Sök i Ratio Lex

Angående ändrade villkor för underhåll och pensioner till avskedat indelt manskap vid armén och marinen m. m

1931-01-03 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:13, Angående ändrade villkor för underhåll och pensioner till avskedat indelt manskap vid armén och marinen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 13.

1

Nr 13.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ändrade

villkor för underhåll och pensioner till avskedat

indelt manskap vid armén och marinen m. m.; given

Stockholms slott den 3 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 januari 1931.

hl ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamein, von Stockensteöm, Städener, Gtllenswäed, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:

Vid 1929 års riksdag väcktes en motion (II: 255) angående vissa ändringar

i villkoren för åtnjutande av understöd från Vadstena krigsmansliuskassa

m. m. Motionen åsyftade en undersökning, huruvida dels utgående underhåll

från Vadstena krigsmansliuskassa kunde anses tillräckliga för pensionärernas

försörjning, dels begravningshjälpen efter avliden understödstagare kunde

anses stå i lämpligt förhållande till gällande penningvärde, dels den för åtnjutande

av underhåll stadgade levnads- och tjänståldern kunde anses till sin

längd m. m. lämpligt bestämd, dels grunderna för utbetalande av korprals- och

Bihang till riksdagens protokoll W31. leand. 12 haft. (Nr 13.)

2473 80

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

vicekorpralstillägg kunde anses vara gent emot vissa indelta soldater rättvist

bestämda, dels ock efterlevande maka efter underhållstagare borde komma

i åtnjutande av änkepension.

I skrivelse till Kungl. Majit den 15 mars 1929, nr 60, uttalade riksdagen

i anledning av denna motion, bland annat, att statsmakterna vid bestämmandet

av nu gällande underhållsbelopp till Vadstena krigsmanshuskassas

underhållstagare utgått från den principiella ståndpunkten, att underhållen,

med hänsyn till det indelta manskapets ställning och tjänstgöringsskyldighet,

vore att anse mera såsom bidrag till livsuppehället än såsom tjänstepensiouer

i vanlig mening. Den uppfattning rörande underhållens karaktär, som

sålunda legat till grund för underhållsbeloppens avpassande, syntes riksdagen

alltjämt vara giltig. Därest frågan örn storleken av förevarande ålderdomsunderstöd

bedömdes från den nu angivna synpunkten, måste enligt

riksdagens mening de år 1919 fastställda underhållsbeloppen med därå

sedermera beviljade tilläggsförmåner — genom vilka totalbeloppen för underhållstagare,

som uppnått 67 års ålder och som befunne sig i behövande

omständigheter, uppbringats beträffande meniga soldater till 400 kronor,

beträffande vicekorpraler till 430 kronor och beträffande korpraler till 460

kronor årligen — anses vara i stort sett väl avvägda. Med hänsyn till vad

sålunda anförts och i betraktande jämväl av de betydande kostnader för

statsverket, som på grund av det stora antalet underhållstagare måste krävas

även för en obetydlig förhöjning av underhållsförmånerna, hade riksdagen

ansett sig icke kunna biträda ett förslag örn sådan höjning. Ej heller funne

sig riksdagen kunna medgiva beviljandet av understöd åt avliden underhållstagares

efterlevande änka.

Däremot syntes det riksdagen måhända kunna ifrågasättas, huruvida nu

gällande villkor för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

kunde anses vara i allo väl avvägda. Vad i motionen anförts till stöd för

ett däri framlagt förslag örn rätt till underhåll för sådan indelt soldat, som

visserligen ej innehade 20 tjänstår men som under anställningstiden fullgjort

tjänstgöring mellan beväringsmötena i sådan omfattning, att han i

verkligheten tjänat kronan mer än den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet

erfordrats under den för underhållsrätt stadgade anställningsperioden,

förefölle riksdagen vara värt beaktande. I saknad av närmare utredning

i ämnet ansåge sig riksdagen likväl icke äga tillfälle att för egen del

uttala någon mening beträffande möjligheten och lämpligheten av att genomföra

ett förslag i sadan riktning. Frågan härom, liksom även frågan örn

eventuella andra jämkningar beträffande villkoren för rätt till underhåll,

syntes riksdagen emellertid vara av beskaffenhet att kunna tagas under

övervägande i samband med prövningen av en utav arméförvaltningens civila

departement i skrivelse till Kungl. Majit den 18 december 1928 gjord framställning

örn ändrade bestämmelser rörande utbetalning av underhåll till

krigsmanshuskassans underhållstagare. Riksdagen hade ansett sig böra hos

Kungl. Majit anhålla örn dylikt övervägande. Därest, med anledning av vad

riksdagen sålunda ifrågasatt, ändringar i gällande bestämmelser beträffande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa ansåges böra genomföras, syntes

motsvarande ändringar böra övervägas beträffande pensionerna till avskedat

indelt manskap vid flottan.

På grund av det anförda anhöll riksdagen, att Kungl. Majit måtte i samband

med prövning av föreliggande förslag örn ändrade bestämmelser rörande

utbetalning av underhållsförmåner till Vadstena krigsmanshuskassas

underhållstagare taga under övervägande frågan örn eventuella jämkningar i

nu gällande villkor för rätt till dylikt underhåll.

