Sök i Ratio Lex

Angående anslag till socialstyrelsen m. m

1930-03-19 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:260, Angående anslag till socialstyrelsen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till socialstyrelsen m. m.; given Stockholms slott den

19 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck anför:

Det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen är i riksstaten för budgetåret

1929/1930 uppfört med 331,000 kronor och det extra anslaget till socialstyrelsens

verksamhet är i samma stat upptaget till 138,000 kronor.

Genom proposition, nr 206, den 25 februari 1929 framlade Kungl. Majit

för nämnda års riksdag förslag till ändrad organisation av styrelsen. Enligt

detta förslag, som grundade sig på ett av besparingssakkunniga avgivet beBihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 223 haft. (Nr 260.) 648 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

tänkande i ämnet, skulle uppkomma en besparing, som vid fullt genomförd

omorganisation frånsett dyrtidstillägg skulle bliva omkring 23,100 kronor.

Emellertid ansåg riksdagen, att — utom i viss ringa del — Kungl. Maj:ts

berörda förslag icke borde genomföras. De skäl, som i riksdagens skrivelse

(nr 289) anfördes för denna ståndpunkt, voro huvudsakligen följande. Vissa

frågor förelåge, vilka vore av den art, att de borde erhålla sin definitiva lösning

i samband med det pågående besparingsarbetet inom statsförvaltningen.

Därvid syftade riksdagen närmast på motionsvis framkommet spörsmål örn

förläggning till socialstyrelsen av fattigvårdsärendena, vilka nu jämte barnavårdsärendena

handläggas å en särskild byrå inom socialdepartementet. En

annan fråga, som i detta sammanhang skjutits på framtiden men som enligt

riksdagens mening nu bort upptagas till definitiv behandling, utgjorde spörsmålet

om den lämpliga förläggningen av den statliga bränslekontrollens ledning.

Riksdagen ansåge, att ifrågavarande göromål, som för närvarande ombesörjas

av socialstyrelsen, icke ägde någon samhörighet med uppgifterna

å styrelsens andra byråer eller med styrelsens arbete i övrigt. En naturlig

anknytning till övriga förvaltningsuppgifter på samma gång som vissa praktiska

fördelar syntes kunna vinnas, om den ifrågavarande verksamheten i

stället förlädes till byggnadsstyrelsen. Ett ytterligare skäl för ett uppskov

med besparingsförslagets avgörande hade riksdagen ansett ligga i det förhållandet,

att de för revision av lösdrivarlagstiftningen år 1927 tillsatta sakkunnigas

förslag inom den närmaste tiden syntes vara att förvänta och att

genomförandet av detta förslag också kunde komma att öva inverkan pa

omfattningen av socialstyrelsens arbetsuppgifter. Oavsett huru det kunde

förhålla sig därmed, syntes definitiv ståndpunkt till det framlagda besparingsförslaget

ej böra tagas, förrän kännedom vunnits örn nyssnämnda sakkunnigas

förslag. Vissa andra frågor om ändring i området för socialstyrelsens

ämbetsbefattning, exempelvis sj akkas seväsendets och yrkesinspektionens

bortflyttande från socialstyrelsen, ävensom frågan örn de framtida

formerna för arbetslöshetens bekämpande syntes dock i varje fall kunna

prövas fristående för sig och icke behöva föregripas av ett nytt förslag i avseende

å besparingar inom socialstyrelsen.

Det bör tilläggas, att ett i nyss avsedda motion framställt förslag örn

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran örn utredning i frågan om fattigvårdsinspektionens

överflyttning till socialstyrelsen förföll på grund av kamrarnas

skiljaktiga beslut rörande frågan örn en skrivelse i ämnet borde innehålla

anhållan örn utredning huruvida en dylik omflyttning borde ske, vilket var

första kammarens uppfattning, eller — enligt andra kammarens mening —

allenast huru överförandet skulle ske.

Vid anmälan den 3 januari 1930 till årets statsverksproposition av frågan

om behovet av medel under femte huvudtiteln till ifrågavarande ändamål under

budgetåret 1930/1931 erinrade jag örn innehållet i berörda riksdagsskrivelse

samt framhöll beträffande de av riksdagen sålunda anförda omständigheterna

följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

För utredning beträffande lämpligheten av en överflyttning till socialstyrelsen

av fattigvårds- och barnavårdsinspektionen och den centrala handläggningen

i övrigt av fattigvårds- och barnavårdsärenden vore vissa förberedande

åtgärder igångsatta. Aven om en dylik överflyttning skulle komma till stånd,

syntes detta ej kunna ske förrän i samband med ordnandet av vissa andra

spörsmål rörande socialstyrelsens arbetsområde, vilka vore beroende av blivande

lagstiftning eller av annan orsak ännu svävande. Det syntes nämligen

nödvändigt att redan förberedelsevis i ett sammanhang överväga föreliggande

frågor örn ändringar inom socialstyrelsens arbetsområde, i det att

förutsättningarna för en överflyttning och sättet därför tydligen bleve helt

olika, om styrelsen även i andra hänseenden erliölle nya eller vidgade uppgifter

eller örn tvärtom stora delar av dess förvaltningsområde överflyttades

till annat ämbetsverk. I nyss återgivna riksdagsuttalanden hade erinrats örn

flera sålunda svävande frågor. Det av riksdagen i dylikt sammanhang omförmälda

förslaget angående ny lagstiftning såsom ersättning för gällande

lösdrivarlag hade nu framlagts av de tillkallade sakkunniga, och enligt detta förslag

skulle socialstyrelsen bliva tillsynsmyndighet över anstalterna för tillrättaförande

av och skyddsåtgärder beträffande de kategorier, som avsåges

med denna lagstiftning. Tillika skulle över dessa personer hos styrelsen

föras ett centralregister. Det vore min förhoppning, att efter vederbörlig

remiss till lagrådet förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1930 års riksdag.

Därvid torde jag komma att föreslå, att den nya lagen skulle träda

i kraft tidigast den 1 juli 1931, i följd varav några anslagsäskanden på

grund av själva lagstiftningen icke skulle behöva föreläggas 1930 års riksdag.

Örn man sålunda redan vid den kommande riksdagen kunde fatta

ståndpunkt i princip till förslaget i vad anginge nya uppgifter för socialstyrelsen,

torde med hänsyn till sagda tid för ikraftträdandet frågan örn de

bestående konsekvenserna i organisationshänseende för socialstyrelsens del

likväl icke behöva prövas förrän efter det riksdagen tagit ståndpunkt till

lagstiftningsförslaget, eller alltså vid 1931 års riksdag.

Dessutom hade nyligen avlämnats ett av tillkallade sakkunniga utarbetat

betänkande rörande ändrad lagstiftning örn alkoholistvård. Börande denna

lagstiftning vore socialstyrelsen redan nu tillsynsmyndighet, varav omedelbart

följde, att förslaget vore av beskaffenhet att inverka på styrelsens arbete.

Detta förslag kunde icke framläggas förrän vid 1931 års riksdag, då

det samtidigt torde bliva anledning att pröva de administrativa konsekvenserna

därav, bland annat för socialstyrelsen. Därigenom skulle dessa organisationsfrågor

komma att behandlas i nära sammanhang beträffande alkoholister

och lösdrivare m. fl., vilket syntes i hög grad önskvärt.

Vidare hade tillkallade sakkunniga i oktober 1929 framlagt betänkande

rörande en reformerad sjukförsäkring. Ett genomförande av förslaget —

varom proposition såvitt möjligt komme att framläggas för 1930 års riksdag

— skulle otvivelaktigt åtminstone under en ganska lång tid väsentligt öka

arbetet med den statliga tillsynen över sjukkassorna. Detta kunde komma

att inverka på bedömandet av frågan örn förläggningen av denna tillsyn,

varför denna fråga lämpligen borde vipptagas först efter det spörsmålet örn

själva sjukförsäkringsreformen prövats.

Vad därefter anginge den av riksdagen även omnämnda frågan rörande

bränslekontrollens förläggning hade jag ansett det i och för sig vara lämpligast,

att frågan örn en överflyttning därav bedömdes samtidigt med nyssnämnda

spörsmål örn ändringar i socialstyrelsens organisation med anledning

av ny lagstiftning rörande alkoholister och lösdrivare samt om sjukförsäkring

eller alltså först år 1931. Ett ytterligare skill för att med prov
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 260.

ningen av frågan om bränslekontrollens överföring låta något anstå vore att,

då byggnadsstyrelsens organisation ännu icke varit föremål för besparingsgranskning,

det syntes lämpligt, att spörsmålet om bränslekontrollens införlivande

med nämnda ämbetsverk komme under övervägande i samband med

en sådan granskning.

An vidare förtjänade erinras, att socialstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag

bade att inkomma med utredning rörande ändrad ordning för den

industriella lönestatistiken. Förslag i detta hänseende torde vara att vänta

under loppet av år 1930. I samband med prövningen av detta förslag torde

jämväl uppkomma vissa organisationsfrågor.

På sålunda anförda skäl ansåg jag mig i statsverkspropositionen böra för

nästa budgetår räkna med en oförändrad organisation av socialstyrelsen.

Jag ifrågasatte därför icke någon ändring i den för styrelsen nu gällande

ordinarie staten. Ävenledes ansåg jag det böra anstå med prövning av

frågan örn ändrade former för bestridande av avlöningen till vissa tjänstemän

bos socialstyrelsen, vilkas lön för närvarande utgår från andra anslag

än det ordinarie anslaget till socialstyrelsen och det extra anslaget till socialstyrelsens

verksamhet.

Vad angår sistnämnda anslag framhöll jag i statsverkspropositionen, att

vissa i det föregående omnämnda lagstiftningsförslag föranledde höjning av

anslaget redan för nästa budgetår. Härom uttalade jag bland annat följande.

Sjukförsäkringssakkunniga hade ansett, att ehuru de ekonomiska konsekvenserna

i allmänhet av deras förslag kunde väntas inträda först efter utgången

av nästa budgetår, ett särskilt belopp borde beviljas redan av den

kommande riksdagen för bestridande av kostnaderna för fullgörande av de

särskilda uppgifter, som komme att för genomförande av den nya ordningen

åvila socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet. I promemoria den 23 september

1929 hade de sakkunnigas ordförande framhållit, att ett särskilt organisationsanslag,

eventuellt i form av förhöjning av anslaget till socialstyrelsen,

erfordrades redan för budgetåret 1930/1931 för handläggning av djdika

uppgifter. Med avseende på arten och omfattningen av dessa hade ordföranden

hänvisat till Kungl. Maj:ts proposition (nr 199) till 1927 års riksdag

rörande anslag till socialstyrelsen m. m., i vilken proposition i anledning

av då föreslagen omorganisation av sjukkasseväsendet föreslogs anvisande

av ett belopp till organisationskostnader å 50,000 kronor. I berörda promemoria

hade därefter tillagts, att den omorganisation av sjukkasseverksamheten,

som nu åsyftades, ginge vida längre och vore mera grundlig än den

år 1927 föreslagna och därför sannolikt komme att påkalla tillsynsmyndighetens

medverkan i högre grad, än som då ifrågasattes. Oaktat det icke

vore möjligt att för det dåvarande exakt beräkna det för ändamålet behövliga

anslaget, syntes detta icke gärna kunna beräknas lägre än år 1927,

d. v. s. till 50,000 kronor, men torde å andra sidan åtminstone för nästkommande

budgetår icke behöva upptagas högre.

I sitt yttrande över sjukförsäkringsförslaget hade socialstyrelsen vitsordat,

att förslagets genomförande skulle ställa styrelsen inför mycket omfattande

uppgifter.

