Sök i Ratio Lex

Angående förändring i avseende å löneställning och antal <w vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket och statens järnvägar m. m

1930-02-07 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:83, Angående förändring i avseende å löneställning och antal <w vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket och statens järnvägar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring

i avseende å löneställning och antal <w vissa

ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket

och statens järnvägar m. m.; given Stockholms slott

den 7 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga vissa framställningar, avseende förändring

i lönegradsplacering eller i det fastställda antalet av vissa ordinarie

befattningar vid postverket, telegrafverket och statens järnvägar ävensom nyinrättande

av vissa befattningar vid telegrafverket. Vidare har beträffande

statens vattenfallsverks personalorganisation — vilken fråga redan tidigare

varit föremål för särskilda undersökningar — utredning nyligen verkställts

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 65 haft. (Nr 83.) 2so so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utbytande

av en

kontrollörstjänst

å

generalpoststyrelsens

lia byrå

mot en

notarietjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

av de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1928 tillsatta s. k. ekonomisakkunniga.

Till frågan örn de förslag, vilka i anledning av denna utredning

böra underställas 1930 års riksdag, torde jag senare i dag få återkomma.

Här anhåller jag att få till behandling upptaga föreliggande framställningar

rörande de tre förstnämnda verken.

Postverket.

I skrivelse den 5 september 1929 har generalpoststyrelsen gjort framställning

örn ändringar beträffande vissa befattningar hos styrelsen.

Till en början har styrelsen hemställt örn utbytande av en kontrollörsbefattning

(20:e lönegraden) å styrelsens första byrå mot en notarietjänst

(21:a lönegraden) å samma byrå. Till stöd för detta förslag, som har avseende

å byråns avdelning för trafikärenden, har styrelsen anfört följande:
A

första byråns trafikavdelning var avsett, att den biträdande personalen

skulle utgöras av en notarie, en kontrollör och en förste postassistent samt

några kvinnliga tjänstemän i lägre grader.

I skrivelse till Kungl. Majit den 18 oktober 1926 angående omorganisation

av generalpoststyrelsen och postdirektionerna m. m. — vilken framställning

lades till grund för beslut vid 1927 års riksdag — anförde generalpoststyrelsen

rörande trafikavdelningen hos styrelsen, bland annat, att

styrelsen för det dåvarande icke med större säkerhet kunde bedöma, huruvida

den minskning av postdirektionernas personal, som i skrivelsen ifrågasattes,

kunde komma att öva inverkan på behovet av biträdande personal å

generalpoststyrelsens trafikavdelning, men att, enligt styrelsens mening, den

föreslagna personalstyrkan borde vara tillräcklig åtminstone för den närmaste

framtiden.

Den decentralisation av trafikärendens handläggning från postdirektionerna

till postmästarna, som innefattades i nämnda numera genomförda omorganisation,

har medfört, att kontroll- och granskningsarbetet å trafikavdelningen

fått ökad omfattning och framför allt ökad betydelse. Likaledes har

såväl den fortsatta utvecklingen av postverkets diligenstrafik som ock flygposttrafikens

kraftiga tillväxt medfört ökat behov av kvalificerad arbetskraft

å avdelningen. Diligenstrafiken har under de sista åren vunnit allt större

betydelse för postförbindelserna och samfärdseln i landets nordliga delar

och har i följd därav kraftigt utvecklats. Sålunda har sedan den 1 september

1926 antalet av postverkets diligenslinjer ökats från 16 till 26 och linjernas

sammanlagda längd från omkring 2,000 till omkring 3,000 kilometer.

Antalet vagnkilometer utgjorde under driftåret 1 juli 1925 —30 juni 1926 omkring

1,400,000 och motsvarande tid 1928 — 1929 omkring 2,200,000 kilometer.

Det för trafiken anskaffade vagnmaterialet m. m. har för närvarande ett

kapitalvärde överstigande 1,000,000 kronor. En av de viktigaste förutsättningarna

för att postdiligenstrafiken skall bibehålla sin betydelse för samfärdseln

är, att densamma fortfarande som hittills fungerar regelbundet även

under de svåraste förhållanden vintertid. På grund härav har postverket

efter Kungl. Maj:ts medgivande på flertalet diligenslinjer åtagit sig att i

samband med trafiken utföra snöplogning mot ersättning av vederbörande

vägdistrikt. Detta har givetvis medfört en rätt omfattande arbetsökning.

Såväl diligenstrafiken i dess helhet som ock det därmed förenade snöplog
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 83.

3

ningsarbetet ledes av praktiska oell ekonomiska skäl centralt av styrelsen

genom trafikavdelningen. Därigenom vinnas nämligen bland annat enhetlighet

och minskad omgång genom undvikande av arbetets uppdelning på

olika mellanmyndigheter.

Genom flyglinjernas alltjämt fortgående ökning i antal och genom deras

allt mer utvidgade användning för postbefordran har det kvalificerade arbetet

å trafikavdelningen i hög grad ökats. Sålunda föres en omfattande

skriftväxling med utländska postförvaltningar rörande posternas dirigering,

rörande värdepostens lämpliga fördelning å kartslut m. m. Vidare verkställas

å avdelningen erforderliga utredningar i och för trafikens planläggning

samt för avräkningar rörande kostnaderna för flygpostbefordringen.

På grund av uppgången inom handel och industri har postutväxlingen med

utlandet tilltagit i omfattning. Detta har, bland annat, haft till följd, att behov

av tillförlitliga uppgifter rörande befordringsvägar för posterna till utlandet

samt rörande ankomsttider för dessa poster gjort sig starkt gällande.

Detta i förening med de numera ofta förekommande ändringarna i postförbindelserna

med utlandet har föranlett generalpoststyrelsen att till ledning

för postpersonalen och större korrespondenter från trafikavdelningen utgiva

en månatlig publikation, upptagande förbindelserna till samtliga europeiska

och utomeuropeiska länder, vilken givetvis, beträffande de större av dessa,

måste vara ganska detaljerad. Denna publikation har undan för undan måst

utvidgas.

Det av nu angivna omständigheter föranledda ökade behovet av arbetskraft

har tillgodosetts genom att å avdelningen under vissa tider av året

anlitats ytterligare en förste postassistent, vilket möjliggjorts av ändrad disposition

av arbetskrafterna inom generalpoststyrelsen. Emellertid har det

blivit nödvändigt att även på annat sätt ändra arbetsfördelningen. Den å

trafikavdelningen anställde notarien skulle enligt styrelsens organisationsförslag

hava till huvuduppgift att förberedande handlägga de viktigare inrikes

och utrikes trafikärendena samt att tjänstgöra såsom byrådirektörens

ställföreträdare. Så småningom har det visat sig omöjligt för nämnde tjänsteman

att fullgöra alla de göromål, som voro avsedda för honom. Det har

därför blivit nödvändigt att från honom till annan tjänsteman överflytta en

del av göromålen samt att befria sistnämnde tjänsteman från åtskilliga av

de göromål, som ursprungligen vore avsedda att fullgöras av honom. De

viktigaste och mest ansvarsfulla arbetena hava därefter fördelats på två

tjänstemän, av vilka den ene huvudsakligast bereder och i viss mån självständigt

avgör inrikes ärenden och dessutom tjänstgör såsom byrådirektörens

ställföreträdare och den andre bereder och ävenledes i viss omfattning

självständigt handlägger utrikes ärenden samt uppsätter förekommande

skrivelser på främmande språk.

Samtliga de ärenden, som handläggas av ifrågavarande tjänstemän, äro av

stor vikt och av beskaffenhet att kräva god omdömesförmåga, språkkunskaper

m. m. De hava därför icke ansetts böra anförtros åt tjänstemän i lägre

tjänstegrad än notaries. Styrelsen har också uppdragit åt en kontrollör hos

styrelsen att tills vidare tjänstgöra såsom notarie å första byrån. På grund

av lämplighetsskäl anställdes bägge ordinarie notarierna å trafikavdelningen

och, då till följd därav någon notarie icke kunde placeras å personalavdelningen,

där en sådan tjänsteman dittills varit anställd, placerades å denna

avdelning i stället den kontrollör, som meddelats uppdrag att tjänstgöra såsom

notarie. Enär notariebefattningen å sistnämnda avdelning är oundgängligen

erforderlig, bör därför kontrollörsbefattningen ifråga definitivt utbytas

mot en notariebefattning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Ändrad

lönegradsplaeering

av

vissa befattningar

ä

styrelsens

5:e byrå.

Kungl. Majlis proposition nr 83.

I ett den 30 september 1929 avgivet utlåtande över generalpoststyrelsens

framställning den 5 september 1929 Ilar kommimikationsverkens lönenämnd

beträffande nu förevarande förslag yttrat, att nämnden funnit de av styrelsen

till stöd för förslaget anförda skälen övertygande, varför nämnden ville förorda

bifall till styrelsens framställning i denna del.

Med hänsyn till den av generalpoststyrelsen förebragta utredningen rörande

ökningen av arbetsbördan inom trafikavdelningen å styrelsens första

byrå har även jag funnit mig böra biträda styrelsens förslag om utbyte av

en kontrollörstjänst i 20:e lönegraden mot en notariebefattning i 21:a lönegraden.

Under framhallande att arbetet pa styrelsens femte byrå på grund av

de därunder förlagda postgiro- och postsparbanksrörelsernas utomordentligt

kraftiga utveckling numera vore av sådan betydelsefull och maktpåliggande

beskaffenhet, att vissa befattningar därstädes syntes styrelsen

böra höjas i tjänstegrad, har styrelsen vidare i förevarande skrivelse framlagt

förslag i sådant hänseende.

Till en början har styrelsen därvid lämnat en allmän redogörelse för

arbetsmängden å byrån samt för personaluppsättningen därstädes. Härutinnan

anföres:

Nedanstående redogörelse visar några detaljer av postgiro- och postsparbanksrörelsernas

utveckling under tiden från och med år 1925 eller det år,

då postgirorörelsen infördes.

Postgirokonton (den 31 december) ..

Insftttningar å postgirokonton ........

Uttagningar från » ........

Insatt belopp å » ........

Uttaget belopp från » ........

Innestående behållning å postgirokon

ton (den 31 december) .................

Motböcker med postsparbanken (den

31 december) ...........................

Insättningar i postsparbanken ......

Uttagningar från » ......

Insatt belopp i »

Uttaget belopp från »

Innestående behållning å motböcker

med postsparbanken (den 31 december)

......................................

1925

1928

1929

(Beräknade tal)

Ökning

i %

1925—19S

5,010

28,421

38,500

668

2,500,620

10,870,679

13.500.000

439

357,530

2,891.265

4,500,000

1,159

339,297,066

1,868,883,469

2,300,000,000

578

327,779,570

1,863,174,424

2,293,000,000

600

11,517,496

33,075,318

40,000,000

247

739 067

902,374

1,050,000

42

871,052

1,314,209

1,750,000

101

495,978

940,512

1,200,000

142

58,087,983

93,750,333

170,000,000

193

48,032,958

84,221,206

100,000,000

108

165,085,227

222,822,286

300,000,000

81

Förestående siffror tala till stor del för sig själva. Av desamma torde

nämligen framgå, att de tva rörelsegrenar, som falla under femte byråns

handläggning, kunnat glädja sig åt en rekordartad utveckling. Det torde

vara tvivel underkastat, örn något liknande kan påvisas på annat håll inom

statsförvaltningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 83.

Det är givet, att arbetsuppgifterna för de tjänstemän å ifrågavarande byrå,

som bekläda mera ansvarsfulla och ledande poster, icke kunna undgå att

kraftigt påverkas av den oavlåtligt ökade totala arbetsmängden. Det må visserligen

vara sant, att en avsevärd del av det inom byrån förekommande arbetet

oell da närmast den å byrån ombesörjda kontobokföringen är av mera mekanisk

art eller av mindre kvalificerad beskaffenhet, även örn detta arbete fordrar

uppmärksamhet, ordning och noggrannhet, och att personalbehovet för det

löpande arbetet fördenskull kan relativt lätt fyllas. Men det ligger i öppen

dag, att två rörelsegrenar med sådan betydande omfattning, som postgirorörelsen

och postsparbanken numera fått, måste medföra ett synnerligen

krävande arbete och ansvar för de tjänstemän å byrån, vilka hava att utöva

den centrala ledningen av ifrågavarande rörelsegrenar, organisera och dirigera

arbetet eller handhava den dagliga medelsförvaltningen.

Antalet befordrade tjänstemän å byrån har icke under årens lopp undergått

någon mera betydande förändring. Vid 1925 års ingång var, örn man

bortser från byråchefen, antalet manliga tjänstemän i befälsställning 11.

Motsvarande antal är nu 13, nämligen 1 kamrer i 26:e lönegraden, 1 sekreterare

i 24:e lönegraden, 3 revisorer, 5 kontrollörer och 3 förste postassistenter.

Sedan 1925 hava följande förändringar inträtt: kamrern har uppflyttats

från 24:e till 26:e lönegraden, en notarietjänst har utbytts mot en sekreterarbefattning

i 24:e lönegraden, två kontrollörstjänster hava utbytts mot

två revisorsbefattningar, varjämte två kontrollörstjänster nyinrättats.