Vad först beträffar arméförvaltningens civila departements av riksdagen

omförmälda förslag örn ändrade bestämmelser rörande utbetalning av underhållsförmåner

till krigsmanshuskassans underhållstagare, hade detsamma avgivits

så sent, att det icke kunde upptagas till prövning i samband med

avlåtandet av statsverkspropositionen till 1929 års riksdag. Ärendet anmäldes

emellertid i 1930 års statsverksproposition i sammanhang med behandlingen

av det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till förhöjning i gratialen

åt avskedat manskap. Förenämnda förslag åsyftade, att utgifterna för de till

Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare utgående förmånerna, vilka

bestridas från ett flertal anslag under elfte huvudtiteln, nämligen anslagen

till Vadstena krigsmanshuskassa, till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap,

till ytterligare förhöjning i nämnda gratial samt till pensionstillägg

och dyrtidstillägg åt, bland andra, ifrågavarande understödstagare, skulle

sammanföras under ett ordinarie anslag. Härjämte skulle vissa ändringar

vidtagas i bestämmelserna rörande villkoren och tidpunkten för utbetalningen

av ifrågavarande understöd. Tillika hade förutsatts, att ett motsvarande

sammanförande under ett anslag skulle äga rum av utgifterna för de

till pensionerade båtsmän och marinsoldater utgående förmånerna. Uti avgivet

yttrande i ärendet hade statskontoret avstyrkt civila departementets

förslag i vad det avsåge en inräkning redan för det dåvarande av dyrtidstilläggen

i de fasta understödsbeloppen. Det hade nämligen synts statskontoret

böra anstå härmed, till dess frågan örn ett inräknande för f. d.

befattningshavare i statens tjänst av dyrtidstilläggen i pensionerna erhölle

sin lösning. Föredragande departementschefen, som härutinnan instämde

med statskontoret, anförde, att på grund av nyssnämnda förhållande och då,

enligt vad som framginge av ett utav civila departementet senare i ärendet

avgivet yttrande, de huvudsakliga fördelarna med ett genomförande av departementets

förslag stöde att vinna först sedan även dyrtidstilläggen sammanförts

nied de övriga understödsförmånerna, tillräcklig anledning icke

syntes förefinnas att nu vidtaga de av civila departementet i övrigt föreslagna

ändringarna med avseende å ifrågavarande anslag, utan borde den

dittills tillämpade anslagsuppställningen tillsvidare bibehållas.

Mot den av föredragande departementschefen sålunda intagna ståndpunkten

gjordes från riksdagens sida icke någon erinran.

Yad åter angår den av 1929 års riksdag begärda utredningen rörande

eventuella jämkningar i gällande villkor för rätt till underhåll från Vadstena

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Begravnings
hjälp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

krigsmanshuskassa, var densamma vid avlåtandet av statsverkspropositionen

till 1930 års riksdag icke slutförd.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att arméförvaltningens civila departements

i ovannämnda riksdagsskrivelse omförmälda förslag avsetts att

tillsvidare icke föranleda någon statsmakternas åtgärd. Utan hinder liärav

synes mig emellertid det nu föreliggande resultatet av den utav riksdagen

begärda utredningen böra underställas Kungl. Majlis prövning.

Utredningen rörande jämkningar i gällande villkor för rätt till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa anförtroddes i första hand åt arméförvaltningens

civila departement, i det att Kungl. Majit genom beslut den

27 juni 1929 anbefallde nämnda departement att inkomma med yttrande i

anledning av vad samma års riksdag i ovannämnda skrivelse, nr 60, anfört.

I skrivelse den 27 augusti 1929 har civila departementet avgivit yttrande

och förslag i ämnet. Departementets förslag innebär dels höjning av begravningshjälpen,

dels ock viss utsträckning av rätten till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa.

Enligt gällande bestämmelser utgår begravningshjälp efter såväl underhållstagare

i Vadstena krigsmanshuskassa som genom flottans pensionskassa

pensionerade båtsmän och marinsoldater med ett belopp av 30 kronor.

Arméförvaltningens civila departement har i sin förenämnda skrivelse beträffande

denna förmån anfört, att den nu utgående begravningshjälpen,

även örn densamma skulle betraktas allenast såsom ett bidrag till bestridande

av begravningskostnaderna, måste anses vara alltför lågt tillmätt.

Riksdagen hade ej heller — vilket kunde utläsas av dess skrivelse den 15

mars 1929, nr 60 — motsatt sig en eventuell höjning av begravningshjälpen.

Vad anginge det belopp, vartill begravningshjälpen borde höjas, ville departementet

erinra därom, att begravningshjälpen enligt 1927 års militärersättningsförordning

utginge med lägst 100 kronor och enligt manskapsavlöningsreglementet

med lägst 150 kronor. Härvid vore dock att märka, att

dessa ersättningsbelopp vore avsedda att i stort sett täcka begravningskostnaderna.

Emellertid syntes begravningshjälpen efter avliden underhållstagare

böra betraktas blott såsom ett bidrag för täckande av förekommande begravningskostnader.

Vid sådant förhållande torde begravningshjälpen efter

avliden underhållstagare böra fastställas till något lägre belopp än ovan angivna,

förslagsvis 75 kronor. Med nämnda belopp utginge jämlikt kungl,

brev den 29 oktober 1909 begravningshjälpen, då indelt manskap avlidit

under tjänstgöring. Departementet tillstyrkte alltså för sin del en höjning

av begravningshjälpen till 75 kronor. Några särskilda medel för gäldande

av de med ifrågavarande förhöjning förenade kostnaderna syntes icke behöva

hos riksdagen äskas. Ifrågavarande merkostnader, mika för de närmaste

åren av departementet beräknats uppgå till högst 20,000 kronor örn året för

att därefter successivt minskas, torde nämligen kunna bestridas av de för

utbetalning av underhåll m. m. till Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare

tillgängliga medel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 13. 5

Direktionen över flottans pensionskassa, som avgivit utlåtande i ärendet,

har erinrat därom, att beloppet av begravningshjälpen fastställts år 1914 och

då torde hava ansetts som ett skäligt bidrag till begravningskostnadernas

bestridande. Med hänsyn till penningvärdets fall efter nämnda år syntes

emellertid detta bidrag nu vara alltför knappt. Arméförvaltningens civila

departement hade ifrågasatt en höjning av begravningshjälpen till 75 kronor.

