Sök i Ratio Lex

Angående bildande av en fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra avveckling av vissa krediter åt Svenska lantmännens riksförbund och därtill anslutna föreningar

1930-04-07 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:275, Angående bildande av en fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra avveckling av vissa krediter åt Svenska lantmännens riksförbund och därtill anslutna föreningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

1

Nr 275.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bildande av en

fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra

avveckling av vissa krediter åt Svenska lantmännens riksförbund

och därtill anslutna föreningar; given Stockholms slott

den 7 april 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 7 april 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Dahl, anmäler fråga örn beredande av

medel åt Aktiebolaget Jordbrukarbanken för att möjliggöra avveckling av

vissa krediter åt Svenska lantmännens riksförbund och därtill anslutna

föreningar.

Föredraganden anför:

I syfte att bispringa Aktiebolaget Svenska lantmännens bank, som på

grund av inträffade förluster krävde en genomgripande rekonstruktion, inllihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 238 haft. (Nr 275.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Biksfär bundet

a styrelse.

2 Kungl. Martts proposition Nr 275.

trädde staten år 1923 såsom tecknare av aktier i ett för övertagande av

bankens rörelse bildat nytt bankaktiebolag, Aktiebolaget Jordbrukarbanken.

Detta skedde under hänvisning bland annat till nödvändigheten att förhindra

svåra ekonomiska förluster för stora grupper av medborgare och därav

följande allvarliga rubbningar inom vår jordbruksnäring. Enligt vad då vidtagen

undersökning gav vid handen, var bankens största kund, Svenska lantmännens

riksförbund, i en sådan ställning, att även detta företag erfordrade

en konsolidering. Med en omedelbar betalningsinställelse för banken hade

sannolikt mast följa betalningsinställelse av riksförbundet och möjligen även

av vissa dess underorganisationer.

Jämväl da statsmakterna ar 1929 beslöto avlyftande från Jordbrukarbanken

av vissa tyngande engagemang, åberopades såsom skäl för att på detta sätt

konsolidera Jordbrukarbankens ställning, att banken i vidsträckt omfattning

var kreditgivare för den betydelsefulla kooperativa rörelse inom jordbruket,

vilken knutits till riksförbundet och dess underavdelningar i skilda delar

av landet. Bland de avlyftade engagemangen ingingo emellertid icke Jordbrukarbankens

förbindelser med riksförbundet och dess underavdelningar.

I propositionen anfördes tvärtom, att sistnämnda engagemang syntes böra

kvarbliva hos Jordbrukarbanken.

Under sistliden höst har jag med hänsyn särskilt till den ekonomiska utvecklingen

inom jordbruksnäringen ansett det angeläget att ägna min uppmärksamhet

åt Jordbrukarbankens och den ifrågavarande jordbrukskooperativa

rörelsens inbördes förhållande. I sammanhang med anmälan i statsverkspropositionen

till årets riksdag av fråga örn anslag till fonden för mötande

av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 omnämnde jag ock,

att enligt upplysningar, som stöde till buds, fråga kunde förväntas uppkomma

örn statens mellankomst till stödjande av den jordbrukskooperativa rörelsen,

och att jag hade under övervägande att i sådant syfte föreslå, att vissa

tyngande engagemang överflyttades från Jordbrukarbanken till Kreditkassan.

Frågan örn åtgärder i angivna syfte har nu aktualiserats. Styrelsen för

Svenska lantmännens riksförbund har nämligen i skrivelse den 31 mars

1930 till Jordbrukarbankens styrelse gjort framställning örn åtgärder för

beredande åt förbundet och därtill anslutna länsföreningar av lättnad i

deras mellanhavande med Jordbrukarbanken. I anledning av denna framställning

har Jordbrukarbankens styrelse i skrivelse den 7 april 1930 —

med förmälan att Jordbrukarbanken icke kunde utan vidare tillmötesgå

en hemställan av så vidsträckt omfattning, som i framställningen avsåges

— hänskjuta ärendet till chefen för finansdepartementet för de åtgärder,

som kunde anses lämpliga. I

I sin skrivelse har riksförbundets styrelse till en början lämnat en kort

översikt över förbundets tillkomst och organisation, av vilken översikt

framgår följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

3

»De första lantmannaföreningarna i vårt land bildades vid tiden närmast

före sekelskiftet med syfte att i olika avseenden, främst i fråga örn förnödenhetsinköp,

tillgodose sina medlemmars gemensamma intressen. Utan

förbindelse med varandra voro de i allmänhet endast av lokal betydelse.

Samarbetsidén hade emellertid slagit rot, och under det närmaste decenniet

framväxte ur dessa lokalföreningar centralinköpsföreningar över så gott som

hela landet. Ur centralföreningarna framväxte sedan automatiskt en

riksorganisation, Svenska lantmännens riksförbund, konstituerat den 30

augusti 1905.

