Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

1930-02-07 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:74, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—10:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande

av pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut

anställda personer samt anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 58 haft. (Nr 74—75.)

20:1 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Äng.

pension åt

tillsy ning smannen

J. A.

Norrström.

Kungl. Majus proposition nr 74.

l:o.

Hos marinförvaltningen har tillsyningsmannen vid kustflottans måldepå

vid Yitsgarn Johan August Norrström anhållit att komma i åtnjutande

av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Norrström, som är född den

8 mars 1862, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm

under tiden 17 april 1891—25 augusti 1911; att han från och

med sistnämnda dag tjänstgjort såsom tillsyningsman vid flottans anläggningar

vid Hårsfjärden, vilken anställning han fortfarande innehar; att han

sålunda tjänat kronan i sammanlagt omkring 39 år; att det enligt ett

mellan marinförvaltningen och Norrström den 10 augusti 1922 avslutat

kontrakt ålegat honom att utöva erforderlig vård och tillsyn över vissa

kronan tillhöriga eller av kronan arrenderade fastigheter i Muskö och "Västerbänninge

socknar ävensom att tillse och under uppbördsman!!aansvar handhava

samt eventuellt reparera de flottans effekter, som kunnat komma att

efter övningarnas slut där kvarlämnas; att han i ersättning tillgodonjutit

fastigheternas avkastning, fiskerätt däri inbegripen, samt ägt förmån av fri

bostad ävensom uppburit det kontanta arvode å 600 kronor, som finnes

upptaget å marinens förteckning över i stat icke uppförda arvoden för en

tillsyningsman vid kustflottans måldepå vid Yitsgarn; att han härutöver

ägt åtnjuta särskild ersättning för den reparation av flottans efter övningar

kvarlämnade effekter, som av honom verkställts; samt att hans samtliga

löneförmåner beräknats uppgå till ett belopp av 3,250 kronor för år.

Direktionen över flottans pensionskassa, vars yttrande i ärendet inhämtats

av marinförvaltningen, har upplyst, att enär Norrström efter den 25 augusti

1911 icke varit anställd i sådan befattning, som medförde rätt till

pension genom flottans pensionskassa, och hans tjänstetid dessförinnan

såsom daglönare vid marinen icke uppginge till i kungörelsen den 25 november

1910 (nr 130) för rätt att komma i åtnjutande av pension föreskrivna

25 år, kunde direktionen författningsenligt icke tillerkänna honom

någon pension. Därest gällande bestämmelser angående pensionering av

de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga

daglönare varit å Norrström efter avgång från tjänst den 31 mars 1929

tillämpliga, skulle han varit berättigad årligen åtnjuta, örn han då avgått

såsom daglönare, 1,080 kronor och, örn han då innehaft befattning såsom

förman i minst två år, 1,200 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen uti

skrivelse till Kungl. Majit den 20 juni 1929 anfört, att såsom framginge

av yttrandet från direktionen över flottans pensionskassa, vore Norrström

vid sitt avsked icke berättigad till pension från pensionskassan. Då marinförvaltningen

emellertid funne skäligt, att Norrström, när han efter mångårigt,

väl vitsordat arbete avginge, bomme i åtnjutande av pension av stats
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 74.

3

medel, ansåge ämbetsverket sådan böra utverkas bos riksdagen. Norrström

torde böra jämställas med förman. Såsom sådan skulle han hava ägt

uppbära pension å 860 kronor, motsvarande ny pension å 1,224 kronor.

Pension till detta belopp torde därför böra utverkas. Under åberopande

av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Norrström finge från och med månaden

näst efter den, varunder han avginge från sin befattning, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,224 kronor.

Statskontoret, som den 20 september 1929 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att på grund av vad marinförvaltningen meddelat och

anfört samt handlingarna i övrigt innehölle och då Norrströms förmåner

såsom tillsyningsman vid kustfiottans måldepå vid Vitsgarn syntes hava

uppgått till sådant värde, att det föreslagna pensionsbeloppet kunde anses

skäligt, tillstyrkte statskontoret vidtagande av åtgärd i enlighet med marinförvaltningens

hemställan.

Aven jag finner mig böra tillstyrka, att Norrström beredes pension av

statsmedel. Emot det föreslagna pensionsbeloppet, 1,224 kronor för år,

har jag intet att erinra.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tillsyningsmannen vid kustflottans måldepå vid Vitsgarn

Johan August Norrström må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

2:o.

