Angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. ira
1930-03-14 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:252, Angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. ira
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
1
Nr 252.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående exploatering
av Ladugårdsgärdet m. ira.; given Stockholms slott den
14 mars 1930.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1930.
N ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck,1^Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med statsråden och cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Borell:
Med utlåtande den 17 mars 1928 överlämnade kronans fastighetskommission
av år 1925, bland annat, en samma dag mellan kommissionen, å kronans vägnar,
och delegerade för Stockholms stad, å stadens vägnar, träffad överens
Bihang
till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 215 höft. (Nr 252.) 1
1928 års
beslut om
Ladugärdesexploatenngen.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 852.
kommelse angående grunder för exploateringen av viss del av Norra Djurgården.
I proposition den 20 april 1928, nr 247, föreslog Kungl. Majit riksdagen
att godkänna förenämnda överenskommelse.
Genom beslut den 7 maj 1928 beslöto Stockholms stadsfullmäktige godkänna
samma överenskommelse, dock med inskränkning av dess giltighet intill
dess ny eller ändrad lagstiftning angående förhållandet mellan kommun och
markexploatör trädde i kraft samt under vissa angivna förbehåll i övrigt.
I skrivelse den 5 juni 1928, nr 357, anmälde riksdagen bland annat, att riksdagen
i anledning av förenämnda proposition dels godkänt överenskommelsen
rörande grunderna för exploatering av vissa områden å Norra Djurgården,
dock under villkor, att Stockholms stadsfullmäktige, såsom tillägg till sitt beslut
den 7 maj 1928 rörande begränsning av sagda överenskommelses giltighetstid,
före den 1 oktober 1928 förklarade, att — oavsett huruvida ny eller
ändrad lagstiftning angående förhållandet mellan kommun och markexploatör
komme till stånd — överenskommelsens bestämmelser i punkterna 1—11 skulle
oförändrade gälla ett område i huvudsak anslutande sig till det å en av överstelöjtnanten
Ingemar Petersson den 25 maj 1928 upprättad karta med röd linje
avgränsade området; ägande kronan icke påfordra, att inom sagda område
större areal än sextioåttatusen kvadratmeter skulle i stadsplan utläggas till
park, dels medgivit vissa särskilda modifikationer i avtalet.
Å sammanträde den 17 september 1928 beslöto Stockholms stadsfullmäktige
biträda riksdagens beslut beträffande sagda överenskommelse.
Genom beslut den 19 oktober 1928 godkände därefter Kungl. Majit ifrågavarande
överenskommelse med de av riksdagen och stadsfullmäktige däri beslutade
ändringarna.
Åtgärder
för exploa
teringens
igångsättande.
I sitt förberörda utlåtande den 17 mars 1928 hade kronans fastighetskommission
framhållit bland annat att, därest ifrågavarande överenskommelse vunne
slutligt godkännande, åtgärder snarast möjligt borde vidtagas i syfte att
bringa den avsedda exploateringen av Ladugårdsgärdet till verkställighet.
En exploateringsplan syntes sålunda böra upprättas och i det sammanhanget
avgöras bland annat, dels i vad mån och i vilken ordning ej mindre militärens
dispositionsrätt än även djurgårdsförvaltningens vård och inseende över
de ifrågavarande områdena borde upphöra samt djurgårdskassan eventuellt beredas
ersättning för mistade inkomster, dels av vilken myndighet exploateringen
borde handhavas, dels ock huru de med exploateringen förenade kostnaderna
skulle bestridas samt huru de vid exploateringen inflytande medlen skulle
disponeras.
Föredragande departementschefen anförde i anslutning härtill i det vid
förenämnda proposition fogade statsrådsprotokollet, att därest avtalet vunne
slutligt godkännande, åtgärder borde vidtagas för genomförande av den avsedda
exploateringen. Den första åtgärden syntes därvid bliva att uppgöra en
skelettplan för trafikleder m. m. samt en generalplan för dispositionen av hela
området, varefter skulle följa upprättande av stadsplan för delområde efter
delområde. Bland de spörsmål, som i samband därmed syntes böra efter ut
-
Kungl. Maj:ls proposition nr 252.
3
redning prövas, vore frågorna när djurgårdsförvaltningens befattning med området
borde upphöra samt i vilken utsträckning och på vad sätt djurgårdskassan
borde beredas ersättning för genom områdets exploatering minskade inkomster.
Riksdagen uttalade i sin förberörda skrivelse rörande ifrågavarande överenskommelse,
att riksdagen ansåge sig i det sammanhanget böra framhålla
vikten av, att alla de ytterligare åtgärder, vilka erfordrades, innan exploateringen
av ifrågavarande delar av Djurgården kunde äga rum, vidtoges med
den största skyndsamhet. Statsverkets behov av medel såväl för täckande av
de anslag, vilka redan förutsatts skola slutligt gäldas av medel, vilka komme
att inflyta vid försäljning av mark å Djurgården, som ock för andra ändamål,
gjorde det angeläget, att den länge avsedda exploateringen av Ladugårdsgärdet
komme till stånd utan onödig tidsutdräkt.
Sedan överenskommelsen mellan kronan och staden slutligt godkänts genom
Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut den 19 oktober 1928, anbefallde Kungl.
Majit genom beslut den 14 november 1928 byggnadsstyrelsen att efter erforderligt
samråd med djurgårdskommissionen samt övriga vederbörande myndigheter
inkomma med förslag till de åtgärder, som borde vidtagas för genomförande
av den i berörda överenskommelse avsedda exploateringen.
Under framhållande av att styrelsen för det dåvarande ansett sig endast
böra upptaga själva stadsplanefrågan och därmed sammanhängande spörsmål
till behandling och att styrelsen komme att först senare framlägga förslag till
åtgärder för själva exploateringen, hemställde byggnadsstyrelsen i skrivelse
den 14 februari 1929 om bemyndigande att anordna pristävlan för
uppgörande av förslag till stadsplan för ifrågakomna område m. m. I anledning
härav bemyndigade Kungl. Maj :t byggnadsstyrelsen genom brev den
15 mars 1929 att anordna en dylik pristävlan samt att på grundval av vid
tävlingen framkomna resultat utarbeta förslag till stadsplan för ifrågavarande
områden. Stadsplanetävlingen kom därefter till stånd; och har byggnadsstyrelsen
sedermera varit sysselsatt med utarbetandet av stadsplaneförslag för
i huvudsak det område av Ladugårdsgärdet, som exploateringen enligt den
mellan kronan och staden träffade överenskommelsen skulle till en början avse.
Ett preliminärt stadsplaneförslag har uppgjorts inom styrelsen, varvid -— med
användande av den i det mellan kronan och staden träffade avtalet lämnade
möjligheten att jämka på exploateringsområdets gränser — sådan ändring
föreslagits beträffande exploateringsområdet, att förbindelseleden mellan
exploateringsdelen vid Frihamnen och övriga delar av exploateringsområdet
icke förlagts utmed den tilltänkta trafikleden från Strandvägen till Frihamnen
utan åstadkommits genom en utvidgning mot norr av det invid Frihamnen och
Kampementsbacken avsedda byggnadsområdet.
I skrivelse till Kungl. Majit den 20 december 1929 har djur går dskommissionen
inkommit med förslag rörande Ladugårdsgärdets blivande exploatering.
Därvid har djurgårdskommissionen till en början erinrat örn, att vid 1929
års riksdag träffats vissa avgöranden, som jämväl berörde frågan örn Ladugårdsgärdets
exploatering. I 1929 års statsverksproposition hade nämligen
Djurgårdskommissionen
20/12
1929.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
under »Utgifter för kapitalökning, bil. I» föreslagits förflyttning av samt vissa
nybyggnader för Stockholms tygstation m. m. Under detta ärendes beredning
hade djurgårdskommissionen i avgivet yttrande anfört, att tygstationens nuvarande
område innefattades i det med 1928 års förberörda överenskommelse
avsedda exploateringsområdet. Då sålunda exploateringsverksamheten nödvändiggjorde
tygstationens förflyttning, borde exploateringskontot belastas med
kostnaderna för förflyttning, dock icke till den del de avsåge en mera avsevärd
förändring eller utvidgning av ammunitionsförrådet. I därefter den 3 november
1928 avgivet utlåtande hade statskontoret — med utgående från att djurgårdskommissionen
skulle få sig uppdraget att handhava den fortsatta exploateringen
av Ladugårdsgärdet — anfört, att i djurgårdskommissionens räkenskaper
borde för framtiden såsom inkomster redovisas de genom exploateringen
inflytande köpeskillingarna ävensom övriga inkomster från de för exploatering
upplåtna områdena, varjämte såsom utgifter borde upptagas dels i samband
med exploateringen uppkomna direkta utgifter för anläggning av gator
och ledningar m. m., dels kommissionens förvaltningskostnader, dels och kostnaderna
för nu befintliga anläggningars förflyttning till andra platser, i vilka
kostnader dock icke skulle inräknas förbättringar eller utvidgningar av samma
anläggningar. Dessa grunder för exploateringskostnadernas redovisning överensstämde
i huvudsak med vad som redan förut tillämpats i fråga örn Ladugårdsgärdets
exploatering. Såvitt statskontoret kunde finna, hade ämbetsverket
vidare anfört, förelåge icke något hinder för att taga behållningen å
berörda redovisningstitel i anspråk för de förberedande åtgärder, som vöre
erforderliga för den fortsatta exploateringen av Ladugårdsgärdet. Bemyndigande
syntes böra lämnas Kungl. Majit att för åtgärder av nu berörda slag
taga dessa medel i anspråk, varvid statskontoret dock givetvis förutsatte, att
detta icke finge anses innebära, att de disponerades för utvidgning eller mera
genomgripande förändring av sådana anläggningar, som på grund av exploateringens
fortskridande måste flyttas till annan plats. För beredande av medel
till bestridande av kostnaden för tygstationens flyttning syntes intet vara att
erinra mot att denna kostnad, i den mån densamma icke borde bestridas av
influtna köpeskillingar, anvisades att utgå av lånemedel för att framdeles täckas
av markförsäljningsmedel. Statskontoret hade därför hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen bland annat att för tygstationens förflyttning
bevilja erforderliga medel att delvis utgå av tillfälliga lånemedel för att framdeles
ersättas av inflytande markförsäljningsmedel, delvis bestridas med. redan
influtna köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården, samt att medgiva att
de för fortsatt exploatering av Ladugårdsgärdet erforderliga kostnaderna finge
bestridas av influtna köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården.
