Angående ändrade villkor för underhåll och pensioner till avskedat indelt manskap vid armén och marinen m. m
1931-01-03 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:13, Angående ändrade villkor för underhåll och pensioner till avskedat indelt manskap vid armén och marinen m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 13.
1
Nr 13.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ändrade
villkor för underhåll och pensioner till avskedat
indelt manskap vid armén och marinen m. m.; given
Stockholms slott den 3 januari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Carl Ekman.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 januari 1931.
hl ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamein, von Stockensteöm, Städener, Gtllenswäed, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:
Vid 1929 års riksdag väcktes en motion (II: 255) angående vissa ändringar
i villkoren för åtnjutande av understöd från Vadstena krigsmansliuskassa
m. m. Motionen åsyftade en undersökning, huruvida dels utgående underhåll
från Vadstena krigsmansliuskassa kunde anses tillräckliga för pensionärernas
försörjning, dels begravningshjälpen efter avliden understödstagare kunde
anses stå i lämpligt förhållande till gällande penningvärde, dels den för åtnjutande
av underhåll stadgade levnads- och tjänståldern kunde anses till sin
längd m. m. lämpligt bestämd, dels grunderna för utbetalande av korprals- och
Bihang till riksdagens protokoll W31. leand. 12 haft. (Nr 13.)
2473 80
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
vicekorpralstillägg kunde anses vara gent emot vissa indelta soldater rättvist
bestämda, dels ock efterlevande maka efter underhållstagare borde komma
i åtnjutande av änkepension.
I skrivelse till Kungl. Majit den 15 mars 1929, nr 60, uttalade riksdagen
i anledning av denna motion, bland annat, att statsmakterna vid bestämmandet
av nu gällande underhållsbelopp till Vadstena krigsmanshuskassas
underhållstagare utgått från den principiella ståndpunkten, att underhållen,
med hänsyn till det indelta manskapets ställning och tjänstgöringsskyldighet,
vore att anse mera såsom bidrag till livsuppehället än såsom tjänstepensiouer
i vanlig mening. Den uppfattning rörande underhållens karaktär, som
sålunda legat till grund för underhållsbeloppens avpassande, syntes riksdagen
alltjämt vara giltig. Därest frågan örn storleken av förevarande ålderdomsunderstöd
bedömdes från den nu angivna synpunkten, måste enligt
riksdagens mening de år 1919 fastställda underhållsbeloppen med därå
sedermera beviljade tilläggsförmåner — genom vilka totalbeloppen för underhållstagare,
som uppnått 67 års ålder och som befunne sig i behövande
omständigheter, uppbringats beträffande meniga soldater till 400 kronor,
beträffande vicekorpraler till 430 kronor och beträffande korpraler till 460
kronor årligen — anses vara i stort sett väl avvägda. Med hänsyn till vad
sålunda anförts och i betraktande jämväl av de betydande kostnader för
statsverket, som på grund av det stora antalet underhållstagare måste krävas
även för en obetydlig förhöjning av underhållsförmånerna, hade riksdagen
ansett sig icke kunna biträda ett förslag örn sådan höjning. Ej heller funne
sig riksdagen kunna medgiva beviljandet av understöd åt avliden underhållstagares
efterlevande änka.
Däremot syntes det riksdagen måhända kunna ifrågasättas, huruvida nu
gällande villkor för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
kunde anses vara i allo väl avvägda. Vad i motionen anförts till stöd för
ett däri framlagt förslag örn rätt till underhåll för sådan indelt soldat, som
visserligen ej innehade 20 tjänstår men som under anställningstiden fullgjort
tjänstgöring mellan beväringsmötena i sådan omfattning, att han i
verkligheten tjänat kronan mer än den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet
erfordrats under den för underhållsrätt stadgade anställningsperioden,
förefölle riksdagen vara värt beaktande. I saknad av närmare utredning
i ämnet ansåge sig riksdagen likväl icke äga tillfälle att för egen del
uttala någon mening beträffande möjligheten och lämpligheten av att genomföra
ett förslag i sadan riktning. Frågan härom, liksom även frågan örn
eventuella andra jämkningar beträffande villkoren för rätt till underhåll,
syntes riksdagen emellertid vara av beskaffenhet att kunna tagas under
övervägande i samband med prövningen av en utav arméförvaltningens civila
departement i skrivelse till Kungl. Majit den 18 december 1928 gjord framställning
örn ändrade bestämmelser rörande utbetalning av underhåll till
krigsmanshuskassans underhållstagare. Riksdagen hade ansett sig böra hos
Kungl. Majit anhålla örn dylikt övervägande. Därest, med anledning av vad
riksdagen sålunda ifrågasatt, ändringar i gällande bestämmelser beträffande
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa ansåges böra genomföras, syntes
motsvarande ändringar böra övervägas beträffande pensionerna till avskedat
indelt manskap vid flottan.
På grund av det anförda anhöll riksdagen, att Kungl. Majit måtte i samband
med prövning av föreliggande förslag örn ändrade bestämmelser rörande
utbetalning av underhållsförmåner till Vadstena krigsmanshuskassas
underhållstagare taga under övervägande frågan örn eventuella jämkningar i
nu gällande villkor för rätt till dylikt underhåll.
