Angående åtgärder i anledning av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten
1930-03-14 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:253, Angående åtgärder i anledning av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
1
Nr 253.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i anledning
av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten; given Stockholms slott den 14 mars
1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1930.
N ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:
Jag torde nu få anmäla frågan örn reglering av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten ävensom i samband härmed uppkomna
spörsmål rörande statens förvärvande av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds
järnvägar.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 216 höft. (Nr 253.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
Den 26 november 1886 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession å
järnväg om 1.435''-meters spårvidd från Vittsjö kyrkoby i Kristianstads län
till Hässleholms station å södra stambanan. Vidare beviljade Kungl. Majit
den 9 augusti 1889 vissa personer koncession å järnväg av samma spårvidd
från Vittsjö kyrkoby till Markaryds kyrkoby i Kronobergs län. Sedan jämlikt
Kungl. Majits särskilda medgivanden koncessionerna å berörda järnvägsanläggningar
överlåtits å Vittsjö—Hässleholms järnvägsaktiebolag respektive
Vittsjö—Markaryds järnvägsaktiebolag, förklarade Kungl. Majit den 21 maj
1897, att hela järnvägssträckningen från Hässleholm över Vittsjö till Markaryd
skulle vara att anse såsom en särskild järnväg, benämnd Hässleholm—
Markaryds järnväg; och har denna järnväg med Kungl. Majits medgivande
den 10 december 1897 överlåtits å Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag.
Den 11 september 1896 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession
å järnväg av 1.435 meters spårvidd från Markaryds station å förenämnda
Vittsjö—Markaryds järnväg till Veinge station å dåvarande Västkustbanan,
numera införlivad med statens järnvägar. Därefter fastställde Kungl. Majit
den 23 april 1897 kostnadsberäkning för järnvägsanläggningen Markaryd—
Veinge, slutande å 1,127,000 kronor, samt beviljade för utförande av samma
järnvägsanläggning ett lån å 563,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.
För detta lån stadgades bland annat följande villkor:
Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs
för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller
den 1 oktober 1899, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för
trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda
medgivits (anståndsränta), inbetalas till staten, sedan genom de stadgade
annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats,
blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med
annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av
den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt.
Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 1 oktober 1902 och i sammanhang
därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt
uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten
sedermera erläggas samma dag varje år, till dess försträckn ingen och all
därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet
belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem
procent årlig ränta (överränta), intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.
Järnvägsanläggningen Markaryd—Veinge med alla därtill hörande
byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra
säkerhet för den av staten lämnade försträckning och staten skulle till säkerhet
för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt
framför varje annan fordran.
Sedan koncessionen jämlikt Kungl. Majits medgivande den 11 juni 1897
överlåtits å Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag, utbetalte riksgäldskon
-
Kungl. Majds proposition nr 253.
3
toret under åren 1897, 1898 och 1900 av det beviljadeUånet tillhopa 561,000
kronor till nämnda bolag.
Jämväl för anläggning av Hässleholm—Markaryds järnväg har statslån
utgått,: i det att Kungl. Maj:t den 10 augusti 1888 för utförande av bandelen
Vittsjö —Hässleholm beviljade ett lån å 410,000 kronor ur allmänna
järnvägslånefonden. För tillgodonjutande av detta lån stadgades villkor,
motsvarande förut] omförmälda, för statslån för anläggning av Markaryd—
Veinge järnväg föreskrivna villkor, dock med andra tider för anstånd med
räntans^ erläggande och kapitalavbetalnings påbörjande samt med en överränta
av sex procent. Den 12 oktober 1889 nedsatte Kungl. Majit på grund
av uppkommen minskning i anläggningskostnaden för järnvägen lånet till
404,000 kronor. Lånet utbetaltes i sin helhet till bolaget under åren 1890
—1892.
Sedermera har Kungl. Majit efter beslut av 1919 års riksdag (skrivelse
nr 20) den 14 mars 1919 medgivit, att av de den 31 december 1918 förfallna
annuitets- och räntebelopp, 424,065 kronor 56 öre, å ifrågavarande lån å
404,000 kronor] ett belopp av 400,000 kronor finge räknat från och med år
1919 på vissa angivna villkor kapitaliseras såsom särskilt lån till Hässleholm—Markaryds
järnvägsaktiebolag.
I skrivelse den 10 mars 1930 hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort
framställning örn reglering av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten m. m. Fullmäktige hava därvid lämnat en redogörelse
för vad i dessa frågor förekommit. Av denna redogörelse inhämtas följande:
Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag har endast delvis kunnat fullgöra
sin betalningsskyldighet för statslånet. Under tiden från lånets utlämnande
till och med den 31 december 1929 har bolaget till riksgäldskontoret inbetalat
inalles 641,000 kr. Då de ränte- och annuitetsbelopp, vilka under
nämnda tid förfallit till betalning, sammanlagt uppgå till 810,645 kronor
och då därjämte överränta debiterats å de uteblivna inbetalningsbeloppen,
har såväl hela skulden som den förfallna delen därav efter hand ökats. Vid
1929 års slut uppgick skulden till följande belopp:
Icke förfallen Förfallen a
skuld skuld Sllmma
Kapital.............kr. 409,548.68 kr. 151,451.32 kr. 561,000.—
Ränta.............. > 4,556.23 . 373,158.96 » 377,715.19
Överränta............ > — » 28,947.— > 28,947.—
Anståndsränta......... . > 45,154.87_»_—_> 45,154.87
Summa kr. 459,259.78 kr. 553,557.28 kr. 1,012,817.06
I april 1928 ingav bolaget till riksgäldskontoret en anhållan örn att fullmäktige
ville, i likhet med vad tidigare ägt rum beträffande ett flertal andra
enskilda järnvägar, föranstalta örn utredning rörande bolagets ekonomiska
ställning, i syfte att åtgärder sedermera måtte vidtagas för lämplig nedskrivning
av skulden för statslånet. Med anledning härav uppdrogo fullmäktige
åt en delegation, bestående av riksgäldssekreteraren J. Hägglund,
överingenjören Hj. Fogelmarck, byråchefen Gr. Englund och numera byråchefen
S. Norrman att verkställa undersökning av bolagets ekonomiska ställ
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
ning oell att i samband därmed utreda möjligheten av bolagets sammanslagning
med Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag.
Till fullgörande av nämnda uppdrag lät delegationen under år 1928 genom
sina ledamöter företaga åtskilliga förberedande undersökningar. Av överingenjören
.Fogelmarck verkställdes sålunda en utredning angående Markaryd
—Veinge järnvägs sakvärde, under förutsättning att trafiken nedlades och
järnvägen med dess tillhörigheter försåldes, och beräknades därvid realisationsvärdet
för järnvägen av Fogelmarck till 248,000 kr. Möjligheterna för
ernående av besparingar vid järnvägens drift, örn densamma bibehölles såsom
särskild ekonomisk enhet, undersöktes av byråchefen Englund, vilken i
avgivet yttrande uppskattade dessa besparingar till 19,100 kr. Slutligen
uppgjorde byråchefen Norrman en promemoria rörande grunderna för sammanslagning
av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar
och avgav i samband därmed ett preliminärt yttrande rörande det belopp,
till vilket statslånet för den förra järnvägen borde nedskrivas och vilket
syntes honom skäligen kunna bestämmas till omkring 400,000 kronor.
Sammanträden höllos även mellan delegationen och representanter för de
båda järnvägsbolagen, varvid frågan örn en eventuell sammanslagning mellan
dessa gjordes till föremål för ingående överläggningar. Under förhandlingarna
visade sig emellertid, att någon frivillig överenskommelse därom
icke kunde åvägabringas.
I december 1928 inkom från Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag
ett anbud å övertagande av Markaryd—Veinge järnväg med därtill hörande
mark, byggnader, rullande materiel och inventarier för ett pris av inalles
200,000 kronor. Härjämte erbjöd bolaget sig att inköpa järnvägens i förråd
befintliga förbrukningsartiklar (slipers, stenkol etc.) till bokfört pris eller,
örn detta överstege dagspriset, till detta senare.
Sedan fullmäktige lämnat Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag tillfälle
att yttra sig över detta anbud, meddelade bolaget i skrivelse av den 9
februari 1929 att, då staden Halmstad vore ägare till den största aktieposten
i bolaget, bolagsstyrelsen ansett sig böra lämna stadens drätselkammare en
fullständig redogörelse för vad i ärendet dittills förekommit för att därigenom
bereda drätselkammaren och genom denna eventuellt stadsfullmäktige tillfälle
att överväga, huruvida anledning förefunnes för staden att träda emellan
för att bevara sina intressen i järnvägen. I anledning härav förklarade bolagsstyrelsen
sig ej omedelbart kunna avgiva yttrande över förberörda anbud.
Kort därefter inkom från drätselkammaren i Halmstad en skrivelse, vari
hemställdes, att fullmäktige mätte uppskjuta ärendets behandling, för att
tillfälle måtte beredas staden att pröva frågan örn eventuellt övertagande av
järnvägen. Het sålunda begärda anståndet beviljades av fullmäktige. På
begäran av järnvägsbolaget förlängdes anståndstiden sedermera till den 26
oktober 1929, inom vilken tid bolaget borde insända eventuellt anbud från
staden Halmstad eller enskilda intressenter å järnvägens övertagande. Tillika
anmodade fullmäktige Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag, vars förut
omförmälda köpeanbud icke syntes motsvara järnvägens verkliga värde, att
inkomma med nytt anbud.
