Sök i Ratio Lex

Angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. ira

1930-03-14 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:252, Angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. ira

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

1

Nr 252.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående exploatering

av Ladugårdsgärdet m. ira.; given Stockholms slott den

14 mars 1930.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 mars 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck,1^Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med statsråden och cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet

Borell:

Med utlåtande den 17 mars 1928 överlämnade kronans fastighetskommission

av år 1925, bland annat, en samma dag mellan kommissionen, å kronans vägnar,

och delegerade för Stockholms stad, å stadens vägnar, träffad överens
Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 215 höft. (Nr 252.) 1

1928 års

beslut om

Ladugärdesexploatenngen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 852.

kommelse angående grunder för exploateringen av viss del av Norra Djurgården.

I proposition den 20 april 1928, nr 247, föreslog Kungl. Majit riksdagen

att godkänna förenämnda överenskommelse.

Genom beslut den 7 maj 1928 beslöto Stockholms stadsfullmäktige godkänna

samma överenskommelse, dock med inskränkning av dess giltighet intill

dess ny eller ändrad lagstiftning angående förhållandet mellan kommun och

markexploatör trädde i kraft samt under vissa angivna förbehåll i övrigt.

I skrivelse den 5 juni 1928, nr 357, anmälde riksdagen bland annat, att riksdagen

i anledning av förenämnda proposition dels godkänt överenskommelsen

rörande grunderna för exploatering av vissa områden å Norra Djurgården,

dock under villkor, att Stockholms stadsfullmäktige, såsom tillägg till sitt beslut

den 7 maj 1928 rörande begränsning av sagda överenskommelses giltighetstid,

före den 1 oktober 1928 förklarade, att — oavsett huruvida ny eller

ändrad lagstiftning angående förhållandet mellan kommun och markexploatör

komme till stånd — överenskommelsens bestämmelser i punkterna 1—11 skulle

oförändrade gälla ett område i huvudsak anslutande sig till det å en av överstelöjtnanten

Ingemar Petersson den 25 maj 1928 upprättad karta med röd linje

avgränsade området; ägande kronan icke påfordra, att inom sagda område

större areal än sextioåttatusen kvadratmeter skulle i stadsplan utläggas till

park, dels medgivit vissa särskilda modifikationer i avtalet.

Å sammanträde den 17 september 1928 beslöto Stockholms stadsfullmäktige

biträda riksdagens beslut beträffande sagda överenskommelse.

Genom beslut den 19 oktober 1928 godkände därefter Kungl. Majit ifrågavarande

överenskommelse med de av riksdagen och stadsfullmäktige däri beslutade

ändringarna.

Åtgärder

för exploa

teringens

igångsättande.

I sitt förberörda utlåtande den 17 mars 1928 hade kronans fastighetskommission

framhållit bland annat att, därest ifrågavarande överenskommelse vunne

slutligt godkännande, åtgärder snarast möjligt borde vidtagas i syfte att

bringa den avsedda exploateringen av Ladugårdsgärdet till verkställighet.

En exploateringsplan syntes sålunda böra upprättas och i det sammanhanget

avgöras bland annat, dels i vad mån och i vilken ordning ej mindre militärens

dispositionsrätt än även djurgårdsförvaltningens vård och inseende över

de ifrågavarande områdena borde upphöra samt djurgårdskassan eventuellt beredas

ersättning för mistade inkomster, dels av vilken myndighet exploateringen

borde handhavas, dels ock huru de med exploateringen förenade kostnaderna

skulle bestridas samt huru de vid exploateringen inflytande medlen skulle

disponeras.

Föredragande departementschefen anförde i anslutning härtill i det vid

förenämnda proposition fogade statsrådsprotokollet, att därest avtalet vunne

slutligt godkännande, åtgärder borde vidtagas för genomförande av den avsedda

exploateringen. Den första åtgärden syntes därvid bliva att uppgöra en

skelettplan för trafikleder m. m. samt en generalplan för dispositionen av hela

området, varefter skulle följa upprättande av stadsplan för delområde efter

delområde. Bland de spörsmål, som i samband därmed syntes böra efter ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 252.

3

redning prövas, vore frågorna när djurgårdsförvaltningens befattning med området

borde upphöra samt i vilken utsträckning och på vad sätt djurgårdskassan

borde beredas ersättning för genom områdets exploatering minskade inkomster.

Riksdagen uttalade i sin förberörda skrivelse rörande ifrågavarande överenskommelse,

att riksdagen ansåge sig i det sammanhanget böra framhålla

vikten av, att alla de ytterligare åtgärder, vilka erfordrades, innan exploateringen

av ifrågavarande delar av Djurgården kunde äga rum, vidtoges med

den största skyndsamhet. Statsverkets behov av medel såväl för täckande av

de anslag, vilka redan förutsatts skola slutligt gäldas av medel, vilka komme

att inflyta vid försäljning av mark å Djurgården, som ock för andra ändamål,

gjorde det angeläget, att den länge avsedda exploateringen av Ladugårdsgärdet

komme till stånd utan onödig tidsutdräkt.

Sedan överenskommelsen mellan kronan och staden slutligt godkänts genom

Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut den 19 oktober 1928, anbefallde Kungl.

Majit genom beslut den 14 november 1928 byggnadsstyrelsen att efter erforderligt

samråd med djurgårdskommissionen samt övriga vederbörande myndigheter

inkomma med förslag till de åtgärder, som borde vidtagas för genomförande

av den i berörda överenskommelse avsedda exploateringen.

Under framhållande av att styrelsen för det dåvarande ansett sig endast

böra upptaga själva stadsplanefrågan och därmed sammanhängande spörsmål

till behandling och att styrelsen komme att först senare framlägga förslag till

åtgärder för själva exploateringen, hemställde byggnadsstyrelsen i skrivelse

den 14 februari 1929 om bemyndigande att anordna pristävlan för

uppgörande av förslag till stadsplan för ifrågakomna område m. m. I anledning

härav bemyndigade Kungl. Maj :t byggnadsstyrelsen genom brev den

15 mars 1929 att anordna en dylik pristävlan samt att på grundval av vid

tävlingen framkomna resultat utarbeta förslag till stadsplan för ifrågavarande

områden. Stadsplanetävlingen kom därefter till stånd; och har byggnadsstyrelsen

sedermera varit sysselsatt med utarbetandet av stadsplaneförslag för

i huvudsak det område av Ladugårdsgärdet, som exploateringen enligt den

mellan kronan och staden träffade överenskommelsen skulle till en början avse.

Ett preliminärt stadsplaneförslag har uppgjorts inom styrelsen, varvid -— med

användande av den i det mellan kronan och staden träffade avtalet lämnade

möjligheten att jämka på exploateringsområdets gränser — sådan ändring

föreslagits beträffande exploateringsområdet, att förbindelseleden mellan

exploateringsdelen vid Frihamnen och övriga delar av exploateringsområdet

icke förlagts utmed den tilltänkta trafikleden från Strandvägen till Frihamnen

utan åstadkommits genom en utvidgning mot norr av det invid Frihamnen och

Kampementsbacken avsedda byggnadsområdet.

I skrivelse till Kungl. Majit den 20 december 1929 har djur går dskommissionen

inkommit med förslag rörande Ladugårdsgärdets blivande exploatering.

Därvid har djurgårdskommissionen till en början erinrat örn, att vid 1929

års riksdag träffats vissa avgöranden, som jämväl berörde frågan örn Ladugårdsgärdets

exploatering. I 1929 års statsverksproposition hade nämligen

Djurgårdskommissionen

20/12

1929.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

under »Utgifter för kapitalökning, bil. I» föreslagits förflyttning av samt vissa

nybyggnader för Stockholms tygstation m. m. Under detta ärendes beredning

hade djurgårdskommissionen i avgivet yttrande anfört, att tygstationens nuvarande

område innefattades i det med 1928 års förberörda överenskommelse

avsedda exploateringsområdet. Då sålunda exploateringsverksamheten nödvändiggjorde

tygstationens förflyttning, borde exploateringskontot belastas med

kostnaderna för förflyttning, dock icke till den del de avsåge en mera avsevärd

förändring eller utvidgning av ammunitionsförrådet. I därefter den 3 november

1928 avgivet utlåtande hade statskontoret — med utgående från att djurgårdskommissionen

skulle få sig uppdraget att handhava den fortsatta exploateringen

av Ladugårdsgärdet — anfört, att i djurgårdskommissionens räkenskaper

borde för framtiden såsom inkomster redovisas de genom exploateringen

inflytande köpeskillingarna ävensom övriga inkomster från de för exploatering

upplåtna områdena, varjämte såsom utgifter borde upptagas dels i samband

med exploateringen uppkomna direkta utgifter för anläggning av gator

och ledningar m. m., dels kommissionens förvaltningskostnader, dels och kostnaderna

för nu befintliga anläggningars förflyttning till andra platser, i vilka

kostnader dock icke skulle inräknas förbättringar eller utvidgningar av samma

anläggningar. Dessa grunder för exploateringskostnadernas redovisning överensstämde

i huvudsak med vad som redan förut tillämpats i fråga örn Ladugårdsgärdets

exploatering. Såvitt statskontoret kunde finna, hade ämbetsverket

vidare anfört, förelåge icke något hinder för att taga behållningen å

berörda redovisningstitel i anspråk för de förberedande åtgärder, som vöre

erforderliga för den fortsatta exploateringen av Ladugårdsgärdet. Bemyndigande

syntes böra lämnas Kungl. Majit att för åtgärder av nu berörda slag

taga dessa medel i anspråk, varvid statskontoret dock givetvis förutsatte, att

detta icke finge anses innebära, att de disponerades för utvidgning eller mera

genomgripande förändring av sådana anläggningar, som på grund av exploateringens

fortskridande måste flyttas till annan plats. För beredande av medel

till bestridande av kostnaden för tygstationens flyttning syntes intet vara att

erinra mot att denna kostnad, i den mån densamma icke borde bestridas av

influtna köpeskillingar, anvisades att utgå av lånemedel för att framdeles täckas

av markförsäljningsmedel. Statskontoret hade därför hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen bland annat att för tygstationens förflyttning

bevilja erforderliga medel att delvis utgå av tillfälliga lånemedel för att framdeles

ersättas av inflytande markförsäljningsmedel, delvis bestridas med. redan

influtna köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården, samt att medgiva att

de för fortsatt exploatering av Ladugårdsgärdet erforderliga kostnaderna finge

bestridas av influtna köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården.