Med den utveckling postgirorörelsen och postsparbanken tagit och alltjämt

undergår är det, fortsätter generalpoststyrelsen, helt naturligt att byråns

ledning alltjämt måste syssla med stora och invecklade spörsmål, ofta av

stor ekonomisk räckvidd, ett förhållande som icke kan vara ägnat att förvåna,

enär byråns verksamhet nästan uteslutande är av affärsdrivande beskaffenhet.

Även örn byråchefen personligen deltager i behandlingen av

inom byrån förekommande ärenden av större betydelse, är det enligt styrelsen

självfallet, att hans närmaste män var och en på sitt område måste

erhålla ett ganska stort mått av självständighet. Det måste därför av dem

krävas en betydande personlig insats och initiativkraft på området för byråns

verksamhet.

Det är, yttrar styrelsen vidare, särskilt tre av byråns tjänstemän, vilka

under byråchefen bekläda ur olika synpunkter särdeles ansvarsfulla och arbetstyngda

befattningar. Dessa äro kamrern, sekreteraren och föreståndaren

för byråns korrespondensavdelning (kontrollör).

I fråga örn arbetsuppgifterna för kamrern, vilken av styrelsen föreslås

uppflyttad från 26:e till 27:e lönegraden, har styrelsen anfört följande:

Yad först kamrern angår, så är det måhända tillräckligt att hänvisa därtill,

att det i postgirorörelsen och postsparbanken innestående kapitalet beräknas

vid innevarande års utgång uppgå till omkring 340 miljoner kronor,

ett belopp, som av allt att döma fortfarande kommer att ökas förhållandevis

snabbt. Bortsett från de ansvarsfulla göromålen med redovisning och

handhavande i övrigt av de stora penningbelopp, som falla under den dagliga

förvaltningen, måste kamrern i stor omfattning anlitas för beredande av

sådana medelsplaceringen berörande ärenden, som skola föredragas i och

avgöras av generalpoststyrelsen (generaldirektören, postsparbanksfullmäktige

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

och byråchefen å femte byrån). Jämväl kamrern måste vara väl förtrogen

med det allmänna ekonomiska läget och med intresse följa förändringar

inom detsamma. Genom sin ställning såsom byråchefens närmaste man och

ställföreträdare har han ock att under byråchefens semester eller annan

ledighet självständigt handlägga de byråchefen eljest åvilande ärendena.

I en enskild penninginrättning (bank e. d.) av samma omfattning och beskaffenhet

som postsparbanken och postgirorörelsen måste självfallet på

chefens närmaste man och ställföreträdare ställas stora krav på personlig

duglighet. I den enskilda företagsamheten torde också dessa krav tämligen

allmänt kompenseras genom en ställning, som i ekonomiskt och andra avseenden

väsentligt höjer sig över den, vari femte byråns kamrer för närvarande

är placerad. Av kända och i dagen liggande skäl torde de ekonomipolitiska

frågorna i ett statligt penningföretag av den beskaffenhet postsparbanken

och postgirorörelsen företräda få anses vara ur flera synpunkter

åtskilligt mera ömtåliga och svårskötta än inom motsvarande enskild verksamhet.

Redan år 1925 har generalpoststyrelsen i visst sammanhang ifrågasatt,

att kamrersbefattningen skulle uppflyttas till 27:e lönegraden. Efter yttrande

av kommunikationsverkens lönenämnd hemställde dock Kungl. Majit i proposition

till 1926 års riksdag (nr 184), att tjänsten måtte uppflyttas från

24:e till 26:e lönegraden, vilken hemställan även vann riksdagens bifall.

Enär det kamrern redan år 1925, postgirorörelsens första verksamhetsår,

åliggande ansvaret och arbetet ansågs motivera en placering av sagda befattning

i 27:e lönegraden, synes postsparbanks- och postgirorörelsernas

senare starka utveckling tala för att befattningen nu borde placeras i 28:e

lönegraden. Styrelsen anser sig dock icke heller nu böra ifrågasätta förmånligare

placering i lönegradshänseende för kamrern än år 1925. Men

med en uppflyttning till 27:e lönegraden anser styrelsen icke kunna längre

anstå.

För sekreteraren å femte byrån föreslår styrelsen uppflyttning från 24:e

till 26:e lönegraden. Till stöd härför anföres bland annat:

Den å byrån anställde sekreteraren har redan sedan länge ur arbetssynpunkt

intagit en ställning, som föga erinrar om motsvarande befattningar i

allmänhet. Medan styrelsens byråer i allmänhet hava att i huvudsak planlägga,

leda och kontrollera den postala verksamhet, som ytterst utövas inom

lokalförvaltningarna, har femte byrån att dessutom med anlitande av en stor

underordnad personal fullgöra ett löpande arbete, som direkt ansluter sig

till och i princip erinrar örn arbetet å postanstalterna. Då arbetet dessutom

har en utpräglad stordrifts- och bankmässig karaktär, måste byråns

ledande krafter ägna väsentlig tid och stor omsorg åt direkt arbetsorganisation,

arbetsledning och personalrekrytering. Enär särskilt postgirorörelsen

ännu är i sin begynnelse och även postsparbanken otvetydigt fortfarande

har rika utvecklingsmöjligheter, måste varje organisatorisk och arbetsteknisk

åtgärd inom dessa företag vara grundad på noggrann och sakkunnig bedömning

örn verkningarna även för framtiden. Då härtill kommer, att arbetet

å byrån försiggår efter de mest rationella och moderna metoder med anlitande

bland annat av en stor och dyrbar maskinpark, är det tydligt, att

byrån måste ägna stort intresse åt alla strömningar på det affärsorganisatoriska

området, ett område där, såsom bekant, nyheterna avlösa varandra.

Även örn det endast gäller en liten förändring, som för den utomstående

kan synas rätt betydelselös, kan denna medföra vittgående ekonomiska konsekvenser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Postgirorörelsens karaktär nödvändiggör icke endast omsorg om oell intresse

för arbetsorganisation oell teknik inom själva postgirokontoret. Detta

måste dessutom vara i stånd att stå sina kunder inom näringslivet oell

affärsvärlden till tjänst med råd oell upplysningar rörande det sätt, varpå

dessa skola bäst kunna använda postgirot. När en större affärsfirma, ett försäkringsbolag,

ett industriföretag e. d. vill för sina likvider begagna sig av

postgirorörelsen, kräver detta ofta en ganska ingående omläggning av firmans

arbetsmetoder. Det är då nödvändigt, att postgirokontoret kan erbjuda sina

tjänster genom att uppgöra visst organisationsförslag etc.

Med förestående sammanhänger det stora intresse, som visas postgirorörelsen

från det allmännas sida. Postgirorörelsen har ju redan Blivit ett

obligatoriskt betalningsorgan för vissa myndigheter och tjänstemän inom

statsförvaltningen, och tid efter annan framkomma uppslag och önskemål

örn fullföljande på olika områden av det system, varpå staten redan slagit

in. Självfallet kräver sådan anslutning till postgirorörelsen från det allmännas

sida ofta nog särskilda och mycket omfattande åtgärder från postgirokontorets

sida.

På dessa och andra områden, som ej beröra det kamerala området, är

det, som sekreteraren oftast måste anlitas. Sekreteraren blir i verkligheten

— närmast under byråchefen -— personal- och organisations- eller kontorschef.

Denna ställning medför stort ansvar. Till belysning av de arbetsuppgifter,

som åligga sekreteraren i dennes egenskap av personalchef, må nämnas, att

antalet å byrån anställd personal för närvarande utgör i runt tal 400. Sekreterarens

åligganden i övrigt äro ej av beskaffenhet att kunna närmare specificeras.

Han måste nämligen tagas i anspråk för det mest skiftande arbete,

ofta av ganska invecklad beskaffenhet.

Generalpoststyrelsen anser det vara uppenbart att sekreteraren bör givas

en förmånligare lönegradsplacering än den han för närvarande intager. Styrelsen

föreslår därför, att befattningen ifråga uppflyttas från nuvarande 24:e

till 26:e lönegraden.

Med avseende å föreståndaren för femte byråns korrespondensavdelning,

vilken nu såsom kontrollör är placerad i 20:e lönegraden, föreslår styrelsen

uppflyttning till befattning såsom sekreterare i 24:e lönegraden. Motiveringen

för detta förslag innehåller i huvudsak följande:

Femte byrån saknar kansli i den mening, sådant finnes hos andra byråer

inom och utom generalpoststyrelsen. En stor del av det å byrån förekommande

skrivarbetet erinrar i mycket örn motsvarande arbete inom privata

affärsföretag. För detta arbete finnes inom byrån en korrespondensavdelning.

Å denna arbeta under ledning av en kontrollör för närvarande en

förste postassistent, biträdd av en postassistent samt ett antal kvinnliga

tjänstemän. Inom korrespondensavdelningen öppnas, sorteras, registreras

och bearbetas all till byrån ankommande affärspost, som icke är av beskaffenhet

att direkt bearbetas å byråns övriga olika avdelningar (d. v. s. icke utgöres

av insättningslistor för postsparbanken, uppsägningar av postsparbanksmedel,

inbetalningskort, giro- och utbetalningskort o. d.). Korrespondensavdelningen

har vidare att expediera och avfärda all avgående post utom

de olika avdelningarnas löpande expeditioner (av utbetalningsbemyndiganden,

kontoutdrag, utbetalningskort o. d.). Såsom allmän regel gäller, att all

affärspost skall, så vitt möjligt, besvaras omgående samt att över huvud den

största skyndsamhet skall iakttagas. Arbetet tillgår i allmänhet så, att avdelningens

föreståndare eller hans medhjälpare (förste postassistenten) dikterar

brevet eller skrivelsen för de å avdelningen tjänstgörande stenograferna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majlis proposition nr 83.

Därest ärende icke berör viss särskild avdelning å byrån eller är av beskaffenhet

att böra föreläggas byråchefen eller annan överordnad tjänsteman,

har avdelningens föreståndare att själv göra erforderliga utredningar och

helt på egen hand uppsätta eller låta uppsätta påfordrad skrivelse. Utgående

skrivelser underskrivas på eftermiddagen av byråchefen och expedieras

samma dag.

Beskaffenheten av de göromål, som åligga korrespondensavdelningen, och

den omständigheten att uppsättning och justering av koncept ej medhinnas

gör, att å föreståndaren måste ställas krav på grundlig kunskap örn alla å

byrån förekommande göromål. Han måste svara för att alla utgående skrivelser

äro i sak riktiga. Han måste ock givetvis vara väl insatt i postarbetet

i allmänhet liksom han måste hava förmåga att lämna råd och upplysningar

till allmänheten. Självfallet måste av en tjänsteman i den befattning, varom

nu är fråga, krävas en hög grad av stilistisk förfarenhet. Detta blir ytterligare

klart vid beaktande av den brådska, varunder avdelningen arbetar,

åtminstone vad den rena affärskorrespondensen angår, och som i hög grad

försvårar för byråchefen att ägna utgående skrivelser en tillnärmelsevis så

noggrann granskning som fallet torde vara inom statsinstitutioner i allmänhet.

Han måste därför för nu ifrågavarande tjänsteman hysa det största

förtroende för kunskap och omdömesgillhet. Det må också beaktas, att,

alldenstund all post och alla skrivelser ingå i första hand till korrespondensavdelningen

men byråchefen icke med den ytterligt stora omfattning byråns

post företer har tillfälle genomgå densamma i dess helhet, det ankommer

på föreståndaren för avdelningen att för byråchefen föredraga eller att delgiva

honom de brev och akter, som anses böra bliva föremål härför, ett

förtroendeuppdrag som icke kan tillfredsställande lösas utan ett stort mått

av ansvarskänsla och omdömesförmåga.

Till och från postgirokontoret förekommer en förhållandevis icke obetydlig

korrespondens med utlandet. Dels förekommer såsom bekant internationell

postgiroutväxling i förbindelse mellan Sverige och främmande länder, dels

räknar postgirokontoret även bland sina kunder ett relativt stort antal utländska

kontoinnehavare. Den därav föranledda utländska skriftväxlingen

ombesörjes av korrespondensavdelningen.

Redan på grund av avdelningens beskaffenhet av central för byråns icke

rent expeditionella arbete, har föreståndaren från början kommit att i viss

mån intaga samma arbetsställning som sekreterare å andra byråer. Denna

ställning har blivit än mera utpräglad allteftersom byråns sekreterare tvingats

att i första hand ägna sig åt arbetsorganisatoriska och andra göromål. Örn

även denne tjänsteman allt fortfarande måste omhänderhava vissa större

utredningar, hava dock sekreterargöromålen i vanlig bemärkelse i all huvudsak

måst överlåtas på föreståndaren för korrespondensavdelningen. Denne

åligger alltså för närvarande utom det ovan beskrivna arbetet beträffande

byråns affärspost praktiskt taget det närmaste ansvaret för utredningar, utlåtanden,

förslag m. m. i sådana ämnen, som icke nära sammanhänga med

de rent ekonomiska eller organisatoriska frågor, som företrädesvis behandlas

av kamrern respektive sekreteraren. Men även sådana frågor måste i stor

utsträckning på grund av nu nämnda tjänstemäns bristande tid anförtros åt

föreståndaren för korrespondensavdelningen. Det är sålunda i allmänhet

denna tjänsteman, som har att utarbeta förslag till de regements- eller

andra bestämmelser, som byrån har att förbereda, liksom han även i stor

utsträckning tages i anspråk för utarbetande av sådan upplysnings- och

propagandalitteratur m. m., varav byrån har behov. Föreståndaren för

korrespondensavdelningen arbetar numera i de liesta hänseenden direkt

under byråchefen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 83.