Inom den sålunda utsatta tiden avgåvos anbud såväl av drätselkammaren
i Halmstad som av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag. Drätselkammaren
erbjöd därvid borgen av staden''Halmstad för ett till 860,000 kronor
nedskrivet belopp av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuld till
staten, eventuellt med skyldighet att därav kontant inbetala 10,000 kronor.
Därvid förutsattes, att räntefot och annuitet för det nedskrivna lånebeloppet
skulle förbliva oförändrade och således utgöra 4x/2 respektive 5 %. Enligt
vad i anbudet meddelades vore detsamma emellertid beroende på stadsfullmäktiges
godkännande.
Kungl. Marits proposition nr 253.
5
Hässleholm—Markaryds järnvägsaktie bolag åter erbjöd sig i skrivelse av
den 24 oktober 1929 att inköpa järnvägen med tillhörigheter för ett pris av
325,01)0 kronor, varav 75,000 kronor skulle gäldas kontant och återstående
250.000 kronor på så sätt, att bolaget övertoge betalningsskyldigheten för
samma belopp av Markaryd—Veinge järnvägs statslån. Vidare erbjöd sig
bolaget att övertaga järnvägens i förråd varande förbrukningsartiklar, såsom
slipers, stenkol etc., enligt samma grunder, som angivits i bolagets ursprungliga
anbud. Härjämte innehåller anbudet vissa utfästelser beträffande Markaryd—Veinge
järnvägs i tjänst varande personal samt dess pensionärer och
un derstöd stagare.
För att kunna jämföra de båda anbuden infordrade fullmäktige uppgift
från Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag dels å värdet av järnvägens materialförråd,
dels ock å bolagets tillgodohavande i bank, kassabehållning och
trafikfordringar. Ilen begärda uppgiften lämnades av bolaget i skrivelse av
den 13 november 1929, enligt vilken värdet av ifrågavarande tillgångar efter
avdrag av vissa till trafiken och järnvägens underhåll hänförliga skulder
angavs utgöra 78,435 kronor 12 öre, varav 14,647 kronor 21 öre utgjorde
materialförrådets värde och 63,787 kronor 91 öre värdet av övriga tillgångar.
Staden Halmstads anbud är sålunda grundat på den förutsättningen, att
Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag fortfarande skulle äga bestånd och
förenämnda särskilda tillgångar få kvarbliva i bolagets ägo samt alltså ej
komma riksgäldskontoret till godo. Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag
har däremot erbjudit sig dels att inköpa järnvägen med byggnader,
rullande materiel och inventarier för ett pris av 325,000 kronor, dels ock att
inlösa materialförrådet till dess bokförda värde eller eventuellt till gällande
dagspris; örn detta anbud antages och äganderätten till järnvägen jämte förrådet
överlåtes till bolaget, komma Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags
övriga tillgångar, huvudsakligen bestående av i bank innestående medel, att
vid en eventuell likvidation tillfalla riksgäldskontoret, som, örn man bortser
från trafikskulder och dylikt, är bolagets ende fordringsägare. En jämförelse
mellan anbuden utföll sålunda till förmån för det av Hässleholm—Markaryd
järnvägsaktiebolag avgivna.
Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolag har sedermera med skrivelse av den
23 december 1929 överlämnat nytt av drätselkammaren i Halmstad å stadens
vägnar avgivet anbud å järnvägen jämte för dess drift anskaffade förbrukningsartiklar
samt bolagets övriga tillgångar, bestående av kontanta
medel, banktillgodohavanden och andra fordringar, dock efter avdrag av bolagets
skulder med undantag av skulden för statslånet. Anbudet har formen
av en av drätselkammaren å stadens vägnar utfärdad borgensförbindelse för
325.000 kronor av statslånet samt därutöver för ett belopp, motsvarande värdet
den 1 juli 1930 av nyssberörda särskilda tillgångar. Anbudet är numera,
sedan berörda förbindelse godkänts av stadsfullmäktige i Halmstad,
bindande. Genom den förändring, stadens tidigare anbud sålunda undergått,
har detsamma blivit likvärdigt med det av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag
avgivna. I båda anbuden förutsattes, att uppgörelsen med staten
skall äga rum .senast den 30 juni 1930.
Den av fullmäktige tillsatta delegationen har efter att hava tagit del av
handlingarna i ärendet avgivit en den 23 december 1929 dagtecknad utredning,
ur vilken torde få återgivas följande:
Driftöverskottet vid Markaryd—Veinge järnväg frånsett räntor, vilket överskott
i medeltal per år utgjort under åren 1911—1913 34,772 kronor, 1916—
1920 48,668 kronor och 1921—1925 25,318 kronor, hade i medeltal per år
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
under åren 1926—1928 belöpt sig till endast omkring 10,900 kronor, varvid
vore att märka, att inga avskrivningar eller däremot svarande avsättningar
till förnyelsefond blivit gjorda under en lång följd av år. För upprätthållande
av järnvägens realvärde fordrades emellertid årliga sådana till ett beräknat
belopp av minst 17,000 kronor. Då sålunda järnvägen under senare
år icke ens lämnat mot drift- och oundgängliga förnyelsekostnader svarande
inkomster, kunde järnvägen icke anses äga något affärsvärde under de trafik
och driftsförhållanden, som rådde under angivna år.
Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar med en längd
av 34.8 respektive 36.2 kilometer korsades vid Markaryd av Skåne—Smålands
järnväg (linjen från Värnamo till Kärreberga å Hälsingborg—Hässleholms
järnväg). Mellan de båda järnvägarna, som tillhörde olika bolag, hade i vissa
avseenden träffats överenskommelse örn samarbete, såsom beträffande gemensam
trafikchef, gemensam verkstadsdrift och gemensam nyttjanderätt till
Markaryds järnvägsstation. Sistnämnda gemensamhetsförhållande vore reglerat
genom en är 1897 träffad överenskommelse, som vore ouppsägbar och
ej kunde ändras, utan att båda parterna vore ense örn ändringen. Då man
utgått från att båda banornas trafik vid Markaryd skulle bliva av ungefär
lika storlek, hade i överenskommelsen stadgats, att Markaryd—Veinge järnväg
skulle bestrida hälften av vid föreningsstationen uppkommande nybyggnads-,
underhälls- och förvaltningskostnader. I denna överenskommelse vore
ock ersättningen för gemensamt begagnad rullande materiel ordnad. Då
emellertid Hässleholm—Markaryds järnvägs trafik vid Markaryds station
blivit väsentligen större än Markaryd—Veinge järnvägs, hade sistnämnda
järnväg belastats med betydligt större kostnader än enligt de beträffande
statsbanestationer för dylik gemenskap fastställda allmänna normerna. Vidare
hade den träffade överenskommelsen lett till att vardera banan anskaffat
rullande materiel, varvid behovet av sådan ökats och väsentligt större
kapital måst nedläggas än nödigt varit, ävensom till att lokomotiven ej fördes
utom den egna banans område, varav följt relativt betydlig ökning av
driftkostnaderna. Att två samförvaltade banor med vardera endast omkring
35 kilometers längd båda holle egen rullande materiel och icke tilläte användning
av egna lokomotiv å den samförvaltade banan måste betecknas
som ett långt gående slöseri. Försök att få berörda överenskommelse ersatt
med en mera rättvis hade strandat.
Enligt verkställda ingående utredningar och beräkningar skulle årliga
besparingar vid Markaryd—Veinge järnväg kunna ernås till omkring 23,000
kronor, örn den trafikerades såsom enskild järnväg, och till 41,800 kronor,
örn den sammansloges med Hässleholm—Markaryds järnväg, därvid dock
vissa olägenheter i form av indragning av tåg m. m. drabbade trafikanterna.
Utan dylika olägenheter belöpte sig besparingarna till omkring 23,800 kronor,
varav den långt större delen utgjorde besparingar, som ej kunde uppnås
utan sammanslagning.
Undersökningsresultaten gåve enligt delegationens uppfattning oförtydbart
vid handen, att det ur ekonomisk synpunkt lämpligaste vore, att berörda
var för sig korta banor, vilka tillsammans bildade en föreningslänk mellan
tvenne statens stambanor, sammanslogos till en teknisk och ekonomisk enhet.
Endast för det fall att så gjordes kunde man för sträckan Markaryd—•
Veinge med större sannolikhet beräkna att erhålla sådant driftöverskott,
som kunde möjliggöra fullgörande med järnvägens egna medel av annuiteter
å till skäligt belopp nedskrivet statslån. En sammanslagning, varigenom
järnvägarna i samtrafikshänseende bleve en järnväg, skulle visserligen medföra
minskad inkomst per viktenhet i transitotrafik, men å andra sidan
skulle denna trafik ökas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
7
Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags balansräkning vid utgången
av år 1928, som slutade å 1,723,512 kronor, upptoge bland tillgångarna järnvägsanläggningen
med rullande materiel och inventarier till 1,581,298 kronor
ävensom rörelsemedel, varibland förråd 48,825 kronor samt banker och
kassa 83,4(15 kronor. Å skuldsidan vore uppförda statslån 626,847 kronor,
aktiekapital 323,000 kronor, reservfond 64,600 kronor, dispositionsfond 275,000
kronor, vinstmedel 48,417 kronor samt avskrivningsfond 385,648 kronor.