Föredragande departementschefen hade anslutit sig till och Kungl. Majit

därefter i proposition till riksdagen framlagt förslag i enlighet med vad statskontoret

sålunda hemställt. _ _ .

Riksdagen hade därefter i skrivelse den 1 juni 1929, nr 262, meddelat sig

icke hava något att erinra mot ifrågavarande förslag och därvid yttrat, att då

det för möjliggörande av den fortsatta exploateringen av Ladugårdsgärdet vore

nödvändigt, att medel stöde till förfogande för utförandet av gatuarbeten och

tomtmarkens iordningställande, riksdagen ej heller hade velat motsätta sig

Kungl. Maj :ts framställning örn medgivande att av influtna köpeskillingsmedel

finge bestridas vissa för den fortsatta exploateringen erforderliga kostnader.

Dock ville riksdagen därvid hava betonat, att detta medgivande icke finge anses

avse andra arbeten oell kostnader än sådana, som vore erforderliga för genomförandet

av den fortlöpande exploateringen i enlighet med de grunder, som

vunnit tillämpning vid den av djurgårdskommissionen hittills bedrivna exploateringsverksamheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

5

Djurgårdskommissionen har vidare i sin förevarande skrivelse av den 20 december

1929 anfört, att medel för utförande av omförmälda gatuarbeten och till

täckande av övriga utgifter vid Ladugårdsgärdets fortsatta exploatering syntes,

innan försäljningsmedel från detta område inflöte, kunna förskotteras av

djurgårdskommissionens innestående medel för redan försålda delar av Norra

Djurgården, vilka uppginge till omkring 2,000,000 kronor.

Djurgårdskommissionen har tillika erinrat, att med frågan om gäldande av

exploateringskostnaderna sammanhängde frågan örn ersättning till djurgårdskassan

för inkomster från exploateringsområdet. I fråga om den år 1905 beslutade

exploateringen av vissa djurgårdsområden hade riksdagen i skrivelse

den 18 maj 1905 bestämt, att av försäljningsmedlen finge gäldas ersättning,

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, åt bland annat djurgårdsförvaltningen för

bostället Djursborg och för mistad inkomst av arrenden för lägenheter, upplåtna

till andra. I enlighet härmed hade ersättning utgått till djurgårdskassan

för Djursborg och mistade arrenden. Kassan hade däremot icke tilldelats

någon ersättning för sådan mark, som icke disponerades av djurgårdsförvaltningen

utan för något särskilt statsändamål. Djurgårdskommissionen ansåge,

att i anslutning till den ordning, som följts vid den år 1905 beslutade exploateringen,

det borde ankomma på Kungl. Maj :t att träffa avgörande örn storleken

av den gottgörelse, som vid den nu förestående exploateringen funnes böra utgå

till djurgårdskassan för minskade inkomster av arrenden för upplåtelser till

andra än staten.

I avseende å uppgörelse med Stockholms stad i fråga om upplåtelse av mark

till gator, allmänna platser och parker m. m. har djurgårdskommissionen slutligen

framhållit, att uppgörelsen å ena sidan vore principiellt löst genom Ladugårdsgärdesavtalet

mellan kronan och staden men å andra sidan till sina detaljer

sammanhängde med det slutliga fastställandet av stadsplan för här förut

omhandlade exploateringsområde. Det syntes med hänsyn härtill böra ankomma

på Kungl. Maj :t att träffa den detaljerade ekonomiska uppgörelse med

Stockholms stad, som följde med exploateringsområdets intagande i stadsplan.

Djurgårdskommissionen har hemställt, att Kungl. Majit — i det Hans Majit

Konungen förklarade sig avstå från dispositionsrätten till de i det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet

omhandlade områdena av Norra Djurgården, vilken dispositionsrätt

jämlikt riksens ständers underdåniga skrivelse den 1 december 1809

och Kungl. Majits beslut den 26 februari 1810 tillkomme Konungen — måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta, att exploatering av de delar av Norra Djurgården, som ingå uti

det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet av den 19 oktober 1928, skall igångsättas

omedelbart efter det att alla för exploateringen erforderliga förberedande åtgärder

blivit vidtagna;

dels besluta, att djurgårdsförvaltningens befattning med ifrågavarande exploateringsområde

skall upphöra och djurgårdskassan beredas den ersättning,

som enligt tidigare tillämpade grunder och med hänsyn till för handen varande

förhållanden kan anses böra utgå som gottgörelse för genom exploateringen

minskade inkomster;

dels slutligen besluta, att genom tomtförsäljningar influtna köpeskillingar

och räntor skola inlevereras till statskontoret och där bokföras såsom »Diverse

medel» under titel »Köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården», från vilken

titel skola enligt riksdagens skrivelse den 1 juni 1929 samt enligt hitintills av

djurgårdskommissionen tillämpade grunder utgå erforderliga medel för med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

Förberedande.

P. M.

rörande

exploateringen.

I. Exploateringsorgan.

exploateringen förbundna utgifter, samt att till samma titel skola inlevereras

hyres- och arrende- m. fl. inkomster från exploteringsområdet, i den mån de icke

erfordras för bestridande av djurgårdskommissionens förvaltningskostnader.

Genom remiss den 21 december 1929 anbefalldes byggnadsstyrelsen att avgiva

yttrande över djurgårdskommissionens nyssberörda framställning. Sedan

sekreteraren i kronans fastighetskommission av år 1925 Sten Grönvall ställts

till byggnadsstyrelsens förfogande vid beredningen av de till byggnadsstyrelsen

sålunda hänskjutna frågorna rörande Ladugårdsgärdesexploateringen samt

Grönvall därvid på styrelsens anmodan under februari 1930 avgivit en promemoria

i saken, har styrelsen med överlämnande av sagda promemoria den 18 februari

1930 avgivit utlåtande i ärendet.

I nämnda promemoria anfördes bland annat följande.

Byggnadsstyrelsen hade enligt sin instruktion, § 11, att »enligt vad särskilt stadgas»

ombesörja försäljningen av sådan kronans tomtmark, som statsmakterna beslutat

skola föryttras genom byggnadsstyrelsen. Ett övervägande förutsattes alltså

i det särskilda fallet, huruvida markförsäljningen lämpligen borde omhänderhavas

av byggnadsstyrelsen eller någon annan statens myndighet eller ett för ändamålet

särskilt bildat organ.

Kronan borde väl vid sin exploateringsverksamhet tillgodogöra sig den erfarenhet,

som byggnadsstyrelsen förfogade över, exempelvis vid stadsplanens utformning,

ävensom — särskilt enär styrelsen genom sitt byggnadsarkiv ägde en översikt över

kronans byggnad,smarkinnehav och behov av ytterligare dylik mark för kronans

egna ändamål — vid övervägande i vad mån vid exploateringen mark inom exploateringsområdet

skulle förbehållas kronan för dess egna behov.

Å andra sidan talade flera omständigheter mot att byggnadsstyrelsen omhänderhade

exploateringsverksamhet. Byggnadsstyrelsens ämbetsförvaltning vore inriktad

dels på vården och förvaltningen av viss del av kronans fastighetsbestånd, dels och

framför allt på att vara »den centrala statsmyndigheten på husbyggnadsväsendets,

däri inbegripet stadsplaneväsendets, område», varvid styrelsen hade att handlägga

frågorna inom stadsbyggnadslagens författningskomplex, bland annat alla stadsplaneärenden.

Styrelsen företrädde då det allmännas intressen, vilka icke sällan råkade

i konflikt med motstående privatekonomiska och andra intressen. Skulle byggnadsstyrelsen

jämsides med sin nyss angivna verksamhet handhava kronans privatekonomiska

exploateringsverksamhet å Ladugårdsgärdet, komme styrelsen att få

samtidigt bevaka sinsemellan ofta motstridiga intressekomplex. Uppenbarligen måste

det ställa sig brydsamt för styrelsen att fullt ut bevaka båda dessa motstående

intressekomplex. Därtill komme, att byggnadsstyrelsens auktoritativa och opartiska

ställning vid utövandet av dess verksamhet som »den centrala statsmyndigheten

på husbyggnadsväsendets, däri inbegripet stadsplaneväsendets, område» kunde

riskeras bliva — särskilt av kommunen och andra konkurrerande markexploatörer *—

satt ifråga, därest byggnadsstyrelsen skulle handhava och bevaka kronans ekonomiska

intressen vid Ladugårdsgärdesexploateringen.

