Sök i Ratio Lex

Angående anslag till kammarrätten för budgetåret 1930/1931 m. m

1930-01-31 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:68, Angående anslag till kammarrätten för budgetåret 1930/1931 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag till kammarrätten

för budgetåret 1930/1931 m. m.; given Stockholms slott

den 31 januari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 31 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anmäler frågan örn anslag

till kammarrätten för budgetåret 1930/1931 m. m. och anför därvid följande.

Under rubriken »Kammarrätten» äro i riksstaten för innevarande budgetår

uppförda dels ett ordinarie förslagsanslag till kammarrätten med

376.200 kronor, dels ett extra anslag till kammarrättens verksamhet med

123.200 kronor, dels ock ett extra förslagsanslag till rese- och traktamentsersättning

åt särskilda ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål

angående 1928 års allmänna fastighetstaxering med 12,000 kronor.

Under oförändrad rubrik, punkterna 5—7 i sjunde huvudtiteln av årets

statsverksproposition, har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen

att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 53 håfl. (Nr 68.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

förelagd, dels beräkna ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten till oförändrat

belopp, 376,200 kronor, dels för kammarrättens verksamhet beräkna

ett extra anslag av 152,700 kronor, dels ock för rese- och traktamentsersättning

åt särskilda ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål angående

1928 års allmänna fastighetstaxering beräkna ett extra förslagsanslag av

12,000 kronor.

Anledningen till att anslagen i statsverkspropositionen allenast beräknats

var, att kammarrätten, efter remiss den 20 december 1929, i utlåtande den

27 i samma månad angående vissa ifrågasatta ändringar i ämbetsverkets

arbetssätt, för vilka jag sedermera skall närmare redogöra, föreslagit en

anordning, vilken krävde ändring i taxeringsförordningen och i vilken fråga

jag då icke var beredd att fatta ståndpunkt.

I fråga örn användningen av det till kammarrätten anvisade ordinarie

anslaget gäller enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 april 1929, att antalet

befattningar å kammarrättens ordinarie avlöningsstat jämte de för vederbörande

befattningar avsedda lönegrader skall från och med den 1 juli

1929 vara bestämt på följande sätt:

Befattning

Lönegrad

1 president ..................................................

......... A 3

18 kammarrättsråd......................................

................................... B 30

1 sekreterare..............................................

.......................................... B 24

1 aktuarie ...................................................

........................................ B 21

8 notarier ......................................................

........................................ B 21

1 kansliskrivare.........................................

...................................... B 11

1 förste expeditionsvakt .............................

..................................... B 7

2 kanslibiträden .......................................

..................................... B 7

3 expeditionsvakter........................................

..................................... B 5

3 kontorsbiträden.........................................

....................................... B 4

1 skrivbiträde...........................................

.................................... B 2

samt att å överflyttningsstat skola från

upptagna följande befattningar, nämligen:

och med den 1 juli 1929 vara

Befattning

Lönegrad

1 byråchef....................................................

...................................... B 30

1 förste kanslisekreterare ...........................

........................................ B 26

1 andre kanslisekreterare .............................

....................................... B 21.

Kungl. Majit har vidare förenämnda dag fastställt följande ordinarie

stater för kammarrätten, att tillämpas från och med den 1 juli 1929:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 331,200

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................... » 3,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m....... » 13,000

Förslagsanslag kronor 347,700.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition Nr 68. 3

B. Överf lyttningsstat.

Avlöningar och vikariatsersättningar, förslagsanslag ......... kronor 28,500.

Vad angår det för budgetåret 1929/1930 anvisade extra anslaget till

upprätthållande av kammarrättens verksamhet har Kungl. Majit, likaledes

den 12 april 1929, förklarat bland annat,

att med anlitande av detta anslag må hos kammarrätten tills vidare

under budgetåret 1929/1930 vara anställda

dels följande befattningshavare med placering i angivna lönegrader,

nämligen:

Befattning '' Lönegrad

8 assessorer.......................................................................................... B 27

1 extra föredragande............................................................................ B 24

3 extra kontorsbiträde!! ........................................................................ B 4

2 extra skrivbiträden .......................................................................... B 2;

dels ock 9 amanuenser;

samt att kammarrätten må av förevarande anslag, i mån av behov,

bestrida dels ersättning till vikarier för de från anslaget avlönade befattningshavare

m. m. med högst 4,000 kronor samt ökad renskrivningskostnad

i ämbetsverket med högst 3,000 kronor, dels ock arvode åt ordföranden å

den särskilda divisionen för handläggning av mål angående 1928 års

allmänna fastighetstaxering med 500 kronor för år räknat, ökad kostnad

för biträde av icke-ordinarie kanslipersonal i anledning av handläggningen

av berörda mål med 3,000 kronor och av samma anledning ökad kostnad

för vakthållning med 2,000 kronor.

I skrivelse den 19 september 1929 har kammarrätten gjort framställning

örn anslag till kammarrätten och dess verksamhet m. m. för budgetåret

1930/1931. Jag anhåller att i ett sammanhang få redogöra för denna

framställning.

Kammarrätten har till en början lämnat vissa på preliminära beräkningar

grundade uppgifter angående arbetsbalansen vid ingången av

september 1929 beträffande de viktigaste grupperna av de mål, kammarrätten

har att handlägga, nämligen dels beskattningsmål, dels fattigvårds-,

barnavårds-, mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål, dels ock de mål,

vilka intill den 1 juli 1929 hört till de s. k. revisionsrotlarna och huvudsakligen

bestå av anmärknings- och avlöningsmål. Till jämförelse hava

lämnats statistiska uppgifter för vissa föregående år rörande omförmälda

grupper av mål.

Kammarrättens

skrivelse

den 19

september

1929 m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

1. Beskattningsår!.

Inkomna

Avgjorda

Balanserade

Balans irån år 1918 .......................................

_

~

6,275

i Ar 1919......................................................

9,404

4,368

11,311

1920.........................................................

10,756

6,635

15,432

1921 .........................................................

8,344

8,789

14,987

! 1922 .........................................................

11,095

8,587

17,495

1923 .........................................................

7,607

9,990

15,112

1924 ...................................................

6,407

8,087

13,432

1925 .........................................................

5,432

7,368

11,496

i 1926 ......................................................

5,646

6,994

10,148

1927 .........................................................

5,315

6,959

8,504

1928 ........................................................

5,225

6,051

7,678

1929 t. o. m. den 81/«.................................

4,843

3,318

9,203

2. Fattigvårds-, barnavårds-, mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål.

Inkomna

Avgjorda

Balansrrade

Balans irån år 1918 .......................................

_

_

619

År 1919.........................................................

632

648

603

1920 .........................................................

669

489

783

1921 ....................................................

824

595

1,0 2

1922 .......................................................

1,359

872

1,499

1923 .......................................................

1,559

1,407

1,651

1924 ......................................................

1,291

1,595

1,347

1925 ........................................................

1,645

1,245

1,747

1926 ......................................................

1,602

1,263

2,086

1927 ........................................................

1,316

1,503

1,899

1928 ........................................................

1,189

1,584

1,504

1929 t. o. m. den 31/8 .................................

843

943

1,404

3. Anmärknings- och avlöningsmåi m. m.

Inkomna

Avgjorda

Balanserade

Balans irån år 1921 .......................................

—

—

535

År 1922 .........................................................

480

830

185

1923 .........................................................

765

652

298

1924 ........................................................

1,256

1,109

445

1925 .........................................................

888

804

529

1926 ........................................................

747

546

730

1927 .........................................................

657

572

815

1928 .........................................................

564

478

901

1929 t. o. m. den 81/s .................................

296

264

933

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 68.

5

I anslutning härtill har kammarrätten yttrat följande.

Av de i den första av de uppgjorda tabellerna såsom den 1 september

1929 balanserade beskattningsmålen avsåge 2,708 besvär över fastighetstaxeringen

år 1928, därav de flesta eller 1,961 inkommit under år 1929.

Örn hänsyn icke toges till fastighetstaxeringsmålen, skulle balansen av

oavgjorda beskattningsmål vid årsskiftet 1928—1929 utgjort 6,931 mål

och den 1 september 1929 6,495 mål. Då antalet av de vid september månads

ingång år 1928 oavgjorda beskattningsmålen enligt då verkställd

preliminär beräkning uppgått till 7,807, funne man att, med bortseende

från fastighetstaxeringsmålen, även under senaste tid en icke obetydlig

nedgång av balansen utav beskattningsmål ägt rum.

I fråga örn gruppen fattigvårds-, barnavårds-, mantalsskrivnings- och

kyrkobokföringsmål kunde från och med år 1927 likaledes en alltjämt

fortgående minskning i balansen av oavgjorda mål konstateras.

Vad beträffade anmärknings- och avlöningsmålen jämte vissa andra

med dem närbesläktade mål, hade däremot, såsom framginge av den

i avseende å dessa mål gjorda sammanställningen, balansen allt sedan

år 1923 år från år vuxit. Ifrågavarande mål bade tidigare tilldelats två

särskilda rotlar, benämnda revisionsrotlar. Enligt kungörelsen den 26

april 1929 (nr 103), vilken trätt i kraft den 1 juli samma år, bade emellertid

den för kammarrätten gällande instruktionen undergått den förändringen,

att beteckningen »revisionsrotel» fallit bort och att det överlämnats

åt presidenten att avgöra, vilka och huru många, dock minst

två, rotlar dessa mål skulle tillfalla. Med tillämpning av den sålunda

ändrade föreskriften hade bestämts, att från och med början av innevarande

session de förut till revisionsrotlarna hörande målen tillsvidare

skulle fördelas å fyra rotlar. Det syntes vara att förvänta, att genom

denna åtgärd avarbetningen av balansen beträffande de ifrågavarande

målen skulle under det nu påbörjade arbetsåret påskyndas. Givet vöre

dock, att då på detta sätt mera tid komme att ägnas åt dessa mål, vilka

ofta vore invecklade och tidsödande, ett färre antal mål av de övriga

grupperna komme att hinna föredragas, varigenom nedgång i balansen

beträffande sistnämnda grupper mål i någon mån förhindrades.

I fråga örn behovet av ledamotspersonal bar kammarrätten anfört följande.

Sedan den 1 juli 1929 utgjordes kammarrättens ledamotspersonal av

18 kammarrättsråd, 2 adjungerade ledamöter å överflyttningsstat och 8

assessorer eller sammanlagt två ledamöter mera än under budgetåret

1928/1929. Av ledamöterna skulle enligt kungörelsen den 26 april 1929

(nr 104) med särskilda föreskrifter örn handläggning i kammarrätten av

mål angående fastighetstaxering och virkestaxering 4 kammarrättsråd

tjänstgöra å den avdelning av kammarrätten, som bildats för handläggning

av nämnda mål; och för föredragning å avdelningen toges 3 av

assessorerna i anspråk. Återstående 21 ledamöter vore för det nyss påbörjade

arbetsåret eller för tiden från och med den 14 september 1929

till och med den 13 september 1930 indelade till tjänstgöring sålunda, att

å divisionen för handläggning av anmärknings- och avlöningsmål m. m.

tjänstgjorde 6 ledamöter samt å var och en av tre andra divisioner 5

ledamöter.

Innan arbetet å avdelningen för fastighetstaxerings- och virkestaxeringsmål

kommit fullt i gång och fortgått någon tid, vore det omöjligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

att med någon grad av tillförlitlighet beräkna, huru länge den session

å avdelningen, som utsatts att taga sin början den 1 oktober 1929, kunde

behöva fortgå; men då, såsom förut framhållits, antalet av de till slutet

av augusti sagda år inkomna besvären över 1928 års fastighetstaxering

uppgått till 2,708, då enligt uppgifter från länsstyrelserna ytterligare 43

till dem ingivna besvär vore att förvänta, då avdelningen, som nämnt,

hade att handlägga jämväl virkestaxeringsmål, i avseende å vilkas antal,

såvitt anninge taxeringen år 1929 oell 1930, man nu icke kunde angiva

någon siffra, och då vid den förberedande behandling av fastighetstaxeringsmålen,

varmed de utsedda föredragandena sedan den 1 maj

1929 varit sysselsatta, det visat sig, att många av de inkomna målen vore

synnerligen invecklade och i åtskilliga fall avsåge, varje mål för sig, ett

flertal fastigheter samt att målen på grund härav komme att vid föredragningen

taga en avsevärd tid i anspråk, syntes man böra räkna med

den möjligheten, att den omförmälda sessionen å avdelningen icke hunne

avslutas föro utgången av budgetåret 1930/1931. Med hänsyn härtill och

då på grund av det stora antalet fastighetstaxeringsmål kammarrättens

redan förut betydande arbetsbalans blivit väsentligt ökad, syntes någon

minskning i nu utgående anslag, såvitt anginge kammarrättens ledamotspersonal,

icke kunna sättas i fråga.

Vad härefter angår extra anslaget till upprätthållande av kammarrättens

verksamhet, har kammarrätten uttalat sig på följande sätt.

