Med förslag till lag örn kyrklig samfällighet i Göteborg
46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:130, Med förslag till lag örn kyrklig samfällighet i Göteborg
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn
kyrklig samfällighet i Göteborg; given Stockholms slott
den 20 februari 1931.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om kyrklig samfällighet i Göteborg.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sam. Städener.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 112 haft. (Nr 130.)
1
2
Kungl, Majlis proposition Nr 130.
Förslag
till
lag om kyrklig samfällighet i Göteborg.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Följande församlingar i Göteborg, nämligen Gustavi eller domkyrkoförsamlingen,
Kristine territoriella församling, Gamlestads församling, Vasa
församling, Johannebergs församling, Haga församling, Annedals församling,
Masthuggs församling, Oskar Fredriks församling och Karl Johans församling,
skola för vården örn de angelägenheter, som avses i 2 § c), d), e),
f), g) och j) i lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse bilda en kyrklig
samfällighet. I följd härav skola församlingarnas tillhörigheter ävensom de
avgifter, som uttaxeras för kyrkoväsendet eller eljest inflyta användas för
samfällighetens behov.
2 §•
Samfällighetens beslutanderätt utövas av femtio kyrkofullmäktige.
Samfällighetens kyrkoråd benämnes kyrkonämnd.
3 §■
Vid kyrkofullmäktiges sammanträden äga kyrkonämndens ordförande samt
två av kyrkoherdarna i församlingarna, vilka utses av domkapitlet, ändå
att de icke äro kyrkofullmäktige, att yttra sig och framställa förslag men
ej att deltaga i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande i församlings
kyrkoråd vid behandling av fråga, som angår församlingen
särskilt.
4 §■
Kyrkofullmäktige sammanträda så ofta ordföranden finner det nödigt, så
ock när länsstyrelsen eller domkapitlet därom förordnar eller visitationsförrättare,
magistraten eller något av de särskilda församlingarnas kyrkoråd
sådant äskar.
5 §•
Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ordförande
eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden och skall innehålla
bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 13Q.
Kungörelsen skall införas i någon i Göteborg utkommande daglig tidning.
Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan
sägs, bör, genom ordförandens försorg senast söckendagen förut delgivas
envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.
6 §•
Vid kyrkofullmäktiges sammanträden föres protokoll av deras sekreterare.
Sedan protokollet justerats, skall genom ordförandens försorg utdrag av
detsamma, innefattande däri förekommande beslut, tillika med tillkännagivande
örn justeringen tillställas envar av församlingarnas kyrkoherdar. Det
åligger kyrkoherde att ombesörja, dels att protokollsutdragetj hålles tillgängligt
för envar å ordinarie mottagningstid å församlingens pastorsexpedition,
dels ock att meddelande härom ävensom tillkännagivandet örn
justeringen uppläsas från predikstolen. Dagen för uppläsningen, vilken
skall vara densamma för alla församlingarna, bestämmes av fullmäktige och
må ej utsättas senare än till andra söndagen efter sammanträdet.
7 §•
Kyrkofullmäktige välja till ledamöter i kyrkonämnden från envar av de
särskilda församlingarna en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd. Jämte
ledamöterna utses en suppleant från varje församling.
8 §•
Av kyrkofullmäktige utses för varje år bland kyrkonämndens ordinarie
ledamöter en räkenskapsförare, som tillika är nämndens kassaförvaltare.
Räkenskapsföraren, vilken är ensam ansvarig för den egentliga kassarörelsen,
åligger att föra räkenskaper över kyrkornas tillhörigheter samt
samfällighetens inkomster och utgifter.
9 §•
Kyrkonämnden antager sekreterare med tjänstgöringsskyldighet enligt av
nämnden givna bestämmelser.
10 §.
Hava kyrkofullmäktige uppdragit åt kyrkonämnden att verkställa beslut,
må nämnden överlämna verkställandet åt vederbörande församlings kyrkoråd.
11 §■
Sedan kyrkonämndens protokoll justerats, skall tillkännagivande härom
tillställas envar av församlingarnas kyrkoherdar. Det åligger kyrkoherde att
ombesörja, att tillkännagivandet ävensom meddelande att protokollet finnes
tillgängligt hos kyrkonämndens sekreterare uppläsas från predikstolen. Dagen
för uppläsningen, vilken skall vara densamma för alla församlingarna, bestämmes
av nämnden.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
cl2 §•
Det åligger kyrkonämnden att årligen före den 1 november upprätta och
till kyrkofullmäktiges ordförande avlämna förslag till utgifts- och inkomststat
för det nästföljande kalenderåret. För detta ändamål skola de särskilda
församlingarnas kyrkoråd och beträffande Kristine territoriella församling
dess och Tyska’ församlingens gemensamma nämnd före den 1 oktober
till kyrkonämnden avgiva sina specialförslag över utgifter och inkomster.
Kyrkonämndens förslag till utgifts- och inkomststat skall av kyrkofullmäktige
upptagas till granskning och fastställelse före december månads
utgång.
A statens utgiftssida skall för varje församling upptagas erforderligt anslag)
att ställas till församlingens kyrkoråds förfogande för främjande av
församlingsvården och tillgodoseende av de övriga uppgifter, beträffande
vilka beslutanderätten icke tillkommer samfälligheten.
13 §.
De särskilda församlingarnas kyrkoråd samt Kristine territoriella församlings
och Tyska församlingens gemensamma nämnd skola före den 15
februari varje år till kyrkonämnden avgiva redovisning för de medel, de
under nästföregående kalenderår omhänderhaft.
U4 §.;
Revisionsberättelse över granskning av nästföregående års förvaltning
skall av revisorerna senast den 15 april avlämnas till kyrkofullmäktiges
ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes
förklaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas
till granskning och avgörande hos fullmäktige före den 1 juli.
15 §.
I övrigt gäller i tillämpliga delar vad i lagen örn församlingsstyrelse stadgas
om kyrklig samfällighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932, då förordningen den 5
maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg
upphör att gälla.
De kyrkofullmäktige, som valts under år 1930, skola fortfara med sina
befattningar till utgången av år 1934. Avgår kyrkofullmäktig före nämnda
dag, inkallas den suppleant, som enligt hittills gällande bestämmelser bör
inträda i hans ställe. Val av kyrkofullmäktige i enlighet med de nya bestämmelserna
skall första gången äga rum under år 1934.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Kyrkofullmäktige skola under år 1931 med tillämpning av de nya bestämmelserna
välja ordförande och vice ordförande för år 1932 ävensom
revisorer för granskning av förvaltningen under sistnämnda år samt suppleanter
för dem.
Tjänstgöringstiden för de ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden,
som utsetts enligt hittills gällande bestämmelser, skall utgå den 31 december
1931.!
Val av ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden skola enligt de nya
bestämmelserna äga rum första gången i november eller december månad
1931 och skola gälla för fyra år, räknade från och med den 1 januari 1932.
6
Kungl, Maj:ts proposition Nr 130.
Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Jiegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 februari 1931.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.
Sällande
bestämmel
ser.
Departementschefen, statsrådet Städener, anmäler fråga örn bestämmelser
rörande kyrklig samfällighet i Göteborg samt anför:
För Göteborgs stads territoriella församlingar med undantag av Lundby
och Örgryte gäller förordningen den 5 maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige
och kyrkonämnd i Göteborg, med däri genom lagar den 15
april 1904 (nr 13, sid. 7), den 29 november 1906 (nr 100, sid. 2), den 25
juni 1917 (nr 461) och den 4 juni 1926 (nr 154) vidtagna ändringar.
Enligt denna förordning utgöra församlingarna i ekonomiskt hänseende
en enhet, såsom följd varav till församlingarnas gemensamma kassa, som
omfattar församlingarnas alla tillhörigheter, skola ingå alla avgifter, vilka
för kyrkoväsendet uttaxeras eller eljest inflyta, varemot kostnaderna för den
kyrkliga organisationen samt för prästerskapets och kyrkobetjäningens avlönande
bestridas av samhället i dess helhet. Såsom församlingarnas gemensamma
angelägenheter behandlas enligt nämnda förordning de i § 2
mom. 4, 5, 6, 7, 9 och 10 av kyrkostämmoförordningen den 21 mars 1862
upptagna ärenden med undantag av dem, som röra stadens folkskoleväsende.
Församlingarnas beslutanderätt i gemensamma ärenden utövas av femtio
kyrkofullmäktige, valda av församlingarnas på kyrkostämma röstägande
medlemmar. Verkställighet och förvaltning tillkomma en kyrkonämnd, utsedd
av kyrkofullmäktige på så sätt, att från var och en av de särskilda
församlingarna utses en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd.
För närmare kännedom om förordningens bestämmelser får jag hänvisa
till författningen, vilken, sådan den lyder efter de däri vidtagna ändringarna,
torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Historik. Beträffande uppkomsten av den kyrkliga gemenskapen i Göteborg och
tidigare framkomna förslag till rättslig reglering av densamma vill jag erinra
om följande.
7
Kungl. Maj\ts proposition Nr ISO.
Ännu i början av 1870-talet hade Göteborgs stad endast en territoriell
församling, Gustavi eller Domkyrkoförsamlingen. Därjämte var enligt beslut
den 1 februari 1867 Karl Johans till Örgryte pastorat hörande församling
införlivad med staden i världsligt hänseende. Vidare funnos tre icke territoriella
församlingar, nämligen Kristine eller Tyska församlingen, bestående
av såväl tyska som svenska medlemmar, Garnisonsförsamlingen samt Hospitalsförsamlingen.
Vid denna tid fanns inom Domkyrkoförsamlingens område
i stadsdelen Haga ännu en kyrka. Genom beslut den 5 juli 1872 förklarade
Kungl. Maj:t, att Karl Johans församling skulle efter den dåvarande
kvrkoherdens avgång skiljas från Örgryte pastorat och förläggas till staden
jämväl i kyrkligt hänseende samt att stadens sålunda förökade område skulle
indelas i territoriella församlingar.
I samband med den sålunda beslutade indelningen av de territoriella församlingarna
i Göteborg och den samtidigt genomförda löneregleringen för
prästerskapet därstädes tillkom den nu bestående gemenskapen. Förslag till
förordning angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd hade ursprungligen
upprättats av den år 1867 tillsatta löneregleringsnämnd, som hade att bereda
frågan om regleringen av lönerna för prästerskapet i staden. Genom proposition
den 11 mars 1881 (nr 21) blev förslaget framlagt för riksdagen. Skälet
till att förslaget hänsköts till riksdagens prövning angavs vara, att de föreslagna
bestämmelserna innebure dels avvikelse från och dels tillägg till de
i kyrkostämmoförordningen givna allmänna föreskrifterna örn hithörande
ärendens behandling och således vore jämlikt § 57 regeringsformen beroende
av riksdagens bifall.
Sedan riksdagen med vissa ändringar antagit Kungl. Maj:ts förslag, utfärdades
den 5 maj 1882 nu gällande förordning.
Genom beslut samma dag förordnades, att Göteborgs stad med Karl Johans
församling och vissa med staden införlivade lägenheter skulle indelas
i sex territoriella församlingar, nämligen Gustavi eller Domkyrkoförsamlingen,
Kristine församling, Gamlestadsförsamlingen, Hagaförsamlingen,
Masthuggsförsamlingeu och Karl Johans församling. Vidare förordnades,
att den för Kristine församlings svenska och tyska avdelningar gemensamma
kyrkan skulle upplåtas till begagnande även av Kristine territoriella
församling samt att kyrka i Masthuggsförsamlingen skulle, så snart ske kunde,
uppföras. Härjämte fastställdes lönereglering för prästerskapet i Göteborgs
stads territoriella församlingar.
Enligt beslut den 27 april 1906 genomfördes ny gränsreglering mellan de
territoriella församlingarna i Göteborg, varvid tre nya församlingar tillkommo,
nämligen Oskar Fredriks, Annedals och V åsa församlingar.
Slutligen har genom beslut den 8 juni 1928 Vasa församling delats
i två, Vasa församling och Johannebergs församling. Den sistnämnda
skall, intill dess kyrka blivit uppförd och invigd, såsom församlingskyrka
använda det s. k. Landalakapellet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Eyrko/ull
mäktigsak
kunniga
1922.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Iuom Göteborgs stads område äro belägna ytterligare två församlingar,
som var för sig utgör eget pastorat, nämligen Lundby och Örgryte församlingar.
Lundby kommun är enligt beslut den 3 mars 1905 och Örgryte
kommun enligt beslut den 19 augusti 1921 införlivade med staden i administrativt,
kommunalt och judiciellt hänseende. I rent kyrkligt avseende äro
nämnda två församlingar skilda från Göteborgs stad och bestrida själva sina
utgifter för prästerskapets avlöning och övriga kyrkliga ändamål. Lundby
församling har under år 1928 hos Kungl. Majit anhållit att införlivas med
staden även i ecklesiastikt hänseende. Detta ärende är alltjämt beroende på
Kungl. Majits prövning.
De så kallade kyrkofullmäktigsakkunniga framlade i sitt den 30 december
1922 avgivna betänkande bland annat förslag till lag om församlingsstyrelse
samt till lag med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhållandena
i Göteborg. Förstnämnda lagförslag innehöll jämte annat bestämmelser
örn rätt för Kungl. Majit att förordna, att två eller flera församlingar
skulle för vården av samtliga i lagen avsedda kyrkliga angelägenheter eller
av samtliga angelägenheter av ekonomisk natur bilda en kyrklig samfällighet.
Förslaget till lag örn de kyrkliga förhållandena i Göteborg var avsett
att ersätta 1882 års förordning och innehöll därutöver endast, att stadens
territoriella församlingar skulle för vården av vissa angivna, i förslaget till
lag örn församlingsstyrelse omförmälda angelägenheter utgöra en sådan
kyrklig samfällighet, som omförmäldes i sistnämnda lag, att samfällighetens
beslutanderätt skulle utövas av kyrkofullmäktige till ett antal av femtio
samt att såväl beträffande valet av fullmäktige som jämväl i övrigt bestämmelserna
i förslaget till lag om församlingsstyrelse skulle i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. Därjämte föreslogos vissa övergångsbestämmelser.
Såsom motivering för detta lagförslag anförde de sakkunniga i huvudsak:
De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att bestämmelserna
rörande den kyrkliga självstyrelsens utövning beträffande Göteborg böra bliva
desamma som dem de sakkunniga i allmänhet föreslå. Den ekonomiska
gemensamhet, som består mellan kyrkoförsamlingarna i Göteborg, är intet
annat än en sådan »kyrklig samfällighet», omfattande samtliga kyrkliga
angelägenheter av ekonomisk art, som omförmäles i förslaget till lag örn
församlingsstyrelse. Det synes vid sådant förhållande mindre lämpligt att
for Göteborg fortfarande upprätthålla en särställning på ett område som
genom den nya lagen kommer att allmängiltigt ordnas.
Då emellertid en sådan samfällighet i fråga om Göteborg redan förefinnes,
bär det ansetts mindre riktigt att låta dess fortbestånd bliva beroende
pa nytt förordnande av Kungl. Majit. Föreskrift därom torde i stället böra
Jämnäs i lag samtidigt med att den nuvarande särskilda förordningen för
Goteborg upphäves. Därvid har även ansetts lämpligt att i lagen fixera
antalet fullmäktige i samfälligheten till femtio.
I övrigt torde ej andra bestämmelser erfordras än dels en föreskrift att
sedan sålunda förordningen den 5 maj 1882 upphävts, stadgandena i lagen
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
om församlingsstyrelse skola i tillämpliga delar för staden lända till efterrättelse,
dels ock nödiga övergångsbestämmelser.
Över de sakkunnigas förslag inhämtades yttranden från myndigheter och
sammanslutningar. Förslagen blevo emellertid icke framlagda för riksdagen.
På våren 1929 lät min företrädare i ämbetet med anledning av riksdagens Lagutkast
vid flera tillfällen uttalade uppfattning rörande behovet av ändringar i
reglerna örn församlingarnas organisation m. m. inom departementet verkställa
en omarbetning av gällande bestämmelser rörande den kyrkliga kommunen.
Det sålunda verkställda arbetet ledde till uppgörande av utkast
till, bland annat, lagar örn församlingsstyrelse, om kommunala val samt örn
införande av lagen om församlingsstyrelse m. m.
