbruksekonomi, nationalekonomi och lantbruksbokföring.

Speciallärare skulle bestrida undervisningen i följande ämnen, nämligen:

kemi och lantbrukskemi, husdjurens anatomi och fysiologi samt husdjurens

hälso- och sjukvårdslära, rättslära, trädgårdsskötsel och skogshushållning.

Vid undervisningen i kulturteknik m. m. vore biträde av en assistent erforderligt.

De sakkunniga kunde emellertid icke underlåta att framhålla, att det av

kostnadshänsyn betingade sammanförandet av mångå delvis tämligen olikartade

undervisningsämnen på en och samma fast anställd lärare måste medföra

avsevärda svårigheter att i varje särskilt fall erhålla fullt kvalificerade

lärare, varigenom i sin tur fara uppstode, att undervisningen vid agronomkursen

icke skulle kunna hållas på en tillräckligt hög nivå. Samordnades däremot

agronomutbildningen med annan närstående undervisning, bleve det totala

behovet av lärare större, och kraven på specialisering hos lärarna kunde då också

ställas högre. Ett arrangemang i sådan riktning måste därför anses vara

av stort värde för agronomutbildningen. De sakkunniga ville längre fram redogöra

för hur lärarfrågan på ett mera tillfredsställande sätt kunde tänkas ordnad,

om agronomkurs samordnades med kurser för högre mejeri- och trädgårdsundervisning.

När det gäller att bedöma behovet av lärarkrafter för mejeriundervisningen

måste hänsyn tagas bl. a. därtill, att till Alnarp även är förlagd en lägre, ettårig

mejeriskola. Vid denna skola, som även i fortsättningen torde böra upprätthållas

vid Alnarp, plägar elevantalet uppgå till omkring 25. Undervisningens

planläggning vid nämnda skola belyses av nedanstående sammanställning

av det ungefärliga antalet undervisningstimmar i olika läroämnen.

Antalet Hildery is Hingst immar i lägre ettårig mejerikurs vid Alnarp.

Förel. Övu.

Svenska språket.....................1 — 100

Matematik.......................I

Fysik..........................)

Kemi..........................175

Bakteriolog!.......................|

Maskinlära....................... 25 —

Husbyggnadslära..................... 10 20

Husdjurslära...................... 20

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära............ 10 —

Mejeriteknik och speciell osttillverkning........... 110 —

Mejeribokföring..................... — 65

Handelslära....................... 15 —

Summa 265 185

Härtill komma praktiska övningar i mejeriet under c:a 310 dagar.

De sakkunniga hava angivit behovet av lärare vid mejeriundervisningen på

följande sätt.

Direkt för mejeriundervisningen borde anställas två huvudlärare, nämligen

en för ämnena mejerilära och mejeriekonomi samt en för ämnena mejerikemi

och mejeribakteriologi. Nämnda lärare borde undervisa i ovan angivna ämnen

i såväl den högre som den lägre mejerikursen. Därjämte borde de i någon

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

245

mån kunna tagas i anspråk för undervisning i agronomkursen. Vid undervisningen

i mejerilära i den lägre kursen torde vederbörande huvudlärare likväl

behöva biträde av assistent. I övriga i mejeriutbildningen ingående undervisningsämnen

borde undervisningen i vissa fall bestridas av olika för agronomundervisningen

anställda lärare och till återstående del av särskilt för undervisningen

vid mejerikurserna anlitade speciallärare.

I ämnet maskinlära borde såsom redan förut antytts undervisningen kunna

bestridas av föreståndaren för mejerimaskinprovningama.

Yad därefter angår behovet av lärare för trädgårdsundervisningen, må erinras

därom, att till Alnarp jämväl är förlagd en lägre trädgårdsskola. Denna

torde böra upprätthållas jämväl efter inrättandet av en högre trädgårdskurs

därstädes. Lärare ävensom lokaler och material för undervisningen torde i

stort sett böra vara gemensamma för de båda skolorna.

Den lägre trädgårdsskolan vid Alnarp är såsom förut antytts tvåårig. Antalet

ordinarie elever i varje årsklass plägar vara omkring tio. Därjämte bruka

c:a sex extraelever årligen deltaga i undervisningen vid skolan.

För undervisningen vid trädgårdsskolan äro fast anställda en föreståndare

och två ämneslärare. Därjämte meddelas undervisning vid trädgårdsskolan av

ett antal extralärare, av vilka några samtidigt äro lärare vid den till Alnarp

förlagda agronomkursen.

Undervisningens omfattning i olika ämnen framgår av följande sammanställning,

som upptager det ungefärliga antalet undervisningstimmar vid kursen.

Antalet undervisningstimmar i olika ämnen vid lägre trädgårdsskolan vid Alnarp

(avrundade tal).

Första året

Andra året

Summa

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

Svenska språket ..............

30

30

Välskrivning................

10

10

Matematik................

45

45

Fysik...................

j, lin

35

Meteorologi................

Kemi...................

40

10

40

10

Geologi ock marklära (+ gödsellära).....

20

30

50

Botanik..................

75

7

100

8

175

15

Zoologi..................

40

3

5

2

45

5

Biskötsel.................

10

10

Fältmätning och avvägning.........

10

70

5

15

70

Ritning..................

20

20

Hnsbyggnadslära och växthuskonstrnktion . . .

15

85

15

85

Bokföring.................

35

35

Trädgårdsanläggning ............

25

105

25

105

Ekonomisk trädgårdsodling:

historik .......... ......

fruktodling...............

20

20

125

70

145

90

köksväxtodling..............

100

10

10

15

110

25

blomsterodling..............

40

10

75

5

115

15

trädskoleskötsel .............

5

80

25

85

25

Trädgårdsprodukternas användning som födoämne

15

30

15

30

Dekoration och bindekonst.........

55

55

Fröodling och fröbehandling.........

20

5

20

5

Försöksteknik...............

15

30

15

30

Pedagogik (föredragsövningar)........

10

20

30

Summa

400

225

505

400

1025

625

opaginerad Kontrollera mot PDF

24b

Kungl. Majlis proposition nr 240.

De sakkunniga hava utgått ifrån, att lärarpersonalen i viss utsträckning

skall vara gemensam för agronomkursen och trädgårdskurserna. Beträffande

den omfattning, i vilken lärare synes böra anställas speciellt för trädgårdsundervisningen,

hava de sakkunniga anfört följande.

Under alla förhållanden torde för trädgårdsundervisningen böra finnas en

huvudlärare med uppgift att meddela undervisning i såväl den högre som den

lägre trädgårdskursen i fruktodling, trädgårdsekonomi, växtsystematik och

ekonomisk växtkunskap.

De sakkunniga hade tagit under övervägande, huruvida icke en huvudlärare

borde finnas jämväl i'' trädgårdsanläggningskonst. Med hänsyn till detta läroämnes

stora betydelse för utbildningen av arkitekter och konsulenter m. fl. på

trädgårdsområdet måste nämligen synnerligen stora krav ställas på läraren i

ämnet. Enär det emellertid för tillfället torde vara förenat med stora svårigheter

att erhålla en verkligt kvalificerad person såsom fast anställd lärare i

trädgårdsanläggningskonst, syntes det enligt de sakkunnigas mening vara

lämpligt, att ifrågavarande undervisning åtminstone tillsvidare uppdroges åt

speciallärare. Givetvis finge arvodet för nämnda undervisning icke tillmätas

alltför knappt. Det ville synas de sakkunniga, som örn en dylik anordning

.skulle innebära goda förutsättningar att till läroanstalten knyta en framstående

kraft på ifrågavarande område. För en skicklig trädgårdsarkitekt borde det

nämligen vara av värde, att han vid sidan av sin lärarverksamhet kunde mera

fritt ägna sig åt praktisk verksamhet på området, än som vore möjligt vid fast

anställning såsom lärare. Därest i en framtid förberörda anordning skulle visa

sig medföra bestämda olägenheter, borde då givetvis tagas under övervägande,

huruvida dylik lärare borde mera fast knytas till läroanstalten.

I övriga fackämnen borde undervisning bestridas av tre ordinarie ämneslärare,

vilka dessutom borde vara ledare av de praktiska arbetena inom motsvarande

avdelningar vid trädgårdsskolan. Av dessa lärare borde den ene

handhava undervisningen i blomsterodling under glas, den andre i köksväxtodling

på kalljord och under glas samt i blomsterodling på kalljord, och den

tredje i plantskoleskötsel och ritning. Samtliga borde undervisa i såväl den

högre som den lägre trädgårdskursen.

Slutligen borde den vid försöksverksamheten på köksväxternas område vid

Alnarp anställda försöksledaren åläggas att utan särskild ersättning handhava

undervisningen i fröodling och fröbehandling, ärftlighetslära och växtförädling

samt försöksteknik.

Då ovan föreslagits, att tre ordinarie ämneslärare skulle meddela undervisning

dels i den högre och dels i den lägre kursen, syntes detta innebära en ökning

med en ordinarie lärare, betingad närmast av den högre kursen. Härvid

borde dock anmärkas, att den nuvarande anordningen med blott två ordinarie

lärare vid trädgårdsskolan, av vilka den ene hade att sköta såväl undervisning

som praktiskt arbete inom både köksväxt- och blomsterodling, enligt vad de

sakkunniga inhämtat icke visat sig vara tillfredsställande. Det hade redan

blivit nödvändigt att överlämna, undervisningen i blomsterodling på kalljord

åt den förman, som haft att under nämnda ordinarie lärares ledning sköta avdelningen

för perenna blomsterväxter, men som denna underordnade befattning

till följd av allt för låg avlöning ofta bytt innehavare, hade det enligt uppgift

ej kunnat undgås, att undervisningen blivit lidande. Ehuru den ordinarie läraren

i blomster- och köksväxtodling (som också undervisade i bindekonst och

blomsterdekoration) fått en viss lättnad i arbetet genom att nämnde förman

övertagit en del av undervisningen, ansåges han ändock hava för stor arbetsbörda,

och en uppdelning av hans tjänst skulle sålunda redan under nuvarande

förhållanden vara motiverad.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

247

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga uppgjort följande

sammanställning över behovet av lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut, därvid jämväl det ungefärliga antalet undervisningstimmar

för de särskilda lärarna angivits.

Behovet av lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

1. Yid lantbruksavdelningcn.

Föret Övn.

Lektor i botanik och zoologi:

Agronomkursen:

botanik......................... 60 90

zoologi......................... 15

Högre trädgårdskursen:

föret övn.

botanik.............. 125 80 Ifördeladel 65 40

zoologi.............. 30 25 |på två år| 15 15

Lägre trädgårdskursen:

botanik.........................100 10

zoologi......................• • • • 10_10

Summa 295 165

Leidor i kemi och marklära:

Agronomkursen:

kemi...............

geologi och marklära........

Högre mejerikursen:

kemi...............

Högre trädgårdskursen:

kemi: agronomkursen i ämnet samt . .

geologi och marklära........

Lägre trädgårdskursen:

kemi...............

geologi, marklära och gödsellära . . .

Lektor i jordbrukslära och kulturteknik:

Agronomkursen:

jordbrukslära..........

kulturteknik...........

Högre trädgårdskursen:

jordbearbetning.........

fältmätning och avvägning . . . .

Lägre trädgårdskursen:

jords torrläggning........

70 30

30 20

80 150

föret övn.

10 10 \ fördelade j 5 5

50 20 |på två år\ 25 10

........... 30 15

...... 50_5

Summa 290 235

160 100

60 120

föret övn.

15 — Ifördeladel 10

— 150 /på två år] 75

........ . . 10 10

Summa 240 305

Assistent biträder vid övningar i kulturteknik och vid försök.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

PSrel. Örn.

Lektor i redskapslära och fysik:

Agronomkursen:

matematik....................... 30

fysik.......................... 40

redskapslära....................... 50 100

Högre mejerikursen:

fysik.......................... 45 50

Lägre mejerikursen:

fysik.......................... 20

Högre trädgårdskursen:

matematik tillsammans med agronomkursen

fysik tillsammans med agronomkursen

föiel. övn.

meteorologi............20 1 fördeladel 10

redskapslära............ 30 30 jpå två år{ 15 15

Lägre trädgårdskursen:

fysik och meteorologi................... 30

Summa 240 165

Lektor i husbyggnadslära :

Agronomkursen...................... 50 100

Högre mejerikursen.................... 50 100

Lägre mejerikursen..................... 10 20

Högre trädgårdskursen:

husbyggnadslära delvis tillsammans med agronomkursen, dessutom

25 förel., 100 övn., fördelade på två år........ 15 50

ritning 100 övn., fördelade på två år............ 50

Lägre trädgårdskursen................... 15 85

Summa 140 405

Lektor i husdjur slöra:

Agronomkursen:

husdjurslära.......................160 100

husdjurens anatomi och fysiologi.............. 40 30

Högre mejerikursen:

husdjurslära....................... 50

husdjurens anatomi och fysiologi.............. 20 20

Lägre mejerikursen:

husdjurslära m. m..................... 20

Summa 290 150

Lektor i lantbruksekonomi:

Agronomkursen:

nationalekonomi..................... 20

handelslära....................... 20

lantbruksekonomi.................... 120 50

bokföring........................ 100

Högre trädgårdskursen:

nationalekonomi och handelslära tillsammans med agronomkursen
bokföring

80 övn., fördelade på två år........... 40

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9. 249

Förel. Övn.

Högre mejerikursen:

nationalekonomi tillsammans med agronomkursen

handelslära....................... 20 20

bokföring........................ 70

Lägre mejerikursen:

handelslära.................. 15_

Summa 195 280

Speciallärare i husdjurens hälso- och sjukvårdslära:

Agronomkursen...................... 30 15

Speciallärare i skogshushållning:

Agronomkursen...................... 60 4 dagar

Speciallärare i rättslära:

Agronomkursen...................... 60 30

Högre trädgårdskursen......f av agronomundervisningen

2. Vid mejeriavdelningen.

Professor i mejerilära och mejeriekonomi:

Högre mejerikursen:

mejerilära........................100

mejeriekonomi...................... 40

Lägre mejerikursen:

mejerilära........................135

Agronomkursen:

mejerilära................... 50__15

Summa 325 15

Leder med biträde av assistent dagligen praktiska övningar i

mejeriet för såväl högre som lägre mejerikursen.

Är därjämte föreståndare för den lägre mejeriskolan och mejerirörelsen.

Förberörde assistent biträder dessutom vid annan undervisning

särskilt i den lägre mejerikursen.

Professor i mejerikemi och mejeribdkteriologi:

Högre mejerikursen:

mejerikemi........................ 40 150

allmän bakteriolog!.................... 40 70

mejeribakteriologi.................... 40 150

Lägre mejerikursen:

kemi och bakteriologi................... 55

Agronomkursen:

allmän bakteriologi................ ■ . ■ ■ 15

Summa 190 370

Föreståndaren för mejerimaskinprövningarna:

Högre mejerikursen:

maskinlära (innefattande värme- och kylteknik)....... 75 100

Högre trädgårdskursen:

värme- och kylteknik, 10 förel., 20 övn., fördelade på två år . . 5 10

Summa 80 110

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj.-ts proposition nr2i9.

Speciallärare i husdjur shygien:

Högre mejerikursen....................

Lägre mejerikursen.....................

Summa

Speciallärare i pedagogik:

Högre mejerikursen I nsam undervisning........

Högre tradgardskursenl ° e

Lärare i svenska språket och räkning:

Lägre mejerikursen.....................

Förel.

Övn.

20

10

10

30

10

10

15

100

8. Vid trädgårdsardelningen.

Föreståndaren för lägre trädgårdsskolan; huvudläraren i ekonomisk

trädgårdsodling:

Högre trädgårdskursen:

fSrel. övn.

trädgårdsskötselns historia . . 25

växtsystematik och ekonomisk

växtkunskap....... 95 20

fruktodling......... 60 25

trädgårdsekonomi......20

200 45 fördelade på två år

Lägre trädgårdskursen:

växtsystematik och ekonomisk växtkunskap.........

fruktodling.......................

Summa

Leder föredragsövningar i båda avdelningarna.

Är föreståndare för den lägre trädgårdsskolan och trädgårdsrörelsen.

100

100

60

260

Ordinarie ämneslärare i blomsterodling m. m.:

Högre trädgårdskursen:

törel. övn.

blomsterodling och bindekonst . 70 90 fördelade på två år 35

Lägre trädgårdskursen:

blomsterodling under glas.................140

binde- och dekorationskonst................

fruktodling under glas.................. 20

Summa 195

Förestår växthusen.

Ordinarie ämneslärare i köksväxtodling m. m.:

Högre trädgårdskursen:

törel. övn.

köksväxtodling och blomsterodling

på kalljord..... 45 35 fördelade på två år 25

Lägre trädgårdskursen:

köksväxtodling.....................100

blomsterodling på kalljord , .............. 40

Summa 165

Förestår köksväxtodlingen och blomsterodlingen på kalljord.

25

10

20

55

45

30

60

15

150

15

10

25

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

251

i Förel. Övn.

Ordinarie ämneslärare i plantskoleskötsel m. m.:

Högre trädgårdskursen:

förel. övn.

plantskoleskötsel.......30 10

fruktodling......... 25

30 35 fördelade på två år 15 20

Lägre trädgårdskursen:

trädgårdsanläggning och ritning...... 25 125

fruktodling....................... 60

plantskoleskötsel..................... 60 45

Agronomkursen:

trädgårdsskötsel ..................... 10 20

Summa

170

210

Förestår plantskolorna.

Ledaren av försöksverksamheten

med

köksväxter vid Alnarps

trädgårdar:

Högre trädgårdskursen:

förel.

OXTA.

ärftlighetslära och växtförädling

30

30

fröodling och fröbehandling . .

10

10

försöksteknik....... .

15

10

55

50 fördelade på två år

30

25

Lägre trädgårdskursen:

fröodling och sortförädling . .

20

5

Summa

50

30

Speciallärare i trädg årdsanläg g ning skonst r

Högre trädgårdskursen:

förel.

övn.

trädgårdsanläggningens teori

100

150

trädgårdsanläggningens teknik .

40

20

140

170 fördelade på två år

70

85

Speciallärare i biskötsel:

Lägre trädgårdskursen.....

10

Speciallärare i konservering etc.:

Högre trädgårdskursen, 10 före!., 25 övn.

, fördelade pä två år . .

5

15

Lägre trädgårdskursen.....

15

30

Summa

20

45

Assistenten i jordbrukslära och kulturteknik:

Lägre trädgårdskursen:

fältmätning och ritning.................. 25 125

Lärare i svenska språket, välskrivning och räkning:

Lägre trädgårdskursen ..................... 85

Kamrerare och kassör vid undervisningsanstalten undervisa i

bokföring i den lägre mejerikursen och den lägre trädgårdskursen.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

Omorganisationen vid Alnarp berör jämväl den dit förlagda hovbeslag sskolan.

I fråga örn denna hava de sakkunniga anfört följande.

Sedan år 1863 vore till Alnarp förlagd en hovbeslagsskola. Denna hade länge

till ändamål att utbilda såväl militära som civila hovslagare. Under senare

åren hade emellertid kurser anordnats endast för civila hovslagare. Vid hovbeslagsskolan

plägade årligen hållas två eller tre kurser, vardera omfattande

en tid av ungefär tre månader. Det sammanlagda antalet elever, som årligen

åtnjöte undervisning vid skolan, plägade uppgå till 20 ä 30.

Styrelsen för hovbeslagsskolan utgjordes av styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp. Professorn i hästskötsel samt husdjurens hälso- och

sjukvårdslära vid Alnarps lantbruksinstitut vore förste lärare vid hovbeslagsskolan

samt hade att under vederbörande styrelses och rektors inseende utöva

ledningen av skolan och närmaste tillsyn över dess lärjungar. Teoretisk undervisning

vid hovbeslagsskolan meddelades vidare av laboratorn i anatomi och

fysiologi vid institutet samt av en vid hovbeslagsskolan anställd instruktionssmed.

De praktiska övningarna i hovbeslag leddes av förberörda instruktionssmed

med biträde av en verkgesäll.

För hovbeslagsskolan funnes uppförd särskild undervisningsbyggnad, innehållande

jämväl bostadsrum åt eleverna vid skolan. Elevavgifter utginge med

belopp, som ungefär motsvarade utgifterna för kosthåll. Statsanslag till skolan

utginge för närvarande med 5,400 kronor örn året.

För hovbeslagsskolan gällande stadgar voro utfärdade den 3 juni 1904 (nr

38, sid. 29).

_ Enligt de sakkunnigas uppfattning borde verksamheten vid hovbeslagsskolan

vid Alnarp även i fortsättningen upprätthållas. Emellertid innebure de sakkunnigas

förslag rörande anordnande av högre lantbruksundervisning vid Alnarp,

att vissa förändringar i hovbeslagsskolans organisation bleve nödvändiga.

Sålunda skulle efter agronomundervisningens omorganisation vid Alnarp icke

finnas särskilda fast anställda lärare vare sig i hästskötsel samt husdjurens

hälso- och sjukvårdslära eller i husdjurens anatomi och fysiologi. Det torde

sålunda bliva nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar för tillgodoseende

av lärarbehovet vid hovbeslagsskolan.

Enligt de sakkunnigas mening borde den undervisning vid hovbeslagsskolan,

som hittills bestritts av förenämnda två fast anställda lärare vid lantbruksinstitutet,

i en framtid till huvudsaklig del uppdragas åt veterinärutbildad speciallärare.

Möjligen kunde en mindre del av ifrågavarande undervisning lämpligen

bestridas av lektorn i husdjurslära vid lantbruksinstitutet. Denne syntes

även böra under institutsstyrelsens och institutets rektors inseende utöva den

närmaste ledningen av hovbeslagsskolan.

Under en övergångsperiod torde emellertid kunna räknas med, att nu rådande

förhållanden beträffande undervisningens anordnande vid hovbeslagsskolan

skulle bliva i stort sett oförändrade. På grund härav torde i förevarande avseende

tillsvidare ingen annan åtgärd behöva vidtagas än att vid utfärdande av

fullmakt för lektorn i husdjurslära hänsyn toges till vad ovan föreslagits.

Med avseende på behovet av lärare vid Alnarpsinstitutet har lantbruksakademien

anfört, att ämnet elektroteknik vid agronomundervisningen borde vara

bättre tillgodosett. Lärarrådet vid Ultima har ansett att förslaget till lärare

icke vore i alla hänseenden nöjaktigt. Genom ökad samundervisning av de

olika lärokurserna i en del ämnen syntes den nu alltför stora splittringen kunna

undvikas och på samma gång lärarnas arbetsbörda i vissa hänseenden minskas.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit det

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-bO.

253

vara mindre lämpligt att kombinera ämnena jordbrukslära oell kulturteknik i en

lärostol. Styrelsen för statens maskin- och redskap sprovning sanstalter har

framhållit, att föreståndaren för mejerimaskinprovningarna ej borde utnyttjas

såsom ordinarie lärare vid mejeriundervisningen, och provning snämnden för

lantbruksmaskiner vid Alnarp har -—■ liksom tidigare beträffande högskolan —

uttalat, att undervisningen i redskapslära borde bestridas av professor, som

samtidigt skulle leda viss provningsverksamhet. Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter

har under åberopande av motsvarande förhållanden i vissa

andra länder förordat bättre utrustning med lärarkrafter för trädgårdsundervisningen,

särskilt beträffande ämnet trädgårdsanläggningskonst. Styrelsen

för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har betonat, att för ernående av ett

gynnsamt resultat av undervisningen fordrades i förhållande till de sakkunnigas

förslag flera lärarkrafter och bättre institutioner, ej minst beträffande

undervisningen i redskapslära, som på grund av teknikens raska utveckling

inom jordbruket blivit ett alltmer viktigt ämne.

Lärarrådet vid Alnarp har underkastat de sakkunnigas förslag till ämnesfördelning

en ingående prövning och därvid anfört i huvudsak följande.

Lärarrådet kunde ej underlåta att framhålla, att den undervisning, som

lärarna vid ett lantbruksinstitut och framför allt lärarna i de tillämpade ämnena

hade att utöva, icke kunde jämställas med den undervisning, som lärarna

vid exempelvis de allmänna läroverken hade att bestrida och vilken huvudsakligen

bestode i läxors genomgående och förhörande på grundval av fastställda

läroböcker. Vid ett lantbruksinstitut borde undervisningen i huvudsak

ske i form av föreläsningar, och då nya resultat av vetenskaplig forskning

och praktisk försöksverksamhet ständigt tillkomme inom de tillämpade

läroämnenas områden, måste läraren noga hålla sig ä jour med sitt ämnes

utveckling och i sina föreläsningar meddela de nya rön och erfarenheter, som

framträdde. Utarbetandet av föreläsningar vore därför ett drygt arbete, och

därtill toge planläggningen och övervakandet av den försöksverksamhet, som

läraren borde vara i tillfälle att bedriva, ävensom försöksresultatens bearbetning

ej ringa tid i anspråk. Eli lärare vid ett lantbruksinstitut kunde

därför ej belastas med ett alltför stort antal föreläsningstimmar, örn hans undervisning

skulle bliva verkligt god och fruktbärande.

Vad beträffade de sakkunnigas förslag till ämneskombinationer för de

enskilda lärarna vid ett lantbruksinstitut, ville lärarrådet i första hand framhålla

det olämpliga i, att huvudämnena jordbrukslära och husdjurslära sammankopplades

med andra ämnen —- jordbruksläran med kulturteknik, husdjursläran

med anatomi och fysiologi. Huvudämnena borde företrädas av

lärare, som helt och odelat kunde ägna sig åt sina ämnen.

På lektorerna i jordbrukslära och husdjurslära måste ställas stora krav

i fråga om teoretiska och praktiska insikter, och då det för dem vore av synnerlig

vikt att följa med forsknings- och försöksarbete ävensom förhållandena

vid det praktiska jordbruket och därtill själva bedriva en omfattande försöksverksamhet,

som kunde levandegöra den teoretiska undervisningen, —

moment, som starkt lade beslag på deras tid — måste deras undervisningsverksamhet

ställas så, att den blott omfattade deras speciella huvudämnen.

