Sök i Ratio Lex

Angående vissa tilläggspensioner att utgå från allmänna indragningsstaten

1930-02-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:66, Angående vissa tilläggspensioner att utgå från allmänna indragningsstaten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa tilläggspensioner

att utgå från allmänna indragningsstaten; given

Stockholms slott den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Bissmark, anför efter gemensam beredning

med chefen för finansdepartementet:

l:o)

Presidenten i Svea hovrätt friherre Erik Teodor Marks von Wurtemberg Departementiuppnår

den 11 maj 1931 sjuttio års ålder och är då jämlikt 6 § i lagen chefen.

den 11 oktober 1907 angående civila tjäntsinnehavares rätt till pension

skyldig att avgå från presidentämbetet. Enligt 4 § i nämnda lag utgör hel

pension i allmänhet, där ej för särskilt fall annorlunda är stadgat, samma

belopp som det för tjänstinnehavaren vid tiden för hans avgång från

Bihang (ill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 51 hafi. (Nr 66.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Statskontoret.

tjänsten gällande pensionsunderlag. Jämlikt 3 § i kungörelsen den 18

juni 1926 (nr 273) om ändrad, lydelse av 1 och 3 §§ i kungörelsen den

29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement

och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk

i fråga örn rätt till pension skall för bestämmande av pensions belopp för

tjänsteman i chefsställning i 3:e lönegraden, till vilken lönegrad presidenten

i Svea hovrätt hänföres, gälla ett särskilt tjänstepensionsunderlag

av 8,496 kronor, under det att pensionsunderlaget för justitieråd utgör 9,996

kronor. Enär friherre Marks von Wurtemberg under åren 1903—1905 och

1906—1913 varit justitieråd, har det synts mig böra tagas under övervägande,

örn icke åt friherre Marks von Wurtemberg borde beredas, utöver

honom eljest tillkommande pension, en tilläggspension till sådant belopp,

att sammanlagda pensionen kommer att uppgå till 9,996 kronor årligen.

Härrör talar ytterligare, att friherre Marks von Wurtemberg under sin

långa tjänstetid beklätt ett flertal andra krävande ämbeten och att maktpåliggande

uppdrag på lagstiftningens och förvaltningens områden blivit

honom anförtrodda.

På anmodan har statskontoret den 14 januari 1930 avgivit utlåtande i

ärendet och därvid anfört följande:

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisade innehade friherre Marks

vqn Wurtemberg så lång tjänstetid i statstjänst, att han, som alltsedan

den 1 juli 1925 vore president i Svea hovrätt, kunde förklaras berättigad

att från och med dagen näst efter den, då avgång från presidentämbetet

komme att äga rum, åtnjuta hel pension, motsvarande det för presidentämbetet

såsom tjänst i lönegraden A 3 gällande pensionsunderlaget, eller

8,496 kronor. Emellertid hade han alltifrån utnämningen år 1903 till

justitieråd, intill dess han den 1 juli 1925 blev innehavare av presidentämbetet,

med undantag av de tider, under vilka han innehaft statsrådsämbete,

ägt rätt till den pension, som tillförsäkrats justitieråd; han hade

nämligen även elter avgången under år 1913 från justitierådsämbetet ägt

bibehålla denna pensionsrätt, i det att Kungl. Majit den 13 juni 1913 och

sedermera vid upprepade tillfällen med tillämpning av 1911 års riksdags i

sådant hänseende lämnade medgivande förordnat, att vad i fråga örn

justitierådsämbete vore stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla

pension av statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande

förpliktelser skulle gälla i avseende å de vid samma tillfällen

friherre Marks von Wurtemberg givna särskilda uppdrag, så länge han

innehade samma uppdrag. Pensionsavgifter för justitierådspension hade

därför, i den mån sådana under ifrågavarande tid varit föreskrivna, av

friherre Marks von Wurtemberg erlagts intill utnämningen till president.

Under sådana förhållanden och med hänsyn tillika till de särskilda omständigheterna

i övrigt, som i detta fall förelåge, särskilt de synnerligen

maktpåliggande uppdrag, som av friherre Marks von Wurtemberg utförts

för statens räkning, syntes det icke vara något att erinra mot förslaget

att bereda honom en tilläggspension å 1,500 kronor, så att sammanlagda

pensionsförmånen alltså komme att uppgå till 9,996 kronor, motsvarande

hel pension för justitieråd. En i viss mån likartad fråga hade

avgjorts av 1928 års riksdag, i det att riksdagen i enlighet med Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Maj:ts i punkten 7 av propositionen nr 78 framlagda förslag beviljat en

tilläggspension åt överståthållaren C. F. W. Hederstierna.

