Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m

1931-02-13 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:118, Angående bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående bidrag

till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m.;

given Stockholms slott den 13 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Krönprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finansocli

ecklesiastikdepartementen anför departementschefen, statsrådet Larsson:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Majit

under femte huvudtiteln, punkt 78, på min hemställan föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,

till bidrag till uppförande av ny vanföreanstalt i Stockholm för budgetåret

1931/1932 beräkna ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 100 haft. (Nr 118.) 386 31 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Den

nuvarande

anstalten.

Tidigare

förslag och

åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

Därvid vill jag till en början omnämna, att den nuvarande vanföreanstalten

i Stockholm, som äges av föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm

— i det följande benämnd vanför ef öreningen — för närvarande är inrymd

i husen Grevturegatan n:ris 59, 61 och 63 samt Brahegatan n:ris 40

och 44, samtliga belägna inom kvarteret Hinden. Av dessa hus inköptes

de två förstnämnda av föreningen år 1900. respektive år 1911. För möjliggörande

av örn- och tillbyggnad av dessa hus, så att de kunde användas

till vanföreanstalt, beviljade 1912 års riksdag på därom av Kungl. Majit

gjord framställning föreningen ett anslag av 144,500 kronor. I berörda anstalt

inrymdes, förutom yrkesskolor och elevhem, även klinik och poliklinik.

För att möta det starkt växande behovet av ökat utrymme inköpte föreningen

ytterligare år 1917 fastigheten nr 40 Brahegatan, år 1923 fastigheten

nr 63 Grevturegatan och år 1926 huset nr 44 Brahegatan. Samtliga nämnda

fastigheter hava numera helt och hållet tagits i anspråk för anstaltens behov.

Medel till inköp av förstnämnda två fastigheter hava huvudsakligen erhållits

genom lån från pensionsförsäkringsfonden, medan den kontanta köpeskillingen

för huset nr 44 Brahegatan, vilket hus vid inköpet var starkt intecknat,

kunnat finansieras utan upptagande av särskilt lån.

Antalet klinikplatser vid anstalten utgör för närvarande 88, varjämte

å anstaltens elevhem kunna intagas 113 elever, därav 71 manliga och 42

kvinnliga.

Förutom genom omförmälda byggnadsbolag har staten sedan lång tid

tillbaka lämnat sin medverkan till anstaltens verksamhet genom årliga bidrag

till driften. Angående grunderna för dessa bidrag, vilka grunder äro

av Kungl. Majit fastställda genom brev den 11 april 1924 och den 9 maj

1930, får jag hänvisa till vad därom anförts i 1931 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln sid. 344—345).

Härefter torde jag få lämna en redogörelse för de olika förslag rörande

vanföreanstalt i Stockholm, vilka under senare år framkommit, ävensom de

åtgärder, vartill dessa förslag givit anledning.

I skrivelse den 16 juli 1927 hemställde vanföreföreningen hos Kungl.

Majit örn beviljande av ett anslag å 1,046,850 kronor — att fördelas med

600,000 kronor å budgetåret 1928/1929 och med återstoden å budgetåret

1929/1930 — för utförande av en genomgripande örn- och tillbyggnad av

den föreningen tillhöriga anstalten. Framställningen motiverades i huvudsak

med att vanföreanstalten i sitt dåvarande skick — särskilt vad beträffade

de kliniska och polikliniska avdelningarna, till vilka bland annat den

för medicine kandidater, som studera vid karolinska institutet, obligatoriska

undervisningen i ortopedi vore förlagd — icke tillnärmelsevis fyllde de anspråk,

som ur sjukvårdens och undervisningens synpunkt måste ställas på en

tidsenlig dylik anstalt.

Enligt det av föreningen framlagda förslaget skulle örn- och tillbyggnadsarbetena

i fråga erhålla den omfattning och vara av den beskaffenhet, att

det kunde förväntas, att anstalten skulle kunna kvarbliva å sin nuvarande^

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 118.

plats under en relativt avsevärd tid framåt. Härmed skulle emellertid icke

uppgivas en av föreningen tidigare framlagd plan örn anordnande av en

ny vanföreanstalt i anslutning till ett blivande, för karolinska institutet

avsett större undervisningssjukhus. Tvärtom hemställde föreningen örn

uppdrag åt 1926 års sjukhnskommission att vid fullgörande av det kommissionen

anförtrodda uppdraget att uppgöra förslag till ett för nyssnämnda

institut planerat undervisningssjukhus å det av 1927 års riksdag

för ändamålet anvisade Norrbackaområdet reservera nödigt tomtområde

för ifrågavarande vanföreanstalt i omedelbar närhet av å ena sidan

Eugeniahemmet och å den andra det nya sjukhusets blivande ortopediska

klinik.

Sjukhuskommissionen, som i november 1927 erhöll tillfälle avgiva utlåtande

över ifrågavarande framställning, förklarade sig icke hava något att

erinra mot föreningens hemställan örn uppdrag åt kommissionen att vid

uppgörande av plan för karolinska institutets nya byggnader å Norrbackaområdet

reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt på sätt föreningen

ifrågasatt. Vidkommande en av föreningen i samma skrivelse gjord hemställan

om uppdrag åt kommissionen att i samråd med föreningen upprätta

förslag till ny van ef öreanstalt hemställde kommissionen, att denna framställning

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I den till 1928 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen berörde chefen

för socialdepartementet i samband med behandling av frågan örn anslag

till vanföreanstalten i Härnösand nyssnämnda ansökan av den 16 juli 1927

från vanföreföreningen. Departementschefen omnämnde, att ombyggnadsförslaget

i huvudsak tillstyrkts av medicinalstyrelsen efter byggnadsstyrelsens

hörande samt av 1926 års sjukhuskommission men att departementschefen

icke kunde tillstyrka, att föreningens hemställan örn anvisande av

medel till utförande av örn- och tillbyggnader vid den nuvarande vanföreanstalten

gjordes till föremål för anslagsäskande hos 1928 års riksdag.

Som skäl för denna uppfattning anförde departementschefen, bland annat,

att det knappast kunde anses vara ur statsekonomisk synpunkt försvarligt,

att staten lämnade ett så ansenligt bidrag som det begärda till försättande

i tidsenligt skick av en anstalt, vilken visserligen därefter under relativt

lång tid framåt skulle kunna kvarbliva på sin nuvarande plats men vars

förflyttning till andra lokaler dock redan nu vore starkt ifrågasatt. I varje

fall syntes man böra avvakta, att frågan rörande utsikterna för ett blivande

ordnande av anstaltens lokalfråga i sist avsedda riktning bleve närmare

utredd.

Genom lieslut samma dag som statsverkspropositionen behandlades eller

den 4 januari 1928 uppdrog däremot Kungl. Maj:t, efter gemensam framställning

av cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen, åt sjukhuskommissionen

att vid uppgörande av plan för uppförande å Norrbackaområdet

av det för karolinska institutet avsedda nya undervisningssjukhuset

reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt i omedelbar närhet av å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majus proposition nr 118.

ena’sidan Eugeniahemmet och å den andra sjukhusets blivande ortopediska

klinik.

Genom särskilda motioner (nr 85 inom första kammaren och nr 138 inom

andra kammaren) blev emellertid frågan om verkställande av örn- och tillbyggnad

vid vanföreanstalten i Stockholm föremål för övervägande vid 1928

års riksdag. I dessa motioner hemställdes, att för bestridande av kostnaderna

för vissa örn- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm

ävensom för anskaffande av vissa inventarier, allt enligt upprättade

förslag, måtte anvisas ett anslag av 1,046,850 kronor att utgå med 246,850

kronor under budgetåret 1928/1929 samt med 400,000 kronor under vartdera

av budgetåren 1929/1930 och 1930/1931.

Vid behandling av frågan om regleringen för budgetåret 1928/1929 av utgifterna

under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet,

angav statsutskottet sin ståndpunkt till spörsmålet örn verkställande

av örn- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm

m. m. Härvid anförde utskottet:

Efter besök å anstalten hade utskottet i likhet med departementschefen

kommit till den uppfattningen, att det knappast syntes vara ur statsekonomisk

synpunkt försvarligt, ätit staten skulle lämna ett så ansenligt bidrag

som det ifrågasatta — motsvarande hela den beräknade totalkostnaden —

för utförande av en genomgripande örn- och tillbyggnad av en anstalt, vilken

visserligen därefter under relativt lång tid framåt skulle kunna kvarbliva

på sin nuvarande plats, men vars förflyttning till andra lokaler dock

redan vore starkt ifrågasatt. Anstaltens nuvarande förläggning samt dess i

äldre hyreshus inrymda, mer eller mindre otidsenliga och trånga lokaler motiverade

redan i och för sig starkt önskvärdheten av en snar förflyttning till

mera tidsenliga sådana.

Med hänsyn därtill och i betraktande av det samband, som denna anslagsfråga

ägde med det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik,

måste utskottet alltså obetingat ställa sig på den ståndpunkten, att en

grundlig utredning rörande en förflyttning av anstalten till det för det nya

kliniska sjukhuset anvisade Norrbackaområdet omedelbart borde igångsättas.

Utskottet förutsatte, att denna utredning skulle bedrivas med all möjlig

skyndsamhet, samt att därvid särskilt skulle tagas i sikte önskvärdheten av

att vanföreanstaltens eventuella förflyttning ej sammankopplades med det

successiva utbyggandet av det kliniska sjukhuset eller dess specialkliniker i

vidare måll än omständigheterna sådant strängt påfordrade.

Riksdagen, som anslöt sig till statsutskottets uttalande i denna punkt,

beslöt på utskottets hemställan, att motionerna icke skulle vinna bifall.

I sin skrivelse nr 5 A anförde 1928 års riksdag därefter, att riksdagen,

med hänsyn bland annat till det samband frågan örn anslag till örn- och

tillbyggnad av den nuvarande vanföreanstalten ägde med spörsmålet rörande

det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik, obetingat måste

ställa sig på den ståndpunkten, att en grundlig utredning rörande en

förflyttning av anstalten till Norrbackaområdet omedelbart borde igångsättas.

Sedan sjukhuskommissionen med anledning av nyssberörda riksdagsbeslut

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. 5

haft överläggningar med representanter för styrelsen för vanföreföreningen

samt därvid de krav å markntrymme m. m., som föreningen ansett sig böra

framställa för anstaltens behöriga tillgodoseende, blivit framlagda, visade

det sig, att plats för vanföreanstalten jämte ortopedisk klinik kunde beredas

å Norrbackaomrädet invid statens järnvägars område vid Stockholms norra

godsbangård.

Med anledning av vad sålunda förekommit avlät chefen för socialdepartementet

den 19 maj 1928 till styrelsen för omförmälda förening en skrivelse,

däri föreningen erhöll uppmaning att, därest föreningen ansåge en sådan

lösning av frågan lämplig, som innebure förläggande till nyss berörda del

av Norrbackaomrädet av en vanföreanstalt, avsedd att drivas av föreningen,

denna anstalt kombinerad med en ortopedisk klinik, till Kungl. Majit inkomma

med en av karta och närmare bestämning av det önskade området

åtföljd hemställan att få för ändamålet disponera detsamma. I denna

skrivelse framhölls vidare, att föreningen vid utarbetande av plan för den

tilltänkta vanföreanstalten borde uppehålla förbindelse med sjukhuskommissionen,

samt att föreningens framställning lämpligen borde vara åtföljd

av en skiss rörande blivande byggnaders läge, storlek och utseende. Över

en dylik framställning skulle sedermera utlåtande i vanlig ordning komma

att inhämtas från sjukhuskommissionen, varefter preliminärt beslut i plats-’,

frågan skulle kunna förväntas.

Med skrivelse den 2å oktober 192S framlade sjukhuskommissionen betänkande

och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.

I nämnda betänkande behandlades även frågan örn förläggande av en vanföreanstalt

i anslutning till det nya sjukhuset. I denna del anfördes i betänkandet,

bland annat, följande.

Vid de fortsatta överläggningar, som ägt rum mellan sjukhuskommissionen

och representanter för vanföreföreningen, hade meddelats, att föreningen

hos Kungl. Majit ämnade göra framställning örn att ett staten tillhörigt

område, beläget i södra gränsen av Norrbackaområdet och intill Eugeniahemmet,

måtte upplåtas för den nya vanföreanstaltens räkning. Markområdets

medelbredd hade angivits tili cirka 100 meter och dess längd till cirka 300

meter. I området skulle utmed södra gränsen ingå ett omkring 30 meter

brett område, vilket för närvarande disponerades av statens järnvägar. Denna

del, varå funnes uppförda tre smärre bostadshus med uthusbyggnader,

skulle upplåtas till vanföreanstalten för undvikande av framtida skymmande

bebyggelse åt södersidan och flir ordnande av entréplan till anstalten. Östra

delen av det till upplåtelse ifrågasatta området med en bredd av omkring

70 meter vore tillsvidare upplåten till föreningen De blindas vänner i Stockholm.