Uti särskilda skrivelser till marinförvaltningen den 15 november 1929

har befälhavande amiralen i Karlskrona gjort framställning örn beredande

av pension åt förmannen vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

Mattis Nilsson och arbetaren vid samma förvaltning Karl Alfred Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nilsson, att han, som är född den 1 maj 1864, sedan år

1892 varit anställd vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning såsom

grovarbetare och förrådsvakt; att han med bibehållande av sin tjänstgöring

som förrådsvakt år 1924 förordnats till förman; att han sålunda tjänat

kronan i omkring 37 år; samt att han på grund av sin ålder torde komma

att avgå inom den närmaste framtiden; samt

beträffande Andersson, att han, som är född den 24 januari 1869, varit

anställd vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning sedan den 13

Äng.

pension åt

Jorm annai

M. Nilsson

och arbetaren

K. A. Andersson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 14.

juni 1892 och sålunda tjänat kronan i omkring 37 år; samt att hans

arbetsförmåga är i hög grad nedsatt och någon förbättring härutinnan icke

är att vänta.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen uti

skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 november 1929 anfört, att förmän och

arbetare vid fortifikationsförvaltningarna ansåges icke vara berättigade till

pension såsom daglönare vid marinen. De hade emellertid i särskilda fall

av riksdagen beviljats pensioner. Dessas belopp hade därvid under senare

år plägat i huvudsak avpassas efter de grunder, som angåves i kungörelsen

den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och

arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

För att komma i åtnjutande av pension enligt dessa bestämmelser

erfordrades en tjänstetid av 25 år samt 55 års ålder. Marinförvaltningen

ansåge förslag böra föreläggas riksdagen örn pensioner åt

Nilsson och Andersson, i likhet med vad tidigare skett exempelvis genom

proposition nr 46, punkt 4, år 1929. Enligt grunderna i ovannämnda 1918

års förordning skulle pensionen för vardera böra beräknas till 550 kronor,

motsvarande s. k. ny pension å 948 kronor. Den omständigheten, att

Nilsson med bibehållande av sin tjänstgöring såsom förrådsvakt år 1924

förordnats till förman, syntes marinförvaltningen icke böra föranleda sådan

förhöjning av pensionen, som i omförmälda proposition föreslagits för vissa

förmän. Pensionerna torde böra utgå av allmänna indragningsstaten från

och med månaden näst efter den, varunder avgång ur tjänst ägde rum.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Nilsson och Andersson

finge vardera från och med månaden näst efter den, varunder han avginge

från sin tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension med 948 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet den 11 december 1929

tillstyrkt bifall till framställningen, på sätt marinförvaltningen föreslagit.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pensioner av statsmedel böra

beredas ifrågavarande anställningshavare. Emot de föreslagna pensionsbeloppens

storlek har jag intet att erinra.

Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av förmannen vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

Mattis Nilsson och arbetaren vid samma

förvaltning Karl Alfred Andersson må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 948 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 74.

o

3:o.

Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens fortifikationsdepartement

överlämnad skrivelse den 13 juli 1929 hax chef en för Kronobergs

regementes detachement i Karlskrona gjort framställning örn beredande

av pension åt arbetsförmannen vid detackementet Per Magnus Johansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den

1 juni 1865, sedan den 10 mars 1910 varit anställd dels vid förutvarande

Karlskrona grenadjärregemente, dels ock vid Kronobergs regementes

detachement i Karlskrona för utförande av grundläggnings-, betong-,

sprängnings-, rörlednings-, jord- och smides- m. fl. arbeten; att han sålunda

tjänat kronan i omkring 20 år; att han icke varit anställd genom kontrakt;

att han under de senare åren i avlöningsförmåner uppburit i medeltal

omkring 2,930 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att han på grund

av sjukdom är oförmögen till arbete; att han fullgjort sina åligganden på

ett i alla avseenden förtjänstfullt sätt samt såväl i som utom sitt arbete

städse iakttagit ett nyktert och i övrigt oklanderligt uppträdande; att han

är ägare till en till 2,500 kronor taxerad lägenhet i Kristianopels socken;

att hans skulder uppgå till 800 kronor; samt att han enligt egen uppgift

icke äger något sparat kapital.

Chefen för södra arméfördelningen har tillstyrkt bifall till framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november

1929 anfört, att departementet ansåge billigt, att Johansson genom pension

bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid, och

funne departementet med hänsyn till Johanssons tjänstetid och övriga föreliggande

omständigheter sig böra föreslå, att pensionen bestämdes skola

utgå med ett belopp av 852 kronor för år. Departementet hemställde

således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johansson

finge under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 852 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 11 december 1929 tillstyrkt

bifall till framställningen.

linder åberopande av vad i ärendet förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid Kronobergs regementes detachement

i Karlskrona Per Magnus Johansson må från och med

månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger

rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Äng.

pension åt

förmannen

M. Johansson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Äng.

pension

åt verkmästaren

J. V. L

Larsson.

4:o.

Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 31 juli 1929 har militärbefälhavaren på