Till vardera lektorns hjälp vid försöksverksamheten måste finnas en assistent.

Dessas årslöner borde sättas så pass höga -—- 3,000 kronor — att de kunde förväntas

stanna på platsen under en följd av år.

I fråga örn ämnet kulturteknik ansåge lärarrådet, att undervisningen i

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departe
mentschefen.

detta ämne med hänsyn till dels de krav, som måste uppställas på lärarens

fackutbildning, dels ämnets betydelse för den blivande praktikern, måste bestridas

av en särskild lärare. Befattningen borde vara ett lektorat i likhet

med vad de sakkunniga föreslagit för ämnet husbyggnadslära. Under de

c.a tva manader pa aret, da praktiska övningar i fältmätning och avvägning

ägde rum, borde lektorn hava till hjälp en assistent. Härtill borde kunna förvärvas

en vid lantmannaskola anställd lärare.

Lärarrådet ansåge, att undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi

ävensom i hästens^ exteriör borde bestridas av veterinärutbildad lärare och

ville därför föreslå, att undervisningen i de nu nämnda ämnena förenades

med den i husdjurens hälso- och sjukvårdslära under en och samma lärare.

Denne borde jämväl vara föreståndare för och huvudlärare vid den till Alnarps

lantbruksinstitut förlagda hovbeslagsskolan.

Även lektorn i botanik och zoologi borde på grund av det stora antal undervisningstimmar,

som pavilade honom, biträdas av en assistent.

I anslutning härtill har lärarrådet uppgjort fullständigt förslag till fördelning

av undervisningen vid lantbruksavdelningen mellan olika lärare. Utöver

vad ovan anförts innefattar detta vissa andra, smärre jämkningar i de

sakkunnigas förslag. Lärarrådets förslag upptager 9 lektorer, 2 speciallärare,

2 extralärare och 3 assistenter (därav en med blott cirka två månaders

tjänstgöring) mot 7 lektorer, 3 speciallärare och 1 assistent i de sakkunnigas

förslag.

Lärarrådet har därefter beträffande förslaget till lärarkrafter för trädgårdsundervisningen

framställt vissa erinringar.

Lärarrådet ansåge, att det viktiga ämnet trädgårdsaiiläggningskonst borde

företrädas av en ordinarie lärare i lektorsställning och ej såsom de sakkunniga

föreslagit av en speciallärare. Vidare ansåge lärarrådet, att de för

de ordinarie lärarna föreslagna lönerna vore alldeles för knappt tillmätta i

betraktande av, att lärarna hade att meddela undervisning i en högre trädgårdskurs

och att stora krav därför måste ställas på deras utbildning.

Föreståndaren för Alnarps trädgårdsskola C. G. Dahl har i särskild promemoria

till lärarrådets yttrande utförligt motiverat kraven på fast anställd

lärare i lektors ställning för ämnet trädgårdsanläggningskonst samt på bättre

lönevillkor för de ordinarie ämneslärarna vid trädgårdsundervisningen.

Pa grund av den jämförelsevis mångsidiga utbildning, som kräves av befattningshavare

på lantbruks-, mejeri- och trädgårdsområdena torde det alltid

bliva förenat med svårigheter att på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodose

behovet av specialiserade lärarkrafter utan att kostnaderna för undervisningen

samtidigt bliva alltför betungande för statsverket. Genom sitt

förslag att fast sammanknyta de tre undervisningsgrenarna vid Alnarp liava

emellertid de sakkunniga ernått, att lärarna i icke ringa utsträckning kunnat

utnyttjas gemensamt för olika utbildningskurser. Antalet lärare har därigenom

kunnat i viss man begränsas, och framför allt har den undervisning, som

eljest fatt meddelas av speciallärare, till allra .största delen kunnat överflyttas

på fast anställda lärare, vilket måste betraktas såsom en betydande fördel.

Enligt min uppfattning bör sålunda de sakkunnigas förslag till lärarbehovets

vid Alnarp tillgodoseende i stort sett kunna godtagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2hil
-

ur.)

Beträffande förslaget till lärare vid agronomkursen anser jag att ämnet

redskapslära blivit nöjaktigt tillgodosett. Däremot vill det förefalla, som om

lärarna i ämnena jordbrukson! med kulturteknik och husdjurslära skulle

bliva väl mycket betungade med undervisning, helst som nämnda lärare torde

böra beredas visst tillfälle att syssla med praktisk försöksverksamhet inom

vederbörande ämnesområden. Vad särskilt angår lärarbefattningen i jordbrukson,

anser jag det närmast ur nu anförda synpunkt mindre lämpligt att

detta ämne kombineras med kulturteknik, som emellertid även på grund av de

särskilda krav ämnet ställer lämpligen torde böra företrädas av särskild lärare.

Jag föreslår sålunda, att i ämnet kulturteknik med fältmätning anställes en

speciallärare, vilkens undervisning för beräkning av arvodesbeloppet lämpligen

torde böra uppskattas till 65 föreläsnings- och — då vissa övningar samtidigt

kunna anordnas gemensamt för agronomkursen och den högre trädgårdskursen

— 150 övningstimmar. Den föreslagna assistenten torde böra sortera

under lektorn i jordbrukslära men hava skyldighet att i den utsträckning

som kan komma att föreskrivas biträda vid undervisningen i fältmätning.

Vidkommande ämnet husdjurslära torde jämväl kunna ifrågasättas,

huruvida icke någon minskning i undervisningsskyldigheten för vederbörande

lärare borde vidtagas genom att överflytta undervisningen i ämnet husdjurens

anatomi och fysiologi på annan lärare. Enär emellertid, såsom senare

närmare angives, under en jämförelsevis lång övergångstid annan fast anställd

lärare vid Alnarp kan förväntas stå till förfogande för undervisning i

sistnämnda ämne, torde det icke vara erforderligt att på detta stadium taga

slutlig ståndpunkt till förevarande spörsmål.

I fråga om lärarbehovet vid mejeriavdelningen vill jag till en början erinra

därom, att jag i det föregående föreslagit, att den högre mejerikursen skall

planläggas som treårig, under det att de sakkunniga räknat med tvåårig kurstid.

Härav föranledes, såsom redan förut anförts, en rätt väsentlig ökning i

antalet undervisningstimmar för kursen. En del av denna ökning, såsom i

lantbruksekonomi, giver emellertid icke anledning till särskild undervisning

för mejerikursen, och i andra fall, såsom i mejeriekonomi och husbyggnadslära,

torde den erforderliga ökningen i undervisningstimmar böra falla på

vederbörande ordinarie lärare vid institutet. Men icke heller beträffande ämnet

maskinlära, som förutsatts skola såsom tjänsteåliggande föredragas av

föreståndaren för mejerimaskinprovningarna, torde någon ökning i kostnader

för lärare behöva uppkomma.

Vad angår den högre trädgårdsundervisningen finner jag det vara önskvärt,

att en fast lärarbefattning inrättas i ämnet trädgårdsanläggningskonst.

I likhet med de sakkunniga anser jag emellertid, att med denna åtgärd bör

något anstå, tills viss erfarenhet vunnits rörande olika möjligheter att på ett

tillfredsställande sätt ordna undervisningen i detta ämne.

Vad de sakkunniga anfört med avseende på den till Alnarp förlagda hovbeslagsskolan,

torde för närvarande icke behöva föranleda något förslag från

min sida. I sinom tid torde böra tagas under förnyat övervägande, huruvida

läraren i husdjurslära lämpligen bör vara föreståndare för nämnda skola.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25(5

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Befattningshavares

avlöningsförhållanden.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

I fråga om lärares och övriga befattningshavares ställning och avlöningsförhållanden

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut hava de sakkunniga

föreslagit följande.

Huvudlärarna vid agrononikurs hade för närvarande professors namn, även

om de i avlöningshänseende icke vore likställda med motsvarande befattningshavare

vid verkliga fackhögskolor. Sedan emellertid utbildningen av lantbrukslärare

och konsulenter m. fl. överflyttats till en lantbrukshögskola och

agronomkursen sålunda finge till huvudsaklig uppgift att sörja för utbildning

av yrkesmän vid det större jordbruket, hade de sakkunniga ansett det skäligt,

att ifrågavarande huvudlärare i fortsättningen erhölle lektors ställning. I

likhet med vad nu gällde för lektor vid skogshögskolans forstmästarkurs torde

lektorerna vid agronomkurs böra hänföras till lönegrad B 26 i förenämnda avlöningsreglemente.

Lektor borde tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag av undervisningsanstaltens

styrelse, som för bedömande av skickligheten hos sökande till lektorsbefattning

borde medgivas att tillkalla en eller flera sakkunniga.

Vid anstalten för högre mejeriutbildning hade undervisningen förutsatts

skola meddelas under fullt högskolemässiga former. Ifrågavarande anstalt

borde därjämte vara en härd för vetenskaplig forskning på mejeriområdet.

Det vore sålunda nödvändigt, att framstående vetenskapsmän knötes till anstalten.

Med hänsyn härtill borde huvudlärarna vid mejeriundervisningen erhålla

samma ställning som motsvarande lärare vid lantbrukshögskolan, d. v. s. de

borde hava professors ställning samt tillhöra lönegrad B 30 i avlöningsreglementet

för statsdepartement m. fl.

Den vid trädgårdsundervisningen anställde huvudläraren i ekonomisk trädgårdsodling

borde hava till åliggande — utöver ovan angiven undervisningsskyldighet

— att hava överinseendet över trädgårdsanläggningarna vid Alnarp

och för övrigt hela trädgårdsdriftens ekonomi. I anslutning därtill torde

han även — i överensstämmelse med nuvarande anordning vid Alnarps trädgårdsskola

-— böra vara föreståndare för den lägre trädgårdskursen. På grund

av de maktpåliggande uppgifter, som sålunda syntes böra åvila nämnda huvudlärare,

borde han enligt de sakkunnigas mening hänföras till lägst lönegrad

B 28 i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement m. fl.

De ordinarie ämneslärarna vid trädgårdskurserna återigen torde böra åtnjuta

i stort sett lika löneförmåner som nu stadgeenligt utgå till ordinarie

lärare vid vissa med statsmedel understödda trädgårdsskolor, däribland Alnarp

(sv. ffs. 551/1924), d. v. s. grundlön minst 3,000 kronor jämte tre ålderstillägg

å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring samt dessutom

bostad med bränsle och erforderligt trädgårdsland. Givetvis borde å den

kontanta lönen utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för s. k. icke

reglerade befattningar, ävensom i förekommande fall tillfällig löneförbättring.

.Vid den i det följande verkställda budgettekniska beräkningen av avlöningsstatens

storlek vid olika alternativ har för ifrågavarande lärare räknats med

näst högsta lönegraden, d. v. s. för varje lärare en kontant lön av 3,600 kronor.

Med avseende på sättet för bedömande av sökandes skicklighet till fast lärarbefattning

hava de sakkunniga anfört följande.

Vid upprättande av förslag till professorsbefattning torde liknande bestämmelser,

som ovan föreslagits för lantbrukshögskolan, lämpligen böra tillämpas.

Sakkunniga för bedömande av skickligheten hos sökande till professorsbefattning

borde utses av styrelsen efter förslag av vederbörande avdelningskollegium.

För bedömande av skickligheten hos sökande till lektorsbefattning eller

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

257

befattning såsom huvudlärare vid trädgårdsundervisningen borde styrelsen äga

att efter lärarkollegiets hörande tillkalla en eller flera sakkunniga.

Kostnaden för speciallärares undervisning hava de sakkunniga beräknat till

beträffande agronomkurs i genomsnitt 25 kronor per reducerad undervisningstimme.

Motsvarande kostnad för övriga undervisningskurser hava av de sakkunniga

ansetts böra uppskattas till för den högre mejerikursen 30 kronor, för

den högre trädgårdskursen 25 kronor samt för den lägre mejerikursen och den

lägre trädgårdskursen 15 kronor, allt per reducerad undervisningstimme. Beträffande

den högre trädgårdskursen har likväl för undervisningen i trädgårdsanläggningskonst

räknats med en till 35 kronor per sådan timme förhöjd

kostnad.

Arvoden till två assistenter — en vid agronomkursen och en vid mejerikursen

— hava beräknats med samma belopp som för assistent vid lantbrukshögskolan

eller med 3,600 kronor per år till vardera. Såsom biträde åt föreståndaren

för trädgårdsundervisningen hava de sakkunniga ävenledes ifrågasatt

ett biträde, benämnt affärsassistent, med motsvarande arvode som ovan föreslagits

för assistent, men sistnämnda utgift borde enligt de sakkunnigas förmenande

icke belasta undervisningsverksamheten utan i stället drabba trädgårdsrörelsen.

Arvodet till rektor vid institutet har av de sakkunniga föreslagits till 2,000

kronor, varjämte ett lika stort belopp upptagits såsom arvode åt den vikarierande

lärare, som skulle hava att upprätthålla den del av rektor eljest åvilande

undervisning, från vilken rektor på grund av tillkommande andra arbetsuppgifter

borde bliva befriad. Ersättning åt andra i förekommande fall erforderliga

vikarier hava de sakkunniga, i överensstämmelse med vad förut anförts

beträffande lantbrukshögskolan, icke ansett lämpligt upptaga såsom särskild

post i undervisningsanstaltens stat.

Såsom arvoden åt vissa andra befattningshavare vid undervisningsanstalten

hava de sakkunniga räknat med för bibliotekarie 1,200 kronor, för kamrerare

4,000 kronor och för skrivbiträde 1,000 kronor.

Vid institutet skulle enligt de sakkunnigas mening erfordras en eldare samt

tre vaktmästare, av vilka sistnämnda de två vore avsedda för agronomkursen

och en för trädgårdsundervisningen. Såväl eldare som vaktmästare borde hänföras

till lönegrad B 5. För mejeriundervisningen syntes icke behöva anställas

någon särskild vaktmästare. De vaktmästare, som förutsatts för agronomkursen

torde nämligen böra åläggas att tjänstgöra i denna egenskap jämväl vid

här ifrågavarande undervisning. Därjämte torde den för mejeridriften

erforderliga maskinisten vid behov böra utnyttjas även för vaktmästargöro
mål.

De sakkunniga framhålla, att avlöningsstaten lämpligen torde böra vara gemensam

för de olika avdelningarna vid institutet. I överensstämmelse med

vad ovan anförts ävensom de i det föregående angivna grunderna för beräkning

av arvoden åt olika lärare och andra befattningshavare borde avlöningsstaten

budgettekniskt beräknas på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1930 1 sami. 212 käft. (Nr 249).

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

258

Kungl. Maj:ts proposition nr Z-i-9.

Avlöningsstat för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut enligt

de sakkunnigas förslag.

Professorer: 2 å 10 260: —................... 20 520: —

Föreståndaren för trädgårdsskolan............... 9 300: —

Lektorer: 7 å 8 340: —..................... 58 380: —-

Ordinarie ämneslärare: 3 å 3 600: -—............... 10 800: —

Rektorsarvode........................ 2 000: —

Speciallärare:

agronomkursen: c:a 177 reduc. undervisningstimmar

å 25: —.................... 4 425: —

högre mejerikursen: c:a 43 d:o å 30: —........ 1 290: —

lägre mejerikursen: c:a 60 d:o å 15: —........ 900: —

högre trädgårdskursen: c:a 110 d:o å 35:—...... 3 850: —

c:a 12 d:o å 25: —...... 300: —

lägre trädgårdskursen: c:a 83 d:o å 15: —...... 1 245: — \2 010: —

Yikariatsersättningar..................... 2 000: —

Assistenter: 2 å 3 600: —.................... 7 200: -—

Bibliotekarie......................... 1 200: —

Kamrerare.......................... 4 000: —

Skrivbiträde......................... 1 000: —

Eldare............................ 2 448: —

Vaktmästare: 3 å 2 448: —................... 7 344: —

Kronor 138 202: —

Beträffande de sakkunnigas förslag till tjänsteställning och avlöningsförmåner

för fast anställda lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

hava erinringar framförts endast så till vida, att statskontoret och allmänna

civilförvaltningens lönenämnd förordat, att jämväl de ordinarie ämneslärarbefattningarna

vid trädgårdsundervisningen inordnas i löneskalan i allmänna

avlöningsreglementet. Statskontoret har därvid föreslagit, att ifrågavarande

lärare hänföras till lönegraden B 18.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett, att vid inordnande avnämnda

befattningshavare i lönegrad å den civila löneplanen skälig hänsyn

borde tagas till den mera kvalificerade undervisning, som skulle åligga dem

såsom lärare vid den blivande högre trädgårdskursen. För sin del ville nämnden

förorda, att dessa befattningshavare hänfördes till lönegrad B 20. Härvid

förutsatte nämnden, att därest sådan lärare även efter den nya ordningens

ikraftträdande komme att bebo institutet tillhörig bostad, han skulle på sätt

numera skedde inom den nyreglerade civila statsförvaltningen härför erlägga

skälig hyresersättning.

I fråga örn arvoden till speciallärare och andra befattningshavare hava anmärkningar

icke framkommit. Statskontorets tidigare refererade erinran rörande

arvode åt bibliotekarie torde emellertid hava hänsyftning även på Alnarpsinstitutet.

Beträffande de krav, som böra ställas på lärare i huvudämnen vid agronomundervisningen,

har lantbruksakademien betonat vikten av att dessa hade praktisk

erfarenhet i de ämnen, vari de undervisa, vilket därför syntes böra upp
-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

259

ställas som en ovillkorlig kompetensfordran till dessa befattningar. Styrelsen

för Ultuna lantbruksinstitut har framfört liknande synpunkter och framhållit,

att såsom kompetensvillkor för sådan lärare borde föreskrivas, förutom

nöjaktiga teoretiska insikter, att sökande styrkt sig hava genom verksamhet

i praktiskt jordbruk förvärvat den erfarenhet, som för undervisningens rätta

bedrivande finge anses önskvärd och nödvändig. Därjämte borde krävas god

undervisningsförmåga. Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har givit uttryck för samma uppfattning.

Beträffande de olika huvudlärarnas vid Alnarp tjänsteställning och lönegrad

anser jag i likhet med de sakkunniga och i huvudsak på av dem angivna

skäl, att de två huvudlärarna vid mejeriavdelningen böra hava professors ställning

med placering i lönegrad B 30 och de sju huvudlärarna vid lantbruksavdelningen

lektors ställning med placering i lönegrad B 26 samt att huvudläraren

i ekonomisk trädgårdsodling bör hänföras till lönegrad B 28.

Vid bedömande av sökandes skicklighet till befattning, som här ovan

nämnts, torde i tillämpliga delar böra gälla samma bestämmelser som förut anförts

med avseende på lantbrukshögskolan. Särskilt i fråga om lektoraten i

de tillämpade ämnena vid agronomkursen torde likväl stor vikt böra fästas

vid att sökande genom egen praktisk verksamhet vunnit erfarenhet och skicklighet

inom det ämnesområde, han vid institutet skall företräda.

För de ordinarie ämneslärarna vid trädgårdsundervisningen hava de sakkunniga

föreslagit samma löneförmåner som nu stadgeenligt utgå till ordinarie

lärare vid vissa med statsmedel understödda trädgårdsskolor. Statskontoret

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava emellertid funnit det

motiverat, att jämväl ämneslärarbefattningarna vid trädgårdsinstitutet inordnas

i den civila löneplanen och hade föreslagit placering, statskontoret i

lönegrad B 18 och lönenämnden i lönegrad B 20. Jag biträder den uppfattningen,

att ifrågavarande lärartjänster i likhet med andra ordinarie befattningar

vid institutet böra inordnas i löneskalan i allmänna avlöningsreglementet

och ansluter mig till lönenämndens förslag, att dessa befattningshavare

böra hänföras till lönegrad B 20.

Yad de sakkunniga i övrigt anfört beträffande kostnader för speciallärares

undervisning, arvoden åt rektor och vissa andra befattningshavare samt

i fråga om eldares och vaktmästares avlöningsförmåner föranleder ingen anmärkning

från min sida.

De sakkunniga hava beräknat avlöningsstatens slutbelopp till 138,202 kronor.

Härtill skulle i enlighet med vad förut anförts komma arvode till speciallärare

i kulturteknik, förslagsvis beräknat till 3,000 kronor, ävensom den förhöjning

i anslagsbeloppet, som föranledes därav att, såsom jag ovan föreslagit,

ämneslärarna vid trädgårdsinstitutet skulle avlönas enligt för nyreglerade verk

gällande ordning. Sistnämnda förhöjning kan beräknas till 6,408 kronor. Avlöningsstatens

sammanlagda belopp skulle sålunda uppgå till 147,610 kronor.

Liksom i fråga om högskolan torde emellertid även här vissa avvikelser vara

motiverade under övergångstiden. Denna fråga torde böra upptagas till behandling

i samband med äskandet av anslag för ändamålet.

Departe
mentschefen.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-9.

Administra
tion.

Högre lantbruksundervisningssakknnniga.

Departe
mentschefen.

Högre lantbraksundervisuingssakknnniga.

Ledningen av undervisningsverksamheten vid Alnarps lantbruks-, mejerioeh

trädgårdsinstitut hava de sakkunniga ansett böra vara organiserad enligt

i huvudsak samma, grunder, som nu gälla för lantbruksinstituten. Enär det

nya institutet skulle omfatta tre fackavdelningar, nämligen för lantbruksundervisning,

för mejeriundervisning och för trädgårdsundervisning, tillkommer

emellertid i organisationen ytterligare ett led, nämligen avdelningskollegierna.

Beträffande de olika detaljerna hava de sakkunniga föreslagit i huvudsak

följande.

Institutet borde — liksom nu vore fallet beträffande de båda lantbruksinstituten

— stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Institutets styrelse borde utgöras av fem utav Kungl. Maj:t för en tid av tre

år förordnade ledamöter, därav en ordförande, samt institutets rektor.

Lärarkollegiet borde utgöras av institutets professorer och lektorer samt huvudlärare

vid trädgårdsundervisningen. Annan lärare, som självständigt meddelade

undervisning vid institutet, borde äga säte och stämma i lärarkollegiet

vid behandling av de frågor, som omedelbart berörde något av de utav honom

företrädda ämnena eller undervisningen däruti.

Med hänsyn till de särskilda, undervisningskursernas olika syfte borde samtliga

vid institutet anställda ordinarie lärare och speciallärare vara fördelade

på tre avdelning skollegier, nämligen ett för lantbruksavdelningen, ett för mejeriavdelningen

samt ett för trädgårdsavdelningen.

Lärarnas fördelning på de olika avdelningskollegierna borde bestämmas, för

professur och lektorat samt befattning såsom huvudlärare vid trädgårdsundervisningen

genom institutets stadgar och för speciallärarbefattning, efter förslag

av lärarkollegiet, av styrelsen.

En av institutets huvudlärare borde, sedan styrelsen avgivit förslag, av

Kungl. Maj :t förordnas att vara rektor vid institutet.

Vad de sakkunniga i denna del föreslagit, har icke givit anledning till särskilt

omnämnande i något av de inkomna yttrandena. Icke heller jag har funnit

skäl till anmärkning mot vad de sakkunniga föreslagit i avseende på undervisningsverksamhetens

ledning vid Alnarpsinstitutet.

7. Elever.

Beträffande de olika slag av elever, som skulle emottagas vid anstalter för

högre lantbruksundervisning, hava de sakkunniga föreslagit följande.

Såväl vid lantbrukshögskolan som vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

borde kunna beredas tillträde dels för ordinarie studerande, vilka följde

undervisningen till den omfattning, som erfordrades för att efter fullbordad

lärokurs få avlägga examen, och dels i mån av utrymme för specialstuderande,

vilka följde undervisningen i ett eller flera läroämnen efter eget val med rätt

att över sina kunskaper i dessa ämnen erhålla betyg. Idkare av högre vetenskapliga

studier vid lantbrukshögskolan borde betraktas såsom ordinarie studerande.

Enär föreläsningarna vid lantbrukshögskolan i regel borde vara offentliga,

funnes givetvis tillfälle även för andra studerande än här ovan nämnts att i

mån av utrymme såsom åhörare närvara vid viss undervisning vid högskolan.

För inträde såsom ordinarie studerande borde krävas det mått av teoretiska

och praktiska förkunskaper, som i det föregående angivits vid redogörelse för

huvudlinjerna för den högre lantbruksundervisningens anordnande. För er
-

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

261

nående av gynnsamt resultat utan högre studier inom lantbruksvetenskaperna

vore det nödvändigt, att den studerande ägde — förutom erforderliga förkunskaper

— den grad av mognad, som i regel vunnits först vid en ålder av omkring

18 år. Enär fordringarna på förbildning för inträde i agronomkurs icke

ställts högre, än att de i vissa fall torde kunna fyllas redan vid en lägre ålder,

torde i syfte att bereda blivande studerande vid agronomkurs tillfälle uppnå

önskad mognad böra särskilt stadgas, att studerande vid inträdet i nämnda

kurs skall hava fyllt 18 år. För vinnande av inträde vid övriga kurser hade

fordringarna på förkunskaper ställts så höga, att studerande endast i undantagsfall

torde kunna fylla dem vid lägre ålder än 18 år, och särskild bestämmelse

örn minimiålder för inträde vid dem torde därför icke vara erforderlig.

Beträffande specialstuderande borde sådana fordringar stadias på vederbörandes

förkunskaper, att nödiga garantier kunde anses föreligga för att han

■-kulle kunna tillgodogöra sig den undervisning, han avsåge att följa.

De sakkunniga framhålla därefter vissa synpunkter på frågan om begränsning

av elevantalet i de olika kurserna.

