Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 19 14 (nr 383) angående stämpelavgiften

1930-03-14 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:258, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 19 14 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

1

Nr 258.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 19 14

(nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms slott den

14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Bähl.

bihang lill riksdagens protokoll 1930.

1 sami

22/ häll. (Nr 258.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den

19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7 och 8 §§ förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §.

I fråga örn stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Första avdelningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; Överståthållarämbetet

för uppbördsärenden; Överståthållarämbetet för polisärenden utom

i mål och ärenden angående tillämpning av lagen örn fattigvården och

lagen örn samhällets barnavård; magistrater och övriga till statsförvaltningen

hörande myndigheter i städer och köpingar; — — — upptagna.

Tredje avdelningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen;

överståthållarämbetets kansli; Överståthållarämbetet för polisärenden i mål

och ärenden angående tillämpning av lagen örn fattigvården och lagen

örn samhällets barnavård; Kungl. Maj:ts befallningshavande och till landsstaten

hörande tjänstemän; — — — lantmätare.

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — bank- och fondinspektionen; sparbanksinspektionen;

riksräkenskapsverket; — — — stuteriöverstyrelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition Nr 258.

3

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande beträffande gravationsbevis

av vad i 4 § stadgas, denna tariff:

Bevis angående domstols beslut örn

ersättning av allmänna medel

åt vittnen och upplysningsvis

hörda personer, åt den, som en

ligt särskilda lagar förordnats

till rättegångsbiträde, åt personer,

till vilka jämlikt lagen

örn handräckning åt utländsk

domstol eller lagen örn hand

räckning vid svensk domstol åt

vissa internationella organ sådan

ersättning må utgå, eller

åt den, som enligt lagen örn

tolks anlitande vid domstol bi

trätt såsom tolk utan att vara

till allmän tolk förordnad

att begärd expedition icke ut
bekommits

..........................

örn mottagande av handlingar,

som utmätningsman är pliktig

att utan särskild begäran meddela

sökande.............................

vederhäftighets-.......................

» ; se även Intyg.

i

Avd.

Kr. ö

Kvittens..........................................

Körkort, innefattande tillstånd till

förande av automobil eller mo

torcykel ..................................

dock att körkort för krigs
-

2

Avd.

Kr. ö

8

Avd.

4

Avd.

Kr.

Kr. ö

5

Avd

Kr.

fritt

fritt

fritt

fritt

fri

10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

makten tillhörande person, som

under militärtjänstgöring utbildats

till förare, är från

stämpel.....................................

Lag fartsbevis; se Bevis.

Tomträttsbok, utdrag av---in

teckning i tomträtt..............

Trafikkort, innefattande tillstånd att

tjänstgöra som förare av automobil

i yrkesmässig trafik.....

Tullförpassning; se Förpassning.

Underrättelse — — — — — — —

— vattenlagen......................

» örn förhör, som avses i 5 kap.

sinnessjuklagen ...................

Utdrag av — — — patent- och registreringsverket.

i

Avel.

Kr.

2

Avd.

Kr.

Avd.

Kr.

4

Avd.

Kr

5

Avd.

Kr.

fritt

fritt

10

fri

fri

7 $.

Från — — — befriad.

Dessutom — — — inrättning angående tillämpning av lagen örn samhällets

barnavård;

domstol eller skiljedomstol, vilken det tillkommer att avgöra tvist mellan

stater, eller annat internationellt organ, som tillsatts för behandling av

sådan tvist, i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen örn handräckning

vid svensk domstol åt vissa internationella organ;

fattigvårdssamhällen — — — sjukvårdsinrättningar, allmänna;

sjukvårdsläkare vid kommunalt eller enskilt sinnessjukhus i ärende

rörande sådant förhör, som avses i 5 kap. sinnessjuklagen;

skogsvårdsstyrelser;--— överförmyndare.

Frihet — — — yrkesinspektionen.

Konungen — — — hamnar.

8 $.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

5

Obligation, som utfärdas här i riket, skall av obligationsutgivaren före

utlämnandet förses med stämpel av 60 öre för belopp, ej överstigande 100

kronor, och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens, landstings,

kommuners, Sveriges allmänna hypoteksbanks, konungariket Sveriges

stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans och Svenska skeppshypotekskassans

obligationer, så ock för obligationer, utfärdade av svenskt

aktiebolag, som har till ändamål att idka belåning av fast egendom eller

tomträtt.

Sökes — — — konkurs.

Varda — — — beloppen.

Obligation — — — härtill.

Därest — — — riket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930; dock skall vad som

stadgas i 3 § under rubrikerna trafikkort och underrättelse samt i 7 §

örn sjukvårdsläkare gälla först från och med den 1 januari 1931.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Stämpel i

fattigvårdsoch

harnavårdsmål.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, socialoch

kommunikationsdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Dahl, förslag till ändringar i förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Föredraganden anför:

»Enligt 3 § stämpelförordningen är kommunikationsresolution, som utfärdas

av någon av de i förordningen till första avdelningen hänförda

myndigheterna, fri från stämpel under det att utslag under rubrik, som

av sådan myndighet utgives till part, som författningsenligt är skyldig

att lösa detsamma, skall beläggas med stämpel till belopp av för första

arket 4 kronor, för andra arket 3 kronor och för varje av de övriga arken

3 kronor 25 öre. Hos de under tredje avdelningen upptagna myndigheterna

skall erläggas stämpel för kommunikationsresolution med 2

kronor och för utslag under rubrik med respektive 6, 4 och 4 kronor. Bland

myndigheter, tillhörande första avdelningen, märkes Överståthållarämbetet

för polisärenden, under det att länsstyrelserna tillhöra tredje avdelningen.

Expeditioner av enahanda slag från sistnämnda båda myndigheter bliva

således belagda med stämpel till olika belopp. Häremot torde för de flesta

fall icke vara något att invända. I ett par fall synes emellertid förhållandet

i fråga kunna giva anledning till erinran. Sålunda ankommer handläggning

av mål och ärenden angående tillämpning av lagarna örn fattigvården

och örn samhällets barnavård i Stockholm å Överståthållarämbetet

för polisärenden och i övrigt å länsstyrelserna. Att i dessa fall expeditionerna

skola bliva föremål för olika stämpelbeläggning torde i och för

sig knappast kunna anses fullt tillfredsställande. Förhållandet i fråga har

emellertid kommit att särskilt uppmärksammas efter ikraftträdandet av

den vid 1926 års riksdag i syfte att nedbringa antalet fattigvårdsmål och

mål angående samhällets barnavård beslutade ändringen i 7 § stämpelförordningen.

Genom detta beslut upphävdes nämligen i väsentlig mån den

tidigare för vissa parter i sådana mål rådande stämpelfriheten. Sålunda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nt 258. 7 M

stadgas numera i berörda författningsrum, att från stämpelavgift äro befriade,

bland andra, dels barnavårdsnämnder, dock att stämpelfrihet icke

äger rum i sådana fall, då barnavårdsnämnd för talan för kommun i mål

mot annan kommun eller mot allmän anstalt eller inrättning angående tilllämpning

av lagen örn samhällets barnavård, dels fattigvårdssamhällen

och fattigvårdsinrättningar, dock att stämpelfrihet icke äger rum i mål

mellan fattigvårdssamhällen eller mellan allmän anstalt eller inrättning

och fattigvårdssamhälle angående tillämpning av lagen örn fattigvården,

dels ock kommuner i mål och ärenden angående tillämpning av lagen örn

samhällets barnavård, dock att stämpelfrihet icke äger runi i mål mellan

kommuner eller mellan allmän anstalt eller inrättning och kommun. Med

den uppfattning, som ligger till grund för berörda ändring i stämpelförordningen,

lärer knappast bestämmelsen att kommunikationsresolution av

Överståthållarämbetet för polisärenden — och således även i mål av nu

omförmälda slag — är fri från stämpel kunna anses förenlig; ej heller

överensstämmer väl därmed att stämpeln beträffande de expeditioner i

övrigt, som kunna ifrågakomma i mål av förevarande art, är lägre hos Överståthållarämbetet

för polisärenden än hos länsstyrelserna. Skillnaden

mellan de olika stämpelbeloppen kan visserligen sägas i viss mån motvägas

av lösen, som utgår på grund av bestämmelserna i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen. Enligt § 3 i denna förordning

skola nämligen kommunikationsresolutioner och utslag med

rubrik, om de utfärdas av Överståthållarämbetet för polisärenden, beläggas

med lösen till vissa belopp medan motsvarande expeditioner från

länsstyrelserna äro fria från lösen. I § 15 är emellertid stadgat det undantaget,

att kommunikationsresolution och utslag med rubrik, som utgives

till part, vilken utan särskild begäran är skyldig att lösa detsamma,

i fattigvårdsmål, som handläggas av Överståthållarämbetet för polisärenden,

skola utfärdas utan lösen.