I det för budgetåret 1929/1930 till upprätthållande av kammarrättens

verksamhet anvisade extra anslaget av 123,200 kronor inginge ett belopp

av 4,290 kronor, som avsetts till avlöning under högst sex månader åt en

assessor, örn och i den mån Kungl. Majit efter anmälan av kammarrätten

funné gott bestämma, att utöver de tre assessorer, som redan vore såsom

föredragande placerade å avdelningen för fastighetstaxerings- och vir

kestaxeringsmål, ytterligare en assessor finge som dylik föredragande

förordnas. Ehuru, såsom förut antytts, erfarenhet ännu icke vunnits beträffande

arbetet å berörda avdelning, syntes det kammarrätten påtagligt,

att om också, med hänsyn därtill att de redan förordnade föredragandena

under de senaste månaderna varit uteslutande sysselsatta med

de inkomna målens beredning, föredragningen borde kunna en tid framåt

utan svårighet fullgöras endast av dem, det i längden skulle visa sig, att

en så betydande och så ofta återkommande föredragningsskyldighet som

den, vilken komme att åligga envar av föredragandena, komme att bliva

allt för betungande. Det kunde i detta sammanhang framhållas att, enligt

vad de omförmälda föredragandena på förfrågan meddelat, dessa

under sitt dittillsvarande arbete medhunnit att till föredragning bereda

allenast omkring en sjättedel av de före utgången av augusti månad 1929

inkomna målen. Kammarrätten trodde sig därför hava fullt grundad

anledning hemställa, att för budgetåret 1930/1931 äskades medel till avlöning

under hela året åt en fjärde föredragande å omförmälda avdelning.

Det belopp, varmed för ändamålet höjning erfordrades i det omförmälda

extra anslaget, syntes böra beräknas till 4,290 kronor eller i

runt tal 4,300 kronor. Oaktat kammarrätten holle för visst, att förordnande

av en dylik fjärde föredragande för hela året skulle befinnas oundgängligt,

syntes det dock böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan kammarrätten

efter vunnen erfarenhet örn behovet därom gjort framställning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68. 7

bestämma, i vilken man ifrågavarande medel finge för det avsedda ändamålet

av kammarrätten disponeras.

Å kammarrättens ordinarie stat funnes upptagna åtta notarier samt å

överflyttningsstat en med notarierna i tjänsteavseende likställd andre

kanslisekreterare, varjämte å extra stat vore anställda nio amanuenser.

Av dessa kanslitjänstemän vore tre notarier indelade på fastighetstaxeringsavdelningen.

Ät en av sistnämnda tre notarier hade uppdragits att,

på sätt i förenämnda kungörelse den 26 april 1929 (nr 104) funnes föreskrivet,

å avdelningen utföra vissa eljest sekreteraren och aktuarien ålig

gande göromål ävensom granska de icke lagfarna ledamöternas rese- och

arvodesräkningar. Idet biträde, denne notarie kunde lämna de å avdelningen

placerade kammarrättsråden och assessorerna, vore vid berörda

förhållanden uppenbarligen väsentligt mindre än det, sorn i vanliga fall

kunde presteras av en notarie. Från avdelningens sida hade också med

styrka framhållits, att då behovet av biträde utav kanslitjänstemän, särskilt

i fråga örn uppsättning av rubriker och lämnande av annan hjälp

vid beredningen av mål till föredragning, redan nu vore synnerligen

stort och, i händelse en fjärde föredragande å avdelningen förordnades,

bomme att ytterligare okas, anställande av ännu en kanslitjänsteman

på avdelningen vore oundgängligt. Då emellertid samtliga de återstående

notarierna jämte amanuenserna erfordrades för arbetet å kammarrättens

övriga divisioner, vore det med tillgängliga arbetskrafter omöjligt att

tillmötesgå avdelningens önskan örn ytterligare hjälp av kanslipersonal.

Kammarrätten, som vitsordade vad från avdelningens sida anförts angående

det ifrågavarande behovet, finge därför — under erinran tillika

att intill början av nu löpande budgetår hos kammarrätten varit anställda

så många notarier och amanuenser med halvtidstjänstgöring, att varje

ledamot haft att tillsammans med en annan ledamot påräkna biträde av

en notarie elier ock ensam biträtts av en amanuens — hemställa, att

antalet amanuenser måtte för budgetåret 1930/1931 ökas från nio till tio.

Till arvode åt den nye amanuensen syntes böra beräknas ett belopp av

2,298 kronor eller i runt tal 2,300 kronor.

Till den ökade kostnad för vakthållning, som föranleddes därav att

den lokal, dit fastighetstaxeringsavdeln ingens arbeten vore förlagda, vore

skild från kammarrättens övriga lokaler, hade i det för innevarande budgetår

utgående extra anslaget inräknats ett belopp av 2,000 kronor. Då

emellertid det förordnande för en extra expeditionsvakt, som för ändamålet

erfordrades, syntes böra avse hela året och avlöningen åt honom

utgå enligt femte lönegraden i den löneplan, som funnes bestämd för

icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller således för helt år

med 2,208 kronor, hemställde kammarrätten örn en höjning av anslaget i

denna del nied i runt tal 200 kronor.

Ehuru kammarrätten hade anledning befara, att den renskrivningshjälp,

som för närvarande stöde till kammarrättens förfogande, med hänsyn

särskilt till det skrivarbete, som fastighetstaxeringsmålens beredning

till föredragning samt deras handläggning bomme att medföra, skulle

visa sig otillräcklig, ansåge sig dock kammarrätten icke nu, innan tillräcklig

erfarenhet vunnits, böra göra någon framställning i detta avseende.

Härefter har kammarrätten anfört följande.

Enligt brev den 1 juni 1923 hade från och med den 1 juli samma år å

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

överflyttningsstat hos kammarrätten varit uppförd förste kanslisekreteraren

i finansdepartementet Erik Karl Fabian Baehrendtz med placering

i lönegraden B 26 och med skyldighet att hos kammarrätten fullgöra

tjänstgöring såsom adjungerad ledamot. Då det syntes innebära en orättvisa

mot Baehrendtz, att han, som således i många år haft samma tjänstgöring

som kammarrättens assessorer, avlönades lägre än dessa, vilka

tillhörde lönegraden B 27, tilläte sig kammarrätten hemställa, att Baehrendtz

måtte från och med den 1 juli 1930 tillerkännas en personlig lönefyllnad

av 480 kronor örn året att utgå från det extra anslag, som komme

att anvisas till upprätthållande av kammarrättens verksamhet. Vid

bifall till denna framställning skulle erfordras en höjning i nämnda anslag

av i runt tal 500 kronor.

På grund av vad sålunda anförts och då i övrigt ingen ändring ifrågasatts

beträffande anslagen till kammarrätten och dess verksamhet, har

kammarrätten hemställt, att för budgetåret 1930/1931 såväl den ordinarie

avlöningsstaten som överflyttningsstaten för kammarrätten måtte fastställas

till oförändrade belopp eller 347,700 kronor respektive 28,500 kronor

ävensom att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för samma

budgetår

dels höja det nu å extra stat utgående anslaget till upprätthållande

av kammarrättens verksamhet från 123,200 kronor till 130,500 kronor,

dels ock till bestridande av rese- och traktamentsersättning åt särskilda

ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål angående

fastighetstaxering och virkestaxering å extra stat bevilja ett förslagsanslag

av 12,000 kronor.

En ledamot av kammarrätten, kammarrättsrådet Kuylenstierna, var

av skiljaktig mening i fråga örn beräkningen av anslaget å extra

stat för upprätthållande av ämbetsverkets verksamhet samt anslaget till

bestridande av rese- och traktamentsersättning till särskilda ledamöter

i kammarrätten. Under erinran att kammarrätten från början beräknat,

att med en personal av 4 kammarrättsråd och 4 assessorer 3,600 fastighetstaxeringsmål

borde medhinnas på 44 föredragningsveckor med 15

mål per föredragningsdag och att enligt denna beräkningsgrund liela

arbetet med fastighetstaxeringen borde vara avslutat med utgången av

september 1930, har Kuylenstierna framhållit, att antalet sådana mål

kunde beräknas till minst omkring 2,750, d. v. s. 850 mindre än som tidigare

beräknats. Kuylenstierna har ansett, att man borde räkna med fastighetstaxeringsdivisionens

tillvaro allenast intill utgången av år 1939

och från denna utgångspunkt beräkna respektive anslag.

Kuylenstierna utvecklade sin ståndpunkt härutinnan på följande sätt:

Det vore sannolikt, att avarbetningen av ett mindre antal mål

skulle kräva proportionsvis längre tid än avarbetningen av ett

större antal. Härtill komme, att den på sin tid förutsatta förgranskningen

ej kommit till stånd, vilket kunde tänkas i någon mån verka härn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits proposition Nr 68.

mande på arbetstakten. Vidare hade endast 3 assessorer varit sysselsatta

på fastighetstaxeringsdivisionen och svårigheter syntes möta att

omedelbart till tjänstgöring å denna division indela ännu en assessor.

Förutses kunde ej heller i vad mån icke lagfarna ledamöters deltagande

i ärendenas avgörande kunde komma att verka fördröjande på handläggningen.

På bland annat dessa grunder syntes det böra räknas med

att nämnda divisions arbete bomme att sträcka sig in på nästkommande

budgetår och med hänsyn till den vid flera tillfällen betonade önskvärdheten

av att 1928 års fastighetstaxeringsmål måtte bringas till hastigt

avgörande syntes det önskvärt, att en assessor utöver det ordinarie antalet

beräknades för tiden, intill dess nämnda fastighetstaxeringsmål blivit

avgjorda.

De skäl, som framför allt föranlett, att för tiden närmast efter 1928 års

allmänna fastighetstaxering särskilda anordningar träffats för upprätthållandet

av en speciell division, vilken uteslutande sysselsattes med

sådana mål, för vilka kammarrätten enligt 126 § taxeringsförordningen

skulle hava särskild sammansättning, hänförde sig väsentligen dels därtill

att nämnda mål horde behandlas med förtur, och dels därtill att en

särskild metodisk föredragning med gruppföredragning av likartade mål

beträffande dem vore särskilt lämplig, ej minst med hänsyn till att därmed

syntes kunna vinnas en väsentlig arbetsbesparing. Vad anginge de

övriga målen, som skulle handläggas av en särskilt sammansatt division,

nämligen virkestaxeringsmålen, ägde nämnda skäl i huvudsak ej giltighet.

Någon anledning att behandla dessa mål med förtur syntes i regel

ej förefinnas; tvärtom syntes ofta goda skäl finnas att ställa dem i samband

med motsvarande mål rörande inkomstbeskattning, även örn sistnämnda

mål ej avgjordes i närvaro av utom verket stående ledamöter,

och gruppföredragning beträffande dem syntes endast kunna förekomma

i mycket begränsad utsträckning. Det syntes därför ej finnas anledning

beräkna, att föredragning av 1929 års skogsaccismål skulle äga rum i

omedelbar anslutning till 1928 års fastighetstaxeringsmål, utan borde

denna föredragning i stället inpassas i kammarrättens> vanliga arbete i

likhet med skogsaccismålen och fastighetstaxeringsmåien för de följande

åren. Den särskilda fastighetstaxeringsdivisionen, sådan denna vore inrättad,

vore, bland annat med hänsyn till lokalförhållanden och dylikt,

en ganska kostsam anordning, vilken ej borde bestå längre än som vore

alldeles nödvändigt,

Det syntes särskilt böra uppmärksammas, att även den tillfälliga utökningen

av kammarrättens personal ej borde bestå längre än detta

kunde anses särskilt påkallat på grund av önskvärdheten av att fastighetstaxeringsmåien

bleve skyndsamt handlagda. Kammarrättens arbetshalans

nedginge för närvarande så betydligt, att en minskning av behovet

utav arbetskrafter kunde förutses. Då det tillika måste påräknas,

att ett antal av kammarrättens assessorer, vilka för närvarande vore

sysselsatta såsom föredragande hos regeringsrätten, sedan arbetsbalansen

därstädes avarbetats, kom me att återvända till kammarrätten, kunde

förhållandena inom kammarrätten för de yngre tjänstemännen bliva så

ogynnsamma, att dessa sökte sig till annat håll. Då såvitt möjligt kontinuerliga

anställningsmöjligheter måste anses vara av synnerlig vikt för

ämbetsverkets rekrytering, vore detta ett ytterligare tungt vägande skäl

att ej bibehålla den särskilda fastighetstaxeringsdivisionen i sin nuvarande

form längre iin detta kunde anses oundgängligen påkallat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maurts proposition Nr 68.

I fråga om den tid, som kunde beräknas komma att åtgå för fastighetstaxeringsavd

eiri in gens arbete yttrade kammarrättsrådet Norrman följande;

»I den av mig upprättade, i Kungl. Majlis proposition nr 210 till 1927

års riksdag åberopade promemorian bär jag — under antagande att

samtliga besvär över 1928 års allmänna fastighetstaxering bomme att

uppgå till 3,600 — beräknat, att i medeltal 15 mål skulle kunna föredragas

under en 4 timmar omfattande föredragningsdag samt att samtliga målen

skulle vara avgjorda efter 44 föredragningsveckor. Jag utgick därvid

ifrån att föredragningen skulle taga sin början den 1 september 1929 och

fortgå under 51js dagar eller 22 timmar per vecka (hs dag beräknades

åtgå till justering av beslut oell protokoll). Arbetet skulle då — med hänsyn

jämväl därtill att visst avbrott i föredragningen måste äga rum vid

jul och påsk samt under sommaren — vara avslutat nied utgången av

september månad 1930. Därest hela antalet besvärsmål skulle komma att

väsentligt understiga nämnda siffra 3,600, kunde detta enligt mitt förmenande

tänkas medföra, att antalet per föredragningsdag avgjorda mål

komme att understiga 15. Jag betonade vidare, att en så pass hög medeltalssiffra

som 15 per föredragningsdag avgjorda mål torde vara möjlig

att uppnå endast under förutsättning utöver vad nyss sagts, att arbetet

med målens avgörande omlades på visst, av mig närmare angivet

sätt. Målen borde nämligen avgöras å en och samma avdelning inom

kammarrätten samt föredragas av 4 å 5 assessorer. Målens beredande tili

föredragning borde — under de 4 avdelningen tillhörande kammarrättsrådens

överinseende — till sin huvudsakliga del utföras under omkring

31/s månader, innan avdelningen skulle sammanträda i session. Kammarrättsråden

skulle under omkring tre fjärdedelar av den tid, vilken

anslagits åt föredraganden för beredande av föredragningen, genomgå

eller förgranska de beredda målen. Efter skedd föredragning skulle målen

kontrolläsas av annat kammarrättsråd än det kammarrättsråd, som

verkställt för granskningen.