Det för vanföreanstaltens behov erforderliga markområdet skulle

enligt förslaget sålunda omfatta

av det egentliga Norrbackaomrädet....................................... cirka 18,000 kvm.

» statens järnvägars område ............................................. » 7,300 »

» blindhemmets område ..................................................... » 4,700 »

Summa 30.000 kvm.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Vanför ef öreningens

framställning

den 19 april

1929.

Kungl. Majus proposition nr 118.

Därjämte hade från föreningens sida framhållits nödvändigheten av att

vanföreanstalten tillerkändes rätt att begagna tillfartsvägen från Norrtullsgatans

förlängning fram till tomtområdet.

Sedan , vantorefGreningen anmodat arkitekten John Åkerlund att utarbeta

förslag till byggnader för den planerade nya vanföreanstalten, hade det adrienne

upprättade förslaget demonstrerats för sjukhuskommissionen. Anstalten

skulle inrymma dels sjukavdelning med bandageverkstad, dels ock yrkesskolor

.med internat för vanföra. Sjukavdelningen skulle omfatta klinik örn

cirka 70 platser ävensom poliklinik. Körande förslaget i övrigt hänvisade

kommissionen till den framställning, som vanföreföreningen förklarat sig

komma att ingiva till Kungl. Majit med begäran örn bidrag av statsmedel

för byggnadsföretagets utförande.

Vid den prövning, som sjukhuskommissionen underkastat det av vanföreföreningen

upprättade förslaget örn förläggningsplats å Norrbaekaområdet

för nybyggnad åt vanföreanstalten, hade kommissionen — som ansåge det

vara synnerligen önskvärt, att den i vanföreanstalten ingående ortopediska

kliniken komme till utförande och förlädes i omedelbar närhet av karolinska

sjukhusets övriga kliniker — icke funnit sig hava något att erinra mot det

begärda områdets omfattning. Den del av det egentliga Norrbaekaområdet,

som skulle ställas till anstaltens förfogande, torde icke vara direkt erforderlig

för karolinska sjukhuset och karolinska institutets teoretiska institutioner.

Så länge markområdet användes för nu angivna ändamål (vanföreanstalt

och därmed sammanhörande ortopedisk klinik och poliklinik), borde

detsamma stå till anstaltens disposition. Enligt kommissionens meningborde

dock staten alltjämt behålla äganderätten till markområdet.

En given förutsättning för att anstalten skulle få förläggas till omförmälda

plats vore, att det planerade byggnadskomplexet i förhållande till karolinska

sjukhusets byggnader erhölle en i arkitektoniskt hänseende lämplig utformning.

Det slutliga utformandet av förslaget borde i följd därav ske i samråd

med arkitekten C. Westman, vilken på uppdrag av sjukhuskommissionen

upprättat förslag till byggnader för karolinska sjukhuset å Norrbaekaområdet

samt att därvid i största möjliga mån hänsyn skulle tagas till sistnämnda

förslag.

Vad slutligen anginge byggnadsprogrammet, ansåge kommissionen sig i

detta sammanhang allenast böra framhålla, att lokalerna för den ortopediska

kliniken och polikliniken måste fylla de fordringar, som kunde uppställas

från karolinska institutets sida.

Den 19 april 1929 ingick vanföreföreningen med den förut omförmälda,

av sjukhuskommissionen åsyftade framställningen till Kungl. Majit angående

uppförande av ny vanföreanstalt å Norrbaekaområdet.

I denna framställning yttrade sig föreningen till en början angående behovet

av en ny vanföreanstalt i Stockholm och anförde i sådant hänseende

bland annat följande.

Anstaltens nuvarande lokaler vore i hög grad otidsenliga och olämpliga

för sitt ändamål. Detta gällde särskilt sjukavdelningen. Under senare år

hade ställningen blivit nära nog ohållbar.

Styrelsen hade därför sett sig nödsakad att vidtaga vissa provisoriska åtgärder

för åstadkommande av något drägligare förhållanden för den närmaste

framtiden. Belysande för situationen vore, att medan under år 1928

medellängden av sjukhusvistelsen varit 47.8 dagar vid vanföreanstalten i

Hälsingborg oell 61.7 dagar vid vanföreanstalten i Göteborg, den vid Stockholmsanstälten

under samma år utgjort endast 26.2 dagar, vilket givetvis

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. 7

icke kunde vara förenligt med en god vanförevård. För närvarande väntade

119 patienter på plats på Stockholmsanstaltens klinik, och 397 personer

vore antecknade som exspektanter vid yrkesskolorna.

En fullständig omgestaltning av anstalten vore emellertid oundgängligen

nödvändig med det allra snaraste. Det av riksdagen framställda uppslaget att

överflytta verksamheten från den nuvarande vanföreanstalten till en helt ny

anläggning intill det blivande stora rikssjukhuset syntes, trots de betydande

kostnaderna, under nuvarande omständigheter vara den ur alla synpunkter

bästa lösningen av denna viktiga fråga. Att här ytterligare utveckla värdet

och betydelsen för hela vårt land av en väl ordnad vanförevård syntes vara

överflödigt. Oaktat de synnerligen ogynnsamma förhållanden, under vilka

särskilt vanföreanstalten i Stockholm arbetade, syntes de välsignelserika

resultaten av dess verksamhet vara talande nog. Täl kunde det vara sant,

att den vanföreanstalt för Norrland, som för närvarande heille på att anordnas

i Härnösand, bomme att medföra en ej obetydlig lättnad för vanföreanstalten

i Stockholm. Men det vore därvid att märka, att, trots de

stora exspektantlistorna vid såväl sjukavdelningen som yrkesskolorna vid

Stockholmsanstalten, det icke egentligen vöre fråga örn att utvidga denna

anstalt utan i stället gällde att sätta den i stånd att på ett fullt tillfredsställande

sätt fullgöra sina många olikartade uppgifter, icke minst att meddela

undervisning i ortopedi för de medicine studerandena. En nybyggnad

för vanföreanstalten borde därför med det allra snaraste komma till stånd å

Norrbackaområdet.

I framställningen förutsattes, att för den nya vanföreanstaltens del skulle

behöva tagas i anspråk det i det föregående omförmälda området om tillhopa

omkring 30,000 kvm.

Körande den nybyggnad för anstalten, som föreningen ansåg erforderlig,

meddelade föreningen, att den låtit genom arkitekten J. Akerlund utarbeta

två olika förslag, i framställningen betecknade såsom alternativ I och alternativ

II. Enligt båda förslagen skulle för anstalten uppföras en sammanhängande

byggnad, omfattande ett centralparti med en mittflygel åt väster

samt en nordlig och en sydlig sidoflygel.

Av handlingarna framgick, att alternativ I i huvudsak innebar följande.

Anstaltens sjukavdelning utgjordes väsentligen av poliklinik och klinik,

båda förlagda till den södra flygelbyggnaden. Polikliniken omfattade väntrum,

expedition, omklädnadshytter, mottagningsrum, röntgen- och fotografiavdelning,

gipsnings- och operationsrum, förråd och laboratorium samt dessutom

för undervisning avsedd föreläsningssal örn cirka 90 platser, bibliotek, museilokal

och 2 sköterskerum. Kliniken inrymde sjukrum med cirka 70 vårdplatser,

därav 30 avsedda för smabarn och 40 för andra patienter, samt o

sköterskerum. Till sjukavdelningen hörde dessutom en i mittflygeln inrymd

avdelning örn 6 rum avsedd för patienter från landsorten, som besökte anstalten

för erhållande av bandagepassning och därstädes kvarlåge endast några få

dagar.

Gymnastikavdelning förlädes intill kliniken.

I sjukavdelningen inreddes vidare bostäder för läkarainanuens oell lindelläkare.

Bandageverkstad, som anordnades i den norra sidoflygeln, omfattade gipsrum,

sadelmakeri, stålverkstad, smedja, förnicklingsrum, skomakeri och förrådslokaler.

Denna avdelning innehöll även rum och hytter för bandageprovning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is proposition nr 118.

För anstaltens yrkesskolor inrättades dels verkstäder för praktisk undervisning

och dels avdelning för teoretisk undervisning, den s. k. aftonskolan.

Verkstäderna voro olika för manliga och kvinnliga elever, varemot lokalerna

för aftonskolan skulle bliva gemensamma för båda könen. Verkstäderna för

de manliga eleverna avsågo undervisning i skomakeri, skrädderi, snickeri,

bokbinderi, tapetsering och målning. I varje manlig yrkesskola undervisades

10 ä 15 elever. De kvinnliga eleverna undervisades i olika slag av sömnad

och maskinstickning. I varje kvinnlig yrkesskola bereddes plats för 10 ä 16

elever. Dessutom anordnades ett skolkök. För aftonskolans behov inrättades

en större lärosal med minst 50 platser, två mindre lärosalar med vardera

20 platser och en ritsal med omkring 14 platser. Av yrkesskolorna förlädes

verkstäderna för manliga elever till samma flygel som bandageverkstaden,

samt verkstäderna för kvinnliga elever och lokalerna för aftonskolan till

byggnadens centralparti.

I byggnadens centralparti inrymdes jämväl elevhemmet, det s. k. internatet.

Detta bestod av två avdelningar, en för omkring 55 manliga elever, fördelade

å 14 rum, och en för omkring 45 kvinnliga elever, fördelade å 11

runi. Till vardera avdelningen hörde dagrum, sjukrum, toalettrum m. m.

Mellan nämnda avdelningar förlädes en matsal med omkring 75 platser,

där utspisning skulle försiggå i två omgångar. Till mittflygeln förlädes köksavdelning

för hela anstalten samt en samlingssal med plats för omkring 250

personer.

Frånsett de i samband med kliniken förlagda personalrummen erfordrades

ytterligare 28 personalrum. Dessa fördelades i två grupper, av vilka den

ena förlädes till centralpartiet och den andra till mittflygeln.

I källarvåningen inrymdes en för internat och sjukavdelning ävensom

anstaltens personal avsedd maskintvättinrättning.

En för sjukhus, verkstäder och internat gemensam kontorsavdelning förlädes

till centralpartiet.

Pannanläggning för centraluppvärmning och varmvattenberedning för hela

anstalten inrymdes i mittflygeln.

Garage inreddes i samband med verkstäderna.

Anstalten skulle förses med en mathiss och fyra andia hissar.

Byggnaden skulle uppföras av sten med tegel- eller plåttak.

Alternativ II överensstämde i väsentliga delar med alternativ I. Medan

emellertid enligt alternativ I anstaltens centralparti och mittflygel skulle

hyggås i fern våningar samt sidoflyglarna i fyra, skulle enligt alternativ II

centralpartiet i likhet med sidoflyglarna erhålla allenast fyra våningar, men

däremot mittflygeln bliva sju våningar hög.

Beträffande användningen av anstaltens lokaler skilde sig alternativ II

från alternativ I i huvudsak i följande avseenden.

Yrkesskolorna för kvinnliga elever hade överflyttats till sjätte och sjunde

våningarna i mittflygeln. Aftonskolans lokaler hade förlagts till de rum i

mittflygeln, vilka enligt alternativ I skulle disponeras såsom personalbostäder.

Nämnda bostäder hade till följd härav förlagts till ett av de å statens järnvägars

område belägna tre bostadshusen, vilket för iindamålet måste ombyggas.

De elevbostäder, som enligt alternativ I skulle inrymmas i centralpartiets

femte våning, hade flyttats till den norra flygelbyggnaden. Som

följd härav hade för måleri- och tapetserarverkstäderna tagits i anspråk

garagets förutvarande plats och garaget förlagts till en fristående byggnad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

9

Anläggningskostnaderna för de olika alternativförslagen beräknades i framställningen

på följande sätt.

Alt. I. Alt. II.

Klinik oell poliklinik........................................... 1,075,200 1,099,450

Bandageverkstad .................................................. 270,000 271,150

Yrkesskolor och elevhem................................... 1,924,800 1,934,875

Summa kronor 3,270,000

3,305,475

Därvid räknades icke med något belopp såsom ersättning för de markområden

och byggnader, vilka för närvarande disponeras av statens järnvägar,

respektive föreningen De blindas vänner.

Föreningen meddelade, att arkitekten Westman efter att hava tagit del

av ifrågavarande förslag i skrivelse till föreningen uttalat bland annat, att

av dessa förslag det med alternativ II betecknade enligt hans uppfattning

med hänsyn till det projekterade rikssjukhuset, framtida bebyggande av

Norrbackaområdet och stadsplanen i övrigt givet vore att föredraga.

För egen del yttrade föreningen, att den visserligen funne alternativet I

vara i vissa hänseenden att föredraga men att föreningen, då detta förslag

ansetts i arkitektoniskt hänseende icke stå i så god överensstämmelse med

det planerade rikssjukhuset som alternativ II, icke hade något att erinra

mot att anläggningen i enlighet med det senare alternativet komme till

utförande. I fortsättningen av sin framställning räknade därför föreningen

med att anstalten borde komma till utförande i enlighet med alternativet II.