Vad först beträffar arméförvaltningens civila departements av riksdagen
omförmälda förslag örn ändrade bestämmelser rörande utbetalning av underhållsförmåner
till krigsmanshuskassans underhållstagare, hade detsamma avgivits
så sent, att det icke kunde upptagas till prövning i samband med
avlåtandet av statsverkspropositionen till 1929 års riksdag. Ärendet anmäldes
emellertid i 1930 års statsverksproposition i sammanhang med behandlingen
av det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till förhöjning i gratialen
åt avskedat manskap. Förenämnda förslag åsyftade, att utgifterna för de till
Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare utgående förmånerna, vilka
bestridas från ett flertal anslag under elfte huvudtiteln, nämligen anslagen
till Vadstena krigsmanshuskassa, till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap,
till ytterligare förhöjning i nämnda gratial samt till pensionstillägg
och dyrtidstillägg åt, bland andra, ifrågavarande understödstagare, skulle
sammanföras under ett ordinarie anslag. Härjämte skulle vissa ändringar
vidtagas i bestämmelserna rörande villkoren och tidpunkten för utbetalningen
av ifrågavarande understöd. Tillika hade förutsatts, att ett motsvarande
sammanförande under ett anslag skulle äga rum av utgifterna för de
till pensionerade båtsmän och marinsoldater utgående förmånerna. Uti avgivet
yttrande i ärendet hade statskontoret avstyrkt civila departementets
förslag i vad det avsåge en inräkning redan för det dåvarande av dyrtidstilläggen
i de fasta understödsbeloppen. Det hade nämligen synts statskontoret
böra anstå härmed, till dess frågan örn ett inräknande för f. d.
befattningshavare i statens tjänst av dyrtidstilläggen i pensionerna erhölle
sin lösning. Föredragande departementschefen, som härutinnan instämde
med statskontoret, anförde, att på grund av nyssnämnda förhållande och då,
enligt vad som framginge av ett utav civila departementet senare i ärendet
avgivet yttrande, de huvudsakliga fördelarna med ett genomförande av departementets
förslag stöde att vinna först sedan även dyrtidstilläggen sammanförts
nied de övriga understödsförmånerna, tillräcklig anledning icke
syntes förefinnas att nu vidtaga de av civila departementet i övrigt föreslagna
ändringarna med avseende å ifrågavarande anslag, utan borde den
dittills tillämpade anslagsuppställningen tillsvidare bibehållas.
Mot den av föredragande departementschefen sålunda intagna ståndpunkten
gjordes från riksdagens sida icke någon erinran.
Yad åter angår den av 1929 års riksdag begärda utredningen rörande
eventuella jämkningar i gällande villkor för rätt till underhåll från Vadstena
4
Begravnings
hjälp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
krigsmanshuskassa, var densamma vid avlåtandet av statsverkspropositionen
till 1930 års riksdag icke slutförd.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att arméförvaltningens civila departements
i ovannämnda riksdagsskrivelse omförmälda förslag avsetts att
tillsvidare icke föranleda någon statsmakternas åtgärd. Utan hinder liärav
synes mig emellertid det nu föreliggande resultatet av den utav riksdagen
begärda utredningen böra underställas Kungl. Majlis prövning.
Utredningen rörande jämkningar i gällande villkor för rätt till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa anförtroddes i första hand åt arméförvaltningens
civila departement, i det att Kungl. Majit genom beslut den
27 juni 1929 anbefallde nämnda departement att inkomma med yttrande i
anledning av vad samma års riksdag i ovannämnda skrivelse, nr 60, anfört.
I skrivelse den 27 augusti 1929 har civila departementet avgivit yttrande
och förslag i ämnet. Departementets förslag innebär dels höjning av begravningshjälpen,
dels ock viss utsträckning av rätten till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa.
Enligt gällande bestämmelser utgår begravningshjälp efter såväl underhållstagare
i Vadstena krigsmanshuskassa som genom flottans pensionskassa
pensionerade båtsmän och marinsoldater med ett belopp av 30 kronor.
Arméförvaltningens civila departement har i sin förenämnda skrivelse beträffande
denna förmån anfört, att den nu utgående begravningshjälpen,
även örn densamma skulle betraktas allenast såsom ett bidrag till bestridande
av begravningskostnaderna, måste anses vara alltför lågt tillmätt.
Riksdagen hade ej heller — vilket kunde utläsas av dess skrivelse den 15
mars 1929, nr 60 — motsatt sig en eventuell höjning av begravningshjälpen.
Vad anginge det belopp, vartill begravningshjälpen borde höjas, ville departementet
erinra därom, att begravningshjälpen enligt 1927 års militärersättningsförordning
utginge med lägst 100 kronor och enligt manskapsavlöningsreglementet
med lägst 150 kronor. Härvid vore dock att märka, att
dessa ersättningsbelopp vore avsedda att i stort sett täcka begravningskostnaderna.
Emellertid syntes begravningshjälpen efter avliden underhållstagare
böra betraktas blott såsom ett bidrag för täckande av förekommande begravningskostnader.
Vid sådant förhållande torde begravningshjälpen efter
avliden underhållstagare böra fastställas till något lägre belopp än ovan angivna,
förslagsvis 75 kronor. Med nämnda belopp utginge jämlikt kungl,
brev den 29 oktober 1909 begravningshjälpen, då indelt manskap avlidit
under tjänstgöring. Departementet tillstyrkte alltså för sin del en höjning
av begravningshjälpen till 75 kronor. Några särskilda medel för gäldande
av de med ifrågavarande förhöjning förenade kostnaderna syntes icke behöva
hos riksdagen äskas. Ifrågavarande merkostnader, mika för de närmaste
åren av departementet beräknats uppgå till högst 20,000 kronor örn året för
att därefter successivt minskas, torde nämligen kunna bestridas av de för
utbetalning av underhåll m. m. till Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
tillgängliga medel.