Vidare hade i socialstyrelsens yttrande över förslaget till ny lagstiftning

angående lösdrivare m. fl. anförts att, även om förslaget, såsom styrelsen

föresloge, skulle träda i kraft först den 1 oktober 1931 eller den 1 januari

1932, redan för nästa budgetår viss förstärkning av socialstyrelsens arbetskrafter

vore erforderlig för att förbereda den nya lagstiftningens genomfö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

rande. Det belopp, som för sådant ändamål skulle erfordras, bade av socialstyrelsen

uppskattats till lägst 40,000 kronor, vilket belopp borde kunna utgå

redan under innevarande budgetår och å andra sidan erhålla reservationsanslags

karaktär. Beräkningen grundade sig bland annat därpå, att särskilt

kvalificerade krafter skulle kunna behöva anlitas för ändamålet och följaktligen

arvoden åt dessa ställas till förfogande till ,sådana belopp, att deras

odelade arbetstid kunde påräknas för uppgiften. Även för erforderlig medverkan

av läkare syntes viss kostnadsökning nödvändig. Härtill komme

behov av extra skrivbiträden i stor utsträckning.

Körande uppskattningen av det för socialstyrelsens arbete med genomförandet

av en reformerad sjukförsäkring erforderliga beloppet yttrade jag

i statsverkspropositionen att, då densamma anslöte sig till beräkningar, som

tidigare framlagts rörande förslag, vilka i organisationshänseende varit mindre

vittgående än det föreliggande, anslagsbehovet icke synts på dåvarande

stadium böra beräknas lägre än enligt denna uppskattning. Vidkommande de

äskade medlen för genomförandet av ny lösdrivarlagstiftning anförde jag

samtidigt, att jag vid granskning av socialstyrelsens yttrande och till grund

därför liggande beräkningar kommit till den uppfattningen att visserligen en

anslagsförstärkning vore nödvändig men att denna i nästa budgetårs riksstat

icke syntes behöva upptagas till högre belopp än 20,000 kronor.

Vidare anförde jag, att de sålunda preliminärt förordade förstärkningsbeloppen,

50,000 och 20,000 kronor eller sammanlagt 70,000 kronor, syntes,

åtminstone tills vidare, böra beräknas utgå från det extra anslaget till socialstyrelsens

verksamhet. I avbidan på framläggande av berörda båda lagstiftningsförslag

syntes detta anslag tills vidare endast böra preliminärt beräknas.

Det syntes vid sådant förhållande lämpligt, att det ordinarie anslaget till

socialstyrelsen behandlades på samma sätt.

Vid den provisoriska uppskattningen av anslaget till socialstyrelsens verksamhet

borde man enligt min mening beräkna hela anslaget för de ändamål,

vartill det dittills använts, till oförändrat belopp d. v. s. 138,000 kronor. Till

detta belopp borde läggas förenämnda 70,000 kronor.

I anslutning till det sålunda anförda gjorde jag under punkten 3, respektive

punkten 4 av femte huvudtiteln hemställan att, i avvaktan på särskild

proposition i ämnet, det ordinarie anslaget till socialstyrelsen måtte i riksstaten

beräknas till 331,600 kronor samt att till socialstyrelsens verksamhet

måtte beräknas ett extra anslag av 208,000 kronor. Denna hemställan bifölls

av Kungl. Maji.

Sedan Kungl. Maji numera beslutit för riksdagen framlägga dels förslag till

ändrad lagstiftning rörande sjukförsäkring (proposition nr 154), dels och förslag

till vanartslag avsedd att ersätta gällande lösdrivarlag (proposition nr

240), anhåller jag att få upptaga förevarande anslagsfrågor till närmare prövning.

Vad då först angår det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen framgår

av det nyss anförda, att detta anslag för närvarande är i riksstaten

upptaget till 331,600 kronor, å vilket belopp jämväl den ordinarie staten för

Det ordinarie

anslaget till

socialstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det extra

anslaget till

socialstyrelsens

verksamhet.

Personalförstärkning

för förberedande

av

sjukkassereformens

genomförande.

b Kungl. Majus proposition nr 260.

socialstyrelsen slutar. Socialstyrelsen Ilar icke beträffande detta anslag ifrågasatt

någon ändring för nästa budgetår. Ej heller påkallas sådan ändring

av de omförmälda förslagen till vanartslag och till ändrad sjukkasselagstiftning.

Då icke heller i övrigt förefinnes någon anledning att vidtaga förändring

beträffande det ordinarie anslaget till socialstyrelsen, torde detta

anslag i enlighet med den i statsverkspropositionen gjorda beräkningen böra

i riksstaten för budgetåret 1930/1931 upptagas med oförändrat belopp,

331,600 kronor.

Jag övergår härefter till närmare behandling av frågan om anslag till

socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931.

Härvid torde jag närmast få till granskning upptaga frågan örn behov av

ökad personal för förberedandet av sjukkassereformens genomförande.

På min hemställan har, på sätt jag förut antytt, Kungl. Majit den 28

februari 1930 beslutit att till riksdagen avlåta proposition (nr 154) med förslag

till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn

understödsföreningar m. m. I denna proposition har Kungl. Majit framlagt

förslag till omorganisation av det frivilliga sjukkasseväsendet i väsentlig anslutning

till sjukförsäkringssakkunnigas den 11 oktober 1929 i ämnet framlagda

förslag. Enligt såväl sakkunnig- som propositionsförslaget skall den

nya lagstiftningen träda i kraft den 1 januari 1931. Medan emellertid enligt

sakkunnigförslaget bestämts en övergångstid av 2 år räknat från dagen för

ikraftträdandet, har övergångstiden enligt Kungl. Majis förslag bestämts till

3 år räknat från samma dag.

I skrivelse den 12 mars 1930 har socialstyrelsen avgivit förslag angående

den ökning i personalkostnaderna i form av höjning av anslaget till socialstyrelsens

verksamhet, som omorganisationen i fråga skulle kräva.

Innan jag redogör för innehållet i denna skrivelse, ber jag emellertid att

få i korthet erinra örn huru de särskilda arbetsuppgifter, som det för

1927 års riksdag framlagda förslaget till sjukkassereform antogs komma att

medföra för socialstyrelsen, ansågos lämpligast böra vinna handläggning.

Det i berörda hänseende framlagda förslaget återfinnes i den till 1927 års

riksdag avlåtna propositionen nr 199. Förslaget anslöt sig i stort sett till

vissa av generaldirektören Huss i promemoria av den 7 mars 1927 härför angivna

huvudgrunder.

Enligt dessa huvudgrunder borde planläggningen och ledningen närmast

under verkets chef av hela omorganisationsarbetet anförtros åt den befattningshavare,

byråchefen å tredje byrån, till vars ämbetsuppgift bland annat

sjukkassefrågorna redan då hörde. Uppenbart vore emellertid, att detta i sin

ordning förutsatte, att nämnde byråchef samtidigt erhölle en viss lindring i fråga

örn handläggningen av det ordinarie förvaltningsarbetet. För att möjliggöra den

ifrågasatta anordningen skulle det sålunda bliva nödvändigt att befria honom

fran mängden av mera löpande och smärre förvaltningsuppgifter och överlämna

dessas handläggning åt andra befattningshavare med direkt föredragningsskyldighet.

För att möjliggöra en mera snabb och omedelbar hand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ta proposition nr 260.

läggning av bland annat frågor rörande upplysningar och råd, inspektioner

m. m. syntes måhända sedermera i annat sammanhang böra upptagas frågan

örn ändring i den för styrelsen gällande instruktionen. .

En anordning av omorganisationsarbetet efter sålunda angivna riktlinjer

skulle vara bäst ägnad att gagna sjukkasseröreisen samt att i storsta möjliga

utsträckning förebygga eller utjämna eventuellt framtradande motsättningar

och åvägabringa en harmonisk samverkan olika sjukkasseorganisationer

emellan till uppnående av gemensamma mål. En given fordel med

denna anordning vore också, att hela arbetet for sjukkassevasendet och dess

utveckling kunde ledas efter fullt enhetliga linjer och att en eljest knappast

helt frånkomlig osäkerhet undvekes. Härtill komme slutligen, att den salunda

angivna organisationsplanen vore ur kostnadssynpunkt lämplig.

Med den föreslagna planläggningen av arbetet syntes det möjligt att begränsa

antalet under övergångstiden behövliga särskilda befattningshavare

— frånsett befattningshavare i biträdesgraden ävensom experter och tillfälliga

sakkunniga — till inalles tre. Av dessa skulle en vara ledarens närmaste

man med uppgift att mera direkt ägna sig åt omorganisationens

tekniska genomförande och särskilt åt det personliga samarbetet med sjukkassornas

representanter m. m. . . , .

Vidare ansågs biträde av särskilt tillkallade sakkunniga bora i relativt

stor omfattning anlitas.

I fråga örn avlöningsförmånerna till de för omorganisationens genomförande

sålunda föreslagna befattningshavarna ifrågasattes av chefen for

socialstyrelsen att för omförmälde byråchef skulle beräknas ett tilläggsarvode

av 2,000 kronor under det att nyssnämnda tre särskilda befattningshavare

syntes böra såsom befattningshavare å extra stat placeras i lönegraderna

B 28, B 24 och B 21. Kostnaderna för dessa befattningshavare

beräknades i promemorian — frånsett dyrtidstillägg och eventuella löneklassuppfly

ttningar - till (9,060 + 7,212 + 6,048) 22,320 kronor per år. Jämte

det ifrågasatta tillägget å 2,000 kronor till byråchefens ordinarie lön, skulle

i enlighet härmed kostnaderna för samtliga fasta kvalificerade arbetskrafter

belöpa sig till 24,320 kronor per år. Med beräkning av ett belopp av 25,000

kronor till arvoden och ersättningar till befattningshavare i övrigt samt till

experter och mera tillfälliga sakkunniga ävensom övriga erforderliga utgifter

skulle de med nyorganisationen av sjukkassevasendet förbundna kostnaderna

— frånsett dyrtidstillägg — alltså uppgå till i avrundat tal 50,000 kronor.

I utlåtande den 9 mars 1927 avgav allmänna civilförvaltningens lönenämnd

yttrande beträffande det ifrågasatta tilläggsarvodet till byråchefen å socialstyrelsens

tredje byrå. Därvid anförde lönenämnden bland annat följande.

'' I likhet med chefen för socialstyrelsen ansåge lönenämnden det skäligt,

att ledaren av det arbete för nyorganisationen, av det frivilliga sjukkasseviisendet,

varom då vore fråga, finge komma i åtnjutande av särskild gottgörelse

— utöver honom såsom byråchef tillkommande lön — för det ökade

arbete och ansvar, som genomförandet av sagda nyorganisation komme att

för honom medföra. I betraktande av att berörda arbete vore avsett att

fortgå under ett antal år framåt, torde det ock i föreliggande fall få anses

lämpligt att beslut örn dylik gottgörelse i förväg meddelades. Då emellertid

tilläggsarvodet skulle komma att utgå från det för varje budgetår anvisade

extra anslaget teir upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet, syntes

arvodet lämpligen böra bestämmas allenast för ett budgetår i sänder, varvid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 260.

i fråga örn arvodets belopp hänsyn borde tagas till storleken av den arbetsbörda,

som, under det budgetår ersättningen avsåge, kunde beräknas komma

att åvila ledaren av ifrågavarande nyorganisation. Mot tilläggsarvodets bestämmande

för budgetåret 1927/28 till föreslagna 2,000 kronor syntes lönenämnden

intet vara att erinra.

Föredragande departementschefen förklarade sig, med hänsyn till det på

samma gång självständiga och ansvarsfulla som betydligt ökade arbete, som

skulle komma att åvila byråchefen å sjukkassebyrån, tinna det rimligt, att

denne härför bomme i åtnjutande av särskild gottgörelse utöver den ordinarie

lönen. Emellertid syntes det enligt departementschefen knappast lämpligt

att bestämma storleken av ett dylikt tilläggsarvode, innan ännu omfattningen

av den väntade ökningen i arbetsbördan kunde närmare bedömas.