Enär den högre lantbruksundervisningen icke endast hade till uppgift att

tillgodose utbildningen av ett fixt antal konsulenter, lantbrukslärare och liknande

befattningshavare ävensom vetenskapsmän, utan därjämte vore avsedd för

yrkesmän inom det större jordbruket, mejerihanteringen och trädgårdsnäringen,

syntes det varken vara erforderligt eller önskvärt, att antalet studerande

snävt begränsas. Vad särskilt beträffade agronomkursen, som i högre grad

vore avpassad efter det praktiska jordbrukets behov, vöre det enligt de sakkunnigas

mening önskligt, att den kunde emottaga samtliga tillräckligt kvalificerade

inträdessökande, vilka efter avslutad kurs hade för avsikt att ägna sig

åt praktisk verksamhet inom jordbruket. Men icke heller med avseende på

t. ex. undervisningen för ämbetsexamen, som dock närmast avsåge utbildning

av lantbrukslärare, konsulenter och med dem jämförbara befattningshavare inom

jordbruket, syntes det vara befogat att strängt begränsa antalet elever med

hänsyn till det antal befattningar av ifrågavarande slag, som kunde väntas

stå till förfogande för de utexaminerade eleverna. Även beträffande denna

undervisning gällde nämligen, örn ock i mindre grad, att den jämväl borde stå

till förfogande för sådana elever, som efter slutad utbildning hade för avsikt

att ägna sig åt praktisk verksamhet inom jordbruket.

De sakkunniga hyste sålunda den uppfattningen, att begränsning av antalet

elever vid anstalt för högre lantbruksundervisning icke borde ske i vidare

mån än som särskilt av ekonomiska hänsyn betingades av de tillgängliga resurserna

i fråga örn lokaler, materiel och lärarkrafter för undervisningen.

Undervisningen vid högre lantbruksundervisningsanstalt bör enligt de sakkunnigas

mening i fortsättningen vara kostnadsfri för eleverna.

Vid de båda nuvarande lantbruksinstituten erlade betalande elev i agronom-

eller konsulentkursen en årlig undervisningsavgift av 100 kronor. Vid

de flesta andra genom statens försorg inrättade högre utbildningsanstalter vöre

undervisningen däremot kostnadsfri för de studerande. Så vore t. ex. förhållandet

icke blott vid universiteten utan även vid, bland andra, skogs-, och veterinärhögskolorna.

De sakkunniga hyste den uppfattningen, att i fortsättningen

jämväl den undervisning borde vara kostnadsfri, som meddelades vid anstalt

för högre lantbruksundervisning, vare sig det gäller institut eller högskola.

Däremot kunde det givetvis vara fullt befogat, att studerande vid anstalt för

högre lantbruksundervisning i likhet med vad förhållandet plägade vara vid

andra jämförbara anstalter erlade viss avgift för deltagande i laborationer och

eventuellt andra övningar, som vore förbundna med viss åtgång av förbruk
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

ningsartiklar. Avgiften borde naturligtvis i dylikt fall icke vara större än

sorn betingades av de nied övningarna förbundna särskilda kostnaderna.

Vad därefter angår frågan om fortsatt upprätthållande av internatsystem

vid anstalter för högre lantbruksundervisning hava de sakkunniga anfört i

huvudsak följande.

Vid de nuvarande lantbruksinstituten vore undervisningen kombinerad med

s. k. internatsystem, d. v. s. den avgift, elev hade att erlägga, omfattade jämväl

ersättning för kost och bostad m. m. vid undervisningsanstalten. Enligt

för lantbruksinstituten gällande stadgar erlade sålunda betalande elev i agronom-

eller konsulentkurs årligen — förutom fastställd undervisningsavgift —

bostadsavgift med 75 kronor, då bostad vid institutet kunde beredas eleven,

samt därjämte avgifter för kosthåll m. m. till belopp, som för varje år bestämdes

av institutets styrelse. Mot erläggande av nu nämnda avgifter erhölle

elev under sin vistelse vid institutet sund och tillräcklig kost, fri läkarvård och

läkemedel, bostad med särskild sängplats samt, örn tillgång därtill funnes,

särskilt runi med enkla möbler, uppvärmning och städning. Elev vore däremot

skyldig att själv hålla sig med lyse å bostadsrummet, sängkläder, linne

och tvätt. På styrelsens prövning berodde, örn elev finge äga rättighet att bo

utom institutet och själv sörja för sin kost.

Vid tiden för lantbruksinstitutens inrättande vore givetvis anordningen med

i^eJ?a^systenl nödvändig på grund av förläggningsplatsernas på den tiden

jämförelsevis isolerade läge. Senare hade dessa förhållanden avsevärt ändrats

genom förbättrade kommunikationer m. m.

Tnternatsystemet vore otvivelaktigt förenat med åtskilliga fördelar för de

studerande.. Genom att kost och bostad erhölles vid undervisningsanstalten

sparades åtskillig tid, som eljest skulle erfordras för att kanske flera gånger

örn dagen tillryggalägga avståndet mellan bostaden eller platsen för kosthållet

och undervisningsanstalten. Internatsystemet bidroge vidare till att

skapa ett rikare kamratliv bland de studerande, och att detta borde vara till

fördel även ur fackutbildningssynpunkt är påtagligt.

Men internatsystemet torde också kunna föra med sig vissa mindre önskvärda

följder. I regel måste ett större antal elever få sina bostäder förlagda

till samma byggnad, och det lede intet tvivel, att en dylik anordning lätt kunde

inverka störande på vederbörande elevers enskilda studier. Det tvång, internatsystemet

i vissa avseenden innebure, torde också i vissa fall av eleverna

själva anses mindre önskvärt. Det syntes också ligga i hela systemets natur,

att missnöje med beskaffenheten av åtnjutna förmåner lätt kunde alstras hos

de studerande.

Förutsättning för anordnandet av internat voro naturligtvis i främsta rummet

tillgång till erforderligt antal bostadsrum. Därjämte erfordrades tillgång

till restauration,, men sådan måste anses nödvändig vid varje anstalt för högre

lantbruksundervisning även om internatsystem icke skulle komma till användning.

För undvikande av onödig splittring av den dagliga studietiden vid

dylik anstalt vore det nämligen erforderligt, att åtminstone enskilda måltider

kunde intagas vid anstalten.

De ° sakkunniga hyste den uppfattningen, att frågan örn internatsystemets

bibehållande efter den högre lanbruksundervisningens omorganisation närmast

borde bliva beroende av i vilken utsträckning bostadsrum för elever även i

fortsättningen kunde ställas till förfogande. Vid förläggning av agronomkurs

till Alnarp, därvid redan tillgängliga undervisningslokaler i stort sett

vöre tillräckliga, borde bostadsrummen för elever naturligtvis även i fortsättningen.

upplåtas åt studerande, och i dylikt fall torde även internatsystemet

böra bibehållas. Därest lantbrukshögskolan skulle förläggas till Ultuna hade

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

263

emellertid verkställd utredning givit vid handen, att större delen av de utrymmen,

som nu användes till bostadsrum för elever, med fördel kunde tagas i anspråk

för undervisningsändamål och att därigenom icke obetydliga besparingar

i byggnadskostnader skulle kunna göras. I detta fall borde enligt de

sakkunnigas förmenande ändring i dispositionen av ifrågavarande utrymmen

vidtagas. Under sådana förhållanden kunde de förmåner, som hittills varit

förenade med internatsystemet, tillförsäkras endast ett. jämförelsevis ringa

antal studerande. Beträffande eleverna vid högre mejeri- och trädgårdskurserna

vore det på grund av undervisningens speciella karaktär önskvärt, att

de kunde erhålla bostadsrum inom institutets område.

De sakkunniga hava vidare föreslagit viss ändring i de nuvarande bestämmelserna

angående elevstipendier.

Vid vartdera lantbruksinstitutet funnes för närvarande platser för, bland

andra, fem frielever, därav fyra i agronomkursen och en i konsulentkursen.

Frielev erhölle kostnadsfritt samtliga de förmåner, som enligt vad ovan sagts

lillkomme betalande elev. I övrigt utginge icke understöd av statsmedel till

studerande vid lantbruksinstitut.

Enligt de sakkunnigas uppfattning vore den understödsform, systemet med

frielevplatser representerade, icke fullt tillfredsställande. Förmånen av frielevplats

måste i förekommande fall tillförsäkras studerande redan före hans

inträde vid undervisningsanstalten. Val av frielev måste sålunda i regel ske

med ledning endast av tillgängliga uppgifter örn vederbörandes duglighet och

behov av understöd. I praktiken torde det också hava visat sig vara förenat

med svårigheter att i varje särskilt fall träffa rätt och sålunda tilldela just

de studerande frielevplats, vilka sedermera visat sig bort hava i främsta rummet

kommit i fråga härtill. En annan olägenhet med ifrågavarande system

vore att detta innebure ett högst avsevärt stipendiebelopp åt två elever i varje

årskurs, medan alla övriga elever blevo helt utan dylikt understöd av staten.

I regel torde det vara lämpligare, att flera elever komme i åtnjutande av stipendier,

även till mindre belopp.

De sakkunniga ansågo sålunda, att även i det fall, då internatsystemet tilllämpades,

stipendier till behövande, dugliga elever borde utgå i form av kontanta

penningbelopp. Såväl vid lantbrukshögskolan som vid institutet torde

sålunda årligen böra utgå ett antal kontanta studiestipendier av tillfredsställande

storlek, förslagsvis om cirka 600 kronor. I de fall, då erforderliga bostadsrum

stöde till förfogande, syntes även ett mindre antal studerande.— såväl

vid högskola som institut — böra kunna kostnadsfritt komma i åtnjutande

av möblerat bostadsrum med bränsle, lyse och städning. Kontant studieunderstöd

eller annan motsvarande förmån borde kunna tilldelas studerande, först

sedan han någon tid mottagit undervisning vid läroanstalten. Givetvis borde

stipendier eller annan förmån kunna utgå mera än ett år i följd till ''samma

studerande.

De sakkunniga hava i fortsättningen föreslagit följande stipendiebelopp:

Lantbrukshögskolan (motsv. 10 stip.)............... 6 000: —

Agronomkursen (motsv. 8 stip.).................. 4 000: —

Högre mejerikursen (2 stip.)................... 1 200: —

Lägre mejerikursen (4 stip. å omkr. 500: —)............ 2 000: —

Högre trädgårdskursen (2 stip.).................. 1 200: —

Vid den lägre trädgårdsskolan åtnjuter ordinarie elev enligt reglementet för

ifrågavarande skola avgiftsfri undervisning, kost, bostad, bränsle, lyse och

läkarvård.

s. 264 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Departe
mentschefen.

264 Kungl. Maj:ts proposition nr 24-9.

De föreslagna beloppen till elevstipendier har statskontoret funnit för högt

tilltagna.

Förutom att åt 10 elever bostadsrum kostnadsfritt skulle ställas till förfogande,

hade de sakkunniga beträffande lantbrukshögskolan ifrågasatt utdelandet

av 10 kontanta stipendier å tillhopa 6,000 kronor. Vid tekniska högskolan,

som dock hade en ojämförligt större elevkår än den, som beräknades

vid lantbrukshögskolan, utgjorde anslaget till stipendier åt elever 5,000 kronor

och vid skogshögskolan uppgmge motsvarande anslagspost till 3,600 kronor.

Det syntes icke finnas anledning att i fråga om elever vid lantbrukshögskolan

bevilja stipendier till sammanlagt högre belopp än det sist angivna.

I övrigt hade de olika förslag, som de sakkunniga framställt med avseende

på elever vid de båda undervisningsanstalterna i de avgivna yttrandena icke

givit anledning till annan erinran, än att Blekinge läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott framhållit såsom önskvärt, att internatsystemet kunnat

iillämpas jämväl vid lantbrukshögskolan.

Vad de sakkunniga anfört med avseende på olika kategorier av studerande

vid högre lantbruksundervisningsanstalt giver mig icke anledning till annan

erinran, än att om såsom jag i det föregående föreslagit tre års jordbrukspraktik

kommer att uppställas som villkor för inträde vid agronomkurs, någon

bestämmelse örn studerandes minimiålder vid inträdet icke heller torde erfordras

beträffande denna kurs.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att begränsning av elevantalet vid

anstalt för högre lantbruksundervisning icke bör ske i vidare mån än som betingas

av tillgängliga resurser för undervisningen, ävensom att efter ifrågavarande

undervisnings reformering särskild undervisningsavgift icke bör erläggas

av studerande vid sådan anstalt.

Internatsystemet torde vara förenat med såväl fördelar som olägenheter folden

studerande. I anslutning till de sakkunnigas förslag med avseende på

denna anordning tillstyrker jag emellertid, att internatsystemet tillämpas vid

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut men däremot icke vid lantbrukshögskolan

.

De sakkunnigas förslag till ändrade normer för tilldelande av elevstipendier

av statsmedel vid den högre lantbruksundervisningen finner jag vara väl

grundat. Med avseende på de sammanlagda stipendiebeloppen hava de sakkunniga

föreslagit, bland annat, för lantbrukshögskolan 6,000 kronor, för

agronornkursen 4,000 kronor samt för den högre mejerikursen 1,200 kronor.

Statskontoret har ansett dessa belopp vara för stora samt med hänvisning till

motsvarande förhållanden vid vissa andra fackhögskolor föreslagit nedsättning

av stipendiebeloppet avseende lantbrukshögskolan till 3,600 kronor. I

anledning härav vill jag erinra, att för närvarande finnas vid de båda lantbruksinstituten

tillsammans tio frielevplatser. Värdet av var och en av dessa

platser torde kunna beräknas till 1,200 kronor om året. De sakkunnigas förslag

innebär sålunda i själva verket en minskning i statens utgifter för ifrågavarande

ändamål. Enär därtill lantbruksstuderande i kanske större utsträckning

än vissa andra grupper av studerande torde hava behov av ekonomiskt

understöd under studietiden och för övrigt de befattningar, som efter

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2hd.

265

avslutade studier på denna bana kunna komma i fråga, i regel äro mindre

väl avlönade, tvekar jag icke att på denna punkt ansluta mig till de sakkunnigas

förslag.

8. Lokaler och utrustning.

a) Lantbrukshögskolan.

De sakkunniga hava uppgjort nedanstående förteckning över erforderliga

lokaler för lantbrukshögskolan. Inledningsvis hava de sakkunniga anfört några

allmänna synpunkter på lokalfrågan.

Vid bedömande av behovet utav lokaler och utrymmen för den blivande lantbrukshögskolan

måste hänsyn tagas till den omständigheten, att verksamheten

vid berörda anstalt vore avsedd att omfatta förutom undervisning även vetenskaplig

forskning. En annan faktor, som givetvis vore ägnad att i viss mån

öka utrymmesbehovet vid högskolan, vore nödvändigheten av att vid högskolan

bereda arbetsplats åt sådana studerande, som efter avlagd ämbets- eller kandidatexamen

önskade fortsätta sin vetenskapliga utbildning på jordbruksområdet.

Med hänsyn härtill samt med ledning av tillgängliga uppgifter över tillgången

på undervisningslokaler vid olika andra jämförbara anstalter hade de

sakkunniga beträffande lantbrukshögskolan uppgjort nedanstående förteckning

över de lokaler, som syntes erforderliga för undervisningen, med angivande av

den ungefärliga golvytan för var och en av dem. Programmet upptoge endast

s. k. »effektiv» golvyta, och utrymme för korridorer, trapphus, kapprum,

inner- och ytterväggar m. m. hade sålunda icke medräknats. Hänsyn hade

icke heller tagits till behovet av rum för värmepannor, förrådsrum av olika

slag, fotograferingsrum, mörkrum m. m., som kunde förläggas till källare

resp. vind. De i programmet upptagna utrymmena för undervisningsändamål

finge betraktas såsom ett minimum, som icke utan stor olägenhet för undervisningen

syntes kunna underskridas.

Erforderliga lokaler och utrymmen för lantbrukshögskolan.

1. Institutioner för lant!)rukskemi, morklara och allmän jordbrukslära.

Golvyta nr

1 föreläsningssal......................... 70

1 laboratoriesal för kemi..................... 100

1 » » mark- och jordartslära.............. 80

1 prepareringsrum för kemi.................... 50

1 » » marklära och allmän jordbrukslära....... 30

1 vågrum............................ 30

2 rum för grövre arbeten..................... 60

1 »vätesvavlerum»........................ 10

1 diskrum............................ 30

2 rum för professor i lantbrukskemi................ 60

2 » » » i marklära................... 60

1 » » » i allmän jordbrukslära.............. 30

1 » » assistent........................ 20

5 » » elever (specialarbeten).................. 150

2 å 3 rum för samlingar i marklära (med geologi) och allmän jordbrukslära

....... 200

1 rum för seminarieövningar och tentamina............. 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum)............ 30

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

Summa 1,060

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-k9.

2. Institutioner för lantbruksbotanik, bakteriolog!, allmän ärftlighetslära, lantbrukszoologi,

växtodlingslära, trädgårdsskötsel och skogshushållning.

Golvyta m2

1 föreläsningssal......................... 70

1 prepareringsrum........................ 30

1 laboratoriesal för mikroskopering m. m. (samtidigt plats för botaniska

samlingar)........................... 100

1 laboratoriesal för växtfysiologi.................. 80

1 mindre laboratorium för kemi (specialundersökningar)........ 20

2 rum för övningar i bakteriologi.................. 80

1 » » grövre arbeten..................... 30

2 » » professor i lantbruksbotanik............... 60

1 » » » i växtodlingslära................ 30

2 » » speciallärare och assistent................• 40

3 » » elever (specialarbeten).................. 80

1 å 2 rum för ytterligare samlingar i botanik och i växtodlingslära . . . 100

1 rum för samlingar i trädgårdsskötsel och skogshushållning...... 60

1 » » seminarieövningar och tentamina............. 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum)............ 30

Summa 860

3.

Institutioner för husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära,

husdjurens utfodring och skötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt

mjölkhushållning.

Golvyta m2

föreläsningssal......................... 70

prepareringsrum........................ 30

laboratoriesal för anatomi................... 100

» » fysiologi.................... 80

» » fysiologisk kemi................ 60

rum för undervisningen i sjukvårdslära.............. 40

» » » i mjölkhushållning............. 60

» » professor i husdjurens anatomi och fysiologi........ 60

» » professor i husdjurens avels- och raslära.......... 30

» » » i husdjurens utfodring och skötsel......... 30

» » assistent........................ 20

» » elever (specialarbeten).................. 125

» » preparat (samlingar) intill anatomisalen.......... 80

ytterligare rum för samlingar.................. 170

rum för seminarieövningar och tentamina............. 50

» » handbibliotek (samtidigt skrivrum)............ 30

Summa 1,035

Lokal för övningar i exteriörlära.................. 150

Stallutrymme m. m........................ 70

Summa 220

y 4." Institutioner för]

a) Matematik, fysik,''kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära.

b) Nationalekonomi] med statistik, lantbruksekonomi nied handelslära, lantbruksbokjs*

töring, rättslära och pedagogik. 1

Golvyta m

1 större föreläsningssal...................... 90

1 mindre » ...................... 50

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 249.

267

Golvyta ma

1 prepareringsrum för gruppen a) ................. 30

1 » » » b) (samtidigt plats för samlingar i lant
bruksekonomi).

........................ 40

1 ritsal............................. 100

1 rum för övningar i fysik (samtidigt plats för samlingar)....... 80

1 rum för professor i kulturteknik................. 30

1 » » » i lantbruksekonomi............... 30

4 » » speciallärare och assistent................ 80

4 » » elever (specialarbeten).................. 100

3 » » samlingar (kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära) . 200

1 » » seminarieövningar och tentamina............. 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum)............ 30

Summa 910

Maskinlaboratorium....................... 100

Redskapshall.......................... 500

Verkstadsutrymme........................ 50

Summa 650

5. Bibliotek, administrationslokaler lii. in.

Golvyta m2

Bibliotekslokaler......................... 500

Samlingssal........................... 150

Elevernas kårlokal........................ 150

Kollegierum........................... 70

Rektorsexpedition, 2 rum..................... 60

Kamrerarexpedition, 2 rum.................... 60

Summa 990

6. Mässutrymmen.

2 matsalar........................... 140

5 rum för restauratris och kökspersonal............... 100

Kök med tillhörande utrymmen.................. 100

Summa 340

7. Rektorsbostad .......... 200

8. Bostadsrum åt assisteuter lii. fl.

10 bostadsrum å 20 m2...................... 200

9. Bostäder för vaktmästare m. fl.

Bostad för 1 maskinist...................... 60

Bostäder för 5 vaktmästare.................... 300

Summa 360

Sammandrag.

1. Kemi, marklära och allmän jordbrukslära....... 1,060 m2

2. Botanik, växtodlingslära m. m............. 860 »

3. Husdjurslära m. m.................. 1,035 » -f- 220 m2

4. Kulturteknik, lantbruksekonomi m. m.......... 910 » -j- 650 »

5. Bibliotek, administration m. m............. 990 »

6. Mässutrymmen................... 340 »

7. Rektorsbostad................... 200 »

8. Bostadsrum åt assistenter m. fl............. 200 »

9. Vaktmästarbostäder................. 360 »

Summa 5,955 m2 + 870 m2

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Beträffande den av de sakkunniga förebragta motiveringen till de olika i

förteckningen upptagna lokalutrymmena torde jag få hänvisa till det tryckta

betänkandet.

Byggnadsprogrammet upptager såsom nämnts samtliga för undervisningen

erforderliga viktigare lokaler och är sålunda närmast tillämpligt vid förläggning

av lantbrukshögskolan till plats, varest förut inga för ändamålet användbara

lokaler finnas tillgängliga. Vid förläggning till plats, där redan förefintliga

lokaler kunna tagas i anspråk för undervisningsändamål, blir det givetvis

erforderligt att taga under övervägande, på vad sätt de tillgängliga lokalerna

— eventuellt efter ombyggnad — lämpligen kunna utnyttjas, och vilka

inskränkningar i det uppgjorda byggnadsprogrammet, som därigenom kunna

åvägabringas.

Ultuna lantbruksinstitut förfogar för närvarande över följande utrymmen.

1. Elevbyggnaden med 2 föreläsningssalar, 3 rum för samlingar,

kårlokaler, 26 bostadsrum för elever, 1 vaktmästarbostad samt diverse

källarutrymmen, tillhopa.................c:a 1,750 m2

2. Kemiska laboratoriet med 1 föreläsningssal, 2 laboratoriesalar

för elever, 7 laboratorierum, 6 andra rum samt 1 professorsbostad,

tillhopa...........................» 660 »

3. Agronomisk-botaniska institutionen med 1 föreläsningssal, 6 laboratorierum,

5 andra rum samt diverse källarlokaler, tillhopa ...» 585 »

4. Rektorsbyggnaden med bibliotekslokaler, kollegierum, rektors
-

expedition samt bostad åt rektor och ytterligare en lärare, tillhopa . » 715 »

5. Flygelbyggnad med 5 bostadsrum.............» 80 »

6. Museibyggnaden med ritsal och lokaler för undervisningen i red
skapslära

m. m., tillhopa...................» 960 »

7. Försöksväxthus med nätgård ............... 170 »

8. För sökslada....................... 510 »

9. Restaurationsbyggnad med 2 matsalar och kök samt 13 bostadsrum,

tillhopa........................» 485 »

10. Bostadshus för professorer, 5 st., vanligen å 7 rum och kök.

11. Tjänarebostäder, 3 st. å 2 rum och kök, 7 st. å 1 rum och kök.

Vid förläggning av lantbrukshögskolan till Ultuna synas enligt de sakkunnigas

förmenande följande anordningar böra vidtagas med avseende på olika

vid Ultuna lantbruksinstitut befintliga byggnader.

Till den s. k. elevbyggnaden böra förläggas erforderliga institutionslokaler

i lantbruksbotanik, allmän ärftlighetslära, lantbrukszoologi, marklära, allmän

jordbrukslära, växtodlingslära, skogshushållning och trädgårdsskötsel. Ifrågavarande

lokaler kunna beräknas upptaga hela bottenvåningen — förutom vaktmästarbostaden,

som fortfarande bör vara kvar — hela första våningen samt

en del av andra våningen. Elevernas kårlokaler böra flyttas till erforderlig

ny institutionsbyggnad, och av de i elevbyggnaden förefintliga 46 bostadsrummen

för elever torde 33 få omändras till undervisningslokaler, varefter endast

13 bliva kvar för sitt tidigare ändamål. I källarvåningen böra ytterligare utrymmen

tagas i anspråk för undervisningen.

I kemiska laboratoriet bör beredas plats för erforderliga institutionslokaler

för lantbrukskemi samt bakteriolog!. Ifrågavarande institutionslokaler kunna

förväntas taga hela bygnaden i anspråk, sålunda även utrymmen för den till

nämnda byggnad nu förlagda professorsbostaden.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2bD.

269

I byggnaden för den nuvarande agronomisk-botaniska institutionen torde

böra inrymmas institutionerna för matematik, fysik oell meteorologi, kulturteknik,

redskapslära och husbyggnadslära. Emellertid är det tänkbart, att i

nämnda byggnad med lika fördel inrymmas institutionerna för marklära och

allmän jordbrukslära, i vilket fall institutionerna för kulturteknik m. m. finge

förläggas till den s. k. elevbyggnaden. Dylik ändrad disposition av byggnaderna

torde icke förorsaka större ändring i byggnadskostnaderna.

För undervisningen i redskapslära tages jämväl den s. k. museibyggnaden

i anspråk.

Till rektor sby g gnaden böra såsom nu förläggas bibliotek,^ rektorsbostad, styrelserum

och rektorsexpedition. För biblioteket bör — åtminstone inom en

nära framtid — disponeras hela bottenvåningen, varför den hit förlagda lärarbostaden

får försvinna. Å byggnadens vind torde kunna inredas några bostadsrum

för assistenter m. fl.