Ytterligare erinringar av mera praktisk art förelåge mot att till byggnadsstyrelsen

uppdraga ifrågavarande exploateringsverksamhet. Denna komme att medföra mycket

och långvarigt arbete. Statsmakternas beslut av år 1928 måste anses innebära,

att väl i första etappen exploateringen skulle omfatta allenast det område, som fanns

angivet å den i riksdagens beslut åsyftade kartan, men att jämväl övriga delar av

det område, som avsågs i det mellan kronans fastighetskommission och Stockholms

stads delegerade avslutade villkorliga avtalet, skulle successivt exploateras. Ladugårdsgärdets

exploatering komme därför tydligtvis att draga mycket långt ut på tiden

; det vöre här fråga icke om någon tillfällig och kortvarig, utan örn en arbets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i52.

7

uppgift som skulle fortvara många årtionden. Arbetet komme vidare att bliva av

synnerligen omfattande art. Den successiva exploateringen förutsatte överväganden,

i vilken ordning de särskilda delarna skulle exploateras, och vilka åtgärder som tarvades

med hänsyn till områdenas tidigare användning för statliga institutioner, vilka

områden, som skulle reserveras för kronans egna ändamål m. m. Vidare uppkomme

fråga, i vilken utsträckning kronan skulle använda sig av ein i avtalet tillerkända

rätt att själv utföra gatuanläggningarna. Det torde då visa sig lämpligt,

att kronan icke sålde så att säga råmarkstomter utan för allt fall i viss utsträckning

iordningställde tomtmarken och angränsande gator, innan tomtförsäljningen

vidtoge. Exploateringen medförde icke blott avtal med tomternas köpare, utan ideliga

uppgörelser med Stockholms stad örn intagande i stadsplan av ytterligare områden

och ändringar i gällande stadsplan, örn den mark, som skulle överlåtas till staden,

kostnaderna för gators och ledningars iordningställande o. dyl. Rörande de

särskilda tomterna och gator m. m. förutsattes mätnings- och avstyckningsförrättningar

i stor omfattning. Givetvis borde exploateringsmyndigheten tillse, i vad mån

under exploateringstiden genom tillfälliga upplåtelser eller på annat sätt de icke

försålda områdena kunde bereda kronan inkomst. Själva tomtförsäljningen innebure

ett omfattande arbete, för vilket emellertid icke syntes behöva närmare redogöras.

Det syntes därför uppenbart, att exploateringen av Ladugårdsgärdet vore förenad

med arbete av sådan art och omfattning, att detsamma icke kunde övertagas av

byggnadsstyrelsen med dess nuvarande organisation. För exploateringen finge förmodligen

styrelsen beredas förstärkning i arbetskrafterna, helt motsvarande arbetet

med exploateringen. Men även örn byggnadsstyrelsen bereddes dylik arbetsförstärkning

kvarstode den erinran att göra, att det syntes ganska orimligt att pålägga

chefen för byggnadsstyrelsen, med hans redan förut stora och ansvarsfulla ämbetsområde,

ledningen och ansvaret för denna i mer än en mening stora exploateringsrörelee.

Slutligen påpekades, att byggnadsstyrelsens nuvarande organisationsform

och arbetssätt ingalunda utformats med hänsynstagande till en sådan vidlyftig

exploateringsverksamhet som den nu ifrågavarande.

Allvarsamma betänkligheter och svårigheter av såväl principiell som praktisk innebörd

talade sålunda mot att förlägga exploateringsverksamheten under byggnadsstyrelsen

såsom en del av dess ämbetsförvaltning.

Någon annan statens myndighet än byggnadsstyrelsen torde icke ifrågasättas kunna

omhändertaga Ladugårdsgärdets exploatering. Av de för kronans markförsäljning

särskilt bildade organen syntes i förevarande sammanhang endast djurgårdskommissionen

kunna ifrågakomma som handhavare av Ladugårdsgärdets exploatering.

Djurgårdskommissionens egentliga verksamhet hade varit inriktad på exploateringen

av do två områden av Norra Djurgården, vilka exploaterats jämlikt riksdagens

skrivelse den 18 maj 1905, ävensom det s. k. Fredrikshovsområdet. Arbetet

inom djurgårdskommissionen hade väsentligen vilat på dess verkställande ledamot.

De för kommissionens arbete meddelade föreskrifterna hade varit ganska knapphändiga,

delvis helt visst beroende på att beslutanderätten i viktigare frågor varit förbehållen

Kungl. Maj :t. Erfarenheten vid den av kommissionen bedrivna exploateringsverksamheten

borde givetvis tillgodogöras vid den förestående exploateringen

av Ladugårdsgärdet. Därvid vore emellertid att märka, att djurgårdskommissionens

arbete, örn än i och för sig nog så omfattande, varit på ett helt annat sätt begränsat

än som fallet måste bliva beträffande den exploateringsverksamhet, vilken nu förestode.

Det gällde nu betydligt större värden och en exploateringsverksamhet både

för avsevärt längre tidsperiod, än den som varit förutsatt för djurgårdskommissionen

vid dess tillkomst, och av överhuvud taget betydligt större omfattning än den

kommissionen handhaft. Även om man vid det av djurgårdskommissionen omhänderhavda

exploateringsarbetet kunnat nöja sig med dess nuvarande lösa organisation,

angåve dock nyssberörda förhållanden med avseende å exploateringsobjektets

värde och exploateringsarbetets omfattning såväl som erfarenheterna från djurgårds
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr Z52.

kommissionens verksamhet, att det blivande organet för Ladugårdsgärdets exploatering

borde givas större organisatorisk och administrativ fasthet än djurgårdskommissionen

ägde samt tillgodoföra® erfarenhet från även annat håll. Det blivande

exploateringsorganet borde givas en sådan sammansättning och organisation, som

medgåve exploateringens fullt affärsmässiga genomförande. Men även ur administrativ

synpunkt måste detta organ fylla högt ställda anspråk på kunskap, erfarenhet

och fasthet.

Det ville därför förefalla, som örn varken byggnadsstyrelsen eller djurgårdskommissionen

kunde, mod nuvarande organisation, anses vara helt och fullt lämpad såsom

organ för Ladugårdsgärdets exploatering.

I stället föresloges att ett för ändamålet särskilt tillsatt organ skulle omhändertaga

Ladugårdsgärdets exploatering. Detta organ tänktes då bestå av dels en styrelse,

dels en verkställande personalorganisation. Styrelsen borde lämpligen bestå av fyra

utav Kungl. Maj :t för viss tidsperiod förordnade ledamöter. Av dessa borde en

utgöras av chefen för byggnadsstyrelsen eller, vid förfall för honom, hans ställföreträdare.

Ytterligare en styrelseledamot borde från sin övriga verksamhet äga administrativ

erfarenhet och alltså representera de statens verk och myndigheter, vilkas

ämbetsförvaltning medförde sådana erfarenheter av administrativ, ekonomisk och

annan art, vars tillgodogörande vid Ladugårdsgärdesexploateringen kunde finnas

lämplig — sålunda exempelvis de affärsdrivande och förvaltande verken samt »finansverken»

statskontoret och riksräkenskapsverket. Exploateringsstyrelsens båda

övriga ledamöter borde utgöras av personer, som i sin tidigare verksamhet gjort

sig kända för praktisk duglighet och förfarenhet i ekonomiska angelägenheter.

I ärendenas avgörande inom styrelsen, vars ordförande skulle av Kungl. Maj :t

utses bland förenämnda ledamöter, borde deltaga de båda tjänstemannaledamöterna,

vilka tillika skulle hava att föredraga ärendena inför styrelsen. I avseende å beslutanderätten

borde ske en fördelning alltefter frågornas vikt och betydelse mellan

Kungl. Maj :t, styrelsen och tjänstemannaledamöterna. Till Kungl. Maj :t borde sålunda

hänskjutas i huvudsak sådana ärenden, som avsåge grundlinjerna för exploat

e r i n gs v erks a in 11 e t en, andra frågor av större principiell räckvidd, överenskommelser

av särskild betydenhet och frågor, som berörde även annan statens myndighet.

Däremot syntes icke nödvändigt, att varje särskilt försäljningsavtal i övrigt skulle

behöva underställas Kungl. Maj :ts prövning. Att redan nu i detalj uppdraga gränslinjer

för vad som skulle falla under Kungl. Maj :ts, styrelsens eller tjänstemannaledamöternas

beslutanderätt, syntes icke vara nödvändigt eller ens möjligt.