Enär den då föreslagna övergångstiden utgjorde fyra år, syntes det å andra

sidan obilligt att först efter denna tids utgång bestämma arvodets storlek.

Saken syntes, yttrade departementschefen, lämpligen kunna ordnas på sådant

sätt, att Kungl. Maj:t mot slutet av varje budgetår finge med hänsyn tagen

till föreliggande omständigheter fastställa den särskilda ersättningens belopp.

För budgetåret 1927/28 syntes böra för ändamålet tillsvidare beräknas ett

belopp av 2,000 kronor.

Mot den ifrågasatta förstärkningen av den kvalificerade personalen å styrelsens

sjukkassebyrå hade departementschefen icke någon erinran att framställa.

Ifrågavarande befattningshavare borde alltså till antalet bliva tre och

erhålla ställning av tjänstemän å extra stat med placering, chefens närmaste man

i lönegraden B 28 och de två övriga befattningshavarna i lönegraderna B 24

och B 21. Arvoden och ersättningar till befattningshavare i övrigt samt till

experter och mera tillfälliga sakkunniga ävensom övriga erforderliga utgifter

borde beräknas till ett sammanlagt årsbelopp av 25,000 kronor. Den totala

kostnaden för handliavandet av omorganisationsarbetet skulle följaktligen

uppgå till i avrundat tal 50,000 kronor.

Yad departementschefen förordat i berörda hänseende vann enligt nämnda

proposition nr 199 Kungl. Maf.ts bifall.

Emellertid blev det för 1927 års riksdag framlagda förslaget till omorganisation

av sjukkasseväsendet icke av riksdagen antaget. På grund härav ingick

naturligen riksdagen icke heller på någon prövning av Kungl. Maj:ts

förevarande förslag rörande den av sjukkassereformens genomförande betingade

ökningen av socialstyrelsens personal (riksdagens skrivelse nr 271

år 1927).

I sin skrivelse den 12 mars 1930 framhåller socialstyrelsen till en början, att

det nu framlagda förslaget till sjukkasselagstiftning ginge vida längre och

förutsatte en långt grundligare omgestaltning av hela den nuvarande sjukkasserörelsen,

än vad särskilt 1927 års förslag innefattade. Såsom en följd

därav ställde reformen även vida större krav på tillsynsmyndighetens initiativ

och direkta medverkan i omorganisationsarbetet. Det gällde ju, yttrar

styrelsen, ingenting mindre än en så gott som fullständig omstöpning av

själva formerna för den nuvarande sjukkasseverksamheten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

De nya eller väsentligt ökade förvaltningsuppgifter, som i oell för genomförande

av den nu föreslagna lagstiftningen örn sjukkassor skulle åvila tillsynsmyndigheten

hava därefter av socialstyrelsen närmare angivits på följande

sätt:

1) Utarbetande av författningar och anvisningar av skilda slag, cirkulär

och formulär m. m. (normalstadgar jämte anvisningar och förklaringar samt

normaltariffer för såväl central- som lokalsjukkassor, kungörelser och cirkulär

angående villkor och sätt för vinnande av erkännande som sjukkassa, formulär

för ansökan härom samt om statsbidrag med därtill hörande bilagor, statistiska

och andra formulär o. s. v.).

2) Upplysningsarbete, såväl skriftligt som muntligt, till icke ringa grad

under resor till skilda delar av landet.

3) Medverkan vid organisationen av såväl lokal- som centralsjukkassor

särskilt med hänsyn till verksamhetsområdenas utformning och åstadkommande

av sammanslagning genom överlåtelse av på en och samma ort verksamma

sjukkassor.

4) Medverkan genom tillhandahållandet bl. a. av nödiga fondberäkningar

vid avskiljandet av begravningshjälpsverksamliet samt dennas framtida ordnande.

5) Nyregistrering som understödsföreningar av samtliga nuvarande sjukkassor,

vilka önska fortsätta verksamheten vare sig som erkända sjukkassor

eller icke.

6) Ärenden rörande erkännande av sjukkassa och vad därmed äger samband

såsom medgivande för lokalsjukkassa att meddela sjukhjälp linder 90

dagar, upprättande inom kommun av erkänd lokalsjukkassa, antagande till

erkänd sjukkassa av yrkes- och facksjukkassa o. s. v.

7) Förande — vid sidan av understödsföreningsregistret — av en särskild

förteckning över erkända sjukkassor med uppgift örn bl. a. varje erkänd

sjukkassas verksamhetsområde och postadress.

8) Medverkan bl. a. genom verkställande av nödiga fondräkningar vid

överlåtelse av sjukkassas rörelse eller viss del därav.

9) Handläggningen av frågor örn statsbidrag enligt blivande grunder.

10) Beslut i fråga om åtgärder, som enligt förordningen örn erkända sjukkassor

kräva tillsynsmyndighetens medgivande (tillstånd för erkänd sjukkassa

att övertaga verksamhet, som medför ekonomiska förpliktelser för

kassan; rätt för sjukkassa att i stället för läkarvård meddela annat likvärdigt

understöd eller att meddela sjukvård i vidare utsträckning än den i

förordningen stadgade, rätt att tillsvidare upphöra med fondavsättning eller

att avskilja viss del av fonden, rätt att förvärva för verksamheten avsedd

fastighet o. s. v.).

11) Föreskrifter angående överförande, i samband med antagande till erkänd

sjukkassa, av fondmedel till centralsjukkassa eller annan sjukkassa,

vartill medlem överflyttar; fastställande av grunder för beräkning av fondandelar,

som skola överföras till nyupprätfad lokalsjukkassa, föreskrifter

angående begravningshjälpsverksamhetens bedrivande o. s. v.

12) Utseende av en revisor och, i förekommande fall, av en styrelseledamot

i centralsjukkassa.

13) Revisioner och inspektioner.

Socialstyrelsen anför vidare följande.

I omförmälda promemoria av den 7 mars 1927 hade framhållits, hurusom

sjukkassornas registrering som understödsföreningar samt omläggningen och

nydaningen till den då planerade sjukkasseorganisationen måste förlöpa icke

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 260.

blott parallellt utan i oupplösligt samband med varandra. Yad då yttrades

torde i minst lika bög grad äga giltighet i fråga om den nu föreliggande

sjukkassereformen. Visserligen gällde det icke nu på samma sätt som enligt

1927 års förslag, att praktiskt taget samtliga existerande sjukkassor

skulle med vissa smärre jämkningar kvinna direkt infogas i det nya systemet.

Men å andra sidan ginge den nu planerade reformen vida längre och

gjorde ett mycket djupare ingrepp i de nuvarande sjukkassornas både organisation

och verksamhet. Med hänsyn bland annat därtill, att förslaget

såsom sådant förordats av båda de stora sjukkassesammanslutningarna, torde

man kunna utgå ifrån, att det övervägande antalet sjukkassor skulle befinnas

beredda att i medlemmarnas intresse snarast möjligt anpassa sin verksamhet

efter den nya ordningen i syfte att antingen själva för egen del vinna

erkännande eller ock genom överlåtelse av rörelsen på annan sjukkassa

övergå till det nya sjukkassesystemet. Vid sådant förhållande vore det

uppenbart, att åtgärder, som av sjukkassa vidtoges i och för övergång till

den nya lagstiftningen, i regel bomme att hava det dubbla syftet att formellt

anpassa stadgarna efter understödsföreningslagen och materiellt inordna

verksamheten som ett led i den statsunderstödda sjukkasserörelsen. Därutinnan

skedde ingen ändring, även örn övergången företoges i tvenne etapper

på sådant sätt, att till en början registrering som understödsförening

söktes och erhölles och först därefter verksamheten omlades till överensstämmelse

med fordringarna i förordningen örn erkända sjukkassor. I alldeles

särskild grad påtagligt bleve detta inbördes samband, då det gällde

centralsjukkassorna. För sin tillkomst hade ju dessa organisationer att

tacka endast den nya sjukkasselagstiftningen och hela deras verksamhet

ginge ju ut på att tjäna denna.

På grund av det anförda och under åberopande av vad i ämnet yttrats i

promemorian den 7 mars 1927 förordar socialstyrelsen härefter en sådan

anordning, att planläggningen och ledningen närmast under verkets chef av

hela omorganisationsarbetet anförtros åt den befattningshavare, byråchefen

å socialstyrelsens tredje byrå, till vars ämbetsuppgift redan nu hör handläggningen

av frågor rörande såväl sjukkasseväsendet som understödsföreningarna.

Denna anordning syntes enligt styrelsen vara bäst ägnad att

gagna sjukkasserörelsen samt att i största möjliga utsträckning förebygga

eller utjämna eventuellt framträdande motsättningar och åvägabringa en harmonisk

samverkan olika sjukkasseorganisationer emellan till uppnående av

gemensamma mål. Det vore ock enligt styrelsen en given fördel, att hela

arbetet för sjukkasseväsendet och dess utveckling på detta sätt kunde ledas

efter fullt enhetliga linjer.

Rörande avlöningen till byråchefen å sjn/ckassebyrän har socialstyrelsen

yttrat bland annat följande.

Oundgängligt syntes vara, såsom redan år 1927 hade framhållits, att ledaren

av omorganisationsarbetet tillerkändes ett lämpligt tillägg till den till honom

författningsenligt utgående avlöningen. Det syntes nämligen knappast kunna

anses skäligt, att en statens befattningshavare utan ersättning ålades de

väsentligt ökade arbetsuppgifter, varom här vore fråga.

Beträffande tilläggsarvodets storlek hade i promemorian år 1927 hemställts,

att detsamma måtte fastställas till 2,000 kronor. Mot detta belopp

hade icke framställts någon invändning vare sig av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, vilken yttrat sig i ämnet, eller av föredragande departe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

mentscliefen. Emellertid torde den då ifrågasatta ersättningen icke kunna

betraktas såsom skälig gottgörelse för en så betydande ökning i arbete och

framför allt ansvar, som nu skulle åläggas befattningshavaren ifråga. I sådant

hänseende finge till en början erinras, att övergångstiden nu skulle

utgöra tre år emot fyra enligt 1927 års förslag, varav följde, att arbetet

måste i högre grad forceras.

Därtill bomme ej blott att den föreslagna sjukkassereformen krävde tillsynsmyndighetens

medverkan i betydligt större utsträckning än 1927 års

förslag, än även att planen för övergångsförfarandet icke blivit i detalj i

förslaget utformad. Vid förslagets utarbetande hade tvärtom förutsatts, att

de närmare anvisningar, som i detta hänseende kunde anses erforderliga,

skulle utfärdas av tillsynsmyndigheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har socialstyrelsen föreslagit, att

ifrågavarande tilläggsarvode måtte bestämmas till 4,000 kronor för budgetår

räknat. Eörande detta arvode yttrar styrelsen, att det icke syntes skäligt

föreskriva att — på sätt hemställts beträffande motsvarande ersättningsbelopp

i propositionen nr 199 till 1927 års riksdag — arvodet skulle fastställas

först i slutet av varje budgetår. En sådan anordning vore heller icke behövlig,

då den stora omfattningen och maktpåliggande beskaffenheten av det arbete,

som komme att åvila ledaren av omorganisationen, syntes ligga i öppen dag.

I detta sammanhang har styrelsen vidare framhållit, att den betydande

utvidgning av tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter, som sjukkassereformen

komme att medföra, torde nödvändiggöra vissa omläggningar och förenklingar

av sättet för ärendenas handläggning å sjukkassebyrån. Genom den

ändring av § 18 i den för styrelsen gällande instruktionen, som vidtagits

genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 juni 1929 (nr 214), funnes numera

möjlighet att överlämna beslutanderätten rörande vissa grupper av ärenden

till byråchef eller annan tjänsteman. Styrelsen komme emellertid att taga

under övervägande jämväl andra åtgärder för åstadkommande av förenklingar

i arbetsformerna och förbehölle sig att i sinom tid få till Kungl. Majit inkomma

med förslag till därav påkallade ändringar i instruktionen.