Enär begravningshjälp efter avliden pensionstagare, som tillhört marinens

stammanskap, utginge med detta belopp, och flottans indelta manskap åtnjöte

pensioner med väsentligt lägre belopp än stammanskapet, syntes emellertid

en begravningshjälp efter avliden batsman eller marinsoldat av 75 kronor

vara väl hög och i stället skäligen böra sättas till 50 kronor, vilket belopp

ungefärligen kompenserade penningvärdets fall sedan den tid, da beloppet

30 kronor fastställts. Av ifrågavarande pensionärer kunde i medeltal cirka

45 beräknas årligen avgå med döden. En höjning av begravningshjälpen

till 50 kronor skulle alltså, vad marinen anginge, tillsvidare betinga en merkostnad

för år av 900 kronor, medan däremot en höjning till 75 kronor

skulle medföra en årlig kostnadsökning av i runt tal 2,000 kronor. Begravningshjälp

efter avliden pensionerad båtsman eller marinsoldat utginge från

ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap.

I ärendet har vidare statskontoret den 3 oktober 1929 yttrat sig. Ämbetsverket

har för sin del i princip intagit den ståndpunkten, att det med fog kunde ifrågasättas,

huruvida det vore lämpligt att överhuvudtaget bevilja f. d. indelta

soldater några ytterligare förmåner. Ben tjänstgöring, de indelta soldaterna

fullgjort, hade nämligen i allmänhet ej upptagit för dem större del av året, än

att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet, och flertalet av dem hade uppburit

den huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring icke av staten utan

av vederbörande rust- och rotehållare, varjämte deras anställning i statens

tjänst i huvudsak vilat på ett avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna. Med

hänsyn härtill torde ifrågavarande underhållstagare genom till dem utgående

underhåll få anses hava blivit förhållandevis ekonomiskt väl tillgodosedda

av staten. Bet borde även framhållas, att vid bestämmande av årsinkomst

enligt 7 § i lagen örn allmän pensionsförsäkring hänsyn icke skulle tagas

till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa. Vad särskilt anginge begravningshjälpen,

hade arméförvaltningens civila departement föreslagit en

höjning från 30 kronor till 75 kronor och därvid åberopat de belopp, vilka

såsom begravningshjälp utginge enligt 1927 års militärersättningsförordning

till värnpliktiga och enligt manskapsavlöningsreglementet till vid armén eller

marinen fast anställt manskap. Statskontoret ville i anledning härav erinra,

att särskilt tillkallade sakkunniga i betänkande den 17 februari 1919 under

åberopande av enahanda synpunkter ifrågasatt en höjning av begi.ivningshjälpen

från 30 kronor till 100 kronor. Vederbörande departementschef hade

emellertid påpekat, att fast anställt och indelt manskap icke kunde med varandra

likställas, och anfört, att av samma skäl, som de till f. d. indelt manskap

utgående underhåll oell pensioner endast vore att anse såsom ett bi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utvidgning av

rätten till

understöd.

t> Kunell. Majus proposition nr 13.

drag till dess livsuppehälle, jämväl begravningshjälpen borde betraktas

blott såsom ett bidrag för täckande av förekommande begravningskostnader.

I enlighet med departementschefens förslag hade Kungl. Majit i proposition

den i mars 1919, nr 204, angående underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

icke föreslagit någon höjning av begravningshjälpen, och någon sådan

höjning hade ej heller inom riksdagen ifrågasatts. För egen del ville statskontoret

i anledning av den av arméförvaltningens civila departement gjorda

jämförelsen mellan värnpliktiga och fast anställt manskap å ena sidan samt

f. d. indelta å andra sidan framhålla, att begravningshjälpen avsåge i första

fallet krigsman, som avlidit under tiden, då han tjänat kronan, men i senare

fallet en redan avskedad soldat. Att en åtskillnad i dylika fall ansetts vara

befogad framginge därav, att begravningshjälp i allmänhet utginge efter befattningshavare

i statens tjänst, men ej efter pensionerade f. d. befattningshavare.

. Då ifrågavarande underhållstagare genom till dem utgående underhåll

enligt statskontorets mening måste anses hava blivit förhållandevis väl

tillgodosedda av staten, funne sig ämbetsverket, som icke kunde finna skäl

föreligga för en höjning av begravningshjälpen till f. d. indelt manskap, böra

avstyrka, att åtgärder vidtoges för genomförande av en sådan höjning.

Sedan arméförvaltningens civila departement anbefallts att i anledning

av vad statskontoret i ärendet anfört avgiva förnyat yttrande, har departementet

den 18 februari 1930 inkommit med sådant yttrande. Härvid

har departementet i fråga örn begravningshjälpen anfört, att departementet

ingalunda förbisett de av statskontoret anförda skälen för dess ställningstagande

till denna fråga. Vad föredragande departementschefen i förevarande

avseende anfört i propositionen nr 204 till 1919 års riksdag hade föranlett

departementet att föreslå begravningshjälpen höjd till 75 kronor i

stället för till 100 kronor, såsom föreslagits i ett av särskilda tillkallade

sakkunniga den 17 februari 1919 avgivet betänkande, och vad anginge övriga

av statskontoret anförda skäl för dess avstyrkande av begravningshjälpens

förhöjning, hade departementet funnit desamma vara av beskaffenhet att icke

inverka på själva sakfrågan, då ju statsmakterna en gång gått in för att begravningshjälp

skulle utgå till efterlevande efter Vadstena krigsmanshuskassas

understödstagare. Även med utgångspunkt från, att begravningshjälpen

skulle utgöra allenast ett bidrag till täckande av förekommande begravningskostnader,

måste emellertid enligt departementets åsikt den nu utgående

begravningshjälpen örn 30 kronor anses alldeles för liten för att den

skulle kunna bliva till en verklig hjälp åt de efterlevande vid gäldandet av

begravningskostnaderna. På grund härav och då, såsom departementet förut

framhållit, några särskilda medel icke behövde för ändamålet hos riksdagen

äskas, vidhölle departementet sitt förslag örn begravningshjälpens höjande

från 30 till 75 kronor.

För erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa fordras

enligt nu gällande bestämmelser — med undantag för sådana fall, då av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

gång ägt rum på grund av i tjänsten ådragen sjukdom — att vederbörande

innehar en minimianställningstid av 20 år. Understöden utgå till menig i

åldern mellan 50 och 60 år med 61 kronor, mellan 60 och 67 år med 100

kronor och efter uppnådda 67 år med 200 kronor. Härtill komma dyrtidstillägg

med 150 kronor till den, som vid ingången av det budgetår,

för vilket dyrtidstillägg av riksdagen beviljats, uppnått en ålder av 60 år,

samt pensionstillägg med 50 kronor till den, som vid ingången av det år,

för vilket pensionstillägg utgår, uppnått en levnadsålder av 67 år och styrkt

sig vara i behövande omständigheter. Korpraler och vicekorpraler uppbara

härutöver ett årligt belopp av respektive 60 och 30 kronor. Enligt dessa

grunder uppgå alltså totalbeloppen för underhållstagare, som uppnått 67 års

ålder och äro i behövande omständigheter, till: beträffande meniga soldater

400 kronor, beträffande vicekorpraler 430 kronor och beträffande korpraler

460 kronor årligen.

Motsvarande förmåner utgå till båtsmän och marinsoldater i foim av

pension genom flottans pensionskassa, och därutinnan gälla i stort sett

samma regler som de nyssberörda, för indelta vid armén stadgade, dock att

den för vederbörande erforderliga minimianställningstiden — 20 år — har

räknas från 20 års ålder, varjämte uppställts fordran på att vederbörande

skall hava under tjänstetiden skickat sig redligt och väl. Pensionsratten inträder

icke förrän vid en uppnådd levnadsålder av 5o år. Korprals- och vicekorpralstillägg

förekomma icke vid pensionering av marinens indelta manskap.

Av vad jag förut yttrat torde framgå, att riksdagen ställt sig avvisande

gentemot en ifrågasatt höjning av understödsbeloppen till Vadstena krigsmanshuskassas

underhållstagare. Däremot har riksdagen funnit beaktansvart vad

i ovannämnda motion anförts till stöd för ett förslag örn rätt till underhåll

för sådan indelt soldat, som visserligen ej innehar 20 tjanstår men som

under anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan beväringsmötena i sådan

omfattning, att han i verkligheten tjänat kronan mer än den minsta tjänstgöringstid

— 600 dagar — som i allmänhet erfordrats under den for underhållsrätt

stadgade anställningsperioden. I saknad av närmare utredning i

ämnet har emellertid riksdagen ansett sig icke hava tillfälle att för egen

del uttala någon mening beträffande möjligheten och lämpligheten av att

genomföra ett förslag i sådan riktning.

Arméförvaltningens civila departement har uti sin ovannämnda skrivelse den

27 augusti 1929 i förevarande avseende anfört, att departementet intet annat

hade att invända mot en sådan utsträckning av rätten till underhåll från

Vadstena krigsmansliuskassa, som åsyftades i berörda motion, an att departementet

ansåge, att vederbörande skulle för underhålls åtnjutande icke

blott hava fullgjort tjänstgöring i den omfattning, som i motionen avsåges,

nämligen minst 600 dagar, motsvarande ungefär 20 regementsmöten eller

den tjänstgöring, som beträffande det indelta manskapet i allmänhet erfordrats

under 20 anställningsår, utan därjämte hava varit anställd vid krigsmakten

i minst 15 år. Denna tid hade nämligen ansetts såsom mimmi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:fs proposition nr 13.

anställningstid vid beviljande av pensioner åt arbetarpersonal i statens tjänst.

Wagon utredning i ämnet kunde departementet emellertid icke förebringa,

.Det manskap, varom här vore fråga, vore nämligen sådant indelt manskap

som for åtskilliga år tillbaka i tiden erhållit avsked ur krigstjänst. Av det

i tjänst varande indelta manskapet vore samtliga berättigade''till underhåll

enar ingen indelt anställts efter den 1 januari 1904. Att utröna, huru många

av dessa f. d. indelta som fortfarande vore i livet, skulle säkerligen möta

ooverstighga svårigheter. Aven örn en utredning liknande den, som verkställts

av de år 1917 tillkallade sakkunniga för utrönande av antalet i livet

varande f. d. mdelta, som berördes av förslaget örn tilldelande av underhåll

fran Vadstena krigsmanshuskassa till visst indelt manskap med minst 20

fA^Ur d?o25-t,’ällStär ~ en lltrednin& som Wand annat föranlett omkring

5,000 förfrågningar och påminnelseskrivelser till rikets pastorsämbeten —

igångsattes, skulle något tillfredsställande resultat ändå icke kunna ernås,

f).lan<7 .anUat av <len orsaker», att tillförlitliga uppgifter rörande manskapets