Börande sättet för bestridande av anläggningskostnaderna anförde föreningen,

att meningen ursprungligen varit, att de delar av vanföreanstalten, nämligen

kliniken och polikliniken, som användes för undervisningen i ortopedi

vid karolinska institutet, skulle inrymmas såsom en avdelning av det stora

rikssjukhuset. Med hänsyn därtill förefölle det uppenbart, att kostnaderna för

uppförande av dessa delar av vanföreanstalten, vilka kostnader tillhopa beräknades

till 1,099,450 kronor, helt borde bestridas av statsmedel. Då vidare

en ortopedisk klinik icke kunde på ett tillfredsställande sätt skötas utan

tillgång till en bandageverkstad, syntes enligt föreningen även kostnaden

för anordnandet av en sådan, uppskattad till 271,150 kronor, rimligen böra

utgå av statsmedel.

Yad härefter angår kostnaderna för yrkesskolor och elevhem, beräknade

till 1,934,875 kronor, yttrade föreningen, att densamma vore ur stånd att av

egna medel bestrida ens någon del av nämnda belopp, och anförde vidare

följande.

Enär den verksamhet, som vid anstalten bedreves för yrkesutbildning av

vanföra, vore av utomordentligt stor vikt för det allmänna — denna gren

av verksamheten åtnjöte ju betydande anslag av stat, landsting och kommuner,

varjämte pensionsstyrelsen i stor utsträckning anlitade vanföreanstaltens

yrkesskolor för sina skyddslingar — syntes det icke vara för mycket

begärt, att staten, utöver hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,

påtoge sig även omkring halva den återstående kostnaden eller

i runt tal 967,400 kronor. Det felande kostnadsbeloppet, omkring 967,475

s. 10 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över framställningen

den 19 april

1929.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

kronor, skulle då lämpligen kunna anskaffas genom lån ur pensionsförsäkringsfonden.

Då föreningen emellertid icke syntes Lava utsikt att få det

till vanföreanstalt avsedda området vid Norrbacka till sig upplåtet annat

än med nyttjanderätt och således icke kunde erbjuda inteckningssäkerhet

för lånet, syntes det bliva erforderligt, att staten gent emot fonden iklädde

sig betalningsansvar för detsamma. Styrelsen hade under hand inhämtat,

att fullmäktige för sagda fond skulle vara villiga att under nyss angivna

förutsättning lämna föreningen erforderligt lån.

Enligt föreningen borde alltså staten bestrida dels hela kostnaden för

sjukavdelningen och bandageverkstaden 1,370,600 kronor, dels ock omkring

hälften av den övriga kostnaden för anstaltens uppförande, 967,400 kronor

eller tillhopa 2,338,000 kronor. Då byggnadstiden för den nya anstalten

kunde beräknas till omkring fyra år, borde enligt föreningen statsbidraget

för varje år belöpa sig till 584,500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställde vanföreföreningen, att

Kungl. Majit måtte ej mindre medgiva, att för anläggande av en vanföreanstalt

i huvudsaklig överensstämmelse med berörda, av arkitekten Åkerlund

upprättade, med alternativ II betecknade förslag ett i det föregående

närmare angivet område örn tillhopa omkring 30,000 kvm, omfattande dels omkring

18,000 kvm av det egentliga Norrbackaområdet, dels ett av statens järnvägar

disponerat område av omkring 7,300 kvm med därå uppförda byggnader,

dels ock ett till föreningen De blindas vänner i Stockholm tillsvidare

upplåtet område örn 4,700 kvm, jämte en från Norrtullsgatans förlängning

ledande tillfartsväg finge tills vidare och så länge området för ändamålet

vore behövligt kostnadsfritt med nyttjanderätt upplåtas till vanföreföreningen,

än även dels efter därom hos riksdagen gjord framställning

såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för anläggningen anvisa ett

belopp av sammanlagt 2,338,000 kronor att utgå med 584,500 kronor under

vart och ett av budgetåren 1930/1931 till och med 1933/1934, dels ock föreslå

riksdagen medgiva, att Kungl. Majit finge förbinda svenska staten att ikläda

sig betalningsansvar för det lån å högst en miljon kronor, som för bestridande

av kostnaderna för anläggningens utförande kunde erfordras utöver

statsbidraget och som föreningen hade för avsikt att söka från pensionsförsäkringsf

onden.

I anledning av ifrågavarande framställning avgåvos utlåtanden av åtskilliga

verk och myndigheter.

Efter hörande av föreningen De blindas vänner avgav domänstyrelsen utlåtande

i ämnet den 19 juni 1929.

Styrelsen erinrade däri till en början, att i det område, som avsåges i

framställningen, inginge jämväl ett område av omkring 4,700 kvm invid

Eugeniahemmets västra gräns, vilket genom brev den 11 december 1903 upplåtits

till föreningen De blindas vänner att tills vidare avgiftsfritt nyttjas,

så länge verksamheten där vidmakthölles.

Styrelsen hänvisade med anledning härav till det av föreningen De blindas

vänner till styrelsen avgivna yttrandet, däri nämnda förening meddelat, att

föreningen icke hade något att erinra mot att avstå föreningens å ifrågavarande

område belägna byggnader under förutsättning, att föreningen erhölle

full ersättning för uppförande av ett lika stort blindhem på annan plats,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 118. 11

som avgiftsfritt kunde upplåtas, helst å därför disponibelt och för ändamålet

lämpligt område inom den s. k. Solnaskogen.

I anslutning därtill anförde domänstyrelsen vidare följande.

Enligt föreliggande förslag till vanföreanstaltens anordnande skulle icke

under den närmaste framtiden några byggnader eller andra anläggningar

utföras inom det till blindhemmet upplåtna området. I följd därav syntes

något trängande behov av blindhemmets förflyttning under närmaste framtiden

icke föreligga. Styrelsen finge emellertid erinra att, om och när blindliemmets

förflyttning till annan plats kunde anses behövlig, för ändamålet

erforderlig mark syntes kunna upplåtas i Solnaskogens nordvästra del eller

väster örn den väg, som ifrågasatts böra utbyggas från det under första

byggnadsetappen i anspråk tagna byggnadsområdet västerut fram mot Karlbergsvägens

förlängning. Örn denna del av Norrbackaområdet hade sjukhuskommissionen

nämligen uttalat, att densamma, såvitt för närvarande

kunde bedömas, icke komme att behöva tagas i anspråk för något ändamål,

sammanhängande med karolinska sjukhusets eller karolinska institutets verksamhet.

Huruvida berörda område eller del därav kunde anses vara för

ändamålet lämpligt undandroge sig styrelsens bedömande.

Nu befintlig väg från Norrtullsvägen utefter Eugeniahemmets och blindliemmets

södra gränser, vilken vore avsedd såsom tillfartsväg för vanföreanstalten,

vore belägen å statens järnvägar tillhörig mark.

Domänstyrelsen hade för sin del intet att erinra mot att föreslagna område

utefter södra gränsen av Solnaskogen och väster örn Eugeniahemmet

upplätes till vanföreföreningen för anläggande av en vanföreanstalt m. m. att

avgiftsfritt nyttjas och innehavas tillsvidare så länge det för ändamålet användes,

ävensom att, örn därför erfordrades även det för närvarande till

föreningen De blindas vänner upplåtna området, denna förening finge för

anordnande av nytt blindliem erhålla ny upplåtelse i erforderlig omfattning

å del av det kronan tillhöriga s. k. Norrbackaområdet, i mån sådan del icke

erfordrades för det ifrågasatta nya kliniska sjukhuset m. m., varvid även

denna upplåtelse borde lämnas avgiftsfritt och gälla tills vidare, så länge

det upplåtna området för ändamålet användes och verksamheten där bedreves.

Statskontoret, som yttrade sig den 23 augusti 1929, framhöll först, att vid

utmätande av statsbidrag åt vanföreanstalter för byggnadsändamål någon

enhetlig princip i fråga örn bidragens förhållande till de totala byggnadskostnaderna

icke tillämpats, och anförde i anslutning härtill följande:

Då 1911 års riksdag beviljade bidrag till nybyggnader åt vanföreanstalterna

i Göteborg och Hälsingborg, belöpte sig i fråga örn förstnämnda anstalt

statsbidraget till 75,000 av de till 465,000 kronor beräknade byggnadskostnaderna,

under det att anslaget till Hälsingborgsanstalten uppgick till 40,000

kronor av en total byggnadskostnad å 85,800 kronor. Icke heller i fråga örn

senare för liknande ändamål beviljade anslag syntes mera enhetliga grunder

hava tillämpats. Då sålunda 1917 års riksdag beviljade ett anslag å 275,000

kronor ät föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland till uppförandet av

en anstalt i Sundsvall, utgjorde statens bidrag en tredjedel av den beräknade

kostnadssumrnan, och dä slutligen 1927 års riksdag beslutade, att det för

Hemsö kustartillerikår ursprungligen avsedda kasernetablissementet i Härnösand

skulle för en kostnad av 960,000 kronor omändras till vanföreanstalt,

påtog sig riksdagen praktiskt taget hela kostnaden för denna anordning.

Avgörande flir statsmakterna i detta hänseende syntes således uteslutande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b.

hava varit vederbörande föreningars ekonomiska ställning oell angelägenheten

av vederbörande byggnadsföretags tillkomst. Utvecklingen hade emellertid

uppenbarligen gått i den riktningen, att allt större del av byggnadskostnaderna

kommit att bestridas av statsmedel. Denna tendens hade redan konstaterats

i det betänkande, som år 1920 avgivits av de för verkställande av utredning

rörande riktlinjerna för vanförevårdens vidare utveckling tillkallade sakkunniga.

I nämnda betänkande anfördes bland annat (sid. 143) följande:

Man måste utgå ifrån, att för framtiden kostnaden för nybyggnad och ombyggnad

av vanföreanstalter måste bestridas huvudsakligen med allmänna

medel. De tillgångar, som föreningarna med tiden kunde samla, torde behövas

dels såsom reservkapital i tider av särskilda ekonomiska svårigheter

och dels till fyllandet av föreningarnas vid sidan av själva anstaltsverksamlieten

liggande arbete i distrikten. De sakkunniga såge sig därför nödsakade

föreslå, att de nya vanföreanstalter, som under den närmaste tiden

komme att krävas, bekostades av allmänna medel. Man hade därvid att

välja mellan att staten helt byggde dem eller att staten och vederbörande

landsting delade kostnaderna. De sakkunniga vore ej blinda för de betänkligheter,

som landstingen kunde hysa mot att lämna bidrag till byggandet

av en vanföreanstalt i ett län utom landstingets verksamhetsområde och anknuten

i viss mån till annat läns sjukvårdsanstalt. Det torde dock ej vara

uteslutet, att alla länen inom ett visst distrikt åtminstone något bidroge

till tillkomsten av de erforderliga nya anstalterna, av vilka de sedan finge

draga fördel. En stor del av abnormvården vilade enligt nu gängse betraktelsesätt

i väsentlig grad på länen. Erfarenheten från det tidigare Sundsvall

sprojektet visade, att åtminstone två län varit beredvilliga att lämna avsevärda

bidrag till vanföreanstalt utom det egna länet. Det syntes lämpligt,

att staten betalade minst hälften av anläggningskostnaderna och de inti-esserade

länens landsting delade återstoden i förhållande till folkmängden.

Samma princip torde i regel böra följas i fråga om tillbyggnader och förändringar

beträffande de gamla anstalterna.

Enligt vad statskontoret inhämtat hade emellertid landstingen, till vilka

sakkunnigbetänkandet på sin tid remitterades för yttrande, ställt sig bestämt

avvisande till tanken på bestridandet med landstingsmedel av kostnaderna

för byggandet av vanföreanstalter. Någon tanke på att vid Härnösandsprojektets

realiserande övervältra någon del av anläggningskostnaderna på

landstingen syntes ej heller hava förelegat.

Beträffande vanföreföreningens förmåga att själv bära kostnaderna för en

nybyggnad anförde statskontoret härefter följande.

I det yttrande, som medicinalstyrelsen den 4 november 1927 avgivit över

föreningens den 16 juli 1927 gjorda framställning, hade styrelsen efter

granskning av föreningens årsberättelse för år 1926 kommit till den uppfattningen,

att föreningens ekonomiska ställning uppenbarligen vore så svag,

att den icke medgåve något ens mera blygsamt bidrag från dess sida till

förverkligandet av det då föreliggande byggnadsförslaget. Statskontoret, som

granskat föreningens berättelse för år 1928, kunde vitsorda, att någon avsevärd

förbättring i föreningens ekonomi, sedan medicinalstyrelsens berörda

utlåtande avgavs, icke inträffat.

Då sålunda föreningens ekonomiska ställning alltjämt vore mycket svag

och någon utsikt att landstingen skulle kunna förmås bidraga till det föreslagna

byggnadsföretaget knappast syntes föreligga, torde någon annan

möjlighet nu ej förefinnas än att — därest företaget överhuvudtaget befunnes

böra komma till stånd — staten här trädde hjälpande emellan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 118. 13

Rörande den föreliggande framställningen yttrade sig statskontoret härefter

sålunda.