Det gäller nu ^tt undersöka, örn elier i vad mån nämnda beräkningar

hålla streck. Det måste därvid först konstateras, att många av de av

mig tänkta förutsättningarna icke föreligga i verkligheten. A ena sidan

har antalet mål, avseende 1928 års fastighetstaxering, som man hittills

Ilar att taga hänsyn till, stannat vid siffran 2,751 elier omkring sjt av

det beräknade antalet. Man måste dock ihågkomma, att siffran 2,751

kommer att ökas med en låt vara mindre siffra, motsvarande mål angående

1928 års fastighetstaxering, som handlagts av särskild prövningsnämnd

och icke av 1928 års fastighetsprövningsnämnder och som därför

inkomma till kammarrätten efter den stora massan besvärsmål. Hela

antalet mål, avseende 1928 års fastighetstaxering, må kunna uppskattas

till 2,800. Ender den tid, fastighetstaxeringsavdelningen arbetar med avgörandet

av dessa mål, hinna mål, avseende 1929 och måhända även 1930

års fastighetstaxering och virkestaxering, inkomma till kammarrätten.

Den ena gruppen av mål, avseende fastighetstaxering åren 1929 och 1930,

hade promemorian ingen anledning att räkna med, och den andra gruppen,

avseende virkestaxering samma år, kunde promemorian icke räkna

med, enär det vid tiden för dess uppsättande icke ens ifrågasatts, att

virkestaxeringsmålen skulle handläggas å fastighetstaxeringsavdelningen.

Antalet av dessa båda grupper tillhörande mål tilltror jag mig icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68. 11

att kunna angiva, men det torde säkerligen icke komma att understiga

flera hundra.

Även om antalet mål, som skola handläggas av fastighetstaxeringsavdelningen

blir något lägre än som beräknats — vilken omständighet

ju bör verka därhän, att arbetet i sin helhet blir avslutat tidigare än

med utgången av september månad 1930 — verka tyvärr å andra sidan

flera omständigheter i rakt motsatt riktning.

Till en början torde såsom en given följd därav, att hela antalet mål,

avseende 1928 års fastighetstaxering, må beräknas till 2,800 i stället för

3,600 bliva, att man måste räkna med ej oväsentligt lägre siffra än 15

per föredragningsdag avgjorda mål, enär antalet likartade mål torde

vara proportionsvis mindre, då hela antalet besvärsmål är 2,800, än örn

det varit 3,600.

Vidare har antalet föredragningstimmar per vecka blivit högst 18 i

stället för av mig beräknade 22. Därtill kommer, att föredragningen

täger sin början den 1 oktober 1929 i stället för den 1 september 1929,

såsom jag tänkt mig, att föredragandenas antal minskats från beräknade

4 å 5 till 3 å 4, samt att icke någon som helst förgranskning av målen

från kammarrättsrådens sida ägt rum eller är avsedd att äga rum. Denna

sistnämnda omständighet har till en början enligt mitt förmenande

verkat menligt vid föredragandenas beredande av målen. Beredandet

av målen hade jag, såsom förut anmärkts, tänkt mig skulle ske under

överinseende av kammarrättsråden. Detta arbete har nu, enligt vad som

upplysts, icke medhunnits i den utsträckning, jag beräknat, utan i avsevärd

mån fördröjts. Anledningen därtill torde delvis vara att söka däri,

att föredragandena vid sitt arbete saknat stöd hos och möjlighet att rådgöra

med kammarrättsråden. Men berörda omständighet måste vidare

befaras komma att verka i viss mån fördröjande även vid kammarrättsrådens

arbete med kontrolläsning av de föredragna målen. Då narnligen

kammarrättsråden icke fått det tillfälle till studium av målen och

övervägande av de principfrågor, som kunna förekomma i desamma, vilket

förgranskningen närmast varit avsedd att bereda dem, måste, såvitt

jag förstår, såväl själva kontrolläsningen som de enskilda målens

behandling i session komma att taga längre tid än som eljest behövt vara

fallet. Det sagda avser ingalunda att giva uttryck åt någon slags övertro

på värdet av en sådan förgranskning som den av mig i promemorian

ifrågasatta utan helt enkelt att betona, att förgranskningen skulle hava

varit ett, icke alltför oviktigt, led i hela den organisation, som uppbyggts

och som hade till syfte bland annat att påskynda fastighetstaxeringsmålens

avgörande.

Om jag nu försöker mig på att verkställa en sådan beräkning av den

tid, som erfordras för avgörande av samtliga mål, avseende 1928 års

fastighetstaxering, som verkställts i promemorian, men med användande

av det faktiska siffermaterial, som numera finnes tillgängligt, i stället

för det beräknade siffermaterial, som låg till grund för beräkningarna i

promemorian — eller således 2,800 mål och 18 timmars föredragningstid

per vecka — och med hänsyn tagen till det minskade antalet mål uppskattar

antalet mål, som komma att avgöras per föredragningsdag, till 13,

så kommer jag till det resultatet, att hela arbetet kommer att taga omkring

48 föredragningsveckor. När föredragningen tager sin början den

1 oktober 1929 och örn den fortgår 12 veckor under hösten 1929 samt under

1930 22 veckor före den 1 juli och 14 veckor efter den 14 augusti, så kunde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

arbetet — örn övriga i promemorian angivna förutsättningar vore uppfyllda

— i bästa fall vara avslutat med utgången av november månad

1930. Nu förhåller det sig emellertid så, att flera av berörda förutsättningar,

såsom jag bär ovan påpekat, icke äro uppfyllda. Sålunda äro

icke målen beredda till föredragning i den utsträckning som avsetts,

föredragandenas antal Ilar minskats och kammarrättsrådens kontrolläsning

av målen samt målens behandling i session hava därigenom, att någon

förgranskning av målen icke föregått, blivit mera betungande och

tidsödande än som eljest behövt vara fallet. Vid här antydda förhållanden

torde man icke längre kunna räkna ens med en siffra av 13 per föredragningsdag

avgjorda mål. Det synes mig omöjligt att angiva, i vad

mån nämnda medeltalssiffra bör reduceras.

Då emellertid därtill kommer, att, innan målen avseende 1928 års fastighetstaxering

hinna avgöras, ett större eller mindre antal mål, avseende

1929 och 1930 års fastighets- och virkestaxeringar, är att förvänta, finner

jag det ofrånkomligt att, på sätt kammarrätten gjort, räkna därmed,

att den session å fastighetstaxeringsavdelningen, som tager sin början

den 1 oktober 1929, kan komma att fortgå till utgången av juni månad

1931. »

Beträffande frågan örn personligt lönetillägg åt förste kanslisekreteraren

Baehrendtz har .allmänna civilförvaltningens lönenämnd efter remiss

avgivit utlåtande och därvid anfört, att, enär Baehrendtz i sin egenskap

av ordinarie tjänsteman i 26:e lönegraden åtnjöte lön enligt samma löneklass,

till vilken han med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen

den 26 juni 1925 (nr 356) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skulle varit hänförd såsom assessor i kammarrätten,

skäl icke syntes föreligga att tillerkänna Baehrendtz den avkammarrätten

för honom begärda personliga lönefyllnaden.

Lönenämnden har emellertid erinrat, hurusom Högsta domstolen i en mot

Kungl. Majit och kronan anhängig^jord rättegång den 11 februari 1929

avkunnat en dom, av vilken framginge, att befattningshavare hos pensionsstyrelsen,

som under förordnande såsom tillfällig ledamot i nämnda

styrelse, omfattande mer än sju dagar i oavbruten följd, uteslutande hade

att bestrida göromål, som eljest ankomme på byråchef, vore berättigad att

för den tid, sådant förordnande varade, uppbära vikariatsersättning enligt

19 § 3 mom. av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente med

belopp motsvarande skillnaden mellan det i 16 § 1 mom. av samma reglemente

angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan,

byråchefsbefattningen och, å andra sidan, befattningshavarens egen

tjänst.

Med hänsyn till innehållet i berörda dom, vilken enligt lönenämndens

förmenande finge anses äga i viss mån prejudicerande betydelse, syntes

Baehrendtz, som under sin tjänstgöring som adjungerad ledamot i kammarrätten

hade att fullgöra enahanda arbetsuppgifter, som ålåge ämbetsverkets

assessorer, på grund av 19 § 3 mom. av förenämnda avlöningsregle
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

13

mente, jämfört med 33 § tredje stycket av sagda kungörelse den 26 juni

1925, vara berättigad att uppbära vikariatsersättning med 50 öre för dag

räknat. Det syntes emellertid lönenämnden ankomma på kammarrätten

att härutinnan fatta beslut.

I betraktande härav har lönenämnden ansett kammarrättens ifrågavarande

hemställan icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts särskilda åtgärd.

Jag tillåter mig härefter erinra, att Kungl. Maj:t efter av kammarrätten

i skrivelse den 24 oktober 1929 gjord framställning genom beslut

den 22 november 1929 medgivit, att å kammarrättens avdelning för handläggning

av mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering må tills

vidare anställas dels för en tid av sex månader, räknat från och med den

10 december 1929, ej mindre — med anlitande av det till uppehållande av

kammarrättens verksamhet å innevarande budgetårs riksstat anvisade

extra anslaget å 123,200 kronor — ytterligare en assessor såsom föredragande

än även en amanuens med heltidstjänstgöring, dels ock för tiden från

och med den 1 december 1929 till innevarande budgetårs åtgång en amanuens

med halvtidstjänstgöring. Enligt Kungl. Maj:ts beslut skola de för

avlönande av ifrågavarande amanuenser erforderliga medlen, högst 3,638

kronor 50 öre, utgå från sjunde huvudtitelns reservationsanslag till extra

utgifter.

Till stöd för förstärkning av arbetskrafterna å fastighetstaxeringsavdelningen

hade kammarrätten i nyssnämnda skrivelse anfört följande:

»Å nämnda avdelning, där session pågår sedan den 1 innevarande oktober,

fullgöres för närvarande målens föredragning av tre assessorer sålunda,

att de i tur och ordning föredraga, var och en två dagar i följd.

Då bemälda assessorer varit i tillfälle att redan innan sessionens början

till föredragning bereda ett icke obetydligt antal mål, torde det icke böra

möta svårighet för dem att ännu en tid framåt ensamma ombesörja föredragningen

å avdelningen. Sedan så småningom förrådet av de före sessionens

början inlästa målen blivit avverkat, lärer det däremot bliva

omöjligt att uppehålla föredragningen med allenast tre assessorer, enär

den tid, som förflyter mellan varje tvådagars-föredragning, är allt för

kort för att därunder skall kunna medhinnas beredning av så många mål,

som erfordras till nästa föredragningstur, detta så mycket mindre som

föredragandena under mellantiden hava att fullgöra dem åliggande skyldighet

att granska avdelningens protokoll och närvara vid justeringen av

desamma, att granska koncepten till beslutade utslag, att kontrasignera

från avdelningen utgående expeditioner med mera. Vid vilken tidpunkt

det kan bliva nödvändigt att fördela föredragningsskyldigheten på fyra

särskilda föredragande, kan ej nu med någon visshet beräknas, men det

torde vara uppenbart, att den nye föredraganden bör, innan föredragning

av honom påkallas, hava haft ej alltför kort beredelsetid. Det synes därför

angeläget, att så snart som möjligt, förslagsvis från och med den 1

december 1929, en fjärde föredragande å fastighetstaxeringsavdelningen

förordnas. Härtill torde även ett särskilt skäl vara att söka i följande

Kunni. Maj:ts

beslut den 22

november

1929.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

omständigheter. På grund av redan vunnen erfarenhet synes man hava

anledning befara, att det för vissa av de icke lagfarna ledamöterna å avdelningen

skall visa sig förenat med stora svårigheter, för att icke säga

omöjligt, att under flera veckor i följd deltaga i avdelningens arbete.

Till förebyggande av att avbrott i arbetet härav skall föranledas måste

man söka anordna detta så, att till behandling kunna växelvis företagas

mål rörande taxering av jordbruksfastigheter, skogsfastigheter och andra

fastigheter samt rörande virkestaxering, allt efter som det med hänsyn

till de icke lagfarna ledamöternas behov av någon tids frihet från deltagande

i arbetet visar sig erforderligt. För att kunna åstadkomma en

dylik anordning måste det emellertid sörjas för att mål av olika slag

kunna i lid beredas till föredragning. Jämväl ur denna synpunkt är

således förordnande inom den närmaste framtiden av en fjärde föredragande

å fastighetstaxeringsavdelningen behövligt.