Körande behovet av särskilda kvalificerade befattningshavare för organisationsarbetets

genomförande uttalar sig styrelsen — efter en erinran örn beräkningarna

i berörda hänseende i 1927 års proposition — på följande sätt:

Till åtskillnad från 1927 års reformförslag förutsatte den nu framlagda

propositionen tillsynsmyndighetens medverkan i mycket stor utsträckning i

och för beräkning, uppdelning och disposition av sjukkassornas fonder och

vid de i många fall synnerligen invecklade och ömtåliga uppgörelserna olika

sjukkassor och sjukkasseavdelningar emellan. Väsentligen för fyllande av

denna uppgift syntes det önskvärt att för organisationsarbetet kunna påräkna

en i lönegraden B 28 placerad befattningshavare med betydande kvalifikationer

och erfarenhet. Med hänsyn till de krav, som även i andra avseenden

måste ställas på det omfattande och ömtåliga arbetets utförande,

ansåge styrelsen ytterligare en befattningshavare i samma lönegrad erforderlig.

Därjämte vore, utöver nämnda båda befattningar, en kvalificerad arbetskraft,

placerad i lönegraden B 21, av behovet påkallad.

Kostnaderna för ifrågavarande tre befattningshavare skulle, frånsett dyrtidstillägg

och eventuella löneklassuppflyttningar, komma att uppgå till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

(9,060 + 9,060 + 6,048) 24,168 kronor per år. Jämte det ifrågasatta tillägget

å 4,000 kronor till byråchefens ordinarie lön skulle då kostnaden för samtliga

fasta kvalificerade arbetskrafter belöpa sig till 28,168 kronor för år.

Arvoden och ersättningar till befattningshavare i övrigt samt till experter och

mera tillfälliga sakkunniga ävensom övriga erforderliga utgifter hava av socialstyrelsen

— i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts i förenämnda proposition

nr 199 till 1927 års riksdag framlagda förslag — ansetts kunna uppskattas

till 25,000 kronor.

I anslutning härtill hava samtliga kostnader för omorganisationen — frånsett

dyrtidstillägg, löneförhöjningar, rese- och traktamentsersättningar samt

expenser — i socialstyrelsens skrivelse upptagits till (28,168 + 25,000) 53,168

kronor eller i avrundat tal 54,000 kronor för år.

Börande den tidpunkt, från vilken ifrågavarande förstärkning av socialstyrelsens

arbetskrafter skulle bliva erforderlig, har socialstyrelsen uttalat

sig på följande sätt.

Behovet av ökade arbetskrafter komme uppenbarligen att föreligga redan

från början av budgetåret 1930/31. Hela det så betydelsefulla arbetet med

uppgörande av allmänna riktlinjer för avvecklingen, utarbetande av nödiga

författningar och anvisningar, fastställande av normalstadgar och normaltariffer,

formulär o. s. v. måste nämligen föreligga i allt väsentligt färdigt,

då lagstiftningen den 1 januari 1931 trädde i kraft. Därtill komme den

verksamhet med meddelande av råd och upplysningar, som utgjorde en av

de viktigaste och mest maktpåliggande av tillsynsmyndighetens funktioner.

Det kunde ock förutses, att redan detta första år personalen komme att i

icke ringa utsträckning nödgas företaga resor ute i orterna för deltagande

i sammanträden och överläggningar med representanter för sjukkassor och

deras sammanslutningar, meddelande av muntliga råd och upplysningar m. m.

I följd härav skulle för nu ifrågavarande personalförstärkning under budgetåret

1930/1931 erfordras ett belopp av 54,000 kronor.

I sin skrivelse har socialstyrelsen även erinrat därom att sjukförsäkringssakkunniga

i sitt förslag förutsatt att till tillsynsmyndighetens förfogande

skulle ställas ett särskilt organisationsanslag av sammanlagt 240,000 kronor.

I anslutning därtill har styrelsen anfört följande.

Detta anslag, som skulle användas bl. a. för genomförandet ute i orterna

under tillsynsmyndighetens ledning och överinseende av själva det praktiska

organisationsarbetet, särskilt vad beträffade centralsjukkassorna ävensom för

sådana fondräkningar o. d., som icke kunde utföras genom styrelsens egen

personal, hade av de sakkunnige föreslagits skola fördelas på de båda budgetåren

1931/32 och 1932/33 med hälften på vartdera. Örn övergångstiden,

såsom nu föreslagits, utsträcktes från två till tre år, syntes anslaget lämpligen

böra fördelas på de tre budgetåren under tiden 1 juli 1931—30 juni 1934

med ungefär lika belopp å varje budgetår. Med avgörandet av denna fråga

torde emellertid böra anstå, tills riktlinjerna för övergångsarbetet ute i orterna

blivit närmare utformade och kostnaderna därför bättre kunde överblickas.

Därest kostnaderna för den delegation, vilken vore avsedd att medverka

vid omorganisationsarbetet, skulle bestridas från nämnda anslag å

240,000 kronor, ansåge sig styrelsen dock redan nu böra föreslå, att visst

belopp av anslaget — förslagsvis 10,000 kronor — finge disponeras under

instundande budgetår.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 260.

Irman jag ingår på ett bedömande av de från socialstyrelsens sida gjorda

beräkningarna rörande ökade personalkostnader för genomförande av den

föreslagna omorganisationen av den frivilliga sjukförsäkringen, ber jag få

redogöra för storleken av den personal, som för närvarande finnes anställd

å styrelsens byrå för sjukkasseväsendet m. m. (tredje byrån). Denna personal

utgöres av följande befattningshavare:

A. Ordinarie personal.

Lönegrad

1 byråchef ......................................................................

......................... B

30

1 sekreterare och inspektörsassistent.........................

.......................... B

24

1 aktuarie .....................................................................

......................... B

21

1 kansliskrivare ...........................................................

.......................... B

11

2 kanslibiträden.............................................................

.......................... B

7

3 kontorsbiträden .........................................................

.......................... B

4

B. Icke ordinarie personal. Lönegrad.

2 förste amanuenser med heltidstjänstgöring......................................... 17

1 amanuens » » .......................................... 15

3 e. o. skrivbiträden.................................................................................... 2

Det torde vara uppenbart, att den föreslagna omorganisationen på ifrågavarande

område kommer att under de närmaste åren kräva ett omfattande

arbete oell sålunda medföra en betydande ökning av den arbetsbörda, som

nu påvilar styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över sjukkasseväsendet.

De uppgifter, som i avseende härå meddelats i det föregående, torde giva

en tydlig uppfattning därom.

Enligt det av socialstyrelsen framlagda förslaget rörande handhavandet av

de å socialstyrelsen ankommande uppgifterna för omorganisationen skulle

ledningen närmast under socialstyrelsens chef åvila byråchefen å tredje byrån.

Detta förslag, som överensstämmer med vad som föreslogs i 1927 års berörda

proposition i ämnet, finner jag lämpligt, då på detta sätt goda utsikter

torde finnas för att hela arbetet beträffande sjukkasseväsendet och dess utveckling

kommer att ledas efter enhetliga linjer. I likhet med socialstyrelsen

anser jag skäligt, att nämnde byråchef för det såväl kvalitativt som kvantitativt

betydande arbete, som sålunda skulle komma att åvila honom, under

övergångstiden erhåller särskilt tilläggsarvode utöver den ordinarie lönen.

Arvodet torde lämpligen böra bestämmas av Kungl. Majit efter budgetårets

slut, då arbetets omfattning kan närmare överblickas. Medel för ändamålet

synas böra bestridas från socialstyrelsens extra anslag, vilket alltså bör avvägas

med hänsyn härtill. För budgetåret 1930/1931 synes mig tillsvidare

böra för ändamålet beräknas ett belopp av 3,000 kronor.

Mot socialstyrelsens förslag att personalen å socialstyrelsens sjukkassebyrå

skulle förstärkas med tre kvalificerade befattningshavare å extra stat

har jag icke något att erinra. Socialstyrelsen har ansett, att av dessa befattningshavare

två skulle placeras i lönegraden B 28 och en i lönegraden B 21.

Enligt mitt förmenande synes allenast den av befattningshavarna, vilken

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Personalförstärkning

för förberedande

av

vanartslagens

genomförande.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

skall tjänstgöra såsom byråchefens närmaste man, böra erhålla placering i

lönegraden B 28. Jag förordar därför, att — i överensstämmelse med vad

som föreslogs år 1927 — de ifrågavarande befattningshavarna placeras, en i

lönegraden B 28, en i lönegraden B 24 och en i lönegraden B 21. Arvoden

och ersättningar till befattningshavare i övrigt samt till experter och mera

tillfälliga sakkunniga ävensom övriga erforderliga utgifter torde i anslutning

till 1927 års beräkningar i ämnet böra, på sätt socialstyrelsen föreslagit,

uppskattas till ett sammanlagt årsbelopp av 25,000 kronor. Vid bifall till

vad jag här förordat skulle den totala kostnaden för omorganisationsarbetet,

på sätt i det föregående angivits, uppgå till i avrundat tal 50,000 kronor.

I likhet med vad år 1927 föreslogs, förutsätter jag vid den nu föreliggande

beräkningen, att rese- och traktamentsersättning till de för omorganisationen

anställda befattningshavarna skola liksom för styrelsens övriga tjänstemän

utgå från femte huvudtitelns allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar

samt att de expenser, som komma att påkallas av arbetet med omorganisationen,

skola gäldas av samma huvudtitels allmänna anslag till skrivmaterialier

och expenser, ved m. m.

Vid bifall till vad jag här förordat skulle alltså anslaget till socialstyrelsens

verksamhet för budgetåret 1930/1931 höjas med ett belopp av 50,000

kronor.

Med anledning av socialstyrelsens förslag att visst belopp av det anslag,

som framdeles må komma att anvisas för genomförande av omorganisationsarbetet,

skulle redan under budgetåret 1930/1931 få disponeras av socialstyrelsen

för bestridande av kostnaderna för omförmälda delegation, får jag

anföra, att dylika kostnader, örn så erfordras, torde kunna under nämnda

budgetår bestridas från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till

kommittéer och utredningar genom sakkunniga och att alltså särskilda

medel för detta ändamål icke nu behöva beräknas.

Enligt det i proposition nr 240 framlagda förslaget till vanartslag skola i

lagens mening vanartade i svårare fall omhändertagas å s. k. allmän arbetsanstalt

närmast motsvarande nuvarande tvångsarbetsanstalt. Dylik anstalt

inrättas av staten, dock att även av landsting, kommun, förening eller stiftelse

anordnad anstalt kan av Konungen erkännas såsom allmän arbetsanstalt.

Allmän arbetsanstalt skall stå under ledning av en styrelse samt

under uppsikt av socialstyrelsen. Hos uppsiktsmyndigheten skall föras ett

för hela riket gemensamt centralregister angående dem, som bliva föremål

för viss åtgärd enligt lagen eller som enligt lagen örn fattigvården eller

lagen örn samhällets barnavård skola intagas å allmän arbetsanstalt. Propositionen

grundar sig i huvudsak på det av tillkallade sakkunniga år 1929

avgivna förslaget.