Kungl. Majus proposition nr 13. 5
Direktionen över flottans pensionskassa, som avgivit utlåtande i ärendet,
har erinrat därom, att beloppet av begravningshjälpen fastställts år 1914 och
då torde hava ansetts som ett skäligt bidrag till begravningskostnadernas
bestridande. Med hänsyn till penningvärdets fall efter nämnda år syntes
emellertid detta bidrag nu vara alltför knappt. Arméförvaltningens civila
departement hade ifrågasatt en höjning av begravningshjälpen till 75 kronor.
Enär begravningshjälp efter avliden pensionstagare, som tillhört marinens
stammanskap, utginge med detta belopp, och flottans indelta manskap åtnjöte
pensioner med väsentligt lägre belopp än stammanskapet, syntes emellertid
en begravningshjälp efter avliden batsman eller marinsoldat av 75 kronor
vara väl hög och i stället skäligen böra sättas till 50 kronor, vilket belopp
ungefärligen kompenserade penningvärdets fall sedan den tid, da beloppet
30 kronor fastställts. Av ifrågavarande pensionärer kunde i medeltal cirka
45 beräknas årligen avgå med döden. En höjning av begravningshjälpen
till 50 kronor skulle alltså, vad marinen anginge, tillsvidare betinga en merkostnad
för år av 900 kronor, medan däremot en höjning till 75 kronor
skulle medföra en årlig kostnadsökning av i runt tal 2,000 kronor. Begravningshjälp
efter avliden pensionerad båtsman eller marinsoldat utginge från
ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap.
I ärendet har vidare statskontoret den 3 oktober 1929 yttrat sig. Ämbetsverket
har för sin del i princip intagit den ståndpunkten, att det med fog kunde ifrågasättas,
huruvida det vore lämpligt att överhuvudtaget bevilja f. d. indelta
soldater några ytterligare förmåner. Ben tjänstgöring, de indelta soldaterna
fullgjort, hade nämligen i allmänhet ej upptagit för dem större del av året, än
att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet, och flertalet av dem hade uppburit
den huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring icke av staten utan
av vederbörande rust- och rotehållare, varjämte deras anställning i statens
tjänst i huvudsak vilat på ett avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna. Med
hänsyn härtill torde ifrågavarande underhållstagare genom till dem utgående
underhåll få anses hava blivit förhållandevis ekonomiskt väl tillgodosedda
av staten. Bet borde även framhållas, att vid bestämmande av årsinkomst
enligt 7 § i lagen örn allmän pensionsförsäkring hänsyn icke skulle tagas
till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa. Vad särskilt anginge begravningshjälpen,
hade arméförvaltningens civila departement föreslagit en
höjning från 30 kronor till 75 kronor och därvid åberopat de belopp, vilka
såsom begravningshjälp utginge enligt 1927 års militärersättningsförordning
till värnpliktiga och enligt manskapsavlöningsreglementet till vid armén eller
marinen fast anställt manskap. Statskontoret ville i anledning härav erinra,
att särskilt tillkallade sakkunniga i betänkande den 17 februari 1919 under
åberopande av enahanda synpunkter ifrågasatt en höjning av begi.ivningshjälpen
från 30 kronor till 100 kronor. Vederbörande departementschef hade
emellertid påpekat, att fast anställt och indelt manskap icke kunde med varandra
likställas, och anfört, att av samma skäl, som de till f. d. indelt manskap
utgående underhåll oell pensioner endast vore att anse såsom ett bi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utvidgning av
rätten till
understöd.
t> Kunell. Majus proposition nr 13.
drag till dess livsuppehälle, jämväl begravningshjälpen borde betraktas
blott såsom ett bidrag för täckande av förekommande begravningskostnader.
I enlighet med departementschefens förslag hade Kungl. Majit i proposition
den i mars 1919, nr 204, angående underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
icke föreslagit någon höjning av begravningshjälpen, och någon sådan
höjning hade ej heller inom riksdagen ifrågasatts. För egen del ville statskontoret
i anledning av den av arméförvaltningens civila departement gjorda
jämförelsen mellan värnpliktiga och fast anställt manskap å ena sidan samt
f. d. indelta å andra sidan framhålla, att begravningshjälpen avsåge i första
fallet krigsman, som avlidit under tiden, då han tjänat kronan, men i senare
fallet en redan avskedad soldat. Att en åtskillnad i dylika fall ansetts vara
befogad framginge därav, att begravningshjälp i allmänhet utginge efter befattningshavare
i statens tjänst, men ej efter pensionerade f. d. befattningshavare.
. Då ifrågavarande underhållstagare genom till dem utgående underhåll
enligt statskontorets mening måste anses hava blivit förhållandevis väl
tillgodosedda av staten, funne sig ämbetsverket, som icke kunde finna skäl
föreligga för en höjning av begravningshjälpen till f. d. indelt manskap, böra
avstyrka, att åtgärder vidtoges för genomförande av en sådan höjning.
Sedan arméförvaltningens civila departement anbefallts att i anledning
av vad statskontoret i ärendet anfört avgiva förnyat yttrande, har departementet
den 18 februari 1930 inkommit med sådant yttrande. Härvid
har departementet i fråga örn begravningshjälpen anfört, att departementet
ingalunda förbisett de av statskontoret anförda skälen för dess ställningstagande
till denna fråga. Vad föredragande departementschefen i förevarande
avseende anfört i propositionen nr 204 till 1919 års riksdag hade föranlett
departementet att föreslå begravningshjälpen höjd till 75 kronor i
stället för till 100 kronor, såsom föreslagits i ett av särskilda tillkallade
sakkunniga den 17 februari 1919 avgivet betänkande, och vad anginge övriga
av statskontoret anförda skäl för dess avstyrkande av begravningshjälpens
förhöjning, hade departementet funnit desamma vara av beskaffenhet att icke
inverka på själva sakfrågan, då ju statsmakterna en gång gått in för att begravningshjälp
skulle utgå till efterlevande efter Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare. Även med utgångspunkt från, att begravningshjälpen
skulle utgöra allenast ett bidrag till täckande av förekommande begravningskostnader,
måste emellertid enligt departementets åsikt den nu utgående
begravningshjälpen örn 30 kronor anses alldeles för liten för att den
skulle kunna bliva till en verklig hjälp åt de efterlevande vid gäldandet av
begravningskostnaderna. På grund härav och då, såsom departementet förut
framhållit, några särskilda medel icke behövde för ändamålet hos riksdagen
äskas, vidhölle departementet sitt förslag örn begravningshjälpens höjande
från 30 till 75 kronor.
För erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa fordras
enligt nu gällande bestämmelser — med undantag för sådana fall, då av
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
gång ägt rum på grund av i tjänsten ådragen sjukdom — att vederbörande
innehar en minimianställningstid av 20 år. Understöden utgå till menig i
åldern mellan 50 och 60 år med 61 kronor, mellan 60 och 67 år med 100
kronor och efter uppnådda 67 år med 200 kronor. Härtill komma dyrtidstillägg
med 150 kronor till den, som vid ingången av det budgetår,
för vilket dyrtidstillägg av riksdagen beviljats, uppnått en ålder av 60 år,
samt pensionstillägg med 50 kronor till den, som vid ingången av det år,
för vilket pensionstillägg utgår, uppnått en levnadsålder av 67 år och styrkt
sig vara i behövande omständigheter. Korpraler och vicekorpraler uppbara
härutöver ett årligt belopp av respektive 60 och 30 kronor. Enligt dessa
grunder uppgå alltså totalbeloppen för underhållstagare, som uppnått 67 års
ålder och äro i behövande omständigheter, till: beträffande meniga soldater
400 kronor, beträffande vicekorpraler 430 kronor och beträffande korpraler
460 kronor årligen.
Motsvarande förmåner utgå till båtsmän och marinsoldater i foim av
pension genom flottans pensionskassa, och därutinnan gälla i stort sett
samma regler som de nyssberörda, för indelta vid armén stadgade, dock att
den för vederbörande erforderliga minimianställningstiden — 20 år — har
räknas från 20 års ålder, varjämte uppställts fordran på att vederbörande
skall hava under tjänstetiden skickat sig redligt och väl. Pensionsratten inträder
icke förrän vid en uppnådd levnadsålder av 5o år. Korprals- och vicekorpralstillägg
förekomma icke vid pensionering av marinens indelta manskap.
Av vad jag förut yttrat torde framgå, att riksdagen ställt sig avvisande
gentemot en ifrågasatt höjning av understödsbeloppen till Vadstena krigsmanshuskassas
underhållstagare. Däremot har riksdagen funnit beaktansvart vad
i ovannämnda motion anförts till stöd för ett förslag örn rätt till underhåll
för sådan indelt soldat, som visserligen ej innehar 20 tjanstår men som
under anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan beväringsmötena i sådan
omfattning, att han i verkligheten tjänat kronan mer än den minsta tjänstgöringstid
— 600 dagar — som i allmänhet erfordrats under den for underhållsrätt
stadgade anställningsperioden. I saknad av närmare utredning i
ämnet har emellertid riksdagen ansett sig icke hava tillfälle att för egen
del uttala någon mening beträffande möjligheten och lämpligheten av att
genomföra ett förslag i sådan riktning.
Arméförvaltningens civila departement har uti sin ovannämnda skrivelse den
27 augusti 1929 i förevarande avseende anfört, att departementet intet annat
hade att invända mot en sådan utsträckning av rätten till underhåll från
Vadstena krigsmansliuskassa, som åsyftades i berörda motion, an att departementet
ansåge, att vederbörande skulle för underhålls åtnjutande icke
blott hava fullgjort tjänstgöring i den omfattning, som i motionen avsåges,
nämligen minst 600 dagar, motsvarande ungefär 20 regementsmöten eller
den tjänstgöring, som beträffande det indelta manskapet i allmänhet erfordrats
under 20 anställningsår, utan därjämte hava varit anställd vid krigsmakten
i minst 15 år. Denna tid hade nämligen ansetts såsom mimmi
-
8
Kungl. Maj:fs proposition nr 13.
anställningstid vid beviljande av pensioner åt arbetarpersonal i statens tjänst.
Wagon utredning i ämnet kunde departementet emellertid icke förebringa,
.Det manskap, varom här vore fråga, vore nämligen sådant indelt manskap
som for åtskilliga år tillbaka i tiden erhållit avsked ur krigstjänst. Av det
i tjänst varande indelta manskapet vore samtliga berättigade''till underhåll
enar ingen indelt anställts efter den 1 januari 1904. Att utröna, huru många
av dessa f. d. indelta som fortfarande vore i livet, skulle säkerligen möta
ooverstighga svårigheter. Aven örn en utredning liknande den, som verkställts
av de år 1917 tillkallade sakkunniga för utrönande av antalet i livet
varande f. d. mdelta, som berördes av förslaget örn tilldelande av underhåll
fran Vadstena krigsmanshuskassa till visst indelt manskap med minst 20
fA^Ur d?o25-t,’ällStär ~ en lltrednin& som Wand annat föranlett omkring
5,000 förfrågningar och påminnelseskrivelser till rikets pastorsämbeten —
igångsattes, skulle något tillfredsställande resultat ändå icke kunna ernås,
f).lan<7 .anUat av <len orsaker», att tillförlitliga uppgifter rörande manskapets
tjänstgöringsförhållanden helt säkert icke kunde vinnas. Några uppgifter å
de kostnader, ett genomförande av förslaget örn utsträckning av rätten till
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa skulle draga, kunde därför icke
ej ens approximativt, av departementet lämnas. Emellertid kunde omnämnas
att kostnaderna för genomförande av förslaget örn tilldelande av underhall
at indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats
tore den 1 januari 1910 och vore i behövande omständigheter, hade beräknats
uppgå till omkring 100,000 kronor under vart och ett av de första sju
arén efter det forslaget trätt i tillämpning för att sedan successivt minskas
och slutligen helt upphöra år 1965. Här föreliggande förslag örn utvidgning
av ratten till underhåll omfattade visserligen manskap, som avskedats jämväl
efter den 1 januari 1910, men å andra sidan hade genom villkoret örn fullgjord
viss tjänstgöring underhållsrätten avsevärt begränsats, vadan det vore
att antaga, att kostnaderna för genomförande av sistnämnda förslag åtminstone
icke komme att överstiga ovan angivna beräknade kostnader, även örn
dyrtids- och pensionstilläggen medräknades.