Till riksförbundet äro för närvarande anslutna följande länsvis organiserade

föreningar, nedan nämnda i den ordning, de anslutit sig:

l:o) Skånska lantmännens centralförening;

2:o) Skaraborgs läns lantmäns centralförening;

3:o) Aktiebolaget Blekinge och Kalmar läns lantmannaförbund;

4:o) Hallands lantmäns centralförening;

5:o) Gotländska lantmännens centralförening;

6:o) Stockholms läns lantmannaförening;

7:o) Västerbottens lantmannaföreningars förbund;

8:o) Lantmännens centralförening i Jämtlands län;

9:o) Örebro läns lantmäns centralförening;

10:o) Värmlands läns lantmannaföreningars centralförening;

11 :o) Östgöta-lantmännens centralförening;

12:o) Kronobergs läns lantmäns centralförening;

13:o) Västra Sveriges lantmäns centralförening;

14:o) Jönköpings läns lantmäns centralförening;

15:o) Medelpads lantmannaförbund;

16:o) Västmanlands läns lantmäns centralförening;

17:o) Lantmannaförbundet, Gävle;

18:o) Norrbottens lantmannaförbund.

De till länsföreningarna anslutna lokalföreningarna uppgå för närvarande

till ett antal av cirka 1,100. I sin helhet omfattar organisationen nu

omkring 70,000 större och mindre jordbrukare, brukande sammanlagt cirka

660,000 hektar odlad jord, motsvarande drygt Yr, av landets hela åkerareal.

Det är av intresse anteckna, att de individuella medlemmarna till övervägande

del representera det mindre jordbruket. Av medlemmarna innehava

nämligen:

61.9 procent jordbruk örn 1—10 har (småbruk)

34.7 » » » 11—50 » (bondgårdar)

3.4 » » över 50 » (gårdar).

Den sammanlagda omsättningen av gödselmedel, foderämnen, spannmål

och utsäden har under de snart 25 år, som riksförbundet hittills bedrivit

sin verksamhet, uppgått till i runt tal 2 1/2 miljard kilogram. Siffran för

1929 uppgick till 163,254,991 kilogram, motsvarande en omsättningssumma

av 22,698,821 kronor 14 öre. För upplysnings- och propagandaändamål har

under åren 1907—1928 utgivits ej mindre än 675,463 kronor 80 öre. I

skatter hava förbundet och länsföreningarna under samma tid till stat och

kommun inlevererat i runt tal 2,400,000 kronor.

Svenska lantmännens riksförbund har till ändamål att förmedla inköp

för medlemmarnas räkning av fodermedel, gödselmedel, utsäde och frö

ävensom andra viktigare lantmannaförnödenheter; att förmedla försäljning

till utlandet av spannmål och stråfoder samt att verka för en ordnad av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

sättning inom landet av lantbrukets produkter; att i övrigt främja medlemmarnas

ekonomiska intressen. Varje medlem (länsförening) har att deltaga

i förbundet med minst en insats av 1,000 kronor samt ytterligare en insats

för varje hundratusental kronor av sin omsättning utöver det första hundratusentalet

kronor, av vilken insats 7s betalas kontant och 4/B medelst förbindelse

att betalas tre månader efter uppsägning. För förbundets förbindelser

ansvarar medlem utöver gjorda insatser med ett belopp, motsvarande summan

av de vinstutdelningar, som tilldelats medlem under de senast förflutna tio

åren. Enligt förbundets senaste balansräkning utgör summan av de kontanta

insatserna och ansvarsförbindelserna 561,000 kronor.

De olika till riksförbundet anslutna länsföreningarnas medlemmar häfta

för sina föreningars förbindelser dels med kontantinsatser varierande från

50 öre per hektar upp till 5 kronor per hektar, dels med i reverser

förskrivna belopp från 4 kronor upp till 9 kronor per hektar, dels med

ansvarsförbindelser, som kunna tagas i anspråk i fall av inträffande

konkurs med belopp från 3 kronor upp till 5 kronor per hektar respektive

1,000 kronor per lokalförening eller 50 kronor per lokalföreningsmedlem.

Summan av samtliga länsföreningars kontantinsatser och fonder utgör

1,083,385 kronor, summan av deras medlemmars reverserade insatser

2,304,364 kronor och summan av deras ansvar i fall av inträffande konkurs

1,331,731 kronor.»

Efter denna översikt har styrelsen utvecklat de omständigheter, som påkallat

den föreliggande framställningen, och härutinnan anfört följande:

»Från starten och ända fram till och med år 1921 arbetade organisationen

utan att behöva notera några förluster å rörelsen. Riksförbundet

hade lyckats lägga upp fonder till i runt tal 1,900,000 kronor. Länsföreningarna

hade under samma tid fonderat i runt tal 3,170,000 kronor. Under

år 1922 inträffade emellertid ett katastrofalt prisfall på alla förnödenheter,

vilket åsamkade länsföreningarna betydande förluster, vilka måste täckas

med anlitande av fonderna och i vissa fall särskilda uttaxeringar. Riksförbundet

måste för sin del under året boka en förlust på en av länsföreningarna

av 1,109,722 kronor 50 öre och fick på grund därav i sin balansräkning

för 1922 upptaga en förlust av i runt tal 900,000 kronor.