Gotland gjort framställning örn beredande av pension från och med den 1

juli 1930 åt verkmästaren vid kronobageriet å Visborgs slätt Johan Vilhelm

Ludvig Larsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson, som är född den 30

augusti 1856, sedan den 15 mars 1898 varit anställd såsom verkmästare

vid Gotlands truppers kronobageri, vilken anställning han fortfarande innehar;

att han sålunda tjänat kronan under en tid av omkring 32 år; att

hans avlöning under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,600

kronor för år, inklusive dyrtidstillägg, vartill kommit förmån av fri bostad

med bränsle, värdesatt till 480 kronor för år; att hans arbetsförmåga på

grund av sjukdom är väsentligt nedsatt; samt att han på ett fullt tillfredsställande

sätt fullgjort sina tjänståligganden.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 9 augusti 1929

anfört, att i betraktande av Larssons synnerligen långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne departementet det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked från sin anställning

komme i åtnjutande av årligt understöd från statens sida för sin

återstående levnad. Yad beträffade storleken av dylikt understöd, holle

departementet före, att, då Larssons anställningstid i statens tjänst den

1 juli 1930 komme att omfatta en tid av mera än 32 år, understödet till

honom borde, i likhet med vad riksdagen uti skrivelse den 1 juni 1928,

nr 352, under p. 10, tillerkänt förre föreståndaren för Positionsartilleriregementets

skrädderiverkstad Petter Ek, med vilken ovanbemälde Larsson

i fråga örn anställningstid i statens tjänst måste anses jämnställd, bestämmas

till 1,452 kronor för år. På grund av vad sålunda anförts hemställde

departementet, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Larsson

finge från och med den 1 juli 1930 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,452 kronor.

Statskontoret, som den 27 augusti 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement

ansåge, att någon pension av statsmedel borde utverkas åt

Larsson. Yad anginge beloppet av sagda pension, hade nämnda departement

föreslagit, att detsamma måtte bestämmas till 1,452 kronor, och

åberopat som stöd härför ett beslut av 1928 års riksdag, varigenom pension

till sagda belopp beviljats föreståndaren för Positionsartilleriregementets

skrädderiverkstad Petter Ek. Emellertid framginge av propositionen i ämnet

(nr 57/28 p. 2), att Ek kunde åberopa en mer än 42-årig anställning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr Tå.

<

statens tjänst och att med hänsyn till denna osedvanligt långa tjänstetid

Eks pension satts något högre än det belopp, som i regel plägat såsom

pension tilldelas motsvarande anställningshavare, eller 1,260 kronor. Larssons

tjänstetid uppginge för närvarande ej till mer än 31 år. Då Larsson, enligt

vad statskontoret inhämtat, endast haft 2—3 arbetare under sig i sin verkmästarbefattning,

torde sagda befattning få anses närmast jämförlig med

verkstadsföreståndare vid arméns verkstäder; och syntes därför den för

honom ifrågasatta pensionen böra bestämmas till nyssnämnda belopp,

1,260 kronor.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Larsson beredes pension av

statsmedel. I fråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad

statskontoret härutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att verkmästaren vid kronobageriet å Yisborgs slätt Johan

Vilhelm Ludvig Larsson må från och med den 1 juli 1930

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdeparte- Äng.

ment överlämnad skrivelse den 7 juni 1929 har chefen för Svea ingenjörkår Obefaren

gjort framställning örn beredande av pension åt skomakeriarbetaren vid p. E. Eriksnämnda

kårs intendenturverkstäder Per Erik Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 26

november 1855, dels varit stamanställd vid Svea livgarde under tiden

29 april 1882—17 augusti 1890, dels under tiden 1 september 1890—1

juni 1893 samt under åren 1897 —1902 arbetat såsom skomakeriarbetare

vid Svea artilleriregemente, dels under tiden 4 oktober 1904—-1 december

1912 utfört skomakeriarbete!! för kronans räkning vid kustartilleriet, dels

ock sedan den 4 maj 1921 varit anställd såsom skomakeriarbetare vid

Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani i Vaxholm, vilken anställning han

fortfarande innehar; att han under de senare åren uppburit en avlöning,

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,140

kronor för år; samt att han under sin tjänstetid alltid uppträtt nyktert

och ordentligt och utfört sina åligganden till full belåtenhet.

Chefen för östra arméfördelningen Ilar tillstyrkt framställningen. jj jj

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 9 juli 1929 anfört,

att departementet i betraktande av Erikssons jämförelsevis långa och väl

vitsordade verksamhet såsom skomakeriarbetare för kronans räkning funne

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han bomme i

åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående levnad.

Yad beträffade storleken av dylikt understöd, ansåge departementet, att

Eriksson med hänsyn till hans relativt låga avlöning under de senare åren

vid kåren skäligen icke borde i oreglerad pension erhålla större belopp än

300 kronor för år. Till detta belopp torde böra läggas det pensionstillägg

å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922,

angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna

1 kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny pension för

vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,

belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning

I 92 kronor och förhöjning II 150 kronor, eller tillhopa 242

kronor. Pensionen skulle alltså komma att uppgå till 300 + 180 + 242 =

722 kronor. Jämlikt § 4 mom. 1 B av sistnämnda kungörelse finge

emellertid uti här ifrågavarande fall ny pension utgå med ett belopp av

högst 696 kronor. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Eriksson

finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades

från sin befattning vid Svea ingenjörkår, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet den 24 juli 1929 tillstyrkt

bifall till förevarande framställning, på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag icke

har något att erinra emot det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppets

storlek, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder

Per Erik Eriksson må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

6:o.

Äng. Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 18 februari

Påt förre 1929 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framarbetaren

v. ställning örn beredande av pension åt förre arbetaren vid gevärsfaktoriet

L. Andersson. yj]]ie]m Ludvig Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den

2 april 1869, under tiden 20 februari 1906—30 april 1929 varit anställd

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori och sålunda tjänat kronan under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 74.