Ur organisatorisk synpunkt torde det vara mindre riktigt att så betydelsefulla

göromål, varom här är fråga, skola utföras av en tjänsteman i så pass

underordnad ställning som den en kontrollör intager. Befattningen bör enligt

generalpoststyrelsens uppfattning höjas till en sekreterarbefattning i 24:e

lönegraden.

Utom nu omförmälda förslag har styrelsen slutligen även framlagt förslag

örn förbättrad löneställning för föreståndaren för postgirokontorets bokföringsavdelning.

För denne tjänsteman, som nu befinner sig i kontrollörs ställning

(20:e lönegraden), har styrelsen föreslagit befattning i 21 :a lönegraden

med benämningen revisor. Till stöd för detta förslag anföres bland annat

följande:

Postgirokontorets bokföringsavdelning, varunder i praktiken lyder även

dess revisions- och skatteavdelning, är givetvis den, som har att närmast

och i första hand vidkännas bördan av den starka arbetsökning, postgirorörelsen

under de senaste åren undergått. Ökningen framgår i någon mån

av efterföljande sammanställning.

1925 1929

(Beräknade tal)

Antal postgirokonton vid årsslutet ......................... 5,010 38,500

Antal omsättningar, d. v. s. bokföringsoperationer

under året.................................................................. 2,864,150 18,000,000.

Antalet skattekonton vid utgången av år 1929 torde kunna beräknas uppgå

till 17,000 och antalet bokföringstransaktioner å dessa konton under året

till 305,000. Även sistnämnda transaktioner fullgöras av bokföringsavdelningen.

Antalet av den å bokföringsavdelningen inklusive revisions- och

skatteavdelningen tjänstgörande biträdande personalen utgjorde under år

1925 i medeltal 25 och kan för år 1929 beräknas till 220.

Från början funnos å bokföringsavdelningen såsom föreståndare anställda

två kontrollörer, av vilka den ene hade till huvudsaklig uppgift att kontrollera

arbetsresultatet (åstadkomma avstämning, uppgöra dagsrapporter och liknande)

samt att vara personalchef, medan den andre hade den omedelbara arbetsledningen

örn hand. Under år 1927 omändrades förstnämnda kontrollörsbefattning

till en revisorstjänst. En ny kontrollörs tjänst har tillkommit å

avdelningen under år 1929.

Under trycket av det alltmera hopade arbetet har så småningom den å

bokföringsavdelningen anställde revisorn nödgats helt släppa uppgiften att

vara personalchef. Hans tid tages numera fullt i anspråk för de kontrollarbeten,

som förut berörts. I stället har den äldre av de båda nuvarande

kontrollörerna till sitt förutvarande åliggande att å avdelningen utöva den

omedelbara arbetsledningen måst lägga även uppdraget att vara personalchef.

Att de honom påvilande arbetsuppgifterna ingalunda äro av lättlöst

beskaffenhet framgår redan vid beaktande av den arbetsmängd, som skall å

avdelningen dagligen avverkas. Hans åligganden försvåras väsentligen av

den omständigheten, att bokföringsarbetet måste försiggå i arbetslokaler av

för svenska förhållanden ansenliga mått (sammanlagt 1,400 kvadratmeter).

Den rätta uppfattningen av åliggandena erhåller man dock först vid närmare

skärskådande av det sätt, varpå postgirokontorets bokföring måste ske. Det

gäller att under begränsad tid felfritt bearbeta och avverka bokföringsposter,

som vissa dagar kunna överstiga 100,000-talet. Arbetet måste nödvändigt

vara avslutat till sådan tidpunkt före de postförande eftermiddagstågens avgång,

att kontoutdragen hinna medfölja respektive postkupéer. Bokföringen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 83.

måste lika nödvändigt göras riktigt på öret, en ingalunda lätt uppgift vid

beaktande av att en dagsomslutning kan uppgå till mera än 20 miljoner

kronor. Att arbetet under sådana förhållanden kräver ett oupphörligt aktpågivande

från vederbörande arbets- och personalchefs sida är uppenbart.

Han måste vara i stånd att med en hög grad av omdömesgillhet bedöma

föreliggande situationer och med en viss självständighet kunna vidtaga sådana

personaldispositioner på längre eller kortare sikt, vartill omständigheterna

föranleda. Under det i hög grad forcerade arbetet har han att därjämte

noga aktgiva på alla de särskilda åtgärder av ena eller andra slaget,

som föranledas av den specialbehandling vissa postgirokonton måste underkastas.

Ett förbiseende av något slag kan, när det såsom här gäller penningtransaktioner

av ofta nog den största betydelse för betalare eller betalningsmottagare,

bliva i hög grad ödesdigert. Under fullgörandet av det löpande

arbetet skall föreståndaren för bokföringsavdelningen dessutom hava tid

övrig att utan dröjsmål genomgå den till avdelningen för granskning före

besvarandet överlämnade dagsposten, som är av stort omfång, samt göra de

undersökningar m. m., som äro nödvändiga för besvarandet. Het är icke

tal örn att kunna göra arbetet i relativt lugn, ostört av yttre inflytanden,

alldenstund vederbörande har att oupphörligen besvara telefonsamtal från

postgirokunder landet runt. Trots sina många och jäktande bestyr måste

givetvis bokföringsavdelningen s personalchef besitta en ingående personlig

kännedom örn varje funktionär. Hå personalen till den övervägande delen

utgöres av unga flickor, som anställas utan någon särskild utbildning, inses,

att ett intresserat och maktpåliggande arbete måste nedläggas å sagda personals

såväl utbildning som noggranna övervakande i tjänsten.

Med hänsyn till de stora fordringar, som enligt vad här angivits måste

uppställas på den kontrollör, som å postgirokontorets bokföringsavdelning

bekläder posten såsom arbets- och personalchef, måste det anses vara i hög

grad motiverat, att ifrågavarande befattning utbytes mot en revisorstjänst (i

21 :a lönegraden). Sådant utbyte anses även påkallat av den omständigheten,

att arbets- och personalchefens närmaste man för närvarande intager samma

tjänsteställning —• kontrollörs — som han själv. Titeln revisor är visserligen

icke någon lämplig beteckning för denne tjänstemans huvudsakliga

verksamhet, men lämpligare tjänstetitel finnes ej inom den lönegrad, vartill

uppflyttning föreslås.

I sitt förenämnda utlåtande har lönenämnden beträffande generalpoststyrelsens

förslag, i vad det avser befattningar å styrelsens femte byrå, anfört

huvudsakligen följande:

Lönenämnden hade i anledning av den föreliggande remissen avlagt besök

å byrån och därvid inhämtat närmare upplysningar rörande de särskilda,

till lönegradsuppfiyttning föreslagna befattningshavarnas arbetsuppgifter.

Yad först kamrern beträffade, finge lönenämnden erinra därom, att nämnden

i utlåtande den 9 december 1925 över en då föreliggande framställning

från poststyrelsen yttrat sig rörande denne befattningshavares löneställning.

Nämnden hade då anfört bland annat, att nämnden ansåge poststyrelsens förslag

örn kamrersbefattningens hänförande till 27:e lönegraden innebära en

allt för hög placering av ifrågavarande tjänst, varvid tillika erinrats, att vid

intet av de övriga kommunikationsverken befattningen såsom kamrer eller

därmed likställd tjänst hänförts till så hög lönegrad som den 27:e. Nämnden

hade funnit kamrersbefattningen vid postverket skäligen böra inordnas

i samma lönegrad som befattningarna kameralintendent vid telegrafverket

och kamrer vid statens järnvägar eller sålunda i 2(J:e lönegraden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Lönenämnden hade ingalunda förbisett, att de ärenden, som kamrern å

poststyrelsens femte byrå hade att bereda och som huvudsakligen avsåge

postgirokontorets och postsparbankens medelsförvaltning och medelsplacering,

på grund av dessa rörelsegrenars utveckling blivit av alltmera krävande

och ansvarsfull art. I betraktande av den höjning i lönegradsställning, som

skett så sent som år 1926, syntes det dock nämnden icke förefinnas tillräcklig

anledning att vidtaga åtgärder för höjning i lönehänseende av denna

tjänst. Nämnden hade sålunda ansett sig icke kunna tillstyrka poststyrelsens

framställning i denna del.

Enligt styrelsens förslag skulle den å femte byrån anställde sekreteraren,

som närmast under byråchefen utövade funktionen sorn, personal- och organisationschef,

uppflyttas från 24:e till 26:e lönegraden. Även nämnden hade

vid sitt besök å byrån i fråga kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande

befattningshavare numera måste anses väl lågt avlönad i förhållande

till sitt mycket betydelsefulla arbete inom byrån. Nämnden funne sig därför

böra tillstyrka bifall till styrelsens förslag örn denna befattnings uppflyttning

i 26:e lönegraden.

Arbetet å femte byråns korrespondensavdelning avsåge huvudsakligen besvarande

av affärspost, såsom förfrågningar från giroinsättare rörande girokontons

ställning, begäran örn upplysningar rörande postgirots användande

m. m. Avdelningens föreståndare (nu kontrollör) sysselsattes emellertid, förutom

med ledningen av och deltagande i dessa arbeten på avdelningen, även

med uppsättande av andra å byrån förekommande skrivelser av mera omfattande

och krävande art. Vad poststyrelsen anfört till stöd för en höjning

i lönegrad av sagda kontrollör syntes lönenämnden förtjäna avseende. Att

hänföra nämnda tjänst till 24:e lönegraden måste dock enligt nämndens

mening utgöra en alltför hög löne,gradsplacering. Närmast syntes 21 :a eller

22:a. lönegraden böra komma i fråga. Örn ock vissa skäl kunde anföras för

en inplacering i sistnämnda lönegrad, hade dock nämnden ansett sig böra

stanna vid att förorda sagda kontrollörstjänsts utbytande mot en notariebefattning

i 21:a lönegraden.

Vad slutligen anginge styrelsens hemställan örn inrättande å postgirokontoret

av en ny revisorstjänst utöver den där förut placerade, med uppgift för

innehavaren att vara personalchef å kontorets bokföringsavdelning, funne

nämnden vid det förhållandet, att även å byråns något mindre postsparbanksavdelning

funnes anställda tvenne revisorer, därav den ene såsom personalchef,

någon erinran icke vara att framställa mot detta styrelsens förslag,

varför nämnden finge biträda styrelsens hemställan örn utbyte av en kontrollörstjänst

mot en revisorsbefattning i 21:a lönegraden.

I fråga om löneställningen för den nuvarande kontrollörstjänsten på femte

byråns korrespondensavdelning har inom lönenämnden ledamoten Wold,

med instämmande av ledamoten Wallin, anfört avvikande mening och därvid

förklarat sig finna den av nämnden föreslagna placeringen i 21 :a lönegraden

vara avgjort för låg samt hemställt om befattningens hänförande till 22:a

lönegraden med benämningen förste kontrollör.

Vad generalpoststyrelsen påvisat i fråga om den utomordentligt kraftiga

utveckling, som postgiro- och postsparbanksrörelserna de senaste åren

undergått, synes mig utgöra goda skäl för uppflyttning i lönehänseende av

de befattningar å styrelsens femte byrå, vilkas innehavare till följd av denna

utveckling i första hand fått sin arbetsbörda och sitt ansvar ökade. General
-

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

En ny postmästarbefattning

av klass l A.

Kungl. Majus proposition nr 83.

poststyrelsens derutinnan framställda förslag Lava i flertalet avseenden tillstå

rkts av lönenämnden. Beträffande befattningarna såsom kamrer och såsom

föreståndare för byråns korrespondensavdelning har nämnden intagit en från

styrelsens förslag avvikande ståndpunkt.

Vad kamrersbefattningen angår, har visserligen — såsom lönenämnden

påpekat — denna tjänst så sent som år 1926 uppflyttats från 24:e till 26:e

lönegraden. Ben avsevärda tillväxt i omfattningen av byråns verksamhet,

som därefter skett, har dock självfallet måst medföra en väsentlig stegring

i arbete och framförallt i ansvar för denne befattningshavare, vilken är ställföreträdare

för byråns chef och närmast under honom handhar och svarar för

förvaltningen och jflaceringen av de i postgiro- och postsparbankskontorens

rörelse ingående, högst betydande kapitalbeloj)pen. I betraktande av sålunda

föreliggande förhållanden, vilka synas motivera en åtskillnad i

löneställning beträffande denna och motsvarande befattningar inom övriga

affärsverk, har jag ansett mig böra biträda generalpoststyrelsens förslag örn

uppflyttning av befattningen i fråga till 27:e lönegraden.