Trots fortsatta prisfall och osäkra konjunkturer skulle rörelsen likväl

kunnat utveckla sig i gynnsam riktning, örn icke 1923 en ny katastrof inträffat.

Under trycket av den svåra depression och de våldsamma konjunktursvängningar,

som då inträffade, hade organisationens kreditgivare, Aktiebolaget

Svenska lantmännens bank, kommit på obestånd. Såväl riksförbundet

som länsföreningarna, som med avsevärda belopp intresserat sig i

banken och av banken finansierade företag — riksförbundets aktiekonto

slutade i det närmaste å 5,000,000 kronor — kommo dels härigenom,

dels på grund av egna förluster i svårigheter, som hotade hela rörelsens

bestånd. Genom statsmakternas ingripande förhindrades bankens sammanbrott,

men trots rekonstruktionen, tack vare vilken organisationen kunde

fortleva, utgick denna väsentligt försvagad ur kraschen. Riksförbundet

fick fortsätta sin verksamhet med en brist i balansräkningen, som trots anlitande

av tillgängliga fonder uppgick till i runt tal 2,000,000 kronor. Åtskilliga

av länsföreningarna stodo efter anlitande av reserver och trots

betydande avskrivningar av skulder till banken på ytterligt svaga fötter,

tyngda av engagemang, som under den följande tiden skulle visa sig förlustbringande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 275.

Under de efter 1923 följande åren har riksförbundet och dess underavdelningar

fortsatt sitt arbete till det svenska jordbrukets fromma. Rörelsen

utvecklade sig i stort sett gynnsamt. Riksförbundet har varit i stånd att

nedbringa sin skuld till banken med i runt tal 1,260,000 kronor, så att den

vid årsskiftet 1929—1930 uppgick till i runt tal 725,000 kronor. Ställningen

för flertalet länsföreningar hade också successive förbättrats. Visserligen

har banken fått träda emellan för täckande av en del förluster för dessa

föreningar. Örn nian emellertid bortser från det betydande deficit, som uppstått

å en utan riksförbundets hörande startad länsförening, bade dessa förluster

sin huvudsakliga grund i från tiden före 1923 kvarstående olyckliga

engagemang.

Vid ingången av år 1929 stod sålunda organisationen väl icke i någon

stark ställning, men dock i gynnsammare position än vid 1923 års utgång.

Ingen kunde då förutse de våldsamma prisfall på spannmål och fodermedel,

som mot slutet av 1929 och än mer under början av år 1930 skulle

bringa det svenska jordbruket i ett nödläge och vålla att det nu gäller ett

jordbrukskooperationens vara eller icke vara.

De redan förut låga prisen på svensk spannmål ha intill slutet av februari

1930 sjunkit för vete med cirka 10 procent, för råg med cirka 33 procent,

för havre med cirka 39 procent, för korn med cirka 30 procent för att efter

denna tid ytterligare falla. För centralföreningarna, som såväl för att stödja

sina medlemmar som för att ha täckning för fordringar på grund av leveranser

uppköpt och magasinerat betydande kvantiteter spannmål innebar

detta prisfall betydande förluster.

Priset på fodermedel torde från september—oktober 1929, då man kunde

anteckna en stegring i kurvan, tills dato hava fallit med genomsnittligt

cirka 40 procent.

För att förstå vad detta måste betyda för organisationen bör ihågkommas,

att länsföreningarna i regel och särskilt i Norrland täcka sitt

behov av fodermedel under sommarmånaderna och början av hösten för att

hava det tillgängligt under höst- och vintermånaderna. Man måste även

anteckna att det här rör sig örn synnerligen betydande kvantiteter. För

1929 var riksförbundets och länsföreningarnas sammanlagda omsättning av

foderämnen och spannmål icke mindre än 185,000 tons, motsvarande en omsättningssumma

av över 37,000,000 kronor. När härtill komma de förluster,

som blivit oundvikliga till följd av den svåra kris, som jordbruket över

hela världen för närvarande genomgår, torde det vara förståeligt, att den

största och mest betydande grenen av den svenska jordbrukskooperationen,

som från början icke haft den ekonomiska styrka, som varit önskvärt,

och som därtill ännu icke hunnit hämta sig efter katastrofen 1923,

kommit i en situation, som icke kan betecknas annat än som ytterligt bekymmersam.

I medio av 1929 tedde sig förhållandena ännu icke alltför

oroväckande. Visserligen visade centralföreningarnas approximativa bokslut

en förlust av i runt tal 1,100,000 kronor. Efter en tillfällig uppgång i kurvan

för fodermedelsprisen på hösten 1929 kastade konjunkturerna emellertid

om, och priserna hava därefter ytterligare avsevärt fallit och förlusterna

i motsvarande grad ökats. Så visade länsföreningarnas bokslut per årsskiftet

1929—1930 en förlust av 2,428,664 kronor.»