Statskontoret bär, såsom synes, anslutit sig till tanken att bereda tillläggspension

åt friherre Marks von Wurtemberg med angivet belopp och

framfört ytterligare vägande skäl för en dylik åtgärd. Som meningsskiljaktighet

ej torde råda örn det rättmätiga däruti, får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att presidenten i Svea hovrätt friherre Erik Teodor

Marks von Wurtemberg må från och med dagen

näst efter den, då han avgår från presidentämbetet,

under sin återstående livstid uppbära, utöver honom

författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till belopp

av 1,500 kronor årligen.

2:o)

I skrivelser till chefen för justitiedepartementet den 26 och den 28 mars

1928 hava vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol, häradshövdingen

Kristian Hugo von Sydow och vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens

vattendomstol, häradshövdingen Carl Emanuel Bengtsson hemställt

örn utverkande åt en var av dem medelst fastställande av tilläggspensioner

till vad, som tillkomme dem såsom häradshövdingar, eller på

annat sätt av en pension i proportion till avlöningen såsom vattenrättsdomare.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

von Sydow, som är född den 16 juli 1861, inträdde i statens tjänst den

24 september 1886 såsom auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge,

Sin första ordinarie tjänst, såsom fiskal i Svea hovrätt, erhöll han den

30 januari 1894. Den 8 juli 1904 utnämndes hail till häradshövding i

Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga. Då vattendomstolarna den

1 januari 1919 trädde i verksamhet, erhöll han förordnande såsom vattenrättsdomare

vid Västerbygdens vattendomstol. Därförut deltog han såsom

ordförande i vederbörande beredningar januari 1906—juni 1909 samt november

1911—december 1916 i arbetet med utformande av gällande vattenlag.

Bengtsson, som är född den 9 januari 1862, antogs till e. o. notarie

vid Svea hovrätt den 14 januari 1890, utnämndes till vice häradshövding

vid hovrätten den 31 maj 1892 och erhöll den 26 april 1901 fullmakt å

häradshövdingämbetet i Medelpads östra domsaga. I likhet med von

Sydow har han alltsedan vattendomstolarnas tillkomst innehaft förordnande

såsom vattenrättsdomare, nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol.

Departements
chefen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Vattenrättsdomaren

v. Sydow.

Vattenrättsdomaren

Bengtsson.

Vattenöver
domstolen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Såväl von Sydow som Bengtsson innehava således vederbörligt antal

tjänstår för åtnjutande av hel pension såsom häradshövding.

Till stöd för den föreliggande framställningen har von Sydow anfört

i huvudsak följande:

Den på extra stat anställda personalens vid vattendomstolarna pensionsförhållanden

hade icke blivit genom allmänna bestämmelser ordnade.

Vid sådant förhållande hade det synts von Sydow, vilken den 16 juli 1928

uppnått den för domare stadgade pensionsåldern, 67 år, angeläget, att

utan avvaktan på generell lösning av hithörande frågor pensionsförhållandena

för honom måtte snarast varda ordnade. Visserligen vore

han efter nämnda tidpunkt berättigad till pension såsom häradshövding

med det för sådan tjänst stadgade oreglerade belopp eller 5,600 kronor.

Men detta belopp torde allmänt erkännas icke numera motsvara häradshövdingämbetets

betydelse, och ännu mindre kunde det utgöra vad som

borde tillkomma en vattenrättsdomare med de ojämförligt mera krävande

uppgifter detta ämbete ställde på sin innehavare. Vid det ordnande av

andra tjänsters pensionsförhållanden, som under senare år i stor utsträckning

vidtagits, hade pensionsbeloppet för varje tjänst ställts i relation

till den för samma tjänst vid inträde i pensionsåldern utgående, efter

tjänstens vikt och de därmed förenade uppgifternas mer eller mindre

krävande art avpassade lönen. För vattenrättsdomare vore lönen bestämd

till 15,000 kronor, varför pensionen syntes böra utgå med belopp, som med

beaktande av de i nutida författningar eljest tillämpade pensioneringsgrunder

kunde anses skäligen betingas av sådan lön.