I sitt den 18 november 1929 avgivna utlåtande rörande sakkunnigförslaget,

vilket utlåtande finnes såsom bilaga fogat vid omförmälda proposition, framhöll

socialstyrelsen, att den förevarande lagstiftningens ikraftträdande måste

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 260.

föregås av ytterligare förarbeten i frågor av organisativ, ekonomisk oell annan

innebörd. Bland annat med anledning därav föreslog styrelsen, att tidpunkten

för lagstiftningens ikraftträdande — enligt sakkunnigförslaget beräknad

till den 1 januari 1931 — skulle framflyttas till förslagsvis den 1

januari 1932 eller tidigast den 1 oktober 1931. Socialstyrelsen, som utgick

från att styrelsen skulle bliva sådan uppsiktsmyndighet, som enligt sakkunnigförslaget

skulle inrättas, anförde vidare, att den nya lagstiftningen under

tiden från dess antagande och till ikraftträdandet komme att tillföra styrelsen

omfattande och betydelsefulla arbetsuppgifter. Beträffande innehållet

av styrelsens utlåtande i denna del ber jag att få hänvisa till utlåtandet

(propositionen nr 240 sid. 267—269).

Socialstyrelsen anförde vidare, att för liandhavandet av nämnda arbetsuppgifter

en tillfällig förstärkning av styrelsens arbetskrafter vore oundgängligen

av behovet påkallad. Härom anförde styrelsen närmare följande.

I betraktande av uppgifternas omfattning och vikt samt graden av självständighet,

omdöme och initiativförmåga, som borde vara tillfinnandes lios

de närmaste handhavarna av dessa uppgifter, måste denna tillfälliga förstärkning

vara av fullt arbetsduglig natur. Bland annat syntes erfordras,

att två kvalificerade krafter kunde anlitas för ändamalet, och att arvoden åt

dessa kunde ställas till förfogande till sådana belopp, att deras odelade

arbetstid kunde påräknas för uppgiften. Den medverkan, som enligt det

föregående påkallades av läkare, syntes lämpligen böra lämnas av den psykiater,

vilken för närvarande inom styrelsen fungerade såsom expert för

ärenden rörande alkoholistvården. Detta skulle föranleda sådan väsentlig

ökning av dennes arbetsuppgifter, att en förstärkning av hans arvode bleve

påkallad. Därtill komme behov av extra skrivbiträde i stor utsträckning.

Slutligen finge förutsättas, att tjänsteresor i betydande omfattning mäste

företagas, varvid vederbörande resekostnadsanslag syntes böra få anlitas.

Särskilda medel, som kunde ställas till förfogande för ändamålet, syntes

böra disponeras enligt grunder, som Kungl. Majit närmare bestämde.

Under förutsättning att den nya lagen skulle träda i kraft den 1 januari

1932 och att i följd därav förberedelsetiden skulle omfatta tiden från våren

1930 till och med utgången av år 1931, hemställde härefter socialstyrelsen, att

för täckande av styrelsens kostnader för organisatoriska anordningar inom

styrelsen i anledning av ifrågavarande lag måtte för budgetåret 1930/1931

anvisas ett reservationsanslag av 40,000 kronor, vilket anslag enligt styrelsen

borde få disponeras jämväl för tiden före den 1 juli 1930.

Såsom förut nämnts har i årets statsverksproposition för ändamålet under

det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931

beräknats ett belopp av 20,000 kronor.

Enligt den nu framlagda propositionen skall den nya lagen träda i kraft

den 1 juli 1932, dock att bestämmelserna örn förenämnda centralregister

skola träda i kraft den dag, som Konungen bestämmer. Den tid, varunder

ifrågavarande lagstiftning kan förberedas, skulle under sådana förhållanden

komma att omfatta budgetåren 1930/1931 och 1931/1932. Förberedelsearbetet,

som lärer böra i första hand åvila socialstyrelsen, behöver med hänsyn här
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Omfattningen

av socialstyrelsens

bränslekontrollerande

verksamhet

m. m.

16 Kungl. Majus proposition nr 260.

till icke forceras på samma sätt, som skulle varit nödvändigt, därest lagen

skolat träda i kraft vid en tidigare tidpunkt. Det oaktat torde emellertid förberedelsearbetet

bliva av sådan omfattning, att vissa särskilda anordningar inom

socialstyrelsen under den tid arbetet pågår icke kunna undvikas. Under

budgetåret 1930/1931 torde detta arbete särskilt böra inriktas dels på insamlande

och bearbetning av det material, som erfordras för uppläggande

av det i vanartslagen föreskrivna centralregistret, dels på en undersökning

huru den medverkan av enskilda hjälporganisationer, som förutsättes i

nämnda lag, bäst skall kunna uppnås, dels ock på möjligheterna och behovet

att inrätta nya arbetsanstalter och arbetshem.

Rörande den förstärkning av arbetskrafterna inom socialstyrelsen, som

av nu ifrågavarande anledning erfordras under budgetåret 1930/1931, ävensom

beträffande därmed förenade kostnader, har jag efter samråd med ämbetsverkets

chef kommit till följande uppfattning.

De viktigare av styrelsens ifrågavarande arbetsuppgifter torde i första

hand komma att åvila två kvalificerade tjänstemän inom styrelsen. Med hänsyn

till det ökade och ansvarsfulla arbete, som de därigenom skulle erhålla,

anser jag — på sätt jag förut föreslagit beträffande byråchefen för sjukkassebyrån

— att dessa tjänstemän böra tillerkännas särskilda tilläggsarvoden,

vilka torde böra av Kungl. Majit bestämmas och utbetalas vid budgetårets

slut. För detta ändamål torde förslagsvis böra beräknas ett belopp av tillhopa

4,000 kronor.

Yidare torde för det förberedande detaljarbetet behöva anställas en heltidsamanuens.

För skrivhjälp med mera erfordras anställande av flera biträden.

Därjämte torde styrelsen bliva nödsakad att tillkalla experter och

sakkunniga, vilka torde för styrelsens räkning få företaga vissa resor. För

arvoden och ersättningar till nu nämnda befattningshavare, experter och

sakkunniga m. m. torde böra beräknas ett belopp av omkring 11,000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså för ändamålet erfordras ett belopp av 15,000

kronor.

Med hänsyn till den längre övergångstiden för lagen finner jag ej tillräcklig

anledning föreligga att bifalla socialstyrelsens yrkande att anslagsbeloppet

må få disponeras jämväl före den 1 juli 1930.

Såsom framgått av det redan anförda har jag icke för avsikt att nu taga

ställning till spörsmålet, huruvida socialstyrelsens avdelning för bränslekontroll

framdeles bör överflyttas till annan myndighet eller ej. Jag utgår

därför här från att avdelningen i varje fall under nästa budgetår skall vara

förlagd till socialstyrelsen.

Däremot ber jag att i detta sammanhang få till behandling upptaga frågan

angående omfattningen av socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet

och därmed sammanhängande spörsmål.

Till en början får jag därvid lämna en redogörelse rörande förenämnda

avdelnings tillkomst, organisation och verksamhet.

Genom brev den 29 april 1921 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition nr 260.

att från och nied den 1 juli samma år tills vidare ej mindre anordna kontroll

över bränsleförbrukningen inom av statsverket disponerade byggnader

och lokaler med undantag för dem, som disponerades av arméförvaltningen,

marinförvaltningen samt järnvägsstyrelsen, än även, i den mån förhållandena

sådant medgåve, på särskild framställning av landsting eller andra kommuner

tillhandagå dem vid utövande av kontroll å bränsleförbrukningen inom dem

tillhöriga inrättningar.

För handläggning av de i anledning därav på socialstyrelsens prövning

ankommande ärenden anställdes i styrelsen från och med sistnämnda dag

en byråassistent (sedermera förste byråingenjör), en byråingenjör och ett

kvinnligt biträde (sedermera kontorsbiträde).

Därmed trädde socialstyrelsens avdelning för bränslekontroll i funktion.

Ifrågavarande befattningshavare äro icke-ordinarie tjänstemän och äro numera

i lönehänseende] placerade, förste byråingenjören i lönegraden B 24, byråingenjören

i lönegraden B 21 och kontorsbiträdet i 4:e lönegraden. Avlöningarna

bestridas från det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

Genom beslut den 22 juni 1923 föreskrev sedermera Kungl. Majit, att

socialstyrelsens ifrågavarande uppdrag skulle från och med den 1 juli 1923

omfatta dylik kontroll inom av riksdagen och dess verk använda byggnader

och lokaler.

I skrivelse den 17 december 1924 hemställde svenska landstingsförbundets

styrelse, att Kungl. Majit måtte vidtaga nödiga åtgärder för att landstingen

för samtliga eller flertalet av dem tillhöriga eller av dem understödda anstalter

måtte efter särskilt gjord framställning kunna påräkna statsverkets

bistånd vid utövandet av kontroll över bränsleförbrukningen vid respektive

värmeanläggningar.

Över förbundsstyrelsens framställning avgav socialstyrelsen den 18 mars

1925 infordrat utlåtande. Styrelsen föreslog däri, att den närmaste tillsynen

över de statliga anläggningarnas bränsleförhållanden icke vidare borde omfatta

de enbart lokaluppvärmda anläggningarna i annat fall än då särskild

framställning därom gjordes, samt uttalade att, för den händelse styrelsens

bränslekontrollverksamhet skulle komma att omfatta även institutioner ägda

eller understödda av landsting, därvid en begränsning av verksamheten till

centraluppvärm da anläggningar jämväl borde äga rum. Enligt styrelsen

borde kontrollverksamheten beträffande landstingsanläggningar även begränsas

i så måtto att den skulle omfatta endast lasarett, tuberkulossjukhus,

sinnesslöanstalter och dövstumskolor. Därigenom skulle nämligen omkring

90 % av totala bränslekostnaden vid landstingsanläggningarna men endast

omkring 1/3 av antalet anläggningar bliva föremål för kontrollarbetet.

Den ifrågasatta utvidgningen av den bränslekontrollerande verksamheten

beräknades av socialstyrelsen nödvändiggöra en ökning av den med verksamheten

sysselsatta personalen ävensom medföra ökade utgifter för inspektionsresor

m. m. Den utvidgade verksamheten skulle enligt socialstyrelsen

betinga en total kostnadsökning av 35,000 kronor, därav för löner

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 223 haft. (Nr 260.) C48 so 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majus proposition nr 260.

inklusive dyrtidstillägg 24,700 kronor och för resekostnader och diverse

utgifter 10,300 kronor.

Angående frågan om gäldandet av merkostnaden för den utvidgade bränslekontrollverksamheten

anförde styrelsen, att två utvägar erbjöde sig, antingen

att statsverket helt övertoge bestridandet av kostnadsökningen eller ock att

landstingen själva finge vidkännas denna utgift. Styrelsen fann för sin del

riktigast, att kostnaderna för verksamheten i dess helhet påvilade statsverket.

För den händelse det emellertid av statsfinansielia skäl skulle anses lämpligare

att låta landstingen själva gälda kostnadsökningen förordade styrelsen,

att kostnaderna ifråga, fixerade till ett bestämt belopp, exempelvis 35,000

kronor, förskottsvis årligen inbetalades direkt till statsverket samt att fördelningen

av detta belopp skedde i förhållande till folkmängden inom varje

landstingsområde. En förutsättning för genomförandet av organisationen

på sålunda angivet sätt vore enligt socialstyrelsen att ett tillräckligt antal,

förslagsvis minst 15, landsting före den 1 oktober kalenderåret före det,

under vilket verksamheten skulle börja, förklarat sin anslutning till verksamheten

för en tid av minst tre år under därför uppställda villkor.

Sedan ytterligare utlåtanden i ämnet avgivits av statens besparingskommitté

och statskontoret samt svenska landstingsförbundets styrelse inkommit

med ännu en skrift, anbefallde Kungl. Magit genom brev den 21

maj 1926 socialstyrelsen att dels uppgöra detaljerat förslag i fråga örn landstingens

deltagande i kostnaden för kontroll genom statsverkets försorg över

bränsleförbrukningen vid värmeanläggningar inom landstingen tillhöriga eller

av dem understödda anstalter i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen

i förberörda utlåtande den 13 mars 1925 angivna riktlinjer, dels ock att —

sedan samtliga landsting lämnats tillfälle att avgiva yttrande över berörda

förslag, vilket yttrande bland annat borde innefatta förklaring huruvida landsting

vore villigt att ikläda sig kostnad för kontroll av angiven beskaffenhet

enligt i förslaget angivna grunder under minst tre kalenderår räknat från

och med den 1 januari 1928 — till Kungl. Maj:t före angiven tidpunkt inkomma

med det utlåtande med förslag i ämnet, som av omständigheterna

syntes påkallat.