Vid järnvägen hade följts en försiktig finanspolitik. Till avskrivningsfonden
bade stora avsättningar gjorts, och de relativt betydliga vinstmedlen bade
icke utdelats utan ackumulerats i en dispositionsfond, vilken år 1929 omförts
till aktiekapital, varigenom detta fördubblats. Delegationen hade på anförda
skäl kommit till den bestämda uppfattningen, att en sammanslagning av de
båda ifrågavarande järnvägarna komme att medföra betydande fördelar såväl
ur järnvägsekonomisk synpunkt som ock för järnvägarnas trafikanter.
Enligt delegationens mening vore de farhågor, som uttalats för att staden
Halmstads intressen, örn Markaryd—Veinge järnvägs ledning icke handhades
av en särskild styrelse, skulle bliva åsidosatta, ogrundade. Markaryd—-Veinge
järnvägs geografiska läge i förhållande till nämnda stad vore nämligen
sådant, att det måste framstå såsom en tvingande angelägenhet för varje örn
järnvägens väl ivrande styrelse att söka i möjligaste grad upparbeta trafiken
på Halmstad.
Vad beträffade Markaryd—Veinge iärnvägsaktiebolags ekonomiska ställning,
upptoge vid 1928 års utgång dess balansräkning, vilken slutade å 1,666,536
kronor, å skuldsidan aktiekapitalet 552,600 kronor, statslånet med räntor
988,901 kronor, reservfond 4,560 kronor och en avskrivningsfond (äldre avsättningar)
120,475 kronor. Såsom tillgångar vore upptagna järnvägsanläggningen
med rullande materiel 1,332,906 kronor, Lavereds mosse 58,986 kronor,
rörelsemedel tillhopa 120,950 kronor, varav förråd 43,413 kronor, fordringar
8,676 kronor samt hanker och kassa 68,861 kronor ävensom en balanserad
förlust å 153,694 kronor. Anmärkningsvärt vore, att bolaget redovisade
kontanta större tillgångar än som kunde anses behövliga såsom rörelsemedel.
Järnvägen vore väl underhållen. Bortsett från de utgifter, som föranleddes
av behovet av inläggning av grövre räls å en sträcka av 20 kilometer, ansåges
något kapitalbehov för anläggningen eller rullande materiel ej vara för
handen.
Under förutsättning att Markaryd—Veinge järnväg överlätes till Hässleholm—Markaryds
järnvägsaktiebolag kunde förstnämnda järnväg anses äga
ett affärsvärde av 400,0U0 kronor, och med hänsyn till sistnämnda bolags
goda ekonomiska ställning skulle enligt delegationens mening bolaget kunna
fullgöra annuiteterna å den del av statslånet, som efter en blivande skuldreglering
skulle återstå att förränta och amortera. Såsom villkor för en
skuldreglering borde stadgas, att staten skulle äga rätt att inlösa järnvägen
för ett belopp, motsvarande statens nedskrivna fordran, ökat med framtida
kapitalinvesteringar men med avdrag för inträffad värdeminskning.
Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret fått mottaga ytterligare inlagor i
ärendet från järnvägsbolagen, från vissa industriidkare i av Markaryd—
Veinge järnväg berörda trakter samt från staden Halmstad, hava fullmäktige
för vinnande av så allsidig utredning som möjligt införskaffat yttranden
i ärendet från de s. k. järnvägsfusionssakkunniga oell järnvägsstyrelsen.
Järnvägsfusionssaldmnniga anföra, att de sakkunniga ansett sig böra vidtaga
en mera allmän undersökning rörande de järnvägsgrupperingar, som ur
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
fusionssynpunkt vore värda att i förevarande sammanhang tagas i övervägande,
samt att de sakkunniga därav ansett böra beaktas fem olika alternativ.
Beträffande de besparingar, som kunde uppstå vid realiserandet av
de skilda alternativen, bade de sakkunniga på grund av den korta tid, som
stått till deras förfogande, icke kunnat verkställa några mer ingående undersökningar,
varför de beräknade besparingsbeloppen med undantag av dem,
som avsåge sammanslagning av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds
järnvägar, beträffande vilka förenämnda delegation verkställt detaljerade
utredningar, borde betraktas såsom approximativa.
De av de sakkunniga vid de olika fusionsalternativen sålunda beräknade
besparingarna framgå av följande sammanställning:
Approximativa besparingar
Alter-
nativ
Fusion mellan
Genom
fusionen
Kronor
Genom drift- besparingar
i övrigt
Kronor
Summa
Kronor
I
Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järn- vägar .....................
18,000
31,000
49,000
11
Markaryd—Veinge och statens järnvägar......
31,000
31,000
62,000
III
Markaryd—Veinge, Hässleholm—Markaryds och statens
järnvägar ...................
50,000
52,000
102,000
IV a)
Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järn- vägar, å ena, samt Hälsingborg—Hässleholms och
Skäne—Smålands järnvägar, å andra sidan ....
43,000
52,000
95,000
IV b)
Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järn- vägar, å ena, samt Östra Skånes och Kristianstad—
Hässleholms järnvägar, å andra sidan......
23.000
52,000
75,000
Beträffande denna jämförelse anföra de sakkunniga:
De sakkunniga vilja erinra därom, att i Markaryd för närvarande finnas
skilda stationer för Skåne—Smålands och för Hässleholm—Veingebanorna.
I fusionsalternativet IV a), där båda stationerna skulle komma
att tillböra samma ägare, skulle genom dessa stationers sammanförande uppstå
en årlig driftbesparing, vilken enligt inhämtade upplysningar torde
kunna beräknas till 13,000 kronor, givetvis minskad med kostnaden för förräntning
av den erforderliga nya anslutningen. I de andra fusionsalternativen
skulle ju även efter en fusion förefinnas olika ägare till de två stationerna,
och kan således en dylik sammanslagning icke komma till stånd, för så vitt
icke en överenskommelse örn anordnande av en gemensam föreningsstation
träffas mellan dessa ägare. Det borde dock ligga i båda parternas intresse
att åstadkomma en sådan överenskommelse, vilken säkerligen skulle även
för här ombandlade järn vägsfusioner medföra besparingar, vilka dock icke
nu kunna till siffrorna fixeras.
I detta sammanhang anse de sakkunniga sig slutligen böra erinra därom,
att nyss angivna belopp endast avse de drifts- och administrationsbesparingar,
som genom fusionerna eller i samband med dessa kunna ernås i jämförelse
med järnvägsföretagens nuvarande utgifter. Givetvis måste för ett
slutligt bedömande av varje fusionsföretag hänsyn även tagas till den ökning
av utgifter samt minskning av inkomster, som kunna inträda genom ändrade
Kungl. Mattts proposition nr 258.
9
personal- och taxeförhållanden. Det ekonomiska resultatet härav är emellertid
helt beroende av det sätt, varpå varje särskild fusion genomföres, och
på de ändamål, för vilka de genom fusionerna uppkomna besparingarna utnyttjas.
Frågan härom låter sig i varje fall, särskilt för de enskilda järnvägsgrupperna,
ej i detta sammanhang överblickas. För att i någon mån
belysa frågan anse de sakkunniga sig dock böra meddela, att enligt det
alternativ, där inkomstminskning och löneökning givetvis komma att bli
störst, nämligen örn Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar
helt införlivas med statens järnvägar, skulle, enligt verkställd utredning,
kunna beräknas en inkomstminskning, i jämförelse med banornas inkomster
för år 1928, av cirka 113,000 kronor, vartill kommer, på grund av redan
verkställda och förestående taxeändringar, en av fusionen oberoende avgiftssänkning
av cirka 45,000 kronor. Vad personallönerna beträffar, gäller i
samma fall, att örn för personalen tillämpas samma lönebestämmelser_ som
vid statsbaneförvärvet av Dala—Hälsinglands järnväg, några anmärkningsvärda
löneförhöjningar icke skulle inträda förrän efter åtskilliga år. I framtiden
skulle däremot inträda en ökning av lönekostnaden, vilken, örn beräkningen
göres med utgångspunkt från nu gällande löneskalor, år 1944 skulle
belöpa sig till cirka 14,000 kronor.
Under angiven förutsättning, d. v. s. att de båda banorna vid fusionen
helt införlivas med statens järnvägar i såväl taxe- som personalhänseende,
skulle således ett statens förvärv av desamma icke innebära någon ekonomisk
vinst. Tvärtom visar utredningen, att förlust skulle uppstå, för så
vitt icke motsvarande trafikökning kan påräknas genom den minskning i
transportavgifter, som en dylik införlivning skulle medföra.
Örn också de i tabellen angivna besparingssiffrorna för olika fusionsalternativ
vid en noggrannare undersökning skulle i vissa delar befinnas vara i
behov av korrigering, framgår emellertid av desamma, att en fusion enbart
av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar skulle medföra
den minsta besparingen, under det att större besparingar äro att vinna genom
en fusion av de båda nämnda järnvägarna med endera av Hälsingborgseller
Kristianstadsgrupperna eller med statens järnvägar.
Efter den sålunda gjorda utredningen angående de olika fusionernas ekonomiska
betydelse angiva de sakkunniga några av de motiv, som kunna anses
tala särskilt för en fusion med statens järnvägar, samt anföra härutinnan:
Förfogandet över denna förbindelselinje mellan två statens järnvägars linjer
innebär sålunda en möjlighet till linjens utnyttjande till statens järnvägars
fördel, vilken möjlighet emellertid icke låter uttrycka sig i årliga besparagssiffror.