Bengtsson, som i tillämpliga delar åberopat vad von Sydow andragit,

bär därutöver för egen del anfört, att då han sökte det tunga och maktpåliggande

vattenrättsdomarämbetet, det avgörande skälet härför var,

att med ämbetet då var förenat större inkomster än som kunde påräknas

från häradshövdingetjänsten. Efter 1920 års reglering av häradshövdingarnas

löneinkomster och sedan dyrtidstillägg å vattenrättsdomares

lön blivit avsevärt beskuret, hade han såsom vattenrättsdomare åtnjutit

en inkomst, som med ett icke ringa belopp årligen understigit det, vilket

skulle hava tillkommit honom såsom häradshövding. Även härutinnan

förefunnes en billighetsgrund, som utgjorde stöd för hans framställning.

Vattenöverdomstolen har, på grund av remiss, avgivit yttrande den 24

maj 1928 över framställningarna. Därvid har vattenöverdomstolen tillstyrkt,

att Kungl. Maj :t måtte på det sätt bifalla von Sydows och Bengtssons

hemställan, att Kungl. Maj:t hos riksdagen gjorde framställning om

beviljandet .av sådana tilläggspensioner till von Sydow och Bengtsson, att

för en var av dem tilläggspensionen jämte honom såsom häradshövding

tillkommande pension uppginge till samma belopp, som skulle tillkommit

honom, därest han, under den tid han förvaltat vattenrättsdomartjänst,

innehaft ämbete av 30:e lönegraden, avdelningen B, i gällande avlöningsreglemente

samt erlagt de för sådan ämbetsman fastställda pensionsavgifterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 66.

Ur vattenöverdomstolens motivering mä följande anföras:

Till stöd för sin hemställan hade von Sydow och Bengtsson åberopat,

bland annat, att de arbetsuppgifter, som de såsom vattenrättsdomare haft

att Ulla, varit av ojämförligt mera krävande beskaffenhet än dem, som

åvilade en häradshövding. Vattenöverdomstolen ansåge den sålunda

framförda synpunkten vara väl förtjänt av Kungl. Maj:ts beaktande.

Vattenrättsdomartjänsterna ställde nämligen hos sina innehavare krav på

ej blott speciella juridiska insikter och förtrogenhet med vissa tekniska

frågor utan därjämte även ett betydande mått av praktiskt omdöme. Att

den arbetsbörda, som påvilade en vattenrättsdomare, vore synnerligen stor,

kunde vattenöverdomstolen, som genom sin verksamhet vunnit god erfarenhet

örn arbetsförhållandena vid vattendomstolarna, vitsorda liksom ock,

att det icke sällan förekomme, att de avgöranden, som vattendomstolarna

hade att träffa, ägde ekonomisk räckvidd och betydelse för allmänna intressen

i en omfattning, som väl endast i mycket sällsynta fall torde förekomma

vid frågor, som folie under de allmänna domstolarnas prövning.

Härutöver ville vattenöverdomstolen ytterligare framhålla en synpunkt,

som väl icke åberopats av von Sydow och Bengtsson, men som likväl, enligt

vattenöverdomstolens förmenande, vöre av betydelse för ifrågavarande

ärende. Under förarbetena till nu gällande vattenlag framställdes från

skilda håll — under åberopande av såväl principiella som praktiska skäl

— önskemålet, att ledamotsplatserna i de föreslagna vattendomstolarna och

i främsta rummet vattenrättsdomartjänsterna skulle i likhet med andra

domarsysslor besättas med ordinarie, oavsättliga innehavare. Att man

likväl i de framlagda förslagen liksom ock vid antagandet av vattenlagen

stannat vid systemet med vattenrättsdomartjänsternas uppehållande på

förordnande torde, såsom förarbetena angåve, hava berott allenast därav,

att man för lättare genomförande av möjligen behövliga förändringar i

organisationsformen ansett det lätthanterligare systemet med förordnanden

lämpligare under de första åren av vattendomstolarnas verksamhet.