Den 9 oktober 1926 inkom socialstyrelsen med dylikt utlåtande jämte förslag.

I detta utlåtande anmälde socialstyrelsen till en början, att styrelsen

den 5 juli 1926 till samtliga landsting avlåtit en skrivelse, däruti styrelsen,

under åberopande av innehållet i nyssberörda brev, framställt förfrågan, huruvida

vederbörande landsting vore villigt att från och med den 1 januari 1928

för tre år ikläda sig kostnad för kontroll av i samma brev antydd beskaffenhet,

med rätt för statsverket att, örn så funnes ändamålsenligt, igångsätta

oell debitera kontrollverksamheten från och med den 1 juli 1927.

I skrivelsen hade framhållits, att för det fall, att samtliga landsting skulle

ansluta sig till en sådan verksamhet, den årliga kostnaden av styrelsen beräknades

till ett för varje landsting närmare angivet, efter folkmängden inom

landstingsområdet den 1 januari 1925 uträknat belopp. Tillika hade påpekats,

att verksamheten i fråga sannolikt icke torde komma att igångsättas,

örn ej ett mot hälften av rikets folkmängd svarande antal landsting förklarade

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 260.

sig beredda att deltaga i kostnaderna. Vid sådan partiell anslutning från

landstingens sida komme emellertid den årliga ersättningen från vederbörande

landsting att stegras och utgå med ett såsom maximum närmare angivet

belopp.

Uti en vid utlåtandet fogad tabell angav styrelsen — med utgångspunkt

från det förut omförmälda beloppet å 35,000 kronor — de lägsta och högsta

belopp, som under nyss angivna förutsättningar skulle gäldas av de olika

landstingen. Enligt tabellen skulle summan av landstingens årliga kostnader

för bränslekontrollen uppgå till lägst 35,000 kronor och högst 46,100

kronor.

Av de från landstingen ingångna svaren framgick, att 11 landsting avböjt

anslutning till den ifrågasatta verksamheten, medan 14 landsting förklarat

sig villiga att ansluta sig till densamma, därav dock 3 med förbehåll att

kostnaden begränsades till lägsta anslutningsavgiften och 2 med förbehåll

av anslutning från samtliga landsting. Det antal landsting, som kunde

komma ifråga för anslutning till verksamheten, utgjorde alltså 12. Summan

av de lägsta anslutningsavgifterna för dessa 12 landsting utgjorde 19,000

kronor.

Socialstyrelsen anförde vidare, att styrelsen i sin förenämnda framställning

till landstingen av den 5 juli 1926 angivit, att delkostnaden för de

olika landstingen komme att stegras vid partiell anslutning, dock högst med

en tredjedel. Styrelsen hade därvid utgått dels från att personalen, vid en

anslutning, som understege 70 % av den totala, skulle kunna på angivet sätt

inskränkas, dels ock från att resekostnader och diverse utgifter borde beräknas

direkt proportionella mot anslutningen.

Med tillämpning av dessa beräkningsgrunder uppskattade socialstyrelsen

kostnaden för bränslekontroll inom nämnda 12 landstingsområden till 22,000

kronor, därav för löner inklusive dyrtidstillägg 16,400 kronor och för resekostnader

och diverse utgifter 5,600 kronor.

Under förutsättning att kontrollverksamheten icke i sin helhet kunde bekostas

av statsmedel föreslog socialstyrelsen, att ifrågavarande 12 landsting

måtte få ansluta sig till verksamheten genom att erlägga lägsta anslutningsavgiften

—^ utgörande för nämnda landsting tillhopa 19,000 kronor — samt

att statsverket måtte bestrida den överskjutande kostnaden, vilken enligt

styrelsens beräkningar skulle utgöra (22,000 — 19,000) 3,000 kronor.

Frågan örn berörda utvidgning av statens bränslekontrollerande verksamhet

upptogs till prövning i proposition nr 199 till 1927 års riksdag angående

anslag till socialstyrelsen m. m.

Yid anmälan av frågan anförde föredragande departementschefen bland annat

följande.

Lämplighetsskäl talade för att statsmakterna icke ställde sig avvisande

gent emot tanken på statens bistånd till erhållande av en effektiv kontroll

av bränsleåtgången vid de anläggningar, som ägdes eller understöddes av

landstingen. Det skulle nämligen vara av synnerligen stor betydelse, ej

minst ur allmän ekonomisk synpunkt, örn landstingen, av vilka de flesta

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

vore hart skattetyngda, kunde genom en begränsning av anstalternas bränslekostnader

erhålla en avsevärd lättnad i sina betydande utgifter för berörda

anstalter. Det syntes vara ådagalagt, att en bränslekontroll, anordnad antingen

genom anlitande av privata experter eller genom en sammanslutning

för ändamålet från landstingens sida, skulle ställa sig alltför dyrbar och därför

måhända icke kunna anlitas av just de landsting, för vilka bränslebesparingen

skulle hava den största betydelsen. Vid nu angivna förhållanden

tillstyrkte departementschefen, att en utvidgning av socialstyrelsens bränslekontrollerande

verksamhet i syfte att tillgodose landstingens behov i detta

avseende finge äga rum. Kostnaden därför borde rätteligen helt drabba

landstingen. Då emellertid en dylik kontrollanordning icke lämpligen för

det dåvarande kunde komma till stånd uteslutande med bidrag från landstingens

sida, förordade departementschefen med hänsyn till önskvärdheten

ur förut angivna synpunkter av en sådan anordnings genomförande, att staten

tills vidare i någon mån lämnade ekonomiskt bistånd därtill.

I enlighet med det anförda biträdde departementschefen i huvudsak det

av socialstyrelsen framlagda förslaget till kontrollverksamhetens utvidgning,

sådant detta förslag enligt antydda riktlinjer för kostnadernas bestridande

m. m. utformats i styrelsens utlåtande den 9 oktober 1926.

Yad beträffar kostnaderna för den utvidgade verksamheten beräknades

dessa av departementschefen till något lägre belopp än av socialstyrelsen.

Sålunda beräknade departementschefen för löner inklusive dyrtidstillägg 14,500

kronor och för resekostnader och diverse utgifter 5,000 kronor. Beräkningen,

som uttryckligen angavs vara approximativ, utgick från att socialstyrelsens

avdelning för bränslekontroll skulle förstärkas med två icke-ordinarie befattningshavare,

den ene med placering i lönegraden B 26 och den andre

placerad såsom extra ordinarie befattningshavare i 16:e lönegraden. De

sammanlagda, av utvidgningen föranledda kostnaderna uppskattades alltså

av departementschefen till 19,500 kronor. Då landstingens bidrag enligt socialstyrelsens

förslag skulle uppgå till 19,000 kronor, beräknades statens utgifter

för den utvidgade bränslekontrollen kunna begränsas till 500 kronor.

Enligt departementschefen borde kontrollverksamheten igångsättas från och

med ingången av år 1928 samt statens bidrag beräknas falla på avlöningen

åt de nya tjänstemän, som enligt förslaget skulle anställas vid socialstyrelsens

avdelning för bränslekontroll. På grund därav föreslog departementschefen,

att det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet skulle

av nämnda anledning för budgetåret 1927/1928 höjas med hälften av sistnämnda

belopp eller 250 kronor.

Beträffande redovisningen av de belopp, som landstingen skulle hava att

erlägga för styrelsens bränslekontrollerande verksamhet i avseende å landstingen

tillhöriga eller av dem understödda anstalter, anförde departementschefen,

att det syntes böra ankomma på Kungl. Majit att, efter riksräkenskapsverkets

hörande, meddela föreskrifter därom.

Omförmälda proposition nr 199 avfattades i enlighet med departements
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 260. 21

chefens förslag och blev av riksdagen bifallen. (Riksdagens skrivelse nr

271.)

Genom beslut den 9 juni 1927 uppdrog därefter Kungl. Majit åt socialstyrelsen

att från omförmälda 12 landsting införskaffa förklaringar innefattande

förbindelse för landstingen att till bestridande av kostnader för

anordnande genom statsverkets försorg, i huvudsaklig överensstämmelse med

1 styrelsens utlåtande den 13 mars 1925 angivna riktlinjer, av kontroll över

av landstinget ägda eller understödda, centraluppvärmda lasarett, tuberkulossjukhus,

sinnesslöanstalter och dövstumskolor för vart och ett av åren 1928,

1929 och 1930 årsvis i förskott erlägga bidrag med tillhopa 19,000 kronor.

Samtidigt anbefallde Kungl. Majit styrelsen att efter det dylika förklaringar

inkommit från landstingen till Kungl. Majit avgiva förslag till de ändringar

beträffande organisationen av samt bestridandet av kostnaderna för styrelsens

bränslekontrollerande verksamhet, som kunde finnas påkallade.

Med skrivelse den 25 oktober 1927 överlämnade socialstyrelsen berörda

förklaringar samt avgav — efter samråd med riksräkenskapsverket i fråga

örn redovisningen av landstingens blivande bidrag till verksamheten — förslag

i ämnet.

Efter hörande av statskontoret meddelade Kungl. Magd genom brev den

2 december 1927 ändrade bestämmelser beträffande socialstyrelsens bränslekontrollerande

verksamhet m. m. I brevet föreskrevs — med ändring av de

i det föregående omförmälda breven den 29 april 1921 och den 22 juni 1923

— att socialstyrelsen genom nämnda brev meddelade uppdrag skulle från

och med den 1 januari 1928 tills vidare till och med den 31 december 1930

dels beträffande ifrågavarande av statsverket samt av riksdagen och dess verk

disponerade byggnader och lokaler, i regel avse allenast sådana, i vilka centraluppvärmning

funnes anordnad, dels ock i fråga örn landstingens inrättningar

omfatta av omförmälda tolv landsting ägda eller understödda, centraluppvärmda

lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter och dövstumskolor.

Därjämte föreskrev Kungl. Majit, att de belopp, som nämnda tolv landsting

förbundit sig att för vart och ett av kalenderåren 1928, 1929 och 1930

årsvis i förskott erlägga såsom bidrag till ifrågavarande verksamhet, skulle

före utgången av respektive åren 1927, 1928 och 1929 insättas å statsverkets

giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

Vidare anbefallde Kungl. Majit statskontoret att ej mindre efter ingången

av vart och ett av kalenderåren 1928, 1929 och 1930 av de sålunda förskottsvis

erlagda beloppen, utgörande för varje år tillhopa 19,000 kronor, dels uppdebitera

hälften av nämnda belopp eller 9,500 kronor å det löpande budgetårets

under femte huvudtiteln uppförda anslag till socialstyrelsens verksamhet,

till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt till rese- och

traktamentspenningar på det sätt att extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet

tillgodofördes ett belopp av 6,400 kronor, förslagsanslaget till dyrtidstillägg

tillgodofördes ett belopp av 1,000 kronor samt förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar tillgodofördes ett belopp av 2,100 kronor,

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Majus proposition nr 260.

dels ock redovisa återstående belopp 9,500 kronor såsom »Diverse medel»,

än även efter ingången av vart oell ett av budgetåren 1928/29, 1929/30 och

1930/31 på enahanda sätt uppdebitera sistnämnda belopp å omförmälda tre

anslag.