Det bör också framhållas, att linjens Veinge—Hässleholm båda
ändpunkter tillhöra statens järnvägar och att linjens införlivande med dessa
järnvägar ur geografisk synpunkt är mer naturlig och har större betydelse
för transitotrafiken över linjen än deras införlivande med någon av förenämnda
enskilda järn vägsgrupper. Linjens förvärvande av staten skulle
givetvis också i sin mån utgöra ett nytt bevis för statens intresse lör det
splittrade svenska järnvägsnätets enhetliggörande. Framhållas bör slutligen,
att järnvägarnas införlivande med statens järnvägar skulle genom såväl persontrafiks-
som godstrafiksavgifternas förbilligande för trafikanterna medföra
en fördel, som icke lärer komma dem till del vid någon av de övriga fusionerna.
Enligt de sakkunnigas mening skulle den ur fusionssynpunkt minst tillfredsställande
kombinationen vara Markaryd—Veinge järnvägs sammanförande
allenast med Hässleholm—Markaryds järnväg, lån fusion av endast
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
dessa järnvägar är icke någon lycklig, slutlig lösning av dessa järnvägars
framtidsfråga. Tillsammans bilda de en sammanhängande järnvägssträcka
av icke mer än 71 kilometer. Tager man i betraktande, att dessa järnvägars
trafik är och även kommer att förbliva svag, kan man påstå, att denna
järnvägssträcka med största sannolikhet icke kan bliva något i ekonomisk
mening gott företag, örn också utsikter icke saknas, att det skulle kunna
förränta och amortera det till ifrågasatt belopp nedsatta statslånet.
Av de olika fusionsalternativen föreligger för närvarande endast förslaget
örn fusion av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar.
Med hänvisning_ till vad förut anförts anse sig de sakkunniga under dessa
förhållanden vilja ifrågasätta, huruvida för närvarande något av de föreliggande
anbuden bör antagas. Det vore ur fusionssynpunkt säkerligen
lyckligt, örn ett rådrum först kunde beredas för närmare undersökning av
de övriga^ föreliggande möjligheter, som förut berörts. Lättast synes detta
kunna ernås genom att riksgäldsfullmäktige nu övertaga den omstridda bandelen
Markaryd—Veinge och tillsvidare överlämna den för trafikering åt
statens järnvägar. Örn banan därvid tillsvidare icke införlivas med statens
järnvägar utan liksom Svartälvs järnväg drives såsom ett fristående företag,
skulle besparingar till ungefär det belopp, som förut angivits för ett införlivande
med statens järnvägar, eller cirka 62,000 kronor, kunna vinnas,
medan man icke behövde räkna med ökade lönekostnader eller minskade
fraktinkomster. Någon förlust för staten på banans trafikering skulle således
säkerligen icke vara att befara. De sakkunniga utgå härvid från att riksgäldsfullmäktige
skulle förvärva banan genom inrop på exekutiv auktion;
bland, annat vinnes därigenom, att banan löses från den för densamma oförmånliga
överenskommelsen angående Markaryds station.
Markaryd—Veinge järnvägs övertagande av staten och överlämnande till
förvaltning av järnvägsstyrelsen skulle visserligen innebära, att staten tills
vidare finge avstå frän den köpeskilling, som erbjudits av Hässleholm—
Markaryds järnväg, eller från den av Halmstad erbjudna garantin. De besparingar,
som genom ett sådant övertagande ernås,'' uppväga emellertid till
fullo olägenheten härav. I varje fall skulle härigenom vinnas tid för en
grundligare undersökning av den större fusionsfråga, som här föreligger.
Ett sådant uppskov skulle också vara ägnat att avlägsna de farhågor för
en försäljning av järnvägen, sorn gjort sig gällande hos anhängarna av Markaryd—Veinge
järnvägs kvarblivande i Halmstadsintressets hand.
Skulle emellertid ett sådant övertagande’ av Markaryd—Veinge järnväg
som här av de sakkunniga ifrågasatts, av riksgäldsfullmäktige befinnas vara
olämpligt, anse de sakkunniga, att Hässleholm—Markaryds järnvägs fusionsanbud
bör antagas. Ett överlämnande av järnvägen till Halmstadskonsortiet
skulle sannolikt för framtiden fastlåsa den hittillsvarande, i hög grad olämpliga
anordningen med två självständiga, endast 35 kilometer långa järnvägar,
av vilka den ena, Markaryd—Veinge järnväg, med största sannolikhet alltjämt
kommer att gå med förlust. Varken Markaryd—Veinge elier Hässleholm—Markaryds
järnväg lärer under dessa förhållanden kunna åstadkomma
de besparingar i förvaltning och drift, som ligga inneslutna i planen till
fusion dem emellan.
En sammanslagning av Markaryd—Veinge och Hässleholm—Markaryds
järnvägar, ehuru ur fusionssynpunkt ej tillfredsställande, skulle dock under
angivna förhållanden vara ett steg i rätt riktning. De sakkunniga vilja
dock understryka angelägenheten av att, örn denna utväg väljes, försäljningen
av Markaryd—Veinge järnväg blir förbunden med rätt för staten
till inlösen av banan för köpeskillingens belopp och med definitivt upphörande
av kontraktet angående Markaryds station.
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
11
Järnvägsstyrelsen anför till en början följande:
Det synes styrelsen vara ett allmänt trafikintresse, att banorna sammanslås
till en enhet, och styrelsen är därför tveksam örn lämpligheten att, på
sätt fusionssakkunniga alternativt ifrågasatt, med upphävande av nuvarande
samförvaltning, låt vara som ett första steg och provisorium, överföra Markaryd—Veinge
järnväg till staten att tills vidare förvaltas av statens järnvägar
såsom enskild järnväg.
Mot antagande av från Hässleholm—Markaryds järnväg avgivet köpeanbud
beträffande Markaryd—Veinge järnväg har styrelsen jämväl hyst viss betänksamhet.
Nämnda anbud får visserligen i betraktande av Markaryd—Veinge
järnvägs svaga ekonomiska resultat anses ur statsfinansiell synpunkt förmånligt,
men det inneslöt tidigare icke någon förbindelse för det köpande
bolaget att avträda Markaryd—Veinge järnväg till staten mot den sänkta
löseskilling, som staten vid reglering av enskilda järnvägars statslån allmänt
plägar fördra, en förbindelse, som styrelsen i förevarande fall får betrakta
som nödvändig. Vidare skulle, även örn en sådan förbindelse avgåves, kvarstå
den allvarsamma olägenheten, att staten, örn den framdeles ville förvärva
förbindelseleden Hässleholm—Markaryd—Veinge i dess helhet, kunde bliva
nödgad att för delen Hässleholm—Markaryd erlägga löseskilling med ett
alltför högt belopp, då enligt vad erfarenheten visat en statsinlösen enligt i
koncessionerna stadgade grunder ställer sig långt ifrån affärsmässig.
Sedan styrelsen under hand erhållit kännedom örn att Hässleholm—Markaryds
järnväg på av fullmäktige i riksgäldskontoret gjord förfrågan velat
medgiva rätt till statsinlösen av Markaryd—Veinge järnväg enligt viss
lägre inlösenbestämmelse, endast för så vitt staten samtidigt inlöste även
Hässleholm—Markaryds järnväg, har likaledes under hand föranstaltats örn
förhandlingar örn skälig reglering av inlösningsbestämmelserna även för sistnämnda
järnväg. Som resultat av dessa samrådsvis förda förhandlingar, som
hållits mellan representanter för Hässleholm—Markaryds järnvägs styrelse
samt riksgäldskontoret och järnvägsstyrelsen, har framgått efterföljande av
bolaget numera ställda förbindelse.
»Därest Hässleholm—Markaryds järnväg kommer att förvärva Markaryd—
Veinge järnväg enligt sitt den 24 oktober 1929 avgivna anbud, medgiver
Hässleholm—Markaryds järnväg, under förutsättning av bolagsstämmans
godkännande, svenska staten rätt att vid anfordran inlösa Markaryd—Veinge
och Hässleholm—Markaryds järnvägar till ett belopp, motsvarande
beträffande Markaryd— Veinge järnväg ett belopp av 325,000 kronor, ökat
med vad efter banans övertagande av Hässleholm—Markaryds järnväg bundits
i järnvägens fasta anläggningar med rullande materiel och inventarier,
men minskat med behörigt avdrag på grund av slitning och annan teknisk
värdeminskning, och
beträffande Hässleholm—Markaryds järnväg det vid inlösningen bokförda
värdet av järnvägen med rullande materiel och inventarier, ökat med det
kelop]) av 202,701 kronor, som Hässleholm—Markaryds järnväg erlagt till
statens järnvägar såsom bidrag till viss ombyggnad av Hässleholms station
och anläggning därstädes av elektrisk växel- och signalsäkerhetsanordning,
vilket belopp avförts som driftkostnad, men minskat med behörigt avdrag
på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.
Skulle staten påfordra inlösen av endast Markaryd—Veinge järnväg eller
endast Hässleholm—Markaryds järnväg, skola i respektive koncessioner stadgade
inlösningsbestämmelser tillämpas.