I utkastet till lag örn församlingsstyrelse hade intagits föreskrift att, när
skäl därtill förelåge, Kungl. Majit ägde förordna, att två eller flera församlingar
eller delar av skilda församlingar skulle för vården om de i lagen
avsedda angelägenheterna eller vissa av dem utgöra en kyrklig samfällighet.
Enligt utkastet till promulgationslag skulle 1882 års förordning upphöra att
gälla. I en till utkasten upprättad promemoria anfördes, att tillräckliga skäl
icke ansetts föreligga att bibehålla de särskilda bestämmelser, som gällde
för Göteborg. Därest församlingarna i nämnda stad borde även framdeles
bilda en ekonomisk enhet, syntes detta kunna ordnas sålunda, att Kungl.
Majit förordnade, att församlingarna skulle beträffande samtliga ekonomiska
angelägenheter bilda en kyrklig samfällighet.
Över utkasten jämte promemorian inhämtades yttranden av, bland andra, Yttranden
de av Göteborgs stads församlingar, som ingå i den nuvarande samfälligheten, över^^t års
kyrkofullmäktige i Göteborg samt domkapitlet och länsstyrelsen därstädes.
Vad först angick frågan örn bibehållande av ekonomisk gemenskap mellan
Göteborgs församlingar anförde länsstyrelsen i huvudsak:
Genom förordningen den 5 maj 1882 utgjorde Göteborg i kyrkligt hänseende
en enhet med i stort sett just de förmåner, som den ifrågasatta lagen
örn församlingsstyrelse åsyftade att tillgodose. Icke förty angåve utkastet
till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m., att i och med
tillkomsten av sistnämnda lag denna enhet skulle brytas för att eventuellt,
därest Kungl. Majit så förordnade, uppstå i annan form. Att för en dylik
åtgärd tarvades mycket starka skäl, vore påtagligt. Motiveringen för lagutkastets
ståndpunkt vore emellertid allenast, att »tillräckliga skäl hava icke
ansetts föreligga att bibehålla de särskilda bestämmelser, som nu gälla för
Göteborg». Denna motivering, om den ens kunde så kallas, gåve ganska klart
vid handen, att frågan överhuvud icke ägnats någon större uppmärksamhet
och att i allt fall innebörden av den nu befintliga enhetens brytande icke
blivit tillräckligt genomtänkt. Skulle den äldre enheten, om också endast
för en tid, slopas, skulle detta kunna draga med sig en synnerligen vidlyftig
likvidation mellan samfälligheten och de särskilda församlingarna. Redan
den omständigheten, att enheten bestått i nära 50 år, borde göra tydligt, att
en dylik likvidation skulle bliva ytterst svår att med rättvisa genomföra.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Hur svår den i verkligheten skulle bliva, franninge därav, att under den
sålunda gångna tiden församlingarna gemensamt bidragit till kostnaderna
för uppförande av ett flertal församlingskyrkor, anskaffande av församlingshem,
byggande av bostäder för prästerskapet nr. m. och att både dessa
byggnader och begravningsplatser utgjorde den nuvarande kyrkokommunens
gemensamma egendom. Huru skulle denna egendom fördelas med tillbörligt
beaktande därav, att en nybildad församling ännu saknade kyrka, att
församlingshus funnes endast inom vissa församlingar och att givetvis de
församlingar, som sålunda ännu ej fått sina byggnadsfrågor ordnade, måste
hava rättvisa krav på bidrag därtill från övriga församlingar? Hur skulle
förhållas med likviderandet av gemensamma lån, vilka kommit allenast viss
församling tillgodo, exempelvis för kyrkobyggnad? Kunde överhuvud uppdelning
mellan församlingarna göras av gemensamma lån utan vederbörande
långivares medgivande? Allenast dessa spörsmål, vilka ingalunda uttömmande
angåve de oklara punkterna vid en likvidation, torde tillräckligt antyda svårigheterna
vid en sadan. Länsstyrelsen funne för sin del frågan ligga så,
att icke blott »tillräckliga» utan mycket starka skäl talade för den nuvarande
samfällighetens bibehållande i Göteborg, under det att svårligen något
verkligt skäl för dess brytande torde kunna framläggas. Då för Stockholm
i varje fall avsåges en särställning, kunde ju icke ens kravet på likformighet
åberopas därför.
Liknande synpunkter anfördes av kyrkofullmäktige i Göteborg, som yttrade
bland annat:
Det läge i öppen dag, att därest den långvariga gemenskapen mellan
stadens församlingar skulle upphöra, det måste möta högst betydande svårigheter
att åstadkomma en tillfredsställande och rättvis likvidering mellan
de olika församlingar, varav gemenskapen bestode.
I berörda avseende kunde framhållas, hurusom under den gångna tiden
församlingarna gemensamt bidragit till kostnaderna för uppförande av ett
flertal församlingskyrkor och anskaffande av församlingshus för bostäder åt
prästerskapet m. m. Då emellertid den nyblivna Johannebergsförsamlingen
saknade församlingskyrka och flertalet församlingar icke hade församlingshus,
torde billigheten kräva, att vederbörande församlingar icke utan vederlag
i en eller annan form till församlingar, som vore i avsaknad av kyrka
eliel församlingshus tilldelas inom dem belägna kyrkor och församlingshus.
Inom en icke avlägsen framtid torde ytterligare församlingsdelningar tarvas.
Fråga förelåge redan om Carl Johans församlings delning. Även för dessa
fall torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke de äldre församlingarna
rättvisligen borde kontribuera till blivande kyrkobyggnader, eftersom de
nya församlingarna tidigare bidragit till kostnaderna för redan befintliga
kyrkor i andra församlingar. Vidare ansvarade församlingarna gemensamt
för åtskilliga lån. Vid den ekonomiska gemenskapens brytande torde denna
ansvarighet böra fördelas mellan de särskilda församlingarna, vartill syntes
erfordras vederbörande långivares samtycke. Vidare utgjorde stadens begravningsplatser
och deras förvaltning en för samtliga territoriella församlingar
gemensam angelägenhet, som väl torde alltjämt böra bestå såsom
sådan, även om gemenskapen mellan församlingarna i övrigt skulle upphöra.
En form därför måste i så fall utfinnas.
Av det anförda torde framgå, att en likvidering mellan församlingarna av
den bestående ekonomiska gemenskapen icke utan mycket betydande svårigheter
läte sig genomföras och att en fullständig upplösning av densamma
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
knappast läte sig tänkas. Dessa förhållanden utgjorde uppenbarligen ett
tungt vägande skäl för den ekonomiska gemenskapens bibehållande. Därtill
komme, att den nuvarande organisationen hnge anses hava i stort sett visat
sig för de kyrkliga angelägenheterna gagnelig. En uppenbar fördel vöre
den skatteutjämning, som gemenskapen medfört mellan de ekonomiski bärkraftigare
församlingarna och de i sådant avseende svagare, vilka senare
eljest torde hava betungats med högre kyrkoutskylder. En annan fordel
måste anses vara den likformighet, som kunnat genomföras i avlönings-och
pensionshänseende för de särskilda församlingarnas befattningshavare. Över
huvud torde med skäl kunna sägas, att den nuvarande organisationen varit
för församlingarna ekonomiskt förmånlig. . ..
Å andra sidan kunde det kanske ej förnekas, att intresset för de k} rkliga
angelägenheterna skulle stärkas, därest något större självbestämnmgsrätt an
den rådande kunde inrymmas åt församlingarnas representationer.
Vid övervägande av de skäl, som talade för eller emot ett bibehållande
av den nuvarande organisationen, hade kyrkofullmäktige kommit till den
uppfattningen, att densamma borde i huvudsak bibehållas. Med åberopande
av vad sålunda anförts ville kyrkofullmäktige hemställa, att för den händelse
utkastet skulle bliva lag, erforderliga bestämmelser måtte meddelas
av sådant innehåll, att den rådande ekonomiska gemenskapen mellan Goteborgs
territoriella församlingar måtte komma att i huvudsak bestå i sm
nuvarande form, dock med den inskränkning, att at de särskilda församlingarnas
kyrkofullmäktige tillerkändes rätt att besluta rörande smärre, vederbörande
församling enskilt avseende utgifter, i enlighet med vad därom
kunde varda i laga ordning närmare bestämt.
Kyrkofullmäktiges yttrande beslöts med 26 röster mot 16, vilka avgåvos
för ett uttalande av i huvudsak följande innehåll:
Det kunde icke förnekas, att den kyrkliga organisationen under den tid
som gått, för Göteborgs territoriella församlingar i mångå avseenden varit
gagnell Men lika litet kunde man neka till, att den visat sig medföra
flera olägenheter för det kyrkliga arbetet i lokalförsamlingarna, och detta
hade blivit uppenbart ju längre dess mer
Det vore klart, att den enskilda församlingens kyrkliga behov icke alltid
på bästa sätt blivit tillgodosedda, då de skulle avgöras av representanter
för ett så stort område som Göteborgs stad. En ytterligare utveckling av
staden och därmed följande församlingsdelningar skulle hava till följd att
lokalförsamlingen komme i ännu ogynnsammare stallning såsom annu tågångare
representerad i den gemensamma fullmäktigmstitutionen. Det kyrkliga
intresset i den enskilda församlingen bleve i samma man tillbakatrangt,
då den i även viktiga interna frågor vore helt beroende av en institution,
som kanske nedvoterat även ett legitimt behov.
Exemplet från Göteborg hade ju icke heller manat till efterföljd. Det
vore snart 50 år Göteborgs kyrkofullmäktige existerat, men intet av Sveriges
större stadssamhällen hade följt i dess spår. Aven denna iakttagelse borde
hava något att säga, då det gällde att kyrkligt bedöma betydelsen ay Göteborgs
kyrkofullmäktiginstitution. Tiden torde vara inne, da aven Göteborgs
territoriella församlingar bleve i huvudsak likställda med övriga församlingar
Naturligtvis komme det att erbjuda svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande
och rättvis likvidering mellan de olika församlingarna, och
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
även för framtiden måste väl någon samfällighet bestå mellan de Göteborgs
församlingar, som hade så mycket gemensamt. Men en sådan delvis samfällighet
vore i utkastet förutsatt såsom möjlig, och svårigheterna att verkställa
en partiell likvidering torde icke vara större än att de kunde lösas.
Då det syntes reservanterna, att en lag enligt utkastet skulle bliva befrämjande
för församlingslivet, ville de föreslå kyrkofullmäktige hemställa,
att, för den händelse utkastet skulle bliva lag, den komme att i huvudsak
gälla även för Göteborgs territoriella församlingar samt att även för framtiden
en samfällig representation måtte förekomma, som hade att besluta
beträffande gemensamma skulder och tillgångar, de gemensamma begravningsplatserna
och möjligen även i andra frågor i enlighet med vad därom
kunde varda i laga ordning närmare bestämt.
Aven domkapitlet uttalade sig för viss ändring i nuvarande förhållanden.
Härom anförde domkapitlet:
Det hade länge varit ett önskemål inom Göteborgs kyrkligt intresserade
kretsar och långt utöver dessa, att de särskilda församlingarna tillförsäkrades
större självständighet i avseende å ekonomiska frågor. Önskligt vore,
att kyrkofullmäktige finge utses för varje församling, och att de angelägenheter,
som vöre av lokalt intresse, finge av dem ordnas. Gemensam inkomst-
och utgiftsstat borde däremot finnas i avseende å sådana utgifter,
sorn reglerades genom allmän lag, såsom t. ex. lönestaten för prästerskapet’
varjamte givetvis de ekonomiska angelägenheter, såsom lån samt löner och
pensioner, beträffande vilka kyrkoinstitutionen redan iklätt sig garantier,
fortfarande borde handhavas av en för församlingarna gemensam representation.
\ idkommande frågan örn den lämpligaste formen för den gemenskap,
som ansågs böra bestå mellan Göteborgs församlingar, uttalade sig länsstyrelsen
för ett bibehållande av den nuvarande organisationen. Länsstyrelsen
anförde vidare:
Måhända borde utkastets regler för kyrklig samfällighet kunna i så måtto
visa sig lämpliga, att därigenom kunde utfinnas en praktisk form för anslutning
även av Lundby och Orgryte församlingar till den redan befintliga
gemenskapen. Med andra ord, en ytterligare samfällighet, bestående av
denna gemenskap såsom enhet samt nämnda två församlingar, borde icke
vara otänkbar såsom övergångsform för dessa församlingars fullständiga införhvning
i den stora kyrkokommunen.
Jämväl tre av Göteborgs territoriella församlingar förordade, att nu gällande
organisation fortfarande måtte bestå. En församling hemställde, att
Kungl. Maj:t måtte genom särskild förordning bestämma, att stadens kyrkofullmäktiginstitution
alltfort skulle bibehållas såsom en kyrklig samfällighet
beträffande samtliga ekonomiska angelägenheter.
Däiemot ansågo domkapitlet samt fyra av stadens församlingar, att en
anoidning liknande den, som i utkastet till lag örn församlingsstyrelse i
Stockholm föreslagits för huvudstaden, måtte komma i tillämpning för Göteborg.
Sålunda anförde Oskar Fredriks församling:
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.
Då Göteborgs församlingar alltsedan tillkomsten av kyrkofullmäktige i
Göteborg'' hade gemensamma skulder och tillgångar samt gemensamma begravningsplatser,
vore det av vikt, att, även sedan kyrkofullmäktigerepresentation
införts inom de enskilda församlingarna, en ekonomisk samfällighet
komme att äga bestånd, utan att stadens församlingar därför behövde utgöra
en sådan »kyrklig samfällighet», som funnes omnämnd i utkastet. Gemensamma
ekonomiska angelägenheter, betingade av samtliga församlingars fortsatta
delaktighet i befintliga skulder samt utgifter t. ex. för begravningsplatserna,
syntes lämpligen kunna handhavas av »församlingsdelegerade»,
vilka borde utses i likhet med vad som föreslagits för Stockholms vidkommande.
Dessa delegerade kunde även eventuellt erhålla befogenhet att föranstalta
örn en viss skatteutjämning till förmån för stadens ekonomiskt
mindre bärkraftiga församlingar.
Vid anmälan i statsråd den 31 januari 1930 av de upprättade utkasten Kungl. Maj;
till lagar örn församlingsstyrelse samt örn införande av lagen om församlingsstyrelse
m. m. anförde min företrädare i statsrådsämbetet i fråga örn
församlingarna i Göteborg följande:
Av de åberopade yttrandena torde framgå, att en upplösning av den
ekonomiska gemenskap, som för närvarande består mellan Göteborgs stads
territoriella församlingar, icke är lämplig. Även örn det kan göras gällande,
att en dylik åtgärd skulle öka åtminstone vissa församlingars möjligheter
att tillgodose församlingarnas inre kyrkliga intressen, bör dock beaktas, att
denna gemenskap för flertalet församlingar medför avsevärda fördelar. En
upplösning av gemenskapen skulle även, såsom i yttrandena påpekats, vara
förenad med stora svårigheter. Härtill kommer, att en viss ökad rörelsefrihet
möjligen kan beredas församlingarna utan gemenskapens hävande.
Örn sålunda gemenskapen mellan ifrågavarande församlingar anses böra
bibehållas, uppstår spörsmålet, huruvida detta bör ske i den form, som anvisas
i det föreliggande förslaget till lag örn församlingsstyrelse, eller den
nuvarande organisationen bör upprätthållas. Övervägande skäl synas tala
för det förra alternativet. Den gemenskap, som nu består, faller helt inom
det begrepp, kyrklig samfällighet, som behandlas i lagförslaget, och det
synes näppeligen påkallat att, sedan allmängiltiga regler sålunda givits, bibehålla
särskilda bestämmelser för en speciell samfällighet. Ett bevarande
av den nuvarande organisationen för samfälligheten kan även antagas komma
att medföra vissa svårigheter, då den nya lagen örn församlingsstyrelse blir
tillämplig i fråga om de särskilda församlingarna. Det måste anses oegentligt,
att ledamöter av kyrkofullmäktige i samfälligheten och i församlingarna,
vilka korporationer framgå ur allmänna val, skola väljas på olika sätt. I
allt fall torde den nuvarande ordningen för samfälligheten icke kunna bibehållas
utan vissa ändringar i därom gällande föreskrifter. Märkas bör även,
att Kungl. Majit jämlikt förslaget till lag örn församlingsstyrelse äger befogenhet
att för samfällighet meddela de ytterligare föreskrifter, som erfordras,
och att sålunda, därest vissa särskilda bestämmelser för Göteborg
anses påkallade, detta önskemål kan bliva tillgodosett.
