Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn kyrklig samfällighet i Göteborg

46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:130, Med förslag till lag örn kyrklig samfällighet i Göteborg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn

kyrklig samfällighet i Göteborg; given Stockholms slott

den 20 februari 1931.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om kyrklig samfällighet i Göteborg.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 112 haft. (Nr 130.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl, Majlis proposition Nr 130.

Förslag

till

lag om kyrklig samfällighet i Göteborg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Följande församlingar i Göteborg, nämligen Gustavi eller domkyrkoförsamlingen,

Kristine territoriella församling, Gamlestads församling, Vasa

församling, Johannebergs församling, Haga församling, Annedals församling,

Masthuggs församling, Oskar Fredriks församling och Karl Johans församling,

skola för vården örn de angelägenheter, som avses i 2 § c), d), e),

f), g) och j) i lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse bilda en kyrklig

samfällighet. I följd härav skola församlingarnas tillhörigheter ävensom de

avgifter, som uttaxeras för kyrkoväsendet eller eljest inflyta användas för

samfällighetens behov.

2 §•

Samfällighetens beslutanderätt utövas av femtio kyrkofullmäktige.

Samfällighetens kyrkoråd benämnes kyrkonämnd.

3 §■

Vid kyrkofullmäktiges sammanträden äga kyrkonämndens ordförande samt

två av kyrkoherdarna i församlingarna, vilka utses av domkapitlet, ändå

att de icke äro kyrkofullmäktige, att yttra sig och framställa förslag men

ej att deltaga i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande i församlings

kyrkoråd vid behandling av fråga, som angår församlingen

särskilt.

4 §■

Kyrkofullmäktige sammanträda så ofta ordföranden finner det nödigt, så

ock när länsstyrelsen eller domkapitlet därom förordnar eller visitationsförrättare,

magistraten eller något av de särskilda församlingarnas kyrkoråd

sådant äskar.

5 §•

Kungörelse örn kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ordförande

eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden och skall innehålla

bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13Q.

Kungörelsen skall införas i någon i Göteborg utkommande daglig tidning.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, bör, genom ordförandens försorg senast söckendagen förut delgivas

envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

6 §•

Vid kyrkofullmäktiges sammanträden föres protokoll av deras sekreterare.

Sedan protokollet justerats, skall genom ordförandens försorg utdrag av

detsamma, innefattande däri förekommande beslut, tillika med tillkännagivande

örn justeringen tillställas envar av församlingarnas kyrkoherdar. Det

åligger kyrkoherde att ombesörja, dels att protokollsutdragetj hålles tillgängligt

för envar å ordinarie mottagningstid å församlingens pastorsexpedition,

dels ock att meddelande härom ävensom tillkännagivandet örn

justeringen uppläsas från predikstolen. Dagen för uppläsningen, vilken

skall vara densamma för alla församlingarna, bestämmes av fullmäktige och

må ej utsättas senare än till andra söndagen efter sammanträdet.

7 §•

Kyrkofullmäktige välja till ledamöter i kyrkonämnden från envar av de

särskilda församlingarna en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd. Jämte

ledamöterna utses en suppleant från varje församling.

8 §•

Av kyrkofullmäktige utses för varje år bland kyrkonämndens ordinarie

ledamöter en räkenskapsförare, som tillika är nämndens kassaförvaltare.

Räkenskapsföraren, vilken är ensam ansvarig för den egentliga kassarörelsen,

åligger att föra räkenskaper över kyrkornas tillhörigheter samt

samfällighetens inkomster och utgifter.

9 §•

Kyrkonämnden antager sekreterare med tjänstgöringsskyldighet enligt av

nämnden givna bestämmelser.

10 §.

Hava kyrkofullmäktige uppdragit åt kyrkonämnden att verkställa beslut,

må nämnden överlämna verkställandet åt vederbörande församlings kyrkoråd.

11 §■

Sedan kyrkonämndens protokoll justerats, skall tillkännagivande härom

tillställas envar av församlingarnas kyrkoherdar. Det åligger kyrkoherde att

ombesörja, att tillkännagivandet ävensom meddelande att protokollet finnes

tillgängligt hos kyrkonämndens sekreterare uppläsas från predikstolen. Dagen

för uppläsningen, vilken skall vara densamma för alla församlingarna, bestämmes

av nämnden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

cl2 §•

Det åligger kyrkonämnden att årligen före den 1 november upprätta och

till kyrkofullmäktiges ordförande avlämna förslag till utgifts- och inkomststat

för det nästföljande kalenderåret. För detta ändamål skola de särskilda

församlingarnas kyrkoråd och beträffande Kristine territoriella församling

dess och Tyska’ församlingens gemensamma nämnd före den 1 oktober

till kyrkonämnden avgiva sina specialförslag över utgifter och inkomster.

Kyrkonämndens förslag till utgifts- och inkomststat skall av kyrkofullmäktige

upptagas till granskning och fastställelse före december månads

utgång.

A statens utgiftssida skall för varje församling upptagas erforderligt anslag)

att ställas till församlingens kyrkoråds förfogande för främjande av

församlingsvården och tillgodoseende av de övriga uppgifter, beträffande

vilka beslutanderätten icke tillkommer samfälligheten.

13 §.

De särskilda församlingarnas kyrkoråd samt Kristine territoriella församlings

och Tyska församlingens gemensamma nämnd skola före den 15

februari varje år till kyrkonämnden avgiva redovisning för de medel, de

under nästföregående kalenderår omhänderhaft.

U4 §.;

Revisionsberättelse över granskning av nästföregående års förvaltning

skall av revisorerna senast den 15 april avlämnas till kyrkofullmäktiges

ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes

förklaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas

till granskning och avgörande hos fullmäktige före den 1 juli.

15 §.

I övrigt gäller i tillämpliga delar vad i lagen örn församlingsstyrelse stadgas

om kyrklig samfällighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932, då förordningen den 5

maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg

upphör att gälla.

De kyrkofullmäktige, som valts under år 1930, skola fortfara med sina

befattningar till utgången av år 1934. Avgår kyrkofullmäktig före nämnda

dag, inkallas den suppleant, som enligt hittills gällande bestämmelser bör

inträda i hans ställe. Val av kyrkofullmäktige i enlighet med de nya bestämmelserna

skall första gången äga rum under år 1934.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Kyrkofullmäktige skola under år 1931 med tillämpning av de nya bestämmelserna

välja ordförande och vice ordförande för år 1932 ävensom

revisorer för granskning av förvaltningen under sistnämnda år samt suppleanter

för dem.

Tjänstgöringstiden för de ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden,

som utsetts enligt hittills gällande bestämmelser, skall utgå den 31 december

1931.!

Val av ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden skola enligt de nya

bestämmelserna äga rum första gången i november eller december månad

1931 och skola gälla för fyra år, räknade från och med den 1 januari 1932.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl, Maj:ts proposition Nr 130.

Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Jiegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Sällande

bestämmel
ser.

Departementschefen, statsrådet Städener, anmäler fråga örn bestämmelser

rörande kyrklig samfällighet i Göteborg samt anför:

För Göteborgs stads territoriella församlingar med undantag av Lundby

och Örgryte gäller förordningen den 5 maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige

och kyrkonämnd i Göteborg, med däri genom lagar den 15

april 1904 (nr 13, sid. 7), den 29 november 1906 (nr 100, sid. 2), den 25

juni 1917 (nr 461) och den 4 juni 1926 (nr 154) vidtagna ändringar.

Enligt denna förordning utgöra församlingarna i ekonomiskt hänseende

en enhet, såsom följd varav till församlingarnas gemensamma kassa, som

omfattar församlingarnas alla tillhörigheter, skola ingå alla avgifter, vilka

för kyrkoväsendet uttaxeras eller eljest inflyta, varemot kostnaderna för den

kyrkliga organisationen samt för prästerskapets och kyrkobetjäningens avlönande

bestridas av samhället i dess helhet. Såsom församlingarnas gemensamma

angelägenheter behandlas enligt nämnda förordning de i § 2

mom. 4, 5, 6, 7, 9 och 10 av kyrkostämmoförordningen den 21 mars 1862

upptagna ärenden med undantag av dem, som röra stadens folkskoleväsende.

Församlingarnas beslutanderätt i gemensamma ärenden utövas av femtio

kyrkofullmäktige, valda av församlingarnas på kyrkostämma röstägande

medlemmar. Verkställighet och förvaltning tillkomma en kyrkonämnd, utsedd

av kyrkofullmäktige på så sätt, att från var och en av de särskilda

församlingarna utses en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd.

För närmare kännedom om förordningens bestämmelser får jag hänvisa

till författningen, vilken, sådan den lyder efter de däri vidtagna ändringarna,

torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Historik. Beträffande uppkomsten av den kyrkliga gemenskapen i Göteborg och

tidigare framkomna förslag till rättslig reglering av densamma vill jag erinra

om följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj\ts proposition Nr ISO.

Ännu i början av 1870-talet hade Göteborgs stad endast en territoriell

församling, Gustavi eller Domkyrkoförsamlingen. Därjämte var enligt beslut

den 1 februari 1867 Karl Johans till Örgryte pastorat hörande församling

införlivad med staden i världsligt hänseende. Vidare funnos tre icke territoriella

församlingar, nämligen Kristine eller Tyska församlingen, bestående

av såväl tyska som svenska medlemmar, Garnisonsförsamlingen samt Hospitalsförsamlingen.

Vid denna tid fanns inom Domkyrkoförsamlingens område

i stadsdelen Haga ännu en kyrka. Genom beslut den 5 juli 1872 förklarade

Kungl. Maj:t, att Karl Johans församling skulle efter den dåvarande

kvrkoherdens avgång skiljas från Örgryte pastorat och förläggas till staden

jämväl i kyrkligt hänseende samt att stadens sålunda förökade område skulle

indelas i territoriella församlingar.

I samband med den sålunda beslutade indelningen av de territoriella församlingarna

i Göteborg och den samtidigt genomförda löneregleringen för

prästerskapet därstädes tillkom den nu bestående gemenskapen. Förslag till

förordning angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd hade ursprungligen

upprättats av den år 1867 tillsatta löneregleringsnämnd, som hade att bereda

frågan om regleringen av lönerna för prästerskapet i staden. Genom proposition

den 11 mars 1881 (nr 21) blev förslaget framlagt för riksdagen. Skälet

till att förslaget hänsköts till riksdagens prövning angavs vara, att de föreslagna

bestämmelserna innebure dels avvikelse från och dels tillägg till de

i kyrkostämmoförordningen givna allmänna föreskrifterna örn hithörande

ärendens behandling och således vore jämlikt § 57 regeringsformen beroende

av riksdagens bifall.

Sedan riksdagen med vissa ändringar antagit Kungl. Maj:ts förslag, utfärdades

den 5 maj 1882 nu gällande förordning.

Genom beslut samma dag förordnades, att Göteborgs stad med Karl Johans

församling och vissa med staden införlivade lägenheter skulle indelas

i sex territoriella församlingar, nämligen Gustavi eller Domkyrkoförsamlingen,

Kristine församling, Gamlestadsförsamlingen, Hagaförsamlingen,

Masthuggsförsamlingeu och Karl Johans församling. Vidare förordnades,

att den för Kristine församlings svenska och tyska avdelningar gemensamma

kyrkan skulle upplåtas till begagnande även av Kristine territoriella

församling samt att kyrka i Masthuggsförsamlingen skulle, så snart ske kunde,

uppföras. Härjämte fastställdes lönereglering för prästerskapet i Göteborgs

stads territoriella församlingar.

Enligt beslut den 27 april 1906 genomfördes ny gränsreglering mellan de

territoriella församlingarna i Göteborg, varvid tre nya församlingar tillkommo,

nämligen Oskar Fredriks, Annedals och V åsa församlingar.

Slutligen har genom beslut den 8 juni 1928 Vasa församling delats

i två, Vasa församling och Johannebergs församling. Den sistnämnda

skall, intill dess kyrka blivit uppförd och invigd, såsom församlingskyrka

använda det s. k. Landalakapellet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Eyrko/ull
mäktigsak
kunniga
1922.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Iuom Göteborgs stads område äro belägna ytterligare två församlingar,

som var för sig utgör eget pastorat, nämligen Lundby och Örgryte församlingar.

Lundby kommun är enligt beslut den 3 mars 1905 och Örgryte

kommun enligt beslut den 19 augusti 1921 införlivade med staden i administrativt,

kommunalt och judiciellt hänseende. I rent kyrkligt avseende äro

nämnda två församlingar skilda från Göteborgs stad och bestrida själva sina

utgifter för prästerskapets avlöning och övriga kyrkliga ändamål. Lundby

församling har under år 1928 hos Kungl. Majit anhållit att införlivas med

staden även i ecklesiastikt hänseende. Detta ärende är alltjämt beroende på

Kungl. Majits prövning.

De så kallade kyrkofullmäktigsakkunniga framlade i sitt den 30 december

1922 avgivna betänkande bland annat förslag till lag om församlingsstyrelse

samt till lag med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhållandena

i Göteborg. Förstnämnda lagförslag innehöll jämte annat bestämmelser

örn rätt för Kungl. Majit att förordna, att två eller flera församlingar

skulle för vården av samtliga i lagen avsedda kyrkliga angelägenheter eller

av samtliga angelägenheter av ekonomisk natur bilda en kyrklig samfällighet.

Förslaget till lag örn de kyrkliga förhållandena i Göteborg var avsett

att ersätta 1882 års förordning och innehöll därutöver endast, att stadens

territoriella församlingar skulle för vården av vissa angivna, i förslaget till

lag örn församlingsstyrelse omförmälda angelägenheter utgöra en sådan

kyrklig samfällighet, som omförmäldes i sistnämnda lag, att samfällighetens

beslutanderätt skulle utövas av kyrkofullmäktige till ett antal av femtio

samt att såväl beträffande valet av fullmäktige som jämväl i övrigt bestämmelserna

i förslaget till lag om församlingsstyrelse skulle i tillämpliga delar

lända till efterrättelse. Därjämte föreslogos vissa övergångsbestämmelser.

Såsom motivering för detta lagförslag anförde de sakkunniga i huvudsak:

De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att bestämmelserna

rörande den kyrkliga självstyrelsens utövning beträffande Göteborg böra bliva

desamma som dem de sakkunniga i allmänhet föreslå. Den ekonomiska

gemensamhet, som består mellan kyrkoförsamlingarna i Göteborg, är intet

annat än en sådan »kyrklig samfällighet», omfattande samtliga kyrkliga

angelägenheter av ekonomisk art, som omförmäles i förslaget till lag örn

församlingsstyrelse. Det synes vid sådant förhållande mindre lämpligt att

for Göteborg fortfarande upprätthålla en särställning på ett område som

genom den nya lagen kommer att allmängiltigt ordnas.

Då emellertid en sådan samfällighet i fråga om Göteborg redan förefinnes,

bär det ansetts mindre riktigt att låta dess fortbestånd bliva beroende

pa nytt förordnande av Kungl. Majit. Föreskrift därom torde i stället böra

Jämnäs i lag samtidigt med att den nuvarande särskilda förordningen för

Goteborg upphäves. Därvid har även ansetts lämpligt att i lagen fixera

antalet fullmäktige i samfälligheten till femtio.

I övrigt torde ej andra bestämmelser erfordras än dels en föreskrift att

sedan sålunda förordningen den 5 maj 1882 upphävts, stadgandena i lagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

om församlingsstyrelse skola i tillämpliga delar för staden lända till efterrättelse,

dels ock nödiga övergångsbestämmelser.

Över de sakkunnigas förslag inhämtades yttranden från myndigheter och

sammanslutningar. Förslagen blevo emellertid icke framlagda för riksdagen.

På våren 1929 lät min företrädare i ämbetet med anledning av riksdagens Lagutkast

vid flera tillfällen uttalade uppfattning rörande behovet av ändringar i

reglerna örn församlingarnas organisation m. m. inom departementet verkställa

en omarbetning av gällande bestämmelser rörande den kyrkliga kommunen.

Det sålunda verkställda arbetet ledde till uppgörande av utkast

till, bland annat, lagar örn församlingsstyrelse, om kommunala val samt örn

införande av lagen om församlingsstyrelse m. m.