Övriga byggnader vid lantbruksinstitutet — flygelbyggnad med elevbostäder,

försöksväxthus, försökslada, restaurationsbyggnad, bostadshus för professorer

och tjänarebostäder —• böra även i fortsättningen disponeras för sitt ursprungliga

ändamål.

I fråga örn nybyggnader hava de sakkunniga föreslagit följande.

För tillgodoseende av det ytterligare behovet av lokaler för undervisningen

uppföres en ny undervisningsbyggnad. Till denna byggnad förläggas sålunda

samlingssal, kollegierum, kamrerarexpedition, elevernas kårlokaler och en vaktmästarbostad

samt vidare institutionslokaler för undervisningsämnena husdjurens

anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring

och skötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, mjölkhushållning, nationalekonomi

med statistik, lantbruksekonomi med handelslära, la.ntbruksbokföring,

rättslära och pedagogik. I byggnadens vindsvåning bör kunna beredas

plats för ett antal bostadsrum åt assistenter och elever.

Därjämte är den redan under nuvarande förhållanden erforderliga demonstrationshallen

för djur givetvis minst lika behövlig för motsvarande ändamål

vid högskolan.

De sakkunniga hava låtit arkitekten Victor Holmgren i Uppsala utarbeta

detaljerat förslag till olika undervisningslokalers placering inom respektive

byggnader. Ifrågavarande förslag illustreras till väsentlig del av de skissritningar,

som fogats vid betänkandet.

Beträffande byggnadsförslaget hava de sakkunniga i övrigt yttrat följande.

Förslaget måste givetvis betecknas såsom preliminärt, och det kunde vid arbetets

utförande måhända befinnas ändamålsenligt att vidtaga vissa ändringar

i de föreslagna dispositionerna. Önskvärt vore naturligtvis, om vederbörande

professorer kunde hinna utnämnas innan institutionsbyggnaderna bleve iordningställda.

Den bästa garantien för att en institutionsbyggnad skulle bliva

tillfredsställande anordnad torde nämligen vara, att den planlades efter anvisningar

och förslag av en kunnig prefekt, som även gärna torde böra övervaka

själva uppförandet av byggnaden. Skulle nämnda anordning av särskilda

anledningar icke kunna genomföras, torde möjligen före det slutliga ställningstagandet

till frågan örn institutionsbyggnadernas lämpligaste anordnande

annan på detta område förefintliga in- eller utländsk speciell sakkunskap böra

anlitas. Emellertid torde vid dylik eventuell justering den totala omfattningen

av erforderliga utrymmen flir undervisningen icke kunna väntas undergå

nämnvärd ändring, och nyssnämnda skissritningar torde därför med fördel kunna

läggas till grund för approximativa beräkningar över de med lantbrukshögskolans

inrättande förenade byggnadskostnaderna.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h0.

Enligt det uppgjorda byggnadsförslaget skulle vid lantbrukshögskolan

kunna beredas plats för, utöver i det föregående såsom oundgängligen erforderliga

omnämnda 10 bostadsrum för assistenter m. fl., ytterligare 25 bostadsrum

för elever. Av ifrågavarande 35 rum skulle 13 bliva förlagda till nuvarande

elevbyggnaden, 10 till den nya institutionsbyggnaden, 5 till en flygelbyggnad,

4 till nuvarande rektorsbyggnaden och 3 till restaurangbyggnaden.

Härtill komme 3 gästrum, nämligen ett i rektorsbyggnaden och två i restaurangbyggnaden.

Det torde också få anses vara önskvärt, att bostad kunde beredas vid högskolan

jämväl åt ett visst antal elever. Särskilt för sådana elever, som hunnit

så. långt i sina studier, att de vore sysselsatta med försöksarbeten å fältet

eller i husdjursstallarna, för vilka arbeten ofta hela dagarna torde få tagas

i anspråk, borde det vara av stort värde att hava bostad vid högskolan. För

andra elever återigen torde det, sedan den nya spårvägsförbindelsen mellan

Uppsala och Ultuna blivit ordnad, icke vara förenat med större olägenheter

att vara bosatta i Uppsala.

Utöver nu nämnda byggnadsarbeten torde vissa andra jämförbara åtgärder

böra vidtagas i samband med lantbrukshögskolans upprättande. De sakkunniga

hava i sådant hänseende anfört följande.

Det vid Ultuna sedan år 1802 förefintliga gasverket bleve otillräckligt efter

inrättande av en lantbrukshögskola därstädes. För tillgodoseende av högskolans

behov av gas syntes det vara tänkbart, antingen att uppföra ett nytt,

tillräckligt stort gasverk vid Ultuna eller att söka anslutning till Uppsala

stads gasverk. Verkställd preliminär utredning hade givit vid handen, att

de sannolika anläggningskostnaderna kunde beräknas bliva ungefär lika stora

vid de båda alternativen eller omkring 45,000 kronor, vilket belopp torde böra

upptagas bland engångskostnaderna för högskolan. Valet mellan de båda

alternativen torde få göras beroende av resultatet av ytterligare utredning i

ämnet.

Vidare borde åtgärder vidtagas för möjliggörande av att vattenklosettsystem

kunde anordnas vid Ultuna. T sådant avseende torde det bliva erforderligt att

utbyta vissa avloppsledningar därstädes mot andra av grövre dimensioner.

Kostnaderna härför hade beräknats till 13,800 kronor.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

i en den 27 juni 1929 dagtecknad skrivelse gjort framställning

om ett anslag av 15,000 kronor för omläggning av det elektriska ledningsnätet

vid Ultuna. Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört i huvudsak

följande.

Det vid Ultuna lantbruksinstitut befintliga nätet av elektriska ledningar, anlagt

under åren 1915—1916, och i vissa avseenden från början mindre tillfredsställande

utfört, befunne sig numera i ett så bristfälligt skick, att en genomgripande

omläggning och reparation vore en ofrånkomlig nödvändighet. Bland

annat vore samtliga ledningsstolpar så murkna, att det ej längre läte sig göra

att gå uprt i dem, och fara förelåge för att ett flertal av dem när som helst skulle

störta. Därtill komme ytterligare, att de nuvarande långa svagströmsledningarna

vore synnerligen oekonomiska på grund av den betydliga strömförlust,

som de medförde,, och som i sin ordning gjorde att belysningen i de lokaler, som

läge ut mot ledningens ändpunkt, bleve särdeles svag.

På grund av att sålunda en omläggning av ledningsnätet blir nödvändig,

hade^ av driftsingenjören vid Älvkarleby kraftverk, H. Åkerblom, förslag till

en sådan omläggning uppgjorts. I detta föresloges installation av tre mindre

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 2 A9.

271

transformatorer, till vilka ledningar med 3,000 volts spänning skulle föras i

kabel, och vidare skulle nuvarande nolledningar av järn utbytas mot kopparledningar.

Enligt på grund av dessa uppgifter beräknat kostnadsförslag från

elektriska byrån i Uppsala skulle omläggningen kunna utföras för en sammanlagd

kostnad av 15,045 kr.

En sådan omläggning av det elektriska nätet skulle också komma till gagn

vid förläggning av den blivande lantbrukshögskolan till Ultuna, liksom även

från en av de tilltänkta transformatorerna med fördel en ledning skulle kunna

utläggas till svenska betes- och vallföreningens nu under uppförande stadda

institutionsbyggnad, vilken annars skulle behöva ledning direkt från huvudtransformatorn.

Visserligen skulle enbart utbyte av stolpar och järnledningar för ögonblicket

ställa sig billigare, men bleve dock i längden mindre ekonomiskt, då i sådant

fall nytt utbyte av stolpar efter några år vore att emotse, och då strömförlusten

fortfarande bleve lika stor.

För approximativ beräkning av de med lantbrukshögskolans förläggande till

Ultuna förenade byggnadskostnaderna hava de sakkunniga anlitat omförmälde

Holmgren. Enligt av denne meddelade kostnadssiffror ävensom tillgängliga

uppgifter angående kostnader för olika slags ledningssystem skulle de sammanlagda

engångskostnaderna för byggnader m. m. avseende lantbrukshögskolan

kunna i sammandrag beräknas på följande sätt.

Sammandrag av.byggnadskostnader för erforderliga lokaler m. m. avseende

en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola.

C" 1. Ändringsarbeten oell reparationer av redan befintliga byggnader.

1) Institutionsbyggnad för marklära och allmän jord
-

brukslära, botanik och växtodlingslära m. m. (nuvarande

elevbyggnaden)............. 87,300: —

2) Institutionsbyggnad för lantbrukskemi och bak
teriologi

(nuvarande kemiska institutionen)...... 58,000: —

3) Institutionsbyggnad för kulturteknik, redskapslära

och husbyggnadslära m. m. (nuvarande agronomiskbotaniska

institutionen).............. 13,100: —

4) Rektorsbyggnaden.............. 29,000: —

5) Redskapshallen (nuvarande museibyggnaden) . . . 19,200: —-

6) Restaurangbyggnaden............. 2,000: —

7) Bostadshus för maskinist och 3 vaktmästare . . . 6,000: —

8) Flygelbyggnader till rektorsbyggnaden..... 5,000:— 219,600: —

2. Ny byggnadsarbeten.

1) Byggnad, innehållande administrationslokaler, institutioner

för husdjurslära och lantbruksekonomi m. m. 675,000: —

2) Byggnad för övningar i exteriörlära....... 39,000: -— 714,000: —

:i. Ledningar in. lii.

1) Ledningar för gas jämte pumpstation...... 45,000: —

2) Yttre ledningar för vatten och avlopp

a) Utbyte av vissa befintliga avloppsledningar . . 13,800: —

b) Nya ledningar för vatten och avlopp..... 7,200: — 21,000: —

3) Omläggning av det elektriska ledningsnätet . . . 15,000: —

4) Väganläggningar och planeringar........ 10,000: — 91,000: —

Kronor 1,024,600: —

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Vad därefter angår kostnaderna för undervisningslokalernas inredning och

utrustning hava de sakkunniga inledningsvis anfört i huvudsak följande.

Förutom egentliga byggnadskostnader förekomme även andra engångskostnader

av liknande karaktär, nämligen sådana, som stöde i samband med åtgärder

för byggnadernas iordningställande och utrustning för undervisningsoch

forskningsändamål. Även för bestridande av nu avsedda kostnader torde

sålunda få anvisas ett engångsanslag av viss storlek. Ifrågavarande kostnader

syntes lämpligen kunna uppdelas i två kategorier. Den ena skulle då

omfatta kostnader för specialinredning i olika institutionslokaler samt vidare

för möbler i vidsträckt bemärkelse, gardiner, linoleummattor m. m. Den andra

kategorien återigen skulle omfatta kostnader för instrumentell utrustning av

olika institutioner, samlingar av olika slag samt bibliotek. I det följande hade

nämnda båda utgiftsposter benämnts respektive »inredning och inventarier»

samt »undervisningsmateriel».

Med avseende på lantbrukshögskolan vore de sakkunniga icke i tillfälle att

framlägga detaljerade uppgifter över storleken av ovannämnda båda kostnadsposter.

Dock hade de sakkunniga funnit det önskvärt, att ifrågavarande utgifter

kunde åtminstone tillnärmelsevis fastställas. Då de sakkunniga i det

följande angåve vissa siffermässiga uppgifter rörande de sannolika engångskostnaderna

för inredning och inventarier samt för undervisningsmateriel, skedde

det emellertid med den reservationen, att kostnadssiffrorna endast vore att

betrakta såsom ungefärliga.

Kostnaderna för mredning och inventarier vid lantbrukshögskolan hava de

sakkunniga beräknat på följande sätt.

Kostnaderna för specialinredning och inventarier vid en lantbrukshögskola

bestämdes till sin storlek närmast av tre faktorer. En sådan vore det ändamål,

för vilket varje särskild lokal vore avsedd. Det vore tydligt, att olika undervisningslokaler

ställde olika anspråk i fråga örn specialinredning. Sålunda

måste de speciella inredningsarbetena bliva av betydligt större omfattning i ett

laboratorium än till exempel i en föreläsningssal. Även beträffande inventarier

gjorde sig motsvarande olikheter gällande.

En annan faktor, som utövade inflytande på ifrågavarande kostnadspost,

vore lokalernas storlek. Under eljest lika förhållanden borde givetvis kostnaderna

för inredningsarbeten m. m. vara i stort sett proportionella mot den

»effektiva» golvytan. Därvid vore att märka, att vid omändring av äldre

byggnad för annat ändamål kostnaderna för specialinredning i vissa fall kunde

bliva i det närmaste lika stora som vid nybyggnad.

Den tredje faktorn, som påverkade nu avsedda kostnader, vore enhetspriset

för olika slags materiel och för inventarier ävensom arbetspriserna i orten. I

samma mån som nämnda priser vore jämförelsevis låga kunde naturligtvis kostnaderna

för inredning och inventarier nedbringas.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hade de sakkunniga funnit lämpligt

att vid beräkning av kostnaderna för inredning och inventarier vid olika

utredningsalternativ utgå från de beräknade byggnadskostnaderna för samma

alternativ under det antagandet, att samtliga byggnader för undervisningen

skulle nyuppföras. Dock hade därvid hänsyn icke tagits till rektorsbostad eller

bostäder för maskinist och vaktmästare, för vilka lokaler kostnader av här

ifrågavarande slag icke syntes behöva beräknas, liksom ej heller för redskapshall

och demonstrationshall för djur, vilka byggnader i varje fall icke krävde

nämnvärda belopp för berörda ändamål. För övriga lokaler hade ansetts kunna

räknas med en byggnadskostnad av 324 kronor pr m2 effektiv golvyta. Kost
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

273

naderna för inredning och inventarier hade ansetts kunna angivas såsom ett

fixt procenttal av de på nyssnämnda sätt erhållna beräknade byggnadskostnadema.

Vid denna metod toges hänsyn till samtliga tre ovan angivna faktorer,

som inverkade på kostnadsbeloppets storlek.

På grundval av verkställda överslagsberäkningar ävensom med ledning av

tillgängliga uppgifter över motsvarande kostnader avseende mera omfattande

nybyggnader dels vid olika fackhögskolor i vårt land och dels vid vissa utländska

lantbruk shögskolor, hade de sakkunniga ansett sig kunna uppskatta

kostnaderna för inredning och inventarier till i genomsnitt nio procent av de

på ovan angivet sätt beräknade byggnadskostnaderna. Kostnaderna för inredning

m. m. vid olika alternativ kunna sålunda beräknas på sätt som framgår

av följande tabell.

Bruttokostnaderna för inredning m. m. vid förläggning av högskolan till

Ultuna skulle i överenssstämmelse härmed kunna beräknas till 157,800 kronor.

Emellertid bör viss inredning och vissa redan förefintliga inventarier i det

nuvarande lantbruksinstitutets byggnader kunna utnyttjas för den nya högskolan.

De sakkunniga hava uppskattat värdet för högskolan av nämnda inredning

och inventarier till 35,000 kronor. Sedan avdrag gjorts härför, skulle

de verkliga kostnaderna för inredning m. m. vid lantbrukshögskolan uppgå till

122‘,8ÖÖ kronor.

I fråga örn kostnaderna för undervisningsmateriel hava de sakkunniga verkställt

en motsvarande beräkning.

Av de sakkunniga verkställda överslagsberäkningar hade givit vid handen,

att de totala kostnaderna för anskaffandet av en första uppsättning av undervisningsmateriel

vid en lantbrukshögskola kunde beräknas till i runt tal 175,000

kronor, varav 50,000 kronor avsåge biblioteket. Förlädes lantbrukshögskolan

till plåts, varest åtskillig undervisningsmateriel redan förut stöde till förfogande

för den högre lantbruksundervisningen eller varest för annat ändamål

anskaffade hjälpmedel i nämnda avseende kunde tagas i anspråk för berörda

undervisning, borde givetvis nyssnämnda kostnadssumma kunna i motsvarande

grad minskas. Värdet för den högskolemässiga lantbruksundervisningen av

den vid Ultuna förefintliga undervisningsmaterielen syntes kunna uppskattas

till omkring 75,000 kronor. De verkliga engångskostnaderna för instrumentell

utrustning, samlingar av olika slag samt bibliotek vid den blivande lantbrukshögskolan

skulle alltså kunna beräknas uppgå till 100,000 kronor.

De sakkunnigas förslag med avseende på lokaler och utrustning i övrigt för

lantbrukshögskolan har föranlett särskilt uttalande endast av byggnadsstyrelsen

och styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut.

Byggnadsstyrelsen, som utgått ifrån att, därest ny- och ombyggnadsarbeten

skola företagas för ifrågavarande ändamål, förslag därtill komme att utarbetas

i samråd med styrelsen, har på ärendets nuvarande stadium icke ansett sig

kunna göra annat uttalande i anledning av det framlagda byggnadsprogrammet

med tillhörande skissritningar, än att de uppgjorda kostnadsberäkningarna

enligt Styrelsens mening syntes under de i betänkandet angivna förutsättningarna

kunna betraktas såsom skäliga.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har i likhet med institutets lärarråd

funnit ett belopp av 10,000 kronor behövligt för uppförande av ett mindre

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 212 haft. (Nr 249.) 18

Yttranden.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:is proposition nr 2h9.

Departe
mentschefen.

växthus, avsett för den botaniska undervisningen och planteringarna. Vidare

funné styrelsen det nödvändigt att vid eventuellt realiserande av byggnadsplanema

dessa underkastades detaljerad granskning av lokalernas disponerande

för olika ändamål, vilket även gällde byggnadernas inredning och undervisningsmaterielen.

Över den särskilda framställningen om anslag för omläggning av det elektriska

ledningsnätet hava lantbruksstyrelsen och byggnadsstyrelsen avgivit

yttrande. Båda ämbetsverken hava vitsordat behovet av en sådan omläggning.

Lantbruksstyrelsen har emellertid ansett sig icke böra tillstyrka anslag

för ändamålet förrän statsmakterna tagit ställning till frågan örn ordnande

av den högre lantbruksundervisningen. Byggnadsstyrelsen å andra sidan har

icke funnit vägande skäl föreligga att direkt sammankoppla dessa frågor, varför

styrelsen under anmälan, att den intet hade att erinra beträffande de för

anläggningen beräknade kostnaderna, tillstyrkt framställningen.

Den föreliggande utredningen synes mig giva vid handen, att de sakkunniga

vid uppgörande av byggnadsprogram för lantbrukshögskolan iakttagit

all den sparsamhet som varit möjlig utan att dock på någon viktig punkt

eftersätta högskolans behov av för olika ändamål någorlunda tillfredsställande

lokalutrymmen. Jag har sålunda icke funnit anledning att i denna del av

förslaget göra någon anmärkning. Det är givet, att byggnadsförslaget vid det

slutliga utarbetandet bör underkastas ytterligare prövning beträffande olika

detaljer. I den utsträckning det är möjligt torde därvid vederbörande institutionsföreståndare,

därest de hunnit utses, böra medverka vid den detaljerade

planläggningen och utrustningen av de olika lokalerna. Ifrågavarande

överarbetning torde emellertid icke kunna väntas medföra någon större ändring

i de av de sakkunniga för byggnaders uppförande och iordningställande beräknade

kostnader. Ifrågavarande kostnadsberäkning, som av byggnadsstyrelsen

lämnats utan erinran, föranleder inget särskilt uttalande från min sida.

Med avseende på det av Ultunastyrelsen ifrågasatta växthuset anser jag, att

det säkerligen skulle vara av värde för högskolan att äga tillgång till ett

växthus, men då denna fråga lärer stå i visst samband med den förutsedda utredningen

örn eventuellt överflyttande till högskolan av viss försöksverksamhet

på det botaniska området finner jag mig icke nu kunna tillstyrka, att anslag

anvisas för uppförande av växthus vid högskolan.

Behovet av omläggning av det elektriska ledningsnätet vid Ultuna torde hava

till fullo styrkts, och jag anser mig därför böra föreslå, att medel beviljas för

ändamålet.

Mot de sakkunnigas beräkning av kostnaderna för undervisningslokalernas

inredning, inventarier och undervisningsmateriel vid högskolan har jag ingen

erinran att göra.

I överensstämmelse med vad nu anförts torde alitsa engångskostnaderna

för lantbrukshögskolan böra beräknas till 1,247,400 kronor, därav byggnadskostnader

m. m. 1,024,600 kronor samt övriga engångskostnader 222,800

kronor.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-h9.

275

b) Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet.

I sin utredning rörande engångskostnaderna för lokaler och utrustning m. m.

avseende de högre utbildningskurser, som enligt vad förut anförts förutsättas

skola förläggas till Alnarp hava de sakkunniga i överensstämmelse med den

allmänna planläggningen av utredningen behandlat de olika fackavdelningarna

i stort sett oberoende av varandra. Senare hava de sakkunniga emellertid

framhållit, att därest de olika avdelningarna för högre fackutbildning förenades,

behovet av lokaler och undervisningsmateriel kunde väntas bliva i stort

sett oförändrat, vilket förhållande närmast betingades därav, att de olika undervisningsgrenarna

i huvudsak måste disponera över var sina lokaler, vilkas

utrustning finge avpassas efter varje lokals särskilda ändamål.

Behovet av lokaler och övriga resurser vid de olika undervisningsavdelningarna

samt de sannolika kostnaderna härför hava av de sakkunniga angivits

på följande sätt.

1. Lantbruksavdelningen.

Enligt de sakkunnigas uppfattning innebär den föreslagna omorganisationen

av agronomutbildningen vid Alnarp icke i och för sig krav på ökade

utrymmen för undervisningen. Emellertid anses redan vid nuvarande förhållanden

vissa förbättringsarbeten vara behövliga, och de sakkunniga hava

därför i samband med agronomutbildningens omläggning räknat med en byggnadskostnad

vid Alnarp av 103,000 kronor.

För Alnarps vidkommande erfordrades en byggnad för övningar i exteriörlära.

Emellertid torde den nuvarande hallen för demonstrationer i sjukvårdslära

efter vissa ändringar kunna användas för ifrågavarande ändamål. Ändringskostnaderna

hade beräknats till 9,000 kronor.

För undervisningen i redskapslära erfordrades vidare en redskapshall med

tillhörande maskinlaboratorium och verkstadsutrymme. Nämnda byggnad,

som åtminstone till större delen torde kunna vara av tämligen lätt konstruktion,

hade beräknats kunna uppföras för 72,000 kronor.

. Den vaktmästarbostad, som vore förlagd till slottet, vore så belägen, att den

hindrade den inre kommunikationen mellan ritsalen och övriga till slottet förlagda

undervisningslokaler. Då därtill komme, att de utrymmen, som nu vore

tagna i anspråk för vaktmästarbostad, synnerligen väl behövdes för inrättande

av institutionslokaler för kulturteknik och byggnadslära, syntes det vara

nödvändigt att åt vaktmästaren uppföra ny bostad. Kostnaden härför kunde

uppskattas till 12,000 kronor. För omändring av den nuvarande vaktmästarbostaden

till undervisningsändamål ävensom för ändring i dispositionen av

vissa andra i samma byggnad förefintliga lokaler kunde beräknas åtgå ett belopp

av 10,000 kronor.

För instrumentell utrustning av redskapshallen hava de sakkunniga räknat

med ett särskilt engångsanslag av 10,000 kronor. I övrigt skulle icke behöva

räknas med kostnader av ifrågavarande natur.

2. Mcjeriavdelningen.

Redan tidigare hava vid upprepade tillfällen framställts förslag örn utvidgning

av lokalutrymmena vid mejeriinstitutet, avseende dels undervisningen och

Högre lantbruksundervisningssakkmmiga.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

dels personalen. Enligt det senaste, år 1925 utarbetade förslaget i sådant

syfte kunde kostnaderna för ändamålet beräknas komma att uppgå till omkring

300,000 kronor. De sakkunniga hava i berörda byggnadsfråga anfört följande.

Efter omorganisationen av den högre mejeriundervisningen bleve givetvis behovet

av utrymmen vid Alnarp för undervisning och forskning på mejeriområdet

större än förut, och såsom följd därav borde också byggnadskostnaderna

kunna väntas bliva högre än nyss angivits. För åstadkommande av minskning

i byggnadskostnaderna hade de sakkunniga emellertid tänkt sig möjligheten av

att utvidga mejeribyggnaden i den omfattning, att i nämnda byggnad kunde

inrymmas såväl erforderliga lokaler för undervisningen som också nöjaktigt

antal bostadsrum för elever. De sakkunniga hade anmodat arkitekten O.

Hägg i Malmö att uppgöra skissritningar med ledning av det sålunda föreslagna

byggnadsprogrammet. Enligt dessa skulle genom utvidgningen av mejeribyggnaden

kunna åvägabringas erforderlig utökning av själva mejerilokalema

ävensom av utrymmet för provning av mejerimaskiner, varjämte plats

skulle finnas för föreläsningssal, rum för samlingar, laboratorier och arbetsrum

för elever och lärare samt slutligen bostadsrum för 2 instruktionsmejerister,

22 elever i den lägre mejerikursen och 9 elever i den högre mejerikursen.

I ett särskilt bostadshus skulle bostadslägenheter inrättas för maskinist

vid mejeriet, förste mejerist, mejerska och två städerskor.

Kostnaderna för ovan angivna byggnadsarbeten

räknats till följande bolopp:

Till- och ombyggnad av mejeriet........

Bostadshus för mejeripersonal.........

hava av arkitekt Hägg be
-

. . . . 210,000: —

. . . . 34,000: —

Kronor 244,000: —

Kostnaderna för inredningsarbeten och utrustning avseende mejeriundervisningen

hava av de sakkunniga beräknats till 71,000 kronor.