Med hänsyn till vad sålunda anförts beträffande svårigheten att erhålla
uppgifter rörande manskapets tjänstgöringsförhållanden borde såsom villkor
för underhållets tillerkännande föreskrivas, att de indelta själva skulle styrka
sig hava under sin anställningstid, som ej borde understiga 15 år, tjänstgjort
sammanlagt minst 600 dagar. Underhållen borde givetvis, i likhet med
vad som agt rum beträffande tillerkännandet av underhåll åt visst indelt
manskap med minst 20 men under 25 tjenstår enligt kungörelsen den 20
augusti 1919 (nr 539), tilldelas vederbörande uppå ansökan, vid vilken borde
fogas åldersbetyg, avskedspass samt intyg örn fullgjord tjänstgöring av den
omfattning, som ovan angivits.
Jad anginge sattet för bestridande av de med den ifrågasatta utsträckta
ratten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnaderna
Ange departementet meddela, att varken Vadstena krigsmanshuskassa eller
invalidhusfonden kunde lämna något bidrag till kostnadernas bestridande.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Ej heller kunde medel för ändamålet erhållas ur de inom vissa län befintliga
s. k. uddeman talskassorna, enär Kungl. Maj:t och kronan ej hade någon
dispositionsrätt över de medel, som inginge i sagda kassor. Däremot syntes
det departementet, som örn indelningsverkets besparingsfond skulle kunna
tagas i anspråk för bestridandet helt eller delvis av kostnaderna i fråga.
Beträffande denna fond, som utgjordes av till statsverket indragna delar av
Västmanlands regementes knektelegomedelskassas och Jämtlands roteringskassas
tillgångar samt till dessa kassor influtna räntemedel, hade riksdagen
medgivit, att räntan av denna fond finge jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande
tagas i anspråk för understöd åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon
del av fonden icke vidare erfordrades för sådant ändamål, för enahanda
ändamål som Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond och invalidhusfonden. I enlighet härmed tillgodofördes fondens
avkastning årligen det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till
ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap. Eondens avkastning
vore följaktligen redan disponerad för understöd åt f. d. indelt manskap
och kunde således icke tagas i anspråk för bestridande av de med den
ifrågasatta utsträckningen av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
förenade kostnaderna. Något hinder att använda fondens kapitaltillgång
för ifrågavarande ändamål syntes emellertid departementet icke
föreligga.
På grund av vad sålunda anförts föresloge departementet, dels att gällande
bestämmelser örn underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa måtte ändras
därhän, att indelt manskap med minst 15 men under 20 tjänstår, som
styrkte sig hava tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, finge komma i
åtnjutande av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma grunder,
som giillde beträffande sådant manskap, som tjänat i minst 20 år och
avskedats efter den 1 januari 1910, dels att indelningsverkets besparingsfonds
kapitaltillgång måtte få tagas i anspråk för bestridandet av de med ovan
föreslagna utsträckning av rätten till un derhän ur Vadstena krigsmanshuskassa
förenade kostnader.
Direktionen över flottans pensionskassa har — under erinran att tidsmåttet
600 dagar vore beräknat motsvara ungefärligen 20 regementsmöten eller den
tjänstgöring, som beträffande det indelta manskapet vid armén i allmänhet
erfordrats under 20 anställningsår — framhållit, att tjänstgöringen för båtsmän
och marinsoldater varit ordnad på helt annat sätt än vid armén. Av
båtsmanshållet hade nämligen i regel roteringskompanierna uppfordrats till
årstjänstgöring för vart tredje år och indelningskompanierna till tjänstgöring
fyra månader varje år. Genom extra uppfordring torde åtskilliga båtsmän
hava fullgjort oftare inträffande tjänstgöring. För båtsmännen erfordrades
således icke den av civila departementet ifrågasatta tjänstgöringstidsbestämmelsen,
då de redan vid 15 tjänstår hade en effektiv tjänstgöringstid av
omkring 1,800 dagar. Den vore ej heller behövlig för marinsoldaterna, som
tillhört ett värvat regemente och tjänstgjort hela året. Av sistnämnda per
-
10
Kungl. Majus proposition nr 13.
sonal vöre numera, sedan marinregementet redan från och med år 1887 helt
indragits, högst få i livet.
Direktionen funne det för båtsmän och marinsoldater gällande stadgandet,
att tjänstetiden skulle räknas från 20 års ålder, vara ej endast för strängt
utan även olämpligt, i betraktande av att dylikt stadgande icke torde förefinnas
för arméns indelta manskap och jämväl med hänsyn till det förhållandet,
att båtsman kunnat antagas till rekryt vid 16 års ålder. Direktionen
hade därför icke något att erinra mot, att detta stadgande bortfölle, då huvudsaken
syntes vara, att vederbörande, oavsett vid vilken ålder han börjat
tjänstgöra, tjänat kronan under viss tid.