Av tjänstemannaledamöterna borde den ene handhava den rent affärsmässiga och

tekniska delen av exploateringsverksamheten samt vara den, på vilken det skulle

i första hand ankomma att leda och ansvara för exploateringsverksamheten. Den

andre skulle i främsta rummet svara för den administrativa och juridiska delen av

arbetet men deltaga även i övriga delar av exploateringsarbetet, som ej vore av rent

teknisk natur. Avsevärda delar av exploateringsarbetet bleve uppenbarligen av

sådan art, att det berörde båda tjänstemannaledamöternas arbete. Båda tjänstemannaledamöterna

finge förutsättas komma att helt sysselsättas med sitt arbete för

exploateringen. Lämpligast syntes vara, att desamma av Kungl. Maj:t förordnadee

i sin angivna egenskap för viss tidsperiod, förslagsvis högst sex år. En viss kanslipersonal

bleve erforderlig men behövde icke bliva alltför stor. I vad mån teknisk

personal erfordrades, syntes icke för närvarande kunna avgöras — därvid komme det

i första hand avgörande att bliva, i vilken utsträckning kronans exploateringsorgan

komme att självt utföra gatuarbeten och tomtplanering.

I fråga örn ersättning till styrelseledamöterna syntes hänsyn böra tagas till vad

som gällde beträffande ersättning för motsvarande uppdrag vid de affärsdrivande

verken — 3,000 å 4,000 kronor — och postsparbanken, varvid vore att märka den olika

ersättning örn utginge till postsparbanksfullmäktig allteftersom han tillika vore

eller ej vore fullmäktig i riksbanken eller riksgäldskontoret — resp. 3,000 och 1,200

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 252.

9

kronor. Vid arvodets bestämmande borde hänsyn tagas därtill, att styrelsen måste

förutsättas beliöva sammanträda rätt ofta.

Ersättningen till tjänstemannaledamöterna syntes lämpligen icke böra utgå i form

av viss procent å försäljningssumman utan utgöras av fasta arvoden. Till jämförelse

anfördes, att av Stockholms stads tjänstemän fastighetsdirektören torde åtnjuta

sammanlagda löneförmåner till ett belopp av 24,000 å 25,000 kronor samt de

med stadens exploateringsverksamhet sysselsatta förste ingenjörerna å fastighetskontoret

17,000 ä 18,000 kronor, allt för år. Med hänsyn jämväl till den, i jämförelse

med vad som gällde för stadens berörda tjänstemän, lösare anställningsformen

samt arbetets art och omfattning, syntes den av de verkställande ledamöterna,

som närmast skulle leda och vara ansvarig för exploateringsverksamheten,

böra tillerkännas ersättning med belopp, som under inga förhållanden understege

vad förbemälde förste ingenjörer ägde att uppbära i avlöningsförmåner. Den andre

verkställande ledamoten borde icke tillerkännas så hög ersättning, utan hans löneförmåner

bestämmas till ett par tusen kronor lägre belopp.

Vid fråga huruvida det sålunda uppskisserade exploateringsorganet borde åstadkommas

genom en därav betingad omorganisation av djurgårdskommissionen, eller

huruvida det nya exploateringsorganet borde helt nybildas, förordades det sistnämnda,

varigenom den av djurgårdskommissionen bedrivna exploateringsverksamheten

å Norra Djurgården skulle komma att få ett avslutat konto. Den personliga erfarenhet

djurgårdskommissionen inneslöte, kunde uppenbarligen även med detta

alternativ tillgodoföras det nya exploateringsorganet. — I händelse det nya exploateringsorganet

komme att övertaga djurgårdskommissionens arbete, skulle detta innebära

en besparing, motsvarande utgifterna för djurgårdskommissionen.

Detta nya exploateringsorgan syntes böra komma till stånd snarast möjligt; den n. Exploamyndighet,

som fått till sig uppdraget att handhava exploateringsverksamheten, teringsområmåste

förutsättas bäst skickad att skyndsammast vidtaga alla de för exploateringen

nödvändiga åtgärderna. En förutsättning för att så skulle kunna eke vore, att den teringsstyrelmark,

som skulle exploateras, omedelbart ställdes under exploateringsmyndighetens sens vård och

vård och inseende. Från exploteringen borde för närvarande undantagas de områ- förvaltning,

den, vilka utgjorde kasernområden eller disponerades för tygstation, förråd eller

annat liknande militärt ändamål samt för generalstabens stall ävensom av tekniska

högskolan, Sofiahemmet och Stadionstyrelsen; men i den mån de för angivna

militära ändamål disponerade områden för närvarande stöde under vård och inseende

av riksmarskalksämbetet och djurgårdsförvaltningen, syntes områdena böra

omedelbart ställas under exploateringsorganets vård och inseende. Alla övriga delar

av den mark, som enligt det mellan kronan och staden träffade avtalet skulle ingå

i exploateringens första etapp, borde likaledes nu ställas under exploateringsorganets

vård och inseende samt omedelbara förvaltning, vilket alitsa förutsatte dels att

Hans Majit Konungen avstode sin dispositionsrätt till marken, dels ock att såväl

riksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens som de militära och andra myndigheters

förvaltningsmyndighet beträffande områdena upphörde. Detta innebure

givetvis icke, att markområdena ej vidare finge begagnas för exempelvis militära

ändamål, men detta borde få ske endast örn och i den mån icke exploateringsverksamheten

därav hindrades. Det borde alltså tillkomma exploateringsorganet att

avgöra, i vad mån dylik mark alltjämt kunde få tills vidare användas av de militära

myndigheterna.

Uti ifrågavarande promemoria hade alltså förutsatts, att djurgårdskommissionen m. Inoch

det nya exploateringsorganet skulle vara helt skilda och att kontot för djur- kometer

gårdskommissionens verksamhet skulle avslutas. För ett bedömande av det ekono- expioamiska

utfallet av vartdera exploateringsorganets verksamhet syntes det vara ange- teringen,

läget, att deras ekonomi icke sammanblandades utan strängt hölles isär.

De medel, vilka komme att inflyta genom den nu förestående exploateringen, syntes

då böra inlevereras till statskontoret och där föras å särskilt konto. Därest

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 858.

framdeles det förslag realiserades, som i samband med yrkandet på en rationell bokföring

och redovisning av statens fastigheter framställts om uppläggandet av en

»statens fastigheters fond», uppkomme givetvis fråga örn, huruvida inflytande medel

vid Ladugårdsgärdets exploatering borde i första hand tillföras sagda fond och

därefter disponeras enligt statsmakternas beslut för fastigheters förvärv, nybyggnader

som erfordrades i följd av exploatering av vissa för statsändamål disponerade

och bebyggda områden o. s. v. Emellertid hade Ladugårdsgärdets exploatering redan

i förväg belastats med betalningsskyldighet för vissa anslag, som tills vidare bestritts

med tillfälliga lånemedel, senast vid 1929 års riksdag med avseende å utgifter

för nya byggnader för Stockholms tygstation. Man måste på grund av berörda

tidigare riksdagsbeslut ännu så länge räkna med, att de vid Ladugårdsgärdets

exploatering inflytande medlen skulle gå till täckning av berörda förskott.

Först därefter uppstode fråga, huruvida exploateringsmedlen skulle gå till en »statens

fastigheters fond» eller ock, efter beslut av riksdagen, disponeras på annat

sätt.

Vid Ladugårdsgärdets exploatering inflytande medel syntes alltså böra tills vidare

inlevereras till statskontoret och där bokföras under särskild titel. Intill dess

de inlevererade medlen toges i anspråk för täckande av förberörda förskott, komme

de att av statskontoret disponeras för dess kassaförlag, och exploateringsmedlens

konto tillfördes därvid icke någon ränta. Det syntes då också skäligt, att i den mån

medel erfordrades för den nu ifrågavarande exploateringen av Ladugårdsgärdet,

dessa bereddes genom att statskontoret på exploateringsorganets rekvisition ställde

erforderliga medel till disposition samt att dessa medel därefter täcktes genom inflytande

försäljningsmedel. De medel, vilka av statskontoret ställdes till exploateringsstyrelsens

förfogande för dess verksamhet, borde för styrelsens räkning insättas

å statsverkets giroräkning i riksbanken, till vilket konto borde ingå även de andra

inkomster än köpeskillingsmedel, som kunde komma att inflyta till exploateringsorganet.

Från samma konto borde bestridas alla med exploateringen förenade utgifter

för anläggning av gator, ledningar etc. samt styrelsens förvaltningskostnader.

IV. Djur- Från riksmarskalksämbetets sida hade ifrågasatts, att djurgårdskassan skulle begårdskassans

redas ersättning för de inkomster, vilka till följd av exploateringen kunde komma

och djurgårds- att frångå kassan, eventuellt i sådan form att förlustens kapitaliserade värde tillförsättningskrav

^es djurgårdsfonden. Därvid vore att märka, att djurgårdskassans inkomster från

det första exploateringsområdet icke vore avsevärda. Djurgårdskassans inkomster hade

vidare nått en sådan storlek, att desamma icke på långt när erfordrades för det ursprungligen

avsedda ändamålet, och överskottet disponerades huvudsakligen för täckandet

av utgifter för underhållet av de kungl, slotten. Även efter det samtliga

de områden, som enligt 1928 års riksdagsbeslut skulle slutligen exploateras av Norra

Djurgården, tagits i anspråk för detta ändamål, återstode stora inkomstbringande

delar av Djurgården — hela Södra Djurgården och stora delar av Norra Djurgården.

