Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder i anledning av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten

1930-03-14 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:253, Angående åtgärder i anledning av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i anledning

av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande

till staten; given Stockholms slott den 14 mars

1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:

Jag torde nu få anmäla frågan örn reglering av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten ävensom i samband härmed uppkomna

spörsmål rörande statens förvärvande av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds

järnvägar.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 216 höft. (Nr 253.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Den 26 november 1886 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession å

järnväg om 1.435''-meters spårvidd från Vittsjö kyrkoby i Kristianstads län

till Hässleholms station å södra stambanan. Vidare beviljade Kungl. Majit

den 9 augusti 1889 vissa personer koncession å järnväg av samma spårvidd

från Vittsjö kyrkoby till Markaryds kyrkoby i Kronobergs län. Sedan jämlikt

Kungl. Majits särskilda medgivanden koncessionerna å berörda järnvägsanläggningar

överlåtits å Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag respektive

Vittsjö—Markaryds järnvägsaktiebolag, förklarade Kungl. Majit den 21 maj

1897, att hela järnvägssträckningen från Hässleholm över Vittsjö till Markaryd

skulle vara att anse såsom en särskild järnväg, benämnd Hässleholm—

Markaryds järnväg; och har denna järnväg med Kungl. Majits medgivande

den 10 december 1897 överlåtits å Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag.

Den 11 september 1896 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession

å järnväg av 1.435 meters spårvidd från Markaryds station å förenämnda

Vittsjö—Markaryds järnväg till Veinge station å dåvarande Västkustbanan,

numera införlivad med statens järnvägar. Därefter fastställde Kungl. Majit

den 23 april 1897 kostnadsberäkning för järnvägsanläggningen Markaryd—

Veinge, slutande å 1,127,000 kronor, samt beviljade för utförande av samma

järnvägsanläggning ett lån å 563,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.

För detta lån stadgades bland annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs

för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller

den 1 oktober 1899, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för

trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda

medgivits (anståndsränta), inbetalas till staten, sedan genom de stadgade

annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats,

blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med

annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av

den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt.

Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 1 oktober 1902 och i sammanhang

därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt

uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten

sedermera erläggas samma dag varje år, till dess försträckn ingen och all

därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet

belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem

procent årlig ränta (överränta), intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.

Järnvägsanläggningen Markaryd—Veinge med alla därtill hörande

byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra

säkerhet för den av staten lämnade försträckning och staten skulle till säkerhet

för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt

framför varje annan fordran.

Sedan koncessionen jämlikt Kungl. Majits medgivande den 11 juni 1897

överlåtits å Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag, utbetalte riksgäldskon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 253.

3

toret under åren 1897, 1898 och 1900 av det beviljadeUånet tillhopa 561,000

kronor till nämnda bolag.

Jämväl för anläggning av Hässleholm—Markaryds järnväg har statslån

utgått,: i det att Kungl. Maj:t den 10 augusti 1888 för utförande av bandelen

Vittsjö —Hässleholm beviljade ett lån å 410,000 kronor ur allmänna

järnvägslånefonden. För tillgodonjutande av detta lån stadgades villkor,

motsvarande förut] omförmälda, för statslån för anläggning av Markaryd—

Veinge järnväg föreskrivna villkor, dock med andra tider för anstånd med

räntans^ erläggande och kapitalavbetalnings påbörjande samt med en överränta

av sex procent. Den 12 oktober 1889 nedsatte Kungl. Majit på grund

av uppkommen minskning i anläggningskostnaden för järnvägen lånet till

404,000 kronor. Lånet utbetaltes i sin helhet till bolaget under åren 1890

—1892.

Sedermera har Kungl. Majit efter beslut av 1919 års riksdag (skrivelse

nr 20) den 14 mars 1919 medgivit, att av de den 31 december 1918 förfallna

annuitets- och räntebelopp, 424,065 kronor 56 öre, å ifrågavarande lån å

404,000 kronor] ett belopp av 400,000 kronor finge räknat från och med år

1919 på vissa angivna villkor kapitaliseras såsom särskilt lån till Hässleholm—Markaryds

järnvägsaktiebolag.

I skrivelse den 10 mars 1930 hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort

framställning örn reglering av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande

till staten m. m. Fullmäktige hava därvid lämnat en redogörelse

för vad i dessa frågor förekommit. Av denna redogörelse inhämtas följande:

Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag har endast delvis kunnat fullgöra

sin betalningsskyldighet för statslånet. Under tiden från lånets utlämnande

till och med den 31 december 1929 har bolaget till riksgäldskontoret inbetalat

inalles 641,000 kr. Då de ränte- och annuitetsbelopp, vilka under

nämnda tid förfallit till betalning, sammanlagt uppgå till 810,645 kronor

och då därjämte överränta debiterats å de uteblivna inbetalningsbeloppen,

har såväl hela skulden som den förfallna delen därav efter hand ökats. Vid

1929 års slut uppgick skulden till följande belopp:

Icke förfallen Förfallen a

skuld skuld Sllmma

Kapital.............kr. 409,548.68 kr. 151,451.32 kr. 561,000.—

Ränta.............. > 4,556.23 . 373,158.96 » 377,715.19

Överränta............ > — » 28,947.— > 28,947.—

Anståndsränta......... . > 45,154.87_»_—_> 45,154.87

Summa kr. 459,259.78 kr. 553,557.28 kr. 1,012,817.06

I april 1928 ingav bolaget till riksgäldskontoret en anhållan örn att fullmäktige

ville, i likhet med vad tidigare ägt rum beträffande ett flertal andra

enskilda järnvägar, föranstalta örn utredning rörande bolagets ekonomiska

ställning, i syfte att åtgärder sedermera måtte vidtagas för lämplig nedskrivning

av skulden för statslånet. Med anledning härav uppdrogo fullmäktige

åt en delegation, bestående av riksgäldssekreteraren J. Hägglund,

överingenjören Hj. Fogelmarck, byråchefen Gr. Englund och numera byråchefen

S. Norrman att verkställa undersökning av bolagets ekonomiska ställ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

ning oell att i samband därmed utreda möjligheten av bolagets sammanslagning

med Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag.

Till fullgörande av nämnda uppdrag lät delegationen under år 1928 genom

sina ledamöter företaga åtskilliga förberedande undersökningar. Av överingenjören

.Fogelmarck verkställdes sålunda en utredning angående Markaryd

—Veinge järnvägs sakvärde, under förutsättning att trafiken nedlades och

järnvägen med dess tillhörigheter försåldes, och beräknades därvid realisationsvärdet

för järnvägen av Fogelmarck till 248,000 kr. Möjligheterna för

ernående av besparingar vid järnvägens drift, örn densamma bibehölles såsom

särskild ekonomisk enhet, undersöktes av byråchefen Englund, vilken i

avgivet yttrande uppskattade dessa besparingar till 19,100 kr. Slutligen

uppgjorde byråchefen Norrman en promemoria rörande grunderna för sammanslagning

av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar

och avgav i samband därmed ett preliminärt yttrande rörande det belopp,

till vilket statslånet för den förra järnvägen borde nedskrivas och vilket

syntes honom skäligen kunna bestämmas till omkring 400,000 kronor.

Sammanträden höllos även mellan delegationen och representanter för de

båda järnvägsbolagen, varvid frågan örn en eventuell sammanslagning mellan

dessa gjordes till föremål för ingående överläggningar. Under förhandlingarna

visade sig emellertid, att någon frivillig överenskommelse därom

icke kunde åvägabringas.

I december 1928 inkom från Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag

ett anbud å övertagande av Markaryd—Veinge järnväg med därtill hörande

mark, byggnader, rullande materiel och inventarier för ett pris av inalles

200,000 kronor. Härjämte erbjöd bolaget sig att inköpa järnvägens i förråd

befintliga förbrukningsartiklar (slipers, stenkol etc.) till bokfört pris eller,

örn detta överstege dagspriset, till detta senare.

Sedan fullmäktige lämnat Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag tillfälle

att yttra sig över detta anbud, meddelade bolaget i skrivelse av den 9

februari 1929 att, då staden Halmstad vore ägare till den största aktieposten

i bolaget, bolagsstyrelsen ansett sig böra lämna stadens drätselkammare en

fullständig redogörelse för vad i ärendet dittills förekommit för att därigenom

bereda drätselkammaren och genom denna eventuellt stadsfullmäktige tillfälle

att överväga, huruvida anledning förefunnes för staden att träda emellan

för att bevara sina intressen i järnvägen. I anledning härav förklarade bolagsstyrelsen

sig ej omedelbart kunna avgiva yttrande över förberörda anbud.

Kort därefter inkom från drätselkammaren i Halmstad en skrivelse, vari

hemställdes, att fullmäktige mätte uppskjuta ärendets behandling, för att

tillfälle måtte beredas staden att pröva frågan örn eventuellt övertagande av

järnvägen. Het sålunda begärda anståndet beviljades av fullmäktige. På

begäran av järnvägsbolaget förlängdes anståndstiden sedermera till den 26

oktober 1929, inom vilken tid bolaget borde insända eventuellt anbud från

staden Halmstad eller enskilda intressenter å järnvägens övertagande. Tillika

anmodade fullmäktige Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag, vars förut

omförmälda köpeanbud icke syntes motsvara järnvägens verkliga värde, att

inkomma med nytt anbud.