I utkastet till lag örn församlingsstyrelse hade intagits föreskrift att, när

skäl därtill förelåge, Kungl. Majit ägde förordna, att två eller flera församlingar

eller delar av skilda församlingar skulle för vården om de i lagen

avsedda angelägenheterna eller vissa av dem utgöra en kyrklig samfällighet.

Enligt utkastet till promulgationslag skulle 1882 års förordning upphöra att

gälla. I en till utkasten upprättad promemoria anfördes, att tillräckliga skäl

icke ansetts föreligga att bibehålla de särskilda bestämmelser, som gällde

för Göteborg. Därest församlingarna i nämnda stad borde även framdeles

bilda en ekonomisk enhet, syntes detta kunna ordnas sålunda, att Kungl.

Majit förordnade, att församlingarna skulle beträffande samtliga ekonomiska

angelägenheter bilda en kyrklig samfällighet.

Över utkasten jämte promemorian inhämtades yttranden av, bland andra, Yttranden

de av Göteborgs stads församlingar, som ingå i den nuvarande samfälligheten, över^^t års

kyrkofullmäktige i Göteborg samt domkapitlet och länsstyrelsen därstädes.

Vad först angick frågan örn bibehållande av ekonomisk gemenskap mellan

Göteborgs församlingar anförde länsstyrelsen i huvudsak:

Genom förordningen den 5 maj 1882 utgjorde Göteborg i kyrkligt hänseende

en enhet med i stort sett just de förmåner, som den ifrågasatta lagen

örn församlingsstyrelse åsyftade att tillgodose. Icke förty angåve utkastet

till lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m., att i och med

tillkomsten av sistnämnda lag denna enhet skulle brytas för att eventuellt,

därest Kungl. Majit så förordnade, uppstå i annan form. Att för en dylik

åtgärd tarvades mycket starka skäl, vore påtagligt. Motiveringen för lagutkastets

ståndpunkt vore emellertid allenast, att »tillräckliga skäl hava icke

ansetts föreligga att bibehålla de särskilda bestämmelser, som nu gälla för

Göteborg». Denna motivering, om den ens kunde så kallas, gåve ganska klart

vid handen, att frågan överhuvud icke ägnats någon större uppmärksamhet

och att i allt fall innebörden av den nu befintliga enhetens brytande icke

blivit tillräckligt genomtänkt. Skulle den äldre enheten, om också endast

för en tid, slopas, skulle detta kunna draga med sig en synnerligen vidlyftig

likvidation mellan samfälligheten och de särskilda församlingarna. Redan

den omständigheten, att enheten bestått i nära 50 år, borde göra tydligt, att

en dylik likvidation skulle bliva ytterst svår att med rättvisa genomföra.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Hur svår den i verkligheten skulle bliva, franninge därav, att under den

sålunda gångna tiden församlingarna gemensamt bidragit till kostnaderna

för uppförande av ett flertal församlingskyrkor, anskaffande av församlingshem,

byggande av bostäder för prästerskapet nr. m. och att både dessa

byggnader och begravningsplatser utgjorde den nuvarande kyrkokommunens

gemensamma egendom. Huru skulle denna egendom fördelas med tillbörligt

beaktande därav, att en nybildad församling ännu saknade kyrka, att

församlingshus funnes endast inom vissa församlingar och att givetvis de

församlingar, som sålunda ännu ej fått sina byggnadsfrågor ordnade, måste

hava rättvisa krav på bidrag därtill från övriga församlingar? Hur skulle

förhållas med likviderandet av gemensamma lån, vilka kommit allenast viss

församling tillgodo, exempelvis för kyrkobyggnad? Kunde överhuvud uppdelning

mellan församlingarna göras av gemensamma lån utan vederbörande

långivares medgivande? Allenast dessa spörsmål, vilka ingalunda uttömmande

angåve de oklara punkterna vid en likvidation, torde tillräckligt antyda svårigheterna

vid en sadan. Länsstyrelsen funne för sin del frågan ligga så,

att icke blott »tillräckliga» utan mycket starka skäl talade för den nuvarande

samfällighetens bibehållande i Göteborg, under det att svårligen något

verkligt skäl för dess brytande torde kunna framläggas. Då för Stockholm

i varje fall avsåges en särställning, kunde ju icke ens kravet på likformighet

åberopas därför.

Liknande synpunkter anfördes av kyrkofullmäktige i Göteborg, som yttrade

bland annat:

Det läge i öppen dag, att därest den långvariga gemenskapen mellan

stadens församlingar skulle upphöra, det måste möta högst betydande svårigheter

att åstadkomma en tillfredsställande och rättvis likvidering mellan

de olika församlingar, varav gemenskapen bestode.

I berörda avseende kunde framhållas, hurusom under den gångna tiden

församlingarna gemensamt bidragit till kostnaderna för uppförande av ett

flertal församlingskyrkor och anskaffande av församlingshus för bostäder åt

prästerskapet m. m. Då emellertid den nyblivna Johannebergsförsamlingen

saknade församlingskyrka och flertalet församlingar icke hade församlingshus,

torde billigheten kräva, att vederbörande församlingar icke utan vederlag

i en eller annan form till församlingar, som vore i avsaknad av kyrka

eliel församlingshus tilldelas inom dem belägna kyrkor och församlingshus.

Inom en icke avlägsen framtid torde ytterligare församlingsdelningar tarvas.

Fråga förelåge redan om Carl Johans församlings delning. Även för dessa

fall torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke de äldre församlingarna

rättvisligen borde kontribuera till blivande kyrkobyggnader, eftersom de

nya församlingarna tidigare bidragit till kostnaderna för redan befintliga

kyrkor i andra församlingar. Vidare ansvarade församlingarna gemensamt

för åtskilliga lån. Vid den ekonomiska gemenskapens brytande torde denna

ansvarighet böra fördelas mellan de särskilda församlingarna, vartill syntes

erfordras vederbörande långivares samtycke. Vidare utgjorde stadens begravningsplatser

och deras förvaltning en för samtliga territoriella församlingar

gemensam angelägenhet, som väl torde alltjämt böra bestå såsom

sådan, även om gemenskapen mellan församlingarna i övrigt skulle upphöra.

En form därför måste i så fall utfinnas.

Av det anförda torde framgå, att en likvidering mellan församlingarna av

den bestående ekonomiska gemenskapen icke utan mycket betydande svårigheter

läte sig genomföras och att en fullständig upplösning av densamma

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

knappast läte sig tänkas. Dessa förhållanden utgjorde uppenbarligen ett

tungt vägande skäl för den ekonomiska gemenskapens bibehållande. Därtill

komme, att den nuvarande organisationen hnge anses hava i stort sett visat

sig för de kyrkliga angelägenheterna gagnelig. En uppenbar fördel vöre

den skatteutjämning, som gemenskapen medfört mellan de ekonomiski bärkraftigare

församlingarna och de i sådant avseende svagare, vilka senare

eljest torde hava betungats med högre kyrkoutskylder. En annan fordel

måste anses vara den likformighet, som kunnat genomföras i avlönings-och

pensionshänseende för de särskilda församlingarnas befattningshavare. Över

huvud torde med skäl kunna sägas, att den nuvarande organisationen varit

för församlingarna ekonomiskt förmånlig. . ..

Å andra sidan kunde det kanske ej förnekas, att intresset för de k} rkliga

angelägenheterna skulle stärkas, därest något större självbestämnmgsrätt an

den rådande kunde inrymmas åt församlingarnas representationer.

Vid övervägande av de skäl, som talade för eller emot ett bibehållande

av den nuvarande organisationen, hade kyrkofullmäktige kommit till den

uppfattningen, att densamma borde i huvudsak bibehållas. Med åberopande

av vad sålunda anförts ville kyrkofullmäktige hemställa, att för den händelse

utkastet skulle bliva lag, erforderliga bestämmelser måtte meddelas

av sådant innehåll, att den rådande ekonomiska gemenskapen mellan Goteborgs

territoriella församlingar måtte komma att i huvudsak bestå i sm

nuvarande form, dock med den inskränkning, att at de särskilda församlingarnas

kyrkofullmäktige tillerkändes rätt att besluta rörande smärre, vederbörande

församling enskilt avseende utgifter, i enlighet med vad därom

kunde varda i laga ordning närmare bestämt.

Kyrkofullmäktiges yttrande beslöts med 26 röster mot 16, vilka avgåvos

för ett uttalande av i huvudsak följande innehåll:

Det kunde icke förnekas, att den kyrkliga organisationen under den tid

som gått, för Göteborgs territoriella församlingar i mångå avseenden varit

gagnell Men lika litet kunde man neka till, att den visat sig medföra

flera olägenheter för det kyrkliga arbetet i lokalförsamlingarna, och detta

hade blivit uppenbart ju längre dess mer

Det vore klart, att den enskilda församlingens kyrkliga behov icke alltid

på bästa sätt blivit tillgodosedda, då de skulle avgöras av representanter

för ett så stort område som Göteborgs stad. En ytterligare utveckling av

staden och därmed följande församlingsdelningar skulle hava till följd att

lokalförsamlingen komme i ännu ogynnsammare stallning såsom annu tågångare

representerad i den gemensamma fullmäktigmstitutionen. Det kyrkliga

intresset i den enskilda församlingen bleve i samma man tillbakatrangt,

då den i även viktiga interna frågor vore helt beroende av en institution,

som kanske nedvoterat även ett legitimt behov.

Exemplet från Göteborg hade ju icke heller manat till efterföljd. Det

vore snart 50 år Göteborgs kyrkofullmäktige existerat, men intet av Sveriges

större stadssamhällen hade följt i dess spår. Aven denna iakttagelse borde

hava något att säga, då det gällde att kyrkligt bedöma betydelsen ay Göteborgs

kyrkofullmäktiginstitution. Tiden torde vara inne, da aven Göteborgs

territoriella församlingar bleve i huvudsak likställda med övriga församlingar

Naturligtvis komme det att erbjuda svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande

och rättvis likvidering mellan de olika församlingarna, och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

även för framtiden måste väl någon samfällighet bestå mellan de Göteborgs

församlingar, som hade så mycket gemensamt. Men en sådan delvis samfällighet

vore i utkastet förutsatt såsom möjlig, och svårigheterna att verkställa

en partiell likvidering torde icke vara större än att de kunde lösas.

Då det syntes reservanterna, att en lag enligt utkastet skulle bliva befrämjande

för församlingslivet, ville de föreslå kyrkofullmäktige hemställa,

att, för den händelse utkastet skulle bliva lag, den komme att i huvudsak

gälla även för Göteborgs territoriella församlingar samt att även för framtiden

en samfällig representation måtte förekomma, som hade att besluta

beträffande gemensamma skulder och tillgångar, de gemensamma begravningsplatserna

och möjligen även i andra frågor i enlighet med vad därom

kunde varda i laga ordning närmare bestämt.

Aven domkapitlet uttalade sig för viss ändring i nuvarande förhållanden.

Härom anförde domkapitlet:

Det hade länge varit ett önskemål inom Göteborgs kyrkligt intresserade

kretsar och långt utöver dessa, att de särskilda församlingarna tillförsäkrades

större självständighet i avseende å ekonomiska frågor. Önskligt vore,

att kyrkofullmäktige finge utses för varje församling, och att de angelägenheter,

som vöre av lokalt intresse, finge av dem ordnas. Gemensam inkomst-

och utgiftsstat borde däremot finnas i avseende å sådana utgifter,

sorn reglerades genom allmän lag, såsom t. ex. lönestaten för prästerskapet’

varjamte givetvis de ekonomiska angelägenheter, såsom lån samt löner och

pensioner, beträffande vilka kyrkoinstitutionen redan iklätt sig garantier,

fortfarande borde handhavas av en för församlingarna gemensam representation.

\ idkommande frågan örn den lämpligaste formen för den gemenskap,

som ansågs böra bestå mellan Göteborgs församlingar, uttalade sig länsstyrelsen

för ett bibehållande av den nuvarande organisationen. Länsstyrelsen

anförde vidare:

Måhända borde utkastets regler för kyrklig samfällighet kunna i så måtto

visa sig lämpliga, att därigenom kunde utfinnas en praktisk form för anslutning

även av Lundby och Orgryte församlingar till den redan befintliga

gemenskapen. Med andra ord, en ytterligare samfällighet, bestående av

denna gemenskap såsom enhet samt nämnda två församlingar, borde icke

vara otänkbar såsom övergångsform för dessa församlingars fullständiga införhvning

i den stora kyrkokommunen.

Jämväl tre av Göteborgs territoriella församlingar förordade, att nu gällande

organisation fortfarande måtte bestå. En församling hemställde, att

Kungl. Maj:t måtte genom särskild förordning bestämma, att stadens kyrkofullmäktiginstitution

alltfort skulle bibehållas såsom en kyrklig samfällighet

beträffande samtliga ekonomiska angelägenheter.

Däiemot ansågo domkapitlet samt fyra av stadens församlingar, att en

anoidning liknande den, som i utkastet till lag örn församlingsstyrelse i

Stockholm föreslagits för huvudstaden, måtte komma i tillämpning för Göteborg.

Sålunda anförde Oskar Fredriks församling:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

Då Göteborgs församlingar alltsedan tillkomsten av kyrkofullmäktige i

Göteborg'' hade gemensamma skulder och tillgångar samt gemensamma begravningsplatser,

vore det av vikt, att, även sedan kyrkofullmäktigerepresentation

införts inom de enskilda församlingarna, en ekonomisk samfällighet

komme att äga bestånd, utan att stadens församlingar därför behövde utgöra

en sådan »kyrklig samfällighet», som funnes omnämnd i utkastet. Gemensamma

ekonomiska angelägenheter, betingade av samtliga församlingars fortsatta

delaktighet i befintliga skulder samt utgifter t. ex. för begravningsplatserna,

syntes lämpligen kunna handhavas av »församlingsdelegerade»,

vilka borde utses i likhet med vad som föreslagits för Stockholms vidkommande.

Dessa delegerade kunde även eventuellt erhålla befogenhet att föranstalta

örn en viss skatteutjämning till förmån för stadens ekonomiskt

mindre bärkraftiga församlingar.

Vid anmälan i statsråd den 31 januari 1930 av de upprättade utkasten Kungl. Maj;

till lagar örn församlingsstyrelse samt örn införande av lagen om församlingsstyrelse

m. m. anförde min företrädare i statsrådsämbetet i fråga örn

församlingarna i Göteborg följande:

Av de åberopade yttrandena torde framgå, att en upplösning av den

ekonomiska gemenskap, som för närvarande består mellan Göteborgs stads

territoriella församlingar, icke är lämplig. Även örn det kan göras gällande,

att en dylik åtgärd skulle öka åtminstone vissa församlingars möjligheter

att tillgodose församlingarnas inre kyrkliga intressen, bör dock beaktas, att

denna gemenskap för flertalet församlingar medför avsevärda fördelar. En

upplösning av gemenskapen skulle även, såsom i yttrandena påpekats, vara

förenad med stora svårigheter. Härtill kommer, att en viss ökad rörelsefrihet

möjligen kan beredas församlingarna utan gemenskapens hävande.

Örn sålunda gemenskapen mellan ifrågavarande församlingar anses böra

bibehållas, uppstår spörsmålet, huruvida detta bör ske i den form, som anvisas

i det föreliggande förslaget till lag örn församlingsstyrelse, eller den

nuvarande organisationen bör upprätthållas. Övervägande skäl synas tala

för det förra alternativet. Den gemenskap, som nu består, faller helt inom

det begrepp, kyrklig samfällighet, som behandlas i lagförslaget, och det

synes näppeligen påkallat att, sedan allmängiltiga regler sålunda givits, bibehålla

särskilda bestämmelser för en speciell samfällighet. Ett bevarande

av den nuvarande organisationen för samfälligheten kan även antagas komma

att medföra vissa svårigheter, då den nya lagen örn församlingsstyrelse blir

tillämplig i fråga om de särskilda församlingarna. Det måste anses oegentligt,

att ledamöter av kyrkofullmäktige i samfälligheten och i församlingarna,

vilka korporationer framgå ur allmänna val, skola väljas på olika sätt. I

allt fall torde den nuvarande ordningen för samfälligheten icke kunna bibehållas

utan vissa ändringar i därom gällande föreskrifter. Märkas bör även,

att Kungl. Majit jämlikt förslaget till lag örn församlingsstyrelse äger befogenhet

att för samfällighet meddela de ytterligare föreskrifter, som erfordras,

och att sålunda, därest vissa särskilda bestämmelser för Göteborg

anses påkallade, detta önskemål kan bliva tillgodosett.