Hässleholm den 7 mars 1930.
Hässleholm—Markaryds Järnvägsaktiebolag
(Jarl Ståhe. J. Perssone
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
De bestämmelser angående inlösen av Hässleholm—Markaryds järnväg,
som genom förbindelsen medgivits, äro väsentligt lindrigare än i koncession^
stadgade bestämmelser. Enligt dessa skall lösesumman antingen beräknas
genom kapitalisering efter 5 % av på visst sätt beräknad behållning av rörelsen.
under senaste tio år eller ock bestämmas av gode män, ägande säljaren
välja den^ för honom förmånligaste metoden. Den senare torde fä anses som
den förmånligaste; till vilket belopp löseskillingen enligt denna skulle komma
att uppgå kan dock ej beräknas. Skulle emellertid inlösen nu ske efter det
första alternativet, synes löseskillingen för själva banan kunna beräknas till
omkring 2,130,000 kronor. Då härtill kommer värdet för bolagets utanför
inlösningen liggande tillgångar, vid 1928 års slut upptagna till omkring
140,000 kronor, skulle bolaget efter täckning av skulderna, omkring 630,000
kronor, vid likvidationen kunna till aktieägarna utdela omkring 254 kronor
per aktie å nominellt 100 kronor. Vid tillämpning av de nya inlösningsbestämmelserna
reduceras löseskillingen till omkring 1,400,000 kronor och likvidationsutdelningen
till aktieägarna till omkring 141 kronor per aktie.
Sedan sålunda möjlighet uppnåtts att framdeles vid uppkommande behov
kunna inlösa även Hässleholm—Markaryds järnväg till ett pris, som, ehuru
liggande väsentligt över affärsvärdet, dock torde kunna anses överkomligt,
hava styrelsens betänkligheter mot antagande av Hässleholm—Markaryds
järnvägs anbud att inköpa Markaryd—Veinge järnväg så reducerats, att
styrelsen, anser sig kunna biträda detta, därest en enligt styrelsens mening
fullständigare och bättre lösning, vilken i det följande skall närmare avhandlas,
ej skulle stå att vinna.
Med anledning av vad järnvägsfusionssakkunniga anfört beträffande en
fusion mellan Markaryd—Veinge, Hässleholm—Markaryds och statens järnvägar
anför järnvägsstyrelsen följande:
Styrelsen delar till fullo de av fusionssakkunniga anförda synpunkterna.
Förbindelseleden Hässleholm—Markaryd har ett sådant läge, att den lämpligen
kan vara statsbana. Som sådan skulle den komma att erhålla utökade
och nya uppgifter, dels enär med fusionen följer en avsevärd taxesänkning
och dels enär järnvägen i statens hand kommer att underlätta och förbilliga
transporter av tomvagnar mellan vissa viktiga statsbanesträckor. En fusion
med någon av de enskilda järn vägsgrupper, som fusionssakkunniga tänka sig
framdeles möjligen uppkomma inom ifrågavarande riksdel, erbjuder icke motsvarande
fördelar. En sammanslagning med till Hälsingborg ledande järnvägar
anser styrelsen till och med kunna bliva direkt olämplig på grund av
vissa förefintliga motsättningar i handelsintressen och med hänsyn till de
konstlade omläggningar av handels- och transportvägar, som kunna tänkas
följa av en sådan fusion.
_ Enligt av fusionssakkunniga framlagda, förut anförda ekonomiska beräkningar^
skulle ett statsförvärv av ifrågavarande järnvägar icke behöva medföra
någon nämnvärd försämring av nettoinkomstresultatet, i det att den på
grund av taxesänkningen inträdande inkomstminskningen till största delen
komme att uppvägas av sådana besparingar, som dels automatiskt uppkomma
genom sammanslagningen och dels i övrigt äro möjliga att genomföra. Även
örn sålunda beräknade besparingar synas väl högt beräknade, torde detta i
stort sett uppvägas av de siffermässigt ej kalkylerade fördelar, som ledens
förstatligande enligt vad förut anförts kan medföra för statens järnvägar.
Styrelsen har därför den uppfattningen, att den taxesänkning av över 110,000
kronor, som enligt beräkning skulle uppkomma genom förstatligande av Hässleholm—Markaryds
och Markaryd—Veinge järnvägar, kan vinnas utan någon
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
13
i det stora sammanhanget märkbar reducering av statsbanornas inkomst- och
atfarsresultat, för så vitt nämligen banorna kunna förvärvas till ett mot
banornas atfarsvärde i enskild regi svarande belopp.
Med hänsyn till anförda förhållanden och då nu i varje fall avgörande
skall trätfas om Markaryd—Veinge järnvägs blivande ställning i järnvägssystemet,
har det befunnits lämpligt att under hand höra sig för örn möjligheterna
att till ett efter affärsmässiga grunder beräknat pris för statens
räkning förvärva icke blott Markaryd—Veinge järnväg, vilken staten på grund
av förfallna lån när som helst kan övertaga utan någon ny kostnad, utan
även av Hässleholm—Markaryds järnväg, vars ekonomi är god.
Även denna fråga behandlades alltså vid förberörda förhandlingar. Som
resultat har härvid framgått följande erbjudande av ett antal personer, representerande
styrelsen och en kvalificerad aktiemajoritet i Hässleholm—Markaryds
järnväg:
»Undertecknade, som innehava eller enligt fullmakt disponera över tillsammans
5,089 aktier i Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag och alltså
förfoga över kvalificerad majoritet vid bolagsstämma och som därjämte innesluta
majoritet i bolagets styrelse, få härmed göra följande erbjudande.
Därest bolagets styrelse före den 1 juli 1930 erhåller meddelande om att
statsmakterna beslutat förvärvande av bolagets egendom på nedan angivna
villkor, förbinda vi oss föranstalta, att beslut enligt bolagsordningen snarast
möjligt fattas örn försäljning till svenska staten av bolagets samtliga tillgångar
mot det att köparen övertager bolagets skulder och förpliktelser samt
härutöver erlägger en köpeskilling av 658,920 kronor, motsvarande aktiernas
parikurs, med tillägg av ett halvt års utdelning, beräknad efter 4 procent.
Skulle proposition i ärendet komma att avgivas till 1930 års riksdag, förplikta
vi oss tillse, dels att för år 1929 större utdelning å aktierna än med
4 procent icke beslutes, och dels att i övrigt icke disponeras över bolagets
likvida medel för andra ändamål än järnvägsdriftens normala upprätthållande.
Staten övertager företaget, sedan bolagsstämmas beslut örn försäljning
vunnit laga kraft, och skall omedelbart erlägga löseskillingen.
Beträffande personalen utgå vi från att likartade bestämmelser som vid
statens övertagande av andra enskilda järnvägar skola komma till tillämpning,
varvid följande formulering föreslås.
Vid järnvägen anställda befattningshavare skola äga rätt att övergå i statens
järnvägars tjänst utan minskning av innehavda till dem utgående löneförmåner
och utan minskning av den rätt till löneförhöjning efter viss tjänstetid,
som enligt vid bolagets järnväg tillämpade grunder skulle hava tillkommit
dem, allt dock med förbehåll
a) att de åtnöja sig med sådana — med deras innehavande plats så vitt
möjligt jämförliga — befattningar, som järnvägsstyrelsen anser lämpligt
anförtro dem,
b) att de varda underkastade alla statens järnvägars för personalen nu
eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor för
antagning, bibehållande av anställning, befordran och entledigande, därvid
dock skall gälla att vid beräkning av tjänstetid i och för befordran
vid statens järnvägar behörig hänsyn skall tagas till den tid befattningshavare
varit anställd vid bolagets järnväg,
c) att de icke äga rätt att ingå såsom delägare i statens järnvägars pensionsinrättningar,
med mindre sådant efter prövning för varje särskilt
fall av befattningshavares därom ingivna ansökan kan medgivas, varemot
järnvägsstyrelsen från och med 1 juli 1930 skall i avseende å de
14
Kungl. Maj:ts proposition nr Z53.
bolagets befattningshavare, vilka tillhöra enskilda järnvägars pensionskassa
och som icke erhålla särskilt tillstånd att i statens järnvägars
pensionskassor ingå, äga samma förpliktelser och rättigheter i förhållande
till förstnämnda kassa, som bolaget skulle äga, örn järnvägen fortfarande
vore bolagets egendom, dock såvitt angår den avlöningsförhöjning,
som bemälde befattningshavare må komma att erhålla efter banans
övertagande av staten, endast under förutsättning av enskilda järnvägars
pensionskassas samtycke. Den personal, som kvarstår i enskilda
järnvägars pensionskassa, tillerkännes enahanda förmåner som de, vilka
enligt kungl, brevet 4/6 1920 tillkomma vissa tjänstemän, förut anställda
vid Västkustbanan m. fl. järnvägar, vilka kvarstå i nämnda pensionskassa.
Beträffande sådan personal, som redan pensionerats av bolaget, samt den i
tjänst varande personal, som ej är delägare i någon pensionskassa, åligger
det statens järnvägar att inträda i de skyldigheter, som bolaget gent emot
personalen iklätt sig, respektive att pensionera densamma enligt vid bolaget
tidigare tillämpad praxis.»