I underdånig skrivelse den 19 september 1929 har kammarrätten, med

förmälan att av den hos ämbetsverket anställda kanslipersonalen tre notarier

vore indelade till tjänstgöring å fastighetstaxeringsavdelningen,

framhållit att — särskilt med hänsyn därtill att åt en av nämnda notarier

uppdragits att å avdelningen utföra vissa eljest sekreteraren och

aktuarien åliggande göromål samt att granska de icke lagfarna ledamöternas

rese- och arvodesräkningar — ytterligare en kanslitjänsteman

behövdes å avdelningen, men att då samtliga de återstående notarierna

och amanuenserna erfordrades för arbetet å kammarrättens övriga divisioner

det med tillgängliga arbetskrafter vore omöjligt att tillfredsställa

avdelningens nämnda behov. Kammarrätten har med åberopande härav

hemställt örn sådan höjning för budgetåret 1930/1931 av det till upprätthållande

av kammarrättens verksamhet utgående extra anslaget, att antalet

amanuenser med halvtidstjänstgöring kunde ökas från nio till tio.

Sedan numera arbetet å avdelningen kommit i full gång, har det visat

sig, att behovet av en dylik amanuens är så betydande, att åtgärd för

dess tillgodoseende snarast möjligt måste ifrågasättas. I viss mån kan

visserligen det biträde av kanslipersonal, som erfordras särskilt vid beredning

av mål till föredragning å avdelningen, påräknas av sådana där

tjänstgörande extra befattningshavare, vilka avlönas allenast med så

kallade flitpenningar, men oavsett detta biträde tarvas för varje föredragande

ständig hjälp av en kanslitjänsteman.

För tid, under vilken en fjärde assessor kommer att vara förordnad till

föredragande å fastighetstaxeringsavdelningen, måste sörjas för att åt

honom beredes tillgång till kanslibiträde i samma utsträckning, som dylikt

biträde funnits nödigt för de redan å avdelningen placerade assessorerna.

Under nämnda tid erfordras således förordnande av en amanuens

med deltidstjänstgöring.»

Kammar- I en annan skrivelse den 24 oktober 1929 har kammarrätten slutligen

velden 24 gjort framställning örn ytterligare förstärkning av kanslipersonalen åoktober

fastighetstaxeringsavdelningen under budgetåret 1930/1931 samt till stöd

.920. härför anfört följande.

Därest i enlighet med kammarrättens förslag i skrivelsen den 19 september

1929 medel anvisades till anställande under hela nästa budgetår

av en fjärde föredragande å fastighetstaxeringsavdelningen, kunde, enligt

vad den vunna erfarenheten tydligt gåve vid handen, behovet av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition Nr 68.

15

kanslipersonal icke anses på långt när tillgodosett allenast genom personalens

ökning med en halvtidsamanuens. På den ifrågavarande avdelningen

vore det i alldeles särskild grad vid målens beredning till föredragning,

som biträde av kanslipersonal erfordrades. I viss mån kunde

dylikt biträde påräknas av sådana å avdelningen tjänstgörande extra befattningshavare,

vilka avlönades allenast med så kallade flitpenningar,

men oavsett detta biträde erfordrades, att varje föredragande för att

kunna medhinna förberedelserna till föredragning bade tillgång till hjälp

av en kanslitjänsteman med full tjänstgöring. Örn, såsom förut ifrågasatts,

kanslipersonalen å fastighetstaxeringsavdelningen ökades med en

amanuens med halvtidstjänstgöring, vore sörjt allenast för de redan nu

å avdelningen placerade assessorernas behov av kanslibiträde, men däremot

icke för den fjärde assessor, beträffande vilken kammarrätten, såsom

förut nämnts, gjort framställning.

Med anledning härav har kammarrätten — som i detta sammanhang

ansett sig med stöd av den erfarenhet, som dåmera förvärvats i avseende

å fastighetstaxeringsavdelningens arbete, böra ytterligare understryka

behovet av en fjärde assessor såsom föredragande å avdelningen under

hela budgetåret 1930/1931 — hemställt, att för nämnda budgetår måtte hos

riksdagen äskas, utöver vad i skrivelsen den 19 september 1929 begärts,

jämväl medel till avlöning åt en amanuens med heltidstjänstgöring, att

ställas till kammarrättens förfogande i den mån och för den tid av budgetåret,

Kungl. Majit efter anmälan av kammarrätten funne gott bestämma,

att en fjärde assessor finge till föredragande å nämnda avdelning

förordnas. Det belopp, varmed i händelse av bifall till denna hemställan

det tili uppehållande av kammarrättens verksamhet utgående extra anslaget

behövde ökas, syntes böra beräknas till 4,596 kronor eller i runt tal

4,600 kronor.

Med tanke på önskvärdheten att åstadkomma ett snabbare avarbetande

av målen på fastighetstaxeringsavdelningen har inom finansdepartementet

utarbetats en den 20 december 1929 dagtecknad promemoria med utkast

till kungörelse angående vissa ändringar i kungörelsen den 26 april 1929

(nr 104) med särskilda föreskrifter örn handläggning i kammarrätten av

mål angående fastighetstaxering och virkestaxering.

I berörda promemoria har till en början erinrats örn de nu gällande

bestämmelserna örn kammarrättens sammansättning vid handläggning av

mål angående fastighetstaxering och virkestaxering samt en redogörelse

lämnats för sättet angående arbetets bedrivande å avdelningen. Härom

innehåller promemorian följande:

»De nu gällande grundbestämmelserna örn kammarrättens sammansättning

vid handläggning av mål angående fastighetstaxering och virkestaxering

äro meddelade i 126 § taxeringsförordningen den 28 september

1928, vilka bestämmelser enligt 2 punkten i övergångsstadgandena till

samma förordning skola tillämpas jämväl beträffande mål och ärenden,

som avse taxering av fast egendom år 1928. Med stöd av 126 § 3 mom.

Promemoria

angående fastigketstaxeringsavdelningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition Nr 68.

taxeringsförordningen har Kungl. Maj:t därefter den 26 april 1929 utfärdat

kungörelse (nr 104) med särskilda föreskrifter om handläggning i kammarrätten

av mål angående fastighetstaxering och virkestaxering, varjämte

kammarrätten den 26 september 1929 fastställt arbetsordning för

den avdelning inom kammarrätten, som har att handlägga, dylika mål.

Beträffande innehållet av de nämnda bestämmelserna hänvisas till författningstexten;

dock må här anmärkas, att Kungl. M.aj:t i nyssnämnda

kungörelse icke upptagit bestämmelser örn förgranskning utan i stället

lämnat föreskrifter om en efter föredragningen följande kontrolläsning

av ordinarie ledamöter.

Med tillämpning av nyssnämnda bestämmelser är avdelningens arbete

för närvarande ordnat på i huvudsak följande sätt.

Avdelningen sammanträder till session fyra timmar varje helgfri dag

utom lördag. Tjänstgöringen är för de fyra ordinarie ledamöterna så

ordnad, att ordföranden tjänstgör alla dagar utom fredag och envar av

de tre övriga i tur efter varandra under en treveckorsperiod alla fem

dagarna i de två första veckorna samt fredagen i den tredje veckan. Kontrolläsningsskyldigheten

är så fördelad, att envar ordinarie ledamot med

undantag av ordföranden kontrolläser alla de mål, vilka föredragas under

den andra veckan inom sådan tjänstgöringsperiod. Konceptprotokollet

över samtliga mål från en vecka justeras, efter fullbordad kontrolläsning,

å första sessionsdagen i den andra veckan efter föredragningsveckan.

Föredragandenas antal, som ursprungligen varit 3, är från och med den

10 december utökat med en till 4.

Vid föredragning överlämnar föredraganden till varje ledamot dels förteckning

över de mål, vilka anmälas till föredragning, dels ock förslag

till rubrik. Ett förslag till rubrik är underskrivet av föredraganden och

avsett att bifogas protokollet. Örn de anmärkningar, kontrolläsaren haft

att framställa, gör han anteckning å det till honom överlämnade förslaget

till rubrik, å vilket han jämväl gör anteckning örn kammarrättens beslut.

Efter justeringen av protokollskonceptet överlämnas detsamma till protokollföraren,

som dels å det av föredraganden avgivna, av denne underskrivna

exemplaret till rubrik inför de rättelser, örn vilka kammarrätten

beslutit, dels ock ombesörjer utskrift av originalprotokollet. Efter kollationering

av det utskrivna protokollet lämnas detta jämte de till detsamma

hörande akterna till föredraganden för granskning och sedermera

av denne till kontrolläsaren, varefter protokollet, men ej akterna, cirkulerar

mellan övriga närvarande ledamöter, sist den äldste, som underskriver

detsamma.

Därefter utlämnas protokollet till expediering, varvid så tillgår, att

det inneliggande konceptet tages såsom kopia av den utgående expeditionen.

Protokollsföraren gör å konceptet anteckning örn antalet expeditioner

oell om expeditionssättet, vilken anteckning granskas av föredraganden.

Denne har jämväl att efter vederbörlig granskning kontrasignera

den utgående expeditionen, som därefter underskrives av ordföranden.

En väsentlig del av första sessionsdagen i varje vecka åtgår för justering.

Under antagande emellertid att under måndagen i genomsnitt en

timme varit tillgänglig för föredragning, är sammanlagda föredragningstiden

under veckan för närvarande 17 timmar eller fördelad på 3 föredragande

5 2/n timmar. Utom föredragningen har föredragande därjämte,

som framgår av det föregående, att fullgöra en ej obetydlig expeditionsskyldighet.

»

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

Beträffande avdelningens arbetsresultat har i promemorian omförmälts,

att, såvitt ur tillgängliga handlingar kunnat inhämtas, å avdelningen till

och med den 9 december 1929, då avdelningen varit i verksamhet jämnt

tio veckor, föredragits sammanlagt 353 mål, av vilka emellertid minst.

13 mål avskrivits, åtminstone 14 varit deserta samt till annan myndighet

eller till prövningsnämnd överlämnats 3. Sammanlagda antalet å varje

sessionsdag, inberäkna! måndagen, slutligen avgjorda mål hade sålunda,

bortsett från de avskrivna och deserta målen, uppgått till cirka 6 Vs mål.

Intill den 10 december 1929 hade till avdelningen inkommit sammanlagt

2,825 mål, av vilka enligt ixppgift ett tiotal vore virkestaxeringsmål från

1929 års taxering och alla de övriga härrörde från 1928 års allmänna fastighetstaxering.

Örn man till fastiglietstaxeringsmålens antal, 2,815, lade

ett antal, synnerligen lågt räknat, av sammanlagt 100 mål (fastighets- och

virkestaxeringsmål) från respektive 1929 och 1930 års taxeringar, skulle

sammanlagda antalet mål, som avdelningen under innevarande session hade

att handlägga, uppgå till omkring 3,000. Därest avdelningens arbetsprodukt,

numerärt beräknad, icke skulle ökas utöver den under de första 10

veckorna uppnådda, och under förutsättning att de redan avgjorda och de

återstående målen i genomsnitt vore lika tidsödande, skulle för avarbetning

av dessa 3,000 mål åtgå omkring 86 föredragningsveckor, d. v. s., med

frånräknande av jul- och påskferier samt ledamöternas sommarledighet, i

det närmaste hela tiden till början av julferierna år 1931.

I promemorian har härefter framhållits, att det vore uppenbart, att med

hänsyn särskilt till den redan under förarbetena till nuvarande lagbestämmelser

betonade önskvärdheten av ett snabbt avgörande av hithörande

mål, en avarbetning av arbetsbalansen i dylik ordning icke vore tillfredsställande.

Till en början vore härvid att märka, hurusom såväl vederbörande

fastighetsägare som kommunerna hade ett starkt intresse av att

målen bragtes till ett snabbt avgörande. Härtill komme angelägenheten

av att de av tjänstgöring å avdelningen bundna kammarrättsråden och

assessorerna så snart ske kunde återvände till tjänstgöring i kammarrätten

i vanlig ordning. Detta vore av betydelse såväl av kostnadsskäl som framför

allt av det allmännas och vederbörande parters intresse, att balansen

av övriga till kammarrättens handläggning hörande mål skyndsamt avarbetades,

varigenom i sin tur tillika skulle vinnas, att regeringsrätten i dess

nuvarande förstärkta sammansättning finge ett behövligt tillskott av arbetsmaterial

samt att åtskilliga med den nya skattelagstiftningen sammanhängande

frågor så snart som möjligt bleve föremål för prövning i högsta

instans.

Att fastighetstaxeringsmålen hittills avarbetats i mindre hastig takt

än som på förhand beräknats syntes emellertid åtminstone delvis vara be

roende av ett flertal samverkande omständigheter, vilka man tidigare icke

tagit i beräkning. Sålunda syntes det förhållandet, att föredragandena varit

nödsakade att långt i förväg bereda ett stort antal mål hava medfört.

Bihang till riksdagens protokoll 19110. 1 saini. 33 höft. (Nr GS.)

f)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Kr 68.

att föredragande i större utsträckning än som eljest skulle varit fallet vid

föredragningen blivit bunden av promemorian och att på grund härav

föredragningen blivit mera tidsödande än den kunnat vara, därest kortare

tid förlupit mellan beredningen och föredragningen. Tillika syntes, åt

minstone till en början, den i och för sig värdefulla medverkan av de

särskilda ledamöterna vara ägnad att förlänga överläggningarna. Vidare

vore att framhålla, att ändringsprocenten i de till huvudsaklig prov

ning upptagna målen åtminstone i vad angår tiden till den 11 november

1929 varit anmärkningsvärt hög (47 å 48 procent).