Vad slutligen angår frågan, huruvida förordnande, att omförmälda församlingar

skola utgöra en kyrklig samfällighet enligt den föreslagna lagen,

skall meddelas, såsom de sakkunniga1) ansett, genom lag eller, på sätt i

*) d. v. s. kyrkefallmiiktigNakkunniga i betänkande den 30 december 1922.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Riksdagen

1930.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

utkastet förutsatts, genom ett Kungl. Maj:ts beslut, må framhållas, att beslutanderättens

överlämnande till Kungl. Maj:t medför vissa fördelar. Härigenom

vinnes möjlighet att lättare vidtaga jämkningar i bestämmelserna, i

den mån förhållandena ändra sig. För användande av denna form talar

även, att som redan berörts från olika håll hemställts örn modifikationer i

den nuvarande gemenskapen. Ställning till dessa yrkanden kan icke tagas

utan en närmare utredning, och en dylik lärer icke kunna slutföras å sådan

tid, att förslag i detta sammanhang kan föreläggas riksdagen. Det är min

avsikt att, därest förevarande lagförslag vinna riksdagens bifall, föranstalta

om en utredning rörande de särbestämmelser, som kunna erfordras för den

blivande samfällig!] eten i Göteborg. Härvid bör särskilt undersökas, huruvida

det är möjligt att utan åsidosättande av andra berättigade intressen

tillerkänna de särskilda församlingarna en något ökad frihet. Beslut örn

samfällighetens bildande bör därefter kunna meddelas i god tid, innan de

nya lagarna träda i kraft.

Enligt hemställan av föredraganden beslöt Kungl. Majit härefter avlåtande

till riksdagen av proposition (nr 100) med förslag till, bland annat, lag örn

församlingsstyrelse samt lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse

m. m., vilka förslag, så vitt nu är i fråga, anslöto sig till förenämnda utkast.

Genom en samma dag efter föredragning av chefen för socialdepartementet

avgiven proposition (nr 99) framlades för riksdagen ett förslag till lag

om kommunala och kyrkliga val.

Konstitutionsutskottet, som i huvudsak tillstyrkte de framlagda förslagen

till lagar örn församlingsstyrelse och om införande av lagen örn församlingsstyrelse

m. m., yttrade i sitt utlåtande (nr 31) i fråga om församlingarna

i Göteborg följande:

Enligt 1882 års förordning utgör Göteborg i kyrkligt hänseende en enhet

med i stort sett samma organisation som enligt förslaget till lag om församlingsstyrelse

skall tillkomma samfällighet. Utskottet finner uppenbart,

att den gemenskap, som sålunda under en tid av omkring femtio år bestått

mellan Göteborgs församlingar, icke kan upplösas. Den bör enligt utskottets

mening i huvudsak bibehållas i sin nuvarande form, även örn såsom kyrkofullmäktige

i Göteborg i sitt yttrande framhållit, den ändringen vidtages,

att rätt tillerkännes de särskilda församlingarna att besluta rörande smärre,

vederbörande församling enskilt avseende utgifter. Med hänsyn härtill och

då de kyrkliga förhållandena i Göteborg hittills reglerats genom en av

Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen författning, finner utskottet

mindre lämpligt att samfällighetens fortbestånd göres beroende av en i administrativ

ordning meddelad föreskrift. Det synes utskottet riktigare, att

bestämmelser härutinnan givas i en särskild lag. En dylik lag, vilken skulle

ersätta 1882 års förordning, torde böra i huvudsak innehålla, att de i församlingsstyrelselagen

givna föreskrifterna örn samfällighet samt kommunala

vallagens regler om val av kyrkofullmäktige — med de ändringar och tillägg,

som kunna finnas påkallade av lokala förhållanden — göras tillämpliga på

den kyrkliga gemenskapen i Göteborg. Frågan om lagens innehåll torde

emellertid icke kunna avgöras utan en närmare utredning. Utskottet föreslår

därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn utred
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 130.

ning och framläggande av förslag till nya bestämmelser rörande omförmälda

gemenskap. Vid denna utredning torde hänsyn böra tagas till de förslag,

som framkommit rörande jämkningar i den nuvarande organisationen. Utskottet

förutsätter, att utredningsarbetet bedrives på sådant sätt, att förslag

kan framläggas för 1931 års riksdag. I avbidan på utfärdande av lagbestämmelser

i ämnet torde 1882 års förordning böra bibehållas och föreskrift

meddelas, att nyssnämnda stadganden i församlingsstyrelselagen och kommunala

vallagen tillsvidare icke skola gälla beträffande nu ifrågavarande

samfällighet.

I enlighet med denna uppfattning hemställde utskottet, att i den föreslagna

promulgationslagen till lagen örn församlingsstyrelse måtte intagas

föreskrift, att intill dess annorledes blivit i lag bestämt vad i lagen örn församlingsstyrelse

stadgades örn kyrklig samfällighet icke skulle äga tillämpning

å Göteborgs stads territoriella församlingar samt att kommunala vallagens

föreskrifter örn val av kyrkofullmäktige icke skulle tillämpas å val

av kyrkofullmäktige, som avses i 1882 års förordning.

Kamrarna biföllo utskottets hemställan, varefter riksdagen i skrivelse (nr

331) anhöll, att Kungl. Majit ville föranstalta örn skyndsam utredning i

fråga örn ersättande av 1882 års förordning med en särskild lag och för

1931 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

De av riksdagen antagna förslagen upphöjdes till lag den 6 juni 1930.

Med anledning av riksdagens nyssnämnda anhållan har inom ecklesiastikdepartementet

uppgjorts ett utkast till lag om kyrklig samfällighet i Göteborg.

Detsamma har avfattats i anslutning i görligaste mån till nu bestående

förhållanden och med hänvisning i de fall, där utkastet ej lämnar föreskrifter,

till lagen om församlingsstyrelse.

Över utkastet jämte en därvid fogad promemoria hava yttranden avgivits

av samtliga de till den nuvarande kyrkogemenskapen i Göteborg anslutna

församlingarna, magistraten i Göteborg, kyrkonämnden och kyrkofullmäktige

därstädes samt den 3 december 1930 av domkapitlet i Göteborg, den 13

december 1930 av länsstyrelsen därstädes och den 23 januari 1931 av kammarkollegiet.

Innan jag närmare redogör för innehållet i berörda utkast och för de avgivna

yttrandena, i vad de angå utkastets detaljer, ber jag att få något beröra

frågan örn den tilltänkta författningens natur.

Som nyss nämndes har 1930 års riksdag anhållit örn utredning angående

ersättande av 1882 års förordning med en ny särskild lag samt örn föreläggande

för 1931 års riksdag av det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Skälet till att det förslag, som låg till grund för 1882 års förordning,

förelädes riksdagen, var, som förut är antytt, att ärendet jämlikt § 57 regeringsformen

ansågs påkalla riksdagens medverkan.

Nu föreliggande

förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

I sitt nyssnämnda yttrande har kammarkollegiet upptagit denna fråga

och därvid erinrat och anfört följande.

Lagutskottet vid 1881 års riksdag, dit författningsförslaget remitterades,

fann detsamma behäftat med bristfälligheter, som icke kunde avhjälpas utan

en mera genomförd omarbetning, men hade »då anspråken i avseende å

redigeringen vid ifrågavarande särskilda stadganden för en särskild kommun,

vilken därtill ock avgivit förslag, icke torde behöva ställa sig lika stora som

med avseende å ett förslag till allmän lag» — icke ansett sig böra vidtaga

andra än vissa smärre ändringar.

I debatten inom första kammaren rörande författningsförslaget framfördes

emellertid av lagutskottets dåvarande ordförande, som varit förhindrad deltaga

i ärendets behandling inom utskottet, en anmärkning mot förslaget

ifråga av principiell natur. Av denne erinrades sålunda, hurusom de förhållanden,

vilka utgjorde föremål för de riksdagens prövning då underställda,

bestämmelserna ifråga om Göteborg, inom en icke alltför avlägsen

framtid kunde förväntas förekomma i åtskilliga andra av rikets större städer.

Den lämpligaste utvägen att ordna dessa förhållanden på en gång syntes

hava varit att föreslå ett generellt tillägg till gällande kyrkostämmoförfattning.

Genom ett sådant tillägg hade kunnat i allmänhet medgivas, att

städer av den omfattning, att flera territoriella församlingar där funnes, vilka

vöre benägna att överlåta åt en särskild institution att handlägga deras ekonomiska

angelägenheter, finge åt kyrkofullmäktige överlämna en så beskaffad

beslutanderätt, fetadgandena i ett dylikt generellt tillägg syntes icke hava

behövt bliva flera än bestämmelserna i den då framlagda »speciallagen» för

Göteborg. Det funnes visserligen en sådan lag för Stockholm, men detta

förhållande förklarades lätt därav att, innan kommunallagarna stiftades, funnos

för huvudstaden särskild sockenstämmoförordning och särskild anordning i

avseende å de kyrkliga angelägenheterna. Med hänsyn särskilt till den

långa tid, varunder den då föreliggande frågan berörande Göteborg varit

under behandling, ville talaren icke yrka på ett riksdagens avvisande av

författningsförslaget men hemställde om regeringens initiativ till ett tillägg

till kyrkostämmoförfattningen, »som möjliggjorde för kommande tider att

inom denna förordning inrymma sådana författningar som den, varom nu

är fråga».

Under den fortsatta debatten örn förslaget förklarade sig föredragande

departementschefen villig erkänna, att det hade sina stora olägenheter att

reglera det kyrkliga kommunalväsendet i en särskild stad medels en speciallag

och att det vore långt bättre att förfara så som utskottsordföranden angivit.

Saken hade också varit föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,

Frågan om regleringen av förhållandena i Göteborg hade likvisst ansetts

synnerligen trängande och det hade icke ansetts riktigt att äventyra lösningen

av denna fråga genom dess sammankopplande med ett förslag till sakens

ordnande på annat sätt, som kanske skulle möta principiella betänkligheter

inom representationen.

Såsom ytterligare belysande för den ifrågavarande förordningens natur av

»speciallag» må förtjäna en erinran, att riksdagens medverkan vid dess tillkomst

grundade sig å en tolkning av § 57 regeringsformen, som från Kungl.

Maj-ts sida varken tidigare tillämpats eller sedermera upprätthållits. För åtskilliga

andra av landets större städer har sålunda — på sätt också framgår

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

av propositionen nr 100 till 1930 års riksdag — organiserats ekonomisk

gemenskap mellan därinom varande församlingar utan att riksdagens prövning

härför påkallats. Så har exempelvis skett för Malmö genom nådigt

hrev den 18 april 1873 och för Örebro genom nådigt beslut den 7 november

1919. Obestridligt är att den av Kungl. Majit i administrativ väg för dessa

städers vidkommande sanktionerade ordningen innefattat en avvikelse från

1862 års kyrkostämmoförordning av samma art som den för staden Göteborgs

del genom 1882 års förordning vidtagna regleringen.

De vid behandlingen av förevarande fråga vid 1881 års riksdag efterlysta

generella lagstadganden, som skulle befria riksdagen från stiftandet av bär

ifrågavarande slag av speciallagar, äro numera förverkligade och föreligga

i de i lagen örn församlingsstyrelse införda bestämmelserna örn kyrkliga

samfälligbeter. Att det oaktat, då en nyreglering på grundval av församliugsstyrelselagen

nu påkallas av den kyrkligt-ekonomiska organisationen i

såväl Göteborg som här i övrigt åsyftade större städer, bereda föreskrifterna

för Göteborg en speciell statsrättslig karaktär synes — redan från formell

synpunkt — desto mindre riktigt som härför icke ens kan åberopas Göteborgsförsamlingarnäs

storleksförhållanden. Enligt senaste tillgängliga folkmängdssiffror

utvisar en av Malmö stads församlingar (S:t Pauli) ett till

och med icke obetydligt större befolkningstal (36,793) än någon av församlingarna

inom rikets andra stad.

Mot ett upprätthållande av den hittillsvarande, av till synes tillfälliga omständigheter

betingade lagformen för de ifrågavarande författningsbestämmelserna

för Göteborg, tala emellertid ävenledes påtagliga praktiska skäl.

Enligt det remitterade lagutkastet uppräknas i 1 § de församlingar i Göteborg,

som avses skola bilda en kyrklig samfällighet. De angivna föi samlingarna

äro tio till antalet och utgöras av dem, som hittills varit sammanslutna

i den organiserade gemenskapen.

Skulle nu, såsom från riksdagens sida ifrågasatts, de för Göteborgssamfälligheten

nu erforderliga specialbestämmelser erhålla natur av lag och skulle

därvid samfällighetens omfattning angivas på sätt i det remitterade lagutkastet

föreslagits, bleve härav följden, att varje fråga om anslutning till

samfälligheten av ytterligare någon av församlingarna inom staden finge

hänskjutas till riksdagens prövning. Denna riksdagens prövning skulle då

givetvis icke kunna begränsas till enbart frågan om själva anslutningen utan

måste tydligen utsträckas jämväl till de eventuella villkoren för åtgärden

ifråga. En sådan behandlingsordning skulle till riksdagen förlägga prövningen

av förvaltningsfrågor, som eljest enligt gällande lagstiftning rörande

ändring i landets kommunala och ecklesiastika indelning äro förbehållna

Kungl. Majit.

Till undvikande av sådana i hög grad olägliga konsekvenser, som har

berörts, skulle väl kunna tänkas ett infogande i den tilltänkta speciallagen

av ett allmänt bemyndigande för Kungl. Majit att, där anledning därtill

uppkomme, lämna medgivande till upptagande av ytterligare församling

eller församlingar i samfälligheten. En sådan bestämmelse, vilken val i så

fall borde förbindas med ett bemyndigande för Kungl. Majit att även lämna

medgivande för en samfälligheten tillhörande församling att utträda ur densamma,

skulle dock obestridligen innebära en oformlighet. Aven andra i

lagutkastet nu reglerade förhållanden — exempelvis antalet kyrkofullmäktige

finge väl under sådan förutsättning överlämnas till Kungl. Majlis sär
Bihani/

till riksdagens protokoll Utsi. 1 sami. 113 käft. (Nr ISO.)

9

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

skilda beslutanderätt. »Lagen» skulle, med sådana förbehåll, närmast framstå

såsom ett — mer eller mindre — tomt skal.

Lagen örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. upptager, i

1 § sista stycket, följande stadgande.

Intill dess annorledes blivit i lag bestämt, skall vad i lagen örn församlingsstyrelse

stadgas örn kyrklig samfällighet icke äga tillämpning å Göteborgs

stads territoriella församlingar och skola ej heller de i kommunala

vallagen givna föreskrifterna örn val av kyrkofullmäktige tillämpas beträffande

val av kyrkofullmäktige, som avses i förordningen den 5 maj 1882

angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.

I 8 § av omförmälda promulgationslag stadgas vidare, att närmare

föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende å kyrkliga samfälligheter,

som avses i 1 § i lagen om församlingsstyrelse, meddelas av

Konungen.

Kammarkollegiet har, på grund av vad kollegiet sålunda anfört och med

hänsyn därjämte till innehållet i nyss återgivna lagrum, förordat, att till

riksdagen måtte avlåtas förslag till lag av innehåll, dels att vad i lagen örn

församlingsstyrelse ävensom lagen om införande av nämnda lag m. m.

stadgas örn kyrklig samfällighet skall äga tillämpning å Göteborgs stads

territoriella församlingar dels att förordningen den 5 maj 1882 (n:r 20) angående

kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg med däri senare gjorda

ändringar och tillägg skall från och med dag, som Kungl. Maj:t skall äga

bestämma, upphöra att gälla.

Kammarkollegiet föreslår vidare, att vid riksdagens bifall härtill, det remitterade

lagutkastet — efter överarbetning av de däri föreslagna bestämmelserna

— lägges till grund för den erforderliga, administrativa författningsregleringen

i ämnet.