I den föreskrivna pensionsberättigande levnadsåldern av 55 år ansåge
direktionen någon ändring icke böra vidtagas.
Direktionen föresloge alltså, att för pensions erhållande skulle för båtsmän
och marinsoldater erfordras endast en tjänstetid av 15 år samt att hava
uppnått 55 års ålder och under tjänstetiden skickat sig redligt och väl.
Såsom arméförvaltningens civila departement framhållit, vore det icke
möjligt att någorlunda exakt beräkna, vilken ekonomisk räckvidd den ifrågasatta
utsträckta rätten till underhåll skulle få, då det manskap, varom här
vore fråga, vore sådant indelt manskap, som för åtskilliga år tillbaka i tiden
erhållit avsked ur krigstjänsten, men holle direktionen före, att kostnaderna
härför kunde begränsas till ett belopp av 15,000 kronor, varmed det under
elfte huvudtiteln uppförda anslaget till pensionering av flottans gemenskap
borde höjas.
Rörande slutligen sättet för pensions sökande syntes några särskilda föreskrifter
härom, vad anginge från flottans pensionskassa utgående pensioner,
ej vara erforderliga utöver redan befintliga.
Statskontoret har, såsom redan nämnts, i sitt ovanberörda utlåtande intagit
den principiella ståndpunkten, att lämpligheten av att överhuvudtaget
bevilja f. d. indelta soldater några ytterligare förmåner med fog kunde ifrågasättas.
Ämbetsverket bär dock förklarat sig icke vilja förneka, att vissa
skäl talade för förslaget örn utsträckning av rätten till underhåll jämväl till
sådan indelt soldat, som visserligen ej innehade 20 tjänstår, men som under
anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan mötena i sådan omfattning,
att han i verkligheten tjänat kronan lika länge som den, vilken under 20
tjänstår fullgjort allenast den obligatoriska tjänstgöringen under mötena.
Statskontoret ansåge sig fördenskull icke böra motsätta sig en dylik utvidgning
i underhållsrätten med den av arméförvaltningens civila departement
förordade inskränkningen, varigenom underhåll endast skulle utgå till den,
som kunde räkna minst 15 tjänstår. Arméförvaltningens civila departement
hade föreslagit, att underhåll i dylika fall skulle utgå enligt samma grunder,
som för närvarande gällde beträffande underhållsberättigat manskap, avskedat
efter den 1 januari 1910, d. v. s. utan hänsyn till örn behövande omständigheter
förelegat eller icke. Då emellertid härigenom skulle kunna inträffa,
att f. d. indelt soldat, som kunde räkna minst 15 men under 20 tjänstår,
11
Kungl. Majus proposition nr 13.
skulle bliva berättigad åtnjuta underhåll, vilket ej skulle tillkommit honom,
därest han haft minst 20 men ej 25 tjänstår, syntes de i civila departementets
hemställan förekommande orden »och avskedats efter den 1 januari
1910» böra utgå.
För bestridandet av de kostnader, som skulle vara förenade med en sålunda
ifrågasatt utvidgning av rätten till underhållsbidrag, hade arméförvaltningens
civila departement föreslagit, att indelningsverkets besparingsfonds
kapitaltillgångar skulle tagas i anspråk. Beträffande ifrågavarande fond hade
— såsom civila departementet erinrat — riksdagen medgivit, att räntan av
densamma finge jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande tagas i anspråk för
understöd åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon del av fonden icke
vidare erfordrades för sådant understöd, för enahanda ändamål som Vadstena
krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond och
invalidhusfonden (jfr prop. nr 302/1921 och nr 83/1922 samt riksdagens skrivelser
nr 240/1921 och nr 234/1922). Genom brev den 24 februari 1922 hade
Kungl. Maj:t föreskrivit, att räntemedlen å fonden årligen skulle överföras
till ordinarie förslagsanslaget till ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat
manskap. I)å alltså ifrågavarande fond avsetts att användas för enahanda
ändamål som Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid-
och pensionsfond samt invalidhusfonden, vilka senare fonder icke skulle
förbrukas, syntes det statskontoret betänkligt att utan vidare utredning
rörande indelningsverkets besparingsfonds användning taga dess kapitaltillgångar
i anspråk enbart för Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare.
Innan så skedde, borde det utredas, i vad mån fondens kapital borde användas
för det ena eller andra ändamålet. För övrigt torde icke hela fondens kapital
lämpligen kunna disponeras under de närmaste åren. Av de den 30
juni 1929, räntefordringar oberäknade, till 1,358,921 kronor 52 öre uppgående
tillgångarna å fonden, vilka uppkommit på det sätt, att hälften av Västmanlands
regementes knektelegomedelskassa och av Jämtlands roteringskassa indragits
till statsverket, hade 61 kronor 27 öre utgjort kontant behållning, 895,012
kronor 68 öre hade av statskontoret placerats i obligationer eller i bankinrättning,
och 463,847 kronor 57 öre hade utgjorts av utav vederbörande länsstyrelse
ursprungligen från berörda knektelegomedelskassa utlämnade amorteringslån
mot inteckningar i jordbruksfastigheter. Å ifrågavarande lån betalades
endast en jämförelsevis obetydlig årlig amortering. Visserligen löpte
lånen med tre månaders uppsägning, men då det vid indragning till statsverket
av knektelegomedelskassan blivit förutsatt, att låntagarna i kassan icke
skulle föreläggas någon viss förkortad amorteringstid utan få oinskränkt åtnjuta
sina ursprungliga lånevillkor (prop. nr 302/1921 sid. 25), syntes det
icke böra ifrågakomma att uppsäga lånen till inbetalning. På grund härav
kunde under de närmaste åren endast fondens övriga tillgångar, i runt tal
895,000 kronor, jämte inflytande amorteringar, anses disponibla.