Angående följderna, därest ifrågavarande jordbrukskooperativa organisation

skulle nödgas upphöra med sin verksamhet, har styrelsen yttrat sig sålunda:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

»Det är emellertid uppenbart, att, om organisationen nu skulle tvingas

att uppgiva kampen för sin tillvaro, förlusterna icke skulle stanna inom

nyssnämnda gränser. Det är icke bara det att en eventuell tvångsrealisation

skulle, som alltid, spoliera betydande värden, utan tvånget att hos

medlemmarna indriva deras reverserade förbindelser, utkräva deras åtagna

ansvar i fall av konkurs och stoppa deras krediter skulle i dessa för det

svenska jordbruket oerhört hårda tider medföra konsekvenser av fast oöverskådlig

räckvidd. Det är dock cirka 70,000 svenska lantmän, mest småbrukare,

som äro anslutna till organisationen, och ett sammanbrott av denna kunde

i vidrigaste fall betyda, att mången av deni tvingades att gå från gård

och grund.

Ser man saken på längre sikt skulle hela det arbete, varigenom rörelsen

under årtionden uppbyggts, vara tillspillo. Ingen lärer bestrida, att denna

kooperativa rörelse har sitt utomordentliga värde för det svenska jordbruket,

och icke blott för det svenska jordbruket utan för hela landet. Organisationen

har genom sin prisreglerande och kvalitetskontrollerande verksamhet tillfört

sina medlemmar betydande fördelar. Den har i största omfattning tillgodosett

för jordbrukaren nödvändig varukredit, den har bedrivit en omfattande propaganda-

och upplysningsverksamhet. Genom tidskrifter, böcker, broschyrer och

tabeller, genom deltagande i lantbruks-, frö- och utsädesutställningar har den

verkat för det svenska jordbruket. Det får ej förbises, att organisationen genom

sin blotta existens medfört avsevärda fördelar tillförda landets jordbrukare

på indirekt väg. Dess icke minst viktiga funktion har varit att tillvarataga

jordbrukarnas intressen ifråga örn billigast möjliga inköp av för jordbruket

nödvändiga förnödenheter. Tack vare organisationen med dess goda

internationella förbindelser har jordbrukarnas intressen kunnat hävdas vid

prissättningen av för jordbruket viktiga förnödenheter. Under kristiden

hade riksförbundet tillfälle att göra landet värdefulla tjänster. Under vissa

tider var det endast tack vare riksförbundets förbindelser, som det nödvändigaste

importbehovet av foder- och gödselmedel kunde tillfredsställas.

Skulle den nuvarande organisationen tvingas att likvidera och därvid

möjligen i sitt fall draga med sig många av sina enskilda medlemmar,

vore väl därmed icke kooperationens idé på detta område för alltid död,

men säkerligen skulle det dröja mycket länge, innan man på spillrorna

av vad som varit skulle hava någon möjlighet att åter uppbygga en det

svenska jordbruket gagnande kooperativ rörelse av nuvarande omfattning

och betydelse.»

Riksförbundets styrelse har slutligen anfört följande.

Enligt den 31 december 1929 verkställda bokslut hade länsföreningarnas

förluster utgjort tillhopa omkring 2,400,000 kronor. Om härtill Indes ytterligare

förluster å verksamheten intill utgången av sistlidna februari månad,

stege förlusterna, inklusive behovet av vissa avskrivningar, till omkring

3,800,000 kronor. Härtill komme riksförbundets förut omförmälda under

tidigare verksamhet uppkomna, numera visserligen väsentligt nedbragta

underskott, cirka 700,000 kronor. För verksamhetens konsolidering vore

önskvärt, att omförmälda förluster täcktes och nämnda avskrivningsbehov

tillgodosåges utan att för sådant ändamål medlemmarnas kontantinsatser och

reversansvar toges i anspråk. Härtill skulle krävas ett sammanlagt medels
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

belopp av omkring 4,500,000 kronor. Riksförbundets styrelse hemställde därför,

att Jordbrukarbankens styrelse ville taga under övervägande att bevilja

förbundet och föreningarna ackord eller eftergift i största möjliga omfattning.

I händelse de begärda lättnaderna beviljades, förutsatte styrelsen, att de

enskilda medlemmarna av organisationen — till vinnande av bättre likviditet

hos föreningarna — skulle dels infria redan tecknade reverserade insatser

med belopp, motsvarande cirka två tredjedelar av dessa insatsers

summa, sålunda med i runt tal 1,500,000 kronor, dels, i sammanhang med

en omläggning av organisationen, teckna nya insatser att infrias under

loppet av en tioårsperiod. För att nå detta mål vore önskvärt, att exempelvis

ett räntefritt lån kunde erhållas till samma belopp som de nya insatsförbindelsernas

summa, förslagsvis 3,000,000 kronor, vilket lån skulle kunna

successive amorteras med de å de nya insatsförbindelserna inflytande kontantinbetalningarna.