Då nu statsverket vore i trängande behov av de medel, vilka beräknades komma

att inflyta genom Ladugårdsgärdets exploatering, samt den minskning i inkomster,

som djurgårdskassan orsakades genom att det till exploatering i första hand nu avsedda

området frånginge djurgårdsförvaltningen, uppenbarligen saknade betydelse

för kassans förmåga att bestrida de densamma åliggande utgifterna, syntes anledning

saknas att tillföra djurgårdskassan några inkomster eller djurgårdsfonden några ytterligare

medel vid den förestående första delen av Ladugårdsgärdets exploatering.

Skulle det vid den fortsatta exploateringen visa sig, att djurgårdskassans inkomster

icke komme att uppgå till sådana belopp, att därmed kunde täckas de utgifter man

önskade bestridda av djurgårdskassan, syntes kunna upptagas till prövning örn och

i vad mån viss del av de vid denna fortsatta exploatering inflytande medlen skulle

tillgodoföras djurgårdskassan eller djurgårdsfonden.

I promemorian gjordes därför gällande, att djurgårdskassan och djurgårdsfonden

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

11

icke borde tillföras några medel i samband med att riksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens

befattning med de områden, vilka skulle enligt statsmakternas

och Stockholms stadsfullmäktiges år 1928 fattade beslut i första hand upplåtas för

exploatering, komme att upphöra.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande på i huvudsak de i förenämnda pro- Byggnadsmemoria

angivna skälen ansett det icke vara lämpligt att åt styrelsen upp- gg o 1930

droges att handhava en exploateringsverksamhet av sådan omfattning som den

beträffande Ladugårdsgärdet.

Styrelsen, som hade givit uttryck åt denna åsikt redan förut, påpekade därjämte,

att styrelsen hittills endast i få fall fått sig ålagt att överhuvud försälja

fastighet. Styrelsen saknade också personal för en exploateringsverksamhet.

Styrelsen ansåge för sin del det naturligt och riktigt, att för Ladugårdsgärdesexploateringen

tillgodogjordes den erfarenhet, som den för en kronans

exploateringsverksamhet särskilt bildade djurgårdskommissionen besutte

från sin 25-åriga verksamhet. För att fylla den nu förestående, avsevärt

mera omfattande och särdeles betydelsefulla uppgiften borde emellertid djurgårdskommissionen

givas en större organisatorisk och administrativ fasthet.

Djurgårdskommissionen borde alltså för den nu ifrågasatta uppgiften beredas

erforderlig förstärkning. Härmed avsåge styrelsen emellertid icke en

större utökning av ledamotsantalet, varigenom man skulle erhålla en alltför

tungrodd apparat och organets verksamhet förlora i smidighet. Det i förenämnda

promemoria skisserade exploateringsorganet, bestående av dels en

verkställande »personalorganisation» om två ledamöter och dels en styrelse med

fyra ledamöter (förutom de båda verkställande) syntes byggnadsstyrelsen sålunda

väl stort tilltagen. Byggnadsstyrelsen ville särskilt hävda den bestämda

uppfattningen, att ledningen och ansvaret beträffande exploateringsorganets

verksamhet borde läggas i en enda persons hand. I enlighet med

vad som allmänt tillämpades i fall av dylik exploatering såväl beträffande

Stockholm som andra städer borde denna verkställande ledamot vara en affärsmässigt

förfaren tekniker. Vid sin sida borde denne hava tillgång till ett

juridiskt biträde, med benämning ombudsman eller sekreterare.

I sagda promemoria hade vidare föreslagits, att två av styrelseledamöterna

skulle representera vissa grenar av ämbetsförvaltningen, såsom exempelvis

byggnadsstyrelsen, statskontoret eller riksräkenskapsverket, och att en av dessa

båda ledamöter skulle vara chefen för byggnadsstyrelsen. Vad beträffade

byggnadsstyrelsens sålunda tilltänkta representation måste styrelsen ställa sig

principiellt emot en dylik anordning av samma skäl, som kunde anföras mot

styrelsens handhavande av denna exploatering. Styrelsen förutsatte nämligen,

att åt styrelsen komme att uppdragas att avgiva yttranden i sådana inom exploateringsorganets

verksamhetsområde förekommande frågor, som borde underställas

Kungl. Maj :ts prövning. Denna styrelsens ställning såsom granskande

och kontrollerande myndighet gent emot exploateringsorganet beträffande

vissa av dettas rent tekniska uppgifter hänvisade, enligt styrelsens förmenande,

till att ämbetsverket icke borde vara representerat inom nämnda organ.

Vidkommande särskilt förslaget att byggnadsstyrelsens chef skulle obligatoriskt

vara ledamot måste man dessutom fästa avseende vid den stora ökning

av denna verkschefs arbetsbörda, som med de ofta förekommande sammanträdena

härav skulle föranledas. Med hänsyn jämväl till statskontorets och riksräkenskapsverkets

uppgifter såsom granskande och kontrollerande myndigheter

i vissa avseenden i förhållande till exploateringsorganet vore det otvivelaktigt

mindre lämpligt, att dessa verk skulle däri vara representerade.

Enligt vad byggnadsstyrelsen kunde finna skulle det vara tillfyllest, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

exploateringsorganet bestode av tre personer, vilket innebure, att den nu av

två ledamöter bestående djurgårdskommissionen skulle utökas med en ledamot.

Styrelsen ville därvid erinra örn att antalet ledamöter i kommissionen ursprungligen

varit tre, men sedan en av ledamöterna för åtskilliga år sedan avlidit hade

denne hittills icke blivit ersatt.

Såsom styrelsen förut framhållit borde den verkställande vara tekniker med

tillgång till juridiskt bildad ombudsman, som jämväl borde kunna tjänstgöra

såsom ställföreträdare för den verkställande ledamoten och suppleant för de

övriga båda ledamöterna. Vid utseendet av dessa två ledamöter borde tillses,

att utom de merkantila och juridiska synpunkterna, vilka borde kunna företrädas

i en person, även de bostadssociala synpunkterna bleve representerade.

Det syntes icke behöva närmare motiveras, huru värdefullt det vore för exploateringsverksamheten,

att inom kommissionen funnes en representant för dessa

för allt exploateringsarbete vägledande synpunkter.

Kommissionen borde därjämte disponera biträdande ingenjörer (arkitekter)

och annan kanslipersonal i mån av behov.

Beträffande ersättningarna till ledamöter och ombudsman ville byggnadsstyrelsen

endast framhålla, att dessa borde så avpassas, att därigenom för de

olika uppgifterna i alla avseenden fullt kvalificerade personer kunde erhållas

och att tantiem icke borde ifrågakomma.

Eventuellt borde jämväl, i den mån Kungl. Majit så kunde finna nödigt,

för den nya verksamheten lämnas kommissionen mera ingående bestämmelser

av instruktions natur.

Örn, såsom byggnadsstyrelsen föresloge, den nu förestående exploateringen

anförtroddes åt djurgårdskommissionen, vilket alltså skulle innebära en naturlig

fortsättning av dennas verksamhet, låt vara under i ett eller annat avseende

ändrade former, syntes den av kommissionen i förevarande framställning

omförmälda behållningen å titeln »Köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården»

lämpligen böra tagas i anspråk för täckandet av utgifterna under

exploateringens första skede. Emot detta hade statskontoret intet att erinra,

enligt vad kommissionen meddelat i sin framställning, och en dylik anordning

syntes jämväl hava förutsatts av riksdagen enligt dess av kommissionen återgivna

uttalande i skrivelsen den 1 juni 1929. Därigenom skulle alltså icke

erfordras, att medel förskotterades för ändamålet för att sedan ersättas i den

mån medel inflöte av exploateringsverksamheten.

Med hänsyn till vad i förenämnda promemoria anförts därom, att djurgårdskassan

icke skulle beredas ersättning för genom exploateringen mistade inkomster

från området i fråga, ville byggnadsstyrelsen endast framhålla, att

styrelsen för sin del icke kunde finna skäl föreligga att frångå vad som tidigare

i dylikt avseende tillämpats i liknande fall.

Under åberopande av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen — med instämmande

i vad djurgårdskommissionen i den föreliggande framställningen

föreslagit, vartill byggnadsstyrelsen alltså tillstyrkte bifall — hemställt att

Kungl. Majit måtte uppdraga åt djurgårdskommissionen att verkställa den nu

ifrågavarande exploateringen av mark å Norra Djurgården samt för detta ändamål,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad byggnadsstyrelsen föreslagit,

bereda kommissionen den förstärkning av arbetskrafterna och utfärda de föreskrifter

rörande kommissionens fortsatta verksamhet, som Kungl. Majit kunde

finna erforderliga.

Övriga I ärendet hava därefter avgivits yttranden av riksmarskalksämbetet efter

yttranden, djurgårdsförvaltningens hörande, arméförvaltningen, statskontoret och riksräkenskapsverket.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

13

Riksmarskalksämbetet har rörande förvaltningsfrågan anfört, att någon

förändring i förvaltningsförhållandena icke syntes påkallad förrän i och med

stadsplans fastställande för det nu närmast avsedda exploateringsområdet

samt att det även därefter borde tillkomma djurgårdsförvaltningen att taga

befattning med vården av de i exploateringsområdet ingående skogsområdena,

särskilt i vad avsåge trädfällning, intill dess områdena toges i anspråk för

bebyggelsen. Djurgårdsarbetarbostaden Grindstugan med tillhörande jordområde

å Smedsbacken borde få disponeras av djurgårdsförvaltningen för

nuvarande ändamål intill dess området behövde tagas i anspråk för exploatering,

varefter byggnaden borde utan kostnad för djurgårdsförvaltningen flyttas

till lämplig plats.