Genom särskilt brev den 2 december 1927 angående användningen för

tiden 1 januari—30 juni 1928 av anslag till socialstyrelsens verksamhet medgav

Kungl. Majit vidare, att hos socialstyrelsen skulle med avlöning från

nämnda anslag från och med den 1 januari tills vidare till och med den 30

juni 1928 vara anställda bland annat en inspektör (för bränslekontroll) i

lönegraden B 26 och en underinspektör (för bränslekontroll) i 16:e lönegraden.

Nämnda två befattningshavare liava alltsedan 1928 års början varit anställda

hos socialstyrelsen med tjänstgöring å dess avdelning för bränslekontroll

och med avlöning från nämnda anslag.

Statens kostnader för socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet

rörande landstingsanläggningar behövde som nämnts för budgetåret 1927/1928

allenast beräknas till 250 kronor motsvarande ett kalvårsbelopp, men måste

från och med budgetåret 1928/1929 beräknas för helt budgetår eller till 500

kronor. På grund därav har i anslagen till socialstyrelsens verksamhet för

budgetåren 1928/1929 och 1929/1930 beräknats ett belopp av 500 kronor motsvarande

statens kostnad för helt budgetår för sagda verksamhet.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att socialstyrelsens bränslekontrollerande

verksamhet är reglerad allenast till och med utgången av kalenderåret

1930. Frågan örn omfattningen av nämnda verksamhet för tid därefter

torde därför nu böra underställas riksdagens prövning.

Yad då först beträffar bränslekontrollen inom byggnader oell lokales• disponerade

av statsverket eller av riksdagen och dess verk, så förutsätter jag, att

denna verksamhet tillsvidare bör oförändrad fortgå och alltså i regel endast

avse sådana byggnader och lokaler, i vilka centraluppvärmning är anordnad.

Yad härefter angår bränslekontrollen rör and,e landstingsanläggningar erinrar

jag, att förberedande åtgärder för fortsättande av berörda kontroll

redan vidtagits. Sålunda beslöt Kungl. Majit den 27 juni 1929 på därom

av socialstyrelsen gjord framställning att uppdraga åt styrelsen att från

samtliga landsting söka införskaffa förklaringar innefattande förbindelse för

dem att till bestridande av kostnaderna för fortsatt anordnande genom statsverkets

försorg, i huvudsaklig överensstämmelse med i styrelsens utlåtande

den 13 mars 1925 angivna riktlinjer, av kontroll över av landstinget ägda

eller understödda, centraluppvärmda lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter

och dövstumskolor för vart och ett av åren 1931, 1932 och 1933

årsvis i förskott erlägga bidrag med det belopp, som enligt den i det föregående

omförmälda tabellen skulle utgöra landstingets lägsta anslutningsavgift.

Efter fullgörande av nämnda uppdrag har socialstyrelsen med skrivelse

den 18 november 1929 överlämnat från respektive landsting i ämnet erhållna

uppgifter. Av dessa framgår, att 13 landsting förklarat sig villiga att på i

beslutet den 27 juni 1929 avsett sätt under åren 1931—1933 bidraga till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

kostnaderna för ifrågavarande verksamhet, medan övriga 12 landsting icke

ansett sig böra lämna dylika bidrag. Av förstnämnda landsting äro de flesta

redan för närvarande anslutna till verksamheten.

Den tid som förflutit, sedan socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet

utsträcktes till att omfatta även landstingsanläggningar, är allt för

kort för att medgiva några bestämda omdömen örn värdet av denna verksamhet.

Från flera av de landsting, där kontrollverksamheten bedrivits, har

emellertid framhållits, att densamma medfört bränslebesparing och jämväl i

övrigt visat sig ändamålsenlig. Den omständigheten att nu 13 landsting

förklarat sig villiga att under treårsperioden 1931—1933 erlägga bidrag för

verksamhetens fortsättande torde också i sin mån utgöra ett bevis för att

densamma hittills varit till nytta. Verksamheten synes mig därför böra

under nämnda tid få fortgå under samma former som den från början erhållit.

Ett ytterligare skäl härför utgör det förhållandet, att de med verksamheten

förenade kostnaderna under nästa treårsperiod torde kunna helt

täckas av landstingen själva,

De årliga bidrag, som förenämnda 13 landsting förbundit sig att utgiva

för ändamålet, uppgå nämligen till sammanlagt 22,050 kronor, och statens

kostnader för bränslekontroll hos dessa landsting under tiden 1931—1933

torde böra uppskattas till ungefärligen samma belopp. Att kostnaderna för

denna verksamhet, som för närvarande uppgå till 19,500 kronor, måste för

nästa treårsperiod beräknas till högre belopp, beror dels därpå att innehavarna

av de två tjänster, vilka i anledning av den utvidgade kontrollverksamheten

inrättades från och med den 1 januari 1928, med ingången av år

1931 bliva berättigade till uppflyttning i högre löneklass, dels ock därpå att

den något större anslutningen från landstingens sida kan antagas komma

att medföra ökade kostnader för tjänsteresor. Utgifterna för löner och dyrtidstillägg

torde approximativt kunna uppskattas till 16,500 kronor och utgifterna

för resekostnader till 5,550 kronor eller tillhopa 22,050 kronor. Da

enligt denna beräkning från och med den 1 januari 1931 anslaget till socialstyrelsens

verksamhet icke mera skulle behöva förstärkas på grund av styrelsens

bränslekontroll beträffande landstingsanläggningar, skulle anslaget

av denna anledning kunna för budgetåret 1930/1931 nedsättas med omkring

250 kronor.

Vad angår redovisningen av de belopp, som landstingen skulle hava att

erlägga för bränslekontrollen, torde det böra få ankomma på Kungl. Majit

att meddela föreskrifter därom i huvudsaklig anslutning till de genom brev

den 2 december 1927 i sådant hänseende meddelade bestämmelserna.

En översikt av den inverkan de utav mig i det föregående framlagda förslagens

genomförande skulle hava i avseende å storleken av anslaget till

socialstyrelsens verksamhet giver följande resultat. Med utgångspunkt från

nuvarande anslagsbeloppet, 138,000 kronor, skulle i höjande riktning verka

de olika förslagen örn förstärkning av arbetskrafterna inom socialstyrelsen

på grund av dels styrelsens arbete med förberedelserna för den nya vanarts
-

Samman*

fattande

anslagsberäkning

rörande

anslaget till

socialstyrelsens

verksamhet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Placering i

-öneklass av

liyråasaistenten

Eggert.

24 Kungl. Majlis proposition nr 260.

lagens genomförande, dels ock styrelsens befattning med genomförandet av en

blivande omorganisation av det frivilliga sjukkasseväsendet m. m. De härav

föranledda merkostnaderna skulle tillhopa uppgå till (15,000 + 50,000) 65,000

kronor. Från sistnämnda summa bör emellertid dragas det belopp av 250

kronor, som vid bifall till mitt förslag i fråga örn socialstyrelsens bränslekontrollerande

verksamhet skulle inbesparas i avseende å budgetåret 1930/1931.

Nettoökningen av anslaget till socialstyrelsens verksamhet skulle således för

sistnämnda budgetår belöpa sig till 64,750 kronor mot 70,000 enligt den i

statsverkspropositionen gjorda överslagsberäkningen härutinnan. Anslaget

till socialstyrelsens verksamhet bör följaktligen för budgetåret 1930/1931

uppföras med (138,000 + 64,750) 202,750 kronor eller i avrundat tal 202,700

kronor.

Jag ber härefter att få till behandling upptaga uppkommen fråga angående

placering i löneklass av byråassistenten för sjöfarts ärenden hos socialstyrelsen

Erik Axel Fredrik Eggert.

Till en början torde jag då få i korthet erinra örn tillkomsten av befattningen

såsom byråassistent för sjöfartsärenden hos socialstyrelsen, örn de

åligganden, vilka åvila innehavaren av nämnda befattning, örn befattningens

placering i lönehänseende m. m.

Befattningen inrättades från och med den 1 januari 1915 i samband med

tillkomsten av lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg. Alltsedan år

1915 hava ärenden rörande förhållanden, som äro av betydelse för att bereda

ombord å fartyg anställda skydd mot olycksfall eller ohälsa, handlagts

av kommerskollegium under samverkan i vissa avseenden med socialstyrelsen,

därvid sistnämnda ämbetsverk regelmässigt företrätts av omförmälde byråassistent.

Denne handhar emellertid även andra göromål, och hans arbetsuppgiftcr

hava under årens lopp utvidgats. Sålunda har han att inom socialstyrelsen

taga närmaste befattningen med tillsynen rörande lastning och

lossning av fartyg. Från och med år 1920 har för byråassistenten genom lagen

örn arbetstiden å svenska fartyg tillkommit en ny ärendesgrupp av ganska

ömtålig natur, i det han sedan nämnda tidpunkt deltagit i behandlingen av

samtliga de ärenden rörande denna lags tolkning och tillämpning, vilkas

handläggning enligt gällande bestämmelser ankommit på kommerskollegium.

Sedan sistnämnda år har vidare byråassistentens medverkan i stor utsträckning

påkallats vid handläggning inom styrelsen av ärenden rörande platsförmedling

för sjömän.

Ehuru kommerskollegium sålunda länge i samråd med socialstyrelsen

handlagt omförmälda sjöfartsärenden, tillkom dock intill 1 juli 1929 beslutanderätten

i dessa ärenden formellt sett kommerskollegium allena. Genom

kungörelse den 27 juni 1929 (nr 208) föreskrev emellertid Kungl. Majit, att

ifrågavarande ärenden skulle handläggas av kommerskollegium och socialstyrelsen

gemensamt. Genom kungörelse nyssnämnda den 27 juni 1929

(nr 214) förordnade Kungl. Majit vidare örn vissa ändringar i den för socialstyrelsen

gällande instruktionen. Sålunda föreskrevs i 18 § av nämnda in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

struktion att, i likhet med vad som redan förut gällde inom kommerskollegium

samt inom vissa andra verk, socialstyrelsen skulle äga överlämna åt

ledamot eller annan tjänsteman hos styrelsen att utan föregående föredragning

avgöra visst ärende eller viss grupp av ärenden. Därjämte stadgades

i 15 §, att, därest såväl socialstyrelsen som kommerskollegium med stöd av

de för ämbetsverken gällande instruktioner åt ledamot eller annan tjänsteman

överlämnade den på vederbörande ämbetsverk ankommande beslutanderätten

beträffande viss grupp av sådana ärenden, som omnämndes i förenämnda

kungörelse den 27 juni 1929 (nr 208), ärende tillhörande dylik grupp

finge avgöras av verkens sålunda utsedda representanter gemensamt, örn dessa

vore örn beslutet ense, men att ärendet i motsatt fall skulle hänskjutas till

ämbetsverkens gemensamma prövning i eljest gällande ordning. En med

sistnämnda föreskrift analog bestämmelse intogs också i den för kommerskollegium

utfärdade nya instruktionen av sistnämnda dag (nr 222). Samtliga

ifrågavarande författningar skulle träda i kraft den 1 juli 1929.

Byråassistenten för sjöfartsärenden har under tiden 1 januari 1915 —

30 juni 1929 avlönats från det extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet,

för tiden till och med utgången av år 1921 såsom tjänsteman i dåvarande

andra normalgraden och för tiden därefter enligt nuvarande lönegraden B 24

i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

I proposition nr 206 till 1929 års riksdag föreslog jag, att befattningen

såsom byråassistent skulle från och med den 1 juli 1929 uppföras å socialstyrelsens

ordinarie stat samt placeras i lönegraden B 26. Till stöd härför

framhöll jag bland annat den självständiga och ansvarsfulla ställning, som

byråassistenten hädanefter skulle komma att erhålla. Jag utgick därvid från

att kungörelser av i huvudsak nyss angivna innebörd skulle komma att utfärdas,

att socialstyrelsen med tillämpning av de nya bestämmelserna skulle

komma att å byråassistenten överlåta avgörandet av vissa på hans handläggning

ankommande ärenden samt att som följd därav byråassistenten i

det stora flertalet av de ärenden, vilka hädanefter skulle komma att avgöras

av socialstyrelsen och kommerskollegium gemensamt, komme att ensam fatta

beslut å socialstyrelsens vägnar.