Jordbrukarbankens styrelse har i sin skrivelse anfört följande:

»Jordbrukarbankens styrelse har under de gångna åren vid upprepade

tillfällen haft att behandla frågan örn riksförbundskoncernens krediter och

därmed sammanhängande ämnen. Efter vidtagandet av de betydande avskrivningar,

som banken verkställt å koncernens krediter åren 1923—1928,

torde bankens styrelse med hänsyn till de ökade vinster, föreningsrörelsen

kunnat uppvisa, ännu under år 1929 ansett anledning saknas att räkna

med. någon större förlust å.sin kreditgivning till centralföreningarna. Det

ma i detta sammanhang erinras, att i den promemoria av bankinspektören

av den 27 april 1929, som finnes intagen i konstitutionsutskottets utlåtande

vid samma års riksdag nr 22, någon förlustrisk å riksförbundet med underlydande

för gynnsamt fall icke ansågs föreligga för banken, medan för

ogynnsamt fall förlustrisken angavs till närmare 1.9 miljoner kronor.

Ender hösten 1929 inträffade emellertid det i riksförbundets skrivelse

skildrade prisfallet å spannmål och fodervaror. Detta medförde, att centralföreningarnas

inneliggande lager endast i ringa utsträckning och till förlustbringande

priser kunde vinna avsättning.

I samband med upprättandet av Jordbrukarbankens bokslut per den 31

december 1929 gjordes en preliminär utredning angående centralföreningarnas

ställning. Denna utrednings resultat gav bankledningen anledning till förhoppning

att kunna med bankens vinstmedel möta behovet av erforderliga

avskrivningar.

Sedan numera centralföreningarnas bokslut per den 31 december 1929

föreligga och rörelsen jämväl för de två första månaderna av innevarande

år kan överblickas, visar det sig, att förlustsiffrorna ökats på sådant sätt,

att fråga inträder örn ianspraktagande av de enskilda föreningsmedlemmarnas

personliga betalningsansvar.

På grund av föreningsorganisationens struktur är för bankens vidkommande

ökningen av förlustrisken mindre än den försämring i ställningen,

som inträtt för de olika föreningarna. Beträffande ett flertal av dessa måste

nämligen icke blott förefintliga kontantinsatser, sparade medel och medlemmarnas

reverser utan även det personliga ansvar, som kan göras gällande

först vid inträffad konkurs, helt eller delvis tagas i anspråk för gäldande

av föreningens förbindelser.

Jordbruk arbankens

styrelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Bank- och

ondinspektionen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

Såsom kreditgivare och borgenär hos föreningarna kan hanken — som

enligt vad ovan framhållits redan måst på kreditgivningen till dessa kunder

avskriva betydande belopp — givetvis icke eftersätta sin rätt till någon del

av det ekonomiska underlag, varpå kreditgivningen är baserad. Skulle i

enlighet härmed banken för täckandet av sina fordringar söka uttaga ’konkursansvaret’,

måste icke blott centralföreningarna utan även i stor omfattning

anslutna lokalföreningar på grund av stadgarnas avfattning försättas

i konkurs. Beträffande ett par föreningar torde emellertid av olika anledningar

en avveckling under alla förhållanden vara ofrånkomlig.

Riksförbundet har i sin skrivelse angivit, att ett belopp av 4.5 miljoner

kronor skulle vara erforderligt för att sanera hela den ifrågavarande föreningsrörelsen.

Härvid har förutsatts att icke ens befintliga fonder eller

reversansvar skulle tagas i anspråk för täckande av den befintliga bristen.

Bankstyrelsen utgår emellertid från att, därest ett stöd åt föreningsrörelsen

skall givas, en betydande motprestation från nuvarande föreningsmedlemmar

jämväl bör lämnas. Med hänsyn bland annat härtill torde ett

efterskänkande av fordringar på koncernen kunna begränsas till ett belopp

av 3 miljoner kronor.

Med detta belopp skulle, såvitt nu kan bedömas, en tillfredsställande rekonstruktion

av de livsdugliga föreningarna kunna åstadkommas. Detta i

siri tur kommer att möjliggöra en anslutning av nya medlemmar till föreningarna,

något som torde få anses vara ett villkor för en sund utveckling

av föreningsrörelsen.

I den mån en sanering äger rum, bör jämväl tagas i övervägande vilka

organisatoriska förändringar, som äro erforderliga, bland annat för att förenkla

organisationen och skaffa föreningarna ökat eget rörelsekapital. ^

Vad angår det av riksförbundet framlagda förslaget örn räntefritt lån till

centralföreningarna, kan Jordbrukarbanken icke medverka till en sadan

anordning.»

I enlighet med vad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen hemställt örn

föranstaltande av att ett belopp av 3 miljoner kronor - genom Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 eller eljest — ställdes till förfogande för att möjliggöra

den av riksförbundet ifrågasatta saneringen av lantmännens föreningsrörelse.

Bank- och fondinspektionen har, efter remiss, avgivit yttrande i ärendet

och därvid anfört följande:

»För egen del kan inspektionen även med beaktande av den svåra belägenhet,

vari den till svenska lantmännens riksförbund anslutna jordbrukskooperationen

för närvarande befinner sig, icke underlåta att giva uttryck

för sin betänksamhet inför de stödåtgärder, som sålunda ifrågasatts. Erfarenheten

från den tid, som förflutit sedan den ifrågavarande organisationen

grundades, har på olika sätt visat, att denna organisation icke är

upprättad efter sådana ekonomiska grunder, som giva den möjlighet att möta

uppkommande konjunkturväxlingar. Organisationen har icke förfogat över

tillräckligt eget kapital utan har varit hänvisad till att arbeta med främmande

kapital i mycket stor omfattning, något som vid inträffande konjunkturnedgång

medfört förluster, icke blott för organisationen själv utan aven

för dess kreditgivare. Här torde också böra framhållas, att det icke förhåller

sig så som riksförbundet synes avse att göra gällande, nämligen att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 275.