Beträffande ersättning till djurgårdskassan för de genom exploateringen

mistade inkomsterna har riksmarskalksämbetet yrkat, att i enlighet med tidigare

praxis till djurgårdsfonden måtte utanordnas ett belopp, motsvarande

det efter 4 % kapitaliserade värdet av de från exploateringsområdet till djurgårdskassan

med sammanlagt 6,733 kronor nu inflytande arliga inkomsterna,

sålunda ett kapitalbelopp av omkring 168,000 kronor. Med hänsyn till de

stora utgifter som på grund av statsmakternas beslut skulle under en följd

av år framåt utgå från djurgårdskassan till de kungl, slottens underhåll, vore

det nämligen av vikt, att djurgårdskassan bereddes full ersättning för dess

genom exploateringen mistade inkomster. Av förberörda årliga inkomstbelopp

utgjordes, enligt djurgårdsförvaltningens uppgift, 3,040 kronor av avgifter

för områden upplåtna till militära ändamål, 1,033 kronor av avgifter för

områden upplåtna till enskilda och ett till Stockholms stad upplåtet område

vid Sturevägen samt 2,660 kronor avgäld för Valhallavägens alléomrade.

Slutligen erinrade riksmarskalksämbetet därom, att inom exploateringsområdet

vore belägna, dels artillerikyrkogården, vars förvaltning numera ålåge

djurgårdsförvaltningen, dels ock de till kungl, teatrarna upplåtna materialmagasinen.

Arméförvaltningen har anfört bland annat följande:

I likhet med byggnadsstyrelsen ansåge arméförvaltningen det vara av

stor vikt, att djurgårdskommissionens hemställan i dess förberörda skrivelse

vunne bifall. Skulle det anses erforderligt, att djurgårdskommissionens

arbetskrafter för ett snabbt fullföljande av exploateringen förstärktes,

hade arméförvaltningen i huvudsak intet att erinra mot vad

byggnadsstyrelsen härutinnan föreslagit. Sålunda borde jämväl enligt armélorvaltningens

åsikt kommissionen utgöras av tre ledamöter, av vilka den

verkställande ledamoten allt fortfarande borde vara tekniker samt de båda

övriga ledamöterna utgöras av personer, kända för praktisk duglighet och förfarenhet

i ekonomiska och administrativa angelägenheter. Då arméförvaltningen

i likhet med byggnadsstyrelsen ansåge det vara av vikt, att även de

bostadssociala synpunkterna därvid bleve representerade, borde därför lämpligen

den ene av dessa ledamöter vara en med fastighetsförvaltning och tomtförsäljning

väl förtrogen finansman. Djurgårdskommissionen borde dessutom

förfoga över biträdande tekniker, (ingenjörer och arkitekter), av vilka en

borde vara utsedd att vid förfall för den verkställande ledamoten ingå såsom

dennes ställföreträdare. Härjämte måste kommissionen disponera en

juridiskt bildad sekreterare och annan kanslipersonal.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

Beträffande ersättningarna till ledamöter, biträdande tekniker, sekreterare

(ombudsman) och övrig kanslipersonal ansage sig arméförvaltningen icke

kunna för närvarande avgiva annat yttrande än att nämnda ersättningar torde,

sedan den nya exploateringsverksamheten kommit i gång, böra av Kungl!

Majit ärligen fastställas med sådana belopp, som efter av djurgårdskommissionen

avgivna förslag kunde anses skäliga.

Uti den byggnadsstyrelsens utlåtande närslutna promemorian rörande Ladugårdsgärdesexploateringen

hade föreslagits utfärdandet av sådana bestämmelser

beträffande exploateringsområdenas förvaltning, att markområdenas

användning för militära ändamål skulle avsevärt förminskas och i vissa fall

till och med kunna helt förhindras. Arméförvaltningen finge på det bestämdaste

avstyrka, att dylika bestämmelser utfärdades, samt därjämte som sin

mening uttala, att, så länge som de nuvarande Ladugårdsgärdet angränsande

kasernetablissementen användes för garnisonstruppernas förläggning, den militära

användningen av Ladugaridsgärdesomradeti icke borde inskränkas i

större omfattning, än vad exploateringens fullföljande oundgängligen fordrade.

Arméförvaltningen, tillstyrkte därför, att Kungl. Majit måtte bland annat

dels uppdraga at djurgår ds kommissionen att verkställa här ifrågavarande

exploatering av mark å Norra Djurgården, dels ock utfärda de föreskrifter

för kommissionens exploateringsverksamhet, som efter förslag av kommissionen

kunde finnas erforderliga.

Statskontoret har i sitt yttrande uttalat huvudsakligen följande:

Det organ, som för statens räkning skulle omhändertaga den fortsatta

exploateringen av Ladugårdsgärdet, borde med hänsyn till den omfattning

och ekonomiska betydelse, denna .verksamhet komme att få, erhålla

en så fast sammansättning som möjligt, utan att därför antalet ledamöter

ökades mer än som vöre oundgängligt för att organet skulle tillförsäkras

den erfarenhet på olika områden, som måste anses erforderlig

med hänsyn till uppgiftens art. För sin del hade statskontoret i huvudsak

intet att erinra mot byggnadsstyrelsens förslag, att djurgårdskommissionen

erhölle berörda uppdrag, men statskontoret ville dock betona angelägenheten

av, att kommissionen i så fall komme att bestå av minst tre ledamöter,

därav en, ordföranden, representerande det allmänna statsintresset, en ledamot!

representerande den merkantila sakkunskapen, samt en ledamot, förfaren i

tekniska frågor och särskilt stadsplaneärenden. Denne senare syntes lämpligen

böra vara verkställande ledamot. Därest, såsom byggnadsstyrelsen ifrågasatt.

en särskild representant för de bostadssociala synpunkterna ansåges

bora finnas inom kommissionen, syntes en ökning av dess ledamotsantal vara

ofrånkomlig. Emellertid f dref olle nämnda synpunkter även kunna företräclas

pa det sätt, att kommissionen vid förefallande behov anlitade någon person

med speciell sakkunskap på det bostadssociala området. Vad särskilt samarbetet

med statskontoret beträffade, torde detsamma icke behöva föranleda,

att ämbetsverket bleve representerat inom kommissionen, men statskontoret

lo.rutsatte, att i en blivande instruktion för den omorganiserade djurgårdskommissionen

bestämmelser infördes, som garanterade ett fortlöpande samarbete

mellan ämbetsverket och kommissionen. Detta vore av betydelse bland annat

tor tillgodoseendet av det från riksdagens sida vid upprepade tillfällen framnallna

önskemålet, att de lånemedel, vilka skulle ersättas av vid tomtförsäljmngen

a Ladugårdsgärdet inflytande köpeskillingar, snarast möjligt kunde

aterbetalas till riksgäldskontoret.

Vad anginge frågan örn ersättning till kommissionens ledamöter och biträden,

syntes det statskontoret vara lämpligast, att, åtmintone intill dess någon

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

15

erfarenhet rörande arbetets omfattning stått att vinna, ifrågavarande ersättningar

bestämdes av Kungl. Maj :t och •—• i likhet med vad som tidigare varit

fallet beträffande motsvarande ersättningar inom den nuvarande djurgårdskommissionen

— bestredes av inflytande arrende- och hyresmedel samt, i den

mån dessa icke skulle vara för ändamålet tillräckliga, av tomtförsäljningsmedel.

Statskontoret utginge från, att erforderliga medel för kommissionens

verksamhet fortfarande skulle i mån av behov utanordnas av statskontoret,

som jämväl skulle hava att, sedan köpeavtal för viss tomt genom kommissionens

försorg avslutats, tillse, att köpeskillingen inflöte. Vid vissa tider syntes dessutom

meddelanden örn skedda inlevereringar böra av statskontoret lämnas kommissionen

för vinnande av erforderlig översikt rörande verksamheten. _Ett

dylikt tillvägagångssätt syntes vara förutsatt av riksdagen, såvitt framginge

av dess skrivelse den 1 juni 1929 angående bestridandet av vissa kostnader

för nya byggnader för Stockholms tygstation m. m.

Vad beträffade den av byggnadsstyrelsen berörda frågan om ersättning till

djurgårdskassan för vissa inkomster, som kassan skulle gå miste örn, ville statskontoret

framhålla att, även örn de nuvarande formerna för ersättning till

djurgårdskassan och djurgårdsfonden icke kunde anses fullt rationella, ämbetsverket

dock för närvarande saknade anledning påyrka förändring i härutinnan

hittills tillämpade grunder.

Statskontoret ville slutligen betona, att det enligt ämbetsverkets mening måste

anses önskvärt, att den nyorganiserade djurgårdskommissionen erhölle viss

rörelsefrihet i fråga örn sin verksamhet, samt att det icke syntes nödvändigt,

att, såsom hittills skett, varje köpeavtal underställdes Kungl. Maj:ts prövning.

Fullständiga bestämmelser rörande kommissionens befogenhet och verksamhet

torde böra utfärdas av Kungl. Majit och fastställas i en för kommissionen

utfärdad instruktion.