Kollegiet har emellertid, för den händelse Kungl. Maj:t likväl skulle finna

skäl förelägga riksdagen ett förslag till författning i huvudsaklig överensstämmelse

med det remitterade lagutkastet, yttrat sig jämväl rörande detsammas

detaljer.

Vad kammarkollegiet sålunda anfört och föreslagit synes mig vara värt

den största uppmärksamhet. Då emellertid riksdagen, som förut nämnts,

uttalat sig för att de bestämmelser, som i förevarande ämne böra utfärdas,

skola givas i en särskild lag, har jag ansett mig böra framlägga förslag till

en sådan.

Till närmare utveckling av detta förslag går jag nu att särskilt behandla

varje paragraf i förslaget och börjar därvid med den lydelse, paragrafen fått

i utkastet. Därefter anföres den i promemorian givna kommentaren till

paragrafen.

/

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

1 §•

Enligt utkastet hade denna paragraf följande lydelse:

Följande församlingar i Göteborg, nämligen Gustavi eller Domkyrkoförsamlingen,

Kristine församling, Gamlestads församling, Vasa församling,

Johannebergs församling, Haga församling, Annedals församling, Masthuggs

församling, Oskar Fredriks församling och Karl Johans församling, skola

för vården örn de angelägenheter, som avses i 2 § mom. c), d), e), f), g)

och j) i lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse bilda en kyrklig samfällighet.

I följd härav skola församlingarnas tillhörigheter ävensom de avgifter,

som uttaxeras för kyrkoväsendet eller eljest inflyta, vara salufällighetens

tillgångar och användas för dess behov.

Beträffande denna paragraf anfördes i promemorian:

Den kyrkliga samfälligheten förutsättes skola hava sin nuvarande omfattning.

Frågan om Lundby och Örgryte församlingars eventuella anslutning

till samfälligheten beröres icke här.

Uppdelningen av befogenhetsom råden mellan samfälligheten och de enskilda

församlingarna överensstämmer så nära som möjligt med nuvarande

förhållanden.

Angående Lundby och Örgryte församlingar har kammarkollegiet anfört

följande:

Hos Kungl. Hajd har Lundby församling, i en den 17 mars 1928 till

Kungl. Maj:t inkommen ansökan, hemställt, att församlingen måtte — från

och med viss, numera förfluten tid — upptagas i den för stadens äldre församlingar

gällande kyrkliga gemenskapen. Sedan ortsmyndigheternas yttrande

i ärendet den 18 december 1930 inkommit till kollegium, är ärendet

för närvarande beroende på kollegii prövning. I ärendet har upplysts,

bland annat, hurusom Lundby församling med sin betydande skuldbörda

och en hög utdebitering för kyrkliga utgifter för närvarande intager en

ogynnsam ställning i jämförelse med stadens i den kyrkliga gemenskapen

ingående församlingar. En införlivning av Lundby församling i nämnda

gemenskap skulle följaktligen, därest icke särskilda villkor för åtgärden uppställdes,

komma att medföra en avsevärd försämring av samfällighetens

ekonomi. Med hänsyn såväl härtill som till vissa andra förhållanden, på

vilka kollegium i detta sammanhang icke har anledning ingå, hava väl

samtliga i ärendet hörda myndigheter och övriga vederbörande ställt sig avvisande

mot bifall, i allt fall tillsvidare, till Lundby församlings här omförmälda

framställning. För egen del har kollegium ännu icke varit i tillfälle

att ägna detta ärende slutlig behandling. Med säkerhet lärer emellertid

kunna förväntas, att — även örn Lundby församlings nu ifrågavarande

framställning örn dess upptagande i stadens gemensamma kyrkoorganisation

skulle anses icke för närvarande böra föranleda någon åtgärd — denna fråga

åter inom kort kommer att göras aktuell och därvid sannolikt påkalla en

positiv lösning.

Ifråga örn Örgryte föreligger ett i viss mån likartat förhållande. Enligt

uppgift i handlingarna till nyssberörda ärende beträffande Lundby har under

år 1929 även Örgryte försanding haft under övervägande väckt förslag om

Utkastet.

Promemo
rian.

Myndig
heterna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

åtgärder för församlingens förening med Göteborg jämväl i ecklesiastikt

hänseende. ^Församlingens flertal lär likväl hava ställt sig avvisande till

förslaget. Klart är emellertid, att frågan om en dylik anslutning även för

Orgrytes del åter när som helst kan bliva förd fram på dagordningen.

Kollegium anser sig böra jämväl upplysa, att under kollegii inseende för

närvarande pågår utredning rörande införlivning med Göteborg av områden

tillhörande dels Torslanda socken dels Björlanda socken. Av utredningsmannen

har i nämnda ärenden intagits den ståndpunkten att införlivningen

av de ifrågasatta områdena icke syntes böra äga rum med mindre än att socknarna

i sin helhet inkorporerades. Angående utsikterna för en sådan åtgärds

realiserande kan kollegium nu icke göra något uttalande. Det kvarstår dock,

på grund av vad här nämnts, såsom en möjlighet att räkna med, att kretsen

av Göteborgsförsamlingar, icke anslutna till den kyrkliga gemenskapen därstädes,

kan komma att inom en nära framtid ytterligare ökas samt att följaktligen

även fråga om en eventuellt nyinförlivad kommuns upptagande i

den nämnda kyrkoorganisationen kan komma att påkalla beslut.

Av Oskar Fredriks församlings kyrkoråd har föreslagits, att orden »vara

samfällighetens tillgångar och användas för dess behov» måtte utbytas mot

uttrycket »disponeras av samfälligheten och användas för dess behov.»

Körande denna anmärkning har kammarkollegiet anfört:

_ Anmärkningen synes avse frågan örn äganderätten till de gemensamma

tillgångarna. Församlingar, ingående i kyrklig samfällighet, torde, där samfälligheten

är total — eller sålunda avser samtliga kyrkliga angelägenheter

av såväl ekonomisk som annan natur — hava uppgått i en (ny) kyrklig kommun.

Denna mening omfattades också tydligen av kyrkofullmäktigsakkunniga

(betänkande 1922 sid. 202): »Den kyrkliga samfälligheten är nämligen

liksom församlingen att anse såsom en kyrklig primärkommun»). Och i

propositionen nr 100 till 1930 års riksdag (sid. 94) anföres, bland annat, hurusom

fullständig gemenskap uppkommit mellan församlingarna i Jönköping,

»vilka sammansmält till en enda kyrklig primärkommun». Där den kyrkliga

samfälligheten omfattar samtliga angelägenheter jämlikt församlingsstyrelselagen,

torde därför all församlingsegendom, som icke är av stiftelsekaraktär,

tillhöra samfälligheten.

Ar gemenskapen ej total i nyss angiven mening men väl i ekonomiskt

hänseende fullständig, lära de särskilda församlingarna ej kunna förvägras

erkännande såsom offentligrättsliga korporationer. Huruvida de även må

betraktas såsom privaträttsliga rättssubjekt synes däremot tvivelaktigt. Bäst

grundad synes kollegium den uppfattningen, att samfälligheten även för

detta fall, i. församlingarnas ställe, uppbär dessas rättigheter samt svarar för

deras skyldigheter. Härför synes i allt fall tala den allmänna bestämmelsen i

1 § andra stycket församlingsstyrelselagen, att beträffande kyrklig samfällighet

skall med avseende å vården örn gemensamma angelägenheter, i den mån

ej annat är stadgat, i tillämpliga delar gälla vad i lagen stadgas örn församling.

Då den ekonomiska gemenskapen i det föreliggande fallet avses att vara

total, vill det sålunda synas som om den framställda anmärkningen mot

formulering av sista punkten i förevarande paragraf skulle sakna fog. Vill

man åter undvika ett uttryck, som hänför sig till äganderättsförhållandet,

synes detta kunna ske genom att orden »vara samfällighetens tillgångar»

uteslutas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Det torde vara nödvändigt att i denna paragraf intaga en uppräkning av

de församlingar, som skola tillhöra samfälligheten. Visserligen kommer

detta att medföra, att församling icke han inträda i eller utgå ur samfälligheten

utan att ändring verkställes i paragrafen. Emellertid bör märkas,

att en ändring av samfällighetens omfattning i regel kommer att nödvändiggöra

en jämkning jämväl i föreskriften om kyrkofullmäktiges antal samt

att nu berörda olägenhet torde vara ofrånkomlig, därest reglerna om ifrågavarande

samfällighet givas i lag.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang framhålla, att det från vissa synpunkter

sett knappast är någon fördel för en församling att införlivas med

en så omfattande samfällighet som den ifrågavarande. Möjligheten till förslappande

av församlingskänslan och av den enskildes känsla av medansvar

för sin församling ligger otvivelaktigt närmare, sedan församlingen blivit

infogad i samfällighet. Även torde det därefter bliva svårare att få förverkligade

mera speciella önskemål, som kunna vara av största betydelse

för församlingen, dessa önskemål må gälla församlingens sociala och allmänna

angelägenheter eller dess religiösa intressen. Med det nu sagda har

jag ingalunda velat förneka, att sådana omständigheter kunna föreligga, som

— visserligen ur andra synpunkter än de berörda — göra ett upptagande

av en församling i samfälligheten önskvärt och nyttigt.

Med hänsyn därtill, att benämningen Kristine församling kan avse såväl

en territoriell som en personell församling men endast den förstnämnda bör

ingå i samfälligheten, har en jämkning vidtagits i paragrafen. Till irågan

om den personella församlingens ställning till samfälligheten torde jag få

återkomma vid behandlingen av 12 §.

Då det icke torde vara lämpligt att i detta sammanhang taga ställning till

frågan örn äganderätten till de för samfällighetens behov använda tillgångarna,

har jag i anslutning till kammarkollegiets uttalande låtit vidtaga en

ändring i paragrafens sista punkt.

2 §•

Denna paragraf lydde i utkast: Utkastet.

Samfällighetens beslutanderätt utövas av femtio kyrkofullmäktige.

Samfällighetens kyrkoråd benämnes kyrkonämnd.

I den utkastet åtföljande promemorian anfördes rörande denna paragraf: Pr°^®mo

Antalet kyrkofullmäktige har föreslagits till femtio, samma antal som för

närvarande. Skulle framdeles flera församlingar tillkomma, kan måhända

en ökning av antalet anses påkallad.

Enligt stadgandet i 15 § skola församlingsstyrelselagens bestämmelser

bliva normerande för samfälligheten i Göteborg, i den män ej annat utsäges

i nu ifrågavarande lag. Kyrkofullmäktige skola följaktligen utses på sätt

i församlingsstyrelselagen stadgas. Av det för samfälligheten bestämda antalet

fullmäktige skall värjo församling utse en samt därutöver det antal,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

som belöper på församlingen efter den beräkningsgrunden, att en kyrkofullmäktig

utses för varje befolkningstal, motsvarande det som erhålles, då

samfälhghetens hela folkmängd delas med det återstående antalet fullmäktige

för hela samfälligheten. Därest det antal fullmäktige, som med tillämpning

av nämnda regel bör utses, icke uppgår till det för samfälligheten bestämda

antalet, skola för ernående av detta antal de församlingar, vilkas folkmängd

mest överskjuter omförmälda tal, vara berättigade att var för sig välja

ytterligare en fullmäktig. Antalet fullmäktige, som i enlighet med dessa

föreskiifter skola utses av varje församling, bestämmes av länsstyrelsen.

Vid val av kyrkofullmäktige skall varje församling utgöra en valkrets. Val

äger rum inför magistratens deputerade. Vid val skall proportionell metod

tillämpas, och valsedlarna skola vara försedda med partibeteckning. Valsedelsförsändelse

får användas av äkta make, som vill rösta genom andra

maken, samt av personer, tillhörande vissa yrkes- och tjänstegrupper. Avsägelse

av kyrkofullmäktiguppdrag prövas av fullmäktige. Kyrkofullmäktige

välja för varje kalenderår inom sig ordförande och vice ordförande.

Kristine, Annedals och Vasa församlingar hava uttalat sig för, att val av

kyrkofullmäktige skola äga rum å kyrkostämma inför kyrkostämmans ordförande.

Länsstyrelsen har anfört:

Beträffande val av samfällighetsfullmäktige må framhållas, att länsstyrelsen

alltjämt vidhåller sin i utlåtande den 27 oktober 1929 över utkastet till

lagen örn församlingsstyrelse m. m. tillkännagivna ståndpunkt, att det ur

vissa synpunkter vöre lämpligare låta dessa val förrättas å kyrkostämma i

de särskilda församlingarna än valdistriktsvis inför magistratens deputerade.

Länsstyrelsen förmenar nämligen, att den omständigheten att gällande valdistriktsindelning

för Göteborg beträffande riksdagsval och borgerliga val

flerstädes icke följer församlingsgränserna, i hög grad försvårar den direkta

tillämpningen av de rörande dessa frågor i lagen örn församlingsstyrelse

intagna bestämmelserna. Skulle det emellertid befinnas omöjligt att för Göteborgs

del införa den sålunda av länsstyrelsen ifrågasatta undantagsställningen

beträffande valens förrättande, må likväl befintliga valdistriktsförhållanden

inom staden utgöra ännu ett skäl för uppskjutande av nyvalen

till år 1934, så att dessförinnan de ändringar i valdistrikten må kunna

genomföras som må befinnas möjliga för uppnående av god överensstämmelse

mellan indelningarna för å ena sidan de kyrkliga valen och å andra

sidan övriga val.

Kammarkollegiet, som biträtt förslaget, att nya val av fullmäktige för

samfälligheten icke skola anställas förr än år 1934, har yttrat:

Upptages i författningen en bestämmelse härom synes i anslutning till

vad länsstyrelsen i denna del anfört anledning icke föreligga till frångående

av lagutkastets ståndpunkt, att valen av fullmäktige skola äga rum valdistriktsvis

inför magistratens deputerade (jfr kommunala vallagen 5 §).

Visserligen kunna starka skäl anföras till stöd för den meningen, att val

av kyrkofullmäktige för samfälligheten bör förrättas å församlingarnas kyrkostämmor

med kyrkorådet eller kyrkostämmans ordförande som valförrättare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Med hänsyn till den ställning, statsmakterna vid antagandet av den kommunala

vallagen intogo till frågan om valförrättare vid kyrkofullmäktigval,

anser jag mig emellertid icke nu kunna föreslå en dylik anordning. Märkas

bör även, att införande av en särskild ordning för val av samfällighetsfullmäktige

skulle medföra svårigheter för det fall, att någon eller några

församlingar anse sig böra hava särskilda fullmäktige. Dessa församlingsfullmäktige

skola nämligen enligt kommunala vallagens bestämmelser väljas

inför magistratens deputerade. Valets förrättande på kyrkostämma skulle

jämväl nödvändiggöra upptagande i nu förevarande lag av åtskilliga bestämmelser

rörande val, ” motsvarande dem, som givits i kommunala vallagen.

Därest — såsom jag vid behandlingen av övergångsbestämmelserna

kommer att närmare beröra -— nyval av kyrkofullmäktige uppskjutes till år

1934, torde olägenheterna av den bristande överensstämmelsen mellan församlingsindelningen

och indelningen i valdistrikt kunna undanröjas.

Av stadgandet i andra stycket jämfört med bestämmelsen i 15 § framgår,

att vad församlingsstyrelselagen stadgar örn kyrkoråd skall hava motsvarande

tillämpning å kyrkonämnden.

3 §•

I utkastet hade denna paragraf följande lydelse:

Vid kyrkofullmäktiges sammanträden äga kyrkonämndens ordförande samt

två av kyrkoherdarna i församlingarna, vilka utses av domkapitlet, ändå att

de icke äro kyrkofullmäktige, att yttra sig och framställa förslag men ej

att deltaga i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande i församlings

kyrkoråd vid behandling av fråga, som angår församlingen särskilt.

Beträffande denna paragraf anfördes i promemorian:

Rätt för ordförande i församlings kyrkoråd att med viss befogenhet närvara

vid behandling inom kyrkofullmäktige av fråga, som angår församlingen

särskilt, har föreslagits för att tillföra fullmäktige önskvärd sakkunskap

beträffande församlingarnas speciella förhållanden och behov.