I särskilt utlåtande den 6 december 1929 har Mats kontoret vidare anfört,
att vad direktionen över flottans pensionskassa föreslagit i fråga örn utsträck
-
12
Kungl. Majus proposition nr 13.
ning beträffande avskedade båtsmän och marinsoldater av rätten till underhåll
till dem, vilka innehade minst 15 tjänstår, icke föranledde någon statskontorets
erinran.
I sitt förnyade yttrande i ärendet av den 18 februari 1930 har arméförvaltningens
civila departement — med anledning av vad statskontoret i sitt utlåtande
den 3 oktober 1929 anfört — föreslagit en ändring i sitt ursprungliga
förslag av innebörd, att underhåll skulle tillkomma indelt manskap med
minst 15 men under 20 tjänstår, som styrkte sig hava tjänstgjort i sammanlagt
minst 600 dagar, enligt samma grunder, som gällde beträffande sådant
manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år. Departementet har framhållit,
att efter denna ändring i departementets förslag torde, enär statskontoret
i övrigt ej haft något att erinra mot de av departementet föreslagna
villkoren för erhållande av underhåll enligt förslaget örn utvidgning av rätten
till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, någon meningsskiljaktighet
på denna punkt ej förefinnas mellan departementet och statskontoret.
I avseende å sättet för bestridandet av de med den ifrågasatta utsträckta
rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnaderna
har departementet upptagit till bemötande vad statskontoret anfört
gentemot departementets förslag örn användning härför av indelningsverkets
besparingsf onds kapitaltillgångar. Statskontorets ståndpunkt härutinnan grundade
sig — anför civila departementet — dels på att nämnda fond vore avsedd att
användas för enahanda ändamål som Tadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond samt invalidhusfonden, vilka senare
fonder icke finge förbrukas, dels ock på att hela fonden på grund av från
densamma utlämnade amorteringslån icke kunde för ändamålet disponeras.
Vidkommande det förstnämnda skälet borde erinras örn, att riksdagen medgivit,
att räntan av fonden finge jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande tagas
i anspråk för understöd åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon del av
fonden icke vidare erfordrades för sådant ändamål, för enahanda ändamål som
Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
och invalidhusfonden. Härav syntes framgå, att fondens kapital tillgång i
första hand skulle användas till understöd åt f. d. indelt manskap. Vad beträffade
det andra skälet till statskontorets ställningstagande till denna fråga,
hade departementet aldrig ifrågasatt, att hela fonden skulle behöva disponeras
för här avsett ändamål. Kostnaderna för den avsedda utvidgningen
av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa komme under alla
omständigheter icke att belöpa sig till mer än 100,000 kronor årligen under
de första åren för att därefter successivt avtaga; antagligen torde kostnaderna
i verkligheten med hänsyn till villkoret örn styrkandet av de 600
tjänstgöringsdagarna komma att hålla sig betydligt under dessa beräknade
kostnadsbelopp. I anledning härav och då omkring 895,000 kronor funnes
disponibla, syntes någon risk för att denna summa ej skulle förslå för här
avsett ändamål icke förefinnas.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Hos Kungl. Majit Lava vidare Sveriges indelta soldatförbund samt vissa f. d.
indelta soldater gjort särskilda framställningar örn ökade pensionsförmåner
åt avskedat indelt manskap. I en av dessa framställningar Ilar gjorts gällande,
att arméförvaltningens civila departements förslag icke vore lämpligt
eller tillfredsställande, då det kunde inträffa, att vid en anställningstid,
understigande 15 år, vederbörande redan fullgjort tjänstgöring under sammanlagt
avsevärt mer än 600 dagar.
Varken från riksdagens eller från de i ärendet hörda myndigheternas sida
har ifrågasatts någon förhöjning av underhålls- och pensionsbeloppen för
f. d. indelt manskap. Beträffande begravningshjälpen, som nu utgår med 30
kronor, hava arméförvaltningens civila departement och direktionen över
flottans pensionskassa föreslagit ökning, civila departementet till (5 kronor
och direktionen till 50 kronor. Statskontoret har däremot ställt sig helt
avvisande mot varje sådan ökning. Ehuru begravningshjälpen visserligen
alltjämt torde böra betraktas allenast såsom ett bidrag till begravningskostnaderna,
har jag för egen del kommit till den uppfattningen, att en höjning
av ifrågavarande förmån är skälig, och jag finner mig i sådant hänseende
böra förorda, att begravningshjälpens belopp fastställes till 60 kronor.
Vad angår frågan örn bestridande av härigenom uppkommande kostnader,
behöva, enligt vad arméförvaltningens civila departement meddelat, i avseende
å arméns f. d. indelta icke några särskilda medel för ändamålet äskas. För
marinens vidkommande torde däremot för nästa budgetår en ökning av det
under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till pensionering av flottans gemenskap
med 1,000 kronor bliva erforderlig.