Den bristande likformigheten i fråga örn avgifterna för expeditioner i

mål av nu omförmäld art har även påpekats i framställningar till Kungl.

Maj:t från dels justitieombudsmannen den 15 december 1928 dels ock Överståthållarämbetet

den 31 maj 1929. Justitieombudsmannen avslutar sin

skrivelse, beträffande vars närmare innehåll jag tillåter mig hänvisa till

hans ämbetsberättelse till 1929 års riksdag, sid. 27 ff., med uttalandet, att

han för det dåvarande ansåge det så mycket mindre lämpligt att framlägga

något förslag i ämnet, som frågans lösning uppenbarligen kunde tänkas

röna inverkan av den omorganisation av Överståthållarämbetet, som

vore å bane.

Överståthållarämbetet har i sin skrivelse — under hänvisning till den av

mig förut berörda år 1926 vidtagna ändringen i 7 § stämpelförordningen

— gjort gällande, att 3 § i förordningen borde ändras därhän, att avgift

för stämpel till kommunikationsresolution upptoges med visst belopp och

att den likaledes förut omnämnda bestämmelsen i 15 § lösenförordningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Stampe I till

expeditioner

från

sparbanksinspektionen
-

Stämpelfrihet

för vissa internationella

organ m. m.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

borde upphävas, ävensom hemställt, att Kungl Majit måtte vidtaga den åtgärd,

vartill omständigheterna kunde föranleda.

För egen del finner jag det önskligt att sådana bestämmelser givas, att

expeditioner i nu ifrågavarande mål och ärenden komma att beläggas med

avgifter till samma belopp, vare sig de handläggas av Överståthållarämbetet

för polisärenden eller av länsstyrelserna. Den av justitieombudsmannen

berörda frågan örn omorganisation av Överståthållarämbetet lärer

icke — sedan föregående års riksdag avslagit av Kungl. Majit framlagt

förslag i ämnet — böra föranleda uppskov med de erforderliga författningsändringarna.

Vid övervägande av på vilket sätt likformighet i avseende

å stämpelbeläggningen skall kunna åstadkommas har den lämpligaste

utvägen synts mig vara att vidtaga sådan ändring i 1 § stämpelförordningen,

att Överståthållarämbetet för polisärenden i fråga örn stämpel

till expeditioner i förevarande mål och ärenden hänföres till tredje avdelningen.

Till frågan örn den ändring i lösenförordningen, som jämväl

synes böra vidtagas, torde jag få senare återkomma.

Genom beslut vid 1929 års riksdag inrättades en central myndighet,

sparbanksinspektionen, för tillsyn över sparbankerna. Denna myndighet

torde i fråga örn stämpel till expeditioner böra hänföras till samma avdelning

i 1 § stämpelförordningen som bank- och fondinspektionen eller

till fjärde avdelningen.

Genom proposition den 31 december 1929 (nr 6) har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag örn

handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ. Propositionen

har bifallits av riksdagen (skrivelse nr 45). Enligt ifrågavarande

lagförslag, vid vars utarbetande lagen den 6 mars 1899 (nr 12, sid. 1) örn

handräckning åt utländsk domstol i väsentliga delar tjänat såsom förebild,

skall svensk underdomstol under vissa närmare angivna förutsättningar

vara skyldig lämna handräckning åt domstol eller skiljedomstol,

vilken det tillkommer att avgöra tvist mellan stater, eller annat

internationellt organ, som tillsatts för behandling av sådan tvist. Vid

anmälan den 22 november 1929 inför Kungl. Majit av berörda förslag uttalade

chefen för justitiedepartementet, att vad som funnes stadgat angående

frihet från lösen och stämpel i ärende, handlagt på grund av 1899

års lag, även syntes böra tillämpas i fråga örn handräckning, som avsåges

i förslaget. Jag förordar nu, att härav påkallad ändring i stämpelförordningens

3 och 7 §§ vidtages. Frågan örn den erforderliga ändringen i lösenförordningen

torde få i annat sammanhang underställas Kungl. Majits

prövning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

I 57 § utsökningslagen föreskrives bland annat skyldighet för utmät- Stämpelfrihet

ningsman att, då fordringsbevis avlämnas till honom för utmätnings vin- gom

nande, därom meddela borgenären bevis. Sådant bevis är enligt stad- färdas av utgande

i 3 § stämpelförordningen fritt från stämpel. Sakkunniga för mätningsman,

utredning rörande landsfiskalernas m. fl. medelsförvaltning liava den 31

januari 1930 avlämnat förslag till vissa författningsändringar, vilka, ansetts

kräva riksdagens medverkan. Bland annat föreslås införande i 9 §

utsökningslagen av stadgande, att landsfiskal och stadsfogde skola vara

pliktiga att i varje mål, i vilket utmätning eller annan deras åtgärd enligt

utsökningslagen äskas, utan avgift tillställa sökanden å särskild, för

ändamålet fastställd blankett utfärdat bevis örn mottagandet av handlingarna

i ärendet och, därest vid dessa fogats fordringsbevis, särskilt angiva

detta. I samband med nu nämnda ändring i 9 § skulle nyss berörda

föreskrift i 57 § utgå. Vidare föreslås, att stadgandet örn stämpelfrihet

för bevis, som meddelas borgenär enligt 57 § utsökningslagen, skall ändras

till att avse mottagningsbevis, som meddelas sökanden enligt 9 § utsökningslagen.

De ändringar, som sålunda föreslagits, åsyfta att bereda inventeringsförrättare

hos utmätningsman möjlighet att konstatera, örn inkomna utsökningsmål

blivit införda i dagboken över utsökningsmål. En viss möjlighet

härtill skulle enligt förslaget ernås därigenom, att blanketterna

för mottagningsbevisen skulle vara infogade i block och utskrivas genom

självkopiering i två exemplar, varav kopian kvarstannade i blocket såsom

verifikation till dagboken.

Enligt vad chefen för socialdepartementet meddelat mig, har det icke

synts nödigt att vidtaga ändringar i utsökningslagen för att ålägga utmätningsman

skyldighet att meddela nu ifrågasatta mottagningsbevis utan

hava erforderliga föreskrifter härom ansetts lämpligen böra utfärdas i

administrativ ordning. För stadgande av stämpelfrihet beträffande dylika

bevis kräves däremot beslut av riksdagen. På sätt de sakkunniga

föreslagit torde bevisen böra vara fria från stämpel, då skyldigheten att

meddela desamma föreskrives i ett statens intresse, vinnandet av ökad

kontroll beträffande utmätningsmannens förvaltning av exekutionsmedel.

Den ändring i stämpelförordningen, som således är påkallad, synes mig

kunna ske på det sättet, att rubriken i 3 § rörande bevis enligt 57 § utsökningslagen

ersättes med en rubrik av följande lydelse: bevis örn mottagande

av handlingar, som utmätningsman är pliktig att utan säl skild

begäran meddela sökande. Denna avfattning, som är något vidare

än den de sakkunniga föreslagit, har valts för att möjliggöra stämpelfrihet

jämväl för mottagningsbevis i andra mål än mål enligt utsökningslagen,

därest det skulle finnas lämpligt att, såsom i avgivna yttranden

över de sakkunnigas förslag hemställts, utvidga skyldigheten för

utmätningsman att meddela mottagningsbevis, t. ex. till mal enligt införsellagen

eller lagen örn avbetalningsköp.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Stämpelavgift

för körkort

m. m.

Stämpelfrihet

för vissa sjukvårdsläkare

m. m.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Genom proposition den 14 februari 1930 (nr 121) har Kungl. Majit

begärt riksdagens yttrande över inom kommunikationsdepartementet

utarbetade förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga. Till

grund för berörda förslag ligger ett av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande

(Statens offentliga utredningar 1929:16). I detta betänkande

omförmäla de sakkunniga (sid 242), att det från militärt håll — under hänvisning

till det stora antal motorfordon, som vore i bruk inom försvarsväsendet

— framhållits såsom angeläget, att de kostnader, som för kronan

vöre förenade med iakttagande av vissa föreskrifter i motorfordonsförordningen,

nedbringades, därvid såvitt nu är i fråga förordats, att krigsmakten

tillhörande personal, som utbildats till förare, skulle äga att

efter avlagda prov och på framställning av vederbörande militära myndighet

hos länsstyrelse utan avgift utbekomma körkort. De sakkunniga

hava icke haft något att erinra mot vad sålunda föreslagits och

hemställt, att riksdagens bifall härtill måtte utverkas.

Även jag finner detta förslag böra biträdas. Jag vill emellertid i

detta sammanhang fästa uppmärksamheten på, att någon självständig rubrik

lör körkort för närvarande icke finnes i 3 § stämpelförordningen.