I enlighet med mitt förslag, som godkändes av Kungl. Majit och bifölls

av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 289), uppfördes från och med den 1

juli 1929 å socialstyrelsens ordinarie stat en befattning såsom byråassistent

för sjöfartsärenden med placering i lönegraden B 26.

Genom beslut den 27 juni 1929 utnämnde Kungl. Majit Eggert, vilken

alltsedan tjänstens tillkomst den 1 januari 1915 tjänstgjort såsom byråassistent

för sjöfartsärenden hos styrelsen, till innehavare av den nyinrättade

ordinarie befattningen.

Hiirefter uppdrog socialstyrelsen åt Eggert att å socialstyrelsens vägnar

ensam fatta beslut i de sjöfartsärenden, vilka enligt de nya bestämmelserna

skulle komma att avgöras av kommerskollegium och socialstyrelsen gemen
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 260.

saint och vilka enligt dessa bestämmelser skulle kunna avgöras av verkets

representanter, därest dessa vore örn beslutet ense.

Jag ber härefter att få erinra örn vissa för den allmänna civilförvaltningen

gällande avlöningsbestämmelser. Enligt 10 § i förenämnda avlöningsreglemente

erhåller som regel tjänsteman vid tillträde av ordinarie tjänst, vare

sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen

för den lönegrad, till vilken tjänsten hörer. Efter att hava tillhört en och

samma löneklass under tre år uppflyttas den ordinarie tjänstemannen till

närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande

högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden fastställda

högsta löneklassen uppnåtts.

Emellertid stadgas i 11 § av avlöningsreglementet att örn den, som från

icke ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan

anställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning

tinnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande

ordinarie tjänsten, må för bestämmande av hans begynnelselön i

denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning i högre löneklass tillgodoräknas

honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i

en följd innehaft dylik anställning.

Därjämte stadgas i 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) med

avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, att befattningshavare

å extra stat äger åtnjuta lön enligt löneklass, som är närmast

lägre än den, som skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare

av ordinarie tjänst inom ifrågavarande lönegrad.

Enligt den i avlöningsreglementet intagna löneplanen omfattar lönegraden

B 24 löneklasserna 24—27 och lönegraden B 26 löneklasserna 26—29.

I skrivelse den 4 juli 1929 inhämtade socialstyrelsen statskontorets yttrande

rörande den löneklass, vari Eggert borde av styrelsen placeras i egenskap

av ordinarie byråassistent.

Statskontoret avgav det begärda yttrandet i skrivelse den 9 augusti 1929,

däri statskontoret — under hänvisning till mitt i propositionen nr 206 gjorda,

i det föregående berörda uttalande angående byråassistentens placerande i

lönegrad — anförde, att Eggerts tidigare tjänstgöring icke syntes kunna anses

likvärdig med hans nya tjänst och att han följaktligen icke syntes kunna förklaras

berättigad att tillgodoräkna densamma för uppflyttning i högre löneklass.

Med anledning härav erhöll Eggert jämlikt 10 § avlöningsreglementet av

socialstyrelsen från och med den 1 juli 1929 såsom ordinarie byråassistent

avlöning enligt 26:e löneklassen, d. v. s. lägsta löneklassen i lönegraden B 26.

Härefter gjorde socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 september

1929 framställning ifråga örn Eggerts placering i löneklass. I skrivelsen,

varmed styrelsen överlämnade avskrifter av omförmälda mellan styrelsen och

statskontoret växlade skrifter, anförde styrelsen bland annat följande.

Eggert hade i egenskap av byråassistent å extra stat alltsedan den 1

januari 1924 varit placerad i 26:e löneklassen. Det hade icke med tillämp
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majis proposition nr 260.

ning av gällande bestämmelser i avlöningsreglementet visat sig möjligt att i

omedelbart samband med lians utnämning till ordinarie byråassistent bereda

honom en förbättrad löneställning. På grund av de pensionsavgifter han i

egenskap av ordinarie tjänsteman hade att erlägga hade tvärtom hans faktiska

löneinkomst minskats efter utnämningen. Vidare hade han erhållit sämre

löneplacering än som skulle varit förhållandet, därest byråassistentbefattningen

från och med den 1 juli 1929 uppförts å ordinarie stat i lönegraden

B 24. I sistnämnda fall skulle nämligen Eggert på grund av bestämmelserna

i 11 § avlöningsreglementet omedelbart hava kommit i åtnjutande av lön

enligt 27:e löneklassen, varemot han nu enligt avlöningsreglementet blott

kunnat placeras i 26:e löneklassen och först den 1 juli 1932 skulle bliva

berättigad till uppflyttning i 27:e löneklassen.

Enligt styrelsens uppfattning hade Eggerts tjänstgöring såsom byråassistent

å extra stat alltsedan den 1 januari 1920 varit likvärdig med hans

nuvarande tjänstgöring.

Under åberopande härav samt under förklaring tillika, att det torde få

anses skäligt, att en tjänsteman vid befordran till högre tjänst erliölle förbättrade

avlöningsförmåner, har socialstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit

måtte hos riksdagen utverka rätt för Eggert att för placering i löneklass i

sin nuvarande befattning, räknat från och med den 1 juli 1929, av sin föregående

tjänstgöring i styrelsen tillgodoräkna tiden från och med den 1 januari

1920, i den mån samma tid överstege tre år.

I häröver den 16 november 1929 avgivet utlåtande bär majoriteten inom,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört bland annat följande.

Den form för behandling av ärenden rörande arbetarskydd m. m. för å

fartyg anställda, som trätt i tillämpning den 1 juli 1929, anslöte sig på det

allra närmaste till den ordning, som gällde före nämnda dag. Hedan förut

behandlades ifrågavarande ärenden under samverkan mellan chefen i kommerskollegii

fartygsinspektionsbyrå och byråassistenten för sjöfartsärenden hos

socialstyrelsen, örn det ock ankommit på kommerskollegium att därutinnan

fatta beslut. För byråassistenten Eggerts vidkommande torde den inträdda

nya ordningen för behandlingen och avgörandet av dessa ärenden få anses

mera vara av formell art än innebära en reell ändring i hans tidigare tjänståligganden

.

Örn ock numera något större ansvar än förut påvilade Eggert beträffande

ifrågavarande ärendens handläggande, holle likväl lönenämnden före, att

skillnaden i arbetsuppgifter före och efter hans uppförande å ordinarie stat

icke vore större, än att hänsyn vid löneklassplaceringen inom 26:e lönegraden

borde kunna tagas till hans tidigare tjänstgöring hos socialstyrelsen.

I betraktande av att denna tjänstgöring för tiden efter år 1920 i stort sett

icke undergått någon förändring, syntes Eggert kunna få i enlighet med

bestämmelserna i 11 § av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen

för löneklassplacering inom 26:e lönegraden tillgodoräknas tjänstetiden

hos styrelsen efter ingången av år 1920, med avdrag av tre år. Det

torde emellertid ankomma på socialstyrelsen att härutinnan fatta beslut.

Av vad lönenämnden sålunda anfört följde, att nämnden ansåge någon framställning

till riksdagen i förevarande löneärende icke böra ifrågakomma.

Tre reservanter inom lönenämnden yttrade, att de — med instämmande i

majoritetens uttalande att någon framställning i ämnet till riksdagen icke

borde ifrågakomma — i likhet med statskontoret ansett Eggert på grund

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 260.

av gällande bestämmelser icke kunna för placering i löneklass inom 26:e

lönegraden tillgodoräknas tjänstetid före den 1 juli 1929.

Den 31 januari 1930 förklarade Kungl. Maj:t att, enär det ankomme på

socialstyrelsen att i första hand besluta i berörda ämne, Kungl. Majit funne

styrelsens nämnda framställning icke föranleda någon Kungl. Majits vidare

åtgärd.

I anledning härav upptogs frågan örn Eggerts löneplacering den 6 februari

1930 till förnyad behandling inom socialstyrelsen och beslöt styrelsen därvid,

att vad i ärendet förekommit icke skulle föranleda ändring i den löneplacering,

som enligt 10 § i avlöningsreglementet tillämpats å Eggert och

att denne följaktligen fortfarande skulle från och med den 1 juli 1929 vara

placerad i 26:e löneklassen.

I skrivelse den 10 februari 1930 förnyade härefter socialstyrelsen sin förenämnda

den 21 september 1929 gjorda framställning rörande Eggert.

I likhet med lönenämndens majoritet anser jag den förändring, som från

och med den 1 juli 1929 inträtt i byråassistentens för sjöfartsärenden tjänsteställning,

vara av övervägande formell natur. Med hänsyn därtill synas vissa

skäl tala för att Eggert — på sätt nämnda majoritet ansett — borde med

tillämpning av 11 § avlöningsreglementet berättigas att för placering i löneklass

tillgodoräkna sin tjänstgöring såsom byråassistent alltsedan år 1920,

allenast med avdrag för en tid av tre år. Då emellertid ett beslut örn dylikt

tillgodoräknande ur prejudikatsynpunkt skulle kunna vara i viss måll

betänkligt, anser jag mig icke böra tillstyrka framställning till riksdagen i

sådant hänseende.

Den löneklassplacering Eggert såsom ordinarie byråassistent erhållit från

och med den 1 juli 1929 synes mig dock vara alltför oförmånlig. I sådant

hänseende har socialstyrelsen påpekat, att Eggert genom befordringen till

ordinarie byråassistent och oaktat tjänstens uppfattning från lönegraden

B 24 till lönegraden B 26 å ena sidan icke erhållit någon uppflyttning i löneklass

utan fått kvarstå i 26:e löneklassen och alltså på grund av nu utgående

pensionsavgifter faktiskt fått vidkännas en inkomstminskning samt å

andra sidan fått en ofördelaktigare löneplacering än den han skulle hava

erhållit, därest byråassistentbefattningen vid dess överförande å ordinarie

stat hänförts till den lägre lönegraden B 24. I detta fall skulle Eggert nämligen

hava av socialstyrelsen från och med den 1 juli 1929 placerats i 27:e

löneklassen. Då en sådan verkan av befattningens placerande i lönegraden

B 26 givetvis icke varit avsedd och näppeligen kan anses rimlig, finner jag

Eggert böra berättigas att räknat från och med befordringen till byråassistent

åtnjuta lön enligt sistnämnda löneklass, varigenom hans omedelbara

löneplacering skulle bliva densamma, som örn befattningen blivit hänförd

till lönegraden B 24. Då ett beslut om en dylik löneplacering förutsätter

riksdagens medverkan, ämnar jag i det följande göra hemställan örn

inhämtande av riksdagens medgivande därtill. Jag utgår härvid från att,

därest riksdagen lämnar dylikt medgivande, Eggert må kunna för framtida

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 260. 29

uppflyttning till högre löneklass, räknat från och med den 1 juli 1929, tillgodoräkna

tjänstetid enligt de allmänna i 10 § avlöningsreglementet gällande

bestämmelserna.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

ej mindre under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk

och inrättningar, underavdelningen socialstyrelsen,

dels uppföra det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen

med oförändrat belopp .................................... kronor 331,600

dels och till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av.................. kronor 202,700

än även medgiva, att byråassistenten för sjöfartsärenden hos

socialstyrelsen Erik Axel Fredrik Eggert må, räknat från och

med den 1 juli 1929, placeras i 27:e löneklassen av den i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, intagna löneplanen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Corn-. Fantenberg.

Hemställan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:366 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till socialstyrelsen m. m. s. 4 i texten
  2. SU 1930:187 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till socialstyrelsen m. m. s. 1 i texten