Riksräkenskapsverket anför i sitt utlåtande följande:

Ämbetsverket hade i huvudsak icke något att erinra mot vad byggnadsstyrelsen

i ärendet anfört och föreslagit. Vare sig exploateringen uppdroges åt

djurgårdskommissionen eller åt annan särskild institution, borde dock med

hänsyn till de högst betydande värden, varom vore fråga, det förvaltande organet

erhålla en sådan sammansättning, att statens ekonomiska intresse bleve i

största möjliga mån tryggat. Enligt riksräkenskapsverkets mening borde i

styrelsen för institutionen utom teknisk sakkunskap framstående ekonomiskmerkantil

och juridisk sakkunskap vara representerad. Ordföranden i styrelsen

borde icke lämpligen vara verkställande ledamot. Att, på sätt byggnadsstyrelsen

föreslagit, de »bostadssociala» synpunkterna stadigvarande skulle

representeras inom styrelsen syntes knappast vara behövligt, helst dessa synpunkter

väsentligen torde komma att göra sig gällande redan vid uppgörande

av stadsplan för området i fråga.

Med hänsyn till vad Grönvall i förberörda promemoria anfört därom, att

djurgårdskassan icke borde beredas ersättning för genom exploateringen mistade

inkomster från området i fråga, hade byggnadsstyrelsen uttalat, att styrelsen

för sin del icke funnit skäl föreligga att frångå vad som tidigare.i dylikt

avseende tillämpats i liknande fall. Riksräkenskapsverket ansåge sig emellertid

böra biträda, vad Grönvall härutinnan anfört.

Såvitt nu kan bedömas torde den i statsmakternas förberörda beslut av

år 1928 avsedda exploateringen av Ladugårdsgärdet kunna, i vad avser den

första etappen, taga sin början under loppet av nästa budgetår. Det har därför

synts mig angeläget att vissa huvudfrågor rörande denna kronans exploa
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr S52.

teringsverksamhet, som kommer att avse högst betydande värden och fortgå

under en mycket lång tidsperiod, underställas riksdagens prövning redan i år.

Vad då först angår det organ, som skall omhänderhava exploatering sverksamheten,

måste stora krav ställas på detta med hänsyn till såväl förvaltningsobjektets

ekonomiska värde, som det blivande exploateringsarbetets omfattning

och långvarighet. Detta organ måste i sig inrymma framstående sakkunskap

på åtskilliga områden samt förlänas en organisation, som i sig förenar affärsmässighet

och smidighet med administrativ fasthet. Av skäl, som av myndigheterna

därutinnan anförts i ärendet, anser även jag, att denna exploateringsverksamhet

icke lämpligen bör uppdragas åt byggnadsstyrelsen utan att densamma

bör omhändertagas av ett för ändamålet särskilt tillsatt organ. Lika

med byggnadsstyrelsen, arméförvaltningen och statskontoret har jag då stannat

vid, att detta uppdrag bör lämnas åt djurgårdskommissionen — det sedan

20 år tillbaka redan existerande statliga exploateringsorganet. Därvid bör emellertid

kommissionens ledamotsantal ökas från två till tre, varjämte åt kommissionen

bör givas större administrativ fasthet genom att för densamma av Kungl.

Maj :t fastställes en instruktion, i vilken kommissionens befogenhet och verksamhet

närmare regleras. Av ledamöterna bör en, tillika verkställande ledamot,

äga förfarenhet i tekniska och stadsplanefrågor ävensom praktisk erfarenhet i

exploateringsverksamhet. De båda övriga ledamöterna, av vilka den ene skall

vara kommissionens ordförande, böra representera dels det allmänna statsintresset

och administrativ förfarenhet, dels ock merkantil och finansiell sakkunskap.

Att i kommissionen låta de bostadssociala synpunkterna erhålla en stadigvarande

representant synes mig icke nödvändigt,- det torde vara tillräckligt att

kommissionen beredes möjlighet att i sådant syfte för särskilda fall med sig

adjungera sakkunnig person.

Kommissionens befogenhet lärer böra begränsas på det sätt, att avgörandet

av frågor av principiell art eller eljest större räckvidd förbehålles Kungl.

Maj:t. Huruvida på förhand vissa minimipriser böra åsättas de tomter, som

skola försäljas, eller eljest vissa normer för prissättningen och försäljningen

meddelas av Kungl. Majit, torde få bliva beroende av vad som efter uppkommande

förhållanden kan befinnas lämpligast. Det synes emellertid icke vara

nödvändigt, att de särskilda tomtförsäljningsavtalen underställas Kungl. Maj :ts

prövning, försåvitt icke fråga är om någon särskilt stor försäljning.

I enlighet med vad som framhållits under ärendets beredning, synes kommissionens

verksamhet komma att tarva, att den äger tillgång till juridisk sakkunskap.

För detta ändamål torde lämplig person få anställas såsom ombudsman.

Hos kommissionen lärer vidare få anställas en sekreterare — eventuellt torde

sekreterar- och ombudsmannagöromålen kunna handhavas av samma person —

varjämte annan kansli- ävensom teknisk personal kan bliva erforderlig. Att

redan nu fastställa omfattningen av sådan personal lärer icke vara möjligt,

utan torde Kungl. Majit böra äga befogenhet att härutinnan bestämma efter

vad omständigheterna visa vara nödvändigt.

Beträffande ersättningen till den sålunda omorganiserade djurgårdskommissionens

ledamöter utgår jag ifrån, att ett tantiemsystem icke kan ifrågakomma

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 252.

17

utan att ersättningarna skola utgå i forin av fasta arvoden. I betraktande av

arbetets art oell omfattning samt därav betingade kvalifikationer hos den verkställande

ledamoten torde man fa rakna med ett förhållandevis högt arvodesbelopp

åt denne, förslagsvis upptill 20,000 kronor för år. För de övriga ledamöternas

ersättning synes en norm vara att finna i vad som tillerkänts fullmäktige

eller ledamöter vid en del affärsdrivande verk samt alltså arvodet

kunna beräknas för ordföranden till 4,000 kronor och för den tredje ledamoten

till något lägre belopp. En viss rörelsefrihet i fråga om dessa arvodesbelopps

bestämmande torde sålunda böra tillerkännas Kungl. Maj:t. Ersättning till

ombudsman, kansli- och teknisk personal torde böra bestämmas enligt grunder,

som meddelas av Kungl. Majit.

Den omorganiserade djurgårdskommissionen lärer i likhet med statens allmänna

fastighetsförvaltande verk, byggnadsstyrelsen, böra lyda under kommunikationsdepartementet.

1 fråga örn exploateringsområdets ställande under exploateringsorganets förvaltning

får jag till en början erinra därom, att före det Kungl. Majit den 19 oktober

1928 godkänt det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet, Hans Majit Konungen

funnit gott gilla detsamma. Det återstår då att reglera vid vilken tid och på

vilka villkor vården och inseendet över exploateringsområdet skall övergå från

riksmålskalksämbetet oell d.pirgardsförvaltningen till exploateringsmyndigheten.

Jag utgai ifrån, att de inom det nu ifrågavarande första exploateringsområdet

för statliga institutioner (kaserner lii. m.) i anspråk tagna byggnadsområdena

skola i huvudsak alltjämt disponeras för nuvarande eller annat statligt

ändamål, intill dess statsmakterna besluta annorlunda, samt att gränserna

i°r dessa områden skola i detalj bestämmas först då stadsplan föreligger för

exploateringsområdet. Exploateringen kommer då att till en början avse endast

övriga områden, varvid emellertid givetvis vissa delar kunna förutsättas icke

skola försäljas utan disponeras eller reserveras för statliga ändamål. Beträffande

de områden, till vilka exploateringsverksamheten sålunda skulle komma

.dt inskränka sig, torde man fa förutsätta, att exploateringen samtidigt igångsättes

på olika delar av desamma — områden för bostads- och affärshus, industri-

och kontorsområden, villaområden etc. Successivt torde därefter nya

områden dragas in i försäljningsverksamheten. Emellertid måste nian också

förutsätta, att en hel del sådana arbeten som gatu- och ledningsarbeten icke

lämpligen kunna bedrivas enbart inom de områden, dit försäljningsverksamheten

föi tillfället är närmast förlagd, utan mäste utsträckas över även andra delar

av exploateringsområdet och särskilt da i god tid företagas inom de delar, vilka

närmast kunna tänkas komma att tågås i anspråk för försäljning. Ur nu angiven

synpunkt behöver alltså exploateringsmyndigheten disponera över avsevärda

delar av exploateringsområdet. Uppenbarligen bör exploateringsmyndigheten

också hava möjlighet att tillse, att även å de områden, vilka icke redan

iordningställts eller närmast skola iordningställas för försäljning, icke ske

några dispositioner i form av markupplåtelser eller eljest, som kunna skapa

onödiga hinder och svårigheter för den blivande exploateringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 215 käft. (Nr 252.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition nr S5S.