Körkort är i stället att hänföra under rubriken ''tillståndsbrev för utövande

av näring eller yrke’. Sistnämnda rubrik torde knappast

kunna anses fullt lämplig, då det gäller körkorten. Det övervägande antalet

aspiranter på dylika lära nämligen numera utgöras av andra än

sådana, som avse att utöva körning med automobil såsom näring eller

yrke. Jag tillstyrker därför, att i sistnämnda författningsrum körkort

upptages under en särskild rubrik och att där angives, att krigsmakten

tillhörande person, som utbildats till förare under militärtjänstgöring,

skall erhålla körkort utan stämpel.

Enligt 29 § förslaget till motorfordonsförordning må automobil i yrkesmässig

trafik endast föras av den, som därtill erhållit särskilt tillstånd, i

förslaget benämnt trafikkort. Även trafikkort synes lämpligen böra upptagas

under självständig rubrik i 3 § stämpelförordningen och i stämpelhänseende

behandlas lika med körkort; dock bör den nyss förordade

stämpelfriheten för krigsmän i visst fall tydligen ej avse trafikkort.

Enligt 38 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321), vilken lag träder

i kraft den 1 januari 1931, må för vinnande av utredning angående omständigheter

av betydelse för frågan, huruvida den, som är för vård eller

jämlikt 28, 32 eller 33 § i lagen för observation intagen å sinnessjukhus, är i

behov av vård å sådant sjukhus, vid allmän underrätt kunna anordnas

förhör med personer, vilka kunna antagas äga kännedom örn dylika omständigheter.

Örn sådant förhör skall rätten eller domaren, enligt 39 § 2 mom.

andra stycket, underrätta vissa i berörda lagrum närmare angivna personer.

Då såsom 1926 års sinnessjuksakkunniga anfört i sitt betänkande

(Statens offentliga utredningar 1927:10, sid. 85) några kostnader för så
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

dana underrättelser icke synas böra få uppkomma, torde stadgande, att underrättelserna

i fråga skola vara fria från stämpel, böra upptagas i 3 §

stämpelförordningen. Enligt 39 § 4 mom. skall rätten eller domaren, sedan

förhör hållits, tillställa sjukvårdsläkaren protokoll över förhöret. Som

sjukvårdsläkaren icke behöver vara anställd i statens tjänst utan kan hava

anställning vid kommunalt eller enskilt sjukhus, torde nyssberörda bestämmelse,

såsom ock de sinnessjuksakkunniga anfört (sid. 87), böra kompletteras

genom en sådan ändring i 7 § stämpelförordningen, att läkaren

erhåller protokollet fritt från stämpel. I annat sammanhang lärer jag

få anmäla frågan örn av bestämmelserna i sinnessjuklagen påkallad

ändring i lösenförordningen.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall enligt 8 § stämpelförordningen

av obligationsutgivaren före utlämnandet förses med stämpel av 60

öre för belopp, ej överstigande 100 kronor, och därutöver 60 öre för varje

påbörjat hundratal kronor. Dock äger frihet från sådan stämpel rum för

svenska statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges

stadshypotekskassas samt, enligt beslut vid 1929 års riksdag, för

Svenska bostadskreditkassans och Svenska skeppshypotekskassans obligationer.

Ifrågavarande stämpelavgift, som infördes år 1894 och därvid bestämdes

till 30 öre för 100 kronor, höjdes till sitt nuvarande belopp år

1917.

Uti särskilda till finansdepartementet inkomna framställningar har nu

hemställts örn proposition till riksdagen med förslag till sådan ändring i

nyssnämnda författningsrum, att obligationer, som utfärdas av kommuner,

landsting och vissa inteckningskreditaktiebolag skola bliva befriade

från stämpel.

Sålunda har Svenska stadsförbundets finansråd i skrivelse den 20 november

1929 gjort sådan hemställan i fråga örn obligationer, som utfärdas

av kommuner. I skrivelsen har anförts i huvudsak följande:

''Innan finansrådet närmare ingår på utvecklande av skälen för denna

framställning, tillåter sig finansrådet lämna en översikt över primärkommunernas

och landstingens obligationsemissioner och de därav influtna

stämpelmedlen. Nedanstående sammanställning grundar sig på uppgifter

i Aktiebolaget Göteborgs banks senaste översikt över obligationsmarknaden

i Sverige. Anmärkas bör, att man ej utan vidare kan utgå ifrån, att

hela det uppgivna beloppet blivit försålt och alltså belagt med stämpel.

Siffrorna böra sålunda betraktas såsom maximisifiror.

År

Emissioner

Stämpel

1919

............. 48,816,000

292,896

1920 ....................

................ 55,846,000

335,076

1921 ....................

................ 56,385,000

338,310

1922 ...................

............... 36,899,000

221,394

1923 ....................

................ 20,304,000

121,824

1924 ....................

................ 6,000,000

36,000

Frihet för

kommuner

och landsting

samt inteckningskreditaktiebolag

från emissionsstämpel

å obligationer.

Kommuner

och landsting.

Svenska stadsförbundets

finansråd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Martts proposition Nr 258.

Emissioner Stämpel

1925 .................................... 25,000,000 150,000

1926 .................................... 5,000,000 30,000

1927 ................................._ _

1928 .................................. 17,766,000 106,596

272,016,000 1,632,096

Av sammanställningen, framgår, att medan emissionerna under de första

fem åren av perioden uppgingo till sammanlagt 218,250,000 kronor, de un

der periodens senare hälft belöpte sig till allenast 53,766,000 kronor eller

ungefär en fjärdedel av den förra summan. Det härå belöpande stämpelbeloppet

utgjorde under de första fem åren i genomsnitt 261,900 kronor

årligen, men under de fem sista allenast 64,519 kronor årligen. Under de

tre första kvartalen av år 1929 utgjorde emissionerna 5,977,000 kronor, varemot

svarar ett stämpelbelopp av 35,862 kronor.

Orsaken till den påfallande minskningen i de kommunala obligationslånen

anger Göteborgsbanken — med all rätt — vara den, att kommunerna

i allt större utsträckning kunna fylla sina lånebehov på annat sätt. Det

är otvivelaktigt ett faktum, att kommunerna i allt mera ökad utsträckning

tillgodose, sitt lånebehov genom upptagande av lån mot reverser bos statens

pensionsfond, hos livförsäkringsbolag, kassor o. d.

.1 främsta rummet har denna tendens föranletts av den ökade fondbildningen

hos de långivande inrättningarna, vilken medfört, att väsentligt

större kapital än tillförene stå kommunerna till förfogande från dessa

länekärr. I viss mån har emellertid den omförmälda minskade användningen

av obligationslånetypen förorsakats av de låntagande kommunernas,

strävan att undvika obligationsstämpeln, som för denna form av upplåning

utgör en extra kostnad och ställer den i ett ogynnsammare läge vid

konkurrens med reverslånen. Det torde ock vara uppenbart, att i de fall,

då en kommun bar att välja mellan de båda låneformerna, obligationslån

och reverslån, den extra belastningen å obligationslånen så tillvida för

kommunerna inverkar oförmånligt på lånevillkoren, att räntan å ett reverslån

kan av reverslånegivaren skäligen betingas något högre, än som

vore fallet, därest det konkurrerande obligationslånet icke vore belagt

med stämpelavgift. Förhandenvaron av stämpelavgift för kommunala

obligationer utgör en av staten på kommunerna lagd tunga, som icke endast

drabbar dessa direkt och påtagligt i de fall då obligationslåneformen kommer

till användning, utan även, som nyss påvisats, kan indirekt på ett för

kommunerna ogynnsamt sätt påverka lånemarknaden.

Olämpligheten av denna statliga skatteform är sålunda uppenbar. Och

då därtill kommer, att dess statsfinansiella betydelse torde vara så gott

som oväsentlig — i medeltal har obligationsstämpeln å kommunala lån,

enligt vad ovan angivits, för de sista fem åren uppgått till allenast cirka

65,000 kronor örn året — bör ifrågavarande stämpelavgift snarast möjligt

avskaffas.

Slutligen må här anmärkas, att i Norge icke erlägges någon stämpelavgift

vid utgivandet av obligationer; att i Finland kommunernas liksom

statens och fastighetskreditinrättningars m. flis obligationer äro fria från

stämpelavgift vid utgivandet; samt att i Danmark visserligen finnes stadgande

örn en. stämpelavgift å kommunala obligationer, uppgående till 0.2 %

eller en tredjedel av den svenska stämpeln, men att befrielse från stämpelavgift

lämnats såväl i fråga örn lån, vilka gemensamt för de danska stä
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 258.