Vad slutligen angår frågan, huruvida förordnande, att omförmälda församlingar
skola utgöra en kyrklig samfällighet enligt den föreslagna lagen,
skall meddelas, såsom de sakkunniga1) ansett, genom lag eller, på sätt i
*) d. v. s. kyrkefallmiiktigNakkunniga i betänkande den 30 december 1922.
Riksdagen
1930.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
utkastet förutsatts, genom ett Kungl. Maj:ts beslut, må framhållas, att beslutanderättens
överlämnande till Kungl. Maj:t medför vissa fördelar. Härigenom
vinnes möjlighet att lättare vidtaga jämkningar i bestämmelserna, i
den mån förhållandena ändra sig. För användande av denna form talar
även, att som redan berörts från olika håll hemställts örn modifikationer i
den nuvarande gemenskapen. Ställning till dessa yrkanden kan icke tagas
utan en närmare utredning, och en dylik lärer icke kunna slutföras å sådan
tid, att förslag i detta sammanhang kan föreläggas riksdagen. Det är min
avsikt att, därest förevarande lagförslag vinna riksdagens bifall, föranstalta
om en utredning rörande de särbestämmelser, som kunna erfordras för den
blivande samfällig!] eten i Göteborg. Härvid bör särskilt undersökas, huruvida
det är möjligt att utan åsidosättande av andra berättigade intressen
tillerkänna de särskilda församlingarna en något ökad frihet. Beslut örn
samfällighetens bildande bör därefter kunna meddelas i god tid, innan de
nya lagarna träda i kraft.
Enligt hemställan av föredraganden beslöt Kungl. Majit härefter avlåtande
till riksdagen av proposition (nr 100) med förslag till, bland annat, lag örn
församlingsstyrelse samt lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse
m. m., vilka förslag, så vitt nu är i fråga, anslöto sig till förenämnda utkast.
Genom en samma dag efter föredragning av chefen för socialdepartementet
avgiven proposition (nr 99) framlades för riksdagen ett förslag till lag
om kommunala och kyrkliga val.
Konstitutionsutskottet, som i huvudsak tillstyrkte de framlagda förslagen
till lagar örn församlingsstyrelse och om införande av lagen örn församlingsstyrelse
m. m., yttrade i sitt utlåtande (nr 31) i fråga om församlingarna
i Göteborg följande:
Enligt 1882 års förordning utgör Göteborg i kyrkligt hänseende en enhet
med i stort sett samma organisation som enligt förslaget till lag om församlingsstyrelse
skall tillkomma samfällighet. Utskottet finner uppenbart,
att den gemenskap, som sålunda under en tid av omkring femtio år bestått
mellan Göteborgs församlingar, icke kan upplösas. Den bör enligt utskottets
mening i huvudsak bibehållas i sin nuvarande form, även örn såsom kyrkofullmäktige
i Göteborg i sitt yttrande framhållit, den ändringen vidtages,
att rätt tillerkännes de särskilda församlingarna att besluta rörande smärre,
vederbörande församling enskilt avseende utgifter. Med hänsyn härtill och
då de kyrkliga förhållandena i Göteborg hittills reglerats genom en av
Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen författning, finner utskottet
mindre lämpligt att samfällighetens fortbestånd göres beroende av en i administrativ
ordning meddelad föreskrift. Det synes utskottet riktigare, att
bestämmelser härutinnan givas i en särskild lag. En dylik lag, vilken skulle
ersätta 1882 års förordning, torde böra i huvudsak innehålla, att de i församlingsstyrelselagen
givna föreskrifterna örn samfällighet samt kommunala
vallagens regler om val av kyrkofullmäktige — med de ändringar och tillägg,
som kunna finnas påkallade av lokala förhållanden — göras tillämpliga på
den kyrkliga gemenskapen i Göteborg. Frågan om lagens innehåll torde
emellertid icke kunna avgöras utan en närmare utredning. Utskottet föreslår
därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn utred
-
15
Kungl. May.ts proposition Nr 130.
ning och framläggande av förslag till nya bestämmelser rörande omförmälda
gemenskap. Vid denna utredning torde hänsyn böra tagas till de förslag,
som framkommit rörande jämkningar i den nuvarande organisationen. Utskottet
förutsätter, att utredningsarbetet bedrives på sådant sätt, att förslag
kan framläggas för 1931 års riksdag. I avbidan på utfärdande av lagbestämmelser
i ämnet torde 1882 års förordning böra bibehållas och föreskrift
meddelas, att nyssnämnda stadganden i församlingsstyrelselagen och kommunala
vallagen tillsvidare icke skola gälla beträffande nu ifrågavarande
samfällighet.
I enlighet med denna uppfattning hemställde utskottet, att i den föreslagna
promulgationslagen till lagen örn församlingsstyrelse måtte intagas
föreskrift, att intill dess annorledes blivit i lag bestämt vad i lagen örn församlingsstyrelse
stadgades örn kyrklig samfällighet icke skulle äga tillämpning
å Göteborgs stads territoriella församlingar samt att kommunala vallagens
föreskrifter örn val av kyrkofullmäktige icke skulle tillämpas å val
av kyrkofullmäktige, som avses i 1882 års förordning.
Kamrarna biföllo utskottets hemställan, varefter riksdagen i skrivelse (nr
331) anhöll, att Kungl. Majit ville föranstalta örn skyndsam utredning i
fråga örn ersättande av 1882 års förordning med en särskild lag och för
1931 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
De av riksdagen antagna förslagen upphöjdes till lag den 6 juni 1930.
Med anledning av riksdagens nyssnämnda anhållan har inom ecklesiastikdepartementet
uppgjorts ett utkast till lag om kyrklig samfällighet i Göteborg.
Detsamma har avfattats i anslutning i görligaste mån till nu bestående
förhållanden och med hänvisning i de fall, där utkastet ej lämnar föreskrifter,
till lagen om församlingsstyrelse.
Över utkastet jämte en därvid fogad promemoria hava yttranden avgivits
av samtliga de till den nuvarande kyrkogemenskapen i Göteborg anslutna
församlingarna, magistraten i Göteborg, kyrkonämnden och kyrkofullmäktige
därstädes samt den 3 december 1930 av domkapitlet i Göteborg, den 13
december 1930 av länsstyrelsen därstädes och den 23 januari 1931 av kammarkollegiet.
Innan jag närmare redogör för innehållet i berörda utkast och för de avgivna
yttrandena, i vad de angå utkastets detaljer, ber jag att få något beröra
frågan örn den tilltänkta författningens natur.
Som nyss nämndes har 1930 års riksdag anhållit örn utredning angående
ersättande av 1882 års förordning med en ny särskild lag samt örn föreläggande
för 1931 års riksdag av det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
Skälet till att det förslag, som låg till grund för 1882 års förordning,
förelädes riksdagen, var, som förut är antytt, att ärendet jämlikt § 57 regeringsformen
ansågs påkalla riksdagens medverkan.
Nu föreliggande
förslag.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
I sitt nyssnämnda yttrande har kammarkollegiet upptagit denna fråga
och därvid erinrat och anfört följande.
Lagutskottet vid 1881 års riksdag, dit författningsförslaget remitterades,
fann detsamma behäftat med bristfälligheter, som icke kunde avhjälpas utan
en mera genomförd omarbetning, men hade »då anspråken i avseende å
redigeringen vid ifrågavarande särskilda stadganden för en särskild kommun,
vilken därtill ock avgivit förslag, icke torde behöva ställa sig lika stora som
med avseende å ett förslag till allmän lag» — icke ansett sig böra vidtaga
andra än vissa smärre ändringar.
I debatten inom första kammaren rörande författningsförslaget framfördes
emellertid av lagutskottets dåvarande ordförande, som varit förhindrad deltaga
i ärendets behandling inom utskottet, en anmärkning mot förslaget
ifråga av principiell natur. Av denne erinrades sålunda, hurusom de förhållanden,
vilka utgjorde föremål för de riksdagens prövning då underställda,
bestämmelserna ifråga om Göteborg, inom en icke alltför avlägsen
framtid kunde förväntas förekomma i åtskilliga andra av rikets större städer.
Den lämpligaste utvägen att ordna dessa förhållanden på en gång syntes
hava varit att föreslå ett generellt tillägg till gällande kyrkostämmoförfattning.
Genom ett sådant tillägg hade kunnat i allmänhet medgivas, att
städer av den omfattning, att flera territoriella församlingar där funnes, vilka
vöre benägna att överlåta åt en särskild institution att handlägga deras ekonomiska
angelägenheter, finge åt kyrkofullmäktige överlämna en så beskaffad
beslutanderätt, fetadgandena i ett dylikt generellt tillägg syntes icke hava
behövt bliva flera än bestämmelserna i den då framlagda »speciallagen» för
Göteborg. Det funnes visserligen en sådan lag för Stockholm, men detta
förhållande förklarades lätt därav att, innan kommunallagarna stiftades, funnos
för huvudstaden särskild sockenstämmoförordning och särskild anordning i
avseende å de kyrkliga angelägenheterna. Med hänsyn särskilt till den
långa tid, varunder den då föreliggande frågan berörande Göteborg varit
under behandling, ville talaren icke yrka på ett riksdagens avvisande av
författningsförslaget men hemställde om regeringens initiativ till ett tillägg
till kyrkostämmoförfattningen, »som möjliggjorde för kommande tider att
inom denna förordning inrymma sådana författningar som den, varom nu
är fråga».
Under den fortsatta debatten örn förslaget förklarade sig föredragande
departementschefen villig erkänna, att det hade sina stora olägenheter att
reglera det kyrkliga kommunalväsendet i en särskild stad medels en speciallag
och att det vore långt bättre att förfara så som utskottsordföranden angivit.
Saken hade också varit föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,
Frågan om regleringen av förhållandena i Göteborg hade likvisst ansetts
synnerligen trängande och det hade icke ansetts riktigt att äventyra lösningen
av denna fråga genom dess sammankopplande med ett förslag till sakens
ordnande på annat sätt, som kanske skulle möta principiella betänkligheter
inom representationen.
Såsom ytterligare belysande för den ifrågavarande förordningens natur av
»speciallag» må förtjäna en erinran, att riksdagens medverkan vid dess tillkomst
grundade sig å en tolkning av § 57 regeringsformen, som från Kungl.
Maj-ts sida varken tidigare tillämpats eller sedermera upprätthållits. För åtskilliga
andra av landets större städer har sålunda — på sätt också framgår
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
av propositionen nr 100 till 1930 års riksdag — organiserats ekonomisk
gemenskap mellan därinom varande församlingar utan att riksdagens prövning
härför påkallats. Så har exempelvis skett för Malmö genom nådigt
hrev den 18 april 1873 och för Örebro genom nådigt beslut den 7 november
1919. Obestridligt är att den av Kungl. Majit i administrativ väg för dessa
städers vidkommande sanktionerade ordningen innefattat en avvikelse från
1862 års kyrkostämmoförordning av samma art som den för staden Göteborgs
del genom 1882 års förordning vidtagna regleringen.
De vid behandlingen av förevarande fråga vid 1881 års riksdag efterlysta
generella lagstadganden, som skulle befria riksdagen från stiftandet av bär
ifrågavarande slag av speciallagar, äro numera förverkligade och föreligga
i de i lagen örn församlingsstyrelse införda bestämmelserna örn kyrkliga
samfälligbeter. Att det oaktat, då en nyreglering på grundval av församliugsstyrelselagen
nu påkallas av den kyrkligt-ekonomiska organisationen i
såväl Göteborg som här i övrigt åsyftade större städer, bereda föreskrifterna
för Göteborg en speciell statsrättslig karaktär synes — redan från formell
synpunkt — desto mindre riktigt som härför icke ens kan åberopas Göteborgsförsamlingarnäs
storleksförhållanden. Enligt senaste tillgängliga folkmängdssiffror
utvisar en av Malmö stads församlingar (S:t Pauli) ett till
och med icke obetydligt större befolkningstal (36,793) än någon av församlingarna
inom rikets andra stad.
Mot ett upprätthållande av den hittillsvarande, av till synes tillfälliga omständigheter
betingade lagformen för de ifrågavarande författningsbestämmelserna
för Göteborg, tala emellertid ävenledes påtagliga praktiska skäl.
Enligt det remitterade lagutkastet uppräknas i 1 § de församlingar i Göteborg,
som avses skola bilda en kyrklig samfällighet. De angivna föi samlingarna
äro tio till antalet och utgöras av dem, som hittills varit sammanslutna
i den organiserade gemenskapen.
Skulle nu, såsom från riksdagens sida ifrågasatts, de för Göteborgssamfälligheten
nu erforderliga specialbestämmelser erhålla natur av lag och skulle
därvid samfällighetens omfattning angivas på sätt i det remitterade lagutkastet
föreslagits, bleve härav följden, att varje fråga om anslutning till
samfälligheten av ytterligare någon av församlingarna inom staden finge
hänskjutas till riksdagens prövning. Denna riksdagens prövning skulle då
givetvis icke kunna begränsas till enbart frågan om själva anslutningen utan
måste tydligen utsträckas jämväl till de eventuella villkoren för åtgärden
ifråga. En sådan behandlingsordning skulle till riksdagen förlägga prövningen
av förvaltningsfrågor, som eljest enligt gällande lagstiftning rörande
ändring i landets kommunala och ecklesiastika indelning äro förbehållna
Kungl. Majit.
Till undvikande av sådana i hög grad olägliga konsekvenser, som har
berörts, skulle väl kunna tänkas ett infogande i den tilltänkta speciallagen
av ett allmänt bemyndigande för Kungl. Majit att, där anledning därtill
uppkomme, lämna medgivande till upptagande av ytterligare församling
eller församlingar i samfälligheten. En sådan bestämmelse, vilken val i så
fall borde förbindas med ett bemyndigande för Kungl. Majit att även lämna
medgivande för en samfälligheten tillhörande församling att utträda ur densamma,
skulle dock obestridligen innebära en oformlighet. Aven andra i
lagutkastet nu reglerade förhållanden — exempelvis antalet kyrkofullmäktige
finge väl under sådan förutsättning överlämnas till Kungl. Majlis sär
Bihani/
till riksdagens protokoll Utsi. 1 sami. 113 käft. (Nr ISO.)
9
Departe
mentschefen.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
skilda beslutanderätt. »Lagen» skulle, med sådana förbehåll, närmast framstå
såsom ett — mer eller mindre — tomt skal.
Lagen örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. upptager, i
1 § sista stycket, följande stadgande.
Intill dess annorledes blivit i lag bestämt, skall vad i lagen örn församlingsstyrelse
stadgas örn kyrklig samfällighet icke äga tillämpning å Göteborgs
stads territoriella församlingar och skola ej heller de i kommunala
vallagen givna föreskrifterna örn val av kyrkofullmäktige tillämpas beträffande
val av kyrkofullmäktige, som avses i förordningen den 5 maj 1882
angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.
I 8 § av omförmälda promulgationslag stadgas vidare, att närmare
föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende å kyrkliga samfälligheter,
som avses i 1 § i lagen om församlingsstyrelse, meddelas av
Konungen.
Kammarkollegiet har, på grund av vad kollegiet sålunda anfört och med
hänsyn därjämte till innehållet i nyss återgivna lagrum, förordat, att till
riksdagen måtte avlåtas förslag till lag av innehåll, dels att vad i lagen örn
församlingsstyrelse ävensom lagen om införande av nämnda lag m. m.
stadgas örn kyrklig samfällighet skall äga tillämpning å Göteborgs stads
territoriella församlingar dels att förordningen den 5 maj 1882 (n:r 20) angående
kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg med däri senare gjorda
ändringar och tillägg skall från och med dag, som Kungl. Maj:t skall äga
bestämma, upphöra att gälla.
Kammarkollegiet föreslår vidare, att vid riksdagens bifall härtill, det remitterade
lagutkastet — efter överarbetning av de däri föreslagna bestämmelserna
— lägges till grund för den erforderliga, administrativa författningsregleringen
i ämnet.