tjänstgöringsförhållanden helt säkert icke kunde vinnas. Några uppgifter å

de kostnader, ett genomförande av förslaget örn utsträckning av rätten till

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa skulle draga, kunde därför icke

ej ens approximativt, av departementet lämnas. Emellertid kunde omnämnas

att kostnaderna för genomförande av förslaget örn tilldelande av underhall

at indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats

tore den 1 januari 1910 och vore i behövande omständigheter, hade beräknats

uppgå till omkring 100,000 kronor under vart och ett av de första sju

arén efter det forslaget trätt i tillämpning för att sedan successivt minskas

och slutligen helt upphöra år 1965. Här föreliggande förslag örn utvidgning

av ratten till underhåll omfattade visserligen manskap, som avskedats jämväl

efter den 1 januari 1910, men å andra sidan hade genom villkoret örn fullgjord

viss tjänstgöring underhållsrätten avsevärt begränsats, vadan det vore

att antaga, att kostnaderna för genomförande av sistnämnda förslag åtminstone

icke komme att överstiga ovan angivna beräknade kostnader, även örn

dyrtids- och pensionstilläggen medräknades.

Med hänsyn till vad sålunda anförts beträffande svårigheten att erhålla

uppgifter rörande manskapets tjänstgöringsförhållanden borde såsom villkor

för underhållets tillerkännande föreskrivas, att de indelta själva skulle styrka

sig hava under sin anställningstid, som ej borde understiga 15 år, tjänstgjort

sammanlagt minst 600 dagar. Underhållen borde givetvis, i likhet med

vad som agt rum beträffande tillerkännandet av underhåll åt visst indelt

manskap med minst 20 men under 25 tjenstår enligt kungörelsen den 20

augusti 1919 (nr 539), tilldelas vederbörande uppå ansökan, vid vilken borde

fogas åldersbetyg, avskedspass samt intyg örn fullgjord tjänstgöring av den

omfattning, som ovan angivits.

Jad anginge sattet för bestridande av de med den ifrågasatta utsträckta

ratten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnaderna

Ange departementet meddela, att varken Vadstena krigsmanshuskassa eller

invalidhusfonden kunde lämna något bidrag till kostnadernas bestridande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Ej heller kunde medel för ändamålet erhållas ur de inom vissa län befintliga

s. k. uddeman talskassorna, enär Kungl. Maj:t och kronan ej hade någon

dispositionsrätt över de medel, som inginge i sagda kassor. Däremot syntes

det departementet, som örn indelningsverkets besparingsfond skulle kunna

tagas i anspråk för bestridandet helt eller delvis av kostnaderna i fråga.

Beträffande denna fond, som utgjordes av till statsverket indragna delar av

Västmanlands regementes knektelegomedelskassas och Jämtlands roteringskassas

tillgångar samt till dessa kassor influtna räntemedel, hade riksdagen

medgivit, att räntan av denna fond finge jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande

tagas i anspråk för understöd åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon

del av fonden icke vidare erfordrades för sådant ändamål, för enahanda

ändamål som Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond och invalidhusfonden. I enlighet härmed tillgodofördes fondens

avkastning årligen det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till

ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap. Eondens avkastning

vore följaktligen redan disponerad för understöd åt f. d. indelt manskap

och kunde således icke tagas i anspråk för bestridande av de med den

ifrågasatta utsträckningen av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

förenade kostnaderna. Något hinder att använda fondens kapitaltillgång

för ifrågavarande ändamål syntes emellertid departementet icke

föreligga.

På grund av vad sålunda anförts föresloge departementet, dels att gällande

bestämmelser örn underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa måtte ändras

därhän, att indelt manskap med minst 15 men under 20 tjänstår, som

styrkte sig hava tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, finge komma i

åtnjutande av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma grunder,

som giillde beträffande sådant manskap, som tjänat i minst 20 år och

avskedats efter den 1 januari 1910, dels att indelningsverkets besparingsfonds

kapitaltillgång måtte få tagas i anspråk för bestridandet av de med ovan

föreslagna utsträckning av rätten till un derhän ur Vadstena krigsmanshuskassa

förenade kostnader.

Direktionen över flottans pensionskassa har — under erinran att tidsmåttet

600 dagar vore beräknat motsvara ungefärligen 20 regementsmöten eller den

tjänstgöring, som beträffande det indelta manskapet vid armén i allmänhet

erfordrats under 20 anställningsår — framhållit, att tjänstgöringen för båtsmän

och marinsoldater varit ordnad på helt annat sätt än vid armén. Av

båtsmanshållet hade nämligen i regel roteringskompanierna uppfordrats till

årstjänstgöring för vart tredje år och indelningskompanierna till tjänstgöring

fyra månader varje år. Genom extra uppfordring torde åtskilliga båtsmän

hava fullgjort oftare inträffande tjänstgöring. För båtsmännen erfordrades

således icke den av civila departementet ifrågasatta tjänstgöringstidsbestämmelsen,

då de redan vid 15 tjänstår hade en effektiv tjänstgöringstid av

omkring 1,800 dagar. Den vore ej heller behövlig för marinsoldaterna, som

tillhört ett värvat regemente och tjänstgjort hela året. Av sistnämnda per
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 13.

sonal vöre numera, sedan marinregementet redan från och med år 1887 helt

indragits, högst få i livet.

Direktionen funne det för båtsmän och marinsoldater gällande stadgandet,

att tjänstetiden skulle räknas från 20 års ålder, vara ej endast för strängt

utan även olämpligt, i betraktande av att dylikt stadgande icke torde förefinnas

för arméns indelta manskap och jämväl med hänsyn till det förhållandet,

att båtsman kunnat antagas till rekryt vid 16 års ålder. Direktionen

hade därför icke något att erinra mot, att detta stadgande bortfölle, då huvudsaken

syntes vara, att vederbörande, oavsett vid vilken ålder han börjat

tjänstgöra, tjänat kronan under viss tid.