9

en tid av omkring 23 år; att hans arbetsförmåga på grund av prostatahypertrofi

m. m. är i hög grad nedsatt; samt att han under sin tjänstetid

gjort sig förtjänt av de allra bästa vitsord för nit, uppförande och arbetsskicklighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 25 februari 1929

anfort, att departementet med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge

billigt, att Andersson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle

under sin återstående livstid, och funne'' sig i fråga örn storleken

av den ifrågasatta pensionen på grund av Anderssons tjänstetid böra

föreslå ett grundbelopp av 560 kronor med därå belöpande tillägg. Departementet

hemställde således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson årlig pension enligt

ovan angivna grund, att utgå från och med månaden näst efter den, då

han avginge från sin anställning vid gevärsfaktoriet.

Statskontoret, som den 1 mars 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att då Andersson vore 60 år gammal och nu efter 23 års

arbete vid gevärsfaktoriet drabbats av sjukdom, som gjorde honom för

framtiden så gott som oförmögen till arbete, syntes goda skäl föreligga

för utverkande åt honom av någon pension av statsmedel. Det av arméförvaltningens

artilleridepartement föreslagna grundbeloppet, 560 kronor,

vore avsett att ökas med dels pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360/1922,

dels ock förhöjningar enligt kungörelsen nr 280/1925; och skulle den

sålunda reglerade pensionen bliva 960 kronor. Då detta belopp understege

vad som skulle hava tillkommit Andersson, örn avgången varit föranledd

av sådan anledning, att kungörelsen den 15 januari 1926 angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen varit å honom tillämplig, ville statskontoret för

sin del icke göra någon erinran mot departementets förslag. Statskontoret

hemställde alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Andersson finge från och med månaden näst efter den, vari han avginge

från sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp av 960 kronor

årligen.

Genom brev den 22 mars 1929 har Kungl. Majit medgivit, att till

Andersson finge från och med månaden näst efter den, varunder han avginge

från sin ifrågavarande anställning, från lantförsvarets anslag till extra

utgifter utbetalas understöd med 70 kronor vid varje månads utgång, intill

dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad,

med skyldighet för honom att, i den mån pension kunde bliva honom

tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 14.

Äng.

pension

åt förre

arbetaren

J. H- Rylén.

till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning

förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Med hänsyn till Anderssons jämförelsevis korta anställningstid och då

i liknande fall ett pensionsbelopp av 900 kronor ansetts skäligt (jfr prop.

nr 137/1929, punkt 1, angående pension åt, bland andra, faktoriarbetaren

J. O. Carlsson), har jag funnit mig böra föreslå, att pensionen för Andersson

bestämmes till nämnda belopp.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

Vilhelm Ludvig Andersson må från och med den 1 maj

1929 under sin återstående livstid å allmänna in dragnings - staten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

7 :o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 19 oktober

1929 har styresmannen för Akers krutbruk gjort framställning örn beredande

av pension åt förre arbetaren vid krutbruket Johan Hjalmar Kylén.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kylén, som är född den 27

mars 1872, varit anställd vid Akers krutbruk under tiden 1 november

1894—3 oktober 1929 och sålunda tjänat kronan i omkring 35 år;

att hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

2,400 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg, jämte förmån av fri

bostad, vedbrand och sjukvård, värderad till 200 kronor för år; att hans

arbetsförmåga på grund av hjärtsjukdom är i mycket hög grad nedsatt;

samt att han under sin tjänstetid fullgjort sina åligganden på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 25 oktober 1929

anfört, att departementet ansåge billigt, att Rylén bereddes någon hjälp

till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga örn storleken av

den ifrågasatta pensionen ansåge sig departementet, på grund av Ryléns

långvariga och väl vitsordade tjänstgöring, böra för honom föreslå ett

pensionsbelopp av 1,152 kronor för år. Departementet hemställde således,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Rylén en årlig pension under hans återstående livstid till ovan

angivna belopp.

Statskontoret, som den 27 november 1929 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att, enligt vad handlingarna utvisade, vore Rylén född

den 27 mars 1872 och alltså endast 57 år gammal; men då han på grund

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 74.

av sjukdom nödgades lämna sin anställning vid Åkers krutbruk, där lian

arbetat under 35 år, syntes lian, som saknade medel till sitt uppehälle,

böra erhålla någon pension. Yad pensionsbeloppet beträffade, ville statskontoret

erinra, att pension till det av arméförvaltningens artilleridepartement

ifrågasatta beloppet 1,152 kronor visserligen enligt beslut av riksdagen

beviljats vissa arbetare, exempelvis 1927 åtskilliga faktoriarbetare

och 1928 krutbruksarbetare!! A. H. Karlsson, men i dessa fall hade vederbörande

kunnat åberopa såväl hög levnadsålder som ovanligt lång anställningstid.