1923 års förluster för förbundet med underavdelningar äro att hänföra

till Aktiebolaget Svenska lantmännens bank. Tvärtom var det särskilt

sammanbrottet utav vissa av rörelsens ledande män tidigare grundade företag,

som föranledde bankens obestånd. Vid nämnda tillfälle blev genom

statens medverkan organisationen eller densamma närstående företag fria från

ekonomiskt ansvar för avsevärda belopp, och även därefter hava hos Aktiebolaget

Jordbrukarbanken stora belopp avskrivits å fordringar hos kooperationen.

Då det var genom statens mellankomst, som organisationen räddades

år 1923 och då staten är så gott som ende delägare i Jordbr ukarbanken, har

staten sålunda redan i mycket stor omfattning här lämnat sitt stöd. Det

synes därför kunna med fog ifrågasättas, huruvida det kan anses riktigt,

att staten ånyo träder emellan för en organisation, som visat sig icke vara

bärkraftig.

Det är emellertid förklarligt, att Aktiebolaget Jordbrukar bankens styrelse

funnit det önskvärt, att åtgärder vidtagas för att förhjälpa ifrågavarande

verksamhet ur de iråkade svårigheterna. Det var på riksförbundets initiativ,

som Aktiebolaget Svenska lantmännens bank på sin tid tillkom, och förbundet

med anslutna föreningar är fortfarande Jordbrukarbankens största

kund. Givet är att, därest organisationen skulle bringas till avveckling i

så stor omfattning som de uppkomna förlusterna föranleda, bankens befattning

med jordbruksnäringens kreditförhållanden skulle bliva högst väsentligt

inskränkt. Därtill kommer, att de förluster, som på grund av föreningarnas

obestånd måste drabba banken och vilka bankstyrelsen hoppats

kunna täcka med bankens redan intjänta och blivande vinstmedel, bliva

större örn föreningarna nödgas likvidera och deras tillgångar underkastas

en hastigare realisation än örn de efter rekonstruktion få fortsätta rörelsen.

Att märka är vidare, att vid bankens sanering nästlidet år ingen avskrivning

gjordes å dess förbindelser med jordbrukskooperationen, änskönt

det redan då ansågs, att förluster därå skulle vara att i ogynnsamt fall förvänta.

Det oerhörda prisfallet å förnödenheter, som av föreningarna föras

i lager, samt måhända mindre lyckliga affärstransaktioner från deras sida

under senare delen av förra året, hava aktualiserat förlustrisken och dessutom

föranlett att densamma blivit större.

Därest herr statsrådet trots de ovan anförda betänkligheterna skulle linna

skäl vidtaga åtgärder för tillmötesgående av den gjorda framställningen i

syfte att medel ställas till förfogande för att än en gång bringa jordbrukskooperationen

stöd, bör emellertid detta enligt inspektionens mening ske allenast

under följande förutsättningar.

Till en början bör givetvis inom varje särskild förening insatskapitalet

och eventuella fonder i första hand användas till täckande av förefintliga

förluster.

Vidare bör för samma ändamål medlemmarnas ansvarighet tagas i anspråk

i sådan utsträckning, som är möjlig utan att äventyra föreningsverksamhetens

bestånd. Det bör nämligen uppmärksammas att medlemmarnas s. k.

reversförbindelser motsvara andra enskilda företags egna kapital.

Dessutom bör uppställas den fordran, att förening skall, för att komma

i åtnjutande av hjälp, ställas på en sådan ekonomisk grund, att densamma

efter hjälpens erhållande må kunna driva en bärkraftig verksamhet. Detta

lärer icke kunna ske på annat sätt än att föreningens medlemmar tillskjuta

ett kontant rörelsekapital, vars belopp icke synes böra understiga en tiondel

av föreningens förbindelser.

Slutligen men kanske dock i främsta rummet bör villkoret för hjälp vara

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 23S haft. (Nr 275.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

Kreditkassans

styrelse.

Fullmäktige i

riksgäldskontoret.

en genomgripande förändring av ifrågavarande rörelses organisation och

verksamhetsformer. Förenkling därutinnan bl. a. genom borteliminerande

av något av de nu förefintliga många leden mellan producent och konsument

samt skapande av garantier för en sundare kreditrörelse bör därvid

närmast eftersträvas.

För genomförande av en sanering av riksförbundet och dess underavdelningar

enligt ovan angivna grunder torde, att döma av förefintliga uppgifter

angående den ekonomiska ställningen, det belopp, som av Aktiebolaget

Jordbrukar banken i sådant hänseende föreslagits, vara fullt tillräckligt.