Det avgivna anbudet torde få anses vara ur affärsmässig synpunkt fullt
skäligt. Bolaget har nämligen, sedan behöriga avsättningar till förnyelsefond
gjorts, under en lång följd av år haft sådana årliga vinster, att mot
vanlig ränta svarande aktieutdelningar kunnat vara fullt försvarliga. I
stället för att besluta sådana har man emellertid dels omedelbart som driftkostnad
avfört kapitalökningskostnader — under senaste tid endast vid Hässleholms
station med 202,761 kronor — och dels avsatt medel till en dispositionsfond,
som jämte vinstmedel år 1929 omförts till aktiekapital. Detta
utgör efter härvid uppkommen fördubbling 646,000 kronor. Bolagets vinst
har — örn man till sådan återför nyssnämnda ur bokföringssynpunkt orätt
förda belopp av 202,761 kronor — i medeltal för åren 1920—1929 utgjort
29,133 kronor, motsvarande 4.5 procent å det år 1929 fördubblade aktiekapitalet,
och för de två senaste åren har vinsten uppgått till eller överstigit 5
procent å nyssnämnda belopp.
Bolagets ekonomiska ställning var jämlikt balansräkningen vid 1928 års
utgång mycket god, och ställningen kommer enligt vad meddelats att visa
sig än bättre per 1 juli 1930 eller den tidpunkt, då bolagets försäljning till
staten närmast ifrågasättes. Tills vidare har man emellertid ej att tillgå
senare siffror än per 31 december 1928.
Jämlikt dessa skulle staten få att i löseskilling för bolagets tillgångar
erlägga:
Ersättning för aktier i bolaget.........kronor 658,920
övertagande av skulderna (statslånet)..... » 626,847
Summa kronor 1,285,767
Bolagets tillgångar äro redovisade med ett högre belopp, nämligen 1,337,864
kronor. Att märka är härvid, att tillgångarna äro upptagna med låga
värden. Järnvägen, som anlagts under åren 1886—1892, har tillkommit
under en tid med låga anläggningskostnader. Vederbörliga avskrivningar
äro verkställda, och utöver de i bokföringen upptagna avskrivningarna finnas
andra, vilka icke framträda, såsom det förut angivna beloppet av 202,761
kronor, vilket avförts som driftkostnad. Det torde sålunda vara tydligt,
att tillgångarnas realvärde överstiger den fordrade löseskillingens belopp.
Det anslag, som skulle krävas för ett statsförvärv av Markaryd—Veinge
och Hässleholm—Markaryds järnvägar, är relativt obetydligt dels på grund
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
15
av förekomsten av statslån och dels enär bolagen äga vissa kontanta medel
och andra realiserbara tillgångar, vilka vid banornas förvärvande på grund
av den föreslagna formen härför tillfalla staten. En beräkning i berörda
avseende, preliminärt byggd på 1928 års siffror, utfaller på följande sätt:
Hässleholm—
Markaryds
järnväg
Markaryd—
Veinge järnväg
Summa
kronor
kronor
kronor
Löseskilling..................
1,285,767
988,900
2,274,667
Avgår: statens fordran..............
626.847
988,900
1,615.747
Återstod att likvidera (brutto)
658,920
—
658,920
f Avgår:
Tillgodohavanden och kontanter, som vid likvidering
tillfalla staten .................
85,000
77,000
162,000
Förrådsartiklar, som vid likvidering tillfalla staten
49,000
43,000
92,000
Återstod att likvidera (netto)
525,000
—120,000
405,000
Av denna beräkning, som dock icke upptar vissa smärre poster och
som hänför sig till en annan tidpunkt än den, vid vilken banornas förvärvande
kan ifrågakomma, framgår, att det i varje fall fordras endast ett
relativt obetydligt anslag för statsinlösen av Hässleholm—Markaryds och
Markaryd—Veinge tillsammans 71 kilometer långa järnvägar.
För inlösen av Markaryd—Veinge järnväg fordras intet anslag. Staten
erhåller tvärt örn visst kontantbelopp, örn statens lånefordran skall gäldas
exekutivt. Det torde därvid vara lämpligt, att riksgäldskontoret, som har
att bevaka statens fordran, behåller sagda belopp och efter inropande av
Markaryd—Veinge järnväg överlämnar denna med rullande materiel och
inventarier men utan övriga tillgångar till statensjärnvägar, mot att statens
järnvägars fond debiteras det belopp av 825,000 kronor, som Hässleholm—
Markaryds järnväg erbjudit sig att erlägga i inlösen för banan. Ifrågavarande
belopp bör uppföras som statskapital av lånemedel.
Därest omedelbart statsförvärv av Hässleholm—Markaryds järnväg beslutes,
torde ett anslag av 525,000 kronor vara tillfyllest. Då järnvägen är
fullt räntabel, bör anslaget givetvis utgå av lånemedel.
I statens järnvägars räkenskaper skulle anläggningsvärdet beträffande
Hässleholm—Markaryds järnväg påföras statsbanornas anläggningskonto med
ett belopp, motsvarande köpeskillingen i dess helhet, alltså dels ersättningen
för aktierna ocji dels värdet av kvarvarande statslån vid tidpunkten för
övertagandet. Å andra sidan skulle statskapitalet av lånemedel gottskrivas
med ett belopp, inneslutande ifrågavarande anslag av lånemedel å 525,000
kronor och kvarstående statslån. Skillnaden mellan å anläggningskontot
och kapitalkontot bokförda belopp gottskrives förnyelsefonden.
Efter sålunda verkställd prövning av det anbud till omedelbar inlösen av
Hässleholm—Markaryds järnväg, som av innehavare av aktiemajoriteten avgivits,
anser sig styrelsen kunna uttala, att anbudet är av natur att böra
av staten antagas. Göres så och förvärvas samtidigt Markaryd—Veinge
järnväg, så erhålles på en gång en slutlig och till synes för alla parter
förmånlig lösning av ifrågavarande järnvägsproblem. Särskilt må erinras
örn dennas förmånlighet för Halmstads stael, som energiskt motsatt sig
Markaryd—Veinge järnvägs försäljning till Hässleholm—Markaryds järnväg
och varit beredd ikläda sig avsevärda risker till förhindrande av att banan
efter sådan försäljning möjligen i en framtid skulle komma i ur stadens
synpunkt olämpliga händer. Det är möjligt, att den inkomstminskning, som
uppkommer genom den med en införlivning med statens järnvägar förbundna
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
taxesänkningen, kan komma att något överväga de besparingar, som uppkomma,
och de järnvägsekonomiska fördelar i övrigt, som vinnas vid en
sammanslagning, men skillnaden kan dock i varje fall icke bliva betydlig i
förhållande till taxesänkningens storlek. Styrelsen, som är starkt medveten
örn hur oekonomisk det svenska järnvägssystemets starka splittring är, vill
gärna medverka till att rättelse härutinnan vinnes, där så lämpligen kan
ske, och att genom härvid uppkommande allmänekonomiska besparingar
möjlighet öppnas till för näringslivet värdefulla taxesänkningar även utanför
statens järnvägars nuvarande intressesfär.
Under hänvisning till vad sålunda anförts gör järnvägsstyrelsen det uttalandet,
att styrelsen i likhet med järnvägsfusionssakkunniga funne det allmännas
intressen bäst tillgodoses, därest såväl Markaryd—Veinge som
Hässleholm—Markaryds järnväg införlivades med statens järnvägar, och att
det tillfälle härtill, som nu yppat sig, vore av natur att böra utnyttjas.
För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontoret följande:*
Sedan den av fullmäktige föranstaltade utredningen i december 1929 blivit
slutförd och de slutliga anbuden å övertagande av Markaryd—Veinge järnväg
respektive garanti för viss del av banan åvilande skuld till staten inkommit,
hade fullmäktige preliminärt beslutat för sin del förorda en sammanslagning
av järnvägarna Hässleholm—Markaryd och Markaryd—Veinge
genom antagande av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags köpeanbud.
Såsom förut nämnts, funno fullmäktige emellertid önskvärt att före ett slutligt
ställningstagande i ärendet inhämta fusionssakkunnigas yttrande, varjämte
innehållet av detta nödvändiggjorde införskaffande av ett yttrande
från järnvägsstyrelsen. Genom vad i berörda två yttranden anförts har ärendet
kommit i ett helt annat läge än då fullmäktige fattade sitt nyssnämnda preliminära
beslut. Vad de sakkunniga och järnvägsstyrelsen anfört i fråga
örn fördelarna av att införliva ifrågavarande två banor med statens järnvägar
är enligt fullmäktiges mening förtjänt av det största beaktande. Med
hänsyn till Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags goda ekonomiska
ställning måste de villkor, varpå innehavarna av aktiemajoriteten i bolaget
förklarat sig villiga överlåta sin järnväg till staten, anses vara sådana, att
de kunna Irån statens sida godtagas. Vid frågans bedömande bör beaktas,
att bolagets kontanta medel och förråd, vilka vid ett inköp skulle tillfalla
staten, representera ett sådant värde, att det verkliga priset för aktierna
kommer att betydligt understiga pari. Markaryd—Veinge järnväg kan av
staten förvärvas utan något utlägg; tvärtom kommer vid järnvägsbolagets
likvidation staten såsom ende fordringsägare av betydelse att erhålla ett
avsevärt kontant belopp i avräkning å sin fordran för statslånet. 1 betraktande
av nu berörda omständigheter torde, såsom järnvägsstyrelsen påvisat,
statens nya utlägg för förvärv av Hässleholm—Markaryds järnväg i själva
verket komma att föga överstiga 400,000 kronor. Vid sådant förhållande
och på av järnvägsstyrelsen i övrigt anförda skäl vilja fullmäktige tillstyrka
antagande av det föreliggande anbudet å ett omedelbart förvärv av nyssnämnda
järnväg. Fullmäktige instämma för sin del i järnvägsstyrelsens
uppfattning, att det allmännas intressen bäst tillgodoses, därest såväl Markaryd—Veinge
som Hässleholm—Markaryds järnväg införlivas med statens
järnvägar, och att det tillfälle därtill, som nu yppat sig, bör utnyttjas.