Såsom framginge av propositionen nr 57, punkt 7, vid 1928 års

riksdag, hade Karlsson uppnått en levnadsålder av 69 år och en anställningstid

av 51 år. Vid 1927 års riksdag hade förekommit åtskilliga frågor

om pensioner åt krutbruksarbetare, varvid pensioner å 996 kronor beviljats

arbetarna G. O. Eriksson, F. G. Jansson och N. J. Öberg, vilka under

31 ä 32 år arbetat i statens tjänst. Då Kylén kunde räkna 35 års anställning

vid krutbruket, torde ett något större pensionsbelopp kunna

ifrågakomma; men enligt statskontorets mening borde pensionen, med

hänsyn till vad tidigare i liknande fall beviljats, icke överstiga 1,080

kronor. Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Kylén finge från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigades från sin anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å 1,080

kronor.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Rylén bör beredas

pension av statsmedel. I fråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter jag

mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen med
gi™,

att förre arbetaren vid Åkers krutbruk Johan Hjalmar

Rylén må från och med den 1 november 1929 rinder sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,080 kronor.

8:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 17 oktober

1929 har styresmannen för ammunitions fabr ilion gjort framställning örn

beredande av pension åt förmannen vid fabriken Frans Gustaf Leijon,

maskinisten därstädes Klas Emil Wimmerstedt samt arbetarna vid ammunitionsfabriken

Patrick Leopold Boustedt, Gustaf Reinhold Pettersson,

Helmer August Andersson, Johan Martin Mårtensson och Carl Nimrod

Axelsson ävensom arbeterskorna vid ifrågavarande fabrik Anna Maria Molin,

Karin Lindgren, Julia Sofia Fridell, född Frid, Emma Sofia Karlsson,

Sofia Vilhelmina Teresia Pettersson, Anna Giller, född Åström, Anna Lindgren,

Augusta Olivia Lindberg, född Jansson, Annie Lucia Franziska

Äng.

pension åt

viss personal

vid ammunitions

fabriken.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 74

Eleonora Andrén, född Pettersson, Anna Sofia Karlsson, född Rydh, Anna

Zetterlund, född Andersson, och Anna Maria Berg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Leijon, att han, som är född den 29 mars 1867, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 9 november 1905 och sålunda

tjänat kronan i omkring 24 år; samt att hans arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 4,790 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Wimmerstedt, att han, som är född den 17 oktober 1862,

varit anställd såsom maskinist vid ammunitionsfabriken sedan den 17 februari

1890 och sålunda tjänat kronan i omkring 40 år; samt att hans

arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 4,360

kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Boustedt, att han, som är född den 13 maj 1873, varit anställd

dels 1 år och 4 månader vid Göta ingenjörkårs smedja å Karlsborg,

dels 1 år och 6 månader vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, dels ock vid

ammunitionsfabriken under tiden 9 juli 1903—20 juli 1913 samt från

och med den 15 augusti 1922 och sålunda tjänat kronan i sammanlagt

omkring 20 år; samt att hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått

till i medeltal omkring 3,860 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Gustaf Beinhold Pettersson, att han, som är född den 24

maj 1878, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 30 september

1904 och sålunda tjänat kronan i omkring 25 år; samt att hans arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,270 kronor

för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Andersson, att han, som är född den 2 december 1877,

varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 11 januari 1895 och

sålunda tjänat kronan i omkring 35 år; samt att hans arbetsinkomst under

de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,970 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Mårtensson, att han, som är född den 3 april 1863, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 6 mars 1905 och sålunda

tjänat kronan i omkring 25 år; samt att hans arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,050 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Axelsson, att han, som är född den 28 augusti 1865, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 februari 1906 och sålunda

tjänat kronan i omkring 24 år; samt att hans arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,200 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Molin, att hon, som är född den 9 december 1872, varit

anställd vid ammunitionsfabriken under tiderna 15 augusti 1889—18

december 1891, 3 januari 1893—19 december 1896, 6 juli 1897—21

december 1901 samt från och med den 15 maj 1905 och sålunda tjänat

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 74

13

kronan i sammanlagt mer än 35 år; samt att hennes arbetsinkomst under

de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Karin Lindgren, att hon, som är född den 3 september

1875, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 mars 1893 och

sålunda tjänat kronan i omkring 37 år; samt att hennes arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för

år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Fridell, att hon, som är född den 26 juni 1867, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 11 maj 1906 och sålunda tjänat

kronan i omkring 24 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
beträffande

Emma Sofia Karlsson, att hon, som är född den 24 mars

1864, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 19 december

1914 och sålunda tjänat kronan i omkring 15 år; samt att hennes arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor

för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Sofia Vilhelmina Teresia Pettersson, att hon, som är född

den 20 mars 1876, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 19

juni 1895 och sålunda tjänat kronan i mer än 34 år; samt att hennes

arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000

kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Giller, att hon, som är född den 2 mars 1877, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 4 april 1911 och sålunda

tjänat kronan i omkring 19 år, varav de senaste 15 åren såsom förestånderska

för besiktningsavdelningen; samt att hennes arbetsinkomst under

de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,660 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Anna Lindgren, att hon, som är född den 26 november

