Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för upphjälpande av sötvattensfisbet m. m

1930-03-14 · 89 sidor, varav 87 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 87 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:264, Angående åtgärder för upphjälpande av sötvattensfisbet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

1

Pir 264.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för upphjälpande

av sötvattensfisbet m. m.; given Stockholms slott

den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson, anför:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkt 107, har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

Kungl. Majit kunde komma att förelägga riksdagen, till fiskeriväsendet

för budgetåret 1930/1931 beräkna ett belopp av sammanlagt 276,350 kronor.

Sedan utredningen i ärendet numera blivit avslutad, anhåller jag att få

anmäla de frågor, som föreligga i detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 227 höft. (Nr 26i.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Statens understödjande

ay

fiskeriväsendet.

1917 års sakkunniga

för

omorganisation

av lantbruksstyrelsen

m. m.

Inledning.

Till en början ber jag få göra några erinringar angående av staten vidtagna

åtgärder till fiskeriväsendets understödjande samt rörande ärendets

förhistoria och däri föreliggande framställningar.

I riksstaten har sedan flera år tillbaka varit uppfört ett ordinarie förslagsanslag

till statens lokala fiskeriadministration. Anslaget, som för

innevarande budgetår är upptaget till 79,200 kronor, är avsett till avlöning

av statens lokala fiskeritjänsteman m. m.

Vidare hava i riksstaten under senare år upptagits särskilda ordinarie

reservationsanslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna och befrämjande

i allmänhet av fiskerinäringen. Dessa anslag äro för innevarande

budgetår uppförda med respektive 78,500 kronor och 30,000

kronor. Förstnämnda anslag disponeras jämlikt kungörelsen den 10

december 1920 (nr 824) angående statsbidrag till vissa åtgärder för

fiskerinäringens befrämjande med däri genom kungörelserna, nr 192/1923

och 38/1924 vidtagna ändringar. Enligt dessa regler må från anslaget

på vissa villkor utlämnas bidrag till hushållningssällskap och andra ortskorporationer

till deras utgifter för angivna fiskeriändamål. Anslaget till

befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen är ställt till Kungl. Maj:ts

disposition för att möjliggöra för Kungl. Maj :t att för olika ändamål inom

fiskerinäringens område efter förekommande behov och efter eget beprövande

anvisa medel.

Möjlighet förefinnes även för hushållningssällskap och landsting att för

utlämnande av låneunderstöd för vissa fiskeriändamål erhålla lån från

fonden för fiskerinäringens befrämjande. Bestämmelserna angående denna

låneverksamhet återfinnas i kungörelsen den 7 augusti 1907 (nr 61) angående

ändrade bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande

med däri genom kungörelserna nr 151/1916, 359/1921 och

130/1928 vidtagna ändringar.

Ytterligare må nämnas, att under senare tid av riksdagen varje år särskilt

anslag beviljats åt södra Sveriges fiskeriförening till understöd för dess

fortlöpande verksamhet, avseende undersökningar, fiskodling, upplysning

m. m.. Anslaget utgör för innevarande budgetår 26,000 kronor. Jämväl

för nästkommande budgetår har anslag med samma belopp äskats i

årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln punkt 108).

I detta sammanhang må jämväl erinras örn de olika slag av fiskeavgifter,

vilka utdömts enligt vattenlagen och äldre bestämmelser och som skola

användas till åtgärder för främjande av fisket.

Sedan den 3 juli 1917 av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj:t tillkallats särskilda sakkunniga för verkställande

av utredning och avgivande av förslag beträffande omorganisation

av lantbruksstyrelsen m. m., avgåvo dessa den 17 juni 1920 betän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

3

tande med förslag till dels omorganisation av statens lokala fiskeriadministration,

dels ändrade bestämmelser för fiskeriadministrationen inom

länen, dels fiskeriundervisningens ordnande och dels upprättande av undersöknings-

och försöksinstitution å fiskets område (Betänkande rörande

omorganisation av lantbruksstyrelsen m. m. Bel 11:1).

Efter det åtskilliga utlåtanden avgivits över nämnda betänkande samt

lantbruksstyrelsen anbefallts verkställa utredning i vad män inskränkningar,

särskilt med avseende å undersökningsverksamheten, kunde vidtagas,

avlämnade lantbruksstyrelsen den 15 juni 1922 förslag i ämnet.

I 1923 års statsverksproposition (IX H. T. punkt 120) yttrade

emellertid dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att han med hänsyn

till dåvarande statsfinansiella läge ansåge sig icke kunna tillstyrka

åtgärder för genomförande av de sakkunnigas och lantbruksstyrelsens förslag

i ifrågavarande delar, samt att förslagen sålunda för det dåvarande

ej torde föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I anledning av en vid 1925 års riksdag väckt motion (II: 121) anhöll

riksdagen i skrivelse den 27 maj 1925, nr 256, att Kungl. Majit måtte föranstalta

örn utredning angående de åtgärder, som kunde och borde vidtagas

för laxfiskets upphjälpande, samt i den mån så erfordrades för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Genom beslut den 6 juni 1925 anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen

att verkställa den av riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen.

I två likalydande motioner (I: 69 och lii 115) vid 1927 års riksdag hemställdes,

bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att

den i riksdagens ovannämnda skrivelse begärda utredningen måtte slutföras

så skyndsamt som möjligt och att den jämväl måtte omfatta i motionerna

berörda spörsmål.

I motionerna, vilka närmast togo sikte på sötvattensfisket, framhölls,

hurusom detta fiske under senare tid gått avsevärt tillbaka, något som

motionärerna funne i hög grad beklagligt, då enligt deras mening jämväl

ett rationellt bedrivet sötvattensfiske borde utgöra en förvärvskälla att räkna

med i strävandena att bereda utkomstmöjligheter för landets årligen tillväxande

befolkning. Såsom ett medel till detta fiskes upphjälpande pekade

motionärerna på nödvändigheten att i större omfattning företaga inplantering

av passande yngel, för vilket ändamål krävdes tillgång på erforderligt

antal välskötta fiskodlingsanstalter, varifrån för saken intreserade

fiskevattensägare kunde till rimligt pris erhålla yngel i tillräcklig

mängd. En annan betydelsefull åtgärd vore utfärdande av förbud mot

fiske under fortplantningstiden. Vidare framhöllo motionärerna vikten

av att den vetenskapliga forskningen på fiskeribiologiens område ginge

hand i hand med praktiska fiskeriförsök för vinnande snarast möjligt av

praktiska resultat. I motionen berördes även timmerflottningens och

vissa industriers skadliga inverkan på fisket och ifrågasattes, örn de åtgärder

från statens och enskildas sida, som hittills vidtagits för avhjälpande

därav, kunde anses tillräckliga.

1925 års

riksdag.

1927 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Framställning

av föreningen

Sveriges fiskeriinstruk

förer

och tillsyningsman.

Lantbruksstyrelsen

utredningar

och

förslag.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 26i.

På hemställan av .jordbruksutskottet (utlåtande nr 1 puukt 62) anhöll

riksdagen i skrivelse den 25 maj 1927, nr 9 A punkt 62, att i samband med

förut berörda, av riksdagen begärda utredning måtte —- under förutsättning

att denna utredning icke därigenom fördröjdes — jämväl upptagas

till övervägande ovannämnda i omförmälda motioner angivna synpunkter.

Jordbruksutskottet yttrade i sistberörda utlåtande bland annat följande:

Insjöfisket företedde såsom motionärerna påpekade en beklaglig tillbakagång.

Med de stora naturliga förutsättningar härför, som Sverige otvi

velaktigt ägde, borde emellertid enligt utskottets mening även detta fiske,

örn det rationellt bedreves och erforderliga åtgärder vidtoges för fiskebeståndens

säkerställande och utveckling, kunna bliva till icke ringa betydelse

i vår folkhushållning. Vad motionärerna i sådant avseende anfört

syntes så mycket mera värt att beaktas, som rådande förhållanden allt

mera påkallade en ökning av förvärvsmöjligheterna inom landet. Riksdagen

hade redan gjort framställning till Kungl. Majit örn utredning

angående åtgärder för laxfiskets upphjälpande, därvid jämväl skulle

uppmärksammas de mindre tillfredsställande förhållanden beträffande

fisket i allmänhet, vilka på sina håll vore rådande. Vidare hade utskottet

i anledning av vid skilda tillfällen väckta motioner erkänt betydelsen av

en försöksverksamhet på fiskets område samt uttalat önskvärdheten av en

undersökning örn möjligheterna att tillfredsställande anordna en undersöknings-

och försöksverksamhet på ett enklare och mindre kostsamt sätt

än det som innebures i det hos Kungl. Majit vilande, av 1917 års sakkunniga

avgivna förslaget. De ytterligare synpunkter på frågan örn fiskets befrämjande,

som i de förevarande motionerna på sätt ovan nämnts framförts,

borde enligt utskottets mening kunna upptagas i samband med den ovanberörda

utredningen, under förutsättning dock att denna icke därigenom fördröjdes.

Genom beslut den 18 juni 1927 anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen

verkställa den av riksdagen i sist omförmälda skrivelse begärda utredningen;

och skulle enligt heslutet, därest därigenom den av riksdagen

ifrågasatta utredningen örn laxfiskets upphjälpande fördröjdes, förstnämnda

utredning särskilt för sig fullföljas.

I framställning den 27 april 1927 bär föreningen Sveriges fiskeriinstruktörer

och tillsyningsmän hemställt örn beredande av avlönjng av statsmedel

åt länsfiskeritjänstemännen m. m. Denna framställning överlämnades

till lantbruksstyrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande av de

genom ovannämnda beslut anbefallda utredningar.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig böra först behandla frågan örn laxfisket.

I skrivelse den 2 december 1927 har lantbruksstyrelsen, med överlämnande

av utlåtanden från samtliga fiskeriintendenter, framlagt förslag

angående åtgärder för laxfiskets upphjälpande, därvid styrelsen inriktat

sig på frågan örn en utvidgad och förbättrad laxodling. I förslaget

hemställes, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels anvisa ett

extra anslag av 6,150 kronor till förstärkning av ordinarie reservationsan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

slaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna oell dels godkänna

av styrelsen föreslagna ändrade grunder för användande av samma anslag.

Därefter har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 29 oktober 1928 framlagt

en omfattande utredning i de i ovannämnda riksdagsskrivelse den 25 maj

1927 angivna hänseenden, därvid styrelsen ansett sig böra taga hänsyn

huvudsakligen till sötvattensfisket. Med skrivelsen har överlämnats av

lantbruksstyrelsen infordrade utlåtanden från samtliga länsstyrelser, hushållningssällskap

och fiskeriintendenter m. m. Förslaget utmynnar i hemställan,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels anvisa såsom särskilda

extra anslag ej mindre till inrättande av ett centrallaboratorium

för insjöfisket ett engångsanslag'' av 13,000 kronor än även för upprätthållande

av verksamheten vid nämnda laboratorium 38,800 kronor eller sålunda

tillhopa 51,800 kronor; dels höja ordinarie reservationsanslaget till

fiskets befrämjande i de särskilda orterna från 78,500 kronor med 38,500

kronor till 117,000 kronor ävensom godkänna av styrelsen föreslagna ändrade

grunder för användande av samma anslag; dels höja ordinarie reservationsanslaget

till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen från

30,000 kronor med 6,000 kronor till 36,000 kronor; dels godkänna av styrelsen

föreslagna ändrade grunder för beviljande av lån ur fonden för fiskerinäringens

befrämjande; dels ock antaga av styrelsen framlagt förslag till

lag örn ändrad lydelse av 17 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 42 sid. 1) om

rätt till fiske. Tillika hemställes, att Kungl. Majit täcktes utfärda av styrelsen

utarbetat förslag till kungörelse örn ändrad lydelse av 6, 9, 11 och

22 §§ i förnyade fiskeristadgan den 17 oktober 1900 (nr 78).

över ovannämnda av lantbruksstyrelsen den 2 december 1927 och den 29

oktober 1928 framlagda förslag hava yttranden avgivits av samtliga länsstyrelser,

hushållningssällskaps förvaltningsutskott och fiskeriintendenter,

statskontoret, domänstyrelsen, kanslern för rikets universitet, vetenskapsakademien,

lantbruksakademien, styrelserna för lantbruksinstitutet

vid Ultuna samt lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, utredningsmännen för utredning

rörande lämpligaste sättet för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen

(lägre lantbruksundervisningssakkunniga), kommitterade för utredning

rörande jordbrukets ekonomiska läge m. m. (jordbruksutredningen),

svenska hydrografisk-biologiska kommissionen, södra Sveriges fiskeriförening,

svenska fiskarförbundet, svenska sportfiskarförbundet samt föreningen

Sveriges fiskeriinstruktörer och tillsyningsmän.

Med anledning av att länsstyrelsen i Viirmlands län i sitt i ärendet

avgivna utlåtande väckt fråga örn anställande av en särskild fiskeritjänsteman

för Vänern, hava förnyade yttranden i iirendet, såvitt angår nämnda

fråga, avgivits av länsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Älvsborgs och Skaraborgs län, Värmlands hins hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt lantbruksstyrelsen.

Vidare har lantbruksstyrelsen — under åberopande bland annat av vissa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

önskemål örn ändring i organisationen av statens lokala fiskeriadministration,

som framförts i flera av de över lantbruksstyrelsens ovanberörda förslag

avgivna utlåtanden — i skrivelse den 16 november 1929 hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels besluta sådan ändring av

statens lokala fiskeriadministration, som av styrelsen i skrivelsen föreslås,

dels ock höja ordinarie förslagsanslaget till statens lokala fiskeriadministration

från 79,200 kronor med 3,000 kronor till 82,200 kronor. Över

denna framställning hava infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

I en till mig ställd skrivelse av den 21 november 1929 har Knut och

Alice Wallenberga stiftelse erbjudit sig att för upprättande av ett fullt

tidsenligt centrallaboratorium för insjöfisket m. m. ställa 300,000 kronor

till lantbruksstyrelsens förfogande, under förutsättning att proposition i

huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens ovannämnda förslag

den 29 oktober 1928 avlämnas till 1930 års riksdag samt bifalles av

riksdagen. I anledning av nämnda erbjudande hava lantbruksstyrelsen

och statskontoret avgivit förnyade utlåtanden i ärendet, varjämte yttrande

även inhämtats från byggnadsstyrelsen. Lantbruksstyrelsen hemställer

i sitt utlåtande -— under förmälan att genom mottagande av

berörda donation det av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 29 oktober

1928 ifrågasatta anslaget till inrättande av ett centrallaboratorium

skulle bliva obehövligt — att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels förklara, att riksdagen icke finner hinder möta att för statsverkets

räkning mottaga ifrågavarande donation, dels ock anvisa för budgetåret

1930/1931 för upprätthållande av verksamheten vid en undersöknings- och

försökanstalt för sötvattensfisket 14,200 kronor.

Slutligen har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 27 augusti 1929 angående

behovet av anslag för budgetåret 1930/1931 till, bland annat, fiskets

befrämjande i de särskilda orterna och befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen

förnyat sin i skrivelsen den 29 oktober 1928 gjorda framställning

örn höjning av anslagen för nämnda ändamål till respektive 117,000 kronor

och 36,000 kronor samt för täckande av brist, som uppkommit genom

överskridande under budgetåret 1928/1929 av anslaget till fiskets befrämjande

i de särskilda orterna, hemställt örn ytterligare höjning av sistnämnda

anslag med 13,130 kronor till 130,130 kronor. Häröver har statskontoret

avgivit infordrat utlåtande.

Allmänna synpunkter rörande upphjälpande av sötvattensfisket.

Avkastningen av Sveriges sö tv attén sfi ske utgjorde enligt statistiken under

år 1923 eller det sista år, för vilket statistiska uppgifter över detta fiske

föreligga, 6,435,940 kilogram fisk och 347,713 tjog kräftor, representerande

ett sammanlagt värde av 7,467,383 kronor. Under år 1923 bedrevs sötvattensfiske

av 1,453 yrkes- och 61,763 binäringsfiskare. vartill kommer ett

stort men ofixerbart antal tillfällighets-, amatör- och sportfiskare. Total
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264. 7

värdet av vid detta fiske använda båtar och redskap uppgick samma

år enligt statistiken till 9,046,353 kronor. Rörande nyss angivna

värde å fångsten under år 1923 yttrar lantbruksstyrelsen i

sin skrivelse den 29 oktober 1928 angående åtgärder för upphjälpande

av sötvattensfisket i allmänhet, att nämnda värde utan tvivel vore för

lågt, enär dels icke alla fiskevatten varit föremål för statistiska undersökningar

dels ock en stor del av husbehovsfisket ej torde hava medräknats.

Beträffande avkastningen av laxfisket under senare tid hänvisar lantbruksstyrelsen

i sin skrivelse den 2 december 1927 angående åtgärder för

laxfiskets upphjälpande till en av styrelsen uppgjord tabell, avseende åren

1914—1925, vilken, kompletterad med uppgifter i fråga örn havsfisket för

åren 1926 och 1927, har följande innehåll:

1 ------ -

Havsfisket

Sötvattensfisket

Summa

kg-

kr.

kg-

kr.

kg.

kr.

1914

173,334

359,420

231,728

482,220

405,062

841,640

1915

175,958

341,403

208,084

415,225

384,042

756,628

1916

124,119

293,081

228,562

569,671

352,681

862,752

1917

189,912

656,577

245,232

811,708

435,144

1,468,285

1918

123,017

702,213

192,877

1,211,440

315,894

1,913,653

1919

225,522

1,017,663

227,449

1,123,624

452,971

2,141,287

1920

315,160

1,363,960

256,287

1,052,109

571,447

2,416,069

1921

400,931

1,233,568

276,017

787,012

676,948

2,020,580

1922

285,864

754,767

255,953

608,673

541,817

1,363,440

1923

276,551

756,450

255,905

629,051

532,456

1,385,501

1924

203,478

607,938

134,523

—

338,001

—

1925

128,545

404,606

—

—

—

__

1926

164,017

502,240

—

—

—

—

1927

223,354

623,392

—

—

—

—

Rörande laxfisket har lantbruksstyrelsen vidare upprättat en i skrivelsen

den 2 december 1927 intagen tabell, utvisande laxfiskets avkastning i särskilda

havsområden och älvar.

I skrivelsen den 29 oktober 1928 framhåller lantbruksstyrelsen, att utbytet

av sötvattensfisket, ehuru av avsevärd ekonomisk betydelse, måste anses

lågt samt att det i vissa trakter vore mindre än i forna tider. Styrelsen

anför härutinnan:

Då ytan av Sveriges sötvatten uppginge till cirka 36,850 kvadratkilometer

eller något mera än 8 procent av landets hela ytvidd, motsvarade den

ovannämnda avkastningen en fångst per hektar vattenyta av 1.8 kilogram,

därvid vikten av ett tjog kräftor beräknats till 0.8 kilogram. Vid en av

framlidne byråchefen O. Nordqvist företagen undersökning över fiskfångsten

i ett flertal av Sveriges sjöar erhölls ett värde på densamma av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

eirka 2.5 kilogram per hektar. Även om de sålunda erhållna siffrorna»

1*8 2.5 kilogram per hektar, säkerligen till en viss g''rad borde höjas, voro

<16 dock lugo, vid jämförelse nied motsvarande siffror för sjöar i mångå andra

länder. I Danmark uppskattades sålunda fiskeavkastningen i landets insjöar

tdl 8.5 kilogram, medan för Norge fångstuppgifter endast funnes för några

få sjöar, varierande från mindre än 1 upp till 250 kilogram per hektar. Uti

några sjöar i Ryssland uppginge fångsten till 1.3—65 kilogram per hektar,

och i Tyskland, varifrån sifferuppgifter förelåge för ett stort antal sjöar,

utgjorde avkastningen i allmänhet till 20—50 kilogram, dock i de mera.

stei ila Bayerska sjöarna 5—10 kilogram per hektar. Tydligt vore sålunda,

att fiskavkastningen i Sveriges sjöar vore relativt ringa.

I fiåga örn särskilt laxfisket yttrar lantbruksstyrelsen i skrivelsen den

2 december 1927, att det vore uppenbart, att laxfisket försämrats under tidernas

lopp. Visserligen vore växlingarna i fisket i viss mån orsakade

av tillfälliga meteorologisk-liydrografiska faktorer, men den nedgång, som

vore utmärkande för blott vissa älvar, måste tillskrivas genom människans

ingripande orsakade förhållanden och anses vara av mera permanent karaktär.

Vad angår orsakerna till sötvattensfiskets låga avkastning i vårt land

hänför lantbruksstyrelsen dessa till tre olika grupper, nämligen dels

bristande naturliga förutsättningar för en hög fiskproduktion, dels ogynnsamma

inflytanden från kulturen och industrien och dels sättet för fiskets

utövande.

I skrivelsen den 29 oktober 1928 anför lantbruksstyrelsen i denna del:

Vad först anginge de naturliga förutsättningarna för en hög fiskproduktion,

så intoge våra sjöar härutinnan en sämre ställning än många av utlandets

sjöar. De främsta orsakerna härtill torde vara att söka i våra

sjöars storlek och framför allt djup. I smärre och grunda sjöar uppnåddes

nämligen en relativt större fiskavkastning än i stora och djupa sjöar.

Medan exempelvis av 891 uppodlade sjöar i Brandenburg 69 procent hade

ett djup mindre än 10 meter, tillhörde av 276 uppodlade svenska sjöar ej

flera än 26 procent samma djupleksklass.

Andra förutsättningar för en hög fiskproduktion hänförde sig till vattnets

kemiska och fysikaliska beskaffenhet. Sålunda vore en ringa kalkhalt

och en hög humussyrehalt samt därmed i samband stående hög vätejonkoncentration

ogynnsamma för fiskproduktionen. Vattnet i en stor del

av Sveriges sjöar utmärkte sig emellertid just för nämnda egenskaper.

Dessa egenskaper vore dock ej ensamt utslagsgivande, vilket framginge

därav, att i ett antal finska småsjöar med rationellt bedrivet fiske, men av

samma typ som våra urbergsvatten, fiskavkastningen i medeltal uppgått

till 5 kilogram per hektar. Slutligen hade även det nordliga klimatet i vissa

fall ett ogynnsamt inflytande på fiskproduktionen.

En bidragande orsak till den låga fiskavkastningen vore vidare att söka

uti de förändringar i vattnets naturliga liv, som orsakades genom kulturella

och industriella inflytanden, främst sjöregleringar, sjösänkningar»

vattenbyggnader och vattenföroreningar. Även örn i många fall åtgärder

vidtoges till förhindrande av att skada uppstode, vore dock dessa åtgärder

ofta ej tillräckliga, utan en minskning i fiskavkastningen inträdde.

Slutligen torde en viktig anledning till våra sjöars låga fiskavkastning

få sökas i sättet för utnyttjandet av fiskevatten och härigenom uppkom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

maude ogynnsamma inverkningar på fiskbeståndet oell dess sammansättning

av olika arter. Sötvattensfiske bedreves av rena yrkesfiskare i regel

endast uti de större insjöarna och i sådana smärre insjöar, som tillhörde

en enda ägare. I de flesta andra fäll, där fisket tillhörde flera ägare, bedreves

detsamma av samtliga dessa delägare, och i många fall därjämte

av helt ovidkommande personer.

Härigenom uppstode ofta ett rovfiske, därvid var och en sökte erhålla så

stor fångst som möjligt, varförutom fisket övervägande inriktades på de

mera värdefulla fiskarterna, medan de mindre värdefulla skonades och, örn

de tillfälligtvis fångades, ofta släpptes tillbaka i fiskevattnet. På detta

sätt uppkomme en skadlig förskjutning mellan fiskarterna inbördes, så

att de mindre värdefulla toge överhand över de värdefullare och genom sin

starka konkurrens örn näringsmedlen borttoge födan för dessa senare.

I andra fall åter, där ett flertal personer fiskade i samma vatten, bleve

fångsten för var och en så ringa, att kanske fisket småningom alldeles

upphörde. Fiskstammen kunde därvid bliva så talrik, att tillgången på

föda ej räckte till för någon kraftigare tillväxt, utan ett talrikt småvuxet

bestånd uppkomme.

Samtidigt som man sökte på olika sätt erhålla så stor avkastning av

fiskevattnet som möjligt, bekymrade man sig oftast ej örn att vidtaga åtgärder

för tryggande av återväxten i form av fiskodlings- eller andra fiskevårdsåtgärder.

Detta gällde såväl yrkes- som binärings- och tillfällighetsfiskare.

En bidragande orsak härtill vore jämväl, att man saknade kännedom

örn huru fisket påverkades genom olika fiskemetoder, olika bestämmelser

rörande fiskeförbud, maskstorlek i redskap etc. I detta sammanhang

borde även påpekas den merendels mycket bristfälliga tillsynen över

rådande fiskeförfattningars efterlevnad.

Beträffande särskilt laxfisket yttrar lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 2

december 1927, att orsakerna till dess tillbakagång främst finge sökas i

älvarnas överbyggande och förorening, varigenom laxens uppgång till lekplatserna

försvårades eller förhindrades och laxplatserna skadades eller

förstördes, samt i olämpligt fiske och genom otillfredsställande tillsyn möjliggjort

otillåtet fiske.

I fråga örn möjligheten att höja omkastningen av vårt sötvattensfiske anför

lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928, att erfarenheten

från ett flertal främmande länder gåve vid handen, att de naturliga förutsättningarna

för fiskproduktionen i vissa fall kunde gynnsamt påverkas

genom människans ingripande i vattnets avkastningsförmåga, samt att

genom undersökningar och praktiska försök rörande olika fiskemetoder

m. m. fisket oell fiskodlingen kunde inriktas efter mera rationella linjer

och avkastningen därigenom höjas. Vidare visade jämväl den upplysningsverksamhet

å sötvattensfiskets område, som mångenstädes i utlandet

bedreves, att på detta sätt ökat intresse för kloka fiskevårdsåtgärder

och rationella fiskemetoder kunde vinnas med resultat, att vattnens avkastning

höjdes. Ehuru även i vårt land en del åtgärder i angivna sylte redan

vidtagits, torde dock, särskilt med hänsyn till landets stora vattenareal,

mycket härvid återstå.

Vidkommande huvuddragen av de åtgärder för sötvattensfiskets upphjälpande,

som böra vidtagas, inhämtas av lantbruksstyrelsens framställningar

i ämnet:

s. 10 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

I skrivelsen den 29 oktober 1928 framhåller styrelsen, att viktigast

torde vara upprättandet av en ordnad undersöknings- och försökverksamhet

på sötvattensfiskets område. En dylik verksamhet torde helt enkelt

vara en nödvändig förutsättning för en rationell utveckling av fiskerinäringen.

Emellertid vore det icke tillräckligt att känna de faktorer, som

vore av betydelse för fisktillgången. Även själva fiskets bedrivande och

de åtgärder, som vore möjliga för att göra detta så rationellt och lönande

som möjligt utan att äventyra fiskbeståndet, i vilket avseende {iven åtgärder

i fiskodlingssyfte vöre nödvändiga, måste utvecklas och göras mera

kända bland de fiskande. Överhuvudtaget måste skapas ett större intresse

för fisket och för att tillvarataga de möjligheter detta erbjöde. Härvidlag

torde framförallt hushållningssällskapen under förutsättning av ett

gott samarbete med statens fiskeritjänsteman hava en viktig mission att

fylla, enär just sällskapens fiskeritjänsteman bomme i den nära beröring

med fiskarebefolkningen, som vore nödvändig för att möjliggöra ovannämnda

syftemål. En förbättring och viss omläggning av de förhållanden,

varunder sällskapen och deras fiskeritjänsteman arbetade, torde vara nödvändig

för uppnåendet av detta mål. En förutsättning härför vöre även,

att ökade kunskaper på fiskeriområdet kunde meddelas främst dem, som

på detta område hade sin verksamhet, men därjämte även andra för

fiskets utveckling intresserade. Jämväl torde möjligheten att bättre än

som för närvarande vore fallet kunna utnyttja de talrika, särskilt i landets

norra delar belägna, kronan tillhöriga fiskevatten kunna bidraga till en

utveckling av sötvattensfisket. Samtidigt med här nämnda, mera praktiska

åtgärder till fiskets höjande torde slutligen även erfordras vissa ändringar

i och tillägg till nu gällande författningar på fiskets område.

Vidkommande speciellt laxfisket yttrar lantbruksstyrelsen i skrivelsen

den 2 december 1927, att omfattande åtgärder för laxbeståndets bevarande

vore av nöden och att i detta syfte boede genomföras dels ökad Hedning av

laxen och effektivare tillsyn över gällande skyddsbestämmelsernas efterlevnad,

dels ock en vidgad och mera effektiv laxodlingsverksamhet.

I anslutning till vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört framhåller styrelsen,

att för åstadkommande av en llojd fiskavkastning i våra sötvatten

erfordrades sålunda enligt styrelsens förmenande upprättandet av en ordnad

undersöknings- och försöksverksamhet, viss förbättring i den lokala

fiskeriförvaltningen och hushållningssällskapens i samband därmed stående

verksamhet till fiskets främjande, särskilt på fiskodlingsområdet,

bättre ordnande av fiskeriundervisningen, ett intensivare utnyttjande av

kronans fiskevatten samt vissa ändringar i gällande fiskeriförfattningar.

I de i ärendet avgivna yttrandena framhålles ganska allmänt, att avkastningen

av vårt söt vattensfiske med hänsyn till de stora delar av landet,

som äro täckta av vatten, måste anses alltför låg och att åtgärder för upphjälpande

av detta fiske vore av behovet påkallade. Het vitsordas, att laxfisket

gått tillbaka samt att kraftiga åtgärder äro av nöden för bevarande

av laxbeståndet oell laxfiskets förbättrande. De av lantbruksstyrelsen föreslagna

åtgärder hava nästan från alla håll betecknats såsom i stort sett

lämpliga och väl ägnade att leda till en ökad fiskeavkastning. I många

yttranden betonas vikten av en kraftig upplysningsverksamhet, främst ge
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition Nr 264.

nom fiskeritjänstemännen, i syfte att förmå fiskevattensägare att på ett

ändamålsenligt sätt utnyttja sina fiskevatten. Detta angives såsom förutsättning

för att andra åtgärder skola medföra åsyftat resultat. Från

andra håll tillägges anordnandet av en effektiv kontroll över fiskeförfattningarnas

efterlevnad enahanda betydelse. Många hushållningssällskaps

förvaltningsutskott framhålla starkt behovet av ökade statsbidrag

till hushållningssällskapens verksamhet på fiskets område. Till hushållningssällskapen

utgående statsbidrag vore redan nu otillräckliga. För att

stimulera till nya åtgärder och livligare verksamhet erfordrades med nödvändighet

kraftigare statsunderstöd, enär hushållningssällskapen saknade

ekonomisk förmåga att ensamma bära ökade utgifter för fisket.

Ehuru sötvattensfisket är av ej ringa ekonomisk betydelse för vårt land,

måste dock den totala avkastningen av detsamma anses låg i förhållande

till de svenska sötvattnens stora areal. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit,

torde orsakerna därtill vara av flera slag. Beträffande många fiskevatten

torde den låga avkastningen huvudsakligen hero på mindre goda

naturliga förutsättningar för fiskproduktionen, men i andra fall synes anledningen

till berörda missförhållande främst vara att söka i åtgärder

av olika slag från människornas sida, såsom vattenregleringar, vattenbyggnader,

vattenföroreningar, olämpligt utnyttjande av fiskevatten genom

rovfiske eller för ringa fiske m. m. Givetvis är det, särskilt med hänsyn

till den betydande arealen av våra sötvatten, en angelägenhet av stor

vikt att söka höja avkastningen av sötvattensfisket. I likhet med lantbruksstyrelsen

är jag av den uppfattningen, att en höjning är möjlig att

åstadkomma genom vidtagande av lämpliga åtgärder. Särskilt beträffande

sådana fiskevatten, där den obetydliga avkastningen har sin grund i

ingripanden från människornas sida, torde en avsevärd bättring av läget

kunna åvägabringas. De av lantbruksstyrelsen föreslagna åtgärder

synas mig i stort sett ändamålsenliga och väl ägnade att leda till

goda resultat. I huvudsaklig anslutning till de av lantbruksstyrelsen

framlagda förslag kommer jag därför i det följande att, bland

annat, förorda, anordnande av en rationell undersöknings- och försöksverksamhet

för sötvattensfisket ävensom åtgärder för ett förbättrat

samarbete mellan statens fiskeritjänsteman och hushållningssällskapen,

för beredande av en förbättrad ekonomisk ställning åt hushållningssällskapens

fiskeritjänsteman, för en utvidgad och mera effektiv fiskodlingsverksamhet

samt för en förbättrad undervisning och kraftigare upplysningsverksamhet

på sötvattensfiskets område. Vidare föreslår jag i

anslutning till lantbruksstyrelsen framställning i ämnet (ion 16 november

1D29 viss ändrad organisation av statens lokala fiskeriadministration,

innebärando fördelar jämväl för sötvattensfisket. Av mig nu ifrågasatta

åtgärder föranleda höjda utgifter för staten. .Tåg anser erforderligt, att staten

jämväl för andra fiskeriändamål ställer ökade medel till förfogande.

Departement

chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Nuvarande

organisation.

12 Kungl. Maj.ts proposition Nr 264.

Särskilt må framhållas, att nuvarande begränsning i tillgängliga statsmedel

för fiskeriändamål synes vara ägnad att verka hämmande å hushållningssällskapens

synnerligen betydelsefulla verksamhet på fiskets

område.

Ändrad organisation av statens lokala fiskeriadministration.

Den nuvarande organisationen för statens lokala fiskeriadministration

är bestämd genom Kungl. Maj :ts brev den 15 maj 1925, varigenom

antalet ordinarie befattningshavare och staten fastställts på följande sätt:

Befattningshavare å ordinarie stat.

Lönegrad.

6 fiskeriintendenter ....................................................................................... B 26

1 fiskeriassistent ............................................................................................ B 21

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag................ kronor 63,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag............................................ » 1,000

Arvode till en fiskeriingenjör........................................................ » 4,000

Arvoden till två fiskeristipendiater (vartdera arvodet å 3,000

kronor, vilket belopp efter tre år kan höjas med 500 kronor) » 7,000

Renskrivning och andra kontorskostnader ................................ » 4,200

Summa kronor 79,200.

Vidare har Kungl. Maj:t under senare tid varje år på framställning av

lantbruksstyrelsen från ordinarie reservationsanslaget till befrämjande

i allmänhet av fiskerinäringen beviljat medel till anställande av två

extra fiskeristipendiater, vilka vardera erhålla arvode å 2,500 kronor

jämte ålderstillägg å 500 kronor.

Befattningen såsom fiskeriassistent är vakant sedan den 1 januari 1926.

och vikarie å befattningen har ej varit förordnad.

De i staten upptagna befattningshavarnas åligganden äro reglerade

genom instruktionen den 12 november 1923 (nr 396) för statens lokala

fiskeriadministration med däri genom kungörelsen nr 282/1925 vidtagna

ändringar.

Enligt instruktionen åligger det fiskeriintendent att befordra utvecklingen

av fiskerinäringen, varvid han särskilt har att träda i förbindelse

med vederbörande hushållningssällskap och dess förvaltningsutskott samt

hos vederbörande inom tjänstgöringsdistriktet väcka förslag om åtgärders

vidtagande för fiskerinäringens höjande och tillhandagå dem med

yttranden. Han skall vidare söka främja bildandet av fiskeriföreningar,

verka för fiskodling och fiskplantering i sjöar och vattendrag samt i allmänhet

vara verksam för fiskstammens bevarande och förökande. Med

insamlande och granskning av primäruppgifter för fiskeristatistik skall

fiskeriintendenten taga viss befattning. Fiskeriintendenten skall vidare

bistå såväl de av hushållningssällskapen anställda fiskeritjänstemännen

som även allmänheten med upplysningar och råd i fiskerifrågor;

han har därjämte att, då han därtill kallas, såsom sakkunnig biträda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

domstolar eller andra myndigheter, linder lantbruksstyrelsen ledning

skall han verkställa undersökningar av och utföra beskrivningar å fiskevatten

inom distriktet samt skall i övrigt biträda lantbruksstyrelsen vid

fullgörande av dess åligganden i avseende å fiskerinäringen.