Kollegiet har emellertid, för den händelse Kungl. Maj:t likväl skulle finna
skäl förelägga riksdagen ett förslag till författning i huvudsaklig överensstämmelse
med det remitterade lagutkastet, yttrat sig jämväl rörande detsammas
detaljer.
Vad kammarkollegiet sålunda anfört och föreslagit synes mig vara värt
den största uppmärksamhet. Då emellertid riksdagen, som förut nämnts,
uttalat sig för att de bestämmelser, som i förevarande ämne böra utfärdas,
skola givas i en särskild lag, har jag ansett mig böra framlägga förslag till
en sådan.
Till närmare utveckling av detta förslag går jag nu att särskilt behandla
varje paragraf i förslaget och börjar därvid med den lydelse, paragrafen fått
i utkastet. Därefter anföres den i promemorian givna kommentaren till
paragrafen.
/
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
1 §•
Enligt utkastet hade denna paragraf följande lydelse:
Följande församlingar i Göteborg, nämligen Gustavi eller Domkyrkoförsamlingen,
Kristine församling, Gamlestads församling, Vasa församling,
Johannebergs församling, Haga församling, Annedals församling, Masthuggs
församling, Oskar Fredriks församling och Karl Johans församling, skola
för vården örn de angelägenheter, som avses i 2 § mom. c), d), e), f), g)
och j) i lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse bilda en kyrklig samfällighet.
I följd härav skola församlingarnas tillhörigheter ävensom de avgifter,
som uttaxeras för kyrkoväsendet eller eljest inflyta, vara salufällighetens
tillgångar och användas för dess behov.
Beträffande denna paragraf anfördes i promemorian:
Den kyrkliga samfälligheten förutsättes skola hava sin nuvarande omfattning.
Frågan om Lundby och Örgryte församlingars eventuella anslutning
till samfälligheten beröres icke här.
Uppdelningen av befogenhetsom råden mellan samfälligheten och de enskilda
församlingarna överensstämmer så nära som möjligt med nuvarande
förhållanden.
Angående Lundby och Örgryte församlingar har kammarkollegiet anfört
följande:
Hos Kungl. Hajd har Lundby församling, i en den 17 mars 1928 till
Kungl. Maj:t inkommen ansökan, hemställt, att församlingen måtte — från
och med viss, numera förfluten tid — upptagas i den för stadens äldre församlingar
gällande kyrkliga gemenskapen. Sedan ortsmyndigheternas yttrande
i ärendet den 18 december 1930 inkommit till kollegium, är ärendet
för närvarande beroende på kollegii prövning. I ärendet har upplysts,
bland annat, hurusom Lundby församling med sin betydande skuldbörda
och en hög utdebitering för kyrkliga utgifter för närvarande intager en
ogynnsam ställning i jämförelse med stadens i den kyrkliga gemenskapen
ingående församlingar. En införlivning av Lundby församling i nämnda
gemenskap skulle följaktligen, därest icke särskilda villkor för åtgärden uppställdes,
komma att medföra en avsevärd försämring av samfällighetens
ekonomi. Med hänsyn såväl härtill som till vissa andra förhållanden, på
vilka kollegium i detta sammanhang icke har anledning ingå, hava väl
samtliga i ärendet hörda myndigheter och övriga vederbörande ställt sig avvisande
mot bifall, i allt fall tillsvidare, till Lundby församlings här omförmälda
framställning. För egen del har kollegium ännu icke varit i tillfälle
att ägna detta ärende slutlig behandling. Med säkerhet lärer emellertid
kunna förväntas, att — även örn Lundby församlings nu ifrågavarande
framställning örn dess upptagande i stadens gemensamma kyrkoorganisation
skulle anses icke för närvarande böra föranleda någon åtgärd — denna fråga
åter inom kort kommer att göras aktuell och därvid sannolikt påkalla en
positiv lösning.
Ifråga örn Örgryte föreligger ett i viss mån likartat förhållande. Enligt
uppgift i handlingarna till nyssberörda ärende beträffande Lundby har under
år 1929 även Örgryte försanding haft under övervägande väckt förslag om
Utkastet.
Promemo
rian.
Myndig
heterna.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
åtgärder för församlingens förening med Göteborg jämväl i ecklesiastikt
hänseende. ^Församlingens flertal lär likväl hava ställt sig avvisande till
förslaget. Klart är emellertid, att frågan om en dylik anslutning även för
Orgrytes del åter när som helst kan bliva förd fram på dagordningen.
Kollegium anser sig böra jämväl upplysa, att under kollegii inseende för
närvarande pågår utredning rörande införlivning med Göteborg av områden
tillhörande dels Torslanda socken dels Björlanda socken. Av utredningsmannen
har i nämnda ärenden intagits den ståndpunkten att införlivningen
av de ifrågasatta områdena icke syntes böra äga rum med mindre än att socknarna
i sin helhet inkorporerades. Angående utsikterna för en sådan åtgärds
realiserande kan kollegium nu icke göra något uttalande. Det kvarstår dock,
på grund av vad här nämnts, såsom en möjlighet att räkna med, att kretsen
av Göteborgsförsamlingar, icke anslutna till den kyrkliga gemenskapen därstädes,
kan komma att inom en nära framtid ytterligare ökas samt att följaktligen
även fråga om en eventuellt nyinförlivad kommuns upptagande i
den nämnda kyrkoorganisationen kan komma att påkalla beslut.
Av Oskar Fredriks församlings kyrkoråd har föreslagits, att orden »vara
samfällighetens tillgångar och användas för dess behov» måtte utbytas mot
uttrycket »disponeras av samfälligheten och användas för dess behov.»
Körande denna anmärkning har kammarkollegiet anfört:
_ Anmärkningen synes avse frågan örn äganderätten till de gemensamma
tillgångarna. Församlingar, ingående i kyrklig samfällighet, torde, där samfälligheten
är total — eller sålunda avser samtliga kyrkliga angelägenheter
av såväl ekonomisk som annan natur — hava uppgått i en (ny) kyrklig kommun.
Denna mening omfattades också tydligen av kyrkofullmäktigsakkunniga
(betänkande 1922 sid. 202): »Den kyrkliga samfälligheten är nämligen
liksom församlingen att anse såsom en kyrklig primärkommun»). Och i
propositionen nr 100 till 1930 års riksdag (sid. 94) anföres, bland annat, hurusom
fullständig gemenskap uppkommit mellan församlingarna i Jönköping,
»vilka sammansmält till en enda kyrklig primärkommun». Där den kyrkliga
samfälligheten omfattar samtliga angelägenheter jämlikt församlingsstyrelselagen,
torde därför all församlingsegendom, som icke är av stiftelsekaraktär,
tillhöra samfälligheten.
Ar gemenskapen ej total i nyss angiven mening men väl i ekonomiskt
hänseende fullständig, lära de särskilda församlingarna ej kunna förvägras
erkännande såsom offentligrättsliga korporationer. Huruvida de även må
betraktas såsom privaträttsliga rättssubjekt synes däremot tvivelaktigt. Bäst
grundad synes kollegium den uppfattningen, att samfälligheten även för
detta fall, i. församlingarnas ställe, uppbär dessas rättigheter samt svarar för
deras skyldigheter. Härför synes i allt fall tala den allmänna bestämmelsen i
1 § andra stycket församlingsstyrelselagen, att beträffande kyrklig samfällighet
skall med avseende å vården örn gemensamma angelägenheter, i den mån
ej annat är stadgat, i tillämpliga delar gälla vad i lagen stadgas örn församling.
Då den ekonomiska gemenskapen i det föreliggande fallet avses att vara
total, vill det sålunda synas som om den framställda anmärkningen mot
formulering av sista punkten i förevarande paragraf skulle sakna fog. Vill
man åter undvika ett uttryck, som hänför sig till äganderättsförhållandet,
synes detta kunna ske genom att orden »vara samfällighetens tillgångar»
uteslutas.
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Det torde vara nödvändigt att i denna paragraf intaga en uppräkning av
de församlingar, som skola tillhöra samfälligheten. Visserligen kommer
detta att medföra, att församling icke han inträda i eller utgå ur samfälligheten
utan att ändring verkställes i paragrafen. Emellertid bör märkas,
att en ändring av samfällighetens omfattning i regel kommer att nödvändiggöra
en jämkning jämväl i föreskriften om kyrkofullmäktiges antal samt
att nu berörda olägenhet torde vara ofrånkomlig, därest reglerna om ifrågavarande
samfällighet givas i lag.
Jag tillåter mig att i detta sammanhang framhålla, att det från vissa synpunkter
sett knappast är någon fördel för en församling att införlivas med
en så omfattande samfällighet som den ifrågavarande. Möjligheten till förslappande
av församlingskänslan och av den enskildes känsla av medansvar
för sin församling ligger otvivelaktigt närmare, sedan församlingen blivit
infogad i samfällighet. Även torde det därefter bliva svårare att få förverkligade
mera speciella önskemål, som kunna vara av största betydelse
för församlingen, dessa önskemål må gälla församlingens sociala och allmänna
angelägenheter eller dess religiösa intressen. Med det nu sagda har
jag ingalunda velat förneka, att sådana omständigheter kunna föreligga, som
— visserligen ur andra synpunkter än de berörda — göra ett upptagande
av en församling i samfälligheten önskvärt och nyttigt.
Med hänsyn därtill, att benämningen Kristine församling kan avse såväl
en territoriell som en personell församling men endast den förstnämnda bör
ingå i samfälligheten, har en jämkning vidtagits i paragrafen. Till irågan
om den personella församlingens ställning till samfälligheten torde jag få
återkomma vid behandlingen av 12 §.
Då det icke torde vara lämpligt att i detta sammanhang taga ställning till
frågan örn äganderätten till de för samfällighetens behov använda tillgångarna,
har jag i anslutning till kammarkollegiets uttalande låtit vidtaga en
ändring i paragrafens sista punkt.
2 §•
Denna paragraf lydde i utkast: Utkastet.
Samfällighetens beslutanderätt utövas av femtio kyrkofullmäktige.
Samfällighetens kyrkoråd benämnes kyrkonämnd.
I den utkastet åtföljande promemorian anfördes rörande denna paragraf: Pr°^®mo
Antalet kyrkofullmäktige har föreslagits till femtio, samma antal som för
närvarande. Skulle framdeles flera församlingar tillkomma, kan måhända
en ökning av antalet anses påkallad.
Enligt stadgandet i 15 § skola församlingsstyrelselagens bestämmelser
bliva normerande för samfälligheten i Göteborg, i den män ej annat utsäges
i nu ifrågavarande lag. Kyrkofullmäktige skola följaktligen utses på sätt
i församlingsstyrelselagen stadgas. Av det för samfälligheten bestämda antalet
fullmäktige skall värjo församling utse en samt därutöver det antal,
22
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
som belöper på församlingen efter den beräkningsgrunden, att en kyrkofullmäktig
utses för varje befolkningstal, motsvarande det som erhålles, då
samfälhghetens hela folkmängd delas med det återstående antalet fullmäktige
för hela samfälligheten. Därest det antal fullmäktige, som med tillämpning
av nämnda regel bör utses, icke uppgår till det för samfälligheten bestämda
antalet, skola för ernående av detta antal de församlingar, vilkas folkmängd
mest överskjuter omförmälda tal, vara berättigade att var för sig välja
ytterligare en fullmäktig. Antalet fullmäktige, som i enlighet med dessa
föreskiifter skola utses av varje församling, bestämmes av länsstyrelsen.
Vid val av kyrkofullmäktige skall varje församling utgöra en valkrets. Val
äger rum inför magistratens deputerade. Vid val skall proportionell metod
tillämpas, och valsedlarna skola vara försedda med partibeteckning. Valsedelsförsändelse
får användas av äkta make, som vill rösta genom andra
maken, samt av personer, tillhörande vissa yrkes- och tjänstegrupper. Avsägelse
av kyrkofullmäktiguppdrag prövas av fullmäktige. Kyrkofullmäktige
välja för varje kalenderår inom sig ordförande och vice ordförande.
Kristine, Annedals och Vasa församlingar hava uttalat sig för, att val av
kyrkofullmäktige skola äga rum å kyrkostämma inför kyrkostämmans ordförande.
Länsstyrelsen har anfört:
Beträffande val av samfällighetsfullmäktige må framhållas, att länsstyrelsen
alltjämt vidhåller sin i utlåtande den 27 oktober 1929 över utkastet till
lagen örn församlingsstyrelse m. m. tillkännagivna ståndpunkt, att det ur
vissa synpunkter vöre lämpligare låta dessa val förrättas å kyrkostämma i
de särskilda församlingarna än valdistriktsvis inför magistratens deputerade.
Länsstyrelsen förmenar nämligen, att den omständigheten att gällande valdistriktsindelning
för Göteborg beträffande riksdagsval och borgerliga val
flerstädes icke följer församlingsgränserna, i hög grad försvårar den direkta
tillämpningen av de rörande dessa frågor i lagen örn församlingsstyrelse
intagna bestämmelserna. Skulle det emellertid befinnas omöjligt att för Göteborgs
del införa den sålunda av länsstyrelsen ifrågasatta undantagsställningen
beträffande valens förrättande, må likväl befintliga valdistriktsförhållanden
inom staden utgöra ännu ett skäl för uppskjutande av nyvalen
till år 1934, så att dessförinnan de ändringar i valdistrikten må kunna
genomföras som må befinnas möjliga för uppnående av god överensstämmelse
mellan indelningarna för å ena sidan de kyrkliga valen och å andra
sidan övriga val.
Kammarkollegiet, som biträtt förslaget, att nya val av fullmäktige för
samfälligheten icke skola anställas förr än år 1934, har yttrat:
Upptages i författningen en bestämmelse härom synes i anslutning till
vad länsstyrelsen i denna del anfört anledning icke föreligga till frångående
av lagutkastets ståndpunkt, att valen av fullmäktige skola äga rum valdistriktsvis
inför magistratens deputerade (jfr kommunala vallagen 5 §).
Visserligen kunna starka skäl anföras till stöd för den meningen, att val
av kyrkofullmäktige för samfälligheten bör förrättas å församlingarnas kyrkostämmor
med kyrkorådet eller kyrkostämmans ordförande som valförrättare.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Med hänsyn till den ställning, statsmakterna vid antagandet av den kommunala
vallagen intogo till frågan om valförrättare vid kyrkofullmäktigval,
anser jag mig emellertid icke nu kunna föreslå en dylik anordning. Märkas
bör även, att införande av en särskild ordning för val av samfällighetsfullmäktige
skulle medföra svårigheter för det fall, att någon eller några
församlingar anse sig böra hava särskilda fullmäktige. Dessa församlingsfullmäktige
skola nämligen enligt kommunala vallagens bestämmelser väljas
inför magistratens deputerade. Valets förrättande på kyrkostämma skulle
jämväl nödvändiggöra upptagande i nu förevarande lag av åtskilliga bestämmelser
rörande val, ” motsvarande dem, som givits i kommunala vallagen.
Därest — såsom jag vid behandlingen av övergångsbestämmelserna
kommer att närmare beröra -— nyval av kyrkofullmäktige uppskjutes till år
1934, torde olägenheterna av den bristande överensstämmelsen mellan församlingsindelningen
och indelningen i valdistrikt kunna undanröjas.
Av stadgandet i andra stycket jämfört med bestämmelsen i 15 § framgår,
att vad församlingsstyrelselagen stadgar örn kyrkoråd skall hava motsvarande
tillämpning å kyrkonämnden.
3 §•
I utkastet hade denna paragraf följande lydelse:
Vid kyrkofullmäktiges sammanträden äga kyrkonämndens ordförande samt
två av kyrkoherdarna i församlingarna, vilka utses av domkapitlet, ändå att
de icke äro kyrkofullmäktige, att yttra sig och framställa förslag men ej
att deltaga i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande i församlings
kyrkoråd vid behandling av fråga, som angår församlingen särskilt.
Beträffande denna paragraf anfördes i promemorian:
Rätt för ordförande i församlings kyrkoråd att med viss befogenhet närvara
vid behandling inom kyrkofullmäktige av fråga, som angår församlingen
särskilt, har föreslagits för att tillföra fullmäktige önskvärd sakkunskap
beträffande församlingarnas speciella förhållanden och behov.