13

derna (utom Köpenhamn) vid olika tillfällen under åren 1921—1928 upplagts

av Kobstadsforeningens laaneforening, som ock beträffande Köpenhamns

stads lån. De svenska kommunerna intaga alltså i nu förevarande

avseende en missgynnad särställning inom Norden.’

Svenska landstingsförbundets styrelse har därefter, under åberopande av

framställningen från Svenska stadsförbundets finansråd, i skrivelse den 6

december 1929 framhållit, att det av stadsförbundets finansråd m. fl. gjorda

påståendet, att kommunerna i allt mera ökad utsträckning tillgodosåge

sitt lånebehov icke genom obligationsemissioner utan genom upptagande

av lån mot reverser, framförallt bos statens pensionsfond, för landstingens

vidkommande gällde i alldeles särskilt hög grad. Av de under åren

1922—1927 upptagna landstingslånen, utgörande ett sammanlagt belopp av

62,047,003 kronor, komme sålunda allenast 4,440,000 kronor, eller 7.16 %, på

obligationer, och alltsedan den 1 februari 1923, då Västmanlands läns landsting

upptagit ett obligationslån å sistnämnda belopp, intill dagen för skrivelsen

bade intet enda landsting anlitat obligationsvägen för tillgodoseende

av sitt lånebehov. Det kunde sålunda möjligen förmodas, att förevarande

fråga icke vore av någon större betydelse för våra länskommuner.

Vad finansrådet i sin skrivelse anfört örn den omförmälda fondstämpelns

ogynnsamma inverkan å villkoren för kommunernas reverslån syntes

emellertid hava fullt fog för sig. Med hänsyn därtill och då det rent principiellt

icke kunde anses riktigt, att kommunernas obligationer stämpelbelades,

medan vissa hypoteksinrättningar vore stämpelfria, hade landstingsförbundets

styrelse ansett sig böra instämma i den av finansrådet gjorda

framställningen oell sålunda hemställa örn befrielse från stämpelavgift

för obligationer, som utfärdas av primärkommuner och landsting.

över de båda framställningarna hava utlåtanden avgivits av statskontoret,

bank- och fondinspektionen samt fullmäktige i riksgäldskontoret.

Statskontoret bar i sitt utlåtande den 16 januari 1930 framhållit, att vid

bedömandet av förevarande spörsmål syntes böra tagas i beaktande, att på

primärkommunerna och landstingen under de senaste åren i alltmera vidgad

omfattning lagts åtskilliga nya uppgifter, särskilt inom sjukvårdens

område, samt att staten genom lämnandet av bidrag medverkat till fyllandet

av såväl dessa uppgifter som andra ändamål, vilka det av ålder tillkommit

nämnda samhällsorgan att draga försorg örn. Med hänsyn till att

de uppgifter det här gällde kompletterade den statliga verksamheten och i

vissa fall ersatte denna, ansåge statskontoret goda skäl kunna anföras för

att såväl primärkommunerna som landstingen medgåves stämpelfrihet för

obligationer, som av dem utfärdades. Statskontoret förutsatte givetvis, att

Kungl. Maj:ts tillstånd till upptagandet av dylikt obligationslån blivit

i vederbörlig ordning lämnat. Den minskning i statens inkomster, som

genom bifall till förevarande framställningar skulle uppstå, syntes för

statsverket vara av jämförelsevis ringa betydelse i budgethänseende. Uppmärksammas

finge även, att ifrågavarande stämpelkostnader i varje fall

Svenska

landstingsför
bundets
styrelse.

Utlåtanden.

tatskontoret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

komme att i sista hand bäras av de skattskyldiga. Med hänsyn till vad

sålunda anförts tillstyrkte statskontoret framställningarna.

Föredraganden i ärendet i statskontoret, sekreteraren Alve, har avgivit

ett särskilt yttrande i ämnet, däri han — under anförande att stämpelavgiften

å kommuners obligationer varit föremål för statsmakternas särskilda

uppmärksamhet vid införandet av sagda beskattningsform och vid

behandlingen år 1917 av frågan örn förhöjning av berörda stämpelavgift, att

de efter år 1917 kommunerna pålagda, allmänt samhälleliga bestyren som

regel motsvarats av statsbidrag, täckande större delen av de härmed förenade

kostnaderna, varför de icke skäligen kunde tagas som anledning till

befrielse från obligationsstämpeln, i all synnerhet som kommunernas upplåning

givetvis ej alltid avsåge anskaffande av kapital för bestridande av

kostnader föranledda av bestyr, som stöde statens uppgifter nära, samt att,

då obligationsstämpeln vore en engångsavgift, lagd på värdepapper, som

hade en omloppstid av ett avsevärt antal år, och avgiften vore så låg som

0.6 procent av det upplånta kapitalet, det ej med fog syntes kunna sägas, att

densamma influerade på den låneränta kommunerna kunde betinga sig

eller att den utgjorde en bidragande orsak till att kommunerna under de

senare åren i avsevärd omfattning övergått till reverslåneformen — förklarat

sig för närvarande icke kunna tillstyrka åtgärder i framställningarnas

syfte, i varje fall icke innan närmare utredning förelåge angående

konsekvenserna —- ekonomiska och andra — av ett beslut örn borttagande

av ifrågavarande stämpelplikt, vilken utredning lämpligen syntes kunna

vidtagas i sammanhang med förarbetena till den av 1929 års riksdag i skrivelse

nr 314 begärda allmänna revisionen av stämpelavgifterna enligt 8 §

stämpelförordningen.

Bank- och I utlåtande den 20 januari 1930 har bank- och fondinspektionen — efter

f0It?önenek ^et ämbetsverket erinrat örn förutnämnda framställningar angående befrielse

för vissa inteckningsbolag från stämpelplikt för av dem utfärdade

obligationer samt hänvisat till att inspektionen i ett tidigare den 31

oktober 1928 avgivet yttrande, vartill jag torde få tillfälle att senare återkomma,

tillstyrkt bifall till dessa — ytterligare anfört:

''Även örn det i nu förevarande ärende gjorda påståendet, att förefintligbeten

av stämpelplikt för obligationer kunde medföra strängare räntevillkor

vid primärkommuners och landstings upplåning mot revers,

torde vara överdrivet, har inspektionen dock, med den ståndpunkt inspektionen

intagit i sitt nyssnämnda utlåtande, icke funnit anledning att

för sin del göra erinran emot den av stadsförbundets finansråd och landstingsförbundets

styrelse sökta stämpelfriheten, detta så mycket mindre

som man numera slagit in på den vägen att från stämpelavgift befria

vissa i stämpelförordningen såsom enskilda handlingar betecknade beskattningsobjekt.

’

Fullmäktige Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i utlåtande den 30 januari 1930

'' kontoret3 förklarat, att de i likhet med statskontoret funnit goda skäl kunna an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 258.

15

förås för, att såväl primärkommunerna som landstingen medgåves frihet

från stämpel för obligationer, som av dem utfärdas. Såsom framginge

av de av Svenska stadsförbundets finansråd meddelade sifferuppgifterna,

hade under de senaste åren inträtt en stark minskning av de

kommunala obligationslånen, i det att kommunerna numera i allt större

utsträckning kunde fylla sitt lånebehov genom lån mot reverser hos statens

pensionsfond, livförsäkringsbolag, kassor o. d. Den statsfinansiella

betydelsen av ifrågavarande obligationsstämpel vore därför numera så

ringa, att ur budgetsynpunkt några betänkligheter mot dess borttagande

ej syntes föreligga. Vid sådant förhållande hade fullmäktige ansett

sig kunna tillstyrka bifall till de föreliggande framställningarna.

Jag övergår härefter till att behandla de framställningar, som avse

befrielse från stämpel för obligationer, utgivna av vissa inteckningsbolag.

Begäran örn vidtagande av åtgärder i sådant syfte inkom i maj

1928 från Stockholms intecknings garanti aktiebolag, Göteborgs intecknings

garanti aktiebolag, Gävle inteckningsgarantiaktiebolag, Skånska intecknings

aktiebolaget i Malmö, Hälsingborgs intecknings garanti aktiebolag,

Aktiebolaget Göteborgs hypotekskassa och Aktiebolaget Stockholms

hypotekskassa samt i augusti 1928 från Aktiebolaget Stockholms

tomträttskassa. Sedan utlåtanden över dessa framställningar inhämtats

från vederbörande myndigheter, upprepades den gjorda hemställan dels

i skrivelse den 12 januari 1929 från samtliga ifrågavarande bolag med

undantag för Aktiebolaget Stockholms tomträttskassa dels ock i skrivelse

den 5 december 1929 från bolagen i fråga förutom Aktiebolaget Stockholms

hypotekskassa. Även över dessa senare framställningar hava utlåtanden

avgivits av vissa myndigheter.

