Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1930-02-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:92, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 92.

1

m- 92.

Kunql. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen

under militärtjänstgöring; given Stockholms slott

den 14 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o och 2:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Éans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 74 käft. {Nr 92—96.) 853 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Äng.

ersättning

till förre

distinktionskorpralen

J- E. Olsson

Hillring.

Kungl. Majus proposition nr 02.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär

vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,

varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under

tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav

följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i

förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, örn skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, örn

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till

vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har

därefter att till riksförsäkringsanstalten göra framställning örn ersättningens

bestämmande.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning örn ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig tjänstgöringen

samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans eller

kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den senare

tidpunkt, då skadan yp]3ades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår fran den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

Uti en till riksförsäkringsanstalten den 25 mars 1929 inkommen skrift

anhöll förre distinktionskorpralen vid Svea livgarde Johan Edmund Olsson

Hillring från Kåtilla, Älvdalen, att komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring under

tiden 1 november 1910-31 oktober 1913. Då berörda framställning icke

gjorts inom den tid, som stadgades i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, fann

anstalten enligt beslut den 2 juli 1929 sig icke kunna upptaga ersättningsanspråket

till prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 92.

Hos Kungl. Majit Ilar sedermera Hillring uti en den 5 oktober 1929 dagtecknad

skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom författningsenligt föreskriven tid, komma i

åtnjutande av ersättning enligt grunderna för nyssnämnda förordning den

18 juni 1909.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hillring, som under tiden 1 november

1910—31 oktober 1913 varit fast anställd vid Svea livgarde, under

denna tid ådrog sig lungtuberkulos; att han för denna sjukdom vårdades å

garnisonssjukhuset i Stockholm från och med den 21 juni till och med den

15 juli 1913 samt därefter å Österåsens sanatorium från och med den 22

augusti 1913 till och med den 23 april 1914; att han, som därefter återvände

till sitt föräldrahem i Älvdalen, under en tid av omkring två år var

oförmögen till arbete till följd av sin sjukdom; att han så småningom så

tillvida tillfrisknade, att han kunde utföra en del lättare sysslor; att han

år 1927 ånyo allvarsamt insjuknade med upprepade lungblödningar samt

erhöll vård å Högbo och Älvdalens sanatorier; att han sedan dess icke

kunnat utföra något nämnvärt arbete; att han är bosatt hos sina föräldrar;

samt att han enligt egen uppgift har hustru och fem minderåriga barn att

försörja.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 22 oktober

1929 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit icke skulle finna

den långa tid, som förflutit, sedan sökandens sjukdom yppats, böra utgöra

hinder för sakfrågans prövning, hade riksförsäkringsanstalten verkställt utredning

angående de närmare omständigheterna vid sjukdomens uppkomst.

Härvid hade riksförsäkringsanstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen

under sådana förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde

antagas hava bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid

gjort framställning örn ersättning i anledning av sjukdomen, skulle riksförsäkringsanstalten

sålunda hava tillerkänt honom ersättning jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Årméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som den 19 november

1929 avgivit utlåtande i ärendet, hava därvid anfört, att oaktat sökanden

författningsenligt icke vore berättigad till ersättning av statsmedel

för den sjukdom (lungtuberkulos), varav han för närvarande lede, syntes det

likväl departementet och sjukvårdsstyrelsen, med hänsyn till att sökanden

icke torde hava haft kännedom örn gällande förordning rörande anmälan

och ersättning i dylika fall samt i betraktande av de ömmande omständigheter,

som i förevarande fall förelåge — enligt uppgift hade sökanden hustru

och fem minderåriga barn att försörja — som örn billigheten fordrade, att

ersättning bereddes sökanden jämlikt grunderna för förordningen den 18

juni 1909. Att statsverket borde ikläda sig dylik ersättningsskyldighet syntes

så mycket mera böra ske, som, enligt vad av handlingarna i ärendet fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