Förevarande paragraf motsvarar § 12, andra och tredje styckena, i 1882

års förordning. Förstnämnda stycke, som tillkom genom lag den 29 november

1906, stadgar att vid kyrkofullmäktiges sammanträden kyrkonämndens

ordförande, även örn han icke är kyrkofullmäktig, äger att vara tillstädes

och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Genom proposition (nr 187) föreslog Kungl. Maj:t 1926 års riksdag att till

§ 12 skulle fogas ett nytt stycke av denna lydelse:

»Är ingen av kyrkoherdarna i stadens territoriella församlingar ledamot

av fullmäktige eller ordförande i kyrkonämnden, äger domkapitlet utse en

av kyrkoherdarna att vid fullmäktiges sammanträden vara tillstädes med

den befogenhet, som enligt andra stycket tillkommer kyrkonämndens ordförande.

»

Utkastet.

Promemo
rian.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Förslaget avsåg att bereda fullmäktige tillgång till den särskilda sakkunskap

i kyrkliga frågor, som finge förutsättas vara till finnandes hos vederbörande

kyrkoherdar.

Konstitutionsutskottet, till vars behandling ifrågavarande proposition hänvisades,

anförde:

För att tillgodose nämnda syfte är det enligt utskottets mening lämpligt

att gå något längre än i propositionen föreslås. Goda skäl synas nämligen tala

för att rätt att deltaga i kyrkofullmäktiges förhandlingar överhuvud tillerkännes

ordförande i territoriell församlings kyrkoråd i frågor, som angå församlingen.

Den speciella sakkunskap, som härigenom blir företrädd, torde

för ärendenas behandling inom fullmäktige vara av stort värde. Härjämte

synes det vara av vikt, att de synpunkter, som i ett visst ärende göra sig

gällande inom vederbörande församling och dess kyrkoråd, kunna framläggas

även vid ärendets behandling inom kyrkofullmäktige. Utskottet finner sig

därför böra i denna punkt framlägga ett ändringsförslag av angivet innehåll.

Utskottet hemställde, att det ifrågavarande stycket skulle få följande

lydelse:

»Sammabefogenhet tillkommer ordföranden i territoriell församlings kyrkoråd

beträffande fråga, som angår församlingen.»

Vid behandlingen av denna fråga i kamrarna stannade dessa i olika beslut,

i det att första kammaren biföll utskottets hemställan, under det att

andra kammaren antog Kungl. Maj:ts förslag.

Efter sammanjämkning erhöll därefter ifrågavarande stycke genom lag

den 4 juni 1926 följande lydelse:

»Domkapitlet äger utse två av kyrkoherdarna i stadens territoriella församlingar

att vid fullmäktiges sammanträden vara tillstädes med den befogenhet,

som enligt andra stycket tillkommer kyrkonämndens ordförande.»

Myndighe- Vederbörande och myndigheterna hava icke haft någon erinran att göra vid

terna. lagutkastets förslag, såvitt nu är fråga.

Departe- Kyrkostämmoförordningen av den 21 mars 1862 stadgar i § 1, att varje

kyrkoförsamling sa i stad som pa landet äger att för vården av kyrkans

och därmed sammanhängande angelägenheter i kyrkostämma med kyrkoherden

sammanträda till överläggningar och beslut. Den princip, som sålunda

uttryckts, nämligen att vid församlingens styrelse prästämbetets innehavare

och menigheten äga att samråda, har även i viss mån varit ledande vid

avfattningen av lagen om församlingsstyrelse av den 6 juni 1930. Enligt

sistnämnda lag, 11 §, äger kyrkorådets ordförande, som är kyrkoherden, att,

även örn han ej är röstberättigad å kyrkostämma, yttra sig och framställa

förslag. Enligt 12 § får han utses till kyrkostämmans ordförande, även örn

han icke är röstberättigad, och enligt 33 § må han utses till ordförande

i kyrkofullmäktige, även örn han icke är fullmäktig. Enligt 37 § samma

lag äger vidare kyrkorådets ordförande att även örn han ej är ordförande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

i eller ledamot av kyrkofullmäktige, vid fullmäktiges sammanträden yttra

sig och framställa förslag.

För att inom den kyrkliga samfälligheten i Göteborg i möjligaste mån

förverkliga den princip, som nu berörts, synes mig i den tilltänkta lagen

böra finnas bestämmelse därom, att kyrkoherde skall äga närvara i kyrkofullmäktige

med rätt att yttra sig och framställa förslag, då fråga förekommer,

som angår hans församling särskilt.

4 och 5 §§.

I utkastet hade dessa paragrafer följande lydelse:

Kyrkofullmäktige sammanträda så ofta ordföranden finner det nödigt, så

ock när länsstyrelsen eller domkapitlet därom förordnar eller visitationsförrättare,

magistraten eller någon av de särskilda församlingarnas kyrkoråd

sådant äskar.

Kungörelse om kyrkofullmäktigsammanträde utfärdas av fullmäktiges ordförande

eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden och skall innehålla

bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämue för sammanträdet.

Kungörelsen skall införas i någon i Göteborg utkommande daglig tidning.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast dagen förut

delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

Promemorian innehöll örn dessa paragrafer:

Dessa paragrafer motsvara huvuddelen av § 8 i 1882 års förordning

(lydelse enligt lag den 29 november 1906). Nu gällande bestämmelser för

sammankallande av kyrkofullmäktige föreslås bibehållna.

Åtskilliga av församlingarna ävensom kyrkonämnden och kyrkofullmäktige,

med vilka länsstyrelsen instämt, hava hemställt, att i 5 § tredje stycket

orden »såvitt möjligt är» skola utgå.

En församling, Oskar Fredriks, har hemställt, i samma stycke orden

»senast dagen förut» måtte ersättas med »minst tre dagar förut».

Kammarkollegiet finner att dessa anmärkningar äro befogade och böra

vinna avseende.

I likhet med kammarkollegiet finner jag lämpligt att utesluta begränsningen,

»såvitt möjligt är». Däremot finner jag ej anledning att biträda det

av Oskar Fredriks församling väckta ändringsförslaget. Enligt nu gällande

bestämmelse skall personlig kallelse delgivas envar fullmäktig senast dagen

före sammanträdet, och tillräckliga skäl synas ej föreligga att frångå vad

sålunda gäller. Med hänsyn till bestämmelserna i lagen om beräkning av

lagstadgad tid torde emellertid böra föreskrivas, att kallelse skall delgivas

senast söckendagen före sammanträdet.

Utkastet.

4 §■

5

Promemo
rian.

Myndighe
terna.

Departe
mentschefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Utkastet.

6 §.

7 §•

8 §.

Promemo
rian.

Departe
mentschefen.

6-8 §§.

Dessa paragrafer lydde i utkastet:

Vid kyrkofullmäktiges sammanträden föres protokoll av deras sekreterare.

Sedan protokollet justerats, skall utdrag av detsamma, innefattande däri

förekommande beslut, tillika med tillkännagivande om justeringen, tillställas

församlingens kyrkoherdar. Det åligger dem att ombesörja, dels att protokollsutdraget

hålles tillgängligt för envar å ordinarie mottagningstid å församlingarnas

pastorsexpeditioner, dels ock att meddelande härom ävensom

tillkännagivandet örn justeringen uppläsas från predikstolarna. Dagen för

uppläsningen, vilken skall vara densamma för alla församlingarna, bestämmes

av fullmäktige och må ej utsättas senare än till andra söndagen efter

sammanträdet.

Till ledamöter i kyrkonämnden välja kyrkofullmäktige från envar av de

särskilda församlingarna en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd. Jämte

ledamöterna utses en suppleant från varje församling.

Av kyrkofullmäktige utses för varje år bland kyrkonämndens ordinarie

ledamöter en räkenskapsförare, som tillika är nämndens kassaförvaltare.

Räkenskapsföraren, vilken är ensam ansvarig för den egentliga kassarörelsen,

åligger att föra räkenskaper över samfällighetens tillhörigheter samt

dess inkomster och utgifter.

Rörande 6 § framhölls i promemorian:

Bestämmelsen i första stycket motsvaras av en bestämmelse i slutet av

§ 8 i 1882 års förordning. Andra stycket motsvarar § 16 första stycket i

1882 års förordning (lydelse enligt lag den 25 juni 1917). Det nu brukliga

sättet för kungörande av kyrkofullmäktiges beslut har i utkastet bibehållits.

Vid 7 § anfördes i promemorian:

Paragrafen motsvarar § 19 i 1882 års förordning. Kyrkonämndens ledamöter

komma att väljas för en tid av fyra år, samtliga på en gång. Av

stadgande i församlingsstyrelselagen följer, att till suppleanter i kyrkonämnden

kunna väljas endast personer, som äro röstberättigade, samt att tillfälle

skall beredas kyrkonämnden att yttra sig i ärende, som beretts av annan

styrelse, nämnd eller beredning. Detta gäller även ärende, som beretts av

kyrkorådet i någon av församlingarna.

Beträffande slutligen 8 § innehöll promemorian:

Motsvarande bestämmelse återfinnes i § 19 i 1882 års förordning. De

bestämmelser, som röra kassaförvaltaren och räkenskapsföraren, skulle sålunda

bliva oförändrade.

Vid dessa paragrafer har från vederbörande och myndigheterna ingen

erinran blivit gjord. Sättet för kungörandet av kyrkofullmäktiges beslut har

framkommit på grund av erfarenheten och torde bibehållas. Beträffande 6

och 7 §§ föreslår jag några förtydligande ändringar. Med hänsyn till den

verkställda ändringen i 1 § har en jämkning vidtagits jämväl i § 8, i följd

varav dess innehåll bättre ansluter sig till nu gällande stadgande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

9 §■

Enligt utkastet hade denna paragraf följande lydelse:

Kyrkonämnden antager sekreterare med tjänstgöringsskyldighet enligt av

nämnden givna bestämmelser.

Promemorian innehöll i denna del:

Bestämmelsen återfinnes i § 20 av 1882 års förordning. Beträffande ordförandeskapet

i kyrkonämnden bliva församlingsstyrelselagens föreskrifter

tillämpliga. Härav följer, att domkapitlet skall förordna en av församlingarnas

kyrkoherdar eller annan inom någon av församlingarna tjänstgörande

präst att vara ordförande i kyrkonämnden och en annan sådan präst att

vid hinder för honom föra ordet.

Av Gamlestads, Haga och Masthuggs församlingar har hemställts, att

kyrkonämnden måtte, i likhet med vad hittills varit fallet, äga själv utse

sin ordförande. Masthuggs församling har därvid yttrat:

Enligt nu gällande ordning utser kyrkonämnden inom sig ordförande och

vice ordförande. Vad angår kyrkonämnden i Göteborg har denna ordning

inneburit en uppenbar fördel. Ifrågavarande uppdrag ha kunnat anförtros

åt män, som under flerårigt ledamotskap i nämnden eller fullmäktige eller

bådadera vunnit ingående kännedom örn och insikt i sådana ärenden, huvudsakligen

av ekonomisk natur, vilka komma under kyrkonämndens behandling,

och vilka män dessutom ha ådagalagt skicklighet i att förbereda och

leda sammanträden. Församlingen håller således före, att övervägande skäl

finnes för bibehållande av nu gällande bestämmelse örn val av ordförande

och vice ordförande i kyrkonämnden.

Kammarkollegiet har anfört:

Med hänsyn till stadgandet i församlingsstyrelselagen 46 §, enligt vilket

lagrum domkapitlet skall äga för övriga kyrkliga samfälligheter, bestående

av flera pastorat, utse ordförande för samfällighetens verkställande organ

(kyrkoråd), synes tillräckliga skäl för frångående av den i lagutkastet föreslagna

regleringen icke föreligga.

I fråga om ordningen för tillsättande av ordförande och vice ordförande

i kyrkonämnden ansluter jag mig till den av kammarkollegiet sålunda uttalade

uppfattningen. Gent emot vad Masthuggs församling anfört torde kunna

sägas, att ingående kännedom örn och insikt i sådana ärenden, som komma

under kyrkonämndens behandling, väl kunna påräknas hos en prästman,

samt att domkapitlet vid personvalet givetvis torde låta sig angeläget vara

att bland stadens präster utse sådana, som äro väl skickade för uppgiften.

10 och 11 §§.

I utkastet lydde dessa paragrafer sålunda:

Hava kyrkofullmäktige uppdragit åt kyrkonämnden att verkställa beslut,

må nämnden överlämna verkställandet åt vederbörande församlings kyrkoråd.

Sedan kyrkonämndens protokoll justerats, skall tillkännagivande härom

tillställas församlingarnas kyrkoherdar. Det åligger dem att ombesörja, att

Utkastet.

Promemo
rian.

Myndighe
terna.

Departe
mentschefen.

Utkastet.

10 §.

u 8-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

tillkännagivandet, ävensom meddelande att protokollet finnes tillgängligt hos

kyrkonämndens sekreterare, uppläsas från predikstolarna. Dagen för uppläsningen,

vilken skall vara densamma för alla församlingarna, bestämmes

av nämnden.

I promemorian erinrades vid 10 §, att bestämmelsen återfunnes i § 26

i 1882 års förordning, samt vid 11 §, att då besvär borde kunna anföras

mot beslut av kyrkonämnden, det syntes erforderligt, att bestämmelser gåves

örn offentliggörande av nämndens beslut.

ments^efe Vederbörande och myndigheterna hava icke framställt någon erinran mot

lagutkastets förslag rörande dessa paragrafer. Jag anser att ifrågavarande

paragrafer böra få den lydelse, som i lagutkastet föreslagits, 11 § dock med

några formella ändringar.

12 §.

Utkastet. Denna paragraf bade i utkastet följande lydelse:

Det åligger kyrkonämnden att årligen före den 1 november upprätta och

till kyrkofullmäktiges ordförande avlämna förslag till utgifts- och inkomststat

för det nästföljande kalenderåret. För detta ändamål skola de särskilda

församlingarnas kyrkoråd före den 1 oktober till kyrkonämnden avgiva sina

specialförslag över utgifter och inkomster.

Kyrkonämndens förslag till utgifts- och inkomststat skall av kyrkofullmäktige

upptagas till granskning och fastställelse före december månads

utgång.

A statens utgiftssida skall för varje församling upptagas erforderligt anslag

att ställas till församlingens kyrkoråds förfogande för främjande av

församlingsvården och tillgodoseende av de övriga uppgifter, beträffande

vilka beslutanderätten icke är förbehållen samfälligheten.

rian''1''0 ^ om första oc^ andra styckena innehåller promemorian följande:

De i denna paragraf första och andra styckena givna tidsbestämmelserna

avse att lämna vederbörande tjänlig tid för utarbetande av statförslag och

fastställande av staten.

Vid denna paragraf har jag anledning att först till behandling upptaga

frågan om den tyska personella församlingens ställning till samfälligheten.