Inom den sålunda utsatta tiden avgåvos anbud såväl av drätselkammaren

i Halmstad som av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag. Drätselkammaren

erbjöd därvid borgen av staden''Halmstad för ett till 860,000 kronor

nedskrivet belopp av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuld till

staten, eventuellt med skyldighet att därav kontant inbetala 10,000 kronor.

Därvid förutsattes, att räntefot och annuitet för det nedskrivna lånebeloppet

skulle förbliva oförändrade och således utgöra 4x/2 respektive 5 %. Enligt

vad i anbudet meddelades vore detsamma emellertid beroende på stadsfullmäktiges

godkännande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 253.

5

Hässleholm—Markaryds järnvägsaktie bolag åter erbjöd sig i skrivelse av

den 24 oktober 1929 att inköpa järnvägen med tillhörigheter för ett pris av

325,01)0 kronor, varav 75,000 kronor skulle gäldas kontant och återstående

250.000 kronor på så sätt, att bolaget övertoge betalningsskyldigheten för

samma belopp av Markaryd—Veinge järnvägs statslån. Vidare erbjöd sig

bolaget att övertaga järnvägens i förråd varande förbrukningsartiklar, såsom

slipers, stenkol etc., enligt samma grunder, som angivits i bolagets ursprungliga

anbud. Härjämte innehåller anbudet vissa utfästelser beträffande Markaryd—Veinge

järnvägs i tjänst varande personal samt dess pensionärer och

un derstöd stagare.

För att kunna jämföra de båda anbuden infordrade fullmäktige uppgift

från Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag dels å värdet av järnvägens materialförråd,

dels ock å bolagets tillgodohavande i bank, kassabehållning och

trafikfordringar. Ilen begärda uppgiften lämnades av bolaget i skrivelse av

den 13 november 1929, enligt vilken värdet av ifrågavarande tillgångar efter

avdrag av vissa till trafiken och järnvägens underhåll hänförliga skulder

angavs utgöra 78,435 kronor 12 öre, varav 14,647 kronor 21 öre utgjorde

materialförrådets värde och 63,787 kronor 91 öre värdet av övriga tillgångar.

Staden Halmstads anbud är sålunda grundat på den förutsättningen, att

Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag fortfarande skulle äga bestånd och

förenämnda särskilda tillgångar få kvarbliva i bolagets ägo samt alltså ej

komma riksgäldskontoret till godo. Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag

har däremot erbjudit sig dels att inköpa järnvägen med byggnader,

rullande materiel och inventarier för ett pris av 325,000 kronor, dels ock att

inlösa materialförrådet till dess bokförda värde eller eventuellt till gällande

dagspris; örn detta anbud antages och äganderätten till järnvägen jämte förrådet

överlåtes till bolaget, komma Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags

övriga tillgångar, huvudsakligen bestående av i bank innestående medel, att

vid en eventuell likvidation tillfalla riksgäldskontoret, som, örn man bortser

från trafikskulder och dylikt, är bolagets ende fordringsägare. En jämförelse

mellan anbuden utföll sålunda till förmån för det av Hässleholm—Markaryd

järnvägsaktiebolag avgivna.

Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag har sedermera med skrivelse av den

23 december 1929 överlämnat nytt av drätselkammaren i Halmstad å stadens

vägnar avgivet anbud å järnvägen jämte för dess drift anskaffade förbrukningsartiklar

samt bolagets övriga tillgångar, bestående av kontanta

medel, banktillgodohavanden och andra fordringar, dock efter avdrag av bolagets

skulder med undantag av skulden för statslånet. Anbudet har formen

av en av drätselkammaren å stadens vägnar utfärdad borgensförbindelse för

325.000 kronor av statslånet samt därutöver för ett belopp, motsvarande värdet

den 1 juli 1930 av nyssberörda särskilda tillgångar. Anbudet är numera,

sedan berörda förbindelse godkänts av stadsfullmäktige i Halmstad,

bindande. Genom den förändring, stadens tidigare anbud sålunda undergått,

har detsamma blivit likvärdigt med det av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag

avgivna. I båda anbuden förutsattes, att uppgörelsen med staten

skall äga rum .senast den 30 juni 1930.

Den av fullmäktige tillsatta delegationen har efter att hava tagit del av

handlingarna i ärendet avgivit en den 23 december 1929 dagtecknad utredning,

ur vilken torde få återgivas följande:

Driftöverskottet vid Markaryd—Veinge järnväg frånsett räntor, vilket överskott

i medeltal per år utgjort under åren 1911—1913 34,772 kronor, 1916—

1920 48,668 kronor och 1921—1925 25,318 kronor, hade i medeltal per år

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

under åren 1926—1928 belöpt sig till endast omkring 10,900 kronor, varvid

vore att märka, att inga avskrivningar eller däremot svarande avsättningar

till förnyelsefond blivit gjorda under en lång följd av år. För upprätthållande

av järnvägens realvärde fordrades emellertid årliga sådana till ett beräknat

belopp av minst 17,000 kronor. Då sålunda järnvägen under senare

år icke ens lämnat mot drift- och oundgängliga förnyelsekostnader svarande

inkomster, kunde järnvägen icke anses äga något affärsvärde under de trafik

och driftsförhållanden, som rådde under angivna år.

Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar med en längd

av 34.8 respektive 36.2 kilometer korsades vid Markaryd av Skåne—Smålands

järnväg (linjen från Värnamo till Kärreberga å Hälsingborg—Hässleholms

järnväg). Mellan de båda järnvägarna, som tillhörde olika bolag, hade i vissa

avseenden träffats överenskommelse örn samarbete, såsom beträffande gemensam

trafikchef, gemensam verkstadsdrift och gemensam nyttjanderätt till

Markaryds järnvägsstation. Sistnämnda gemensamhetsförhållande vore reglerat

genom en är 1897 träffad överenskommelse, som vore ouppsägbar och

ej kunde ändras, utan att båda parterna vore ense örn ändringen. Då man

utgått från att båda banornas trafik vid Markaryd skulle bliva av ungefär

lika storlek, hade i överenskommelsen stadgats, att Markaryd—Veinge järnväg

skulle bestrida hälften av vid föreningsstationen uppkommande nybyggnads-,

underhälls- och förvaltningskostnader. I denna överenskommelse vore

ock ersättningen för gemensamt begagnad rullande materiel ordnad. Då

emellertid Hässleholm—Markaryds järnvägs trafik vid Markaryds station

blivit väsentligen större än Markaryd—Veinge järnvägs, hade sistnämnda

järnväg belastats med betydligt större kostnader än enligt de beträffande

statsbanestationer för dylik gemenskap fastställda allmänna normerna. Vidare

hade den träffade överenskommelsen lett till att vardera banan anskaffat

rullande materiel, varvid behovet av sådan ökats och väsentligt större

kapital måst nedläggas än nödigt varit, ävensom till att lokomotiven ej fördes

utom den egna banans område, varav följt relativt betydlig ökning av

driftkostnaderna. Att två samförvaltade banor med vardera endast omkring

35 kilometers längd båda holle egen rullande materiel och icke tilläte användning

av egna lokomotiv å den samförvaltade banan måste betecknas

som ett långt gående slöseri. Försök att få berörda överenskommelse ersatt

med en mera rättvis hade strandat.

Enligt verkställda ingående utredningar och beräkningar skulle årliga

besparingar vid Markaryd—Veinge järnväg kunna ernås till omkring 23,000

kronor, örn den trafikerades såsom enskild järnväg, och till 41,800 kronor,

örn den sammansloges med Hässleholm—Markaryds järnväg, därvid dock

vissa olägenheter i form av indragning av tåg m. m. drabbade trafikanterna.

Utan dylika olägenheter belöpte sig besparingarna till omkring 23,800 kronor,

varav den långt större delen utgjorde besparingar, som ej kunde uppnås

utan sammanslagning.

Undersökningsresultaten gåve enligt delegationens uppfattning oförtydbart

vid handen, att det ur ekonomisk synpunkt lämpligaste vore, att berörda

var för sig korta banor, vilka tillsammans bildade en föreningslänk mellan

tvenne statens stambanor, sammanslogos till en teknisk och ekonomisk enhet.

Endast för det fall att så gjordes kunde man för sträckan Markaryd—•

Veinge med större sannolikhet beräkna att erhålla sådant driftöverskott,

som kunde möjliggöra fullgörande med järnvägens egna medel av annuiteter

å till skäligt belopp nedskrivet statslån. En sammanslagning, varigenom

järnvägarna i samtrafikshänseende bleve en järnväg, skulle visserligen medföra

minskad inkomst per viktenhet i transitotrafik, men å andra sidan

skulle denna trafik ökas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

7

Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags balansräkning vid utgången

av år 1928, som slutade å 1,723,512 kronor, upptoge bland tillgångarna järnvägsanläggningen

med rullande materiel och inventarier till 1,581,298 kronor

ävensom rörelsemedel, varibland förråd 48,825 kronor samt banker och

kassa 83,4(15 kronor. Å skuldsidan vore uppförda statslån 626,847 kronor,

aktiekapital 323,000 kronor, reservfond 64,600 kronor, dispositionsfond 275,000

kronor, vinstmedel 48,417 kronor samt avskrivningsfond 385,648 kronor.