ginge, någon sadan undersökning, varom förmäldes i 11 § av förordningen

icke blivit verkställd i anledning av sökandens sjukdom. Hade sådan undersökning

ägt rum, vore det antagligt, att sökanden långt före detta tillförsäkrats

ersättning enligt förordningen. Departementet och styrelsen erinrade

i berörda hänseende örn att i ett flertal fall — senast genom riksdagens

skrivelse den 28 maj 1929, nr 215, punkterna 9, 11 och 12 — medgivits, att,

där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens

uppkomst eller utveckling samt där omständigheterna givit vid

handen, att sådan undersökning, varom förmäldes i 11 § av förordningen

den 18 juni 1909, bort äga rum men av vederbörande militärbefäl underlåtits,

ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter finge utbetalas

utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser. På grund av vad

sålunda anförts hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Hillring finge — utan hinder

därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid

— från och med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda

förordning den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Hillring icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid från det skadan yppades. Emellertid

har förut, där särskilda omständigheter förelegat, dispens från förordningens

preskriptionsbestämmelser ansetts böra medgivas. Så har bland

annat skett, da förhållandena givit vid handen, att sådan undersökning,

varom förmäles i 11 § av förordningen den 18 juni 1909, bort äga rum.

Såsom av arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse framhållits,

synas i det fall, varom här är fråga, omständigheterna hava bort giva

anledning till dylik undersökning. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten

meddelat, Hillring ådragit sig ifrågavarande sjukdom

under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda

förordning den 18 juni 1909 kunnat tillerkännas honom, därest framställning

därom gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får

komma i åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna grunder.

Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1930.

Jag får alltså hemställa, att Kungl, Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till förre distinktionskorpralen vid Svea livgarde Johan

Edmund Olsson Hillring må — utan hinder därav att framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

5

2:o.

Uti en till riksförsäkringsanstalten den 22 maj 1929 inkommen skrift Äng.

anhöll Johan Alfred Fredriksson från Bodarne, Ödskölds socken, att komma j^predriksi

åtnjutande av ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig son.

under militärtjänstgöring vid Göta artilleriregemente år 1924. Då berörda

framställning icke gjorts inom den tid, som stadgades i förordningen den

18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit

genom förordningen den 4 juni 1920, fann anstalten enligt beslut den 23 juli

1929 sig förhindrad upptaga ersättningsanspråket till prövning.

Hos Kungl. Maj:t har Fredriksson sedermera uti särskilda, till försvarsdepartementet

den 18 och den 19 november 1929 inkomna skrifter anhållit

att, utan hinder därav att hans framställning icke blivit gjord inom författningsenligt

föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning för sjukdom,

lungtuberkulos, som han skulle hava ådragit sig under sin värnpliktstjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fredriksson under fullgörande

av sin värnpliktstjänstgöring vid Göta artilleriregemente den 15 juni 1924

insjuknade i påssjuka, varför han intogs å Kvibergs militärsjukhus, där han

vårdades till den 30 augusti samma år; att under ifrågavarande sjukhusvistelse

tillstötte lungsäcksinflammation, för vilken sistnämnda sjukdom han

blev förklarad oduglig till krigstjänst; att han efter utskrivningen från militärsjukhuset

vistades hos sin moder och broder i Bodarne, där han varit dem

behjälplig med lättare arbete; att han sedan den 21 mars 1929 vårdas å

Kroppefjälls sanatorium för lungtuberkulos; samt att han är fullständigt

medellös.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 3 december

1929 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att sökanden, utan hinder därav att framställning örn ersättning i

förevarande fall icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt

grunderna för förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade

riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende. Härvid

hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen under sådana

förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava

bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid gjort framställning

örn ersättning i anledning av sjukdomen, skulle anstalten sålunda

hava tillerkänt honom ersättning jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava uti den 15

januari 1930 avgivet utlåtande i ärendet på i huvudsak samma skäl, som

departementet och styrelsen anfört i sitt under punkten Ilo omförmälda ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 92.

låtande, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till

Fredriksson finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning icke

blivit gjord inom föreskriven tid — från och med den 1 januari 1930 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

han enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 kunde anses

berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Johan Alfred Fredriksson må — utan hinder därav

att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o och

2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1930:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 7 i texten