De bestämmelser, som gälla för Kristine territoriella och tyska församlingars

förhållande till varandra och till samfälligheten återfinnas i kungl,

brevet den 5 maj 1882 angående indelning av Göteborgs stad i territoriella

församlingar samt lönereglering för prästerskapet därstädes. Kungl. Maj:t

har nämligen genom nämnda brev förordnat, bland annat:

att den för dåvarande Kristine församlings svenska och tyska avdelningar

gemensamma kyrkan skall upplåtas till begagnande även av Kristine territoriella

församling, ävensom församlingens övriga fastigheter och lösa egendom

jämte dess kassor och donerade medel överlämnas till den gemensamma

kassan mot villkor:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majis proposition Nr 130.

l:o) att Tyska församlingen allt framgent, eller till dess hennes andel i

kyrkan utlöses, eller ny kyrka uppföres åt endera församlingen, bibehålies

vid rättigheten att till sina gudstjänster och kyrkliga förrättningar begagna

kyrkan tillsammans med Kristine territoriella församling i den ordning, sorn

framdeles varder bestämd; dock att Tyska församlingen, när fråga uppstår

om dylik utlösen eller örn ny kyrkobyggnad för endera församlingen, icke

må mot sitt bestridande avhändas rättigheten tili den nuvarande kyrkan,

2:o) att kyrkoherden i Tyska församlingen skall på den gemensamma

kassans bekostnad förses med bostad, till storlek och övriga förmåner motsvarande

tyska kyrkoherdens dåvarande bostadslägenheter i tyska pastorshuset,

3:o) att en boningslägenhet av enahanda beskaffenhet som den i tyska

pastorshuset till änkesäte dittills begagnade våning skall på den gemensamma

kassans bekostnad upplåtas till änka efter tysk pastor, dock utan

rättighet för mer än en änka i sänder att åtnjuta fri bostad, därvid änka

efter en förut avliden kyrkoherde skall hava företräde framför änka efter

en senare avliden, nuvarande svenska kyrkoherdens änkas rätt till änkesäte

likväl oförkränkt;

4:o) att avlöning till klockare, organist och föresångare ävensom till kyrkobetjäniugen,

vilka tjänstemän och betjänte bliva gemensamma för båda församlingarna,

utgår av den gemensamma kassan;

5:o) att församlingens kassor och donerade medel användas i enlighet med

stiftarnas och givarnas föreskrifter, så länge sådant kan verkställas; dock

så att personer, vilka vid territorialindelningens verkställighet tillhöra församlingen,

skola, även örn de därvid komma att tillhöra någon annan av

stadens församlingar, äga företrädesrätt framför andra att komma i åtnjutande

av understöd från nämnda kassor och donationer, så vida de äro i

behov och eljest till erhållande av understödet berättigade, samt att de understödstagare,

som vid territorialindelningens genomförande finnas, även

därefter vid understödet bibehållas, oavsett varest inom staden eller dess område

de äro boende, så länge de äro till understödets erhållande kompetenta;

6:o) att de till Tyska församlingen donerade medel icke må utan Kungl.

Majits särskilda tillstånd användas i annan ordning än givarna föreskrivit

eller de i nästfomstående moment därom intagna bestämmelser innehålla;

7:o) att den gemensamma kassan, vilken sålunda får övertaga församlingens

alla tillgångar, ansvarar för alla de skulder, i vilka församlingen

vid territorialindelningens verkställande kan häfta, fullgör de förbindelsei,

församlingen äger och sig iklätt, bestrider kostnaderna för kyrkans behöriga

vård och underhåll ävensom församlingens övriga utgifter, varemot det skall

åligga den Tyska församlingens medlemmar att lika med stadens övriga

invånare årligen erlägga de bidrag till den gemensamma kassan, vilka bliva

i laglig ordning utdebiterade; och

8:o) att avgörandet av alla de angelägenheter, vilka i följd av förenämnda

villkor bliva för den Tyska och Kristine territoriella församling gemensamma,

överlämnas till en nämnd bestående av ledamöterna i vardera församlingens

kyrkoråd och så många i övrigt å kyrkostämma utsedde, fullmäktige,

att talan för vardera församlingen föres av tolv personer, jämte

en av domkapitlet utsedd ordförande, vilken även äger att deltaga i besluten;

skolande, i händelse nämndens ledamöter till lika antal omfatta

olika meningar, den mening vara gällande, som ordföranden biträder.

Kristine (territoriella) församling, med vilken Göteborgs magistrat i detta

hänsende instämt, har nu under hänvisning till att Kristine territoriella och

Myndig
heterna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

tyska församlingar hava gemensam ekonomi föreslagit, att senare punkten

i första stycket av nu förevarande paragraf skulle få följande lydelse:

»För detta ändamål skola de särskilda församlingarnas kyrkoråd och beträffande

Kristine församling dess gemensamma nämnd före den 1 oktober till

kyrkonämnden avgiva sina specialförslag över utgifter och inkomster.»

Domkapitlet Ilar förordat sådan ändring av andra punkten i första stycket

av 12 § i utkastet, att jämte Kristine territoriella och tyska församlingars

kyrkoråd, församlingarnas gemensamma nämnd förklarades skyldig

att inkomma med specialförslag över inkomster och utgifter.

Länsstyrelsen har framhållit, att full enighet torde råda därom att såsom

för närvarande gäller för den befintliga kyrkosamfälligheten i Göteborg,

endast territoriella församlingar skola ingå i den ekonomiska enheten. Vidare

har länsstyrelsen uttalat sig för den ändrade lydelse av nu förevarande

punkt, som föreslagits av Kristine församling. Bestämmelserna i kungl,

brevet den 5 maj 1882 torde nämligen, säger länsstyrelsen, föranleda till

att den för Kristine territoriella församling och tyska församlingen gemensamma

nämnden beträffande statförslags uppgörande får ersätta vederbörande

kyrkoråd, på sätt för övrigt skett under den tid, den nu befintliga

ekonomiska kyrkogemenskapen i Göteborg ägt bestånd.

Kammarkollegiet har anfört:

Enligt i ärendet lämnad upplysning har Kristine (territoriella) församling

gemensam ekonomi med Kristine tyska (personella) församling. Förhållandet

synes hava sin grund däri att församlingarna hava gemensam kyrka.

Härav synes följa, att Tyska församlingen redan för närvarande, åtminstone

faktiskt, är delaktig jämväl i den allmänna gemenskapen. Det synes kunna

ifrågasättas, örn icke detta förhållande bör i den nu föreliggande författningen

legaliseras. Hinder härför torde ej möta (jämför församlingsstyrelselagen

7 §). Ytterligare utredning i ämnet synes kollegiet erforderlig.

Till ytterligare upplysning örn Kristine församlings och Tyska församlingens

ställning till varandra och till den gemensamma kyrkoinstitutionen får jag

hänvisa till följande mig under hand tillställda yttrande av sekreteraren hos

kyrkofullmäktige och kyrkonämnden:

Någon annan författning, som reglerar förhållandet mellan Kristine tyska

församling och kyrkoinstitutionen i Göteborg, än kungl, brevet den 5 mai

1882 torde icke finnas.

Då på grund av däri förekommande bestämmelser vissa utgifter, såsom

avlöning till klockare m. fl. befattningshavare, äro gemensamma för den

territoriella och den tyska församlingen, följer av 8 mom. i det kungl, brevet,

att åtminstone ifråga örn dessa utgifter budgetförslag skall uppgöras av

församlingarnas gemensamma nämnd och icke de särskilda församlingarnas

kyrkoråd vart för sig. Det skulle ju däremot kunna tänkas, att kyrkoråden

rätteligen skulle uppgöra budgetförslag beträffande sådana utgifter, som avse

vardera församlingen enskilt, men i praxis har städse (utom år 1883, den

gemensamma kyrkoinstitutionens första år, då gemensam budget för båda

församlingarna uppgjordes av den territoriella församlingens kyrkoråd) budgetförslag

för församlingarna uppgjorts i sin helhet av församlingarnas

gemensamma nämnd; och detta torde väl också vara det lämpligaste.

Med hänsyn härtill är det givetvis formellt riktigast, att 12 § i lagutkastet

omformuleras på sätt Kristine territoriella församlings kyrkostämma

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

ävensom magistraten och länsstyrelsen föreslagit. Det förtjänar dock erinras

örn att i nu gällande förordning om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd,

som ju tillkom samtidigt med kungl, brevet, man under analoga förhållanden

ansett sig kunna i det sammanhang, varom här är fråga, använda

uttrycket »de särskilda kyrkoråden» (se § 22 i 1882 års förordning).

Domkapitlets ändringsförslag synes olämpligt, emedan med sådan formulering

budgetförslag skulle upprättas såväl av den gemensamma nämnden

som ock båda församlingarnas särskilda kyrkoråd.

Vad härefter angår den tyska församlingens ifrågasatta delaktighet i den

kyrkliga ekonomiska gemenskapen, är det visserligen så, att församlingens

utgifter enligt kungl, brevet skola bestridas av den gemensamma kyrkoinstitutionen

och att å andra sidan församlingens medlemmar skola lika

med de territoriella församlingarnas medlemmar erlägga nödiga avgifter till

kyrkoinstitutionen, men detta oaktat är tyska församlingen icke vare sig

rättsligt eller faktiskt delaktig i den ekonomiska gemenskapen. Detta framgår

av det kungl, brevet, jämfört med 1 § i 1882 års förordning. Enligt

sistnämnda paragraf är det ju blott de territoriella församlingarna, som bilda

en ekonomisk enhet, och det kungl, brevet synes mig ej härutinnan göra

någon ändring, ty visserligen innehåller mom. 7 att den gemensamma

kassan övertager den tyska församlingens tillgångar och skulder, men från

tillgångarna synes församlingens andel i Kristine kyrka vara undantagen,

eftersom det förutsättes, att den framdeles skall kunna utlösas, och brevet

tillerkänner icke församlingen någon som helst delaktighet i den gemensamma

kyrkoinstitutionens förmögenhet.

Läget synes alltså vara det, att kyrkoinstitutionen visserligen bestrider

tyska församlingens utgifter och uppbär utskylder av dess medlemmar, men

att församlingen icke är delägare i kyrkoinstitutionens tillgångar liksom å

andra sidan kyrkoinstitutionen icke blivit ägare av församlingens andel i

Kristine kyrka utan endast erhållit nyttjanderätt tillsvidare. Någon ändring

i detta förhållande är väl icke heller önskvärd och skulle givetvis kräva en

ingående utredning. Skulle tyska församlingen bliva delägare i den ekonomiska

gemenskapen eller samfälligheten, borde den väl också bliva representerad

i kyrkofullmäktige och kyrkonämnd.

Med anslutning till den uppfattning om Tyska församlingens ställning

till den gemensamma kyrkoinstitutionen, som sålunda blivit uttalad, finner

jag någon ändring i nu bestående förhållanden härutinnan icke för närvarande

vara påkallad. Någon framställning örn sådan ändring har icke heller

blivit gjord från vederbörande församlingars sida. Jag erinrar i detta sammanhang

om 7 § lagen örn församlingsstyrelse, som stadgar att församlingsstyrelselageus

föreskrifter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jämväl för icke territoriell församling, örn församlingen så besluter, men

att i annat fall skall följas den ordning, som förut varit övlig. Emellertid

finner jag i likhet med de vederbörande, som yttrat sig i förevarande ämne,

att den bestående ordningen hör få ett uttryck i den tilltänkta lagen och

att sålunda en omformulering i antytt syfte av ifrågavarande punkt av lagutkastets

12 § första stycket bör göras, så att efter ordet »kyrkoråd» inskjutas

orden »och beträffande Kristine territoriella församling dess och Tyska församlingens

gemensamma nämnd».

Departe
mentschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Promemo
rian.

Myndig
heterna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Beträffande 12 § tredje stycket i lagutkastet yttras i promemorian:

Bestämmelsen i tredje stycket avser att inom dea bestående organisationens

ram giva de särskilda församlingarna möjlighet att förfoga över medel

till smärre, vederbörande församling enskilt avseende utgifter. Därvid har

man särskilt tänkt på utgifter för främjande av församlingsvården. Då det

knappast är att vänta, att kyrkofullmäktige komma att finnas i de särskilda

församlingarna, har till undvikande av den vidlyftighet, som överläggningar

och beslut å kyrkostämma kunna föranleda, beslutanderätten om disposition

av ifrågavarande belopp förbehållits de särskilda kyrkoråden.

Domkyrkoförsamlingen bar framställt önskvärdheten för att icke säga nödvändigheten

att en instans gåves, som kunde avgöra uppkommande tvistighet

mellan den enskilda församlingen och samfälligheten. Härigenom

skulle det förvända förhållandet i någon mån rättas, att majoriteten i samfälligheten

kan utan vidare avslå ett krav från en församling, vilket för

denna kan vara av vital betydelse.

Annedals församling har hemställt, att det tillägget till ifrågavarande

stycke skulle göras, att åt de respektiva kyrkorådens önskningar skulle

lämnas så stort utrymme som möjligt.

Vasa föisamling har yttrat följande:

Församlingen anser sig vara bäst betjänt med att få sköta sina egna angelägenheter

i de avseenden, där icke den hittillsvarande och förblivande

gemenskapen mellan de Göteborgs församlingar, som haft gemensamma

kyrkofullmäktige, nödgar till samfällighet. Ett tillmötesgående av flera enskilda

församlingars önskemål skulle kunna äga ruin genom en dubbel

utdebitering, en gemensam för alla större ekonomiska frågor och en församlingens

egen utdebitering för åtgärder till främjande av församlingsvården

och andra smärre frågor. Församlingen föreslår därför att ifrågavarande

stycke måtte få en förändrad lydelse, motsvarande det här uttalade önskemålet,

att den enskilda församlingen själv utdebiterar de anslag, som äro

erforderliga för främjande av församlingsvården och de övriga uppgifter, beträffande

vilka beslutanderätten icke är förbehållen församlingen.

Johannebergs församling framhåller nödvändigheten av att den ifrågavarande

lagen kommer att innehålla betryggande bestämmelser om, att samtliga

församlingar skola äga lika rått att av samfälligheten få sina för församlingslivets

främjande nödiga behov tillgodosedda, samt att församling,

som beträffande sina församlingsangelägenheter ej åtnöjes med kyrkofullmäktiges

beslut, må däri kunna söka rättelse i den ordning, som genom

närmare föreskrifter i lagen örn kyrklig samfällighet i Göteborg må bliva

fastställd.

Att sådana bestämmelser äro i hög grad påkallade, framgår av Johannebergsförsamlingens

ställning inom nuvarande samfällighet. Så hava t. ex.

Vasa, Annedals och Masthuggs församlingar (samtliga nybildade efter år

1908) egna kyrkor, vilka i kyrkofullmäktiges handlingar äro upptagna till

ett värde av resp. 530,000, 370,000 och 530,800 kronor, medan Johannebergs

församling får gemensamt med vårdhemmet Gibraltar använda såsom

församlingskyrka Laudalakapellet, upptaget till ett värde av 16,350 kronor.

Annedals församling med en befolkningssiffra av 17,206 bar tre präster,

och Masthuggsförsamlingen med en befolkningssiffra av 11,352 har två präster,

under det att Vasa och Johannebergs församlingar med en befolkningssiffra

av respektive 17,083 och 17,372 endast hava två präster vardera.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majlis proposition Nr 130.

För kyrkosång är av kyrkofullmäktige beviljat ett anslag av lägst 4,000 kronor

till envar av stadens församlingar utom till Johanneberg, som för detta

ändamål erhåller endast 250 kronor. Organistlönen utgår i övriga församlingar

med lägst 3,400 kronor jämte ålders- och dyrtidstillägg, under det att for organisttjänsten

i Johannebergs församling är anvisat allenast ett arvode av 1,200 kronor.

Samtliga enskilda församlingsutgifter äro i årets budget upptagna i runt tal

till: för Vasa församling 44,000 kronor, för Annedals församling 37,000

kronor, för Masthuggsförsamlingen 36,000 kronor och för Johannebergs församling

26,000 kronor. Till jämförelse må nämnas, att skatteunderlaget^ i

skattekronor och skatteören för kyrkoutskylderna i dessa församlingar ar

1930 uppgår till: i Vasa församling 429,426 kronor 40 öre, i Annedals församling

216,893 kronor, i Masthuggs församling 90,173 kronor 10 öre och

i Johannebergs församling 362,424 kronor 85 öre.

Kyrkonämnden och kyrkofullmäktige hava sammanstämmande anfört.

Genom den i 12 § tredje stycket i utkastet införda bestämmelsen, främjas

i viss mån kyrkofullmäktiges tidigare framställda önskemål örn inrymmande

åt de särskilda församlingarna av rätt att besluta i fråga om smärre, vederbörande

församling enskilt avseende utgifter.

Domkapitlet har yttrat: , , .

Domkapitlet får påpeka, att en brist tinnes i nu ifrågavarande stycke av

utkastets 12 §, då där icke angives några närmare direktiv varken i avseende

på storleken av de anslag, som här omnämnas, ej heller i avseende

på sättet att lösa eventuellt uppkommande tvistigheter. Da emellertid förslaget

på denna punkt innefattar ett viktigt framsteg, har domkapitlet intet

yrkande att framställa, helst det torde kunna förväntas, att en tillfredsställande

praxis skall kunna utbildas och tjäna som direktiv för framtiden.

Länsstyrelsen har utlåtit sig på följande sätt: .. ...