I fråga örn befattningen såsom föreståndare för femte byråns korrespondensavdelning

vill det synas som örn den av lönenämnden föreslagna placeringen

i 21:a lönegraden med benämningen notarie vore, åtminstone tillsvidare,

tillfyllest. Jag tillstyrker alltså, att en notarietjänst inrättas i utbyte

mot en kontrollörstjänst.

Vidkommande övriga här ifrågavarande befattningar biträder jag generalpoststyrelsens

av lönenämnden tillstyrkta förslag. Jag förordar sålunda sekreterartjänstens

uppflyttning från 24:e till 26:e lönegraden samt inrättande

av en ny revisorstjänst i 21:a lönegraden i utbyte mot den kontrollörsbefattning,

som nu inneliaves av personalchefen å postgirokontorets bokföringsavdelning.

Vid bifall till vad jag salunda tillstyrkt samt till mitt förut framställda

förslag om utbyte av en kontrollörstjänst å första byrån mot en notariebefattning

skulle alltså i stället för kamrersbefattningen i 26:e lönegraden

upptagas en sådan befattning i 27 :e lönegraden samt antalet av övriga nu

ifrågavarande befattningar vid postverket komma att utgöra, sekreterarbefattningar

i 26:e lönegraden 6 och i 24:e lönegraden 2, notariebefattningar 8

samt revisorsbefattningar 5.

I skrivelse den 17 januari 1930 har generalpoststyrelsen vidare hemställt,

att antalet postmästarbefattningar av klass 1 A (25:e lönegraden) måtte från

och med den 1 juli 1930 ökas från 9 till 10 i och för hänförande av postkontoret

i Borås till klass 1 A.

Beträffande den behandling, som i samband med den senast verkställda

allmänna omklassificeringen av postkontoren ägnats frågan örn detta postkontors

ställning, har styrelsen till en början erinrat i huvudsak följande:

I sitt den 26 september 1925 avgivna förslag till klassificering av postkontoren

samt telegraf- och järnvägsstationerna hade kommunikationsverkens

lönenämnd föreslagit, att föreståndarna för postkontoret i Örebro m. fl. postkontor

skulle med hänsyn till poängtal eller betydelse i övrigt hänföras till

klass 1 A. Lönenämnden hade i samband därmed anfört, bland annat, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

postkontoret i Borås skulle med hänseende till poängställningen ifrågakomma

till uppflyttning i nämnda klass. Nämnden hade emellertid framhållit

att, med hänsyn till att detta kontors höga poängsiftra till väsentlig

del uppnåtts på grund av en stor och relativt ensartad poströrelse (postpaket)

och till att kontoret även i övrigt finge anses mindre svårskött än de

postkontor, som ifrågasatts till uppflyttning, föreståndaren fortfarande borde

hänföras till 24: e lönegraden (klass 1 B).

I den 31 oktober 1925 avgivet utlåtande över lönenämndens förslag hade

generalpoststyrelsen hemställt bland annat, att postkontoret i Borås skulle

uppflyttas i klass 1 A, och därvid anfört följande. Det kunde visserligen

vara sant, vad lönenämnden anfört därom, att kontorets ställning å poängskalan

(292) bestämts av dess stora postpaketrörelse, men detta vore dock

endast i viss mån fallet. Postkontoret hade nämligen ett betydande förvaltningsområde

med 60 underlydande poststationer och postlinjer. Då

vidare postkontorets rörelse redan vid 1915 års klassificering givit det placering

högt upp i klass 1 B, och då rörelsen sedan dess närmare fyrdubblats,

syntes det styrelsen olämpligt kvarhålla föreståndarbefattningen i en

lägre ställning än den, som redan 1923 års trafik siffermässigt betingade.

I proposition nr 184 till 1926 års riksdag hade Kungl. Majit föreslagit

omklassificering av bland annat postkontoren. Föredragande departementschefen

hade därvid beträffande den nyinförda postkontorsklassen 1 A anfört

bland annat, att mot lönenämndens förslag örn uppflyttning i den nya klassen

av vissa angivna trafikanstalter ingen erinran vore att framställa. Beträffande

Borås hade departementschefen ansett tillräckliga skäl icke föreligga att

frångå nämndens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition hade vunnit riksdagens bifall och postkontoret

i Borås sålunda hänförts till klass 1 B.

Till stöd för förslaget örn uppflyttning av kontoret i Borås till postkontorsklassen

1 A Ilar styrelsen härefter yttrat huvudsakligen:

Den år 1926 fastställda klassificeringen av postkontoren var byggd på

postkontorens rörelse år 1923. Sedan dess har denna rörelse i avsevärd

grad ökats, varjämte nya rörelsegrenar tillkommit. Sålunda infördes år 1925

postgirorörelsen, varjämte försäljning genom postverkets försorg av radiolicenser

sedan år 1926 äger rum. Generalpoststyrelsen har alltjämt följt utvecklingen

av rörelsen vid de olika postkontoren. Det har därvid visat sig, att

ökningen varit jämförelsevis konstant vid flertalet postkontor, varför deras

inbördes ställning icke i särskilt hög grad rubbats.

Vid postkontoret i Borås har emellertid rörelsen nått en sådan omfattning,

att generalpoststyrelsen ansett det nödvändigt att, utan att avvakta

en allmän omklassificering av postkontoren, nu hemställa örn postmästarbefattningens

vid postkontoret uppflyttning i klass 1 A.

Den lokala frankoteckensuppbörden vid postkontoret i Borås, som år

1923 utgjorde 734,400 kronor, steg 1928 till 1,100,000 kronor. Härtill kommer

det underlydande postområdets frankoteckensuppbörd jämte postkontorets

övriga jämförliga inkomster, som under nyssnämnda år uppgingo till respektive

158,000 och 235,000 kronor. Den totala uppbörden av ifrågavarande slag

vid postkontoret i Borås överstiger för år 1928 motsvarande uppbörd vid

det största av de till klass 1 A hänförda postkontoren i landsorten med

omkring 380,000 kronor. Givetvis har den ökade uppbörden förorsakats av

den ökade rörelsen vid postkontoret. Från 1923 till 1928 har sålunda antalet

försiindelser och beloppet av omsatta medel i hög grad ökats, vilket

närmare framgår av följande sammanställning, vilken omfattar de mera betydelsefulla

rörelsegrenarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 83.

Departements
chefen.

Lönetursberäkning

för vissa

manliga

post
assistenter.

Försändelseslag m. m.

ir 1923

ir 1928

Antalet avgångna brevförsändelser och tidningar ...................

3,900,000

6,200,000

Antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassure-

rade paket ........................................................ .....

300,000

600.000

Avgångna assurerade försändelsers angivna värde, kronor......

6,700,000

17,100,000

Antalet utbetalade postanvisningar och girokort....................

250,000

350,000

Inbetalade medel, kronor....................................................

8,500,000

31,100,000

Utbetalade » , kronor..........................................

13,100,000

20,700,000

Omsatta postsparbanksmedel, kronor ....................................

350,000

1,170,000

Under år 1928 uppgick antalet inlämnade värdeförsändelser, paket, postanvisningar

och girokort vid postkontoret i Borås till 770,000 stycken samt

vid det med hänsyn till poängtalet största och minsta av postkontoren av

klass 1 A i landsorten till resp. 534,000 och 417,000 stycken. Postkontorets

i Borås trafiktol uppgick år 1923 till 1,296. Motsvarande tal för år 1928

utgör 2,091. Podwf/talet (= trafiktalet dividerat med det s. k. ledningstalet,

d. v. s. arbetsledningskrafternas poängvärde) utgjorde vid sista klassificeringen

292 men år 1928 — oaktat ledningstalet genom personalökning

stigit — icke mindre än 441. Poängtalet för det största av de till klass 1 A

i landsorten hänförda postkontoren (Örebro) uppgick vid sista klassificeringen

till 306. Poängtalet för sistnämnda postkontor utgjorde för år 1928

325, visserligen i och för sig en avsevärd ökning, som dock icke alls är

jämförbar med postkontorets i Borås.

Av vad sålunda anförts framgår, att postkontoret i Borås nått en sådan

utveckling, att postmästarens arbete och ansvar är synnerligen stort och

fullt jämförbart med övriga postmästares av klass 1A samt att ett bibehållande

av postmästartjänsten därstädes i klass 1 B icke kan anses befogat

eller rättvist.

Styrelsen har alltså hemställt, att för postmästartjänstens vid postkontoret

i Borås uppfattning i klass 1 A antalet postmästarbefattningar av nämnda

klass måtte ökas från nuvarande antal 9 till 10 och att samtidigt antalet

postmästarbefattningar av klass 1 B, som nu är fastställt till 33, måtte

minskas till 32.

I utlåtande den 23 januari 1930 har kommunikationsverkens lönenämnd anfört,

att nämnden med hänsyn till vad generalpoststyrelsen yttrat rörande

trafikrörelsens ökning vid Boråskontoret under de senaste åren ansåge sig

icke böra framställa erinran mot att kontoret uppflyttades till klass 1 A.

Även enligt min mening föreligga goda skäl att nu uppflytta postkontoret

i Borås från klass 1 B till klass 1 A. Jag vill därför tillstyrka generalpoststyrelsens

förslag örn ökning av antalet postmästartjänster i sistnämnda

klass till 10 och örn samtidig minskning av antalet postmästartjänster av

klass 1 B till 32.

I detta sammanhang får jag vidare anmäla fråga örn viss lönetursberäkning

för manliga postassistenter, vilka tidigare innehaft postexpeditörstjänst.

I detta hänseende tillåter jag mig till en början, under hänvisning i övrigt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83. 15

till frågans behandling i proposition nr 184 till 1926 års riksdag, att i korthet

erinra om följande.

I skrivelse den 31 oktober 1925 framlade generalpoststyrelsen förslag till

vissa riktlinjer i fråga örn uppdelning av arbetsuppgifterna för befattningshavare,

tillhörande postassistent- och postexpeditörsgraderna. Enligt dessa

riktlinjer skulle huvuddelen av de göromål vid postverket, som dittills utförts

av befattningshavare med den för postassistenter och postexpeditörer

tidigare gemensamma utbildningen, anförtros åt en grupp av tjänstemän

med mindre omfattande fackutbildning. Denna grupp skulle utgöras av de

i ll:e, respektive 12:e lönegraden placerade postexpeditörerna och förste

postexpeditörerna, vilka för detta ändamål skulle utbildas efter nya kompetensfordringar.

Åt postassistenterna (löre lönegraden) skulle förbehållas de

mera kvalificerade uppgifterna, och denna grupp befattningshavare skulle

därjämte bilda underlag för rekrytering av högre befattningar vid postverket.

Antalet postassistenter skulle bestämmas med hänsyn härtill, och det förutsattes,

att genom berörda förändring i arbetsförhållandena en nedskrivning

av det dåvarande antalet assistenter skulle kunna ske med bortåt hälften

eller till omkring 400.

Genom beslut den 18 december 1925 fastställde sedermera Kungl. Majit

ändrade bestämmelser angående kompetensfordringar för ifrågavarande befattningar

och förordnade tillika, att vid uppkommande ledighet å postassistentbefattning

den lediga befattningen skulle, i avbidan på ytterligare utredning

angående ordningen för nedbringande av dessa tjänsters antal och

i samband därmed stående frågor, tillsvidare under första halvåret 1926

hållas vakant.

Emellertid väcktes i framställning till Kungl. Majit förslag örn ändrad

lönegradsplacering för befattningshavare i postexpeditörsgraderna. Erågan

härom upptogs till behandling i proposition nr 184 till 1926 års riksdag,

varvid på närmare angivna skäl föreslogs en övergångsanordning av innebörd,

att de vid postverket redan anställda befattningshavare i postexpeditörs

grad, vilka innehade den för assistent och postexpeditör tidigare erforderliga,

gemensamma fackutbildningen — dessa befattningshavare utgjordes

av kvinnor, vilka innehaft de tidigare för kvinnliga tjänstemän avsedda, lägre

avlönade postexpeditörstjänsterna — skulle personligen tilldelas avlöning

enligt de för 12:e lönegraden stadgade grunderna samt att befattningshavare

i förste postexpeditörs ställning med nämnda utbildning skulle i lönehänseende

personligen placeras i 13:e lönegraden. I sammanhang härmed uttalades

i propositionen, att en successiv minskning av postassistentkåren

i mån av avgång borde omedelbart igångsättas, så att, därest vid inträffad

ledighet tjänsten icke ansåges böra ur rekryteringssynpunkt återbesättas,

den tidigare tjänstinnehavaren skulle ersättas med lägre befattningshavare.