Vid järnvägen hade följts en försiktig finanspolitik. Till avskrivningsfonden

bade stora avsättningar gjorts, och de relativt betydliga vinstmedlen bade

icke utdelats utan ackumulerats i en dispositionsfond, vilken år 1929 omförts

till aktiekapital, varigenom detta fördubblats. Delegationen hade på anförda

skäl kommit till den bestämda uppfattningen, att en sammanslagning av de

båda ifrågavarande järnvägarna komme att medföra betydande fördelar såväl

ur järnvägsekonomisk synpunkt som ock för järnvägarnas trafikanter.

Enligt delegationens mening vore de farhågor, som uttalats för att staden

Halmstads intressen, örn Markaryd—Veinge järnvägs ledning icke handhades

av en särskild styrelse, skulle bliva åsidosatta, ogrundade. Markaryd—-Veinge

järnvägs geografiska läge i förhållande till nämnda stad vore nämligen

sådant, att det måste framstå såsom en tvingande angelägenhet för varje örn

järnvägens väl ivrande styrelse att söka i möjligaste grad upparbeta trafiken

på Halmstad.

Vad beträffade Markaryd—Veinge iärnvägsaktiebolags ekonomiska ställning,

upptoge vid 1928 års utgång dess balansräkning, vilken slutade å 1,666,536

kronor, å skuldsidan aktiekapitalet 552,600 kronor, statslånet med räntor

988,901 kronor, reservfond 4,560 kronor och en avskrivningsfond (äldre avsättningar)

120,475 kronor. Såsom tillgångar vore upptagna järnvägsanläggningen

med rullande materiel 1,332,906 kronor, Lavereds mosse 58,986 kronor,

rörelsemedel tillhopa 120,950 kronor, varav förråd 43,413 kronor, fordringar

8,676 kronor samt hanker och kassa 68,861 kronor ävensom en balanserad

förlust å 153,694 kronor. Anmärkningsvärt vore, att bolaget redovisade

kontanta större tillgångar än som kunde anses behövliga såsom rörelsemedel.

Järnvägen vore väl underhållen. Bortsett från de utgifter, som föranleddes

av behovet av inläggning av grövre räls å en sträcka av 20 kilometer, ansåges

något kapitalbehov för anläggningen eller rullande materiel ej vara för

handen.

Under förutsättning att Markaryd—Veinge järnväg överlätes till Hässleholm—Markaryds

järnvägsaktiebolag kunde förstnämnda järnväg anses äga

ett affärsvärde av 400,0U0 kronor, och med hänsyn till sistnämnda bolags

goda ekonomiska ställning skulle enligt delegationens mening bolaget kunna

fullgöra annuiteterna å den del av statslånet, som efter en blivande skuldreglering

skulle återstå att förränta och amortera. Såsom villkor för en

skuldreglering borde stadgas, att staten skulle äga rätt att inlösa järnvägen

för ett belopp, motsvarande statens nedskrivna fordran, ökat med framtida

kapitalinvesteringar men med avdrag för inträffad värdeminskning.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret fått mottaga ytterligare inlagor i

ärendet från järnvägsbolagen, från vissa industriidkare i av Markaryd—

Veinge järnväg berörda trakter samt från staden Halmstad, hava fullmäktige

för vinnande av så allsidig utredning som möjligt införskaffat yttranden

i ärendet från de s. k. järnvägsfusionssakkunniga oell järnvägsstyrelsen.

Järnvägsfusionssaldmnniga anföra, att de sakkunniga ansett sig böra vidtaga

en mera allmän undersökning rörande de järnvägsgrupperingar, som ur

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

fusionssynpunkt vore värda att i förevarande sammanhang tagas i övervägande,

samt att de sakkunniga därav ansett böra beaktas fem olika alternativ.

Beträffande de besparingar, som kunde uppstå vid realiserandet av

de skilda alternativen, bade de sakkunniga på grund av den korta tid, som

stått till deras förfogande, icke kunnat verkställa några mer ingående undersökningar,

varför de beräknade besparingsbeloppen med undantag av dem,

som avsåge sammanslagning av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds

järnvägar, beträffande vilka förenämnda delegation verkställt detaljerade

utredningar, borde betraktas såsom approximativa.

De av de sakkunniga vid de olika fusionsalternativen sålunda beräknade

besparingarna framgå av följande sammanställning:

Approximativa besparingar

Alter-

nativ

Fusion mellan

Genom

fusionen

Kronor

Genom drift- besparingar

i övrigt

Kronor

Summa

Kronor

I

Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järn- vägar .....................

18,000

31,000

49,000

11

Markaryd—Veinge och statens järnvägar......

31,000

31,000

62,000

III

Markaryd—Veinge, Hässleholm—Markaryds och statens

järnvägar ...................

50,000

52,000

102,000

IV a)

Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järn- vägar, å ena, samt Hälsingborg—Hässleholms och

Skäne—Smålands järnvägar, å andra sidan ....

43,000

52,000

95,000

IV b)

Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järn- vägar, å ena, samt Östra Skånes och Kristianstad—

Hässleholms järnvägar, å andra sidan......

23.000

52,000

75,000

Beträffande denna jämförelse anföra de sakkunniga:

De sakkunniga vilja erinra därom, att i Markaryd för närvarande finnas

skilda stationer för Skåne—Smålands och för Hässleholm—Veingebanorna.

I fusionsalternativet IV a), där båda stationerna skulle komma

att tillböra samma ägare, skulle genom dessa stationers sammanförande uppstå

en årlig driftbesparing, vilken enligt inhämtade upplysningar torde

kunna beräknas till 13,000 kronor, givetvis minskad med kostnaden för förräntning

av den erforderliga nya anslutningen. I de andra fusionsalternativen

skulle ju även efter en fusion förefinnas olika ägare till de två stationerna,

och kan således en dylik sammanslagning icke komma till stånd, för så vitt

icke en överenskommelse örn anordnande av en gemensam föreningsstation

träffas mellan dessa ägare. Det borde dock ligga i båda parternas intresse

att åstadkomma en sådan överenskommelse, vilken säkerligen skulle även

för här ombandlade järn vägsfusioner medföra besparingar, vilka dock icke

nu kunna till siffrorna fixeras.

I detta sammanhang anse de sakkunniga sig slutligen böra erinra därom,

att nyss angivna belopp endast avse de drifts- och administrationsbesparingar,

som genom fusionerna eller i samband med dessa kunna ernås i jämförelse

med järnvägsföretagens nuvarande utgifter. Givetvis måste för ett

slutligt bedömande av varje fusionsföretag hänsyn även tagas till den ökning

av utgifter samt minskning av inkomster, som kunna inträda genom ändrade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mattts proposition nr 258.

9

personal- och taxeförhållanden. Det ekonomiska resultatet härav är emellertid

helt beroende av det sätt, varpå varje särskild fusion genomföres, och

på de ändamål, för vilka de genom fusionerna uppkomna besparingarna utnyttjas.

Frågan härom låter sig i varje fall, särskilt för de enskilda järnvägsgrupperna,

ej i detta sammanhang överblickas. För att i någon mån

belysa frågan anse de sakkunniga sig dock böra meddela, att enligt det

alternativ, där inkomstminskning och löneökning givetvis komma att bli

störst, nämligen örn Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar

helt införlivas med statens järnvägar, skulle, enligt verkställd utredning,

kunna beräknas en inkomstminskning, i jämförelse med banornas inkomster

för år 1928, av cirka 113,000 kronor, vartill kommer, på grund av redan

verkställda och förestående taxeändringar, en av fusionen oberoende avgiftssänkning

av cirka 45,000 kronor. Vad personallönerna beträffar, gäller i

samma fall, att örn för personalen tillämpas samma lönebestämmelser_ som

vid statsbaneförvärvet av Dala—Hälsinglands järnväg, några anmärkningsvärda

löneförhöjningar icke skulle inträda förrän efter åtskilliga år. I framtiden

skulle däremot inträda en ökning av lönekostnaden, vilken, örn beräkningen

göres med utgångspunkt från nu gällande löneskalor, år 1944 skulle

belöpa sig till cirka 14,000 kronor.

Under angiven förutsättning, d. v. s. att de båda banorna vid fusionen

helt införlivas med statens järnvägar i såväl taxe- som personalhänseende,

skulle således ett statens förvärv av desamma icke innebära någon ekonomisk

vinst. Tvärtom visar utredningen, att förlust skulle uppstå, för så

vitt icke motsvarande trafikökning kan påräknas genom den minskning i

transportavgifter, som en dylik införlivning skulle medföra.

Örn också de i tabellen angivna besparingssiffrorna för olika fusionsalternativ

vid en noggrannare undersökning skulle i vissa delar befinnas vara i

behov av korrigering, framgår emellertid av desamma, att en fusion enbart

av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar skulle medföra

den minsta besparingen, under det att större besparingar äro att vinna genom

en fusion av de båda nämnda järnvägarna med endera av Hälsingborgseller

Kristianstadsgrupperna eller med statens järnvägar.

Efter den sålunda gjorda utredningen angående de olika fusionernas ekonomiska

betydelse angiva de sakkunniga några av de motiv, som kunna anses

tala särskilt för en fusion med statens järnvägar, samt anföra härutinnan:

Förfogandet över denna förbindelselinje mellan två statens järnvägars linjer

innebär sålunda en möjlighet till linjens utnyttjande till statens järnvägars

fördel, vilken möjlighet emellertid icke låter uttrycka sig i årliga besparagssiffror.