Av utredningen syntes framgå, att samtliga representanter för medicinskt

fackliga intressen vore ense örn ofrånkondigheten av en genomgripande förbättring

av vanföreanstaltens lokalförhållanden samt att såväl nämnda representanter

som riksdagen bestämt uttalat sig till förmån för anstaltens förflyttning

till grannskapet av det tillämnade karolinska sjukhuset å det s. k.

Norrbackaområdet. Därest de myndigheter, som hade att yttra sig angående

de gjorda kostnadsberäkningarna och de planerade byggnadernas lämplighet

för sitt ändamål, väsentligen tillstyrkte förslaget i dessa delar, ansåge sig

statskontoret därför böra tillstyrka föreningens framställning örn anslag till

byggnadsbidrag. Då det emellertid icke syntes alldeles osannolikt, att vid

en realisation av föreningens fastigheter dessa kunde komma att inbringa

en köpeskilling något överstigande inteckningarnas belopp, torde vid anslagets

beviljande böra föreskrivas, att den behållning, som på detta sätt

kunde uppkomma, i första hand skulle användas till de nya byggnadernas

uppförande och att av statsanslaget ett motsvarande belopp skulle innehållas.

Yad beträffade föreningens hemställan, att staten skulle ikläda sig betalningsansvar

för det lån, som utöver statsbidraget kunde erfordras, ville statskontoret

erinra, att staten tidigare vid åtskilliga tillfällen åtagit sig dylikt

ansvar, då det gällt lån till flottningsföreningar ur pensionsförsäkringsfonden.

Sålunda hade Kungl. Majit med riksdagens medgivande senast genom brev

den 19 juli 1929 bemyndigat domänstyrelsen att ikläda staten garanti för

ett dylikt lån till Byske och Åby älvars flottningsförening. Även örn förhållandena

vad det nu ifrågasatta lånet beträffade ej kunde anses fullt jämförliga

med berörda tidigare precedensfall, syntes hinder ej böra möta att

tillmötesgå föreningens framställning även i denna del. Det syntes i så fall

vara lämpligt, att åt statskontoret uppdroges att teckna garantiförbindelsen

och att riksgäldskontoret, i likhet med vad som skett i fråga örn lånen till

flottningsföreningarna, av riksdagen bemyndigades att i fall av behov infria

nämnda förbindelse.

Statskontoret framhöll vidare att, allt eftersom vanförevårdens krav på

statsbidrag växte, det syntes rimligt, att staten bereddes ökat inflytande på

vanförevårdens ledning. För beviljandet av de högst betydliga anslagsbelopp,

varom nu vore fråga, syntes därför böra uppställas det villkor, att staten

berättigades utse förslagsvis två representanter i föreningens styrelse, av

vilka den ene lämpligen borde vara fackman i vanförevård och den andra

besitta särskilda kvalifikationer för övervakandet av det sätt, varpå föreningens

ekonomi handhades.

Mot upplåtandet av den föreslagna byggnadsplatsen har statskontoret

icke haft något att erinra.

Under åberopande av det anförda har statskontoret tillstyrkt bifall till

framställningen med de jämkningar och ytterligare villkor, statskontoret föreslagit.

Över framställningen yttrade sig vidare järnvägsstyrelsen, som i utlåtande

den 31 augusti 1929 anförde, bland annat, följande.

Ett avträdande av det statens järnvägar tillhöriga området i den omfattning,

som avsåges i föreningens framställning, läte sig icke göra, då åtminstone

en mindre (hd av området ovillkorligen måste reserveras för sådan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

utvidgning av spåranordningarna vid Stockholms norra station, sorn styrelsen

påräknade i en ej alltför avlägsen framtid kunna bliva erforderlig. Det

område, som i anslutning därtill kunde överlåtas till vanföreanstalten, vore

a en styrelsens utlåtande bifogad ritning, märkt Bybrb litt. Sthlm nr 1411,

angivet med blå och röd färg. Inom den med röd färg angivna områdesdelen

vöre belägen en byggnad, som för närvarande vore upplåten som bostad åt

stationsföreståndaren vid norra stationen. Då det vore till stor fördel för

järnvägsstationens skötsel, att dess föreståndare kunde vara bosatt inom

eller invid stationen och då någon annan lämplig plats för uppförande av

ett nytt bostadshus åt honom icke funnes att tillgå inom statens järnvägars

områden vid stationen, vore det önskvärt, örn nämnda med röd färg utmärkta

område kunde antingen helt undantagas från ifrågavarande upplåtelse

eller ock av statens järnvägar få disponeras för en tidsperiod av förslagsvis

10 år.

Beträffande upplåtandet av den från Norr tullsgatans förlängning ledande

tillfartsvägen, vilken läge inom statens järnvägars område, hade styrelsen

icke något att häremot erinra under förutsättning, att vägen fram till den

något öster örn förutnämnda med röd färg angivna område belägna avgreningspnnkt

även finge användas som tillfart till statens järnvägars områden.

Styrelsen ville emellertid framhålla, att eventuellt erforderlig breddning

av vägen icke kunde ske genom intrång på statens järnvägars intillliggande

övriga markområden.

Beträffande villkoren för överlåtande av ifrågavarande områden och därå

belägna byggnader anförde järnvägsstyrelsen därefter följande.

Såsom villkor för marköverlåtelsen från statens järnvägar måste styrelsen

förutsätta, att statens järnvägar erhölle ersättning såväl för den avträdda

marken som för de å densamma belägna byggnaderna, och ansåge styrelsen

marken böra åsättas ett värde av 15 kronor per kvadratmeter, d. v. s. något

högre än det värde domänstyrelsen åsatt ett sämre beläget, år 1924 till

statens järnvägar upplåtet område i nordvästra delen av Stockholms norra

station.

Värdet av de inom det till överlåtelse avsedda området befintliga byggnaderna

funne styrelsen böra sättas till vad det skulle kosta statens järnvägar

att låta uppföra ersättande byggnader, vilket beräknades till sammanlagt

220,000 kronor för de inom den å förutnämnda ritning med blå färg

angivna delen belägna tvenne byggnaderna samt 40,000 kronor för den inom

den med röd färg angivna delen belägna byggnaden.

Karolinska institutets lärarkollegium och kanslern för rikets universitet tillstyfkte

i yttranden den 16 och 26 september 1929 framställningen, dock

under förklaring att kollegiet och kanslern endast granskat förslaget, i vad

detsamma avsåge lokaler för den ortopediska kliniken och polikliniken samt

dessa lokalers utrustning.

Medicinalstyrelsen avgav utlåtande i ämnet den 3 oktober 1929, därvid

styrelsen tillika överlämnade från byggnadsstyrelsen infordrat utlåtande av

den 12 september 1929. Det av byggnadsstyrelsen avgivna yttrandet var

väsentligen av följande innehåll.

I likhet med 1926 års sjukhuskommission, i samråd med vilken förslaget

utarbetats, ville byggnadsstyrelsen förorda det med alternativ II betecknade

förslaget, vilket vore överlägset i fråga örn fasadernas utformning samt billigare

i anläggningskostnader. Dock funne styrelsen, att ett bibehållande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 118.

av den söder om huvudbyggnadens långa fasad belägna, statens järnvägar

nu tillhöriga bostadsbyggnaden, vilken enligt alternativ II skulle tagas i

anspråk för bostäder åt anstaltspersonalen, skulle komma att störa helhetsintrycket.

Därest emellertid, på sätt angivits å ritningarna, framdeles tillkomme

ytterligare en låg byggnad framför fasaden, skulle detta komma att

i tillfredsställande grad förbättra utseendet. Huru personalens bostadsfråga

än slutligen komme att lösas, förutsatte styrelsen, att anläggningens utseende

från söder ägnades tillbörligt beaktande.

I fråga örn det stora anstaltkomplexets plandisposition hade byggnadsstyrelsen

funnit skäl till erinran emot kökslokalernas planläggning samt

även beträffande tvättavdelningens anordnande. Tillfredsställande anordningar

i nu nämnda avseenden borde dock kunna erhållas inom ramen för det

därför disponerade utrymmet och de beräknade kostnaderna.

Panncentralen saknade högtryckspannor och vore sålunda avsedd att

drivas medelst lågtrycks- och varmvattenpannor. När den stora kliniska

sjukhusanläggningen å Norrbackaområdet komme till utförande, borde emellertid

undersökas, huruvida icke jämväl vanföreanstalten borde anslutas till

den stora panncentralen.

Kostnaderna för anstaltkomplexet jämte smedja och filmarkiv samt ombyggnadsarbeten

i förenämnda bostadsbyggnad hade enligt alternativ II

beräknats till 3,305,475 kronor. Därtill" komme emellertid kostnader för

övertagande ej mindre av berörda bostadsbyggnad än även av den föreningen

De blindas vänner tillhöriga byggnad, vilken funnes uppförd å den till föreningen

upplåtna mark, som föreslagits skola ingå i det nya anstaltsområdet,

ävensom eventuellt för nyttjanderätten till samma område. Beträffande

sistnämnda kostnader saknades emellertid utredning.

Erinringar kunde framställas mot vissa detaljer i kostnadsberäkningarna,

såsom beträffande ombyggnads- och planeringskostnader, vilka befunnits väl

låga, men skäl till erinran beträffande slutsummans storlek funne byggnadsstyrelsen

icke föreligga.

Byggnadsstyrelsen har vidare framhållit, att byggnadsföretaget borde i

likhet med den nya vanföreanstalten i Härnösand utföras genom byggnadsstyrelsens

försorg.

Medicinalstyrelsen uppehöll sig i sitt utlåtande till en början vid de upp - gjorda byggnadsritningarna och anförde beträffande dessa följande.

Styrelsen hade vid sin granskning av dessa ritningar ansett sig nödgad att

inskränka sig till ett skärskådande av anstaltens allmänna planläggning och

de delar av anstalten, vilka vore avsedda att tjäna den direkta sjukvården,

i det att i övriga delar, såsom angående verkstäderna och administrationslokalernas

antal och storlek, förslaget ej kunnat göras till föremål för styrelsens

granskning, då styrelsen ansåge sig i fråga örn dessa delar av planen

sakna tillräcklig erfarenhet.

Mot sjukavdelningarna, sådana de föreslagits enligt ritningarna, ville styrelsen

göra den anmärkningen, att de saknade isoleringsrum för sådana

med smittsamma sjukdomar behäftade patienter, vilka ej emottoges å epidemisjukhus,

och för sådana svårt sjuka, som kunde behöva ro och ensamhet.

Därjämte borde enligt styrelsens mening en omgruppering av lokalerna

i västra flygelns tredje våning äga rum, så att de i gavelrummet vårdade

patienterna ej städse bleve nödsakade att ligga med dagsljuset rakt i

ögonen.

Alldenstund vanföreanstalten enligt förslaget skulle bliva förlagd till

Norrbackaområdet, samma område som vore föreslaget för det nya riks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

sjukhuset, hade medicinalstyrelsen tagit under övervägande, huruvida egna

ekonomilokaler — i detta fall köks- och tvättlokaler — kunde anses erforderliga

för vanföreanstaltens räkning. Då emellertid medicinalstyrelsen,

som närmare tagit del av förhållandena på den nuvarande vanföreanstalten

i Stockholm, funne det vara synnerligen angeläget, att arbetet snarast

möjligt kommes att bedrivas i bättre lokaler än de nuvarande, ansåge styrelsen

betänkligheter kunna resas emot en sammankoppling av dessa båda

byggnadsfrågor. I så fall skulle den föreslagna vanföreanstalten för att

kunna funktionera vara hänvisad till ett blivande rikssjukhus, som, även

örn medel beviljades till de båda anstalterna samtidigt och arbetena

likaledes påbörjades samtidigt, på grund av sin storlek och omfattning

måste kräva väsentligt längre byggnadstid än den föreslagna vanföreanstalten.

Styrelsen ville därför icke motsätta sig uppförande av en köksavdelning

inom vanföreanstalten.

Däremot syntes den föreslagna tvättinrättningen vid vanföreanstalten utan

större olägenhet kunna uteslutas, under förutsättning, att en sjukvårdsanläggning,

vid vilken anstaltens tvätt kunde bliva verkställd, komme till

stånd i anstaltens omedelbara närhet under den närmaste framtiden och att

sålunda den tidsperiod, under vilken anstalten bleve hänvisad att sända sin

tvätt till en längre bort liggande tvättinrättning, bleve begränsad till några

få år.

För slopandet av tvättanläggningen talade — förutom ekonomiska skäl

— även det förhållandet, att enligt det föreliggande förslaget tvättinrättningen

skulle förläggas till sjukhuskomplexets källarvåning, vilket i betraktande

av tvättinrättningens storlek icke vore fullt tillfredsställande.

I övrigt hade styrelsen intet att erinra mot de uppgjorda ritningarna

utan tillstyrkte desammas godkännande, med villkor att av styrelsen framställda

anmärkningar bleve före arbetets utförande beaktade.

