Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
1930-02-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:92, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 92.
1
m- 92.
Kunql. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen
under militärtjänstgöring; given Stockholms slott
den 14 februari 1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Éans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning
har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som
yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 74 käft. {Nr 92—96.) 853 30 1
2
Äng.
ersättning
till förre
distinktionskorpralen
J- E. Olsson
Hillring.
Kungl. Majus proposition nr 02.
I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär
vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,
varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under
tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav
följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen
skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest
skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i
förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,
undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt
läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;
att sagda undersökning skall, örn skadan yppats under militärtjänstgöring,
föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll
och övriga till ärendet hörande handlingar skola, örn
önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till
vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har
därefter att till riksförsäkringsanstalten göra framställning örn ersättningens
bestämmande.
Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av
dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av
12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.
I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)
vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av
år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning örn ersättning
i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig tjänstgöringen
samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans eller
kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den senare
tidpunkt, då skadan yp]3ades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträdde.
Ifrågavarande ersättning utgår fran den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
l:o.
Uti en till riksförsäkringsanstalten den 25 mars 1929 inkommen skrift
anhöll förre distinktionskorpralen vid Svea livgarde Johan Edmund Olsson
Hillring från Kåtilla, Älvdalen, att komma i åtnjutande av ersättning i anledning
av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring under
tiden 1 november 1910-31 oktober 1913. Då berörda framställning icke
gjorts inom den tid, som stadgades i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, fann
anstalten enligt beslut den 2 juli 1929 sig icke kunna upptaga ersättningsanspråket
till prövning.
3
Kungl. Majus proposition nr 92.
Hos Kungl. Majit Ilar sedermera Hillring uti en den 5 oktober 1929 dagtecknad
skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn ersättning
icke blivit gjord inom författningsenligt föreskriven tid, komma i
åtnjutande av ersättning enligt grunderna för nyssnämnda förordning den
18 juni 1909.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hillring, som under tiden 1 november
1910—31 oktober 1913 varit fast anställd vid Svea livgarde, under
denna tid ådrog sig lungtuberkulos; att han för denna sjukdom vårdades å
garnisonssjukhuset i Stockholm från och med den 21 juni till och med den
15 juli 1913 samt därefter å Österåsens sanatorium från och med den 22
augusti 1913 till och med den 23 april 1914; att han, som därefter återvände
till sitt föräldrahem i Älvdalen, under en tid av omkring två år var
oförmögen till arbete till följd av sin sjukdom; att han så småningom så
tillvida tillfrisknade, att han kunde utföra en del lättare sysslor; att han
år 1927 ånyo allvarsamt insjuknade med upprepade lungblödningar samt
erhöll vård å Högbo och Älvdalens sanatorier; att han sedan dess icke
kunnat utföra något nämnvärt arbete; att han är bosatt hos sina föräldrar;
samt att han enligt egen uppgift har hustru och fem minderåriga barn att
försörja.
Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 22 oktober
1929 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit icke skulle finna
den långa tid, som förflutit, sedan sökandens sjukdom yppats, böra utgöra
hinder för sakfrågans prövning, hade riksförsäkringsanstalten verkställt utredning
angående de närmare omständigheterna vid sjukdomens uppkomst.
Härvid hade riksförsäkringsanstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen
under sådana förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde
antagas hava bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid
gjort framställning örn ersättning i anledning av sjukdomen, skulle riksförsäkringsanstalten
sålunda hava tillerkänt honom ersättning jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.
Årméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som den 19 november
1929 avgivit utlåtande i ärendet, hava därvid anfört, att oaktat sökanden
författningsenligt icke vore berättigad till ersättning av statsmedel
för den sjukdom (lungtuberkulos), varav han för närvarande lede, syntes det
likväl departementet och sjukvårdsstyrelsen, med hänsyn till att sökanden
icke torde hava haft kännedom örn gällande förordning rörande anmälan
och ersättning i dylika fall samt i betraktande av de ömmande omständigheter,
som i förevarande fall förelåge — enligt uppgift hade sökanden hustru
och fem minderåriga barn att försörja — som örn billigheten fordrade, att
ersättning bereddes sökanden jämlikt grunderna för förordningen den 18
juni 1909. Att statsverket borde ikläda sig dylik ersättningsskyldighet syntes
så mycket mera böra ske, som, enligt vad av handlingarna i ärendet fram
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
ginge, någon sadan undersökning, varom förmäldes i 11 § av förordningen
icke blivit verkställd i anledning av sökandens sjukdom. Hade sådan undersökning
ägt rum, vore det antagligt, att sökanden långt före detta tillförsäkrats
ersättning enligt förordningen. Departementet och styrelsen erinrade
i berörda hänseende örn att i ett flertal fall — senast genom riksdagens
skrivelse den 28 maj 1929, nr 215, punkterna 9, 11 och 12 — medgivits, att,
där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens
uppkomst eller utveckling samt där omständigheterna givit vid
handen, att sådan undersökning, varom förmäldes i 11 § av förordningen
den 18 juni 1909, bort äga rum men av vederbörande militärbefäl underlåtits,
ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter finge utbetalas
utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser. På grund av vad
sålunda anförts hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Hillring finge — utan hinder
därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid
— från och med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda
förordning den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Hillring icke kunnat tillerkännas
någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning
därom icke gjorts inom behörig tid från det skadan yppades. Emellertid
har förut, där särskilda omständigheter förelegat, dispens från förordningens
preskriptionsbestämmelser ansetts böra medgivas. Så har bland
annat skett, da förhållandena givit vid handen, att sådan undersökning,
varom förmäles i 11 § av förordningen den 18 juni 1909, bort äga rum.
Såsom av arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse framhållits,
synas i det fall, varom här är fråga, omständigheterna hava bort giva
anledning till dylik undersökning. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten
meddelat, Hillring ådragit sig ifrågavarande sjukdom
under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda
förordning den 18 juni 1909 kunnat tillerkännas honom, därest framställning
därom gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får
komma i åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna grunder.
Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1930.
Jag får alltså hemställa, att Kungl, Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till förre distinktionskorpralen vid Svea livgarde Johan
Edmund Olsson Hillring må — utan hinder därav att framställning
örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som
föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
5
2:o.
Uti en till riksförsäkringsanstalten den 22 maj 1929 inkommen skrift Äng.
anhöll Johan Alfred Fredriksson från Bodarne, Ödskölds socken, att komma j^predriksi
åtnjutande av ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig son.
under militärtjänstgöring vid Göta artilleriregemente år 1924. Då berörda
framställning icke gjorts inom den tid, som stadgades i förordningen den
18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit
genom förordningen den 4 juni 1920, fann anstalten enligt beslut den 23 juli
1929 sig förhindrad upptaga ersättningsanspråket till prövning.
Hos Kungl. Maj:t har Fredriksson sedermera uti särskilda, till försvarsdepartementet
den 18 och den 19 november 1929 inkomna skrifter anhållit
att, utan hinder därav att hans framställning icke blivit gjord inom författningsenligt
föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning för sjukdom,
lungtuberkulos, som han skulle hava ådragit sig under sin värnpliktstjänstgöring.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fredriksson under fullgörande
av sin värnpliktstjänstgöring vid Göta artilleriregemente den 15 juni 1924
insjuknade i påssjuka, varför han intogs å Kvibergs militärsjukhus, där han
vårdades till den 30 augusti samma år; att under ifrågavarande sjukhusvistelse
tillstötte lungsäcksinflammation, för vilken sistnämnda sjukdom han
blev förklarad oduglig till krigstjänst; att han efter utskrivningen från militärsjukhuset
vistades hos sin moder och broder i Bodarne, där han varit dem
behjälplig med lättare arbete; att han sedan den 21 mars 1929 vårdas å
Kroppefjälls sanatorium för lungtuberkulos; samt att han är fullständigt
medellös.
Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 3 december
1929 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna
skäligt, att sökanden, utan hinder därav att framställning örn ersättning i
förevarande fall icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt
grunderna för förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring
skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade
riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende. Härvid
hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig sjukdomen under sådana
förhållanden, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava
bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid gjort framställning
örn ersättning i anledning av sjukdomen, skulle anstalten sålunda
hava tillerkänt honom ersättning jämlikt berörda förordning.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava uti den 15
januari 1930 avgivet utlåtande i ärendet på i huvudsak samma skäl, som
departementet och styrelsen anfört i sitt under punkten Ilo omförmälda ut
-
6
Kungl. Majus proposition nr 92.
låtande, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till
Fredriksson finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning icke
blivit gjord inom föreskriven tid — från och med den 1 januari 1930 från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill
han enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 kunde anses
berättigad.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Johan Alfred Fredriksson må — utan hinder därav
att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
Yad departementschefen ovan under punkterna l:o och
2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten bifalla
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lindman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1930:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 7 i texten