I den föreskrivna pensionsberättigande levnadsåldern av 55 år ansåge

direktionen någon ändring icke böra vidtagas.

Direktionen föresloge alltså, att för pensions erhållande skulle för båtsmän

och marinsoldater erfordras endast en tjänstetid av 15 år samt att hava

uppnått 55 års ålder och under tjänstetiden skickat sig redligt och väl.

Såsom arméförvaltningens civila departement framhållit, vore det icke

möjligt att någorlunda exakt beräkna, vilken ekonomisk räckvidd den ifrågasatta

utsträckta rätten till underhåll skulle få, då det manskap, varom här

vore fråga, vore sådant indelt manskap, som för åtskilliga år tillbaka i tiden

erhållit avsked ur krigstjänsten, men holle direktionen före, att kostnaderna

härför kunde begränsas till ett belopp av 15,000 kronor, varmed det under

elfte huvudtiteln uppförda anslaget till pensionering av flottans gemenskap

borde höjas.

Rörande slutligen sättet för pensions sökande syntes några särskilda föreskrifter

härom, vad anginge från flottans pensionskassa utgående pensioner,

ej vara erforderliga utöver redan befintliga.

Statskontoret har, såsom redan nämnts, i sitt ovanberörda utlåtande intagit

den principiella ståndpunkten, att lämpligheten av att överhuvudtaget

bevilja f. d. indelta soldater några ytterligare förmåner med fog kunde ifrågasättas.

Ämbetsverket bär dock förklarat sig icke vilja förneka, att vissa

skäl talade för förslaget örn utsträckning av rätten till underhåll jämväl till

sådan indelt soldat, som visserligen ej innehade 20 tjänstår, men som under

anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan mötena i sådan omfattning,

att han i verkligheten tjänat kronan lika länge som den, vilken under 20

tjänstår fullgjort allenast den obligatoriska tjänstgöringen under mötena.

Statskontoret ansåge sig fördenskull icke böra motsätta sig en dylik utvidgning

i underhållsrätten med den av arméförvaltningens civila departement

förordade inskränkningen, varigenom underhåll endast skulle utgå till den,

som kunde räkna minst 15 tjänstår. Arméförvaltningens civila departement

hade föreslagit, att underhåll i dylika fall skulle utgå enligt samma grunder,

som för närvarande gällde beträffande underhållsberättigat manskap, avskedat

efter den 1 januari 1910, d. v. s. utan hänsyn till örn behövande omständigheter

förelegat eller icke. Då emellertid härigenom skulle kunna inträffa,

att f. d. indelt soldat, som kunde räkna minst 15 men under 20 tjänstår,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 13.

skulle bliva berättigad åtnjuta underhåll, vilket ej skulle tillkommit honom,

därest han haft minst 20 men ej 25 tjänstår, syntes de i civila departementets

hemställan förekommande orden »och avskedats efter den 1 januari

1910» böra utgå.

För bestridandet av de kostnader, som skulle vara förenade med en sålunda

ifrågasatt utvidgning av rätten till underhållsbidrag, hade arméförvaltningens

civila departement föreslagit, att indelningsverkets besparingsfonds

kapitaltillgångar skulle tagas i anspråk. Beträffande ifrågavarande fond hade

— såsom civila departementet erinrat — riksdagen medgivit, att räntan av

densamma finge jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande tagas i anspråk för

understöd åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon del av fonden icke

vidare erfordrades för sådant understöd, för enahanda ändamål som Vadstena

krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond och

invalidhusfonden (jfr prop. nr 302/1921 och nr 83/1922 samt riksdagens skrivelser

nr 240/1921 och nr 234/1922). Genom brev den 24 februari 1922 hade

Kungl. Maj:t föreskrivit, att räntemedlen å fonden årligen skulle överföras

till ordinarie förslagsanslaget till ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat

manskap. I)å alltså ifrågavarande fond avsetts att användas för enahanda

ändamål som Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid-

och pensionsfond samt invalidhusfonden, vilka senare fonder icke skulle

förbrukas, syntes det statskontoret betänkligt att utan vidare utredning

rörande indelningsverkets besparingsfonds användning taga dess kapitaltillgångar

i anspråk enbart för Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare.

Innan så skedde, borde det utredas, i vad mån fondens kapital borde användas

för det ena eller andra ändamålet. För övrigt torde icke hela fondens kapital

lämpligen kunna disponeras under de närmaste åren. Av de den 30

juni 1929, räntefordringar oberäknade, till 1,358,921 kronor 52 öre uppgående

tillgångarna å fonden, vilka uppkommit på det sätt, att hälften av Västmanlands

regementes knektelegomedelskassa och av Jämtlands roteringskassa indragits

till statsverket, hade 61 kronor 27 öre utgjort kontant behållning, 895,012

kronor 68 öre hade av statskontoret placerats i obligationer eller i bankinrättning,

och 463,847 kronor 57 öre hade utgjorts av utav vederbörande länsstyrelse

ursprungligen från berörda knektelegomedelskassa utlämnade amorteringslån

mot inteckningar i jordbruksfastigheter. Å ifrågavarande lån betalades

endast en jämförelsevis obetydlig årlig amortering. Visserligen löpte

lånen med tre månaders uppsägning, men då det vid indragning till statsverket

av knektelegomedelskassan blivit förutsatt, att låntagarna i kassan icke

skulle föreläggas någon viss förkortad amorteringstid utan få oinskränkt åtnjuta

sina ursprungliga lånevillkor (prop. nr 302/1921 sid. 25), syntes det

icke böra ifrågakomma att uppsäga lånen till inbetalning. På grund härav

kunde under de närmaste åren endast fondens övriga tillgångar, i runt tal

895,000 kronor, jämte inflytande amorteringar, anses disponibla.