Ett undanröjande i mera betydande omfattning av de med den nuvarande

ordningen förknippade olägenheterna syntes icke vara möjligt utan vidtagande

av väsentliga ändringar i 126 § taxeringsförordningen. Då avdelningen

emellertid endast kort tid varit i verksamhet, syntes tillräcklig erfarenhet

ännu icke hunnit vinnas örn lämpligheten ur olika synpunkter av

så vittgående åtgärder. Däremot kunde det möjligen förtjäna att redan nu

tagas under omprövning, huruvida icke sådan ändring borde vidtagas i

nyssnämnda lagrum, varigenom, till vinnande av besparing av arbetskraft,

förutom 2 kammarrättsråd och 2 särskilda ledamöter jämväl föredraganden

kunde inträda såsom ledamot i de av honom föredragna målen. Promemorian

avsåge emellertid att söka påvisa några sådana till arbetseffektens

höjning syftande åtgärder, som kunde vidtagas utan ändring i

taxeringsförordningen och utan ytterligare ökning i de till avdelningens

förfogande ställda arbetskrafterna.

Till en början har i detta hänseende framhållits, att det ville förefalla

uppenbart, att föredragandena, bland annat med hänsyn till det dem

åliggande avfattandet av promemorior och dem jämväl åvilande expeditionsskyldighet,

vore väsenligt mer betungade än ledamöter av kammarrätten

i allmänhet och att detta syntes komma att gälla även efter

det föredragandenas antal ökats till 4.

Vad ledamöternas å fastighetstaxeringsavdelningen (utom ordföranden)

tjänstgöring beträffade, syntes följande kunna anmärkas. Å första

sessionsdagen i första veckan av en treveckorsperiod återställde ledamoten

alla mål från den andra veckan av föregående period. Under återstoden

av den första veckan hade ledamoten, förutom granskning av

det efter justeringen utskrivna protokollet, ingen annan obligatorisk

tjänstgöring än deltagande i sessionerna, och, i ett eller annat fall, läsning

av akten i något av annan ledamot kontrolläst mål. Under den

andra veckan, för vilken han hade kontrolläsningsskyldighet beträffande

alla mål, syntes ledamoten ej heller vara nödsakad att i större omfattning

fullgöra annan tjänstgöring än att deltaga i sessionerna, varvid vore

att märka, att å måndagen i denna vecka justerades protokollet för den

vecka, då denne ledamot deltagit i session allenast å fredag, i följd varav

ledamoten, under det övriga ledamöter deltoge i justeringen av andra

mål, vore i tillfälle att ägna sig åt annat arbete. Den tredje veckan slut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

ligen hade ledamoten att dels deltaga i justeringen av målen från första

veckan i perioden, dels tjänstgöra i session å fredag samt kunde ägna

veckan i övrigt åt kontrolläsning av de under andra veckan föredragna

målen. Då antalet under en vecka föredragna mål i genomsnitt hittills

uppgått till omkring 35, inberäknat avskrivna och. deserta, och målen i

regel icke vore av vidlyftig beskaffenhet samt i det övervägande flertalet

fall avsåge uppskattningsfrågor, syntes — med hänsyn jämväl till förefintligheten

av utförliga promemorior och till den merendels enkla avfattningen

av utslagen — denna kontrolläsningsskyldighet icke kunna anses

särskilt tidsödande eller betungande.

Sammanlagt hade alltså å fastighetstaxeringsavdelningen tjänstgörande

kammarrättsråd att, bortsett från deltagande i justeringen i tredje veckan,

som huvudsakligen motsvarades av partiell frihet från deltagande

i sessionen å måndagen i andra veckan, under en treveckorsperiod del

taga i session 11 dagar å 4 timmar = 44 timmar (eller 14 2U timmar per

vecka) samt att kontrolläsa målen från en vecka.

Å någon av övriga divisioner tjänstgörande kammarrättsråd hade ato

i regel fullgöra föredragning under 3 1h timmar i veckan samt att, föredragningstiden

inberäknad, tjänstgöra i session, enligt uppgift, 10 V* till

14 timmar. Då fastighetstaxeringsmål näppeligen kunde anses såsom i

genomsnitt svårare än övriga till kammarrättens handläggning hörande

mål och då förberedelsen till 10 x/2 timmars föredragning under tre veckor

av sistnämnda slag av mål rimligen måste taga mer tid i anspråk

än kontrolläsningen under samma antal veckor å fastighetstaxerings

avdelningen i nyss angivna omfattning, ville det förefalla, som örn ledamotstjänstgöringen

å fastighetstaxeringsavdelningen skulle vara något

mindre betungande än sådan tjänstgöring å annan avdelning. Möjligen

kunde dock till stöd för en motsatt uppfattning åberopas, att den ensartade

beskaffenheten av fastighetstaxeringsmålen verkade i särskild grad

tröttande. Å andra sidan åtnjöte emellertid ledamöterna å fastighetstaxeringsavdelningen

längre påskferier än sina kolleger i kammarrätten

i övrigt och vore i större omfattning än dessa under julferierna fria från

arbete.

I anslutning till vad sålunda anförts hade uppgjorts det promemorian

bifogade utkastet till ändringar i kungörelsen den 26 april 1929, vilket innehöll

följande.

Med bibehållande i huvudsak av gällande bestämmelser om sessionstidens

längd skulle föredragningen å avdelningen fastställas till minst

18 timmar per vecka, därav 2 timmar förutsattes förlagda till måndag.

Föredragningen skulle uppehållas under 4 timmar i veckan eller en sessionsdag

av de ordinarie ledamöterna utom ordföranden och under övriga

14 timmar av assessorer i kammarrätten till det antal, Kungl. Majit bestämde

(tillsvidare förslagsvis 4). Obligatorisk kontrolläsning skulle icke

liga rum i mål, som föredragits av ledamot, i följd varav ledamot icke syn
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Remiss den

20 december

1929.

Kammarrättens

utlåtande

den 27

december

1929.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

tes böra åläggas särskild skyldighet i avseende å promemorias avfattning.

Föredragande assessors skyldighet att ombesörja konceptexpeditions

uppsättande skulle överflyttas å protokollsföraren. Föredragande

skulle befrias från kontrasignationsskyldighet, i samband varmed kammarrätten

skulle bemyndigas att för tid, då lokalen för avdelningen vore

skild från kammarrättens övriga lokaler, förordna notarie att i sekreterarens

ställe kontrasignera från avdelningen utgående expeditioner.

Utkastet åsyftade alltså att, utan ökning av avdelningens arbetskrafter,

genom utjämning av de å avdelningen tjänstgörande kammarrättsrådens

och assessorernas arbetsbörda och genom de sistnämndas befriande

från rena expeditionsgöromål, giva assessorerna erforderlig tid att så

bereda målen, att föredragningen kunde i möjligaste mån koncentreras

och målens avgörande därigenom påskyndas.

Det har förutsatts, att vid genomförande av förslaget kammarrätten

i sin ordning skulle meddela de på kammarrätten ankommande föreskrifter,

som ansåges erforderliga för samma ändamål.

Genom remiss den 20 december 1929 anbefalldes kammarrätten att inkomma

med yttrande över nämnda promemoria med därvid fogade författningsutkast.

Remissen avsåg jämväl en annan nära sammanhängande fråga. Den tillfälliga,

men arbetskrävande uppgift, som åligger kammarrätten med avseende

å fastighetstaxeringen, har medfört en betydande reduktion av de

arbetskrafter, som stå till förfogande för ämbetsverkets övriga verksamhet.

En nödvändig följd härav är, att tillströmningen till regeringsrätten

av mål från kammarrätten är mindre än eljest skolat vara fallet. Detta

förhållande är att beklaga särskilt med hänsyn därtill, att regeringsrätten

för närvarande arbetar med en förstärkning av ledamöternas antal, som

är avsedd att efter utgången av år 1931 i mån av inträffade ledigheter

bringas att upphöra. Kammarrätten anbefalldes därför att jämväl

avgiva utlåtande, huruvida till möjliggörande av en snabbare avarbetning

av balansen av andra inål än dem, som avse fastighetseller

virkestaxering, kammarrättens arbete lämpligen kunde organiseras

— förutom å avdelningen för handläggning av anmärknings- och

avlöningsmål med mera och fastighetstaxeringsavdelningen — å fyra i

stället för tre avdelningar, samt därest så ansåges vara fallet, lämna uppgift

örn den förstärkning av tillfälliga arbetskrafter, som oundgängligen

erfordrades för ändamålet. I

I skrivelse den 27 december 1929 har kammarrätten avgivit utlåtande

i ärendet.

Innan kammarrätten härvid ingått på en närmare granskning av förslagets

detaljbestämmelser, har kammarrätten framhållit, att det icke

syntes vara befogat att på grundval av endast tio veckors arbetsresultat

draga slutsatser rörande den tid, inom vilken fastighetstaxeringsavdel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 68.

ningens arbete kunde vara slutfört. I den utredning, som föregått inrättandet

av ifrågavarande avdelning, beräknades visserligen, att det

skulle kunna å densamma avgöras i medeltal 15 mål per dag — en arbetsprodukt,

örn möjligheten av vars ernående kammarrätten dock för sin

del i skrivelse den 18 september 1928 tillåtit sig uttala tvivelsmål. Vid

nämnda beräkning hade givetvis inräknats även deserta och avskrivna

mål. Den omständigheten, att medeltalet per dag under de första tio veckorna

avgjorda mål betydligt understege nämnda tal, kunde knappast

tillmätas något bevisvärde vid bedömandet av frågan örn hur stort medeltalet

per dag under avdelningens hela arbetstid avgjorda mål komme att

bliva. Kammarrätten ansåge sig för närvarande icke kunna göra något

uttalande i berörda fråga. Kammarrätten ville dock framhålla, att det

vid en dylik beräkning icke vore berättigat att utgå därifrån, att de deserta

målen icke toge någon nämnvärd tid i anspråk. Taxer ingsf orörd - ningens bestämmelser rörande besvärsrätt vore nämligen sådana, att det

i regel vore nödvändigt att ingå i en saklig prövning av föreliggande

besvär för att det skulle vara möjligt fastslå, att desamma icke emot gällande

bestämmelser örn fatalietider finge prövas. Kammarrätten ansåge

sig ock böra bestrida det i promemorian förekommande uttalandet, att

föredragningen blivit mera tidsödande därigenom, att föredraganden varit

bunden av en upprättad promemoria. Det förhölle sig så. att en promemoria

vore ägnad att förkorta och koncentrera föredragningen, och

detta i desto högre grad ju mera utarbetad och genomtänkt, promemorian

vore.

Vad angår frågan örn fastställande av föredragningstiden till 18 timmar

per vecka, har kammarrätten meddelat, att fastighetstaxeringsav ■

delningens ordinarie ledamöter redan vid början av avdelningens arbete

haft under övervägande att så ordna arbetet under måndagarna, att två

timmars föredragning skulle föregå justeringen, men att svårigheter i

flera närmare angivna hänseenden mött mot en så omfattande föredragning

å måndagarna.

Kammarrätten har emellertid — samtidigt med att kammarrätten förklarat

sig beredd att så ordna arbetet, att å avdelningen i regel skulle

fullgöras minst två timmars föredragning under justeringsdagen — hemställt,

att icke någon uttrycklig bestämmelse i ämnet måtte meddelas.

I fråga örn föredragningens ordnande har kammarrätten anfört följande.

Förslaget innebure, att veckoföredragningen av mål angående

fastighetstaxering eller virkestaxering skulle fullgöras under 4 timmar

av ordinarie ledamot och under 14 timmar av assessorerna (tillsvidare förslagsvis

4). Enligt kammarrättens mening borde det icke under några örn

ständigheter åläggas de ordinarie ledamöterna att föredraga mål angående

fastighetstaxering eller virkestaxering. Dessa mål hade fördelats mellan

assessorerna i enlighet meri de grunder, som vid utredningen rörande

fastighetstaxeringsavdelningens tillkomst förutsatts skola därvid till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 6''8.

lämpas, så att mål från ett och samma län eller grupper av likartade mål

tilldelats samma föredragande. Assessorerna hade sedan ett halvt år tillbaka

sysslat med beredandet av de dem tilldelade målen. I stor utsträckning

vore delar av grupperna beredda. Givetvis skulle mindro grupper

kunna tilldelas de ordinarie ledamöterna, men sedan dessa mål blivit avgjorda,

bleve det nödvändigt, att grupper av mål finge uppdelas mellan en

assessor och en eller flera ordinarie ledamöter. Härigenom komme den

större enhetlighet vid målens behandling och avgörande i kammarrätten,

vilken varit ett av de främsta önskemålen vid tillskapandet av fastighetstaxeringsavdelningen,

att i hög grad äventyras. Vidare bleve det utan tvi

,vel i många fall förenat med betydande svårighet — för att icke säga

omöjligt — för den ordinarie ledamot, som finge en viss grupp av mål

eller del av grupp sig tilldelad, att få tid att — på sätt fallet varit med

assessorerna — helt intränga i de grundläggande principerna för taxeringen

inom den ena eller andra gruppen av mål, till exempel inom visst län. Härtill

komme att örn och i den mån så verkligen skedde, detta skulle innebära

ett dubbelarbete, i det att ledamoten finge inom en viss grupp av mål ut

föra samma arbete, som en assessor redan utfört. Örn föredragningen av

mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering delvis lades på ledamöterna,

så skulle detta enligt kammarrättens uppfattning — särskilt på

nuvarande stadium av avdelningens arbete — verka direkt sönderbrytande

på organisationen och bestämt strida mot den ledande tankegången för

organisationen. En dylik åtgärd måste vidare antagas komma att snarare

minska än öka arbetstakten. Slutligen måste den nu ifrågasatta åtgärden

befaras komma att ytterligare öka de svårigheter, som redan visat

sig uppkomma i avseende å de särskilda ledamöternas tjänstgöring. Under

antagande nämligen att för viss tidsperiod särskilda ledamöter med viss

sakkunskap inkallats samt att assessorerna inriktat sig på att föredraga

sådana mål, i vilkas avgörande dessa ledamöter ägde kompetens att deltaga,

men de ordinarie ledamöter, vilka skulle föredraga under samma tidsperiod,

icke hade några dylika mål att föredraga — och ett dylikt antagande

måste komma att ofta nog bliva verklighet — så skulle den åsyftade

svårigheten framträda fullt tydligt.