Såväl på grund av det nu anförda som med hänsyn till angelägenheten av

att förekomma slitningar, som kunde uppstå, därest förvaltningen av exploateringsområdet

fördelades mellan flera olika myndigheter med successiva omregleringar

dem emellan av förvaltningsområdena, har det synts mig lämpligast,

att hela det nu avsedda första exploateringsområdet omedelbart ställes

under exploateringsmyndighetens vård och inseende, som salunda, i och

med det att Hans Maj:t Konungen avstår från dispositionsrätten till området,

kommer att övergå från riksmarskalksämbetet och djurgårdsförvaltningen till

djurgårdskommissionen. Undantag härifrån torde böra göras allenast för sadant

område — exempelvis Stadion och Sofiahemmet — som är upplåtet till

enskild institution tillsammans med mark, vilken ej ingår i exploateringsområdet.

I enlighet med vad från riksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens

sida framhållits, synes emellertid önskvärt, att förvaltningen

av särskilt skogsområden, vilka icke ännu indragits i försäljningsverksamheten,

sker under samarbete mellan djurgårdskommissionen och djurgårdsförvaltningen.

Jag erinrar därvid örn, att djurgårdskommissionen enligt meddelade

bestämmelser äger rätt att inkalla djurgårdsintendenten eller, vid förfall

för honom, hovauditören att deltaga i kommissionens överläggningar och

beslut i frågor, som angå Djurgårdens intressen. Ett liknande samarbete

torde lämpligen böra komma till stånd även vid den nu förestående exploateringsverksamheten.

Vad angår den direkta förvaltningen av exploateringsområdet, så torde av

vad jag förut anfört framgå, att från djurgårdskommissionens förvaltning

böra tills vidare undantagas de områden, vilka disponeras av militära och

andra statliga institutioner såsom byggnadsområden för kaserner, tygstation

m. m, Dessa sistberörda områden lära kunna överflyttas till djurgårdskommissionens

omedelbara förvaltning i den mån områdena jämlikt statsmakternas

beslut upphöra att användas för nuvarande ändamål. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att, sedan stadsplan för exploateringsområdet fastställts,

bestämma gränserna för de områden, vilka alltjämt skola disponeras för sitt

nuvarande ändamål.

De delar av exploateringsområdet, vilka i enlighet med det anförda skulle

ställas under djurgårdskommissionens förvaltning, böra alltjämt, i den man

icke exploateringsverksamheten därav hindras, få användas såsom hittills föi

militära övningar. Då exploateringssynpunkterna därvidlag böra vara de avgörande,

lär det böra ankomma på exploateringsmyndigheten — och ytterst

Kungl. Majit vid bestämmandet av vilka delar, som skola tid efter annan indragas

i försäljningsverksamheten — att avgöra å Anika delar av nu ifrågaA-arande

markområden militära övningar alltjämt skola få fortgå.

Så länge nämnda områden alltjämt få användas för sitt nuvarande ändamål

av de militära myndigheterna, torde dessa böra till djurgårdskassan utgöra

avgälder liksom nu. På Kungl. Maj :t torde böra ankomma att bestämma

i A-ad mån nuvarande avgälder skola minskas och slutligen upphora på grund

av att respektive områden tagas i anspråk för exploatering. Likaledes torde

till djurgårdskassan böra, så länge desamma användas för nuvarande ända
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

19

mål, utgöras avgälder till samma belopp som nu för sådana byggnadsområden,

vilka i enlighet med det anförda skulle alltjämt disponeras för sitt hittillsvarande

ändamål och sålunda icke stå under djurgårdskommissionens omedelbara

förvaltning.

Genom den nu ifrågavarande exploateringsverksamheten går sålunda djurgårdskassan

förlustig dels redan nu vissa arrendeavgifter dels ock framdeles,

allteftersom exploateringen framskrider, ytterligare avgälder. På sätt flertalet

hörda myndigheter föreslagit torde därför, i överensstämmelse med hittills följd

praxis, djurgårdskassan böra beredas ersättning för nämnda inkomstminskning,

allteftersom densamma inträder, genom att djurgårdsfonden av de vid exploateringen

inflytande medlen tillföres belopp, motsvarande det efter 4 procent

kapitaliserade värdet av frångående arrendeavgälder. Efter enahanda grunder

lär ersättning böra beredas djurgårdskassan för den inkomstminskning, som

må komma att uppstå vid det godkännande av avtal mellan kronan och Stockholm-—Rimbo

järnvägsaktiebolag samt Stockholms stad, varom hemställes i

den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 178. Tillika torde ersättning

böra beredas djurgårdskassan, örn och när den förut omförmälda djurgårdsarbetarlägenheten

Grindstugan ej längre kan få disponeras för sitt ändamål,

samt i ty fall kostnaderna för byggnadens förflyttning till annat lämpligt

ställe samt beredande av bostad åt innehavaren under flyttningen bekostas

av de genom exploateringen inflytande medlen.

Beträffande frågorna om bestridande av kostnaderna för exploatering sverksamhetens

bedrivande samt dispositionen i övrigt av de genom exploateringsverksamheten

inflytande medlen hava myndigheterna i de avgivna yttrandena

utgått från, att berörda kostnader skulle bestridas med de genom exploateringen

inflytande arrende-, hyres- och tomtförsäljningsmedlen samt att dessa

i övrigt skulle inlevereras till statskontoret för att disponeras i enlighet med

av statsmakterna därom fattade beslut, att börja med till täckande av sådana

förskott, som jämlikt tidigare beslut förutsatts skola ersättas med nu ifrågavarande

medel. I sistberörda hänseende må hänvisas till den redogörelse, som

återfinnes i den vid propositionen nr 247 till 1928 års riksdag fogade bilagan,

sid. 72—73, och varav framgår, att de vid exploateringen inflytande medlen

måste förutsättas komma att för avsevärd tid framåt åtgå till täckande av

ifrågavarande förskott. Vidare har föreslagits att till täckandet av förberörda

exploateringskostnader skulle få tagas i anspråk sådana medel, som influtit

eller må komma att inflyta genom den tidigare igångsatta exploateringen

av Karlaplans- m. fl. områden.

Till de sålunda framställda förslagen ansluter jag mig i huvudsak. Emellertid

har beträffande omförmälda förskott i en del fall beslutats, att desamma

skola omedelbart täckas av inflytande försäljningsmedel för fastigheter,

anslagna till försvarsväsendet, i andra fall åter att täckningen skulle

ske medelst sådana medel, som inflöte till lantförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål. Innan några belopp av de vid den nu avsedda

exploateringen inflytande medlen anvisas till täckning av omförmälda förskott

synes därför böra utredas, vilka andra medel som eventuellt redan finnas eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

kumla beräknas komma att framdeles stå till förfogande för ändamålet, ävensom

i vad mån medlen skola anvisas att direkt eller genom berörda fond disponeras

till förskottens täckande. Då någon sådan utredning icke föreligger

samt köpeskillingsmedel icke lära kunna beräknas komma att till något större

belopp inflyta under nästkommande budgetår, torde det vara tillräckligt att

vid innevarande års riksdag fattas allenast ett principbeslut därom, att av

inflytande exploateringsmedel skola, efter det kostnaderna för exploateringsverksamheten

blivit täckta, i första hand gäldas förskott av nyss omförmäld

art. Sedan erforderlig utredning skett, torde till en senare riksdag få framläggas

förslag i syfte att i detalj fastställa regler för ifrågakommande förskottsmedels

ersättande med inkomster av ladugårdsgärdesexploateringen, varvid

även torde få bestämmas, huruvida dessa täckningsanslag skola utgå

direkt eller genom lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

1'' *->;

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta,

att Ladugårdsgärdets förestående exploatering skall handhavas

av djurgårdskommissionen samt att i avseende å kommissionens

sammansättning och verksamhet m. m. skola gälla

av mig förordade huvudgrunder;

att under kommissionens vård och inseende skall snarast möjligt

ställas hela det område, vilket jämlikt det år 1928 mellan

kronan och Stockholms stad träffade avtalet skall i första

hand läggas under stadsplan och exploateras, dock nied de

undantag ävensom med de modifikationer beträffande den omedelbara

förvaltningen av vissa för statliga institutioner disponerade

byggnadsområden, som av mig förordats;

att, i den mån och så länge särskilda delar av exploateringsområdet

disponeras eller användas av statliga institutioner för

nuvarande ändamål, avgäld skall av dessa institutioner för

ifrågavarande markområden erläggas till djurgårdskassan med

nu utgående belopp intill dess Kungl. Majit med hänsyn till

områdenas inskränkning annorlunda förordnar, ävensom att

djurgårdskassan skall efter här förut angivna grunder beredas

ersättning dels för de genom den förevarande exploateringsverksamheten

ävensom genom slutligt godkännande av de i propotion

nr 178 till innevarande års riksdag framlagda avtalen

djurgårdskassan frångående arrendeavgälderna, dels ock för

djurgårdsarbetarbostaden Grindstugans bortflyftning; samt

att av de vid den av djurgårdskommissionen bedrivna exploateringsverksamheten

inflytande försäljnings-, arrende- och

andra medel skola täckas alla med exploateringsverksamheten

förbundna utgifter samt förenämnda ersättning till djurgårdskassan,

varefter återstående inkomstmedel skola i enlighet med

beslut, som riksdagen meddelat eller må komma att fatta, dis
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 252.

21

poneras i första hand för återbetalning av sådana förskott,

vilka förutsatts skola täckas av köpeskillingsmedel vid markförsäljningar

å Ladugårdsgärdet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 2 i texten
  2. SU 1930:173 Utlåtande i anledning av Kungl. Mårts proposition angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 7 i texten