Mot övriga delar av framställningen hade medicinalstyrelsen icke något

att erinra. Styrelsen ifrågasatte emellertid, huruvida det icke borde tagas

under övervägande, om icke särskilda bestämmelser, avseende ett tryggande

av statens intresse vid förvaltningen av den tillämnade anstalten, borde

åvägabringas. Något direkt förslag i detta syfte framlade styrelsen dock

icke. Som skäl härtill åberopade styrelsen det förhållandet att frågorna

rörande vanföreanstalternas — liksom även kustsanatoriernas — ställning

gent emot staten komme att bliva föremål för behandling av den kommitté,

Kungl. Majit tillsatt med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag

angående den slutna kroppssjukvården i riket, och att medicinalstyrelsen

framdeles torde bliva i tillfälle att yttra sig över det förslag kommittén

kunde komma att avgiva i den nu berörda frågan.

Sedan v anför ejor etling en beretts tillfälle att yttra sig över järnvägsstyrelsens

omförmälda utlåtande, avgav föreningen den 30 september 1929 sådant

yttrande, däri anfördes bland annat följande.

En avgränsning mellan anstaltens område och järnvägens skulle givetvis

icke hindra den av föreningen föreslagna placeringen av anstaltsbyggnaden,

men borde vid en dylik avgränsning av arkitektoniska skäl göras en indragning

av terrasskanten eller ock en annan bågformig anordning av densamma

vidtagas, på sätt framginge av en skrivelsen bifogad, av arkitekten Åkerlund

uppgjord situationsplan. I detta fall måste dock det nu å järnvägens område

belägna bostadshuset av sten, vilket enligt alternativ II skulle användas

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:is proposition nr 118.

såsom bostadshus för en del av anstaltens personal, rivas. Godtoge man

alternativet II, bleve då nödvändigt, att bostadshus för personalen anordnades

på annat håll, vilket lämpligen kunde ske å den nu till föreningen

De blindas vänner i Stockholm upplåtna tomt, som skulle ingå i vanföreanstaltens

område. En sådan anordning skulle för övrigt ur flera synpunkter

vara fördelaktig. Kostnaderna syntes vid en sådan lösning icke komma att

överstiga de för alternativ II i dess dåvarande form beräknade.

Hinder mötte icke, att stationsföreståndaren vid norra stationen under

ett antal år framåt bodde kvar i den till honom nu upplåtna byggnaden å

järnvägens nuvarande område, ehuruväl detta givetvis skulle försena ordnandet

av platsen framför den nya anstalten. En mindre del utmed norra

gränsen av stationsföreståndarbyggnadens tomt borde dock tagas i anspråk

för uppfartsvägens lämpliga anordnande.

Föreningsstyrelsen hade icke något att erinra emot, att järnvägsstyrelsen

finge såsom tillfart till järnvägens behållna område använda den inom det

till föreningen upplåtna området belägna delen av den från Norrtullsgatans

förlängning ledande vägen.

Såsom av det föregående framginge, torde de av järnvägsstyrelsen i angivna

hänseenden framställda önskemålen kunna realiseras utan några större

olägenheter för vanföreanstaltens nybyggnadsplaner.

Då föreningsstyrelsen utgått från att det för den nya vanföreanstalten

erforderliga tomtområdet jämte tillfartsväg skulle kostnadsfritt med nyttjanderätt

upplåtas till föreningen, hade styrelsen ansett sig sakna anledning

att yttra sig örn de av järnvägsstyrelsen framställda ersättningsanspråken.

I skrivelse den 11 januari 1930 hemställde vidare föreningen De blindas

vänner — under förutsättning att föreningen till den nya vanföreanstalten

skulle nödgas avstå det område, varå det föreningen tillhöriga blindhemmet

vore beläget — dels att visst annat, inom den s. k. Solnaskogen beläget

område måtte upplåtas till föreningen för fortsättande av dess verksamhet,

dels ock att ett belopp av 175,000 kronor måtte tillerkännas föreningen

såsom ersättning för föreningens förlust vid avträdandet av de å den nuvarande

blindkemstomten belägna byggnaderna. Till stöd för denna framställning

åberopade föreningen genom dess försorg verkställda värderingar,

enligt vilka sistnämnda byggnader skulle äga ett värde av 100,000 kronor,

medan kostnaderna för uppförande av ett nytt blindhem av samma storlek

som det nuvarande kunde uppskattas till 175,000 kronor. Föreningen anförde

jämväl, att föreningen icke disponerade över några medel utöver dem, som

erfordrades för uppehållande av den av föreningen bedrivna verksamheten.

Vid behandling i 1930 års statsverTcsproposition av fråga om anslag till

vanföreanstalten i Härnösand (se femte huvudtiteln, punkt 74) omnämnde

min företrädare i ämbetet jämväl den av vanföreföreningen den 19 april

1929 gjorda framställningen. Departementschefen anförde därvid, bland

annat, att det i och för sig givetvis vore önskvärt, att frågan om nybyggnad

för vanföreanstalten i Stockholm icke avgjordes, förrän ståndpunkt

definitivt intagits till spörsmålet om det nya rikssjukhuset. Skulle, yttrade

departementschefen vidare, förslag rörande dylikt sjukhus komma att föreläggas

1930 års riksdag, syntes emellertid därav böra följa, att jämväl frågan

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sand. 100 haft. (Nr 118.) 380 31 2

1930 års

riksdag.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 118.

om vanföreanstalten i samband därmed upptoges till prövning. I överensstämmelse

med vad sålunda anförts äskades i nämnda statsverksproposition

icke något anslag till uppförande av ny vanföreanstalt i Stockholm. Saken

kom emellertid under behandling vid 1930 års riksdag genom Kungl. Maj:ts

proposition nr 232.

Beträffande sjukhuskommissionens betänkande, i vad detsamma berörde

vanföreanstalten, hade vanföreföreningen samt medicinalstyrelsen och karolinska

institutets lärarkollegium yttrat sig. Föreningen hänvisade i sitt yttrande

allenast till sin framställning till Kungl. Majit den 19 april 1929.

Medicinalstyrelsen nöjde sig med att framhålla det trängande behovet av

nybyggnad för vanföreanstalten och fördelen för såväl sjukvård som läkarutbildning

av en ortopedisk klinik i nära förbindelse med det nya rikssjukhuset

samt hänvisade i övrigt till sitt utlåtande över nyssnämnda framställning.

Karolinska institutets lärarkollegium slutligen påpekade i sitt yttrande,

att det ej framginge av betänkandet, vilken ställning i ekonomiskt och administrativt

hänseende den ortopediska kliniken skulle komma att intaga

till sjukhuset i övrigt. Därest meningen vore, att vanföreanstalten framdeles

som hittills skulle vara fristående i förhållande till sjukhuset, måste mellanhavandet

mellan anstalten och institutet regleras genom särskilt avtal. Mot

förslaget att åt anstalten skulle upplåtas byggnadsplats å området hade

kollegiet intet att erinra utan fann tvärtom en sådan anordning, därest tillfredsställande

överenskommelse mellan anstalten och institutet kunde träffas,

vara till stor fördel för det nya sjukhuset.

På grundval av sjukhuskommissionens betänkande framlade Kungl. Majit

i nyssnämnda proposition nr 282 för 1930 års riksdag förslag angående uppförande

av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. I denna proposition

upptogs även till behandling vanföreföreningens år 1929 gjorda framställning.

Därvid anförde—efter gemensam beredning med min företrädare i ämbetet —

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet följande.

Av utredningen i ämnet framginge, att vanföreanstalten i Stockholm vore

i stort behov av nya lokaler, vilket även riksdagen tidigare vitsordat. Vid

sökande av lämplig byggnadsplats för anstalten hade givetvis en förläggning

i nära anslutning till det karolinska sjukhuset ansetts fördelaktig. Norrbackaområdet

vore också enligt vad sjukhuskommissionens utredningar gåve

vid handen fullt tillräckligt att lämna plats även för denna anstalt. Då vanföreanstalten

genom sin ortopediska klinik vore behövlig för undervisningen

och det givetvis ur undervisningssynpunkt vore fördelaktigt, att denna klinik

så nära som möjligt anslötes till övriga sjukhuskliniker, syntes sjukhuskommissionens

förslag att byggnadsplats för anstalten i fråga på vissa villkor

reserverades å Norrback;lområdet kunna godtagas.

Vad beträffade den av vanföreföreningen gjorda framställningen angående

statsbidrag till uppförande av ny anstalt å Norrbackaområdet, syntes

denna i huvudsak vara av beskaffenhet att böra bifallas. Då emellertid

vissa med framställningen sammanhängande detaljer, avseende bland annat

markdispositionerna, ännu tarvade närmare utredning, vore föredraganden

icke beredd att framlägga slutligt förslag i ämnet. Däremot syntes det

lämpligt, att det erforderliga utredningsarbetet med det snaraste fullföljdes,

så att definitivt förslag örn uppförande av ny vanföreanstalt kunde

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 118.

föreläggas 1931 års riksdag. För underlättande kärav syntes redan för budgetåret

1930/1931 vissa medel böra anvisas. I sådant hänseende föreslog föredraganden

att — därest riksdagen för nämnda budgetår anvisade anslag

till förberedande arbeten, uppgörande av definitiva ritningar m. m. för nytt

kliniskt sjukhus å Norrbackaområdet — av nämnda anslag ett belopp av

högst 30,000 kronor skulle, för den händelse riksdagen icke däremot framställde

någon erinran, få disponeras för förberedande arbeten för en ny

vanföreanstalt å berörda område, att sedermera ersättas av anslag, som för

budgetåret 1931/1932 torde komma att begäras av riksdagen för uppförande

av en ny vanföreanstalt därstädes. Nämnda belopp syntes för avsett ändamål

böra ställas till vanföreföreningens förfogande.

På grund av detta uttalande föreslog Kungl. Maj:t, i samband med förslag

om anvisande av anslag å 300,000 kronor till förberedande arbeten för uppförande

av karolinska sjukhuset m. m. å Norrbackaområdet, att av nämnda

belopp högst 30,000 kronor skulle få disponeras för förberedande arbeten

för en ny vanföreanstalt å samma område.

I skrivelse den 11 juni 1930, nr 386, anmälde sedermera riksdagen, såvitt

i detta sammanhang är av intresse, att riksdagen dels beslutat att ett nytt

kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, m. m. skulle uppföras å det

så kallade Norrbackaområdet, dels ock till förberedande arbeten för karolinska

sjukhuset anvisat för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av

300,000 kronor, av vilket belopp högst 30,000 kronor finge disponeras för

förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.

Med föranledande av vad riksdagen sålunda anmält anbefallde Kungl.

Majit genom beslut den 14 juli 1930 vanföreföreningen att skyndsamt inkomma

med förslag till de föreskrifter, som vore av beskaffenhet att böra

utfärdas i avseende å dispositionen av sistnämnda belopp å högst 30,000

kronor. Sådant förslag avgavs också av föreningen, som därvid även hemställde,

att Kungl. Majit täcktes bestämma, med vilket av de alternativa förslagen

föreningen borde räkna, när det gällde att disponera medlen till de

förberedande arbetena för den nya anstalten.

Föreningen förklarade sig i detta sammanhang beredd ej mindre att vid

uppgörandet av huvudritningarna till den nya anstalten, i vad anginge den

yttre arkitekturen, ävensom vid planerandet och iordningställandet av tomten

samt även i övrigt, där så kunde befinnas önskvärt, samråda med den institution

eller den eller de personer, åt vilka ledningen av arbetet med uppförandet

av karolinska sjukhuset kunde varda anförtrodd, än även att vid

det framtida byggnadsarbetet underkasta sig den kontroll, som Kungl. Majit

kunde finna skäligt föreskriva.

Över föreningens nyssnämnda förslag avgåvos yttranden av den utav Kungl.

Majit genom beslut den 14 juli 1930 tillsatta sjukhuskommissionen samt av

byggnadsstyrelsen. Kommissionen anförde därvid, att kommissionen, med

hänsyn till karolinska sjukhusets arkitektur, i likhet med dess arkitekt holle

före, att mittelpartiets femte våning å vanföreanstaltens byggnad borde uteslutas

och att de i densamma inrymda lokalerna borde placeras å annat

håll, varjämte centralflygelbyggnaden mot väster borde ombildas till torn

Åtgärder i

anledning av

1930 års

riksdagsbeslut.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

eller i varje fall till ett dominerande, gärna högre, centralt parti. I överensstämmelse

med denna sin uppfattning förklarade kommissionen, att den

ansåge sig böra förorda att — med betraktande av ekonomiska synpunkter

— det i det föregående omförmälda alternativ II — med de jämkningar,

som kunde bliva en följd av att det i ärendet omnämnda, å statens järnvägars

område belägna stenhuset icke kunde disponeras för personalbostäder

— borde läggas till grund för utförande av slutliga ritningar till

vanföreanstalten.

Byggnadsstyrelsen, som erinrade, att styrelsen tidigare förordat det med

alternativ II betecknade förslaget, anförde, att då den ekonomiska omfattningen

av ett genomförande av detta alternativ icke kunde överblickas,

förrän utredning verkställts rörande eventuellt förvärv av lämplig tomt för

bostadshus för personal samt beträffande kostnaderna för en sådan byggnad,

byggnadsstyrelsen icke ansåge sig då kunna avgöra, vilketdera av de föreliggande

förslagen, som vore att förorda till utförande.