Det bör också framhållas, att linjens Veinge—Hässleholm båda

ändpunkter tillhöra statens järnvägar och att linjens införlivande med dessa

järnvägar ur geografisk synpunkt är mer naturlig och har större betydelse

för transitotrafiken över linjen än deras införlivande med någon av förenämnda

enskilda järn vägsgrupper. Linjens förvärvande av staten skulle

givetvis också i sin mån utgöra ett nytt bevis för statens intresse lör det

splittrade svenska järnvägsnätets enhetliggörande. Framhållas bör slutligen,

att järnvägarnas införlivande med statens järnvägar skulle genom såväl persontrafiks-

som godstrafiksavgifternas förbilligande för trafikanterna medföra

en fördel, som icke lärer komma dem till del vid någon av de övriga fusionerna.

Enligt de sakkunnigas mening skulle den ur fusionssynpunkt minst tillfredsställande

kombinationen vara Markaryd—Veinge järnvägs sammanförande

allenast med Hässleholm—Markaryds järnväg, lån fusion av endast

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

dessa järnvägar är icke någon lycklig, slutlig lösning av dessa järnvägars

framtidsfråga. Tillsammans bilda de en sammanhängande järnvägssträcka

av icke mer än 71 kilometer. Tager man i betraktande, att dessa järnvägars

trafik är och även kommer att förbliva svag, kan man påstå, att denna

järnvägssträcka med största sannolikhet icke kan bliva något i ekonomisk

mening gott företag, örn också utsikter icke saknas, att det skulle kunna

förränta och amortera det till ifrågasatt belopp nedsatta statslånet.

Av de olika fusionsalternativen föreligger för närvarande endast förslaget

örn fusion av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar.

Med hänvisning_ till vad förut anförts anse sig de sakkunniga under dessa

förhållanden vilja ifrågasätta, huruvida för närvarande något av de föreliggande

anbuden bör antagas. Det vore ur fusionssynpunkt säkerligen

lyckligt, örn ett rådrum först kunde beredas för närmare undersökning av

de övriga^ föreliggande möjligheter, som förut berörts. Lättast synes detta

kunna ernås genom att riksgäldsfullmäktige nu övertaga den omstridda bandelen

Markaryd—Veinge och tillsvidare överlämna den för trafikering åt

statens järnvägar. Örn banan därvid tillsvidare icke införlivas med statens

järnvägar utan liksom Svartälvs järnväg drives såsom ett fristående företag,

skulle besparingar till ungefär det belopp, som förut angivits för ett införlivande

med statens järnvägar, eller cirka 62,000 kronor, kunna vinnas,

medan man icke behövde räkna med ökade lönekostnader eller minskade

fraktinkomster. Någon förlust för staten på banans trafikering skulle således

säkerligen icke vara att befara. De sakkunniga utgå härvid från att riksgäldsfullmäktige

skulle förvärva banan genom inrop på exekutiv auktion;

bland, annat vinnes därigenom, att banan löses från den för densamma oförmånliga

överenskommelsen angående Markaryds station.

Markaryd—Veinge järnvägs övertagande av staten och överlämnande till

förvaltning av järnvägsstyrelsen skulle visserligen innebära, att staten tills

vidare finge avstå frän den köpeskilling, som erbjudits av Hässleholm—

Markaryds järnväg, eller från den av Halmstad erbjudna garantin. De besparingar,

som genom ett sådant övertagande ernås,'' uppväga emellertid till

fullo olägenheten härav. I varje fall skulle härigenom vinnas tid för en

grundligare undersökning av den större fusionsfråga, som här föreligger.

Ett sådant uppskov skulle också vara ägnat att avlägsna de farhågor för

en försäljning av järnvägen, sorn gjort sig gällande hos anhängarna av Markaryd—Veinge

järnvägs kvarblivande i Halmstadsintressets hand.

Skulle emellertid ett sådant övertagande’ av Markaryd—Veinge järnväg

som här av de sakkunniga ifrågasatts, av riksgäldsfullmäktige befinnas vara

olämpligt, anse de sakkunniga, att Hässleholm—Markaryds järnvägs fusionsanbud

bör antagas. Ett överlämnande av järnvägen till Halmstadskonsortiet

skulle sannolikt för framtiden fastlåsa den hittillsvarande, i hög grad olämpliga

anordningen med två självständiga, endast 35 kilometer långa järnvägar,

av vilka den ena, Markaryd—Veinge järnväg, med största sannolikhet alltjämt

kommer att gå med förlust. Varken Markaryd—Veinge elier Hässleholm—Markaryds

järnväg lärer under dessa förhållanden kunna åstadkomma

de besparingar i förvaltning och drift, som ligga inneslutna i planen till

fusion dem emellan.

En sammanslagning av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds

järnvägar, ehuru ur fusionssynpunkt ej tillfredsställande, skulle dock under

angivna förhållanden vara ett steg i rätt riktning. De sakkunniga vilja

dock understryka angelägenheten av att, örn denna utväg väljes, försäljningen

av Markaryd—Veinge järnväg blir förbunden med rätt för staten

till inlösen av banan för köpeskillingens belopp och med definitivt upphörande

av kontraktet angående Markaryds station.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

11

Järnvägsstyrelsen anför till en början följande:

Det synes styrelsen vara ett allmänt trafikintresse, att banorna sammanslås

till en enhet, och styrelsen är därför tveksam örn lämpligheten att, på

sätt fusionssakkunniga alternativt ifrågasatt, med upphävande av nuvarande

samförvaltning, låt vara som ett första steg och provisorium, överföra Markaryd—Veinge

järnväg till staten att tills vidare förvaltas av statens järnvägar

såsom enskild järnväg.

Mot antagande av från Hässleholm—Markaryds järnväg avgivet köpeanbud

beträffande Markaryd—Veinge järnväg har styrelsen jämväl hyst viss betänksamhet.

Nämnda anbud får visserligen i betraktande av Markaryd—Veinge

järnvägs svaga ekonomiska resultat anses ur statsfinansiell synpunkt förmånligt,

men det inneslöt tidigare icke någon förbindelse för det köpande

bolaget att avträda Markaryd—Veinge järnväg till staten mot den sänkta

löseskilling, som staten vid reglering av enskilda järnvägars statslån allmänt

plägar fördra, en förbindelse, som styrelsen i förevarande fall får betrakta

som nödvändig. Vidare skulle, även örn en sådan förbindelse avgåves, kvarstå

den allvarsamma olägenheten, att staten, örn den framdeles ville förvärva

förbindelseleden Hässleholm—Markaryd—Veinge i dess helhet, kunde bliva

nödgad att för delen Hässleholm—Markaryd erlägga löseskilling med ett

alltför högt belopp, då enligt vad erfarenheten visat en statsinlösen enligt i

koncessionerna stadgade grunder ställer sig långt ifrån affärsmässig.

Sedan styrelsen under hand erhållit kännedom örn att Hässleholm—Markaryds

järnväg på av fullmäktige i riksgäldskontoret gjord förfrågan velat

medgiva rätt till statsinlösen av Markaryd—Veinge järnväg enligt viss

lägre inlösenbestämmelse, endast för så vitt staten samtidigt inlöste även

Hässleholm—Markaryds järnväg, har likaledes under hand föranstaltats örn

förhandlingar örn skälig reglering av inlösningsbestämmelserna även för sistnämnda

järnväg. Som resultat av dessa samrådsvis förda förhandlingar, som

hållits mellan representanter för Hässleholm—Markaryds järnvägs styrelse

samt riksgäldskontoret och järnvägsstyrelsen, har framgått efterföljande av

bolaget numera ställda förbindelse.

»Därest Hässleholm—Markaryds järnväg kommer att förvärva Markaryd—

Veinge järnväg enligt sitt den 24 oktober 1929 avgivna anbud, medgiver

Hässleholm—Markaryds järnväg, under förutsättning av bolagsstämmans

godkännande, svenska staten rätt att vid anfordran inlösa Markaryd—Veinge

och Hässleholm—Markaryds järnvägar till ett belopp, motsvarande

beträffande Markaryd— Veinge järnväg ett belopp av 325,000 kronor, ökat

med vad efter banans övertagande av Hässleholm—Markaryds järnväg bundits

i järnvägens fasta anläggningar med rullande materiel och inventarier,

men minskat med behörigt avdrag på grund av slitning och annan teknisk

värdeminskning, och

beträffande Hässleholm—Markaryds järnväg det vid inlösningen bokförda

värdet av järnvägen med rullande materiel och inventarier, ökat med det

kelop]) av 202,701 kronor, som Hässleholm—Markaryds järnväg erlagt till

statens järnvägar såsom bidrag till viss ombyggnad av Hässleholms station

och anläggning därstädes av elektrisk växel- och signalsäkerhetsanordning,

vilket belopp avförts som driftkostnad, men minskat med behörigt avdrag

på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

Skulle staten påfordra inlösen av endast Markaryd—Veinge järnväg eller

endast Hässleholm—Markaryds järnväg, skola i respektive koncessioner stadgade

inlösningsbestämmelser tillämpas.

Hässleholm den 7 mars 1930.