I sagda proposition ifrågasattes jämväl vissa åtgärder i syfte att i någon

mån motverka de olägenheter, som ur befordringssynpunkt och därmed såväl

i löne- som pensionshänseende kunde för de vid verket före nyssberörda

förändringar anställda extra ordinarie postassistenterna förutses uppkomma

genom den fortsatta nedskrivningen av antalet postassistenter. Enligt det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 83.

i propositionen härutinnan framlagda förslaget skulle vid postverket den

30 juni 1926 anställda extra ordinarie postassistenter — vilka samtliga utgjordes

av manliga befattningshavare med den tidigare gemensamma postelevsutbildningen

— kunna, i den mån lediga postexpeditörsbefattningar

funnes och vederbörande därtill ansåges böra ifrågakomma, konstitueras till

postexpeditörer med rätt att därvid, i likhet med nyssnämnda kvinnliga

postexpeditörer med samma utbildning, personligen placeras i 12:e lönegraden

samt att inom denna ram bibehållas vid den lön, de vid ordinarieblivandet

innehade i den extra ordinarie anställningen.

Vad sålunda i förenämnda proposition anförts och föreslagits lämnades

av riksdagen utan erinran.

Sedermera har Kungl. Majit genom särskilda beslut meddelat föreskrifter

rörande återbesättande i viss omfattning av ledigblivna postassistentbefattningar.

Antalet dylika befattningar, som år 1926 utgjorde 821, har numera

nedbringats till 731.

I

Efter det riksdagens nyss omförmälda beslut fattats, befordrades ett antal

förutvarande extra ordinarie postassistenter till ordinarie postexpeditörer,

därvid dessa befattningshavare med stöd av riksdagens beslut tillförsäkrades

de löneförmåner, de omedelbart före denna befordran innehade.

Sedan åtskilliga av ifrågavarande postexpeditörer genom generalpoststyrelsens

beslut den 30 oktober 1928 konstituerats till ordinarie postassistenter,

uppstod fråga örn lönetursberäkning för dessa tjänstemän. Därest befattningshavarna

i fråga — vilka efter genomgången postelevkurs alltsedan juni

månad 1921 fullgjort postassistents göromål, först såsom aspiranter, därefter

såsom extra ordinarie tjänstemän samt slutligen i egenskap av ordinarie

postexpeditörer — direkt från extra ordinarie anställning befordrats till ordinarie

postassistentbefattning, skulle de jämlikt i avlöningsreglementets 11 §

meddelade bestämmelser örn rätt för icke-ordinarie befattningshavare att vid

befordran till ordinarie tjänst för löneklassplacering i viss utsträckning tillgodoräkna

förutgående likvärdig tjänstgöring varit berättigade till lön enligt

löneklass 16 med rätt tillika att för uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna

tid från och med den 1 juli 1927. Då de emellertid före befordringen

till postassistenter under någon tid innehaft ordinarie postexpeditörsbefattning,

befanns det tveksamt, huruvida nämnda bestämmelser kunde tillämpas

eller örn icke de i reglementets 12 § givna reglerna om s. k. sneddning vid

befordran från lägre ordinarie tjänst till högre sådan tjänst borde i stället

lända till efterrättelse. Vid tillämpning av sistnämnda regler skulle tjänstemännen

visserligen från början placeras i samma löneklass, den löle, men

för uppflyttning i högre löneklass skulle de äga tillgodoräkna tid först från

och med den 1 juli 1928. I sistnämnda fall skulle de alltså få vänta ett år

längre på uppflyttning från löle till 17:e löneklasserna. Samma förhållande

skulle inträda vid uppflyttning till 18:e och 19:e löneklasserna.

Spörsmålet örn förevarande lönetursberäkning blev av generalpoststyrelsen

genom skrivelse den 6 november 1928 underställt Kungl. Majits prövning.

Därvid anförde styrelsen, att styrelsen funne det obilligt, att ifrågavarande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 83.

tjänstemän skulle erhålla en försämrad löneställning genom en anordning,

som vidtagits för att motverka de olägenheter, vilka blivit en följd av den

inträdda förseningen i tillträdandet av den ordinarie anställning, de vid sitt

inträde i postverket kunnat påräkna.

I avgivet utlåtande den 13 december 1928 anförde JcommunikationsverJcens

lönenämnd bland annat följande:

Formellt sett torde det kunna ifrågasättas, huruvida det beslut, riksdagen

år 1926 fattade i fråga om lönetursberäkning för de vid postverket då anställda

extra ordinarie postassistenterna, må anses tillstädja ett medgivande

av lönetursrätt såsom örn vederbörande befordrats direkt från extra-ordinarie

till ordinarie postassistentbefattning. Beslutet avser tydligen närmast deras

lönetursberäkning vid befordran till postexpeditör. I betraktande av de omständigheter,

som föranlett upptagandet av denna omorganisations- och lönefråga

vid denna tidpunkt och legat till grund för riksdagens beslut, synes

man emellertid vara berättigad antaga, att statsmakterna velat under alla

förekommande befordringsförliållanden tillförsäkra ifrågavarande extra ordinarie

befattningshavare samma förmåner i löneliänseende, som de redan intjänat

under sina icke-ordinarieår vid verket. Örn ifrågavarande tjänstemän

alltså medgivas rätt att bibehålla jämväl den lönetursrätt för befordran till

postassistent, vilken de såsom extra ordinarie postassistenter intjänat, kan

detta enligt nämndens mening näppeligen anses innebära något avsteg från

den reella innebörden i vad av statsmakterna år 1926 avsetts.

Goda sakliga skäl kunna i varje fall framläggas för att befattningshavarna

ifråga få tillgodoräkna tid för löneklassplacering såsom örn de vunnit befordran

till postassistent direkt från extra ordinarie postassistentbefattning.

I sådant hänseende vill nämnden framhålla, att omhandlade befattningshavare,

enligt vad för nämnden blivit upplyst, från den tidpunkt (maj 1921),

då de utexaminerades från postelevkurs, oavbrutet fullgjort effektiv tjänstgöring

såsom postassistenter. Att de under en del av denna tid varit ordinarie

innehavare av lägre befattning än som motsvarar deras extra ordinarie

assistentgrad har nämligen icke medfört någon förändring i deras tjänstgöringsförhållanden.

Någon grund för gradskillnad nied avseende å tjänstgöringens

värdesättande under de perioder, de före den 30 oktober 1928

varit aspiranter, extra ordinarie postassistenter samt postexpeditörer, föreligger

sålunda icke.

Det är här fråga om en grupp befattningshavare, som sökt anställning

vid postverket och därstädes utbildats i syfte att vinna befordran till ordinarie

postassistenter men som uteslutande på grund av inom verket vidtagna

dispositioner med avseende å personaluppsättningen sett sig föranlåtna

att söka ordinarie anställning i lägre befattning. Lönenämnden delar poststyrelsens

uppfattning, att detta förhållande ej borde vara ägnat att i lönetursliänseende

försätta dessa kvalificerade tjänstemän i en missgynnad ställning,

och finner sålunda giltiga skäl föreligga därtill, att de ordinarie manliga

postassistenter, som den 30 juni 1926 innehade anställning såsom extra

ordinarie postassistenter och efter nämnda dag vunnit befordran till ordinarie

postexpeditörer, må i fråga örn placering i löneklass så anses, som om de

under den tid, de innehaft ordinarie postexpeditörsbefattning, varit extra

ordinarie postassistenter. Genom ett sådant medgivande skulle de jämlikt

11 § i avlöningsreglementet för kommunikationsverken för löneklassplacering

inom 15:e lönegraden få tillgodoräkna den tid utöver tre år, de före den

1 november 1928 fullgjort tjänstgöring likvärdig med postassistents, och följaktligen

från nämnda dag bliva berättigade till lön enligt 16:e löneklassen,

med beräknad placering i denna löneklass från och med den 1 juli 1927.

Bihang till riksdagens protokoll 19 ''■}(). 1 sami. dö haft. (Nr 88.) 20030 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Lönenämndens ledamot N. A. Nilsson anförde avvikande mening och avstyrkte

på angivna skäl bifall till generalpoststyrelsens framställning.

Jämväl statskontoret avgav i ärendet infordrat utlåtande, dagtecknat den

22 januari 1929. Ämbetsverket anföx-de därvid att, elium den ifrågasatta

lönetursberäkningen skulle försätta ifrågavarande postassistenter i en i förhållande

till andra i förevarande avseende jämförbara befattningshavare särdeles

fördelaktig ställning, statskontoret dock med hänsyn till den ståndpunkt

statsmakterna redan tidigare intagit i fråga örn dessa tjänstemäns

löneställning och jämväl i övrigt till de av lönenämnden anförda särskilda

omständigheterna i detta fall funne sig ej böra motsätta sig åtgärd för beredande

av den ifrågasatta lönetursrätten.

Avvikande mening anfördes inom statskontoret av två ledamöter, vilka

funno tillräckliga skäl icke föreligga för det avsedda medgivandet.

Såsom den här lämnade redogörelsen utvisar, beslöts vid 1926 års riksdag

i fråga örn vissa extra ordinarie postassistenter en särskild övergångsanordning

i syfte att i någon mån kompensera nämnda tjänstemän för de

olägenheter, som uppkommit genom en av organisatoriska förändringar inom

postverket föranledd försening i befordran till ordinarie postassistent. Genom

denna övergångsanordning har dock icke kunnat förhindras, att ifrågavarande

tjänstemän, vilka i avvaktan på befordran till ordinarie postassistenttjänst

sett sig föranlåtna att söka och jämväl erhållit ordinarie befattningar i lägre

grad (postexpeditörsbefattning), vid den omsider vunna befordringen till

ordinarie postassistent kommit i sämre ställning i lönehänseende än örn

befordran skett direkt från deras förut innehavda extra ordinarie anställning.

Generalpoststyrelsens omförmälda framställning avser att undanröja denna

ojämnhet i deras lönetursförhållanden, och det synes mig, att vägande billighetsskäl

tala för ett bifall till denna framställning. Ett tillmötesgående av

styrelsens förslag lärer, såsom lönenämnden ock framhållit, icke kunna anses

innebära något avsteg från den reella innebörden i vad statsmakterna vid

sitt beslut år 1926 åsyftat. Ett beslut i avsedd riktning torde med hänsyn

härtill icke heller kunna befaras medföra några icke önskvärda konsekvenser

beträffande andra grupper av befattningshavare.

Vad angår den ekonomiska innebörden av förslaget må framhållas, att det

här gäller inemot 80 tjänstemän, av vilka flertalet, liksom de av generalpoststyrelsen

i oktober 1928 till postexpeditörer konstituerade, avslutat postelevkurs

år 1921, medan några genomgått dylik kurs år 1922. De flesta

tjänstemännen i fråga hava numera befordrats till ordinarie postassistenter,

och de som ännu ej vunnit dylik befordran, torde sannolikt komma att konstitueras

till postassistenter under förra hälften av år 1930. Vid bifall till

förslaget örn förmånligare lönetursberäkning skulle en var av ifrågavarande

befattningshavare erhålla en total löneförbättring under tjänstetiden inom

15:e lönegraden av omkring 1,200 kronor, inberäknat dyrtidstillägg enligt nu

gällande grunder. Den sammanlagda kostnaden för staten skulle alltså uppgå

till ej fullt 100,000 kronor, vilket belopp skulle fördelas på ett tiotal år

framåt. Härav torde framgå, att ett bifall till förslaget icke skulle medföra

någon kostnadsökning av nämnvärd betydelse för postverkets utgiftsstat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 83.

På grund av vad jag här anfört vill jag tillstyrka, att medgivande lämnas

av innebörd, att beträffande ordinarie manlig postassistent, som den 30 juni

1926 var anställd såsom extra ordinarie postassistent och efter nämnda dag

erhållit konstitutorial såsom ordinarie postexpeditör, må i fråga örn placering

i löneklass så anses, som örn vederbörande under den tid, han innehaft

ordinarie postexpeditörsbefattning, varit extra ordinarie postassistent.

Med hänsyn till avlöningsreglementets avfattning torde riksdagens medgivande

härutinnan böra inhämtas.

Telegrafverket.

Från telegrafstyrelsen föreligga framställningar örn nyinrättande och ändring

i lönegradsplacering av vissa befattningar, avseende såväl styrelsen som

lokalförvaltningarna.

Såsom jag till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

15 februari 1929 (proposition nr 129) erinrade, har någon allmän granskning

av telegrafverkets personalorganisation icke ägt rum i samband med det under

de senaste åren bedrivna besparingsarbetet. En sådan översyn kommer,

på sätt jag jämväl i nyssnämnda sammanhang omförmälde, att äga rum

som led i det ekonomiseringsarbete, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda

beslut den 31 december 1928 skall företagas inom olika grenar av statsförvaltningen.

I likhet med vad som ansågs vara fallet med vissa vid 1929

års riksdag beslutade förändringar i telegrafverkets personalorganisation har

jag emellertid funnit de nu föreslagna ändringarna härutinnan vara väsentligen

betingade av den starka utveckling, som verkets rörelse under den

senaste tiden undergått. Med hänsyn härtill har jag ansett de ifrågasatta

ändringarna icke lämpligen böra anstå i avvaktan på den avsedda besparingsgranskningen.

Jag upptager därför nu de föreliggande förslagen till

behandling.

I skrivelse den 27 augusti 1930 har telegrafstyrelsen hemställt örn vissa

ändringar i fråga örn sådana befattningar, vilkas antal fastställes av Kungl.

Majit och riksdagen, d. v. s. befattningar i högre lönegrad än den 20:e.