Förevarande paragraf motsvarar § 12, andra och tredje styckena, i 1882
års förordning. Förstnämnda stycke, som tillkom genom lag den 29 november
1906, stadgar att vid kyrkofullmäktiges sammanträden kyrkonämndens
ordförande, även örn han icke är kyrkofullmäktig, äger att vara tillstädes
och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.
Genom proposition (nr 187) föreslog Kungl. Maj:t 1926 års riksdag att till
§ 12 skulle fogas ett nytt stycke av denna lydelse:
»Är ingen av kyrkoherdarna i stadens territoriella församlingar ledamot
av fullmäktige eller ordförande i kyrkonämnden, äger domkapitlet utse en
av kyrkoherdarna att vid fullmäktiges sammanträden vara tillstädes med
den befogenhet, som enligt andra stycket tillkommer kyrkonämndens ordförande.
»
Utkastet.
Promemo
rian.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Förslaget avsåg att bereda fullmäktige tillgång till den särskilda sakkunskap
i kyrkliga frågor, som finge förutsättas vara till finnandes hos vederbörande
kyrkoherdar.
Konstitutionsutskottet, till vars behandling ifrågavarande proposition hänvisades,
anförde:
För att tillgodose nämnda syfte är det enligt utskottets mening lämpligt
att gå något längre än i propositionen föreslås. Goda skäl synas nämligen tala
för att rätt att deltaga i kyrkofullmäktiges förhandlingar överhuvud tillerkännes
ordförande i territoriell församlings kyrkoråd i frågor, som angå församlingen.
Den speciella sakkunskap, som härigenom blir företrädd, torde
för ärendenas behandling inom fullmäktige vara av stort värde. Härjämte
synes det vara av vikt, att de synpunkter, som i ett visst ärende göra sig
gällande inom vederbörande församling och dess kyrkoråd, kunna framläggas
även vid ärendets behandling inom kyrkofullmäktige. Utskottet finner sig
därför böra i denna punkt framlägga ett ändringsförslag av angivet innehåll.
Utskottet hemställde, att det ifrågavarande stycket skulle få följande
lydelse:
»Sammabefogenhet tillkommer ordföranden i territoriell församlings kyrkoråd
beträffande fråga, som angår församlingen.»
Vid behandlingen av denna fråga i kamrarna stannade dessa i olika beslut,
i det att första kammaren biföll utskottets hemställan, under det att
andra kammaren antog Kungl. Maj:ts förslag.
Efter sammanjämkning erhöll därefter ifrågavarande stycke genom lag
den 4 juni 1926 följande lydelse:
»Domkapitlet äger utse två av kyrkoherdarna i stadens territoriella församlingar
att vid fullmäktiges sammanträden vara tillstädes med den befogenhet,
som enligt andra stycket tillkommer kyrkonämndens ordförande.»
Myndighe- Vederbörande och myndigheterna hava icke haft någon erinran att göra vid
terna. lagutkastets förslag, såvitt nu är fråga.
Departe- Kyrkostämmoförordningen av den 21 mars 1862 stadgar i § 1, att varje
kyrkoförsamling sa i stad som pa landet äger att för vården av kyrkans
och därmed sammanhängande angelägenheter i kyrkostämma med kyrkoherden
sammanträda till överläggningar och beslut. Den princip, som sålunda
uttryckts, nämligen att vid församlingens styrelse prästämbetets innehavare
och menigheten äga att samråda, har även i viss mån varit ledande vid
avfattningen av lagen om församlingsstyrelse av den 6 juni 1930. Enligt
sistnämnda lag, 11 §, äger kyrkorådets ordförande, som är kyrkoherden, att,
även örn han ej är röstberättigad å kyrkostämma, yttra sig och framställa
förslag. Enligt 12 § får han utses till kyrkostämmans ordförande, även örn
han icke är röstberättigad, och enligt 33 § må han utses till ordförande
i kyrkofullmäktige, även örn han icke är fullmäktig. Enligt 37 § samma
lag äger vidare kyrkorådets ordförande att även örn han ej är ordförande
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
i eller ledamot av kyrkofullmäktige, vid fullmäktiges sammanträden yttra
sig och framställa förslag.
För att inom den kyrkliga samfälligheten i Göteborg i möjligaste mån
förverkliga den princip, som nu berörts, synes mig i den tilltänkta lagen
böra finnas bestämmelse därom, att kyrkoherde skall äga närvara i kyrkofullmäktige
med rätt att yttra sig och framställa förslag, då fråga förekommer,
som angår hans församling särskilt.
4 och 5 §§.
I utkastet hade dessa paragrafer följande lydelse:
Kyrkofullmäktige sammanträda så ofta ordföranden finner det nödigt, så
ock när länsstyrelsen eller domkapitlet därom förordnar eller visitationsförrättare,
magistraten eller någon av de särskilda församlingarnas kyrkoråd
sådant äskar.
Kungörelse om kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ordförande
eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden och skall innehålla
bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämue för sammanträdet.
Kungörelsen skall införas i någon i Göteborg utkommande daglig tidning.
Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan
sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast dagen förut
delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.
Promemorian innehöll örn dessa paragrafer:
Dessa paragrafer motsvara huvuddelen av § 8 i 1882 års förordning
(lydelse enligt lag den 29 november 1906). Nu gällande bestämmelser för
sammankallande av kyrkofullmäktige föreslås bibehållna.
Åtskilliga av församlingarna ävensom kyrkonämnden och kyrkofullmäktige,
med vilka länsstyrelsen instämt, hava hemställt, att i 5 § tredje stycket
orden »såvitt möjligt är» skola utgå.
En församling, Oskar Fredriks, har hemställt, i samma stycke orden
»senast dagen förut» måtte ersättas med »minst tre dagar förut».
Kammarkollegiet finner att dessa anmärkningar äro befogade och böra
vinna avseende.
I likhet med kammarkollegiet finner jag lämpligt att utesluta begränsningen,
»såvitt möjligt är». Däremot finner jag ej anledning att biträda det
av Oskar Fredriks församling väckta ändringsförslaget. Enligt nu gällande
bestämmelse skall personlig kallelse delgivas envar fullmäktig senast dagen
före sammanträdet, och tillräckliga skäl synas ej föreligga att frångå vad
sålunda gäller. Med hänsyn till bestämmelserna i lagen om beräkning av
lagstadgad tid torde emellertid böra föreskrivas, att kallelse skall delgivas
senast söckendagen före sammanträdet.
Utkastet.
4 §■
5
Promemo
rian.
Myndighe
terna.
Departe
mentschefen.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Utkastet.
6 §.
7 §•
8 §.
Promemo
rian.
Departe
mentschefen.
6-8 §§.
Dessa paragrafer lydde i utkastet:
Vid kyrkofullmäktiges sammanträden föres protokoll av deras sekreterare.
Sedan protokollet justerats, skall utdrag av detsamma, innefattande däri
förekommande beslut, tillika med tillkännagivande om justeringen, tillställas
församlingens kyrkoherdar. Det åligger dem att ombesörja, dels att protokollsutdraget
hålles tillgängligt för envar å ordinarie mottagningstid å församlingarnas
pastorsexpeditioner, dels ock att meddelande härom ävensom
tillkännagivandet örn justeringen uppläsas från predikstolarna. Dagen för
uppläsningen, vilken skall vara densamma för alla församlingarna, bestämmes
av fullmäktige och må ej utsättas senare än till andra söndagen efter
sammanträdet.
Till ledamöter i kyrkonämnden välja kyrkofullmäktige från envar av de
särskilda församlingarna en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd. Jämte
ledamöterna utses en suppleant från varje församling.
Av kyrkofullmäktige utses för varje år bland kyrkonämndens ordinarie
ledamöter en räkenskapsförare, som tillika är nämndens kassaförvaltare.
Räkenskapsföraren, vilken är ensam ansvarig för den egentliga kassarörelsen,
åligger att föra räkenskaper över samfällighetens tillhörigheter samt
dess inkomster och utgifter.
Rörande 6 § framhölls i promemorian:
Bestämmelsen i första stycket motsvaras av en bestämmelse i slutet av
§ 8 i 1882 års förordning. Andra stycket motsvarar § 16 första stycket i
1882 års förordning (lydelse enligt lag den 25 juni 1917). Det nu brukliga
sättet för kungörande av kyrkofullmäktiges beslut har i utkastet bibehållits.
Vid 7 § anfördes i promemorian:
Paragrafen motsvarar § 19 i 1882 års förordning. Kyrkonämndens ledamöter
komma att väljas för en tid av fyra år, samtliga på en gång. Av
stadgande i församlingsstyrelselagen följer, att till suppleanter i kyrkonämnden
kunna väljas endast personer, som äro röstberättigade, samt att tillfälle
skall beredas kyrkonämnden att yttra sig i ärende, som beretts av annan
styrelse, nämnd eller beredning. Detta gäller även ärende, som beretts av
kyrkorådet i någon av församlingarna.
Beträffande slutligen 8 § innehöll promemorian:
Motsvarande bestämmelse återfinnes i § 19 i 1882 års förordning. De
bestämmelser, som röra kassaförvaltaren och räkenskapsföraren, skulle sålunda
bliva oförändrade.
Vid dessa paragrafer har från vederbörande och myndigheterna ingen
erinran blivit gjord. Sättet för kungörandet av kyrkofullmäktiges beslut har
framkommit på grund av erfarenheten och torde bibehållas. Beträffande 6
och 7 §§ föreslår jag några förtydligande ändringar. Med hänsyn till den
verkställda ändringen i 1 § har en jämkning vidtagits jämväl i § 8, i följd
varav dess innehåll bättre ansluter sig till nu gällande stadgande.
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
9 §■
Enligt utkastet hade denna paragraf följande lydelse:
Kyrkonämnden antager sekreterare med tjänstgöringsskyldighet enligt av
nämnden givna bestämmelser.
Promemorian innehöll i denna del:
Bestämmelsen återfinnes i § 20 av 1882 års förordning. Beträffande ordförandeskapet
i kyrkonämnden bliva församlingsstyrelselagens föreskrifter
tillämpliga. Härav följer, att domkapitlet skall förordna en av församlingarnas
kyrkoherdar eller annan inom någon av församlingarna tjänstgörande
präst att vara ordförande i kyrkonämnden och en annan sådan präst att
vid hinder för honom föra ordet.
Av Gamlestads, Haga och Masthuggs församlingar har hemställts, att
kyrkonämnden måtte, i likhet med vad hittills varit fallet, äga själv utse
sin ordförande. Masthuggs församling har därvid yttrat:
Enligt nu gällande ordning utser kyrkonämnden inom sig ordförande och
vice ordförande. Vad angår kyrkonämnden i Göteborg har denna ordning
inneburit en uppenbar fördel. Ifrågavarande uppdrag ha kunnat anförtros
åt män, som under flerårigt ledamotskap i nämnden eller fullmäktige eller
bådadera vunnit ingående kännedom örn och insikt i sådana ärenden, huvudsakligen
av ekonomisk natur, vilka komma under kyrkonämndens behandling,
och vilka män dessutom ha ådagalagt skicklighet i att förbereda och
leda sammanträden. Församlingen håller således före, att övervägande skäl
finnes för bibehållande av nu gällande bestämmelse örn val av ordförande
och vice ordförande i kyrkonämnden.
Kammarkollegiet har anfört:
Med hänsyn till stadgandet i församlingsstyrelselagen 46 §, enligt vilket
lagrum domkapitlet skall äga för övriga kyrkliga samfälligheter, bestående
av flera pastorat, utse ordförande för samfällighetens verkställande organ
(kyrkoråd), synes tillräckliga skäl för frångående av den i lagutkastet föreslagna
regleringen icke föreligga.
I fråga om ordningen för tillsättande av ordförande och vice ordförande
i kyrkonämnden ansluter jag mig till den av kammarkollegiet sålunda uttalade
uppfattningen. Gent emot vad Masthuggs församling anfört torde kunna
sägas, att ingående kännedom örn och insikt i sådana ärenden, som komma
under kyrkonämndens behandling, väl kunna påräknas hos en prästman,
samt att domkapitlet vid personvalet givetvis torde låta sig angeläget vara
att bland stadens präster utse sådana, som äro väl skickade för uppgiften.
10 och 11 §§.
I utkastet lydde dessa paragrafer sålunda:
Hava kyrkofullmäktige uppdragit åt kyrkonämnden att verkställa beslut,
må nämnden överlämna verkställandet åt vederbörande församlings kyrkoråd.
Sedan kyrkonämndens protokoll justerats, skall tillkännagivande härom
tillställas församlingarnas kyrkoherdar. Det åligger dem att ombesörja, att
Utkastet.
Promemo
rian.
Myndighe
terna.
Departe
mentschefen.
Utkastet.
10 §.
u 8-
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
tillkännagivandet, ävensom meddelande att protokollet finnes tillgängligt hos
kyrkonämndens sekreterare, uppläsas från predikstolarna. Dagen för uppläsningen,
vilken skall vara densamma för alla församlingarna, bestämmes
av nämnden.
I promemorian erinrades vid 10 §, att bestämmelsen återfunnes i § 26
i 1882 års förordning, samt vid 11 §, att då besvär borde kunna anföras
mot beslut av kyrkonämnden, det syntes erforderligt, att bestämmelser gåves
örn offentliggörande av nämndens beslut.
ments^efe Vederbörande och myndigheterna hava icke framställt någon erinran mot
lagutkastets förslag rörande dessa paragrafer. Jag anser att ifrågavarande
paragrafer böra få den lydelse, som i lagutkastet föreslagits, 11 § dock med
några formella ändringar.
12 §.
Utkastet. Denna paragraf bade i utkastet följande lydelse:
Det åligger kyrkonämnden att årligen före den 1 november upprätta och
till kyrkofullmäktiges ordförande avlämna förslag till utgifts- och inkomststat
för det nästföljande kalenderåret. För detta ändamål skola de särskilda
församlingarnas kyrkoråd före den 1 oktober till kyrkonämnden avgiva sina
specialförslag över utgifter och inkomster.
Kyrkonämndens förslag till utgifts- och inkomststat skall av kyrkofullmäktige
upptagas till granskning och fastställelse före december månads
utgång.
A statens utgiftssida skall för varje församling upptagas erforderligt anslag
att ställas till församlingens kyrkoråds förfogande för främjande av
församlingsvården och tillgodoseende av de övriga uppgifter, beträffande
vilka beslutanderätten icke är förbehållen samfälligheten.
rian''1''0 ^ om första oc^ andra styckena innehåller promemorian följande:
De i denna paragraf första och andra styckena givna tidsbestämmelserna
avse att lämna vederbörande tjänlig tid för utarbetande av statförslag och
fastställande av staten.
Vid denna paragraf har jag anledning att först till behandling upptaga
frågan om den tyska personella församlingens ställning till samfälligheten.