Hässleholm—Markaryds Järnvägsaktiebolag

(Jarl Ståhe. J. Perssone

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

De bestämmelser angående inlösen av Hässleholm—Markaryds järnväg,

som genom förbindelsen medgivits, äro väsentligt lindrigare än i koncession^

stadgade bestämmelser. Enligt dessa skall lösesumman antingen beräknas

genom kapitalisering efter 5 % av på visst sätt beräknad behållning av rörelsen.

under senaste tio år eller ock bestämmas av gode män, ägande säljaren

välja den^ för honom förmånligaste metoden. Den senare torde fä anses som

den förmånligaste; till vilket belopp löseskillingen enligt denna skulle komma

att uppgå kan dock ej beräknas. Skulle emellertid inlösen nu ske efter det

första alternativet, synes löseskillingen för själva banan kunna beräknas till

omkring 2,130,000 kronor. Då härtill kommer värdet för bolagets utanför

inlösningen liggande tillgångar, vid 1928 års slut upptagna till omkring

140,000 kronor, skulle bolaget efter täckning av skulderna, omkring 630,000

kronor, vid likvidationen kunna till aktieägarna utdela omkring 254 kronor

per aktie å nominellt 100 kronor. Vid tillämpning av de nya inlösningsbestämmelserna

reduceras löseskillingen till omkring 1,400,000 kronor och likvidationsutdelningen

till aktieägarna till omkring 141 kronor per aktie.

Sedan sålunda möjlighet uppnåtts att framdeles vid uppkommande behov

kunna inlösa även Hässleholm—Markaryds järnväg till ett pris, som, ehuru

liggande väsentligt över affärsvärdet, dock torde kunna anses överkomligt,

hava styrelsens betänkligheter mot antagande av Hässleholm—Markaryds

järnvägs anbud att inköpa Markaryd—Veinge järnväg så reducerats, att

styrelsen, anser sig kunna biträda detta, därest en enligt styrelsens mening

fullständigare och bättre lösning, vilken i det följande skall närmare avhandlas,

ej skulle stå att vinna.

Med anledning av vad järnvägsfusionssakkunniga anfört beträffande en

fusion mellan Markaryd—Veinge, Hässleholm—Markaryds och statens järnvägar

anför järnvägsstyrelsen följande:

Styrelsen delar till fullo de av fusionssakkunniga anförda synpunkterna.

Förbindelseleden Hässleholm—Markaryd har ett sådant läge, att den lämpligen

kan vara statsbana. Som sådan skulle den komma att erhålla utökade

och nya uppgifter, dels enär med fusionen följer en avsevärd taxesänkning

och dels enär järnvägen i statens hand kommer att underlätta och förbilliga

transporter av tomvagnar mellan vissa viktiga statsbanesträckor. En fusion

med någon av de enskilda järn vägsgrupper, som fusionssakkunniga tänka sig

framdeles möjligen uppkomma inom ifrågavarande riksdel, erbjuder icke motsvarande

fördelar. En sammanslagning med till Hälsingborg ledande järnvägar

anser styrelsen till och med kunna bliva direkt olämplig på grund av

vissa förefintliga motsättningar i handelsintressen och med hänsyn till de

konstlade omläggningar av handels- och transportvägar, som kunna tänkas

följa av en sådan fusion.

_ Enligt av fusionssakkunniga framlagda, förut anförda ekonomiska beräkningar^

skulle ett statsförvärv av ifrågavarande järnvägar icke behöva medföra

någon nämnvärd försämring av nettoinkomstresultatet, i det att den på

grund av taxesänkningen inträdande inkomstminskningen till största delen

komme att uppvägas av sådana besparingar, som dels automatiskt uppkomma

genom sammanslagningen och dels i övrigt äro möjliga att genomföra. Även

örn sålunda beräknade besparingar synas väl högt beräknade, torde detta i

stort sett uppvägas av de siffermässigt ej kalkylerade fördelar, som ledens

förstatligande enligt vad förut anförts kan medföra för statens järnvägar.

Styrelsen har därför den uppfattningen, att den taxesänkning av över 110,000

kronor, som enligt beräkning skulle uppkomma genom förstatligande av Hässleholm—Markaryds

och Markaryd—Veinge järnvägar, kan vinnas utan någon

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

13

i det stora sammanhanget märkbar reducering av statsbanornas inkomst- och

atfarsresultat, för så vitt nämligen banorna kunna förvärvas till ett mot

banornas atfarsvärde i enskild regi svarande belopp.

Med hänsyn till anförda förhållanden och då nu i varje fall avgörande

skall trätfas om Markaryd—Veinge järnvägs blivande ställning i järnvägssystemet,

har det befunnits lämpligt att under hand höra sig för örn möjligheterna

att till ett efter affärsmässiga grunder beräknat pris för statens

räkning förvärva icke blott Markaryd—Veinge järnväg, vilken staten på grund

av förfallna lån när som helst kan övertaga utan någon ny kostnad, utan

även av Hässleholm—Markaryds järnväg, vars ekonomi är god.

Även denna fråga behandlades alltså vid förberörda förhandlingar. Som

resultat har härvid framgått följande erbjudande av ett antal personer, representerande

styrelsen och en kvalificerad aktiemajoritet i Hässleholm—Markaryds

järnväg:

»Undertecknade, som innehava eller enligt fullmakt disponera över tillsammans

5,089 aktier i Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag och alltså

förfoga över kvalificerad majoritet vid bolagsstämma och som därjämte innesluta

majoritet i bolagets styrelse, få härmed göra följande erbjudande.

Därest bolagets styrelse före den 1 juli 1930 erhåller meddelande om att

statsmakterna beslutat förvärvande av bolagets egendom på nedan angivna

villkor, förbinda vi oss föranstalta, att beslut enligt bolagsordningen snarast

möjligt fattas örn försäljning till svenska staten av bolagets samtliga tillgångar

mot det att köparen övertager bolagets skulder och förpliktelser samt

härutöver erlägger en köpeskilling av 658,920 kronor, motsvarande aktiernas

parikurs, med tillägg av ett halvt års utdelning, beräknad efter 4 procent.

Skulle proposition i ärendet komma att avgivas till 1930 års riksdag, förplikta

vi oss tillse, dels att för år 1929 större utdelning å aktierna än med

4 procent icke beslutes, och dels att i övrigt icke disponeras över bolagets

likvida medel för andra ändamål än järnvägsdriftens normala upprätthållande.

Staten övertager företaget, sedan bolagsstämmas beslut örn försäljning

vunnit laga kraft, och skall omedelbart erlägga löseskillingen.

Beträffande personalen utgå vi från att likartade bestämmelser som vid

statens övertagande av andra enskilda järnvägar skola komma till tillämpning,

varvid följande formulering föreslås.

Vid järnvägen anställda befattningshavare skola äga rätt att övergå i statens

järnvägars tjänst utan minskning av innehavda till dem utgående löneförmåner

och utan minskning av den rätt till löneförhöjning efter viss tjänstetid,

som enligt vid bolagets järnväg tillämpade grunder skulle hava tillkommit

dem, allt dock med förbehåll

a) att de åtnöja sig med sådana — med deras innehavande plats så vitt

möjligt jämförliga — befattningar, som järnvägsstyrelsen anser lämpligt

anförtro dem,

b) att de varda underkastade alla statens järnvägars för personalen nu

eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor för

antagning, bibehållande av anställning, befordran och entledigande, därvid

dock skall gälla att vid beräkning av tjänstetid i och för befordran

vid statens järnvägar behörig hänsyn skall tagas till den tid befattningshavare

varit anställd vid bolagets järnväg,

c) att de icke äga rätt att ingå såsom delägare i statens järnvägars pensionsinrättningar,

med mindre sådant efter prövning för varje särskilt

fall av befattningshavares därom ingivna ansökan kan medgivas, varemot

järnvägsstyrelsen från och med 1 juli 1930 skall i avseende å de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr Z53.

bolagets befattningshavare, vilka tillhöra enskilda järnvägars pensionskassa

och som icke erhålla särskilt tillstånd att i statens järnvägars

pensionskassor ingå, äga samma förpliktelser och rättigheter i förhållande

till förstnämnda kassa, som bolaget skulle äga, örn järnvägen fortfarande

vore bolagets egendom, dock såvitt angår den avlöningsförhöjning,

som bemälde befattningshavare må komma att erhålla efter banans

övertagande av staten, endast under förutsättning av enskilda järnvägars

pensionskassas samtycke. Den personal, som kvarstår i enskilda

järnvägars pensionskassa, tillerkännes enahanda förmåner som de, vilka

enligt kungl, brevet 4/6 1920 tillkomma vissa tjänstemän, förut anställda

vid Västkustbanan m. fl. järnvägar, vilka kvarstå i nämnda pensionskassa.

Beträffande sådan personal, som redan pensionerats av bolaget, samt den i

tjänst varande personal, som ej är delägare i någon pensionskassa, åligger

det statens järnvägar att inträda i de skyldigheter, som bolaget gent emot

personalen iklätt sig, respektive att pensionera densamma enligt vid bolaget

tidigare tillämpad praxis.»