Föredragande departementschefen hade anslutit sig till och Kungl. Majit
därefter i proposition till riksdagen framlagt förslag i enlighet med vad statskontoret
sålunda hemställt. _ _ .
Riksdagen hade därefter i skrivelse den 1 juni 1929, nr 262, meddelat sig
icke hava något att erinra mot ifrågavarande förslag och därvid yttrat, att då
det för möjliggörande av den fortsatta exploateringen av Ladugårdsgärdet vore
nödvändigt, att medel stöde till förfogande för utförandet av gatuarbeten och
tomtmarkens iordningställande, riksdagen ej heller hade velat motsätta sig
Kungl. Maj :ts framställning örn medgivande att av influtna köpeskillingsmedel
finge bestridas vissa för den fortsatta exploateringen erforderliga kostnader.
Dock ville riksdagen därvid hava betonat, att detta medgivande icke finge anses
avse andra arbeten oell kostnader än sådana, som vore erforderliga för genomförandet
av den fortlöpande exploateringen i enlighet med de grunder, som
vunnit tillämpning vid den av djurgårdskommissionen hittills bedrivna exploateringsverksamheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
5
Djurgårdskommissionen har vidare i sin förevarande skrivelse av den 20 december
1929 anfört, att medel för utförande av omförmälda gatuarbeten och till
täckande av övriga utgifter vid Ladugårdsgärdets fortsatta exploatering syntes,
innan försäljningsmedel från detta område inflöte, kunna förskotteras av
djurgårdskommissionens innestående medel för redan försålda delar av Norra
Djurgården, vilka uppginge till omkring 2,000,000 kronor.
Djurgårdskommissionen har tillika erinrat, att med frågan om gäldande av
exploateringskostnaderna sammanhängde frågan örn ersättning till djurgårdskassan
för inkomster från exploateringsområdet. I fråga om den år 1905 beslutade
exploateringen av vissa djurgårdsområden hade riksdagen i skrivelse
den 18 maj 1905 bestämt, att av försäljningsmedlen finge gäldas ersättning,
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, åt bland annat djurgårdsförvaltningen för
bostället Djursborg och för mistad inkomst av arrenden för lägenheter, upplåtna
till andra. I enlighet härmed hade ersättning utgått till djurgårdskassan
för Djursborg och mistade arrenden. Kassan hade däremot icke tilldelats
någon ersättning för sådan mark, som icke disponerades av djurgårdsförvaltningen
utan för något särskilt statsändamål. Djurgårdskommissionen ansåge,
att i anslutning till den ordning, som följts vid den år 1905 beslutade exploateringen,
det borde ankomma på Kungl. Maj :t att träffa avgörande örn storleken
av den gottgörelse, som vid den nu förestående exploateringen funnes böra utgå
till djurgårdskassan för minskade inkomster av arrenden för upplåtelser till
andra än staten.
I avseende å uppgörelse med Stockholms stad i fråga om upplåtelse av mark
till gator, allmänna platser och parker m. m. har djurgårdskommissionen slutligen
framhållit, att uppgörelsen å ena sidan vore principiellt löst genom Ladugårdsgärdesavtalet
mellan kronan och staden men å andra sidan till sina detaljer
sammanhängde med det slutliga fastställandet av stadsplan för här förut
omhandlade exploateringsområde. Det syntes med hänsyn härtill böra ankomma
på Kungl. Maj :t att träffa den detaljerade ekonomiska uppgörelse med
Stockholms stad, som följde med exploateringsområdets intagande i stadsplan.
Djurgårdskommissionen har hemställt, att Kungl. Majit — i det Hans Majit
Konungen förklarade sig avstå från dispositionsrätten till de i det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet
omhandlade områdena av Norra Djurgården, vilken dispositionsrätt
jämlikt riksens ständers underdåniga skrivelse den 1 december 1809
och Kungl. Majits beslut den 26 februari 1810 tillkomme Konungen — måtte
föreslå riksdagen att
dels besluta, att exploatering av de delar av Norra Djurgården, som ingå uti
det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet av den 19 oktober 1928, skall igångsättas
omedelbart efter det att alla för exploateringen erforderliga förberedande åtgärder
blivit vidtagna;
dels besluta, att djurgårdsförvaltningens befattning med ifrågavarande exploateringsområde
skall upphöra och djurgårdskassan beredas den ersättning,
som enligt tidigare tillämpade grunder och med hänsyn till för handen varande
förhållanden kan anses böra utgå som gottgörelse för genom exploateringen
minskade inkomster;
dels slutligen besluta, att genom tomtförsäljningar influtna köpeskillingar
och räntor skola inlevereras till statskontoret och där bokföras såsom »Diverse
medel» under titel »Köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården», från vilken
titel skola enligt riksdagens skrivelse den 1 juni 1929 samt enligt hitintills av
djurgårdskommissionen tillämpade grunder utgå erforderliga medel för med
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
Förberedande.
P. M.
rörande
exploateringen.
I. Exploateringsorgan.
exploateringen förbundna utgifter, samt att till samma titel skola inlevereras
hyres- och arrende- m. fl. inkomster från exploteringsområdet, i den mån de icke
erfordras för bestridande av djurgårdskommissionens förvaltningskostnader.
Genom remiss den 21 december 1929 anbefalldes byggnadsstyrelsen att avgiva
yttrande över djurgårdskommissionens nyssberörda framställning. Sedan
sekreteraren i kronans fastighetskommission av år 1925 Sten Grönvall ställts
till byggnadsstyrelsens förfogande vid beredningen av de till byggnadsstyrelsen
sålunda hänskjutna frågorna rörande Ladugårdsgärdesexploateringen samt
Grönvall därvid på styrelsens anmodan under februari 1930 avgivit en promemoria
i saken, har styrelsen med överlämnande av sagda promemoria den 18 februari
1930 avgivit utlåtande i ärendet.
I nämnda promemoria anfördes bland annat följande.
Byggnadsstyrelsen hade enligt sin instruktion, § 11, att »enligt vad särskilt stadgas»
ombesörja försäljningen av sådan kronans tomtmark, som statsmakterna beslutat
skola föryttras genom byggnadsstyrelsen. Ett övervägande förutsattes alltså
i det särskilda fallet, huruvida markförsäljningen lämpligen borde omhänderhavas
av byggnadsstyrelsen eller någon annan statens myndighet eller ett för ändamålet
särskilt bildat organ.
Kronan borde väl vid sin exploateringsverksamhet tillgodogöra sig den erfarenhet,
som byggnadsstyrelsen förfogade över, exempelvis vid stadsplanens utformning,
ävensom — särskilt enär styrelsen genom sitt byggnadsarkiv ägde en översikt över
kronans byggnad,smarkinnehav och behov av ytterligare dylik mark för kronans
egna ändamål — vid övervägande i vad mån vid exploateringen mark inom exploateringsområdet
skulle förbehållas kronan för dess egna behov.
Å andra sidan talade flera omständigheter mot att byggnadsstyrelsen omhänderhade
exploateringsverksamhet. Byggnadsstyrelsens ämbetsförvaltning vore inriktad
dels på vården och förvaltningen av viss del av kronans fastighetsbestånd, dels och
framför allt på att vara »den centrala statsmyndigheten på husbyggnadsväsendets,
däri inbegripet stadsplaneväsendets, område», varvid styrelsen hade att handlägga
frågorna inom stadsbyggnadslagens författningskomplex, bland annat alla stadsplaneärenden.
Styrelsen företrädde då det allmännas intressen, vilka icke sällan råkade
i konflikt med motstående privatekonomiska och andra intressen. Skulle byggnadsstyrelsen
jämsides med sin nyss angivna verksamhet handhava kronans privatekonomiska
exploateringsverksamhet å Ladugårdsgärdet, komme styrelsen att få
samtidigt bevaka sinsemellan ofta motstridiga intressekomplex. Uppenbarligen måste
det ställa sig brydsamt för styrelsen att fullt ut bevaka båda dessa motstående
intressekomplex. Därtill komme, att byggnadsstyrelsens auktoritativa och opartiska
ställning vid utövandet av dess verksamhet som »den centrala statsmyndigheten
på husbyggnadsväsendets, däri inbegripet stadsplaneväsendets, område» kunde
riskeras bliva — särskilt av kommunen och andra konkurrerande markexploatörer *—
satt ifråga, därest byggnadsstyrelsen skulle handhava och bevaka kronans ekonomiska
intressen vid Ladugårdsgärdesexploateringen.