Fisker iassistenten har bland annat till åliggande att tjänstgöra inom

lantbruksstyrelsen. Vidare skall lian utföra fiskeriundersökningar samt

biträda fiskeriintendenterna och vid behov tjänstgöra såsom extra fiskeriintendent.

I övrigt har han att företaga de tjänsteförrättningar oell

fullgöra de åligganden, om vilka i instruktionen förmäles.

Med avseende å fisker iintendenter nas tjänstgöring är riket indelat i

sex distrikt, vilka hava följande omfattning:

a) östra distriktet: Stockholms stad saint Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Gotlands och Västmanlands län, med undantag

av dels de delar av Dalälven, som äro belägna inom Uppsala och Västmanlands

län, dels de landområden av sistnämnda två län, som omslutas

av älven eller inom Uppsala län ligga norr och väster örn nämnda älv,

dels ock de delar av till Uppsala län hörande kustområde och havet utanför

Dalälvens mynning, vilka begränsas i öster av den s. k. Bilskaten

samt en linje, som tänkes dragen från Bilskatens yttersta udde rakt åt

norr till länsgränsen i havet;

b) södra distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads

och Malmöhus län;

c) västra distriktet: Hallands samt Göteborgs och Bohus län;

d) mellersta distriktet: Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro

län;

e) nedre norra distriktet: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län samt därjämte de delar av Uppsala och Västmanlands

län, som härovan undantagits från östra distriktet; samt

f) övre norra distriktet: Västerbottens och Norrbottens län.

I anledning av väckta motioner anhöll 1916 års riksdag, att i sammanhang

med då pågående utredning angående inrättande av en statens

fiskeriundersökningsanstalt jämväl måtte föranstaltas örn utredning rörande

en omorganisation av fiskeriadministrationen i riket. Den sålunda

ifrågasatta utredningen anförtroddes åt de år 1917 tillkallade sakkunniga

för omorganisation av lantbruksstyrelsen m. m.

I sitt den 17 juni 1920 avgivna betänkande med förslag, bland annat,

till omorganisation av statens lokala fiskeriadministration framhöllo

nämnda sakkunniga, att avsevärda fördelar skulle vinnas, örn havsfisket

och sötvattensfisket, på sätt redan skett inom lanbruksstyrelsen,

uppdelades på skilda tjänstemän även inom den lokala administrationen.

I anslutning härtill föreslogo de sakkunniga en uppdelning och förändring

av fiskeriintendentsdistrikten, så att beträffande sötvattensfisket

landet skulle uppdelas i fem intendentsdistrikt, medan saltvattensfisket

skulle uppdelas på två inspektörsdistrikt. Av de föreslagna sötvattensdistrikten,

vilka skulle motsvara de nuvarande östra, södra, mellersta,

nedre och övre norra distrikten, skulle till nuvarande södra distriktet föras

Hallands län, medan den inom Jönköpings län fallande delen av sjön

1916 års

riksdag.

1917 års sakkunniga

för

omorganisation

av lantbruksstyrelsen

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

1926 års tiesparingssakknnniga.

Vättern skulle undantagas och i stället tilläggas det nuvarande östra distriktet.

Till mellersta distriktet skulle hänföras Göteborgs och Bohus

län, varemot den Örebro län tillhörande delen av sjön Hjälmaren samt

de inom Skaraborgs och Örebro län fallande delarna av sjön Vättern

skulle undantagas och tillföras nuvarande östra distriktet. I de båda

norrländska distrikten skulle däremot ingen ändring äga rum. Vidkommande

de håda saltvattensdistrikten skulle enligt förslaget det s. k. Västerhavets

distrikt omfatta havsfisket från gränsen mot Norge till och

med Hallands län, medan Österhavets distrikt skulle omfatta hela den

övriga kusten. Distriktsinnehavarna i dessa distrikt skulle benämnas

fiskeriinspektörer.

I de yttranden, som av lantbruksstyrelsen, statskontoret, 1902 års löneregleringskommitté,

fiskeriintendenter, länsstyrelser, hushållningssällskaps

förvaltningsutskott m. fl. avgåvos över nämnda betänkande, tillstyrktes

eller lämnades utan erinran de sakkunnigas förslag örn utökning

av distrikten till sju och deras uppdelning på skilda distrikt för

havs- och sötvattensfiske. Fiskeriintendenten i södra distriktet ifrågasatte

dock, att i stället för fiskeriinspektören för det föreslagna Österhavets

distrikt skulle tillsättas en fiskeriassistent för östersjöfisket. Beträffande

den av de sakkunniga föreslagna distriktsindelningen framställdes

anmärkningar i vissa yttranden.

Såsom förut nämnts (sid. 3), föranledde emellertid de sakkunnigas förslag,

som anmäldes i 1923 års statsverksproposition, med hänsyn till dåvarande

statsfinansiella läge ej någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I ett av 1926 års besparingssakkunniga den 12 januari 1928 avlämnat

förslag angående besparingar och förenklingar i lantbruksstyrelsen och

stuteriöverstyrelsen m. m. hava de sakkunniga — som i övrigt i nämnda

förslag icke ingått på spörsmål örn besparingar inom den till lantbruksstyrelsens

verksamhetsområde hörande lokalstaten — upptagit frågan örn

ändring av organisationen för den lokala fiskeriadministrationen. Nämnda

sakkunniga anföra härutinnan, att fiskeriintendenternas administrativa

arbetsuppgifter och tjänsteförrättningar med nuvarande distriktsindelning

icke torde giva samtliga intendenter full sysselsättning. Under

hänvisning till en sammanställning angående antalet förrättningar och

förrättningsdagar för fiskeriintendenterna under år 1926 framhålla de

sakkunniga, att antalet förrättningsdagar, särskilt beträffande vissa distrikt,

vore ganska obetydligt. Även med hänsyn tagen till att vid sidan

av dessa förrättningar andra arbetsuppgifter åvilade fiskeriintendenterna,

syntes med ett enhetligt samarbete mellan dessa under en planmässig

ledning från den centrala myndigheten en inskränkning av fiskeriintendenternas

antal till fem kunna ske. I fråga örn fiskeriassistentbefattningen

yttra de sakkunniga, att denna befattning borde avföras från

staten.

1 utlåtande över besparingssakkunnigas förslag har lantbruksstyrelsen

i förevarande hänseende, anfört bland annat:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Det hade varit att vänta, att besparingssakkunniga anställt en grundlig

undersökning om fiskeriintendenternas arbetsuppgifter och uppvisat,

att dessa, sedan 1917 års sakkunniga framlade sitt förslag, avtagit i den

grad, att en minskning i distriktens antal kunde motiveras. Veterligen

hade besparingssakkunniga icke verkställt någon sådan mera ingående

undersökning och, så vitt lantbruksstyrelsen kunde finna, icke heller lämnat

några verkliga motiv för sitt förslag. De anförde visserligen antalet

förrättningsdagar för varje intendent under år 1926 och funno antalet

förrättningsdagar, särskilt vad beträffade vissa distrikt, vara ganska

obetydligt. Fiskeriintendenternas arbetsbörda och behövlighet kunde

emellertid icke bedömas enbart efter förrättningsdagar, och det vore ej

säkert, att de tjänstemän, som haft större antal förrättningsdagar, alltid

också haft större arbetsbelastning. Någon undersökning av antalet på

varje distrikt diarieförda ärenden eller utgående skrivelser hade besparingssakkunniga

överhuvud tydligen ansett onödig. Likaså hade de sakkunniga

icke ansett nödigt utreda, vilken tid och vilket arbete i allmänhet

förekommande fiskeriundersökningar krävde av dessa tjänstemän.

Ej heller hade någon hänsyn ansetts böra tagas till fiskeribefolkningens,

vattendomstolars eller andra myndigheters — länsstyrelser och hushållningssällskap

— behov och intressen uti förevarande avseende. Mot besparingssakkunnigas

förslag örn avförande av fiskeriassistentbefattningen

från den lokala fiskeriadministrationens stat hade lantbruksstyrelsen

ej något att erinra under förutsättning, att undersöknings- och försöksverksamheten

på fiskerinäringens område kunde förväntas bliva tillfredsställande

ordnad inom en nära framtid.

Enligt de direktiv, som lämnats kommitterade för utredning rörande

jordbrukets ekonomiska läge m. m. (jordbruksutredningen), hava dessa

att upptaga till behandling, bland annat, frågan örn lantbruksstyrelsens

organisation, och har i anslutning härtill till utredningen överlämnats

besparingssakkunnigas omförmälda utlåtande.

Frågan örn ökning av fiskeriintendenternas antal upptages i flera av

de yttranden, som avgivits över lantbruksstyrelsens framställning angående

åtgärder för upphjälpande av sötvattensfisket.

Sålunda föreslå fiskeriintendenterna i västra, södra och nedre norra

distrikten, att havsfisket uppdelas på två distrikt, det ena omfattande

Östersjön, och sötvattensfisket på fem distrikt. Fiskeriintendenterna i

västra och södra distrikten anföra, bland annat, att ökningen vore erforderlig

för vinnande av en bättre organisation av upplysnings- och propagandaverksamhet

på fiskets område, vilken verksamhet vore av den

största betydelse för fiskets upphjälpande. Fiskeriintendenten i södra

distriktet yttrar vidare, att det vore mera angeläget att anställa en ny

fiskeriintendent än den ene av de båda av lantbruksstyrelsen för undersökningsverksamheten

föreslagna laboratorerna vid undersökningsverksamheten.

Fiskeriintendenten i nedre norra distriktet uttalar, att det

beträffande flertalet distrikt på grund av deras storlek och göromålens

under senare tid ökade omfattning vore omöjligt att sam
-

Yttranden

över lantbruksstyrelsen

förslag

angående åtgärder

för

upphjälpande

av sötvattenslisket.

s. 16 Kontrollera mot PDF

L&ntbruks
styrelsens
framställning
-

16 Kungl. Maj:ls proposition Nr 264.

tidigt tillgodse både havs- och sötvattensfiskets berättigade intressen

samt att den ifrågasatta rationaliseringen av distriktsindelningen vore

den nödvändigaste av de åtgärder, som vore möjliga beträffande fiskeriförvaltningen

i dess helhet, och därför borde genomföras före varje an

nan anslagskrävande omorganisation inom fiskeriförvaltningen.

Även ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott och länsstyrelser

i södra och norra delarna av landet samt svenska fiskarförbundet

framhålla såsom önskvärt, att fiskeriintendenternas antal ökas och att

verksamheten uppdelas på sötvattens- och havsfiske. Av vissa förvaltningsutskott

betonas därvid, att redan fiskeriintendenternas nuvarande

arbetsbörda syntes vara av sådan omfattning, att svårigheter mött att

få till stånd erforderligt samarbete mellan dem och hushållningssällskapen.

Vid en utvidgning av hushållningssällskapens verksamhet på

sötvattensfiskets område, på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit, skulle berörda

olägenhet bliva än mera kännbar. Länsstyrelsen i Västerbottens

län yttrar, bland annat, att erforderligt biträde av vederbörande fiskeriintendent

för uppgörande av förslag till fiskeristadgar m. m. på grund

av dennes arbetsbörda ej kunnat erhållas inom rimlig tid.

I sin framställning den 16 november 1929 angående ändrad organisation

av statens lokala fiskeriadministration föreslår lantbruksstyrelsen

en ökning av fiskeriintendentsdistrikten från sex till sju, varav två för

havsfisket och fem för sötvattensfisket. För innehavarna av de för havsfisket

avsedda distrikten föreslås benämningen fiskeriinspektör. I nämnda

framställning åberopar lantbruksstyrelsen till en början uttalanden,

som i yttranden över lantbruksstyrelsens förslag angående åtgärder för

sötvattensfiskets upphjälpande gjorts angående behovet av en ökning av

fiskeriintendenternas antal, samt framför vidare vissa allmänna synpunkter

rörande fiskeriintendenternas arbetsuppgifter:

Fiskeriintendentsbefattningarna vore icke enbart av den natur, att deras

innehavare kunde anses på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter,

örn de blott vederbörligen behandlade inkommande ärenden, skötte

övrig korrespondens och utförde dem åliggande förrättningar. Då ifrågavarande

befattningar inrättades, hade statsmakterna helt visst till

ögonmärke, att fiskeriintendenterna skulle komma att intaga en för

fiskerinäringens utveckling ledande ställning. En fiskeriintendent borde

därför hava tillräcklig tid att grundligt sätta sig in i alla frågor rörande

fiskerinäringen inom sitt distrikt. Han borde för detta ändamål träda i

förbindelse med vederbörande hushållningssällskap och dess förvaltningsutskott,

hålla sammanträden med iiskeriidkarna o. s. v. för att få förekommande

frågor allsidigt belysta. Vidare skulle han utarbeta förslag

och giva råd till fiskerinäringens främjande och på sådant sätt angiva

riktlinjerna för näringens sunda utveckling. Utom för skötande av löpande

ärenden måste en fiskeriintendent sålunda även hava tid över att

taga initiativ samt framlägga och genomföra positiva förslag till fiskets

förkovran. Att detta skulle utgöra ramen för fiskeriintendenternas arbete

framginge med önskvärd tydlighet av den för dem fastställda instruktionen.

En fiskeriintendents arbete kunde därför, då det fullgjordes på

nu antytt sätt, svårligen mätas endast efter antalet förrättningar eller

diarieförda ärenden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Beträffande omfattningen av fisher iintendenter nas arbetsbörda yttrar

lantbruksstyrelsen huvudsakligen följande:

Lantbruksstyrelsen delade den av vissa fiskeriintendenter uttalade uppfattningen,

att omfattningen av deras distrikt med åtföljande alltför

många och skiftande ärenden utgjorde ett hinder för dem att så som de

önskade tillgodose fiskets olika behov av stöd oell ledning. Deras arbetsbörda

hade, såvitt den kunde bedömas av utförda förrättningar och handlagda

ärenden, i stort sett undergått en avsevärd ökning under de senare

åren. För att erhålla någon uppfattning härom hade lantbruks

styrelsen från fiskeriintendenterna införskaffat uppgifter rörande under

olika år utförda förrättningar, avgivna officiella yttranden, expedierade

tjänsteskrivelser m. m. Av dessa uppgifter framginge, att såväl antalet

förrättningar och härtill åtgångna dagar som även antalet avgivna officiella

yttranden och tjänsteskrivelser under de senaste åren för alla distrikt

utom det västra visat en tydlig ökning. Lantbruksstyrelsen ansåge

sig i längden icke kunna stå till svars med att låta bero vid det nuvarande

tillståndet. Därpå skulle fiskerinäringen bliva lidande. De skäl,

som på sin tid föranledde 1917 års sakkunniga att föreslå en uppdelning

av salt- och sötvattensfisket på skilda distrikt och tillsättande av en

särskild befattningshavare för Östersjöns havsfiske, hade därefter ytterligare

vunnit i styrka. En dylik uppdelning och utökning av distrikten

skulle särskilt för de intendentsdistrikt, där ökningen av arbetsbördan

varit störst, nämligen för södra samt nedre och övre norra distrikten,

innebära en högst avsevärd lättnad.

Vidkommande fördelarna av ett särskiljande av fisher iintendenternas

verksamhet på salt- och sötvattensfiskets område yttrar lantbruksstyrelsen

bland annat:

Ett dylikt särskiljande, som redan skett inom lantbruksstyrelsen fiskeribyrå,

skulle vara av stor betydelse för fiskerinäringens utveckling. Ett

flertal av de frågor, som hade intresse för saltvattensfisket, vore utan

större betydelse för sötvattensfisket och tvärtom. En uppdelning av

ärendena bomme därför att möjliggöra en större koncentration inom respektive

arbetsområden. Sålunda finge fiskeriintendenterna för sötvattensfisket

tillfälle att odelat ägna sig åt detta fiske och mera tid att i

praktiken tillämpa de rön och erfarenheter, som kunde förväntas bliva

resultatet av den av lantbruksstyrelsen föreslagna undersöknings- och

försöksverksamheten på sötvattensfiskets område. Av än större betydelse

bleve emellertid en dylik uppdelning för saltvattensfisket, särskilt

beträffande Östersjön.

Inom den lokala fiskeriadministrationen handlades för närvarande

ärenden rörande östersjöfisket av de fyra fiskeriintendenter, vars distrikt

gränsade till Östersjön. Detta gjorde, att frågor rörande detta fiske från

administrationens sida rönte ganska olika uppmärksamhet vid olika delar

av kusten, beroende på att intendenterna i de skilda distrikten i olika

grad hade tid och tillfälle att ägna sig åt kustfisket och dess problem.

Särskilt sedan de nya vattenlagarnas tillkomst hade i synnerhet intendenterna

i norra och mellersta delarna av landet måst ägna en väsentlig

del av sin tid åt ärenden rörande industriens och flottningens inflytande

på fisket, vilket haft till följd, att frågor rörande havsfisket på grund

av bristande tid måst mer eller mindre eftersättas.

Då fiskeri förhållandena utefter stora delar av östersjökusten vore

lii hang lill riksdagens protokoll llKKl. I sami. 227 hafi. (Nr 2G''r.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition Nr 264.

franska ensartade, mäste det även ur denna synpunkt anses lämpligt, att

ärenden rörande detta fiske i största möjliga utsträckning handlades av

en på detta område särskilt sakkunnig tjänsteman. Därigenom skulle

nämligen en mera ingående och enhetlig behandling av ärendena möjliggöras,

än vad som för närvarande vore möjligt.

Det funnes ett flertal viktiga arbetsuppgifter beträffande östersjöfiskets

utveckling, för vilkas tillfredsställande lösning det måste anses

nödvändigt att tillsätta en särskild befattningshavare. Sålunda hade

genom uppkomsten av för ostkusten nya fiskesätt, såsom trålfiske efter

rödspotta, fiske med bottengarn m. m., uppstått flera invecklade frågor,

vilkas utredning krävde betydande tid och god lokalisering rörande fiskeförhållandena

i Östersjön. Vidare vore önskligt att äga tillgång till

sakkunnig person, som hade till huvudsaklig uppgift att verka för införande

av nya och förbättrade fiskemetoder vid östersjöfisket, vilket

flerstädes bedreves på ett föga rationellt sätt. Även för utnyttjandet av

under senare tid påträffade nya fiskförekomster och för undersökningar

för vinnande av bättre avsättningsförhållanden för östersjöfiskets fångster

vore av största betydelse att hava en särskild tjänsteman för östersjöfisket.

Lantbruksstyrelsen hade hittills sökt tillgodose östersjöfiskets krav genom

att låta en fiskeristipendiat så långt det varit möjligt ägna sig åt

såväl praktiska som mera teoretiska frågor rörande Östersjöns fiske.

Därigenom hade också åstadkommits för detta fiske betydelsefulla resultat.

Det vore dock tydligt, att havsfisket i Östersjön i längden måste

bliva lidande på att icke äga en fast avlönad tjänsteman, som hade till

huvuduppgift att tillgodose detta fiskes behov. Därtill måste man räkna

med, att fiskeristipendiatbefattningarna blott vore övergångsbefattningar

med ytterst svag avlöning, och att deras innehavare så snart tillfälle

därtill yppades, sökte sig över till förmånligare anställningar.

Lantbruksstyrelsen hade övervägt möjligheten att med bibehållande

av nuvarande antalet tjänstemän i administrativt avseende skilja på

sötvattens- och havsfisket. Detta skulle då endast kunna ske genom att

inskränka sötvattensdistrikten till fyra. Huru en sådan indelning än

skulle genomföras, bleve dessa distrikt så stora och otympliga, att saken

måste framstå såsom nära nog omöjlig att realisera. Det skulle bliva

hart när ogörligt för en befattningshavare i ett dylikt distrikt att tillfredsställa

ens de närmast liggande anspråken från myndigheternas och

allmänhetens sida. Redan 1917 års sakkunniga undersökte denna möjlighet

men funno den oframkomlig och framhöllo, att de nya vattenlagarna

så väsentligt ökat fiskeriintendenternas arbetsbörda, att det tvärtom

kunde ifrågasättas, huruvida icke rentav en ökning av sötvattensdistriktens

antal, utöver av dem föreslagna fem, kunde bliva nödvändig.

Särskilt nu, då frågan örn söt vattensfiskets upphjälpande vore aktuell,

syntes en sådan minskning vara än olämpligare.

I fråga örn betydelsen särskilt för sötvattensfisket av en utökning av

fiskeriintendenternas antal yttrar lantbruksstyrelsen:

För upphjälpande av sötvattensfisket vore det i hög grad angeläget,

att den sedan så länge föreslagna och av de lokala myndigheterna och korporationerna

önskade utökningen av den lokala fiskeriadministrationen bleve

genomförd. Därest den av lantbruksstyrelsen föreslagna undersökningsoch

försöksverksamheten komme till stånd, torde det främst böra ankom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

19

ina på fiskeriintendenterna att fruktbargöra de därvid vunna resultaten

i praktiken och även härigenom skulle — såsom ock 1917 års sakkunniga

framhöllo — ökade anspråk komma att ställas på fiskeriintendenterna.

Vad angår de nya distriktens omfattning föreslår lantbruksstyrelsen,

att saltvattensfisket utanför rikets östra kust från gränsen mot Finland

till gränsen mellan Blekinge och Kristianstads län hänföres till ett distrikt,

benämnt östra inspektörsdistriktet, och saltvattensfisket utanför

övriga delar av rikets havskuster till ett distrikt, benämnt västra inspektörsdistriktet.

För de fem intendentsdistrikten för sötvattensfisket

föreslås följande områden:

a) östra distriktet: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Gotlands och Västmanlands län ävensom inom

Örebro län fallande del av Hjälmaren och inom Jönköpings, Skaraborgs

och örebro län fallande delar av Vättern, med undantag av dels de

delar av Dalälven, som äro belägna inom Uppsala oell Västmanlands

län, dels de landområden av sistnämnda två län, som omslutas av älven

eller inom Uppsala län ligga norr och väster örn nämnda älv, dels ock

de delar av till Uppsala län hörande kustområde och havet utanför Dalälvens

mynning, vilka begränsas i öster av den s. k. Bilskaten samt en

linje, som tänkes dragen från Bilskatens yttersta udde rakt åt norr till

länsgränsen i havet;

b) södra distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus och Hallands län med undantag av inom Jönkö

pings län fallande del av Vättern;

c) mellersta distriktet: Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Värmlands och Örebro län med undantag av inom Skaraborgs och Örebro

län fallande del av Vättern samt inom sistnämnda län fallande del av

Hjälmaren;

d) nedre norra distriktet: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län samt därjämte de delar av Uppsala och Västmanlands

län, som härovan undantagits från östra distriktet; samt

e) övre norra, distriktet: Västerbottens och Norrbottens län.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att den föreslagna distriktsindelningen

i huvudsak överensstämde med 1917 års sakkunnigas förslag därutinnan.

Dock hade vissa jämkningar i sistnämnda förslag ansetts

påkallade av utvecklingen av fisket under de senaste åren. Med

hänsyn till att fisket i södra Östersjön blivit ett storsjöfiske och i

viss mån fått en prägel liknande västkustens fiske, hade sålunda

södra Östersjöns fiske ansetts böra sammanföras med västkustfisket.

Detta motiverades även av önskvärdheten av att i någon mån

minska den rent geografiska utsträckningen av Östersjödistriktet. För

att minska arbetet inom sötvattensdistrikten, syntes lämpligt att tillsvidare

låta kustfisket efter ål, vilket bedrivet med bottengarn under senare

år utvecklats och fått större spridning, tillhöra saltvattensfisket.

Fjällfisket vid Östersjöns och Bottniska vikens kuster, vilket vore base
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

rat på även i sjöar och floder förekommande fiskarter, borde i enlighet

med de sakkunnigas förslag hänföras till sötvattensdistrikten.

Vad angår kostnaderna för den av lantbruksstyrelsen föreslagna ändrade

organisationen av statens lokala fiskeriadministration anför lantbruksstyrelsen

slutligen:

De höjda kostnaderna på grund av ökningen av fiskeriintendenternas

antal bestode i avlöning åt ytterligare en tjänsteman i lönegrad B 26.

Emellertid kunde fiskeriassistentbefattningen, vilken vore uppförd i lönegrad

B 21, indragas under förutsättning, att lantbruksstyrelsens förslag

till en ordnad undersöknings- och försöksverksamhet på sötvattensfiskets

område bleve genomfört. Under denna förutsättning skulle alltså

utgifterna för avlöningar behöva ökas allenast med belopp motsvarande

skillnaden mellan avlöningarna i lönegraderna B 26 och B 21 eller i avrundat

tal 2,300 kronor. Vidare torde posten »renskrivning och andra

kontorskostnader» böra höjas från nuvararnde 4,200 kronor med 700 kronor

till 4,900 kronor. Hela staten skulle alltså höjas från 79,200 kronor

med 3,000 kronor till 82,200 kronor.

Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle alltså — under ovan angiven

förutsättning — den lokala fiskeriadministrationens organisation och

stat få följande utseende:

Befattningshavare å ordinarie stat.

5 fiskeriintendenter...............................................................

2 fiskeriinspektörer .....................................................

Lönegrad

B 26

B 26

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............

Vikariatsersättningar, förslagsanslag

Arvode till en liskeriingenjör ...................................................

Arvoden till två fiskeristipendiater (vartdera arvodet å 3,000

kronor, vilket belopp efter tre år kan höjas med 500 kronor)

Renskrivning och andra kontorskostnader................................

kronor 65,300

» 1,000

» 4,000

» 7,000

» 4,900

Summa kronor 82,200.

Statskontoret har i sitt beträffande förevarande fråga avgivna utlåtande

förklarat sig ej hava något att erinra mot den av lantbruksstyrelsen

föreslagna ändrade organisationen av statens lokala fiskeriadministration

samt har vidare anfört följande:

I anslutning härtill syntes anslagsposten till avlöningar åt ordinarie

tjänstemän böra beräknas på följande sätt:

1

fiskeriintendent,

ortsgrupp F, Södertälje..................

.............. kronor

9,300

1

»

» D, Lund ......................

............. »

8,820

1

»

» F, Karlstad ...................

............. »

9,300

1

»

» E, Gävle .......................

............. »

9,060

1

»

» G, Luleå .......................

............. »

9,540

jämte kallortstillägg ......................

............. »

195

1

fiskeriinspektör,

ortsgrupp G, Stockholm ...............

............. »

9,540

1

»

» F, Göteborg ...................

............. »

9,300

Summa kronor 65,055.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Anslagspostens slutsumma syntes kunna av jämnas till 65,100 kronor..

Med hänsyn till de förändringar, som under de senaste åren vidtagits

i staterna för ämbetsverk och myndigheter, ville statskontoret ifrågasätta,

huruvida icke samtidigt den i nu gällande stat upptagna anslagsposten

till vikariatsersättningar, 1,000 kronor, vilken uteslutande vöre

avsedd för de ordinarie befattningshavarnas vikarier, borde utgå ur

staten.

Lantbruksstyrelsens förslag örn ökning av kontorskostnaderna med 700

kronor, avsedda för den nya befattningen såsom fiskeriinspektör, funne

sig statskontoret böra tillstyrka.

Enligt statskontorets sålunda gjorda beräkning borde staten för den

lokala fiskeriadministrationen kunna upptagas med en slutsumma av

81,000 kronor.

Enligt vad statskontoret inhämtat torde de resekostnader, som kunde

föranledas av inrättandet av en ny befattning i lönegrad B 26, icke

vara av den storlek, att någon höjning av nionde huvudtitelns allmänna

reseanslag erfordrades.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har uttalat, att lönenämnden

— under förutsättning att den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta förändringen

i distriktsindelningen inom statens lokala fiskeriadministration

befunnes böra komma till genomförande, mot vilken förändring lönenämnden

för sin del icke funnit någon anledning till erinran — ansåge

sig kunna tillstyrka, att i enlighet med styrelsens förslag den lokala

fiskeriadministrationens ordinarie stat utökades med ytterligare en befattningshavare

i lönegrad B 26 samtidigt med indragning av den å

staten nu upptagna assistentbefattningen.

Den föreliggande utredningen synes mig giva vid handen, att avsevärda

fördelar skulle vinnas, örn saltsjöfisket och sötvattensfisket, på sätt

redan skett inom lantbruksstyrelsen, erhölle skilda representanter bland

fiskeriintendenterna. Möjlighet skulle härigenom beredas att på ett vida

följdriktigare sätt än för närvarande är fallet tillgodose olika intressen

och synpunkter. Erinras må härvidlag, att ett flertal frågor, som

äro av vikt för det ena fisket, äro utan större betydelse för det andra.

Vad särskilt angår saltsjöfisket torde i synnerhet inrättande av en särskild

befattning för östersjöfisket bliva av stort värde för detta fiske,

för vars utveckling goda förutsättningar synas föreligga.

För genomförande av en dylik uppdelning torde en ökning av nuvarande

antal fiskeriintendenter från sex till sju bliva nödvändig. För en

sådan utökning tala även andra starka skäl. Av den av lantbruksstyrelsen

i ärendet förebragta utredningen och vissa yttranden, som avgivits

över lantbruksstyrelsens förslag angående åtgärder till upphjälpande av

sötvattensfisket, synes framgå, att i vissa distrikt fiskeriintendenternas

arbetsbörda under senare tid ökats och nått en sådan omfattning, att

en lättnad däri redan nu torde vara önskvärd. Behovet därav torde

komma att framträda avsevärt starkare, därest sistnämnda förslag, vil
-

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

ket jag i huvudsak ämnar förorda, genomföres. Den ökade verksamhet

å sötvattensfiskets område, som torde vara att förvänta av de i förslå

get ifrågasatta åtgärderna, skulle givetvis medföra, att större krav

komme att ställas på fiskeriintendenternas medverkan i olika hänseenden.

Jag vill erinra, att berörda förslag, bland annat, åsyftar åstadkommande

av vidgat samarbete mellan fiskeriintendenterna och hushållningssällskapen

samt bättre kontroll av fiskeriintendenterna över

den av hushållningssällskapen bedrivna fiskodlingsverksamheten. Det

torde näppeligen kunna förväntas, att fiskeriintendenterna utan ökning

av deras antal skulle kunna medhinna att på ett tillfredsställande sätt

fullgöra jämväl de ökade arbetsuppgifterna.

Jag anser mig fördenskull böra tillstyrka lantbruksstyrelsens nu framlagda

förslag örn utökning av fiskeriintendenternas antal till sju och

uppdelning av havsfiske och sötvattensfiske på särskilda distrikt. Jagvill

framhålla, att den omständigheten, att det av 1926 års besparingssakkunniga

framlagda förslaget till besparingar och förenklingar i lantbruksstyrelsen

och stuteriöverstyrelsen m. m., i vilket behandlas jämväl

frågan örn ändrad organisation av statens lokala fiskeriadministration,

är beroende av utredning inom jordbruksutredningen, ej synes mig böra

utgöra hinder för att ifrågavarande organisationsspörsmål, som innefattar

en fristående och jämförelsevis ringa del av förslaget, nu bringas

till en av behovet påkallad lösning.

I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag torde havsfisket böra uppdelas

på två och sötvattensfisket på fem distrikt. Den av lantbruks

styrelsen föreslagna omfattningen av distrikten synes mig i stort sett

lämplig. Emellertid torde jag få återkomma härtill, sedan riksdagen fattat

beslut i frågan örn ökning av ifrågavarande tjänstemäns antal. Mot

den ifrågasatta benämningen, fiskeriinspektör, å tjänstemännen i distrikten

för havsfisket har jag ej något att erinra. För tjänstemännen i sötvattensdistrikten

bör benämningen fiskeriintendent bibehållas. Samtliga

ifrågavarande tjänstemän, såväl fiskeriintendenterna som fiskeriinspektörerna,

torde böra placeras i lönegrad B 26, till vilken fiskeriintenden

terna för närvarande hänföras.

Jag biträder förslaget örn indragning av fiskeriassistentbefattningen.

Med anledning av att lantbruksstyrelsen ansett upprättandet av en undersöknings-

och försöksverksamhet på sötvattensfiskets område utgöra förutsättning

för befattningens indragande, vill jag nämna, att jag längre

fram kommer att tillstyrka anordnande av en dylik verksamhet.

Vad angår staten för den lokala fiskeriadministrationen med av mig

nu förordad ändrad organisation synes anslagsposten till avlöningar åt

ordinarie tjänstemän i enlighet med vad statskontoret Härutinnan föreslagit

böra uppföras med 65,100 kronor. Mot föreslagen höjning av pos

ten renskrivning och andra kontorskostnader med 700 kronor, avsedda

för den nya befattningen såsom fiskeriinspektör, torde ej vara något att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition Nr 264.

erinra. Sistnämnda post, som nu är bestämd till 4,200 kronor, torde sålunda

böra upptagas med 4,900 kronor. Då de vikariatsersättningar, som

komma att utgå vid ledighet för de ordinarie befattningshavarna, i överensstämmelse

med vad i motsvarande fall gäller vid ett flertal andra veik

synas böra bestridas från anslagsposten till befattningshavarnas avlöning,

torde, såsom statskontoret ifrågasatt, anslagsposten till vikariatsersättningar

böra utgå ur staten. Någon ändring av anslagsposterna till arvoden

åt en fiskeriingenjör och två fiskeristipendiater, vilka poster för

närvarande äro bestämda till respektive 4,000 kronor och <,000 kronor, påkallas

ej.

Staten för den statliga lokala fiskeriadministrationen skulle således erhålla

följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 65,100

Arvode till en fiskeriingenjör .................................................... » 4,000

Arvoden till två fiskeristipendiater (vartdera arvodet å 3,000

kronor, vilket belopp efter tre år kan höjas med 500 kronor) » 7,000

Renskrivning och andra kontorskostnader................................ » 4,900

Förslagsanslag kronor 81,000

På sätt statskontoret yttrat torde de resekostnader, som föranledas av

inrättandet av en ny befattning i lönegrad B 26, icke bliva av den storlek,

att någon höjning av nionde huvudtitelns allmänna reseanslag erfordras.

Undersöknings- och försöksverksamhet för sötvattensfisket.

För närvarande finnes ej någon för hela landets sötvattensfiske arbetande

undersöknings- och försöksstation. Jämlikt instruktionen den 12

november 1923 (nr 396) för statens lokala fiskeriadministration åligger

-emellertid fiskeriintendent och fiskeriasstent, bland annat, att utföra

fisker.iundersökningar. Samma skyldighet åligger jämväl fiskeristipendiat

vid förordnande att tjänstgöra såsom extra fiskeriassistent. Då intendenterna

sakna nödiga laboratorier m. m. och deras alltjämt ökade arbetsuppgifter

ej lämna någon nämnvärd tid övrig till undersökningsverksamhet,

har denna huvudsakligen ankommit på fiskeriassistenten och

fiskeristipendiaterna. Sedan fiskeriassistentbefattningen 1926 blivit vakant,

har det endast varit fiskeristipendiaterna, som utfört rena fiskeriundersökningar.

Av stipendiaterna, som äro fyra till antalet — två ordinarie

och två extra — äro emellertid tre sysselsatta övervägande med

undersökningar å havsfiskets område och samtliga måste vid behov biträda

inom lantbruksstyrelsen och vikariera för fiskeriintendenter. För

verksamheten saknas modernt laboratorium samt försöksanläggningar.

Vid södra Sveriges fiskeriförenings anläggning vid Aneboda drives

Nuvarande

undersöknings-

och

försöksverksamhet

å

sötvattensfiskets

område

i vårt land.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Undersöknings-

och

försöksverksamhet

på sötvattensfiskets

område i

främmande

länder.