De bestämmelser, som gälla för Kristine territoriella och tyska församlingars
förhållande till varandra och till samfälligheten återfinnas i kungl,
brevet den 5 maj 1882 angående indelning av Göteborgs stad i territoriella
församlingar samt lönereglering för prästerskapet därstädes. Kungl. Maj:t
har nämligen genom nämnda brev förordnat, bland annat:
att den för dåvarande Kristine församlings svenska och tyska avdelningar
gemensamma kyrkan skall upplåtas till begagnande även av Kristine territoriella
församling, ävensom församlingens övriga fastigheter och lösa egendom
jämte dess kassor och donerade medel överlämnas till den gemensamma
kassan mot villkor:
29
Kungl. Majis proposition Nr 130.
l:o) att Tyska församlingen allt framgent, eller till dess hennes andel i
kyrkan utlöses, eller ny kyrka uppföres åt endera församlingen, bibehålies
vid rättigheten att till sina gudstjänster och kyrkliga förrättningar begagna
kyrkan tillsammans med Kristine territoriella församling i den ordning, sorn
framdeles varder bestämd; dock att Tyska församlingen, när fråga uppstår
om dylik utlösen eller örn ny kyrkobyggnad för endera församlingen, icke
må mot sitt bestridande avhändas rättigheten tili den nuvarande kyrkan,
2:o) att kyrkoherden i Tyska församlingen skall på den gemensamma
kassans bekostnad förses med bostad, till storlek och övriga förmåner motsvarande
tyska kyrkoherdens dåvarande bostadslägenheter i tyska pastorshuset,
3:o) att en boningslägenhet av enahanda beskaffenhet som den i tyska
pastorshuset till änkesäte dittills begagnade våning skall på den gemensamma
kassans bekostnad upplåtas till änka efter tysk pastor, dock utan
rättighet för mer än en änka i sänder att åtnjuta fri bostad, därvid änka
efter en förut avliden kyrkoherde skall hava företräde framför änka efter
en senare avliden, nuvarande svenska kyrkoherdens änkas rätt till änkesäte
likväl oförkränkt;
4:o) att avlöning till klockare, organist och föresångare ävensom till kyrkobetjäniugen,
vilka tjänstemän och betjänte bliva gemensamma för båda församlingarna,
utgår av den gemensamma kassan;
5:o) att församlingens kassor och donerade medel användas i enlighet med
stiftarnas och givarnas föreskrifter, så länge sådant kan verkställas; dock
så att personer, vilka vid territorialindelningens verkställighet tillhöra församlingen,
skola, även örn de därvid komma att tillhöra någon annan av
stadens församlingar, äga företrädesrätt framför andra att komma i åtnjutande
av understöd från nämnda kassor och donationer, så vida de äro i
behov och eljest till erhållande av understödet berättigade, samt att de understödstagare,
som vid territorialindelningens genomförande finnas, även
därefter vid understödet bibehållas, oavsett varest inom staden eller dess område
de äro boende, så länge de äro till understödets erhållande kompetenta;
6:o) att de till Tyska församlingen donerade medel icke må utan Kungl.
Majits särskilda tillstånd användas i annan ordning än givarna föreskrivit
eller de i nästfomstående moment därom intagna bestämmelser innehålla;
7:o) att den gemensamma kassan, vilken sålunda får övertaga församlingens
alla tillgångar, ansvarar för alla de skulder, i vilka församlingen
vid territorialindelningens verkställande kan häfta, fullgör de förbindelsei,
församlingen äger och sig iklätt, bestrider kostnaderna för kyrkans behöriga
vård och underhåll ävensom församlingens övriga utgifter, varemot det skall
åligga den Tyska församlingens medlemmar att lika med stadens övriga
invånare årligen erlägga de bidrag till den gemensamma kassan, vilka bliva
i laglig ordning utdebiterade; och
8:o) att avgörandet av alla de angelägenheter, vilka i följd av förenämnda
villkor bliva för den Tyska och Kristine territoriella församling gemensamma,
överlämnas till en nämnd bestående av ledamöterna i vardera församlingens
kyrkoråd och så många i övrigt å kyrkostämma utsedde, fullmäktige,
att talan för vardera församlingen föres av tolv personer, jämte
en av domkapitlet utsedd ordförande, vilken även äger att deltaga i besluten;
skolande, i händelse nämndens ledamöter till lika antal omfatta
olika meningar, den mening vara gällande, som ordföranden biträder.
Kristine (territoriella) församling, med vilken Göteborgs magistrat i detta
hänsende instämt, har nu under hänvisning till att Kristine territoriella och
Myndig
heterna.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
tyska församlingar hava gemensam ekonomi föreslagit, att senare punkten
i första stycket av nu förevarande paragraf skulle få följande lydelse:
»För detta ändamål skola de särskilda församlingarnas kyrkoråd och beträffande
Kristine församling dess gemensamma nämnd före den 1 oktober till
kyrkonämnden avgiva sina specialförslag över utgifter och inkomster.»
Domkapitlet Ilar förordat sådan ändring av andra punkten i första stycket
av 12 § i utkastet, att jämte Kristine territoriella och tyska församlingars
kyrkoråd, församlingarnas gemensamma nämnd förklarades skyldig
att inkomma med specialförslag över inkomster och utgifter.
Länsstyrelsen har framhållit, att full enighet torde råda därom att såsom
för närvarande gäller för den befintliga kyrkosamfälligheten i Göteborg,
endast territoriella församlingar skola ingå i den ekonomiska enheten. Vidare
har länsstyrelsen uttalat sig för den ändrade lydelse av nu förevarande
punkt, som föreslagits av Kristine församling. Bestämmelserna i kungl,
brevet den 5 maj 1882 torde nämligen, säger länsstyrelsen, föranleda till
att den för Kristine territoriella församling och tyska församlingen gemensamma
nämnden beträffande statförslags uppgörande får ersätta vederbörande
kyrkoråd, på sätt för övrigt skett under den tid, den nu befintliga
ekonomiska kyrkogemenskapen i Göteborg ägt bestånd.
Kammarkollegiet har anfört:
Enligt i ärendet lämnad upplysning har Kristine (territoriella) församling
gemensam ekonomi med Kristine tyska (personella) församling. Förhållandet
synes hava sin grund däri att församlingarna hava gemensam kyrka.
Härav synes följa, att Tyska församlingen redan för närvarande, åtminstone
faktiskt, är delaktig jämväl i den allmänna gemenskapen. Det synes kunna
ifrågasättas, örn icke detta förhållande bör i den nu föreliggande författningen
legaliseras. Hinder härför torde ej möta (jämför församlingsstyrelselagen
7 §). Ytterligare utredning i ämnet synes kollegiet erforderlig.
Till ytterligare upplysning örn Kristine församlings och Tyska församlingens
ställning till varandra och till den gemensamma kyrkoinstitutionen får jag
hänvisa till följande mig under hand tillställda yttrande av sekreteraren hos
kyrkofullmäktige och kyrkonämnden:
Någon annan författning, som reglerar förhållandet mellan Kristine tyska
församling och kyrkoinstitutionen i Göteborg, än kungl, brevet den 5 mai
1882 torde icke finnas.
Då på grund av däri förekommande bestämmelser vissa utgifter, såsom
avlöning till klockare m. fl. befattningshavare, äro gemensamma för den
territoriella och den tyska församlingen, följer av 8 mom. i det kungl, brevet,
att åtminstone ifråga örn dessa utgifter budgetförslag skall uppgöras av
församlingarnas gemensamma nämnd och icke de särskilda församlingarnas
kyrkoråd vart för sig. Det skulle ju däremot kunna tänkas, att kyrkoråden
rätteligen skulle uppgöra budgetförslag beträffande sådana utgifter, som avse
vardera församlingen enskilt, men i praxis har städse (utom år 1883, den
gemensamma kyrkoinstitutionens första år, då gemensam budget för båda
församlingarna uppgjordes av den territoriella församlingens kyrkoråd) budgetförslag
för församlingarna uppgjorts i sin helhet av församlingarnas
gemensamma nämnd; och detta torde väl också vara det lämpligaste.
Med hänsyn härtill är det givetvis formellt riktigast, att 12 § i lagutkastet
omformuleras på sätt Kristine territoriella församlings kyrkostämma
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
ävensom magistraten och länsstyrelsen föreslagit. Det förtjänar dock erinras
örn att i nu gällande förordning om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd,
som ju tillkom samtidigt med kungl, brevet, man under analoga förhållanden
ansett sig kunna i det sammanhang, varom här är fråga, använda
uttrycket »de särskilda kyrkoråden» (se § 22 i 1882 års förordning).
Domkapitlets ändringsförslag synes olämpligt, emedan med sådan formulering
budgetförslag skulle upprättas såväl av den gemensamma nämnden
som ock båda församlingarnas särskilda kyrkoråd.
Vad härefter angår den tyska församlingens ifrågasatta delaktighet i den
kyrkliga ekonomiska gemenskapen, är det visserligen så, att församlingens
utgifter enligt kungl, brevet skola bestridas av den gemensamma kyrkoinstitutionen
och att å andra sidan församlingens medlemmar skola lika
med de territoriella församlingarnas medlemmar erlägga nödiga avgifter till
kyrkoinstitutionen, men detta oaktat är tyska församlingen icke vare sig
rättsligt eller faktiskt delaktig i den ekonomiska gemenskapen. Detta framgår
av det kungl, brevet, jämfört med 1 § i 1882 års förordning. Enligt
sistnämnda paragraf är det ju blott de territoriella församlingarna, som bilda
en ekonomisk enhet, och det kungl, brevet synes mig ej härutinnan göra
någon ändring, ty visserligen innehåller mom. 7 att den gemensamma
kassan övertager den tyska församlingens tillgångar och skulder, men från
tillgångarna synes församlingens andel i Kristine kyrka vara undantagen,
eftersom det förutsättes, att den framdeles skall kunna utlösas, och brevet
tillerkänner icke församlingen någon som helst delaktighet i den gemensamma
kyrkoinstitutionens förmögenhet.
Läget synes alltså vara det, att kyrkoinstitutionen visserligen bestrider
tyska församlingens utgifter och uppbär utskylder av dess medlemmar, men
att församlingen icke är delägare i kyrkoinstitutionens tillgångar liksom å
andra sidan kyrkoinstitutionen icke blivit ägare av församlingens andel i
Kristine kyrka utan endast erhållit nyttjanderätt tillsvidare. Någon ändring
i detta förhållande är väl icke heller önskvärd och skulle givetvis kräva en
ingående utredning. Skulle tyska församlingen bliva delägare i den ekonomiska
gemenskapen eller samfälligheten, borde den väl också bliva representerad
i kyrkofullmäktige och kyrkonämnd.
Med anslutning till den uppfattning om Tyska församlingens ställning
till den gemensamma kyrkoinstitutionen, som sålunda blivit uttalad, finner
jag någon ändring i nu bestående förhållanden härutinnan icke för närvarande
vara påkallad. Någon framställning örn sådan ändring har icke heller
blivit gjord från vederbörande församlingars sida. Jag erinrar i detta sammanhang
om 7 § lagen örn församlingsstyrelse, som stadgar att församlingsstyrelselageus
föreskrifter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
jämväl för icke territoriell församling, örn församlingen så besluter, men
att i annat fall skall följas den ordning, som förut varit övlig. Emellertid
finner jag i likhet med de vederbörande, som yttrat sig i förevarande ämne,
att den bestående ordningen hör få ett uttryck i den tilltänkta lagen och
att sålunda en omformulering i antytt syfte av ifrågavarande punkt av lagutkastets
12 § första stycket bör göras, så att efter ordet »kyrkoråd» inskjutas
orden »och beträffande Kristine territoriella församling dess och Tyska församlingens
gemensamma nämnd».
Departe
mentschefen.
32
Promemo
rian.
Myndig
heterna.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Beträffande 12 § tredje stycket i lagutkastet yttras i promemorian:
Bestämmelsen i tredje stycket avser att inom dea bestående organisationens
ram giva de särskilda församlingarna möjlighet att förfoga över medel
till smärre, vederbörande församling enskilt avseende utgifter. Därvid har
man särskilt tänkt på utgifter för främjande av församlingsvården. Då det
knappast är att vänta, att kyrkofullmäktige komma att finnas i de särskilda
församlingarna, har till undvikande av den vidlyftighet, som överläggningar
och beslut å kyrkostämma kunna föranleda, beslutanderätten om disposition
av ifrågavarande belopp förbehållits de särskilda kyrkoråden.
Domkyrkoförsamlingen bar framställt önskvärdheten för att icke säga nödvändigheten
att en instans gåves, som kunde avgöra uppkommande tvistighet
mellan den enskilda församlingen och samfälligheten. Härigenom
skulle det förvända förhållandet i någon mån rättas, att majoriteten i samfälligheten
kan utan vidare avslå ett krav från en församling, vilket för
denna kan vara av vital betydelse.
Annedals församling har hemställt, att det tillägget till ifrågavarande
stycke skulle göras, att åt de respektiva kyrkorådens önskningar skulle
lämnas så stort utrymme som möjligt.
Vasa föisamling har yttrat följande:
Församlingen anser sig vara bäst betjänt med att få sköta sina egna angelägenheter
i de avseenden, där icke den hittillsvarande och förblivande
gemenskapen mellan de Göteborgs församlingar, som haft gemensamma
kyrkofullmäktige, nödgar till samfällighet. Ett tillmötesgående av flera enskilda
församlingars önskemål skulle kunna äga ruin genom en dubbel
utdebitering, en gemensam för alla större ekonomiska frågor och en församlingens
egen utdebitering för åtgärder till främjande av församlingsvården
och andra smärre frågor. Församlingen föreslår därför att ifrågavarande
stycke måtte få en förändrad lydelse, motsvarande det här uttalade önskemålet,
att den enskilda församlingen själv utdebiterar de anslag, som äro
erforderliga för främjande av församlingsvården och de övriga uppgifter, beträffande
vilka beslutanderätten icke är förbehållen församlingen.
Johannebergs församling framhåller nödvändigheten av att den ifrågavarande
lagen kommer att innehålla betryggande bestämmelser om, att samtliga
församlingar skola äga lika rått att av samfälligheten få sina för församlingslivets
främjande nödiga behov tillgodosedda, samt att församling,
som beträffande sina församlingsangelägenheter ej åtnöjes med kyrkofullmäktiges
beslut, må däri kunna söka rättelse i den ordning, som genom
närmare föreskrifter i lagen örn kyrklig samfällighet i Göteborg må bliva
fastställd.
Att sådana bestämmelser äro i hög grad påkallade, framgår av Johannebergsförsamlingens
ställning inom nuvarande samfällighet. Så hava t. ex.
Vasa, Annedals och Masthuggs församlingar (samtliga nybildade efter år
1908) egna kyrkor, vilka i kyrkofullmäktiges handlingar äro upptagna till
ett värde av resp. 530,000, 370,000 och 530,800 kronor, medan Johannebergs
församling får gemensamt med vårdhemmet Gibraltar använda såsom
församlingskyrka Laudalakapellet, upptaget till ett värde av 16,350 kronor.
Annedals församling med en befolkningssiffra av 17,206 bar tre präster,
och Masthuggsförsamlingen med en befolkningssiffra av 11,352 har två präster,
under det att Vasa och Johannebergs församlingar med en befolkningssiffra
av respektive 17,083 och 17,372 endast hava två präster vardera.
33
Kungl. Majlis proposition Nr 130.
För kyrkosång är av kyrkofullmäktige beviljat ett anslag av lägst 4,000 kronor
till envar av stadens församlingar utom till Johanneberg, som för detta
ändamål erhåller endast 250 kronor. Organistlönen utgår i övriga församlingar
med lägst 3,400 kronor jämte ålders- och dyrtidstillägg, under det att for organisttjänsten
i Johannebergs församling är anvisat allenast ett arvode av 1,200 kronor.
Samtliga enskilda församlingsutgifter äro i årets budget upptagna i runt tal
till: för Vasa församling 44,000 kronor, för Annedals församling 37,000
kronor, för Masthuggsförsamlingen 36,000 kronor och för Johannebergs församling
26,000 kronor. Till jämförelse må nämnas, att skatteunderlaget^ i
skattekronor och skatteören för kyrkoutskylderna i dessa församlingar ar
1930 uppgår till: i Vasa församling 429,426 kronor 40 öre, i Annedals församling
216,893 kronor, i Masthuggs församling 90,173 kronor 10 öre och
i Johannebergs församling 362,424 kronor 85 öre.
Kyrkonämnden och kyrkofullmäktige hava sammanstämmande anfört.
Genom den i 12 § tredje stycket i utkastet införda bestämmelsen, främjas
i viss mån kyrkofullmäktiges tidigare framställda önskemål örn inrymmande
åt de särskilda församlingarna av rätt att besluta i fråga om smärre, vederbörande
församling enskilt avseende utgifter.
Domkapitlet har yttrat: , , .
Domkapitlet får påpeka, att en brist tinnes i nu ifrågavarande stycke av
utkastets 12 §, då där icke angives några närmare direktiv varken i avseende
på storleken av de anslag, som här omnämnas, ej heller i avseende
på sättet att lösa eventuellt uppkommande tvistigheter. Da emellertid förslaget
på denna punkt innefattar ett viktigt framsteg, har domkapitlet intet
yrkande att framställa, helst det torde kunna förväntas, att en tillfredsställande
praxis skall kunna utbildas och tjäna som direktiv för framtiden.
Länsstyrelsen har utlåtit sig på följande sätt: .. ...