1880, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 12 januari 1903

och sålunda tjänat kronan i omkring 27 år; samt att hennes arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år,

inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Lindberg, att hon, som är född den 31 oktober 1863, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 oktober 1901 och sålunda

tjänat kronan i omkring 28 år; samt att hennes arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg;

beträffande Andrén, att hon, som är född den 11 januari 1883, varit

anställd vid ammunitionsfabriken under tiden 5 februari 1902—30 juni

1904 samt sedan den 1 maj 1905 och sålunda tjänat kronan i sammanlagt

omkring 27 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare åren

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Majus proposition nr 74.

uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
beträffande

Anna Sofia Karlsson, att hon, som är född den 31 juli

1875, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 april 1902

och sålunda tjänat kronan i omkring 28 år; samt att hennes arbetsinkomst

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för

år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Zetterlund, att hon, som är född den 23 november 1879,

varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 1 mars 1898 och sålunda

tjänat kronan i omkring 32 år; samt att hennes arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,900 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg; samt

beträffande Serg, att hon, som är född den 8 december 1869, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 10 mars 1887 och sålunda

tjänat kronan i omkring 43 år; samt att hennes arbetsinkomst under de

senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande anställningshavare på

grund av sjukdom eller hög ålder numera hava nedsatt arbetsförmåga samt

att deras arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 18 november 1929

anfört, att departementet ansåge billigt, att ifrågavarande arbetare och

arbeterskor genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under

deras återstående livstid. I fråga örn storleken av de ifrågasatta pensionerna

funne sig departementet, med hänsyn till vad i ärendet förekommit

och till de belopp riksdagen senast beviljat med dessa likställda arbetare,

böra föreslå för Leijon 1,116 kronor, för Wimmerstedt, 1,452 kronor, för

Boustedt 900 kronor, för Gustaf Beinhold Pettersson 996 kronor, för

Andersson 1,116 kronor, för Mårtensson 972 kronor, för Axelsson 960

kronor, för Molin 792 kronor, för Karin Lindgren 792 kronor, för Fridell

744 kronor, för Emma Sofia Karlsson 600 kronor, för Sofia Vilhelmina Teresia

Pettersson 792 kronor, för Giller 792 kronor, för Anna Lindgren 792

kronor, för Lindberg 792 kronor, för Andrén 792 kronor, för Anna Sofia

Karlsson 792 kronor, för Zetterlund 792 kronor och för Berg 792 kronor

för år räknat. Departementet hemställde således, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja en var av ifrågavarande

anställningshavare vid ammunitionsfabriken en årlig pension med

ovan föreslaget belopp, att utgå från och med månaden näst efter den,

då vederbörande avginge från sin anställning vid fabriken.

Statskontoret, som den 13 december 1929 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att, enligt vad handlingarna utvisade, förelåge sådana

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

15

omständigheter beträffande ifrågavarande anställningshavare vid ammunitionsfabriken,

att pensioner syntes böra beredas dem, när de inom kort nödgades

lämna sina anställningar. Yisserligen hade några av dem ännu icke uppnått

mera framskriden ålder, och i några fall vore tjänstetiden jämförelsevis

kort, men då orsaken till att pensionering här ifrågasattes vore, att

vederbörande på grund av sjukdom icke längre kunde bibehållas vid sin

anställning, torde icke heller i dessa fall anledning till erinran mot framställningen

föreligga. Vad de föreslagna pensionsbeloppen beträffade, hade

statskontoret särskilt fäst sig vid det jämförelsevis stora beloppet av 1,452

kronor, som föresloges för Wimmerstedt. Enligt kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen skulle Wimmerstedt vara

att i likhet med förmän, verkstadsföreståndare m. fl. hänföra till grupp II

bland nämnda löntagare; och örn det varit fråga örn tillämpning av nämnda

kungörelse, skulle Wimmerstedt alltså icke kunnat erhålla högre förtidspension

än 1,260 kronor. Med hänsyn emellertid till vad som blivit

upplyst rörande Wimmerstedts anställning m. m. och under åberopande

av 1928 års riksdags beslut i anledning av vad som föreslagits i propositionen

nr 57 under punkterna 1 och 2 i fråga örn pensioner åt snickarmästaren

Mellqvist och skrädderiföreståndaren Ek, ville statskontoret icke

göra någon erinran mot nu förevarande förslag i denna del. Statskontoret

föresloge, att ifrågavarande anställningshavare vid ammunitionsfabriken

i pension tilldelades följande belopp, nämligen: Leijon

1,092 kronor, Wimmerstedt 1,452 kronor, Boustedt 720 kronor, Gustaf

Beinhold Pettersson 900 kronor, Andersson 996 kronor, Mårtensson 900

kronor, Axelsson 900 kronor, Molin 852 kronor, Karin Lindgren 876

kronor, Fridell 756 kronor, Emma Sofia Karlsson 600 kronor, Sofia

Vilhelmina Teresia Pettersson 852 kronor, Giller 720 kronor, Anna Lindgren

792 kronor, Lindberg 816 kronor, Andrén 792 kronor, Anna Sofia

Karlsson 804 kronor, Zetterlund 828 kronor och Berg 876 kronor.