Från vissa församlingar har framhållits önskvärdheten, att de särskilda

församlingarna beträffande frågor om församlingsvården erhölle en så stor

frihet som möjligt från beroende av samfälligheten. Att detta icke bör ske

på det sätt, att var församling för sig får besluta örn anslag för dylika frågor

synes länsstyrelsen uppenbart. Den lösning utkastet i 12 § g^it detta

spörsmål, genom att kräva upptagande i den årliga utgiftsstaten för samfälligheten

av särskilda anslag att ställa till varje församlings kyrkoråds

förfogande för främjande av församlingsvården och tillgodoseende av de

övriga uppgifter, beträffande vilka beslutanderätten icke förbehållits samfälligheten,

förefaller väl ägnad att tillgodose, vad från kyrkligt håll härutmnan°önskats.

Att, såsom i vissa yttranden satts i fråga, införa något slags

skiljedom sanordning eller särskild överinstans för avgörande ay tvister mellan

enskild församling och samfälligheten ifråga örn anslag till församhngsvård

och dylikt synes länsstyrelsen varken ändamålsenligt eller behövligt.

Kammarkollegiet har anfört:

Av vissa församlingar har''framhållits önskvärdheten av en större ekonomisk

handlingsfrihet för de särskilda församlingarna gentemot samfälligheten

än vad som föreslås i lagutkastet ävensom av en instans för avgörande av

eventuella tvister mellan enskild församling och samfälligheten ifråga örn

anslag m m. Vad länsstyrelsen härom yttrat biträdes av kollegium.

Vad först beträffar det av Vasa församling framförda önskemålet, att församling

skulle medgivas rätt till utdebitering för sådana utgifter, som avse främBihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 112 käft. (hr 130.) 3

Departementschefen

.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utkastet.

13 §.

14 §.

Promemo
rian.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

jante av församlingsvården och tillgodoseende av övriga uppgifter, beträffande

vilka beslutanderätten icke är förbehållen samfälligheten, hyser jag visserlteen

förståelse för de synpunkter, som lett till framställande av detta önskemål.

Ilen ifrågasätta anordningen skulle otvivelaktigt minska det beroende vari

ten enskilda församlingen står till samfälligheten och härigenom främja

forsamhngskanslan och därmed också församlingslivet. Å andra sidan är

dock den for alla samfällighetens församlingar lika beskattningen en av de

ovedersägliga fördelar, som systemet med kyrklig samfällighet medför

Johannebergs församling har framhållit, att den blivande lagen borde innehålla

betryggande bestämmelser om att samtliga församlingar skola äga

lika rätt att av samfälligheten få sina för församlingslivets främjande nödiga

behov tillgodosedda. Då även med den formulering, ifrågavarande

stycke fått i lagutkastet, det måste anses självfallet, att samtliga församlingarna

äga lika rätt, synes mig omöjligt att göra något tillägg. Johannebergs

församling har givetvis icke avsett, att samtliga församlingarna skola tilldelas

lika belopp för här ifrågavarande utgifter. Ej heller synes mig möjligt att,

bättre an som i lagutkastet skett, tillgodose Annedals församlings önskemal

att åt de respektiva kyrkorådens önskningar skall lämnas så stort utrymme

som möjligt.

Med anslutning i övrigt till vad länsstyrelsen i nu förevarande fråga yttrat,

emställer jag, att tredje stycket av ifrågavarande paragraf måtte, med en

mindre formell jämkning få den lydelse, som i lagutkastet föreslagits.

13 och 14 §§.

Dessa paragrafer lydde i utkastet:

De särskilda församlingarnas kyrkoråd skola före den 15 februari varje

år till kyrkonämnden avgiva redovisning för de medel, de under nästföregående

kalenderår omhänderhaft.

Revisionsberättelse över granskning av nästföregående års förvaltning skall

av revisorerna senast den 15 april avlämnas till kyrkofullmäktiges ordförande,

som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar

så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning

och avgörande hos fullmäktige före den 1 juli.

I promemoria^ uttalades, att den i 13 § givna tidsbestämmelsen avsåge

att lämna kyrkoråden skalig tid för avgivande av sin redovisning. En motsvarande

bestämmelse återfunnes i 25 § 1882 års förordning. Tidsbestämmelserna

i 14 § vore föranledda av föreliggande behov av tillräcklig tid

for verkställande av revision och utarbetande av revisionsberättelse samt

granskning av densamma.

Vederbörande och myndigheterna hava icke framställt någon erinran vid

lagutkastets förslag till lydelse av dessa paragrafer. För egen del har jag

endast den erinran att göra, att den i 13 § föreskrivna redovisningsskyldigheten

synes böra åligga även Kristine territoriella församlings och Tyska församlingens

gemensamma nämnd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.is proposition Nr 130.

15 §.

Enligt utkastet hade denna paragraf följande lydelse:

I övrigt gäller i tillämpliga delar vad i lagen om församlingsstyrelse stadgas

örn kyrklig samfällighet.

Promemorian innehåller i denna del:

I den mån särskilda regler icke givas i förevarande lag, bliva församlingsstyrelselagens

bestämmelser om kyrklig samfällighet tillämpliga på samfälligheten

i Göteborg. Härav följer, att å densamma skola i allmänhet

tillämpas de regler, som gälla för församling.

Beträffande de särskilda församlingarna i Göteborg gäller församlingsstyrelselagen

utan begränsning. Kungl. Maj:t kan sålunda medgiva, att församling,

som ingår i samfälligheten, icke behöver tillsätta kyrkofullmäktige,

ehuru invånarantalet överstiger 5,000.

Länsstyrelsen har i här berörda frågor anfört följande:

Såväl med hänsyn till önskemålet örn klarhet och överskådlighet i lagföreskrifterna

som i betraktande av svårigheten att på lämpligt sätt ansluta

bestämmelserna om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg till den

nya lagen örn församlingsstyrelse vill det synas, som örn det varit att föredraga,

örn för Göteborg liksom för Stockholm hela frågan om församlingsstyrelse

sammanförts i"en särskild lag. Då emellertid frågans lösning efter

denna linje numera måhända torde få anses svår att genomföra, lärer en

separat lagstiftning för den ekonomiska samfälligheten vara den lättast framkomliga

vägen.

Bundenheten av lagen örn församlingsstyrelse kan emellertid medföra

vissa olägenheter, därest lagen örn kyrklig samfällighet i Göteborg erhåller

den snäva begränsning, som utkastet angiver. Åtminstone i ett hänseende

har länsstyrelsen funnit detta vara förhållandet.

Vad länsstyrelsen åsyftar gäller följande omständighet. Enligt vad i motiven

till 12 § uttalas, är utkastet byggt på antagandet, att kyrkofullmäktige

icke komma att finnas i de särskilda församlingarna. Bestämmelsen i

4 § i lagen om församlingsstyrelse föranleder emellertid på grund av Götehorgsförsamlingarnas

folkmängdssiffror, att dylika fullmäktige skola finnas

i stadens samtliga territoriella församlingar, därest Kungl. Maj:t icke härifrån

medgivit undantag. Då nu icke i någon församlings yttrande gjorts

invändning mot motivens uttalande angående obehövligheten av fullmäktige

för de särskilda församlingarna, får antagas, att enligt den allmänna uppfattningen

församlingarnas beslutanderätt alltjämt bör tillkomma kyrkostämmorna.

Vid sådant förhållande vill det synas mest praktiskt, att direkt i

den nu föreslagna lagen inryckes en bestämmelse, som befriar en var av de

i samfälligheten ingående församlingarna från skyldigheten att hava kyrkofullmäktige

såsom beslutande organ, därest icke viss församling hos Kungl.

Maj:t särskilt anmäler sin önskan om fullmäktiginstitutets införande. Härigenom

skulle vinnas, att särskilda framställningar från de olika församlingarna

och särskilda, medgivanden från Kungl. Maj:ts sida icke skulle tarvas

för bibehållande av kyrkostämmorna såsom utövare av beslutanderätten..

Vidare framgår av 31 § i lagen örn församlingsstyrelse, att församling

med mera än 10,000 invånare skall för val av sina egna kyrkofullmäktige

indelas i valkretsar, ehuru församlingen i sin helhet skall utgöra en valkrets

vid förekommande val av fullmäktige för den kyrkliga samfällighet, vari

Utkastet.

Promemo
rian.

Myndig
heterna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Utkastet.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

församlingen ingår. Särskilt i betraktande av föreskriften i 14 § av kommunala

vallagen angående gemensam valdag för kyrkofullmäktigval i för

samling och samfällighet, synes det länsstyrelsen påtagligt, att ifrågavarande

bestämmelser i 31 § av lagen örn församlingsstyrelse, även om starka skäl

talat för deras införande, kunna i praktiken medföra avsevärda svårigheter

vid valförrättningarnas anordnande. Även med hänsyn till detta förhållande

förmenar länsstyrelsen det vara fördelaktigt med en i lag lämnad generell

befrielse för de särskilda Göteborgsförsamlingarna från skyldigheten att införa

kyrkofullmäktige för utövande av respektive församlingars egen beslutanderätt.

KammarJcollegiet finner vad länsstyrelsen sålunda föreslagit ändamålsenligt

och tillstyrker förty ett stadgande i sådant syfte.

Länsstyrelsen har ansett, att det varit lämpligare, örn samtliga bestämmelser

örn församlingsstyrelse i Göteborg sammanförts i en särskild lag.

Då emellertid lagen den 6 juni 1930 örn införande av församlingsstyrelselagen

— som stadgar, att intill dess annorledes blivit i lag bestämt, vad i

församlingsstyrelselagen stadgas örn kyrklig samfällighet icke skall äga

tillämpning å Göteborgs stads territoriella församlingar — icke i övrigt innehåller

något undantag rörande församlingsstyrelselagens tillämplighet på

församlingarna därstädes, följer därav, att samma lags bestämmelser bliva

tillämpliga på de särskilda församlingarna i Göteborg. Det torde icke vara

lämpligt att, innan församlingsstyrelselagen trätt i kraft, vidtaga ändringar

däri, och utan en sådan ändring lärer det ej låta sig göra att upprepa

huvuddelen av dess bestämmelser i en ny lag.

Beträffande länsstyrelsens av kammarkollegiet biträdda förslag att i den

tilltänkta lagen skulle intagas en generell bestämmelse, som befriade en var

av de i samfälligheten ingående församlingarna från skyldigheten att hava

kyrkofullmäktige såsom beslutande organ, må invändas, att en sådan bestämmelse

icke behöver meddelas i lag, allra minst i den nu ifrågavarande

lagen, som giver regler för samfälligheten, ej för de särskilda församl in - garna. Bestämmelsen bör jämlikt''4 § första stycket församlingsstyrelselagen

meddelas i administrativ väg.

Då det i varje fall är att antaga, att kyrkofullmäktiginstitutionen i de

särskilda församlingarna blir sällsynt, örn ens i något fall förekommande,

torde de tekniska svårigheter vid val av församlingsfullmäktige, varom

länsstyrelsen talat, icke behöva i detta sammanhang tagas i betraktande.

Övergångsbestämmelser.

Slutligen innehåller lagutkastet följande förslag till övergångsbestämmelser:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932, då förordningen den 5 maj

1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg upphör

att gälla.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Val av kyrkofullmäktige i enlighet med de nya bestämmelserna skola

äga rum under år 1931 och skola gälla för tre år, räknade från och med

den 1 januari 1932.

Tjänstgöringstiden för de ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden,

som utsetts enligt hittills gällande bestämmelser, skall utgå den 31 december

1931.

Val av ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden skola enligt de nya

bestämmelserna äga rum första gången under januari 1932 och skola gälla

för fyra år, räknade från och med ingången av nämnda år.

Intill dess val av ordförande i kyrkofullmäktige under år 1932 ägt rum,

utövas ordförandeskapet av den, som vid utgången av år 1931 är ordförande

i fullmäktige.

I promemorian yttrades härom:

Det är avsett, att den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1932.

Val av kyrkofullmäktige enligt de nya bestämmelserna skola första gången

förrättas under år 1931. Liksom för riket i övrigt bör valperioden första

gången vara allenast tre år. Sedan nyval av kyrkofullmäktige ägt rum,

bör kyrkonämnden förnyas enligt de föreslagna reglerna.

De nu sittande kyrkofullmäktige hava i enlighet med bestämmelserna i

1882 års förordning blivit valda under hösten 1930 för en tid av fyra år,

d. v. s. till och med år 1934. Enligt de i lagutkastet föreslagna övergångsbestämmelserna

skulle emellertid dessa val icke gälla längre än till och med

år 1931, och skulle på hösten detta år nya val anställas, att gälla för de

tre åren 1932, 1933 och 1934. Kyrkofullmäktigeval skulle alltså komma

att hava ägt rum både år 1930 och år 1931.

Samtliga i kyrkogemenskapen ingående församlingar med undantag av Gamlestads

och Johannebergs församlingar hava hemställt, att de kyrkofullmäktigval,

som ägt rum under hösten år 1930, måtte få gälla för de fyra åren

1931—1934, så att icke nya val behövde anställas på hösten 1931. Denna

hemställan biträdes av kyrkonämnden, kyrkofullmäktige, magistraten, domkapitlet

och länsstyrelsen.

Gamlestads och Johannebergs församlingar hava icke härutinnan gjort

någon erinran mot lagutkastets förslag.

Visserligen kan det synas något oegentligt, att den nya samfällighetsinstitutionen

till en början skulle uppbäras av organ, tillkomna enligt de

äldre, upphävda bestämmelserna. Någon avgörande betydelse torde dock

detta icke behöva tillmätas gent emot den snart sagt enhälliga önskan,

som framförts därom, att kyrkofullmäktigval icke skulle behöva ånyo

företagas under år 1931. Genom ett tillmötesgående av denna önskan

skulle man, utan att någon olägenhet därav lärer kunna påvisas, undvika,

att de kostnader och besvär, som alltid äro förenade med val,

skulle återkomma under två på varandra följande år. Jag tillstyrker alitsa

Promemo
rian.

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition Nr 130.

en sådan avfattning av övergångsbestämmelserna, att de år 1930 valda

kyrkofullmäktige skola fortfara med sina befattningar till och med år

1934. Val av kyrkofullmäktige enligt de nya bestämmelserna skulle då

första gången äga rum under sistnämnda år. De sålunda av mig förordade

övergångsbestämmelserna innebära endast, att de nu valda kyrkofullmäktige

skola kvarsitta och naturligen, att vid avgång suppleant skall

inträda enligts hittills gällande regler. I allt övrigt skola den nya lagens

föreskrifter gälla. Sålunda skola dessa föreskrifter tillämpas beträffande

rätt att närvara vid kyrkofullmäktiges sammanträden, rörande tid för fattande

av beslut i vissa frågor m. m. Likaså skola de nya reglerna gälla

i fråga örn val av ledamöter och suppleanter i kyrkonämnden samt örn

domkapitlets befogenhet att utse ordförande i nämnden o. s. v. Med hänsyn

därtill att enligt de nya bestämmelserna revisorer skola utses för granskning

av det nästföljande årets förvaltning har det synts erforderligt att

bland övergångsbestämmelserna intaga stadgande, att kyrkofullmäktige under

år 1931 skola välja revisorer för granskning av förvaltningen under år 1932.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag örn

kyrklig samfällighet i Göteborg samt hemställer, att förslaget måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Enar Sahlin.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

39

Bilaga.

Kungl. Maj:ts nådiga förordning

angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg,

given Stockholms slott den 5 maj 1882, med däri sedermera vidtagna

ändringar.

Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung,

gore veterligt: att som Vi vid prövning av det förslag, Riksdagen i underdånig

skrivelse den 19 april 1881 avgivit i anledning av Vår nådiga proposition

örn antagande av en författning angående kyrkofullmäktige och

kyrkonämnd i Göteborg, funnit gott samma förslag godkänna; så havé Vi,

i sammanhang med fastställda bestämmelser om Göteborgs stads indelning

i territoriella församlingar samt reglering av prästerskapets löner därstädes,

härigenom velat i nåder utfärda följande

Förordning angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.

Örn kyrkofullmäktige.

§ 1.

Samtliga Göteborgs stads territoriella församlingar utgöra i ekonomiskt

hänseende en enhet, såsom följd varav till församlingarnas gemensamma kassa

skola ingå så väl de nu varande församlingarnas tillhörigheter som ock alla

avgifter, vilka för kyrkoväsendet uttaxeras eller eljest inflyta, varemot kostnaderna

för den kyrkliga organisationen samt för prästerskapets och kyrkobetjäningens

avlönande bestridas av samhället i sin helhet.