Ytterligare erinringar av mera praktisk art förelåge mot att till byggnadsstyrelsen
uppdraga ifrågavarande exploateringsverksamhet. Denna komme att medföra mycket
och långvarigt arbete. Statsmakternas beslut av år 1928 måste anses innebära,
att väl i första etappen exploateringen skulle omfatta allenast det område, som fanns
angivet å den i riksdagens beslut åsyftade kartan, men att jämväl övriga delar av
det område, som avsågs i det mellan kronans fastighetskommission och Stockholms
stads delegerade avslutade villkorliga avtalet, skulle successivt exploateras. Ladugårdsgärdets
exploatering komme därför tydligtvis att draga mycket långt ut på tiden
; det vöre här fråga icke om någon tillfällig och kortvarig, utan örn en arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition nr i52.
7
uppgift som skulle fortvara många årtionden. Arbetet komme vidare att bliva av
synnerligen omfattande art. Den successiva exploateringen förutsatte överväganden,
i vilken ordning de särskilda delarna skulle exploateras, och vilka åtgärder som tarvades
med hänsyn till områdenas tidigare användning för statliga institutioner, vilka
områden, som skulle reserveras för kronans egna ändamål m. m. Vidare uppkomme
fråga, i vilken utsträckning kronan skulle använda sig av ein i avtalet tillerkända
rätt att själv utföra gatuanläggningarna. Det torde då visa sig lämpligt,
att kronan icke sålde så att säga råmarkstomter utan för allt fall i viss utsträckning
iordningställde tomtmarken och angränsande gator, innan tomtförsäljningen
vidtoge. Exploateringen medförde icke blott avtal med tomternas köpare, utan ideliga
uppgörelser med Stockholms stad örn intagande i stadsplan av ytterligare områden
och ändringar i gällande stadsplan, örn den mark, som skulle överlåtas till staden,
kostnaderna för gators och ledningars iordningställande o. dyl. Rörande de
särskilda tomterna och gator m. m. förutsattes mätnings- och avstyckningsförrättningar
i stor omfattning. Givetvis borde exploateringsmyndigheten tillse, i vad mån
under exploateringstiden genom tillfälliga upplåtelser eller på annat sätt de icke
försålda områdena kunde bereda kronan inkomst. Själva tomtförsäljningen innebure
ett omfattande arbete, för vilket emellertid icke syntes behöva närmare redogöras.
Det syntes därför uppenbart, att exploateringen av Ladugårdsgärdet vore förenad
med arbete av sådan art och omfattning, att detsamma icke kunde övertagas av
byggnadsstyrelsen med dess nuvarande organisation. För exploateringen finge förmodligen
styrelsen beredas förstärkning i arbetskrafterna, helt motsvarande arbetet
med exploateringen. Men även örn byggnadsstyrelsen bereddes dylik arbetsförstärkning
kvarstode den erinran att göra, att det syntes ganska orimligt att pålägga
chefen för byggnadsstyrelsen, med hans redan förut stora och ansvarsfulla ämbetsområde,
ledningen och ansvaret för denna i mer än en mening stora exploateringsrörelee.
Slutligen påpekades, att byggnadsstyrelsens nuvarande organisationsform
och arbetssätt ingalunda utformats med hänsynstagande till en sådan vidlyftig
exploateringsverksamhet som den nu ifrågavarande.
Allvarsamma betänkligheter och svårigheter av såväl principiell som praktisk innebörd
talade sålunda mot att förlägga exploateringsverksamheten under byggnadsstyrelsen
såsom en del av dess ämbetsförvaltning.
Någon annan statens myndighet än byggnadsstyrelsen torde icke ifrågasättas kunna
omhändertaga Ladugårdsgärdets exploatering. Av de för kronans markförsäljning
särskilt bildade organen syntes i förevarande sammanhang endast djurgårdskommissionen
kunna ifrågakomma som handhavare av Ladugårdsgärdets exploatering.
Djurgårdskommissionens egentliga verksamhet hade varit inriktad på exploateringen
av do två områden av Norra Djurgården, vilka exploaterats jämlikt riksdagens
skrivelse den 18 maj 1905, ävensom det s. k. Fredrikshovsområdet. Arbetet
inom djurgårdskommissionen hade väsentligen vilat på dess verkställande ledamot.
De för kommissionens arbete meddelade föreskrifterna hade varit ganska knapphändiga,
delvis helt visst beroende på att beslutanderätten i viktigare frågor varit förbehållen
Kungl. Maj :t. Erfarenheten vid den av kommissionen bedrivna exploateringsverksamheten
borde givetvis tillgodogöras vid den förestående exploateringen
av Ladugårdsgärdet. Därvid vore emellertid att märka, att djurgårdskommissionens
arbete, örn än i och för sig nog så omfattande, varit på ett helt annat sätt begränsat
än som fallet måste bliva beträffande den exploateringsverksamhet, vilken nu förestode.
Det gällde nu betydligt större värden och en exploateringsverksamhet både
för avsevärt längre tidsperiod, än den som varit förutsatt för djurgårdskommissionen
vid dess tillkomst, och av överhuvud taget betydligt större omfattning än den
kommissionen handhaft. Även om man vid det av djurgårdskommissionen omhänderhavda
exploateringsarbetet kunnat nöja sig med dess nuvarande lösa organisation,
angåve dock nyssberörda förhållanden med avseende å exploateringsobjektets
värde och exploateringsarbetets omfattning såväl som erfarenheterna från djurgårds
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr Z52.
kommissionens verksamhet, att det blivande organet för Ladugårdsgärdets exploatering
borde givas större organisatorisk och administrativ fasthet än djurgårdskommissionen
ägde samt tillgodoföra® erfarenhet från även annat håll. Det blivande
exploateringsorganet borde givas en sådan sammansättning och organisation, som
medgåve exploateringens fullt affärsmässiga genomförande. Men även ur administrativ
synpunkt måste detta organ fylla högt ställda anspråk på kunskap, erfarenhet
och fasthet.
Det ville därför förefalla, som örn varken byggnadsstyrelsen eller djurgårdskommissionen
kunde, mod nuvarande organisation, anses vara helt och fullt lämpad såsom
organ för Ladugårdsgärdets exploatering.
I stället föresloges att ett för ändamålet särskilt tillsatt organ skulle omhändertaga
Ladugårdsgärdets exploatering. Detta organ tänktes då bestå av dels en styrelse,
dels en verkställande personalorganisation. Styrelsen borde lämpligen bestå av fyra
utav Kungl. Maj :t för viss tidsperiod förordnade ledamöter. Av dessa borde en
utgöras av chefen för byggnadsstyrelsen eller, vid förfall för honom, hans ställföreträdare.
Ytterligare en styrelseledamot borde från sin övriga verksamhet äga administrativ
erfarenhet och alltså representera de statens verk och myndigheter, vilkas
ämbetsförvaltning medförde sådana erfarenheter av administrativ, ekonomisk och
annan art, vars tillgodogörande vid Ladugårdsgärdesexploateringen kunde finnas
lämplig — sålunda exempelvis de affärsdrivande och förvaltande verken samt »finansverken»
statskontoret och riksräkenskapsverket. Exploateringsstyrelsens båda
övriga ledamöter borde utgöras av personer, som i sin tidigare verksamhet gjort
sig kända för praktisk duglighet och förfarenhet i ekonomiska angelägenheter.
I ärendenas avgörande inom styrelsen, vars ordförande skulle av Kungl. Maj :t
utses bland förenämnda ledamöter, borde deltaga de båda tjänstemannaledamöterna,
vilka tillika skulle hava att föredraga ärendena inför styrelsen. I avseende å beslutanderätten
borde ske en fördelning alltefter frågornas vikt och betydelse mellan
Kungl. Maj :t, styrelsen och tjänstemannaledamöterna. Till Kungl. Maj :t borde sålunda
hänskjutas i huvudsak sådana ärenden, som avsåge grundlinjerna för exploat
e r i n gs v erks a in 11 e t en, andra frågor av större principiell räckvidd, överenskommelser
av särskild betydenhet och frågor, som berörde även annan statens myndighet.
Däremot syntes icke nödvändigt, att varje särskilt försäljningsavtal i övrigt skulle
behöva underställas Kungl. Maj :ts prövning. Att redan nu i detalj uppdraga gränslinjer
för vad som skulle falla under Kungl. Maj :ts, styrelsens eller tjänstemannaledamöternas
beslutanderätt, syntes icke vara nödvändigt eller ens möjligt.