1917 års sakkunniga

för

omorganisation

av lantbruksstyrelsen

m. m.

emellertid en i vissa avseenden viktig försöksverksamhet. Denna är dock

huvudsakligen ej inriktad på det egentliga sötvattensfisket utan på dammkulturens

område.

Av betydelse i ifrågavarande hänseende torde vara det beslut, som

fattats av föregående års riksdag (prop. nr 31; E. skr. nr 167) örn inrättande

av en personlig professur i limnologi åt dåvarande docenten

Einar Nauman. Till dennes förfogande står dels ett laboratorium i Lund

och dels ett därtill knutet fältlaboratorium i Aneboda.

Erinras må i detta sammanhang, att medelst enskilda donationer nyligen

inrättats en undersökningsanstalt på havsfiskets område. (Se prop.

1928 nr 108; E. skr. nr 178.) Denna, som är belägen i Lysekil, drives av

svenska hydrografisk-biologiska kommissionen. Verksamheten vid anstalten

avser huvudsakligen fiskeribiologiska undersökningar.

Angående undersöknings- och försöksverksamheten på sötvattensfiskets

område i främmande länder lämnar lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den

29 oktober 1928 en kortfattad redogörelse, varav framgår följande:

Fiskerinäringens beroende av samarbete med vetenskapen hade insetts

och beaktats i flertalet främmande länder. I alla kulturländer, där sötvattensfisket

vore av någon betydelse, hade sålunda inrättats särskilda

statliga undersöknings- eller försöksanstalter med tillhörande personal. I

Norge funnes i Oslo ett fiskerilaboratorium med en föreståndare (professor)

jämte en eller vissa tider två assistenter, varjämte funnes anställd

ytterligare en statsanställd fiskeribiolog. I Danmark funnes likaledes ett

sötvattensfiskelaboratorium i Lyngby med en tjänsteman och i Finland

i Helsingfors en undersökningsbyrå för fisket i lantbruksstyrelsen, dock

avseende såväl sötvattens- som havsfisket, med en föreståndare (professor)

och ytterligare en tjänsteman. Hittills hade denna byrå huvudsakligen

arbetat på sötvattensfiskets område. Schweiz, Österrike och Polen

hade en statlig, ordnad undersöknings- och försöksverksamhet på sötvattensfiskets

område. I Tyskland, Eyssland, Frankrike, Tjeckoslovakiet,

Italien, Ungern, Förenta Staterna och Kanada funnes ett flertal dylika institutioner

med ett stort antal tjänstemän. Vid samtliga dessa institutioner

bedreves en särskilt under de senaste åren mycket livlig verksamhet,

och ett stort antal för sötvattensfisket viktiga frågor bleve föremål för

ingående behandling.

Ovan omförmälda år 1917 tillkallade sakkunniga för omorganisation av

lantbruksstyrelsen m. m. föreslogo, såsom ovan berörts, i sitt den 17 juni

1920 avgivna betänkande inrättande av en undersöknings- och försöksanstalt

för sötvattensfisket. Förslaget, som även avsåg upprättandet av en

dylik anstalt för havsfisket, åsyftade, att de sålunda föreslagna anstalterna

skulle möjliggöra fullständiga och tidsenliga undersökningar på

fiskets båda huvudområden. Anstalten för sötvattensfisket var avsedd

att förläggas i närheten av Stockholm vid Mälaren. Till anstalten skulle

höra ett större område med dammar för olika undersökningsändamål.

Vidare skulle enligt förslaget utom denna centrala anstalt i anknytning

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

till densamma upprättas tre fasta försöksstationer, därav en i södra, en i

mellersta och en i norra delen av landet. För centralanstalten föreslogs

en personal, bestående av en föreståndare, tre laboratorer, en assistent,

skrivbiträde och vaktmästare. Den årliga staten för centralanstalten beräknades

till 100,000 kronor.

Sedan åtskilliga utlåtanden avgivits över omförmälda förslag samt

lantbruksstyrelsen anbefallts verkställa utredning, i vad mån inskränkningar

i detsamma kunde vidtagas, särskilt i avseende å undersökningsverksamheten,

framlade lantbruksstyrelsen den 15 juni 1922 förslag därutinnan.

Enligt detta skulle för sötvattensfisket inrättas en mindre centralanstalt,

till en början inrymd i lägenhet i Stockholm, med en personal

av en föreståndare och två laboratorer. Staten för den sålunda inskränkta

anstalten beräknades till 77,950 kronor.

Varken de sakkunnigas eller lantbruksstyrelsen föreslag föranledde

emellertid någon åtgärd. I 1923 års statsverksproposition yttrade dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, såsom förut nämnts (sid. 3),

att han med hänsyn till det statsfinansiella läget ej kunde tillstyrka desammas

genomförande.

Vid 1925 års riksdag väcktes motion (11:57), vari föreslogs inrättande av

två laboratorsbefattningar, den ena för sötvattensfisket och den andra

för havsfisket. Motionen föranledde emellertid ej någon riksdagens åtgärd.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 29) i anledning av

motionen yttrade jordbruksutskottet, bland annat, att utskottet delade

motionärernas uppfattning rörande betydelsen av en rationell undersökningsverksamhet

på fiskets område. Utskottet holle emellertid före, att ett

förverkligande av motionärernas förslag innebure en så ringa förbättring

av rådande förhållanden, att utskottet oberoende av det statsfinansiella

lägets krav på sparsamhet icke ansåge sig kunna tillstyrka detsamma.

Samtidigt uttalade dock utskottet önskvärdheten av en undersökning angående

möjligheten att ordna en undersöknings- och försöksverksamhet

med enklare och mindre kostsamma medel än vad de sakkunnigas förslag

av år 1920 innebure.

Vid 1926 års riksdag väcktes motion (II: 137) angående upptagande av

frågan örn anordnande av försöksverksamhet på sötvattensfiskets område.

På hemställan av jordbruksutskottet — som under omnämnande,

bland annat, av 1925 års riksdagsskrivelse (sid. 3) ej fann anledning

föreligga göra frågan till föremål för särskild framställning till Kungl.

Maj:t — avslogs motionen av riksdagen. I utskottets av riksdagen godkända

utlåtande (nr 31) underströks dock ytterligare önskvärdheten av

att en undersökning skedde örn möjligheten att tillfredsställande anord

na en undersöknings- och försöksverksamhet på ett enklare och mindre

kostsamt sätt än de sakkunnigas förslag, med särskild uppmärksamhet

1925 års

riksdag.

1926 års

riksdag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

1927 års

riksdag.

Lantbruks
styrelsens
förslag.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

därvid fästad vid angelägenheten att kunna ernå för det praktiska fisket

gagnande resultat.

Såsom förut (sid. 3) nämnts framila lies i de motioner till 1927 års riksdag

(I: 69 och II: 115), vilka föranlett riksdagens i skrivelsen den 25

maj 1927 gjorda hemställan, vikten av en vetenskaplig forskning på

fisker.ibiologiens område, som går hand i hand med praktiska fiskeriförsök.

I sin skrivelse den 29 oktober 1928 föreslår lantbruksstyrelsen, såsom

förut berörts, upprättande av en under lantbruksstyrelsen ställd undersöknings-

och försöksverksamhet på sötvattensfiskets område, omfattande

dels ett centrallaboratorium i förhyrd lokal i Stockholm, dels ock tre försöksstationer

i olika delar av landet, bland dem Kälarnas fiskodlingsanstalt

i Jämtlands län, vilken föreslås till inköp för ändamålet.

Sedan Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, såsom förut nämnts, i skrivelse

den 21 november 1929, erbjudit sig att för upprättande av ett fullt

tidsenligt centrallaboratorium samt eventuellt för inköp av Kälarnas fiskodlingsanstalt

ställa 300,000 kronor till lantbruksstyrelsen förfogande,

under förutsättning att proposition huvudsakligen överensstämmande med

lantbruksstyrelsen förslag i skrivelsen den 29 oktober 1928 framlades för

1930 års riksdag och bifölles av riksdagen, har lantbruksstyrelsen i det

förnyade utlåtande, som lantbruksstyrelsen i anledning av nämnda erbjudande

den 14 december 1929 avgivit i ärendet, hemställt örn mottagandet

av nämnda donation samt föreslagit, att donationsmedlen i första hand

borde användas till täckande av kostnaderna för anläggning och utrustning

av en central undersökningsanstalt i särskild byggnad vid Mälaren

i närheten av Stockholm.

Angående behovet av en undersöknings- och försöksverksamhet på sötvattensfiskets

område inhämtas huvudsakligen följande av lantbrukssty

relsens skrivelse den 29 oktober 1928:

På snart sagt alla områden av mänsklig verksamhet ginge numera

teori och praktik hand i hand. En näringsgren kunde ej reda sig enbart

genom tillgodogörande av de rön, som gjordes under näringens utövande,

utan måste även beakta och tillgodogöra sig de resultat, som framkomme

av vetenskaplig forskning å området. Fiskerinäringen utgjorde därutinnan

intet undantag. Flertalet av de administrativa åtgärder, som vidtoges

för fiskets förbättrande och upphjälpande, byggde eller borde i

varje fall bygga på en ingående kännedom ej blott örn de olika fiskarnas

levnadsvanor utan även örn betingelserna för utvecklingen av vattnets

djur- och växtvärld över huvud taget, örn de fysiska och kemiska faktorer,

som vore av betydelse för fiskarnas liv och för utbildningen av olika

vattentyper m. m. Sålunda erfordrades exempelvis för uppgörande nr

förslag till en verklig rationell fiskestadga ingående kännedom örn fiskens

biologi, örn dess fortplantning och yngelutveckling, örn ungfiskens uppehållsorter

och föda, örn tillväxten m. m., ävensom örn lika fiskredskaps

fångstförmåga och inverkan på fiskbeståndet. Liknande förhållanden

mötte på fiskodlingens område. Att en mycket stor del av de i vårt land

utförda fiskinplanteringarna blivit resultatlösa eller givit dåliga resul
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

tat, sammanhängde åtminstone delvis med bristande kännedom örn fiskarternas

biologi, framför allt beträffande det späda ynglet. Genom en

systematisk undersöknings- oell försöksverksamhet skulle olämpliga fiskinplanteringar

kulina förebyggas. Motsvarande förhållanden funne man

även, då det gällde att utdöma fiskeavgifter vid skada å fisket genom

flottning eller byggande i vatten. Med vår nuvarande kunskap vore det

mycket svårt, ofta omöjligt, att redan på förhand säga något bestämt örn

fiskens och fiskets påverkan av sjösänkningar, sjöregleringar, vattenbyggnader

m. m. I dessa fall erfordrades ej blott kunskap örn fiskens biologi

utan lika viktigt vore att känna de förändringar i den lägre djurvärlden

och vegetationen, ävensom i bottnen och måhända även vattnet,

som orsakades genom dylika ingripanden i sjöar och vattendrag. Fiskerinäringen

vore alltså i hög grad beroende av en självständig praktiskvetenskaplig

verksamhet och en intim kontakt med vetenskapen, i forsta

hand med limnologien eller läran örn sötvattnens fysikaliska och kemiska

förhållanden, växt- och djurvärld etc.

Den undersökningsverksamhet å sötvattensfiskets område, som för närvarande

bedreves, huvudsakligen genom fiskeristipendiaterna, kunde ej

på något sätt anses motsvara nutidens krav. Då stipendiaterna hade

jämväl andra arbetsuppgifter, kunde varken erforderlig tid eller de bäst

lämpade undersökningstillfällena ägnas åt arbetet i fråga. Därtill komme,

att fiskeristipendiatbefattningarna vore att anse till en början som

uteslutande utbildnings- och sedermera i varje fall allenast som övergångsbefattningar

med låg avlöning. För verksamheten saknades vidare

ett modernt laboratorium och nödvändiga försöksanläggningar.

Den vid Aneboda bedrivna försöksverksamheten vore visserligen av

stort värde, men den vore huvudsakligen inriktad på en sidogren av det

egentliga sötvattensfisket, nämligen dammhushållningen, och kunde ej

anses såsom en för hela landets sötvattensfiske arbetande undersökningsoch

försöksstation.

För att en tillfredsställande och för fiskerinäringens framtid nödvändig

undersöknings- och försöksverksamhet skulle komma till stånd, fordrades

dels arbetskrafter, som helt och odelat kunde ägna sig däråt, dels och

upprättandet av ett laboratorium och försöksanläggningar.

Beträffande arbetsuppgifterna för verksamheten yttrar lantbruksstyrelsen

i sistnämnda skrivelse, att denna i första hand borde omfatta fiskeribiologiska

problem och läggas praktiskt.

Det viktigast vore, att undersöknings- och försöksverksamheten inriktades

på frågor, som hade direkt betydelse för fisket, för bedömande av

olika fiskestadgars inverkan på fiskbeståndet, olika brukningsmetoder av

fiskevatten, olika fiskredskaps fångstförmåga, fiskodlingens lämpligaste

bedrivande, inverkan på fisket och fiskens levnadsförhållanden genom

sjösänkningar, sjöregleringar, dammbyggnader, flottning etc. Samtidigt

borde givetvis liven de olika frågor, som utgjorde förutsättningar för ut

förandet av dylika praktiskt inriktade undersökningar bliva föremal för

prövning, och i samband härmed städse hedrivas en mångsidig försöksverksamhet

med kompletterande damm- och akvarieförsök ävensom kläckningsexperiment.

Givetvis måste härvid även uppehållas en intim kontakt

med den mera teoretiska verksamheten på hithörande områden, så

att alla de för fisket lämpliga uppslag, som där gjordes, närmare kunde

utprövas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Lantbruksstyrelsen anför vidare i skrivelsen den 29 oktober 1928, att

styrelsen i enlighet nied riksdagens uttalande undersökt möjligheten att

ordna en undersökningsverksamhet med enklare och mindre kostsamma

medel än de sakkunnigas förslag av 1920 innebure, samt att styrelsen i sitt

nu framlagda förslag vidtagit inskränkningar beträffande såväl antalet

tjänstemän som anläggningarna för verksamheten.

I fråga örn den av styrelsen i skrivelsen förordade centrala anstalten

yttrar styrelsen, att en större central undersökningsanstalt vid sjö av

den beskaffenhet de sakkunniga föreslagit skulle kräva stora kostnader.

Behovet torde kunna tillgodoses genom upprättandet av ett modernt centrallaboratorium

i Stockholm och därtill anknutna lokala försöksstationer.

I centrallaboratoriet skulle bearbetning av insamlat fältmateriel utföras

och experiment göras i akvarie- och fiskkläckningsrum. Olägenheterna av

saknaden av vatten- och dammanläggningar kunde i viss mån uppvägas

genom en av försöksstationernas förläggande till plats ej alltför långt ifrån

Stockholm. Kostnaderna för inredning av centrallaboratoriet och anskaffande

av den nödvändigaste utrustningen för detsamma har styrelsen

beräknat till 13,000 kronor.

I sin skrivelse den 14 december 1929 framhåller lantbruksstyrelsen, att

donationsmedeln borde i första hand användas till uppförande för undersöknings-

och försöksverksamheten av en anstaltsbyggnad med nödiga

bostäder, anläggning av dammar och bassänger, inköp av motorbåtar

m. m. samt till anstaltens inredning och utrustning med nödiga instrument,

apparater och akvarier m. m. Anstalten borde förläggas till plats

vid Mälaren i närheten av Stockholm. En dylik undersökningsanstalt

skulle uppenbarligen kunna på ett vida bättre och fullständigare sätt motsvara

sitt ändamål än ett i Stockholm förlagt centrallaboratorium. Genom

donationens mottagande skulle det av lantbruksstyrelsen beräknade

beloppet å 13,000 kronor för inredning och utrustning av centrallaboratoriet

ej behöva äskas av riksdagen.

Arbetsuppgifterna för den centrala anstalten vid Mälaren sammanfattar

lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 14 december 1929 sålunda:

1) att bearbeta vid undersökningar i landets olika delar insamlat eller

eljest insänt material och att deltaga i förbehandling av kombinerat ad

ministrativt-fiskerivetenskapliga ärenden, som skola föredragas inom

lantbruksstyrelsen;

2) att i akvarier, bassänger och dammar utföra försök av olika slag,

t. ex. rörande fiskens näringsupptagning (foderkoefficienten), odling av

näringsdjur, fisksjukdomar, fiskens rasegenskaper etc.;

3) att i naturen utföra undersökningar över fiskens lek (rom- och

yngelutveckling), när.ingsupptagande, näringsdjurens förekomst, fiskens

vandringar och årsklasser etc.;

4) att utföra undersökningar över fiskets bedrivande, olika fiskredskaps

fångstförmåga och lämplighet etc.;

5) att i kläckningsanstalt, i dammar och i fria naturen utföra försök

med olika kläckningsapparater, kläckningens beroende av vattenbeskaffenhet,

vattentemperatur, slamhalt etc. (kombineras med 3);

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 264.

6) att —- eventuellt genom kurser eller tillfälliga föreläsningar — sprida

intresse för fiske och fiskevård oell möjliggöra för fiskeritjänstemän att

inhämta kunskaper rörande viktigare undersöknings- och arbetsmetoder

etc. å fiskeriundersökningsområdet.

Härtill kommer, såsom lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 29 oktober

1928 jämväl framhållit, undersökningar i olika delar av landet över sjösänkningar,

sjöregleringar, flottning, vattenföroreningar m. m.

I fråga örn den lämpligaste platsen för anstaltens förläggning har lantbruksstyrelsen

i skrivelsen den 14 december 1929 verkställt en ingående

utredning. Styrelsen framhåller, att med hänsyn till anstaltens arbetsuppgifter

borde denna helst förläggas vid någon större sjö i Stockholms

närhet å en plats med goda kommunikationer med Stockholm. Därvid

borde givetvis i främsta rummet ifrågakomma någon lämplig plats vid

Mälaren, i vilken våra flesta sötvattensfiskar förekomme och som erbjöde

synnerligen stor omväxling med avseende på stränders och bottens

beskaffenhet. I anslutning härtill förordar styrelsen, att anstalten förläggas

till ett område vid norra sidan av Hersön i Lovö socken vid det

sund, som skiljer Hersön från Brommalandet. Området, som lyder under

hovförvaltningen, kunde enligt vad styrelsen inhämtat få disponeras för

ändamålet. Styrelsen erinrar, att platsen äger goda förbindelser med

Stockholm genom spårvagn och omnibus.

Vad angår kostnaderna för upprättandet av en vid Mälaren belägen

centralanstalt så hava dessa i en av byrådirektören i lantbruksstyrelsen

Gunnar Alm upprättat P. M., som medföljt skrivelsen från Knut och Alice

Wallenbergs stiftelse, beräknats till 258,000 kronor, därav för planeringsoch

vägarbeten 2,000 kronor, för framdragande av vattenledning samt ledningar

för telefon, lyse och gas 6,000 kronor, för uppförande av anstaltsbyggnad

175,000 kronor, för uppförande av konsulentbostad 20,000 kronor,

för uppförande av båthus och båtbrygga 1,000 kronor, för anläggande av

dammar och bassänger 20,000 kronor eller i anläggningskostnader sålunda

tillhopa 224,000 kronor samt för anstaltens utrustning (däribland laboratorieutrustning,

fotografisk utrustning, kläckningsanordningar, akvarier,

bibliotek, möbler, båtar) 34,000 kronor.

Vidkommande de av lantbruksstyrelsen ifrågasatta försöksstationerna

uttalar styrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928, att tre sådana stationer

borde finnas, förlagda till olika delar av landet. Såsom försöksstation för

södra delen av landet anser styrelsen tillsvidare kunna användas södra

Sveriges fiskeriförenings station vid Aneboda och för norra delen av landet

avses, såsom nämnts, Hälarnas fiskodlingsanstalt, vilken föreslås böra

inköpas för ändamålet. Angående inrättande av en försöksstation för

landets mellersta delar skulle styrelsen framdeles göra särskild framställning.

I ifrågavarande hänseenden anför styrelsen i nyssnämnda skrivelse,

bland annat, följande:

Upprättandet av försöksstationer utgjorde ett nödvändigt led i organisationen

av en undersöknings- och försöksverksamhet. Vid dessa försöksstationer

skulle utföras ett flertal för lösande av praktiska frågor

nödvändiga försök och undersökningar. Dessa borde därvid givetvis i

görligaste mån läggas så, att de tillgodosåge de intressen, som

gjorde sig gällande inom den del av landet, där vederbörande station

vöre belägen. I likhet med 1917 års sakkunniga ansåge lantbruksstyrelsen

förefintligheten av tre försöksstationer i skilda delar av landet önskvärd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Beträffande södra delen av landet torde emellertid upprättandet av en

särskild ny försöksstation för närvarande ej vara av behovet påkallat,

f örsöksverksamhet dreves där vid södra Sveriges fiskeriförenings station

Aneboda. Verksamheten vore visseidigen inriktad i främsta rummet

på fiskodling i dammar, men under senare år hade föreningen börjat syssla

med även för det rena insjöfisket viktiga försök. Lantbruksstyrelsen hade

numera möjlighet att i viss grad leda föreningens verksamhet i den riktning,

som syntes styrelsen önskvärd. Vid beviljande av anslag till föreningen

för budgetåret 1928/1929 hade nämligen Kungl. Majit föreskrivit,

bland annat, att föreningen varje år skulle uppgöra en hela föreningens

verksamhet omfattande arbetsplan, som skulle underställas lantbruksstyrelsens

godkännade. Detta torde böra kompletteras med skyldighet för

föreningen att vid behov upplåta arbetsplats för en statens fiskeritjänsteman

ävensom i viss utsträckning ställa nödiga försöksdammar till förfogande.

Med hänsyn till de för Norrland säregna fiskeförhållandena erfordrades

för denna del av landet en särskild försöksstation. På grund av de

höga kostnaderna för uppförande av en ny station syntes örn möjligt verksamheten

böra förläggas till någon redan nu befintlig med utvecklingsmöjligheter

utrustad anstalt. I främsta rummet borde härvid Kärrnäs

fiskodlingsanstalt komma i fråga, vilken under åren 1921—1926 arrenderats

av lantbruksstyrelsen för laxodlingsförsök. Till anstalten, som ägdes

av ett bolag, hörde ett större markområde med dammar, kläckningsbyggnad,

fiskmästarebostad och nödiga uthus. Bolaget hade erbjudit sig

sälja anstalten till staten för ett pris av 20,000 kronor. Emellertid erfordrades

åtskilliga reparations- och ombyggnadsarbeten, och styrelsen beräknade

engångskostnaderna för anordnande av en försöksstation vid Kälarna

till sammanlagt 35,000 kronor, därav köpeskilling 20,000 kronor, för

dammarbeten 12,000 kronor, för ombyggnad av kläcköingshuset 2,700 kronor

och för inredning av bostadsrum 300 kronor.

Lantbruksstyrelsen framhåller vidare, att utom vid försöksstationerna

skulle givetvis försök komma till utförande jämväl å andra platser. Främst

torde härvid ifrågakomma statens fiskodlingsanstalter, men dessutom

torde försök även böra utföras i naturliga sjöar, därvid lantbruksstyrelsen

framförallt tänkte på kronan tillhöriga fiskevatten, ävensom ett samarbete

äga rum med privata fiskodlingsanläggningar, där möjlighet funnes

för utförandet av vetenskapligt-praktiska undersökningar och försök.

I sin skrivelse den 14 december 1929 anför lantbruksstyrelsen i fråga örn

försöksstationerna, att ett mottagande av omförmälda donation icke förändrade

något av vad styrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928 anfört

oeträffande stationen vid Aneboda. Däremot bomme någon särskild försöksstation

för mellersta delarna av landet ej att bliva erforderlig, därest

den centrala undersökningsstationen, på sätt styrelsen föreslagit, förlädes

vid Mälaren. Då donationsmedeln i främsta rummet borde användas

till anläggning och utrustning av den centrala undersökningsanstalten,

kunde först ett eventuellt överskott, därest så skulle befinnas ändamålsenligt,

tagas i anspråk för inköp av anstalten vid Kälarna.

Vad angår organisationen av undersöknings- och försöksverksamheten

föreslår lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928, att verksam
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

31

lieten förlägges till lantbruksstyrelsen och ställes under ledning av föredraganden

av ärenden rörande sötvattensfisket. För verksamheten vid

det ifrågasatta centrallaboratoriet föreslås anställande av två laboratorer

och en fiskerikonsulent. Vid försöksstationen i Kälarna skulle finnas

en fiskmästare. Lantbruksstyrelsen anför i nämnda skrivelse i dessa

delar huvudsakligen följande:

I yttranden, som i ärendet avgivits till lantbruksstyrelsen av två fiskeriintendenter,

hade föreslagits att överlämna ledningen av undersökningsoch

försöksverksamheten åt fiskeriassistenten. Emellertid syntes handhavandet

av en dylik maktpåliggande uppgift ställa större krav på utbildning

och erfarenhet, än som kunde fordras av innehavaren av nämnda

befattning. Det kanske tyngst vägande skälet mot en dylik

anordning läge däri, att fiskeriassistentbefattningen varit och vore att

betrakta såsom en övergångsbefattning med låg avlöning (B 21). Det

måste sålunda förväntas, att dess innehavare vid första lämpliga tillfälle

sökte sig över till annan befattning inom fiskeriförvaltningen eller till

och med till annat arbetsområde. För ledande av ifrågavarande verksamhet

krävdes emellertid en väl vitsordad skicklighet på området i fråga,

varförutom i görligaste mån måste ordnas så, att arbetets fortlöpande

gång ej stördes genom täta ombyten av befattningshavare. Så krävande

och specialiserad som denna verksamhet vore, fordrade den en utbildning,

som ej förvärvades utan mycken tid och moda, varför arbetet otvivelaktigt

skulle lida i betänklig grad genom täta ombyten. På grund

av verksamhetens omfattning vore det ej heller möjligt för en enda person

att omhänderhava densamma.

Enligt lantbruksstyrelsen mening syntes lämpligast, att undersökningsoch

försöksverksamheten förlädes till lantbruksstyrelsen. Verksamheten

borde därvid direkt anknytas till styrelsens fiskeribyrå och ställas under

föredragandens för ärenden rörande sötvattensfisket ledning, vare sig

denne föredragande innehade ställningen såsom byråchef eller byrådirektör

å byrån. En stor del av nuvarande undersökningsverksamhet rörande

fisket hade kommit att vila på de båda föredragandena å fiskeribyrån

och dessa hade därför erhållit en god överblick över såväl de administrativa

som de praktiskt-vetenskapliga frågorna på fiskeriområdet. Vid

utövandet av en dylik ledning torde det självfallet vara nödvändigt för

föredraganden att själv deltaga uti och jämväl utföra vissa undersökningsarbeten.

Ett genomförande av förslaget i denna del torde onekligen medföra en

betydande ökning uti föredragandens för ärenden rörande sötvattensfisket

arbetsuppgifter och fråga kunde vara, örn denne befattningshavare kunde

förväntas gå i land med den dubbla uppgiften att dels vara föredragande

i styrelsen för ärenden rörande sötvattensfisket och dels utöva ledningen

av och även i övrigt deltaga uti undersöknings- oell försöksverkheten.

Lantbruksstyrelsen räknade emellertid bland annat med, att det

efter undersökningsanstaltens upprättande skulle bliva möjligt att i någon

ökad omfattning få biträde utav fiskeristipendiaterna med det administrativa

arbetet å fiskeribyrån.

Med hänsyn till verksamhetens allmänna uppgifter torde, förutom föreståndaren,

tillsvidare erfordras tvenne tjänstemän med vetenskaplig utbildning

oell därjämte för utförande av vissa praktiska försöks- och enk

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

lare fiskeriarbeten en i praktiska dammarbeten förfaren tjänsteman, förslagsvis

benämnd fiskerikonsulent. Därjämte skulle givetvis fiskeristipendiat

kunna förordnas att biträda vid verksamheten.

De vetenskapligt utbildade tjänstemännen, som lämpligen borde benämnas

laboratorer, borde tillerkännas samma avlöningsförmåner som laboratorerna

vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och

fiskeriintendenterna och sålunda tillföras 26:e lönegraden. Såsom kompetensvillkor

torde böra uppställas samma fordringar som för fiskeriintendent

samt därjämte genom utgivna skrifter väl vitsordad vetenskaplig

verksamhet å sötvattensfiskeribiologiens område. För den ena av laboratorsbefattningarna

torde även böra föreskrivas avlagd filosofie kandidatexamen

med högre betyg i ämnet kemi.

Den föreslagna fiskerikonsulenten vid centrallaboratoriet torde med

hänsyn till högre kompetenskrav böra tillerkännas något högre avlöningsförmånet

än hushållningssällskapens fiskeritjänsteman. Då högsta lön

för länsfiskeritjänsteman i allmänhet torde utgöra omkring 3,000 å 3,500

kronor, borde fiskerikonsulenten lämpligen placeras i 10:e lönegraden. Såsom

kompetensvillkor för fiskerikonsulenten torde böra uppställas erfarenhet

i yrkesfiske, genomgången fiskeriskola samt minst 3 års praktik vid

statens undersöknings- och försöksverksamhet å sötvattensfiskets område

eller därmed jämförlig verksamhet.

Ifrågavarande tjänstemän torde till en början böra uppföras på extra

stat och avlöningen till desamma beräknas efter de för extra statstjänstemän

gällande grunder (33 och 34 §§ i avlöningsreglementet för ickeordinarie

befattningshavare).

För laboratorerna skulle avlöningen sålunda utgå med 8,124 kronor i

begynnelselön och 9,540 kronor i slutlön. För fiskerikonsulenten skulle

begynnnelselönen utgöra 2,988 kronor och slutlönen 3,888 kronor. Statens

utgifter för avlönande av ifrågavarande befattningshavare syntes böra

beräknas sålunda:

Till avlöning av här föreslagna tjänstemän syntes sålunda böra beräknas

i runt tal 21,800 kronor.

Härtill skulle emellertid komma dyrtidstillägg enlig! de grunder, som

gällde för befattningshavare i nyreglerade verk.

Enär tjänstemännens verksamhet till mycket stor del skulle komma att

förläggas till olika delar av landet, varigenom ett flertal resor bleve nödvändiga,

förutsatte lantbruksstyrelsen, att reseersättning skulle till dem

utgå från nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.

I sin skrivelse den 14 december 1929 ifrågasätter styrelsen ej annan ändring

beträffande den ovan föreslagna organisationen för undersökningsoch

försöksverksamheten än att styrelsen med hänsyn till det i skrivelsen

framlagda förslaget örn den centrala anstaltens förläggande utanför Stockholm

och vidgade omfattning anser anställandet av en vaktmästare och

ett kontorsbiträde ofrånkomligt. Styrelsen yttrar härutinnan:

1 laborator ____

1 d:o ____

1 fiskerikonsulent

9,060 kronor

9,060 »

3.672

Summa 21,792 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Någon ändring i vad lantbruksstyrelsen i fråga om verksamhetens ledning

föreslagit i skrivelsen den 29 oktober 1928 syntes icke behöva ifrågasättas,

särskilt örn anstalten förlädes till Kersön. Även en därstädes belägen

anstalt, som finge lätta kommunikationer med Stockholm, torde kunna

direkt inordnas under lantbruksstyrelsen och ställas under föredragandens

för ärenden rörande sötvattensfisket närmare ledning.

Om anstalten förlädes utanför Stockholm och verksamheten finge den

vidare omfattning, som föreslagits, syntes emellertid anställande av en

vaktmästare och ett kontorsbiträde bliva ofrånkomligt. En särskild vaktmästare

erfordrades för övervakning och skötsel av anstalten med tillhörande

markområde, dammar, redskap och håtar ävensom för diverse löpande

göromål. Likaledes skulle en mycket värdefull hjälp i arbetet kunna

erhållas, örn ett fast kontorsbiträde eller möjligen rättare sagt ett laboratoriebiträde

anställdes. Sålunda skulle ett sådant biträde utom förekommande

skrivgöromål kunna utföra ett flertal arbeten vid anstalten,

exempelvis uppgörande av tabeller och kurvor, kartritning, enklare laboratoriearbeten,

fotograferingsarbeten etc.

I fråga örn avlöningsförmåner åt laboratorerna och fiskerikonsulenten

finge lantbruksstyrelsen hänvisa till vad därom anförts i skrivelsen den

29 oktober 1928. Vaktmästaren, vilken liksom konsulenten borde mot erläggande

av skälig hyresersättning- beredas fri bostad inom anstalten,

torde böra tillföras 5:e lönegraden och kontorsbiträdet 4:e lönegraden.

I enlighet med vad lantbruksstyrelsen i sitt nyssnämnda utlåtande med

avseende på laborators- och konsulentbefattningarna föreslagit, borde

jämväl de här föreslagna vaktmästar- och kontorsbiträdesbefattningarna

uppföras på extra stat och avlöningen till desamma beräknas efter de för

extra statstjänstemän gällande grunder.

Med hänsyn bland annat till att tjänstemännen vid anstalten, med undantag

av konsulenten och vaktmästaren, ej torde kunna finna lämplig

bostad annorledes än i Stockholm, borde man vid uppgörande av lönestat

för anstalten räkna med ortsgrupp G, oaktat anstalten vore belägen i

ort, hörande till lägre ortsgrupp.

Avlöningarna till laboratorerna och konsulenten skulle sålunda bliva

desamma som enligt lantbruksstyrelsens tidigare förslag. För de två föreslagna

nya befattningshavarna skulle avlöningen utgå för vaktmästaren

med 2,208 kronor i begynnelselön och 2,988 kronor i slutlön samt för kontorsbiträdet

med 2,052 kronor respektive 2,832 kronor.

Statens utgifter för avlönande av befattningshavarna vid en på nu föreslaget

sätt organiserad undersökningsanstalt syntes alltså böra beräknas

sålunda:

1 laborator .....

1 » ......

1 fiskerikonsulent

1 vaktmästare ..

1 kontorsbiträde

summa 27,300 kronor.

9,060 kronor

9,060 »

3,672

2,832 »

2,676 »

Till ovanstående belopp skulle komma dyrtidstillägg enligt de grunder,

som gällde för befattningshavare vid nyreglerade verk.

Do årliga driftkostnaderna för en centralanstalt beräknas av lantbrukssty
-

Hi lian g lill riksdagens protokoll 1930. I sami. 227 hafi. fNr 26iJ

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition Nr 264.

reisen, i skrivelsen den 29 oktober 1928 för ett centrallaboratorium till

17,000 kronor samt i skrivelsen den 14 december 1929 för en anstalt vid

Mälaren till 19,000 kronor.

Laboratorium i

Anstalt vid.

staden

Mälaren

kronor

kronor

lokalhyra .............................................

........................... 6,000

—

arrende av mark .................................

........................... .

500

underhåll av byggnader.....................

.......................... —

1,500

laboratoriekostnader.............................

.......................... 2,500

3,000

bibliotek.................................................

........................... —

1,000

fiskeförsök m. m..................................

........................... 1,500

1,500

tryckningskostnader.............................

........................... 2,000

3,500

drift och underhåll av båtar.............

........................... .

2,000

värme, ljus, vatten .............................

........................... 1,000

3,000

vaktmästare, skrivbiträde, expenser

........................... 4,000

3,000 1

summa kronor 17,000

19,000.

I skrivelsen den 14 december 1929 anför lantbruksstyrelsen beträffande

dessa utgiftsberäkningar bland annat: Som en följd av den ökade verksamheten

vid en anstalt vid Mälaren borde man räkna med en större

mängd resultat av beskaffenhet att böra publiceras och även med tryckning

av broschyrer, handledningar etc. i samband med den upplysningsverksamhet,

som borde bedrivas vid anstalten. Posten tryckningskostnader

borde därför höjas och lämpligen upptagas med 3,500 kronor.

Beträffande posten värme, ljus, vatten räknade styrelsen med att anstalten

vid Mälaren skulle kunna erhålla direkt anknytning till Stockholms

stads vattenledningsnät. Med hänsyn till det stora vattenbehovet

vid en anstalt av ifrågavarande typ syntes man böra räkna med vattenkostnader

å omkring 1,100 kronor. Utgifterna för värme vid anstalten

hade uppskattats till 1,400 kronor och för lyse till 500 kronor.