I särskilt utlåtande den 6 december 1929 har Mats kontoret vidare anfört,

att vad direktionen över flottans pensionskassa föreslagit i fråga örn utsträck
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 13.

ning beträffande avskedade båtsmän och marinsoldater av rätten till underhåll

till dem, vilka innehade minst 15 tjänstår, icke föranledde någon statskontorets

erinran.

I sitt förnyade yttrande i ärendet av den 18 februari 1930 har arméförvaltningens

civila departement — med anledning av vad statskontoret i sitt utlåtande

den 3 oktober 1929 anfört — föreslagit en ändring i sitt ursprungliga

förslag av innebörd, att underhåll skulle tillkomma indelt manskap med

minst 15 men under 20 tjänstår, som styrkte sig hava tjänstgjort i sammanlagt

minst 600 dagar, enligt samma grunder, som gällde beträffande sådant

manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år. Departementet har framhållit,

att efter denna ändring i departementets förslag torde, enär statskontoret

i övrigt ej haft något att erinra mot de av departementet föreslagna

villkoren för erhållande av underhåll enligt förslaget örn utvidgning av rätten

till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, någon meningsskiljaktighet

på denna punkt ej förefinnas mellan departementet och statskontoret.

I avseende å sättet för bestridandet av de med den ifrågasatta utsträckta

rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnaderna

har departementet upptagit till bemötande vad statskontoret anfört

gentemot departementets förslag örn användning härför av indelningsverkets

besparingsf onds kapitaltillgångar. Statskontorets ståndpunkt härutinnan grundade

sig — anför civila departementet — dels på att nämnda fond vore avsedd att

användas för enahanda ändamål som Tadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond samt invalidhusfonden, vilka senare

fonder icke finge förbrukas, dels ock på att hela fonden på grund av från

densamma utlämnade amorteringslån icke kunde för ändamålet disponeras.

Vidkommande det förstnämnda skälet borde erinras örn, att riksdagen medgivit,

att räntan av fonden finge jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande tagas

i anspråk för understöd åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon del av

fonden icke vidare erfordrades för sådant ändamål, för enahanda ändamål som

Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

och invalidhusfonden. Härav syntes framgå, att fondens kapital tillgång i

första hand skulle användas till understöd åt f. d. indelt manskap. Vad beträffade

det andra skälet till statskontorets ställningstagande till denna fråga,

hade departementet aldrig ifrågasatt, att hela fonden skulle behöva disponeras

för här avsett ändamål. Kostnaderna för den avsedda utvidgningen

av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa komme under alla

omständigheter icke att belöpa sig till mer än 100,000 kronor årligen under

de första åren för att därefter successivt avtaga; antagligen torde kostnaderna

i verkligheten med hänsyn till villkoret örn styrkandet av de 600

tjänstgöringsdagarna komma att hålla sig betydligt under dessa beräknade

kostnadsbelopp. I anledning härav och då omkring 895,000 kronor funnes

disponibla, syntes någon risk för att denna summa ej skulle förslå för här

avsett ändamål icke förefinnas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Hos Kungl. Majit Lava vidare Sveriges indelta soldatförbund samt vissa f. d.

indelta soldater gjort särskilda framställningar örn ökade pensionsförmåner

åt avskedat indelt manskap. I en av dessa framställningar Ilar gjorts gällande,

att arméförvaltningens civila departements förslag icke vore lämpligt

eller tillfredsställande, då det kunde inträffa, att vid en anställningstid,

understigande 15 år, vederbörande redan fullgjort tjänstgöring under sammanlagt

avsevärt mer än 600 dagar.

Varken från riksdagens eller från de i ärendet hörda myndigheternas sida

har ifrågasatts någon förhöjning av underhålls- och pensionsbeloppen för

f. d. indelt manskap. Beträffande begravningshjälpen, som nu utgår med 30

kronor, hava arméförvaltningens civila departement och direktionen över

flottans pensionskassa föreslagit ökning, civila departementet till (5 kronor

och direktionen till 50 kronor. Statskontoret har däremot ställt sig helt

avvisande mot varje sådan ökning. Ehuru begravningshjälpen visserligen

alltjämt torde böra betraktas allenast såsom ett bidrag till begravningskostnaderna,

har jag för egen del kommit till den uppfattningen, att en höjning

av ifrågavarande förmån är skälig, och jag finner mig i sådant hänseende

böra förorda, att begravningshjälpens belopp fastställes till 60 kronor.

Vad angår frågan örn bestridande av härigenom uppkommande kostnader,

behöva, enligt vad arméförvaltningens civila departement meddelat, i avseende

å arméns f. d. indelta icke några särskilda medel för ändamålet äskas. För

marinens vidkommande torde däremot för nästa budgetår en ökning av det

under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till pensionering av flottans gemenskap

med 1,000 kronor bliva erforderlig.