Kostnaderna för specialinredning i mejeriets undervisningslokaler — dan

inbegripet erforderligt mindre gasverk —• ävensom för möblering av undervisningslokaler

och bostadsrum för elever hade approximativt beräknats till

37,000 kronor. Vidare måste räknas med vissa engångskostnader för anskaffning

av olika slags undervisningsmateriel. Sålunda behövdes i mejeriet viss

apparatur, som icke vore direkt erforderlig för den dagliga mejeridriften och

därför icke borde belasta mejeriets utgiftsstat men däremot nödvändig för en

utvidgad undervisning och försöksverksamhet, såsom långtidspastör, homogeniseringsapparat,

reningscentrifug m. m. Kostnaden för anskaffande av ifrågavarande

apparater hade beräknats till 12,000 kronor. För laboratoriernas

utrustning funnes visserligen en del instrument och förnödenheter redan tillgängliga,

men komplettering av utrustningen vore likväl nödvändig. Kostnaden

härför hade uppskattats till 15,000 kronor. För anskaffande av annan

undervisningsmateriel erfordrades ett belopp av 2,000 kronor, och för inköp

av facklitteratur på området borde anvisas ett belopp av 5,000 kronor.

De sammanlagda engångskostnaderna för inredning och inventarier samt för

undervisningsmateriel, allt avseende mejeriundervisningen, kunde sålunda beräknas

till 71,000 kronor.

3. Trädgårdsavdelningen.

Frågan örn bättre undervisningslokaler för trädgårdsskolan vid Alnarp har

ävenledes en längre tid varit aktuell. Senast år 1926 hava vederbörande gjort

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

277

framställning om anslag för dylikt byggnadsarbete, vilket beräknades draga

en kostnad av 78,000 kronor, varav 3,800 kronor avsåge inredning och inventarier.

Med anledning av den genom inrättandet av en högre trädgårdskurs föranledda

ökningen i lokalbehov hava de sakkunniga nu föreslagit uppförande av

en ny undervisningsbyggnad för trädgårdsavdelningen.

Örn redan under nuvarande förhållanden behovet av bättre lokaler för trädgårdsundervisningen

måste anses vara trängande, bleve det naturligtvis ännu

nödvändigare att vidtaga förbättringar i förevarande avseende, örn jämväl

högre trädgårdskurs skulle anordnas vid Alnarp. För den lägre och den högre

trädgårdskursen tillsammans torde böra räknas med följande behov av direkta

undervisningslokaler:

en större sal (13 X 7 m.), avsedd bland annat att användas vid de tillfällen,

då såväl den högre kursens som trädgårdsskolans elever skulle samlas; salen

torde kunna avdelas på sådant sätt, att endast dess främre del (7X7 m.) begagnades,

då den under vanliga förhållanden användes som lärosal för endera

av skolans årskurser;

en lärosal (7X7 m.), avsedd för den andra årskursen;

en ritsal (13 X 6 m.) att användas dels för den lägre trädgårdsskolan och

dels för högre kurs;

en lärosal för högre kursen (6X5 m.);

ett rum för undervisningsmateriel och samlingar (7X5 m.);

diverse källarutrymmen för trädgårdsalster samt ett mindre kylrum, som

bland annat skulle kunna användas för förvaring av viss eljest snart förgänglig

undervisningsmateriel.

Tidigare hade föreslagits, att den byggnad, som för närvarande användes

till undervisningslokal för trädgårdsskolan, skulle påbyggas för att därigenom

kunna bättre fylla sin uppgift. Man kunde då tänka sig en ytterligare

utvidgning av nämnda byggnad, så att i denna kunde inrymmas även de för

den högre kursen särskilt erforderliga utrymmena. En närmare utredning

av berörda förhållande hade dock visat, att denna anordning vore mindre ändamålsenlig.

Man finge nämligen mycket svårt att vidtaga ytterligare utvidgningar,

örn sådana en gång skulle erfordras, på grund av att de nu föreslagna

utrymmena visade sig otillräckliga. Örn i stället nybyggnad företoges, skulle

denna olägenhet undvikas, varjämte hela anordningen av undervisningslokaler

kunde göras betydligt mera ändamålsenlig och bättre utrymme för bibliotek

och samlingar av undervisningsmateriel erhölles.

Örn ny undervisningsbyggnad uppfördes, kunde den gamla byggnaden —

såsom redan föreslagits i ett sakkunnigbetänkande av år 1918 ■— omändras

till kontorslokal, varjämte arbetsrum för föreståndare oell ordinarie lärare kunde

inrymmas i denna byggnad. Nuvarande, för sitt ändamål högst olämpliga,

kontorslokal kunde omändras till bostad åt en av trädgårdens förmän och

ett par extraelever, vilka nu vore inhysta i trånga, otrevliga och fuktiga lägenheter.

De sakkunniga hade låtit uppgöra skissritningar till en n5^ undervisningsbyggnad

för trädgårdsutbildningen vid Alnarp. Av verkställda beräkningar

rörande de sannolika kostnaderna flir uppförande av ifrågavarande byggnad

framginge att byggnaden skulle kunna uppföras för en kostnad, som endast

obetydligt överstege den, som ombyggnaden av nuvarande undervisningsbyggnad

för tillgodoseende av enbart den lägre trädgårdsskolans behov skulle medföra.

Sistnämnda kostnad hade nämligen såsom förut anförts beräknats till

— frånräknat inredning och inventarier — 74,200 kronor, medan kostnaderna

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

vid fullständig nybyggnad, jämväl upptagande erforderliga ytterligare utrymmen

för den högre trädgårdsundervisningen, nu beräknats till 83,700 kronor.

De sakkunniga funne det sålunda under förevarande omständigheter motiverat,

att ny undervisningsbyggnad uppfördes för trädgårdsutbildningen vid

Alnarp.

Den nya undervisningsbyggnaden skulle komma att innehålla en större

lärosal (samtidigt samlingssal; omkring 100 m2), två mindre lärosalar (vardera

omkring 50 m2) samt ett rum för undervisningsmateriel, allt på nedre

botten. Vindsvåningen skulle innehålla en större ritsal, ett mindre rum för

lärare, ett biblioteksrum och ett läsrum. Det sistnämnda vore avsett att vid

behov även kunna användas som undervisningslokal för högre kursens elever.

I källarvåningen funnes plats för en toalett- och eventuellt badrumsavdelning,

ett pannrum och en kolkällare. Mittpartiet skulle upptagas av en mindre kylanläggning

och resten utgöra en fruktkällare, varav en del skulle vara utrustad

med kylanordning.

Den nuvarande undervisningsbyggnaden borde för att göras lämplig till

kontorslokal samt arbetsrum för föreståndare och ordinarie lärare undergå vissa

mindre ändringar. Bland annat borde centralvärmeledning anordnas. Kostnaderna

för ifrågavarande ändringsarbeten hade beräknats till 8,000 kronor.

Den nuvarande kontorsbyggnadens omvandling till bostadslägenheter skulle

ej medföra större omändringsarbeten. Även här borde emellertid en enkel centralvärmeledning

anordnas. De sammanlagda kostnaderna för omändringen

hade uppskattats till 5,000 kronor.

Vidare har föreslagits uppförande av en mindre redskapshall för trädgårdsundervisningen.

De redskap och maskiner, som användes för olika arbeten inom trädgårdarna,

vore för närvarande inhysta på olika håll i lokaler, som visserligen

kunde användas till förvaring under längre eller kortare tid av dessa redskap,

men dock vore så trånga, att de olika redskapen endast med svårighet kunde

flyttas ut, staplade på varandra som de ofta vore, och i varje fall vore det

omöjligt att för eleverna demonstrera dem på platsen där de stöde. Örn högre

undervisning skulle anordnas, måste givetvis ännu flera redskap anskaffas

som övnings- och undervisningsmateriel, delvis rätt skrymmande sådana,

och sedan detta skett bleve olägenheterna av nuvarande förvaringslokaler

ännu större. Det syntes därför bliva oundgängligt, att en redskapshall, om

också av mera blygsamma dimensioner, uppfördes. En sådan av 9 meters

bredd och 15 meters längd borde kunna nöjaktigt fylla behovet. Byggnadskostnaderna

för redskapshallen torde kunna begränsas till 8,000 kronor.

En utvidgning av det nuvarande växthuskomplexet har ävenledes ansetts

motiverad.

Då den lägre trädgårdsskolan år 1913 utrustades med en växthusanläggning,

var denna så knappt tilltagen, att den ej inrymde andra avdelningar

än de mest nödvändiga för undervisningen vid skolan. Sedan denna tid hade

vissa kulturer under glas nått en helt annan betydelse än förr, andra konstruktioner

av växthus hade börjat tillämpas, och det kunde sålunda icke

sägas, att växthuskomplexet för närvarande vore av den beskaffenhet, som

måste anses erforderlig vid en läroanstalt, där mera ingående undervisning

i odlingar under glas ägde rum.

Det nuvarande växthuskomplexet torde sålunda böra utvidgas med följande

nya avdelningar:

ett nejlikehus (7 X 16 m.);

s. 279 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

279

ett vinhus i två avdelningar (6 X 16 m.) (två nuvarande vinavdelningar

skulle användas för vissa andra kulturer, den tredje bibehållas);

ett hus för friplanterade rosor (6 X 16 m.); samt

ett hus för förökning av sådana växter, som senare utskolas på kalljord,

nämligen dels träd och buskar, dels perenna blomsterväxter (3.9X16 m.).

De föreslagna nya växthusen, för vilka lämplig plats funnes på något avstånd

från det nuvarande växthuskomplexet, skulle förses med egen värmecentral.

De tre förstnämnda växthusen skulle förenas genom arbetsrum.

Kostnaderna för uppförandet av ovan angivna växthusavdelningar hade

beräknats till sammandagt 38,900 kronor.

Förslaget till nya odlingslokaler kunde visserligen synas omfattande, men

enligt vad från sakkunnigt håll inhämtats, torde mindre anläggningar icke

kunna förordas ur undervisningssynpunkt. Med den föreslagna storleken av

de olika växthusen ökades jämväl förutsättningarna för en ekonomisk drift

med avseende på ifrågavarande grenar av trädgårdsodlingen, så att det icke

syntes uteslutet, att det i växthusen sålunda nedlagda kapitalet skulle bliva

räntabelt.

I den ursprungliga planen till det växthuskomplex, som uppfördes vid trädgårdarna

år 1913, hade man upptagit, bland annat, en hall för något mera

högvuxna växter, men då riksdagen vid frågans behandling ansåg nödvändigt

att i viss mån nedbringa byggnadskostnaden, uppgjordes ett ändringsförslag,

varigenom till följd av lägre takkonstruktion m. m. byggnadsanslaget

kunde minskas med 3,000 kronor. Det hade emellertid visat sig särdeles

ofördelaktigt, att icke åtminstone en av växthusavdelningama haft en takhöjd,

tillräckligt stor för att möjliggöra odlingen av vissa mera högvuxna

växter, behövliga för undervisningen vid trädgårdsskolan. Behovet av en

sådan växthusavdelning bleve givetvis ännu större, örn en högre undervisning

skulle anordnas, och det torde därför vara erforderligt, att växthusets

mittparti nu ändrades till enlighet med det ursprungliga förslaget. Kostnaden

för nämnda ändringsarbete hade ansetts kunna uppskattas till 3,000

kronor.

Inrättandet av en högre trädgårdskurs har även skapat behov av vissa

bostadsutrymmen för elever och lärare m. fl.

Det skulle visserligen kunna tänkas, att eleverna i den högre trädgårdskursen

hänvisades till att skaffa sig bostäder i samhällena utanför Alnarps

område, men detta syntes dock vara olämpligt bland annat därför, att ifrågavarande

elever noga borde följa gången av de praktiska arbetena inom olika

trädgårdsavdelningar samt använda alla lämpliga tillfällen för att lära känna

det rikhaltiga sortiment av trädgårdsväxter, som funnes odlat inom Alnarps

park och trädgårdar. Det vore lätt att inse, i vilken hög grad sådana

studier skulle befordras av att eleverna vore bosatta på platsen. Därför vore

dock ingalunda nödvändigt, att de bodde inom själva trädgårdens område.

De sakkunniga hade låtit undersöka, huruvida de nu outnyttjade vindsutrymmena

i restaurationsbyggnaden skulle kunna tagas i anspråk för sagda ändamål.

Därvid hade visat sig, att å restaurations vind skulle kunna inredas

10 för bostadsändamål lämpliga rum för en totalkostnad av 26,800 kronor.

Enligt de sakkunnigas förmenande torde bostadsfrågan för ifrågavarande

elever bäst och billigast lösas genom nu nämnda anordning. Givetvis borde

eleverna i regel erlägga viss avgift för förmånen av dylik bostad.

Vid trädgårdsundervisningen erfordrades av skäl, som i det följande anfördes,

ytterligare en ämneslärare. För denne behövde uppföras nytt bostadshus,

förslagsvis omfattande 4 rum och kök och uppfört efter ungefär samma

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ritning som bostadshusen åt trädgårdsskolans nuvarande ämneslärare. Kostnaden

för uppförande av ett sådant bostadshus kunde beräknas till 17,500

kronor.

Trädgårdsskolans vaktmästare, tillika eldare, borde erhålla en av bostadslägenheterna

i det hus, som måste uppföras för vaktmästare för lantbruksundervisningen.

På vinden i samma hus borde inredas två dubbletter, avsedda

för tvenne av trädgårdens förmän. Trädgårdsundervisningens andel i

kostnaderna för uppförandet av nämnda bostadshus kunde beräknas till

22,000 kronor.

De sammanlagda byggnadskostnaderna i samband med anordnandet av

högre trädgårdsundervisning böra sålunda enligt de sakkunnigas förslag beräknas

på följande sätt:

Under visningsbyggnad.................

Ändring och reparation av nuvarande undervisningsbyggnad

» )> » » » kontorsbyggnad . . .

Redskapshall.....................

Växthus .......................

Ändring av befintligt växthus.............

Inredande av elevrum i restaurationsbyggnaden......

Bostad för en ordinarie lärare..............

» » » vaktmästare och två förmän........

. . . . 83,700: —

. . . . 8,000: —

. . . . 5,000: —

. . . . 8,000: —

. . . . 38,900: —

. . . . 3,000: —

. . . . 26,800: —

. . . . 17,500: —

. . . . 22,000: —

Kronor 212,900: —

Övriga engångskostnader för trädgårdsundervisningen hava av de sakkunniga

beräknats till sammanlagt 28,400 kronor.

Kostnaderna för inredning av undervisningsbyggnaden ävensom för anskaffande

av erforderliga inventarier till denna hade approximativt beräknats

till 12,400 kronor. För möblering av de förutsatta elevrummen i restaurangbyggnaden

hade ansetts böra räknas med en kostnad av 3,000 kronor.

Trädgårdsskolans nuvarande utrustning av undervisningsmateriel vore

mycket anspråkslös, och för den planerade högre kursens räkning måste därför

anskaffas en ganska omfattande uppsättning av sådan materiel. Sålunda

erfordrades mikroskop m. fl. instrument, preparat av olika slag (särskilt sådana

av skadeinsekter och andra skadedjur samt parasitsvampar), redskap,

modeller, väggplanscher m. m. För anskaffande härav måste beräknas ett

belopp av minst 8,000 kronor.

Trädgårdsskolan vid Alnarp hade redan ett bibliotek med såväl serier av

tidskrifter som arbeten i växtsystematik, pomologi och allmän trädgårdsodling,

men dels vore många arbeten oinbundna, dels saknades ännu mycken

litteratur av sådant slag, som erfordrades för högre undervisning i trädgårdsanläggning,

och knappast någon avdelning av trädgårdslitteraturen motsvarade

den högre undervisningens krav. Vid behov av sådan litteratur hade

varken lärare eller elever nämnvärd hjälp av universitetsbiblioteket i Lund,

då detta vore ytterst sparsamt utrustat, vad beträffade arbeten, som berörde

trädgårdsfacket. Ett icke alltför ringa engångsanslag torde sålunda bliva

erforderligt för inköp av erforderlig litteratur på trädgårdsområdet. Ifrågavarande

anslag torde icke böra understiga 5,000 kronor.

4. För de olika undervisning savdelning arna gemensamma anordningar.

Förutom nu angivna byggnadsarbeten torde vid Alnarp erfordras ytterligare

vissa anordningar, som skulle komma att utnyttjas av de olika avdel
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

281

ningarna gemensamt. De sakkunniga hava sålunda föreslagit, att vid Alnarp

anordnas dels ett centralt vattenledningssystem, dels ett förbättrat avloppssystem.

Stort behov förefunnes därjämte vid Alnarp att få till stånd ett centralt

vattenledningssystem, vilket borde vara så ordnat, att det kunde göra tjänst

jämväl vid bekämpande av eventuellt uppkommande eldsvåda därstädes. Uppgjord

kostnadsberäkning avseende berörda ledningssystem (alternativ 2) slutade

på ett belopp av 125,000 kronor. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,

ansåge Alnarpsstyrelsen, att av sistnämnda belopp endast 62,000 kronor borde

komma på institutet, medan återstoden av kostnaderna eller 63,000 kronor

skäligen borde bestridas av Alnarps egendom i form av arbetsprestationer

och kontant bidrag. De sakkunniga delade denna uppfattning och ansåge

sålunda, att i samband med åtgärder för ordnande av vattenledningsfrågan

vid Alnarp borde äskas särskilt anslag.

En förbättring av avloppssystemet vid Alnarp i syfte att möjliggöra användning

av vattenklosetter syntes även vara i hög grad av behovet påkallad.

Kostnaderna härför hade beräknats till 40,000 kronor, av vilket belopp emellertid

omkring hälften eller 20,000 kronor avsåge lantbruksskolan och Alnarps

egendom. På institutets del kunde sålunda beräknas komma en kostnad av

20,000 kronor.

Eör ifrågavarande båda anläggningar redogöres närmare i särskilda bilagor

till det tryckta betänkandet.

Jag får i sammanhang härmed anmäla, att styrelsen för Alnarps lantbruks-

och mejeriinstitut — som redan tidigare gjort framställning i ämnet

-—- i skrivelse den 22 augusti 1929 ånyo framhållit det trängande behovet av

att den föreslagna vattenledningsanläggningen omedelbart komme till utförande.

Vidare får jag anmäla, att samma styrelse i skrivelse den 28 juli 1928 gjort

framställning örn ett anslag av 18,300 kronor för anordnande av en badinrättning

vid institutet. Till stöd för ifrågavarande framställning har institutsstyrelsen

anfört i huvudsak följande:

För närvarande funnes — inrymda i den trånga mejeribyggnaden —

endast två små badrum med plats för ett badkar i vardera rummet. Dessa

två badkar skulle räcka till för bortåt c:a 250 personer, nämligen för alla

familjer av högre och lägre tjänsteställning vid institutet samt för detsammas

samtliga elever.

I föreliggande avseende fyllde sålunda institutet ej ens de mest elementära

hygieniska krav -— fastmera torde det åt sina elever giva ett varaktigt

minne av utpräglad hygienisk efterblivenhet. För att avhjälpa dessa missförhållanden

hade styrelsen anmodat arkitekten O. Hägg, Malmö, att utarbeta

förslag jämte kostnadsberäkning för en badinrättning, avsedd att inredas

i norra delen av de rymliga källarna i restaurationsbyggnaden. Ett inrymmande

av en badinrättning i nämnda byggnad verkade ej störande på de

dispositioner, som vid en eventuell omorganisation av institutets verksamhet

vore avsedda att komma till utförande för restaurafionsbyggnadens vidkommande

-— anordnandet av elevrum å byggnadens vindslokaler.

Enligt det uppgjorda förslaget till badinrättning skulle kostnaden för

byggnads-, målnings- och elektriska arbeten uppgå till c:a 7,000 kronor, för

värmetekniska och sanitära anläggningar till c:a 9,800 kronor, eller tillsammans

till c:a 16,800 kronor. Utöver detta belopp torde erfordras 1,500 kro
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

nor till uppgörandet av program och ritningar samt för övervakandet av de

olika arbetenas och anläggningarnas utförande.

De sammanlagda engångskostnaderna för Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut, inberäknat den andel, som ansetts böra komma på Alnarps

egendom, skulle alltså enligt de sakkunnigas förslag, med tillägg av ovan

angivet kostnadsbelopp för badinrättning, böra beräknas i överensstämmelse

med följande sammanställning.

Sammandrag av engångskostnader för Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut.

1. Byggnadskostnader.

1) Lantbruksavdelningen.............

2) Mejeriavdelningen...............

3) Trädgårdsavdelningen.............

4) för avdelningarna gemensamt..........

2. Övriga engångskostnader.

1) Lantbruksa vdelningen.............

2) Mejeriavdelningen...............

3) Trädgårdsavdelningen.............

103,000: —

244,000: —

212,900: —

183,300: -- 743,200: —

10,000: —

71,000: —

28,400:— 109,400: —

Kronor 852,600: —

De sakkunnigas förslag med avseende på lokaler och utrustning i övrigt

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut och kostnaderna härför

har icke föranlett något uttalande i de över de sakkunnigas betänkande avgivna

yttrandena med undantag av att byggnadsstyrelsen anmält, att den av de sakkunniga

verkställda beräkningen av byggnadskostnaderna icke givit anledning

till någon styrelsens erinran.

över framställningen örn anslag till vattenledningsanläggning vid Alnarp

hava särskilda yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen

och statskontoret.

Lantbruksstyrelsen har funnit snara åtgärder till frågans ordnande vara av

behovet påkallade. I anledning av de sakkunnigas förslag att endast hälften

av kostnadsbeloppet skulle beräknas komma på institutet under det att återstoden

av kostnaden skäligen borde bestridas av Alnarps egendom i form av

arbetsprestationer eller i annan ordning, ansåge styrelsen det böra tagas under

övervägande, huruvida icke hälften av det för vattenledningsfrågans lösande

erforderliga beloppet skulle kunna täckas från Alnarps egendoms avkastning.

Då det emellertid på förhand icke kunde beräknas, i vad mån Alnarps

egendoms avkastning lämnade tillgång till täckande av ett så stort belopp

och svårigheter skulle kunna uppstå vid förskotterande av eventuellt

uppstående större underskott, ville lantbruksstyrelsen för sin del föreslå, att

hela det behövliga beloppet anvisades av riksdagen. Reellt sett hade detta

ingen betydelse, då inkomsten av Alnarps egendom för varje år redovisades

till statsverket. De sakkunnigas uttalande gåve emellertid lantbruksstyrelsen

anledning framhålla önskvärdheten av att Alnarps egendom i största möjliga

utsträckning genom egna arbetsprestationer minskade den verkliga kontanta

utgiften för statsverket.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ®40.

283

Byggnadsstyrelsen har anmält, att styrelsen för sin del icke hade något

att erinra mot det som alternativ 2 betecknade förslaget, i den mån detsamma

kunnat av styrelsen bedömas.

Statskontoret har ansett det vara tvivelaktigt, att Alnarps egendom skulle

kunna täcka hela den ifrågasatta delen, 63,000 kronor, av kostnaderna för vattenledning

genom arbetsprestationer eller kontant bidrag från egendomens överskottsmedel,

men då vattenledningen ju skulle bliva till minst lika stor nytta

för Alnarps egendom som för institutet syntes det rimligt, att egendomen i

så stor utsträckning som ske kunde bidroge till företagets finansiering. Vid

sådant förhållande hade statskontoret ansett sig böra hemställa, att anslag

äskades av riksdagen till så stort belopp, att detsamma jämte vad som beräknades

kunna av Alnarps egendom utgöras i arbetsprestationer och i tillskott

från egendomens vinstmedel uppginge till 125,000 kronor.

Över den särskilda framställningen örn anslag till anordnande av varmbadinrättning

vid Alnarp hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har vitsordat behovet av varmbadinrättning vid Alnarp.

Enär frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande ännu icke

vöre avgjord, kunde emellertid den erforderliga storleken av badinrättningen

icke tillförlitligen bedömas. Enligt styrelsens mening vore det därför önskvärt,

att ifrågavarande spörsmål upptoges till prövning först i samband med

beräkning av de ändrings- och ombyggnadsarbeten vid Alnarp, som kunde

föranledas av den högre lantbruksundervisningens omorganisation.

Byggnadsstyrelsen har ansett utrymmena inom den föreslagna badinrättningen

väl knappt tilltagna, varjämte inrättningens förläggande till källaren

under en befintlig byggnad skulle medföra avsevärda ingrepp i byggnaden

för framdragande av erforderliga ventilationskanaler. Då härtill komme, att

någon möjlighet till större utvidgning av badinrättningen här icke förefunnes,

för den händelse ökat utrymme skulle bliva erforderligt, funne sig byggnadsstyrelsen

böra ifrågasätta lämpligheten av den föreslagna anordningen. De

för anläggningens utförande angivna kostnaderna, 18,300 kronor, funné styrelsen

vara väl knappt beräknade.

De sakkunnigas förslag till lokaler och övrig utrustning för den omorganiserade

högre lantbruks-, mejeri- och trädgårdsundervisningen vid Alnarp finner jag

vara präglat av sparsamhet men ändock ägnat att på ett nöjaktigt sätt tillgodose

föreliggande behov i nämnda hänseenden. Jag kan därför i huvudsak

ansluta mig till det sålunda uppgjorda förslaget.

Med avseende på byggnadsarbeten för lantbruksavdelningen anser jag emellertid

särskild byggnad för övningar i exteriörlära icke vara nödvändig för

agronomutbildningen. Den för iordningställande av ifrågavarande byggnad

beräknade kostnaden, 9,000 kronor, torde alltså kunna inbesparas. Emellertid

synes det vara erforderligt, att utöver de sakkunnigas förslag vissa anordningar

vidtagas för åstadkommande av mera tillfredsställande utrymmen

för bibliotek och läsrum än de som nu finnas vid Alnarp. För detta ändamål

torde nyssnämnda belopp behöva tagas i anspråk, och jag anser mig alltså

icke kunna tillstyrka, att någon minskning i det beräknade totala kostnadsbeloppet

göres.