Posten å 4,000 kronor för vaktmästare, skrivbiträde och expenser avseende

centrallaboratoriet borde i fråga örn anstalten vid Mälaren som en

följd av anställande av vaktmästare och kontorsbiträde vid densamma ersättas

med en post expenser, vilken med hänsyn till verksamhetens omfattning

icke borde upptagas lägre än till 3,000 kronor.

För anstalten vid Mälaren tillkomme 4 nya poster, avseende arrendeavgift

för det markområde, varå anstalten skulle förläggas, utgifter för

underhåll av byggnader, utgifter för bibliotek samt kostnader för drift

och underhåll av de för anstaltens behov erforderliga båtar.

Posten underhåll av byggnader behövde åtminstone ej under de närmaste

åren efter anstaltens tillblivelse beräknas högre än till 1,500 kronor.

Beträffande posten för bibliotek borde vid en utom Stockholm belägen

anstalt finnas ett bibliotek, omfattande de viktigaste handböckerna och

periodiska publikationerna på sötvattensfiskets och limnologiens område.

För utförande av undersökningar i Mälaren och andra sjöar räknade

styrelsen med anskaffande av en större och en mindre motorbåt. Bet vore

ej möjligt på förhand beräkna driftkostnaderna för dessa båtar, men till

1 Avser endast expenser.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 264.

35

en början, innan verksamheten kommit fullt i gång, syntes ett belopp

av 1,500 kronor vara till fyllest för ändamålet. Därtill torde komma 500

kronor för underhåll av båtarna.

Lantbruksstyrelsen framhåller vidare i skrivelsen den 14 december 1929,

att de årliga utgifterna för en vid Mälaren belägen anstalt sålunda skulle

uppgå sammanlagt till 46,300 kronor, därav löner 27,300 kronor och övriga

utgifter 19,000 kronor, samt att motsvarande belopp beträffande det tidigare

ifrågasatta centrallaboratoriet vore 38,800 kronor, därav 21,800 kronor

löner och 17,000 kronor övriga utgifter. Ökningen i årliga utgifter för den

föreslagna anstalten vid Mälaren med en avsevärt vidgad verksamhet och

för sin uppgift betydligt ändamålsenligare utrustning skulle sålunda

komma att utgöra 7,500 kronor.

Beträffande utgiftsbehovet för budgetåret 1930/1931 för upprätthållande

av den föreslagna undersökningsanstalten vid Mälaren beräknar styrelsen

i skrivelsen den 14 december 1929 detta till 14,200 kronor. Styrelsen yttrar

härutinnan:

Därest 1930 års riksdag beslutade uppförande av anstalten, skulle verksamheten

vid densamma kunna begynna först under eftervinter!! eller

våren 1931. Några tjänstemän och några medel för anstaltens drift torde

sålunda ej erfordras under första halvdelen av budgetåret 1930/1931. Vad

åter anginge senare hälften av nyssnämnda budgetår syntes det lämpligt,

att åtminstone en av de tvenne laboratorsbefattningarna tillsattes redan

från och med den 1 januari 1931. Den andra laboratorsbefattningen samt

konsulent-, vaktmästar- och kontorsbiträdesbefattningarna åter syntes

behöva tillsättas först från och med den 1 april 1931, då bostäder för konsulenten

och vaktmästaren torde kunna vara färdiga och anstaltens verksamhet

kunna komma i gång. Lämpligheten av att en av de båda laboratorerna

tillsattes, redan något innan anstalten vore fullt färdig och helt

kunde tagas i bruk, läge i öppen dag. Han kunde då närmare övervaka

och leda vissa inredningsarbeten, anläggning av dammar och bassänger

etc., ävensom deltaga i arbetena för anstaltens utrustning i övrigt. Tillfällig

arbetsplats för denne laborator under början av 1931, innan anstalten

blivit färdig, torde i mån av behov kunna beredas inom lantbruksstyrelsen

lokaler.

I enlighet med det sagda skulle sålunda för budgetåret 1930/1931 i löner

böra beräknas följande belopp:

Vad anginge övriga utgifter torde man med undantag för posten »arrende

av mark», vilken till hela sitt beräknade belopp, 500 kronor, torde böra

upptagas i staten för budgetåret 1930/1931, endast behöva räkna med en

fjärdedel av de för anstaltens årliga drift upptagna beloppen, eller sammanlagt

4,625 kronor. För anstaltens drift skulle alltså, utom löner, för

budgetåret 1930/1931 erfordras ett sammanlagt belopp av 5,125 kronor.

1 laborator ----

1 » ....

1 konsulent ...

1 vaktmästare .

1 kontorsbiträde

kronor 4,530

» 2,265

918

708

669

summa kronor 9,090.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Martts proposition Nr 264.

Tillhopa skulle alltså för upprätthållande av en undersökningsanstalt

för sötvattensfisket enligt den framlagda planen under budgetåret

1930/1931 kunna beräknas följande belopp:

löner .............................. kronor 9),090

övriga utgifter .................... » 5,125

summa kronor 14,215.

eller i avrundat tal 14,200 kronor.

De årliga omkostnaderna för driften vid försöksstationen i Kälarna beräknar

lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928 förslagsvis till

8,000 kronor eller efter avdrag av beräknade inkomster å 1,000 kronor för

försålt fiskyngel till 7,000 kronor. Utgifterna fördela sig å följande poster:

fiskmästarens arvode .............. kronor 3,000

ersättning för tillf, arbetshjälp...... » 1,000

underhåll m. m..................... » 2,000

resor för rominsamling etc......... » 500

inköp av fiskfoder m. m........... » 1,000

diverse utgifter .................... » 500

summa kronor 8,000.

Vad angår sättet för beredande av medel till upprättande av den av

lantbruksstyrelsen ifrågasatta undersöknings- och försöksverksamheten

och till de årliga omkostnaderna för densamma föreslog styrelsen i skrivelsen

den 29 oktober 1928, att såväl engångsutgifter som årliga utgifter

för det i skrivelsen ifrågasatta centrallaboratoriet skulle bestridas av

statsmedel genom särskilda anslag samt att samtliga kostnader för de lokala

försöksstationerna skulle utgå av fiskeavgifter jämligt 2 kap. 10 § och

6 kap. 9 § vattenlagen. I sistnämnda hänseende skulle styrelsen framdeles

göra särskild framställning hos Kungl. Maj:t.

I sin skrivelse den 14 december 1929 förordar lantbruksstyrelsen, såsom

förut nämnts, att donationsmedeln i första hand användas till anläggning

och utrustning av den föreslagna centralanstalten vid Mälaren och att

eventuellt överskott, därest så befinnes ändamålsenligt, tages i anspråk

för inköp av fiskodlingsanstalten vid Kälarna. I övrigt ifrågasätter styrelsen

ej ändring i vad i skrivelsen den 29 oktober 1928 föreslagits angående

sättet för beredande av medel för ifrågavarande ändamål.

I sistnämnda skrivelse framhåller lantbruksstyrelsen, att genom ett realiserande

av lantbruksstyrelsens förslag till en ordnad undersöknings- och

försöksverksamhet å fiskets område en del besparingar å annat håll

skulle kunna bliva möjliga. Styrelsen ansåge sålunda en indragning av

fiskeriassistentbefattningen (B 21) kunna ske, därest en sådan verksamhet

bomme till stånd. Under samma förutsättning torde även kunna avvaras

en av de två extra fiskeristipendiater, vartill Kungl. Maj:t på

framställning av lantbruksstyrelsen årligen beviljade medel från ordinarie

reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Vidare skulle det ej längre behöva ifrågakomma — såsom understundom

skett — att medel i det speciella fallet måste anvisas för utförande av

fiskeriundersökningar.

Med. anledning av lantbruksstyrelsens förslag att utgifterna för lokal Fiskeavgifter,

försöksstation skola bestridas av fiskeavgifter enligt 2 kap. 10 § och 6 kap.

9 § vattenlagen må i detta sammanhang något beröras de olika slagen av

fiskeavgifter. Dessa hänföras av lantbruksstyrelsen till fem grupper, nämligen:
I.

Avgifter, utdömda genom Kungl. Maj:ts resolutioner, oftast vid tillstånd

till överbyggande av kungsådra. Medlen avse upphjälpandet av

fisket, oftast laxfisket, inom visst vattenområde.

II. Avgifter, utdömda jämlikt 2 kap. 8 § vattenlagen, avseende upphjälpandet

av fisket inom visst vattendrag eller viss sjö.

III. Avgifter, utdömda genom länsstyrelsers utslag angående inrättande

av allmän flottled, avseende upphjälpandet av fisket inom vattenområdet.

IV. Avgifter, utdömda jämlikt 6 kap. 9 § vattenlagen, avseende att upphjälpa

fisket inom av flottning skadade vattenområden, ävensom vissa

tillfälligt utdömda flottningsavgifter.

V. Avgifter, utdömda jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen, avseende upphjälpande

av fisket inom landet i allmänhet.

Vid utdömandet av de under I—III avsedda avgifter har i flertalet

fall föreskrivits, att de skola användas till laxodling inom vattenområdena

i fråga, och avgifterna hava jämväl till stor del tagits i anspråk för detta

ändamål. Avgifterna stå i regel till lantbruksstyrelsens eller länsstyrelsernas

förfogande.

Vad angår de under IV omförmälda avgifterna, så skola avgifter utdömda

jämlikt 6 kap. 9 § vattenlagen enligt detta lagrum användas för

anordnande och uppehållande av fiskodlingsanstalt eller för vidtagande av

andra åtgärder till fiskets bevarande- i det vattenområde, där flottningen

äger rum. Örn användningen av avgifterna för nämnda ändamål bestämmer

Kungl. Majit efter förslag av lantbruksstyrelsen (jmfr kungörelsen

den 11 juni 1920, nr 280). Avgifter av detta slag hava hittills utdömts

blott i obetydlig omfattning, men det torde kunna antagas, att för framtiden

betydande belopp komma att inflyta.

De under IV berörda tillfälliga flottningsavgifterna, vilka utdömts jämlikt

kungörelsen den 31 december 1919, nr 869, äro engångsavgifter, avsedda

för fiskets förbättring i visst vattendrag. Enligt av lantbruksstyrelsen

lämnad uppgift har i dylika avgifter influtit sammanlagt ett belopp

av omkring 5,600 kronor. Beträffande användningen av avgifterna

har lantbruksstyrelsen att inkomma med förslag till Kungl. Majit.

Rörande slutligen de under V omförmälda avgifterna, så skola enligt 2

kap. 10 § vattenlagen dylika avgifter utgå till befrämjande av fisket inom

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

landet i sådana fall, där för angivna ändamål i vatten göres byggnad,

varigenom de naturliga vattenståndsförhållandena ändras. Huru avgifterna,

som förvaltas av statskontoret och bokföras under titeln »vattenavgifter

till befrämjande av fisket inom landet», skola användas för

berörda ändamål bestämmer Kungl. Majit efter förslag av lantbruksstyrelsen.

Av influtna avgifter har disponerats ett belopp av sammanlagt

omkring 42,000 kronor till vissa av lantbruksstyrelsen utförda laxuppfödningsförsök,

uppförande av viss sikodlingsanstalt m. m. Vidare har av

ifrågavarande medel anslagits årliga bidrag å tillhopa 2,800 kronor till

driften av två fiskodlingsanstalter. Enligt inhämtade upplysningar förefanns

av irtdömda fiskeavgifter av nyssnämnda slag den 1 januari 1930

en odisponerad behållning å omkring 190,000 kronor, och kan beräknas

årligen inflyta ett belopp av omkring 35,000 kronor. Av sistnämnda belopp

komma dock 2,800 kronor att tagas i anspråk som bidrag till driften

av nyss berörda två fiskodlingsanstalter. Å andra sidan torde vara att

förvänta, att för framtiden nya avgifter skola tillkomma.

Av vad lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 29 oktober 1928 anfört

till stöd för sin uppfattning, att utgifterna för lokal försöksstation böra

bestridas av fiskeavgifter enligt 2 kap. 10 § och 6 kap. 9 § vattenlagen,

må här återgivas följande:

Vad angår avgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen erinrar styrelsen till

en början, att de sakkunniga för överarbetning av 1910 års förslag till

vattenlag i sitt den 14 mars 1917 avgivna betänkande beträffande dessa

avgifter yttrat, att även efter vidtagande av anordningar enligt 2 kap.

8 § vattenlagen merendels någon skada för fisket kvarstode, samt att

det syntes rättvist, att, i den mån det ej kunde fastslås huru stor skadan

vore och vilka personer den drabbade, åt samhället lämnades pekuniär

ersättning, som användes till vidtagande av sådana åtgärder för

fiskets upphjälpande, vilka icke närmast hade till syfte att bereda gottgörelse

åt de enskilda fiskeägare, som genom just den ifrågavarande vattenbyggnaden

lidit skada, utan fastmera att gagna landet i dess helhet.

I anslutning härtill yttrar styrelsen, att ifrågavarande avgifter sålunda

avsåge åtgärder^ som kunde vara till nytta för landets fiske i allmänhet

utan att dessa åtgärders art närmare preciserats. Då emellertid ännu

så länge kännedomen örn de bästa och mest ekonomiska metoderna därför

vore mycket ofullständig, torde medlen delvis böra tagas i anspråk

för bekostande av den föreslagna undersöknings- och försöksverksamheten.

Samtidigt som denna avsåge upphjälpandet av fisket på vissa platser,

hedreves den även försöksmässigt, varigenom den komme hela landet

till godo, och omfattade bland annat frågor, som just berörde inverkan

på fisket av dammbyggnader och sjöregleringar. Särskilt kostnaderna

för den för Norrland avsedda försöksstationen syntes med hansjon

till, att den huvudsakligen komme att omfatta frågor berörande konflikterna

mellan fisket och industrien, böra helt bestridas av ifrågavarande

fiskeavgifter. Styrelsen framhåller vidare, att den meningen, att

särskilt kostnaderna för verksamheten vid de lokala försöksstationerna

skulle bestridas av omförmälda fiskeavgifter, omfattats såväl av de ovannämnda

sakkunniga för omorganisation av lantbruksstyrelsen i deras

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

den 17 juni 1920 avgivna betänkande som av kammarkollegium i yttrande

över nämnda betänkande. Emellertid uttalar styrelsen i detta

sammanhang, att i vissa fall en del av fiskeavgifter, utdömda enligt 2

kap. 10 § vattenlagen, borde tagas i bruk för fiskodling eller andra åtgärder

inom visst vattenområde. Så borde ske, då° stora avgifter utdömts

utan att samtidigt därmed mera betungande åtgärder ålagts den

betalningspliktige för anordnande av fiskvägar eller bidrag till fisk odlinganstalt

etc. och avgifterna sålunda måste anses innefatta även kompensation

för direkt lokala skadeverkningar i vattenområdet. Styrelsen

ifrågasätter, att i dylika fall omkring hälften av avgifterna användas för

lokala åtgärder och återstående hälften för försöksverksamheten.

Vidkommande avgifter enligt 6 kap. 9 § vattenlagen yttrar styrelsen,

att avgifter av sådant slag visserligen i första hand borde användas till

bestridande av kostnaderna för fiskodling och andra fiskeförbättrande

åtgärder inom det område, där flottningen skedde, men att hinder ej

syntes möta att taga dylika avgifter i anspråk för försöksverksamheten,

i den mån det gällde lösande av en viss bestämd uppgift, avseende utredandet

av uppkommen fråga örn fiskets upphjälpande i ett visst flottningsvattendrag.

Styrelsen åberopar till stöd för sin uppfattning härutinnan

ett uttalande i ämnet av andra lagutskottet i dess utlåtande (nr 18)

till 1919 års riksdag i anledning av det då framlagda förslaget till ny

vattenlag.

Av de yttranden, som avgivits i ärendet, inhämtas i förevarande hänseenden

huvudsakligen följande:

I de yttranden, som avgivits över lantbruksstyrelsens framställning

den 29 oktober 1928, tillstyrkes så gott som utan undantag upprättandet

av en undersöknings- och försöksverksamhet pa sötvattensfiskets område.

Det framhälls i många yttranden, att detta vöre en av de viktigaste

åtgärderna för upphjälpande av sötvattensfisket, enär en mångfald praktiska

problem, såsom angående fiskodling m. m. ej därförutan kunde tillfredsställande

lösas.

Vad angår sättet för anordnande av en undersöknings- och för

söksverksamhet har i allmänhet erinringar ej framställts mot lanthrukstyrelsens

förslag i nämnda skrivelse, att densamma i huvudsak

skulle bedrivas vid ett centrallaboratorium i _ Stockholm och

försöksstationer i olika delar av landet. Från åtskilliga håll, däribland

flera fiskeriintendenter, vetenskapsakademien och lantbruksakademien,

uttalas dock, att den centrala anstalten borde förläggas

vid en sjö, enär verksamheten vid anstalten eljest bleve inskränkt

till bearbetning av å andra platser insamlat material och akvarieundersökningar.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet samt vissa

hushållningssällskaps förvaltningsutskott oell länsstyrelser i Norrland

anse den föreslagna försöksstationen vid Kiilarna oj lämpad för större

delen av Norrland, eniir där ej kunde behandlas de för Norrland allra

viktigaste frågorna, nämligen älvarnas lax- och sikfiske och fisket

i do stora sjöarna. Det uttalas, att försöksstationen för _ Norrland

borde vara förlagd i Norrbottens eller Västerbottens län. Sistnämnde

fiskeriintendent och Norrbottens läns hushållningssällskaps föivaltningsutskott

föreslå såsom försöksstation för Norrland en samma hushållningssällskap

tillhörig fiskodlingsanstalt vid Kusträsk (Luleälv), som erbjudes

till försäljning för ändamålet. I fråga örn förslaget att såsom för
-

yttranden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

söksstation använda södra Sveriges fiskeriförenings anläggningar vid

Aneboda uttalar fiskeriintendenten i södra distriktet, att ett för starkt

ingripande i föreningens arbetsplan skulle vara till skada. Föreningen

anför, bland annat, att det vore en naturlig sak, att allt framgent samarbete

mellan dess egen och statens försöksverksamhet skulle äga rum,

men att föreningen i avseende å planläggning och utövande av sin försöksverksamhet

borde äga så stor handlingsfrihet som möjligt, särskilt

som det program föreningen uppgjort för sin försöksversamhet vore så

omfattande, att det på grund av otillräckliga dammresurser endast långsamt

kunde fullföljas.

Beträffande ledningen av försöksverksamheten framföres av flera fiskeriintendenter

och jämväl från vissa andra håll betänkligheter mot att

ledningen skulle utövas av föredraganden för ärenden rörande sötvattensfisket

inom lantbruksstyrelsen. Det framhålles därvid, att nämnda

föredragande på grund av de betungande adminstrativa arbetsuppgifter,

som åvilade honom, knappast kunde medhinna jämväl att omhänderhava

ledningen av försöksverksamheten. I anslutning härtill uttalas

av ett par fiskeriintendenter, att det vore olämpligt att i ökad utsträckning

taga fiskeristipendiaterna i anspråk för det administrativa arbetet

inom lantbruksstyrelsen, enär stipendiaterna redan under nuvarande förhållanden

i alltför ringa omfattning tjänstgjorde inom den lokala administrationen.

Lantbruksakademien yttrar, att anstalter för bedrivandn

av vetenskaplig forskningsverksamhet helst borde vara fristående institutioner.

I de utlåtanden, där erinringar framställts i fråga örn ledningen

av verksamheten, ifrågasättes i allmänhet, att en av de av lantbruksstyrelsen

föreslagna laboratorerna skulle vara ledare av verksamheten

under lantbruksstyrelsen. Å andra sidan framhålles uttryckligen

i några yttranden såsom lämpligt, bland annat med hänsyn

till angelägenheten av verksamhetens praktiska inriktning, att verksamheten

ställes under ovannämnde föredragandes ledning. Jordbruksutredningen,

som enligt av Kungl. Majit lämnade direktiv bär

att upptaga till behandling frågan örn lantbruksstyrelsen organisation,

yttrar att, då beredningen ännu ej varit i tillfälle behandla denna

fråga, hade utredningen svårt att fatta ståndpunkt till det framlagda

förslaget örn förändringar i lantbruksstyrelsen fiskeribyrås organisation

och arbetsuppgifter, men att jordbruksutredningen, därest omständigheterna

ansages påkalla ett omedelbart avgörande av ifrågavarande

organisationsspörsmål, ej hade något att erinra mot de föreslagna anordningarna

under förutsättning, att de i avvaktan på en prövning av frågan

örn lantbruksstyrelsens organisation i dess helhet tillsvidare gåves

provisorisk karaktär.

Mot lantbruksstyrelsens förslag i skrivelsen den 29 oktober 1928 beträffande

personal för centralanstalten göres i allmänhet ej några erinringar.

I fråga örn den föreslagna kompetensen för laboratorerna vttra ett

par fiskeriintendenter, att vetenskaplig skriftställarverksamhet för dylik

befattning ej borde krävas. Vidkommande den föreslagna placeringen av

laboratorerna i lönegrad B 26 anför allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

att nämnden tagit i övervägande, huruvida man icke skulle kunna

åtminstone till en början nöja sig med en befattningshavare med laborator

s tjänste- och löneställning samt vid hans sida en tjänsteman med

lägre lön och assistents grad. Då emellertid enahanda kompetensfordringar

borde ställas pa centrallaboratoriets båda vetenskapligt utbil
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

dadé tjänstemän och det med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter,

som förelåge, vore en angelägenhet av vikt, att å båda dessa befattningar

kvarhålla väl kvalificerade personer, ansåge sig lönenämnden icke böra

framställa någon erinran mot placeringen av befattningarna i lönegrad

B 26. Även statskontoret förklarar i det tidigare utlåtande, som

statskontoret avgivit över lantbruksstyrelsens framställning den 29 oktober

1928, att med hänsyn till den löneställning, som fiskeriintendenterna

och andra med dem jämförliga tjänstemän fått sig tillerkänd, intet vore

att erinra mot den av lantbruksstyrelsen föreslagna löneplaceringen

av laboratorstjänsterna. Mot lantbruksstyrelsens förslag till löneplacering

av fisker ikonsulenten vid den centrala anstalten (B 10) framställes

ej någon erinran varken av statskontoret eller lönenämnden, vilken

emellertid ifrågasätter benämningen fiskerimästare för denne befattningshavare.

I yttranden av ett par fiskeriintendenter göres gällande,

att den föreslagna löneställningen för fiskerikonsulenten, bland annat

med hänsyn till den utbildning, som krävdes för befattningen, vore

för låg.

I det utlåtande, som statskontoret avgivit i anledning av det av Knut

och Alice Wallenbergs stiftelse gjorda erbjudandet, anför statskontoret

i fråga örn den personal lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 14 december

1929 föreslagit för centralanstalten vid Mälaren: Statskontoret ville

för sin del ifrågasätta, huruvida det icke med tanke på det arbete, laboratorerna

skulle hava att utföra, samt med hänsyn till möjligheten av

deras befordran till fiskeriintendenter, vilka befattningshavare hänförts

till lönegrad B 26, kunde anses tillräckligt att placera laboratorerna i

lönegrad B 24. Något förslag härom ansåge sig dock statskontoret icke

böra framställa. Vad övriga befattningshavare beträffade hade statskontoret

intet att erinra mot att fiskerikonsulenten placerades i lönegrad

B 10. Kontorsbiträdet synes i varje fall kunna ersättas med ett

skrivbiträde i lönegrad B 2. Vad sistnämnda befattningshavare beträffade

torde det för övrigt kunna ifrågasättas, huruvida, åtminstone

intill dess anstalten kommit i full verksamhet och någon erfarenhet vunnits

rörande arbetets omfattning, det verkligen kunde anses vara erforderligt

att för skrivgöromålen anställa en fullt avlönad befattningshavare.

Sistnämnda synpunkt torde jämväl kunna göras gällande i fråga

örn vaktmästaren, mot vilkens placering i lönegrad B 5 i övrigt icke

torde vara något att erinra.

I sistnämnda utlåtande yttrar statskontoret vidare angående personalstaten

för centralanstalten vid Mälaren: Anstaltens personal borde erhålla

avlöning enligt ortsgrupp G samt uppföras å extra stat. Befattningshavarnas

avlöning borde å anstaltens stat upptagas för laboratorerna

enligt löneklass, som vore närmast lägre och för de andra befattningshavarna

som vöre två lönekassör lägre än grundlöne klassen i den

lönegrad, till vilken vederbörande befattningshavare skulle hänföras. Vid

uppfattning i högre löneklass skulle enligt gängse grunder kostnaden för

avlöningsförhöjning utgå av för ändamålet anvisat anslag å sjunde huvudtiteln.

Däremot borde å anstaltens stat upptagas en särskild förslagsvis

beräknad anslagspost avsedd för bestridandet av vikariatsersättningar,

i den mån sådana kunde ifrågakomma, ävensom av de förmåner,

som enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkomme befattningshavare

å extra stat. Denna anslagspost torde böra bestämmas till

cirka 1,000 kronor. Under förutsättning att laboratorerna placerades i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

lönegrad B 26 och att särskilda befattningar uppfördes för vaktmästare i

lönegrad B 5 och för skrivbiträde i B 2 borde personalstaten beräknas på

följande sätt:

2 laboratorer i B 26............ kronor 16,248

1 fiskerikonsulent i B 10 ... » 2,988

1 vaktmästare i B 5 ........ » 2,208

1 skrivbiträde i B 2........... »_ 1,836 kronor 23,280

Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis............ » 1,020

Förslagsvis, summa kronor 24,300.

Beträffande omkostnadsstaten för anstalten vid Mälaren gör statskontoret

följande uttalande: Det förefölle statskontoret, som örn åtskilliga

anslagsposter av lantbruksstyrelsen upptagits väl högt. Särskilt gällde

detta de årliga belopp, som beräknats erforderliga för underhåll av

byggnader, bibliotek, tryckningskostnader och övriga expenser. En med

ledning av omkostnaderna vid vissa andra anstalter gjord överslagsberäkning

gåve vid banden, att omkostnadsstaten borde kunna begränsas åtminstone

till 15,000 kronor. Hyresinkomsten för vid anstalten befintlig

tjänstebostad syntes böra tillföras vederbörlig inkomsttitel i riksstaten

och ej redovisas såsom uppbördsmedel i anstaltens stat.

Statskontoret framhåller i samband härmed, att dessutom vissa resekostnader

torde komma att uppstå för statsverket genom anstaltens upprättande.

I fråga örn det för budgetåret 1930/1931 erforderliga medelsbehovet för

verksamheten vid anstalten vid Mälaren yttrar statskontoret: Anledning

syntes knappast föreligga att för nämnda budgetår beräkna avlöning för

annan personal än en laborator och fiskerikonsulenten samt att anställa

dessa befattningshavare före den 1 april 1931. Vid sådant förhållande

torde avlöningskostnaden för nämnda budgetår endast behöva upptagas

till i avrundat tal 2,800 kronor. För samma tid torde såsom omkostnader

för anstalten endast behöva beräknas arrende av mark, 500 kronor,

och övriga omkostnader, approximativt upptagna till 1,200 kronor, tillhopa

1,700 kronor. Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1930/1931

behöva anvisas 4,500 kronor.

Statskontoret uttalar vidare, att medlen för anstaltens verksamhet syntes

böra upptagas i form av ett förslagsanslag till avlöningskostnader

och ett reservationsanslag till omkostnader för anstaltens drift.

Vad angår storleken av kostnaderna för erforderliga byggnader m. m.

för den vid Mälaren ifrågasatta anstalten uttalar byggnadsstyrelsen,

. att de till 224,000 kronor upptagna anläggningskostnaderna syntes,

såvitt av det därutinnan mycket knapphändiga förslaget kunde bedömas,

vara något lågt beräknade, och att totalkostnaderna torde komma att ställa

sig omkring 20,000 kronor högre.

Mot lantbruksstyrelsens förslag, att kostnaderna för anläggande och

drift av lokal försöksstation skulle, i den mån ifrågakomna donationsmedel

ej komme att tagas i anspråk för ändamålet, bestridas av vattenavgifter

jämlikt 2 kap. 10 § och 6 kap. 9 § vattenlagen har i allmänhet

några erinringar ej framställts i de i ärendet avgivna yttrandena. Dock

har i ett par utlåtanden uttalats, att avgifter av nämnda slag i första

hand och till största delen borde användas till lokala fiskevårdande åtgärder.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Tiden synes mig nu vara inne att åvägabringa en lösning av frågan Departementsom

anordnande av en rationell undersöknings- och försöksverksamhet på ^

sötvattensfiskets område, varom förslag förut vid flera tillfällen framkommit.

En dylik verksamhet torde vara av synnerligen stor betydelse

för sötvattensfisket, enär, såsom i ärendet erinrats, flertalet av de administrativa

åtgärder, som kunna ifrågasättas för fiskets upphjälpande,

böra bygga på resultat vunna vid en sådan verksamhet. Genom föregående

års riksdags beslut örn inrättande vid universitetet i Lund av

en personlig professur i limnologi åt dåvarande docenten Einar Nauman

har en betydelsefull undersökningsverksamhet berörande nu ifrågavarande

område kommit till stånd. Den verksamhet, som är avsedd

att bedrivas av denne, är visserligen i flera hänseenden av stort värde

för sötvattensfisket, men den torde vara av mera teoretisk karaktär,

och då den avser hela ämnet limnologi äro dess uppgifter mera omfattande

och till övervägande del av annan art än de, som böra tillkomma

en undersöknings- och försöksverksamhet, inriktad särskilt på sötvattensfisket.

En verksamhet av sistnämnda slag torde, såsom lantbruksstyrelsen

framhållit, böra läggas praktiskt och i första hand avse fiskeribiologiska

problem. Lantbruksstyrelsen nu framlagda förslag örn verksamhetens

bedrivande vid en central anstalt vid Stockholm och två lokala

försöksstationer — vilket innebär vissa inskränkningar vid jämförelse

med tidigare av 1917 års sakkunniga och lantbruksstyrelsen framställda

förslag — synes mig innefatta en tillfredsställande lösning av

frågan. Genom det frikostiga erbjudandet av Knut och Alice Wallen - bergs stiftelse har möjlighet beretts till uppförande och utrustande

av en central anstalt för verksamheten vid Mälaren utan några

kostnader för statsverket. Visserligen komma de årliga kostnaderna

för verksamheten vid en dylik anstalt att uppgå till något högre belopp än

utgifterna för en undersökningsverksamhet vid det av lantbruksstyrelsen

i skrivelsen den 28 oktober 1929 ifrågasatta centrallaboratoriet, men

denna ökning torde få anses jämförelsevis ringa i förhållande till de fördelar

för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande, som bland annat

anstaltens förläggande till sjö synes medföra. Jag tvekar alltså ej att

tillstyrka donationens mottagande.

Vad angår de lokala försöksstationerna skulle enligt lantbrriksstyrelsens

förslag en i enskild ägo nu befintlig fiskodlingsanstalt vid Kälarna

i Jämtland inköpas såsom försöksstation för Norrland och såsom försöksstation

för södra delen av landet användas södra Sveriges 1''iskeriförenings

station vid Aneboda. I vissa från Norrland avgivna yttranden

har uttalats, att försöksstationen för Norrland på grund av de säregna

förhållandena i dess nordliga delar, där de viktigaste fiskevattnen vore

belägna, borde förläggas till vatten i Västerbottens eller Norrbottens län.

Det torde knappast vara erforderligt att redan nu taga ståndpunkt till

frågan örn lämpligaste plats för stationens förläggande utan synes där
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 264.

med kunna anstå, till dess riksdagens beslut i fråga om upprättandet av

en försöks- och undersökningsverksamhet föreligger, samt i övrigt

i avbidan på vidare utredning. Emellertid torde böra framhållas

att, på sätt lantbruksstyrelsen berört, försök utom vid de lokala försöksstationerna

även böra komma till utförande, bland annat, vid fiskodlingsanstalter

och givetvis i erforderlig mån vid sådana anstalter

vid vattendrag i övre Norrland Det synes lämpligt, att södra Sveriges

fiskeriförenings station vid Aneboda i erforderlig utsträckning

tages i anspråk för statlig försöksverksamhet för södra delen av landet.

I innevarande års statsverksproposition har jag också i samband med

hemställan örn anslag till föreningens verksamhet (IX H. T. punkt 108)

förordat, att nödiga villkor rörande rätt till dylikt utnyttjande föreskrivas

för anslagets tillgodonjutande. Det torde knappast behöva befaras,

att genom den statliga försöksverksamheten några olägenheter av betydelse

skulle uppkomma vid föreningens egen försöksverksamhet. Jag

vill jämväl erinra, att föreningens årliga utgifter till nära två tredjedelar

bestridas genom statsbidrag samt att staten lämnat betydande bidrag

till anläggningskostnader.

Beträffande ledningen av ifrågavarande verksamhet synes mig lämpligt

att denna, på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit, förlägges till lantbruksstyrelsen

och utövas av föredraganden av ärenden rörande sötvattensfisket.

Därigenom skulle bland annat vinnas garanti för att verksamheten

inriktas på de för det praktiska fisket viktigaste åtgärderna.

Då emellertid, såsom ovan berörts, spörsmål angående omorganisation av

lantbruksstyrelsen är beroende av utredning inom jordbruksutredningen,

torde ifrågavarande anordning allenast böra givas provisorisk karaktär.

Vidkommande personalbehovet för den centrala försöksanstalten synes

mig ej vara något att erinra mot lantbruksstyrelsen förslag, att vid

densamma böra anställas två laboratorer i lönegrad B 26 och en annan

tjänsteman i lönegrad B 10, vilken senare befattningshavare lämpligen torde

böra benämnas fiskmästare. Att på sätt statskontoret i sitt senare utlåtande

ifrågasatt placera laboratorerna i lägre lönegrad än B 26, torde

ej vara tillrådligt med hänsyn till den kompetens, sorn bör krävas för befattningarna,

och till angelägenheten av att för vinnande av nödig

arbetskontinuitet kvarhålla lämpliga personer å tjänsterna. För övervakning

och skötsel av anstalten med därtill hörande dammar m. m. och

för utförande av andra där förekommande göromål torde, på sätt lantbruksstyrelsen

framhålit, vara erforderligt, att vaktmästare anställes,

mot vilkens placering i lönegrad B 5 ej torde vara något att erinra. Likaså

finner jag lantbruksstyrelsen hava anfört övertygande skäl för anställande

vid anstalten av ett kontorsbiträde och för denna befattningshavares

placering i lönegrad B 4.

Den för anstalten avsedda personalen torde böra uppföras å extra stat

och erhålla avlöning enligt ortsgrupp G. I överensstämmelse med vad

statskontoret ifrågasatt torde i staten avlöningarna böra upptagas, för

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

laboratorerna enligt löneklass, sorn är närmast lägre, och för övriga befattningshavare

enligt löneklass, som är två löneklasser lägre än grundlöneklassen

i den lönegrad, till vilken vederbörande befattningshavare

skall hänföras. För bestridandet av vikariatsersättningar och de förmåner,

som enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkomma befattningshavare

å extra stat, bör, såsom statskontoret erinrat, en förslagsvis

beräknad anslagspost upptagas i staten, vilken post i enlighet med statskontorets

förslag torde kunna sättas till omkring 1,000 kronor.

I enlighet med ovanstående skulle personalstaten för den centrala anstalten

erhålla följande utseende:

2 laboratorer i B 26 ................ kronor 16,248

1 fiskmästare i B 10 ................ » 2,988

1 vaktmästare i B 5 ................ » 2,208

1 kontorsbiträde i B 4 ............ » 2,052 kronor 23,496

Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis............ » 1,004

Förslagsvis, summa kronor 24,500.