För att avskedat indelt manskap skall kunna komma i åtnjutande av

understöd från Vadstena krigsmansliuskassa eller genom flottans pensionskassa

kräves, såsom förut nämnts, en minimianställningstid av 20 år. Vad

båtsmän och marinsoldater angår, skall för dem denna tjänstetid räknas

från 20 års ålder. I sin förenämnda skrivelse (nr 60/1929) har riksdagen

ifrågasatt, huruvida nu gällande villkor för rätt till berörda understöd kunde

anses vara i allo väl avvägda. De i ärendet hörda myndigheterna hava

funnit sig böra förorda en sådan ändring av de nuvarande bestämmelserna

i ämnet, att understöd skulle tillerkännas jämväl manskap med lägre

anställningstid än 20 år, dock icke understigande 15 år. Beträffande manskap

från armén skulle emellertid härvid uppställas såsom ytterligare villkor,

att vederbörande styrker sig hava fullgjort tjänstgöring i minst 600 dagar,

d. v. s. den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet erfordrats under den

för underliållsrätt nu fastställda anställningsperioden. För båtsmän och

marinsoldater är stadgandet av sistnämnda villkor icke behövligt, enär dessa,

enligt vad direktionen över flottans pensionskassa upplyst, samtliga vid en

tjänstålder av 15 år fullgjort tjänstgöring under väsentligt längre tid än

600 dagar.

Vad myndigheterna sålunda föreslagit anser jag mig böra biträda. Att, såsom

av vissa f. d. indelta i en till Kungl. Majit ingiven framställning ifråga
-

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

satts, helt avstå från fordran å minimianställningstid och endast fästa avseende

vid den fullgjorda tjänstgöringens längd synes mig däremot icke vara

tillrådligt.

Direktionen över flottans pensionskassa har föreslagit, att den för marinens

personal gällande bestämmelsen, att tjänstetiden skall räknas från 20

års ålder, måtte upphävas. Då det synes mig lämpligt, att arméns och marinens

personal i förevarande avseende likställes, tillstyrker jag detta förslag.

Såsom framgår av myndigheternas yttranden, torde det icke vara möjligt

att exakt beräkna de årliga kostnaderna för genomförandet av det föreliggande

förslaget örn utvidgning av understödsrätten. För arméns vidkommande

lära de icke komma att överstiga 100,000 kronor under de första

åren, och vid marinen har ett årligt belopp av 15,000 kronor till en början ansetts

böra beräknas för ändamålet. Framdeles komma kostnaderna att successivt

minskas. Arméförvaltningens civila departement har föreslagit, att indelningsverkets

besparingsfonds kapitaltillgångar skulle anlitas för bestridande

av berörda kostnader i vad avser arméns f. d. indelta. Häremot har

statskontoret i viss mån ställt sig betänksamt. Då emellertid, såsom civila

departementet i sitt senast avgivna yttrande i ärendet framhållit, fondens

tillgångar i första hand äro avsedda för understöd åt f. d. indelta, torde

något principiellt hinder icke kunna anses föreligga mot att använda dessa

tillgångar för bestridande av berörda kostnader. Jag tillstyrker därför departementets

förslag även i denna del. I likhet med statskontoret förutsätter

jag dock, att från fonden utlämnade amorteringslån mot inteckningar

i jordbruksfastigheter icke skola av nu omförmäld anledning uppsägas till

betalning, utan att de ursprungliga lånevillkoren allt fortfarande skola förbliva

gällande. Någon risk för att den disponibla delen av fonden — för

närvarande omkring 900,000 kronor — icke skulle förslå för här avsett ändamål

lärer för övrigt, enligt vad civila departementet meddelat, icke förefinnas.

Vad marinen beträffar, böra här ifrågavarande kostnader gäldas av anslaget

till pensionering av flottans gemenskap. Då dessa kostnader beräknats

under den närmaste tiden uppgå till omkring 15,000 kronor, och kostnaden

för begravningshjälpens höjning, såsom förut nämnts, uppskattats till 1,000

kronor, allt för år räknat, skulle den sammanlagda merutgiften å nyssberörda

anslag för budgetåret 1931/1932 utgöra 16,000 kronor. Frågan örn beräkningen

av medelsbehovet under nämnda anslag för ifrågavarande budgetår

kommer senare denna dag att av chefen för finansdepartementet underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från och med den 1 juli 1931 begravningshjälp efter avliden understödstagare

i Vadstena krigsmanshuskassa må ur nämnda kassa utgå med

60 kronor;

att från och nied den 1 juli 1931 må såsom begravningshjälp efter avliden

pensionerad båtsman eller marinsoldat genom flottans pensionskassa utbetalas

60 kronor;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 13.

att avskedat indelt manskap från armén med minst 15 men under 20

tjänstår, som styrker sig hava tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, må

från oell med den 1 juli 1931 komma i åtnjutande av underhåll ur Vadstena

krigsmanshuskassa enligt samma grunder, som gälla beträffande sådant

manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år;

att avskedad båtsman eller marinsoldat, som innehar minst 15 tjänstår

och som under tjänstetiden skickat sig redligt och väl, må från och med

den 1 juli 1931 komma i åtnjutande av pension genom flottans pensionskassa,

såsom örn han tjänat i minst 20 år från 20 års ålder; samt

att indelningsverkets besparingsfonds kapitaltillgångar må anlitas för bestridande

av de kostnader, vilka uppkomma genom att rätt till underhåll ur

Vadstena krigsmanshuskassa tillerkännes avskedat indelt manskap med minst

15 men under 20 tjänstår samt med en sammanlagd tjänstgöringstid av

minst 600 dagar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:50 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner rörande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa åt visst f. d. indelt manskap. s. 7 i texten
  2. BU 1931:19 Utlåtande, i anledning av väckta motioner rörande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa åt visst f. d. indelt manskap. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1931:40 Riksdagens skrivelse Nr 40 s. 3 i texten
  4. BU 1931:10 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för underhåll och ''pensioner till avskedat indelt manskap vid armén och marinen m. s. 1 i texten