Till en början har föreslagits utbyte av en överkontrollörstjänst (24:e

lönegraden) mot en ny befattning i 26:e lönegraden med benämningen trafikinspektör.

Till stöd för detta förslag har telegrafstyrelsen anfört följande:

Vid den omorganisation av telegrafverket, som trädde i kraft den 1 juli

1920, inrättades vid Stockholms telefonstation en överkontrollörstjänst, vars

innehavare placerades såsom telefondirektörens närmaste man och ställföreträdare.

I denna egenskap måste ifrågavarande tjänsteman städse hålla sig

väl förtrogen med stationens samtliga funktioner. Han har att närmast under

telefondirektören öva tillsyn över trafikarbetet å huvudstationen och det

stora underlydande landsområdet ävensom hava överinseende över stationens

kamerala arbete. Särskilt tillkommer det honom att noga följa trafikens

utveckling och utarbeta förslag till åtgärder för tillgodoseende av dess

behov, att i samråd med vederbörande tekniska personal uppgöra förslag

till utvidgningar och större ändringar beträffande områdets nät och stations
-

Utbyte av

en överkontrollörstjänst

mot en befattning

som

trafikinspektör.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majis proposition nr 83.

anordningar samt att biträda telefondirektören vid förekommande utredningar

av varjehanda slag.

I motiveringen för den ifrågavarande tjänstens inrättande, vilken motivering

återfinnes i styrelsens skrivelse den 22 november 1918 med förslag till

omorganisation av telegrafverket, hänvisade styrelsen bland annat till den

avsevärda ökningen av såväl trafik som personal vid stationen. Styrelsen

utgick därvid från förhållandena år 1918. Efter nämnda tid har emellertid

stationens rörelse i enorm grad utvecklats. Sålunda har antalet huvudabonnemang

och antalet avgiftsfria samtal mer än tredubblats och antalet

befattningshavare ökats från 1,354 till 2,456.

Med hänsyn till de krav, som den väldiga, ständigt ökade trafiken ställer

på innehavaren av ifrågavarande överkontrollörstjänst, anser styrelsen nödigt

att han tilldelas en högre tjänsteställning än den nuvarande. Styrelsen får

därför hemställa, att tjänsten höjes från 24:e till 26:e lönegraden. Då tjänsten

i samband härmed synes böra namnändras, får styrelsen tillika föreslå, att

en ny befattning i 26:e lönegraden med benämningen trafikinspektör uppföres

å telegrafverkets stat.

Kommunikationsverkens lönenämnd, som den 30 september 1929 avgivit infordrat

utlåtande över telegrafstyrelsens omförmälda framställning, har i nu

förevarande fråga anfört huvudsakligen följande:

För närmare bedömande av denna lönefråga har lönenämnden från telegrafstyrelsen

mottagit en promemoria rörande trafikrörelsens utveckling m.m.

vid Stockholms rikstelefonstation under åren 1918—1928. Denna promemoria

utvisar, att statens telefontrafik i Stockholm under sagda tid undergått en

mycket stark ökning, vilken ökning givetvis i första hand är att tillskriva

det under år 1918 skedda övertagandet av A.-B. Stockholmstelefons anläggningar

men därjämte är en följd av telefonväsendets i Stockholm starka utveckling

i övrigt under nämnda tid. Denna telefontrafikrörelsens växande

omfattning har medfört en motsvarande ökning i arbetsbördan, kvantitativt

såväl som kvalitativt, för den befälspersonal, som har att leda och övervaka

densamma, främst telefondirektören och den ställföreträdande överkontrollören,

i all synnerhet som de tjänstebefattningar, vilka innehafts av de befattningshavare

i ledande ställning, som med det enskilda telefonnätets övertagande

övergingo i telegrafverkets tjänst, sedermera blivit indragna.

Det bör bemärkas, att av ställföreträdande överkontrollören, vilken närmast

under telefondirektören bär att övervaka och leda den samlade trafikrörelsen

å Stockholms telefonnät jämte underlydande landsnät, kräves —

särskilt under nu pågående automatisering av telefonnätet — alldeles speciell

kunnighet på telefonväsendets område och förmåga att organisera. Härtill

kommer, att på honom vilar ett betydande kameralt ansvar. De tjänståligganden,

som sålunda ankomma på nämnda Överkontrollör, torde numera

få anses vara av den ansvarsfulla och kvalificerade art, att fog föreligger

för att bereda honom en bättre löneställning än den han hittills intagit.

Lönenämnden har därför ansett sig böra biträda telegrafstyrelsens hemställan

om befattningens uppflyttning i 26:e lönegraden. Vid bifall härtill skulle

antalet överkontrollörer nedsättas till 2.

Mot den föreslagna namnförändringen kan visserligen invändas, att tjänstebenämningen

trafikinspektör hittills uteslutande varit förbehållen sektionsföreståndarna

vid statens järnvägars trafikavdelning. Då emellertid denna

benämning torde kunna sägas giva ett gott uttryck för den här ifrågavarande

befattningshavarens huvudsakliga uppgifter i tjänsten, har nämnden icke ansett

sig böra framställa någon erinran mot den föreslagna tjänstetiteln.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 83.

Även jag har funnit den förebragta utredningen innefatta övertygande

skäl för en förbättrad löneställning för den av de nuvarande överkontrollörsbefattningarna

vid Stockholms rikstelefonstation, vilken avses för telefondirektörens

närmaste man och ställföreträdare och vars rätta handhavande

ställer betydande krav på sin innehavare. Mot förslaget att utbyta denna

tjänst mot en befattning i 26:e lönegraden med benämningen trafikinspektör

har jag intet att erinra. Samtidigt med uppförande av denna nya befattning

bör, såsom telegrafstyrelsen jämväl förutsatt, antalet överkontrollörstjänster

minskas från 3 till 2.

Telegrafstyrelsen gör vidare framställning om inrättande av ytterligare en

linjeingenjörsbefattning (26:e lönegraden) samt anför till stöd härför följande:

Såsom styrelsen meddelat i skrivelse den 19 december 1928 angående

tillsättande av vissa befattningar vid telegrafverket, voro beträffande det för

år 1929 fastställda antalet linjeingenjörstjänster vid tiden för skrivelsens avlåtande

tre dylika tjänster vakanta. Dessa vakanser avsågo linjeingenjörstjänsterna

i Hälsingborg, Karlstad och Umeå.

Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande i särskilda brev den 10 maj och

den 6 juni 1929 två av de vakanta linjeingenjörstjänsterna återbesatts och

innehavarna av dessa tjänster placerats, en jämlikt bemyndigande i brevet

den 10 maj 1929 å styrelsens radiobyrås landstationsavdelning och en i

Hälsingborg, finnes för närvarande en linjeingenjörstjänst vakant.

Linjeingenjörstjänsterna i Karlstad och Umeå, vilka tjänster uppehållits

på förordnande sedan de blevo vakanta, böra emellertid snarast möjligt besättas

med ordinarie innehavare. Det kan nämligen icke vara lämpligt att

så viktiga befattningar en längre tid få vara utan ordinarie innehavare, då

lämpliga personer finnas för desamma. För att så skall kunna ske, får styrelsen

föreslå, att en ny linjeingenjörstjänst inrättas.

Lönenämnden har i detta avseende anfört, att enär det här vore fråga örn

befattningar, som syntes under alla förhållanden bliva behövliga för framtiden,

och då styrelsen numera förfogade över fullt kvalificerade aspiranter

till desamma, lönenämnden ville förorda bifall till styrelsens ifrågavarande

förslag. I enlighet härmed skulle antalet linjeingenjörstjänster vid telegrafverket

komma att ökas till 21.

Telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag, som förutsätter ökning av antalet

linjeingenjör sbefattningar från 20 till 21, har jag ansett mig böra biträda.

Telegrafstyrelsen har i förevarande skrivelse slutligen hemställt om inrättande

av två nya ordinarie notariebefattningar (21 :a lönegraden), avsedda

den ena för ekonomi- och kanslibyråns statistiska avdelning och den andra

för förrådsbyrån. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

Å ekonomi- och kanslibyråns statistiska avdelning finnas från och med

den 1 juli 1920 placerade en sekreterare (i 24:e lönegraden) och en extra

ordinarie notarie förutom ett flertal ordinarie och icke-ordinarie kvinnliga

befattningshavare.

Avdelningens arbete har i väsentlig grad ökats dels genom överförande

Departements
chefen.

En ny linjeingenjörstjänst.

Departements
chefen.

Två nya

ordinarie

notariebefattningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Inrättande

ay två nya

befattnlngsgrupper.

22 Kungl. Majus proposition nr 83.

till densamma av olika statistiska arbeten, vilka förut utförts å andra avdelningar

inom verket, dels genom utförandet av ekonomiska och statistiska

utredningar av olika slag, vilka i allt mer stegrad omfattning nödvändiggöras

av telegrafverkets för varje år växande rörelse. Ifrågavarande extra ordinarie

notarietjänst är därför av permanent natur.

Den nuvarande innehavaren av tjänsten har avlagt filosofie kandidatexamen

med ämnena matematik, statistik och nationalekonomi och varit anställd

vid telegrafverket sedan år 1920. Alltsedan år 1927 har han varit i

åtnjutande av den lön, som gäller för ordinarie notarie i lägsta löneklassen.

Det synes styrelsen icke vara skäligt att fortfarande hålla tjänsten å

extra stat och därigenom beröva innehavaren förmånen av rätt till tjänsteoch

familjepension. Styrelsen får därför föreslå, att tjänsten i fråga uppföres

å ordinarie stat.

På styrelsens förråd sbyrå finnes bland andra placerad en extra ordinarie

notarie. Denne, som avlagt filosofie kandidatexamen med levande språk

som huvudämne och är diplomerad från Handelshögskolan i Stockholm,

anställdes i verket år 1920 på den då nyinrättade förrådsbyrån med uppgift

att dels omhänderhava kansliärendena, dels biträda vid handläggningen

av inköpsärendelia. Telegrafverkets med varje år växande rörelse har medfört

en ständig ökning av förrådsbyråns arbetsuppgifter och även nödvändiggjort

en viss omgruppering och specialisering av dessa.

Ifrågavarande extra ordinarie notarie har till följd härav ålagts allt större

arbetsuppgifter. Han har sålunda bland annat numera i uppdrag att mera

självständigt handlägga vissa inköps- och försäljningsärenden. Han har även

på sin lott att uppsätta störredelen av f örrådsbyråns skrivelser till inlandet

ävensom all förekommande korrespondens med utlandet.

Då även ifrågavarande tjänst är av permanent natur och nuvarande innehavaren

därav varit anställd i verket så lång tid att han sedan år 1927 åtnjuter

samma lön, som gäller för ordinarie notarie i lägsta löneklassen, får

styrelsen föreslå, att hans tjänst i likhet med förutnämnda extra ordinarie

notaries tjänst uppföres å ordinarie stat.

Lönenämnden har anfört, att nämnden, i betraktande av vad telegrafstyrelsen

till motivering av sin hemställan i denna del yttrat, icke funnit anledning

till erinran mot styrelsens ifrågavarande förslag.

Med hänsyn till den blivande granskning av telegrafverkets personalorganisation

ur besparingssynpunkt, varom jag inledningsvis erinrat, har jag

icke kunnat undgå att hysa en viss tvekan i fråga örn lämpligheten av att nu

uppföra ifrågavarande befattningar å ordinarie stat. Av skäl, som jag i

nämnda sammanhang antytt, och i betraktande även av att de för kommunikationsverken

gällande pensionsbestämmelserna göra det ur billighetssynpunkt

önskvärt, att befattningar som kunna anses vara av permanent

karaktär icke alltför länge bibehållas såsom icke-ordinarie, har jag dock ansett

mig kunna tillstyrka telegrafstyrelsens förslag. Vid godkännande av

detta förslag bör antalet notariebefattningar vid telegrafverket ökas från 6

till 8.

I skrivelse den 27 september 1929 har telegrafstyrelsen vidare i fråga örn

sådana befattningar vid telegrafverket, vilkas antal enligt avlöningsreglementet

fastställes av Kungl. Majit, gjort framställning örn att i den såsom bilaga till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 83.

avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen måtte bland de för tjänstemän

vid telegrafverket avsedda befattningarna uppföras två nja befattningsgrupper,

nämligen förrådsförman i 7:e lönegraden oell verkstadsmästare i

15:e lönegraden.

I fråga örn förstnämnda befattningsgrupp anför styrelsen:

Befälet vid telegrafverkets distriktsförråd utövas i första liand av en förrådsmästare,

placerad i 12:e lönegraden. Under honom sortera, varierande

med förrådets storlek, ett antal förrådsarbetare samt i vissa fall yrkesarbetare

— smeder, snickare oell målare — ävensom chaufförer för telegrafverkets

betydande bilpark. Vid sektionsförråden, där samma arbetsförhållanden —

ehuru givetvis i mindre omfattning — råda, finnes icke något befäl i ordinarie

tjänsteställning, utan förmansskapet utövas av därtill lämplig och pålitlig

linjearbetare.