Det framhölls likväl därvid, att systemet avsåges vara ett provisorium,

intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits örn vattendomstolarnas arbetsbörda

och verksamhet. Enär numera nära tio år förflutit, sedan nya vattenlagen

trädde i kraft, torde den erfarenhet vara vunnen, som avsågs vid

förordnandesystemets förordande. Vattenöverdomstolen ansåge sig följaktligen

kunna, vid bedömandet av nu ifrågavarande ansökningar, utgå

från det antagandet, att i en nära framtid Kungl. Maj:t och riksdagen

skulle besluta örn vattenrättsdomartjänsternas överförande till ordinarie

stat, och ville vattenöverdomstolen i detta sammanhang framhålla, att

vattenöverdomstolen för sin del tillstyrkte sådan åtgärd. I händelse ordinarie

vattenrättsdomarämbeten komme att inrättas, bleve dessa givetvis

förenade med rätt till pension, och torde kunna antagas, att pensionsförmånerna

för dessa viktiga ämbeten icke kcmmo att understiga de pensioner,

vilka enligt gällande bestämmelser tillkomme avgående ämbetsmän

av 30:o lönegraden av avdelningen B i gällande avlöningsreglemente

och vilka vore avsevärt högre än dem, som tillkomme avgående häradshövdingar.

Under sådana omständigheter funné vattenöverdomstolen

vägande billighetsskäl tala för att åt von Sydow och Bengtsson, vilka

under lång tid fyllt vattenrättsdomares uppgifter, men på grund av dessa

tjänsters tillfälliga uppförande på extra stat icke kunde komma i åtnjutande

av pension såsom vattenrättsdomare, bereddes högre pensionsförmåner

än dem, som tillkomme häradshövdingar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Jämväl statskontoret har avgivit infordrade yttranden i ärendet, dagtecknade

den 11 september 1928 och den 23 november 1929.

I förstnämnda yttrande har statskontoret hemställt, att ansökningarna

icke för det dåvarande måtte till någon Kungl. Maurts särskilda åtgärd

föranleda, enär det av von Sydow och Bengtsson väckta spörsmålet örn

pension för vattenrättsdomarna kunde förväntas vinna sin lösning, innan

skyldighet inträdde för dem att vid uppnådd ålder av 70 år avgå från

tjänsten. Därvid har statskontoret i första hand erinrat därom att, såsom

vattenöverdomstolen framhållit, frågan örn vattenrättsdomarnas uppförande

å ordinarie stat inom kort torde bliva aktuell. Bleve dessa domare

ordinarie befattningshavare, bomme pensionsfrågan för dem att samtidigt

avgöras. Även av annan anledning kunde emellertid, enligt statskontoret,

nämnda pensionsfråga väntas snart nog komma i annat läge. I de förslag

till ny pensionslag, som framlagts av 1921 års pensionskommitté och

av 1926 pensionsutredning, hade nämligen pensionsrätt inrymts jämväl

för vissa icke-ordinarie befattningar, bland dem sådana befattningar,

vilka såsom fallet vore med vattenrättsdomarämbetena avlönades från

extra anslag; och hade tillika föreslagits att, örn ordinarie tjänsteman förordnats

till innehavare av icke-ordinarie befattning, som sålunda förenats

med pensionsrätt, det för den icke-ordinarie befattningen fastställda pensionsunderlaget

skulle tillämpas, örn detta vore högre än det som gällde

för innehavarens ordinarie tjänst. Otvivelaktigt komme vid den blivande

pensionsregleringen pensionsunderlaget för vattenrättsdomare att fastställas

till högre belopp än det, som i sådant avseende gällde för häradshövding;

och vid sådant förhållande skulle syftet med förevarande ansökningar

bliva uppnått genom den nya pensionslagen.

I sitt senare utlåtande — tillkommet på grund av Kungl. Maj:ts remiss

den 16 november 1929, i vilken anförts, att så vitt då kunde bedömas,

varken frågan örn vattenrättsdomarnas uppförande å ordinarie stat eller

förslaget till ny civil pensionslag torde bliva föremål för slutligt avgörande,

innan von Sydow och Bengtsson enligt gällande bestämmelser vore

skyldiga att från ordinarie tjänst avgå — har statskontoret anfört i huvudsak

följande.

En med den föreliggande likartad fråga kiev i anledning av Kungl

Maj:ts pronosition nr 25 avgjord av 1925 års riksdag, i det att expeditionschefen

P. W. Schalén, vilken i sin egenskap av kansliråd var berättigad

till pension å 6 996 kronor, med hänsyn därtill, att han under en lång följd

av år innehaft expeditionschefsämbete, vilket icke vore förenat med pensionsrätt,

erhöll en tilläggspension å 600 kronor, motsvarande 2A av skillnaden

mellan nämnda pensionsbelopp och d»n pension, som tillbomme överdirektör

av högre grad, med vilken expeditionschef vore i avlöningshänseende

jämställd. Efter enahanda grund beräknade tilläggspensioner syntes

böra utverkas åt von Sydow och Bengtsson, vilka alltsedan den 1 januari

1919, då den nya vattendomstolsorganisationen trädde i tillämpning,

förvaltat på extra stat alltjämt uppförda vattenrättsdomartjänster, vilka

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

i avlöningshänseende vore likställda med överdirektörsbefattning av

högre grad. Enligt vad statskontoret inhämtat torde sökandena innehava

så lång statstjänst, att de vid avgång bleve berättigade till hel pension för

innehavande häradshövdingämbete. Pensionsbeloppen bleve då 5,600 kronor,

vartill emellertid komrne sådana förhöjningar enligt kungörelsen ded

18 juni 1925 (nr 280) att s. k. ny pension för sökandena skulle bliva 6,67^

kronor. Pensionsunderlaget och hel pension tor överdirektör av högre

grad utgjorde 7,896 kronor; 2/s av skillnaden mellan dessa belopp uppginge

till 816 kronor, som alltså efter enahanda beräkningsgrund, som beträffande

expeditionschefen Schalén kommit till användning, skulle utgöra

tilläggspensionens belopp. Hela pensionsförmånen — oberäknat dyrtidstilllägg

— skulle sålunda tor en var av sökandena bliva 7,4ö8 kronor. Statskontoret

hemställde alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av von Sydow och Bengtsson ägde från och med månaden

näst efter den, vari han efter avsked från häradshövdingämbetet frånträdde

befattningen såsom vattenrättsdomare, under sin återstående livstid

åtnjuta, utöver honom föriattningsenligt tillkommande pensionsförmåner,

en tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av

816 kronor för år räknat.

Då frågan örn vattendomstolarnas uppförande å ordinarie stat icke lä- Departementsrer

komma att föreläggas riksdagen före den tid, då skyldighet inträder chefenför

såväl von Sydow som Bengtsson att avgå från innehavande ordinarie

tjänst, och då jämväl med behandlingen av förslaget till ny civil pensionslag

tills vidare anstår i avvaktan på lösningen av spörsmålet örn dyrtidstilläggens

inarbetande i löner och pensioner, torde ställningstagandet till

det av sökandena väckta spörsmålet örn erhållande av ytterligare pensionsförmån

icke böra längre uppskjutas.

Vad först själva sakfrågan beträffar, synes mig i ärendet hava förebringats

övertygande skäl för det rimliga och berättigade i att åtgärd vidtages

för beredande åt sökandena av en skälig tilläggspension. Härutinnan

kan jag sålunda inskränka mig till att åberopa vad av sökandena och

de hörda myndigheterna, på sätt ovan återgivits, anförts.

Vidkommande härefter de olika tilläggspensionsbelopp, som föreslagits,

anser jag mig böra förorda det av statskontoret föreslagna högre beloppet

eller 816 kronor. Då vattenrättsdomare åtnjuter arvode till belopp,

motsvarande lönen för överdirektör av högra grad, bör han icke i vidare

mån än som föranledes därav, att han icke erlagt i sistnämnda tjänstegrad

föreskrivna pensionsavgifter, i pensionshänseendo ställas i sämre ställning

än den senare, detta så mycket mera som vattenrättsdomaren tillhör

i lönehänseende oreglerat verk och sålunda faktiskt intager en högre

löneställning. Ej heller lärer man genom att i förevarande fall fastställa

tilläggspensionen till sistnämnda belopp föregripa ett avgörande beträffande

vattenrättsdomarnas slutliga löneställning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

att en var av vattenrättsdomarna Kristian Hugo von

Sydow och Carl Emanuel Bengtsson må från och med

månaden näst efter den, då han efter''avsked från häradshövdingämbetet

frånträder befattningen såsom

vattenrättsdomare, under sin återstående livstid åtnjuta,

utöver honom författningsenligt tillkommande

pensionsförmåner, en tilläggspension från allmänna

indragningsstaten av 816 kronor för år räknat.

Till vad departementschefen under punkterna Irol

och 2:o) hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

300489. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1930:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 24 i texten