Av tjänstemannaledamöterna borde den ene handhava den rent affärsmässiga och
tekniska delen av exploateringsverksamheten samt vara den, på vilken det skulle
i första hand ankomma att leda och ansvara för exploateringsverksamheten. Den
andre skulle i främsta rummet svara för den administrativa och juridiska delen av
arbetet men deltaga även i övriga delar av exploateringsarbetet, som ej vore av rent
teknisk natur. Avsevärda delar av exploateringsarbetet bleve uppenbarligen av
sådan art, att det berörde båda tjänstemannaledamöternas arbete. Båda tjänstemannaledamöterna
finge förutsättas komma att helt sysselsättas med sitt arbete för
exploateringen. Lämpligast syntes vara, att desamma av Kungl. Maj:t förordnadee
i sin angivna egenskap för viss tidsperiod, förslagsvis högst sex år. En viss kanslipersonal
bleve erforderlig men behövde icke bliva alltför stor. I vad mån teknisk
personal erfordrades, syntes icke för närvarande kunna avgöras — därvid komme det
i första hand avgörande att bliva, i vilken utsträckning kronans exploateringsorgan
komme att självt utföra gatuarbeten och tomtplanering.
I fråga örn ersättning till styrelseledamöterna syntes hänsyn böra tagas till vad
som gällde beträffande ersättning för motsvarande uppdrag vid de affärsdrivande
verken — 3,000 å 4,000 kronor — och postsparbanken, varvid vore att märka den olika
ersättning örn utginge till postsparbanksfullmäktig allteftersom han tillika vore
eller ej vore fullmäktig i riksbanken eller riksgäldskontoret — resp. 3,000 och 1,200
Kungl. Majlis proposition nr 252.
9
kronor. Vid arvodets bestämmande borde hänsyn tagas därtill, att styrelsen måste
förutsättas beliöva sammanträda rätt ofta.
Ersättningen till tjänstemannaledamöterna syntes lämpligen icke böra utgå i form
av viss procent å försäljningssumman utan utgöras av fasta arvoden. Till jämförelse
anfördes, att av Stockholms stads tjänstemän fastighetsdirektören torde åtnjuta
sammanlagda löneförmåner till ett belopp av 24,000 å 25,000 kronor samt de
med stadens exploateringsverksamhet sysselsatta förste ingenjörerna å fastighetskontoret
17,000 ä 18,000 kronor, allt för år. Med hänsyn jämväl till den, i jämförelse
med vad som gällde för stadens berörda tjänstemän, lösare anställningsformen
samt arbetets art och omfattning, syntes den av de verkställande ledamöterna,
som närmast skulle leda och vara ansvarig för exploateringsverksamheten,
böra tillerkännas ersättning med belopp, som under inga förhållanden understege
vad förbemälde förste ingenjörer ägde att uppbära i avlöningsförmåner. Den andre
verkställande ledamoten borde icke tillerkännas så hög ersättning, utan hans löneförmåner
bestämmas till ett par tusen kronor lägre belopp.
Vid fråga huruvida det sålunda uppskisserade exploateringsorganet borde åstadkommas
genom en därav betingad omorganisation av djurgårdskommissionen, eller
huruvida det nya exploateringsorganet borde helt nybildas, förordades det sistnämnda,
varigenom den av djurgårdskommissionen bedrivna exploateringsverksamheten
å Norra Djurgården skulle komma att få ett avslutat konto. Den personliga erfarenhet
djurgårdskommissionen inneslöte, kunde uppenbarligen även med detta
alternativ tillgodoföras det nya exploateringsorganet. — I händelse det nya exploateringsorganet
komme att övertaga djurgårdskommissionens arbete, skulle detta innebära
en besparing, motsvarande utgifterna för djurgårdskommissionen.
Detta nya exploateringsorgan syntes böra komma till stånd snarast möjligt; den n. Exploamyndighet,
som fått till sig uppdraget att handhava exploateringsverksamheten, teringsområmåste
förutsättas bäst skickad att skyndsammast vidtaga alla de för exploateringen
nödvändiga åtgärderna. En förutsättning för att så skulle kunna eke vore, att den teringsstyrelmark,
som skulle exploateras, omedelbart ställdes under exploateringsmyndighetens sens vård och
vård och inseende. Från exploteringen borde för närvarande undantagas de områ- förvaltning,
den, vilka utgjorde kasernområden eller disponerades för tygstation, förråd eller
annat liknande militärt ändamål samt för generalstabens stall ävensom av tekniska
högskolan, Sofiahemmet och Stadionstyrelsen; men i den mån de för angivna
militära ändamål disponerade områden för närvarande stöde under vård och inseende
av riksmarskalksämbetet och djurgårdsförvaltningen, syntes områdena böra
omedelbart ställas under exploateringsorganets vård och inseende. Alla övriga delar
av den mark, som enligt det mellan kronan och staden träffade avtalet skulle ingå
i exploateringens första etapp, borde likaledes nu ställas under exploateringsorganets
vård och inseende samt omedelbara förvaltning, vilket alitsa förutsatte dels att
Hans Majit Konungen avstode sin dispositionsrätt till marken, dels ock att såväl
riksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens som de militära och andra myndigheters
förvaltningsmyndighet beträffande områdena upphörde. Detta innebure
givetvis icke, att markområdena ej vidare finge begagnas för exempelvis militära
ändamål, men detta borde få ske endast örn och i den mån icke exploateringsverksamheten
därav hindrades. Det borde alltså tillkomma exploateringsorganet att
avgöra, i vad mån dylik mark alltjämt kunde få tills vidare användas av de militära
myndigheterna.
Uti ifrågavarande promemoria hade alltså förutsatts, att djurgårdskommissionen m. Inoch
det nya exploateringsorganet skulle vara helt skilda och att kontot för djur- kometer
gårdskommissionens verksamhet skulle avslutas. För ett bedömande av det ekono- expioamiska
utfallet av vartdera exploateringsorganets verksamhet syntes det vara ange- teringen,
läget, att deras ekonomi icke sammanblandades utan strängt hölles isär.
De medel, vilka komme att inflyta genom den nu förestående exploateringen, syntes
då böra inlevereras till statskontoret och där föras å särskilt konto. Därest
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 858.
framdeles det förslag realiserades, som i samband med yrkandet på en rationell bokföring
och redovisning av statens fastigheter framställts om uppläggandet av en
»statens fastigheters fond», uppkomme givetvis fråga örn, huruvida inflytande medel
vid Ladugårdsgärdets exploatering borde i första hand tillföras sagda fond och
därefter disponeras enligt statsmakternas beslut för fastigheters förvärv, nybyggnader
som erfordrades i följd av exploatering av vissa för statsändamål disponerade
och bebyggda områden o. s. v. Emellertid hade Ladugårdsgärdets exploatering redan
i förväg belastats med betalningsskyldighet för vissa anslag, som tills vidare bestritts
med tillfälliga lånemedel, senast vid 1929 års riksdag med avseende å utgifter
för nya byggnader för Stockholms tygstation. Man måste på grund av berörda
tidigare riksdagsbeslut ännu så länge räkna med, att de vid Ladugårdsgärdets
exploatering inflytande medlen skulle gå till täckning av berörda förskott.
Först därefter uppstode fråga, huruvida exploateringsmedlen skulle gå till en »statens
fastigheters fond» eller ock, efter beslut av riksdagen, disponeras på annat
sätt.
Vid Ladugårdsgärdets exploatering inflytande medel syntes alltså böra tills vidare
inlevereras till statskontoret och där bokföras under särskild titel. Intill dess
de inlevererade medlen toges i anspråk för täckande av förberörda förskott, komme
de att av statskontoret disponeras för dess kassaförlag, och exploateringsmedlens
konto tillfördes därvid icke någon ränta. Det syntes då också skäligt, att i den mån
medel erfordrades för den nu ifrågavarande exploateringen av Ladugårdsgärdet,
dessa bereddes genom att statskontoret på exploateringsorganets rekvisition ställde
erforderliga medel till disposition samt att dessa medel därefter täcktes genom inflytande
försäljningsmedel. De medel, vilka av statskontoret ställdes till exploateringsstyrelsens
förfogande för dess verksamhet, borde för styrelsens räkning insättas
å statsverkets giroräkning i riksbanken, till vilket konto borde ingå även de andra
inkomster än köpeskillingsmedel, som kunde komma att inflyta till exploateringsorganet.
Från samma konto borde bestridas alla med exploateringen förenade utgifter
för anläggning av gator, ledningar etc. samt styrelsens förvaltningskostnader.
IV. Djur- Från riksmarskalksämbetets sida hade ifrågasatts, att djurgårdskassan skulle begårdskassans
redas ersättning för de inkomster, vilka till följd av exploateringen kunde komma
och djurgårds- att frångå kassan, eventuellt i sådan form att förlustens kapitaliserade värde tillförsättningskrav
^es djurgårdsfonden. Därvid vore att märka, att djurgårdskassans inkomster från
det första exploateringsområdet icke vore avsevärda. Djurgårdskassans inkomster hade
vidare nått en sådan storlek, att desamma icke på långt när erfordrades för det ursprungligen
avsedda ändamålet, och överskottet disponerades huvudsakligen för täckandet
av utgifter för underhållet av de kungl, slotten. Även efter det samtliga
de områden, som enligt 1928 års riksdagsbeslut skulle slutligen exploateras av Norra
Djurgården, tagits i anspråk för detta ändamål, återstode stora inkomstbringande
delar av Djurgården — hela Södra Djurgården och stora delar av Norra Djurgården.