Det avgivna anbudet torde få anses vara ur affärsmässig synpunkt fullt

skäligt. Bolaget har nämligen, sedan behöriga avsättningar till förnyelsefond

gjorts, under en lång följd av år haft sådana årliga vinster, att mot

vanlig ränta svarande aktieutdelningar kunnat vara fullt försvarliga. I

stället för att besluta sådana har man emellertid dels omedelbart som driftkostnad

avfört kapitalökningskostnader — under senaste tid endast vid Hässleholms

station med 202,761 kronor — och dels avsatt medel till en dispositionsfond,

som jämte vinstmedel år 1929 omförts till aktiekapital. Detta

utgör efter härvid uppkommen fördubbling 646,000 kronor. Bolagets vinst

har — örn man till sådan återför nyssnämnda ur bokföringssynpunkt orätt

förda belopp av 202,761 kronor — i medeltal för åren 1920—1929 utgjort

29,133 kronor, motsvarande 4.5 procent å det år 1929 fördubblade aktiekapitalet,

och för de två senaste åren har vinsten uppgått till eller överstigit 5

procent å nyssnämnda belopp.

Bolagets ekonomiska ställning var jämlikt balansräkningen vid 1928 års

utgång mycket god, och ställningen kommer enligt vad meddelats att visa

sig än bättre per 1 juli 1930 eller den tidpunkt, då bolagets försäljning till

staten närmast ifrågasättes. Tills vidare har man emellertid ej att tillgå

senare siffror än per 31 december 1928.

Jämlikt dessa skulle staten få att i löseskilling för bolagets tillgångar

erlägga:

Ersättning för aktier i bolaget.........kronor 658,920

övertagande av skulderna (statslånet)..... » 626,847

Summa kronor 1,285,767

Bolagets tillgångar äro redovisade med ett högre belopp, nämligen 1,337,864

kronor. Att märka är härvid, att tillgångarna äro upptagna med låga

värden. Järnvägen, som anlagts under åren 1886—1892, har tillkommit

under en tid med låga anläggningskostnader. Vederbörliga avskrivningar

äro verkställda, och utöver de i bokföringen upptagna avskrivningarna finnas

andra, vilka icke framträda, såsom det förut angivna beloppet av 202,761

kronor, vilket avförts som driftkostnad. Det torde sålunda vara tydligt,

att tillgångarnas realvärde överstiger den fordrade löseskillingens belopp.

Det anslag, som skulle krävas för ett statsförvärv av Markaryd—Veinge

och Hässleholm—Markaryds järnvägar, är relativt obetydligt dels på grund

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

15

av förekomsten av statslån och dels enär bolagen äga vissa kontanta medel

och andra realiserbara tillgångar, vilka vid banornas förvärvande på grund

av den föreslagna formen härför tillfalla staten. En beräkning i berörda

avseende, preliminärt byggd på 1928 års siffror, utfaller på följande sätt:

Hässleholm—

Markaryds

järnväg

Markaryd—

Veinge järnväg

Summa

kronor

kronor

kronor

Löseskilling..................

1,285,767

988,900

2,274,667

Avgår: statens fordran..............

626.847

988,900

1,615.747

Återstod att likvidera (brutto)

658,920

—

658,920

f Avgår:

Tillgodohavanden och kontanter, som vid likvidering

tillfalla staten .................

85,000

77,000

162,000

Förrådsartiklar, som vid likvidering tillfalla staten

49,000

43,000

92,000

Återstod att likvidera (netto)

525,000

—120,000

405,000

Av denna beräkning, som dock icke upptar vissa smärre poster och

som hänför sig till en annan tidpunkt än den, vid vilken banornas förvärvande

kan ifrågakomma, framgår, att det i varje fall fordras endast ett

relativt obetydligt anslag för statsinlösen av Hässleholm—Markaryds och

Markaryd—Veinge tillsammans 71 kilometer långa järnvägar.

För inlösen av Markaryd—Veinge järnväg fordras intet anslag. Staten

erhåller tvärt örn visst kontantbelopp, örn statens lånefordran skall gäldas

exekutivt. Det torde därvid vara lämpligt, att riksgäldskontoret, som har

att bevaka statens fordran, behåller sagda belopp och efter inropande av

Markaryd—Veinge järnväg överlämnar denna med rullande materiel och

inventarier men utan övriga tillgångar till statensjärnvägar, mot att statens

järnvägars fond debiteras det belopp av 825,000 kronor, som Hässleholm—

Markaryds järnväg erbjudit sig att erlägga i inlösen för banan. Ifrågavarande

belopp bör uppföras som statskapital av lånemedel.

Därest omedelbart statsförvärv av Hässleholm—Markaryds järnväg beslutes,

torde ett anslag av 525,000 kronor vara tillfyllest. Då järnvägen är

fullt räntabel, bör anslaget givetvis utgå av lånemedel.

I statens järnvägars räkenskaper skulle anläggningsvärdet beträffande

Hässleholm—Markaryds järnväg påföras statsbanornas anläggningskonto med

ett belopp, motsvarande köpeskillingen i dess helhet, alltså dels ersättningen

för aktierna ocji dels värdet av kvarvarande statslån vid tidpunkten för

övertagandet. Å andra sidan skulle statskapitalet av lånemedel gottskrivas

med ett belopp, inneslutande ifrågavarande anslag av lånemedel å 525,000

kronor och kvarstående statslån. Skillnaden mellan å anläggningskontot

och kapitalkontot bokförda belopp gottskrives förnyelsefonden.

Efter sålunda verkställd prövning av det anbud till omedelbar inlösen av

Hässleholm—Markaryds järnväg, som av innehavare av aktiemajoriteten avgivits,

anser sig styrelsen kunna uttala, att anbudet är av natur att böra

av staten antagas. Göres så och förvärvas samtidigt Markaryd—Veinge

järnväg, så erhålles på en gång en slutlig och till synes för alla parter

förmånlig lösning av ifrågavarande järnvägsproblem. Särskilt må erinras

örn dennas förmånlighet för Halmstads stael, som energiskt motsatt sig

Markaryd—Veinge järnvägs försäljning till Hässleholm—Markaryds järnväg

och varit beredd ikläda sig avsevärda risker till förhindrande av att banan

efter sådan försäljning möjligen i en framtid skulle komma i ur stadens

synpunkt olämpliga händer. Det är möjligt, att den inkomstminskning, som

uppkommer genom den med en införlivning med statens järnvägar förbundna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

taxesänkningen, kan komma att något överväga de besparingar, som uppkomma,

och de järnvägsekonomiska fördelar i övrigt, som vinnas vid en

sammanslagning, men skillnaden kan dock i varje fall icke bliva betydlig i

förhållande till taxesänkningens storlek. Styrelsen, som är starkt medveten

örn hur oekonomisk det svenska järnvägssystemets starka splittring är, vill

gärna medverka till att rättelse härutinnan vinnes, där så lämpligen kan

ske, och att genom härvid uppkommande allmänekonomiska besparingar

möjlighet öppnas till för näringslivet värdefulla taxesänkningar även utanför

statens järnvägars nuvarande intressesfär.

Under hänvisning till vad sålunda anförts gör järnvägsstyrelsen det uttalandet,

att styrelsen i likhet med järnvägsfusionssakkunniga funne det allmännas

intressen bäst tillgodoses, därest såväl Markaryd—Veinge som

Hässleholm—Markaryds järnväg införlivades med statens järnvägar, och att

det tillfälle härtill, som nu yppat sig, vore av natur att böra utnyttjas.

För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontoret följande:*

Sedan den av fullmäktige föranstaltade utredningen i december 1929 blivit

slutförd och de slutliga anbuden å övertagande av Markaryd—Veinge järnväg

respektive garanti för viss del av banan åvilande skuld till staten inkommit,

hade fullmäktige preliminärt beslutat för sin del förorda en sammanslagning

av järnvägarna Hässleholm—Markaryd och Markaryd—Veinge

genom antagande av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags köpeanbud.

Såsom förut nämnts, funno fullmäktige emellertid önskvärt att före ett slutligt

ställningstagande i ärendet inhämta fusionssakkunnigas yttrande, varjämte

innehållet av detta nödvändiggjorde införskaffande av ett yttrande

från järnvägsstyrelsen. Genom vad i berörda två yttranden anförts har ärendet

kommit i ett helt annat läge än då fullmäktige fattade sitt nyssnämnda preliminära

beslut. Vad de sakkunniga och järnvägsstyrelsen anfört i fråga

örn fördelarna av att införliva ifrågavarande två banor med statens järnvägar

är enligt fullmäktiges mening förtjänt av det största beaktande. Med

hänsyn till Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags goda ekonomiska

ställning måste de villkor, varpå innehavarna av aktiemajoriteten i bolaget

förklarat sig villiga överlåta sin järnväg till staten, anses vara sådana, att

de kunna Irån statens sida godtagas. Vid frågans bedömande bör beaktas,

att bolagets kontanta medel och förråd, vilka vid ett inköp skulle tillfalla

staten, representera ett sådant värde, att det verkliga priset för aktierna

kommer att betydligt understiga pari. Markaryd—Veinge järnväg kan av

staten förvärvas utan något utlägg; tvärtom kommer vid järnvägsbolagets

likvidation staten såsom ende fordringsägare av betydelse att erhålla ett

avsevärt kontant belopp i avräkning å sin fordran för statslånet. 1 betraktande

av nu berörda omständigheter torde, såsom järnvägsstyrelsen påvisat,

statens nya utlägg för förvärv av Hässleholm—Markaryds järnväg i själva

verket komma att föga överstiga 400,000 kronor. Vid sådant förhållande

och på av järnvägsstyrelsen i övrigt anförda skäl vilja fullmäktige tillstyrka

antagande av det föreliggande anbudet å ett omedelbart förvärv av nyssnämnda

järnväg. Fullmäktige instämma för sin del i järnvägsstyrelsens

uppfattning, att det allmännas intressen bäst tillgodoses, därest såväl Markaryd—Veinge

som Hässleholm—Markaryds järnväg införlivas med statens

järnvägar, och att det tillfälle därtill, som nu yppat sig, bör utnyttjas.