Härefter ställde Kungl. Majit genom beslut den 26 september 1930 av

förenämnda reservationsanslag till förberedande arbeten för karolinska

sjukhuset 30,000 kronor till förfogande av styrelsen för vanföreföreningen

att mot redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket användas huvudsakligen

till bestridande av kostnader för dels utförande av huvudritningar,

arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar för deli blivande vanföreanstalten,

dels uppgörande av ritningar och program till värme-, elektricitets-,

vattenlednings- och sanitetsanläggningar för anstalten, dels upprättande av

förslag till erforderliga väg- och tomtarbeten, dels och, i den mån medlen

försloge därtill och det i övrigt befunnes lämpligt, utförande av nödiga

breddnings- och planeringsarbeten å tillfartsvägen till anstalten. Tillika

föreskrev Kungl. Majit, att alternativ II skulle läggas till grund för utformande

av slutgiltiga ritningar till vanföreanstalten, varvid hänsyn skulle

tagas till vad 1930 års sjukhuskommission anfört, dels att arbetet i den mån

så prövades nödvändigt skulle företagas efter samråd med nämnda sjukhuskommission

och dess arkitekt, dels och att vid utarbetandet av ritningarna

m. m. skulle tillses, huruvida förenklingar och besparingar kunde vidtagas,

utan att anstaltens ändamålsenlighet därigenom minskades.

Vidare är att nämna, att i anledning av föreningens framställning av

den 19 april 1929 till följd av särskilda remisser avgivits ytterligare två utlåtanden,

nämligen av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden den 28

november 1930 och av fullmäktige i riksgäldskontoret den 11 december 1930.

Fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden hava i sitt utlåtande, som avser

allenast det av föreningen ifrågasatta lånet, anfört följande.

Lån från fonden hade tidigare beviljats föreningen för dess anstaltsverksamhet

i Stockholm med sammanlagt belopp av 460,000 kronor mot säkerhet

av botteninteckningar i fastigheten nr 19 kvarteret Hinden vid Grevturegatan

och Brahegatan härstädes. Därest den planerade nya anstaltsbyggnaden

komme till stånd och i samband därmed föreningens nuvarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 118.

fastigheter i Stockholm försåldes, syntes emellertid nämnda Ian komma att

till fonden återbetalas. Även till de andra vanföreanstalterna i riket hade

lån lämnats från pensionsförsäkringsfonden som regel mot inteckningssäkerhet,

men i ett fall mot garanti av svenska staten. I sistnämnda hänseende

förtjänade erinras att, sedan 1930 års riksdag (riksdagens skrivelse den 15

mars 1930, nr 69) dels medgivit, att Kungl. Majit finge förbinda svenska

staten att ikläda sig garanti för ett amorteringslån å högst 150,000 kronor,

som kunde komma att upptagas av föreningen för bistånd åt vanföra i

Norrland, dels ock bemyndigat riksgäldskontoret att i fall av behov infria

nämnda förbindelse, fullmäktige under förutsättning av nämnda garanti beviljat

detta lån av fondens medel.

I enlighet med vad fullmäktige tidigare i anledning av gjord förfrågan

under hand meddelat vanföreföreningen vore fullmäktige villiga att för

det i förevarande framställning avsedda ändamål bevilja föreningen lån å

erforderligt belopp under förutsättning, att staten iklädde sig borgen såsom

för egen skuld för den skuldförbindelse, som kunde av föreningen utfärdas

för lånet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som ävenledes inskränkt sitt utlåtande till

att avse berörda lånefråga, hava — efter erinran örn det genom nyssnämnda

riksdagsskrivelse lämnade medgivandet — anfört, att fullmäktige, därest

Kungl. Majit och riksdagen skulle finna skäl bifalla föreningens framställning,

icke hade något att erinra mot att staten — i överensstämmelse med

vad som skett jämlikt nämnda medgivande av 1930 års riksdag — iklädde

sig garanti för ett lån till föreningen å högst en miljon kronor ur pensionsförsäkringsfonden

samt att riksgäldskontoret bemyndigades att i fall av behov

infria berörda förbindelse.

Sedan föreningen härefter låtit verkställa viss omarbetning av det såsom V™(°re/°*''

alternativ II betecknade förslaget till ny vanföreanstalt, har föreningen med framställning

skrivelse den 3 december 1930 till Kungl. Majit överlämnat det sålunda örn- denjdecemändrade

förslaget med därtill hörande ritningar och kostnadsberäkningar, Cl

varjämte föreningen i skrivelsen gjort förnyad, å sistberörda förslag grundad

framställning i ämnet. I skrivelsen redogör föreningen för de delar, vari

föreningens senaste förslag — i det följande kallat 1930 års förslag skiljer

sig från det med alternativ II betecknade förslaget, i fortsättningen benämnt

alternativ II, och anför i sådant avseende, bland annat, följande.

Medan enligt alternativ II det å statens järnvägars nuvarande område

belägna, förut omförmälda stenhuset skulle användas för beredande av bostäder

åt en del av vanföreanstaltens personal, hade man vid uppgörande

av 1930 års förslag — i överensstämmelse med direktiven i Kungl. Majits

beslut den 26 september 1930 — utgått från att nämnda stenhus icke kunde

disponeras för dylikt ändamål utan mäste rivas. För att erhålla bostäder

åt sagda personal hade enligt 1930 års förslag anstaltens mittflygel påbyggts

med ytterligare två våningar. Denna flygel, som enligt alternativ II skulle

erhålla en höjd av sju våningar, skulle alltså enligt 1930 års förslag bliva

nio våningar liog. Även i ett par andra avseenden skilde sig nämnda två förslag.

Sålunda skulle enligt alternativ II på vardera sidan örn huvudbyggnaden

uppföras två mindre byggnader, den ena avsedd att användas som filmarkiv

och den andra såsom smedja m. m. Dessa byggnader skulle enligt 1930 års

förslag bliva obehövliga. Enligt detta förslag skulle nämligen filmarkivet för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 118.

läggas till huvudbyggnadens vind, medan plats för smedja m. m. skulle erhållas

i samband med den särskilda garagebyggnad, vilken skulle uppföras

bakom den norra sjöflygeln. Vidare skulle enligt alternativ II ledningarna

för gas, vatten och avlopp dragas i en kostsam kulvert genom statens järnvägars

område och delvis under järnvägsspåren till Hälsingegatan. Genom

underhandlingar med Stockholms stad hade emellertid nu föreningen erhållit

preliminärt tillstånd att få anslutning för gas- och vattenledningar

från stadens anläggningar vid Norrtullsgatan i stället för vid Hälsingegatan,

varvid ledningarna skulle dragas fram utefter tillfartsvägen från Norrtullsgatans

förlängning till vanföreanstaltens tomt. Endast spillvattenledningen

skulle behöva dragas genom statens järnvägars område, men för detta erfordrades

icke någon kulvert.

De möjligheter till förenklingar i ledningsnätet, som därigenom uppkommit,

hade beaktats i 1930 års förslag.

I detta sammanhang kunde anmärkas, att då enligt 1930 års förslag anstaltens

mittflygel skulle uppföras i nio våningar men stadens vattenledningstryck

icke räckte för de tre översta av dessa våningar, i nämnda förslag

räknats med en särskild hydroforanläggning.

Av handlingarna framgår, att 1930 års förslag örn påbyggnad av anstaltens

mittflygel beräknats medföra en merkostnad i förhållande till

alternativ II av 94,600 kronor. Å andra sidan hava de nu föreslagna ändringarna

beträffande filmarkivet och smedjan ävensom rörande sättet för

framdragande till anstalten av gas- och vattenledningar beräknats medföra

betydande kostnadsminskningar. De sammanlagda kostnaderna för anstaltens

uppförande hava enligt 1930 års förslag uppskattats till 3,270,000 kronor,

vilket belopp är detsamma, som beräknats för utförande av det med alternativ

I betecknade förslaget, och med 35,475 kronor understiger den för

alternativ II beräknade kostnaden.

I det nu angivna beloppet ingå emellertid icke kostnader för inlösen av

mark eller byggnader. Rörande behovet av dylik inlösen samt därmed förbundna

utgifter har föreningen i skrivelsen den 3 december 1930 anfört i

huvudsak följande.

I sin framställning den 19 april 1929 hade föreningen räknat med att i

vanföreanstaltens markområde borde ingå dels ett markområde med därå

uppförda byggnader, tillhörigt statens järnvägar, dels ock en staten tillhörig

tomt, som tills vidare kostnadsfritt upplåtits åt föreningen De blindas

vänner i Stockholm och å vilken tomt funnes uppfört ett denna förening

tillhörigt blindhem.

I sitt yttrande den 31 augusti 1929 hade järnvägsstyrelsen såsom villkor

för marköverlåtelsen från statens järnvägar förutsatt, att statens järnvägar

skulle erhålla ersättning såväl för den avträdda marken som för de å densamma

belägna byggnaderna.

Enligt vad vanföreföreningen inhämtat, utgjorde det område, som järnvägsstyrelsen

förklarat sig villig avstå — med undantag av tillfartsvägen —

omkring 6,650 kvm. Detta område hade järnvägsstyrelsen för omkring 30

år sedan inköpt av enskild person efter ett pris av 17 kronor per kvm.

Kostnaden för inlösen av detsamma efter det av järnvägsstyrelsen nu fordrade

pris av 15 kronor per kvm skulle uppgå till 99,750 kronor.

Styrelsen för vanföreföreningen hade den 11 september 1930 låtit värdera

såväl de å statens järnvägars område som de å blindhemstomten belägna byggnaderna.

Denna värdering hade givit följande resultat.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

23

1. Statens järnvägars byggnader:

Boningshus av trä örn 7 rum och 1 kök (stationsföre-

ståndarebostaden)............................................................. kronor

Boningshus av trä örn 5 rum och 2 kök ...........................

Boningshus av sten örn 14 rum och 14 kök.....................

Uthusbyggnad av trä .........................................................

24,000: —

17,000: —

90,000: —

7,500: —

6,300: —

Summa kronor 144,800: —.

2. Blindföreningens byggnader:

Boningshus av trä örn 18 rum och 1 kök ......

Uthusbyggnad av trä ..........................................

................. kronor

................. »

60,000: —

3,000: —

800: —

Staket av trä samt grindar...............................

................ »

900: —

Summa kronor

64,700: —.

Yad anginge frågan om inlösen av ole å statens järnvägars mark belägna

byggnaderna förefölle det, som örn sådan inlösen borde ske efter deras nuvarande

värde, sammanlagt 144,800 kronor, och icke efter den beräkningsgrund

från vilken järnvägsstyrelsen i sitt berörda yttrande utgått, nämligen vad det

skulle kosta statens järnvägar att låta uppföra ersättande byggnader, lia

statens järnvägars område icke torde behöva disponeras för i-anföreanstaltens

behov förrän under näst sista eller sista året av den beräknade byggnadstiden,

kunde med frågan örn inlösen av detta markområde med dara

befintliga hus anstå ännu något år. Visserligen torde ett mindre område

av denna mark omedelbart erfordras till upplagsplats och tillfart, men

örn disposition därav borde överenskommelse kunna träffas med järnvägsst;

tan egentligt men för vanföreanstalten kunde det till stationsföreståndarbostad

använda huset tills vidare kvarstå och efter inlösningen uthyras.

Vid besiktningen av blindhemmet hade befunnits, att detsamma visserligen

vore gammalt men väl underhållet och i jämförelsevis gott skick. Itc t

hade då ifrågasatts, huruvida icke detsamma tills vidare kunde anvandas

såsom bostad åt den tjänstepersonal, som enligt alternativ II skolat inrymmas

i det å statens järnvägars mark belägna, förut omnämnda stenhuset.

Frågan hade dock fått förfalla, därför att utrymmet i blindhemmet visat sig

otillräckligt för ändamålet, varjämte det skulle bliva svårt att utova nödig

tillsyn över den personal, som skulle bo där. Avståndet fran denna tomts

sydvästra grims till anstaltens blivande huvudbyggnad vöre ganska obetydligt

- cirka 6 ä 7 meter — och tomten vöre vackert trädbevuxen. Minni

det således av flera skäl skulle vara önskligt att införliva densamma med

anstaltens område, kunde det för närvarande icke anses vara absolut nödvändigt.

För att nedbringa kostnaderna för hela anläggningen hade styrelsen

därför funnit sig nu böra avstå från den ursprungliga planen att fa aven

blindhemstomten till sig upplåten. I följd därav behövde man icke nu rakna

med några kostnader för uppförande å annan plats av nytt blindhem. föreningen

ville emellertid framhålla, att blindhemstomten i framtiden kunde

bliva erforderlig exempelvis för utvidgning av vanföreanstalten eller for anläggande

av en särdeles välbehövlig asyl för svårt vanföra.

I enlighet med det anförda har föreningen beräknat kostnaderna för inlösen

av mark och byggnader för vanföreanstaltens räkning till (90,750 +

144,800) 244,550 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Yttranden

över vanföreföreningens

framställning

den 3 december

1930.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Yad angår sattet for bestridande av de med den nja vanföreanstaltens

tillkomst i olika avseenden förenade kostnaderna har föreningen härefter

anfört följande.

Kostnaden för själva uppförandet av anstalten fördelade sig å anstaltens

olika avdelningar på ungefärligen följande sätt:

Klinik och poliklinik .....

Bandageverkstad..............

Yrkesskolor och elevhem

............. kronor 1,080,000

............. » 270,000

............. » 1,920,000

Summa kronor 3,270,000

Liksom i den år 1929 gjorda framställningen utginge föreningen från att

staten skulle bestrida hela kostnaden för kliniken, polikliniken och bandageverkstaden

samt hälften av återstående kostnader. I överensstämmelse därmed

beraknade föreningen nu statens andel i kostnaderna för den nya van
9°a?nn^1

i S uPPf°rande tlU omkring (1,080,000 + 270,000 + 960,000)

i Ij Kronor. Bet därutöver erforderliga beloppet av 960,000 kronor

borde,^ da föreningen saknade medel att bekosta beloppet, anskaffas genom

Ian fran pensionsforsakringsfonden, för vilket lån svenska staten skulle ikläda

sig borgen. Föreningen hade tänkt sig en byggnadstid av fyra år. Ben på

staten belöpande delen av omkostnaderna för själva anstalten syntes lämpligen

bora fordelas med 400,000 kronor på budgetåret 1931/1932, med 635 000

piinnm P vartde„ra av de två följande budgetåren och med återstoden,

640,000 kronor, på budgetåret 1934/1935.

Vad anginge kostnaderna för inlösen av mark och byggnader — av föreningen

beraknade till sammanlagt 244,550 kronor — borde dessa kostnader

bestridas av statsmedel Med anvisande av härför erforderliga medel syntes

emellertid utan olägenhet for anstaltsbygget kunna anstå ännu ett par år.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har föreningen hemställt

dels örn kostnadsfritt upplåtande för ifrågavarande ändamål under nyttjanderätt

till föreningen av det för den nya anstalten avsedda området, dels örn

statsbidrag till bestridande av kostnaderna för anläggningen å sammanlagt

2,310,000 kronor, varav 400,000 kronor skulle utgå under budgetåret 1931/1932,

dels örn medels anvisande3 för inlösen senast under år 1934 av ifrågavarande,

statens järnvägar tillhöriga område, dels ock om sådan åtgärd beträffande

statlig borgen å ett föreningens lån hos pensionsförsäkringsfonden,

som föreslagits i föreningens framställning den 19 april 1929.

I anledning av föreningens framställning den 3 december 1930 hava infordrade

utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den 15 januari 1931, av

medicinalstyrelsen den 6 februari 1931 och av 1930 års sjukhuskommission

den 9 februari 1931.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande lämnat utan erinran de ändringar i

det med alternativ II betecknade förslaget, vilka företagits i 1930 års förslag,

samt förklarat sig icke heller hava något att erinra mot de i sistnämnda

förslag ingående kostnadsberäkningarna.!

Medicinalstyrelsen har — under framhållande av att nu föreliggande förslag,

frånsett av vanföreföreningen i dess framställning den 3 december 1930

angivna olikheter, överensstämde med det tidigare ingivna, med alternativ II

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 118.

betecknade förslaget — förklarat, att styrelsen vidhölle sina i utlåtande den

3 oktober 1929 beträffande alternativ II framställda anmärkningar, samt vidare

anfört följande.

I övrigt hade styrelsen ingen annan erinran att framställa mot de föreliggande

ritningarna, än att röntgenrummet, som förlagts mellan fotografiatelien

och en korridor, saknade möjlighet till direkt vädring, vilket måste

betecknas såsom en allvarlig olägenhet.

Styrelsen hade emellertid under hand inhämtat, att samtliga av styrelsen

förut och nu gjorda erinringar med undantag av den mot tvättanläggningen,

vilken föreningen ansett nödvändig för anstaltens drift, vore avsedda att

beaktas vid upprättandet av huvudritningar till anstalten. Mot ansökningen

i övrigt hade styrelsen icke något att erinra.

Under förmälan att medicinalstyrelsen sålunda hade anledning att förmoda,

att styrelsens önskningar i huvudsakliga delar komme att beaktas,

bär styrelsen tillstyrkt föreningens förevarande framställning.

1930 års sjukhuskommission har uttalat, att med hänsyn till de intressen,

kommissionen hade att bevaka, intet vore att erinra mot föreliggande förslag.

Vid personligt besök på den nuvarande vanföreanstalten i Stockholm har

jag erhållit ett livligt intryck av de svårigheter, under vilka anstalten arbetar

och vilka måste anses vara av beskaffenhet att snarast möjligt böra undanröjas.

I överensstämmelse med den uppfattning, som kom till synes i 1930

års statsverksproposition och hos samma års riksdag, anser jag därför, att

det icke längre bör anstå med vidtagande av åtgärder för åstadkommande

av en ny vanföreanstalt i Stockholm ävensom att den nya anstalten bör —

liksom den nuvarande — anordnas och drivas av vanföreföreningen. Ävenledes

ansluter jag mig till den, som det synes, från alla intresserade håll

godkända uppfattningen, att den nya anstalten lämpligast bör förläggas till

det s. k. Norrbackaområdet. Därigenom vinnas ju de högst avsevärda fördelar,

som måste vara förenade med närbelägenheten till det blivande karolinska

sjukhuset. Jag utgår härvid bland annat från den förutsättningen, att den

ortopediska undervisningen för medicine kandidater vid karolinska institutet

framgent liksom hittills skall meddelas vid vanföreanstalten i Stockholm,

och vill i detta sammanhang allenast påpeka, att enligt föreningens samtliga

byggnadsförslag i den nya anstaltens poliklinik skulle inrymmas bland annat

en föreläsningssal med 90 sittplatser, avsedd att användas just för berörda

undervisning. De närmare formerna för ifrågavarande samarbete torde liksom

hittills kunna fastställas genom överenskommelse mellan karolinska

institutet och vanföreföreningen; i sista hand bör dock givetvis föreningen

vara skyldig att därutinnan underkasta sig Kungl. Maj:ts avgörande.

I fråga örn sättet för anstaltens anordnande kan jag i allt väsentligt ansluta

mig till det av vanföreföreningen i dess skrivelse den 3 december 1930

framlagda förslaget, vilket förslag ur olika synpunkter synes mig äga bestämda

företräden framför tidigare uppgjorda planer. Särskilt anser jag

frågan om anskaffande av erforderliga personalbostäder hava genom det

senaste förslaget erhållit en lycklig lösning, sorn, bland annat, medför den

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds proposition nr 118.

stora vinsten, att den till föreningen De blindas vänner upplåtna tomten icke

nödvändigtvis behöver tagas i anspråk för vanföreanstaltens räkning och

att i följd därav den av sistnämnda förening bedrivna verksamheten kan

— i varje fall tills vidare — få på nuvarande plats ostört fortgå. Emellertid

förutsätter jag, att vanföreföreningen vid uppgörande av de slutliga ritningarna

för anstalten tager vederbörlig hänsyn till de detaljanmärkningar mot

förslaget, vilka i de avgivna utlåtandena framställts av byggnadsstyrelsen och

medicinalstyrelsen. Vad särskilt angår tvättinrättningen, vilken av medicinalstyrelsen

ansetts kunna med hänsyn till det blivande karolinska sjukhuset

uteslutas, vill jag framhålla önskvärdheten av att den så anordnas, att den

kan utan kostsamma omändringar eller nyanordningar tagas i anspråk för

andra anstaltens ändamål, snarast kanske arbetslokaler, efter det anstalten

eventuellt blivit i tillfälle att få tvätt utförd i en planerad tvättinrättning i

nämnda sjukhus.

Genom att på sista tiden antalet platser å den nuvarande anstalten ökats

med 25 å kliniken och med 19 å elevhemmet — dessa platser hava medräknats

i den här tidigare lämnade uppgiften angående totala platsantalet — skulle

platsantalet å den nya anstalten bliva något mindre än å den nuvarande.

I anledning härav må framhållas, att, enligt vad från föreningen upplysts,

nämnda ökning är att betrakta såsom ett provisorium, som måst vidtagas för

att i någon mån nedbringa den långa väntetiden för inträde å anstalten.

Med tillkomsten av den nya vanföreanstalten i Härnösand kommer emellertid

en väsentlig avlastning att beredas Stockholmsanstalten. Därjämte må

påpekas att, därest en ökning av platsantalet å den nya Stockholmsanstalten

framdeles skulle visa sig erforderlig, möjligheter till utvidgning utan större

svårigheter eller olägenheter finnas, närmast genom att de nu till personalbostäder

avsedda utrymmena i anstaltens mittflygel tagas i anspråk till patientlokaler

och bostäder åt personalen i stället beredas på annat sätt.

Det område, som erfordras för anstaltens räkning, synes mig i enlighet med

föreningens senaste förslag böra omfatta dels en areal av omkring 18,000 kvm

av det egentliga Norrbackaområdet och dels ett av statens järnvägar disponerat

område av omkring 6,650 kvm med därå uppförda byggnader jämte tillfartsväg

från Norrtull sgatans förlängning. Dessa områden torde böra av Kungl. Majit

kostnadsfritt upplåtas till föreningen med nyttjanderätt tills vidare och så

länge områdena äro för anstaltens ändamål erforderliga och därför användas

i mi avsedd omfattning. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, lärer

emellertid det av statens järnvägar disponerade området icke omedelbart

behöva upplåtas till föreningen, utan torde därmed ännu kunna anstå något

eller några år. Då den å nämnda område belägna byggnad, vilken för närvarande

användes såsom tjänstebostad åt stationsföreståndaren vid Stockholms

norra station, under viss tid framåt torde bliva behövlig för sitt nuvarande

ändamål, lärer järnvägsstyrelsen böra berättigas att, efter det berörda

upplåtelse ägt rum, så länge det utan olägenhet för anstalten låter sig

göra, förhyra densamma av föreningen mot vederbörlig ersättning, som i brist

på överenskommelse torde böra bestämmas av Kungl. Majit.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majas proposition nr 118.

Beträffande blindkemstomten — som, enligt vad nyss anförts, jämlikt det

senaste förslaget icke nu skulle behöva tagas i anspråk för vanföreanstalten —

torde emellertid redan här böra uttalas den meningen, att vanföreföreningen

bör äga företrädesrätt till disposition av denna tomt, därest blindhemmet

skulle nedläggas eiler förflyttas, ävensom att Kungl. Maj:t synes, därest

vanföreföreningen därom gör framställning, böra framdeles taga under övervägande

att genom bidrag av statsmedel till blindhemmets förflyttning förhjälpa

föreningen att komma i besittning av nämnda tomt.

Kostnaderna för uppförandet av anstalten m. m. hava enligt föreningens

förslag beräknats till 3,270,000 kronor. Mot denna uppskattning, som godtagits

av vederbörande myndigheter, har jag icke funnit något vara att erinra.

Enligt föreningens plan skulle av detta belopp 2,310,000 kronor erhållas

genom av staten för ändamålet anvisade anslag, medan återstoden

eller 960,000 kronor skulle bestridas av föreningen medelst hos pensionsförsäkringsfonden

upplånade medel. Uppenbart är, att föreningen icke är

i stånd att själv bestrida hela kostnaden för den nya vanföreanstaltens anordnande,

utan att därför fordras mycket kraftigt bistånd från statens sida.

Mot det sätt, varpå det föreslagna statsbidraget beräknats, synes mig intet

vara att erinra; särskilt vill jag framhålla, att det icke synes vara mera än

billigt att staten bestrider hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,

eftersom, åtminstone beträffande de båda förstnämnda avdelningarna,

motsvarighet därtill eljest skolat ingå i det karolinska sjukhuset. Givetvis bör

emellertid föreningen i mån av egna tillgångar bidraga till byggnadskostnaderna.

I vilken utsträckning föreningen genom realiserande av sina nuvarande

fastigheter kan erhålla medel till sådant bidrag kan dock för närvarande

icke med säkerhet avgöras. Under sådana förhållanden synes det mig icke

möjligt att nu fixera det sammanlagda anslagsbelopp, varmed staten bör

bidraga till byggnadskostnaderna för anstalten, utan synes detta belopp

för närvarande böra bestämmas till högst 2,310,000 kronor med avdrag för

den behållning av köpeskillingen för nämnda fastigheter, som efter gäldande

av nu i desamma intecknade lån eller lån till däremot svarande belopp kan

återstå. Maximeringen bör givetvis, i enlighet med det sätt, varpå sagda

bidragsbelopp uppskattats, beräknas särskilt för de olika avdelningarna, så att

statsbidraget må, enligt vederbörligen granskade räkningar, uppgå till hela

verkliga kostnaden för klinik och poliklinik, dock högst 1,080,000 kronor, hela

verkliga kostnaden för bandageverkstaden, dock högst 270,000 kronor, och

halva verkliga kostnaden för yrkesskolor och elevhem, dock högst 960,000

kronor. Vid den sålunda föreslagna fixeringen av statsbidraget har emellertid

hänsyn icke tagits till i det följande omförmälda extra räntekostnad.

För bestridande av den del av byggnadskostnaderna, som erfordras utöver

beräknat statsbidrag, har föreningen, såsom nämnt, tänkt sig att erhålla

medel genom att söka lån från pension.försäkringsfonden å högst 1,000,000

kronor. På grund härav har föreningen hemställt om vidtagande av åtgärd

för att staten skulle kunna ikliidas betalningsansvar för ett dylikt lån. Denna

hemställan, som tillstyrkts av såväl fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

som fullmäktige för riksgäldskontoret, anser även jag mig böra biträda.

Såsom framgår av det föregående, hava motsvarande åtgärder under senare

år i likartade fall vid flera tillfällen medgivits. För ställande av den här

ifrågasatta statsgarantien bör givetvis riksdagens medgivande utverkas. Det

torde böra överlämnas åt Kungl. Majit att sedermera bestämma de villkor

och former, varunder garantien skall lämnas. Därest riksdagen bifaller detta

förslag, torde statskontoret böra erhålla bemyndigande att teckna den erforderliga

garantiförbindelsen.

Såsom framgår av det anförda, ingår i det för vanföreanstalten avsedda

området visst av statens järnvägar disponerat område jämte därå befintliga

byggnader. Föreningen torde böra förpliktas dels att till statens järnvägar

utgiva ersättning för nyttjanderätten till området, dels ock att från statens

järnvägar inlösa byggnaderna. Kostnaderna härför torde, såsom föreningen

hemställt, böra bestridas av statsmedel, och synas desamma lämpligen böra

gäldas från det anslag, som kan komma att anvisas till bidrag till uppförande

av ifrågavarande anstalt. I överensstämmelse med föreningens förslag toi’de

ersättningen för markområdet böra uppskattas till 99,750 kronor och lösesumman

för byggnaderna till 144,800 kronor. Sammanlagda beloppet skulle

alltså bliva 244,550 kronor, med vilket belopp alltså statens kostnader för

anstalten och ifrågavarande anslag bör ökas.

Då, såsom redan anförts, sistberörda område och byggnader icke äro

för vanföreanstalten erforderliga under de närmaste budgetåren, behöver

sistnämnda belopp icke tills vidare utbetalas. Därför behöver icke för nästa

budgetår beräknas några medel för detta ändamål. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att senare på framställning av vanföreföreningen fastställa den

tidpunkt, från vilken föreningen skall äga disponera ifrågavarande område

och byggnader och då alltså ersättning bör erläggas och inlösen äga rum.

Från nämnda tidpunkt torde området böra överföras från statens järnvägars

till domänstyrelsens förvaltning och byggnaderna med äganderätt tillfalla

föreningen.

Anslagsheliovet för budgetåret 1931/1932 till bidrag för uppförande av den

nya vanföreanstalten har av föreningen uppskattats till 400,000 kronor, därvid

föreningen beräknat, att uppförandet skulle fördelas på fyra budgetperioder.

Enligt vad jag inhämtat har man vidare räknat med att upptaga lånet ur

pensionsförsäkringsfonden successivt under byggnadstiden i mån av behov,

detta för att så vitt möjligt undvika dubbel räntebelastning — föreningens

nuvarande lån ur fonden å 460,000 kronor mot säkerhet i nuvarande fastigheter

kan nämligen icke inlösas förrän i samband med försäljningen av

nämnda fastigheter, d. v. s. först sedan den nya anstalten öppnats. På grund

av det statsfinansiella läget synes det emellertid önskvärt att begränsa anslaget

för ändamålet för nästa budgetår till det i riksstaten preliminärt

uppförda beloppet 200,000 kronor. Därvid förutsätter jag dock, att i den

mån föreningen för byggnadsarbetets rationella bedrivande nödgas under

nämnda period för utfyllande av det erforderliga beloppet upptaga större

lån hos pensionsförsäkringsfonden än avsett varit, sistnämnda anslagsbelopp

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 118. 29

skall i den omfattning, som senare kan komma att bestämmas, kunna få anlitas

även för täckande av därigenom uppkommande extra räntekostnad.

Ett liknande förfaringssätt kan tänkas bliva nödvändigt jämväl under ett

följande budgetår. Därest direkta statsbidrag till anstaltens uppförande

komma att under byggnadstiden anvisas i långsammare takt än den, varmed

föreningen räknat, samt föreningen på grund därav måste i högre grad än i

finansieringsplanen förutsatts anskaffa medel genom upptagande av lån, synes

mig den sålunda uppkommande högre räntekostnaden böra ersättas föreningen

av statsmedel och därvid jämväl böra få bestridas av ifrågavarande anslag.

Ersättning för nämnda räntekostnad torde skäligen böra få utgå, även örn

därigenom det beräknade kostnadsbeloppet för anstaltens uppförande skulle

komma att överskridas. Enligt denna uppfattning bör alltså ifrågavarande

anslag bestämmas till summan av statens bidrag till kostnaden för själva uppförandet

av anstalten, högst 2,310,000 kronor enligt nyss angivna, på olika

avdelningar specificerade maximering, samt kostnaderna för ersättande och

inlösen av omförmälda av statens järnvägar disponerade område och byggnader,

244,550 kronor, eller alltså sammanlagt till högst 2,554,550 kronor,

vilket belopp emellertid bör å ena sidan minskas med det på nyss angivna

sätt beräknade nettobelopp, som inflyter vid försäljning av föreningens nuvarande

fastigheter, men å andra sidan ökas med nyssnämnda räntekostnad.

Då den vid fastigheternas försäljning inflytande behållningen lärer kunna

antagas komma att överstiga sagda räntekostnad, torde det totala anslaget,

såvitt nu kan bedömas, icke behöva överstiga 2,554,550 kronor.

Det för nästa budgetår erforderliga beloppet lärer böra anvisas i form

av extra reservationsanslag. I enlighet med vad som förutsattes vid anvisande

av omförmälda belopp å 30,000 kronor till förberedelsearbeten, torde

av detta anslag motsvarande belopp böra återföras till det för karolinska

sjukhuset avsedda riksstatsanslaget.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle ifrågavarande byggnadsarbete

verkställas genom nämnda styrelses försorg. Då bär emellertid är fråga

örn statsbidrag till en enskild förening, som skulle bliva ägare till de nya

byggnaderna, synes det mig lämpligare, att nämnda förening själv får ombesörja

byggnadernas uppförande. Nödig kontroll över anslagets användning

torde kunna åvägabringas i annan ordning med tillämpning av allmänna

principer vid beviljande av statsbidrag till byggnadsändamål. Bestämmelser

i sådant hänseende torde få meddelas av Kungl. Majit eller efter Kungl.

Majlis förordnande av medicinalstyrelsen. I den mån det lämpligen låter

sig göra och kan verka till kostnadernas nedbringande, bör givetvis förbindelse

upprätthållas med de byggnadsarbeten, som samtidigt kunna komma

att pågå beträffande det karolinska sjukhuset.

Såsom förut nämnts har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke för beviljande

av anslag till uppförande av den nya vanföreanstalten borde uppställas

det villkor, att staten berättigades utse förslagsvis två representanter

i vanföreföreningens styrelse, medan medicinalstyrelsen i samma ämne anfört,

att det syntes kunna tagas under övervägande, örn icke särskilda be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majis proposition nr 118.

stämmelser, avseende ett tryggande av statens intresse vid förvaltningen av

den tillämnade anstalten, borde åvägabringas. Medicinalstyrelsen Ilar dock

icke framlagt något direkt förslag i ämnet, detta under hänvisning till att

frågan om vanföreanstalternas ställning i förhållande till staten komme att

upptagas till behandling inom statens sjukvårdskommitté.

Med hänsyn till de stora ekonomiska uppoffringar, staten måste ikläda sig

för tillkomsten av ifrågavarande anstalt, synes mig det framställda förslaget

örn statlig kontroll över verksamheten vid anstalten i och för sig fullt befogat.

Enligt vad jag har mig bekant, har icke vanföreföreningen eller dess

styrelse något att erinra mot fastställande av bestämmelser i enlighet med

de framkomna förslagen. Hedan för närvarande synes det mig därför såsom

villkor för det ifrågasatta statsanslaget böra föreskrivas, att Kungl. Maj:t skall

äga att utan kostnad för statsverket dels tillsätta två ledamöter av vanföreföreningens

styrelse jämte suppleanter för dem, dels utse en revisor att deltaga

i granskningen av föreningens räkenskaper och styrelsens förvaltning. I vad

mån ytterligare föreskrifter örn statligt inflytande på anstaltens ledning böra

meddelas är en fråga, som är föremål för utredning inom statens sjukvårdskommitté

och som torde böra behandlas enhetligt för samtliga statsunderstödda

vanföreföreningar. Förslag i detta ämne torde därför icke böra i

detta sammanhang framläggas, men synes det mig vara lämpligt att tydligt

utsäga, att vanföreföreningen i Stockholm såsom följd av det nu ifrågasatta

statsanslaget bör bliva skyldig underkasta sig de ytterligare bestämmelser

i dylikt hänseende, vilka som resultat av nämnda kommittés arbete kunna

bliva föreskrivna. Ävenledes lärer det för formens skull böra fastslås, att

därest föreningen skulle försälja eller till annat, icke statsunderstött ändamål

begagna de byggnader, som med ifrågavarande statsbidrag skulle uppföras,

eller viss del därav, föreningen skall vara skyldig att, på sätt som gäller

i liknande fall, återbära det uppburna statsanslaget eller motsvarande del

därav, dock med avdrag, såsom jämväl plägar tillämpas i liknande fall,

motsvarande den tid, under vilken byggnaderna använts för vanf öre vården.

Upplåtelsen av det blivande anstaltsområdet torde i enlighet med vad

redan antytts böra bestämmas till att avse den tid området av föreningen

disponeras för vanförevård i huvudsak i minst den nu avsedda omfattningen.

Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden anfört

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanf öreanstalt

m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med av föreningen för

bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm i skrivelse den 3

december 1930 framlagt förslag bevilja nämnda förening ett

anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor, motsvarande

dels, enligt i det föregående angivna grunder, högst hela verkliga

kostnaden för uppförande vid den blivande anstalten av

klinik, poliklinik och bandageverkstad samt högst halva verkliga

kostnaden för uppförande därstädes av yrkesskolor och elev
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

hem, dock, efter jämkning på grund av särskilda omständigheter

i enlighet med vad i det föregående anförts, sammanlagt

högst 2,310,000 kronor, dels hela verkliga beloppet för ersättning

till statens järnvägar för viss i anstaltens blivande område

ingående mark samt för inlösen av därå uppförda byggnader,

utgörande detta belopp sammanlagt 244,550 kronor;

dels av sålunda beviljat anslag för budgetåret 1931/1932 anvisa

ett extra reservationsanslag, att utbetalas till föreningen

i den ordning Kungl. Majit bestämmer, av...... kronor 200,000;

dels medgiva, att ett i det föregående närmare angivet, på en

handlingarna bifogad, av arkitekten J. Åkerlund i november 1930

upprättad situationsplan med gul och röd streckning utmärkt

område av omkring 24,650 kvadratmeter — utgörande dels omkring

18,000 kvadratmeter av det s. k. Norrbackaområdet, dels

ett för närvarande av statens järnvägar disponerat område av

omkring 6,650 kvadratmeter jämte en från Korrt ullsgatans förlängning

ledande, över området framdragen tillfartsväg — må,

tillika med den del av nämnda väg, som ligger mellan Norrtullsgatans

förlängning och sistberörda område, i den mån så erfordras

kostnadsfritt med nyttjanderätt upplåtas till omförmälda förening

för den tid området av föreningen för ifrågavarande ändamål

i huvudsak disponeras i minst förut angiven omfattning, med

skyldighet för föreningen att vid den tidpunkt, från och med

vilken föreningen jämlikt beslut av Kungl. Majit skall äga att

disponera nyssnämnda område av omkring 6,650 kvadratmeter

och därå uppförda byggnader, till statens järnvägar utgiva ej

mindre ersättning för området med 99,750 kronor än även lösen

för därå befintliga byggnader med ett belopp, enligt verkställd

värdering uppgående till sammanlagt 144,800 kronor;

dels föreskriva, att sist avsedda område samt nämnda vägdel

skola från och med senast angivna tidpunkt överföras från

statens järnvägars till domänstyrelsens förvaltning;

dels och medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten

att ikläda sig garanti för de lån från pensionsförsäkringsfonden

å tillhopa högst 1,000,000 kronor, som för bestridande av kostnaderna

för uppförandet av berörda anstalt må komma att av

omförmälda förening upptagas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående bidrag till nybyggnad för Stockholms vant öreanstalt m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1931:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. s. 1 i texten