Med hänsyn till det ansvar, som medföljer förrådstjänst, är det i hög

grad önskvärt att för denna kunna förvärva och bibehålla personal med de

bästa kvalifikationer, särskilt vad beträffar noggrannhet, ordningssinne och

ekonomisk blick, varför det synes styrelsen angeläget att bereda denna personal

möjlighet till befordran och ordinarie tjänsteställning i samma utsträckning

som å andra arbetsområden inom verket.

För detta ändamål har emellertid styrelsen för närvarande icke till sitt

förfogande någon ordinarie tjänstegrad lägre än förrådsmästare, vilken i de

fall det här gäller är för hög. Styrelsen har visserligen vid några tillfällen

begagnat sig av reparatörsgraden för att i denna placera förtjänt förrådspersonal,

men detta förfarande synes styrelsen i fortsättningen mindre lämpligt,

då det — oavsett att benämningen reparatör är missvisande — vållar

vissa olägenheter vid tjänstetillsättningar.

Styrelsen anser därför nödvändigt, att vid verkets distrikts- och sektionsförråd

inrättas en ny ordinarie befattningsgrupp, benämnd förrådsförman,

och med placering i samma lönegrad som reparatör eller 7:e lönegraden.

Befattningen ifråga, som redan finnes införd vid statens järnvägar och statens

vattenfallsverk, skulle vid förekommande behov användas för befordran vid

distriktsförråden av förrådsmästarens närmaste man samt tilldelas föreståndarna

vid de större sektionsförråden.

Beträffande befattningsgruppen verkstadsmästare har styrelsen anfört följande:
I

skrivelse till Kungl. Maji den 31 augusti 1920 med förslag i fråga

örn sådana befattningar vid telegrafverket, vilkas antal skall fastställas av

Kungl. Maji och riksdagen, hemställde styrelsen, såvitt förslaget avsåge

ifrågasatt omorganisation av telegrafverkets verkstad, bland annat, att —

med bibehållande av verkmästarbefattningen inom 9:e (nuvarande 16:e) lönegraden,

vilken skulle avses för de äldsta och dugligaste av de då å extra

stat varande verkstadsförmännen — det måtte nyinrättas driftverkmästarbefattningar

inom 10:e (nuvarande 17:e) lönegraden för de dåvarande verkmästarna.

Efter det kommunikationsverkens lönenämnd den 14 oktober 1920 yttrat

sig över berörda framställning avgav telegrafstyrelsen till följd av särskild

remiss förnyat yttrande i ämnet den 18 november 1920, därvid styrelsen

frånträdde sitt yrkande om inrättande av driftverkmästare och godtog lönenämndens

hemställan rörande införande av befattningen verkstadsmästare

med placering i 8:e (nuvarande 15:e) lönegraden.

Förrådsför
man.

Verkstads
mästare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 83.

Förslaget rörande verkstadens omorganisation föranledde emellertid icke

proposition till 1921 års riksdag, varför styrelsen förnyade sin framställning

i skrivelse till Kungl. Majit den 31 augusti 1921. Icke heller denna framställning

föranledde proposition under motivering, att den då rådande ekonomiska

depressionen hade medfört en ganska avsevärd nedgång i telefonoch

telegraftrafiken, att till följd härav arbetsmöjligheterna vid verkstaden

minskats samt att under sådana förhållanden försiktigheten syntes bjuda att

avvakta, mera normala tider, innan man genom tillskapande av nya ordinarie

befattningsgrupper fastlåste verkstadens organisation.

Då numera normala tider måste anses hava inträtt och för övrigt en stor

del av verkstadens personal under senare åren överförts å ordinarie stat,

synes det styrelsen icke skäligt att fortfarande hålla verkstadsmästarbefattningarna

å extra ordinarie stat och därigenom undanhålla innehavarna förmånen

av rätt till tjänste- och familjepension. Styrelsen får därför föreslå

att, i likhet med vad som förut skett vid statens järnvägar, även vid telegrafverket

införes befattningen verkstadsmästare i löle lönegraden.

Under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits har styrelsen

förklarat sig framdeles ämna till Kungl. Majit inkomma med särskild framställning

rörande det erforderliga antalet förrådsförmans- och verkstadsmästartjänster,

men styrelsen har redan nu omnämnt, att det för närvarande

torde erfordras endast tre tjänster inom vardera befattningsgruppen.

I häröver avgivet utlåtande den 24 oktober 1929 har lönenämnden, efter

förmälan att nämnden i ärendet haft ingående överläggningar med representanter

för telegrafverket, anfört bland annat följande:

Såsom skäl för anställande av ordinarie förrådsförmän vid distrikts- och

sektionsförråden har styrelsen anfört, att det synts önskvärt att för förrådstjänsten

kunna förvärva och bibehålla personal med de bästa kvalifikationer,

särskilt vad beträffade noggrannhet, ordningssinne och ekonomisk blick,

men att för vinnande av detta mål någon lägre befattning icke står till buds

än förrådsmästare (12:e lönegraden).

Enligt vad för nämnden blivit upplyst kan man lämpligen ej heller för

nämnda ändamål — på sätt vid några tillfällen skett — begagna sig av reparatörsbefattningen,

då man i så fall vid tjänstetillsättningen måste räkna

med sökande, som visserligen kunna vara kvalificerade för erhållande av

befordran till ordinarie reparatör men som däremot icke innehava de för

förrådstjänsten erforderliga särskilda kvalifikationerna.

Med hänsyn till de skäl, som sålunda anförts för förrådsförmanstjänstens

inrättande, och då det uppenbarligen vore av värde för verket att särskilt

vid vissa sekundära förrådsavdelningar kunna disponera över en arbetsledare

i ordinarie befattningshavares ställning, har lönenämnden ansett sig böra

tillstyrka den av styrelsen föreslagna förstärkningen av den ordinarie förrådspersonalen

vid telegrafverket.

Telegrafstyrelsen har vidare föreslagit, att vid telegrafverket måtte inrättas

en ny befattning, verkstadsmästare, med placering i löle lönegraden och

avsedd för telegrafverkets verkstad i Nynäshamn.

Beträffande detta styrelsens förslag vill nämnden erinra, att frågan örn

inrättande av nu omförmälda befattningsgrupp tidigare varit föremål för

lönenämndens prövning i anledning av ett av telegrafstyrelsen i skrivelse

den 31 augusti 1920 framlagt förslag till omorganisation av telegrafverkets

verkstad.

I nämnda skrivelse hade telegrafstyrelsen föreslagit inrättande vid verk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majis proposition nr 83.

staden av driftverkmästarbefattningar i 10:e (nuvarande 17:e) lönegraden, avsedda

för de där anställda ordinarie verkmästarna. Verkmästarbefattningarna,

placerade i 9:e (nuvarande 16:e) lönegraden, skulle emellertid enligt detta

förslag därigenom icke bliva överflödiga utan avses för vissa av de vid verkstaden

anställda icke-ordinarie verkstadsförmännen.

I utlåtande den 14 oktober 1920 över styrelsens ifrågavarande, förslag

framhöll lönenämnden bland annat, att nämnden visserligen funne tilldelandet

av ordinarie befattningar åt vissa bland verkstadsförmännen befogat men

att nämnden icke kunde tillstyrka, att de härvid, såsom telegrafstyrelsen

föreslagit, placerades i 9:e (nuvarande 16:e) lönegraden i egenskap av verkmästare.

Vid statens järnvägar funnes redan för det dåvarande en ordinarie

befattning, verkstadsförman, hänförd till 5:e (10:e) lönegraden, och från denna

befattning kunde befordran ske till verkstadsmästare inom 8:e (15:e) lönegraden.

Enligt nämndens uppfattning borde de ifrågakommande verkstadsförmännen

vid telegrafverket, då de befordrades till ordinarie tjänst, lämpligen

likställas med nyssnämnda verkstadsmästare, vilken benämning på befattningen

i fråga även syntes böra införas vid telegrafverket.

Med avstyrkande i övrigt av förslaget örn inrättande av ordinarie driftverkmästarbefattningar

hemställde lönenämnden i berörda utlåtande, att vid

telegrafverket måtte inom 8:e (15:e) lönegraden inrättas en ny ordinarie befattning,

benämnd verkstadsmästare.

Såsom härav framgår har sålunda lönenämnden redan tidigare uttalat sig

för inrättande vid telegrafverkets verkstad av en ordinarie befälsbefattning

av lägre typ än den redan befintliga verkmästartjänsten.

Av vad nämnden nu inhämtat rörande behovet av verkstadsmästarbefattningen

har nämnden funnit ytterligare bestyrkt, att denna åtgärd skulle vara till

gagn för verkstadens framtida verksamhet. Vid de omförmälda överläggningarna

har för lönenämnden framhållits, att verkstadsledningen vid rekrytering

av förmanspersonalen har att kämpa med en kännbar konkurrens från

den enskilda industriens sida. Det kan fördenskull befaras, att de dugligaste

och vid verkstadsledningen användbaraste arbetskrafterna, därest de icke

fastare bindas vid verkstaden genom ordinarie anställning, skola finna med

sitt intresse förenligt att övergå i privat tjänst, något som med den koncentrerade

och i hög grad specialiserade verkstadsdrift, varom här är fråga,

helt naturligt måste vålla verkstadsledningen icke oväsentliga svårigheter.

Lönenämnden får därför förorda bifall till telegrafstyrelsens föreliggande

framställning jämväl i vad den avser inrättande vid telegrafverket av befattningen

verkstadsmästare.

Även jag finner övertygande skäl vara förebragta för inrättande såväl av DepartementBen

ny befattningsgrupp i 7:e lönegraden, med benämningen förrådsförman chefen,

och avsedd för befordran av förrådsmästares närmaste man vid distriktsförråd

samt av föreståndare vid större sektionsförråd, som ock av en dylik

grupp i 15:e lönegraden med benämningen verkstadsmästare, avsedd att tillgodose

behovet av en befälsbefattning i lägre grad än verkmästare vid telegrafverkets

verkstad. Jag tillstyrker alltså bifall till telegrafstyrelsens före.

varande framställning.

Statens järnvägar.

I skrivelse den 7 november 1929 har järnvägsstyrelsen framställt förslag

örn indragning av vissa befattningar vid statens järnvägar.

Indragning

av vissa

befattningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departements
chefen.

Användning

av trafikbiträden

för

konduktörs
-

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Styrelsen har därvid erinrat, att styrelsen i skrivelse den 27 september

1928 angående förslag till personalstat vid statens järnvägar för år 1929 föreslagit

bland annat, att innehavarna av två byråingenjörs- och två notariebefattningar

i styrelsen finge uppföras å övergångsstat. Kungl. Majit, som

genom brev den 7 december 1928 bifallit styrelsens berörda förslag, hade

samtidigt förordnat bland annat, att en byråingenjörs- och en notariebefattning

tillsvidare icke finge uppehållas. Sistnämnda befattningar avsåge

dels en byråingenjörsbefattning, som förut varit placerad å styrelsens

maskinbyrå (dåvarande maskininspektionsavdelningen), dels en notariebefattning

å första trafikbyrån (säkerhetsavdelningen). Enär ifrågavarande två

befattningar vore obehövliga, finge styrelsen hemställa om avlåtande till

riksdagen av förslag örn indragning av dessa befattningar.

Vidare har järnvägsstyrelsen anfört att, såsom styrelsen uti skrivelse den

9 mars 1929 rörande återbesättande av vissa befattningar inom 21:a—27:e

lönegraderna meddelat, en maskininspektorsbefattning ansetts kunna

indragas, därest Kungl. Maj:t bifölle en av styrelsen i samma skrivelse gjord

hemställan att få med ordinarie innehavare återbesätta den vid huvudverkstaden

Liljeholmen—Tomteboda vakantblivna befattningen som verkstadens

föreståndare. Sedan sistberörda befattning, efter det Kungl. Majit bifallit

styrelsens ifrågavarande hemställan, nu blivit i vanlig ordning återbesatt

med ordinarie innehavare, finge styrelsen hemställa, att jämväl den därvid

vakantblivna, obehövliga maskininspektorsbefattningen måtte hos riksdagen

föreslås till indragning.

Mot styrelsens ifrågavarande förslag har jag intet att erinra. Vid bifall

till förslaget bör minskning ske i antalet byråingenjörstjänster från 13 till

12, i antalet notarietjänster från 12 till 11 samt i antalet maskininspektorsbefattningar

från 18 till 17.

I detta sammanhang må erinras, att riksdagen år 1928 i samband

med beslut örn vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisation bemyndigade

Kungl. Majit att, i den mån så prövades lämpligt, dels vid uppkommande

ledighet å befattning inom 21 :a— 27:e lönegraderna av kommunikationsverkens

avlönings reglemente antingen tills vidare hålla densamma

vakant eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre lönegrad, dels

ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan av samma

lönegrad. Det förutsattes härvid, att anmälan örn dylikt utbyte skulle göras

vid nästkommande riksdag.

Med anledning härav får jag meddela, att Kungl. Majit den 19 april 1929

medgivit utbyte av en förste maskiningenjörsbefattning mot en maskiningen•-jörsbefattning.

Efter detta utbyte uppgår antalet av ifrågavarande tjänster

till 14 respektive 10.