§ 2.

Såsom församlingarnas gemensamma angelägenheter enligt denna förordning

behandlas de i 2 § 4, 5, 6, 7, 9 och 10 mom. av kungl, förordningen

angående kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862 upptagna

ärenden, med undantag av dem rörande stadens folkskoleväsende, varom

särskilt är stadgat.

§ 3.

Församlingarnas beslutanderätt i gemensamma ärenden utövas av kyrkofullmäktige,

vilka, på sätt nedan sägs, utses av församlingarnas vid kyrkostämma

röstägande medlemmar samt äga att efter bästa förstånd och samvete

fullgöra dem i denna egenskap tillhörande åligganden; kunnande de härvid

icke bindas av andra beslut eller föreskrifter än gällande lagar och författningar.

Lag den 29 november 1906.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

•Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

§ 4.

Mom. 1. Antalet kyrkofullmäktige skall utgöra 50.

En var av stadens territoriella församlingar äger av hela antalet fullmäktige

utse en samt därutöver det antal fullmäktige, som på församlingen

belöper efter den beräkningsgrund, att i allmänhet en fullmäktig utses för

varje tal, motsvarande det som erhålles, då församlingarnas sammanlagda

invånarantal delas med det återstående antalet fullmäktige för hela samfälligheten.

Antalet fullmäktige, som varje församling har att utse, skall på därom

av fullmäktige gjord framställning i god tid före valet bestämmas av

magistraten.

Mom. 2. En var församling äger utse suppleanter till samma antal som

fullmäktige.

Mom. 3. Kyrkofullmäktige och suppleanter väljas bland vederbörande

församlings vid kyrkostämma röstägande medlemmar för en tid av fyra

kalenderår, räknat från och med året näst efter det, då valet skett.

Mom. 4. Valen skola ske proportionellt och förrättas å kyrkostämma

under november månad året näst före början av de år, för vilka valen gälla.

Körande sättet för valen gäller i tillämpliga delar, vad örn proportionellt

val av kyrkoråd är stadgat.

I fiåga örn inkallandet av suppleant tillämpas likaledes vad som är stadgat

beträffande kyrkoråd. Lag den 4 juni 1926.

§ 5.

Kyrkofullmäktig kan ej den vara, som jämlikt § 24 i kungl, förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, ej kan vara ledamot av kyrkoråd.

Lag den 29 november 1906.

§ 6.

Den, som blivit vald till kyrkofullmäktig skall härom skyndsamt underrättas

av kyrkostämmans ordförande. Är den valde hindrad att åtaga sig

uppdraget, bör han inom åtta dagar efter underrättelsens delfående anmäla

detta hos kyrkostämmans ordförande, vilken då förordnar örn ny kyrkostämma

för avsägelsens prövning.

Över val till kyrkofullmäktige meddelar kyrkostämmans ordförande till

kyrkofullmäktiges ordförande behörigt utdrag av det vid valförrättningen

förda protokollet inom åtta dagar efter samma protokolls justering.

Den valde må kunna avsäga sig ifrågavarande uppdrag:

a) örn han visar sig icke vara inom församlingen kyrkoskriven;

b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att

fullgöra uppdraget;

c) örn han uppnått sextio års ålder;

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

d) om han tillförne i fyra år eller längre tjänstgjort såsom kyrkofullmäktig; eller

e) örn han eljest förmår visa hinder, som av kyrkostämma godkännes.

Lag den 4 juni 1926.

§ 7-

Kyrkofullmäktige välja årligen inom sig vid sitt första sammanträde under

året med slutna sedlar ordförande och vice ordförande.

Underrättelse örn dessa val skall av ordföranden meddelas ej mindre

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet för att genom dess försorg införas

i någon av stadens tidningar än även stadens magistrat, stiftets domkapitel

samt de särskilda territoriella församlingarnas kyrkoherdar. Lag den 25

juni 1917.

§ 8.

Kyrkofullmäktige sammanträda på ordförandens kallelse, då sådant för

behandling av förekommande ärenden, jämlikt ovannämnda förordning den

21 mars 1862 eller eljest, prövas nödigt, samt dessutom då Kungl. Majlis

befallningshavande, domkapitlet, visitationsförrättare, magistraten eller något

av de särskilda församlingarnas kyrkoråd det äskar; börande kallelsen, som

skall skriftligen utfärdas och genom någon av stadens tidningar kungöras

samt senast dagen före sammanträdet delgivas en var bland fullmäktige,

upptaga ej mindre tid och ställe för sammanträdet än även alla de ärenden,

som därvid skola förekomma till behandling och avgörande; och föres protokollet

av person, som fullmäktige antagit till sekreterare. Lag den 29

november 1906.

§ 9-

Ärende, som vid kyrkofullmäktiges sammanträde till avgörande företages,

bör förut vara vederbörligen berett antingen av särskild församlings kyrkoråd

eller av kyrkonämnden eller av personer, åt vilka sådant av kyrkofullmäktige

lämnats i uppdrag.

§ io.

Kyrkofullmäktig, som efter erhållen kallelse utan anmält, av fullmäktige

godkänt förfall utebliver från sammanträde, skall till den gemensamma

kyrkokassan böta två kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste

i anseende till de närvarande fåtalighet inställas eller upplösas. Lag den

29 november 1906.

§ 11.

Ordföranden skall vid kyrkofullmäktiges sammanträde föredraga ärende,

som bör till behandling företagas, leda överläggningen och utröna besluten,

varvid iakttages, att varje fullmäktig vid omröstning äger en röst; och skola

i övrigt föreskrifterna i 14, 15, 16 och 20 §§ av kyrkostämmoförordningen

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

§ 12.

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock kunna fullmäktige

för någon särskild fråga besluta, att överläggning skall hållas inom

lyckta dörrar.

Vid kyrkofullmäktiges sammanträden äger kyrkonämndens ordförande,

även örn han icke är kyrkofullmäktig, att vara tillstädes och i överläggningarna,

men ej i besluten, deltaga. Lag den 29 november 1906.

Domkapitlet äger utse två av kyrkoherdarna i stadens territoriella församlingar

att vid fullmäktiges sammanträde vara tillstädes med den befogenhet,

som enligt andra stycket tillkommer kyrkonämndens ordförande.

Lag den 4 juni 1926.

§ 13.

Kyrkofullmäktige må ej ärende företaga eller däruti besluta, så vida ej

minst två tredjedelar av ledamöternas hela antal äro tillstädes.

Ar till följd av stadgandena i fjärde stycket av § 21 tillstädesvarande

ledamot hindrad att deltaga i handläggning av visst ärende, må den omständigheten,

att antalet av de övriga tillstädesvarande icke uppgår till två

tredjedelar av ledamöternas hela antal, ej utgöra hinder för ärendets företagande.

Lag den 29 november 1906.

§ 14.

Ordföranden är för protokollets ordentliga förande ansvarig. Protokollet

skall antingen genast eller i annat fall vid fullmäktiges nästa sammanträde

usteras; dock kunna fullmäktige åt ordföranden jämte två ledamöter lämna

i uppdrag att å viss dag samma justering verkställa.

§ 15.

Reservation mot beslut må senast vid protokollets justering avgivas.

§ 16.

Sedan protokollet blivit justerat, skall utdrag av detsamma, innefattande

däruti förekommande beslut, tillika med tillkännagivande örn justeringens

verkställande genom skrivelse, som av ordföranden å kyrkofullmäktiges

vägnar undertecknas, tillställas församlingarnas kyrkoherdar med anmodan

att ombesörja dels att berörda protokollsutdrag må för envar, som önskar

av detsamma taga del, å ordinarie mottagningstid hållas tillgängligt å församlingarnas

pastorsexpeditioner, dels ock att meddelande härom ävensom

nämnda tillkännagivande örn protokollets justering uppläsas från predikstolarna,

vilket bör ske i alla stadens kyrkor på samma dag. Denna dag

utsättes av fullmäktige, som böra föranstalta örn översändandet av protokollsutdrag

jämte tillkännagivande om verkställd justering så skyndsamt, att

berörda meddelanden må kunna uppläsas i kyrkorna senast andra söndagen

efter den dag, då i protokollet förekommande beslut fattats. Lag den 25

juni 1917.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Där ärendes handläggning äskas av ämbetsmyndighet, bör densamma,

sedan protokollet justerats, av ordföranden ofördröjligen om beslutet underrättas.

För övrigt äger en var att av protokollet taga avskrift och att utan

lösen få avskriftens riktighet bestyrkt.

Den, som med kyrkofullmäktiges beslut ej åtnöjes, må däröver anföra

besvär på sätt och i den ordning, kungl, förordningen den 21 mars 1862

stadgar angående besvär mot kyrkostämmans beslut; och skola i avseende

på sådan klagan nämnda förordnings föreskrifter jämväl i övriga tillämpliga

delar tjäna till efterrättelse.

§ 17.

Vad nyssnämnda förordning innehåller i 3, 34, 35 och 40 §§ skall jämväl

i ''tillämpliga delar gälla beträffande de av kyrkofullmäktige handlagda

ärenden.

Örn kyrkonämnden.

§ 18.

Kyrkonämnden åligger förvalta den kyrkliga institutionens medel, granska

inkommande förslag om utgifter för de särskilda församlingarna, uppgöra

förslag till det kommande årets inkomster och utgifter för kyrkliga ändamål

samt i allmänhet besörja kyrkornas och församlingarnas gemensamma angelägenheter.

Kyrkonämnden åligger ock att avgiva betänkanden i sådana

kyrkliga frågor, som av kyrkofullmäktige till nämnden för granskning och

utredning överlämnas; varförutan kyrkonämnden verkställer de beslut, som

av kyrkofullmäktige till nämndens åtgärd överlämnas.

§ 19.

Kyrkofullmäktige välja till ledamöter i kyrkonämnden från en var av de

särskilda församlingarne en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd. Ledamöterna

i nämnden väljas för två kalenderår.

Vid samma tillfälle, då de ordinarie ledamöterna i kyrkonämnden väljas,

utses för nästinstundande kalenderår dels en suppleant från varje församling

bland dess vid kyrkostämma röstägande medlemmar och dels bland kyrkonämndens

ordinarie ledamöter en räkenskapsförare, som tillika är nämndens

kassaförvaltare.

Avgår ledamot eller suppleant hos kyrkonämnden eller nämndens räkenskapsförare

och kassaförvaltare under den för honom bestämnda tjänstgöringstiden,

anställes fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra

under den tid, som för den avgångne återstått.

Den till ledamot eller suppleant eller räkenskapsförare och kassaförvaltare

i kyrkonämnden valde må kunna avsäga sig ifrågavarande uppdrag:

a) örn han visar sig icke vara kyrkoskriven inom den församling, för

vilken han blivit utsedd;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

b) om han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att

fullgöra uppdraget;

c) örn han uppnått sextio års ålder;

d) örn han tillförne i fyra år eller längre tjänstgjort såsom ledamot i

kyrkonämnden; eller

e) örn han eljest förmår visa hinder, som av kyrkofullmäktige godkännes.

Ledamot eller suppleant i kyrkonämnden kan ej den vara, som, jämlikt

§ 24 i kungl, förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd,

ej kan vara ledamot av kyrkoråd. Lag den 29 november 1906.

§ 20.

Kyrkonämnden utser inom sig för varje år ordförande och vice ordförande

samt antager därjämte sekreterare med tjänstgöringsskyldighet enligt

av nämnden givna bestämmelser.

Nämnden sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta han finner det

nödigt, eller då minst halva antalet av dess ledamöter sådant för visst

ärende skriftligen begära.

Ej må något ärende till avgörande företagas, därest icke mer än halva

antalet ledamöter, ordföranden inberäknad, är tillstädes.

Aro vid besluts fattande meningarna fika delade, gäller den mening, ordföranden

biträder.

Ordförande, ledamot eller till tjänstgöring inkallad suppleant, som utan

anmält, av kyrkonämnden godkänt förhinder utebliver från sammanträde,

skall till den gemensamma kyrkokassan böta två kronor och dubbelt så

mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet

inställas eller upplösas. Lag den 29 november 1906.

§ 21.

För medel, som kyrkonämnden haft under sin förvaltning, ansvara

nämndens ledamöter gemensamt, dock att för den egentliga kassarörelsen

räkenskapsföraren och kassaförvaltaren är ensam ansvarig. Ansvarigheten

fortfar, till dess förvaltningen blivit antingen av kyrkofullmäktige eller, örn

klander anställes, av vederbörande domstol godkänd, eller ock till dess natt

och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i laga

ordning blivit anställt.

Räkenskapsföraren åligger att hålla fullständig räkenskap över kyrkornas

tillhörigheter samt den gemensamma kyrkkassans inkomster och utgifter.

Räkenskaperna avslutas med kalenderår och granskas av de av kyrkofullmäktige

valda revisorer, till vilka de för detta ändamål skola avlämnas

senast den 15 mars påföljande år.

Revisionsberättelsen skall senast den 15 april avlämnas till kyrkofullmäktiges

ordförande, som över gjorda anmärkningar infordrar vederbörandes

förklaringar, varefter kyrkofullmäktige besluta, huruvida anmärkning må

förfalla eller laglig åtgärd vidtagas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kyrkonämnden eller eljest är

redovisningsskyldig till den kyrkliga kommunen, må icke väljas till revisor

av förvaltning, för vilken kan har att redovisa, ej heller såsom kyrkofullmäktig

deltaga i val av revisorer av sådan förvaltning eller i beslut i anledning

av revisorernas granskning av sagda förvaltning. Lag den 29 november

1906.

§ 22.

I avseende på det i § 18 omförmälda förslag till kyrkoinstitutionens inkomst-

och utgiftsstat iakttages, att sedan kyrkonämnden granskat de betänkanden

och förslag angående reparationer och övriga kostnader under

följande året, som de särskilda kyrkoråden före den 1 oktober böra till

kyrkonämnden avgiva, upprättar nämnden berörda förslag till stat för det

följande året så tidigt, att förslaget kan till kyrkofullmäktiges ordförande

överlämnas senast den 1 november.

§ 23.

Kyrkornas på taxering beroende inkomster skola direkt ingå till drätselkammaren

och uppbäras å de tider, som kyrkofullmäktige utsätta; åliggande

kyrkonämnden att årligen från drätselkammaren infordra och granska den

summariska redogörelsen för dessa inkomster.

§ 24.

Kyrkonämnden äger hos drätselkammaren lyfta nödiga medel till bestridande

av de uti kyrkoinstitutionens stat upptagna utgifter, mot anvisningar,

undertecknade av ordföranden och frenne ledamöter.

§ 25.

Tillfälliga inkomster vid de särskilda kyrkorna uppbäras av varje församlings

kyrkoråd, som därför årligen redovisar och med undantag av

den för löpande utgifter bestämda summa, som förbliver under kyrkorådets

förvaltning, avlämnar de influtna medlen till den gemensamma nämndens

kassör före januari månads utgång påföljande år. Samtidigt avlämna de

särskilda kyrkoråden till kyrkonämnden räkning över såväl de utgifter,

vilka på grund av kyrkofullmäktiges beslut förekommit, som även de tillfälliga

smärre utgifter, vilka under förlidna året befunnits nödiga vid de

särskilda kyrkorna, men av kyrkoråden icke kunnat beräknas vid uppgörande

av utgiftsstater för samma år.

§ 26.

Har kyrkonämnden av kyrkofullmäktige fått sig uppdraget att verkställa

beslut, pröve nämnden lämpligaste sättet för den beslutade åtgärdens verkställande,

nämnden öppet lämnat att åt vederbörande församlings kyrkoråd

verkställandet uppdraga.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Det alla, som vederbör, hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso havé Vi detta med egen hand underskrivit och med vårt Kungl,

sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 5 maj 1882.

OSCAR

(L. S.)

C. G. Hammarskjöld.

Stockholm 1931, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

»10514

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag om kyrklig samfällighet i Göteborg ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. KU 1931:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om kyrklig samfällighet i Göteborg ävensom i ämnet väckta motioner. Till s. 7 i texten