De föreslagna åtgärderna för åstadkommande av centrala vattenledningsoch

avloppssystem vid Alnarp synas väl motiverade och kunna även av mig

Departe
mentschefen.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

tillstyrkas. Det synes mig lämpligt, att liela det härför beräknade kostnadsbeloppet,

tillsammans 165,000 kronor, anvisas av riksdagen. Sedermera torde

böra övervägas, i vad mån Alnarps egendom genom arbetsprestationer kail

åstadkomma minskning i den kontanta utgiften för statsverket.

Behovet av varmbadinrättning vid Alnarp anser även jag mig kunna vitsorda.

Emellertid torde vid utarbetande av slutliga förslag till olika byggnadsarbeten

vid Alnarp i samband med den högre lantbruksundervisningens omorganisation

böra tagas under omprövning, huruvida ieke för badinrättningen

kan erhållas lämpligare plats än i den föreslagna källarlokalen. Möjligen

kan behovet av utrymme för varmbad bättre tillgodoses i samband med den

planerade örn- och tillbyggnaden av mejeriet. Utan att nu taga bestämd ställning

härtill vill jag emellertid föreslå, att det för badinrättningen angivna

kostnadsbeloppet, 18,300 kronor, upptages bland de för byggnadsarbeten m. m.

vid Alnarp beräknade kostnaderna.

Engångskostnaderna för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

torde i överensstämmelse härmed böra beräknas till 852,600 kronor, därav

byggnadskostnader m. m. 743,200 kronor och övriga engångskostnader 109,400

kronor.

9. Årliga kostnader för undervisningen (utom löner).

a) Lantbruksliögskolan.

Högre lantbraksunderyisningssakknnniga.

Vad först beträffar kostnader för institutioner och samlingar, hade de sakkunniga

lämnat följande allmänna motivering.

I jämförelse med förhållandena vid de nuvarande lantbruksinstituten bleve

helt naturligt kraven på utrustning med apparater och samlingar för undervisningen

avsevärt större vid en lantbrukshögskola. På det lägre stadiet •—

för ämbets- och kandidatexamina — kunde undervisningen visserligen göras

jämförelsevis billig, enär ofta ett större antal studerande kunde övas och undervisas

på en gång och utrustningen med apparater, som användes av var

och en, bleve tämligen enkel. Dock måste redan denna undervisning i betydligt

högre grad än motsvarande undervisning vid agronomkurs byggas på direkta

experiment, och därvid borde icke blott förekomma de jämförelsevis

enkla, som eleverna själva fingo utföra, utan lärarna måste vid sina experiment

utgå från vetenskapens senast nådda ståndpunkt och låta eleverna få en

inblick i de nyaste metoderna och de viktigaste fenomenen. Att härför erfordrades

en omfattande och dyrbar apparatur vore tydligt.

På licentiatstadiet tillkomme faktorer, som vore ägnade att öka kostnaden

för undervisningen per individ. De studerande borde nu sysselsätta sig med

undersökningar av verkligt vetenskaplig karaktär. Härvid behövde de ofta

var för sig ett särskilt rum till arbetsplats eller i varje fall större utrymme an

på ett lägre stadium. De måste icke blott hava tillfälle att använda institutionens

redan förefintliga instrumentella utrustning i den mån de behövde det utan

även att få den kompletterad med de instrument, som vore nödvändiga för

deras spciella arbetsuppgift. Ingen högskola kunde inom det arbetsområde,

som här vore i fråga, utföra ett vetenskapligt arbete, som stöde på höjden av

tidens möjligheter, örn den ej förfogade över en jämförelsevis dyrbar instrumentell

utrustning och ej vore försedd med de anordningar, som vore en förutsättning

för dess användande.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-k9.

285

Ännu en omständighet, som på detta stadium verkade i fördyrande riktning,

mäste här påpekas. Ett ingående och nyskapande vetenskapligt arbete medförde

oundgängligen specialisering. Det lede icke det minsta tvivel, att i den

mån lantbruksvetenskapens framsteg skulle främjas genom en ny organisation,

en specialiseringstendens skulle framträda med allt mera ökad styrka. Redan

från början måste för övrigt räknas med att de studerande på licentiatstadiet

komme att upptaga arbetsuppgifter av speciell natur, för vilkas lösande i olika

fall anslutning till vitt skilda teoretiska vetenskapers arbetsmetoder kunde vara

nödvändig. Givetvis kunde det icke vara tänkbart att vid lantbrukshögskolan

tillhandahålla all den instrumentella utrustning, som skulle vara erforderlig

för att möjliggöra ett kvalificerat vetenskapligt arbete inom ett så vidsträckt

arbetsfält, som folie inom området för de agronomiska studierna. De sakkunniga

hade också förutsatt, att i vissa fall de instrumentella resurserna vid

bland annat universiteten och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

i förekommande fall skulle få utnyttjas för högre studier på

ifrågavarande område. Inom vissa specialområden av lantbruks vetenskaperna

torde emellertid varken universitet eller centralanstalt hava tillräckliga resurser

att erbjuda, och i sådant fall torde det understundom vara nödvändigt,

att den för forskningsverksamhet på området erforderliga instrumentella utrustningen

finge anskaffas vid lantbrukshögskolan.

Vid utmätandet av anslag till de olika institutionerna måste hänsyn även

tagas därtill, att professorerna vid högskolan borde beredas tillfälle att vid

sidan av undervisningen bedriva egen forskning, vilket givetvis vore ägnat

att öka behovet av instrumentell utrustning. I samma riktning verkade även

den enligt de sakkunnigas förmenande nödvändiga docentinstitutionen.

Anslagsbehovet vore naturligtvis olika stort för olika institutioner. I ämnena

lantbrukskemi, bakteriologi och marklära ävensom i delar av ämnena lantbruksbotanik

samt husdjurens anatomi och fysiologi intogo laboratoriemässiga

försök och experiment en framstående plats vid undervisningen. Anordningarna

härför vore förenade med jämförelsevis stora kostnader. För lantbruksbotaniken

tillkomma därjämte behov av en botanisk trädgård. För undervisningen

i fysik, redskapslära och mjölkhushållning erfordrades en ganska omfattande

uppsättning av instrument och modeller, och undervisningen i husbyggnadslära

måste i stor utsträckning illustreras av modeller och ritningar.

I ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära och kulturteknik måste den

experimentella delen av undervisningen i icke ringa utsträckning givas formen

av fältmässiga försök, vilka helt naturligt komme att bliva förbundna med relativt

stora utgifter. Detsamma gällde örn de till ämnet husdjurens utfodring

och skötsel hörande experimentellt-praktiska försöken i stallar och ladugårdar.

Även i ämnet husdjurens avels- och raslära voro direkta försök i viss utsträckning

erforderliga för undervisningen.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett sig kunna beräkna

behovet av årligt anslag till olika institutioner — utöver laboratorieavgifter

från elever — på följande sätt:

Matematik!.......................... 500: _

Lantbrukskemi........................ 4,000: —

Lantbruksbotanik

Bakteriologi

Allmän ärftlighetslära

Lantbrukszoologi

Marklära.....

5,000: —

3,000: —

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

Allmän jordbrukslära.......

Växtodlingslära.........

Kulturteknik..........

Redskapslära..........

Husbyggnadslära.........

Husdjurens anatomi och fysiologi .

» avels- och raslära . . .

» utfodring och skötsel . .

» hälso- och sjukvårdslära

Mjölkhushållning.........

Nationalekonomi med statistik

Lantbruksekonomi med handelslära |

Lantbruksbokföring j

Rättslära J

Trädgårdsskötsel.........

Skogshushållning.........

Pedagogik ............

6,000: —

6,000: —

4,000: —

2,000: —

1,000: —

3,000: —

2,000: —

4,000: —

200: —

500: —

500: —

100: —

200: —

Kronor 42,000

Vad därefter angår övriga årliga kostnader hava de sakkunniga anfört

följande.

Tillgång till ett jämförelsevis omfattande fackbibliotek måste betraktas såsom

en av de nödvändigaste förutsättningarna för att lantbrukshögskolan överhuvud

taget skulle kunna fylla sin uppgift. För komplettering av biblioteket

med nyutkomna böcker och tidskrifter samt för inbindningsarbeten m. m. syntes

ett årligt belopp av 8,000 kronor utgöra ett minimum.

Exkursioner torde vid högskolan bliva erforderliga i större utsträckning än

vid agronomkurs. Även örn de studerande torde böra förutsättas skola i vissa

fall bidraga med en del av kostnaderna för exkursioner, torde likväl hörå

räknas med ett årligt anslag för ändamålet från det allmännas sida av minst

4,000 kronor.

Såsom redan nämnts, borde såvitt möjligt tillfälle beredas vissa elever att

erhålla bostadsrum vid lantbrukshögskolan. I det föregående hade beräknats,

att vid lantbrukshögskolans förläggning till Ultuna bostadsrum skulle kunna

ställas till förfogande för — jämte assistenter och amanuenser — omkring

25 elever. Enligt de sakkunnigas mening syntes det vara lämpligt, att understöd

åt behövande studerande i vissa fall utginge i form av fri bostad med

värme, lyse och städning. Förslagsvis borde 10 sådana bostadsrum gratis ställas

till förfogande. Därjämte borde kontanta stipendier kunna utdelas, oberoende

av örn den studerande vore bosatt vid högskolan eller icke. Ifrågavarade

stipendier torde lämpligen böra hava en storlek av omkring 600 kronor

örn året. För studerande vid högskolan syntes tillsammans minst 10 kontanta

stipendier böra stå till förfogande. Det årliga kontanta stipendiebeloppet borde

sålunda upptagas med 6,000 kronor. Nu föreslagna system för stipendietilldelning

torde ställa något mindre krav på det allmänna än systemet med

frielevplatser.

I det föregående hade motiverats behovet av fem docentstipendier vid lantbrukshögskolan.

Stipendium av ifrågavarande slag borde utgå med lika

stort belopp som motsvarande stipendium vid universitet och annan ifragakommande

högskola, eller med 6,000 kronor om året. För ändamålet vore alltså

ett årligt belopp av 30,000 kronor erforderligt.

Det torde vidare vara i hög grad önskvärt, att högskolans ordinarie lärare

genom erhållande av resestipendier bereddes tillfälle att i viss utsträckning

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

287

företaga studieresor till andra länder för att därigenom icke blott erhålla

ökad möjlighet att följa utvecklingen inom vars och ens speciella disciplin,

utan även att vinna ökad förtrogenhet med framsteg och förbättringar i undervisningsmetoderna

samt anordningar vid de vetenskaperna tillhörande institutionerna

av olika slag. För ändamålet torde ett årligt belopp av minst

3.000 kronor böra stå till förfogande. Till jämförelse finge anföras, att för

närvarande årligt anslag utginge åt, bland andra, ordinarie lärare m. fl. vid

rikets universitet, och mediko-kirurgiska institutet med 20,000 kronor samt

ordinarie lärare vid skogshögskolan med 1,000 kronor.

För underhåll av byggnader och inventarier hade beräknats erfordras ett årligt

anslag av 20,000 kronor.

Kostnaderna för bränsle, lyse och kraft hade ansetts kunna uppskattas till

18.000 kronor örn året.

Städning, renhållning och underhåll av planteringar m. m. hade beräknats

draga en kostnad av 10,000 kronor per år.

Från lantbrukshögskolan utgående tryck hade ansetts böra jämväl omfatta

en periodisk publikation, innehållande uppsatser och kortare avhandlingar av

vetenskapligt innehåll, författade av forskare vid högskolan. De årliga kostnaderna

för trycksaker hade med hänsyn .härtill beräknats till 5,000 kronor.

Kontorsutgifter, kostnader för annonsering m. m. syntes kunna uppskattas

till sammanlagt 3,000 kronor örn året.

För bestridande av kostnader för styrelsens sammanträden, avgifter för

brandförsäkring av högskolans inventarier, samlingar och bibliotek ävensom

diverse andra utgifter — bland annat eventuella kostnader för s. k. fria föredrag

— torde ett årligt belopp av 5,000 kronor behöva ställas till förfogande.

Omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan skulle sålunda enligt de sakkunnigas

mening böra beräknas på följande sätt*

Omkostnadsstat.

Institutioner och samlingar.........

Biblioteket................

Exkursioner................

Elevstipendier...............

Docentstipendier.............

Resestipendier åt lärare..........

Underhåll av byggnader och inventarier . . . ,

Bränsle och lyse..............

Städning, renhållning m. m..........

Trycksaker .................

Kontorsutgifter m. m.............

Diverse utgifter..............

. . . . 42,000: —

. . . . 8,000: —

. . . . 4,000: —

. . . . 6,000: —

. . . . 30,000: —

. . . . 3,000: —

. . . . 20,000: —

. . . . 18,000: —

. . . . 10,000: —

. . . . 5,000: —

. . . . 3,000: —

. . . . 5,000: —

Kronor 154,000: —

De sakkunniga hava emellertid framhållit, att undervisningsverksamheten

är förbunden med vissa inkomster, varför de ovan angivna kostnadssiffrorna

äro något större än de verkliga kostnaderna för ifrågavarande undervisning.

Såsom redan anförts, borde särskild undervisningsavgift icke erläggas av

de studerande, och någon inkomst av denna art vore sålunda icke att påräkna.

Däremot har förutsatts, att de studerande skulle ersätta av dem förbrukad

materiel vid laborationer o. dyl., men då vid beräkningen av anslagsbehovet

till olika institutioner hänsyn tagits därtill, borde icke heller laborationsavgifter

upptagas såsom särskild inkomst.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288 Kungl. Maj:ts proposition nr Z-k9.

Däremot borde såsom inkomst upptagas hyresavgifter från elever och lärare

m. fl.

De sakkunniga hava beräknat antalet bostadsrum och bostäder, som i detta

sammanhang komma i fråga, samt den årliga hyresersättningen för dem på

följande sätt.

Hyresinkomster för lantbrukshögskolan.

Bostadsrum för elever m. fl., 25 å 250: —............. 6,250: —

Bostäder för vaktmästare, 6 å 500: —-............... 3,000: —

» » lärare, 6 å 1,500: —................ . •__9,000: —

Kronor 18,250: —

Yttranden. De sakkunnigas beräkning av omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan har

föranlett erinringar endast från statskontoret och lärarrådet vid Ultuna.

Statskontoret har helt allmänt uttalat som sin mening, att åtskilliga av de

utav de sakkunniga angivna årliga anslag för undervisningen vid högskolan

och agronomkursen syntes vara väl högt tilltagna. Sålunda torde det till resestipendier

för högskolans lärare föreslagna beloppet, 3,000 kronor, måhända

böra reduceras till det belopp, 1,000 kronor, som för motsvarande ändamål utginge

vid skogshögskolan.

Statskontorets ståndpunkt beträffande elevstipendier har förut refererats.

Lärarrådet vid Ultuna har ansett, att det beräknade beloppet till institutioner,

tillhopa 42,000 kronor, vore väl knappt tillmätt, då exempelvis 2,000 kronor

till institutionen för husdjurens avels- och raslära måste anses otillräckliga.

Härvid borde beaktas, att särskilt i vissa läroämnen måste anlitas tillfällig

arbetshjälp i ej ringa utsträckning, icke blott för utförande av försöksoch

annat liknande arbete, utan även för bearbetning av resultaten, uppgörande

av ritningar och grafiska framställningar m. m., vilket ofta vore förenat

med avsevärda kostnader. På grund härav funne lärarrådet, att anslaget till

institutioner borde höjas från 42,000 kronor till 50,000 kronor, eller med 8,000

kronor. Styrelsen för institutet har funnit ifrågavarande förslag från lärarrådet

vara värt beaktande.

Departe- En framgångsrik verksamhet vid lantbrukshögskolan torde vara i hög grad

mentschefen. betingad av, att anslagen för olika uppgifter icke äro för knappt tillmätta.

Jag hyser den uppfattningen, att ur denna synpunkt de sakkunnigas förslag till

omkostnadsstat icke torde tåla någon beskärning. Vad särskilt angår det

föreslagna beloppet till resestipendier åt lärare, 3,000 kronor, torde detta väl

behövas för ändamålet. För att kunna följa jordbruksvetenskapens framsteg

torde det nämligen vara behövligt särskilt för lärarna i de tillämpade jordbruksämnena

men även andra att med vissa mellantider företaga understundom

jämförelsevis omfattande utlandsresor.

Å andra sidan torde det knappast vara motiverat att innan någon erfarenhet

ännu vunnits angående högskolans medelsbehov vidtaga höjning av det

utav de sakkunniga beräknade anslaget till högskolans institutioner och samlingar.

I överensstämmelse med vad förut anförts beträffande avlöningsstaten för

högskolan torde även med avseende på omkostnadsstaten kunna vidtagas vissa

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

289

bcskärningar under övergångsåren. Detta spörsmål torde emellertid böra närmare

övervägas, när ifrågavarande anslagsfråga blir aktuell.

Av undervisningsverksamheten härrörande hyresinkomster torde i överensstämmelse

med vad som sker i andra liknande fall böra direkt redovisas till

statsverket.

b) Lantbruks-, mejeri- oell trädgårdsinstitutet.

1. Lantbruksavdelningen.

Omkostnadsstaten för agronomkursen har av de sakkunniga ansetts böra beräknas

på följande sätt.

För underhåll och komplettering av erforderlig undervisningsmateriel, för

inköp av förbrukningsartiklar för undervisningen samt för bestridande av kostnaderna

för erforderlig försöksverksamhet borde beräknas ett årligt anslag av

8,000 kronor. Vid uppskattning av nämnda anslag hade hänsyn icke tagits till

de förbrukningsartiklar, för vilka kostnaden skäligen borde bestridas genom elevers

laboratorieavgifter.

För inköp av böcker och tidskrifter samt för inbindning av böcker m. m. borde

i staten upptagas ett belopp av 2,000 kronor.

Kostnaderna för elevernas exkursioner kunde uppskattas till 3,000 kronor

per år.

Ehuru internatsystemet avsåges skola i fortsättningen upprätthållas vid

agronomkursen, borde av förut anförda skäl även vid dylik kurs studieunderstöd

till behövande, dugliga elever utgå i form av kontanta stipendiebelopp å

cirka 600 kronor per år. För ändamålet borde i staten upptagas ett belopp

av 4,000 kronor. Enär värdet av de fyra frielevplatser, som nu stöde till förfogande

vid agronomkurs, torde kunna värderas till omkring 4,800 kronor,

skulle nu föreslagna system alltså bliva något billigare för det allmänna. Vidare

borde liksom vid lantbrukshögskolan understöd åt behövande studerande

i vissa fall kunna utgå i form av möblerat bostadsrum med värme, lyse och

städning. Förslagsvis borde 8 sådana rum gratis ställas till förfogande.

Erforderligt underhåll av byggnader och inventarier torde kräva en årlig

kostnad av i medeltal 12,000 kronor.

För bränsle, lyse och elektrisk kraft torde få räknas med en utgift av 9,000

kronor om året.

Kostnaderna för städning och renhållning kunde beräknas till 6,000 kronor

per år. För vård av planteringar m. m. torde böra räknas med en årlig kostnad

av 1,200 kronor.

De årliga tryckningskostnaderna torde belöpa sig till omkring 1,500 kronor,

och till lika stort belopp kunde kostnaderna för kontorsmateriel, annonsering

m. m. uppskattas.

Utgifterna för häststallet, inberäknat avlöning åt kusk och dräng, kunde beräknas

till 4,200 kronor per år.

Av övriga kostnader torde utgifterna för styrelsens sammanträden böra upptagas

med 900 kronor, arvode åt läkare samt medicin m. m. med 700 kronor

samt avgifter för hästförsäkring ävensom för brandförsäkring av anstaltens

inventarier, undervisningsmateriel och bibliotek med 600 kronor.

För bestridande av diverse utgifter vid undervisningsanstalten torde slutligen

ett belopp av 1,000 kronor böra stå till förfogande.

I det föregående hade framhållits önskvärdheten utav, att kompletterande

undervisning i naturvetenskapliga ämnen och eventuellt även i språk och matematik

anordnades genom det allmännas försorg för sådana studerande vid

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami• 212 käft. (Nr 24o). 19

Högre lantbruk

sundervisningssakkunniga.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

agronomkurs, som önskade vinna inträde vid lantbruksliögskolan. För ändamålet

torde ett belopp av förslagsvis 5,000 kronor böra ställas till förfogande.

Ifrågavarande anslag syntes kunna upptagas i agronomkursens omkostnadsstat.

Omkostnadsstaten för agronomkursen skulle sålunda i anslutning till vad

de sakkunniga ovan anfört erhålla följande utseende:

Omkostnadsstat.

Undervisningsmateriel och försöksverksamhet .

Biblioteket................

Exkursioner................

Elevstipendier...............

Underhåll av byggnader och inventarier ....

Bränsle och lyse m. m............

Städning och renhållning..........

Planteringar................

Trycksaker ................

Kontorsutgifter..............

Häststallet m. m..............

Styrelsen.................

Läkare och medicin ............

Försäkringsavgifter.............

Diverse utgifter..............

Särskild undervisning i vissa gymnasieämnen .

. . . . 8,000: —

. . . . 2,000: —

. . . . 3,000: —

. . . . 4,000: —

. . . . 12,000: —

. . . . 9,000: —

. . . . 6,000: —

. . . . 1,200: —

. . . . 1,500: —

. . . . 1,500: —

. . . . 4.200: —

. . . . 900: —

. . . . 700: —

. . . . 600: —

. . . . 1,000: —

• _l 5)000^ —

Kronor 60,600: —

Liksom i fråga örn lantbruksliögskolan hava de sakkunniga även beträffande

agronomkursen räknat med vissa hyresinkomster. Enär vid agronomkursen

förutsatts, att internatsystemet skulle tillämpas, komma i detta fall hyresavgifterna

från elever att uppgå till jämförelsevis stort totalbelopp. Ifrågavarande

inkomster hava av de sakkunniga upptagits med nedanstående belopp.

Hyresinkomster lid agTonomkurseii.

Bostadsrum för elever, 48 å 200: —..........

Bostäder för vaktmästare, 3 å 400: —.........

» » lärare, 5 å 1,200: —...........

. . . 9,600: —

. . . 1,200: —

. . . 6,000: —

Kronor 16,800: —

2. Mejeriavdelningen.

De årliga kostnaderna för mejeriundervisningen — utom löner — hava av de

sakkunniga ansetts kunna beräknas på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Institutioner och samlingar................... 1 5,000: -—

Bibliotek........................... 1,000: —

Exkursioner.......................... 500: —

Elevstipendier: 2 å omkring 600 kronor i den högre kursen samt 4 å omkring

500 kronor i den lägre kursen............... 1 2 3,200: —

1 I aaslaget till institutioner hava icke inberäknats de kostnader för förbrukningsartiklar, som

synas böra bestridas av eleverna själva (laboratorieavgifter m. m.).

2 Därjämte böra enligt de sakkunnigas mening 2 elever i den högre kursen samt 5 elever i den

lägre kursen kunna komma i åtnjutande av fri bostad med uppvärmning, lyse och städning.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 2-b9.

291

Underhåll av byggnader och inventarier (avser ej själva mejerilokalerna) 2,500: —

Bränsle och lyse........................ 4,000: —

Städning och renhållning.................... 2,000: —

Trycksaker.......................... 500: —

Kontorsutgifter........................ 500: —

Läkare och medicin...................... 300: —

Försäkringsavgifter....................... 200: —

Diverse utgifter....................... . 400: —

Kronor 20,100: —

Därjämte hava de sakkunniga föreslagit, att anslaget till mejeriet för minskade

inkomster på grund av försöksverksamhet m. m. höjes från nuvarande

5,000 kronor till 8,000 kronor. De årliga allmänna omkostnaderna för mejeriundervisningen

skulle sålunda böra beräknas till 28,100 kronor.

Från nämnda omkostnadssumma bör emellertid enligt de sakkunnigas mening

avdrag göras för vissa av internatsystemet härrörande inkomster ävensom

för hyresavgifter från lärare och tjänstepersonal. Ifrågavarande inkomster

synas skäligen kunna beräknas uppgå till följande belopp:

Avgifter från 7 elever i högre kursen och 2 instruktionsmejerister för

möblerad bostad med uppvärmning, lyse och städning å 200 kronor .

Avgifter från 17 elever i lägre kursen för liknande förmåner å 125 kronor

Avgifter från två professorer för bostad å 1,200 kronor........

Avgifter från maskinist och förste mejerist för bostad med uppvärmning

och lyse å 400 kronor.....................

Avgifter från mejerska och städerskor för bostäder med uppvärmning

och lyse...........................

1,800: —

2,125: —

2,400: —

800: —

500: —

Kronor 7,625: —

Det verkliga beloppet av årliga allmänna omkostnader för mejeriundervisningen

skulle sålunda böra uppskattas till 20,475 kronor.

3. Trädgårdsavdelningen.

För trädgårdsavdelningen hava de sakkunniga föreslagit följande omkostnadsstat.

Omkostnadsstat.1

Samlingar, försöksverksamhet m. m................ 2,000: —

Bibliotek......................... 800: —

Exkursioner.......................1,000: —

Två stipendier för elever i högre kursen...........• . , . 1,200: —

Underhåll av byggnader och inventarier........... 2,500: —

Bränsle och lyse...................3,500: -—

Städning och renhållning................... 1,500: —

Trycksaker......................... 500: —

Kontorsutgifter........................ 400: —

1 I onikostnadsstaten Ilar icke upptagits kostnad för kost m. lii. åt elever vid den lägre trädgårdsskolan,

vilken kostnad bör kompenseras av värdet ntav ifrågavarande elevers arbete i trädgårdarna.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:is proposition nr 2^9.

Yttranden.

Läkare och medicin

Försäkringsavgifter

Pensionsavgifter .

Diverse utgifter .