Då nu statsverket vore i trängande behov av de medel, vilka beräknades komma
att inflyta genom Ladugårdsgärdets exploatering, samt den minskning i inkomster,
som djurgårdskassan orsakades genom att det till exploatering i första hand nu avsedda
området frånginge djurgårdsförvaltningen, uppenbarligen saknade betydelse
för kassans förmåga att bestrida de densamma åliggande utgifterna, syntes anledning
saknas att tillföra djurgårdskassan några inkomster eller djurgårdsfonden några ytterligare
medel vid den förestående första delen av Ladugårdsgärdets exploatering.
Skulle det vid den fortsatta exploateringen visa sig, att djurgårdskassans inkomster
icke komme att uppgå till sådana belopp, att därmed kunde täckas de utgifter man
önskade bestridda av djurgårdskassan, syntes kunna upptagas till prövning örn och
i vad mån viss del av de vid denna fortsatta exploatering inflytande medlen skulle
tillgodoföras djurgårdskassan eller djurgårdsfonden.
I promemorian gjordes därför gällande, att djurgårdskassan och djurgårdsfonden
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
11
icke borde tillföras några medel i samband med att riksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens
befattning med de områden, vilka skulle enligt statsmakternas
och Stockholms stadsfullmäktiges år 1928 fattade beslut i första hand upplåtas för
exploatering, komme att upphöra.
Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande på i huvudsak de i förenämnda pro- Byggnadsmemoria
angivna skälen ansett det icke vara lämpligt att åt styrelsen upp- gg o 1930
droges att handhava en exploateringsverksamhet av sådan omfattning som den
beträffande Ladugårdsgärdet.
Styrelsen, som hade givit uttryck åt denna åsikt redan förut, påpekade därjämte,
att styrelsen hittills endast i få fall fått sig ålagt att överhuvud försälja
fastighet. Styrelsen saknade också personal för en exploateringsverksamhet.
Styrelsen ansåge för sin del det naturligt och riktigt, att för Ladugårdsgärdesexploateringen
tillgodogjordes den erfarenhet, som den för en kronans
exploateringsverksamhet särskilt bildade djurgårdskommissionen besutte
från sin 25-åriga verksamhet. För att fylla den nu förestående, avsevärt
mera omfattande och särdeles betydelsefulla uppgiften borde emellertid djurgårdskommissionen
givas en större organisatorisk och administrativ fasthet.
Djurgårdskommissionen borde alltså för den nu ifrågasatta uppgiften beredas
erforderlig förstärkning. Härmed avsåge styrelsen emellertid icke en
större utökning av ledamotsantalet, varigenom man skulle erhålla en alltför
tungrodd apparat och organets verksamhet förlora i smidighet. Det i förenämnda
promemoria skisserade exploateringsorganet, bestående av dels en
verkställande »personalorganisation» om två ledamöter och dels en styrelse med
fyra ledamöter (förutom de båda verkställande) syntes byggnadsstyrelsen sålunda
väl stort tilltagen. Byggnadsstyrelsen ville särskilt hävda den bestämda
uppfattningen, att ledningen och ansvaret beträffande exploateringsorganets
verksamhet borde läggas i en enda persons hand. I enlighet med
vad som allmänt tillämpades i fall av dylik exploatering såväl beträffande
Stockholm som andra städer borde denna verkställande ledamot vara en affärsmässigt
förfaren tekniker. Vid sin sida borde denne hava tillgång till ett
juridiskt biträde, med benämning ombudsman eller sekreterare.
I sagda promemoria hade vidare föreslagits, att två av styrelseledamöterna
skulle representera vissa grenar av ämbetsförvaltningen, såsom exempelvis
byggnadsstyrelsen, statskontoret eller riksräkenskapsverket, och att en av dessa
båda ledamöter skulle vara chefen för byggnadsstyrelsen. Vad beträffade
byggnadsstyrelsens sålunda tilltänkta representation måste styrelsen ställa sig
principiellt emot en dylik anordning av samma skäl, som kunde anföras mot
styrelsens handhavande av denna exploatering. Styrelsen förutsatte nämligen,
att åt styrelsen komme att uppdragas att avgiva yttranden i sådana inom exploateringsorganets
verksamhetsområde förekommande frågor, som borde underställas
Kungl. Maj :ts prövning. Denna styrelsens ställning såsom granskande
och kontrollerande myndighet gent emot exploateringsorganet beträffande
vissa av dettas rent tekniska uppgifter hänvisade, enligt styrelsens förmenande,
till att ämbetsverket icke borde vara representerat inom nämnda organ.
Vidkommande särskilt förslaget att byggnadsstyrelsens chef skulle obligatoriskt
vara ledamot måste man dessutom fästa avseende vid den stora ökning
av denna verkschefs arbetsbörda, som med de ofta förekommande sammanträdena
härav skulle föranledas. Med hänsyn jämväl till statskontorets och riksräkenskapsverkets
uppgifter såsom granskande och kontrollerande myndigheter
i vissa avseenden i förhållande till exploateringsorganet vore det otvivelaktigt
mindre lämpligt, att dessa verk skulle däri vara representerade.
Enligt vad byggnadsstyrelsen kunde finna skulle det vara tillfyllest, att
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
exploateringsorganet bestode av tre personer, vilket innebure, att den nu av
två ledamöter bestående djurgårdskommissionen skulle utökas med en ledamot.
Styrelsen ville därvid erinra örn att antalet ledamöter i kommissionen ursprungligen
varit tre, men sedan en av ledamöterna för åtskilliga år sedan avlidit hade
denne hittills icke blivit ersatt.
Såsom styrelsen förut framhållit borde den verkställande vara tekniker med
tillgång till juridiskt bildad ombudsman, som jämväl borde kunna tjänstgöra
såsom ställföreträdare för den verkställande ledamoten och suppleant för de
övriga båda ledamöterna. Vid utseendet av dessa två ledamöter borde tillses,
att utom de merkantila och juridiska synpunkterna, vilka borde kunna företrädas
i en person, även de bostadssociala synpunkterna bleve representerade.
Det syntes icke behöva närmare motiveras, huru värdefullt det vore för exploateringsverksamheten,
att inom kommissionen funnes en representant för dessa
för allt exploateringsarbete vägledande synpunkter.
Kommissionen borde därjämte disponera biträdande ingenjörer (arkitekter)
och annan kanslipersonal i mån av behov.
Beträffande ersättningarna till ledamöter och ombudsman ville byggnadsstyrelsen
endast framhålla, att dessa borde så avpassas, att därigenom för de
olika uppgifterna i alla avseenden fullt kvalificerade personer kunde erhållas
och att tantiem icke borde ifrågakomma.
Eventuellt borde jämväl, i den mån Kungl. Majit så kunde finna nödigt,
för den nya verksamheten lämnas kommissionen mera ingående bestämmelser
av instruktions natur.
Örn, såsom byggnadsstyrelsen föresloge, den nu förestående exploateringen
anförtroddes åt djurgårdskommissionen, vilket alltså skulle innebära en naturlig
fortsättning av dennas verksamhet, låt vara under i ett eller annat avseende
ändrade former, syntes den av kommissionen i förevarande framställning
omförmälda behållningen å titeln »Köpeskillingar för tomter å Norra Djurgården»
lämpligen böra tagas i anspråk för täckandet av utgifterna under
exploateringens första skede. Emot detta hade statskontoret intet att erinra,
enligt vad kommissionen meddelat i sin framställning, och en dylik anordning
syntes jämväl hava förutsatts av riksdagen enligt dess av kommissionen återgivna
uttalande i skrivelsen den 1 juni 1929. Därigenom skulle alltså icke
erfordras, att medel förskotterades för ändamålet för att sedan ersättas i den
mån medel inflöte av exploateringsverksamheten.
Med hänsyn till vad i förenämnda promemoria anförts därom, att djurgårdskassan
icke skulle beredas ersättning för genom exploateringen mistade inkomster
från området i fråga, ville byggnadsstyrelsen endast framhålla, att
styrelsen för sin del icke kunde finna skäl föreligga att frångå vad som tidigare
i dylikt avseende tillämpats i liknande fall.
Under åberopande av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen — med instämmande
i vad djurgårdskommissionen i den föreliggande framställningen
föreslagit, vartill byggnadsstyrelsen alltså tillstyrkte bifall — hemställt att
Kungl. Majit måtte uppdraga åt djurgårdskommissionen att verkställa den nu
ifrågavarande exploateringen av mark å Norra Djurgården samt för detta ändamål,
i huvudsaklig överensstämmelse med vad byggnadsstyrelsen föreslagit,
bereda kommissionen den förstärkning av arbetskrafterna och utfärda de föreskrifter
rörande kommissionens fortsatta verksamhet, som Kungl. Majit kunde
finna erforderliga.
Övriga I ärendet hava därefter avgivits yttranden av riksmarskalksämbetet efter
yttranden, djurgårdsförvaltningens hörande, arméförvaltningen, statskontoret och riksräkenskapsverket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
13
Riksmarskalksämbetet har rörande förvaltningsfrågan anfört, att någon
förändring i förvaltningsförhållandena icke syntes påkallad förrän i och med
stadsplans fastställande för det nu närmast avsedda exploateringsområdet
samt att det även därefter borde tillkomma djurgårdsförvaltningen att taga
befattning med vården av de i exploateringsområdet ingående skogsområdena,
särskilt i vad avsåge trädfällning, intill dess områdena toges i anspråk för
bebyggelsen. Djurgårdsarbetarbostaden Grindstugan med tillhörande jordområde
å Smedsbacken borde få disponeras av djurgårdsförvaltningen för
nuvarande ändamål intill dess området behövde tagas i anspråk för exploatering,
varefter byggnaden borde utan kostnad för djurgårdsförvaltningen flyttas
till lämplig plats.