Kammarrätten har sålunda avstyrkt förslaget att ålägga de ordinarie

ledamöterna att föredraga mål angående fastighetstaxering

eller virkestaxering. Härefter har kammarrätten yttrat: Fråga uppkomma

då, örn det tilläventyrs skulle kunna åläggas de ordinarie ledamöterna

å meranämnda avdelning att föredraga andra mål. Förslaget

örn att ålägga dessa ledamöter föredragningsskyldighet motiverades därmed,

att de skulle hava lindrigare tjänstgöring än sina kolleger i

kammarrätten i övrigt. Häremot invände de kammarrättens ordinarie

ledamöter, vilka tjänstgjorde å fastighetstaxeringsavdelningen, att så

icke åtminstone hittills varit fallet. Kammarrätten holle det icke för

uteslutet, att den tid, som hittills visat sig erforderlig för det föreskrivna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

kontrollarbetet, skulle under arbetets fortgång kunna i någon mån nedbringas.

Ostridigt vore att — på sätt påpekats i promemorian — ledamöterna

å fastigbetstaxeringsavdelningen komme att åtnjuta längre påskferier

än sina kolleger i kammarrätten i övrigt och bliva i större omfattning

än dessa under julferierna fria från arbete. Under sådana förhållanden

ville varken de ledamöter, vilka för närvarande tjänstgjorde å

fastighetstaxeringsavdelningen, eller kammarrätten motsätta sig, att de

ordinarie ledamöterna å avdelningen under vissa förutsättningar finge

sig ålagd viss skyldighet att föredraga andra mål än sådana angående

fastighetstaxering eller virkestaxering, dock huvudsakligen beskatt

ningsmål. Det syntes alltså kammarrätten icke föreligga något hinder

att så ordna arbetet, att de ordinarie ledamöterna å fastighetstaxeringsavdelningen

i en exempelvis varje lördag sammanträdande tremannadivision

på föredragning av andra ordinarie ledamöter än ordföranden avgjorde

andra till kammarrättens domsrätt hörande mål. Därigenom vunnes

den fördelen, att utom det att till fastighetstaxeringsavdelningens

domsrätt hörande mål komme att föredragas i fullt ut samma utsträck

ning, som i det remitterade förslaget avsetts, en ytterligare avarbetning

av övriga mål kunde äga rum.

Sistberörda syfte kunde vinnas jämväl på en annan, därtill betydligt

■effektivare väg. Kammarrätten funne sig oförhindrad att såsom eget förslag

upptaga vad redan i promemorian antytts, eller att den ändringen vidtoges,

att föredragandena å avdelningen erhölle rösträtt vid målens avgörande.

Målen skulle således kunna avgöras av två ordinarie ledamöter,

en föredragande assessor och två särskilda ledamöter. Ett genomförande

av en dylik anordning krävde emellertid ändring i 126 § taxeringsförordningen,

vadan densamma icke omedelbart kunde vidtagas. Efter en sådan

förändring komme det icke att för fastighetstaxeringsavdelningens

del erfordras mera än 3 kammarrättsråd, inklusive ordföranden. Det bleve

således tillfälle att låta ett kammarrättsråd avgå från avdelningen och

inom annan avdelning av kammarrätten föredraga andra mål än dem,

som behandlades å fastighetstaxeringsavdelningen. Givetvis skulle icke

någon förändring vidtagas i avseende å målens kontrolläsning av de ordinarie

ledamöterna.

Någon minskning av antalet assessorer å fastighetstaxeringsavdelningen

kunde uppenbarligen icke ifrågakomma, därest deras föredragningsskyldighet

lämnades orubbad.

Emellertid syntes icke någon föredragningsskyldighet böra åläggas de

ordinarie ledamöterna, förrän den nyss föreslagna förändringen av antalet

avdelningen tillhörande ordinarie ledamöter genomförts. Föredragningen

borde nämligen icke under några förhållanden utsträckas utöver

två timmar per vecka med föredragningen fördelad med en timme på var

och en av de båda ledamöterna utom ordföranden. Ett särskilt skäl härtill

förelåge i den omständigheten, att ju mera omfattande den föredrag
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

ningsskyldighet bleve, som ålades de ordinarie ledamöterna, desto starkare

bleve behovet av förstärkning av kanslipersonalen å avdelningen.

Örn det pa sätt ifragasatts i det remitterade förslaget — ålades kammarrättsråden

att under tillhopa 4 timmar per vecka föredraga fastighetstaxerings-

eller virkestaxeringsmål, syntes det vara ofrånkomligt, att

dessa ledamöter gemensamt erhölle biträde av annan tjänsteman, motsvarande

det, som en assessor med 4 Vs timmars veckoföredragning erhölle,

eller således av en heltidsamanuens.

Begränsades åter föredragningsskyldigheten till att avse andra mål under

tillhopa två timmar per vecka, syntes följande anordning kunna vidtagas.

För det dåvarande erhölle en av assessorerna biträde av dels en

halvtidsamanuens och dels den notarie, som förordnats att fullgöra sekreterare-

och aktuariegöromålen å avdelningen. Därest denne erhölle

till åliggande att jämväl kontrasignera från avdelningen utgående expe

dittner, bleve hans tid så upptagen, att det biträde, han kunde komma

att lämna nämnda assessor, bleve av ytterst ringa värde. Han skulle

möjligen kunna medhinna att lämna de två ordinarie ledamöterna biträde

i avseende å uppsättning av rubriker i de mål, de skulle föredraga, samt

expediering och dylikt. Assessorn bleve däremot icke betjänt med enbart

den hjälp, han finge av den honom tilldelade halvtidsamanuensen.

Denne måste följaktligen — örn ovannämnde notarie ålades skyldigheten

att kontrasignera de utgående expeditionerna och örn två kammarrättsråd

hade att under vardera en timme per vecka föredraga andra mål än

fastighets- eller virkestaxeringsmål — böra förändras till heltidsamanuens.

Därest de ordinarie ledamöterna skulle föredraga andra mål än sådana,

som avsåge fastighetstaxering eller virkestaxering, borde de därvid givetvis

arbeta under samma former som sina kolleger i kammarrätten i

övrigt. De utgående expeditionerna i nu ifrågavarande mål syntes kunna

undertecknas av presidenten med kontrasignation av kammarrättens

sekreterare.

Yad härefter angår förslaget örn överflyttning av föredragande

assessors skyldighet att ombesörja konceptexpeditions uppsättande å

protokollsföraren, som det jämväl skulle åligga att med sitt namn bestyrka

expeditionens riktighet, samt örn uppdrag åt notarie att kontrasignera

från avdelningen utgående expeditioner, bär kammarrätten för

sin del icke haft något att erinra mot att kontrasignationsskyldigheten

överflyttades på angivet sätt från assessorerna till sagda notarie, i ali syn

nerhet örn assessorerna erhölle ledamots ställning, men ansett att, därest

så skedde, jämväl konceptexpeditions uppsättande borde ankomma på

notarien.

Därest den föreslagna minskningen av antalet ordinarie ledamöter å

fastighetstaxeringsavdelningen bomme att genomföras, erfordrades såsom

följd därav inom kort betydelsefulla ändringar i kungörelsen den 26

april 1929 (nr 104). Det syntes då knappast lämpligt att nu omedelbart

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

vidtaga de ändringar i kungörelsen, som betingades av kontrasignationsskyldighetens

överflyttning från assessorerna till en notarie.

Sistnämnda anordning droge emellertid med sig den konsekvensen, att

— på sätt redan förut angivits — nämnda notarie bleve så betungad med

arbete, att lian icke kunde i någon nämnvärd grad biträda den assessor

som han hittills biträtt i arbetet. Vidare syntes det kammarrätten anledning

föreligga att under sådana omständigheter erinra örn sin i skrivelse

den 18 september 1928 (se 1929 års statsverksproposition, sjunde hu

vudtiteln, sid. 25) gjorda hemställan örn att nämnda notarie måtte beredas

en mot hans ökade ansvar och arbetsbörda svarande ersättning av

1 krona för dag eller i jämnat tal 360 kronor för år.

Med stöd av det anförda har kammarrätten således avstyrkt genomförandet

av det remitterade förslaget i oförändrat skick. Skulle emeller

tid detsamma vinna Kungl. Majrts bifall, har kammarrätten hemställt,

att anslag måtte av riksdagen för budgetåret 1930/1931 utverkas till en

heltidsamanuens med 4,596 kronor samt att för första halvåret 1930 ett

belopp av 2,298 kronor måtte för samma ändamål ställas till kammarrättens

förfogande.

I första hand har kammarrätten emellertid, såvitt nu är i fråga, förordat,

att Kungl. Majit ville förelägga riksdagen förslag till sådan ändring i

126 § taxeringsförordningen, att föredragande assessor beredes ledamots

ställning;

att, sedan denna förändring genomförts och antalet av de till tjänstgöring

å fastighetstaxeringsavdelningen indelade kammarrättsråden mins

kats till — utom ordföranden —- 2, dessa båda åläggas att en timme var i

veckan föredraga sådana mål, som kunna bliva dem av presidenten tilldelade;
att

anslag måtte av riksdagen utverkas för budgetåret 1930/1931 till

dels en heltidsamanuens i stället för en halvtidsamanuens med 2,298 kronor

och dels ersättning åt den notarie, som förordnats att fullgöra sekreterare-

och aktuariegöromålen å avdelningen, med 360 kronor; samt

att kammarrätten beviljas ett anslag till avlönande av en heltidsamanuens

i stället för en halvtidsamanuens under tiden från och med den dag

föredragningsskyldighet ålägges de ordinarie ledamöterna samt kontra

signationsskyldigheten överflyttas till den notarie, som förordnats att fullgöra

sekreterare- och aktuariegöromålen å fastighetstaxeringsavdelningen.

Då kammarrätten härefter övergått till frågan, huruvida till möjliggörande

av en snabbare avarbetning av balansen av andra till kammarrättens

handläggning hörande mål än dem, som det tillkomme fastighetstaxeringsavdelningen

att behandla, kammarrättens arbete lämpligen kunde

organiseras —• förutom å nyssnämnda avdelning och avdelningen för

handläggning av anmärknings- och avlöningsmål med mera — å fyra i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

stället för tre avdelningar, har kammarrätten till en början meddelat,

att enligt approximativ beräkning, verkställd den 23 december 1929, av

kammarrätten under året avgjorts 4,819 beskattningsmål (andra än sådana,

som tillböra fastighetstaxeringsavdelningens avgörande), 1,369 fattigvårds-,

barnavårds-, mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål samt

537 anmärknings- och avlöningsmål eller således sammanlagt 6,725 mål,

ävensom att balansen av oavgjorda mål — frånsett de till fastighetstaxeringsavdelningen

börande — nyssnämnda dag utgjorde respektive 5,943.

1,395 och 856 eller tillhopa 8,194 mål. Då antalet balanserade mål vid

utgången av år 1927 uppgått till respektive 8,504, 1,899 och 815 eller tillsammans

11,218 mål och vid 1928 års slut — bortsett från då inkomna besvär,

tillhörande fastighetstaxeringsavdelningens avgörande — utgjort

respektive 6,931, 1,504 och 901 eller tillhopa 9,336 mål, framginge det, att

under år 1929 i likhet med de närmast föregående åren en icke obetydlig

nedgång av balansen ägt rum. Att så kunnat bliva fallet trots den

under senare delen av året till följd av fastighetstaxeringsavdelningens

inrättande inträdda minskningen av de arbetskrafter, som stått till kammarrättens

förfogande för handläggning av andra mål än de till nämnda

avdelning börande, förklarades delvis därav, att antalet av de under år

1929 till och med den 23 december till kammarrätten inkomna beskattningsmålen,

därest fastighets- och virkestaxeringsbesvären frånräknades,

understigit antalet av de under vart och ett av de närmast föregående åren

inkomna beskattningsmålen.