Driftkostnaderna för anstalten torde, åtminstone tills någon erfarenhet

vunnits örn medelsbehovet, ej böra beräknas högre än till det av statskontoret

ifrågasatta beloppet 15,000 kronor. Möjligt är dock att nämnda

belopp kan befinnas vara väl knappt tilltaget. Hyresinkomsten å tjänstebostäder

vid anstalten torde böra tillföras vederbörande inkomsttitel

i riksstaten.

Såsom lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 29 oktober 1928 och statskontoret

i sitt senare yttrande framhållit, torde jämväl vissa resekostnader

uppkomma. Börande dessas bestämmande torde närmare utredning

böra ske. Kostnaderna, som böra bestridas från nionde huvudtitelns

förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar, torde emellertid

ej komma att uppgå till något större belopp och påkalla ej höjning av

samma anslag.

Vad angår medelsbehovet för budgetåret 1930/1931 för den centrala

anstalten delar jag statskontorets mening, att anledning ej synes föreligga

att under nämnda budgetår anställa annan personal än en laborator

och fiskmästaren, båda från och med den 1 april 1931. För avlöning

av dessa befattningshavare under tiden april—juni 1930 torde böra

beräknas i avrundat tal 2,800 kronor. Såsom omkostnader för anstalten

torde, i överensstämmelse med vad statskontoret ifrågasatt, allenast böra

upptagas arrendeavgift 500 kronor och driftkostnader i övrigt, beräknade

till 1,200 kronor, eller sålunda tillhopa 1,700 kronor. Sammanlagt

skulle alltså för budgetåret 1930/1931 erfordras ett belopp av 4,500 kronor.

Såsom statskontoret föreslagit synas de för anstaltens verksamhet erforderliga

medel böra i riksstaten upptagas i form av ett förslagsanslag

till avlöningskostnader och ett reservationsanslag till anstaltens drift.

Mot lantbruksstyrelsens förslag, att anskaffnings- och driftkostnaderna

för den ifrågasatta försöksstationen i Norrland böra — i den mån ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

gifterna för inköp och iståndsättande av sådan station ej komma att utgå

av omförmälda donationsmedel — bestridas av vattenavgifter enligt

2 kap. 10 § vattenlagen och i viss utsträckning jämväl av vattenavgifter

enligt 6 kap. 9 § samma lag, synes mig ej vara något att erinra.

I det föregående har jag tillstyrkt indragning av fiskeriassistentbefattningen

vid statens lokala fiskeriadministration.

Samarbete mellan hushållningssällskapen och statens fiskeritjänsteman.

Jämlikt instruktionen för statens lokala fiskeriadministration den 12 november

1923 (nr 396) åligger det fiskeriintendent, bland annat, att träda

i förbindelse med vederbörande hushållningssällskap och dess förvaltningsutskott

samt att meddela de för fiskerinäringens befrämjande med bidrag

av statsmedel inom distriktet anställda personer anvisningar och råd beträffande

deras verksamhet. I sällskapens instruktioner för länsfiskeritjänstemännen

torde i regel skyldighet vara föreskriven för tjänstemännen

att samarbeta med fiskeriintendenten inom distriktet, att uppgöra årets

resplan i samförstånd med denne o. s. v. dock att i en del hushållningssällskaps

instruktioner föreskrift örn dylikt samarbete saknas. Därjämte

utövar fiskeriintendenten inom flera sällskap efter därom av sällskapet

framställd begäran en rådgivande verksamhet, dels mera tillfälligt, dels

stadigvarande genom deltagande i vederbörande fiskerikommittés eller

fiskerinämnds sammanträden.

Förut nämnda sakkunniga för omorganisation av lantbruksstyrelsen

m. m. uttalade i sitt den 17 juni 1920 avgivna betänkande, att den för det

dåvarande bestående samverkan mellan statens fiskeriadministration och

hushållningssällskapens organ för fiskets främjande icke erhållit den omfattning

eller ordnats under så tillfredsställande former, som förhållandena

påkallade. I anslutning härtill framhölls, att sällskapens dåvarande

organ för fiskeriärendenas handläggning understundom saknade erforderlig

sakkunskap och för olika intressen representativ sammansättning.

Särskilt syntes fiskinplanteringsverksamheten på grund av brist

på tillräcklig insikt hos de verkställande organen hava ådagalagt nödvändigheten

av en ny och mera tillfredsställande ordning. För åvägabringande

av bättring i berörda förhållanden föreslogo de sakkunniga, att

inom varje hushållningssällskap skulle utom i särskilda av lantbruksstyrelsen

medgivna undantagsfall finnas en fiskerinämnd, i vilken vederbörande

fiskeriintendent skulle vara självskriven ledamot.

Lantbruksstyrelsen anför i sin skrivelse den 29 oktober 1928 i förevarande

hänseende huvudsakligen följande:

Såvitt lantbruksstyrelsen kunnat finna hade samarbetet mellan hushållningssällskapen

och fiskeriintendenterna i det hela taget varit tillfredsställande,

örn också i vissa fall av en eller annan anledning åtskilligt i detta

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

hänseende brustit. Enligt lantbruksstyrelsens mening vore det emellertid

synnerligen angeläget, att ett omfattande samarbete bomme till stånd mellan

hushållningssällskapen och fiskeriintendenterna. Därigenom skulle

hägge parternas arbete underlättas och främjas till gagn för fiskerinäringen.

Förslaget att inom varje hushållningssällskap skulle finnas en

fiåkerinämnd med vederbörande fiskeriintendent såsom självskriven,

ehuru ej röstberättigad ledamot torde innebära en god lösning av frågan.

Då emellertid för närvarande inom några hushållningssällskap särskilda

fiskerinämnder eller motsvarande organ ej funnes, torde måhända ej böra

föreskrivas, att saken nödvändigtvis skulle ordnas på angivna sätt. Ungefär

samma garanti för ett betryggande samarbete torde nämligen kunna

åstadkommas även därigenom, att för sällskap, som ej hade särskild fiskerinämnd,

föreskreves såsom villkor för statsbidrag skyldighet att i alla

frågor rörande åtgärder för fisket, för vilka bidrag av statsmedel tillgodonjötes,

inhämta vederbörande fiskeriintendents mening. Örn sällskapen

bomme i åtnjutande av dels föreslaget högre bidrag för avlöning av länsfiskeritjänstemän

och dels, såsom i styrelsens utredning föreslagits, vissa

fiskeavgiftsmedel för utökning av fiskodlingsverksamheten, torde det

jämväl ligga i sällskapens eget intresse att å sin sida på allt sätt söka

medverka till åstadkommandet av bättring i nuvarande förhållanden.

I samband härmed ville lantbruksstyrelsen framhålla vikten därav, att

samarbete bomme till stånd även mellan de olika hushållningssällskapens

fiskerinämnder, vilket emellertid bleve självfallet i den mån en och samma

fiskeriintendent finge inflytande på verksamheten inom olika hushållningssällskaps

områden.

Av de i ärendet avgivna yttrandena inhämtas i förevarande fråga

bland annat:

Av, bland andra, fiskeriintendenter och många hushållningssällskaps

förvaltningsutskott framhålles det stora värdet av ett förbättrat

samarbete mellan hushållningssällskapen och fiskeriintendenterna.

Det uppgives i flera yttranden, att något samarbete knappast förekomme

inom vissa hushållningssällskap. Såsom orsak därtill angives i vissa yttranden

fiskeriintendenternas stora arbetsbörda. Mot lantbruksstyrelsens

förslag till åstadkommande av bättre samarbete har i allmänhet ej någon

erinran framställts. I några yttranden ifrågasättes dock såsom obligatoriskt

villkor för statsbidrag till hushållningssällskap inrättande inom sällskapet

av en fiskerikommitté med fiskeriintendenten som ledamot. I vissa

yttranden förordas, att fiskeriintendenterna skall äga rösträtt inom fiskerikommittén,

och framhålles jämväl, att fiskerintendenten åtminstone borde

tillförsäkras rätt att få skiljaktig mening antecknad i protokollet. I

några yttranden uttalas, att det ej syntes erforderligt föreskriva att

där fiskerikommitté ej funnes, fiskeriintendents samtycke skulle inhämtas

till alla åtgärder, för vilka statsbidrag ifrågasattes. Kontrollen över fiskodling

beröres i flera yttranden. Vad som yttrats därom kommer att anmärkas

i samband med behandlingen av frågan örn utvidgad fiskodling.

Det synes mig av vikt att åvägabringa ett bättre samarbete mellan Departementehushållningssällskapen

och statens fiskeritjänsteman än som för närvaran- chefende

förekommer. Det av mig förut förordade förslaget örn utökning av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

iiskeriintendenternas antal torde vara ägnat att i viss mån åstadkomma

bättring i nuvarande förhållanden, men även andra åtgärder torde vara

erforderliga. Lämpligt synes vara, att fiskeriintendenterna erhålla säte i de

fiskerinämnder eller motsvarande organ, som inrättats av de flesta hushållningssällskap.

Det lärer knappast vara påkallat fordra, att fiskeriintendent

skall äga rösträtt inom nämnden, men torde han höra hava rätt

få sin mening antecknad i protokollet. Beträffande de hushållningssällskap,

inom vilka fiskerinämnd eller motsvarande organ ej finnes, torde,

såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, böra såsom villkor för beviljande av

statsbidrag till sällskapen föreskrivas, att fiskeriintendentens mening

skall hava inhämtats rörande åtgärd, för vilken statsbidraget ifrågasättes.

Framhållas må att möjligheten att inrätta fiskerinämnd står

sällskap till buds, som skulle finna nämnda villkor betungande. Frågan

rörande kontroll över hushållningssällskapens fiskodlingsverksamhet ämnar

jag upptaga i samband med behandlingen av lantbruksstyrelsen förslag

örn utvidgad fiskodlingsverksamhet.

Hushållningssällskapens fiskeritjänstemän.

Den icke statliga fiskeriförvaltningen omhänderhaves av hushållningssällskapen.

För detta ändamål äro i allmänhet hos hushållningssällskapen

anställda länsfiskeritjänstemän och såsom verkställande organ finnes —

åtminstone inom de flesta hushållningssällskap — dessutom en särskild

fiskerikommitté, -nämnd, -styrelse eller -förening. Länsfiskeritjänstemännen

hava till uppgift i första hand att tillhandagå allmänheten med råd

och upplysningar samt att verka för bildandet av fiskeriföreningar och utföra

fiskodling och fiskinplanteringar. Därjämte hava de vanligen till

åliggande att utan särskild ersättning övervaka gällande fiskestadgars

efterlevnad. I de län, där fiskeristatistik insamlas, medverka ifrågavarande

tjänstemän även vid detta arbete.

Utom genom den verksamhet, som utövas av dessa tjänstemän, verka

sällskapen för fiskerinäringens höjande genom anläggande och drivande

av fiskodlingsanstalter, genom anordnande av kurser i navigation, genom

premiering av dammhushållningar, insjöfisken och fiskberedning, anordnande

av studieresor, utställningar, förmedling av låneunderstöd m. m.

För bestridande av de med ifrågavarande verksamhet förenade kostnader

åtnjuta hushållningssällskapen sedan lång tid tillbaka bidrag av

statsmedel. Dessa bidrag hava under senare år utgått från ordinarie reservationsanslaget

till fiskets befrämjande i de särskilda orterna. Nämnda anslag

utgjorde under åren 1921 och 1922 105,000 kronor, varav 30,000 kronor

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

till statistik, under år 1923 99,000 kronor, varav 24,000 kronor till statistik.

För vartdera av budgetåren 1924/1925—1925/1926 uppfördes anslaget

nied 78,500 kronor, för budgetåret 1926/1927 med 60,000 kronor samt bär för

därpå följande budgetår åter upptagits med 78,500 kronor. Jämlikt kungörelsen

den 10 december 1920, nr 824, med däri genom kungörelserna nr

192/1923 och 38/1924 vidtagna ändringar må av nämnda anslag årligen

dels 65,500 kronor tilldelas hushållningssällskap eller landsting såsom bidrag

till fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna,

därav 2,500 kronor må användas till studieresor för fiskare, fiskeriarbetare

och länsfiskeritjänstemän och 1,000 kronor till premiering av

välskötta dammhushållningar och insjöfisken på sötvattensfiskets område

samt av fiskberedning på saltsjöfiskets område dels ock 13,000 kronor

tilldelas hushållningssällskap, landsting eller andra ortskorporationer så

som bidrag till insamlande beträffande saltsjöfisket av primäruppgifter

för fiskeiustatistik. Statsbidrag må dock icke utgå med större belopp än

som motsvarar, vad beträffar insamlande av primäruppgifter för fiskeri

statistik, tre fjärdedelar av de för sådant ändamål använda medel samt,

vad angår övriga ändamål, hälften av de medel, som använts för ända

målet.

Rörande användningen av nämnda anslag och hushållningssällskapens

utgifter för hithörande ändamål under åren 1923—1927 har lantbruksstyrelsen

upprättat en i dess skrivelse den 29 oktober 1928 intagen tablå.

Bidrag av stats- medel till

Hushållningssällskapens utgifter för administrationen

Å r

administra-

tionen

Kronor

statistik

Kronor

Löner och

resor

Kronor

Fiskodling

Kronor

Diverse

Kronor

Summa

Kronor

Statistik

Kronor

1923.........

71,995: 4 9

23,609: 76

100,113: 80

27,037: 3 o

36,092: 84

163,243: 94

37,919: 09

1924.........

65,500: —

12,798: 7 6

103,328: 28

30,096: 89

33,427: 85

166,852: 52

26,833: 22

1925.........

65,500: —

13,000: —

108,418: 78

39,183: 4 7

35,115: si

182,718: 06

21,016: 33

1926.........

66,600: —

13,000: —

116,012: 84

34,268: 90

27,368: 30

177,649: 54

21,660: 99

1927.........

63,050: -

13,000: —

125,076: 49

38,814: 90

24,410: 70

188.302: 16

22.284: 2 5

Medeltal

65,529: lo] 15,081: 70

81,610: 80

110,589: 94

62.9 %

33,880: 20

19.3 %

31,283: 10

17.8 %

175,753: 24

25,942: 7 7

Enligt från lantbruksstyrelsen inhämtade upplysningar uppgingo hushållningssällskapens

utgifter för administrationen under år 1928 till

203,380 kronor 93 öre, därav för löner och resor 131,589 kronor 93 öre, för

fiskodling 39,732 kronor 26 öre och för diverse ändamål 32,058 kronor 94 öre,

samt under år 1929 till 207,225 kronor 55 öre.

I anslutning till nämnda tablå framhåller lantbruksstyrelsen, att ehuru

innehållet i kungörelsen den 10 december 1920 torde giva stöd för den uppfattningen,

att det från början varit avsett, att sällskapen i statsbidrag

skulle åtnjuta ungefärligen lika stora belopp, som de själva beviljat för

Bihang till riksdagens protokoll UKIO. 1 sami. 227 haft. (Nr 2lii.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

ändamålet, hade emellertid i verkligheten ej så blivit fallet. Av tabellen

framginge nämligen, att sällskapens totalutgifter, med undantag för statistiken,

under åren 1923—1927 uppgått till i medeltal 175,753 kronor

24 öre, alltså betydligt mera än det dubbla statsbidraget för samma ändamål.

Statsbidragen hade i själva verket under nämnda 5-års period uppgått

blott till i medeltal 37.9 procent av totalutgifterna. Dessa kunde lämpligen

uppdelas på tre poster, nämligen

1) löner och resekostnader ................ 110,589: 9 4 kronor

2) fiskodling........................................... 33,880:2 0 »

3) diverse utgifter ............................... 31,283: lo »

eller respektive 62.9, 19.3 och 17.8 procent. Örn motsvarande fördelning tilllämpades

på statsbidraget, skulle detta alltså hava utgjort: för löner och

resor 41,846 kronor, för fiskodling 12,840 kronor och för diverse utgifter

11,842 kronor, allt i medeltal för åren 1923—1927.

Såsom ett allmänt omdöme örn hushållningssällskapens verksamhet till

fiskerinäringens befrämjande anför lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den

29 oktober 1928 att, ehuru denna verksamhet i de flesta fall utmärkts av

sunda och ändamålsenliga principer, måste den dock anses vara behäftad

med vissa brister. De viktigaste anledningarna därtill vore enligt styrelsens

uppfattning att söka dels i fiskeritjänstemännens mindre tillfredsställande

ställning i ekonomiskt hänseende, dels ock i bristande samarbete mellan

sällskapen och statens fiskeritjänstemän.

Vad angår länsfiskeritjänstemännen uppgiver lantbruksstyrelsen i omförmälda

skrivelse, att under år 1927 funnos inom de särskilda hushållningssällskapen

följande antal länsfiskeritjänstemän med instruktörs- och

konsulentverksamhet och med nedanstående avlöningsförmåner, förekommande

ålders- och dyrtidstillägg inberäknade:

Antal Avl;nmS

Kr.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap.................... 2 4,356: —r

Uppsala läns » 1 515; —»

Södermanlands läns » 1 3,510: —

Östergötlands läns » 1 2,400: —

Jönköpings läns » 1 2,655: —

Kronobergs läns » 1 2,800: —

Kalmar läns norra » 1 3,425: —

» » södra » .................... 1 2,850: —

Gotlands läns landsting .................... 1 2,500: —

Blekinge läns » 1 1,753: —

Kristianstads läns » 1 2,904: —

Malmöhus läns » 1 3,744: — 1

1 Hälften åt var.

1 Egentligen blott tillsyn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.

Maj:ts proposition

Nr 264.

51

Hallands läns

Göteborgs och Bohus läns

hushållningssällskap.

»

Antal ATl°ni°S

Kr.

Älvsborgs läns norra

»

1

2,400

—

» » södra

»

1

2,000

—

Skaraborgs läns

»

1

4,200

—

Värmlands läns

»

1

3,500

_

örebro läns

»

1

2,950

_

Västmanlands läns

»

1

1,348

60

Kopparbergs läns

2

2,400

_

Gävleborgs läns

»

2

2,070

—

Västernorrlands läns

»

2

4,560

_

Jämtlands läns

»

1

2,600

_

Västerbottens läns

»

1

2,720

_

Norrbottens läns

»

1

2,400

—

Summa

28

66,560

60

Rörande nämnda tablå må erinras, att, enligt uppgift av fiskeriintendenten

i övre norra distriktet och Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott i deras i ärendet avgivna utlåtanden, de i tablån för

länsfiskeritjänstemännen i samma län och Norrbottens län angivna lönebeloppen

avse tjänstemännens grundlön, utom vilken de äro berättigade till

dyrtidstillägg och tjänstemannen i Östergötlands län därjämte till vissa

ålderstillägg.

Lantbruksstyrelsen framhåller i anslutning till tablån, att endast två

län, nämligen Hallands samt Göteborgs och Bohus län, saknade fiskeritjänsteman,

vilket ägde samband med sötvattensfiskets ringa betydelse i dessa

län och förefintligheten av särskilda fiskeritillsyningsman för havsfisket.

Den för Uppsala län upptagna tjänstemannen hade såsom huvudsakligt

åliggande endast fiskeritillsyn och vore därför knappast fullt jämförlig

med övriga fiskeritjänsteman. Av övriga län hade flertalet en fiskeritjänsteman.

Några län hade dock två, i vilka fall, med undantag för Kopparbergs

län, den enes verksamhetsområde omfattade sötvattensfisket och den

andres havsfisket. I Norrbottens län hade tidigare funnits en särskild

fiskeritjänsteman för sötvattensfisket, men denna befattning hölles av

ekonomiska skäl för närvarande vakant.

Förut omförmälda sakkunniga för omorganisation av lantbruksstyrelsen

m. m. föreslogo i sitt den 17 juni 1920 avgivna betänkande,

att länsfiskeritjänstemännen i viss mån skulle jämställas

med vissa av hushållningssällskapens övriga tjänstemän och så
-

'' 1,800 kronor till den ene, 600 kronor till den andre.

5 1,005 » » » » , 1,065 » » » » .

3 Hälften åt var.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

lunda dels komma i åtnjutande av bättre och mera likformiga

löneförmåner, dels även få sina åligganden angivna. Lönen ansågo

de sakkunniga med hänsyn till fiskeritjänstemännens i jämförelse med

jordbrukskonsulenterna lägre kompetens — dessa senares grundlön uppgick

för det dåvarande till 3,000 kronor — böra utgå med 2,500 kronor. Denna

grundlön skulle bestridas av statsmedel, varemot samtliga resekostnader

skulle bestridas av vederbörande ortskorporationer. Enligt de sakkunnigas

beräkningar skulle erfordras 33 länsfiskeritjänstemän, 21 för sötvattensfisket

och 12 för havsfisket, varför sålunda det för deras avlönande erforderliga

beloppet skulle uppgå till sammanlagt 82,500 kronor.

Såsom ovan berörts, har föreningen Sveriges fiskeriinstruktör er och tiUsyningsmän

i skrivelse till Kungl. Majit den 27 april 1927 hemställt örn

vidtagande av åtgärder för beredande av högre avlöning till länsfiskeritjänstemännen

att utgå av statsmedel.

I skrivelsen hemställes, att länsfiskeritjänstemännen måtte komma i åtnjutande

av en lön av 3,500 kronor, vartill skulle komma 3 ålderstillägg,

vartdera å 400 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänst, samt att benämningen

på tjänstemännen måtte bliva fiskerikonsulent. Lönen föreslås skola helt

utgå av statsmedel. Lönebeloppets storlek har beräknats efter samma relation

till jordbrukskonsulenternas lön som den av de sakkunniga föreslagna

eller 5/e av nämnda lön, därvid emellertid hänsyn tagits till det för närvarande

till jordbrukskonsulenter utgående lönebeloppet 4,200 kronor.

Föreningen anför, att örn till en början endast en länsfiskeritjänsteman,

anställdes inom värjo hushållningssällskap — med undantag av Hallands

samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap, där någon dylik

tjänsteman icke erfordrades —- skulle statsbidraget för avlöning till 24

länsfiskeritjänstemän, ålderstilläggen ej medräknade, uppgå till 84,000 kronor.

Därjämte borde enligt föreningens förmenande statsbidrag utgå för

bestridandet av hälften av avlöningen till de länsfiskeritjänstemän utöver,

en, som hushållningssällskap kunde finna sig böra anställa.

Lantbruksstyrelsen föreslår i sin skrivelse den 29 oktober 1928, att en minimiavlöning

till belopp av 2,800 kronor fastställes för länsfiskeritjänstemännen

samt att hälften därav bestrides av statsmedel. Styrelsen anför

härutinnan huvudsakligen följande:

Av den av styrelsen upprättade tablån angående fiskeritjänstemännens

löner framginge, att lönerna vore mycket olika och i vissa fall ej uppginge

ens till 2,000 kronor. Det vore tydligt, att i nämnda fall tjänstemannen ej

kunde ägna sig odelat åt sin verksamhet såsom fiskeritjänsteman utan

jämväl måste anlita andra inkomstkällor. Man kunde ej heller förutsätta,

att dessa tjänstemän skulle arbeta med samma nit och intresse under nuvarande

ekonomiska villkor, som örn de åtnjöte en mera tryggad ställning.

Även, där lönerna uppginge till högre belopp, torde det inträffa, att fiskeritjänstemännen

sökte förbättra sin ekonomi genom att ägna sig åt olika bisysslor.

Följden härav kunde emellertid bli den, att åt fiskeritjänstemännens

egentliga uppgifter ej ägnades erforderlig tid.

Lantbruksstyrelsen kunde ej förorda förslaget, att länsfiskeritjänstemännens

lön skulle sättas till belopp, motsvarande 5/« av jordbrukskonsu
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

lenternas avlöning och helt utgå av statsmedel. Ett genomförande av detsamma

skulle nämligen innebära ett fullständigt frångående av de nuvarande

grunderna för statens understöd till fiskerinäringens främjande

samt medföra en alltför stor ökning av statens kostnader för ändamålet.

För att åstadkomma en förbättring i fråga örn lönerna och bringa någon

ordning och likformighet i de nuvarande förhållandena, funne lantbruksstyrelsen

det vara nödvändigt, att en viss minimiavlöning fastställdes

för ifrågavarande tjänstemän. Enligt lantbruksstyrelsen mening torde

ett belopp av 2,800 kronor vara lämpligt, och borde i överensstämmelse

med de nuvarande grunderna för bidrag hälften av detta belopp

bestridas av statsmedel. I denna minimiavlöning skulle inräknas såväl

grundlön som även i förekommande fall dyrtidstillägg och ålderstillägg.

Huvudsaken syntes enligt lantbruksstyrelsen mening Amra, att

varje länsfiskeritjänsteman tillförsäkrades en sammanlagd årlig inkomst

av minst 2,800 kronor Härutöver skulle det givetvis stå hushållningssällskap

fritt att såsom för närvarande även inom flera hushållningssällskap

vore fallet avlöna sina länsfiskeritjänstemän med högre belopp. Kostnaderna

för merbeloppet borde emellertid helt bestridas av hushållningssällskapen

själva.

Det syntes böra fordras, att länsfiskeritjänsteman med fastställd minimiavlöning

icke finge innehava annan regelbunden och avlönad befattning

utan tillstånd av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Skulle i undantagsfall förhållandena inom något hushållningssällskap

för närvarande vara sådana, att det mötte alldeles särskilda svårigheter för

sällskapet att uppfylla villkoret örn minimiavlöning till vederbörande tjänsteman,

syntes möjlighet genom dispens av Kungl. Majit böra beredas

sällskapet att åtminstone till en viss tid, intill dess förhållandena kunde

ordnas, tillgodonjuta statsbidimg enligt nuAmrande ordning för avlönande

av fiskeritjänsteman.

Lantbruksstyrelsen uttalar vidare i skrivelsen den 29 oktober 1928, att i

samband med fastställande av minimia\döning för länsfiskeritjänstemännen

borde ä\ren föreskrivas vissa kompetensvillkw för dem. Styrelsen yttrar

härutinnan:

Vid reglering av lönerna för hushållningssällskapens länsfiskeritjänstemän

i och för beredande av delaktighet uti statens pensionsanstalt hade i

förekommande fall även föreskrivits Anssa kompetensvillkor. Nämnda

kompetensvillkor innebure kraA^ på genomgång av fiskeriskola med aA''

lantbruksstyrelsen fastställd eller godkänd undervisningsplan samt minst

5 års praktik som fiskare. Motsvarande kompetensvillkor borde gillia för

alla länsfiskeritjänstemän med fastställd minimiavlöning, därvid dock

istället för praktik som fiskare jämväl även praktiskt arbete vid fiskodlingsanstalt

eller annan därmed jämförlig verksamhet torde kunna godtagas.

Det syntes lantbruksstyrelsen lämpligt, att det närmare fastställandet

av kompetensvillkoren överlämnades åt lantbruksstyrelsen. Kompetenskraven

bordo dock ej gidia såsom villkor för statsbidrag till kostnaderna

för de för närvarande hos hushållningssällskapen anställda tjänstemännen,

som ej fyllde nämnda fordringar.

I fråga örn antalet länsfiskeritjänstemän yttrar lantbruksstyrelsen i skrivelsen

den 29 oktober 1928, att man borde räkna med ett behov för hela landet

av 29 tjänstemän.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘164.

Till en bör jan torde man böra räkna med en dylik tjänsteman inom varje

hushållningssällskap med undantag för Hallands samt Göteborgs och Bohus

län, där behov av dylika tjänstemän nu knappast torde förefinnas.

Vad anginge länen utmed, landets ostkust torde för vissa av desamma tvenne

länsfiskeritjänsteman, en för havsfisket och en för sötvattensfisket,

anses vara erforderliga. Detta gällde de län, som dels hade en lång kuststräcka

med större skärgård dels även ett större antal sjöar och rinnande

vattendrag, och där följaktligen ett stort antal olika arbetsuppgifter

å fiskets område förefunnes. Sålunda vore tvenne länsfiskeritjänstemän

erforderliga uti Stockholms, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Man syntes därför enligt lantbruksstyrelsens

mening för närvarande böra räkna med ett behov för hela landet av 29

länsfiskeritjänsteman. Efter en minimiavlöning av 2,800 kronor skulle för

avlöning av dessa erfordras ett belopp av 81,200 kronor, varav hälften skulle

bestridas av statsmedel.

I det utlåtande, som lantbruksstyrelsen den 17 februari 1930 avgivit beträffande

den av länsstyrelsen i Värmlands län i dess i ärendet avgivna

yttrande väckta frågan örn anställande jämväl av en särskild fiskeritjänsteman

för Vänern (se sid. 5), tillstyrker lantbruksstyrelsen förslaget

därom.

Styrelsen yttrar, att en sådan åtgärd skulle vara av stor betydelse för

upphjälpande av Vänernfisket, som för närvarande — särskilt beträffande

sikfisket oell laxfisket — befunne sig i en nedgångsperiod, samt indirekt

vara till gagn för de Vänern angränsande länens insjöfiske, enär de i dessa

län anställda fiskeritjänstemännen skulle kunna ägna ökad tid åt arbetet

för sistnämnda fiske. Angående fördelningen av de kostnader för bestridande

av ifrågavarande tjänstemans avlöning och resor, som icke skulle

utgå av statsmedel, och angående hans stationsort m. m. borde närmare

överenskommelse träffas mellan vederbörande hushållningssällskap. Enligt

vad styrelsen inhämtat torde några mera avsevärda svårigheter för

uppnående av en sådan överenskommelse ej förefinnas.

Vidkommande länsfiskeritjänstemännens benämning anser lantbruksstyrelsen,

att benämningen bör vara fiskeriinstruktör. Styrelsen yttrar härutinnan:
Fiskeritjänstemännens

benämning vore för närvarande mycket olika, såsom

fiskeriinstruktör, fiskerikonsulent, fiskeriövertillsyningsman, fiskeriundervisare

etc. Länsfiskeritjänstemännens förening hade föreslagit benämningen

fiskerikonsulent. Ehuru tjänstemännen huvudsakligen utövade

konsulentverksamhet, syntes enligt lantbruksstyrelsens mening benämningen

lämpligast böra vara fiskeriinstruktör, såväl med hänsyn till att

denna titel torde vara den för närvarande allmännaste som även på den

grund, att titeln konsulent syntes förutsätta en något högre utbildning än

som kan anses böra krävas av nämnda tjänstemän.

Beträffande kostnaderna för länsfiskeritjänstemännens resor hemställer

lantbruksstyrelsen, att högre belopp av statsmedel än som för närvarande

utgår ställes till förfogande för utlämnande av statsbidrag för

nämnda ändamål. I nu gällande grunder för statsbidrags utgående, enligt

vilka sådant bidrag må beviljas med belopp intill hälften sällskapens

iitgifter för ändamålet, ifrågasätter styrelsen ej ändring.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264. 55

Styrelsen yttrar i denna del i skrivelsen den 29 oktober 1928: Hushållningssällskapens

utgifter för fiskeritjänstemännens löner och resor hade

enligt den av lantbruksstyrelsen upprättade tablån för åren 1923—1927 i

medeltal för vart år uppgått till 110,590 kronor. Härav hade i

löner till länsfiskeritjänstemännen utgått omkring 66,600 kronor samt

i arvoden till vissa lokalt anställda fiskeritillsyningsmän ytterligare

ett belopp av omkring 2,000 kronor eller sammanlagt 68,600 kronor.

Det efter avdrag av sistnämnda belopp återstående beloppet av utgifterna

för löner och resor eller omkring 42,000 kronor hade använts för

bestridande av kostnaderna för länsfiskeritjänstemännens resor. Det syntes

emellertid lantbruksstyrelsen önskvärt, att ett något högre belopp kunde

disponeras för ifrågavarande ändamål, såväl med hänsyn till den

ifrågasatta ökningen uti länsfiskeritjänstemännens antal som framför

allt med hänsyn till den allmänna stegring uti hushållningssällskapens

verksamhet å fiskets område, som lantbruksstyrelsen förväntade bliva en

följd av ett genomförande utav styrelsens i olika avseenden framlagda

förslag. En höjning av nämnda belopp med 20 procent eller till i runt tal

50,400 kronor torde därför böra beräknas vara erforderlig.

I sin skrivelse den 17 februari 1930 anför lantbruksstyrelsen, att till bestridande

av resekostnaderna för en särskild fiskeritjänsteman för Vänern

borde beräknas statsbidrag å 900 kronor, med vilket belopp sålunda

det av styrelsen förut ifrågasatta statsbidraget till länsfiskeritjänstemännens

resekostnader borde höjas.

Enligt av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928 framlagda

förslag skulle alltså för bestridandet av utgifter för länsfiskeritjänstemännens

löner och resor böra beräknas ett belopp av sammanlagt 131,600 kronor.

Styrelsen framhåller, att hälften av detta belopp eller avrundat uppåt 66,000

kronor borde utgå av statsmedel, vilket skulle innebära en förhöjning av

nuvarande sammanlagda statsbidrag för hithörande ändamål med omkring

24,150 kronor. I skrivelsen den 17 februari 1930 erinrar styrelsen,

att för anställande av en för Vänern avsedd fiskeritjänsteman skulle erfordras

ökning av statsbidraget med ytterligare (1,400 + 900 =) 2,300

kronor.

Lantbruksstyrelsen föreslår vidare, att det belopp, som enligt kungörelsen

den 10 december 1920, nr 824, må utgå såsom bidrag till fiskeriadministrationen

och fiskets befrämjande i de särskilda orterna

borde uppdelas i två skilda poster, varav den ena finge tilldelas hushållningssällskapen

såsom bidrag till deras utgifter för fiskeritjänstemännens

löner och resor och den andra såsom bidrag till fiskets befrämjande i de

särskilda orterna. Därest hela den för förstnämnda ändamål avsedda anslagsposten

icke skulle åtgå, syntes dock överskottet böra få användas

till övriga åtgärder för fiskets befrämjande i de särskilda orterna.

Av de i ärendena avgivna yttrandena framgår beträffande förevarande

fråga huvudsakligen följande:

Av två fiskeriintendenter förordas, att deri lokala fiskeriadininistrationen

i länen övertages av staten. Därigenom förmenas fördelar i åtskil

Yttrande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 264.

liga . hänseenden skola vinnas. I övriga yttranden ifrågasattes dock ej

ändring beträffande hushållningssällskapens omhänderhavande av fiskeriiorvaltningen

i länen.

Beträffande avlöningen åt länsfiskeritjänstemännen göres i allmänhet

ej några ernil ingar mot lantbruksstyrelsens förslag, att viss minimiavloning

för tjänstemännen borde fastställas. I ett par yttranden ifrågasättes

dock, huruvida det ej vore lämpligast att, såsom nu är förhållandet, hel t

overiamna åt hushållningssällskapen att bestämma angående tjänstemännens.

„lö.ner- 1 ett ®to.rt ,autal utlåtanden uttalas, att den av lantbruksstyrelsen

ifrågasätta minimiavlöningen med hänsyn till tjänstemännens utbildning

och beskaffenheten av deras göromål vore alltför låg. Denna mening

omfattas, sålunda av, bland andra, korporationer och myndigheter,

åtta hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt flera länsstyrelser

och fiskerimtendenter. Av vissa av dessa korporationer och myndigheter

ifrågasättes minimilön till belopp av 3,000—3,500 kronor, varjämte i

några yttranden dessutom föreslås ålderstillägg. Av ett par husliållningssallskap

framhålles att, enär hos deni anställda tjänstemän åtnjöte högre

avlöning än den av lantbruksstyrelsen förordade minimiavlöningen, förslaget

skulle föranleda minskad möjlighet för sällskapen att erhålla statsbidrag

för ändamålet. Några myndigheter anföra att, då det ej vore uteslutet,

att den föreslagna minimiavlöningen i praktiken även kunde bliva

maximilön, olägenheter kunde uppkomma genom att sätta den alltför

lågt. I öreningen Sveriges fiskeriinstruktörer och tillsyningsman uppsitt

^låtande, att lantbruksstyrelsens förslag beträffande länsI

i.ske r i 1 jäll s tornä Tilleus avlöning innebure en avgjord försämring i deras

vilkor oell att detsamma uppväckt en djup misstämning bland tjänstemännen.

