Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv 0. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet

1930-01-31 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:58, Angående befrielse för förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv 0. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

13

Nr 58.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående befrielse

för förre löjtnanten i Norrbottens regementes

reserv 0. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet;

given Stockholms slott den 31 januari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 31 januari 1930.

K ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Genom utslag den 19 juli 1916 förpliktade Norrbottens regementes

krigsrätt dåvarande löjtnanten i nämnda regementes reserv O. G. W. Lindh

att till kronan utgiva ett belopp av 1,185 kronor 77 öre såsom ersättning

för intendenturmateriel, som förkommit vid ett under Lindhs befäl

ställt kompani ur nyssnämnda regemente under kompaniets förläggning

till Långmyran den 12 augusti—den 14 oktober 1915.

Krigsrättens utslag vann laga kraft.

Silö 30

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Uti en till Kungl. Majit ställd, den 11 september 1916 dagtecknad

skrift anhöll Lindh att av nåd bliva befriad från den honom ådömda

ersättningsskyldigheten. Till stöd för ansökningen åberopades de svåra

förhållanden, som varit rådande i avseende å persedelkontrollen under

kompaniets ifrågavarande förläggning, och anfördes härvid, bland annat,

att plutoncheferna utgjorts av tre sergeanter i reserven, att såsom kompaniadjutant

varit beordrad en furir i reserven, som saknat vana vid expeditionsgöromål

och dylikt, samt att det övriga befälet utgjorts av underbefäl

i reserven eller av obefordrade värnpliktiga.

I den 15 september 1916 över ansökningen avgivet yttrande, vari kommendanten

i Boden förklarade sig instämma, anförde chefen för Norrbottens

regemente, att enligt hans uppfattning förhållandena under mobiliseringstiden

varit så ogynnsamma, att en kompanichef med så svaga naturliga

förutsättningar för befälsföring som Lindh samt utrustad med så

fåtalig och kvalitativt delvis så undermålig underlydande personal näppeligen

syntes kunna göras ansvarig för den uppkomna persedelbristen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement avgav utlåtande i ärendet den

8 december 1916 och anförde därvid, att departementet, på grund av

bestämmelserna i § 13 mom. 1 i gällande intendenturmaterielreglemente

och med hänsyn till den stora vikten av, att i fråga örn handhavandet,

vården och redovisningen av arméns dyrbara intendenturmateriel intet

eftersattes, funne sig böra avstyrka bifall till den av Lindh gjorda ansökningen.

Enligt beslut den 24 juli 1917 fann Kungl. Majit ansökningen icke

kunna bifallas.

I en den 3 mars 1929 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrift har

Lindh — vilken numera beviljats avsked ur reserven — ånyo gjort ansökning

om att av nåd erhålla befrielse från omförmälda ersättningsskyldighet.

I utlåtande den 8 mars 1929 över denna ansökning har arméförvaltningens

intendentsdepartement — med anmälan att intendentsdepartementet

genom arméförvaltningens ombudsman vid upprepade tillfällen, ehuru utan

något resultat, sökt utbekomma kronans ifrågavarande fordran av Lindh —

anfört, att, då några nya skäl, som skulle kunna tala för bifall till Lindhs

nu gjorda ansökning, icke blivit an dragna, departementet ansåge sig förhindrat

att tillstyrka bifall till ansökningen.

Statskontoret, som den 30 april 1929 yttrat sig i ärendet, har därvid

anfört, att, med hänsyn till vad vederbörande regementschef uttalat i sitt

den 15 september 1916 avgivna utlåtande beträffande Lindhs tidigare

ansökning, i vilket uttalande kommendanten i Boden instämt, och då Lindh,

såvitt av handlingarna kunde utläsas, alltjämt befunne sig i svag ekono
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 58.

15

misk ställning, ämbetsverket ansåge sig icke böra motsätta sig, att framställning

gjordes bos riksdagen örn befrielse för Lindh från den honom

ådömda ersättningsskyldigheten för förkomna persedlar.

Under åberopande av vad statskontoret sålunda anfört och med erinran

tillika, att, enligt vad av handlingarna i ärendet framgår, de försök, som

vid flera tillfällen gjorts att indriva kronans ifrågavarande fordran, icke

givit något resultat, finner jag mig böra förorda, att kronan avstår från

densamma; och torde i sådant syfte framställning böra avlåtas till riksdagen.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv O. G. W. Lindh

må befrias från honom jämlikt regementskrigsrättens utslag den 19 juli

1916 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 1,185

kronor 77 öre, samt

att ifrågavarande belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Departements
chefen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:88 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition angående befrielse för förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv O. G. W. Lindh från v s. 1 i texten
  2. SU 1930:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående befrielse för förre löjtnanten i Norrbottens regementes reserv 0. G. W. Lindh från viss ersättningss s. 8 i texten