Från vissa församlingar har framhållits önskvärdheten, att de särskilda
församlingarna beträffande frågor om församlingsvården erhölle en så stor
frihet som möjligt från beroende av samfälligheten. Att detta icke bör ske
på det sätt, att var församling för sig får besluta örn anslag för dylika frågor
synes länsstyrelsen uppenbart. Den lösning utkastet i 12 § g^it detta
spörsmål, genom att kräva upptagande i den årliga utgiftsstaten för samfälligheten
av särskilda anslag att ställa till varje församlings kyrkoråds
förfogande för främjande av församlingsvården och tillgodoseende av de
övriga uppgifter, beträffande vilka beslutanderätten icke förbehållits samfälligheten,
förefaller väl ägnad att tillgodose, vad från kyrkligt håll härutmnan°önskats.
Att, såsom i vissa yttranden satts i fråga, införa något slags
skiljedom sanordning eller särskild överinstans för avgörande ay tvister mellan
enskild församling och samfälligheten ifråga örn anslag till församhngsvård
och dylikt synes länsstyrelsen varken ändamålsenligt eller behövligt.
Kammarkollegiet har anfört:
Av vissa församlingar har''framhållits önskvärdheten av en större ekonomisk
handlingsfrihet för de särskilda församlingarna gentemot samfälligheten
än vad som föreslås i lagutkastet ävensom av en instans för avgörande av
eventuella tvister mellan enskild församling och samfälligheten ifråga örn
anslag m m. Vad länsstyrelsen härom yttrat biträdes av kollegium.
Vad först beträffar det av Vasa församling framförda önskemålet, att församling
skulle medgivas rätt till utdebitering för sådana utgifter, som avse främBihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 112 käft. (hr 130.) 3
Departementschefen
.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utkastet.
13 §.
14 §.
Promemo
rian.
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
jante av församlingsvården och tillgodoseende av övriga uppgifter, beträffande
vilka beslutanderätten icke är förbehållen samfälligheten, hyser jag visserlteen
förståelse för de synpunkter, som lett till framställande av detta önskemål.
Ilen ifrågasätta anordningen skulle otvivelaktigt minska det beroende vari
ten enskilda församlingen står till samfälligheten och härigenom främja
forsamhngskanslan och därmed också församlingslivet. Å andra sidan är
dock den for alla samfällighetens församlingar lika beskattningen en av de
ovedersägliga fördelar, som systemet med kyrklig samfällighet medför
Johannebergs församling har framhållit, att den blivande lagen borde innehålla
betryggande bestämmelser om att samtliga församlingar skola äga
lika rätt att av samfälligheten få sina för församlingslivets främjande nödiga
behov tillgodosedda. Då även med den formulering, ifrågavarande
stycke fått i lagutkastet, det måste anses självfallet, att samtliga församlingarna
äga lika rätt, synes mig omöjligt att göra något tillägg. Johannebergs
församling har givetvis icke avsett, att samtliga församlingarna skola tilldelas
lika belopp för här ifrågavarande utgifter. Ej heller synes mig möjligt att,
bättre an som i lagutkastet skett, tillgodose Annedals församlings önskemal
att åt de respektiva kyrkorådens önskningar skall lämnas så stort utrymme
som möjligt.
Med anslutning i övrigt till vad länsstyrelsen i nu förevarande fråga yttrat,
emställer jag, att tredje stycket av ifrågavarande paragraf måtte, med en
mindre formell jämkning få den lydelse, som i lagutkastet föreslagits.
13 och 14 §§.
Dessa paragrafer lydde i utkastet:
De särskilda församlingarnas kyrkoråd skola före den 15 februari varje
år till kyrkonämnden avgiva redovisning för de medel, de under nästföregående
kalenderår omhänderhaft.
Revisionsberättelse över granskning av nästföregående års förvaltning skall
av revisorerna senast den 15 april avlämnas till kyrkofullmäktiges ordförande,
som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar
så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning
och avgörande hos fullmäktige före den 1 juli.
I promemoria^ uttalades, att den i 13 § givna tidsbestämmelsen avsåge
att lämna kyrkoråden skalig tid för avgivande av sin redovisning. En motsvarande
bestämmelse återfunnes i 25 § 1882 års förordning. Tidsbestämmelserna
i 14 § vore föranledda av föreliggande behov av tillräcklig tid
for verkställande av revision och utarbetande av revisionsberättelse samt
granskning av densamma.
Vederbörande och myndigheterna hava icke framställt någon erinran vid
lagutkastets förslag till lydelse av dessa paragrafer. För egen del har jag
endast den erinran att göra, att den i 13 § föreskrivna redovisningsskyldigheten
synes böra åligga även Kristine territoriella församlings och Tyska församlingens
gemensamma nämnd.
35
Kungl. Maj.is proposition Nr 130.
15 §.
Enligt utkastet hade denna paragraf följande lydelse:
I övrigt gäller i tillämpliga delar vad i lagen om församlingsstyrelse stadgas
örn kyrklig samfällighet.
Promemorian innehåller i denna del:
I den mån särskilda regler icke givas i förevarande lag, bliva församlingsstyrelselagens
bestämmelser om kyrklig samfällighet tillämpliga på samfälligheten
i Göteborg. Härav följer, att å densamma skola i allmänhet
tillämpas de regler, som gälla för församling.
Beträffande de särskilda församlingarna i Göteborg gäller församlingsstyrelselagen
utan begränsning. Kungl. Maj:t kan sålunda medgiva, att församling,
som ingår i samfälligheten, icke behöver tillsätta kyrkofullmäktige,
ehuru invånarantalet överstiger 5,000.
Länsstyrelsen har i här berörda frågor anfört följande:
Såväl med hänsyn till önskemålet örn klarhet och överskådlighet i lagföreskrifterna
som i betraktande av svårigheten att på lämpligt sätt ansluta
bestämmelserna om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg till den
nya lagen örn församlingsstyrelse vill det synas, som örn det varit att föredraga,
örn för Göteborg liksom för Stockholm hela frågan om församlingsstyrelse
sammanförts i"en särskild lag. Då emellertid frågans lösning efter
denna linje numera måhända torde få anses svår att genomföra, lärer en
separat lagstiftning för den ekonomiska samfälligheten vara den lättast framkomliga
vägen.
Bundenheten av lagen örn församlingsstyrelse kan emellertid medföra
vissa olägenheter, därest lagen örn kyrklig samfällighet i Göteborg erhåller
den snäva begränsning, som utkastet angiver. Åtminstone i ett hänseende
har länsstyrelsen funnit detta vara förhållandet.
Vad länsstyrelsen åsyftar gäller följande omständighet. Enligt vad i motiven
till 12 § uttalas, är utkastet byggt på antagandet, att kyrkofullmäktige
icke komma att finnas i de särskilda församlingarna. Bestämmelsen i
4 § i lagen om församlingsstyrelse föranleder emellertid på grund av Götehorgsförsamlingarnas
folkmängdssiffror, att dylika fullmäktige skola finnas
i stadens samtliga territoriella församlingar, därest Kungl. Maj:t icke härifrån
medgivit undantag. Då nu icke i någon församlings yttrande gjorts
invändning mot motivens uttalande angående obehövligheten av fullmäktige
för de särskilda församlingarna, får antagas, att enligt den allmänna uppfattningen
församlingarnas beslutanderätt alltjämt bör tillkomma kyrkostämmorna.
Vid sådant förhållande vill det synas mest praktiskt, att direkt i
den nu föreslagna lagen inryckes en bestämmelse, som befriar en var av de
i samfälligheten ingående församlingarna från skyldigheten att hava kyrkofullmäktige
såsom beslutande organ, därest icke viss församling hos Kungl.
Maj:t särskilt anmäler sin önskan om fullmäktiginstitutets införande. Härigenom
skulle vinnas, att särskilda framställningar från de olika församlingarna
och särskilda, medgivanden från Kungl. Maj:ts sida icke skulle tarvas
för bibehållande av kyrkostämmorna såsom utövare av beslutanderätten..
Vidare framgår av 31 § i lagen örn församlingsstyrelse, att församling
med mera än 10,000 invånare skall för val av sina egna kyrkofullmäktige
indelas i valkretsar, ehuru församlingen i sin helhet skall utgöra en valkrets
vid förekommande val av fullmäktige för den kyrkliga samfällighet, vari
Utkastet.
Promemo
rian.
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
Utkastet.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
församlingen ingår. Särskilt i betraktande av föreskriften i 14 § av kommunala
vallagen angående gemensam valdag för kyrkofullmäktigval i för
samling och samfällighet, synes det länsstyrelsen påtagligt, att ifrågavarande
bestämmelser i 31 § av lagen örn församlingsstyrelse, även om starka skäl
talat för deras införande, kunna i praktiken medföra avsevärda svårigheter
vid valförrättningarnas anordnande. Även med hänsyn till detta förhållande
förmenar länsstyrelsen det vara fördelaktigt med en i lag lämnad generell
befrielse för de särskilda Göteborgsförsamlingarna från skyldigheten att införa
kyrkofullmäktige för utövande av respektive församlingars egen beslutanderätt.
KammarJcollegiet finner vad länsstyrelsen sålunda föreslagit ändamålsenligt
och tillstyrker förty ett stadgande i sådant syfte.
Länsstyrelsen har ansett, att det varit lämpligare, örn samtliga bestämmelser
örn församlingsstyrelse i Göteborg sammanförts i en särskild lag.
Då emellertid lagen den 6 juni 1930 örn införande av församlingsstyrelselagen
— som stadgar, att intill dess annorledes blivit i lag bestämt, vad i
församlingsstyrelselagen stadgas örn kyrklig samfällighet icke skall äga
tillämpning å Göteborgs stads territoriella församlingar — icke i övrigt innehåller
något undantag rörande församlingsstyrelselagens tillämplighet på
församlingarna därstädes, följer därav, att samma lags bestämmelser bliva
tillämpliga på de särskilda församlingarna i Göteborg. Det torde icke vara
lämpligt att, innan församlingsstyrelselagen trätt i kraft, vidtaga ändringar
däri, och utan en sådan ändring lärer det ej låta sig göra att upprepa
huvuddelen av dess bestämmelser i en ny lag.
Beträffande länsstyrelsens av kammarkollegiet biträdda förslag att i den
tilltänkta lagen skulle intagas en generell bestämmelse, som befriade en var
av de i samfälligheten ingående församlingarna från skyldigheten att hava
kyrkofullmäktige såsom beslutande organ, må invändas, att en sådan bestämmelse
icke behöver meddelas i lag, allra minst i den nu ifrågavarande
lagen, som giver regler för samfälligheten, ej för de särskilda församl in - garna. Bestämmelsen bör jämlikt''4 § första stycket församlingsstyrelselagen
meddelas i administrativ väg.
Då det i varje fall är att antaga, att kyrkofullmäktiginstitutionen i de
särskilda församlingarna blir sällsynt, örn ens i något fall förekommande,
torde de tekniska svårigheter vid val av församlingsfullmäktige, varom
länsstyrelsen talat, icke behöva i detta sammanhang tagas i betraktande.
Övergångsbestämmelser.
Slutligen innehåller lagutkastet följande förslag till övergångsbestämmelser:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932, då förordningen den 5 maj
1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg upphör
att gälla.
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Val av kyrkofullmäktige i enlighet med de nya bestämmelserna skola
äga rum under år 1931 och skola gälla för tre år, räknade från och med
den 1 januari 1932.
Tjänstgöringstiden för de ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden,
som utsetts enligt hittills gällande bestämmelser, skall utgå den 31 december
1931.
Val av ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden skola enligt de nya
bestämmelserna äga rum första gången under januari 1932 och skola gälla
för fyra år, räknade från och med ingången av nämnda år.
Intill dess val av ordförande i kyrkofullmäktige under år 1932 ägt rum,
utövas ordförandeskapet av den, som vid utgången av år 1931 är ordförande
i fullmäktige.
I promemorian yttrades härom:
Det är avsett, att den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1932.
Val av kyrkofullmäktige enligt de nya bestämmelserna skola första gången
förrättas under år 1931. Liksom för riket i övrigt bör valperioden första
gången vara allenast tre år. Sedan nyval av kyrkofullmäktige ägt rum,
bör kyrkonämnden förnyas enligt de föreslagna reglerna.
De nu sittande kyrkofullmäktige hava i enlighet med bestämmelserna i
1882 års förordning blivit valda under hösten 1930 för en tid av fyra år,
d. v. s. till och med år 1934. Enligt de i lagutkastet föreslagna övergångsbestämmelserna
skulle emellertid dessa val icke gälla längre än till och med
år 1931, och skulle på hösten detta år nya val anställas, att gälla för de
tre åren 1932, 1933 och 1934. Kyrkofullmäktigeval skulle alltså komma
att hava ägt rum både år 1930 och år 1931.
Samtliga i kyrkogemenskapen ingående församlingar med undantag av Gamlestads
och Johannebergs församlingar hava hemställt, att de kyrkofullmäktigval,
som ägt rum under hösten år 1930, måtte få gälla för de fyra åren
1931—1934, så att icke nya val behövde anställas på hösten 1931. Denna
hemställan biträdes av kyrkonämnden, kyrkofullmäktige, magistraten, domkapitlet
och länsstyrelsen.
Gamlestads och Johannebergs församlingar hava icke härutinnan gjort
någon erinran mot lagutkastets förslag.
Visserligen kan det synas något oegentligt, att den nya samfällighetsinstitutionen
till en början skulle uppbäras av organ, tillkomna enligt de
äldre, upphävda bestämmelserna. Någon avgörande betydelse torde dock
detta icke behöva tillmätas gent emot den snart sagt enhälliga önskan,
som framförts därom, att kyrkofullmäktigval icke skulle behöva ånyo
företagas under år 1931. Genom ett tillmötesgående av denna önskan
skulle man, utan att någon olägenhet därav lärer kunna påvisas, undvika,
att de kostnader och besvär, som alltid äro förenade med val,
skulle återkomma under två på varandra följande år. Jag tillstyrker alitsa
Promemo
rian.
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
38
Kungl. Majlis proposition Nr 130.
en sådan avfattning av övergångsbestämmelserna, att de år 1930 valda
kyrkofullmäktige skola fortfara med sina befattningar till och med år
1934. Val av kyrkofullmäktige enligt de nya bestämmelserna skulle då
första gången äga rum under sistnämnda år. De sålunda av mig förordade
övergångsbestämmelserna innebära endast, att de nu valda kyrkofullmäktige
skola kvarsitta och naturligen, att vid avgång suppleant skall
inträda enligts hittills gällande regler. I allt övrigt skola den nya lagens
föreskrifter gälla. Sålunda skola dessa föreskrifter tillämpas beträffande
rätt att närvara vid kyrkofullmäktiges sammanträden, rörande tid för fattande
av beslut i vissa frågor m. m. Likaså skola de nya reglerna gälla
i fråga örn val av ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden samt örn
domkapitlets befogenhet att utse ordförande i nämnden o. s. v. Med hänsyn
därtill att enligt de nya bestämmelserna revisorer skola utses för granskning
av det nästföljande årets förvaltning har det synts erforderligt att
bland övergångsbestämmelserna intaga stadgande, att kyrkofullmäktige under
år 1931 skola välja revisorer för granskning av förvaltningen under år 1932.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag örn
kyrklig samfällighet i Göteborg samt hemställer, att förslaget måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Enar Sahlin.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
39
Bilaga.
Kungl. Maj:ts nådiga förordning
angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg,
given Stockholms slott den 5 maj 1882, med däri sedermera vidtagna
ändringar.
Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung,
gore veterligt: att som Vi vid prövning av det förslag, Riksdagen i underdånig
skrivelse den 19 april 1881 avgivit i anledning av Vår nådiga proposition
örn antagande av en författning angående kyrkofullmäktige och
kyrkonämnd i Göteborg, funnit gott samma förslag godkänna; så havé Vi,
i sammanhang med fastställda bestämmelser om Göteborgs stads indelning
i territoriella församlingar samt reglering av prästerskapets löner därstädes,
härigenom velat i nåder utfärda följande
Förordning angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.
Örn kyrkofullmäktige.
§ 1.