Då den senaste skrivelsen av den 5 december 1929 i huvudsak innefattar

även de synpunkter och den utredning, som åberopats i de tidigare

skrivelserna, torde det vara tillräckligt att nu återgiva det huvudsakliga

innehållet i denna skrivelse.

Efter det sökandena däri till en början erinrat, att från obligationsstämpel

äro befriade dels svenska statens obligationer och dels obligationer,

utgivna av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket Sveriges

stadsliypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan och Svenska

skeppshypotekskassan, anföres vidare i skrivelsen:

''Frånsett svenska staten åtnjutes sålunda stämpelfrihet av vissa halvstatliga

institutioner med uppgift att förmedla kredit, huvudsakligen på

1‘astighetsområdet. De enskilda 1''astighetskreditanstalterna och de med

dem jämförliga instituten för tomträttsbelåning — i det följande sammanfattade

under benämningen »inteckningskreditanstalterna» — äro

däremot för sina obligationsemissioner underkastade stämpelplikt på

samma sätt som övriga enskilda obligationsutgivare. Detta förhållande

måste enligt vår mening anses oberättigat oell ej minst ur det allmännas

synpunkt olämpligt.

Det må först framhållas, att obligationsstämpeln när det gäller kapi
-

Intecknings
kreditaktie
bolag.

Framställning

från Stockholms

intecknings

garanti

aktiebolag

m. fl.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Marits proposition Nr 258.

talanskaffningen för inteckningskreditanstalter har en helt annan betydelse

än den har för andra enskilda låntagare såsom industri- och trafikbolag.

Stämpeln utgör för dessa senare en vid investering av främmande

kapital för produktiva ändamål knuten omkostnad av ringa betydelse

för rörelsen i dess helhet. I ett industriföretag utgör stämpelkostnaden

för upptagna obligationslån för exempelvis anläggning av en fabrik

en vid sidan av övriga omkostnadsposter såsom arbetslöner, utgifter

för råmaterial och räntor å nedlagt kapital så obetydlig del av produktionskostnaderna,

att det näppeligen faller någon in att räkna därmed.

För bostadskreditens vidkommande ligga förhållandena helt annorlunda

till. I kostnaden för den nyttighet, som inteckningskreditanstalterna

med tillhjälp av upptagna obligationslån tillhandahålla — det längre

eller kortare inteckningslånet — utgör obligationsstämpeln en förhållandevis

vida viktigare beståndsdel än i priset på vilken som helst industrivara.

Industri- och trafikbolagen hava vidare ofta möjlighet att tillgodose

sitt kreditbehov på annat sätt än medelst obligationsemissioner

och därmed undgå stämpeln; inteckningskreditanstalterna är o däremot

för anskaffande av medel för sin verksamhet -r- frånsett det egna ofta

relativt obetydliga kapitalet — helt hänvisade till upptagande av obligationslån.

Industri- eller trafikbolaget är självt låntagaren, som direkt

drager vinst av den nyttighet, lånet förskaffat honom; inteckningskreditanstalten

åter är allenast en förmedlare av kredit; detta är, såsom nedan

närmare skall beröras, av väsentlig betydelse för obligationsstämpelns

verkningar.

Vidare må påpekas, att själva det ändamål, vilket de ifrågavarande

kreditanstalternas kapitalanskaffning tjänar, är ur allmän synpunkt av

ett speciellt intresse med social betoning. Vid upprepade tillfällen har

med skärpa framhållits, att en väl organiserad tillförsel av kredit är av

grundläggande vikt för en sund utveckling på fastighetsmarknadens område.

En riklig och billig kreditgivning är en väsentlig förutsättning

för lösningen av bostadsfrågan, vilken är av så utomordentligt samhälleligt

intresse och föranlett betydande ekonomiska uppoffringar från det

allmännas sida. Det var också i främsta rummet önskan att bereda så

billig fastiglietskredit som möjligt, vilken anfördes som motiv för stämpelfrihet

för stadshypotekskassans obligationer; det under innevarande

år fattade beslutet örn stämpelfrihet jämväl för Svenska bostadskreditkassan

har ytterligare markerat denna synpunkt. Att bibehålla beskattningen

av obligationer, som utgivas av enskilda anstalter för tillgodoseende

av just dessa samma ändamål, förefaller vara mindre rationellt,

då denna beskattning för ifrågavarande anstalter allvarligt försvårar

fyllandet av en uppgift, vilken ur det allmännas synpunkt framstår såsom

särskilt angelägen. Och för inteckningsbolagens del gäller dessutom

att beskattningen drabbar den för ifrågavarande samhällsintresse arbetande

förmedlaren men icke vare sig kapitalets ägare eller den, som utnyttjar

detsamma.

Av vad ovan anförts torde framgå, att inteckningskreditanstalterna

i förevarande avseende intaga en noga markerad särställning i förhållande

till andra stämpelplikt underkastade enskilda företag. De höra i fråga

örn såväl verksamhetsområdet som arbetssättet intimt ilmi) med den grupp

av institutioner, som uttryckligen medgivits befrielse från stämpelplikt.

I själva verket bleve griinslinjen mellan stämpelfria och stämpelpliktiga

obligationer vida mindre godtycklig än den nuvarande, därest de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

17

enskilda inteckningskreditanstalterna överfördes från den senare gruppen

till den förra. Några bärande skäl för ett åtskiljande av de halvstatliga

och de enskilda företagen lära icke förefinnas.

Det torde böra erinras, att det banbrytande arbetet på fastighetskreditområdet

utfördes av inteckningsbolagen. Vid mitten av 1800-talet gjordes

förgäves upprepade ansträngningar att förmå statsmakterna att

lämna sitt stöd åt ordnandet av fastighetsbelåningen i städerna. Det

var de på enskilt initiativ tillkomna bolagen, som då inträdde och även

lyckades bringa reda i inteckningskrediten i våra större stadssamhällen

och råda bot på de ali sund utveckling hämmande missförhållanden, som

särskilt tidvis rådde härutinnan. Inteckningsbolagen hava otvivelaktigt

alltjämt en viktig uppgift att fylla. De hava en sedan decennier inarbetad

kundkrets med ständigt växande kreditbehov. Deras karaktär av

helt enskilda institutioner gör, att de måhända i viss mån kunna smidigare

anpassa sig efter mera speciella önskningar och krav än de halvstatliga

företagen. Vidare är att märka, att inteckningsbolagen genom

sin byggnadskreditivrörelse fylla ett viktigt behov för nybyggnadsverksamheten,

som icke alls tillgodoses genom de av staten stödda anstalterna.

Att ett flertal institut av olika typer sida vid sida verka på ifrågavarande

område kan ej gärna leda till annat än ett bättre betjänande av

kreditbehoven. Inteckningsbolagen vilja i detta sammanhang taga fasta

på och understryka ett av bostadskreditsakkunniga gjort uttalande, att

konkurrensen mellan olika kreditinstitut otvivelaktigt är ägnad att motverka

uppkomsten av slentrian och byråkratism samt befrämja värdefulla

initiativ till fromma för den iånesökande allmänheten. Men för att de

enskilda kreditinstituten skola kunna fylla sin uppgift att i tävlan med

de halvstatliga instituten tillgodose behovet av inteckningsbelåning, får

denna tävlan ej från det allmännas sida göras alltför ojämn. Den skulle

annars till det allmännas egen skada betagas den sunda stimulans, som

ligger däri, att båda parterna kunna utveckla sina krafter och den ena

icke nedtryckes av en tyngande handicap.

Vad tomträttskassorna beträffar, så ankommer på dem att så gott som

ensamma fylla den viktiga uppgiften att finansiera bebyggelsen å de

stora med tomträtt upplåtna villastadsområdena i våra största städer.

Bebyggelsen å dessa »ytterområden» avser anskaffandet av egna hem,

mestadels åt tjänstemän och arbetare med begränsade resurser. Verksamheten

måste därför anses vara fullt lika viktig och samhällsgagnande

som exempelvis den nystartade bostadskreditkassans, vilken bland

annat avser kreditgivning för egnahem med äganderätt.’

I fråga örn verkningarna för inteckningsbolagen av nuvarande stämpelplikt

för obligationer framhålles följande:

''Tomträttskassornas utlåningsränta står i direkt proportion till räntan

och kostnaderna för deras upplåning; den dessa kassor i motsats mot bostadskreditkassan

påvilande obligationsstämpeln utgör sålunda för tomträttshavare

vid jämförelse med fastighetsägare en direkt tunga, vilken

icke kan anses motiverad, särskilt i betraktande av att tomträttsinstitutets

utveckling ju är en angelägenhet, som eljest varit föremål för statsmakternas

särskilda omsorger.