Även jag anser, att ifrågavarande anställningshavare vid ammunitionsfabriken

böra erhålla pension av statsmedel. Vad beträffar pensionsbeloppet

för Berg synes mig detsamma, med hänsyn till hennes 42-åriga

anställningstid, böra bestämmas till 900 kronor, vilket belopp förut beviljats

kvinnlig daglönare med en tjänstetid av över 35 år. I fråga örn Karin

Lindgren, som har en anställningstid av 37 år, skulle någon förhöjning

av det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet möjligen kunna ifrågasättas,

men i betraktande av hennes jämförelsevis låga ålder och då hon

icke torde sakna möjlighet till någon arbetsförtjänst, har jag icke funnit

mig böra frångå statskontorets förslag beträffande hennes pension. I övrigt

ansluter jag mig beträffande pensionsbeloppens storlek till vad statskon

toret därutinnan föreslagit.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att en var av nedan angivna anställningshavare vid

ammunition sfabriken må från och med månaden näst efter

den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension med följande belopp, nämligen förmannen

Erans Gustaf Leijon 1,092 kronor, maskinisten Klas Emil

Wimmerstedt 1,452 kronor, arbetarna Patrick Leopold

Boustedt 720 kronor, Gustaf Beinhold Pettersson 900

kronor, Helmer August Andersson 996 kronor, Johan

Martin Mårtensson 900 kronor och Carl Nimrod Axelsson 900

kronor samt arbeterskorna Anna Maria Molin 852 kronor,

Karin Lindgren 876 kronor, Julia Sofia Endell, född Erid,

756 kronor, Emma Sofia Karlsson 600 kronor, Sofia Vilhelmina

Teresia Pettersson 852 kronor, Anna Giller, född

Aström, 720 kronor, Anna Lindgren 792 kronor, Augusta

Olivia Lindberg, född Jansson, 816 kronor, Annie Lucia

Franziska Eleonora Andrén, född Pettersson, 792 kronor,

Anna Sofia Karlsson, född Sydh, 804 kronor, Anna Zetterlund,

född Andersson, 828 kronor och Anna Maria Berg

900 kronor.

9:o.

Äng. Uti skrivelse den 18 oktober 1929 till arméförvaltningens artilleri
åt

^arbetaren departement har styresmannen för ammunitions fabr Heen gjort framställning

G. G. Vester- om beredande av pension åt arbetaren vid ammunitionsfabrikens avdelning

ber(J'' å Karlsborg Gustaf Gottfrid Vesterberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Vesterberg, som är född den

22 december 1887, sedan den 1 november 1906 varit anställd vid

ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg och sålunda tjänat kronan i

omkring 23 år; att han lider av kronisk magsjukdom, på grund varav

hans arbetsförmåga varit och för framtiden torde vara i så väsentlig grad

nedsatt, att han icke kan utföra sitt arbete vid fabriken; att han de senaste

åren under de tider, då han ej varit sjuk, endast kunnat arbeta

några timmar per dag, och därvid endast kunnat sysselsättas med lättare

arbete; att han under sin tjänstgöring visat duglighet och skötsamhet och

städse iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande; samt att han icke

äger fast egendom eller annan förmögenhet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 18 november 1929

anfört, att departementet ansåge billigt, att Vesterberg genom pension

bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7å.

17

I fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen ansåge sig departementet

böra föreslå ett årligt belopp av 1,068 kronor. Departementet hemställde

således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Vesterberg en årlig pension under hans återstående livstid

av 1,068 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han

avginge från sin anställning vid fabriken.

Statskontoret, som den 18 december 1929 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att oaktat Vesterberg allenast vore omkring 42 år gammal,

ansåge sig likväl statskontoret med hänsyn till hans jämförelsevis långvariga

och väl vitsordade arbete i statens tjänst samt anledningen till att

han icke längre kunde bibehållas vid sin anställning ävensom hans behov

av understöd böra tillstyrka, att honom bereddes någon pension. Beträffande

pensionsbeloppet holle statskontoret före, att det belopp av 756

kronor, som 1929 års riksdag med bifall till proposition nr 104 beviljat

tygarbetaren S. M. Petersson, vilken räknade 24 tjänstår, skulle

kunna anses lämpligt även i detta fall, där 23 tjänstår kunde åberopas.

Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Vesterberg finge från och med månaden näst efter den, vari

han lämnade sin anställning vid ammunitionsfabriken, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till

belopp av 756 kronor.

Det av statskontoret åberopade fallet är endast beträffande tjänstetidens

längd jämförbart med det nu föreliggande. Emellertid beviljade 1929 års

riksdag på framställning av Kungl. Majit (prop. nr 137, punkt 8) bageriarbetaren

S. 11. Strandman, vilken innehade en ålder av 49 år och en

tjänstetid av allenast 15 år, men på grund av sjukdom för all framtid var

oförmögen till arbete inom sitt yrke, en pension av 756 kronor. Då Vesterberg,

enligt vad ingivet läkarintyg utvisar, till följd av sjukdom icke synes

kunna bibehållas i tjänst vid ammunitionsfabriken och lärer sakna medel

att försörja sig, har jag ansett mig böra tillstyrka, att han kommer i åtnjutande

av någon pension vid sin förestående avgång. Emot det av

statskontoret föreslagna pensionsbeloppet, 756 kronor för år, vilket överensstämmer

med det Strandman beviljade, har jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen med
giva’
att

arbetaren vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg

Gustaf Gottfrid Vesterberg må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 58 käft. (Nr 74—75.) sos 30 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-ds proposition nr 74.