I detta sammanhang får jag anmäla uppkommen fråga örn användning av

billigare arbetskraft än för närvarande för utförande av konduktörsgöromål

å trafiksvaga bandelar av statens järnvägar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majlis proposition nr 83.

Statens järnvägars överrevisorer uttalade sig i sin år 1927 avgivna berättelse

rörande granskning av statens järnvägars räkenskaper oell förvaltning under

år 1926 — i samband med behandling av ärende örn tillsättande av konduktörsbefattningar

å linjen Forsmo—Hoting — för inrättande av konduktörsbefattningar

med de lägre kompetensfordringar och avlöningsförmåner, som

med hänsyn till arbetet å trafiksvagare järnvägslinjer kunde anses lämpligt.

Överrevisorerna erinrade därvid örn att det svenska statsbanenätet till följd

av den under de senaste årtiondena av statsmakterna bedrivna järnvägsbyggnadspolitiken

kommit att, jämte de förutvarande stambanesträckningarna

med delvis mycket hög trafikintensitet, till avsevärd och alltfort växande del

bestå av synnerligen trafiksvaga sträckor, delvis rena ödemarkslinjer. Det

vore givetvis av vikt att den ekonomiska tunga, som enbart i och med banornas

tillkomst med hänsyn till förräntningskravet ålades statens järnvägar

såsom helhet, icke ökades genom att för driften å sträckorna i fråga vidtoges

andra och dyrbarare anordningar än som vore oundgängligen nödvändiga.

Med allt beaktande av fördelarna av en såvitt möjligt enhetlig

organisation måste likväl tillses, att den förefintliga starka differentieringen i

fråga örn trafiken på alla punkter, där sådant kunde ske, motsvarades av en

skillnad i driftsanordningarna.

Sedan järnvägsstyrelsen den 23 februari 1928 avgivit utlåtande över berättelsen,

anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 18 maj samma år järnvägsstyrelsen

att verkställa utredning angående de åtgärder, som kunde

vidtagas i fråga örn användande av billigare arbetskraft för trafikarbetet vid

trafiksvaga bandelar, samt att inkomma med det yttrande, vartill utredningen

kunde föranleda.

I skrivelse den 6 september 1928 har järnvägsstyrelsen framlagt utredning

i berörda hänseende. Av denna utredning framgår i huvudsak följande.

För stationsarbetet har sedan länge använts möjligast billiga arbetskraft

därigenom att antalet fullt utrustade stationer inskränkts till de i

trafikhänseende största platserna, medan i övrigt håll- och lastplatser anordnats

med kvinnlig platsvakt eller utan någon som helst bemanning.

K onduktörsgör o mål en å de trafiksvaga bandelarna ombesörjas av

konduktörer eller, å vissa bandelar, av tjänstemän av lägre grad, vilka förordnats

att bestrida konduktörstjänst mot åtnjutande av vikariatsersättning.

Förutom det vanliga konduktörsarbetet, såsom säkerhetstjänst, biljettgranskning

och godsvårdartjänst m. m., har konduktören att ombesörja biljettförsäljning

åt resande från håll- och lastplatser utan bemanning. På grund

av den i regel ringa trafikmängden med varje tåg och tågens jämförelsevis

långa gångtid mellan trafikplatserna blir arbetsmängden per tidsenhet avsevärt

mindre å de trafiksvaga bandelarna än å linjer med större trafik, vartill

kommer, att arbetet i regel är av ganska enkel art, då trafiken å ifrågavarande

bandelar är av huvudsakligen lokal natur.

Järnvägsstyrelsen — som funnit ändrade bestämmelser rörande stationsarbetet

icke vara erforderliga — har i fråga örn konduktörsgöromålen i anslutning

till den framlagda utredningen hemställt, att Kungl. Majit måtte

förklara, att dessa göromål å sådana bandelar, som av styrelsen prövas

göromål å

trafiksvaga

bandelar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

28 Kungl. Majus proposition nr 83.

vara trafiksvaga, skola handhavas av tjänstemän inom 6:e lönegraden eller

närmare bestämt av trafikbiträden, varigenom skulle undvikas tillskapande

av en ny befattning för ändamålet.

KommuniJcationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 21 december 1928 —

efter framhållande av att förevarande framställning vore att se som ett led

i strävandena att avveckla överkvalificerad arbetskraft och genomföra rationella

arbetsmetoder vid statens järnvägar — anfört följande:

För egen del vill lönenämnden framhålla, att man vid ett följdriktigt tilllämpande

av de utav Kungl. Majit angivna riktlinjerna för personalbesparing

inom statens järnvägars förvaltning framför allt bör se till, att vid nybesättande

av befattningar å nya linjer personalbeståndet anpassas efter arbetskvantiteterna

och arbetets kvalitetsgrad. Alldeles särskilt synes omsorgen

böra ägnas åt detta förhållande, då, såsom här är fallet, det gäller att ordna

driften å bandelar, vilka på långt när icke kunna förränta det i dem nedlagda

kapitalet. Det synes nämnden uppenbart, att liksom man exemjDelvis

inom stationstjänsten i stor utsträckning utbytt tjänster i högre lönegrad

mot befattningar i lägre, motsvarande åtgärder böra kunna vidtagas i fråga

örn tågbemanningen medelst personal i lägre grad än konduktör.

Det lärer icke kunna bestridas, att tjänståliggandena även för tågpersonalen

kunna vara i så hög grad växlande å de olika linjerna, att användning

av personal med den relativt höga löneställning, som konduktörspersonalen

intager, icke är av sakliga grunder motiverad, utan att även här ett

överflyttande av arbetsuppgifterna på personal i lägre löneställning kan och

bör äga rum.

Med hänsyn till det anförda anser sig lönenämnden böra såsom sin mening

uttala, att en sådan anordning lämpligen bör vidtagas med avseende å

tågbemanningen å de trafiksvaga bandelarna, att konduktörsgöromålen därstädes

uppdragas åt befattningshavare i lägre lönegrad än konduktörs. Att

för fullgörande av ifrågavarande göromål användes personal i trafikbiträdes

tjänsteställning, synes nämnden icke giva anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts har lönenämnden förordat bifall till järnvägsstyrelsens

föreliggande framställning.

Nämndens ledamot Ernst Eriksson bär, med instämmande av ledamoten

Wallin, anmält avvikande mening och på närmare angivna skäl förklarat sig

hava ansett, att nämnden bort hemställa örn avslag å framställningen.

Till en början vill jag erinra, att Kungl. Majit under senare tid meddelat

årliga beslut, innefattande bemyndigande för järnvägsstyrelsen att, i den

mån så prövas lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning inom

högst 20:e lönegraden utbyta den lediga befattningen mot tjänst inom lägre

lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot

annan av samma lönegrad.

Vad den föreliggande frågan angår, finner även jag angeläget, att åtgärder

vidtagas för att i möjligaste mån nedbringa driftkostnaderna för trafiksvaga

bandelar. Järnvägsstyrelsens i sådant syfte framställda förslag att å dylika

bandelar för konduktörsgöromål använda trafikbiträden (6:e lönegraden) i

stället för konduktörer (8:e lönegraden) finner jag vara lämpligt. Därest

riksdagen ej har något att erinra mot det framlagda förslaget, vars genom
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

förande ej synes påkalla ändringar i gällande avlöningsförfattningar, har jag

därför för avsikt att föreslå Kungl. Majit att låta utfärda bestämmelser i

huvudsaklig enlighet med vad järnvägsstyrelsen ifrågasatt.

Enligt vad jag inhämtat avses den ifrågasatta anordningen att i första hand

komma till användning å delar av inlandsbanan samt vissa norrländska tvärbanor.

A redan beslutade men ännu ej färdigställda bandelar i Norrland skulle

tågbemanningen framdeles ordnas på samma sätt. Enligt verkställda beräkningar

skulle för konduktörstjänsten å dessa linjer erfordras sammanlagt 16

tjänstemän. Den årliga besparing, som skulle vinnas genom tjänstens bestridande

av trafikbiträden i stället för av konduktörer, skulle vid nämnda

antal befattningshavare uppgå till omkring 6,700 kronor årligen.

Övergångsanordningar m. m.

De av mig förordade ändringarna beträffande vissa tjänster vid postverket,

telegrafverket och statens järnvägar synas lämpligen böra genomföras den

1 juli 1930.

Med avseende å den föreslagna förbättrade lönegradsplaceringen av vissa

befattningar i generalpoststyrelsen har styrelsen ifrågasatt att, då det här

gällde uppflyttning av tjänster på grund av det desamma redan åvilande

arbetet, tjänsternas respektive innehavare borde direkt konstitueras å de

högre tjänster, mot vilka utbyte kunde komma att ske. Avsikten härmed

torde vara, att å ifrågavarande tjänstemän skulle analogivis tillämpas enahanda

bestämmelser i fråga örn placering i löneklass i de nya befattningarna

m. m., som i avd. A, punkt 2 av kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 214) meddelats

i fråga örn vissa år 1925 till 26:e lönegraden uppflyttade befattningshavare,

tillhörande förutvarande löre lönegraden vid kommunikationsverken.

De föreslagna nya tjänsterna skulle följaktligen icke komma att ledigförklaras.

Härutinnan har lönenämnden anfört, att nämnden icke kunde finna den

sålunda föreslagna ordningen för tjänstetillsättningen vara av omständigheterna

motiverad. Att märka är, framhåller nämnden, att de föreslagna nya

tjänsterna ansetts erforderliga på grund av rörelsens tillväxt under de senaste

åren, vadan förhållandena i förevarande fall icke kunna sägas vara

analoga med dem, som legat till grund för bestämmelserna i nyssnämnda

författningsrum. Enligt nämndens mening böra ifrågavarande tjänster tillsättas

efter ansökan i vanlig ordning.

I förevarande avseende delar jag den uppfattning, som uttalats av lönenämnden.

Jag finner sålunda icke anledning föreligga att på denna punkt

förorda särskilt medgivande. Ett förfaringssätt, motsvarande det som i enlighet

med denna ståndpunkt bör tillämpas beträffande befattningarna i generalpoststyrelsen,

lärer även böra lända till efterrättelse i fråga örn de avsedda

tjänsteförändringarna vid telegrafverket. Beträffande den nya postmästartjänsten

av klass 1 A synas mig förhållandena däremot vara i någon mån

annorlunda, och jag finner övervägande skäl tala för att — i anslutning till

vad som tillämpats vid senast verkställda omklassificering av postkontor —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 83.

nuvarande innehavaren av postmästartjänsten i Borås direkt konstitueras

på den nya befattningen. Särskilt medgivande av riksdagen i detta avseende

lärer dock ej påkallas.

Därest i övrigt särskilda övergångsanordningar skulle visa sig vara erforderliga,

torde sådana få beslutas av Kungl. Maj:t.

De ändringar i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen,

som föranledas av ett bifall till vad jag i det föregående förordat, lärer

Kungl. Majit — enligt av riksdagen redan tidigare lämnat bemyndigande —

äga utfärda.

De föreslagna förändringarna påkalla även vissa ändringar i den vid kommunikationsverkens

pensionslag fogade åldersförteckningen. Till frågan härom

skall jag i annat sammanhang återkomma.

Departementschefens hemställan.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

l:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,

att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk fogade tjänsteförteckningen skola upptagas

följande nya befattningar, nämligen

vid postverket:

i 27:e lönegraden: kamrer;

vid telegrafverket:

i 26:e lönegraden: trafikinspektör,

i löle » : verkstadsmästare,

i 7:e » : förrådsförman;

samt att ur nämnda förteckning skall vid postverket i 26:e

lönegraden utgå befattningen kamrer;

2:o) fastställa antalet av följande befattningar från och med

den 1 juli 1930 på sätt här angives, nämligen:

vid postverket:

kamrer ...............................................................

......................... 1

sekreterare i 26:e lönegraden..........................

......................... 6

postmästare av klass 1 A.................................

......................... 10

» » s> 1 B.................................

......................... 32

sekreterare i 24:e lönegraden..........................

......................... 2

notarie ..............................................................

........................ 8

revisor ..............................................................

......................... 5:

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 83.

vid telegrafverket:

linjeingenjör ............................................................................. 21

trafikinspektör.......................................................................... 1

Överkontrollör ........................................................................... 2

notarie ..................................................................................... 8;

vid statens järnvägar:

förste maskiningenjör............................................................... 14

byråingenjör ............................................................................. 12

maskiningenjör.......................................................................... 10

maskininspektor ...................................................................... 17

notarie ...................................................................................... 11;

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar må

erfordras; samt

4:o) medgiva, att beträffande ordinarie manlig postassistent,

som den 30 juni 1926 innehade anställning såsom extra ordinarie

postassistent och efter nämnda dag erhållit konstitutorial såsom

ordinarie postexpeditör, må i fråga örn placering i löneklass

så anses, som örn vederbörande under den tid, han innehaft

ordinarie postexpeditörsbefattning, varit extra ordinarie postassistent.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal av vissa ordinarie befattningar vid po s. 6 i texten
  2. SU 1930:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal av vissa ordinarie befattningar vid postverket, tele s. 1 i texten