I och för förvärvet av Hässleholm—Markaryds järnväg bör å riksstaten

för nästkommande budgetår under utgifter för kapitalökning uppföras det av

järnvägsstyrelsen beräknade beloppet 525,000 kronor, att utgå av lånemedel.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr

17

För inköpet av Markaryd—Veinge järnväg är något anslag ej behövligt.

Erforderliga åtgärder för sistnämnda banas förvärvande komma att av fullmäktige

vidtagas, så snart Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ärendet

föreligger. Föreskrift bör meddelas, att sistnämnda järnväg, så snart densamma

förvärvats för statens räkning, bör av riksgäldskontoret överlämnas

till järnvägsstyrelsen och medgivande lämnas fullmäktige att i sina räkenskaper

avskriva statens foidran på grund av det till Markaryd—Veinge

järnvägsaktiebolag utlämnade statslånet, i den mån denna fordran ej täckes

av vad som till riksgäldskontoret inflyter vid bolagets likvidation.

Mot järnvägsstyrelsens förslag i fråga örn bokföringen i dess räkenskaper

av ifrågavarande två järnvägar, sedan de införlivats med statens järnvägar,

hava fullmäktige ej något annat att erinra, än att Markaryd—Veinge järnväg

synes böra, i överensstämmelse nied vad som jämlikt 1929 års riksdags

beslut (skrivelse nr 295) skett i fråga örn Limedsforsen —Särna järnväg, i

berörda räkenskaper uppföras med en summa, motsvarande statslånets kapitalbelopp,

d. v. s. 561,000 kronor, varav emellertid endast 325,000 kronor, d. v. s.

det belopp, som Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag erbjudit sig att

erlägga för Markaryd—Veinge järnväg, skulle påföras statens järnvägars

iånemedelskapital. Enligt vad fullmäktige under hand erfarit, är från järnvägsstyrelsens

sida intet att däremot erinra.

Slutligen välja fullmäktige såsom sin mening uttala att, därest Kungl. Majit

och riksdagen ej skulle anse ett statsinköp av Hässleholm—Markaryds järnväg

nu böra komma till stånd, frågan örn reglering av Markaryd—Veinge

järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten bör, såsom även järnvägsstyrelsen

alternativt förordat, ordnas genom antagande av Hässleholm—- Markaryds järnvägsaktiebolags köpeanbud å järnvägen Markaryd—Veinge,

vilket anbud numera kompletterats genom bolagets förut omförmälda förklaring

i fråga om villkoren för framtida statsinlösen av ifrågavarande tvål

järnvägar.

Det belopp, som staten enligt berörda förklaring komme att få betala för

Hässleholm—Markaryds järnväg, skulle visserligen bliva lägre än vid tilllämpning

av bestämmelserna i koncessionerna men dock vida överstiga det

begärda priset vid ett omedelbart inköp.

Väg- och vattenbi/;/ gnadssl grelsen har i utlåtande den 12 mars 1930 på de

i handlingarna anförda skäl förklarat sig tillstyrka det av fullmäktige i

riksgäldskontoret framlagda förslaget till förvärvande för staten av Hässleholm—Markaryds

och Markaryd—Veinge järnvägar eller, därest detta förslag

ej skulle vinna bifall, förslaget att antaga Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags

anbud att inköpa Markaryd—Veinge järnväg.

lliksräkcnslcapsverket har i utlåtande den 13 mars 1930 anfört:

Riksräkenskapsverket åberopar i tillämpliga delar vad ämbetsverket i utlåtande

den 29 december 1928 anfört i fråga örn åtgärder i anledning av

statens övertagande av järnvägen Limedsforsen—Särna. I enlighet med i

sagda utlåtande hävdade principer borde vid eventuellt statsförvärv av

järnvägssträckan Hässleholm—Veinge under rubriken Utgifter för kapitalökning:

Statens järnvägar uppföras tvenne anslag att utgå av lånemedel,

nämligen dels ett anslag motsvarande summan av statens direkta kostnader

för inköp av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag (525,000 kronor)

och det återstående statslånet tili samma bolag (628,487 kronor), dels ett

anslag å 325,000 kronor, utgörande det belopp, med vilket Markaryd—Veinge

järnvägsaktiebolag skulle redovisas bos statens järnvägar. Samtidigt borde

/lilläng till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. lilo käft. (AV 868.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr £53.

ä budgetens inkomstsida såsom återbetalda lånemedel uppföras 958,487 kronor

(325,000 + 628,487 kronor). Med anlitande av detta förfaringssätt erhålla

erforderlig budgetmässig redovisning av statskapitalets överflyttning från

riksgäldskontoret till statens järnvägar.

Riksräkenskapsverket förbiser icke, att den av riksgäldsfullmäktige föreslagna

anordningen närmare ansluter sig till den ställning, som 1929 års

riksdag intog till frågan om den budgettekniska behandlingen av statsförvärvet

av järnvägen Limedsforsen—Särna. Riksräkenskapsverket -— som

fortfarande vidhåller sin uppfattning, att vid övertagande av enskild järnväg

statens järnvägars kapitaltillgångar icke böra uppskrivas utöver vad som

kan anses utgöra det verkliga värdet — kan emellertid ej linder låta att

påpeka de olägenheter, som äro förenade med det av riksgäldsfullmäktige

framlagda förslaget, i det att riksstaten blir alldeles missvisande beträffande

de värden, som genom förvärvet av nu ifrågavarande bandelar tillföras statens

järnvägar.

Till följd av det otillfredsställande resultatet av järnvägsdriften har Markaryd—Veinge

järnvägsaktiebolag ej någonsin varit i stånd att helt fullgöra sin

betalningsskyldighet på grund av statslånet. Då på grund härav bolagets

skuld efter hand alltmera ökats, har det befunnits nödvändigt att verkställa en

utredning rörande bolagets ekonomiska ställning i syfte att nedbringa bolagets

skuld å statslånet till ett belopp, som skulle kunna för framtiden förräntas och

amorteras. Under denna utredning har i samband med spörsmålet örn reglering

av bolagets skuldförhållande till staten uppkommit fråga om att söka åstadkomma

en sammanslagning av Markaryd—Veinge järnväg med närbelägna

järnvägar. De förslag till ordnande av järnvägens ekonomi och förvaltning

för framtiden, som sålunda föreligga till prövning, äro följande:

Ett förslag avser att fortfarande driva Mar kary d—V einge

järnväg såsom ett fristående företag. Under denna förutsättning

hava stadsfullmäktige i Halmstad, vilken stad innehar största aktieposten

i bolaget, förbundet sig att, därest bolagets skuld å statslånet den 1 juli 1930

nedskrives till 325,000 kronor, teckna borgen såsom för egen skuld för ett belopp

av 325,000 kronor samt därutöver för ett belopp, motsvarande dels värdet

av bolagets den 1 juli 1930 i förråd befintliga förbrukningsartiklar (sliprar,

stenkol m. m.) till bokfört pris eller, om detsamma överstiger dagspriset, till

detta pris, dels ock bolagets nämnda dag förefintliga kontanta medel och fordringar

efter avdrag av andra skulder än skulden å statslånet. — Vidare har

föreslagits en sammanslagning med Hässlehol m—M arkaryds

j ä r n v ä g. I sådant syfte har Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag

avgivit ett anbud att den 1 juli 1930 förvärva Markaryd—Veinge

järnväg med tillhörigheter för ett pris av 325,000 kronor, Amrav 75,000 kronor

skulle gäldas kontant till riksgäldskontoret och återstoden, 250,000 kronor,

genom övertagande av betalningsskyldigheten för järnvägens till samma belopp

nedskrivna statslån. Därjämte har nämnda bolag erbjudit sig att övertaga

järnvägens förråd av förbrukningsartiklar till förut omförmält pris ävensom

gjort vissa utfästelser rörande järnvägens i tjänst varande personal samt

dess pensionärer och understödstagare. Slutligen har bolaget medgivit sådan

ändring i koncessionernas bestämmelser rörande staisinlösen av järnvägarna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

19

att, därest såväl Markaryd—Veinge sorn Hässleholm—Markaryds järnvägar

av staten inlösas, löseskillingen skulle utgå för Markaryd—Veinge järnväg

med 325,000 kronor och för Hässleholm—Markaryds järnväg med det vid tiden

för inlösningen bokförda värdet av järnvägen med rullande materiel och inventarier,

i bägge fallen dock med vissa tillägg och avdrag. — Slutligen har

jämväl framlagts förslag om införlivande med statens järnvägar.

Huvudförslaget innebär statens förvärvande av såväl Markaryd—Veinge

som Hässleholm—Markaryds järnvägar. Den förra järnvägen skulle övertagas

a-v riksgäldskontoret, som därefter skulle överlämna järnvägen till järnvägsstyrelsen.

Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag skulle enligt erbjudande

från styrelsen och innehavarna av aktiemajoriteten i järnvägsbolaget

till staten försälja bolagets samtliga tillgångar mot att staten övertoge bolagets

skulder och förpliktelser samt därutöver erlade en köpeskilling av 658,920

kronor, motsvarande aktiernas parikurs (100 kronor) med tillägg av utdelning

efter 4 procent för ett halvt år. Beträffande järnvägens personal utgår anbudet

från att likartade bestämmelser som vid statens övertagande av andra enskilda

järnvägar skulle tillämpas. -— Alternativt har föreslagits, att endast

Markaryd—Veinge järnväg nu skulle övertagas av staten och av statens järnvägar

drivas såsom ett fristående företag. Denna utväg har ifrågasatts av

jämvägsfusionssakkunniga i syfte att vinna rådrum för en närmare undersökning

av andra möjligheter till fusion.

Även örn vissa driftkostnadsbesparingar kunna genomföras vid Markaryd—

Veinge järnväg, torde järnvägsbolagets fortsatta verksamhet under trycket

av den nuvarande tunga skuldbördan, vilken sannolikt skulle ytterligare ökas,

tämligen snart leda till att dess ekonomiska ställning bleve ohållbar. Det synes

därför förtänksamt att i tid vidtaga sådana åtgärder, att järnvägens bestånd

för framtiden tryggas på ett ur ekonomiska och andra synpunkter tillfredsställande

sätt. Att detta skulle kunna ske genom att bibehålla järnvägen

såsom en särskild enhet synes näppeligen antagligt. Liksom åtskilliga andra

mindre järnvägar skulle även denna såsom fristående företag få svårt att uthärda

den starka konkurrensen med motorfordonstrafiken, och därtill kommer,

att med bibehållande av järnvägen i denna form den förut omnämnda, för järnvägen

oförmånliga överenskommelsen med Hässleholm—Markaryds järnväg

rörande begagnandet av Markaryds station fortfarande skulle äga bestånd. Ur

sist angivna synpunkter skulle en sammanslagning på sätt föreslagits med

Hässleholm—Markaryds järnväg innebära en förbättring med större möjligheter

till driftkostnadsbesparingar och ernående av ett tillfredsställande ekonomiskt

resultat. Även örn med hänsyn till banornas jämväl tillsammantagna jämförelsevis

obetydliga längd en självständig trafikering av dessa banor måhända icke

skulle kunna göras fullt rationell, synes det framlagda förslaget örn sammanslagning

av järnvägarna i och för sig vara av beskaffenhet att kunna åtminstone

tills vidare godtagas. Sedan emellertid förslag framkommit örn nämnda

järnvägars -— alternativt endast Markaryd—Veinge järnvägs — uppgående i

en ännu större enhet, statens järnvägar, har frågan bragts i ett förändrat läge.

Att staten skulle övertaga endast Markaryd—Veinge järnväg lärer icke böra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

ifrågasättas. Vad åter beträffar bägge järnvägarnas införlivande nied statens

järnvägar, synas omständigheterna tala för en sådan åtgärd. Visserligen skulle

de stora driftkostnadsbesparingar, som beräknas uppkomma genom ett sådant

övertagande, måhända något mer än motvägas av en genom taxesänkningar

vållad inkomstminskning, men detta torde, på sätt järnvägsstyrelsen även antytt,

för statens järnvägar såsom helhet betyda jämförelsevis litet mot de fördelar,

som skulle ernås. Så skulle för statens järnvägar, som för södra stambanan,

å ena, samt västra stambanan oell västkustbanan, å andra sidan, å det

långa avståndet mellan linjen Falköping-it anten—Nässjö samt Malmö icke hava

någon förbindelseled mellan nämnda huvudlinjer, en dylik förbindelselinje

Veinge—Markaryd—Hässleholm, vilken ur geografisk synpunkt har ett mycket

lämpligt läge, bliva synnerligen förmånlig med hänsyn till transitotrafiken

och ej minst såsom underlättande och förbilligande transporter av tomvagnar

mellan nämnda huvudlinjer. Från mera allmän synpunkt är att beakta den

stora fördel för trafikanterna i form av billigare taxor, som vinnes genom banornas

införlivande med statens järnvägar och vilken rimligtvis bör leda till

större livaktighet inom trafikområdets näringsliv och så småningom även medföra

ökad trafik. Även ur synpunkten av staden Halmstads intressen torde

statens övertagande av järnvägarna i fråga vara betydligt förmånligare än en

fusion av dessa järnvägar.

I fråga örn den ekonomiska innebörden av själva övertagandet av järnvägarna

är beträffande Hässleholm—Markaryds järnväg att märka, att ej obetydliga

värden i järnvägens kontanta medel och förråd skulle tillföras staten, varigenom

det erbjudna priset i själva verket skulle bliva mycket lägre än aktiernas

nominella belopp. Markaryd—Veinge järnväg skulle enligt förslaget erhållas

utan något utlägg från statens sida, och staten skulle därjämte erhålla

ett ej ringa kontant belopp i avräkning å sin fordran för statslån. Härigenom

skulle i själva verket statens utgift för övertagande av Hässleholm—Markaryds

järnväg komma att begränsas till föga mer än 400,000 kronor. Med hänsyn

härtill och då de i anbudet örn försäljning av sistnämnda järnväg angivna

bestämmelserna rörande personalens övergång i statens järnvägars tjänst överensstämmer

med vad i detta hänseende gällde vid statens förvärvande av Dala-—

Hälsinglands järnväg, torde berörda anbud vara av beskaffenhet att böra godtagas.

Jag anser mig alltså böra förorda, att frågan om Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten löses så, att staten förvärvar såväl

Markaryd—-Veinge som Hässleholm—Markaryds järnväg, sistnämnda järnväg

i enlighet med det senast avgivna anbudet.

För bestridande av kostnaden för statens förvärvande av Hässleholm—

Markaryds järnväg torde, såsom järnvägsstyrelsen och fullmäktige i riksgäldskontoret

föreslagit, å riksstaten för budgetåret 1930/1931 under utgifter för

kapitalökning och rubriken statens järnvägar böra anvisas ett anslag av 525,000

kronor att utgå av lånemedel. Då medel för täckande av denna utgift icke beräknats

i årets statsverksproposition, torde den i förslaget till riksstat för näst
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 853.

21

kommande budgetår under rubriken »E. Lånemedel» uppförda inkomstposten

»övriga lånemedel» böra höjas med motsvarande belopp.

Beträffande Markaryd—Veinge järnväg torde, på sätt fullmäktige i riksgäldskontoret

föreslagit, böra föreskrivas att, så snart denna järnväg genom

riksgäldskontoret förvärvats för statens räkning, densamma skall överlämnas

till järnvägsstyrelsen samt fullmäktige i riksgäldskontoret medgivas att avskriva

statens fordran på grand av statslånet för järnvägen, i den mån denna

fordran icke täckes av vad till riksgäldskontoret inflyter vid bolagets likvidation.

I fråga örn Markaryd—Veinge järnvägs personal synas i princip samma

grunder böra tillämpas som senast vid inlösen av Dala—Hälsinglands järnväg.

Vad slutligen angår de bokföringsåtgärder i avseende å statens järnvägars

räkenskaper, som erfordras i anledning av det nu förordade statsförvärvet av

ifrågavarande järnvägar, torde, i överensstämmelse med riksdagens år 1929

uttalade uppfattning i fråga örn statens övertagande av järnvägen Limedsforsen

—Särna, Markaryd—Veinge järnväg böra i statens järnvägars räkenskaper

uppföras med en summa, motsvarande statslånets kapitalbelopp, eller 561,000

kronor. Härav synes ett belopp av 325,000 kronor, motsvarande vad Hässleholm''—Markaryds

järnvägsaktiebolag erbjudit sig att erlägga för inköp av

Markaryd—Veinge järnväg och varå alltså full förräntning skulle kunna påräknas,

böra bokföras såsom lånemedel. Eör Hässleholm—Markaryds järnväg

synes hela köpeskillingen böra uppföras i statens järnvägars räkenskaper, och

torde därav ett belopp, motsvarande det övertagna statslånet och anslaget å

525,000 kronor, böra bokföras såsom lånemedel samt återstående belopp tillföras

statens järnvägars förnyelsefond. Berörda belopp kunna för närvarande

ej till sin storlek exakt fastställas, enär de bliva beroende av dels statslånets

storlek vid tiden för inlösen av järnvägen och dels av dåvarande värden för

bolagets rörliga tillgångar.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

dels besluta, att Markaryd-—Veinge och Hässleholm—Markaryds

järnvägar skola av staten förvärvas i enlighet med av mig

här förut förordade grunder;

dels för statens förvärvande av Hässleholm—Markaryds

järnväg för budgetåret 1930/1931 under utgifter för kapitalökning

anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av ....................................kronor 525,000;

dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1930/

1931 under rubriken »E. Lånemedel» upptagna inkomstposten

»Övriga lånemedel» med motsvarande belopp.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majda proposition nr 523.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

300933

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:195 Skrivelse till Konungen på grund av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av Markaryd— Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten s. 5 i texten
  2. SU 1930:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten jämte i ämn s. 1 i texten