För inteckningsbolagens del verkar obligationsstämpeln på ett annat

men ej mindre betydelsefullt och olyckligt sätt. 1 sin verksamhet räkna

Wildig lill riksdagen:: protokoll 1930. I sami. 22.9 hafi. (Xr 2.58.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

dessa bolag — särskilt då ränteläget är lågt — nied en mycket obetydlig

marginal mellan upplåningskostnader och utlåningsränta. Till närmare

belysande av detta förhållande må meddelas följande exempel: Kostnaderna

(inklusive stämpel) för ett av Stockholms intecknings garanti aktiebolag

i början av år 1928 emitterat 4 Va procents lån utgjorde i runt

tal 1.7 procent av lånenettot, medan samtidigt av bolaget utlämnades inteckningslån

mot 43A procents ränta bundna i 10 och 20 år. I den mån

av de upplånta medlen lån utlämnades på tio år, åtgår årligen för amortering

av stämpelkostnaden 0.077 procent; av marginalen återstår härefter

såsom vinst endast O.033 procent eller alltså mindre än hälften av

stämpelamorteringskostnaden. I den mån uppgörelse kunde träffas örn

20-årslån, stiger vinsten till omkring O.12 procent årligen. Och denna ytterligt

ringa vinstmarginal har sedan att bära sin anpart av bolagets

förvaltningskostnader.

Det framgår härav, att obligationsstämpeln har en högst väsentlig betydelse

för inteckningsbolagens rörelse. I motsats mot vad fallet är vid

exempelvis industri- och trafikbolagens upplåning drabbar såsom ovan

nämnts denna stämpel icke den verkliga låntagaren som en ringa del av

hans övriga kostnader; ränteläget för inteckningslånen är fastlåst till en

låg nivå av den starka konkurrensen och ett överflyttande på låntagaren

av stämpelkostnaden är uteslutet; pålagan träffar låneförmedlaren

och utgör en väsentlig anpart av hans marginal för täckande av med

rörelsen förenade kostnader ävensom den risk, vilken är förbunden såväl

med emitterandet av obligationslån som med utlåningen av de upplånta

medlen. Faktiskt har vid upprepade tillfällen, just på grund av

obligationsstämpeln, den räntemarginal, med vilken kunnat kalkyleras,

beräknats i sin helhet åtgå för täckande av lånekostnaderna. Under sådana

förhållanden kan naturligen någon obligationsemission icke komma

till stånd och stämpeln verkar då rent prohibitivt på inteckningsbolagens

rörelse.’

Till utredning i detta hänseende åberopa sökandena nedanstående

jämförelse mellan stadshypotekskassans och de enskilda inteckningsbolagens

obligationsemissioner alltifrån stadshypotekskassans tillkomst, i vilken

jämförelse även angivits storleken av de av bolagen erlagda obligationsstämpelbeloppen,

varjämte sökandena i detta sammanhang anmärka,

att exakta siffror å huru stor del av upplagda obligationslån, som verkligen

emitterats, i vissa fall icke finnas att tillgå, vadan de nedan angivna

finge betraktas som maximisiffror.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

19

Å r

Konungariket

Sveriges stads- hypotekskassa

emitterat

Inteckningsbolag

oell tomträttskassor

emitterat

Obligationsstämpel

tor intecknings- bolag och tomt- rättskassor

1910 ..........................

60,480,000

3,860,000

11,580

—

1911 ...........................

61,920,000

2,000,000

6,000

—

1912 ...........................

—

8,513,760

25,541

40

1913 ...........................

20,000,000

8,000,000

24,000

—

1914 ...........................

15,425,000

3,526,000

10,578

—

1915 ...........................

19,755,500

8,500,000

25,500

—

1916 ...........................

10,361,000

10,000,000

30,000

—

1917 ...........................

13,610,000

2,250,000

6,750

—

1918 ...........................

2,539,500

—

—

1919 ..........................

2,920,500

9,854,000

59,124

— 1

1920 ...........................

1,895,500

5,083,000

30,498

—

1921 ...........................

9,802,000

4,864,000

29,184

—

1922 ...........................

53,967,000

8,914,000

53,484

—

1923 ..........................

36,996,000

14,585,000

87,510

—

1924 ...........................

29,204,000

3,045,000

18,270

—

1925 ...........................

33,504,000

17,020,000

102,120

—

1926 ..........................

50,707,000

3,250,000

19,500

—

1927 ...........................

39,215,000

3,500,000

21,000

—

1928 ..........................

73,246,000

i 9,162,000

54,972

—

1929 */i—so/o ..............

37,492,000

908,000

5,448

—

572,900,000

126,734,760

621,611

40

Sökandena hava därefter hävdat, att den omständigheten, att kostnaden

för stämpelavgiften vore förhållandevis ringa, icke finge tagas till

intäkt för påstående att den icke skulle vara av någon avgörande betydelse

för resultatet av bolagens rörelse. De anföra härutinnan:

’Det är riktigt att summan är obetydlig. Men just skatteintäktens

ringhet utgör ju det bästa beviset för att skatten verkar rent prohibitiv!,

inskränkande å den rörelse på vilken skatten utgår. Förhållandet

är fullkomligt analogt med det som råder ifråga örn en skyddstull: en

obetydlig inkomst av en sådan tull innebär ingalunda, att den med lätthet

bäres av det varuslag, som den avser, utan utgör just kriteriet på

tullens effektivitet såsom skydd mot varans införande. Obligationsstampeln

verkar som en skyddstull — och en mycket effektiv sådan mot

den kapitaltillförsel till bostadsmarknaden, som sker genom inteckningsbolagen.

En sådan påföljd har förvisso icke varit förutsedd och ännu

mindre åsyftad vid obligationsstämpelns införande på sin tiel; ett vidmakthållande

av en dylik stämpelskatt sedan dess olyckliga verkan

klart ådagalagts, lärer näppeligen vara förenligt med det allmännas int

resse.

Inteckningsbolaget framställning hänför sig således ingalunda till

någon önskan att ernå en förmånlig undantagsställning; de åsyfta i stål
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition Nr 258.

let att bliva befriade ur den ogynnsamma undantagsställning, i vilken

de befinna sig, genom att gränsen mellan stämpelfria och stämpelbelagda

företag skall dragas på ett ur det allmännas egen synpunkt rationellt

sätt; de anse det blott skäligt, att de icke genom ett bibehållande av

stämpelplikten skola direkt hindras att fullfölja sin erkänt viktiga uppgift

i det ekonomiska livet utan erhålla möjlighet att verkligt effektivt

tjäna det eljest av det allmänna så omhuldade målet: en rationellt ordnad,

riklig och billig kreditgivning till fastighets- och speciellt bostadsmarknaden.

Att den begärda lättnaden skulle kunna av bolagen utnyttjas till att

förskaffa sig en obehörig vinst behöver icke befaras; konkurrensen med

övriga långivare utgör nämligen en verksam regulator på utlåningsräntans

höjd och därmed också på vinstmarginalen. Ännu mindre klätt

frukta, att inteckningsbolagen skulle störande ingripa på de senare

tillskapade halvstatliga institutionernas utveckling: dessa hava ändock

en mycket gynnsam särställning därigenom, att de äro frikallade från

skattskyldighet till stat och kommun och icke hava något eget kapital

att förränta.

Ur statsfinansiell synpunkt lärer borttagandet av stämpelplikten för

inteckningskreditanstalternas obligationsemissioner icke behöva möta

nämnvärda betänkligheter. I förhållande till den sammanlagda stämpelinkomsten

av omkring 50 miljoner kronor utgöra de från dessa anstalters

obligationsemissioner härflytande avgifterna å i genomsnitt 31,000 kronor

per år en oväsentlig summa. Beloppet är även mycket ringa vid

jämförelse med de inkomstposter, omkring 6 miljoner kronor, som berördes

av den av årets riksdag — likaledes till undanröjande av irrationella

beskattningsgrunder — företagna ändringen med avseende å stämpelavgiften

å växlar m. m. Efterskänkandet av nu ifrågavarande obetydliga

belopp torde i själva verket komma att mer än väl uppvägas av

de fördelar för bostadskreditväsendet och därmed indirekt för det allmänna,

som en därav möjliggjord livligare kapitalförmedling genom inteckningskreditanstalterna

skulle komma att medföra.

Det torde böra framhållas, att de inteckningskreditanstalterna motsvarande

enskilda organisationerna i såväl Finland som Norge äro fritagna

från eljest å enskildas obligationer utgående stämpelskatt. I Danmark,

varest fastighetskreditgivningen arbetar helt och hållet på kooperativ

grundval, äro »kreditföreningarna» till och med bättre ställda än

kommunerna, vilka i princip äro underkastade ohligationsstämpel ehuru

befrielse ofta plägar medgivas. Sverige intager sålunda i detta avseende

en särställning, som näppeligen torde vara grundad i sakförhållanden.’

