Angående vissa tilläggspensioner att utgå från allmänna indragningsstaten
1930-02-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:66, Angående vissa tilläggspensioner att utgå från allmänna indragningsstaten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
1
Nr 66.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa tilläggspensioner
att utgå från allmänna indragningsstaten; given
Stockholms slott den 7 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Georg Bissmark.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 7 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Bissmark, anför efter gemensam beredning
med chefen för finansdepartementet:
l:o)
Presidenten i Svea hovrätt friherre Erik Teodor Marks von Wurtemberg Departementiuppnår
den 11 maj 1931 sjuttio års ålder och är då jämlikt 6 § i lagen chefen.
den 11 oktober 1907 angående civila tjäntsinnehavares rätt till pension
skyldig att avgå från presidentämbetet. Enligt 4 § i nämnda lag utgör hel
pension i allmänhet, där ej för särskilt fall annorlunda är stadgat, samma
belopp som det för tjänstinnehavaren vid tiden för hans avgång från
Bihang (ill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 51 hafi. (Nr 66.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
Statskontoret.
tjänsten gällande pensionsunderlag. Jämlikt 3 § i kungörelsen den 18
juni 1926 (nr 273) om ändrad, lydelse av 1 och 3 §§ i kungörelsen den
29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk
i fråga örn rätt till pension skall för bestämmande av pensions belopp för
tjänsteman i chefsställning i 3:e lönegraden, till vilken lönegrad presidenten
i Svea hovrätt hänföres, gälla ett särskilt tjänstepensionsunderlag
av 8,496 kronor, under det att pensionsunderlaget för justitieråd utgör 9,996
kronor. Enär friherre Marks von Wurtemberg under åren 1903—1905 och
1906—1913 varit justitieråd, har det synts mig böra tagas under övervägande,
örn icke åt friherre Marks von Wurtemberg borde beredas, utöver
honom eljest tillkommande pension, en tilläggspension till sådant belopp,
att sammanlagda pensionen kommer att uppgå till 9,996 kronor årligen.
Härrör talar ytterligare, att friherre Marks von Wurtemberg under sin
långa tjänstetid beklätt ett flertal andra krävande ämbeten och att maktpåliggande
uppdrag på lagstiftningens och förvaltningens områden blivit
honom anförtrodda.
På anmodan har statskontoret den 14 januari 1930 avgivit utlåtande i
ärendet och därvid anfört följande:
Enligt vad handlingarna i ärendet utvisade innehade friherre Marks
vqn Wurtemberg så lång tjänstetid i statstjänst, att han, som alltsedan
den 1 juli 1925 vore president i Svea hovrätt, kunde förklaras berättigad
att från och med dagen näst efter den, då avgång från presidentämbetet
komme att äga rum, åtnjuta hel pension, motsvarande det för presidentämbetet
såsom tjänst i lönegraden A 3 gällande pensionsunderlaget, eller
8,496 kronor. Emellertid hade han alltifrån utnämningen år 1903 till
justitieråd, intill dess han den 1 juli 1925 blev innehavare av presidentämbetet,
med undantag av de tider, under vilka han innehaft statsrådsämbete,
ägt rätt till den pension, som tillförsäkrats justitieråd; han hade
nämligen även elter avgången under år 1913 från justitierådsämbetet ägt
bibehålla denna pensionsrätt, i det att Kungl. Majit den 13 juni 1913 och
sedermera vid upprepade tillfällen med tillämpning av 1911 års riksdags i
sådant hänseende lämnade medgivande förordnat, att vad i fråga örn
justitierådsämbete vore stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla
pension av statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande
förpliktelser skulle gälla i avseende å de vid samma tillfällen
friherre Marks von Wurtemberg givna särskilda uppdrag, så länge han
innehade samma uppdrag. Pensionsavgifter för justitierådspension hade
därför, i den mån sådana under ifrågavarande tid varit föreskrivna, av
friherre Marks von Wurtemberg erlagts intill utnämningen till president.
Under sådana förhållanden och med hänsyn tillika till de särskilda omständigheterna
i övrigt, som i detta fall förelåge, särskilt de synnerligen
maktpåliggande uppdrag, som av friherre Marks von Wurtemberg utförts
för statens räkning, syntes det icke vara något att erinra mot förslaget
att bereda honom en tilläggspension å 1,500 kronor, så att sammanlagda
pensionsförmånen alltså komme att uppgå till 9,996 kronor, motsvarande
hel pension för justitieråd. En i viss mån likartad fråga hade
avgjorts av 1928 års riksdag, i det att riksdagen i enlighet med Kungl.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
Maj:ts i punkten 7 av propositionen nr 78 framlagda förslag beviljat en
tilläggspension åt överståthållaren C. F. W. Hederstierna.
Statskontoret bär, såsom synes, anslutit sig till tanken att bereda tillläggspension
åt friherre Marks von Wurtemberg med angivet belopp och
framfört ytterligare vägande skäl för en dylik åtgärd. Som meningsskiljaktighet
ej torde råda örn det rättmätiga däruti, får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att presidenten i Svea hovrätt friherre Erik Teodor
Marks von Wurtemberg må från och med dagen
näst efter den, då han avgår från presidentämbetet,
under sin återstående livstid uppbära, utöver honom
författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension
från allmänna indragningsstaten till belopp
av 1,500 kronor årligen.
2:o)
I skrivelser till chefen för justitiedepartementet den 26 och den 28 mars
1928 hava vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol, häradshövdingen
Kristian Hugo von Sydow och vattenrättsdomaren vid Mellanbygdens
vattendomstol, häradshövdingen Carl Emanuel Bengtsson hemställt
örn utverkande åt en var av dem medelst fastställande av tilläggspensioner
till vad, som tillkomme dem såsom häradshövdingar, eller på
annat sätt av en pension i proportion till avlöningen såsom vattenrättsdomare.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:
von Sydow, som är född den 16 juli 1861, inträdde i statens tjänst den
24 september 1886 såsom auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge,
Sin första ordinarie tjänst, såsom fiskal i Svea hovrätt, erhöll han den
30 januari 1894. Den 8 juli 1904 utnämndes hail till häradshövding i
Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga. Då vattendomstolarna den
1 januari 1919 trädde i verksamhet, erhöll han förordnande såsom vattenrättsdomare
vid Västerbygdens vattendomstol. Därförut deltog han såsom
ordförande i vederbörande beredningar januari 1906—juni 1909 samt november
1911—december 1916 i arbetet med utformande av gällande vattenlag.
Bengtsson, som är född den 9 januari 1862, antogs till e. o. notarie
vid Svea hovrätt den 14 januari 1890, utnämndes till vice häradshövding
vid hovrätten den 31 maj 1892 och erhöll den 26 april 1901 fullmakt å
häradshövdingämbetet i Medelpads östra domsaga. I likhet med von
Sydow har han alltsedan vattendomstolarnas tillkomst innehaft förordnande
såsom vattenrättsdomare, nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol.
Departements
chefen,
Vattenrättsdomaren
v. Sydow.
Vattenrättsdomaren
Bengtsson.
Vattenöver
domstolen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
Såväl von Sydow som Bengtsson innehava således vederbörligt antal
tjänstår för åtnjutande av hel pension såsom häradshövding.
Till stöd för den föreliggande framställningen har von Sydow anfört
i huvudsak följande:
Den på extra stat anställda personalens vid vattendomstolarna pensionsförhållanden
hade icke blivit genom allmänna bestämmelser ordnade.
Vid sådant förhållande hade det synts von Sydow, vilken den 16 juli 1928
uppnått den för domare stadgade pensionsåldern, 67 år, angeläget, att
utan avvaktan på generell lösning av hithörande frågor pensionsförhållandena
för honom måtte snarast varda ordnade. Visserligen vore
han efter nämnda tidpunkt berättigad till pension såsom häradshövding
med det för sådan tjänst stadgade oreglerade belopp eller 5,600 kronor.
Men detta belopp torde allmänt erkännas icke numera motsvara häradshövdingämbetets
betydelse, och ännu mindre kunde det utgöra vad som
borde tillkomma en vattenrättsdomare med de ojämförligt mera krävande
uppgifter detta ämbete ställde på sin innehavare. Vid det ordnande av
andra tjänsters pensionsförhållanden, som under senare år i stor utsträckning
vidtagits, hade pensionsbeloppet för varje tjänst ställts i relation
till den för samma tjänst vid inträde i pensionsåldern utgående, efter
tjänstens vikt och de därmed förenade uppgifternas mer eller mindre
krävande art avpassade lönen. För vattenrättsdomare vore lönen bestämd
till 15,000 kronor, varför pensionen syntes böra utgå med belopp, som med
beaktande av de i nutida författningar eljest tillämpade pensioneringsgrunder
kunde anses skäligen betingas av sådan lön.
Bengtsson, som i tillämpliga delar åberopat vad von Sydow andragit,
bär därutöver för egen del anfört, att då han sökte det tunga och maktpåliggande
vattenrättsdomarämbetet, det avgörande skälet härför var,
att med ämbetet då var förenat större inkomster än som kunde påräknas
från häradshövdingetjänsten. Efter 1920 års reglering av häradshövdingarnas
löneinkomster och sedan dyrtidstillägg å vattenrättsdomares
lön blivit avsevärt beskuret, hade han såsom vattenrättsdomare åtnjutit
en inkomst, som med ett icke ringa belopp årligen understigit det, vilket
skulle hava tillkommit honom såsom häradshövding. Även härutinnan
förefunnes en billighetsgrund, som utgjorde stöd för hans framställning.
Vattenöverdomstolen har, på grund av remiss, avgivit yttrande den 24
maj 1928 över framställningarna. Därvid har vattenöverdomstolen tillstyrkt,
att Kungl. Maj :t måtte på det sätt bifalla von Sydows och Bengtssons
hemställan, att Kungl. Maj:t hos riksdagen gjorde framställning om
beviljandet .av sådana tilläggspensioner till von Sydow och Bengtsson, att
för en var av dem tilläggspensionen jämte honom såsom häradshövding
tillkommande pension uppginge till samma belopp, som skulle tillkommit
honom, därest han, under den tid han förvaltat vattenrättsdomartjänst,
innehaft ämbete av 30:e lönegraden, avdelningen B, i gällande avlöningsreglemente
samt erlagt de för sådan ämbetsman fastställda pensionsavgifterna.
5
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 66.
Ur vattenöverdomstolens motivering mä följande anföras:
Till stöd för sin hemställan hade von Sydow och Bengtsson åberopat,
bland annat, att de arbetsuppgifter, som de såsom vattenrättsdomare haft
att Ulla, varit av ojämförligt mera krävande beskaffenhet än dem, som
åvilade en häradshövding. Vattenöverdomstolen ansåge den sålunda
framförda synpunkten vara väl förtjänt av Kungl. Maj:ts beaktande.
Vattenrättsdomartjänsterna ställde nämligen hos sina innehavare krav på
ej blott speciella juridiska insikter och förtrogenhet med vissa tekniska
frågor utan därjämte även ett betydande mått av praktiskt omdöme. Att
den arbetsbörda, som påvilade en vattenrättsdomare, vore synnerligen stor,
kunde vattenöverdomstolen, som genom sin verksamhet vunnit god erfarenhet
örn arbetsförhållandena vid vattendomstolarna, vitsorda liksom ock,
att det icke sällan förekomme, att de avgöranden, som vattendomstolarna
hade att träffa, ägde ekonomisk räckvidd och betydelse för allmänna intressen
i en omfattning, som väl endast i mycket sällsynta fall torde förekomma
vid frågor, som folie under de allmänna domstolarnas prövning.
Härutöver ville vattenöverdomstolen ytterligare framhålla en synpunkt,
som väl icke åberopats av von Sydow och Bengtsson, men som likväl, enligt
vattenöverdomstolens förmenande, vöre av betydelse för ifrågavarande
ärende. Under förarbetena till nu gällande vattenlag framställdes från
skilda håll — under åberopande av såväl principiella som praktiska skäl
— önskemålet, att ledamotsplatserna i de föreslagna vattendomstolarna och
i främsta rummet vattenrättsdomartjänsterna skulle i likhet med andra
domarsysslor besättas med ordinarie, oavsättliga innehavare. Att man
likväl i de framlagda förslagen liksom ock vid antagandet av vattenlagen
stannat vid systemet med vattenrättsdomartjänsternas uppehållande på
förordnande torde, såsom förarbetena angåve, hava berott allenast därav,
att man för lättare genomförande av möjligen behövliga förändringar i
organisationsformen ansett det lätthanterligare systemet med förordnanden
lämpligare under de första åren av vattendomstolarnas verksamhet.
Det framhölls likväl därvid, att systemet avsåges vara ett provisorium,
intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits örn vattendomstolarnas arbetsbörda
och verksamhet. Enär numera nära tio år förflutit, sedan nya vattenlagen
trädde i kraft, torde den erfarenhet vara vunnen, som avsågs vid
förordnandesystemets förordande. Vattenöverdomstolen ansåge sig följaktligen
kunna, vid bedömandet av nu ifrågavarande ansökningar, utgå
från det antagandet, att i en nära framtid Kungl. Maj:t och riksdagen
skulle besluta örn vattenrättsdomartjänsternas överförande till ordinarie
stat, och ville vattenöverdomstolen i detta sammanhang framhålla, att
vattenöverdomstolen för sin del tillstyrkte sådan åtgärd. I händelse ordinarie
vattenrättsdomarämbeten komme att inrättas, bleve dessa givetvis
förenade med rätt till pension, och torde kunna antagas, att pensionsförmånerna
för dessa viktiga ämbeten icke kcmmo att understiga de pensioner,
vilka enligt gällande bestämmelser tillkomme avgående ämbetsmän
av 30:o lönegraden av avdelningen B i gällande avlöningsreglemente
och vilka vore avsevärt högre än dem, som tillkomme avgående häradshövdingar.
Under sådana omständigheter funné vattenöverdomstolen
vägande billighetsskäl tala för att åt von Sydow och Bengtsson, vilka
under lång tid fyllt vattenrättsdomares uppgifter, men på grund av dessa
tjänsters tillfälliga uppförande på extra stat icke kunde komma i åtnjutande
av pension såsom vattenrättsdomare, bereddes högre pensionsförmåner
än dem, som tillkomme häradshövdingar.
Statskontoret.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
Jämväl statskontoret har avgivit infordrade yttranden i ärendet, dagtecknade
den 11 september 1928 och den 23 november 1929.
I förstnämnda yttrande har statskontoret hemställt, att ansökningarna
icke för det dåvarande måtte till någon Kungl. Maurts särskilda åtgärd
föranleda, enär det av von Sydow och Bengtsson väckta spörsmålet örn
pension för vattenrättsdomarna kunde förväntas vinna sin lösning, innan
skyldighet inträdde för dem att vid uppnådd ålder av 70 år avgå från
tjänsten. Därvid har statskontoret i första hand erinrat därom att, såsom
vattenöverdomstolen framhållit, frågan örn vattenrättsdomarnas uppförande
å ordinarie stat inom kort torde bliva aktuell. Bleve dessa domare
ordinarie befattningshavare, bomme pensionsfrågan för dem att samtidigt
avgöras. Även av annan anledning kunde emellertid, enligt statskontoret,
nämnda pensionsfråga väntas snart nog komma i annat läge. I de förslag
till ny pensionslag, som framlagts av 1921 års pensionskommitté och
av 1926 pensionsutredning, hade nämligen pensionsrätt inrymts jämväl
för vissa icke-ordinarie befattningar, bland dem sådana befattningar,
vilka såsom fallet vore med vattenrättsdomarämbetena avlönades från
extra anslag; och hade tillika föreslagits att, örn ordinarie tjänsteman förordnats
till innehavare av icke-ordinarie befattning, som sålunda förenats
med pensionsrätt, det för den icke-ordinarie befattningen fastställda pensionsunderlaget
skulle tillämpas, örn detta vore högre än det som gällde
för innehavarens ordinarie tjänst. Otvivelaktigt komme vid den blivande
pensionsregleringen pensionsunderlaget för vattenrättsdomare att fastställas
till högre belopp än det, som i sådant avseende gällde för häradshövding;
och vid sådant förhållande skulle syftet med förevarande ansökningar
bliva uppnått genom den nya pensionslagen.
I sitt senare utlåtande — tillkommet på grund av Kungl. Maj:ts remiss
den 16 november 1929, i vilken anförts, att så vitt då kunde bedömas,
varken frågan örn vattenrättsdomarnas uppförande å ordinarie stat eller
förslaget till ny civil pensionslag torde bliva föremål för slutligt avgörande,
innan von Sydow och Bengtsson enligt gällande bestämmelser vore
skyldiga att från ordinarie tjänst avgå — har statskontoret anfört i huvudsak
följande.
En med den föreliggande likartad fråga kiev i anledning av Kungl
Maj:ts pronosition nr 25 avgjord av 1925 års riksdag, i det att expeditionschefen
P. W. Schalén, vilken i sin egenskap av kansliråd var berättigad
till pension å 6 996 kronor, med hänsyn därtill, att han under en lång följd
av år innehaft expeditionschefsämbete, vilket icke vore förenat med pensionsrätt,
erhöll en tilläggspension å 600 kronor, motsvarande 2A av skillnaden
mellan nämnda pensionsbelopp och d»n pension, som tillbomme överdirektör
av högre grad, med vilken expeditionschef vore i avlöningshänseende
jämställd. Efter enahanda grund beräknade tilläggspensioner syntes
böra utverkas åt von Sydow och Bengtsson, vilka alltsedan den 1 januari
1919, då den nya vattendomstolsorganisationen trädde i tillämpning,
förvaltat på extra stat alltjämt uppförda vattenrättsdomartjänster, vilka
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
i avlöningshänseende vore likställda med överdirektörsbefattning av
högre grad. Enligt vad statskontoret inhämtat torde sökandena innehava
så lång statstjänst, att de vid avgång bleve berättigade till hel pension för
innehavande häradshövdingämbete. Pensionsbeloppen bleve då 5,600 kronor,
vartill emellertid komrne sådana förhöjningar enligt kungörelsen ded
18 juni 1925 (nr 280) att s. k. ny pension för sökandena skulle bliva 6,67^
kronor. Pensionsunderlaget och hel pension tor överdirektör av högre
grad utgjorde 7,896 kronor; 2/s av skillnaden mellan dessa belopp uppginge
till 816 kronor, som alltså efter enahanda beräkningsgrund, som beträffande
expeditionschefen Schalén kommit till användning, skulle utgöra
tilläggspensionens belopp. Hela pensionsförmånen — oberäknat dyrtidstilllägg
— skulle sålunda tor en var av sökandena bliva 7,4ö8 kronor. Statskontoret
hemställde alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att en var av von Sydow och Bengtsson ägde från och med månaden
näst efter den, vari han efter avsked från häradshövdingämbetet frånträdde
befattningen såsom vattenrättsdomare, under sin återstående livstid
åtnjuta, utöver honom föriattningsenligt tillkommande pensionsförmåner,
en tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av
816 kronor för år räknat.
Då frågan örn vattendomstolarnas uppförande å ordinarie stat icke lä- Departementsrer
komma att föreläggas riksdagen före den tid, då skyldighet inträder chefenför
såväl von Sydow som Bengtsson att avgå från innehavande ordinarie
tjänst, och då jämväl med behandlingen av förslaget till ny civil pensionslag
tills vidare anstår i avvaktan på lösningen av spörsmålet örn dyrtidstilläggens
inarbetande i löner och pensioner, torde ställningstagandet till
det av sökandena väckta spörsmålet örn erhållande av ytterligare pensionsförmån
icke böra längre uppskjutas.
Vad först själva sakfrågan beträffar, synes mig i ärendet hava förebringats
övertygande skäl för det rimliga och berättigade i att åtgärd vidtages
för beredande åt sökandena av en skälig tilläggspension. Härutinnan
kan jag sålunda inskränka mig till att åberopa vad av sökandena och
de hörda myndigheterna, på sätt ovan återgivits, anförts.
Vidkommande härefter de olika tilläggspensionsbelopp, som föreslagits,
anser jag mig böra förorda det av statskontoret föreslagna högre beloppet
eller 816 kronor. Då vattenrättsdomare åtnjuter arvode till belopp,
motsvarande lönen för överdirektör av högra grad, bör han icke i vidare
mån än som föranledes därav, att han icke erlagt i sistnämnda tjänstegrad
föreskrivna pensionsavgifter, i pensionshänseendo ställas i sämre ställning
än den senare, detta så mycket mera som vattenrättsdomaren tillhör
i lönehänseende oreglerat verk och sålunda faktiskt intager en högre
löneställning. Ej heller lärer man genom att i förevarande fall fastställa
tilläggspensionen till sistnämnda belopp föregripa ett avgörande beträffande
vattenrättsdomarnas slutliga löneställning.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
att en var av vattenrättsdomarna Kristian Hugo von
Sydow och Carl Emanuel Bengtsson må från och med
månaden näst efter den, då han efter''avsked från häradshövdingämbetet
frånträder befattningen såsom
vattenrättsdomare, under sin återstående livstid åtnjuta,
utöver honom författningsenligt tillkommande
pensionsförmåner, en tilläggspension från allmänna
indragningsstaten av 816 kronor för år räknat.
Till vad departementschefen under punkterna Irol
och 2:o) hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
300489. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1930:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 24 i texten