Med nuvarande organisation av kammarrätten — bortsett från fastighetstaxeringsavdelningen

— på en division med sex ledamöter för handlägg

ning av bland annat anmärknings- oell avlöningsmål samt tre divisioner

med fem ledamöter på varje samt dessutom en extra föredragande för turvis

föredragning på envar av sistnämnda tre divisioner syntes det kunna

beräknas, att arbetsprodukten under år 1930 skulle uppgå till cirka 5,700

mål. Därest det kunde antagas, att antalet under sistnämnda år inkommande

mål icke skulle överstiga antalet av de mål, som inkommit under

år 1929, eller 5,583, skulle således, örn hänsyn icke toges till de till fastighetstaxeringsavdelningen

hörande målen, balansen vid utgången av år

1930 bliva ungefär lika stor som vid 1929 års slut. Då det emellertid

syntes kunna förväntas, att antalet besvärsmål bomme att ökas de närmaste

åren efter de nya skatteförfattningaimas trädande i kraft, syntes

det vara att befara, att balansen under år 1930 skulle stiga. Med hänsyn

härtill kunde det icke vara annat än önskvärt, att åtgärder vidtoges till

möjliggörande av en större arbetsprodukt.

I och för sig mötte visserligen intet hinder att fördela de kammarrättens

ledamöter, som återstode för andra avdelningar än fastighetstaxeringsavdelningen

och avdelningen för handläggning av anmärknings- och avlöningsmål,

på fyra i stället för tre divisioner, men enbart härigenom vunnes icke

större arbetsresultat, enär antalet föredragningstimmar i allt fall vore

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68

■detsamma. Genom tillkomsten av en ny division skulle emellertid beredas

möjlighet till förordnande av ännu en extra föredragande med skyldighet

till föredragning 41h timmar i veckan. Frånsett den ökning i den genomsnittliga

arbetstiden å tjänsterummet, som en dylik anordning —

organiserandet av fyra allmänna divisioner med extra föredragning på

dem alla — skulle medföra för samtliga ledamöter såväl å dessa divisioner

som även å divisionen för handläggning av anmärknings- och avlöningsmål,

kunde dock denna anordning icke vidtagas, med mindre för

arbetet å de allmänna divisionerna bereddes tillgång till en ordinarie

ledamot mera än under nuvarande förhållanden funnes att tillgå. A division,

där extra föredragning ägde rum, ålåge det ledamöterna att jämsides

med egen föredragningsskyldighet kontrolläsa de mål, vilka föredroges

av annan än ledamot. Redan till följd härav erfordrades, att ledamöterna

å varje sådan division vore minst fyra, enär de i annat fall skulle i allt

för hög grad betungas av kontrollskyldigheten. Det nuvarande antalet

ledamöter, som icke indelats till tjänstgöring å avdelningen för anmärknings-

och avlöningsmål samt fastighetstaxeringsavdelningen, vore emellertid

endast femton eller således en mindre än vad för ändamålet oundgängligen

tarvades. Enligt bestämmelserna i avseende å extra föredragandes

tjänstgöring skulle denne i främsta rummet föredraga fattigvårdsmål

och därmed likställda mål. Då enligt kammarrättens instruktion i

handläggningen av dylika mål skulle deltaga minst två kammarrättsråd,

måste således åtminstone två av ledamöterna å envar av de divisioner,

där extra föredragning anordnades, vara ordinarie. Av de aderton kammarrättsråd,

kammarrätten nu bestode av, vore för närvarande åtta tagna

i anspråk för fastighetstaxeringsavdelningen och avdelningen för handläggning

av anmärknings- och avlöningsmål, och ett kammarrättsråd,

som under hela år 1929 varit på grund av sjukdom förhindrad att

tjänstgöra, hade av enahanda orsak begärt tjänstledighet under första

hälften av år 1930. För den händelse, såsom kammarrätten hade anledning

att antaga, två av de övriga nio kammarrättsråden för längre eller

kortare tid av nästa år foges i anspråk för offentligt uppdrag utom kammarrätten,

vore det återstående antalet ordinarie ledamöter otillräckligt för

fyra allmänna divisioner med extra föredragning på var och en av dem.

Tillgången till ytterligare en ordinarie ledamot för tjänstgöring å dessa

divisioner vore således en nödvändig förutsättning för organiserandet av

kammarrättens arbete på nämnda sätt.

Denna förutsättning skulle emellertid uppfyllas, därest i enlighet med

vad kammarrätten förordat sådan ändring i fastighetstaxeringsavdelningens

sammansättning genomfördes, att antalet av de till tjänstgöring

å avdelningen indelade kammarrättsråden minskades till tre och således

■ett av de nu därstädes placerade kammarrättsråden kunde förflyttas

till någon av kammarrättens övriga avdelningar. Nu nämnda omständig
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

het syntes utgöra ett ytterligare skäl för beaktande av kammarrättens berörda

förslag.

För det kammarrättsråd, som skulle förflyttas från fastighetstaxerings - avdelningen till tjänstgöring å någon av kammarrättens övriga avdelningar,

erfordrades kanslibiträde av en halvtidsamanuens. Tillgång till sådan,

som icke redan vore fullt upptagen av tjänstgöring, funnes icke

i kammarrätten.

Kammarrätten — som beräknat att genom anordnande av kammarrättens

arbete i överensstämmelse med vad sålunda föreslagits, däri inbegripet

förslaget örn skyldighet för de å fastighetstaxei ingsavdelningen tjänstgörande

kammarrättsråden med undantag av ordföranden att en timme

var i veckan föredraga andra mål, huvudsakligen taxeringsmål, än de

till nämnda avdelnings handläggning hörande, antalet avgjorda mål

skulle för år räknat ökas med omkring 650 -— har således i denna del hemställt

att, därest Kungl. Maj:t skulle föreskriva inrättandet av — förutom

avdelningen för handläggning av anmärknings- och avlöningsmål med

mera och fastighetstaxeringsavdelningen — fyra divisioner i kammarrätten,

till kammarrättens förfogande måtte ställas medel för avlönande av

dels en extra föredragande och dels en halvtidsamanuens. De för detta

ändamål erforderliga medlen torde böra beräknas till (7,212 + 2,298 =)

9,510 kronor för år räknat.

En ledamot av kammarrätten, kammarrättsrådet Asplund har för sin del

icke kunnat godkänna tanken att föredragande assessor å fastighetstaxeringsavdelningen

skulle kunna vara ledamot i de av honom föredragna

målen. Detta innebure enligt Asplunds mening ett avvikande från en

princip, som tidigare ansetts riktig.

Förenämnda promemoria avsåge ock att utan ändring av avdelningens

sammansättning införa åtgärder för arbetseffektens höjning, tydligen beträffande

de mål, för vilkas behandling avdelningen tillkommit. Pluralitetens

förslag örn föredragning å avdelningen av andra slags mål syntes

därför ligga på sidan av förevarande spörsmål.

Skulle kammarrättsråden å avdelningen fullgöra viss föredragning, borde

denna enligt Asplunds åsikt avse uteslutande fastighetstaxeringsmål

och eventuellt mål angående virkestaxering. Föredragning av andra

mål syntes föranleda splittring av intresset och kunde icke sägas

befordra den önskade koncentrationen i arbetet.

Kammarrättsrådet Ekenberg har i särskilt yttrande förordat åläggande

för fastighetstaxeringsavdelningens ledamöter att fullgöra föredragning

3 eller 3 */= timmar i veckan, varigenom alla eller åtminstone de flesta

av fastighetstaxeringsavdelningens assessorer skulle kunna överflyttas

till tjänstgöring å andra avdelningar inom kammarrätten. Betydelsen

härav för nedbringande av kammarrättens balans av andra mål än fastighetstaxerings-

och virkestaxeringsmål vore avsevärd. Den andra frågan

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 68.

29

i remissen — om kammarrättens arbete kunde organiseras å ytterligare

en avdelning och örn arbetskrafter, som erfordrades för detta ändamål —

skulle härigenom vara i huvudsak besvarad. Reformen syntes föranleda

inskränkning i fastighetstaxeringsavdelningens lokalutrymme och antagligen

även reducering av dess personal, varigenom stora kostnader kunde

besparas statsverket. Den tid, som stått till buds för remissens besvarande,

hade dock icke medgivit närmare undersökningar angående genomförbarheten

av en förändring av kammarrättens organisation i nu antydd

riktning.

Kammarrättsrådet Kuylenstierna har i särskilt yttrande anfört, att han

skulle kunnat i huvudsak biträda de i promemorian framlagda förslagen.

Då han emellertid ansett sig böra föredraga det av kammarrättens majoritet

framlagda förslaget, hade detta företrädesvis skett på den grund, att

detsamma utginge från den givna förutsättningen, att fyra assessorer skulle

vara sysselsatta för berörda mål, medan promemorian i denna punkt ej intoge

någon bestämd ståndpunkt. Dessa fyra assessorer väntades, enligt vad

som uppgivits, kunna åstadkomma en fullt effektiv föredragning och det

syntes med fog kunna antagas, att föredragningen av fyra assessorer

bleve mera effektiv än den skulle kunna bliva, örn allenast tre assessorer

vore därmed sysselsatta, under det att den återstående föredragningstiden

utfylldes av kammarrättsråd. Genom den av kammarrättens majoritet

föreslagna anordningen vunnes tillika en viss avarbetning av sådana mål,

som fullföljdes till regeringsrätten.

Kuylenstierna biträdde följaktligen det slut, vartill kammarrättens

majoritet kommit, men ville dock ifrågasätta, huruvida ej vad som sålunda

föreslagits borde komma till uttryck i kammarrättens instruktion.

Kammarrättsrådet Afzelius, med vilken kammarrättsrådet Smerling instämt,

har anfört, att han för sin del funne den av kammarrättens pluralitet

ifrågasatta minskningen av antalet kammarrättsråd å fastighetstaxeringsavdelningen

samt upptagandet av assessorer såsom ledamöter å samma

avdelning utgöra ett betydligt försvagande av den nyss genomförda organisationen

av högsta instansen för fastighetstaxering och taxering till

skogsaccis.

Utöver vad kammarrätten för sin del anfört, har kammarrättsrådet

Kuylenstierna, med vilken kammarrättsråden Henriks, von Sydow och

Hallberg instämt, framhållit, att när det i promemorian ifrågasatts

vad som skulle kunna åtgöras för att under den närmare framtiden tillföra

regeringsrätten så stort arbetsmaterial som möjligt, det syntes ligga nära

till hands att till behandling upptaga frågan örn skogsaccismålens handläggning.

De skäl, som med rätta åberopats för förtursrätt åt fastighetstaxeringsmålen,

syntes ej gillia skogsaccismålen. Det syntes ej finnas någon

anledning, varför inkomsttaxeringsmålen skulle bliva eftersatta för

senare inkomna skogsaccismål. I stället syntes, sedan skogsaccismålen

övertagits av de ordinarie beskattningsnämnderna, goda skäl tala för deras

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 68.

handläggning även hos kammarrätten, såvitt möjligt i anslutning till motsvarande

inkomstskattemål. Det hade tillförene antagits, att mål av berörda

art skulle bliva ganska fåtaliga, varför frågan örn ordningen för

deras avgörande ansetts vara av mindre betydelse. Emellertid hade nu

uppgivits, att antalet besvärsmål rörande taxering till skogsaccis kunde

väntas bliva mycket betydande. Därest detta visade sig bliva fallet, syntes

det kunna ifrågasättas att göra sådan ändring i instruktionen för

kammarrätten, att inneliggande sådana mål ej skulle behöva avgöras av

den nuvarande fastighetstaxeringsdivisionen, innan denna åtskildes. Härigenom

kunde de där tjänstgörande kammarrättsråden tidigare frigöras

för att deltaga även i sådana mål, som kunde fullföljas till regeringsrätten.

Departements■ Innan jag angiver min ståndpunkt till de nu uppkomna frågorna örn

chefen. ordnande av kammarrättens arbete under den närmaste framtiden, vilka äro

av beskaffenhet att inverka på bedömandet av anslagsbehovet under budgetåret

1930/1931, vill jag meddela, att enligt från kammarrätten under hand

inhämtade, delvis såsom preliminära betecknade uppgifter, sammanlagda

antalet under år 1929 till kammarrätten inkomna mål utgjort 8,266, därav

2,374 mål angående fastighets- eller virkestaxering, 4,149 andra beskattningsmål,

1,276 fattigvårds-, barnavårds- och mantalsskrivningsmål samt 467

anmärknings- och avlöningsmål. Antalet under året avgjorda mål uppgår

till 7,116 eller, fördelat på nyssnämnda grupper av mål, respektive 391,

4,819, 1,369 och 537. Härav framgår, att kammarrättens arbetsbalans visserligen

i sin helhet stegrats med omkring 1,150 mål, men att denna stegring

uteslutande är beroende på tillströmningen av fastighetstaxeringsmål, under

det att beträffande samtliga övriga grupper av mål balansen icke obetydligt

nedgått eller med något över 800 mål.

Av den vid årsskiftet befintliga balansen, tillhopa något över 11,200 mål,

tillhöra något över 2,700 fastighetstaxeringsavdelningen och alltså omkring

8,500 mål övriga delar av kammarrätten.

Jag erinrar vidare, att kammarrättens ledamotspersonal, tillhopa 18 kammarrättsråd,

2 tjänstemän å överflyttningsstat och 8, under halva budgetåret

1929/1930 9 assessorer, för närvarande är indelad till tjänstgöring å fem divisioner,

nämligen å fastighetstaxeringsavdelningen 4 kammarrättsråd såsom

ledamöter och 4 assessorer såsom föredragande, å avdelningen för handläggning

av anmärknings- och avlöningsmål 6 ledamöter samt å envar av de tre

övriga divisionerna 5 ledamöter. Å de tre sistnämnda divisionerna föredragas

mål, förutom av ledamöterna, jämväl av en för dessa divisioner

gemensam extra föredragande.