Fiskeritjänstemännens nuvarande löner utgjorde för 5 tjänstemän

mindre än .2,000 kronor, för 10 tjänstemän mindre än 2,800 kronor, för

9 tjänstemän mindre än 3,500 kronor och för 4 tjänstemän mindre än 4,300

kronor. Även för de tjänstemän, som hade lägre lön än 2,800 kronor,

skulle den föreslagna minimiavlöningen medföra försämring, enär tjänstemännen

måste avsäga sig alla biinkomster. För de tjänstemän åter, som

hade högre lön, innebure den föreslagna minimiavlöningen en fara försänkning.

Den av föreningen begärda minimiavlöningen å 3,500 kronor

kunde ej anses oskälig vid jämförelse nied lönerna för andra tjänstemän i

allmän tjänst såsom skogvaktare, .brevbärare, brandsoldater m. fl. I åtskilliga

yttranden förordas, att möjlighet heredes hushållningssällskapen att

efter prövning i varje särskilt fall erhålla statsbidrag till högre avlöning åt

fiskeritjänstemännen än minimiavlöningen, förslagsvis intill en lön av

3,600 kronor. Det framhålles därvid, bland annat, att fiskeritjänstemännens

arbetsbörda vore av olika omfattning och att i vissa fall kunde vara

påkallat att kräva högre kompetensvillkor för befattningen än som i allmänhet

vore erforderliga. I flera yttranden uttalas emellertid, att det av

lantbruksstyrelsen föreslagna lönebeloppet vore skäligt eller väl avvägt.

I fråga örn storleken av statsbidraget till fiskeritjänstemännens avlöning

hemställes av flera hushållningssällskaps förvaltningsutskott och av ovannämnda

förening, att lönen helt bestrides av statsmedel, därvid bland annat

framhålles, att jordbrukskonsulenterna helt avlönades genom statsbidrag.

Av ett hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslås, att staten

bestrider -''/» av lönekostnaderna.

Vad angår fiskeritjänstemännens antal anföres av fiskeriintendenten i

västra distriktet, länsstyrelsen i Hallands län och hushållningssällskapets

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''-64.

förvaltningsutskott i samma län, att, bland annat med hänsyn till laxodlingen,

en fiskeritjänsteman borde anställas i länet. Södermanlands läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott yttrar, att för länet behövdes

två fiskeritjänstemän. Länsstyrelsen i Kalmar län och länets södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ifrågasätta anställande för länet

av dels en fiskeritjänsteman för havsfisket och dels två tjänstemän för

sötvattensfisbet. Länsstyrelsen i Värmlands län har, såsom förut nämnts,

förordat att, då enbart för länets fiskevatten utom Vänern erfordrades

en fiskeritjänsteman, en särskild för hela Vänern gemensam fiskeritjänsteman

måtte anställas och medel därtill anvisas. I häröver infordrade

utlåtanden har detta förslag tillstyrkts av övriga länsstyrelser och

hushållningssällskapens förvaltningsutskott i de län, som angränsa Vänern,

därvid länsstyrelsen i Älvsborgs län och samma läns norra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott yttrat, att tjänstemannen borde

helt avlönas av statsmedel.

Lantbrukstyrelsens förslag örn införande av benämningen fiskeriinstruktör

för samtliga länsfiskeritjänstemän förordas i några yttranden.

Från andra håll, däribland nyss nämnda förening, anföres däremot, att

benämningen fiskerikonsulent vore lämpligare. Det framhålles därvid

bland annat, att ifrågavarande tjänstemän utövade konsulentverksamhet,

och att genomförande av benämningen fiskeriinstruktör i många fall bomme

att innebära en degradering. Det uttalas även, att åt hushållningssällskapen

borde överlämnas att själva bestämma om benämning å deras fiskeritjänstemän.

Beträffande länsfiskeritjänstemännens resekostnader framhåller fiskeriintendenten

i övre norra distriktet, att det av lantbruksstyrelsen beräknade

beloppet, utgörande i genomsnitt omkring 1,740 kronor för varje

tjänsteman, vore väl lågt tilltaget.

Mot lantbruksstyrelsens förslag örn uppdelning av anslagsposten avseende

fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna

i två poster har någon erinran ej framställts. I

I likhet med lantbruksstyrelsen vill jag ej ifrågasätta, att länsfiskeritjänstemännen

anställas av staten, utan anser lämpligast, att hushållningssällskapen

fortfarande omhänderhava fiskeriadministrationen inom länen.

Vidkommande länsfiskeritjänstemännens avlöning biträder jag i huvudsak

lantbruksstyrelsens förslag örn fastställande av viss minimilön,

varav hälften i enlighet med redan nu gällande statsbidragsbestämmelser

skulle bestridas av statsmedel. Rörande storleken av minimiavlöningen

synes mig skäl knappast föreligga att sätta denna högre än lantbruksstyrelsen

ifrågasatt eller till 2,800 kronor, däri inräknat eventuellt

utgående dyrtids- och ålderstillägg. Statsbidrag till hushållningssällskaps

utgifter för avlöning av fiskeritjänsteman skulle sålunda utgå allenast

under förutsättning, att lönen uppgår till sistnämnda belopp, och i regel ej

med mera än hälften av detsamma eller 1,400 kronor. Emellertid torde i

åtskilliga läll, med hänsyn till omfattningen av fisher itjänstemans arbetsbörda,

beskaffenheten av hans arbete eller andra föreliggande omständigheter

vara påkallat, att lönen bestämmes högre än minimiavlöningen.

Med avseende å dylika fall torde möjlighet böra beredas hushåll
-

Departements
chefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

ningssällskapen att erhålla fullt statsbidrag till högre avlöning åt tjänstemännen

än minimilönen. Jag vill därför, i anslutning till vad

som föreslagits i åtskilliga av de i ärendet avgivna yttrandena, förorda,

att efter Kungl. Maj:ts prövning statsbidrag må kunna utgå

å lön intill 3,600 kronor och sålunda med högst 1,800 kronor.

Givetvis skulle det stå hushållningssällskap öppet att tilldela

fiskeritjänsteman högre avlöning än 3,600 kronor, men skulle sällskapet i

dylikt fall ej kunna påräkna något statsbidrag till merbeloppet. Med

hänsyn till de förbättrade villkor, som nu ifrågasatts för ifrågavarande

tjänstemän, synes böra krävas, att de mora odelat ägna sig åt sin tjänst,

och tillstyrker jag därför lantbruksstyrelsens förslag, att tjänsteman med

fastställd minimiavlöning ej må innehava annan och regelbundet avlönad

befattning utan tillstånd av vederbörande förvaltningsutskott. På

sätt lantbruksstyrelsen föreslagit torde Kungl. Majit böra äga i undan

tagslall medgiva hushållningssällskap dispens från den ifrågasatta

föreskriften örn minimiavlöning till fiskeritjänsteman såsom villkor

för tillgodonjutande av statsbidrag till hans avlönande.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att vissa kompetensvillkor

böra fastställas för de fiskeritjänstemän, som framdeles anställas av hushållningssällskapen.

De av styrelsen ifrågasatta kompetensfordringarna

synas lämpliga. Åt lantbruksstyrelsen torde böra uppdragas att närmare

fastställa desamma. Frågan örn beredande av förbättrad utbildning åt

fiskeritjänstemännen upptager jag längre fram.

Vad angår lantbruksstyrelsens förslag örn fastställande av enhetlig

benämning å länsfiskeritjänstemännen synes mig anledning ej föreligga

meddela några föreskrifter därutinnan i statsbidragsbestämmelserna.

utan torde, såsom för närvarande är förhållandet, böra tillkomma varje

hushållningssällskap att bestämma benämning å dess fiskeritjänstemän.

Beträffande länsfiskeritjänstemännens antal torde, i överensstämmelse

med vad lantbruksstyrelsen ifrågasatt, för närvarande böra räknas med

ett behov av 30 tjänstemän, däri inräknat en särskild tjänsteman för Vänern.

Därest man räknar med en avlöning av i genomsnitt 3,000 kronor för

varje tjänsteman, skulle hushållningssällskapens statsbidragsberättigade

utgifter för ändamålet komma att uppgå till 90,000 kronor, därav hälften

skulle utgå av statsmedel.

I fråga örn kostnaderna för fiskeritjänstemännens resor delar jag lantbruksstyrelsens

uppfattning, att med hänsyn till den allmänna stegring i

hushållningssällskapens verksamhet, som kan väntas Miva en följd av ge

nomförandet av styrelsens förslag till sötvattensfiskets upphjälpande, och

till den ifrågasatta ökningen av tjänstemännens antal, högre belopp än för

närvarande bör disponeras för detta ändamål. Erinras må jämväl att

tjänstemännens måhända mest betydelsefulla verksamhet utövas under

deras resor. Lantbruksstyrelsen, som beräknat hushållningssällskapens

utgifter för tiden 1923—1927 för ifrågavarande ändamål till 42,000 kronor

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

ärligen, Ilar ansett en höjning av detta belopp till omkring (50,400 + 900 =)

51,300 kronor erforderlig. Jag tillstyrker, att sistnämnda belopp lägges

till grund för beräknande av storleken av för ändamålet erforderligt anslagsbelopp,

därvid jag förutsätter, att statsbidraget bör uppgå till hälften

av resekostnaderna.

I enlighet med vad jag ovan anfört skulle således hushållningssällskapens

statsbidragsberättigade utgifter för länsfiskeritjänstemännens löner

och resor böra beräknas till sammanlagt (90,000 + 51,300 =) 141,300 kronor

samt hälften av detta belopp eller i avrundat tal 71,000 kronor böra utgå

av statsmedel.

Jag bar ej något att erinra mot den av lantbruksstyrelsen föreslagna

uppdelningen av den i anslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna

ingående posten »fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande

i de särskilda orterna» i två särskilda poster, den ena rubricerad såsom

bidrag till hushållningssällskapens utgifter för fiskeritjänstemännens löner

och resor och den andra såsom bidrag till fiskets befrämjande i de särskilda

orterna. Kungl. Maj:t torde dock böra äga befogenhet att använda

överskottet å den förra anslagsposten till andra ändamål för fiskets befrämjande

i de särskilda orterna. I anslutning till vad jag ovan tillstyrkt,

torde den förra anslagsposten böra bestämmas till 71,000 kronor.

Fiskodling.

Fiskodling med konstbefruktning av fiskens rom och utsättande av

yngel — i vissa fall även av befruktad rom eller ungfisk — i sjöar och

floder är av gammalt datum. Kännedomen örn s. k. konstbefruktning av

fiskars rom, vilken ligger till grund för all dylik fiskodling, daterar sig

ända från 1700-talet, medan dess mera allmänna framträdande ägde rum

i mitten av förra århundradet. I Sverige började fiskodling med konstbefruktning

av rom och utsättande av yngel bedrivas på 1860-talet, då genom

statens försorg en s. k. normalfiskodlingsanstalt anlades vid Ängermanälven

i Östanbäcks by uti Eds socken. Redan år 1867 funnos enligt

tillgängliga uppgifter 18 fiskodlingsanstalter och år 1882 ej mindre än 61

stycken, varefter antalet dock åter nedgått. Odlingen har omfattat i

främsta rummet lax och därnäst sik, men även laxöring och röding, olika

forellarter m. fl.

Lantbruksstyrelsen anför i sin skrivelse den 29 oktober 1928 till en början

vissa allmänna synpunkter angående fiskodlingens betydelse:

överallt, såväl i utlandet som i vårt land, ställdes de största förhoppningar

på detta slag av fiskodling, och talrika fiskodlingsanstalter anlades.

Men de stora förhoppningarna infriades ofta ej, och intresset för

fiskodlingen minskades. Man fick så småningom klart för sig, att utplanteringar

visserligen kunde medföra gynnsamt resultat, men detta endast

under förutsättning att de utfördes med den största urskiljning och under

noggrant iakttagande av betingelserna i varje särskilt fall. Fiskodlingen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

kom härigenom in på nya banor, oell hade på senaste tiden återhämtat sig

från den misskredit, vari den under en tid råkat. Särskilt gynnsamma hade

resultaten blivit i de länder, där fiskodlingen baserats på en samtidigt

bedriven undersöknings- och försöksverksamhet på fiskets område.

För vårt lands vidkommande syntes en fortsatt fiskodling och örn möjligt

en utvidgning av densamma högeligen eftersträvansvärd. I synnerhet

torde man kunna vänta sig goda resultat härav, om den föreslagna

undersöknings- och försöksverksamheten för sötvattensfisket upprättades.

Ett bättre resultat av fiskodlingen än hittills torde även befrämjas därigenom,

att ett mera ordnat samarbete mellan sällskapen och statens fiskeritjänsteman

komme till stånd och genom att hushållningssällskapens

fiskeritjänstemän genom ökade löneförmåner finge större intresse för saken

och mera odelat kunde ägna sig åt sin fiskevårdande verksamhet.

I fråga örn särskilt laxodlingens betydelse yttrar lantbruksstyrelsen i

sin skrivelse den 2 december 1927 bland annat:

En god tillgång på lekande lax vore icke alltid en säker borgen för ett

gott fortplantningsresultat. Orsakerna därtill vore förnämligast, att i naturen

en större eller mindre procent rom ej bleve befruktad samt att

rommen och ynglet i stor utsträckning förstördes på grund av skadliga

.yttre faktorer av olika slag. Genom laxodling kunde dessa ödesdigra verkningar

åtminstone delvis undvikas. Vidkommande resultatet av laxodling

kunde med ledning av gjorda märkningsförsök beräknas, att av 1,000 utsatta

laxyngel minst omkring 2 bleve återfångade, och att av 1,000 utsatta

ensomriga och äldre laxungar minst 10—20 laxar återfångades eller med

en normal medelvikt av 8 kilogram motsvarande 16 respektive 80—160 kilogram

och representerande ett nettovärde av cirka 24 respektive 120_240

kronor. Då återfångstprocenten sålunda vore mycket högre, där äldre laxungar

utsläpptes, hade man på de senare åren mångenstädes i utlandet

börjat övergå till uppfödning av laxyngel, vilket kvarliölls i tråg eller

dammar och utsattes först vid en ålder av Va år (första sommaren) eller

mera. En dylik rationellt bedriven uppfödning torde, såsom av lantbruks^.

?"r®lsen anoi’dnade försök visat, ej behöva draga så stora kostnader och

därtör under vissa förutsättningar, nämligen där möjlighet funnes att

anlägga hilliga uppfödningsdammar, kunna bliva mera lönande än yngelutsättning.

Särskilt vore naturligen yngeluppfödning viktig i sådana älvar,

som vore förorenade, eller där betingelserna för ynglets uppväxt försämrats

genom dammbyggnader och härigenom uppkommande lugnvatten

eller torrläggningar med åtföljande hastiga vattenståndsväxlingar.

badana förhållanden forefunnes framför allt i vårt lands sydliga och

mellersta delar, medan i de övre norrländska älvarna redan mycket

kunde vinnas genom ^plantering av yngel. Yngeluppfödning vore ‘även

av stor betydelse vid sådana älvar, där det vore svårt att erhålla en större

“ängd avelslax for romanskaffningen. I sådana fall borde därför örn

möjligt odlingen bestå i kläckning och uppfödning av laxungar.

Vad angår omfattningen av nuvarande fiskodling så bedrives laxodling

enligt uppgift av lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 2 december 1927

vid 16 anstalter, belägna vid Lule älv, Ume älv, Gide älv, Ångermanälven,

Faxalven, Indalsälven, Ljungan, Dalälven, Motala ström, Mörrumsån, Lagan.

Ätran, Göta älv, Klarälven samt Gullspångsälven. Lantbruksstyrelsen

uppgiver, att från dessa anstalter årligen utsatts ett antal av

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 364.

61

mellan 3 och 4 miljoner yngel, i allmänhet i de vattendrag, invid vilka

anstalterna äro belägna. Styrelsen framhåller att, elium det vore svårt

att med statistiska siffror kunna påvisa påtagliga resultat av nämnda

laxodling, sådana säkerligen förelåge och att det särskilt de år, då älvarnas

vattenstånd varit ogynnsamt, vore antagligt, att förutan en samtidigt

bedriven laxodling laxfångsterna några år senare blivit ännu sämre

än de i verkligheten varit,

Utom de uteslutande för laxodling avsedda anstalterna finnas — enligt

vad lantbruksstyrelsen uppgiver i sin skrivelse den 29 oktober 1928 —

för närvarande 34 fiskodlingsanstalter i olika delar av landet. Därtill kom

ma talrika s. k. fiskdammhushållningar för produktion av karp och sutare

till avsalu. På vissa håll bedrives jämväl en omfattande privat

fiskodling, som ej försiggår i särskilda anstalter.

Av laxodlingsanstalterna tillhöra 4 kronan, nämligen anstalterna vid

Mörrum, Älvkarleby, Kvarnbäcken och Borensliult. Sistnämnda tre anstalter

stå under lantbruksstyrelsens ledning. Tre laxodlingsanstalter äro

i privat ägo, men av dessa drives en av hushållningssällskap, övriga laxodlingsanstalter

ägas och drivas av hushållningssällskap. Av anstalterna

för odling av fisk av annat slag än lax tillhöra 15 anstalter hushållningssällskap

och stå under deras ledning. Övriga anstalter äro i privat

ägo, men en av dem drives av hushållningssällskap. Verksamheten vid två

av de privata anstalterna (den ena vid Aneboda) står under lantbruksstyrelsens

kontroll.

Vid statens fiskodlingsanstalter produceras fisk huvudsakligen för ut

plantering i vissa bestämda vatten. Verksamheten vid hushållningssällskapens

anstalter avser även sådant ändamål, men främst distribuering

till olika inom sällskapets område belägna sjöar. Därvid tillämpas mycket

olika principer. I vissa fall utlämnas fisken utan gottgörelse medan i

andra fall rekvirenten får betala en viss avgift. De privata fiskodlingsanstalterna

avse att förbättra fisket i vissa bestämda vattendrag eller att

kläcka och uppföda fisk till avsalu.

Vad angår kostnaderna för anläggning och drift av fiskodlingsanstalterna

så har uppförandet av de statliga anslutningarna, utom anstalten

vid Mörrum, huvudsakligen bekostats av fiskeavgifter. För upprätthållande

av driften vid Dordishult har utgått årligen ett belopp å 10,400 kronor

från ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet

av fiskerinäringen, varjämte fiskeavgifter användas för ändamålet.

Driftkostnaderna för anstalterna vid Älvkarleby och Kvarnbäcken hava

bestritts av lokala fiskeavgifter. Utgifterna för driften av anstalten vid

Mörrum hava täckts av ett belopp å 2,000 kronor, som arrendatorn av

kronolaxfisket vid Mörrum enligt arrendekontraktet årligen har att erlägga

förutom den till domänstyrelsen utgående arrendeavgiften. Arrendatorn

har vidare enligt arrendekontraktet att tillhandahålla avelslax.

Hushållningssällskapens fiskodlingsanstalter hava merendels bekostats

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition Nr 264.

av sällskapen själva. Även driftkostnaderna bestridas av sällskapen. Till

verksamheten vid flera laxodlingsanstalter oell jämväl till driften av en

fiskodlingsanstalt av annat slag utgå emellertid bidrag av fiskeavgiftsmedel.

I vissa fall lämnas jämväl frivilliga understöd från flottningsföreningar.

Vidare åtnjuta hushållningssällskapen statsbidrag till driftskostnaderna

från ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i

de särskilda orterna. Enligt kungörelsen den 10 december 1920, nr 824,

må dylikt bidrag uppgå till hälften av berörda kostnader. Såsom lantbrukstyrelsen

påvisat, har emellertid statsbidraget i verkligheten på

grund av anslagets otillräcklighet ej uppgått till nämnda andel av kostnaderna.

Enligt den av lantbruksstyrelsen uträknade procentfördelningen

(se sid. 50) av de till hushållningssällskapen från nämnda anslag under

åren 1923—1927 utlämnade bidrag skulle å fiskodling hava belöpt omkring

12,840 kronor under det att sällskapens utgifter för ändamålet uppgått till

33,880 kronor.

De privata fiskodlingsanstalterna hava anlagts av ägarna och underhållas

av dem. Södra Sveriges fiskeriförening åtnjuter, såsom förut berörts,

för sin fiskodlingsverksamhet bidrag av statsmedel. Utom i detta

särskilda fall utgår dock ej statsbidrag eller annat statsunderstöd till privat

fiskodling i allmänhet. Därest hushållningssällskap beviljar anslagtill

enskild fiskodlingsverksamhet, vilket i vissa fall skett, må dock sällskapet

till dylik utgift åtnjuta statsbidrag enligt ovannämnda kungörelse

den 10 december 1920, nr 824. För en viss art av fiskodling, nämligen

dammhushållning, finnes möjlighet att erhålla premier och lån från

det allmänna. Sålunda må enligt nyssnämnda kungörelse, med däri

genom kungörelsen nr 38/1924 vidtagen ändring, av ordinarie reservationsanslaget

till fiskets befrämjande i de särskilda orterna årligen

1,000 kronor tilldelas hushållningssällskap eller landsting för att användas

till, bland annat, premiering av dammhushållningar (jfr sid. 2).

Dessutom kan jämlikt kungörelsen den 7 augusti 1907 (nr 61) angående

ändrade bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande

med däri genom kungörelserna nr 151/1916, 359/1921 och 130/1928 vidtagna

ändringar hushållningssällskap eller landsting erhålla lån från

nämnda fond för utlämnande av låneunderstöd till, bland annat, anläggande

av fiskdammar. Lånen äro första året amorterings- och räntefria

samt skola därefter årligen amorteras med Vio och löpa med 3.6 procent

ränta. I övrigt har bidrag till privat fiskodling, huvudsakligen för utförda

inplanteringar och gjorda dammanläggningar, utgått med mindre belopp

från den s. k. Hammarströmska fonden (omkring 600 kronor vartannat år).

Vidkommande organisationen av en utvidgad fiskodlingsverksamhet

framhåller lantbruksstyrelsen i sina skrivelser den 2 december 1927 och

den 29 oktober 1928, att grundprincipen borde vara, att fiskodlingen i

stort sett handhades av ortskorporationerna, i främsta rummet hushåll
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264. (53

ningssällskapen, men även av bolag och privatpersoner. Den mera försöksmässiga

delen av verksamheten horde bedrivas av staten genom lantbruksstyrelsen.

Styrelsen anför härutinnan huvudsakligen följande.

Fiskodling i allmänhet avsåge uppenbarligen i första hand att gagna

fisket inom mera lokalt begränsade områden. Av denna anledning torde

intresserade ortskorporationer, i främsta rummet hushållningssällskap men

även landsting och fiskeriföreningar, kunna förväntas vara villiga att

aktivt medverka för fiskodlingens befrämjande. Hushållningssällskapen

hade också otvivelaktigt visat intresse för och även redan bedrivit fiskodlingsverksamhet,

örn ock hittills i relativt liten skala. Någon anledning

att nu frångå detta system exempelvis genom verksamhetens direkta

övertagande av staten syntes enligt lantbruksstyrelsens mening icke föreligga.

Särskilt torde sällskapen genom sin lokal- och personkännedom

ofta vara mera lämpade att ombesörja nödiga förarbeten vid anläggning

av dammar, nya anstalter, ordnandet med deras drift etc. än lantbruksstyrelsen.

Det kunde också framhållas, att all fiskodling vore ett led i

den direkta fiskproduktionen och sålunda i allmänhet syntes böra omhändertagas

av de däri närmast intresserade. Emellertid syntes det i fall,

där fiskodlingen —- särskilt beträffande yngeluppfödning av lax — bedreves

under försöksmässiga former vara lämpligt, att lantbruksstyrelsen

direkt handhade densamma. I sådant syfte borde de fiskodlingsanstalter,

som redan nu vore i verksamhet under lantbruksstyrelsens omedelbara

ledning, fortfarande kvarstå under styrelsen jämte de nyanläggningar,

som i samband med dessa anstalter kunde tänkas komma till stånd. Men

även i vissa andra fall torde verksamheten, då det gällde utprövandet av

nya metoder, böra bedrivas av lantbruksstyrelsen. Dessa statliga, under

lantbruksstyrelsens ledning stående anstalter borde, så vitt möjligt, vara

mönsteranstalter och tjäna såsom föredöme för sällskapens laxodlingsverksamliet.

Fiskodling komme givetvis även att under lantbruksstyrelsens

ledning drivas vid de föreslagna försöksstationerna för undersökningsverksamheten.

Beträffande av hushållningssällskap och landsting bedriven fiskodlings

verksamhet uttalar lantbruksstyrelsen i skrivelserna den 2 december

1927 och den 29 oktober 1928, att kostnaderna för verksamheten

i främsta rummet syntes böra bestridas av fiskeavgifter. Då en utvidgad

fiskodlingsverksamhet ansåges böra komma till stånd, utan att fiskeavgiftsmedel

funnes för handen eller där sådana vore tillräckliga, borde till

ortskorporationens utgifter för ändamålet utgå direkta bidrag av statsmedel

enligt nu gällande grunder eller med hälften av korporationens

egna kostnader.

I omförmälda skrivelser framhåller lantbruksstyrelsen vidare, att hela

fiskodlingsverksainheten borde stå under kontroll av lantbruksstyrelsen.

Denna kontroll kunde i allmänhet utövas genom vederbörande fiskeriintendent,

vilken enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle vara ledamot i hushållningssällskaps

fiskerinämnd eller annat motsvarande organ. För utlämnando

av fiskeavgiftsmedel eller statsbidrag till fiskodlingsverksamhet

borde därför föreskrivas såsom allmänt villkor, att verksamheten skulle

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 264.

ställas under lantbruksstyrelsens kontroll. För erhållande av statsbidrag1

syntes böra uppställas såsom ytterligare villkor, att en plan skulle uppläggas

över fiskodlingsverksainheten i fråga om såväl anstalternas drift

som fiskinplanteringarnas utförande och att denna plan skulle godkännas

av fiskeriintendenten. Därigenom skulle olämpliga inplanteringar kunna

säkrare förebyggas och fiskodlingsverksainheten ledas i en bättre rikt

ning.

Med anledning av lantbruksstyrelsens förslag örn användande av fiskeavgifter

till fiskodlingsverksambet må erinras, att de olika slagen av

fiskeavgifter, såsom förut nämnts (sid. 37), av lantbruksstyrelsen hänföras

till fem grupper, nämligen:

I. Avgifter, utdömda genom Kungl. Maj:ts resolutioner, oftast vid tillstånd

till överbyggande av kongsådra. Medlen avse upphjälpandet av

fisket, oftast laxfisket, inom visst vattenområde.

II- Avgifter, utdömda jämlikt 2 kap. 8 § vattenlagen, avseende upphjälpandet

av fisket inom visst vattendrag eller viss sjö.

III. Avgifter, utdömda genom länsstyrelsers utslag angående inrättande

av allmän flottled, avseende upphjälpandet av fisket inom vattenområdet.

IV. Avgifter, utdömda jämlikt 6 kap. 9 § vattenlagen, avseende att upphjälpa

fisket inom .av flottning skadade vattenområden, ävensom vissa

tillfälligt utdömda flottningsavgifter.

V. Avgifter, utdömda jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen, avseende upphjälpandet

av fisket inom landet i allmänhet.

Lantbruksstyrelsen framhåller att, enär fiskeavgifter utdömts såsom

kompensation för skada å fiske, borde utlämnande av fiskeavgiftsmedel

för fiskodling, som ju avsåge att avhjälpa skadan, icke förbindas med

villkor för ortskorporation att själv bidraga med visst belopp, på sätt föreskreves

i fråga örn åtnjutande av statsbidrag.

I sin skrivelse den 2 december 1927 uttalar lantbruksstyrelsen, att folden

utvidgade laxodlingsverksamheten borde tagas i anspråk de under I

—III avsedda fiskeavgifter, vilka delvis redan kommit till användningför

laxodling. Rörande fiskodlingsverksamhet av annat slag ifrågasätter

styrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928, att för dylik fiskodling skulle

tagas i anspråk dels vissa till grupperna I—III hänförliga lokala fiskeavgifter,

beträffande vilka vid utdömandet föreskrift ej lämnats örn användning

särskilt för laxodling, dels viss del av de under grupp IV örn

förmälda, jämlikt kungörelsen den 31 december 1919, nr 869, influtna tillfälliga

flottningsavgifter dels ock under grupp V upptagna avgifter enligt

2 kap. 10 § vattenlagen, i den mån desamma ej i enlighet med vad styrelsen

i annat sammanhang föreslagit borde användas till bestridande av

kostnadema för undersökningsverksamheten (jfr sid. 38). I fråga

örn användningen av under grupp IV omförmälda avgifter enligt

6 kap. 9 § vattenlagen och viss del av ovanberörda tillfälliga flottningsavgifter

yttrar styrelsen, att avgifter av förstnämnda slag, som i

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

65

framtiden torde komma att utdömas till avsevärda belopp, borde huvudsakligen

användas för fiskodling, att nämnda del av de tillfälliga flottningsavgifterna

borde fonderas för att användas i samband med framdeles

utdömda avgifter enligt 6 kap. 9 § vattenlagen för motsvarande älvar

samt att styrelsen ämnade framdeles i varje särskilt fall till Kungl.

Majit inkomma med närmare utredning i berörda hänseenden.

Vad särskilt angår laxodlingsverksamheten har lantbruksstyrelsen i sin

skrivelse den 2 december 1927 framlagt en omfattande utredning, innefattande

en plan för en utvidgad laxodling enligt ovan angivna grunder

i olika flodområden.

Styrelsen framhåller, att en utvidgning av nuvarande laxodlingsverksamhet

borde bestå dels i ett utökande av kläckningsmöjligheterna vid

vissa anstalter och dels i anläggning av dammar för yngeluppfödning.

Kläckningen borde enligt styrelsens mening så vitt möjligt koncentreras

huvudsakligen till en anstalt för varje laxförande älv, därvid alla ansträngningar

måste inriktas på anskaffande av tillräckligt antal avelslax.

Uppfödningen av laxyngel borde på grund av den begränsade erfarenheten

på området tillsvidare bedrivas mera försöksmässigt samt förläggas

till sådana platser, där god tillgång på lämpligt vatten funnes, möjligheterna

att transportera laxungarna vore gynnsamma och kostnaderna för

dammarnas anläggning ej alltför stora.

Den av lantbruksstyrelsen uppgjorda planen berör Torne älv, Lule älv,

Ume älv, Ångermanälven-Faxälven, Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven,

Emån, Mörrumsån, Helgeån, hallandsåarna Lagan, Nissan, Ätran

och Viskan, Göta älv, Klarälven och Gullspångsälven. För varje flodområde

angiver styrelsen de åtgärder, utökad kläckning eller anläggande av

dammar för yngeluppfödning, som anses böra vidtagas, samt om och i

vad mån kostnaderna därför böra bestridas av fiskeavgifter eller av

hushållningssällskapen med statsbidrag till hälften av utgifterna. Av

de i planen omnämnda laxodlingsanstalterna skulle tillsvidare blott

tre, nämligen de staten tillhöriga anstalterna Kvarnbäcken vid Indalsälven,

Älvkarleby vid Dalälven och Mörrum vid Mörrumsån, bedrivas

direkt av lantbruksstyrelsen, varjämte ifrågasatta uppfödningsdammar

såsom mera varande försöksanläggningar skulle omhänderhavas av styrelsen.

Hela den övriga laxodlingsverksamheten skulle åvila ortskorporationerna.

Statsbidrag skulle allenast erfordras för laxodlingsanstalter

vid Luleälv, Ångermanälven, Indalsälven (Kvarnbäcken), Mörrumsån

(Mörrum) och Ätran.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att planen givetvis ej kunde genomföras

på en gång. Den borde därför först komma till stånd vid de älvar, där

en ökad laxodling på grund av industriens inverkan eller av andra orsaker

vore mest påkallad. Dit hörde Lule älv, Indalsälven, Ljungan, Dalälven,

Mörrumsån, Klarälven och Gullspångsälven. Organiserandet av

laxodlingen vid dessa älvar borde snarast igångsättas och fullföljas, i den

mån arbetet kunde medhinnas. Till en senare period kunde däremot anBihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 227 haft. (Nr 264.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

stå med sådana älvar, där fara för laxfiskets tillbakagång ej syntes vara

så överhängande. Till denna grupp liörde Ume älv, ÅngermanälvenFaxälven,

Ljusnan, Emån, Helgeån, Lagan, Ätran och Göta älv.

Körande det närmare innehållet av lanthruksstyrelsens förslag enligt

omiörmälda plan må här allenast upptagas vad styrelsen ifrågasätter beträffande

utvidgad laxodling i Mörrumsån:

Laxodlingsanstalten vid Mörrum, som underhölles genom avgifter, som

arrendatorn av Mörrums kronofiske vore pliktig erlägga, vore i det närmaste

rustad mottaga de rommängder, som för närvarande kunde erhållas.

Emellertid förelåge på grund av de många kraftverkens tillkomst

samt laxens därigenom hindrade uppgång och försvårade existensmöjligheter

behov av anläggande av uppiödningsdammar. Kostnaderna därlör

torde kunna beräknas till omkring 12,000 kronor. Dessa kostnader kunde

till största delen täckas genom fonderade lokala fiskeavgiiter, som utdömts

genom Kungl. Majlis resolutioner den 30 augusti 1907 och den 5

mars 1911 angående tillstånd till uppförande av dammbyggnad m. m. och

vilka årligen utginge med tillhopa 1,789 kronor 75 öre. Dock erfordrades

därutöver ytterligare ett belopp å omkring 3,000—4,000 kronor. De årliga

driftkostnaderna för dammanläggningarna, förslagsvis beräknade till

1.000 kronor, kunde lämpligen bestridas av omförmälda fiskeavgifter.

Med hänsyn därtill, att avsett vore, att hela Mörrumsåns laxfiske efter

statsinlösen av därstädes befintliga enskilda fisken skulle komma i statens

ägo, syntes lämpligast, att hela laxodlingsverksamheten vid ån och

således även kläckningsanstalten vid Mörrum övertoges av lantbruksstyrelsen.

De årliga kostnaderna för verksamheten torde, utom ovannämnda

belopp å 1,000 kronor, kunna beräknas uppgå till 4,000 kronor, därav

3.000 kronor till avlöning åt föreståndare och 1,000 kronor till rom anskaffning

m. m. Utöver de årliga fiskeavgifterna skulle således erfordras ett

årligt belopp å omkring 3,210 kronor. Detta belopp syntes kunna bestridas

av den beräknade arrendeavgiften för kronolaxfisket och sålunda ej

behöva utgå av direkta statsmedel.

I anslutning till vad lantbruksstyrelsen yttrat i fråga örn statsinlösen

av enskilda laxfisken i Mörrumsån må erinras, att riksdagen med bifall

till därom av Kungl. Majit åren 1926 och 1929 gjorda framställningar

(prop. 1926 nr 186 och 1929 nr 165; K, skr. 1926 nr 181 och 1929 nr 86),

bland annat, bemyndigat Kungl. Majit att i samband med viss inflyttning

av den för laxfisket i Mörrumsbukten fastställda fredningslinjen träffa

uppgörelse med ägarna till de enskilda laxfiskena i Mörrumsån örn inlösen

av fiskena. Sedan på grund av nämnda bemyndiganden Kungl.

Majit genom beslut den 22 mars 1929 anbefallt länsstyrelsen i Blekinge

att för kronan godtaga av vissa ägare till taxerade laxfisken gjorda

erbjudanden att sälja dessa fisken till kronan, har länsstyrelsen träffat

köpeavtal, varigenom kronan av de taxerade laxfiskena i ån, vilkas sammanlagda

taxeringsvärde för år 1928 uppgick till 397,100 kronor, inlöst

fisken med ett taxeringsvärde av tillhopa 316,500 kronor. Vidare har

länsstyrelsen anbefallts att inleda förhandlingar med ägare av övriga

laxfisken rörande försäljning av desamma till kronan.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Vad angår behovet av anslag för en av staten och ortskorporationer bedriven

utvidgad fiskodlingsverksamhet beräknar lantbruksstyrelsen i sin

skrivelse den 2 december 1927 statens utgifter för genomförande av den

ifrågasatta planen för en utvidgad laxodling på följande sätt:

Engångs-

utgifter

kronor

Årliga

utgifter

kronor

För närmast kommande budgetår

Statens anstalter

Indalsälven

—

1,000

Mörrumsån

4,000

—

Hushållningssällskapens anstalter

Lule älv

—

1,150

För senare budgetår

Hushållningssällskapens anstalter

Ätran

4,000

400

Ångermanälven

5,000

500

Summa kronor 13,000

3,050.