Utlåtanden.

1926 års

bostadskreditsakkunniga.

Utlåtanden i ärendet hava avgivits av de s. k. 1926 års

sakkunniga, bank- och fondinspektionen, statskontoret och fullmäktige i

riksgäldskontoret.

1926 års bostadskreditsakkunniga hava i utlåtande den 15 maj 1928

över inteckningsbolagens första framställning, efter erinran örn dessas

värdefulla insatser på fastighetskreditens område, vidare yttrat bland

annat:

Det syntes ej kunna bestridas, att nu gällande obligationsstämpel utgjorde

en besvärande belastning för sökandena. Fastighetskreditgivningen,

särskilt vad anginge dess grundläggande och mest omfattande örn
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

råde, primärlånen, rörde sig nämligen otvivelaktigt numera Ilar i landet

med en ganska obetydlig marginal mellan upp- och utbulta medel. Denna

marginal beskures för inteckningsbolagens del kraftigt av obligationsstämpeln,

vilken bär finge samma verkan som en omsättningsskatt, som

stöde i direkt förhållande till beloppen emitterade obligationer men utginge

oberoende av rörelsens resultat. Den utövade av angivna skäl säkerligen

en hämmande effekt på utvecklingen av ifrågavarande instituts

verksamhet och försvagade därigenom avsevärt deras förmåga att medverka

till fastighetskreditbehovets tillgodoseende. Ur allmän synpunkt

syntes det därför vara ett önskemål, att de enskilda fastighetskreditanstalterna

bleve befriade från detta hinder i deras rörelse, så att möjlighet

lämnades dem att under något mera jämnställda förhållanden med

de på kooperativ grund uppbyggda statsunderstödda kreditorganisationerna

fortsätta sin verksamhet. Då härtill bomme, att ifrågavarande

stämpelbelopp ur statsfinansiell synpunkt syntes vara relativt betydelselöst,

ansåge sig de sakkunniga böra förorda bifall till ansökningen.

Bank- och fondinspektionen har den 31 oktober 1928 avgivit utlåtande Bank- och

över de under det året inkomna framställningarna örn stämpelfrihet och fo“dl“®Pek"

därvid anfört:

Inspektionen kunde vitsorda betydelsen av det arbete, som fastighetskreditanstalterna

nedlagt inom sitt verksamhetsområde. Enligt inspektionens

mening borde man därför tillse, att icke från det allmännas sida

anordningar vidtoges eller bibehölles, vilkas betydelse för det allmänna i

väsentligare mån understege dess nackdelar för fastighetskreditanstalternas

verksamhet. Av vad i ärendet anförts framginge å ena sidan, att

obligationsstämpelavgiftens erläggande, såvitt anginge obligationer utfärdade

av nu ifrågavarande anstalter, hade en ringa statsfinansiell innebörd.

Å andra sidan hade det påvisats, hurusom stämpelavgiften hade

en hindrande inverkan på fastighetskreditanstalternas rörelseutveckling,

särskilt i konkurrens med andra kreditgivare på samma område, vilka

icke drabbades av denna pålaga. Vid sådant förhållande ville inspektionen

tillstyrka, att åtgärder vidtoges för att bereda de enskilda 1''astighetskreditanstalterna

den sökta stämpelfriheten. Denna förmån syntes

då böra tillkomma jämväl anstalter, vilka hade till ändamål att bereda

kredit mot inteckning i tomträtt.

I förnyat utlåtande den 20 januari 1930 i anledning av inteckningsbolagens

senaste skrivelse i ärendet bar bank- och fondinspektionen yttrat,

att vad i densamma anförts styrkt inspektionen i den meningen, att framställningen

vore värd att bifallas. Särskilt hade inspektionen därvid fäst

sig vid det av sökandena angivna förhållandet, att i grannländerna stämpelplikt

icke förefunnes för sådana obligationer, varom nu vore fråga. Inspektionen

kunde i denna del tillägga, att Den Danske Landmansbank,

vilken tidigare varit ett helt enskilt företag, sedan lång tid tillbaka åtnjöte

stämpelfrihet för av banken utfärdade s. k. hypoteksobligationer.

Statskontoret bar avgivit utlåtande i iirendet dels den 7 februari 1929 St&tskontorot.

oell dels den 16 januari 1930.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

I utlåtandet den 7 februari 1929 ställde statskontoret sig avvisande

mot den ifrågasatta stämpelfriheten under anförande:

’Med allt erkännande av betydelsen av sökandebolagens verksamhet

såsom förmedlare av kapital till affärsverksamheten på fastighets- och

tomträttsområdet, måste statskontoret likväl uttala sina betänkligheter

mot att sökandebolagen genom en undantagslagstiftning befrias från en

skattepålaga, som gäller för alia här i riket utfärdade obligationer utom

svenska statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges

stadsliypotekskassas. Örn ytterligare befrielse från denna stämpelskatt

skulle finnas påkallad, lärer, såsom redan i ärendet framhållits,

krav i sådant avseende med större berättigande kunna resas såväl av

kommuner, som genom utsläppande av obligationer anskaffa kapital för

bekostande av anläggningar för skolor, sjukhus eller andra allmänna ändamål,

som av landstingen.

Det har i de gjorda ansökningarna framhållits, att befrielse från stämpelplikt

redan medgivits just beträffande obligationer, utfärdade av två

företag på fastighetskreditens område, nämligen Sveriges allmänna hypoteksbank

och konungariket Sveriges stadsliypotekskassa. I anledning

härav tillåter sig statskontoret erinra, att det av bevillningsutskottets

vid 1904 års riksdag betänkande nr 12 och nådiga propositionen till 1909

års riksdag nr 214 synes framgå, att sagda befrielse från stämpelplikt

beviljats av den särskilda, anledning att berörda företag, som fått sina

grundfonder tillskjutna av staten, kunde vid utsläppande av obligationslån

å den utländska lånemarknaden komma i åtnjutande av de förbättrade

lånevillkor sagda statsgaranti borde medföra endast under förutsättning

att deras obligationer även visade det yttre tecken av statlig

auktorisation, som läge i frihet från stämpel.

I anledning av vad sålunda anförts och då det icke synes vara ådagalagt

att ifrågavarande stämpelavgift för sökandebolagen är så betungande

att den kan sägas förhindra ett fortsatt bedrivande av deras nu

omhandlade verksamhet, anser sig statskontoret icke kimna tillstyrka bifall

till förevarande framställningar, utan får ämbetsverket i underdånighet

hemställa, att desamma icke måtte föranleda någon Eders Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd.’

I sitt senare utlåtande den 16 januari 1930 har statskontoret emellertid

med hänsyn till dåmera inträffade förhållanden ansett sig böra uppgiva

sina betänkligheter och tillstyrka bifall till inteckningsbolagens framställning.

Ämbetsverket har under hänvisning till sitt föregående utlåtande

anfört följande:

''Sedan detta yttrande avgavs hava emellertid två omständigheter av

vikt för bedömande av förevarande fråga tillkommit, nämligen dels inrättandet

av svenska bostadskreditkassan med grundfond bildad av statsmedel,

dels ock medgivande av frihet från emissionsstämpel för kassans

obligationer. Genom denna kassas tillkomst kunna förhållandena antagas

bliva sådana, att de enskilda anstalterna med sin i förhållande till

den av staten understödda kassan mindre gynnsamma ställning få svårt

att hålla sig uppe i den skärpta konkurrensen på fastighetskreditanstalternas

område. Då det är allmänt vitsordat, att de enskilda anstalterna

på ett förtjänstfullt sätt fylla sina uppgifter och deras fortsatta verksamhet

synes önskvärd för utvecklingen av fastighetskreditväsendet. lä
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

rer det kunna anses motiverat, att staten bereder deni den lättnad i konkurrensen,

som rimligen kan begäras. En åtgärd i sådan riktning är

medgivande för de enskilda anstalterna av samma stämpelfrihet för deras

obligationer, som enligt beslut av 1929 års riksdag tillkommer kassan.

Statskontoret anser sig därför icke längre kunna vidhålla sin avvisande

ståndpunkt i frågan. Den av statskontoret i dess förra utlåtande omnämnda

konsekvensen av en dylik stämpelfrihet eller att motsvarande

anspråk skulle framställas från kommunernas sida, bör enligt ämbetsverkets

mening icke föranleda till att den begärda förmånen ej medgives,

utan statskontoret anser sig i stället, på sätt framgår av dess samtidigt

härmed avgivna utlåtande angående begärd stämpelfrihet för

kommunobligationer, böra tillstyrka jämväl denna framställning.