För att avskedat indelt manskap skall kunna komma i åtnjutande av
understöd från Vadstena krigsmansliuskassa eller genom flottans pensionskassa
kräves, såsom förut nämnts, en minimianställningstid av 20 år. Vad
båtsmän och marinsoldater angår, skall för dem denna tjänstetid räknas
från 20 års ålder. I sin förenämnda skrivelse (nr 60/1929) har riksdagen
ifrågasatt, huruvida nu gällande villkor för rätt till berörda understöd kunde
anses vara i allo väl avvägda. De i ärendet hörda myndigheterna hava
funnit sig böra förorda en sådan ändring av de nuvarande bestämmelserna
i ämnet, att understöd skulle tillerkännas jämväl manskap med lägre
anställningstid än 20 år, dock icke understigande 15 år. Beträffande manskap
från armén skulle emellertid härvid uppställas såsom ytterligare villkor,
att vederbörande styrker sig hava fullgjort tjänstgöring i minst 600 dagar,
d. v. s. den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet erfordrats under den
för underliållsrätt nu fastställda anställningsperioden. För båtsmän och
marinsoldater är stadgandet av sistnämnda villkor icke behövligt, enär dessa,
enligt vad direktionen över flottans pensionskassa upplyst, samtliga vid en
tjänstålder av 15 år fullgjort tjänstgöring under väsentligt längre tid än
600 dagar.
Vad myndigheterna sålunda föreslagit anser jag mig böra biträda. Att, såsom
av vissa f. d. indelta i en till Kungl. Majit ingiven framställning ifråga
-
Departements
chefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
satts, helt avstå från fordran å minimianställningstid och endast fästa avseende
vid den fullgjorda tjänstgöringens längd synes mig däremot icke vara
tillrådligt.
Direktionen över flottans pensionskassa har föreslagit, att den för marinens
personal gällande bestämmelsen, att tjänstetiden skall räknas från 20
års ålder, måtte upphävas. Då det synes mig lämpligt, att arméns och marinens
personal i förevarande avseende likställes, tillstyrker jag detta förslag.
Såsom framgår av myndigheternas yttranden, torde det icke vara möjligt
att exakt beräkna de årliga kostnaderna för genomförandet av det föreliggande
förslaget örn utvidgning av understödsrätten. För arméns vidkommande
lära de icke komma att överstiga 100,000 kronor under de första
åren, och vid marinen har ett årligt belopp av 15,000 kronor till en början ansetts
böra beräknas för ändamålet. Framdeles komma kostnaderna att successivt
minskas. Arméförvaltningens civila departement har föreslagit, att indelningsverkets
besparingsfonds kapitaltillgångar skulle anlitas för bestridande
av berörda kostnader i vad avser arméns f. d. indelta. Häremot har
statskontoret i viss mån ställt sig betänksamt. Då emellertid, såsom civila
departementet i sitt senast avgivna yttrande i ärendet framhållit, fondens
tillgångar i första hand äro avsedda för understöd åt f. d. indelta, torde
något principiellt hinder icke kunna anses föreligga mot att använda dessa
tillgångar för bestridande av berörda kostnader. Jag tillstyrker därför departementets
förslag även i denna del. I likhet med statskontoret förutsätter
jag dock, att från fonden utlämnade amorteringslån mot inteckningar
i jordbruksfastigheter icke skola av nu omförmäld anledning uppsägas till
betalning, utan att de ursprungliga lånevillkoren allt fortfarande skola förbliva
gällande. Någon risk för att den disponibla delen av fonden — för
närvarande omkring 900,000 kronor — icke skulle förslå för här avsett ändamål
lärer för övrigt, enligt vad civila departementet meddelat, icke förefinnas.
Vad marinen beträffar, böra här ifrågavarande kostnader gäldas av anslaget
till pensionering av flottans gemenskap. Då dessa kostnader beräknats
under den närmaste tiden uppgå till omkring 15,000 kronor, och kostnaden
för begravningshjälpens höjning, såsom förut nämnts, uppskattats till 1,000
kronor, allt för år räknat, skulle den sammanlagda merutgiften å nyssberörda
anslag för budgetåret 1931/1932 utgöra 16,000 kronor. Frågan örn beräkningen
av medelsbehovet under nämnda anslag för ifrågavarande budgetår
kommer senare denna dag att av chefen för finansdepartementet underställas
Kungl. Maj:ts prövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från och med den 1 juli 1931 begravningshjälp efter avliden understödstagare
i Vadstena krigsmanshuskassa må ur nämnda kassa utgå med
60 kronor;
att från och nied den 1 juli 1931 må såsom begravningshjälp efter avliden
pensionerad båtsman eller marinsoldat genom flottans pensionskassa utbetalas
60 kronor;
15
Kungl. Majlis proposition nr 13.
att avskedat indelt manskap från armén med minst 15 men under 20
tjänstår, som styrker sig hava tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, må
från oell med den 1 juli 1931 komma i åtnjutande av underhåll ur Vadstena
krigsmanshuskassa enligt samma grunder, som gälla beträffande sådant
manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år;
att avskedad båtsman eller marinsoldat, som innehar minst 15 tjänstår
och som under tjänstetiden skickat sig redligt och väl, må från och med
den 1 juli 1931 komma i åtnjutande av pension genom flottans pensionskassa,
såsom örn han tjänat i minst 20 år från 20 års ålder; samt
att indelningsverkets besparingsfonds kapitaltillgångar må anlitas för bestridande
av de kostnader, vilka uppkomma genom att rätt till underhåll ur
Vadstena krigsmanshuskassa tillerkännes avskedat indelt manskap med minst
15 men under 20 tjänstår samt med en sammanlagd tjänstgöringstid av
minst 600 dagar.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Georg Z. Topelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1931:50 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner rörande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa åt visst f. d. indelt manskap. s. 7 i texten
- BU 1931:19 Utlåtande, i anledning av väckta motioner rörande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa åt visst f. d. indelt manskap. s. 2 i texten
- Rskr. 1931:40 Riksdagens skrivelse Nr 40 s. 3 i texten
- BU 1931:10 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för underhåll och ''pensioner till avskedat indelt manskap vid armén och marinen m. s. 1 i texten