Samtliga Göteborgs stads territoriella församlingar utgöra i ekonomiskt
hänseende en enhet, såsom följd varav till församlingarnas gemensamma kassa
skola ingå så väl de nu varande församlingarnas tillhörigheter som ock alla
avgifter, vilka för kyrkoväsendet uttaxeras eller eljest inflyta, varemot kostnaderna
för den kyrkliga organisationen samt för prästerskapets och kyrkobetjäningens
avlönande bestridas av samhället i sin helhet.
§ 2.
Såsom församlingarnas gemensamma angelägenheter enligt denna förordning
behandlas de i 2 § 4, 5, 6, 7, 9 och 10 mom. av kungl, förordningen
angående kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862 upptagna
ärenden, med undantag av dem rörande stadens folkskoleväsende, varom
särskilt är stadgat.
§ 3.
Församlingarnas beslutanderätt i gemensamma ärenden utövas av kyrkofullmäktige,
vilka, på sätt nedan sägs, utses av församlingarnas vid kyrkostämma
röstägande medlemmar samt äga att efter bästa förstånd och samvete
fullgöra dem i denna egenskap tillhörande åligganden; kunnande de härvid
icke bindas av andra beslut eller föreskrifter än gällande lagar och författningar.
Lag den 29 november 1906.
40
•Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
§ 4.
Mom. 1. Antalet kyrkofullmäktige skall utgöra 50.
En var av stadens territoriella församlingar äger av hela antalet fullmäktige
utse en samt därutöver det antal fullmäktige, som på församlingen
belöper efter den beräkningsgrund, att i allmänhet en fullmäktig utses för
varje tal, motsvarande det som erhålles, då församlingarnas sammanlagda
invånarantal delas med det återstående antalet fullmäktige för hela samfälligheten.
Antalet fullmäktige, som varje församling har att utse, skall på därom
av fullmäktige gjord framställning i god tid före valet bestämmas av
magistraten.
Mom. 2. En var församling äger utse suppleanter till samma antal som
fullmäktige.
Mom. 3. Kyrkofullmäktige och suppleanter väljas bland vederbörande
församlings vid kyrkostämma röstägande medlemmar för en tid av fyra
kalenderår, räknat från och med året näst efter det, då valet skett.
Mom. 4. Valen skola ske proportionellt och förrättas å kyrkostämma
under november månad året näst före början av de år, för vilka valen gälla.
Körande sättet för valen gäller i tillämpliga delar, vad örn proportionellt
val av kyrkoråd är stadgat.
I fiåga örn inkallandet av suppleant tillämpas likaledes vad som är stadgat
beträffande kyrkoråd. Lag den 4 juni 1926.
§ 5.
Kyrkofullmäktig kan ej den vara, som jämlikt § 24 i kungl, förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, ej kan vara ledamot av kyrkoråd.
Lag den 29 november 1906.
§ 6.
Den, som blivit vald till kyrkofullmäktig skall härom skyndsamt underrättas
av kyrkostämmans ordförande. Är den valde hindrad att åtaga sig
uppdraget, bör han inom åtta dagar efter underrättelsens delfående anmäla
detta hos kyrkostämmans ordförande, vilken då förordnar örn ny kyrkostämma
för avsägelsens prövning.
Över val till kyrkofullmäktige meddelar kyrkostämmans ordförande till
kyrkofullmäktiges ordförande behörigt utdrag av det vid valförrättningen
förda protokollet inom åtta dagar efter samma protokolls justering.
Den valde må kunna avsäga sig ifrågavarande uppdrag:
a) örn han visar sig icke vara inom församlingen kyrkoskriven;
b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att
fullgöra uppdraget;
c) örn han uppnått sextio års ålder;
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
d) om han tillförne i fyra år eller längre tjänstgjort såsom kyrkofullmäktig; eller
e) örn han eljest förmår visa hinder, som av kyrkostämma godkännes.
Lag den 4 juni 1926.
§ 7-
Kyrkofullmäktige välja årligen inom sig vid sitt första sammanträde under
året med slutna sedlar ordförande och vice ordförande.
Underrättelse örn dessa val skall av ordföranden meddelas ej mindre
Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet för att genom dess försorg införas
i någon av stadens tidningar än även stadens magistrat, stiftets domkapitel
samt de särskilda territoriella församlingarnas kyrkoherdar. Lag den 25
juni 1917.
§ 8.
Kyrkofullmäktige sammanträda på ordförandens kallelse, då sådant för
behandling av förekommande ärenden, jämlikt ovannämnda förordning den
21 mars 1862 eller eljest, prövas nödigt, samt dessutom då Kungl. Majlis
befallningshavande, domkapitlet, visitationsförrättare, magistraten eller något
av de särskilda församlingarnas kyrkoråd det äskar; börande kallelsen, som
skall skriftligen utfärdas och genom någon av stadens tidningar kungöras
samt senast dagen före sammanträdet delgivas en var bland fullmäktige,
upptaga ej mindre tid och ställe för sammanträdet än även alla de ärenden,
som därvid skola förekomma till behandling och avgörande; och föres protokollet
av person, som fullmäktige antagit till sekreterare. Lag den 29
november 1906.
§ 9-
Ärende, som vid kyrkofullmäktiges sammanträde till avgörande företages,
bör förut vara vederbörligen berett antingen av särskild församlings kyrkoråd
eller av kyrkonämnden eller av personer, åt vilka sådant av kyrkofullmäktige
lämnats i uppdrag.
§ io.
Kyrkofullmäktig, som efter erhållen kallelse utan anmält, av fullmäktige
godkänt förfall utebliver från sammanträde, skall till den gemensamma
kyrkokassan böta två kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste
i anseende till de närvarande fåtalighet inställas eller upplösas. Lag den
29 november 1906.
§ 11.
Ordföranden skall vid kyrkofullmäktiges sammanträde föredraga ärende,
som bör till behandling företagas, leda överläggningen och utröna besluten,
varvid iakttages, att varje fullmäktig vid omröstning äger en röst; och skola
i övrigt föreskrifterna i 14, 15, 16 och 20 §§ av kyrkostämmoförordningen
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
§ 12.
Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock kunna fullmäktige
för någon särskild fråga besluta, att överläggning skall hållas inom
lyckta dörrar.
Vid kyrkofullmäktiges sammanträden äger kyrkonämndens ordförande,
även örn han icke är kyrkofullmäktig, att vara tillstädes och i överläggningarna,
men ej i besluten, deltaga. Lag den 29 november 1906.
Domkapitlet äger utse två av kyrkoherdarna i stadens territoriella församlingar
att vid fullmäktiges sammanträde vara tillstädes med den befogenhet,
som enligt andra stycket tillkommer kyrkonämndens ordförande.
Lag den 4 juni 1926.
§ 13.
Kyrkofullmäktige må ej ärende företaga eller däruti besluta, så vida ej
minst två tredjedelar av ledamöternas hela antal äro tillstädes.
Ar till följd av stadgandena i fjärde stycket av § 21 tillstädesvarande
ledamot hindrad att deltaga i handläggning av visst ärende, må den omständigheten,
att antalet av de övriga tillstädesvarande icke uppgår till två
tredjedelar av ledamöternas hela antal, ej utgöra hinder för ärendets företagande.
Lag den 29 november 1906.
§ 14.
Ordföranden är för protokollets ordentliga förande ansvarig. Protokollet
skall antingen genast eller i annat fall vid fullmäktiges nästa sammanträde
usteras; dock kunna fullmäktige åt ordföranden jämte två ledamöter lämna
i uppdrag att å viss dag samma justering verkställa.
§ 15.
Reservation mot beslut må senast vid protokollets justering avgivas.
§ 16.
Sedan protokollet blivit justerat, skall utdrag av detsamma, innefattande
däruti förekommande beslut, tillika med tillkännagivande örn justeringens
verkställande genom skrivelse, som av ordföranden å kyrkofullmäktiges
vägnar undertecknas, tillställas församlingarnas kyrkoherdar med anmodan
att ombesörja dels att berörda protokollsutdrag må för envar, som önskar
av detsamma taga del, å ordinarie mottagningstid hållas tillgängligt å församlingarnas
pastorsexpeditioner, dels ock att meddelande härom ävensom
nämnda tillkännagivande örn protokollets justering uppläsas från predikstolarna,
vilket bör ske i alla stadens kyrkor på samma dag. Denna dag
utsättes av fullmäktige, som böra föranstalta örn översändandet av protokollsutdrag
jämte tillkännagivande om verkställd justering så skyndsamt, att
berörda meddelanden må kunna uppläsas i kyrkorna senast andra söndagen
efter den dag, då i protokollet förekommande beslut fattats. Lag den 25
juni 1917.
43
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Där ärendes handläggning äskas av ämbetsmyndighet, bör densamma,
sedan protokollet justerats, av ordföranden ofördröjligen om beslutet underrättas.
För övrigt äger en var att av protokollet taga avskrift och att utan
lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.
Den, som med kyrkofullmäktiges beslut ej åtnöjes, må däröver anföra
besvär på sätt och i den ordning, kungl, förordningen den 21 mars 1862
stadgar angående besvär mot kyrkostämmans beslut; och skola i avseende
på sådan klagan nämnda förordnings föreskrifter jämväl i övriga tillämpliga
delar tjäna till efterrättelse.
§ 17.
Vad nyssnämnda förordning innehåller i 3, 34, 35 och 40 §§ skall jämväl
i ''tillämpliga delar gälla beträffande de av kyrkofullmäktige handlagda
ärenden.
Örn kyrkonämnden.
§ 18.
Kyrkonämnden åligger förvalta den kyrkliga institutionens medel, granska
inkommande förslag om utgifter för de särskilda församlingarna, uppgöra
förslag till det kommande årets inkomster och utgifter för kyrkliga ändamål
samt i allmänhet besörja kyrkornas och församlingarnas gemensamma angelägenheter.
Kyrkonämnden åligger ock att avgiva betänkanden i sådana
kyrkliga frågor, som av kyrkofullmäktige till nämnden för granskning och
utredning överlämnas; varförutan kyrkonämnden verkställer de beslut, som
av kyrkofullmäktige till nämndens åtgärd överlämnas.
§ 19.
Kyrkofullmäktige välja till ledamöter i kyrkonämnden från en var av de
särskilda församlingarne en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd. Ledamöterna
i nämnden väljas för två kalenderår.
Vid samma tillfälle, då de ordinarie ledamöterna i kyrkonämnden väljas,
utses för nästinstundande kalenderår dels en suppleant från varje församling
bland dess vid kyrkostämma röstägande medlemmar och dels bland kyrkonämndens
ordinarie ledamöter en räkenskapsförare, som tillika är nämndens
kassaförvaltare.
Avgår ledamot eller suppleant hos kyrkonämnden eller nämndens räkenskapsförare
och kassaförvaltare under den för honom bestämnda tjänstgöringstiden,
anställes fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra
under den tid, som för den avgångne återstått.
Den till ledamot eller suppleant eller räkenskapsförare och kassaförvaltare
i kyrkonämnden valde må kunna avsäga sig ifrågavarande uppdrag:
a) örn han visar sig icke vara kyrkoskriven inom den församling, för
vilken han blivit utsedd;
44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
b) om han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att
fullgöra uppdraget;
c) örn han uppnått sextio års ålder;
d) örn han tillförne i fyra år eller längre tjänstgjort såsom ledamot i
kyrkonämnden; eller
e) örn han eljest förmår visa hinder, som av kyrkofullmäktige godkännes.
Ledamot eller suppleant i kyrkonämnden kan ej den vara, som, jämlikt
§ 24 i kungl, förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd,
ej kan vara ledamot av kyrkoråd. Lag den 29 november 1906.
§ 20.
Kyrkonämnden utser inom sig för varje år ordförande och vice ordförande
samt antager därjämte sekreterare med tjänstgöringsskyldighet enligt
av nämnden givna bestämmelser.
Nämnden sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta han finner det
nödigt, eller då minst halva antalet av dess ledamöter sådant för visst
ärende skriftligen begära.
Ej må något ärende till avgörande företagas, därest icke mer än halva
antalet ledamöter, ordföranden inberäknad, är tillstädes.
Aro vid besluts fattande meningarna fika delade, gäller den mening, ordföranden
biträder.
Ordförande, ledamot eller till tjänstgöring inkallad suppleant, som utan
anmält, av kyrkonämnden godkänt förhinder utebliver från sammanträde,
skall till den gemensamma kyrkokassan böta två kronor och dubbelt så
mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet
inställas eller upplösas. Lag den 29 november 1906.
§ 21.
För medel, som kyrkonämnden haft under sin förvaltning, ansvara
nämndens ledamöter gemensamt, dock att för den egentliga kassarörelsen
räkenskapsföraren och kassaförvaltaren är ensam ansvarig. Ansvarigheten
fortfar, till dess förvaltningen blivit antingen av kyrkofullmäktige eller, örn
klander anställes, av vederbörande domstol godkänd, eller ock till dess natt
och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i laga
ordning blivit anställt.
Räkenskapsföraren åligger att hålla fullständig räkenskap över kyrkornas
tillhörigheter samt den gemensamma kyrkkassans inkomster och utgifter.
Räkenskaperna avslutas med kalenderår och granskas av de av kyrkofullmäktige
valda revisorer, till vilka de för detta ändamål skola avlämnas
senast den 15 mars påföljande år.
Revisionsberättelsen skall senast den 15 april avlämnas till kyrkofullmäktiges
ordförande, som över gjorda anmärkningar infordrar vederbörandes
förklaringar, varefter kyrkofullmäktige besluta, huruvida anmärkning må
förfalla eller laglig åtgärd vidtagas.
45
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kyrkonämnden eller eljest är
redovisningsskyldig till den kyrkliga kommunen, må icke väljas till revisor
av förvaltning, för vilken kan har att redovisa, ej heller såsom kyrkofullmäktig
deltaga i val av revisorer av sådan förvaltning eller i beslut i anledning
av revisorernas granskning av sagda förvaltning. Lag den 29 november
1906.
§ 22.
I avseende på det i § 18 omförmälda förslag till kyrkoinstitutionens inkomst-
och utgiftsstat iakttages, att sedan kyrkonämnden granskat de betänkanden
och förslag angående reparationer och övriga kostnader under
följande året, som de särskilda kyrkoråden före den 1 oktober böra till
kyrkonämnden avgiva, upprättar nämnden berörda förslag till stat för det
följande året så tidigt, att förslaget kan till kyrkofullmäktiges ordförande
överlämnas senast den 1 november.
§ 23.
Kyrkornas på taxering beroende inkomster skola direkt ingå till drätselkammaren
och uppbäras å de tider, som kyrkofullmäktige utsätta; åliggande
kyrkonämnden att årligen från drätselkammaren infordra och granska den
summariska redogörelsen för dessa inkomster.
§ 24.
Kyrkonämnden äger hos drätselkammaren lyfta nödiga medel till bestridande
av de uti kyrkoinstitutionens stat upptagna utgifter, mot anvisningar,
undertecknade av ordföranden och frenne ledamöter.
§ 25.
Tillfälliga inkomster vid de särskilda kyrkorna uppbäras av varje församlings
kyrkoråd, som därför årligen redovisar och med undantag av
den för löpande utgifter bestämda summa, som förbliver under kyrkorådets
förvaltning, avlämnar de influtna medlen till den gemensamma nämndens
kassör före januari månads utgång påföljande år. Samtidigt avlämna de
särskilda kyrkoråden till kyrkonämnden räkning över såväl de utgifter,
vilka på grund av kyrkofullmäktiges beslut förekommit, som även de tillfälliga
smärre utgifter, vilka under förlidna året befunnits nödiga vid de
särskilda kyrkorna, men av kyrkoråden icke kunnat beräknas vid uppgörande
av utgiftsstater för samma år.
§ 26.
Har kyrkonämnden av kyrkofullmäktige fått sig uppdraget att verkställa
beslut, pröve nämnden lämpligaste sättet för den beslutade åtgärdens verkställande,
nämnden öppet lämnat att åt vederbörande församlings kyrkoråd
verkställandet uppdraga.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera
visso havé Vi detta med egen hand underskrivit och med vårt Kungl,
sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 5 maj 1882.
OSCAR
(L. S.)
C. G. Hammarskjöld.
Stockholm 1931, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
»10514
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag om kyrklig samfällighet i Göteborg ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- KU 1931:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om kyrklig samfällighet i Göteborg ävensom i ämnet väckta motioner. Till s. 7 i texten