10:o.

Äng.

pension åt

gårdskarlen

vid krigsskolan
K.

H. Frank.

Uti skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 4 november

1929 har chefen för krigsskolan gjort framställning örn beredande av pension

åt gårdskarlen vid krigsskolan Karl Helmer Frank.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frank, som är född den 2 maj

1885, efter fast anställning vid förutvarande Första livgrenadjärregementet,

varunder han avlagt underofficersexamen, sedan den 18 oktober 1909

varit anställd vid krigsskolan; att han för upprätthållande av en i krigsskolans

stat upptagen gårdskarlsbefattning uppbär lön enligt 2:a lönegraden

i löneplanen för e. o. tjänstemän (S. F. S. nr 215/1928) med 2,520 kronor

för år, förutom dyrtidstillägg; att han lider av kronisk nervsjukdom, vars

första symptom yppat sig i samband med spanska sjukan 1918, samt att

vederbörande läkare som sin åsikt uttalat, att skälig förhoppning saknades

örn Franks återställande till full hälsa; att han på grund av sin sjukdom

icke kunnat fullgöra de åligganden, som påvilat honom, utan satts till

lindrigt arbete de tider, då han icke varit fullständigt oförmögen till varje

arbete; samt att han erhållit gott vitsord för sin tjänstgöring och alltid

fört en hedrande vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

civila departement uti skrivelse till Kungl. Majit den 19 november 1929

anfört, att med hänsyn till Franks levnadsålder (endast omkring 44 V2

år) ansåge sig departementet icke kunna tillstyrka, att Frank bereddes

årligt understöd av statsmedel för sin återstående levnad. Då emellertid

Frank under mer än 20 år utfört ett icke oväsentligt arbete i

statens tjänst samt nu på grund av sjukdom måste upphöra med detta

arbete, torde det, med hänsyn jämväl tagen till hans av sjukdomen föranledda

svårighet att efter avskedet försörja sig, icke vara mer än billigt,

att honom tillerkändes en skälig ersättning för en gång, då han, enligt

vad chefen för krigsskolan upplyst, snart bleve nödsakad lämna sin anställning

vid skolan. Vad anginge beloppet av en dylik ersättning, finge

departementet erinra därom, att arbetare vid försvarsväsendet, vilka på

grund av sjukdom nödgats lämna sina anställningar efter en tjänstetid av

omkring 18 ä 14 år, av Kungl. Majit tillerkänts gratifikation för en gång

med 500 kronor. Enär emellertid Frank varit i kronans tjänst över 20

år, syntes det gratifikationsbelopp, som kunde tillkomma honom vid avgång

ur tjänst, böra sättas något högre. Departementet finge för sin del

föreslå ett gratifikationsbelopp av 900 kronor.

Statskontoret, som den 18 december 1929 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att, då Frank efter långvarigt, väl vitsordat arbete i

statens tjänst, där han nu innehade den fasta anställning, som tillkomme

extra ordinarie tjänsteman, inom kort nödgades på grund av sjukdom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

19

lämna sin befattning såsom gårdskarl vid krigsskolan, f dref olle det statskontoret,

som om goda skäl skulle föreligga för utverkande av någon

pension åt honom utan hinder diirav, att han vore endast 44 år gammal.

Såsom likartade fall tilläte sig statskontoret hänvisa till 1928 års

riksdags beslut i anledning av propositionen nr 193 örn pension åt

sömmerskan Sjögren, som varit 39 år gammal och räknat 15 tjänstår,

samt till 1929 års riksdags beslut i anledning av dels propositionen nr

46, punkten 8, om pension åt sömmerskan Ågren (47 levnads- och 30

tjänstår), dels ock propositionen, nr 137, punkten 6, örn pension åt ammunitionsarbeterskan

Persson (41 levnads- och 23 tjänstår). Beträffande

pensionsbeloppet ville det synas statskontoret, som örn det belopp av

756 kronor, som 1929 års riksdag med bifall till propositionerna nr 104

respektive nr 137, punkten 8, beviljat tygarbetaren S. M. Petersson

och bageriarbetaren S. B. Strandman, skulle kunna anses lämpligt även

i detta fall. Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Frank finge från och med månaden näst efter

den, då han lämnade sin anställning vid krigsskolan, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp

av 756 kronor.

Jag ansluter mig till vad statskontoret i föreliggande ärende föreslagit

och hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att gårdskarlen vid krigsskolan Karl Helmer Frank må

från och månaden näst efter den, varunder avgång från

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756

kronor.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o

— 10:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

bifalla samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, K. L. BECKMANS BOKTR., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1930:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 37 i texten