Lantbruksstyrelsen erinrar till denna utgiftsberäkning, att statens utgifter

för laxodlingsverksambeten eventuellt skulle kunna minskas, i den

mån ytterligare fiskeavgifter komme att utdömas.

För beredande av medel till de beräknade statsutgifterna för laxodlingsverksambeten

förordar lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 2 december

1927 — under erinran att medelsbebovet under de närmaste åren komme

att växla rätt betydligt — uppförande i riksstaten av ett extra förstärkningsanslag

till ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i

de särskilda orterna, vilket förstärkningsanslag i anslutning till ovannämnda

utgiftsberäkning för närmaste budgetår föreslås skola upptagas

till 6,150 kronor.

I sin skrivelse den 29 oktober 1928, vilken, såvitt angår fiskodling,

huvudsakligen behandlar annan fiskodling än laxodling, framhåller

lantbruksstyrelsen, att för åstadkommande av en utvidgad fiskodlingsverksamhet

erfordrades högre bidrag av statsmedel till hushållningssällskapen,

som ej borde bära hela kostnaden därför. Till deras förfogande

borde ställas så stort belopp, att de, såsom nu gällande statsbidragsbestämmelser

syntes förutsätta, finge sina utgifter för fiskodling till hälften

täckta. För ändamålet syntes tillsvidare — tills någon erfarenhet

vunnits — böra beräknas ett belopp av åtminstone 20,000 kronor eller

omkring 7,150 kronor mera än det belopp å ungefär 12,850 kronor, som

för närvarande kunde beräknas utgå i statsbidrag till hushållningssällskapens

fiskodlingsverksamhet.

Vidkommande den av enskilda bedrivna fiskodlingsverksamheten förordar

lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928, att denna verksamhet

kommer i åtnjutande av bättre understöd från det allmänna.

Styrelsen föreslår sålunda, att möjlighet beredes enskilda att för fiskod
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

ling i allmänhet erhålla dels lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande

dels ock premier från ordinarie reservationsanslaget till fiskets

befrämjande i de särskilda orterna. För sistnämnda ändamål förordas

höjning av nuvarande anslagsbelopp å 1,000 kronor för premiering med

minst 1,000 kronor. Till stöd för förslaget i dessa delar anför lantbruksstyrelsen

i nyssnämnda skrivelse huvudsakligen följande:

Med hänsyn till den ökning av fiskeriföreningsverksamheten och det

därmed följande större intresset för en god fiskevård, som kunde spåras

över allt i landet och som komme att än mera utvecklas i samband med

en bättre ordnad lokal fiskeriadministration, kunde den enskilda fiskodlingsverksamheten

förväntas taga en ökad omfattning. Emellertid vore

möjligheterna för erhållande av understöd för fiskodling för produktion

av utplanteringsfisk för närvarande mycket små. Att endast dammhushållning

blivit föremål för statsmakternas omvårdnad sammanhängde

troligen därmed, att denna gren av fiskodlingen vore betydligt

äldre i vårt land, medan fiskodling av förstnämnda slag ända till senare

år huvudsakligen handhafts av hushållningssällskapen. I och med det att

odling av utplanteringsfisk börjat vinna insteg även på det enskilda området,

syntes något giltigt skäl ej kunna förebringas, varför dylik fiskodling

icke skulle komma i åtnjutande av samma förmåner som dammhushållning.

Odling av utplanteringsfisk komme, även örn den givetvis i

första hand avsåge att gagna det egna fisket, i de flesta fall även andra

fiskevattensägare och sålunda i viss mening även det allmänna till nytta.

Särskilt i landets norra och mellersta delar torde dylik fiskodling av

höstlekande fiskslag, såsom sik, röding och laxöring, komma att spela

en långt större roll än dammhushållningen.

Möjlighet syntes därför böra beredas enskilda att erhålla lån ur fonden

för fiskerinäringens befrämjande för fiskodling i allmänhet och således

även för fiskodling för produktion av utplanteringsfisk. Dylika lån torde

närmast komma att anlitas för anläggning av fiskodlingsanstalter eller

inrättningar av större måttstock, huvudsakligen avsedda för försäljning

av yngel i större skala. Enär nämnda fond under senare år ej anlitats i

full utsträckning, torde någon höjning av fonden för nu avsett ändamål

för närvarande ej behöva ifrågakomma.

För smärre enklare fiskodlingsanläggningar, som helt avsåge förbättring

av beståndet i det egna fiskevattnet eller möjligen även försäljning

i mindre skala, vore premieringen en lämplig form för ekonomisk uppmuntran.

Därför erforderliga medel torde böra anvisas från ordinarie

reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna, av vilket

anslag ett belopp av 1,000 kronor vore avsett till premiering av dammhushållningar

och insjöfisken m. m. Ehuru sistnämnda belopp ej varje

år tagits fullt i anspråk för omförmälda ändamål, torde med hänsyn till

det under senare åren ökade antalet fiskevårdsföreningar, vilkas verksamhet

vore förtjänt av all uppmuntran, vara att förvänta, att berörda belopp

skulle bliva otillräckligt för tillgodoseende jämväl av den föreslagna

ökade möjligheten att erhålla premier. En höjning av anslagsbeloppet

för premiering, vilket före 1924 uppgått till 5,000 kronor, med tillsvidare

minst 1,000 kronor vore erforderlig. Belöningarna i fråga torde böra utgå

efter samma grunder som hittills.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. May.ts proposition Nr 264.

Av de i ärendet avgivna yttrandena inhämtas bland annat följande beträffande

frågan om en utvidgad fiskodlingsverksamhet:

Från många håll framhålles betydelsen av en ökad fiskodling för åstadkommande

av en böjd fiskavkastning. Särskilt betonas att en utökad

laxodlingsverksamhet vore nödvändig för förbättrande av laxfisket. Mot

lantbruksstyrelsens förslag till organisation av en utvidgad fiskodlingsverksamhet

hava i allmänhet ej framställts några erinringar. Ett pal

hushållningssällskaps förvaltningsutskott anse dock, att lantbruksstyrelsen

ej bör omhänderliava fiskodlingsverksamhet utan att denna belt bör bedrivas

av hushållningssällskapen under lantbruksstyrelsens kontroll. En

fiskeriintendent samt vissa länsstyrelser oell hushållningssällskaps förvaltningsutskott

göra anmärkning mot den av lantbruksstyrelsen ifrågasätta

kontrollen över hushållningssällskapens fiskodlingsverksamhet, därvid

uttalas, att det ej behövde föreskrivas, att alla fiskodlingsplaner skulle

godkännas av fiskeriintendenten utan vore tillfyllest, att fiskeriintendenten

bade säte i fiskerinämnderna. Från flera andra hall framhålles däremot

angelägenheten av att med hänsyn till det stora antalet misslyckade

fiskinplateringar få genomförd en effektiv kontroll över fiskodlingsverksamheten

och tillstyrkes lantbruksstyrelsens förslag härutinnan. Flera

hushållningssällskaps förvaltningsutskott understryka, såsom förut berörts,

behovet av ökat statsbidrag till sällskapens verksamhet.

Mot den av lantbruksstyrelsen uppgjorda planen för en utvidgad laxodlingsverksamhet

inom olika flodområden framställes i allmänhet ej

några erinringar. I många yttranden framhålles svårigheten att anskaffa

avelslax och understrykes i anslutning härtill betydelsen av att yngeluppfödning

i dammar kommer till utförande i tillräcklig omfattning. Från

Hallands och Kalmar län uttalas såsom önskvärt, att en utvidgad laxodling

i Hallandsåarna och Emun kommer till stånd tidigare än lantbruksstyrelsen

ifrågasatt, därvid beträffande Hallandsåarna erinras örn den

goda beskaffenheten av därstädes fångad lax. I fråga örn den föreslagna

laxodlingen i Luleälv anmärker Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, att på grund av sällskapets svaga ekonomi kraftigare

understöd från statens sida till laxodlingsverksamketen än lantbruksstyrelsen

föreslagit vore oundgängligen nödvändigt.

Beträffande lantbruksstyrelsens förslag, att driftkostnaderna för laxodlingsanstalten

vid Mörrum skulle, i den mån de ej komme att täckas av

lokala fiskeavgiftsmedel, utgå av arrendeavgiften för kronans laxfiske i

Mörrumsån yttrar domänstyrelsen — som först avgivit utlåtande över

enbart lantbruksstyrelsens förslag angående upphjälpande av laxfisket

samt sedermera avgivit nytt utlåtande över nämnda förslag och förslaget

angående upphjälpande av sötvattensfisket — i det förra utlåtandet att,

då domänstyrelsens förvaltningsuppgifter ej omfattade laxodlingsverksamhet,

för berörda ändamål erforderliga medel syntes böra anvisas på

sätt skedde för annat fiskes upphjälpande. I det senare utlåtandet tillstyrker

emellertid domänstyrelsen, att till bestridande av driftkostnaderna

för anstalten tages i anspråk av lantbrukstyrelsen föreslaget belopp å

omkring 3,200 kronor av inflytande arrendemedel. Domänstyrelsen anför

därvid, att de för laxodlingens upphjälpande föreslagna åtgärder vore

av stort viirde, enär avkastningen av kronans laxfiske i ån syntes avsevärt

avtaga. Sålunda hade det årliga arrendet för nämnda laxfiske, vilket

under löpande, den 14 mars 1930 utgående arrendeperiod uppginge till

Yttranden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Departements•

chefen.

70 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 264.

21.000 kronor, vid arrendeuppskattning för förnyad upplåtelse i betraktande

särskilt av de låga fångstsiffrorna under senare tid värderats till

15.000 kronor oell vid arrendets utbjudande under år 1929 hade icke avgivits

högre anbud än 7,900 kronor. Statskontoret har på de av domänstyrelsen

i dess först avgivna utlåtande anförda skäl biträtt styrelsens däri

gjorda uttalande beträffande användningen av arrendemedel för Mörrums

kronolaxfiske.

Vad angår sättet för anvisande av de bidrag från staten, som kunde erfordras

för genomförande av den av lantbruksstyrelsen uppgjorda planen

till en utvidgad laxodling, uttalar statskontoret, att det syntes lämpligast

att anvisa härför erforderliga medel av fiskeavgifter enligt 2 kap.

10 § vattenlagen.

Mot lantbruksstyrelsens förslag örn bättre understödjande av den av enskilda

bedrivna fiskodlingsverksambeten göres i allmänhet ej några erinringar.

I ett par yttranden uttalas dock, att det av lantbruksstyrelsen

för premiering av, bland annat, fiskodling ifrågasatta anslagsbeloppet

2.000 kronor vore allt för lågt och borde avsevärt höjas. Statskontoret,

som ej har något att erinra mot den ifrågasatta möjligheten att för fiskodling

i allmänhet erhålla lån från fonden för fiskerinäringens befrämjande.

anför, att förslaget därutinnan torde förutsätta, att ytterligare medel

tillfördes fonden, åtminstone såvida lånen för det nya ändamålet icke

begränsades till helt obetydliga belopp. Fonden måste nämligen anses praktiskt

taget fullt utnyttjad för de ändamål, för vilka den för närvarande

vore avsedd. Under budgetåret 1929/1930 kunde utlåningen beräknas

komma att uppgå till omkring 1,000,000 kronor, till mötande varav kunde

disponeras likvida kapitaltillgångar å tillhopa omkring 235,000 kronor

samt inflytande amorteringar, beräknade till omkring 800,000 kronor.

Därest Kungl. Majit emellertid skulle finna lämpligt föreslå ökning av

fondens storlek, hade statskontoret ej något att erinra däremot.

I anslutning till vad domänstyrelsen i sitt senare utlåtande anfört rörande

Mörrums kronolaxfiske må vidare nämnas, att enligt från

domänstyrelsen lämnad uppgift laxfisket numera av domänstyrelsen utarrenderats

för en tid av ett år räknat från den 14 mars 1930 mot en arrendeavgift

av 5,400 kronor och mot enahanda skyldighet för arrendatorn

att betala bidrag till laxodlingsanstalten vid Mörrum och tillhandahålla

avelslax, som föreskrivits i tidigare arrendekontrakt rörande laxfisket.

En utvidgad och ändamålsenligt bedriven fiskodlingsverksamhet torde

vara av mycket stor betydelse för upphjälpande av sötvattensfisket. Ej

minst torde en utvidgad laxodling vara viktig såsom ägnad att bevara och

utveckla laxfisket, som under senare tid torde hava avsevärt försämrats.

Den av lantbruksstyrelsen föreslagna organisationen av fiskodlingsverksamheten

synes mig lämplig. Verksamheten torde sålunda huvudsakligen

böra bedrivas av ortskorporationer, i främsta rummet hushållningssällskapen,

men fiskodling av mera försöksmässig art omhänderhavas

av lantbruksstyrelsen.

För att fiskodlingsverksamheten skall leda till åsyftat resultat synes

erforderligt, att densamma ställes under sakkunnig kontroll. Att utförda

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

fiskinplantningar ganska ofta visat sig mindre verksamma för höjande

av fiskavkastningen torde till stor del hava berott på saknaden av sakkunnig

ledning. Lantbruksstyrelsens förslag, att hela den fiskodlingsverksamhet,

till vilken bidrag av fiskeavgiftsmedel eller statsbidrag

skulle utgå, bör ställas under kontroll av lantbruksstyrelsen, vilken kontroll

i allmänhet skulle utövas av vederbörande fiskeriintendent, synes

ägnat att åstadkomma bättring i berörda hänseende. I anslutning härtill

biträder jag jämväl lantbruksstyrelsens uppfattning, att för tillgodonjutande

av statsbidrag till fiskodling bör ytterligare krävas, att plan över

verksamheten skall hava godkänts av vederbörande fiskeriintendent.

Därav torde några olägenheter ej behöva uppkomma för hushållningssällskapen.

Erinras må jämväl i detta sammanhang att genom den av mig i det

föregående tillstyrkta undersöknings- och försöksverksamheten bättre möjligheter

beredas att undvika olämpliga fiskinplanteringar.

Den av lantbruksstyrelsen uppgjorda planen för en utvidgad laxodlingsverksambet

i olika flodområden synes lämpad att läggas till grund för

denna verksamhet. Såsom styrelsen anfört, torde planen först böra komma

till utförande vid de flodområden, där en ökad laxodling är mest påkallad.

Till sådana flodområden hänför styrelsen, bland andra, Mörrumsån.

På sätt styrelsen föreslagit synes lämpligt, att vid nämnda å anläggas

dammar för laxyngeluppfödning samt att verksamheten vid dessa och

driften av den kronan tillhöriga laxodlingsanstalten vid Mörrum övertages

av lantbruksstyrelsen.

Vad angår sättet för beredande av medel för en utvidgad fiskodlingsverksambet

biträder jag i huvudsak lantbruksstyrelsens förslag, att

hushållningssällskaps och landstings utgifter för verksamheten i

främsta rummet böra bestridas av fiskeavgiftsmedel samt att statsbidrag

till kostnader, som ej täckas på dylikt sätt, må utgå enligt nu gällande

grunder eller med hälften av sistnämnda utgifter. Vidkommande den

omfattning, i vilken fiskeavgiftsmedel böra tagas i anspråk för ifrågavarande

ändamål, är jag emellertid i viss mån av annan mening än lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen bar förordat, att för den utvidgade

laxodlingsverksambeten ej borde användas andra än lokala fiskeavgifter,

samt att för annan fiskodlingsverksambet skulle tagas i anspråk ej blott

lokala fiskeavgifter, i den mån de ej komme att användas för laxodling,

utan jämväl till befrämjande av fisket inom landet avsedda avgifter

enligt 2 kap. 10 § vattenlagen. I anslutning till vad statskontoret anfört,

anser jag, att fiskeavgifter av sistnämnda slag böra tagas i anspråk jämväl

för den utvidgade laxodlingen, samt att de utgifter till detta ändamål,

för vilkas täckande lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 2 december

1927 ifrågasatt ett förstärkningsanslag till ordinarie reservationsanslaget

till fiskets befrämjande i de särskilda orterna, huvudsakligen böra bestri
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

das av dylika avgifter. Något särskilt anslag i riksstaten torde sålunda

ej böra äskas med hänsyn till laxodlingsverksamheten.

Vad särskilt angår den del av utgifterna för anläggande av laxuppfödningsdammar

vid Mörrumsån, som enligt lantbruksstyrelsen förslag

skulle bestridas av det ifrågasatta förstärkningsanslaget, torde jag böra

nämna, att enligt inhämtade upplysningar numera finnes så stor odisponerad

behållning av de lokala fiskeavgifter, som enligt lantbruksstyrelsen

mening i första band borde användas till anläggningskostnaderna,

att desamma belt kunna bestridas av berörda behållning. Vidkommande

kostnaderna för driften av nämnda dammar och laxodlingsanstalten vid

Mörrum har lantbruksstyrelsen föreslagit, att dessa kostnader, som av

lantbruksstyrelsen beräknats till omkring 5,000 kronor, borde bestridas av

arrendeavgiften för Mörrums kronolaxfiske, i den mån de ej täcktes

av sist omförmälda fiskeavgifter, som utgå med 1,789 kronor 75 öre årligen,

samt att av arrendeavgiften sålunda omkring 3,210 kronor skulle tagas

i anspråk för nämnda ändamål. Enär staten efter nyligen träffade överenskommelser

örn inlösen av enskilda laxfisken i Mörrumsån är ägare

till största delen av laxfiskena i ån och laxodlingsverksamheten sålunda

huvudsakligen skulle komma staten till godo, synes rimligt, att staten

tillskjuter erforderligt belopp till driften av verksamheten. Erinras må,

att i de under senare tid upprättade arrendekontrakten angående nämnda

kronolaxfiske intagits förbehåll örn skyldighet för arrendatorn att

erlägga visst belopp och tillhandahålla avelslax för upprätthållande av

driften vid laxodlingsanstalten. Det belopp, som utöver omförmälda fiskeavgifter

för framtiden erfordras för upprätthållande av verksamheten

vid laxodlingsanstalten och uppfödningsdammarna, torde lämpligen böra

utgå av inflytande arrendeavgifter för laxfiskena, vilka samtliga ingå

bland domänfondens tillgångar.

Vidkommande storleken av det understöd, staten bör lämna till av hushållningssällskap

och landsting bedriven fiskodlingsverksamhet, synes

mig för åstadkommande av en ökad fiskodlingsverksamhet nödvändigt,

att avsevärt högre statsanslag än för närvarande finnes tillgängligt för

ändamålet. Det torde nämligen knappast kunna fordras, att hushållningssällskapen,

vilka enligt vad lantbruksstyrelsen påvisat ej fått melan

omkring 38 procent av sina utgifter för nuvarande fiskodlingsverksamhet

täckta medelst statsbidrag, ensamma skola bära de ökade utgifterna.

Jag tillstyrker fördenskull lantbruksstyrelsens förslag, att för ändamålet

beräknas ett belopp av omkring 20,000 kronor, innebärande enligt

lantbruksstyrelsens beräkning en höjning med 7,150 kronor av det för

närvarande till fiskodling utgående statsbidraget.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag den av enskilda bedrivna

fiskodlingsverksamheten böra erhålla kraftigare understöd från det allmänna

än den för närvarande åtnjuter. Jag förordar därför, att möjlighet

beredes såväl att från ordinarie reservationsanslaget till fiskets befräm
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

jamie i de särskilda orterna utlämna premier jämväl för fiskodling i allmänhet

som även att från fonden för fiskerinäringens befrämjande bevilja

låneunderstöd för dylikt ändamål. Den för premiering avsedda anslagsposten,

som för närvarande är upptagen till 1,000 kronor, torde i enlighet

med lantbruksstyrelsens förslag böra höjas med 1,000 kronor. Någon

ökning av omförmälda fond torde däremot, innan närmare erfarenhet

vunnits örn medelsbehovet för utlämnande av lån till fiskodling, ej

böra vidtagas.

Undervisning och upplysning på fiskets område.

Enligt utredning, som lämnats i det av sakkunniga för omorganisation

av lantbruksstyrelsen m. m. den 17 juni 1920 avgivna betänkandet,

bedrevs fiskeriundervisning i Sverige redan i mitten av 1800-talet, då en

kurs anordnades i Brännkyrka socken nära Stockholm. Sedermera anordnades

liknande kurser även på andra platser, såväl under mera fasta former

och årligen återkommande som även mera tillfälligt.

Från och med år 1908 har fiskeriundervisning bedrivits vid södra Sveriges

fiskeriförenings försöksstation vid Aneboda, där numera vårt lands

enda fiskeriskola är belägen. Föreningen åtnjuter för sin upplysningsoch

undervisningsverksamhet årligt statsbidrag, som under de sistförflutna

budgetåren uppgått till 8,650 kronor. (Jfr 1930 års statsverksproposition

IX H. T. punkt 108.) Undervisningen, som är av såväl teoretisk

som praktisk natur, omfattar flertalet för sötvattensfisket viktiga

områden av fiskerinäringen, därvid dammkulturen med hänsyn till

dess stora betydelse för landets södra delar upptager en jämförelsevis

stor del av undervisningsprogrammet. Vid fiskeriskolan hava ett

stort antal länsfiskeritjänstemän utbildats. Därjämte har årligen en

eller flera kurser vid skolan besökts av fiskare, lantbrukare och andra

fiskeriintresserade, vilka önskat inhämta kunskaper inom vissa grenar av

fiskerinäringen. Beträffande de principer, efter vilka undervisningen vid

skolan bedrives, må anmärkas följande ur lantbruksstyrelsens skrivelse

den 29 oktober 1928:

De i undervisningen ingående ämnena uppdelas på olika kurser, vilka

kunna genomgås oberoende av varandra. Dessa kurser äro:

1. Kurs i redskapstillverkning. Denna kurs pågår i 10 veckor, varunder

även hållas minst 26 föreläsningar i fiskeribiologi, fiskodling, fiskerilagstiftning

m. m.

2. Elementär kurs i dammhushållning, vilken pågår 6 dagar i juni månad

med minst 24 undervisningstimmar, huvudsakligen omfattande karpoch

sutareodling.

3. Fortsättningskurs i dammhushållning, vilken kurs tager en tid av

5 veckor i anspråk och börjar omedelbart i anslutning till föregående kurs

med 144 undervisningstimmar, omfattande såväl teoretiska som praktiska

arbeten.

4. Avslutningskurs. Denna kurs pågår 10 dagar i november månad med

minst 40 undervisningstimmar, omfattande repetition av föregående kur
-

Nuvarande

fiskeriundervisning

och

upplysningsverksamhet

sötvattensfiskets

område.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

1917 års

sakkunniga

för omorganisation

av

lantbruksstyrelsen

m. m.

Lantbruks
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

ser. I denna kurs få blott sådana elever deltaga, som dels genomgått samtliga

föregående kurser, dels även praktiserat under 6 månader vid föreningens

dammanläggningar och insjöfisken. Eleverna i denna kurs erhålla

avgångsbetyg.

I den högre och lägre lantbruksundervisningen ingår ej någon undervisning

i fiskevård. Enligt vad lantbruksstyrelsen upplyser hava dock vid

några lantbruks- och lantmannaskolor hållits enstaka föreläsningar eller

kurser i fiske och fiskevård av länsfiskeritjänstemän och tjänstemän vid

södra Sveriges fiskeriförening. Vidare hava vid i länen anordnade jordbruksdagar

av statens och länens fiskeritjänstemän hållits föreläsningar

över fiskevård m. m. Undervisningen vid skogshögskolan, såväl på jägmästar-

som forstmästarkursen, och vid skogsskolorna omfattar däremot

även fiskevård.

Slutligen må erinras, att enligt kungörelsen den 10 december 1920, nr 824,

med däri gjorda ändringar ett belopp å 2,500 kronor årligen må utgå från

ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna

till studieresor för fiskare, fiskeriarbetare och länsfiskeritjänstemän.

Förut omförmälda sakkunniga för omorganisation av lantbruksstyrelsen

m. m. föreslogo i sitt den 17 juni 1920 avgivna betänkande, att fasta

fiskeriskolor, huvudsakligen för utbildning av fiskeritjänstemän, skulle

upprättas vid de av de sakkunniga föreslagna tre statliga försöksstationerna.

Den vid fiskeriskolan i Aneboda använda undervisningsplanen skulle

i huvudsak komma till tillämpning vid skolorna, men därjämte skulle blivande

fiskeritjänstemän erhålla viss teoretisk utbildning genom medverkan

från den ifrågasatta centrala undersökningsanstalten samt ytterligare

praktisk utbildning vid, bland annat, försöksstationerna. Förutom

denna skolundervisning skulle enligt de sakkunnigas förslag genom

hushållningssällskapens föranstaltande kortare fristående kurser för

fiskare och allmänheten anordnas i olika delar av landet. För anordnande

av dessa kurser ifrågasattes statsbidrag å 5,000 kronor. Vidare

borde enligt de sakkunnigas mening undervisning i dammhushållning,

fiskodling och fiskevård upptagas vid lantbruksinstituten samt lantmanna-

och lantbruksskolorna.

Lantbruksstyrelsen framhåller i sin skrivelse den 29 oktober 1928 tili

en början vissa allmänna synpunkter beträffande fiskeriundervisningen:

Avsikten med undervisning på sötvattensfiskets område borde dels vara

att utbilda blivande länsfiskeritjänstemän och dels att bibringa fiskare,

fiskodlare övensom andra personer, vilka hade intresse för eller under sin

verksamhet komme i beröring med fiskerifrågor, nödiga kunskaper på hithörande

områden. Särskilt önskligt vore, att med det intresse för fiskodling,

exempelvis av gädda och höstlekande fiskslag, som nu ofta förefunnes, någon

allmännare undervisning på detta område kunde finnas tillgänglig

liksom även att de personer, som genomginge högre och lägre lantbruks
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

skolor och som sedermera ofta korinne i beröring med fiskerispörsmål, erhölle

någon underbyggnad på hithörande områden. Härtill komme, att det

även för länsfiskeritjänstemännen vore av stort värde att vid fortsättningskurser

eller vid tillfälliga fiskodlingskurser kunna förskaffa sig ökade

kunskaper och följa med utvecklingen inom fiskerinäringen.

Vad angår utbildningen av länsfiskeritjänstemännen framhåller lantbruksstyrelsen

i omförmälda skrivelse, att i samband med beredandet av

bättre löneförmåner åt dessa borde krävas höjning av deras kompetens genom

förbättrad utbildning. Styrelsen föreslår, att den grundläggande utbildningen

av tjänstemännen fortfarande förlägges till Aneboda men att

densamma kompletteras med viss tids praktisk utbildning vid fiskodlingsanstalt

för höstlekande fiskslag samt med fortsättningskurser. Kostnaderna

för fortsättningskurserna beräknar lantbruksstyrelsen till i medeltal

300 kronor årligen och föreslås, att dessa utgifter bestridas från

ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen.

Styrelsen anför i berörda hänseenden huvudsakligen följande:

Upprättandet av fasta fiskeriskolor, främst i samband med försöksstationer,

torde ej kunna genomföras annat än i samband med anställandet

av fast lärarpersonal vid dessa försöksstationer. Detta vore under nuvarande

förhållanden ej lämpligt. Utbildningen av fiskeritjänstemännen

borde såsom hittills förläggas till Aneboda. Undervisningen vid Aneboda

torde emellertid med hänsyn till den stora roll, som odlingen av höstlekande

fiskslag numera spelade, böra för de elever, som så önskade, förbindas

med en tids praktiskt arbete vid statens fiskodlingsanstalt vid Borenshult,

lämpligen två veckor under hösten eller våren. Med hänsyn till att eleverna

komme att tillföra anstalten viss för dess verksamhet lämplig arbetskraft,

torde utgifterna för mat m. m., som för 4 elever kunde beräknas till

180 å 200 kronor örn året, kunna utgå från de till Borenshults fiskodlingsanstalt

beviljade medel. Även skulle årligen under vissa tider elever kunna

antagas vid eventuellt blivande försöksstationer. Med den snabba utveckling

fiskerivetenskapen i våra dagar underginge, torde det vidare

vara lämpligt, att länsfiskeritjänstemännen på något sätt gjordes delaktiga

av resultaten av utvecklingen, ävensom att de finge åtnjuta en nödig

repetition inom vissa ämnen av fiskerinäringen. Dessa krav torde bäst

kunna tillgodoses genom anordnandet av fortsättningskurser, i första hand

vid Aneboda men därjämte möjligen även vid Borenshult. Dylika kurser

skulle givetvis ej behöva återkomma varje år. Enligt styrelsens uppfattning

torde en kurs vart femte år få anses vara tillfyllest. Tiden för en dylik kurs

torde böra sättas till omkring 20 dagar med ett beräknat antal deltagare

av högst 10. Kostnaderna för kursen, även omfattande bidrag till resor för

deltagarna, torde kunna beräknas till omkring 1,500 kronor eller i medeltal

300 kronor årligen.

Lantbruksstyrelsen föreslår vidare dels att av lantbruksstyrelsen skulle

vid fiskodlingsanstalter i olika delar av landet anordnas vissa kortare årliga

kurser för länsfiskeritjänstemän, fiskodlingsföreståndare, fiskare och

andra för fiskodling intresserade personer dels ock att kurser av mera

allmän läggning skulle anordnas av hushållningssällskapen, lämpligast i

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

samband med den lägre lantbruksundervisningen. För förstnämnda kurser

beräknar styrelsen de årliga kostnaderna till omkring 1,000 kronor,

vilket belopp föreslås böra anvisas från ordinarie reservationsanslaget till

befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Utgifterna för kurser, som

skulle anordnas av hushållningssällskapen, uppskattar styrelsen likaledes

till 1,000 kronor, och förordar styrelsen, att staten bidrager med hälften av

nämnda belopp eller 500 kronor att utgå från ordinarie reservationsanslaget

till fiskets befrämjande i de särskilda orterna.

Beträffande de kurser, som föreslås skola anordnas av lantbruksstyrelsen,

anför styrelsen bland annat:

. Kurserna borde förläggas till statens fiskodlingsanstalter och försöksstationer,

eventuellt även till hushållningssällskapens eller privata fiskodlingsanstalter,

samt omväxlande till olika delar av landet. De borde omfatta

såväl teoretisk undervisning som även praktiska demonstrationer och helst

även besök vid sjöar av olika typer. Kurserna borde pågå 2—3 dagar, i

första rummet under hösten vid tiden för laxfiskarnas lek men även under

våren, då rommen kläcktes och ynglet utplanterades och då gäddan

lekte. Tillträde till kurserna borde beredas så väl länsfiskeritjänstemän och

fiskodlingsföreståndare som även fiskare och andra för fiskodling intresserade

personer.

Uti de i ärendet avgivna yttrandena har i förevarande hänseenden anförts

bland annat följande:

Från många håll framhålles såsom angeläget, att länsfiskeritjänstemännen

erhålla en bättre utbildning än för närvarande. Mot lantbruksstyrelsens

förslag till utbildningens anordnande göres i allmänhet ej några erinringar.

Ett hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser dock, att

tjänstemännens utbildning borde vara grundligare, enär de eljest ej kunde

erhålla den ledande ställning beträffande fiskevården i orterna, som de

borde intaga. Länsstyrelsen i Gotlands län samt samma läns och Östergötlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ävensom södra Sveriges

fiskeriförening anmärka mot förslaget, att detsamma, ehuru många

av länsfiskeritjänstemännen måste syssla med saltsjöfiske i Östersjön, ej

tillgodosåge behovet av undervisning rörande Östersjöns fiske. Föreningen

yttrar, att det vore nödvändigt, att denna brist avhjälptes genom att

bereda dem, som önskade förvärva kompetens till befattning avseende östersjöfisket,

möjlighet att erhålla undervisning rörande Östersjöns naturoch

fiskeförhållanden. Föreningen ifrågasätter vidare, bland annat, huruvida

den föreslagna fortsättningskursen vid Aneboda behövde omfatta

längre tid än 10 dagar.

Lantbruksstyrelsens förslag örn anordnande av dels genom lantbruksstyrelsen

av kortare kurser för fiskodlare m. fl., dels ock genom hushållningssällskapen

av kurser med mera allmän läggning har allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i de avgivna utlåtandena. I en mångfald

yttranden framhålles den synnerligen stora betydelsen av att kurser

och föreläsningar i fiskevård anordnas för allmänheten. Det erinras

därvid, att allmänhetens kunskaper i fiskevård vore synnerligen

bristfälliga samt, såsom förut berörts, att uppväckande av ett ökat intresse

för fiskevård vore av den största betydelse för att de av staten

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 264.

understödda åtgärderna till fiskets upphjälpande skulle leda till åsyftat

resultat. Lägre lantbruksundervisningssakkunniga ifrågasätta,

huruvida ej den avsedda tidslängden för do kurser, som skulle anordnas

av lantbruksstyrelsen, vore väl kort, och förordar högre statsbidrag

för ändamålet. Nämnda sakkunniga tillstyrka livligt anordnandet av

de ifrågasatta allmänna kurserna men anse det ifrågasatta statsbidraget

alltför knappt. Ett belopp av 5,000 kronor vore enligt de sakkunnigas mening

ingalunda för högt tilltaget, Jämväl från andra häll aniöres, att

det av lantbruksstyrelsen för sistnämnda kurser beräknade statsbidraget

vore för lågt. I ett par yttranden uttalas, att undervisning borde meddelas

jämväl i fiskevarans vård och bevarande. Från många håll erinras

örn angelägenheten av att en kraftig propaganda och upplysningsverksamhet

på fiskets område kommer till stånd genom fiskeritjänstemännen

samt statsunderstödda tidskrifter, broschyrer o. d.

I flera yttranden instämmes i lantbruksstyrelsen uttalande, att fiskevård

borde upptagas på schemat vid den högre och lägre lantbruksundervisningen.

Styrelsen lör lantbruksinstitutet vid Ultuna framhåller

emellertid, att det med nuvarande organisation ej vore möjligt inrangera

ytterligare ett obligatoriskt ämne i läroplanen vid den högre eller lägre

lantbruksundervisningen men att i samband med omorganisationen av

densamma kunde tågås under övervägande att såsom valfritt upptaga

ämnet fiskevård, varvid dock måste sörjas för att kompetenta lärare ställdes

till förfogande. Södra Sveriges fiskeriförening, som understryker

det av lantbruksstyrelsen uttalade önskemålet, framhåller, att svårigheter

kunde uppstå att erhålla lämpliga lärarkrafter. Lägre undervisningssakkunniga

yttra, att i deras blivande förslag, i överensstämmelse

med vad för närvarande gällde, möjlighet torde komma lämnas öppen

att upptaga undervisning i fiske och fiskevård vid lantmannaskolarna,

vilket borde ske förnämligast vid sådana skolor, där ortsförhållandena

särskilt gjorde detta önskligt.

Givetvis är det av vikt, att länsfiskeritjänstemännen erhålla en tillfreds- Departementsställande

utbildning. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna undervis- chefenningsplanen

för utbildningen synes mig i stort sett lämplig. Emellertid

är enligt förslaget undervisningen inriktad uteslutande på sötvattensfisket.