Riksförbundets hemställan, att till organisationens förfogande jämväl skulle

ställas ett räntefritt lån, anser sig inspektionen icke kunna förorda. Såsom

redan antytts bör nämligen det kapital, som erfordras för rörelsens fortsättning,

anskaffas genom föreningsmedlemmarnas egen försorg.»

I skrivelse till styrelsen för Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 anmodade

jag styrelsen att avgiva yttrande rörande medverkan från Kreditkassans

sida vid den åsyftade stödaktionen och meddelade därvid, att det i sådant

hänseende ifrågasatts, att Aktiebolaget Jordbrukarbanken skulle sättas i tillfälle

att bevilja ackord eller eftergift å riksförbundets och föreningarnas

skulder till banken samt att för möjliggörande härav medel skulle tillhandahållas

av Kreditkassan med erforderligt belopp, vilket syntes böra beräknas

till 3 miljoner kronor.

I anledning härav har styrelsen i skrivelse denna dag meddelat, att Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922, därest statsmakterna beslutade ifrågavarande

stödaktion och i erforderlig omfattning ställde medel till dess förfogande,

givetvis vore villigt medverka på i skrivelsen angivet sätt. Styrelsen

har emellertid hemställt, att Kreditkassans medverkan i de tillämnade åtgärderna

måtte begränsas till att gälla tillhandahållandet av nödiga medel

åt Aktiebolaget Jordbrukarbanken, på vilken enligt styrelsens mening prövningen

av förutsättningarna och villkoren för ackordens och eftergifternas

beviljande helt borde ankomma. I skrivelsen har styrelsen tillika meddelat,

att bolaget icke för närvarande disponerade över några tillgångar, vilka

lämpligen kunde begagnas för ändamålet, utan måste räkna med att erhålla

hela det behövliga beloppet från staten.

Slutligen hava fullmäktige i riksgäldskontoret, på min hemställan att

avgiva yttrande beträffande medelsanskaffningen åt Kreditkassan, i skrivelse

av denna dag anfört:

»Utan att ingå på behovet och lämpligheten av ifrågavarande stödaktion

vilja fullmäktige beträffande medelsanskaffningen framhålla, att, då det här

gäller en efter allt att döma konstaterad förlust, det erforderliga beloppet

eventuellt skulle kunna tagas direkt ur kassafonden, men att en i nuvarande

situation enklare utväg vore, att riksgäldskontoret bemyndigades att från

fonden för täckande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922

överföra ett belopp av 3 miljoner kronor till Kreditkassans kreditiv i riksgäldskontoret.

»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, är läget för den till Svenska Departementslantmännens

riksförbund anslutna jordbrukskooperationen sådant, att för CÄe''e"''

flertalet föreningar verksamhetens fortsättande torde kräva särskilda åtgärder

för ordnande av föreningarnas mellanvarande med kreditgivaren, Jordbrukarbanken.

Jag delar den mening, som göres gällande av riksförbundet och jämväl

ligger till grund för bankstyrelsens framställning, beträffande betydelsen för

jordbruksnäringen därav, att den ifrågavarande kooperativa verksamheten

vidmakthålles.

För kreditgivaren, Jordbrukarbanken, måste en tvångsvis genomförd avveckling

av bankens förbindelser med länsföreningarna befaras komma att

medföra avsevärda förluster. Det lärer fördenskull få anses vara ett bankens

intresse, att föreningarna genom erforderliga eftergifter beredes möjlighet

att fortsätta verksamheten. Men bankens ställning medger ej omedelbar

nedskrivning av dess fordringar hos föreningarna i sådan omfattning, som

torde vara nödig för nyss angivna syfte. Det är mot bakgrunden av detta

läge, som bankstyrelsens framställning till bankens ägare, staten, närmast

torde böra bedömas.

Jag får erinra därom, att riksdagen efter framställning av Kungl. Majit

år 1929 medgav, att från Jordbrukarbanken — vars till 20 miljoner kronor

uppgående aktiekapital så gott som uteslutande äges av staten — till Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 överflyttades förlustbringande engagemang

i betydande omfattning. I anledning härav har sedermera under år 1929, på

sätt framgår av den i statsverkspropositionen lämnade redogörelsen för

Kreditkassans verksamhet, en sådan överflyttning av engagemang ägt rum

till belopp av inemot 13 miljoner kronor, varå uppkommande förlust beräknats

till minst 8.6 miljoner kronor. Vid det sålunda genomförda avskiljandet

av tyngande förbindelser kommo riksförbundet och länsföreningarna

ej i beaktande. Fastmer förutsattes det, att jordbrukets kooperativa

affärsverksamhet skulle allt fortfarande äga sitt finansiella stöd hos banken

och att denna genom den beviljade lättnaden i övrigt skulle vinna stärkt

förutsättning att verksamt bistå den näring, som redan i bankens namn

angives såsom föremål för dess särskilda omvårdnad.

Emellertid torde vid tidpunkten för behandlingen år 1929 av nu berörda

ärende bankens förbindelser med riksförbundet och föreningarna hava

blivit bedömda med en optimism, som näppeligen var betingad av gäldenärernas

verkliga ekonomiska bärkraft, och genom sedermera inträffad utveckling

på förevarande affärsområde har ställningen blivit än mera ohållbar.