I och för förvärvet av Hässleholm—Markaryds järnväg bör å riksstaten
för nästkommande budgetår under utgifter för kapitalökning uppföras det av
järnvägsstyrelsen beräknade beloppet 525,000 kronor, att utgå av lånemedel.
Kungl. Majda proposition nr
17
För inköpet av Markaryd—Veinge järnväg är något anslag ej behövligt.
Erforderliga åtgärder för sistnämnda banas förvärvande komma att av fullmäktige
vidtagas, så snart Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ärendet
föreligger. Föreskrift bör meddelas, att sistnämnda järnväg, så snart densamma
förvärvats för statens räkning, bör av riksgäldskontoret överlämnas
till järnvägsstyrelsen och medgivande lämnas fullmäktige att i sina räkenskaper
avskriva statens foidran på grund av det till Markaryd—Veinge
järnvägsaktiebolag utlämnade statslånet, i den mån denna fordran ej täckes
av vad som till riksgäldskontoret inflyter vid bolagets likvidation.
Mot järnvägsstyrelsens förslag i fråga örn bokföringen i dess räkenskaper
av ifrågavarande två järnvägar, sedan de införlivats med statens järnvägar,
hava fullmäktige ej något annat att erinra, än att Markaryd—Veinge järnväg
synes böra, i överensstämmelse nied vad som jämlikt 1929 års riksdags
beslut (skrivelse nr 295) skett i fråga örn Limedsforsen —Särna järnväg, i
berörda räkenskaper uppföras med en summa, motsvarande statslånets kapitalbelopp,
d. v. s. 561,000 kronor, varav emellertid endast 325,000 kronor, d. v. s.
det belopp, som Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag erbjudit sig att
erlägga för Markaryd—Veinge järnväg, skulle påföras statens järnvägars
iånemedelskapital. Enligt vad fullmäktige under hand erfarit, är från järnvägsstyrelsens
sida intet att däremot erinra.
Slutligen välja fullmäktige såsom sin mening uttala att, därest Kungl. Majit
och riksdagen ej skulle anse ett statsinköp av Hässleholm—Markaryds järnväg
nu böra komma till stånd, frågan örn reglering av Markaryd—Veinge
järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten bör, såsom även järnvägsstyrelsen
alternativt förordat, ordnas genom antagande av Hässleholm—- Markaryds järnvägsaktiebolags köpeanbud å järnvägen Markaryd—Veinge,
vilket anbud numera kompletterats genom bolagets förut omförmälda förklaring
i fråga om villkoren för framtida statsinlösen av ifrågavarande tvål
järnvägar.
Det belopp, som staten enligt berörda förklaring komme att få betala för
Hässleholm—Markaryds järnväg, skulle visserligen bliva lägre än vid tilllämpning
av bestämmelserna i koncessionerna men dock vida överstiga det
begärda priset vid ett omedelbart inköp.
Väg- och vattenbi/;/ gnadssl grelsen har i utlåtande den 12 mars 1930 på de
i handlingarna anförda skäl förklarat sig tillstyrka det av fullmäktige i
riksgäldskontoret framlagda förslaget till förvärvande för staten av Hässleholm—Markaryds
och Markaryd—Veinge järnvägar eller, därest detta förslag
ej skulle vinna bifall, förslaget att antaga Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolags
anbud att inköpa Markaryd—Veinge järnväg.
lliksräkcnslcapsverket har i utlåtande den 13 mars 1930 anfört:
Riksräkenskapsverket åberopar i tillämpliga delar vad ämbetsverket i utlåtande
den 29 december 1928 anfört i fråga örn åtgärder i anledning av
statens övertagande av järnvägen Limedsforsen—Särna. I enlighet med i
sagda utlåtande hävdade principer borde vid eventuellt statsförvärv av
järnvägssträckan Hässleholm—Veinge under rubriken Utgifter för kapitalökning:
Statens järnvägar uppföras tvenne anslag att utgå av lånemedel,
nämligen dels ett anslag motsvarande summan av statens direkta kostnader
för inköp av Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag (525,000 kronor)
och det återstående statslånet tili samma bolag (628,487 kronor), dels ett
anslag å 325,000 kronor, utgörande det belopp, med vilket Markaryd—Veinge
järnvägsaktiebolag skulle redovisas bos statens järnvägar. Samtidigt borde
/lilläng till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. lilo käft. (AV 868.) 2
18
Kungl. Majlis proposition nr £53.
ä budgetens inkomstsida såsom återbetalda lånemedel uppföras 958,487 kronor
(325,000 + 628,487 kronor). Med anlitande av detta förfaringssätt erhålla
erforderlig budgetmässig redovisning av statskapitalets överflyttning från
riksgäldskontoret till statens järnvägar.
Riksräkenskapsverket förbiser icke, att den av riksgäldsfullmäktige föreslagna
anordningen närmare ansluter sig till den ställning, som 1929 års
riksdag intog till frågan om den budgettekniska behandlingen av statsförvärvet
av järnvägen Limedsforsen—Särna. Riksräkenskapsverket -— som
fortfarande vidhåller sin uppfattning, att vid övertagande av enskild järnväg
statens järnvägars kapitaltillgångar icke böra uppskrivas utöver vad som
kan anses utgöra det verkliga värdet — kan emellertid ej linder låta att
påpeka de olägenheter, som äro förenade med det av riksgäldsfullmäktige
framlagda förslaget, i det att riksstaten blir alldeles missvisande beträffande
de värden, som genom förvärvet av nu ifrågavarande bandelar tillföras statens
järnvägar.
Till följd av det otillfredsställande resultatet av järnvägsdriften har Markaryd—Veinge
järnvägsaktiebolag ej någonsin varit i stånd att helt fullgöra sin
betalningsskyldighet på grund av statslånet. Då på grund härav bolagets
skuld efter hand alltmera ökats, har det befunnits nödvändigt att verkställa en
utredning rörande bolagets ekonomiska ställning i syfte att nedbringa bolagets
skuld å statslånet till ett belopp, som skulle kunna för framtiden förräntas och
amorteras. Under denna utredning har i samband med spörsmålet örn reglering
av bolagets skuldförhållande till staten uppkommit fråga om att söka åstadkomma
en sammanslagning av Markaryd—Veinge järnväg med närbelägna
järnvägar. De förslag till ordnande av järnvägens ekonomi och förvaltning
för framtiden, som sålunda föreligga till prövning, äro följande:
Ett förslag avser att fortfarande driva Mar kary d—V einge
järnväg såsom ett fristående företag. Under denna förutsättning
hava stadsfullmäktige i Halmstad, vilken stad innehar största aktieposten
i bolaget, förbundet sig att, därest bolagets skuld å statslånet den 1 juli 1930
nedskrives till 325,000 kronor, teckna borgen såsom för egen skuld för ett belopp
av 325,000 kronor samt därutöver för ett belopp, motsvarande dels värdet
av bolagets den 1 juli 1930 i förråd befintliga förbrukningsartiklar (sliprar,
stenkol m. m.) till bokfört pris eller, om detsamma överstiger dagspriset, till
detta pris, dels ock bolagets nämnda dag förefintliga kontanta medel och fordringar
efter avdrag av andra skulder än skulden å statslånet. — Vidare har
föreslagits en sammanslagning med Hässlehol m—M arkaryds
j ä r n v ä g. I sådant syfte har Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag
avgivit ett anbud att den 1 juli 1930 förvärva Markaryd—Veinge
järnväg med tillhörigheter för ett pris av 325,000 kronor, Amrav 75,000 kronor
skulle gäldas kontant till riksgäldskontoret och återstoden, 250,000 kronor,
genom övertagande av betalningsskyldigheten för järnvägens till samma belopp
nedskrivna statslån. Därjämte har nämnda bolag erbjudit sig att övertaga
järnvägens förråd av förbrukningsartiklar till förut omförmält pris ävensom
gjort vissa utfästelser rörande järnvägens i tjänst varande personal samt
dess pensionärer och understödstagare. Slutligen har bolaget medgivit sådan
ändring i koncessionernas bestämmelser rörande staisinlösen av järnvägarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
19
att, därest såväl Markaryd—Veinge sorn Hässleholm—Markaryds järnvägar
av staten inlösas, löseskillingen skulle utgå för Markaryd—Veinge järnväg
med 325,000 kronor och för Hässleholm—Markaryds järnväg med det vid tiden
för inlösningen bokförda värdet av järnvägen med rullande materiel och inventarier,
i bägge fallen dock med vissa tillägg och avdrag. — Slutligen har
jämväl framlagts förslag om införlivande med statens järnvägar.
Huvudförslaget innebär statens förvärvande av såväl Markaryd—Veinge
som Hässleholm—Markaryds järnvägar. Den förra järnvägen skulle övertagas
a-v riksgäldskontoret, som därefter skulle överlämna järnvägen till järnvägsstyrelsen.
Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag skulle enligt erbjudande
från styrelsen och innehavarna av aktiemajoriteten i järnvägsbolaget
till staten försälja bolagets samtliga tillgångar mot att staten övertoge bolagets
skulder och förpliktelser samt därutöver erlade en köpeskilling av 658,920
kronor, motsvarande aktiernas parikurs (100 kronor) med tillägg av utdelning
efter 4 procent för ett halvt år. Beträffande järnvägens personal utgår anbudet
från att likartade bestämmelser som vid statens övertagande av andra enskilda
järnvägar skulle tillämpas. -— Alternativt har föreslagits, att endast
Markaryd—Veinge järnväg nu skulle övertagas av staten och av statens järnvägar
drivas såsom ett fristående företag. Denna utväg har ifrågasatts av
jämvägsfusionssakkunniga i syfte att vinna rådrum för en närmare undersökning
av andra möjligheter till fusion.
Även örn vissa driftkostnadsbesparingar kunna genomföras vid Markaryd—
Veinge järnväg, torde järnvägsbolagets fortsatta verksamhet under trycket
av den nuvarande tunga skuldbördan, vilken sannolikt skulle ytterligare ökas,
tämligen snart leda till att dess ekonomiska ställning bleve ohållbar. Det synes
därför förtänksamt att i tid vidtaga sådana åtgärder, att järnvägens bestånd
för framtiden tryggas på ett ur ekonomiska och andra synpunkter tillfredsställande
sätt. Att detta skulle kunna ske genom att bibehålla järnvägen
såsom en särskild enhet synes näppeligen antagligt. Liksom åtskilliga andra
mindre järnvägar skulle även denna såsom fristående företag få svårt att uthärda
den starka konkurrensen med motorfordonstrafiken, och därtill kommer,
att med bibehållande av järnvägen i denna form den förut omnämnda, för järnvägen
oförmånliga överenskommelsen med Hässleholm—Markaryds järnväg
rörande begagnandet av Markaryds station fortfarande skulle äga bestånd. Ur
sist angivna synpunkter skulle en sammanslagning på sätt föreslagits med
Hässleholm—Markaryds järnväg innebära en förbättring med större möjligheter
till driftkostnadsbesparingar och ernående av ett tillfredsställande ekonomiskt
resultat. Även örn med hänsyn till banornas jämväl tillsammantagna jämförelsevis
obetydliga längd en självständig trafikering av dessa banor måhända icke
skulle kunna göras fullt rationell, synes det framlagda förslaget örn sammanslagning
av järnvägarna i och för sig vara av beskaffenhet att kunna åtminstone
tills vidare godtagas. Sedan emellertid förslag framkommit örn nämnda
järnvägars -— alternativt endast Markaryd—Veinge järnvägs — uppgående i
en ännu större enhet, statens järnvägar, har frågan bragts i ett förändrat läge.
Att staten skulle övertaga endast Markaryd—Veinge järnväg lärer icke böra
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
ifrågasättas. Vad åter beträffar bägge järnvägarnas införlivande nied statens
järnvägar, synas omständigheterna tala för en sådan åtgärd. Visserligen skulle
de stora driftkostnadsbesparingar, som beräknas uppkomma genom ett sådant
övertagande, måhända något mer än motvägas av en genom taxesänkningar
vållad inkomstminskning, men detta torde, på sätt järnvägsstyrelsen även antytt,
för statens järnvägar såsom helhet betyda jämförelsevis litet mot de fördelar,
som skulle ernås. Så skulle för statens järnvägar, som för södra stambanan,
å ena, samt västra stambanan oell västkustbanan, å andra sidan, å det
långa avståndet mellan linjen Falköping-it anten—Nässjö samt Malmö icke hava
någon förbindelseled mellan nämnda huvudlinjer, en dylik förbindelselinje
Veinge—Markaryd—Hässleholm, vilken ur geografisk synpunkt har ett mycket
lämpligt läge, bliva synnerligen förmånlig med hänsyn till transitotrafiken
och ej minst såsom underlättande och förbilligande transporter av tomvagnar
mellan nämnda huvudlinjer. Från mera allmän synpunkt är att beakta den
stora fördel för trafikanterna i form av billigare taxor, som vinnes genom banornas
införlivande med statens järnvägar och vilken rimligtvis bör leda till
större livaktighet inom trafikområdets näringsliv och så småningom även medföra
ökad trafik. Även ur synpunkten av staden Halmstads intressen torde
statens övertagande av järnvägarna i fråga vara betydligt förmånligare än en
fusion av dessa järnvägar.
I fråga örn den ekonomiska innebörden av själva övertagandet av järnvägarna
är beträffande Hässleholm—Markaryds järnväg att märka, att ej obetydliga
värden i järnvägens kontanta medel och förråd skulle tillföras staten, varigenom
det erbjudna priset i själva verket skulle bliva mycket lägre än aktiernas
nominella belopp. Markaryd—Veinge järnväg skulle enligt förslaget erhållas
utan något utlägg från statens sida, och staten skulle därjämte erhålla
ett ej ringa kontant belopp i avräkning å sin fordran för statslån. Härigenom
skulle i själva verket statens utgift för övertagande av Hässleholm—Markaryds
järnväg komma att begränsas till föga mer än 400,000 kronor. Med hänsyn
härtill och då de i anbudet örn försäljning av sistnämnda järnväg angivna
bestämmelserna rörande personalens övergång i statens järnvägars tjänst överensstämmer
med vad i detta hänseende gällde vid statens förvärvande av Dala-—
Hälsinglands järnväg, torde berörda anbud vara av beskaffenhet att böra godtagas.
Jag anser mig alltså böra förorda, att frågan om Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten löses så, att staten förvärvar såväl
Markaryd—-Veinge som Hässleholm—Markaryds järnväg, sistnämnda järnväg
i enlighet med det senast avgivna anbudet.
För bestridande av kostnaden för statens förvärvande av Hässleholm—
Markaryds järnväg torde, såsom järnvägsstyrelsen och fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagit, å riksstaten för budgetåret 1930/1931 under utgifter för
kapitalökning och rubriken statens järnvägar böra anvisas ett anslag av 525,000
kronor att utgå av lånemedel. Då medel för täckande av denna utgift icke beräknats
i årets statsverksproposition, torde den i förslaget till riksstat för näst
-
Kungl. Majda proposition nr 853.
21
kommande budgetår under rubriken »E. Lånemedel» uppförda inkomstposten
»övriga lånemedel» böra höjas med motsvarande belopp.
Beträffande Markaryd—Veinge järnväg torde, på sätt fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagit, böra föreskrivas att, så snart denna järnväg genom
riksgäldskontoret förvärvats för statens räkning, densamma skall överlämnas
till järnvägsstyrelsen samt fullmäktige i riksgäldskontoret medgivas att avskriva
statens fordran på grand av statslånet för järnvägen, i den mån denna
fordran icke täckes av vad till riksgäldskontoret inflyter vid bolagets likvidation.
I fråga örn Markaryd—Veinge järnvägs personal synas i princip samma
grunder böra tillämpas som senast vid inlösen av Dala—Hälsinglands järnväg.
Vad slutligen angår de bokföringsåtgärder i avseende å statens järnvägars
räkenskaper, som erfordras i anledning av det nu förordade statsförvärvet av
ifrågavarande järnvägar, torde, i överensstämmelse med riksdagens år 1929
uttalade uppfattning i fråga örn statens övertagande av järnvägen Limedsforsen
—Särna, Markaryd—Veinge järnväg böra i statens järnvägars räkenskaper
uppföras med en summa, motsvarande statslånets kapitalbelopp, eller 561,000
kronor. Härav synes ett belopp av 325,000 kronor, motsvarande vad Hässleholm''—Markaryds
järnvägsaktiebolag erbjudit sig att erlägga för inköp av
Markaryd—Veinge järnväg och varå alltså full förräntning skulle kunna påräknas,
böra bokföras såsom lånemedel. Eör Hässleholm—Markaryds järnväg
synes hela köpeskillingen böra uppföras i statens järnvägars räkenskaper, och
torde därav ett belopp, motsvarande det övertagna statslånet och anslaget å
525,000 kronor, böra bokföras såsom lånemedel samt återstående belopp tillföras
statens järnvägars förnyelsefond. Berörda belopp kunna för närvarande
ej till sin storlek exakt fastställas, enär de bliva beroende av dels statslånets
storlek vid tiden för inlösen av järnvägen och dels av dåvarande värden för
bolagets rörliga tillgångar.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
dels besluta, att Markaryd-—Veinge och Hässleholm—Markaryds
järnvägar skola av staten förvärvas i enlighet med av mig
här förut förordade grunder;
dels för statens förvärvande av Hässleholm—Markaryds
järnväg för budgetåret 1930/1931 under utgifter för kapitalökning
anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,
av ....................................kronor 525,000;
dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1930/
1931 under rubriken »E. Lånemedel» upptagna inkomstposten
»Övriga lånemedel» med motsvarande belopp.
22
Kungl. Majda proposition nr 523.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
300933
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:195 Skrivelse till Konungen på grund av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av Markaryd— Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten s. 5 i texten
- SU 1930:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av Markaryd—Veinge järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten jämte i ämn s. 1 i texten