Då, på sätt i några av de i ärendet avgivna yttrandena framhållits,

länsfiskeritjänstemans verksamhet i åtskilliga fall omfattar Östersjöns

fiske, torde böra undersökas möjligheten att tillgodose behovet av

undervisning rörande östersjöfisket. Kostnaderna för anordnandet av de

av lantbruksstyrelsen föreslagna, vart femte år återkommande fortsättningskurserna,

synas i anslutning till vad lantbruksstyrelsen ifrågasatt

kunna beräknas till 1,500 kronor eller i medeltal 300 kronor för år. Utgifterna

torde böra bestridas från ordinarie reservationsanslaget till befrämjande

i allmänhet av fiskerinäringen.

Jag biträder jämväl lantbruksstyrelsens förslag örn anordnande av dels

genom styrelsen korta kurser i fiskevård för fiskodlingsföreståndare m. fl.

dels ock genom hushållningssällskapen av kurser med mera allmän

läggning. Särskilt synas kurser av sistnämnda slag, vilka torde kunna

anordnas såväl i samband med lantbruksundervisningen som

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

fristående och förbindas nied demonstrationer vid sjöar och fiskodlingsanstalter,

kunna bliva av ej ringa betydelse för uppväckande av ett

ökat intresse för fiskevård, vilket såsom i ärendet framhållits är av vikt

att ernå, för att andra åtgärder till fiskets upphjälpande skola leda till

ett tillfredsställande resultat. Lantbruksstyrelsen bär beräknat de

årliga kostnaderna för vartdera slaget av berörda kurser till 1,000 kronor

och förordat, att hälften av hushållningssällskapens utgifter för de av

sällskapen anordnade kurserna skulle utgå av statsmedel eller sålunda

med 500 kronor. Häremot har jag intet annat att erinra än att jag med hänsyn

till önskvärdheten, att kurser av sistnämnda slag anordnas i större

omfattning än lantbruksstyrelsen förutsatt anser statsbidraget för dylikt

ändamål böra beräknas till 1,000 kronor. Utgifterna för de av lantbruksstyrelsen

anordnade kurserna torde böra bestridas av ordinarie reservationsanslaget

till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen samt statsbidraget

till hushållningssällskapen anvisas från ordinarie reservationsanslaget

till fiskets befrämjande i de särskilda orterna.

Vad angår frågan örn undervisning i fiskevård vid den högre och lägre

lantbruksundervisningen vill jag erinra, att Kungl. Maj :t förut denna dag

på hemställan av mig beslutat för riksdagen framlägga proposition med

förslag angående ordnande av den högre lantbruksundervisningen. I nämnda

proposition bar ställning ej tagits till detaljerna i den av lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna undervisningsplanen för agronomkurserna.

Beträffande undervisningen vid den ifrågasatta lantbrukshögskolan

har jag i anslutning till av lantbruksundervisningssakkunniga framställt

förslag örn anordnande genom biträde av särskilda specialister av

föreläsningar och föredrag i, bland andra ämnen, fiskodling uttalat (se

nämnda prop. sid. 100), att även jag funne en sådan anordning vara lämplig.

Spörsmålet angående lämpligaste sättet för ordnande av den lägre

lantbruksundervisningen är, såsom ovan berörts, föremål för utredning av

de s. k. lägre lantbruksundervisningssakkunniga.

Diverse fiskeriändamål.

Såsom förut berörts (sid. 49) må jämlikt kungörelsen den 10 december

1920, nr 824, med däri vidtagna ändringar till hushållningssällskap och

landsting utgå statsbidrag — förutom till utgifter för länsfiskeritjänstemännens

avlöning och resor samt fiskodling — jämväl till andra kostnader

för fiskerinäringens befrämjande, däribland utgifter till studieresor för

fiskare m. fl. och premiering. Till studieresor må utdelas högst 2,500 kronor

och till premiering högst 1,000 kronor. Statsbidraget må uppgå till högst

hälften av sällskapens utgifter för ifrågavarande ändamål och anvisas

från ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda

orterna. Enligt ovannämnda av lantbruksstyrelsen uppgjorda tablå (sid.

49) hava under åren 1923—1927 sällskapens utgifter för studieresor, pre

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

miering och diverse andra fiskeriändamål, såsom fiskeriundersökningar,

anskaffande och underhåll av motorbåtar till länsfiskeritjänstemännen,

tillfällig fiskeriundervisning, tryckning av broschyrer m. m., sammanlagt

uppgått till i medeltal omkring 31,300 kronor för år. I statsbidrag

har enligt lanthruksstyrelsens beräkning årligen utgått omkring 11,850

kronor eller betydligt mindre än hälften av utgifterna.

Förutom från nyss omförmälda anslag lämnas, såsom i inledningen nämnts,

statsunderstöd för befrämjande av fiskerinäringen i olika hänseenden från

ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen,

vilket anslag är ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för att möjliggöra

för Kungl. Maj:t att för olika ändamål inom fiskerinäringens område

efter uppkommande behov och efter eget beprövande anvisa medel.

Sålunda hava från detta anslag medel disponerats för driften av fiskodlingsanstalten

vid Borenshult, till propagandaverksamhet för ökad användning

av fisk, till undervisningskurser i fiskkonservering, till rapporter

över det bohuslänska sillfisket, till bidrag för utgivande av svenska

fiskareförbundets tidskrift, till främjandet av fiskexporten, till täckande

av kostnaderna för diverse fiskeriundersökningar och fiskeriförsök, till

avlönande av två extra fiskeristipendiater, till undervisning i navigation

m. m.

Lantbruksstyrelsen anför i skrivelsen den 29 oktober 1928, att det till

hushållningssällskapens utgifter för andra diverse fiskeriändamål än premiering

för närvarande utgående statsbidraget kunde anses uppgå till

(11,850 —1,000 =) 10,850 kronor, samt föreslår, att statsbidraget till berörda

ändamål ökas till 15,500 kronor. Styrelsen anför i denna del

i huvudsak följande:

Hushållningssällskapen hade varit villiga att anslå avsevärda medel

till diverse olika med den lokala fiskeriförvaltningen förenade utgifter.

För en utveckling av ifrågavarande verksamhet krävdes dock högre belopp

än det för närvarande tillgängliga, vilket efter avdrag av premieringsanslaget

å 1,000 kronor uppginge till omkring 10,850 kronor. Då

det ej torde kunna förutsättas, att hushållningssällskapen skulle vara villiga

att själva bära hela kostnaden för denna utveckling, erfordrades

högre statsbidrag. Enligt lanthruksstyrelsens mening syntes tillsvidare

ett med 50 procent förhöjt belopp eller omkring 16,000 kronor böra beräknas

för hithörande ändamål. I denna summa hade därvid inräknats

500 kronor speciellt för utgifter avseende fiskeriundervisningen, vadan

för övriga ändamål återstode 15,500 kronor. Ifrågavarande statsbidrag

syntes böra utgå från samma anslag som hittills och enligt oförändrade

grunder.

För bättre tillgodoseende av de ändamål, som ordinarie reservationsanslaget

till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen är avsett att främja,

föreslår lantbruksstyrelsen vidare i skrivelsen den 29 oktober 1928, att

detta anslag höjes med 6,000 kronor — däri dock inräknat ett belopp å

tillhopa 1,300 kronor till utgifterna för anordnande av förut omnämnda

s. 80 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

fortsättningskurser för länsfiskeritjänstemän och kurser vid fiskodlingsanstalter

(se sid. 75, 76) — eller sålunda till 36,000 kronor. Styrelsen anför

därutinnan:

I anledning av framställning av Kungl. Maj:t hade vid 1927 års riksdag

beslutats, att erforderliga medel till undervisning i navigation för

bohuslänska fiskare, för vilket ändamål särskilt anslag förut varit uppfört

i riksstaten, skulle anvisas från ordinarie reservationsanslaget till befrämjande

i allmänhet av fiskerinäringen, därvid emellertid någon höjning

av detsamma ej vidtagits (jfr 1927 års statsverksproposition IX H. T.

p. 102). Sedermera hade från samma anslag såsom bidrag till berörda

undervisning årligen anvisats 1,650 kronor, varjämte under senare år från

detsamma beviljats bidrag till navigationsundervisning för fiskare i Kalmar

och Blekinge län med belopp av 200—600 kronor årligen. Anslagets

användning för nyssnämnda båda undervisningsändamål jämte andra

uppkomna behov hade gjort, att anslaget under senaste åren visat sig alltför

knappt. Sålunda vore anslaget för budgetåret 1928/1929 redan i det närmaste

disponerat. För tillgodoseende av fiskerinäringens allmänna behov

av medel syntes ofrånkomligt att anslaget höjdes. Styrelsen ville

därutinnan förorda en ökning med 6,000 kronor, däri inberäknat det be

lopp å tillhopa 1,300 kronor, som från anslaget föreslagits skola utgå till

fiskeriundervisningen.

Lantbruksstyrelsens förslag i förevarande hänseenden tillstyrkes eller

lämnas utan erinran i de i ärendet avgivna yttrandena. Såsom förut

berörts hava många hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhållit,

att sällskapen vore i starkt behov av ökat statsbidrag till sin verksamhet

på fiskets område. I vissa yttranden betonas angelägenheten av

en höjning av ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet

av fiskerinäringen. Länsstyrelsen i Kalmar län och länets södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott framhålla såsom angeläget, att från

sistnämnda anslag för närvarande utgående statsbidrag till anordnande

av undervisning i navigation och motorlära för fiskare i Kalmar län höjes

för att bereda möjlighet att lämna understöd åt mindre bemedlade fiskare

till utgifter för resor och uppehälle under kurserna. I ett par yttranden

uttalas såsom önskvärt, att staten bidrager till kostnaderna för tidskrifter

och broschyrer, avseende att uppväcka ökat intresse för fiskevård. I

I det föregående har jag tillstyrkt ökat statsunderstöd till hushållningssällskap

och landsting till deras utgifter för länsfiskeritjänstemännens

löner och resor, fiskodling, premieringsverksamhet och undervisning i

fiskevård genom anordnande av allmänna kurser. Det synes önskvärt,

att jämväl den verksamhet, som särskilt hushållningssällskapen i andra

hänseenden utöva till främjande av fisket, såsom fiskeriundersökningar,

utgivande av broschyrer, anskaffande av motorbåtar till länsfiskeritjänstemännen

m. m., utvecklas. Då hushållningssällskapen ej ensamma torde

kunna bestrida de ökade utgifterna, tillstyrker jag, att höjt statsunder
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

stöd lämnas sällskapen för dessa ändamål. Lantbruksstyrelsen, som beräknat

hushållningssällskapens årliga utgifter under tiden 1923—1927 för

ifrågavarande ändamål till omkring 10,850 kronor, har ifrågasatt ett till

15,500 kronor förhöjt understöd. Emot en dylik anslagsökning har jag intet

att erinra. Anslagsposten till studieresor för fiskare m. fl., som för närvarande

är bestämd till 2,500 kronor, torde emellertid ej behöva höjas.

I nu gällande grunder för bidrags utgående, enligt vilka bidraget må

uppgå till högst hälften av de för ifrågavarande ändamål använda medel,

ifrågasätter jag ej någon ändring.

Ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i allmänhet har,

såsom lantbruksstyrelsen framhållit, visat sig vara för knappt att tillgodose

befogade krav på understöd för ändamål, som bör främjas med detsamma.

Jag tillstyrker därför lantbruksstyrelsens förslag, att anslaget,

som är uppfört med 30,000 kronor, höjes med 6,000 kronor, däri inbegripet

det för anordnande av vissa av mig förordade undervisningskurser

avsedda beloppet å 1,300 kronor, och sålunda upptages med 36,000 kronor.

Sammanfattning av anslagsbehovet.

Vad angår ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de

särskilda orterna så är detsamma, såsom förut nämnts (jfr sid. 49), för

innevarande budgetår uppfört med 78,500 kronor. Enligt kungörelsen den

10 december 1920, nr 824, med däri vidtagna ändringar må av

anslaget årligen dels 65,500 kronor tilldelas hushållningssällskap

eller landsting såsom bidrag till fiskeriadministrationen och fiskets

befrämjande i de särskilda orterna, därav må användas 2,500 kronor till

studieresor för fiskare m. fl. och 1,000 kronor till premiering, dels ock

13,000 kronor tilldelas hushållningssällskap, landsting eller andra ortskorporationer

såsom bidrag till insamlande beträffande saltsjöfisket av primäruppgifter

för fiskeristatistik.

För att erhålla en översikt över de höjningar i nämnda anslag, som påkallas

av lantbruksstyrelsens i skrivelsen den 29 oktober 1928 framlagda

förslag, har styrelsen i en i skrivelsen intagen tablå sammanställt sällskapens

totalutgifter för hithörande ändamål, med undantag av utgifter för

fiskeristatistik, ävensom statsbidrag och hushållningssällskapens egna bidrag

till dessa utgifter samt föreslagna anslagsförhöjningar och beräknade

anslagsbelopp.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 227 hafi. (Nr 264.)

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Totalutgifter

Bidrag från

staten

Anslag inom

orten

Föreslagen

höjning av

bidrag från

staten

För respektive

ändamål be- räknade stats- anslag

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Löner och resor

110,590

41,847

68,743

24.150

66,000

Fiskodling ......

33,880

12,840

21,040

7,150

20,000

Diverse utgifter

31,283

11,842

19,441

1,000

för premiering,

18,000

5,150

för övriga di- verse utgifter

Summa

175,753

66,529

109,224

37,450

104,000

Lantbruksstyrelsen anmärker till denna tablå att, enär lantbruksstyrelsen

i fråga om statsbidrag och utgifter räknat med ett medeltal för åren

1923—1927 och under 1923 högre statsbidrag utgått än sedermera, medeltalet

för summan av statsbidragen hade blivit 1,029 kronor högre än det

för närvarande med 65,500 kronor utgående bidraget, samt att till följd

därav det i kolumnen »föreslagen höjning av bidrag från staten» upptagna

summabeloppet vore något för lågt. Såsom av tablån framginge,

skulle sammanlagt erfodras 104,000 kronor av statsmedel för att en omläggning

av den ifrågavarande verksamheten i enlighet med styrelsens

förslag skulle bliva möjlig att genomföra. Inberäknat anslagsposten å

13,000 kronor för statistik, i vilken lantbruksstyrelsen ej i detta sammanhang

haft anledning föreslå någon ändring, skulle således ifrågavarande

anslag böra bestämmas till 117,000 kronor.

Såsom ovan nämnts bar lantbruksstyrelsen vidare dels i skrivelse den 17

februari 1930 för anställande av en särskild fiskeritjänsteman för Vänern

ifrågasatt höjning av anslaget med 2,300 kronor dels ock i skrivelse

den 27 augusti 1929 för täckande av brist å ifrågavarande anslag

hemställt örn ytterligare höjning av detsamma med 13,130 kronor.

Rörande uppkomsten av nämnda brist anför lantbruksstyrelsen i sist

omförmälda skrivelse följande:

Ifrågavarande anslag upptogs under vartdera av budgetåren 1924/1925—

1925/1926 i riksstaten till 78,500 kronor. Enligt bilagan till statsverkspropositionen

till 1926 års riksdag, nionde huvudtiteln, punkt 98, anförde chefen

för jordbruksdepartementet, att å anslaget uppkommit så stor behållning,

att detsamma torde kunna begränsas till 60,000 kronor. Kungl. Majit

föreslog därför riksdagen, att för budgetåret 1926/1927 minska ifrågavarande

anslag till 60,000 kronor, vilket även blev riksdagens beslut. Det

var dock uppenbarligen riksdagens avsikt, att 78,500 kronor skulle få disponeras

till fiskets befrämjande i de särskilda orterna. Också höjde 1927

års riksdag ånyo anslaget till 78,500 kronor, med vilket belopp det senast

funnes uppfört i riksstaten för budgetåret 1929/1930. Kungl. Majit hade

också från och med budgetåret 1924/1925 årligen tilldelat de olika hushållningssällskapen

eller annan korporation sammanlagt 78,500 kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 264.

83

Enligt upplysning från statskontoret hade emellertid vid utbetalning

enligt Kungl. Majits beslut av dessa medel för budgetåret 1928/1929 uppstått

en brist av 13,128 kronor 29 öre. Förklaringen härtill torde vara

följande. Det förekomme ej sällan, att hushållningssällskapen lyfte sina

bidrag först efter utgången av det budgetår, för vilket bidragen beviljats.

Därför kunde i budgetredovisningen uppkomma överskott, som dock redan

vore disponerat enligt beslut av Kungl. Majit oell sålunda icke kunde

betraktas såsom behållning. Sannolikt utgjordes den ovan angivna, i 1926

års statsverksproposition nämnda behållningen av ett dylikt överskott.

Minskningen i anslaget för 1926/1927 skulle därför komma att sedermera

framkalla en brist, vilket nu också skett.

I sitt över sistnämnda skrivelse avgivna yttrande har statskontoret vitsordat

lantbruksstyrelsens uppgifter angående bristens storlek och sättet

för dess uppkomst samt hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att för täckande av bristen bevilja ett extra anslag å 13,129 kronor.

Vad angår storleken av det belopp, med vilket ordinarie reservationsanslaget

till fiskets befrämjande i de särskilda orterna bör uppföras i riksstaten

för nästkommande budgetår, vill jag erinra, att jag i det föregående

tillstyrkt bidrag till länsfiskeritjänstemännens löner och resor med

71,000 kronor, till fiskodling med 20,000 kronor, till premiering med 2,000

kronor, till anordnande av kurser i fiskevård genom hushållningssällskapen

med 1,000 kronor samt till diverse andra fiskeriändamål med tillhopa

15.500 kronor, allt att utgå av nämnda anslag. Beträffande den för statistik

avsedda, för närvarande till 13,000 kronor bestämda anslagsposten ifrågasätter

jag ej ändring. Enär, på sätt statskontoret föreslagit, den å anslaget

uppkomna bristen torde böra täckas genom ett särskilt extra anslag, torde

sålunda förstnämnda anslag för instundande budgetår böra upptagas till

122.500 kronor. I enlighet med vad jag förut tillstyrkt torde detta belopp

böra uppdelas i tre poster, nämligen dels en post å 13,000 kronor att tilldelas

hushållningssällskap, landsting eller andra ortskorporationer såsom bidrag

till insamlande beträffande saltsjöfisket av primäruppgifter för fiskeristatistik

dels en post å 71,000 kronor att tilldelas hushållningssällskap

såsom bidrag till utgifter till fiskeritjänstemännens löner och resor dels

ock en post å 38,500 kronor att tilldelas hushållningssällskap eller landsting

såsom bidrag till fiskets befrämjande i övrigt i de särskilda orterna.

Av sistnämnda belopp torde 2,500 kronor få användas till studieresor för

fiskare, fiskeriarbetare och länsfiskeritjänstemän samt 2,000 kronor till

premiering av fiskodling och insjöfisken på sötvattensfiskets område samt

av fiskberedning på saltsjöfiskets område. Därest anslagspost, avseende

statistik, fiskeritjänstemännens löner och resor, studieresor eller premiering

icke skulle komma att i dess helhet åtgå för ändamålet, torde överskottet

få annorledes användas till fiskets befrämjande i de särskilda orterna.

Vidkommande omförmälda brist torde den nedsättning för budgetåret

1926/1927 av ifrågavarande anslag från 78,500 kronor till 60,000 kronor, som

Departements
chefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

På förslag1 av Kungl. Maj:t vidtogs av 1926 års riksdag, hava grundats på

antagandet, att en odisponerad behållning motsvarande nedsättningen förefanns

å anslaget. Riksdagens mening har icke varit, att nedsättningen

skulle föranleda minskning i det belopp, som skulle få disponeras för de

med anslaget avsedda ändamål, utan torde riksdagen hava utgått från, att

samma belopp som förut skulle kunna anvisas för nämnda ändamål. Riksdagen

framhöll nämligen (R. skr. nr 75 punkt 36), att nedsättningen av anslaget

föreslagits med hänsyn till en å anslaget uppkommen behållning och

sålunda icke stöde i samband med några tilltänkta begränsningar i de åtgärder

för fiskets befrämjande, som avsåges med detsamma, samt att riksdagen

för sin del vore livligt övertygad örn behovet av allt det stöd för

höjande av fiskets avkastning, som genom statens medverkan kunde ske.

Emellertid synes, på sätt framgår av lantbruksstyrelsens skrivelse den

27 augusti 1929 och statskontorets däröver avgivna utlåtande, någon odisponerad

behållning av den storlek, som antagits vid anslagets bestämmande

för budgetåret 1926/1927, ej hava förefunnits å detsamma. Det innestående

beloppet torde hava varit till största delen disponerat genom tidigare

av Kungl. Majit meddelade beslut. Att reservation av den beräknade storleken

till synes förelegat, torde, såsom av lantbruksstyrelsen antages och

av statskontoret vitsordas, hava berott på dröjsmål med lyftandet av beviljade

bidrag.

Då sedermera genom beslut av Kungl. Majit den 26 mars 1926 från anslaget

anvisades bidrag för år 1926 å tillhopa 79,600 kronor att utbetalas

efter ingången av budgetåret 1926/1927 torde därigenom, med hänsyn till

nedsättningen av anslaget för nämnda budgetår till 60,000 kronor, en överanvisning

av anslaget hava ägt rum, som i sinom tid vid de beviljade bidragens

utbetalande måste leda till ett överskridande av detsamma.

På framställning av Kungl. Majit i 1927 års statsverksproposition (IX

H. T. punkt 101) böjdes anslaget av 1927 års riksdag för budgetåret

1927/1928 till 78,500 kronor. Föredragande departementschefen yttrade i

statsverkspropositionen att, enär någon reservation å anslaget icke torde

kunna förväntas till nämnda budgetår, syntes anslaget ånyo böra uppföras

med sistsagda belopp. Anslaget bar sedermera för varje budgetår upptagits

med oförändrat belopp.

Genom särskilda beslut av Kungl. Majit den 1 april 1927, den 27 april

1928 och den 5 april 1929 har Kungl. Majit från anslaget anvisat bidrag till

belopp, i huvudsak motsvarande det belopp, varmed anslaget uppförts i

riksstaten, därvid föreskrift lämnats örn utanordnande av bidragen efter

ingången av budgetåren respektive 1927/1928, 1928/1929 och 1929/1930.

Bristen har emellertid ej yppats förrän under budgetåret 1928/1929, vilket

sannolikt berott på dröjsmål från bidragstagares sida med lyftande av beviljade

bidrag.

Såsom jag förut nämnt, torde för täckande av bristen ett extra anslag å

13,129 kronor böra äskas av riksdagen för instundande budgetår.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition Nr 264.

85

Då jag i det föregående vidare för nästkommande budgetår tillstyrkt anslag

å 81,000 kronor till statens lokala fiskeriadministration, 4,500 kronor

till upprätthållande av undersöknings- och försöksverksamhet för sötvattensfisket

samt 36,000 kronor till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen,

uppgå sålunda av mig för fiskeriväsendet ifrågasatta anslag till

sammanlagt (122,500 + 13,129 + 81,000 + 4,500 + 36,000 =) 257,129 kronor,

vilket belopp med 19,221 kronor understiger det i statsverkspropositionen

för ändamålet beräknade beloppet 276,350 kronor.

Författningsändringar m. m.

I skrivelsen den 29 oktober 1928 framhåller lantbruksstyrelsen, att en Fiskeritiilsyn.

mera effektiv och utvidgad tillsyn över gällande fiskeriförfattningars efterlevnad

vore ett oeftergivligt villkor för sötvattensfiskets upphjälpande.

Styrelsen anför härutinnan bland annat:

Allmänna åklagarna med sina mångahanda åligganden hade ganska

ringa tid över för tillsyn över fisket. Även för länsfiskeritjänstemännen

vore det på grund av deras vidsträckta tjänstgöringsdistrikt och mångfald

av arbetsuppgifter ofta svårt att utöva en verksam fiskeritiilsyn. De

lokala tillsyningsmän, som i vissa fall utsetts av ortskorporationer m. fl.,

kunde däremot, örn de ej själva bedreve fiske, utöva en god fiskeritiilsyn.

En utökad fiskeritiilsyn vore nödvändig särskilt på sådana platser, där

ett viktigt fiske bedreves och där förbudstiden eller andra inskränkningar

i fiskets utövande gällde. Framför allt vore en strängare tillsyn över

laxfisket av behovet påkallad, enär ej minst i de viktigare norrländska

laxförande älvarna ett mångenstädes intensivt olaga laxfiske bedreves.

Vidare vore bättre tillsyn behövlig i närheten av städer och industrisamhällen

och i vatten, där värdefulla fiskinplanteringar utförts eller en

ordnad fiskevård bedreves. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning borde

kostnaderna för en utökning av fiskeritillsynen i främsta rummet åvila

fiskerättsinnehavarna, ehuru organiserandet av tillsynen i många fall

måste ankomma på hushållningssällskapen eller länsstyrelserna.

Styrelsen uttalar vidare i omförmälda skrivelse, att styrelsen hade för

avsikt att i samråd med hushållningssällskapen och länsstyrelserna närmare

utreda frågan örn fiskeritillsynens ordnande samt därefter till

Kungl. Majit inkomma med de framställningar i ämnet, som utredningen

kunde påkalla.

I en mångfald av de i ärendet avgivna yttrandena framhålles, att fiskeritillsynen,

såsom den för närvarande vore ordnad, icke vore tillräckligt

effektiv och betonas den stora betydelsen av åstadkommande av en bättring

därutinnan. Från flera håll uttalas, att en effektiv fiskeritiilsyn

vore ett grundvillkor för att de av lantbruksstyrelsen föreslagna åtgärder

till fiskets upphjälpande skulle leda till åsyftat resultat. Därvid framhålles

bland annat, att intresset för vidtagande av fiskevårdande åtgärder

måste slappas hos de enskilda, därest de på grund av bristande fiskeritiilsyn

ej kunde påräkna att själva komma i åtnjutande av resultatet

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Ändringar i

lagen om rätt

till fiske.

Ändringar i

fiskeristadgan.

av åtgärderna. Beträffande sättet för anordnande av en effektivare fiskeritillsyn

ifrågasättes från ett par håll, att statsmedel skulle ställas till

länsstyrelsernas förfogande för anställande av tillräckligt antal fiskeritillsyningsmän.

I skrivelsen den 29 oktober 1928 upprepar lantbruksstyrelsen en av styrelsen

den 5 mars 1924 gjord framställning örn ändring av 17 § i lagen

örn rätt till fiske. Framställningen avser, att i fall, där led eller ådra,

som i paragrafen omförmäles, blivit olagligen stängd medelst fiskeredskap,

rättelse skulle kunna vidtagas ej allenast av utmätningsman utan jämväl

av fiskeritillsyningsman, samt att nu gällande föreskrift örn ansökan av

sakägare såsom förutsättning för sådan åtgärds vidtagande skulle utgå.

Vidare framhåller styrelsen i nämnda skrivelse vikten av att frågan

örn strandäganderättens utsträckning i de större sjöarna, vilken fråga

lämnats oreglerad i 6 § i lagen örn rätt till fiske, snarast vinner sin lösning.

Styrelsen uttalar, att detta vore förutsättningen för att en rationell

fiskevård i dessa sjöar skulle kunna genomföras.

I de i ärendet avgivna yttrandena framföres åtskilliga anmärkningar

mot den av styrelsen föreslagna ändringen av 17 § i lagen örn rätt till

fiske. Bland annat framhålles, att det ej borde tillkomma annan än utmätningsman

att vidtaga rättelse, vilket vore en handräckningsåtgärd,

samt att på grund av föreskriften örn ansökan av sakägare såsom villkor

för åtgärds vidtagande möjlighet funnes att av sökanden begära förskott

å kostnaderna, vilket vore av betydelse i sådana fall, där dessa ej

kunde uttagas av den tredskande. I flera yttranden vitsordas behovet av

bestämmelser rörande strandäganderättens utsträckning i de stora sjöarna.

I skrivelsen den 29 oktober 1928 erinrar lantbruksstyrelsen örn ett av

styrelsen i framställning den 5 mars 1924 framlagt förslag örn viss ändring

i 9 och 11 §§ i fiskeristadgan, innebärande dels att i ärende angående

utfärdande av nya eller ändrade ortsbestämmelser, förutom delägare i

fiskevattnet, jämväl övriga fiskerättsägare skulle böras dels ock en förenklad

ordning för utfärdande i brådskande fall av nya eller ändrade

ortsbestämmelser. Styrelsen säger sig ånyo vilja framhålla behovet av

de sålunda föreslagna ändringarna.

Vidare föreslår styrelsen i berörda skrivelse en skärpning av bestämmelserna

i 22 § i fiskeristadgan angående ansvar för olaga fiske. Enligt

styrelsens uppfattning vore den i detta författningsrum stadgade strafflatituden,

böter från och med 5 till och med 200 kronor, vilken bestämts

med hänsyn till år 1900 rådande penningvärde, numera alltför låg. För

att förekomma det otillåtna fiske, som i stor utsträckning bedreves och

som vore en av de viktigaste orsakerna till rådande brister i fiskevårdsavseende

inom landet, ifrågasätter styrelsen höjning av bötesminimum

samt för svårare fall även av böternas maximibelopp.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

Ytterligare föreslår lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 29 oktober 1928

införande i 6 § i fiskeristadgan av en föreskrift om fridygn för lax. Under

dessa fridygn, vilkas antal föreslås till två i veckan, skulle fiske efter

lax i rinnande vatten vara förbjudet. Lantbruksstyrelsen framhåller i

detta sammanhang, att de för vissa laxförande älvar nu gällande, av länsstyrelse

stadgade förbudstider för laxfångst mångenstädes vore alltför

korta för tryggande av laxens fortplantning.

I de i ärendet avgivna yttrandena tillstyrkes i allmänhet de föreslagna

ändringarna av 9 och 11 §§ i fiskeristadgan. Från många håll instämmes

i styrelsens krav på skärpt straff för olaga fiske. Förslaget örn införandet

av s. k. fridygn för lax avstyrkes ganska allmänt i de utlåtanden, där

frågan beröres, därvid bland annat framhålles, att detsamma skulle verka

orättvist.

Lantbruksstyrelsen uttalar i sin skrivelse den 29 oktober 1928, att det

vore av stor vikt för upphjälpande av sötvattensfisket att förekomma för

fisket skadliga vattenföroreningar. Orsakerna till fiskets tillbakagång

vore beträffande flera fiskevatten främst att söka just i vattnets och bottnens

förorening från olika industrier. Styrelsen erinrar, att dikningslagstiftningskommittén

i sitt den 3 juni 1915 avgivna betänkande med

förslag till lagstiftning rörande vatten- och luftförorening förebragt utredning

örn föroreningsfrågan i dess helhet och därvid även beaktat fiskets

synpunkter, samt att styrelsen i skrivelse den 1 februari 1926 till Kungl.

Maj:t hemställt, att frågan måtte upptagas till förnyad behandling. Berörda

förslag syntes snarast möjligt ånyo böra upptagas till skärskådande.

I flera av de i ärendet avgivna yttrandena framhålles den stora betydelsen

av att frågan örn lagstiftning rörande vattenförorening snarast

upptages till behandling.

Slutligen erinrar lantbruksstyrelsen i sin skrivelse den 29 oktober 1928

örn ett av särskilt tillkallade sakkunniga den 18 december 1922 avgivet

betänkande rörande tillgodogörande av kronans fiskevatten, i vilket vissa

förslag framlagts för ett bättre utnyttjande av nämnda fiskevatten, bland

annat genom sportfiske. Styrelsen uttalar därvid, att frågan örn tillgodogörande

av dessa fiskevatten vore av stor betydelse för vårt land såväl

genom de inkomster, som därigenom kunde beredas kronan, som även genom

det intresse för fiskevård, som bland annat ett förståndigt bedrivet

sportfiske medförde. Då emellertid spörsmålet i övervägande grad vore

av statsfinansiell innebörd, hade lantbruksstyrelsen ej ansett sig böra i

förevarande sammanhang närmare ingå på detsamma.

I åtskilliga yttranden framhålles såsom angeläget, att en bättre ordning

för tillgodogörande av kronans fiskevatten genomföres.

Åtgärder mot

vattenförorening.

Tillgodogörande

av

kronans fiskevatten.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

En effektiv tillsyn över efterlevnaden av gällande fiskeriförfattningar

torde vara av avsevärd betydelse för fisket. Det torde vara av stort värde,

därest den av lantbruksstyrelsen bebådade utredningen i ämnet kunde

leda till åstadkommande av en bättre ordning i berörda hänseende.

Vad angår spörsmålet örn reglering av strandäganderättens utsträckning

i de större sjöarna vill jag erinra, att denna fråga behandlats i ett

av de s. k. ägogränssakkunniga den 29 juni 1929 avgivet betänkande med

förslag till lag örn ägogränser m. m. Nämnda förslag äro föremål för vidare

utredning inom justitiedepartementet.

Frågan örn ändring av 17 § i lagen örn rätt till fiske torde böra upptagas

till bedömande i annat sammanhang.

De av lantbruksstyrelsen framlagda förslagen örn ändring i vissa delar

av fiskeristadgan torde jag framdeles få anmäla för Kungl. Majit.

Vidkommande frågan örn åtgärder mot vattenförorening vill jag erinra,

att Kungl. Majit på hemställan av chefen för justitiedepartementet

genom beslut den 12 september 1921 funnit det av lantbruksstyrelsen omförmälda,

den 3 juni 1915 avgivna betänkandet med förslag till lag angående

vatten- och luftförorening m. m. för det dåvarande icke föranleda någon

Kungl. Majits åtgärd. Sedermera har, såsom ovan berörts, lantbruksstyrelsen

i skrivelse den 1 februari 1926 hemställt, att frågan måtte upptagas

till förnyad behandling. Ärendet, som är synnerligen vidlyftigt

och av invecklad beskaffenhet, torde komma att bliva föremål för vidare

övervägande inom justitiedepartementet.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag det önskvärt, att lämpliga åtgärder

vidtagas för åstadkommande av ett bättre utnyttjande av kronans

fiskevatten. Såsom lantbruksstyrelsen omnämnt hava särskilt tillkallade

sakkunniga den 18 december 1922 framlagt förslag i ämnet, mot vilket

emellertid vissa erinringar framställts i de däröver avgivna yttrandena.

Sedan ärendet blivit föremål för vidare beredning inom jordbruksdepartementet,

torde jag återkomma till frågan.

Departementschefens hemställan.

På grund av vad jag ovan anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare hos statens lokala

fisker iadministration på följande sätti

Befattning Lönegrad

5 fiskeriintendenter ............................ B 26

2 fiskeriinspektörer ............................ B 26;

dels godkänna det av mig förordade förslaget till stat för statens lokala

fisker iadministration, att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931;

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 264.

dels, vid bifall härtill, höja ordinarie förslagsanslaget till statens lokala

fiskeriadministration, nu .................................. kronor 79,200,

med ...................................................... » 1,800

till ...................................................... » 81,000;

dels antaga det av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse gjorda erbjudande;
dels

till avlöningskostnader för en undersöknings- och försöksanstalt

för sötvattensfisket för budgetåret 1930/1931 bevilja ett extra förslagsanslag

av .................................................. kronor 2,800;

dels till omkostnader för driften av nämnda anstalt för budgetåret 1930/

1931 bevilja ett extra, reservationsanslag av ................ kronor 1,700;

dels höja ordinarie reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de

särskilda orterna, nu .................................... kronor 78,500,

med ...................................................... » 44,000

till ...................................................... » 122,500;

dels godkänna av mig i det föregående tillstyrkta ändrade grunder för

användning av sistnämnda anslag;

dels för täckande av brist å samma anslag bevilja för budgetåret

1930/1931 ett extra anslag av .............................. kronor 13,129;

dels godkänna av mig i det föregående tillstyrkta ändrade grunder för

beviljande av lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande;

dels ock höja ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet

av fiskerinäringen, nu ................................ kronor 30,000,

med ...................................................... » 6,000

till ........................................................ » 36,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan finner Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

gott lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Joh:s Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. 227 håfl- {Nr 264.)

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:323 Skrivelse till Konungen i anledning arn Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder för upphjälpande av sötvattmsfisket m. m. s. 1 i texten
  2. JoU 1930:73 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för upphjälpande av sötvattensfisket m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten