Sök i Ratio Lex

Angående anslag till försöksverksamhet beträffande föroch eftervård vid barnsbörd

1931-02-20 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:119, Angående anslag till försöksverksamhet beträffande föroch eftervård vid barnsbörd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till försöksverksamhet

beträffande för- och eftervård vid

barnsbörd; given Stockholms slott den 20 februari

1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinåen-Regeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Hansén,

Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

I årets statsverksproposition har under femte huvudtiteln, punkt 88, Kungl.

Majit på min hemställan föreslagit, att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till försöksverksamhet beträffande för- och eftervård vid barnsbörd

måtte för budgetåret 1931/1932 beräknas ett extra förslagsanslag av 30,000

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 101 haft. (Nr 119.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj :ts proposition nr 119.

Moderskaps- Sedan numera utredningen i detta ämne slutförts, anhåller jag att få framsakkunnigas

Iä«ga definintivt förslaS i frågan.

förslag och I statsverkspropositionen erinrades vid behandlingen av nyssnämnda punkt

ydärövf>n °m det betänkande angående moderskapsskydd, som den 2G september 1929

avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga, de s. k. moderskapsunderstödssakkunniga.

Detta betänkande innehöll flera olika förslag till förbättrande av

moderskapsvården och i därmed sammanhängande ämnen. Som ett led i dessa

förslag ingick anordnandet av s. k. för- oell eftervård vid barnsbörd, även kallad

föregående och efterföljande moderskapsvård.

Förvården skulle enligt de sakkunniga omfatta vård av havande kvinna

under den senare delen av havandeskapet, medan eftervården avsågs skola

fortgå fran barnsängstidens början till ett år efter förlossningen samt som

regel omfatta vard till en början av såväl modern som barnet men sedermera

väsentligen av barnet.

Hörande sättet för anordnande av denna vård skilde de sakkunniga mellan

å ena sidan orter, där ej några särskilda anordningar vidtagits för beredande,

av dylik vård, d. v. s. i regel den egentliga landsbygden och väl också

tills vidare ett stort antal mindre samhällen, och å den andra sidan städer eller

andra orter med mera starkt koncentrerad befolkning.

På landsbygden och i de mindre samhällena skulle vården i huvudsak utövas

av tjänsteläkare med biträde av barnmorska ■— i regel tjänstebarnmorska.

Förvården skulle omfatta en eller i fall av behov flera yttre undersökningar

av den havande kvinnan ävensom periodiska urinundersökningar. I samband

därmed skulle meddelas erforderliga hygieniska råd och upplysningar. Undersökningarna

skulle i regel kunna äga rum hos barnmorskan. Eftervården

beräknades vanligen kräva ett besök under den tredje eller fjärde veckan efter

förlossningen samt sedermera ett besök ungefär en gång i månaden under den

första delen och kanske genomsnittligt ett besök varannan månad under den

senare delen av »spädbarnsåret». Det första av dessa besök syntes i regel böra

avläggas av barnmorskan hos modern och hennes barn, medan övriga besök

i allmänhet skulle kunna äga rum hos barnmorskan. I fall av behov borde

barnmorskan såväl vid förvården som eftervården uppmana vederbörande att

besöka läkare.

För ifrågavarande undersökningar och konsultationer skulle barnmorskorna

enligt de sakkunniga erhålla ersättning enligt vissa grunder. Av denna ersättning

skulle i stort sett hälften bestridas av barnaföderskan, en tiondel av

kommunen och återstående fyra tiondelar av staten. Därest kvinna i här

ifrågavarande fall anlitade läkare, borde det enligt förslaget få ske på hennes

egen bekostnad, dock att möjligen det allmänna borde bestrida halva arvodet

för en så att säga grundläggande undersökning av den havande kvinnan.

Undantagsvis skulle vederbörande kvinna kunna helt befrias från deltagande

i berörda kostnader och dessa i stället fördelas med en femtedel på kommunen

och fyra femtedelar på staten.

Vad däremot angår städer och andra större samhällen, skulle enligt förslaget

här ifrågavarande vård lämpligen handhavas av s. k. mödra- och barnavårdscentraler.

I sin enklaste form skulle dylika centraler kunna åvägabringas

genom att på bestämda tider i viss lokal för väntande och nyblivna

mödrar och deras barn tillfälle bereddes till rådfrågning och undersökning av

läkare, biträdd av en i barnavård kunnig kvinna, som skulle vara centralens

förestånderska. Mottagningar borde vid en dylik central hållas minst varannan

vecka. För centralen ständigt disponibel lokal skulle ej erfordras, utan

lokal skulle kunna för måttligt pris förhyras, exempelvis i skolhus eller annor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

o

städes, där man utan olägenhet kunde för några timmar åt gången upplåta

nödiga utrymmen. Centralen borde helst disponera tre rum. Läkarens arbete

skulle väsentligen begränsa sig till mottagningarna jämte eventuellt ett eller

annat hembesök. Centralens förestånderska skulle tillhandagå läkaren under

mottagningarna, förrätta vissa enklare undersökningar och handhava de med

centralens verksamhet förenade praktiska göromålen. I många fall skulle det

därjämte vara önskvärt, att hon avlade besök hos centralens klienter för att

lämna bistånd eller företaga utredning. I större städer kunde det antagas

bliva nödvändigt, att centralen förfogade över en ständigt disponibel lokal

och att förestånderskan uteslutande ägnade sig åt centralens verksamhet.

Enligt de sakkunniga borde den väntande eller nyblivna modern, när vården

meddelades av här avsedd central, lämpligen erlägga samma ersättning,

som hon i kommun utan dylik central skulle vara pliktig att betala, örn

hon anlitade vederbörande barnmorska. Från statens sida skulle dylik central

erhålla bidrag, motsvarande summan av de statsbidrag, som, därest central ej

funnits, skulle utgått för vård av respektive centrals klienter, örn de hänvänt

sig till barnmorska. Enligt de sakkunniga komme det givetvis att bero

på omständigheterna i de särskilda fallen, i vad mån klientelets avgifter jämte

statsbidraget skulle kunna täcka centralernas omkostnader, men det syntes

sannolikt, att i regel därjämte skulle erfordras ett avsevärt belopp från annat

håll -— kommunen eller enskilda.

Över sakkunnigbetänkandet inhämtades yttranden från vederbörande myndigheter

och intresserade enskilda sammanslutningar och korporationer. I de

yttranden, i vilka förevarande del av förslaget särskilt berörts, har densamma i

princip i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran, ehuru olika meningar

kommit till synes rörande den närmare utformningen av förslaget, särskilt

i vad angår sättet för kostnadernas bestridande. Medicinalstyrelsen däremot

uttalade i sitt i ärendet avgivna, den 20 juni 1930 dagtecknade utlåtande

vissa betänkligheter rörande de sakkunnigas förslag i nu angivna del. Framför

allt anförde styrelsen, att de sakkunniga vid planläggningen av ifrågavarande

vård icke tillräckligt beaktat betydelsen av läkarens medverkan samt att de icke

alls räknat med att för vården taga i anspråk distriktssköterskorna, ehuru

dessas utbildning i väsentligt högre grad än barnmorskornas vore inriktad på

barnavården. Medicinalstyrelsen uppdrog i sitt utlåtande även riktlinjer för

ordnandet av för- och eftervården efter i viss mån andra principer än de av

de sakkunniga fiirordade. De ledande principerna i styrelsens förslag voro

i första rummet, att inom varje område — större eller mindre •— en läkare

-kulle bliva den ansvarige ledaren för ifrågavarande arbete med sköterskor

och barnmorskor som biträden och i andra rummet att för ledningen av vården

inom varje landstingsområde skulle finnas ett centralt organ, som med ingående

kännedom örn de lokala förhållandena förenade erfarenhet och insikter

i hälso- och sjukvårdsangelägenheter. Dessa principer utvecklade styrelsen i

fortsättningen av sitt utlåtande närmare på följande sätt.

Landstingen borde taga initiativet till anordnande av ifrågavarande vård och

därvid kunna påräkna visst statsbidrag. Laglig skyldighet i detta hänseende borde

emellertid tills vidare icke fastslås för landstingen, men det vore synnerligen

önskvärt, att landstingets övertagande av ledningen av vården bleve fastslaget

som villkor för statsbidrag. För varje landstingsområde, som önskade anordna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition m lid.

vård av ifrågavarande art, borde uppgöras en plan för vårdens bedrivande, vilken

plan skulle underställas medicinalstyrelsen till prövning och godkännande.

Åt visst redan befintligt organ — barnmorskestyrelsen, sjukvårdsberedning samt

i stad utanför landsting hälsovårdsnämnd eller barnavårdsnämnd — borde uppdragas

_ att bliva centralstyrelse för vården. Såväl den föregående som den

efterföljande moderskapsvården borde förläggas till vissa rådfrågningsställen,

därvid redan befintliga och för ändamålet lämpliga institutioner borde utvecklas

och stödjas samt såväl kommuners som enskildas medverkan borde eftersträvas.

Organisationen skulle i överensstämmelse med vad sålunda anförts i

huvudsak bliva följande. Varje landstingsområde skulle uppdelas i distrikt

av lämplig storlek, vart och ett med ett rådfrågningsställe, en s. k. barnavårdsbyrå.

I tätt bebyggda län med goda kommunikationer kunde det vara

fördelaktigt med ett mindre antal byråer, förlagda i anslutning till förefintliga

sjukvårdsinrättningar, barnbördsavdelningar och pediatriska avdelningar.

I andra län med större ytvidd och ringa befolkningstäthet kunde det vara lämpligare

att förlägga byråerna till stationsorter för tjänsteläkare eller till andra

härför lämpade läkares mottagningar. I flertalet fall komme antagligen en kombination

av dessa olika system att visa sig förmånligast. För vissa delar av

Norrland, eventuellt även för andra trakter med stora avstånd till läkarstationerna,

borde antalet mottagningar utom läkarstationen utökas. Läkare vid

byråerna borde antagas av vederbörande centralstyrelse. Särskild föreståndarinna

borde anställas vid byrå,'' i den mån arbetet så fordrade. I mera vidsträckta

distrikt vore det måhända fördelaktigt ur vårdsynpunkt att anställa

högt kvalificerade föreståndarinnor, vilka samtidigt skulle hava till uppgift

att vara ambulerande barnavårdskonsulenter och därvid biträda tjänsteläkarna

med besök i de mer avlägset liggande trakterna inom distriktet. Byråernas

verksamhet skulle huvudsakligen inriktas på att vara rådgivande. Barnaföderskorna

borde uppmanas att begagna sig av byråns tjänster, därvid i första

hand barnmorskorna skulle medverka, varjämte dessa skulle vara skyldiga att

anmäla varje barns födelse till bamavårdsbyrån eller vederbörande läkare. Kontroll

av byråernas verksamhet borde utövas av vederbörande förste provinsialläkare

eller förste stadsläkare, dock utan rubbning av de åligganden, som för

närvarande tillkomme barnavårdsnämnd. — Den sålunda skisserade föregående

och efterföljande moderskapsvården borde bliva kostnadsfri, såväl i vad avsåge

besök å centralen eller hos vederbörande läkare som vad angår sköterskas

respektive barnmorskas besök i hemmen. Statsbidrag borde utgå till vården

med närmare angivna belopp för olika slag av lämnad vård. Med de angivna

grunderna för statsbidrag har medicinalstyrelsen ansett, att statsverkets

kostnader kunde beräknas till en början komma att understiga 500,000 kronor

per år. Kostnader för lokal, möblering, uppvärmning, lyse och städning

etc. borde bestridas på annat sätt än genom statsmedel.

I slutet av sitt utlåtande har medicinalstyrelsen anfört, att styrelsen av

flera skäl ansåge en tidsfrist vara erforderlig beträffande lagstiftning i de

olika i moderskapsunderstödssakkunnigas betänkande berörda hänseendena.

Denna tidsfrist borde emellertid kunna utnyttjas för vinnande av erfarenhet

örn vissa organisationsfrågor rörande för- och eftervården. Styrelsen hemställde

därför örn uppdrag att till Kungl. Majit inkomma med förslag till

försöksverksamhet beträffande denna vård inom minst två områden inom riket.

Även örn de erfarenheter, som därigenom kunde vinnas, endast bleve mycket

begränsade, kunde de dock bliva av stort värde i flera avseenden. Försöksverksamhet

borde därför igångsättas i sådana distrikt, i vilka förebyggande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

5

vård av ifrågavarande art icke alls förekomme och i vilka en organisation

borde tillämpas, örn vilken hittills icke någon erfarenhet funnes.

Med anledning av detta medicinalstyrelsens uttalande anbefallde Kungl.

Majit genom brev den 24 oktober 1930 styrelsen att skyndsamt inkomma

med förslag rörande grunder för och anslag till anordnande av den sålunda

ifrågasatta försöksverksamheten. I överensstämmelse härmed framlade medicinalstyrelsen

med skrivelse den 3 december 1930 under hänvisning till sitt

utlåtande över sakkunnigbetänkandet förslag i frågan.

Jag anhåller att nu få övergå till en redogörelse för innehållet i denna

medicinalstyrelsens skrivelse.

Inledningsvis har medicinalstyrelsen framhållit, att örn ifrågasatt försöksverksamhet

skulle kunna ge ett resultat, som sedan kunde tjäna till ledning

för en definitiv organisation, syntes det nödvändigt att utvälja områden, vilka

såväl erbjöde typiska exempel på olika förhållanden i fråga om bebyggelse,

befolkningens sammansättning och levnadsbetingelser som ock möjliggjorde

en organisation i så nära anknytning som möjligt till redan befintliga eller

lätt anordnade organ för denna nya socialhygieniska verksamhet. Det senare

kravet syntes, anför styrelsen, även ur den synpunkten starkt motiverat, att

man på så sätt skulle kunna hålla kostnaderna för försöksverksamheten inom

den trängsta möjliga ram.

Med dessa utgångspunkter har styrelsen ansett försöksverksamhet böra anordnas

dels i ett par områden i mellan- eller syd-Sverige, varest tillgång funnes

på för denna verksamhet lämpliga läkarkrafter och specialanstalter, till

vilka en mera differentierad verksamhet i enlighet med styrelsens förslag

kunde anknytas, dels ock inom någon del av landet, där man vore helt hänvisad

till verksamhetens bedrivande med hjälp av tjänsteläkarna och övrig

redan befintlig, underordnad sjukvårdspersonal.

Som lämpliga försöksområden har medicinalstyrelsen i enlighet härmed föreslagit:

1) Lidköpings stad och Lidköpings provinsialläkardistrikt, om
fattande

såväl stads- och industribefolkning som även — och huvudsakligast

— lantbefolkning, 2) Hälsingborgs stad med omnejd med ren stadsoch

industribefolkning, samt 3) vissa provinsialläkardistrikt i Norrbottens

län, representerande såväl lantbefolkning i kustområdet och inom finnbygden

som ock skogs- och lappbefolkning.

Rörande det sätt, varpå vården inom de olika försöksområdena borde anordnas,

har medicinalstyrelsen härefter anfört följande.

I Lidköpings- och Hälsingborrjsområdena borde arbetet organiseras i form

av en barnavårdsbyrå för för- oell eftervård vid barnsbörd med särskild läkare

som ledare och en utbildad sköterska, vilken senare helt skulle vara anställd

för verksamheten. Arbetet skulle främst omfatta mottagningar, helst två ä tre

gånger i veckan, varvid vissa av mottagningstiderna borde utsättas med hänsyn

tagen till tiderna för klientelets förvärvsarbete, så att mottagningar hölles

jämväl på aftonen. Sköterskan skulle dessutom genom besök i klienternas

hem utöva tillsyn över vården och lämna råd och anvisningar. En mycket

viktig del av byråernas arbete skulle utgöras av förnuftigt lagd propaganda

genom utdelning av populära småskrifter rörande havandeskapets hygien och

Medicinalstyrelsens

förslag den

3 december

1930 jämte

yttranden

däröver.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(3

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

spädbarnsvård samt om möjligt även genom demonstrationer rörande barnavårdens

tekniska detaljer. För kontrollen över verksamheten och dennas senare

redovisning finge föras journaler, lämpligen enligt kortsystem efter förut

fastställt enhetligt formulär. Ett intimt samarbete förutsattes med barnmorskor,

barnavårdsnämnder och andra eventuellt redan befintliga organ för social

vård.

För de föreslagna för söksområdena i Norrbottens län måste arbetet anpassas

efter där redan förefintlig sjukvårdsorganisation. Behövliga mottagningar

borde förläggas till respektive läkares mottagningslokaler, och för den del av

arbetet, som i de båda andra distrikten skulle åvila särskilt anställd sköterska,

finge användas distrikts- respektive dispensärsköterskor samt även i mån av

behov distriktsbarnmorskor. Örn möjligt borde även i dessa försöksdistrikt

genomföras i stort sett samma journalsystem, som föreslagits för övriga försöksområden.

Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta försöksverksamheten har medicinalstyrelsen

härefter framlagt följande beräkningar.

För Lidköping samrådet, vars folkmängd utgjordes av omkring 31,000 personer,

kunde man beräkna födelsesiffran till omkring 15 per tusen, vilket motsvarade

ungefär 465 födelser per år. Antalet barnaföderskor kunde i stort

sett beräknas till samma antal. Emellertid syntes väl av dessa knappast mera

an högst 400 komma att bliva föremål för här avsedd tillsyn. Örn varje barnsängskvinna

beräknades besöka byrån två gånger för egen räkning och tre

gånger för barnets, skulle antalet besök på barnavårdsbyrån komma att uppgå

till cirka 2,000 under ett år. — Å byrån borde vidare givetvis utföras ett

större antal urinundersökningar. För att arbetet skulle kunna bedrivas utan

onödig försening och tillförlitliga journaler kunna föras samt därtill nödig tiel

ägnas åt propaganda, syntes man böra räkna med tre mottagningar per vecka

och alltså ungefär 150 mottagningar örn året. Till den vid byrån anställde

läkaren syntes böra utgå en ersättning av 20 kronor per mottagning, motsvarande

i runt tal 3,000 kronor per år. Därest för verksamheten skulle kunna

förvärvas en fullt kvalificerad sköterska, som helt ägnade sig åt arbetet, syntes,

enligt inhämtade upplysningar, böra räknas med en ersättning av 200 kronor

per månad jämte fri bostad med värme och lyse, vilket i Lidköping syntes

kunna erhållas för cirka 600 kronor per år. Totala kostnaden för sköterskan

skulle alltså ävenledes uppgå till kronor 3,000. För att jämställa de här anställda

funktionärerna i fråga om förmåner med liknande befattningshavare i

;övrigt syntes böra beräknas en semesterersättning för båda uppgående till

sammanlagt 500 kronor. För verksamhetens bedrivande tarvades givetvis

med den omfattning arbetet vore avsett att erhålla en lämplig lokal, som borde

omfatta väntrum, mottagnings- och expeditionsrum samt ett undersökningsrum.

Synnerligen lämpligt vöre, om det läte sig göra att för ändamålet förhyra

en lägenhet av den storlek, att däri jämväl kunde inrymmas bostad ''för

sköterskan. Hyreskostnaden för en sådan lägenhet syntes inberäknat värme

och lyse böra uppskattas till 1,200 kronor, vartill borde läggas minst 600 kronor

per år för städning och renhållning samt 1,500 kronor för möbler och

utrustning. Med hänsyn till vad som framhållits i fråga om byråns expeditionella

och propagandaverksamhet torde expeditionskostnader böra beräknas

till ett belopp av omkring 1,000 kronor, innefattande anskaffning av nödigt

tryck, propagandaskrifter, cirkulär etc. Till bestridande av nödiga resekostnader

för sköterskans tillsyn av hemmen syntes böra beräknas en årlig

kostnad av 1,000 kronor.

Hälsingborgsområdet hade en folkmängd av omkring 55,000 personer. Med

en beräknad nativitetssiffra av omkring 13—14 promille kunde inom detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

7

område antalet födda barn uppskattas till omkring 750—800 per år och alltså

antalet barnaföderskor till i stort sett samma siffra. Då i Hälsingborg redan

funnes polikliniker för havande kvinnor och modernt organiserad mjölkdroppe

för spädbarn, borde verksamheten här uppdelas så, att förvården skulle

ombesörjas av barnbördsavdelningens poliklinik och eftervården av° den med

barnsjukhuset intimt samarbetande mjölkdroppen. Utginge man från samma

beräkningsgrund, som tillämpats beträffande Lidköping, skulle arbetet för förvården

komma att omfatta ungefär 1,400 besök per år, för vilka torde erfordras

två mottagningar i'' veckan. Vid dessa torde jämväl kunna medhinnas förekommande

urinundersökningar. I fråga om mottagningarna för eftervård skulle

dessa efter samma beräkningsgrund komma att uppgå till cirka 2,100, alltså

ungefär samma antal som beräknades som totalantal för Lidköpingsbyrån.

Arvodet till läkaren vid byrån för förvård torde med utgångspunkt från nyss

anförda siffror böra bestämmas till % av det arvode, som beräknadesför föreståndaren

för Lidköpings-byrån, eller alltså till 2,000 kronor per år, under

det att arvodet för läkaren vid eftervårdsbyrån torde böra fastslås till samma

belopp som för Lidköpings-byråns läkare d. v. s. 3,000 kronor. Till biträde

åt läkaren vid förvårdsbyrån torde knappast behöva anställas för verksamheten

helt sysselsatt sköterska. Däremot syntes det vara lämpligt att uppgörelse

träffades med någon vid nyssnämnda poliklinik redan arbetande sköterska

örn utförande av behövligt sköterskearbete, och torde arvodet härför lämpligen

kunna föreslås till 300 kronor. Även för denna byrå torde böra beräknas viss

kostnad för expedition, trycksaker m. m., vilken kostnad dock icke syntes behöva

överstiga 500 kronor. Medicinalstyrelsen förutsatte, att lokal för förvården

skulle få kostnadsfritt disponeras.

För sköterskearbetet vid eftervårdsbyrån måste anställas en sköterska, som

helt ägnade sig åt denna verksamhet och vilkens förmåner syntes böra beräknas

till samma belopp som föreslagits för sköterskan vid Lidköpings-byrån,

alltså till sammanlagt 3,000 kronor per år. Expeditionskostnaderna för eftervårdsbyrån

torde böra beräknas till 750 kronor. I enlighet med vad som föreslagits

beträffande Lidköpingsområdet, torde till semesterarvoden för vid Hälsingborgs-byråerna

anställda böra beräknas en summa av 750 kronor. Jämväl

i fråga örn denna byrå beräknades lokal bliva kostnadsfritt upplåten. För

spårvagnsresor inom Hälsingborgs stad, syntes böra beräknas ett belopp av

högst 100 kronor per år.

Försöksområdet inom Norrbottens län syntes lämpligen kunna omfatta Råneå,

Harads, Jokkmokks och Pajala provinsialläkardistrikt, vilka tillhopa hade

en folkmängd av något mer än 26,000 invånare. Beräknade man för dessa distrikt

en genomsnittsnativitetssiffra av cirka 25 promille, skulle antalet födda

per år inom området uppgå till något över 600 och alltså antalet barnaföderskor

bliva ungefär lika stort. Med hänsyn till i dessa trakter rådande förhållanden

torde man knappast kunna räkna med att nå flera än cirka 500 av sagda barnaföderskor.

För att arbetet skulle kunna så långt möjligt bedrivas planmässigt,

borde mottagningar hållas en gång i veckan på vederbörande provinsialläkares

station samt dessutom vid varje tillfälle, då han holle mottagning på annan

plats inom distriktet, vilket förekomma inom samtliga här föreslagna provinsialläkardistrikt.

Vid beräknandet av kostnaderna för denna verksamhet syntes

man kunna utgå från att besöken för varje klient ej komme att bli mera

än fyra, av dessa ett ä två före förlossningen och två ä tre efter densamma.

Om man för försöksverksamheten räknade med att staten borde helt gälda

kostnaden, skulle detta betyda en ersättning till läkaren av 12 kronor för värjo

fall eller sammanlagt för de beräknade 500 klienterna 6,000 kronor per år.

Till de sköterskor, som biträdde med ifrågavarande vård, syntes med hänsyn

till arbetets omfattning under försökstiden böra utgå särskild ersättning med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 119,

förslagsvis 100 kronor per år. Med anlitande av inom området nu befintliga

tio distriktssköterskor skulle kostnaden härför uppgå till 1,000 kronor per år.

Expeditions- och propagandakostnader syntes böra beräknas till 300 kronor

för varje distrikt, ''alltså sammanlagt till 1,200 kronor per år. Med några lokalkostnader

syntes icke behöva räknas. Då sköterskorna redan för sin vanliga

verksamhet åtnjöte ej obetydliga resekostnads er sättning ar, syntes det tillskott,

som betingades av tillsynen över eftervården, knappast behöva beräknas

högre än till 100 kronor per år för varje sköterska eller sammanlagt till 1,000

kronor per år.

Rörande de kostnader, som ifrågavarande försöksverksamhet enligt medicinalstyrelsens

förslag under ett år skulle medföra, har styrelsen i anslutning

till det anförda uppgjort följande sammanställning.

Lidköping sområdet

Läkare..... 3,000 (fast arvode)

Sköterska . . . 2,400 (fast arvode) +

bostad med värme och

lyse = 600

Semesterarvoden . 500

Lokal m. m. . . 1,800

Utrustning (möbler

etc.) . . . 1,500

Expeditionskostnader

.... 1,000

Resekostnader . 1,000

Summa 11,800

Hälsingborg sområdet

2.000 + 3,000 (fast

arvode)

2,400 (fast arvode) +

bostad med värme och

lyse = 600

300 (fast arvode)

750

Norrbottensområdet

6,000 (beräknat efter besök

ä kr 3. — per gång)

10 fasta arvoden ä kr. 100

= 1,000

500 + 750

100

10,400

1,200

1,000

9,200

Av denna sammanställning framgår, att enligt styrelsens beräkningar de totala

årskostnaderna för försöksverksamheten skulle uppgå till (11,800 + 10,400

+ 9,200) 31,400 kronor.

Under åberopande av vad medicinalstyrelsen i ämnet anfört har styrelsen

härefter hemställt, att Kungl. Maj :t måtte dels vidtaga åtgärder för att ett anslag

a 31,400 kronor ställdes till styrelsens förfogande för anordnande under

budgetåret 1931/1932 av försöksverksamhet beträffande s. k. för- och eftervård

vid barnsbörd, dels ock fastställa följande grunder för anslagets användning:
1.

Försöksverksamhet beträffande s. k. för- och eftervård vid barnsbörd

anordnas inom de tre i det föregående angivna försöksområdena.

o2. I första försöksområdet (Lidköpingsområdet) anordnas för- och eftervården

vid en barnavårdsbyrå med en sakkunnig läkare som ledare och en utbildad

sjuksköterska. Å byrån anordnas mottagningar två ä tre gånger i

veckan.

3. X andra försöksområdet (Hälsingborgsområdet) anordnas förvården av

inom staden befintlig barnbördsavdelningspoliklinik och eftervården av den

med barnsjukhuset i staden intimt samarbetande mjölkdroppen därsammastädes.

Å vardera anstalten anställes en läkare. Å polikliniken träffas avtal med

sköterska örn biträde vid förvårdsarbetet. Vid mjölkdroppen anställes

en särskild sjuksköterska som biträde vid eftervårdsarbetet.

4. I tredje försöksområdet (Norrbottensområdet) hållas mottagningar av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 119.

9

här ifrågavarande slag en gång i veckan å de fyra provinsialläkarstationerna

samt därjämte vid varje tillfälle, då provinsialläkaren i något av sagda distrikt

håller mottagning på annan plats inom distriktet.

De inom området stationerade distriktssköterskorna vidtalas biträda vid

verksamheten i fråga.

5. De för verksamheten anlitade sjuksköterskorna skola erhålla skälig gottgörelse

för nödiga resekostnader eller, örn de förut hava rätt därtill, skälig förhöjning

i erhållen gottgörelse.

6. Ledare för verksamheten skall tillse, att lämplig propagandaverksamhet

bedrives, exempelvis genom spridande av skrifter, cirkulär o. d.

7. Medicinalstyrelsen äger att utfärda de föreskrifter och godkänna de avtal

örn lokal och med personal m. fl., som kunna befinnas erforderliga, ävensom

medgiva mindre avvikelse från stadgade grunder.

Enligt vad som meddelats från medicinalstyrelsen, avses icke med den under

5. upptagna bestämmelsen, att reseersättning till sköterska skall utgå efter

högre grunder, än de för henne i allmänhet gällande.

Till följd av remiss har statens sjukvårdskommitté i ärendet avgivit utlåtande

den 19 december 1930. Kommittén har däri anfört, att kommittén —

som ansåge, att starkt behov förelåge av sådan försöksverksamhet, som i förslaget

avsåges, och som biträdde de motiv, vilka legat till grund för styrelsens

ställningstagande i frågan — icke hade något att anmärka mot den av styrelsen

föreslagna allmänna planläggningen av berörda verksamhet.

Beträffande medicinalstyrelsens kostnadsberäkningar har däremot kommittén

framställt vissa smärre erinringar. Sålunda har kommittén anfört, att

det syntes sannolikt, att styrelsen beräknat antalet besök inom Lidköpingsoch

Hälsingborgsområdena något i överkant och att med hänsyn därtill de

föreslagna arvodena för funktionärerna inom dessa områden måhända skulle

kunna något nedsättas. Därjämte har kommittén ifrågasatt, huruvida icke

även för Lidköpingsområdet borde kunna påräknas, att lokal och utrustning

kostnadsfritt ställdes till förfogande.

Vidare har infordrat utlåtande i ärendet den 28 januari 1931 avgivits av

socialstyrelsen, som därvid tillika överlämnat ett den 22 januari 1931 dagtecknat

yttrande i ämnet av moderskapsunderstödssakkunnigas ordförande,

yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren. Efter att inledningsvis hava framhållit,

att en försöksverksamhet av det slag, medicinalstyrelsen föreslagit, utan

tvivel skulle vara ägnad att bereda möjlighet att utpröva den eller de för vårt

land bäst lämpade formerna av dylik verksamhet samt lämna upplysning om

de kostnader, med vilka man för dessa olika former skulle hava att räkna vid

en allmänt genomförd verksamhet för för- och eftervård vid barnsbörd, anför

fröken Hesselgren i sitt yttrande beträffande detaljerna i medicinalstyrelsens

förslag i huvudsak följande.

Den för Hälsingborg föreslagna verksamheten ginge ut på en uppdelning

av för- och eftervården på två skilda byråer, som skulle ömsesidigt samarbeta.

Förvården skulle nämligen förläggas till barnbördshusets poliklinik och eftervården

till den befintliga barnavårdscentralen. Genom att anknyta förvården

till barnbördshusets poliklinik skulle man sålunda vinna ett önskvärt samband

mellan förvården och förlossningsvården, på samma gång som kostnaderna förbilligades

genom ett utnyttjande av barnbördshusets personal.

För Lidköping hade medicinalstyrelsen tänkt sig en barnavårdscentral som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

medelpunkt för såväl för- som eftervård — ett system, som säkerligen i en

framtid komme att visa sig ha större förutsättningar att komma till användning

än det för Hälsingborg planerade. Man saknade emellertid vid skisseringen

av denna plan sambandet mellan förvård och förlossningsvård. I moderskapsunderstödssakkunnigas

betänkande hade behovet av dylikt samband

beaktats genom förslaget att barnavårdscentral skulle — i likhet med vad

i flera andra länder vore fallet — anknyta även barnmorskorna till sitt arbete.

Möjligen läge detta underförstått i medicinalstyrelsens plan, men det

framginge icke av den uppgjorda kostnadsberäkningen.

Bortsett härifrån syntes valet av olika typer för de tätare bebyggda samhällena

vara lyckligt funnet och hava förutsättning att ge goda resultat. En

utprövning av dessa typer borde kunna ge värdefulla erfarenheter, såväl angående

detaljer i organisationen som angående kostnaderna för en genom det

allmännas bemedling ordnad för- och eftervård.

Vad åter beträffade det för den rena landsbygden planerade förslaget, torde

det visserligen vara lämpligt, att man därvid tänkt på ett av våra nordligaste

län med dess säregna befolkning och besvärliga kommunikationer, men man

saknade ett försök beträffande den rena landsbygden någonstädes i mellanSverige.

Det funnes där stora områden, varest befolkningsförhållanden och

kommunikationer såväl som ekonomiska förhållanden komme att lägga hinder

i vägen att ordna upp saken vare sig efter Hälsingborgs- eller Lidköpingstypen

även i modifierad form. Värdefulla slutsatser borde givetvis kunna

dragas ur Norrbottenförsöket, men fullt användbara torde de dock ej gärna

kunna bliva för det övriga Sverige, vare sig i fråga om kostnader eller organisationsform.

Ehuru en utsträckning av försöket skulle medföra ökade kostnader,

syntes den i alla händelser löna sig, synnerligast som de mera komplicerade

formerna för denna vård endast så småningom torde komma till stånd.

Vad formen för Norrbottenförsöket beträffade, ville det synas, som örn man

även här bort pröva olika typer av organisation. I den av medicinalstyrelsen

skisserade planen syntes man helt och hållet utgå från läkarmottagningarna

som den enda formen för förvård, och till läkarens disposition syntes endast

hava beräknats distriktssköterskor. Visserligen talades i den allmänna

redogörelsen örn att i mån av behov använda distriktsbarnmorska, men i

kostnadsberäkningen vore endast upptagna vissa arvoden för distriktssköterskor.

Det bestämda sätt, varpå medicinalstyrelsen tagit avstånd från sakkunnigas

förslag att till för- och eftervården i de glesare bebyggda landsändarna använda

barnmorskorna, hade i huvudsak motiverats med dessas bristande utbildning

i barnavård och den risk, som skulle kunna förefinnas, att barnmorska skulle

komma att utöva sådan sjukvårdande verksamhet, som hon enligt barnmorskereglementet

vore förbjuden att åtaga sig. Sakkunniga hade alltid utgått ifrån,

att barnmorska vore direkt ansvarig inför tjänsteläkaren och att nämnda risk

därför ej borde vara förhanden och åtminstone ej vara större, än vad fallet

vore för den tjänsteläkaren underställda distriktssköterskan.

Emellertid syntes det, som om vid de försök, som nu planerades, man lämpligen

borde pröva olika vägar och då även taga upp sakkunnigas förslag att

använda barnmorskor åtminstone till förvården, som ju närmast anslöte sig

till den barnmorskan vanligen tillkommande förlossningsvården. För vissa lantdistrikt

torde man såsom medicinalstyrelsen själv framhållit åtminstone under

den närmaste tiden få lov att taga i anspråk barnmorskornas hjälp t. o. m. för

eftervården. Det vore då skäl att även pröva, hur en sådan anordning läte

sig genomföra och hur kostnaderna därför ställde sig.

Under hänvisning till det anförda har fröken Hesselgren till sist yttrat att,

ehuru hon kunde förorda medicinalstyrelsens förslag såsom i stort sett lämp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

11

ligt och önskvärt, det dock ville synas, som örn intresset för barnavården därvid

kommit att skjuta åt sidan kravet på den direkta mödravården, som för

sakkunniga framstått som den kanske hos oss mest försummade grenen av

hygienen på detta område. Det vore i känslan därav, som sakkunniga i sina

förslag försökt att så mycket som möjligt sammanknyta förvården med förlossningsvården

genom att i möjligaste mån använda barnmorskorna i denna

verksamhet, och det vore på grund härav, som medicinalstyrelsens förslag icke

kunde betraktas såsom helt tillfredsställande.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att styrelsen icke hade något att

erinra mot igångsättande av den av medicinalstyrelsen föreslagna försöksverksamheten

men att socialstyrelsen ansåge, att de av fröken Hesselgren framförda

synpunkterna därvid borde ägnas uppmärksamhet.

Sedan härefter Kungl. Maj :t anbefallt medicinalstyrelsen att avgiva utlåtan- Medieinalde

i ärendet med anledning av vad däri förekommit efter det styrelsen avgivit februari

sitt förslag i ämnet, har styrelsen den 14 februari 1931 avgivit dylikt utlå- 1931.

tande.

I utlåtandet har medicinalstyrelsen beträffande valet av försöksområden anfört

följande.

De föreslagna försöksområdena i Norrbotten representerade, som styrelsen

förut framhållit, så pass olikartade förhållanden i fråga örn befolkning, kommunikationer

och organisation, att de enligt styrelsens mening väl kunde sägas

vara fullt användbara som typer även för det övriga Sverige.

Ehuruväl medicinalstyrelsen sålunda hade en från fröken Hesselgren avvikande

mening beträffande de föreslagna Norrbottensområdenas värde i förevarande

avseende, hade styrelsen intet att erinra mot att försöksverksamheten

komme att omfatta även ett rent landsbygdsdistrikt i södra eller mellersta Sverige
Styrelsen

hade för den skull satt sig i förbindelse med provinsialläkaren i

Mörtfors distrikt av Kalmar län, och hade denne utlovat att biträda vid organisationen

av försöket.

Mörtfors distrikt med läkarstation vid Mörtfors bestode av Hjorteds, Tuna.

Gladhammars och Västrums kommuner samt Misterhults kommun och Figeholms

köping och hade en sammanlagd folkmängd av 15,067 personer. Beräknade

man för dessa en genomsnittsnativitetssiffra av cirka 16.57 per tusen

skulle antalet födda per år i distriktet uppgå till omkring 250 och alltså antalet

barnaföderskor bliva ungefär samma siffra. Med hänsyn bland annat till

att distriktet i huvudsak bestode av landsbygd torde man icke kunna räkna

med att nå flera än högst 200 av dessa barnaföderskor. Mottagningarna borde

hållas å läkarstationen en gång i veckan. Vid beräknandet av kostnaderna för

försöksverksamheten torde man här kunna utgå från att besöken för varje

klient ej bleve flera än 4, av dessa ett ä två före och två ä tre efter förlossningen.

Om man utginge från att staten borde helt gälda kostnaden, skulle detta

betyda en ersättning till läkaren av 12 kronor för varje fall eller sammanlagt

för de beräknade 200 klienterna 2,400 kronor per år. Till var och en av distriktets

tre sköterskor borde beräknas en ersättning av 100 kronor per år eller

alltså sammanlagt 300 kronor. Samma belopp kunde beräknas till reseersättning

åt sköterskorna. Även expeditions- och propagandakostnadema kunde

uppskattas till 300 kronor för år. För lokalen upptogcs inga kostnader. Hela

kostnaden för ifrågavarande försöksområde skulle i enlighet härmed kunna uppskattas

till 3,300 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Rörande kostnaderna för försöksverksamheten har medicinalstyrelsen härefter

yttrat sig sålunda.

Totalkostnaderna för hela försöksverksamheten, som förut av styrelsen beräknats

till 31,400 kronor, finge, om det nya försöksområdet medtoges, med utgångspunkt

från styrelsens tidigare beräkningar uppskattas till 34,700 kronor.

o Emellertid hade styrelsen — med hänsyn till vad som anförts av statens sjukvårdskommitté

rörande grunderna för styrelsens ekonomiska beräkningar samt

på grund av önskvärdheten att örn möjligt hålla försöksverksamheten inom ursprungligen

beräknad kostnadsram — underkastat de gjorda beräkningarna en

förnyad prövning. Denna prövning hade givit följande resultat.

För Lidköpingsområdet beräknade arvoden torde knappast kunna sättas lägre

än som föreslagits, då det vöre avsett att där för verksamheten förvärva en i

Lidköping praktiserande, socialt intresserad kvinnlig läkare, som rimligen borde

för detta omfattande nya arbete ersättas, så att en viss kompensation järnvä*

erhölles för förlorad enskild praktik. Sköterskans arvode hade beräknats

för i verksamheten helt sysselsatt och för densamma utbildad person enligt

gängse beräkningsgrund.

„ Få det vore ovisst, om lokaler för verksamheten bomme att avgiftsfritt upplåtas

av landsting eller kommuner inom området — distriktet omfattade 35

kommuner — ansåge styrelsen fortfarande nödvändigt att räkna med tidigare

kalkylerade utgifter för lokalhyra, vilket emellertid icke hindrade, att styrelsen

hade för avsikt att hos vederbörande söka utverka avgiftsfri upplåtelse av erforderlig

lokal. Däremot syntes genom inskränkning av möbelanskaffningen

m. m. en nedsättning av posten utrustning kunna företagas från 1,500 till 1,000

kronor. Under förutsättning att vidare expeditionskostnaderna kunde nedbringas

med omkring 100 kronor, skulle årskostnaderna för Lidköpingsområdet

kunna beräknas 600 kronor lägre än tidigare eller alltså till 11,200 kronor.

o Vad anninge Hälsingborgsområdet, varest medicinalstyrelsens plan ginge ut

på en utvidgning av redan pågående verksamhet, hade styrelsen ånyo samrått

nied de läkare, vilka styrelsen tänkt sig skola bliva ledare för den utvidgade

verksamheten, och därvid funnit dem benägna att av intresse för saken åtaga

sig arbetet för lägre arvoden än de tidigare beräknade. Därigenom kunde

astadkommas en kostnadsminskning av 1,500 kronor. Då vidare redan för den

inom området nu bedrivna, verksamheten funnes anställda tvenne sköterskor,

torde ytterligare behövligt biträde åt läkarna åtminstone till en början kunna erhallas

för en kostnad av omkring 100 kronor per månad, varigenom även denna

post skulle kunna reduceras med 1,500 kronor. Totala kostnaden för Hälsingborgsområdet

kunde sålunda nedsättas med 3,000 kronor till 7,400 kronor.

Enligt medicinalstyrelsens sålunda verkställda beräkningar skulle den sammanlagda

årskostnaden för en pa föreslaget sätt utvidgad försöksverksamhet

icke behöva uppskattas till högre belopp än (11,200 + 7,400 + 9,200 + 3.300)

31,100 kronor.

Med anledning av fröken Hesselgren uttalanden rörande sambandet mellan

I orvard och förlossningsvård samt angående barnmorskornas medverkan vid

ifrågavarande verksamhet har härefter medicinalstyrelsen yttrat sig på följande

sätt.

Styrelsen hade icke beträffande Lidköpingsområdet lämnat ur sikte sambandet

mellan förvård och förlossningsvård. Anledningen till att styrelsen icke för

detta område lika litet som för Hälsingborgsområdet — beräknat någon ersättning

för medverkan av barnmorskor vore den, att för- och eftervården här

skulle ombesörjas av en barnavårdsbyrå och att vid denna med nödvändighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

t Q

lo

måste anställas en sköterska, vilkens tid medgåve att utöva den tillsyn över de

kavande kvinnorna, som icke tillkomme läkaren eller krävde besök på byrån.

Styrelsen ville understryka, att styrelsen beräknade besök av mödrarna under

havandeskapet, även om denna styrelsens mening måhända ej fullt tydligt framgått

av förslaget, enär styrelsen använt uttrycket barnsängskvinna i stället för

havande kvinna. Till yttermera visso ville styrelsen framhålla, att styrelsen

utgått från, att ett större antal urinundersökningar borde utföras på byrån.

Dessa avsåge kvinnor under havandeskapet.

Vad beträffade försöksverksamheten i Norrbottens län hade visserligen icke

heller för denna några arvoden upptagits för barnmorskor. Det hade emellertid,

som av styrelsens förslag franninge, varit styrelsens avsikt att i direktiven

för en blivande försöksverksamhet angiva, att läkaren icke vore bunden enbart

vid distriktssköterskans medverkan utan ock hade att i den mån detta befunnes

lämpligt och behövligt söka samarbete med distriktsbarnmorskorna. Vid sådant

förhållande borde arvodet i proportion till det utförda arbetet fördelas emellan

barnmorskor och sköterskor.

I olika sammanhang anförde jag vid behandlingen av detta års statsverks- Departeproposition,

att enligt min mening moderskapsunderstödssakkunnigas förslagmentschefen

borde i dess skilda delar vid innevarande års riksdag upptagas till behandling,

i den mån detta vore möjligt. Sålunda uttalade jag min förhoppning att kunna

hemställa örn framläggande av förslag till lagstiftning rörande kontroll över

förlossnings- och spädbamshem samt angående moderskapsunderstöd genom

anknytning till en reformerad sjukförsäkring. Beslut örn propositioner till

årets riksdag i dessa ämnen hava numera på min hemställan fattats. Till den

del av sakkunnigbetänkandet, som avser beredande av organiserad s. k. föroch

eftervård, torde det emellertid, enligt vad jag uttalade i statsverkspropositionen,

med hänsyn till vad medicinalstyrelsen i sitt utlåtande över sakkunnigbetänkandet

anfört icke kunna ifrågakomma att nu fatta slutlig ståndpunkt.

Jag anförde emellertid tillika, att jag i princip ansåge mig böra biträda

medicinalstyrelsens i skrivelsen den 3 december 1930 framlagda förslag örn

anordnande av försöksverksamhet i fråga örn organiserad för- och eftervård.

Lika med medicinalstyrelsen ansåge jag nämligen, att en dylik verksamhet

på ifrågavarande ännu tämligen litet bearbetade område skulle vara till stor

nytta, innan riktlinjerna uppdroges för en mera definitiv organisation.

Efter statsverkspropositionens framläggande har betydelsen av s. k. föroch

eftervård berörts vid behandlingen av den nyligen avlämnade propositionen

nr 75 med förslag angående reformerad sjukförsäkring, nämligen i samband

med i denna proposition framlagt förslag rörande understöd åt mindre

bemedlade barnaföderskor. I detta förslag ingår dels att understödet i första

hand skall användas till bekostande av vård av barnmorska eller å förlossningshem,

dels ock att de blivande enhetliga sjukkassorna, som skola handhava berörda

understödsverksamhet, tillika skola förhjälpa barnaföderskorna till erhållande

av råd och upplysningar angående vad de hava att iakttaga för sin egen och barnets

vård m. m. En dylik verksamhet måste hava sitt naturliga komplement i

en organiserad för- och eftervård. Betydelsen för såväl modern som barnet av

att omvårdnaden vid barnsbörd utsträckes till en mera avsevärd tid såväl förut

som efteråt synes nämligen alltmera allmänt inses. På skilda håll hava spå
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

rats initiativ till åtgärder i sådant hänseende. Det måste då vara av betydelse,,

att ifrågavarande vårdverksamhet organiseras så, att den kan genomföras på

samma gång så effektivt och för så ringa kostnad som möjligt.

Även ur nu anförda synpunkter är det alltså önskvärt, att åtgärder redan

nu vidtagas för att en sådan vårdverksamhet snarast möjligt skall kunna komma

till stånd.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, skulle enligt medicinalstyrelsens

ursprungliga plan försöksverksamhet av ifrågavarande slag för en årskostnad

av 31,400 kronor anordnas inom tre olika områden av vårt land. Enligt styrelsens

senaste förslag har försöksområdenas antal utökats till fyra, under det att

årskostnaderna för verksamheten det oaktat ansetts kunna begränsas till ett

belopp något understigande det som beräknats i det första förslaget. Det sålunda

modifierade förslaget kan jag — utan att här ingå på närmare detaljgranskning

i allt väsentligt tillstyrka. Genom en i överensstämmelse med

medicinalstyrelsens senaste förslag anordnad försöksverksamhet torde erfarenhet

kunna vinnas rörande det inbördes värdet av olika organisationsformer och

om de kostnader, dessas tillämpning medför i olikartade delar av vårt land.

Vad angår de av medicinalstyrelsen uppdragna grundlinjerna för bestämmelser

rörande försöksverksamheten torde jag först efter det riksdagen fattat ställning

till anslagsfrågan hava att intaga definitiv ståndpunkt därtill. Redan här

vill jag emellertid tillkännagiva, att jag i huvudsak kan ansluta mig till dessa

grundlinjer, dock att det torde böra uttryckligen framhållas, att jämväl barnmorskornas

biträde skall anlitas, där det finnes vara till gagn, och att alltså

de för distriktssköterskorna avsedda arvodesbeloppen böra fördelas mellan dem

och barnmorskorna.

I fråga örn kostnadsberäkningarna har jag icke heller funnit anledning till

erinran; viss ytterligare nedsättning av kostnadssumman synes emellertid icke

utesluten. Men hänsyn härtill och da det för ändamålet erforderliga anslaget

lämpligen synes böra erhålla förslagsanslags karaktär, torde detsamma för

nästa budgetår utan olägenhet kunna avrundas nedåt till det i statsverkspropositionen

preliminärt upptagna beloppet av 30,000 kronor. Närmare föreskrifter

rörande anslagets användning torde få meddelas av Kungl. Majit eller

''— efter Kungl. Maj:ts bemyndigande — av medicinalstyrelsen.

Huru länge ifrågavarande försöksverksamhet bör fortgå och i vad mån den

bör ersättas av en mera omfattande och definitiv organisation kan givetvis icke

för närvarande bedömas, utan bör avgörandet därufinnan få bliva beroende av

de erfarenheter, man under verksamhetens lopp kan komma att göra. Redan

nu kan det emellertid förutses, att försöksverksamheten, för att leda till mera

säkra resultat, torde böra fortgå jämväl under budgetåret 1932/1933.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till försöksverksamhet beträffande för- och eftervård vid

barnsbörd för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag

av................................kronor 30,000.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 119.

15

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till försöksverksamhet beträffande föroch eftervård vid barnsbörd. a1 i texten
  2. S2LU 1931:13 Sammansatt stats- och andra lagutskotts memorial nr 13 s. 1 i texten
  3. S2LU 1931:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 119 angående anslag till försöksverksamhet beträffande föroch eftervård vid barnsbörd. s. 1 i texten