Beträffande ersättning till djurgårdskassan för de genom exploateringen
mistade inkomsterna har riksmarskalksämbetet yrkat, att i enlighet med tidigare
praxis till djurgårdsfonden måtte utanordnas ett belopp, motsvarande
det efter 4 % kapitaliserade värdet av de från exploateringsområdet till djurgårdskassan
med sammanlagt 6,733 kronor nu inflytande arliga inkomsterna,
sålunda ett kapitalbelopp av omkring 168,000 kronor. Med hänsyn till de
stora utgifter som på grund av statsmakternas beslut skulle under en följd
av år framåt utgå från djurgårdskassan till de kungl, slottens underhåll, vore
det nämligen av vikt, att djurgårdskassan bereddes full ersättning för dess
genom exploateringen mistade inkomster. Av förberörda årliga inkomstbelopp
utgjordes, enligt djurgårdsförvaltningens uppgift, 3,040 kronor av avgifter
för områden upplåtna till militära ändamål, 1,033 kronor av avgifter för
områden upplåtna till enskilda och ett till Stockholms stad upplåtet område
vid Sturevägen samt 2,660 kronor avgäld för Valhallavägens alléomrade.
Slutligen erinrade riksmarskalksämbetet därom, att inom exploateringsområdet
vore belägna, dels artillerikyrkogården, vars förvaltning numera ålåge
djurgårdsförvaltningen, dels ock de till kungl, teatrarna upplåtna materialmagasinen.
Arméförvaltningen har anfört bland annat följande:
I likhet med byggnadsstyrelsen ansåge arméförvaltningen det vara av
stor vikt, att djurgårdskommissionens hemställan i dess förberörda skrivelse
vunne bifall. Skulle det anses erforderligt, att djurgårdskommissionens
arbetskrafter för ett snabbt fullföljande av exploateringen förstärktes,
hade arméförvaltningen i huvudsak intet att erinra mot vad
byggnadsstyrelsen härutinnan föreslagit. Sålunda borde jämväl enligt armélorvaltningens
åsikt kommissionen utgöras av tre ledamöter, av vilka den
verkställande ledamoten allt fortfarande borde vara tekniker samt de båda
övriga ledamöterna utgöras av personer, kända för praktisk duglighet och förfarenhet
i ekonomiska och administrativa angelägenheter. Då arméförvaltningen
i likhet med byggnadsstyrelsen ansåge det vara av vikt, att även de
bostadssociala synpunkterna därvid bleve representerade, borde därför lämpligen
den ene av dessa ledamöter vara en med fastighetsförvaltning och tomtförsäljning
väl förtrogen finansman. Djurgårdskommissionen borde dessutom
förfoga över biträdande tekniker, (ingenjörer och arkitekter), av vilka en
borde vara utsedd att vid förfall för den verkställande ledamoten ingå såsom
dennes ställföreträdare. Härjämte måste kommissionen disponera en
juridiskt bildad sekreterare och annan kanslipersonal.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
Beträffande ersättningarna till ledamöter, biträdande tekniker, sekreterare
(ombudsman) och övrig kanslipersonal ansage sig arméförvaltningen icke
kunna för närvarande avgiva annat yttrande än att nämnda ersättningar torde,
sedan den nya exploateringsverksamheten kommit i gång, böra av Kungl!
Majit ärligen fastställas med sådana belopp, som efter av djurgårdskommissionen
avgivna förslag kunde anses skäliga.
Uti den byggnadsstyrelsens utlåtande närslutna promemorian rörande Ladugårdsgärdesexploateringen
hade föreslagits utfärdandet av sådana bestämmelser
beträffande exploateringsområdenas förvaltning, att markområdenas
användning för militära ändamål skulle avsevärt förminskas och i vissa fall
till och med kunna helt förhindras. Arméförvaltningen finge på det bestämdaste
avstyrka, att dylika bestämmelser utfärdades, samt därjämte som sin
mening uttala, att, så länge som de nuvarande Ladugårdsgärdet angränsande
kasernetablissementen användes för garnisonstruppernas förläggning, den militära
användningen av Ladugaridsgärdesomradeti icke borde inskränkas i
större omfattning, än vad exploateringens fullföljande oundgängligen fordrade.
Arméförvaltningen, tillstyrkte därför, att Kungl. Majit måtte bland annat
dels uppdraga at djurgår ds kommissionen att verkställa här ifrågavarande
exploatering av mark å Norra Djurgården, dels ock utfärda de föreskrifter
för kommissionens exploateringsverksamhet, som efter förslag av kommissionen
kunde finnas erforderliga.
Statskontoret har i sitt yttrande uttalat huvudsakligen följande:
Det organ, som för statens räkning skulle omhändertaga den fortsatta
exploateringen av Ladugårdsgärdet, borde med hänsyn till den omfattning
och ekonomiska betydelse, denna .verksamhet komme att få, erhålla
en så fast sammansättning som möjligt, utan att därför antalet ledamöter
ökades mer än som vöre oundgängligt för att organet skulle tillförsäkras
den erfarenhet på olika områden, som måste anses erforderlig
med hänsyn till uppgiftens art. För sin del hade statskontoret i huvudsak
intet att erinra mot byggnadsstyrelsens förslag, att djurgårdskommissionen
erhölle berörda uppdrag, men statskontoret ville dock betona angelägenheten
av, att kommissionen i så fall komme att bestå av minst tre ledamöter,
därav en, ordföranden, representerande det allmänna statsintresset, en ledamot!
representerande den merkantila sakkunskapen, samt en ledamot, förfaren i
tekniska frågor och särskilt stadsplaneärenden. Denne senare syntes lämpligen
böra vara verkställande ledamot. Därest, såsom byggnadsstyrelsen ifrågasatt.
en särskild representant för de bostadssociala synpunkterna ansåges
bora finnas inom kommissionen, syntes en ökning av dess ledamotsantal vara
ofrånkomlig. Emellertid f dref olle nämnda synpunkter även kunna företräclas
pa det sätt, att kommissionen vid förefallande behov anlitade någon person
med speciell sakkunskap på det bostadssociala området. Vad särskilt samarbetet
med statskontoret beträffade, torde detsamma icke behöva föranleda,
att ämbetsverket bleve representerat inom kommissionen, men statskontoret
lo.rutsatte, att i en blivande instruktion för den omorganiserade djurgårdskommissionen
bestämmelser infördes, som garanterade ett fortlöpande samarbete
mellan ämbetsverket och kommissionen. Detta vore av betydelse bland annat
tor tillgodoseendet av det från riksdagens sida vid upprepade tillfällen framnallna
önskemålet, att de lånemedel, vilka skulle ersättas av vid tomtförsäljmngen
a Ladugårdsgärdet inflytande köpeskillingar, snarast möjligt kunde
aterbetalas till riksgäldskontoret.
Vad anginge frågan örn ersättning till kommissionens ledamöter och biträden,
syntes det statskontoret vara lämpligast, att, åtmintone intill dess någon
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
15
erfarenhet rörande arbetets omfattning stått att vinna, ifrågavarande ersättningar
bestämdes av Kungl. Maj :t och •—• i likhet med vad som tidigare varit
fallet beträffande motsvarande ersättningar inom den nuvarande djurgårdskommissionen
— bestredes av inflytande arrende- och hyresmedel samt, i den
mån dessa icke skulle vara för ändamålet tillräckliga, av tomtförsäljningsmedel.
Statskontoret utginge från, att erforderliga medel för kommissionens
verksamhet fortfarande skulle i mån av behov utanordnas av statskontoret,
som jämväl skulle hava att, sedan köpeavtal för viss tomt genom kommissionens
försorg avslutats, tillse, att köpeskillingen inflöte. Vid vissa tider syntes dessutom
meddelanden örn skedda inlevereringar böra av statskontoret lämnas kommissionen
för vinnande av erforderlig översikt rörande verksamheten. _Ett
dylikt tillvägagångssätt syntes vara förutsatt av riksdagen, såvitt framginge
av dess skrivelse den 1 juni 1929 angående bestridandet av vissa kostnader
för nya byggnader för Stockholms tygstation m. m.
Vad beträffade den av byggnadsstyrelsen berörda frågan om ersättning till
djurgårdskassan för vissa inkomster, som kassan skulle gå miste örn, ville statskontoret
framhålla att, även örn de nuvarande formerna för ersättning till
djurgårdskassan och djurgårdsfonden icke kunde anses fullt rationella, ämbetsverket
dock för närvarande saknade anledning påyrka förändring i härutinnan
hittills tillämpade grunder.
Statskontoret ville slutligen betona, att det enligt ämbetsverkets mening måste
anses önskvärt, att den nyorganiserade djurgårdskommissionen erhölle viss
rörelsefrihet i fråga örn sin verksamhet, samt att det icke syntes nödvändigt,
att, såsom hittills skett, varje köpeavtal underställdes Kungl. Maj:ts prövning.
Fullständiga bestämmelser rörande kommissionens befogenhet och verksamhet
torde böra utfärdas av Kungl. Majit och fastställas i en för kommissionen
utfärdad instruktion.
Riksräkenskapsverket anför i sitt utlåtande följande:
Ämbetsverket hade i huvudsak icke något att erinra mot vad byggnadsstyrelsen
i ärendet anfört och föreslagit. Vare sig exploateringen uppdroges åt
djurgårdskommissionen eller åt annan särskild institution, borde dock med
hänsyn till de högst betydande värden, varom vore fråga, det förvaltande organet
erhålla en sådan sammansättning, att statens ekonomiska intresse bleve i
största möjliga mån tryggat. Enligt riksräkenskapsverkets mening borde i
styrelsen för institutionen utom teknisk sakkunskap framstående ekonomiskmerkantil
och juridisk sakkunskap vara representerad. Ordföranden i styrelsen
borde icke lämpligen vara verkställande ledamot. Att, på sätt byggnadsstyrelsen
föreslagit, de »bostadssociala» synpunkterna stadigvarande skulle
representeras inom styrelsen syntes knappast vara behövligt, helst dessa synpunkter
väsentligen torde komma att göra sig gällande redan vid uppgörande
av stadsplan för området i fråga.
Med hänsyn till vad Grönvall i förberörda promemoria anfört därom, att
djurgårdskassan icke borde beredas ersättning för genom exploateringen mistade
inkomster från området i fråga, hade byggnadsstyrelsen uttalat, att styrelsen
för sin del icke funnit skäl föreligga att frångå vad som tidigare.i dylikt
avseende tillämpats i liknande fall. Riksräkenskapsverket ansåge sig emellertid
böra biträda, vad Grönvall härutinnan anfört.
Såvitt nu kan bedömas torde den i statsmakternas förberörda beslut av
år 1928 avsedda exploateringen av Ladugårdsgärdet kunna, i vad avser den
första etappen, taga sin början under loppet av nästa budgetår. Det har därför
synts mig angeläget att vissa huvudfrågor rörande denna kronans exploa
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr S52.
teringsverksamhet, som kommer att avse högst betydande värden och fortgå
under en mycket lång tidsperiod, underställas riksdagens prövning redan i år.
Vad då först angår det organ, som skall omhänderhava exploatering sverksamheten,
måste stora krav ställas på detta med hänsyn till såväl förvaltningsobjektets
ekonomiska värde, som det blivande exploateringsarbetets omfattning
och långvarighet. Detta organ måste i sig inrymma framstående sakkunskap
på åtskilliga områden samt förlänas en organisation, som i sig förenar affärsmässighet
och smidighet med administrativ fasthet. Av skäl, som av myndigheterna
därutinnan anförts i ärendet, anser även jag, att denna exploateringsverksamhet
icke lämpligen bör uppdragas åt byggnadsstyrelsen utan att densamma
bör omhändertagas av ett för ändamålet särskilt tillsatt organ. Lika
med byggnadsstyrelsen, arméförvaltningen och statskontoret har jag då stannat
vid, att detta uppdrag bör lämnas åt djurgårdskommissionen — det sedan
20 år tillbaka redan existerande statliga exploateringsorganet. Därvid bör emellertid
kommissionens ledamotsantal ökas från två till tre, varjämte åt kommissionen
bör givas större administrativ fasthet genom att för densamma av Kungl.
Maj :t fastställes en instruktion, i vilken kommissionens befogenhet och verksamhet
närmare regleras. Av ledamöterna bör en, tillika verkställande ledamot,
äga förfarenhet i tekniska och stadsplanefrågor ävensom praktisk erfarenhet i
exploateringsverksamhet. De båda övriga ledamöterna, av vilka den ene skall
vara kommissionens ordförande, böra representera dels det allmänna statsintresset
och administrativ förfarenhet, dels ock merkantil och finansiell sakkunskap.
Att i kommissionen låta de bostadssociala synpunkterna erhålla en stadigvarande
representant synes mig icke nödvändigt,- det torde vara tillräckligt att
kommissionen beredes möjlighet att i sådant syfte för särskilda fall med sig
adjungera sakkunnig person.
Kommissionens befogenhet lärer böra begränsas på det sätt, att avgörandet
av frågor av principiell art eller eljest större räckvidd förbehålles Kungl.
Maj:t. Huruvida på förhand vissa minimipriser böra åsättas de tomter, som
skola försäljas, eller eljest vissa normer för prissättningen och försäljningen
meddelas av Kungl. Majit, torde få bliva beroende av vad som efter uppkommande
förhållanden kan befinnas lämpligast. Det synes emellertid icke vara
nödvändigt, att de särskilda tomtförsäljningsavtalen underställas Kungl. Maj :ts
prövning, försåvitt icke fråga är om någon särskilt stor försäljning.
I enlighet med vad som framhållits under ärendets beredning, synes kommissionens
verksamhet komma att tarva, att den äger tillgång till juridisk sakkunskap.
För detta ändamål torde lämplig person få anställas såsom ombudsman.
Hos kommissionen lärer vidare få anställas en sekreterare — eventuellt torde
sekreterar- och ombudsmannagöromålen kunna handhavas av samma person —
varjämte annan kansli- ävensom teknisk personal kan bliva erforderlig. Att
redan nu fastställa omfattningen av sådan personal lärer icke vara möjligt,
utan torde Kungl. Majit böra äga befogenhet att härutinnan bestämma efter
vad omständigheterna visa vara nödvändigt.
Beträffande ersättningen till den sålunda omorganiserade djurgårdskommissionens
ledamöter utgår jag ifrån, att ett tantiemsystem icke kan ifrågakomma
Kungl. Maj ds proposition nr 252.
17
utan att ersättningarna skola utgå i forin av fasta arvoden. I betraktande av
arbetets art oell omfattning samt därav betingade kvalifikationer hos den verkställande
ledamoten torde man fa rakna med ett förhållandevis högt arvodesbelopp
åt denne, förslagsvis upptill 20,000 kronor för år. För de övriga ledamöternas
ersättning synes en norm vara att finna i vad som tillerkänts fullmäktige
eller ledamöter vid en del affärsdrivande verk samt alltså arvodet
kunna beräknas för ordföranden till 4,000 kronor och för den tredje ledamoten
till något lägre belopp. En viss rörelsefrihet i fråga om dessa arvodesbelopps
bestämmande torde sålunda böra tillerkännas Kungl. Maj:t. Ersättning till
ombudsman, kansli- och teknisk personal torde böra bestämmas enligt grunder,
som meddelas av Kungl. Majit.
Den omorganiserade djurgårdskommissionen lärer i likhet med statens allmänna
fastighetsförvaltande verk, byggnadsstyrelsen, böra lyda under kommunikationsdepartementet.
1 fråga örn exploateringsområdets ställande under exploateringsorganets förvaltning
får jag till en början erinra därom, att före det Kungl. Majit den 19 oktober
1928 godkänt det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet, Hans Majit Konungen
funnit gott gilla detsamma. Det återstår då att reglera vid vilken tid och på
vilka villkor vården och inseendet över exploateringsområdet skall övergå från
riksmålskalksämbetet oell d.pirgardsförvaltningen till exploateringsmyndigheten.
Jag utgai ifrån, att de inom det nu ifrågavarande första exploateringsområdet
för statliga institutioner (kaserner lii. m.) i anspråk tagna byggnadsområdena
skola i huvudsak alltjämt disponeras för nuvarande eller annat statligt
ändamål, intill dess statsmakterna besluta annorlunda, samt att gränserna
i°r dessa områden skola i detalj bestämmas först då stadsplan föreligger för
exploateringsområdet. Exploateringen kommer då att till en början avse endast
övriga områden, varvid emellertid givetvis vissa delar kunna förutsättas icke
skola försäljas utan disponeras eller reserveras för statliga ändamål. Beträffande
de områden, till vilka exploateringsverksamheten sålunda skulle komma
.dt inskränka sig, torde man fa förutsätta, att exploateringen samtidigt igångsättes
på olika delar av desamma — områden för bostads- och affärshus, industri-
och kontorsområden, villaområden etc. Successivt torde därefter nya
områden dragas in i försäljningsverksamheten. Emellertid måste nian också
förutsätta, att en hel del sådana arbeten som gatu- och ledningsarbeten icke
lämpligen kunna bedrivas enbart inom de områden, dit försäljningsverksamheten
föi tillfället är närmast förlagd, utan mäste utsträckas över även andra delar
av exploateringsområdet och särskilt da i god tid företagas inom de delar, vilka
närmast kunna tänkas komma att tågås i anspråk för försäljning. Ur nu angiven
synpunkt behöver alltså exploateringsmyndigheten disponera över avsevärda
delar av exploateringsområdet. Uppenbarligen bör exploateringsmyndigheten
också hava möjlighet att tillse, att även å de områden, vilka icke redan
iordningställts eller närmast skola iordningställas för försäljning, icke ske
några dispositioner i form av markupplåtelser eller eljest, som kunna skapa
onödiga hinder och svårigheter för den blivande exploateringen.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 215 käft. (Nr 252.) 2
18
Kungl. Maj ds proposition nr S5S.
Såväl på grund av det nu anförda som med hänsyn till angelägenheten av
att förekomma slitningar, som kunde uppstå, därest förvaltningen av exploateringsområdet
fördelades mellan flera olika myndigheter med successiva omregleringar
dem emellan av förvaltningsområdena, har det synts mig lämpligast,
att hela det nu avsedda första exploateringsområdet omedelbart ställes
under exploateringsmyndighetens vård och inseende, som salunda, i och
med det att Hans Maj:t Konungen avstår från dispositionsrätten till området,
kommer att övergå från riksmarskalksämbetet och djurgårdsförvaltningen till
djurgårdskommissionen. Undantag härifrån torde böra göras allenast för sadant
område — exempelvis Stadion och Sofiahemmet — som är upplåtet till
enskild institution tillsammans med mark, vilken ej ingår i exploateringsområdet.
I enlighet med vad från riksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens
sida framhållits, synes emellertid önskvärt, att förvaltningen
av särskilt skogsområden, vilka icke ännu indragits i försäljningsverksamheten,
sker under samarbete mellan djurgårdskommissionen och djurgårdsförvaltningen.
Jag erinrar därvid örn, att djurgårdskommissionen enligt meddelade
bestämmelser äger rätt att inkalla djurgårdsintendenten eller, vid förfall
för honom, hovauditören att deltaga i kommissionens överläggningar och
beslut i frågor, som angå Djurgårdens intressen. Ett liknande samarbete
torde lämpligen böra komma till stånd även vid den nu förestående exploateringsverksamheten.
Vad angår den direkta förvaltningen av exploateringsområdet, så torde av
vad jag förut anfört framgå, att från djurgårdskommissionens förvaltning
böra tills vidare undantagas de områden, vilka disponeras av militära och
andra statliga institutioner såsom byggnadsområden för kaserner, tygstation
m. m, Dessa sistberörda områden lära kunna överflyttas till djurgårdskommissionens
omedelbara förvaltning i den mån områdena jämlikt statsmakternas
beslut upphöra att användas för nuvarande ändamål. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att, sedan stadsplan för exploateringsområdet fastställts,
bestämma gränserna för de områden, vilka alltjämt skola disponeras för sitt
nuvarande ändamål.
De delar av exploateringsområdet, vilka i enlighet med det anförda skulle
ställas under djurgårdskommissionens förvaltning, böra alltjämt, i den man
icke exploateringsverksamheten därav hindras, få användas såsom hittills föi
militära övningar. Då exploateringssynpunkterna därvidlag böra vara de avgörande,
lär det böra ankomma på exploateringsmyndigheten — och ytterst
Kungl. Majit vid bestämmandet av vilka delar, som skola tid efter annan indragas
i försäljningsverksamheten — att avgöra å Anika delar av nu ifrågaA-arande
markområden militära övningar alltjämt skola få fortgå.
Så länge nämnda områden alltjämt få användas för sitt nuvarande ändamål
av de militära myndigheterna, torde dessa böra till djurgårdskassan utgöra
avgälder liksom nu. På Kungl. Maj :t torde böra ankomma att bestämma
i A-ad mån nuvarande avgälder skola minskas och slutligen upphora på grund
av att respektive områden tagas i anspråk för exploatering. Likaledes torde
till djurgårdskassan böra, så länge desamma användas för nuvarande ända
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
19
mål, utgöras avgälder till samma belopp som nu för sådana byggnadsområden,
vilka i enlighet med det anförda skulle alltjämt disponeras för sitt hittillsvarande
ändamål och sålunda icke stå under djurgårdskommissionens omedelbara
förvaltning.
Genom den nu ifrågavarande exploateringsverksamheten går sålunda djurgårdskassan
förlustig dels redan nu vissa arrendeavgifter dels ock framdeles,
allteftersom exploateringen framskrider, ytterligare avgälder. På sätt flertalet
hörda myndigheter föreslagit torde därför, i överensstämmelse med hittills följd
praxis, djurgårdskassan böra beredas ersättning för nämnda inkomstminskning,
allteftersom densamma inträder, genom att djurgårdsfonden av de vid exploateringen
inflytande medlen tillföres belopp, motsvarande det efter 4 procent
kapitaliserade värdet av frångående arrendeavgälder. Efter enahanda grunder
lär ersättning böra beredas djurgårdskassan för den inkomstminskning, som
må komma att uppstå vid det godkännande av avtal mellan kronan och Stockholm-—Rimbo
järnvägsaktiebolag samt Stockholms stad, varom hemställes i
den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 178. Tillika torde ersättning
böra beredas djurgårdskassan, örn och när den förut omförmälda djurgårdsarbetarlägenheten
Grindstugan ej längre kan få disponeras för sitt ändamål,
samt i ty fall kostnaderna för byggnadens förflyttning till annat lämpligt
ställe samt beredande av bostad åt innehavaren under flyttningen bekostas
av de genom exploateringen inflytande medlen.
Beträffande frågorna om bestridande av kostnaderna för exploatering sverksamhetens
bedrivande samt dispositionen i övrigt av de genom exploateringsverksamheten
inflytande medlen hava myndigheterna i de avgivna yttrandena
utgått från, att berörda kostnader skulle bestridas med de genom exploateringen
inflytande arrende-, hyres- och tomtförsäljningsmedlen samt att dessa
i övrigt skulle inlevereras till statskontoret för att disponeras i enlighet med
av statsmakterna därom fattade beslut, att börja med till täckande av sådana
förskott, som jämlikt tidigare beslut förutsatts skola ersättas med nu ifrågavarande
medel. I sistberörda hänseende må hänvisas till den redogörelse, som
återfinnes i den vid propositionen nr 247 till 1928 års riksdag fogade bilagan,
sid. 72—73, och varav framgår, att de vid exploateringen inflytande medlen
måste förutsättas komma att för avsevärd tid framåt åtgå till täckande av
ifrågavarande förskott. Vidare har föreslagits att till täckandet av förberörda
exploateringskostnader skulle få tagas i anspråk sådana medel, som influtit
eller må komma att inflyta genom den tidigare igångsatta exploateringen
av Karlaplans- m. fl. områden.
Till de sålunda framställda förslagen ansluter jag mig i huvudsak. Emellertid
har beträffande omförmälda förskott i en del fall beslutats, att desamma
skola omedelbart täckas av inflytande försäljningsmedel för fastigheter,
anslagna till försvarsväsendet, i andra fall åter att täckningen skulle
ske medelst sådana medel, som inflöte till lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål. Innan några belopp av de vid den nu avsedda
exploateringen inflytande medlen anvisas till täckning av omförmälda förskott
synes därför böra utredas, vilka andra medel som eventuellt redan finnas eller
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
kumla beräknas komma att framdeles stå till förfogande för ändamålet, ävensom
i vad mån medlen skola anvisas att direkt eller genom berörda fond disponeras
till förskottens täckande. Då någon sådan utredning icke föreligger
samt köpeskillingsmedel icke lära kunna beräknas komma att till något större
belopp inflyta under nästkommande budgetår, torde det vara tillräckligt att
vid innevarande års riksdag fattas allenast ett principbeslut därom, att av
inflytande exploateringsmedel skola, efter det kostnaderna för exploateringsverksamheten
blivit täckta, i första hand gäldas förskott av nyss omförmäld
art. Sedan erforderlig utredning skett, torde till en senare riksdag få framläggas
förslag i syfte att i detalj fastställa regler för ifrågakommande förskottsmedels
ersättande med inkomster av ladugårdsgärdesexploateringen, varvid
även torde få bestämmas, huruvida dessa täckningsanslag skola utgå
direkt eller genom lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
1'' *->;
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta,
att Ladugårdsgärdets förestående exploatering skall handhavas
av djurgårdskommissionen samt att i avseende å kommissionens
sammansättning och verksamhet m. m. skola gälla
av mig förordade huvudgrunder;
att under kommissionens vård och inseende skall snarast möjligt
ställas hela det område, vilket jämlikt det år 1928 mellan
kronan och Stockholms stad träffade avtalet skall i första
hand läggas under stadsplan och exploateras, dock nied de
undantag ävensom med de modifikationer beträffande den omedelbara
förvaltningen av vissa för statliga institutioner disponerade
byggnadsområden, som av mig förordats;
att, i den mån och så länge särskilda delar av exploateringsområdet
disponeras eller användas av statliga institutioner för
nuvarande ändamål, avgäld skall av dessa institutioner för
ifrågavarande markområden erläggas till djurgårdskassan med
nu utgående belopp intill dess Kungl. Majit med hänsyn till
områdenas inskränkning annorlunda förordnar, ävensom att
djurgårdskassan skall efter här förut angivna grunder beredas
ersättning dels för de genom den förevarande exploateringsverksamheten
ävensom genom slutligt godkännande av de i propotion
nr 178 till innevarande års riksdag framlagda avtalen
djurgårdskassan frångående arrendeavgälderna, dels ock för
djurgårdsarbetarbostaden Grindstugans bortflyftning; samt
att av de vid den av djurgårdskommissionen bedrivna exploateringsverksamheten
inflytande försäljnings-, arrende- och
andra medel skola täckas alla med exploateringsverksamheten
förbundna utgifter samt förenämnda ersättning till djurgårdskassan,
varefter återstående inkomstmedel skola i enlighet med
beslut, som riksdagen meddelat eller må komma att fatta, dis
-
Kungl. Majlis proposition nr 252.
21
poneras i första hand för återbetalning av sådana förskott,
vilka förutsatts skola täckas av köpeskillingsmedel vid markförsäljningar
å Ladugårdsgärdet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 2 i texten
- SU 1930:173 Utlåtande i anledning av Kungl. Mårts proposition angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 7 i texten