Enligt vad nu visar sig torde en betydande nedskrivning av ifrågavarande

gäldenärers förbindelser till Jordbrukarbanken vara ofrånkomlig.

Enär den hos banken befintliga delcrederefonden synes böra reserveras

för andra eventuellt behövliga avskrivningar, torde för banken erfordras

ett tillskott å hela det belopp, varmed avskrivning å ifrågavarande förbindelser

skall bestridas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 275.

Då jag haft att taga ställning till frågan om den betydande statsutgift,

som sålunda begäres, har jag, i likhet med bank- och fondinspektionen, ej

kunnat undgå att hysa starka betänkligheter.

Det kan ej bortses därifrån, att det här gäller ett statens stödjande av en

affärsverksamhet, som tävlar med enskilda näringsutövare, vilka — utan

det stöd som den kooperativa anslutningen borde innefatta — äro hänvisade

att söka med egen kraft övervinna konjunkturens vanskligheter. Och ej

heller kan man undkomma det intrycket, att frånvaro av omtanke och insikt

medverkat till skärpning av svårigheterna för den kooperativa verksamhet,

varom här är fråga.

Då jag likväl är beredd att förorda ett statligt ingripande, är det endast

med hänsyn till de verkningar, som en likvidation i större omfattning av

förevarande affärsverksamhet skulle medföra för Jordbrukarbanken såsom

kreditgivare. Jag erinrar örn att statsmakterna på sin tid beslutat en

betydande insats för vidmakthållande av en kreditanstalt med verksamhet

särskilt inriktad på kredit åt jordbruket och förlidet år bekräftat sitt fortvarande

intresse för enahanda syfte genom avsevärd uppoffring av statsmedel.

Jag har alltså stannat vid den uppfattningen, att Jordbrukarbanken bör

tillföras ett belopp, som möjliggör ett nedbringande av ifrågavarande förbindelser

i sådan omfattning, som en fullt bankmässig prövning påkallar.

Vid den blivande uppgörelsen bör — på sätt såväl bankstyrelsen som

bank- och fondinspektionen hävdat — icke efterlåtas kravet att föreningsmedlemmarna

i skälig omfattning medverka. Det belopp, som skulle tillföras

Jordbrukarbanken, anser jag lika med bankstyrelsen böra beräknas

till 3 miljoner kronor. Beloppet torde böra hos banken redovisas såsom en

särskild fond, vilken påföres samtliga å ifrågavarande engagemang belöpande

avskrivningar och nedskrivningar.

Vid beviljande av tillskott åt banken för nu angivna ändamål lärer

böra bestämt förutsättas, att bankens styrelse tillser, att med snabbhet

och grundlighet verkställes en ytterligare undersökning av de särskilda

företagen, på det att blivande åtgärder må grundas på tillräcklig kännedom

örn gäldenärernas verkliga ekonomiska läge. De förändringar i

organisatoriskt avseende, som befinnas önskvärda i syfte att befrämja en

ändamålsenlig förvaltning, böra ovägerligen av bankstyrelsen krävas och

deras genomförande kontrolleras.

Beträffande formen för medlens tillhandahållande hemställer jag, att desamma

tillföras hanken över Kreditkassan, vilken alltså skall hava att föra

beloppet i räkning och i sinom tid redovisa den återbetalning, som tilläventyrs

må kunna ske.

Enär, såsom framgår av det av Kreditkassans styrelse avgivna yttrandet,

kassan icke för närvarande har medel tillgängliga för ändamålet, torde dylika

böra beredas genom särskild åtgärd. I enlighet med det av fullmäktige

i riksgäldskontoret förordade förslaget tillstyrker jag i sådant avseende, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 275,

13

från fonden för mötande av förluster å Aktiebolaget Kreditkassan av år

1922 ett belopp av 3 miljoner kronor överföres till Kreditkassans kreditiv

i riksgäldskontoret. Erinras må, att — med inräknande av den av innevarande

års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslutade avsättningen

av 5 miljoner kronor — till nämnda fond anvisats sammanlagt 39

miljoner kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels medgiva, att Aktiebolaget Kreditkassan av år

1922 må tillhandahålla Aktiebolaget Jordbrukarbanken

ett belopp av 3,000,000 kronor för bildande av en fond,

avsedd att möjliggöra beviljande åt Svenska lantmännens

riksförbund och därtill anslutna föreningar av ackord

eller eftergift å förbundets och föreningarnas skulder

till banken i enlighet med de av mig i det föregående

angivna riktlinjerna,

dels ock besluta, att till beredande av medel härför

från fonden för mötande av förluster å Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 ett belopp av 3,000,000

kronor skall överföras till Kreditkassans kreditiv i

riksgäldskontoret.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 238 haft. (Nr 275.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bildande av en fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra avvecklin s. 1 i texten
  2. SU 1930:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bildande av en fond hos Aktiebolaget Jordbrukarbanken, avsedd att möjliggöra avveckling av vissa kre s. 1 i texten