Såsom kammarrätten framhållit, torde med hänsyn till balansens omfattning

någon minskning av ledamotspersonalen för närvarande icke böra äga

rum. Fastmer hava omständigheter tillkommit, som nödvändiggöra åtgärder

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

för en hastigare avarbetning av balansen än som är möjlig med nuvarande

organisation. Jag syftar härvid närmast på det förhållandet att, å ena sidan,

arbetsprodukten å fastighetstaxeringsavdelningen, beräknad i antalet per

sessionsdag avgjorda mål, hittills väsentligt understigit den beräknade och,

å andra sidan, att, enligt vad jag inhämtat, till länsstyrelserna vid årsskiftet

inkommit till kammarrätten ställda besvär i fastighets- och virkestaxeringsmål,

härrörande från 1929 års taxering, till ett antal av över

600, av vilka vissa virkestaxeringsmål kunna förutses vara av vidlyftig

och tidsödande beskaffenhet. Härtill kommer, att, vad kammarrätten i övrigt

angår, jämväl besvärsmålen från 1929 års inkomsttaxering, vilkas antal

synes kunna uppskattas till inemot 4,300, torde komma att kräva väsentligt

längre tid än motsvarande antal mål från föregående års taxeringar, enär

1929 års taxering är den första, i avseende å vilken de nya skattelagarna

ägt tillämpning. Att för ernående av en ökad arbetsprodukt ytterligare

utöka kammarrättens ledamotsantal synes emellertid av flera skäl icke böra

ifrågakomma och har ej heller av kammarrätten föreslagits. I stället torde

man böra inrikta sig på att på bästa möjliga sätt utnyttja den nuvarande

ledamotspersonalens arbetskrafter. Beträffande de förslag, vilka i sådant

hänseende framställts i den till kammarrätten remitterade promemorian och

i ämbetsverkets däröver avgivna utlåtande, hänvisar jag till den av mig

härutinnan lämnade redogörelsen.

Vad beträffar fastighetstaxeringsavdelningen framgår av redogörelsen, att

arbetet å densamma för närvarande är ordnat på ett från arbetet å övriga

divisioner avvikande sätt. Under det att å alla övriga divisioner föredragningen

ombesörjes av ledamöterna själva — bortsett härvid från den å tre

divisioner delade föredragningen av en extra föredragande — tjänstgöra å

fastighetstaxeringsavdelningen icke mindre än 4 kammarrättsråd såsom ledamöter

utan föredragningsskyldighet och 4 assessorer såsom föredragande

utan ledamotsställning, varjämte i avgörandet av varje mål regelmässigt

deltaga två av de av Kungl. Majit utsedda sakkunniga särskilda ledamöterna.

Att avdelningen erhållit en så beskaffad sammansättning har berott förnämligast

därpå, att man trott sig på sådant sätt såväl vinna en snabbare

handläggning av fastighetstaxeringsmålen som ernå en större enhetlighet

och säkerhet i avgörandet dels därigenom att praktisk förfarenhet i värdesättning

av fastighet bleve bättre representerad än tidigare och dels därigenom

att av lagfarna ledamöter allenast ordinarie skulle äga deltaga i

avgörandet, vilket ansetts vara av särskild betydelse med hänsyn till att

kammarrätten i övervägande flertalet av hithörande mål är sista instans.

Förväntningen å snabbare behandling av fastighetstaxeringsmålen har

hittills ej uppfyllts. Även nied behörig hänsyn tagen till de fördröjande

omständigheter, som kunna hänföras till avdelningens egenskap av nyorganisation,

kvarstår såsom slutsats av erfarenheten från avdelningens hittills

nådda arbetsresultat, att ytterligare åtgärd för handläggningens påskyndande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

synes erforderlig. Vid övervägande inom finansdepartementet av de för

ändamålet tänkbara utvägarna har närmast framstått anordningen av en

begränsad föredragningsplikt för kammarrättsråden. Inför det bestämda

motstånd, som detta alternativ mött från kammarrätten, har jag stannat

vid den i promemorian jämväl antydda och av kammarrätten vidare utförda

tanken att tillerkänna föredragande ställning såsom ledamot i de av honom

föredragna målen. Det vill synas som örn man skulle kunna uppgiva de

betänkligheter, som tidigare mött mot att låta lagfaren ledamot utanför de

ordinarie ledamöternas krets deltaga i avgörandet. Vid bedömandet av

denna fråga synes man böra beakta, hurusom i regel i fastighetstaxeringsmål,

där den till kammarrättens avgörande hänskjuta frågan är av rättslig

natur, talan får fullföljas mot kammarrättens utslag. Så är t. ex. fallet

beträffande fråga, huruvida egendom i beskattningsavseende är att hänföra

till fastighet, huruvida fastighet är underkastad skatteplikt (objektiv skatteplikt)

eller vem skattskyldighet för fastigheten åligger (subjektiv skattskyldighet).

Vidare kan en jämförelse ske med vissa andra under kammarrättens

domsrätt hörande mål av ofta invecklad och svår beskaffenhet såsom

fattigvårds- och vissa anmärkningsmål, i vilka talan regelmässigt icke må

fullföljas men i vilkas avgörande icke-ordinarie ledamöter likväl må deltaga.

Att särskild föredragande tillerkännes ledamots ställning i de av

honom föredragna målen, innebär för övrigt icke någon nyhet inom domstolsväsendet;

en sådan anordning förekommer med avseende å de s. k.

referentliskalerna i hovrätterna.

På de sålunda anförda skälen ansluter jag mig alltså till kammarrättens

förslag örn sådan ändring i 126 § 1 mom. taxeringsförordningen, att föredragandena

å avdelningen erhålla rösträtt vid avgörandet. Detta innebär,

att föreskriften i nämnda författningsrum, att i handläggningen skola deltaga

tre av kammarrättens ordinarie ledamöter, ändras därhän, att i handläggningen

skola deltaga tre ledamöter, av vilka minst två ordinarie. Särskilt

förslag örn sådan författningsändring torde jag senare i dag få anmäla.

Jag är icke beredd att nu taga ståndpunkt till frågan, huruvida det för

påskyndande av avarbetningen av kammarrättens arbetsbalans kan anses

erforderligt att, såsom flera kammarrättsledamöter tänkt sig, undantaga

virkestaxeringsmålen från fastighetstaxeringsavdelningens arbetsområde och

låta dessa mål föredragas i anslutning till motsvarande inkomstskattemål.

Skulle det emellertid visa sig, att avdelningens arbetsresultat i fortsättningen

icke kan i mera avsevärd mån uppbringas över det hittills uppnådda,

torde detta spörsmål böra upptagas till ingående prövning.

På sätt i promemorian föreslagits och kammarrätten lämnat utan anmärkning

torde föredragande böra befrias från honom åliggande expeditionsskyldighet

och denna överflyttas å annan tjänsteman. Beträffande de föreskrifter,

som härutinnan och i övrigt böra av Kungl. Maj:t meddelas under

förutsättning att de åsyftade ändringarna i avdelningens arbetssätt komma

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

till stånd, torde åtgärd böra vidtagas först sedan riksdagen fattat beslut i

ämnet. I sammanhang därmed synes också böra upptagas frågan, vilka

bestämmelser böra meddelas örn den föredragning av andra mål än fastighets-

eller virkestaxeringsmål, som, enligt vad kammarrätten förutsatt, skulle

fullgöras av andra ordinarie ledamöter å avdelningen än ordföranden.

Såsom följd av det ändrade arbetssättet å fastighetstaxeringsavdelningen

skulle ett av de å avdelningen tjänstgörande kammarrättsråden kunna förflyttas

till annan division, utan att man av sådan anledning skulle vedervåga

någon minskning av fastighetstaxeringsavdelningens arbetsresultat.

Av denna överflyttning skulle, såsom kammarrätten närmare utvecklat,

följa, att för andra avdelningar än fastighetstaxeringsavdelningen och avdelningen

för anmärknings- och avlöningsmål skulle återstå 16 ledamöter,

vilka lämpligen kunna fördelas till tjänstgöring å 4 divisioner. För att

emellertid en mera avsevärd ökning av arbetsresultatet skall kunna vinnas,

erfordras, på sätt kammarrätten framhållit, förordnande av ytterligare en

extra föredragande.

Vad jag sålunda föreslagit innebär beträffande ledamotspersonalen inga

andra ändringar än att den assessor, för vilken under innevarande budgetår

beräknats avlöning från anslaget till kammarrättens verksamhet under allenast

sex månader, skulle, i mån av behov, tjänstgöra under hela budgetåret

1930/1931 ävensom att för samma budgetår skulle förordnas ytterligare

en extra föredragande.

I fråga örn kanslipersonalen inom ämbetsverket må till en början erinras,

att ledamöternas behov av biträde av sådan personal i regel är tillgodosett

sålunda, att en notarie tjänstgör som biträde åt två ledamöter eller att en

ledamot biträdes av en amanuens med halvtidstjänstgöring. Å fastighetstaxeringsavdelningen

anses varje föredragande böra åtnjuta biträde av en

notarie eller lieltidsamanuens, varjämte en notarie anses bliva fullt sysselsatt

med de göromål, som inom kammarrätten i övrigt bestridas av sekreteraren

och aktuarien, ävensom med biträde åt de två ordinarie ledamöter

å avdelningen, vilka enligt kammarrättens förslag i viss mindre omfattning

skulle föredraga andra mål än fastighets- eller virkestaxeringsmål. Staten för

kammarrätten upptager 8 notarier, vartill kommer en i tjänsteavseende med

dem likställd, å överflyttningsstat i kammarrätten uppförd andre kanslisekreterare.

Å det extra anslaget till kammarrättens verksamhet är för innevarande

budgetår avlöning beräknad för 9 halvtidsamanuenser. Vid bifall

till vad jag förut föreslagit i fråga örn arbetets ordnande skulle, enligt nyss

angivna regler för beräkning av biträdeshjälp och under förutsättning att

den såsom sekreterare och aktuarie å fastighetstaxeringsavdelningen tjänstgörande

notarien uteslutande blir upptagen med honom i sådan egenskap

och såsom biträde åt ordinarie ledamöter åvilande göromål, erfordras, utöver

för innevarande budgetår beräknad kanslipersonal, ytterligare 2 heltidsamanuenser

och 1 halvtidsamanuens.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 53 höft. (Nr 68.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

Ehuru en sådan förstärkning av kanslipersonalen kan synas avsevärd, har

jag dock, med hänsyn till önskvärdheten av att arbetet icke må försenas

i följd av otillräcklig tillgång på biträde av kanslipersonal, likväl funnit

mig böra biträda vad kammarrätten härutinnan hemställt. I enlighet med

vad kammarrätten begärt torde det för vaktmästarbiträde å fastighetstaxeringsavdelningen

beräknade beloppet, nu 2,000 kronor, böra höjas med 200

kronor. Däremot finnér jag icke skäl biträda förslaget om särskilt arvode

till nyssnämnde å avdelningen såsom sekreterare tjänstgörande notarie. Med

hänsyn till vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört kan jag ej

heller tillstyrka förslaget örn personlig lönefyllnad till den å överflyttningsstat

i kammarrätten uppförde förste kanslisekreteraren Baehrendtz. Såsom

lönenämnden framhållit, torde det ankomma på kammarrätten att besluta

angående den vikariatsersättning, vartill Baehrendtz må vara berättigad.

För kostnader för de icke lagfarna ledamöternas å fastighetstaxeringsavdelningen

rese- och traktamentsersättning har kammarrätten äskat samma

anslag som för innevarande budgetår eller 12,000 kronor. Då emellertid

jämväl kostnaden för arvoden åt de särskilda ledamöterna bestrides från

detta anslag och detsamma avser ersättning åt särskilda ledamöter vid handläggning

av alla mål angående fastighetstaxering och virkestaxering, bör

anslagets rubrik avfattas i överensstämmelse därmed.

Beträffande beräkningen av anslagen till kammarrätten må anföras följande.

Det ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten påverkas ej av mina förut

framförda förslag och torde förty böra upptagas till oförändrat belopp.

I enlighet med vad jag förut förordat skulle från det extra anslaget till

kammarrättens verksamhet bestridas, utöver vad nu bekostas från motsvarande

anslag å 123,200 kronor, dels avlöning till följande personal, nämligen

1 assessor under ett halvt år, 1 extra föredragande samt 2 heltids- och 1 halvtidsamanuens,

dels ock ökad kostnad för vakthållning å fastighetstaxeringsavdelningen

med 200 kronor. Anslaget skulle förty behöva upptagas med

ett belopp av i runt tal 146,400 kronor eller 23,200 kronor mera än för innevarande

budgetår. Av ifrågavarande anslag böra medel, motsvarande avlöningen

till en assessor och en heltidsamanuens, icke omedelbart ställas

till kammarrättens förfogande, utan anslaget i dessa delar av Kungl. Majit

disponeras efter särskild prövning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels upptaga ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten

med oförändrat belopp ............... kronor 376,200,

dels till upprätthållande av kammarrättens verksamhet

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag

av .............................................................. kronor 146,400,

dels ock till ersättningar åt särskilda ledamöter i

kammarrätten vid handläggning av mål angående fas
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

tighetstaxering och virkestaxering anvisa ett extra förslagsanslag

av............................................... kronor 12,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:134 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kammarrätten för budgetåret 1930i''l931 m. m. s. 6 i texten
  2. SU 1930:84 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till kammarrätten för budgetåret 1930/1931 m. m. s. 8 i texten