300: —

100: —

1 300: —

400: —

Kronor 14,500: —

Liksom i det föregående visade sig vara fallet vid lantbruks- och mejeriundervisningen,

bör enligt de sakkunnigas uppfattning även vid trädgårdsundervisningen

kunna räknas med vissa hyresinkomster. Dessa synas skäligen

kunna beräknas på följande sätt:

Bostadsrum med uppvärmning, lyse och städning för elever i den högre

kursen,1 2 8 st.3 å 200: —-.................... 1,600: —

Bostad med bränsle för huvudläraren (föreståndaren)........ 1,200: —

Bostad för vaktmästare..................... 400: —

Kronor 3,200: —

De verkliga årliga kostnaderna för trädgårdsundervisningen — utom löner

— skulle sålunda kunna förväntas uppgå till 11,300 kronor.

Sammanfattning.

De sakkunniga hava föreslagit, att beträffande årliga omkostnader utom

löner bör för varje avdelning uppgöras särskild stat. Ifrågavarande kostnader

torde enligt vad de sakkunniga kunnat finna icke till sin storlek röna nämnvärt

inflytande därav, att de olika avdelningarna organisatoriskt sammankopplas.

I överensstämmelse med vad förut anförts, hava sålunda omkostnadsstaterna

för de olika avdelningarna upptagits med följande slutsummor:

1) för lantbruksavdelningen

2) » mejeriavdelningen .

3) » trädgårdsavdelningen

....... 60,600: —

....... 28,100: —

....... 14,500: —

Summa kronor 103,200: —

Såsom i det föregående angivits, hava de sakkunniga slutligen räknat med

vissa inkomster för institutet i form av hyresavgifter m. m. Ifrågavarande

inkomster hava uppskattats till följande belopp:

1) för lantbruksavdelningen

2) » mejeriavdelningen .

3) » trädgårdsavdelningen

....... 16,800: —

....... 7,625: —

...... 3,200: --

Summa kronor 27,625: —

Förslaget till omkostnadsstat för Alnarpsinstitutets olika avdelningar har

berörts endast av lärarrådet vid Alnarp, som funnit det av de sakkunniga föreslagna

anslaget till exkursioner, 3,000 kronor, mycket för lågt och föreslagit

dess höjande till det dubbla.

1 Befattning såsom ordinarie ämneslärare vid trädgårdsundervisningen förutsattes vara — liksom

nu är förhållandet — förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Huvudmannens avgift för

ifrågavarande pensionering kan beräknas till i runt tal 100 kronor örn året för varje dylik befattningshavare.

8 Vid den lägre trädgårdsskolan åtnjuter ordinarie elev enligt reglementet för ifrågavarande skola

avgiftsfri undervisning, kost, bostad, bränsle, lyse och läkarvård.

3 De återstående två bostadsrummen beräknas skola kostnadsfritt ställas till förfogande åt behövande

elever vid den högre trädgårdskursen.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2i9.

293

Lärarrådet ville jämväl fästa uppmärksamheten på, att ett representationsanslag

av lämplig storlek borde ställas till styrelsens förfogande. Genom Alnarps

läge invid den internationella trafikledens stora stråkväg finge Alnarp

mottaga besök av ett mycket stort antal utlänningar, som önska taga kännedom

om jordbruksförhållandena i vårt land. Lärarrådet, som ansåge att representationsanslag

redan ur synpunkten av internationell hövlighet vore i hög

grad påkallat, ville erinra om att i 1928 års statsverksproposition föresloges

ett dylikt anslag till Flyinge hingstdepå och stuteri.

Beträffande omkostnadsstaten för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

synes mig i tillämpliga delar gälla vad jag förut anfört i motsvarande

ämne med avseende på lantbrukshögskolan. Icke heller i detta fall har jag

funnit anledning till anmärkning mot de sakkunnigas beräkningar. Dock håller

jag icke för osannolikt, att det föreslagna beloppet till exkursioner vid

agronomkursen rätt snart kan behöva höjas. Något särskilt representationsanslag

anser jag mig för närvarande icke kunna tillstyrka.

I anslutning till vad jag i det föregående föreslagit torde emellertid tvenne

av de i förberörda omkostnadsstater upptagna poster böra utgå. Den ena av

dessa avser särskild undervisning i vissa gymnasieämnen för sådana studerande

i agronomkurs, som kunna önska vinna inträde vid lantbrukshögskolan.

Denna utgiftspost har i förslaget upptagits med 5,000 kronor. Såsom jag förut

anfört, torde sagda undervisning lämpligare böra förläggas till en genom statsmakternas

medverkan anordnad särskild kurs, direkt avsedd att förbereda för

inträde vid högskolan och öppen jämväl för sådana icke-studenter, som ej

genomgått agronomkurs. Frågan om anordnandet av dylik kurs är emellertid

i behov av ytterligare utredning, varför förslag i ärendet icke nu kan föreläggas

riksdagen.

Den andra av ifrågavarande poster avser pensionsavgifter vid trädgårdsavdelningen

och har upptagits med 300 kronor. Sedan jag i det föregående

hemställt, att de ordinarie ämneslärarna vid trädgårdsundervisningen inordnas

i den allmänna löneplanen, torde konsekvensen bliva, att huvudmannens avgift

för dessa lärares pensionering icke behöver upptagas i omkostnadsstaten.

Efter dessa förändringar uppgå de beräknade slutsummorna för de olika

undervisningsavdelningarnas vid Alnarp omkostnadsstater till följande belopp:

1) för lantbruksavdelningen

2) » mejeriavdelningen .

3) » trädgårdsavdelningen

....... 55,600: —

....... 28,100: —

....... 14,200: —

Summa kronor 97,900: —

10. Övergången från nuvarande förhållanden till ovan föreslagen fonn

för högre lantbruksundervisning.

De sakkunniga hava betonat, att det vore angeläget att erforderliga reformer

i fråga örn den högre lantbruksundervisningen snarast möjligt komme till utförande.

Med utgångspunkt från att 1928 års riksdag skulle fatta beslut i

frågan i huvudsaklig överensstämmelse med det framställda förslaget höllö de

Departe
mentschef?».

Högre Juni

bruksundervisuings

siikki)

lin ifra.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr ,24.9.

sakkunniga sålunda före, att undervisningen vid den till Ultuna förlagda lantbrukshögskolan

borde taga sin början den 1 november 1929. Enär frågan

emellertid av olika anledningar kommit att föreläggas först 1930 års riksdag,

har i det följande vid redogörelse för de sakkunnigas förslag till olika övergångsbestämmelser

de angivna årtalen ersatts med andra, som ligga två år

längre fram i tiden. I överensstämmelse härmed skulle undervisningen vid högskolan

taga sin början den 1 november 1931.

De sakkunniga liava först till behandling upptagit frågan örn själva undervisningens

omläggning. Deras förslag i denna del innebär —- med två års förskjutning

i tid ---. följande.

När högskolan skall börja sin verksamhet är det enligt de sakkunnigas mening

nödvändigt, att vissa av de byggnadsarbeten vid Ultuna, för vilka förut

redogjorts, äro avslutade. Sålunda böra, bland annat, nu förefintliga institutionsbyggnader

därstädes hava hunnit omändras för tillgodoseende av sitt ändamål

vid högskolan. För beredande av möjlighet härtill har ansetts böra bestämmas,

att efter läsåret 1929—1930 ytterligare elever vid agronomkursen

vid Ultuna icke skola intagnas. Däremot synes ettårig konsulentkurs böra kunna

anordnas vid institutet jämväl under läsåret 1930—1931, men ej senare. I

överensstämmelse härmed bör räknas med följande kategorier av studerande

vid Ultuna under nedan angivna undervisningsår:

1929— 1930: elever tillhörande båda årsavdelningarna (äldre och yngre) vid

agronomkurs enligt nuvarande system samt konsulentkurs;

1930— 1931: elever tillhörande äldre årsavdelningen av agronomkurs enligt

nuvarande system samt konsulentkurs;

1931— 1932: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1931;

1932— 1933: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1931 och 1932; samt

1933— 1934: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1931, 1932 och 1933.

Genom att på nu antytt sätt hålla antalet studerande vid Ultuna lägre under

övergångsåren, vunnes icke blott ökade möjligheter att såsom redan berörts på

jämförelsevis kort tid genomföra byggnadsprogrammet för högskolan samtidigt

med att undervisning påginge utan även större förutsättningar att på ett tillfredsställande

sätt ordna lärarfrågan vid högskolan.

Vid Alnarp bör agronomkurs enligt det nya systemet taga sin början den

1 november 1931. Till skillnad från förhållandet vid Ultuna bör emellertid

elever vid agronomkurs enligt nuvarande system vinna inträde vid Alnarp även

hösten 1930. Elev, som hösten 1929 vunnit inträde vid agronomkurs vid

Ultuna eller Alnarp, bör erhålla möjlighet att under studieåret 1931—1932

genomgå konsulentkurs. Enär dylik kurs icke lämpligen syntes kunna förläggas

till Ultuna nämnda år, torde ali konsulentundervisning — jordbruks-,

husdjurs- och mejerilinje — under läsåret 1931—1932 böra koncentreras till

Alnarp. Senare torde konsulentkurs icke böra anordnas, och de elever, som

hösten 1930 önskade vinna inträde vid agronomkurs, böra sålunda före antagandet

underrättas örn att de icke torde kunna beredas tillfälle att erhålla ytterligare

utbildning i konsulentkurs

Den omorganiserade undervisningen vid mejeriinstitutet bör taga sin början

den 1 november 1932. Undervisningsåren 1930—1931 och 1931—1932 bör

såsom tidigare högre undervisning på ifrågavarande område meddelas inom konsulentkursens

mejerilinje.

Slutligen syntes undervisningen vid i råd gärd sins t i tu tel böra taga sin början

den 1 november 1933.

I överensstämmelse med vad ovan anförts bör sålunda räknas med följande

kategorier av studerande vid Alnarp under nedan angivna undervisningsår:

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 24-9.

295

1929— 1930: elever tillhörande båda årsavdelningarna (äldre och yngre)

vid agronomkurs enligt nuvarande system samt konsulentkurs (även på mejerilinjen)

;

1930— 1931: lika som under läsåret 1929—1930;

1931— 1932: elever tillhörande äldre årsavdelning vid agronomkurs enligt

nuvarande system, yngre årsavdelning vid agronomkurs enligt det nya systemet

samt konsulentkurs på samtliga tre studielinjer;

1932— 1933: elever tillhörande båda årsavdelningarna vid agronomkurs enligt

det nya systemet samt första årsavdelningen vid den nya mejerikursen;

samt

1933— 1934: elever tillhörande båda årsavdelningarna vid agronomkurs enligt

det nya systemet, båda årsavdelningarna vid den nya högre mejerikursen samt

första årsavdelningen vid deli nya högre trädgårdskursen (vid sistnämnda kurs

böra, såsom förut motiverats, elever åtminstone tillsvidare vinna inträde endast

vartannat år).

Med avseende på lärår frågan under övergångstiden hava de sakkunniga anfört

i huvudsak följande (vissa justeringar på grund av framflyttningen i tid

äro vidtagna).

Under förutsättning av att lantbruk silö g skolan började sin verksamhet den 1

november 1931, erfordrades för undervisningens bedrivande under första året,

att fem av professorsbefattningarna vid nämnda tidpunkt vore tillsatta, nämligen

i lantbrukskemi, i lantbruksbotanik, i marklära, i kulturteknik samt i husdjurens

anatomi och fysiologi. Övriga professorsbefattningar borde tillsättas

vid sådan tid, att innehavarna av befattningarna kunde börja undervisningen

den 1 november 1932. Visserligen upptoge det av de sakkunniga uppgjorda

approximativa förslaget till undervisningsplan för undervisningen till ämbetsexamen

under första året även någon undervisning i lantbruksekonomi. Enär

nämnda undervisning vore av mindre omfattning, torde emellertid beträffande

första undervisningsåret vid högskolan sådan jämkning i undervisningsplanen

böra ske, att professorsbefattningen i lantbruksekonomi behövde tillträdas först

från och med den 1 juli 1932. Med hänsyn till önskvärdheten av att professor,

>om även skulle vara föreståndare för institution, sattes i tillfälle att medverka

vid iordningställande av institutionen i fråga, torde utnämningen böra ske från

och med den 1 juli samma år vederbörande professor hade att börja undervisningen.

Följaktligen borde feni professorer utnämnas från och med den 1 juli

1931 och fem från och med den 1 juli 1932. Avlöningsmedel torde i förhållande

härtill böra göras tillgängliga från och med budgetåret 1931/1932.

Skulle det emellertid bliva möjligt att tillsätta här avsedda tjänster i ovan

nämnd ordning, torde medgivande böra utverkas, att åtgärder i god tid före

befattningarnas tillträdande vidtoges för deras besättande.

Från och med den 1 november 1931 borde de nuvarande professorsbefattningarna

vid Ultuna indragas och innehavarna därav uppföras på indragningsstat.

Ifrågavarande befattningshavare borde dock åläggas att vid behov meddela

viss undervisning vid högskolan, varigenom någon besparing kunde ske i fråga

om arvoden åt speciallärare vid högskolan. De befattningshavare, som uppfördes

å indragningsstat, borde erhålla full lön och tjänstgöringspenningar jämte

tillfällig löneförbättring samt dyrtidstillägg enligt grunder, som gällde för

löner utgående från allmänna indragningsstaten. På indragningsstat skulle

behöva uppföras två professorer.1

Vad angår lantbruksinstitutet vid Alnarp, torde undervisningsskyldigheten

under läsåret 1931—1932 bliva av den omfattning för de föreslagna fast an
1

Vid den av de sakkunniga förutsatta tidpunkten (1 november 1929) fyra professorer.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Majlis proposition nr 2-^9.

ställda lärarna, att sex av lektoraten, nämligen i kemi oell marklära, i jordbrukslära

och kulturteknik, i redskapslära och fysik, i husbyggnadslära, i husdjurslära

samt i lantbruksekonomi, borde upprättas från och med den 1 november

1931. I ämnena botanik och zoologi bleve undervisningens omfattning, intill

dess den högre trädgårdsundervisningen toge sin början, av jämförelsevis

ringa omfattning, och det i nämnda ämnen föreslagna lektoratet torde därför

icke böra inrättas förrän från och med den 1 november 1933. Under läsåren

1931—1932 och 1932—1933 borde undervisningen uti ifrågavarande ämnen ombesörjas

av speciallärare.

I fråga örn mejeriinstitutets fast anställda lärare hade icke föreslagits någon

ändring beträffande antal och tjänsteställning. På grund därav borde det vara

angeläget, att den för närvarande vakanta professorsbefattningen i mejerilära

och mejeriekonomi snarast besattes med ordinarie innehavare, för att undervisningen

å detta område även under övergångstiden måtte bliva fullt tillfredsställande.

Att utnämna denna professor på de gamla anställningsvillkoren för

att därefter ett år senare genomföra ny lönereglering för honom hade synts de

sakkunniga föga ändamålsenligt. De sakkunniga ansåge sålunda, att de båda

professorsbefattningarna vid mejeriinstitutet borde löneregleras enligt lönegraden

B 30 från och med början av budgetåret 1931/1932 ävensom att ovannämnda

vakanta professur besattes med ordinarie innehavare från och med den

1 juli 1931. Härför talade även den omständigheten, att ifrågavarande befattningshavare

under tiden för mejeriets örn- och tillbyggnad borde hava att övervaka

arbetet med inredning av olika institutioner för det nya mejeriinstitutet.

Slutligen borde huvudlärarbefattningen i ekonomisk trädgårdsodling och de

tre ordinarie ämneslärarbefattningama vid trädgårdsinstitutet tillsättas från

och med den 1 november 1933.

I likhet med vad ovan framhållits i fråga örn lantbrukshögskolan torde även

beträffande ifrågakommande befattningar vid Alnarp böra utverkas medgivande

att i god tid före befattnings tillsättande vidtaga vederbörliga åtgärder

härför.

Såsom en följd av ovan föreslagna anordningar syntes följande åtgärder böra

vidtagas. Professorsbefattningarna vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut,

med undantag för de båda i mejeriämnen, borde indragas från och med den 1

november 1931. Av de sålunda till indragning föreslagna sju professorsbefattningarna

vore vid denna tid tre vakanta.1 Av de fyra återstående professorsbefattningarna

torde tre, nämligen i jordbrukslära och lantbruksekonomi, i

husdjurslära samt i kemi och geologi, böra uppföras på övergångsstat. Innehavarna

av nämnda befattningar borde åläggas att bestrida den undervisningsskyldighet,

som vore förenad med närmast jämförbara lektorat, nämligen beträffande

lektoratet i:

jordbrukslära och kulturteknik: professorn i jordbrukslära och lantbruksekonomi,

!j''

husdjurslära: professorn i husdjurslära, samt

kemi och marklära: professorn i kemi och geologi.

En dylik anordning torde enligt gällande avlöningsvillkor vederbörande befattningshavare

vara skyldiga att underkasta sig. Emellertid syntes det icke

vara troligt, att de ifrågavarande befattningshavare, vilkas professurer icke

innefattade samma ämneskombinationer som motsvarande lektorat, personligen

vore i stånd att övertaga den nu ifrågasatta undervisningsskyldigheten. Detta

gällde ämnet kulturteknik i lektoratet i jordbrukslära och kulturteknik samt

ämnet husdjurens anatomi och fysiologi i lektoratet i husdjurslära. Under
1

Ben 1 november 1929 voro två professorsbefattningar vakanta.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

297

visningen i anatomi och fysiologi torde i stället kunna åläggas laboratorn i

ämnet, vilken nedan föresloges skola överföras å indragningsstat, under det att

undervisningen i kulturteknik tillsvidare torde böra uppdragas åt speciallärare.

Givetvis borde icke uppförandet av ifrågavarande befattningshavare å

övergångsstat innebära hinder för någon av dem att, örn han till äventyrs

så skulle önska, övergå på ny lönestat.

Återstående professor, nämligen i hästskötsel samt husdjurens hälso- och

sjukvård, ävensom laboratorn i anatomi och fysiologi torde böra uppföras å

indragningsstat med den tjänstgöringsskyldighet, som kunde befinnas lämplig.

Därvid syntes vara önskvärt, att tjänstgöringsskyldigheten finge avse, bland

annat, lämplig del av undervisningen vid hovbeslagsskolan ävensom att. professorn

i hästskötsel m. m. allt fortfarande finge utöva den närmaste ledningen

av nämnda skola. I fråga örn löneförmåner för nämnda båda befattningshavare

borde gälla vad i motsvarande avseende ovan sagts beträffande lantbrukshögskolan.

Vid nuvarande trädgårdsskolan vid Alnarp anställd föreståndare ävensom

övriga ordinarie lärare borde i behörig tid uppsägas från sina befattningar till

den 1 november 1933.

De sakkunniga ville alltså föreslå, att vid de båda lantbruksinstituten överfördes

på övergångsstat tre professorer samt på indragningssat tre professorer

och en laborator.1 Detta innebure, att vad de på övergångsstat uppförda

beträffade i viss mån överkvalificerad arbetskraft komme att behöva användas

under en övergångsperiod. I fråga örn de befattningshavare, som föresloges

uppförda å indragningsstat och som till äventyrs skulle komma att kvarstå

någon längre tid där, kunde emellertid övervägas, örn icke sådana bestämmelser

kunde träffas, att vederbörande, som så önskade, skulle mot någon nedsättning

i avlöningsförmånerna kunna befrias från ali undervisningsskyldighet.

I sammanhang med lärarfrågans ordnande står spörsmålet om särskilda anordningar

för första tillsättande av professurer. Härom hava de sakkunniga

anfört följande.

De sakkunniga hade i det föregående föreslagit, att vid lantbrukshögskolan

lärarkollegiet skall vidtaga åtgärder för tillsättande av professorsbefattning

vid högskolan, vari inginge, bland annat, utseende av sakkunniga för bedömande

av sökandens kompetens till befattningen. Första gången professorsbefattningar

skulle tillsättas vid högskolan saknade denna emellertid lärarkollegium,

och även sedan något år förflutit och åtskilliga av professurerna blivit

besatta, torde lärarkollegiet vara så fåtaligt, att det vore mindre väl ägnat

att ensamt handhava ifrågavarande uppgift. De sakkunniga ansåge,^att vid

tiden för högskolans upprättande lärarkollegiets uppgift — i vad avsåge tillsättandet

av ordinarie lärare — borde övertagas av en korporation, bestående

av avdclningsföreståndarna vid centralanstalten oell förstärkt med representanter

från annat håll för de undervisningsämnen, som icke vore på ett tillfredsställande

sätt representerade genom nämnda avdelningsföreståndare. I

den mån professorer blivit utnämnda vid högskolan, borde de äga säte och

stämma i omförmälda korporation. När lärarkollegiets ledamotsantal blivit

tillräckligt stort, borde det ensamt övertaga ifrågavarande uppgift. Nu antydda

arrangemang vore sålunda endast avsett att vara tillfälligt; de sakkunniga

beräknade dess varaktighet till två år. Det torde vara lämpligt, att

1 Enligt det ursprungliga förslaget (avseende tidpunkten 1 november 1929) skulle fyra professorer

överföras på övergångsstat samt, fem professorer och en laborator på indragningsstat. Minskningen

beror på att under tiden 1 november 1929—1 november 1931 ytterligare tre professorer vid lantbruksinstituten

komma att Idiva pensiousinässiga.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h9.

Yttranden.

Kungl. Majit, som borde äga att utfärda de närmare bestämmelserna för här

angivna förfarande, i sinom tid bestämde tidpunkten, när berörda anordning

skulle upphöra.

Av nedan anförda skäl liava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå

särskilda stipendier för utbildning av blivande lärare vid högskolan.

Enligt de sakkunnigas ovan framställda förslag återstode jämförelsevis kort

tid, till professorsbefattningarna vid lantbrukskögskolan borde besättas. Med

hänsyn därtill torde det icke vara lämpligt eller ens praktiskt genomförbart att

vidtaga särskilda anstalter till främjande av utbildningen av ifrågavarande

lärarkrafter. De sakkunniga hade därför icke ansett sig böra föreslå, att särskilda

studiestipendier ställdes till förfogande för nämnda ändamål. Dock borde

det givetvis i särskilda fall vara möjligt för nu avsedda vetenskapsmän att

för utländska studier erhålla understöd ur det ordinarie reservationsanslaget

till reseunderstöd för lantbrukets studerande.

Angående styrelsens utseende och sammansättning under övergångsåren

hade de sakkunniga föreslagit följande anordningar.

För lantbrukshögskolan torde böra finnas en interimstyrelse för tiden 1 juli

.1930—31 oktober 1931. Såsom sådan syntes kunna fungera styrelsen för lantbruksinstitutet

vid Ultuna, förstärkt med representant för universitet och

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Högskolans ordinarie^

styrelse, sammansatt på sätt i det föregående föreslagits, borde förordnas

vid sådan tidpunkt, att den kunde träda i funktion från och med den 1 november

1931. Med hänsyn därtill, att lärarkollegiet vid nämnda tid kunde beräknas

vara jämförelsevis fåtaligt, torde lärarkollegiets representant i styrelsen

— liksom också rektor -— första gången böra utses endast för det närmaste

undervisningsåret.

I anledning av de sakkunnigas förslag, att vissa ordinarie lärare vid lantbruksinstituten

i samband med den högre lantbruksundervisningens omorganisation

skulle uppföras på indragningsstat, bär allmänna civilförvaltningens

lönenSmnd erinrat, hurusom senast vid den år 1926 genomförda personalminskningen

i statsdepartement å indragningsstat uppfördes allenast sådana

innehavare av till indragning beslutade befattningar, vilka helt och hållet

befriades från vidare tjänstgöringsskyldighet. Samma förfaringssätt syntes

ock böra tillämpas i förevarande fall. I enlighet härmed syntes av ifrågavarande

lärare endast de befattningshavare böra överföras till allmänna indragningsstaten,

vilka kunde beräknas icke erhålla sysselsättning efter den

nya ordningens genomförande, samt de övriga med oförändrade löneförmåner

uppföras å övergångsstat. Statskontoret har anfört samma synpunkter på

denna fråga som lönenämnden.

I övrigt hava de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna

icke föranlett anmärkning i något av de inkomna yttrandena.

Emellertid hava från vissa håll uttalats önskemål örn ytterligare en övergångsbestämmelse,

innebärande möjlighet för studerande, som avlagt agronomexamen

enligt nu gällande regler, att inom viss tidrymd utan alltför betungande

villkor vinna inträde vid lantbrukshögskolan.

Sålunda har lantbruksakademien framhållit, att billigheten syntes fordra

att före lantbrukshögskolans inrättande avlagd agronomexamen medförde för

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2^9.

299

några år framåt samma rätt till inskrivning viel högskolan som förut viel

konsulentkurs. Inspektören för lantmannaskolorna har ansett det vara rimligt

och önskvärt, att vissa anordningar vidtoges varigenom de som avlagt agronomexamen

enligt nuvarande system under de sista 10—15 åren utan alltför stora

kostnader och tidsutdräkt skulle kunna avlägga agronomisk ämbetsexamen.

Lärarrådet vid Ultima har framhållit, att då det för närvarande funnes åtskilliga

utexaminerade agronomer, som ägde kompetens för inträde i konsulentkurs

men sådan efter högskolans inrättande ej längre skulle förekomma, det

syntes lärarrådet billigt, att någon lättnad bereddes dem i fråga om tillträde

till högskoleundervisning. Lärarrådet ville därför föreslå, att agronom med

sådan kompetens måtte under en Övergångstid av fem år från nuvarande

agronomundervisnings upphörande kunna antagas till ordinarie elev vid högskolan,

örn han ägde de stadgade kunskaperna i matematik och tillräckliga insikter

i tyska och engelska för studiet av facklitteratur. — I detta yttrande

har institutets styrelse instämt.

Liknande synpunkter på denna fråga hava framförts jämväl av Sveriges

lantbruk slör ar förbund samt Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Jag anser det vara synnerligen önskvärt, att den nu föreslagna omorganisationen

av den högre lantbruksundervisningen genomföres så snart lämpligen

kan ske. De sakkunnigas förslag till organisationsplan torde i sådant hänseende

närma sig gränsen för vad som är praktiskt genomförbart, och jag finner

mig därför böra tillstyrka, att det lägges till grund för de närmaste organisationsåtgärderna

med avseende på de nya undervisningsanstalterna.

Yad de sakkunniga föreslagit beträffande själva undervisningens omläggning

vid Ultuna och Alnarp anser jag vara lämpligt. Förslaget innebär, bland

annat, att de första studerandena skola inskrivas vid lantbrukshögskolan och

den omorganiserade agronomkursen hösten 1981, vid den omorganiserade högre

mejerikursen hösten 1932 samt vid den nyinrättade högre trädgårdskursen hösten

1933.

Såsom ett led i ordnandet av lärarfrågan vid den omorganiserade högre lantbruksundervisningen

anser jag i likhet med de sakkunniga, att samtliga de nuvarande

professorsbefattningarna vid lantbruksinstituten utom de två i mejeriämnen

vid Alnarp böra indragas från och med den 1 november 1931. Samtidigt

bör även laboratorsbefattningen vid Alnarp indragas. Av de sålunda

indragna befattningarna torde vid nämnda tidpunkt följande kunna väntas vara

besatta med ordinarie innehavare, nämligen vid Ultuna professurerna i veterinärlära

samt i kemi och geologi och vid Alnarp professurerna i jordbrukslära

och lantbruksekonomi, i liusdjurslära, i hästskötsel och hovbeslagslära samt i

kemi och geologi ävensom laboratorsbefattningen i anatomi och fysiologi. För

närvarande äro därutöver professorsbefattningarna i botanik och zoologi samt

i byggnadslära och kulturteknik med fältmätning vid Ultuna ävensom professorsbefattningen

i fysik och redskapslära vid Alnarp besatta med ordinarie innehavare,

men dessa tre professorer hava samtliga uppnått pensionsåldern före

den 1 november 1931.

Beträffande de ifrågavarande befattningshavare, som kunna förväntas vara

i tjänst den 1 november 1931 hava do sakkunniga föreslagit, att vissa skola

Departe
mentschefen.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Majlis proposition nr 2hQ.

överföras på övergångsstat och andra till allmänna indragningsstaten. Enär

emellertid var och en av dessa befattningshavare torde efter den högre lantbruksundervisningens

omorganisation i större eller mindre utsträckning kunna

utnyttjas för ifrågavarande undervisning, finner jag mig i anslutning till vad

statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalat i ämnet böra

föreslå, att samtliga nu avsedda befattningshavare överföras på övergångsstat.

Vad de sakkunniga anfört i fråga örn tillsättandet av professurerna vid högskolan

samt lektoraten vid Alnarp anser jag lämpligt. I överensstämmelse

härmed föreslår jag, att professorsbefattningarna vid högskolan i lantbrukskemi,

i lantbruksbotanik, i marklära, i kulturteknik samt i husdjurens anatomi

och fysiologi tillsättas från och med den 1 juli 1931. Av dessa torde dock i

anslutning till vad tidigare anförts de två förstnämnda befattningarna böra

tills vidare tillsättas på förordnande. Från och med den 1 november 1931 böra

sex av lektoraten vid Alnarp tillsättas, nämligen i kemi och marklära, i jördbrukslära,

i redskapslära och fysik, i husbyggnadslära, i husdjurslära samt i

lantbruksekonomi. Övriga fem professorsbefattningar vid högskolan böra tillsättas

från och med den 1 juli 1932 och den återstående lektorsbefattningen vid

Alnarp från och med den 1 november 1933.

Enär de lärarbefattningar, som enligt vad nu anförts böra tillsättas under år

1931 torde få ledigförklaras redan under tiden för nästkommande budgetår

torde det vara lämpligt, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga

åtgärder för ifrågavarande lärarbefattningars tillsättande.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att de båda professorsbefattningarna

i mejeriämnen vid Alnarp löneregleras enligt lönegrad B 30 från

och med den 1 juli 1931 ävensom att den av berörda professurer, som nu är

vakant, besättes med ordinarie innehavare från samma tid. Jämväl beträffande

sistnämnda befattning torde Kungl. Majit böra bemyndigas att redan

under tiden för nästkommande budgetår vidtaga åtgärder för tillsättandet.

Jag instämmer även i den delen, att anordningar vidtagas för tillsättande av

de föreslagna lärarbefattningarna vid trädgårdsundervisningen från och med

den 1 november 1933.

Vidare torde erforderliga anordningar böra vidtagas för överförande av nuvarande

vaktmästarbefattningar vid lantbruksinstituten på ny stat.

De sakkunniga hava vidare framställt förslag örn särskilda anordningar förutseende

av sakkunniga vid det första tillsättandet av professorsbefattningar

vid högskolan. Ifrågavarande förslag giver mig icke anledning till annat uttalande,

än att det lämpligen torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda

i berörda avseende erforderliga bestämmelser.

Vad de sakkunniga anfört med avseende på utbildning av lärarkrafter för

lantbrukshögskolans behov föranleder inget uttalande från min sida.

Enär jag tidigare föreslagit, att Kungl. Majit skall utse de ledamöter av

högskolans styrelse, vilka icke äro sjävskrivna på grund av tjänsteställning,

torde särskilda anordningar beträffande styrelse under övergångsåren vara

överflödiga. Vad de sakkunniga anfört i fråga om rektors mandattid under

högskolans första år synes mig värt beaktande.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^9.

301

I anledning av i olika yttranden framkomna önskemål finner jag mig böra

föreslå, att särskilda anordningar vidtagas i syfte att underlätta för vissa studerande,

som utexaminerats från agronomkurs enligt nuvarande undervisningssystem,

att fortsätta sin utbildning vid högskolan. I huvudsaklig överensstämmelse

med lärarrådets vid Ultuna förslag i sådant hänseende vill jag alltså

tillstyrka, att agronom, som utexaminerats från agronomkurs enligt nuvarande

system med vitsord, som enligt nu gällande bestämmelser skulle berättiga honom

till inträde å konsulentkursens jordbruks- eller husdjurslinje, må senast fem

år efter avlagd agronomexamen kunna antagas såsom ordinarie elev vid lantbrukshögskolan,

örn han äger de för sådant inträde stadgade kunskaperna i

matematik ävensom kunskaper i tyska och engelska tillräckliga för studiet av

facklitteratur. Det torde böra ankomma på högskolans ledning att överväga,

vilka särskilda anordningar må kunna vidtagas till förkortande av sådana

elevers studietid för examen vid högskolan. Jag vill emellertid anmärka, att

elever av ifrågavarande kategori icke lämpligen torde kunna mottagas vid

högskolan under dess första år, då professurerna i de tillämpade ämnena ännu

icke hunnit tillsättas.

11. Anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931.

Enär enligt vad jag i det föregående föreslagit den reformerade högre lantbruksundervisningen

är avsedd att taga sin början först hösten 1931, erfordras

icke för budgetåret 1930/1931 något driftkostnadsanslag för sagda undervisning

utöver vad jag tidigare i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln,

punkterna 13—16, äskat för lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp.

Däremot är det behövligt, att medel redan under nämnda år stå till förfogande

för vissa arbeten med iordningställande av erforderliga lokaler för undervisningen

samt för dessas inredning och utrustning.

De sakkunniga hava föreslagit, att erforderliga byggnadsarbeten utföras under

en tidrymd av tre år. Beträffande ordningen mellan dylika arbeten, vilken

närmast betingas av undervisningstekniska skäl, hava de sakkunniga uppgjort

följande program.1

Vid Ultuna böra under tiden 1 juli 1930—30 juni 1931 erforderliga ledningar

för vatten och avlopp liksom anläggning för högskolans tillgodoseende

med gas komma till utförande. Vidare böra under samma tid vidtagas erforderliga

omändringar och reparationer avseende nuvarande kemiska laboratoriet

och agronomisk-botaniska institutionen, rektorsbyggnaden med flyglar,

restaurationsbyggnaden samt bostadshuset för tjänare. Därjämte böra motsvarande

arbeten i den nuvarande elevbyggnaden påbörjas. Slutligen bör under

nämnda tid den nuvarande museibyggnaden flyttas, varjämte uppförandet av

den stora institutionsbyggnaden för husdjurslära m. m. ävensom av demonstrationshallen

påbörjas.

Av kostnaderna för ifrågavarande arbeten beräknas komma på budgetåret

1930/1931 en tredjedel av kostnaden för omändring av elevbyggnaden, en

femtedel av kostnaden för uppförandet av ny institutionsbyggnad, hälften av

kostnaden för uppförandet av demonstrationshall samt hela kostnaden för öv
1

Enär de sakkunniga räknat med att ärendet skulle föreläggas riksdagen redan år 19518, hava de

i det ursprungliga förslaget angivna tidpunkterna framflyttats två år.

Högre lant

bruksunder

visningssak

kunniga.

s. 302 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2U9.

302

riga förenämnda arbeten. De totala byggnadskostnaderna för högskolan för

budgetåret 1930/1931 kunna sålunda uppskattas till 381,900 kronor.

Under tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 avslutas omändringsarbetena i elevbyggnaden,

demonstrationshallen färdigbygges och arbetet med uppförandet av

den nya institutionsbyggnaden fortsattes. För sistnämnda ändamål torde ett

belopp motsvarande tre femtedelar av de med ifrågavarande byggnads uppförande

förenade kostnaderna behöva tagas i anspråk under budgetåret 1931/

1932. För sistnämnda budgetår torde sålunda för byggnadsarbete vid Ultima

behöva ställas till förfogande tillhopa 482,700 kronor.

Under tiden 1 juli 1932—-30 juni 1933 fullbordas nyssnämnda institutionsbyggnad,

varjämte erforderliga arbeten med väganläggningar och planeringar

utföras. För budgetåret 1932/1933 erfordras sålunda anslag för berörda ändamål

örn tillhopa 145,000 kronor.

Vid Alnarp böra ifråga örn byggnader m. m. under tiden 1 juli 1930—30

juni 1931 erforderliga vatten- och avloppsledningar anordnas. Vidare böra

bostadsrum inredas å restaurationsbyggnadens vind. Dessa rum böra till en

början tagas i anspråk för eleverna vid mejeriskolan, nämligen under den tid,

mejeriet undergår ombyggnad. Under verksamhetsåret 1930/1931 böra vidare

uppföras dels bostadshus för mejeripersonal samt för vaktmästare m. fl., och

dels redskapshall.

För budgetåret 1930/1931 bör för utförandet av nyssnämnda byggnadsarbeten

m. lii. beräknas ett anslag av 248,800 kronor. Medel för bestridande

av de på Alnarps egendom och lantbruksskola belöpande kostnaderna för vattenlednings-

och avloppssystem, 83,000 kronor, böra även göras tillgängliga

under nämnda budgetår.

Nästföljande verksamhetsår omändras vaktmästarbostaden i slottet för undervisningsändamål.

Den nuvarande operationshallen ändras till demonstrationshall.

Slutligen påbörjas arbetet med om- och tillbyggnad av mejeriet.

För utförandet av sistnämnda arbete torde anslag motsvarande hälften av den

beräknade totala kostnaden böra ställas till förfogande.

För budgetåret 1931/1932 bör sålunda för byggnadsarbeten vid Alnarp ett

belopp av 124,000 kronor stå till förfogande.

Under tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 avslutas byggnadsarbetet vid mejeriet.

Dessutom uppföras under nämnda tid undervisningsbyggnad, växthus,

redskapshall samt bostadshus för ordinarie lärare, allt avseende trädgårdsundervisningen,

varjämte erforderliga ändrings- och reparationsarbeten avseende

olika byggnader för trädgårdsundervisningen vidtagas.

_ För budgetåret 1932/1933 bör sålunda uppföras anslag för byggnadsarbeten

vid Alnarp med 269,100 kronor.

I fråga om fördelningen av beräknade kostnader för inredning och utrustning

av erforderliga undervisningslokaler samt för undervisningsmateriel hava

de sakkunniga framlagt följande förslag.1

Kostnaderna för inredning och inventarier för lantbrukshögskolan hava i det

föregående beräknats till 122,800 kronor. Nämnda belopp torde böra ställas

till förfogande under förberörda tre budgetår, fördelat på följande sätt: budgetåret

1930/1931 22,800 kronor, budgetåret 1931/1932 60,000 kronor samt budgetåret

1932/1933 40,000 kronor.

Kostnaderna för nyanskaffning av undervisningsmateriel till lantbrukshögskolan

hava beräknats till 100,000 kronor. Beloppet synes böra lika fördelas

på budgetåren 1931/1932 och 1932/1933.

1 Till de i det ursprungliga förslaget angivna tidpunkterna hava av förut angivna skäl i vane

särskilt fall lagts två år.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

303

För Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut hava kostnaderna för

inredning och inventarier beräknats till sammanlagt 52,400 kronor, därav

37.000 kronor avseende mejeriinstitutet och 15,400 kronor avseende trädgårdsinstitutet.

Av det totala beloppet böra 3,000 kronor —- avseende trädgårdsinstitut

— ställas till förfogande redan för budgetåret 1930/1931 och återstående

belopp för budgetåret 1931/1932.

För Alnarpsinstitutet har vidare räknats med engångskostnader för underAusningsmateriel

å tillhopa 57,000 kronor, därav för lantbruksavdelningen

10.000 kronor, mejeriavdelningen 34,000 kronor och trädgårdsavdelningen

13.000 kronor. Ifrågavarande kostnader synas böra fördelas på olika budgetår

på följande sätt: budgetåret 1930/1931 10,000 kronor (lantbruksavdelningen),

budgetåret 1931/1932 17,000 kronor (hälften av kostnaderna för mejeriavdelningen)

samt budgetåret 1932/1933 återstående del av kostnaderna eller

30.000 kronor.

Behovet av engångsanslag för den högre lantbruksundervisningen under olika

budgetår har av de sakkunniga i överensstämmelse med vad ovan anförts approximativt

beräknats på sätt av följande sammanställning framgår. I

Fördelningen av engiingsanslag på olika budgetår.

Budgetår

e t

Summa

1930/1931

1931/1932

1932/1933

Byggnader:

Lantbrnkshögskolan ........

381,900:

482.700: —

145,000: —

1,009,600: —

Alnarpsinstitutet.........

''248,800:-

124,000: —

269,100: —

1 641,900: —

Inredning och inventarier:

Lantbrnkshögskolan ........

22,800: —

60,000: -

40,000: -

122,800: —

Alnarpsinstitutet.........

3,000: —

—

49,400: —

52,400: —

Undervisningsmateriel:

Lantbrnkshögskolan........

—

50,000: —

50,000: —

100,000: —

Alnarpsinstitutet.........

10,000: —

17,000: —

30,000. —

57,000: —

Summa kronor

666,500: —

733,700: —

583,500: —

1,983,700: —

I det föregående har jag föreslagit, att jämväl de på Alnarps egendom belöpande

kostnaderna för vatten- och avloppsledningar, 83,000 kronor, bestridas

genom direkt statsanslag, samt vidare att anslag anvisas dels nied 15,000 kronor

för omläggning av det elektriska ledningsnätet vid Ultuna och dels med

18,300 kronor för anordnande av varmbadinrättning vid Alnarp. Det av de

sakkunniga upptagna totala engångsanslaget torde alltså böra ökas med tillhopa

116,300 kronor eller till 2,100,000 kronor.

Mot de sakkunnigas förslag, att engångskostnaderna för den högre lantbruksundervisningens

omorganisation fördelas på tre budgetår, har jag ingen erinran

att göra, liksom i stort sett icke heller mot den föreliggande planen

till fördelning av ifrågavarande kostnader på de tro budgetåren. Emellertid

torde i sistnämnda hänseende viss justering vara motiverad på grund av

1 Härtill komitier ett belopp av 83,000 kronor, utgörande kostnader för vatten- och avloppsledningar,

avseende Alnarps egendom och lantbruksskola.

Departe
mentschefen.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:is proposition nr 2h9.

tillkomsten av förberörda ytterligare kostnader, av vilka särskilt de som avse

ledningsarbeten torde böra stå till förfogande under den allra närmaste tiden.

I anslutning härtill och i övrigt av statsfinansiella skäl har jag funnit mig

böra föreslå, att vissa av de kostnader, som de sakkunniga fört på byggnadsprogrammets

första år, flyttas över på ett följande, nämligen beträffande högskolan,

kostnaderna för iordningställande av rektorsbyggnaden med flyglar

(34,000 kronor), restaurationsbyggnaden (2,000 kronor), bostadshuset för tjänare

(6,000 kronor) samt demonstrationshall för exteriörlära (första hälften,

19,500 kronor), samt vidkommande Alnarp redskapshallen (72,000 kronor)

och undervisningsmaterial för agronomkursen (10,000 kronor).

Engångsanslaget i anledning av den högre lantbruksundervisningens omorganisation

torde alltså för budgetåret 1930/1931 böra beräknas på följande

sätt.

Byggnader m. m. vid lantbrukshögskolan:

Omändring av kemiska laboratoriet.......... 58,000: —

» » agronomisk-botaniska institutionen . . . 13,100: —

» » elevbyggnaden (en tredjedel av kostnaden) 29,100: —

Flyttning och omändring av redskapshallen...... 19,200: —

Institutionsbyggnad för husdjurslära m. m.. (en femtedel

av kostnaden).................. 135,000: —

Gasanläggning................... 45,000: —

Yttre ledningar för vatten och avlopp........ 21,000: —

Omläggning av det elektriska ledningsnätet...... 15,000: —

Byggnader m. m. vid Alnarp:

Bostadshus för mejeripersonal och vaktmästare .... 68,000: —

Inredning av elevrum å restaurationsbyggnadens vind . 26, t 00: —

Centralt vattenledningssystem............125,<''00: —

» avloppsledningssystem........... 40,000: —

Inredning och inventarier:

Lantbrukshögskolan............... 22,800: —•

Alnarp..................... 3,000: —

335,400: —

259,800: —

25,800: —

Summa kronor 621,000: —

I överensstämmelse härmed skulle för budgetåret 1930/1931 erfordras ett

anslag av beträffande lantbrukshögskolan (335,400 + 22,800=) 358,200 kronor

och vidkommande Alnarpsinstitutet (259,800+ 3,000=) 262,800 kronor.

På sätt jag förut (sid. 6) erinrat, har i statsverkspropositionen till 1930 års

riksdag, nionde huvudtiteln, för byggnadsarbeten för den högre lantbruksundervisningen

beräknats för budgetåret 1930/1931 ett belopp av 621,000 kronor.

Departe
ments
chefens
hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) dels besluta, att vid Ultuna skall inrättas en lantbrukshögskola och vid

Alnarp ett lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut i överensstämmelse med

av mig i det föregående förordat förslag;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

2) dels för budgetåret 1930/1931 anvisa

a) för byggnadsarbeten och andra engångskostnader avseende lantbrukshög
skolan

ett extra reservationsanslag av....................kronor 358,200;

b) för byggnadsarbeten och andra engångskostnader avseende Alnarps lantbruks-,

mejeri- oell trädgårdsinstitut ett extra reservationsanslag

av .................................................. kronor 262,800;

3) dels ock bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden 1 juli 1930—

30 juni 1931 erforderliga åtgärder för tillsättande av lärarbefattningar vid

lantbrukshögskolan och Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1980

1 sami. 212 käft. (Nr 2h9).

20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Utredning angående ordnande av den högre lantbruksundervisningen.....1

Utredning angående centralanstaltens och den högre lantbruksundervisningens inbördes

ställning.......................... 5

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgårdsundervisning • 6

Högre lantbruksundervisning sid. 6. — Den nuvarande högre lantbruksundervisningens

allmänna grunddrag sid. 6. — Tidigare utredning angående högskolemässig lantbruksundervisning

sid. 9. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 11. — Yttranden

sid. 15. — Departementschefen sid. 19. — Högre mej erinander visning sid. 20. — Nuvarande

anordningar sid. 20. — Högre lantbrnksundervisningssakkunniga sid. 21. — Yttranden

sid. 22. — Departementschefen sid. 23. — Högre trädgårdsundervisning sid.

23. — Nuvarande anordningar sid. 23. — Tidigare utredningar sid. 24. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga

sid. 24. — Yttranden sid. 25. — Departementschefen sid. 26.

2. Huvudlinjer för undervisningens anordnande..............26

Lantbruksundervisningen sid. 27. — Undervisningens allmänna planläggning

sid. 27. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 27. — Reservation sid. 34. —

Yttranden sid. 41. — Departementschefen sid. 52. — Agronomkurs sid. 55. — Inträdesfordringar

sid. 55. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 55. — Yttranden sid.

57. — Departementschefen sid. 58. — Undervisningskursens längd m. m. sid. 60. — Högre

lantbruksundervisningssakkunniga sid. 60. — Yttranden sid. 61. — Departementschefen

sid. 61. — Undervisning och examen sid. 61. —• Högre lantbruksundervisningssakkunniga

sid. 61. — Yttranden sid. 66. — Departementschefen sid. 67. — Lantbruksliö g skolan

sid. 68. — Inträdesfordringar sid. 68. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 68.

— Yttranden sid. 71. — Departementschefen sid. 77. — Undervisning och examina sid.

80. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 80. — Yttranden sid. 93. — Departementschefen

sid. 99. — Mejeriundervisningen sid. 102. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga

sid. 102. — Yttranden sid. 105. — Departementschefen sid. 107. — Trädgårdsundervisningen

sid. 109. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 109. —

Yttranden sid. 114. — Departementschefen sid. 114.

3. Undervisningens yttre organisation..................115

Högre lantbruk9undervisningssakkunniga sid. 115. — Yttranden sid. 113. — Departementschefen

sid. 140.

4. Förläggning av olika undervisningsanstalter..............142

Lantbruksliö g skola och agronomkurs sid. 142. — Högre lantbrnksundervisningssakkunniga

sid. 142. — Reservation sid. 148. — Yttranden sid. 150. — Departementschefen sid.

157. — En eller två agronomkurser sid. 159. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga

sid. 159. — Reservation sid. 159. — Yttranden sid. 160. — Departementschefen sid. 164.

—■ Anstalt för högre mejeriundervisning sid. 164. — Högre lantbruksundervisningssakkunniga

sid. 164. —- Yttranden sid. 166. — Utredningsmännen angående försöksverksamheten

m. m. sid. 168. — Departementschefen sid. 168. — Anstalt för högre trädgårdsundervisning

sid. 169. — Högre lantbrnksnndervisningssakkunniga sid. 169. — Yttranden sid.

170. — Departementschefen sid. 170.

5. De olika undervisningsanstalternas ställning till centralanstalten för jordbruksförsök

..............................170

Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 170. — Reservation sid. 173. — Yttranden

sid. 174. — Utredningsmännen angående försöksverksamheten m. m. sid. 181. — Allmänna

riktlinjer sid. 181. — Försöksverksamheten på jordbruks-, husdjurs-, kemiska och

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-ii).

307

bakteriologiska områdena samt, delvis, botaniska området sid. 183. — Försöksverksamheten

på mejeriområdet sid. 195. — Yäxtsk3rddsanstalt sid. 199. — Utredningsmännens synpunkter

på frågan sid. 205. — Yttranden sid. 211. — Departementschefen sid. 216.

6. Lärare och administration.....................221

Lantbrukshögskolan sid. 221. — Lärarbehovet sid. 221. — Högre lantbrnksundervisningssakkunniga

sid. 221. — Yttranden sid. 226. — Departementschefen sid. 231. — Befattningshavarnas

ställning och avlöningsförhållanden sid. 233. — Högre lantbrnksundert

visningssakkunniga sid. 233. — Reservation sid. 237. — Yttranden sid. 237. — Departe‘

mentschefen sid. 240. — Administration sid. 241. — Högre lantbrnksundervisningssakkunniga

sid. 241. — Reservation sid. 242. — Yttranden sid. 242. — Departementschefen

sid. 242. — Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädg år dsinstitut sid. 243. — Lärarbehovet

sid. 243. — Högre lantbrnksundervisningssakkunniga sid. 243. — Yttranden sid.

252. — Departementschefen sid. 254. — Befattningshavarnas ställning och avlöningsförhållanden

sid. 256. — Högre lantbrnksundervisninassakkunniga sid. 256. — Yttranden

sid. 258. — Departementschefen sid. 259. — Administration sid. 259. — Högre

lantbruksundervisningssakknnniga sid. 259. — Departementschefen sid. 260.

7. Elever.............................260

Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 260. — Yttranden sid. 264. — Departementschefen

sid. 264.

8. Lokaler och utrustning......................265

Lant.brukshögskolan sid. 265. — Högre iantbruksundervisningssakkunniga sid. 265.

— Yttranden sid. 273. — Departementschefen sid. 274. — Lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstihitet sid. 275. — Högre lantbruksnndervisningssakkunniga sid. 275. —

Yttranden sid. 282. — Departementschefen sid. 283.

9. Årliga kostnader för undervisningen (utom löner)............284

Lantbrukshögskolan sid. 284. — Högre lantbrnksundervisningssakkunniga sid. 284.^—

Yttranden sid. 288. — Departementschefen sid. 288. — Lantbruks-, mejeri- och trädgår

dsinstitutet sid. 289. — Högre lantbraksundervisningssakknnniga sid. 289. — Yttranden

sid. 292. — Departementschefen sid. 293.

10. övergången frun nuvarande förhållanden till ovan föreslagen form för högre

lantbruksundervisning.......................293

Högre lantbruksundervisningssakkunniga sid. 293. — Yttranden sid. 298. — Departementschefen

sid. 299.

11. Anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 .............. 301

Högre lantbrnksundervisningssakkunniga sid. 301. — Departementschefen sid. 303.

Departementschefens hemställan

304

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående den högre lan thruksundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten
  2. JoU 1930:89 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89 s. 1 i texten