Slutligen vill statskontoret icke underlåta att erinra om att 1929 års

riksdag i skrivelse till Eders Kungl. Majit (nr 314) anhållit örn en allmän

revision av stämpellagstiftningen, i vad densamma avser avgifter,

som utgå enligt 8 § stämpelförordningen. Denna framställning är för

närvarande beroende på Eders Kungl. Majits prövning. Det synes emellertid

icke förefinnas tillräcklig anledning att uppskjuta avgörandet av

nu förevarande fråga för att densamma skulle prövas i samband med

berörda, synnerligen omfattande och vittutseende revision. Den nu begärda

stämpelfriheten är nämligen en detalj, som är fullkomligt fristående

från frågan örn stämpelsatsernas belopp och de av riksdagen

angivna synpunkter, varur dessa böra prövas.’

Föredraganden i ärendet, sekreteraren Alve, har dock ansett, att efter

statskontorets tidigare utlåtande intet inträffat som vore av den betydelse,

att det kunde direkt föranleda en ändrad uppfattning. Det framlagda

förslaget syntes vara av sådan principiell betydelse, att det i varje

fall icke borde genomföras förrän i samband med den av riksdagen begärda

revisionen av stämpellagstiftningen.

I utlåtande den 7 december 1928 yttrade fullmäktige i riksgäldskontoret,

att genom bifall till de då föreliggande framställningarna gränsen

mellan stämpelbelagda och stämpelfria obligationer skulle på ett enligt

fullmäktiges uppfattning ganska godtyckligt sätt rubbas till förmån

för sökandebolagen. Detta måste ej blott i och för sig framkalla betänkligheter

utan även medföra vittgående konsekvenser beträffande stämpelplikten

för kommuner och landsting och eventuellt jämväl andra låntagare.

Då därtill komme, att stämpelutgifterna för ifrågavarande fastighetskreditanstalter

omöjligen kunde vara av någon avgörande betydelse

för resultatet av deras rörelse, ansåge sig fullmäktige för sin del

böra avstyrka bifall till framställningarna.

Under framhållande att det huvudsakliga skälet för fullmäktiges avstyrkande

varit, att kommuner och landsting med ännu större fog än

inteckningsbolagen syntes kunna göra anspråk på frihet från obligationsstämpel,

hava emellertid fullmäktige i skrivelse den 30 januari

1930 — med hänvisning till sitt samma dag avgivna yttrande över framställningarna

från Svenska stadsförbundets finansråd och Svenska landstingsförbundets

styrelse, diiri de funnit sig böra tillstyrka stämpelfrihet

Fullmäktige

riksgälds
kontoret.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition Nr 258.

Departementschefen.

för av kommuner och landsting utfärdade obligationer — anfört, att de

under förutsättning att sådan stämpelfrihet bomme till stånd och då de

från ifrågavarande kreditanstalter inflytande obligationsstämpelmedlen

ej hade nämnvärd statsfinansiell betydelse, ansett sig, jämväl under åberopande

av vad statskontoret anfört i sitt yttrande av den 16 januari

1930, numera sakna anledning att motsätta sig bifall till berörda kreditanstalters

föreliggande framställning.

Såsom statskontoret framhållit hava landsting och kommuner under

de senaste åren belastats med åtskilliga nya uppgifter, som komplettera

den statliga verksamheten. De medel, som erfordras för dessa uppgifters

lösande, äro landstingen och kommunerna i betydande utsträckning

hänvisade att anskaffa genom upptagande av lån. Vid angivna förhållanden

lärer med fog kunna göras gällande, att staten bör befria dessa

låntagare från den extra belastning, obligationsstämpeln innebär. Då

härtill kommer, att den statsfinansiella betydelsen av ifrågavarande

stämpelavgift är förhållandevis ringa — enligt från generalpoststyrelsen

införskaffad uppgift har under de senast förflutna fem åren i stämpelavgift

för av kommuner utgivna obligationer influtit i medeltal omkring

80,000 kronor under det att landstingen alls icke erlagt någon obligationsstämpel

— hava nu ifrågavarande framställningar synts mig böra

vinna bifall. Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, örn ej den slutliga

omprövningen av förevarande spörsmål borde få något anstå. I anledning

av föregående års riksdags skrivelse nr 314 har jag nämligen

för avsikt att hemställa örn bemyndigande att utse en eller flera sakkunniga

att inom departementet biträda med utredning örn en mera allmän

revision av stämpellagstiftningen, särskilt i vad densamma avser avgifter,

som utgå enligt 8 § stämpelförordningen. Det kunde då synas lämpligt, att

förevarande fråga först i detta sammanhang företoges till avgörande.

Då emellertid andra ändringar i stämpelförordningen nu böra vidtagas

och ett bifall till framställningarna knappast lärer kunna anses innebära

ett föregripande av den kommande utredningen, har jag ansett frågan

nu böra föreläggas riksdagen. Jag föreslår alltså, att bland de obligationer,

för vilka stämpelfrihet äger rum, upptagas även landstings och

kommuners obligationer.

Beträffande härefter spörsmålet örn stämpelfrihet för inteckningsbolagens

obligationer har jag ställt mig tveksam. Stämpelfrihet för

dessa obligationer komme att undantaga dylik kapitalanskaffning från

en kapitalomsättningsskatt, som fortfarande träffar upplåningen i obligationsform

i allmänhet. Emellertid må det ej förbises, att dessa bolag

otvivelaktigt hava en plats att fylla vid sidan av såväl konungariket

Sveriges stadshypotekskassa som den år 1929 inrättade Svenska bostadskreditkassan,

vilka båda äro försedda med statlig grundfond och vilka enligt

vad förut nämnts åtnjuta frihet från obligationsstämpel. Härvidlag

är bland annat att märka, att åtminstone de större av bolagen, i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

olikhet mot kassorna, lämna byggnadskreditiv. Det har av de hörda

myndigheterna vitsordats, att bolagen på ett förtjänstfullt sätt fyllt sina

uppgifter. Mot bolagens befriande från stämpeln synas ur statsfinansiell

synpunkt betänkligheter icke möta. Det belopp, bolagen under de senaste

fem åren i medeltal för år erlagt i stämpel för obligationer, uppgår nämligen

enligt generalpoststyrelsens uppgift till allenast omkring 37,000 kronor.

Jag har alltså stannat vid den meningen, att ifrågavarande bolags

lånerörelse skäligen borde komma i åtnjutande av samma stämpelfrihet,

som tillkommer de nyssnämnda halvstatliga inrättningarna. På grund

härav och då den av mig nyss omförmälda utredningen ej heller beträffande

denna frågas avgörande lärer böra föranleda uppskov, får jag tillstyrka,

att ändring i stämpelförordningen vidtages i den av mig angivna

riktningen. I 8 § stämpelförordningen torde således böra införas bestämmelse

örn stämpelfrihet för obligationer, utfärdade av svenskt aktiebolag,

som har till ändamål att idka belåning av fast egendom eller tomträtt.

En dylik bestämmelse — vilken i viss mån anknyter till det uttryckssätt,

som användes i 1 § lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag,

som driva lånerörelse, sådant detta lagrum skall lyda från och

med den 1 juli 1930 (jämför proposition nr 7 till 1930 års riksdag och

riksdagens skrivelse nr 46) — skulle väl efter ordalagen bliva tillämplig,

förutom å sökandebolagen och med dem likartade bolag, jämväl å

bankaktiebolag. Då bankaktiebolag emellertid på grund av stadgandet

i 51 § lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse är förhindrat att utfärda

obligationer, kommer bestämmelsen i verkligheten icke att medföra

någon förmån för bankaktiebolagen. Det må här anmärkas, att nyssnämnda

paragraf i banklagen icke är tillämplig å Stockholms intecknings

garanti aktiebolag (se 260 § 7) samma lag).

De av mig ifrågasatta ändringarna i stämpelförordningen lära böra

träda i kraft den 1 juli 1930, dock böra ändringarna i 3 § beträffande

rubrikerna trafikkort och underrättelse ävensom i 7 § i fråga örn stämpelfrihet

för sjukvårdsläkare träda i kraft först den 1 januari 1931. Vad

särskilt angår tiden för ikraftträdandet av rubriken körkort i 3 § tilllåter

jag mig erinra, att chefen för försvarsdepartementet vid beräkning

av det under punkten 34 av fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen

till årets riksdag (sid. 218—219) upptagna reservationsanslaget till anskaffning,

underhåll och drift av motorfordon utgått från, att under

budgetåret 1930/1931 någon avgift icke skull© utgå för körkort, som utfärdas

för förare i militär tjänst.»

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften samt hemställer,

att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga

samma förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 229 höft. (Nr 298.) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronsprinsen-Regenten, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

801042. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:339 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten
  2. BevU 1930:35 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten