Sök i Ratio Lex

Angående den högre lantbruksundervisningens ordnande m. m

1931-02-26 · 423 sidor, varav 409 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 409 av 423 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:143, Angående den högre lantbruksundervisningens ordnande m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande m. m.; given Stockholms slott

den 26 februari 1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför

efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:

Riksdagen anhöll i skrivelse till Kungl. Majit den 8 maj 1926, nr 182,

örn allsidig utredning samt förslag snarast möjligt rörande lämpligaste

sättet för ordnande av den högre lanthruksundervisningen.

Denna riksdagsskrivelse var föranledd av en vid 1926 års riksdag väckt

motion i ärendet (II: 299).

Motionen behandlades av jordbruksutskottet, som i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 44, anförde följande.

Utredning

angående den

högre lantbruksundervisningens

ordnande.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 123 höft. (Nr lå3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

En slutlig lösning av den sedan årtionden aktuella frågan om ordnandet

av den högre lantbruksundervisningen måste otvivelaktigt anses vara i

hög grad påkallad. Sedan länge vore vårt land på detta område i ett

sämre läge än grannländerna. Följderna av denna efterblivenhet framträdde

med åren alltmera, bland annat genom växande svårigheter att

besätta lärarplatserna vid lantbruksinstituten och andra befattningar, för

vilkas bestridande på tillfredsställande sätt mera vetenskapliga kvalifikationer

vore behövliga. Örn alltså behovet av en förbättrad dylik undervisning

vore allmänt insett och erkänt, ginge meningarna starkt i sär,

såväl beträffande omfattningen av detta behov som i fråga örn det sätt,

på vilket det borde tillgodoses. Såsom från flera håll framhållits vore

den i ämnet hittills verkställda utredningen — vilken för övrigt numera

måste anses vara tämligen föråldrad — i dessa avseenden på åtskilliga

viktiga punkter ofullständig.

Sålunda torde den grundläggande frågan örn den ifrågasatta verksamhetens

uppgifter icke vara tillräckligt noggrant klarlagd. I detta avseende

syntes vara av stor betydelse att få fastslaget, vilka kompetensfordringar

man ansåge böra ställas på lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,

jordbrukskonsulenter m. fl. liknande tjänstemän.

Därest högskoleutbildning ansåges erforderlig för dessa tjänstemän,

skulle liögskoleundervisningen komma att begagnas av ett relativt stort

antal studerande, under det att i annat fall sagda antal sannolikt bleve

mera begränsat. Likaledes torde frågan, huruvida högskoleundervisning

kunde beredas yrkesmän vid det praktiska jordbruket, vara förtjänt

av beaktande.

Vad anginge sättet för anordnande av liögskoleundervisningen, syntes

detta kunna bliva i hög grad beroende av vilket resultat man komme

till beträffande behovets omfattning. Även örn undervisning skulle böra

beräknas för ett så stort antal studerande, som lantbrukshögskolesakkunniga

på sin tid antagit, syntes man vid den verkställda utredningen

icke hava tillräckligt beaktat och undersökt de olika möjligheter, som

härutinnan erbjöde sig. På sätt lantbruksstyrelsen framhållit syntes

det icke heller vara uteslutet, att den lösning av förevarande fråga, som

kunde befinnas lämplig och möjlig, läge vid sidan av redan framförda

förslag.

Det torde därför vara nödvändigt, att en förnyad allsidig utredning —

som lämnade möjlighet till fullständig jämförelse mellan de olika tänkbara

utvägarna, icke minst med hänsyn till deras ekonomiska konsekvenser

och praktiska genomförbarhet — komme att äga rum. I detta

sammanhang torde även böra framhållas vikten av en noggrann undersökning

av den synnerligen komplicerade frågan örn sättet för övergången

från nuvarande förhållanden till en lantbruksundervisning av ifrågavarande

art. I detta avseende torde böra uppmärksammas vad lantbruksstyrelsen

anfört rörande betydelsen av studiestipendier för utbildningen

av högre kvalificerade lärarkrafter.

Tydligt vore, att hur frågan örn liögskoleundervisningen löstes den icke

kunde undgå att utöva inverkan på lantbruksinstitutens organisation.

Spörsmålet angående ändringar i institutens stadgar m. m., vilket även

i och för sig trängde till lösning, borde därför beaktas vid utredningen.

Vid anmälan den 30 september 1926 av riksdagens nyssnämnda skrivelse

bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla

högst nio sakkunniga personer att inom departementet verkställa

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts :proposition Nr 143.

utredning samt avgiva förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande

av den högre lantbruksundervisningen. I enlighet härmed tillkallade

dåvarande departementschefen samma dag generaldirektören och chefen

för lantbruksstyrelsen P. E. G. Insulander (ordförande), föreståndaren för

centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet avdelning för

bakteriolog!, professorn J. G. Ch. Barthel, föreståndaren för lantmannaskolan

vid Hamra i Östergötlands län F. G. I. Gezelius, ledamoten av

riksdagens andra kammare, sekreteraren hos Jämtlands läns hushållningssällskap

P. S. Hedlund, ledamoten av riksdagens första kammare,

godsägaren, numera landshövdingen G. B. Sederholm, dåvarande rektorn

vid lantbruksinstitutet vid Ultuna, professorn J. A. Sjöström, ledamoten

av riksdagens andra kammare, lantbrukaren P. E. Sköld, dåvarande rektorn

vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, professorn L. G.

Thomé samt ledamoten av riksdagens första kammare, professorn vid universitetet

i Uppsala K. G. Westman att såsom sakkunniga verkställa

den sålunda beslutade utredningen. Som de sakkunnigas sekreterare fungerade

lantbruksakademiens nuvarande sekreterare professorn Th. Y. E.

Björkman. De sakkunniga antogo benämningen »högre lantbruksundervisning

ssakku n niga ».

Föredragnade departementschefen angav i huvudsak följande riktlinjer

för de sakkunnigas utredningsarbete.

Vid utredningen mötte först spörsmål örn fastställande av den omfattning,

i vilken behov av en högre lantbruksundervisning kunde förefinnas,

samt i samband därmed om denna undervisnings innehåll, varefter

uppkomme frågan örn det lämpligaste sättet för undervisningens organiserande.

Härtill slote sig flera andra frågor, såsom den inverkan en ny

undervisningsform kunde komma att medföra för de nuvarande lantbruksinstituten

samt den ställning en eventuellt utvidgad undervisning borde

intaga till den utbildning, som för närvarande vissa befattningshavare

måste äga inom ämnesgrupper, som läge nära eller inginge under en

högre lantbruksundervisning. Härvid avsåges särskilt lantmätare och

lantbruksingenjörer.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga avgåvo den 12 november 1927

betänkande med förslag till den högre lantbruksundervisning ens ordnande

(statens offentliga utredningar 1927: 32).

I betänkandet lämnas till en början en historisk översikt rörande den

högre lantbruksundervisningen, och i samband därmed behandlas frågan

örn behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning.

I ett följande kapitel avhandlas huvudlinjerna för den högre lantbruksundervisningens

ordnande, därvid de sakkunniga alternativt räkna med

två olika möjligheter, nämligen antingen att den högskolemässiga lantbruksundervisningen

skall anordnas i huvudsak fristående från undervisningen

för utbildning av driftsledare (agronomkurs), eller också att

agronomkurs normalt bildar grunden för de fortsatta högskolestudierna.

Det förstnämnda av dessa båda system för undervisningens anordnande

har i betänkandet betecknats såsom huvudalternativ A och det sistnämnda

såsom huvudalternativ B.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143,

Därefter diskuteras olika tänkbara anordningar med avseende på den

liögskolemässiga lantbruksundervisningens yttre organisation. De sakkunniga

undersöka förutsättningarna för att inordna ifrågavarande undervisning

i ett universitet, att anknyta den till tekniska högskolan, att

inkorporera den med veterinär- och skogshögskolorna samt att förena

den med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Resultatet

av denna undersökning blir, att de sakkunniga anse sig böra förorda

upprättandet av en i organisatoriskt hänseende självständig lantbrukshögskola.

I fortsättningen av betänkandet utredes behovet av byggnader m. m.

för den högre lantbruksundervisningen och i samband därmed kostnaderna

för undervisningslokalernas inredning och utrustning. Vidare avhandlas

vissa spörsmål, avseende de studerande inom ifrågavarande utbildningsområde.

Därjämte utredas ekonomiska frågor, sammanhängande

med lärares och övriga befattningshavares ställning och avlöningsförhållanden

ävensom med kostnaderna i övrigt för undervisningen.

De närmast följande kapitlen i betänkandet omfatta de sakkunnigas

utredning rörande anordnande av högre mejeriundervisning och högre

trädgårdsundervisning ävensom beträffande frågan, huruvida nuvarande

anordningar för utbildningen av lantbruksingenjörer och lantmätare kunna

väntas påverkas av en reformering av den högre lantbruksundervisningen.

Hela den egentliga utredningen omfattar ett flertal alternativ, erhållna

genom att såsom förutsättningar räkna med olika system för undervisningens

anordnande och olika förläggningsplatser för de särskilda undervisningsanstalterna.

Först i slutet av betänkandet taga de sakkunniga

ställning till de olika alternativa förslagen och förorda därvid upprättandet

av dels en lantbrukshögskola enligt huvudalternativ A vid Ultuna och

dels en anstalt för agronomutbildning samt högre mejeri- och trädgårdsundervisning

vid Alnarp. Enligt de sakkimnigas beräkningar skulle realiserandet

av ifrågavarande förslag medföra en engångskostnad av

2,066,700 kronor, därav 83,000 kronor avseende Alnarps egendom och lantbruksskola.

De årliga kostnaderna för den sålunda reformerade och utvidgade

undervisningen beräknas av de sakkunniga till 582,636 kronor.

Slutligen hava de sakkunniga i sitt betänkande föreslagit anordningar

avseende övergången från nuvarande förhållanden till den av de sakkunniga

föreslagna formen för högre lantbruksundervisning.

I särskild bilaga till betänkandet redogöres för den högre lantbruksundervisningen

i några främmande länder. Beträffande denna bilagas

innehåll hänvisas till det tryckta betänkandet.

Vid högre lantbruksundervisningssakkunnigas betänkande äro fogade

sex reservationer, avseende olika punkter i de sakkunnigas förslag.

Jag återkommer i det följande till de i förberörda betänkande och därvid

fogade reservationer intagna förslag.

Över de sakkunnigas betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits

av lantbruksstyrelsen (efter hörande av styrelsen för statens maskin- och

redskapsprovningsanstalter vid Ultuna och Alnarp, inspektören för kemiska

stationerna, inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolorna

samt inspektören för lantbruksskolorna), statskontoret, byggnadsstyrelsen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lantmäteristyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksakademien,

styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

universitetskanslern (efter hörande av större akademiska

konsistorierna i Uppsala och Lund), styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut,

styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitutet, styrelsen för tekniska

högskolan, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan,

samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges allmänna

lantbrukssällskap, Sveriges lantbrukslärareförbund, svenska lantbrukstjänstemannaföreningen,

svenska mejerikonsulentföreningen samt

föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter. Därjämte hava skrivelser i

ärendet inkommit från skånska agronomklubben samt Sveriges konditionerande

trädgårdsmästares förbund.

Såsom redan nämnts hava högre lantbruksundervisningssakkunniga till

behandling förehaft jämväl frågan rörande en organisatorisk förening

av den högre lantbruksundervisningen med centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, i samband varmed dryftats lämpligheten

av att vid upprättandet av en lantbruksliögskola å annan plats än Stockholm

centralanstalten på ett eller annat sätt inkorporerades med högskolan

och sålunda förflyttades från sin nuvarande förläggningsort. De sakkunnigas

utredning av dessa spörsmål ansågs emellertid ej böra omfatta

en fullständig undersökning rörande alla de anordningar och kostnader,

som skulle bliva förenade med en dylik förflyttning av centralanstalten

och dennas anknytning till den högre lantbruksundervisningen. För egen

del ansågo de sakkunniga, att frågan örn organisatorisk förening mellan

lantbrukshögskola och centralanstalt icke lämpligen kunde upptagas till

avgörande, förrän högskolan upprättats och hunnits visa, att den ägde

förutsättningar att tillgodose de krav, som kunde uppställas såsom villkor

för dylik samorganisation.

Tre reservanter bland de sakkunniga höllö emellertid före, att inom en

icke alltför avlägsen framtid frågan örn centralanstaltens förflyttning

komme att bliva aktuell och att då lämpligheten av dess samordnande

med lantbruksliögskolan borde allvarligt prövas. Samma reservanter

hade även uttalat, att underavdelningen för mejeriförsök vid centralanstalten

borde såsom en självständig avdelning förläggas till institutet för

den högre mejeriundervisningen vid dettas upprättande. I åtskilliga av

de över de sakkunnigas betänkande infordrade utlåtandena har ävenledes

upptagits frågan rörande lämpligheten av en samorganisation eller sammanslagning

av centralanstalten för jordbruksförsök och den högre lantbruksundervisningen.

Enär i anledning av vad sålunda förekommit frågan örn förhållandet

mellan centralanstalten och den högre lantbruksundervisningen syntes

böra upptagas till mera ingående dryftande, begärde och erhöll chefen för

jordbruksdepartementet den 1 juni 1928 Kungl. Majrts bemyndigande att

Utredning

angående

centralan8talv

tens och den

högre lantbrtiJcFunder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

visningen*

inbördes ställning.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

tillkalla högst lern utredningsmän att verkställa utredning enligt i vederbörande

statsrådsprotokoll angivna grunder beträffande deä inbördes

ställning, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och

den högre lantbruksundervisningen böra intaga till varandra, jämte vad

därmed står i samband. I anslutning härtill tillkallades samma dag

generaldirektören och chefen för lantbruksstyrelsen P. E. G. Insulander

(ordförande), ledamoten av riksdagens första kammare landshövdingen

G. K, Sederholm, ledamoten av riksdagens första kammare trädgårdsodlaren

K. A. Nilsson samt lantbruksakademiens sekreterare professorn Th. V

E. Björkman att verkställa ifrågavarande utredning.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit anförde jag till statsrådsprotokollet

bland annat följande.

Genom de i ärendet avgivna yttrandena hade frågan örn förhållandet

mellan centralanstalten för jordbruksförsök och den högre lantbruksundervisningen

ytterligare aktualiserats, och nian syntes icke kunna underlåta

att vid ett ställningstagande i ärendet upptaga nämnda spörsmål till

ingående dryftande. För underlättande härav och spörsmålets ytterligare

belysande syntes lämpligt, att den av förbemälda sakkunniga verkställda

undersökningen kompletterades med en fullständig utredning rörande

centralanstaltens sammanförande i större eller mindre utsträckning med

den högre lantbruksundervisningen. Med hänsyn till de i flera avseenden

vägande invändningar, som framkommit mot ett förläggande invid

Stockholm av den högre lantbruksundervisningen, syntes den sålunda

ifrågasätta utredningen böra i främsta rummet grundas på förutsättningen

av en förflyttning helt eller delvis av centralanstalten. Vid utredningen

borde olika alternativ göras till föremål för prövning såsom

å ena sidan centralanstaltens sammanslagning med den högre lantbruksundervisningen

och å andra sidan allenast ett samordnande av institutionerna

med upprätthållande för vardera av en självständig organisation.

I övrigt borde till behandling upptagas samtliga på frågan inverkande

omständigheter och sålunda bland annat spörsmålet örn de yttre anordningar,

som för olika fall kunde betingas, och de kostnader, som kunde

komma att under växlande förutsättningar uppstå.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse

den 12 september 1929 utredning beträffande centralanstaltens för försöksväsendet

på jordbruksområdet och en blivande högre lantbruksundervisnings

inbördes ställning (statens offentliga utredningar 1929:19).

I utredningen lämnas till en början en redogörelse för centralanstaltens

uppkomst och utveckling ävensom för dess organisation och nuvarande

resurser. I följande kapitel redogöres för uppkomsten av frågan örn centralanstaltens

förflyttning. Därefter avhandlas förutsättningarna för utredningen,

vilka av utredningsmännen angivits böra vara följande. Den

högre lantbruksundervisningen organiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad högre lantbruksundervisningssakkunniga i sitt den 12 november

1927 avgivna betänkande i ämnet föreslagit, d. v. s. att vid Ultuna

upprättas en lantbrukshögskola och vid Alnarp en anstalt för agronom,

utbildning, båda av den typ, som i berörda betänkande betecknats såsom

huvudalternativ A. Beträffande den högre mejeriutbildningen, vilken

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

högre lantbruksundervisningssakkunniga ansett böra förläggas till Alnarp,

hava utredningsmännen, med hänsyn till från olika håll gjorda

uttalanden om det förmånliga i att sammanföra den högre lantbruksundervisningen

och den högre mejeriundervisningen, alternativt räknat

med, att den senare förlädes till Ultuna. _

I fortsättningen av utredningen hava uppgjorts olika alternativ till dels

sammanförande av den huvudsakliga delen av centralanstalten med lantbrukshögskolan

och dels sammanförande av centralanstaltens mejeriförsök

med den högre mejeriundervisningen. Dessutom hava utredningsmännen

ansett, att örn centralanstalten skulle komma att förflyttas till

annan plats än den, där den nu vore förlagd, å denna sistnämnda plats

borde inrättas en växtskyddsanstalt. Utredningsmännen sammanställa

därefter kostnaderna för försöksverksamheten vid olika alternativ samt

angiva de resurser för försöksverksamheten å Experimentalfältet, som

nu förefinnas där, samt deras användning vid en förflyttning, helt eller

delvis, av centralanstalten. •

I utredningens slutkapitel redogöres inledningsvis för centralanstalten

arbetsmetoder, varefter utredningsmännen angiva dels principiella och

dels speciella synpunkter på frågan örn samordnande av undervisning

och försöksverksamhet. De direktiv, som givits för ifrågavarande utredning,

hade föranlett utredningsmännen att begränsa arbetet till att gälla

allenast en undersökning, på vad sätt centralanstalten vid förflyttning,

helt eller delvis, skulle kunna anknytas till en blivande lantbruksliögskola

Utredningsmännen hade därför icke ansett sig hava anledning att

upptaga frågan, huruvida en förflyttning över huvud taget av hela centralanstalten

eller delar därav kunde anses lämplig eller önskvärd för

ett lämpligt ordnande av försöksväsendet å jordbruksområdet. Denna

fråga ansågo utredningsmännen dock böra vara klarlagd, innan beslut örn

en förflyttning av centralanstalten komme till stånd. Utredningsmännen

hava slutligen som sin uppfattning uttalat, att frågan örn den högre

lantbruksundervisningens ordnande lämpligen kunde upptagas till avgörande

utan hinder därav, att spörsmålet örn försöksverksamhetens anknytning

till den högre lantbruksundervisningen skulle komma att bliva

avgjort vid en senare tidpunkt.

Över utredningen hava infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen,

statskontoret, byggnadsstyrelsen, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

samt styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut.

Jag återkommer i det följande till ifrågavarande utredning och de däröver

avgivna utlåtandena.

I proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande (nr 249) föreslog Kungl. Majit anordnandet av en

högre lantbruksundervisning i huvudsaklig överensstämmelse med högre

lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. Propositionen innefattade

icke något förslag till sammanförande av den centrala försöksverksamheten

på jordbruksområdet med den högre lantbruksundervisningen. Dåvarande

departementschefen anslöt sig till vad ovannämnda den 1 juni

1930 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utredning

inom jordbruksdepartementet.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1928 utsedda utredningsmän anfört rörande möjligheten att till avgörande

upptaga frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande

utan hinder därav, att spörsmålet örn försöksverksamhetens anknytning

till den högre lantbruksundervisningen skulle komma att bliva avgjort

vid en senare tidpunkt.

I anledning av förenämnda proposition väcktes inom riksdagens andra

kammare fem motioner. I tre av dessa yrkades avslag på propositionen

och föreslogs hemställan örn nytt förslags utarbetande, varvid ett samordnande

av den högre lantbruksundervisningen och försöksverksamheten

borde ske. I en fjärde motion påyrkades sådant beslut vid 1930 års

riksdag, att högre lantbruksundervisning och försöksverksamhet bleve

samordnande.

I sitt över förberörda proposition och motioner avgivna utlåtande (nr

89) hemställde jordbruksutskottet örn avslag på propositionen samt örn

anhållan hos Kungl. Majit örn ytterligare utredning samt örn framläggande

till 1931 års riksdag av nytt förslag i ämnet. Anledningen till utskottets

ståndpunktstagande angavs närmast vara, att utskottet beträffande

centralanstaltens för försöksväsendet ställning till den högre lantbruksundervisningen

hyste en principiellt annan uppfattning än den, som

kommit till uttryck i propositionen.

Under åberopande av jordbruksutskottets förutnämnda utlåtande avlät

riksdagen skrivelse i ämnet (nr 345), vari riksdagen dels anmälde, att propositionen

icke vunnit riksdagens bifall, och dels anhöll örn den närmare

utredning, som kunde påkallas med hänsyn till vad jordbruksutskottet i

sitt berörda utlåtande anfört, samt örn framläggande för 1931 års riksdag

av förnyat förslag i ämnet.

Jag återkommer i det följande såväl till förenämnda proposition som

även till jordbruksutskottets i anledning därav avgivna utlåtande.

Den utredning, varom riksdagen sålunda anhållit, har utförts inom

jordbruksdepartementet, där den närmast omhänderhafts av ledamoten

av riksdagens andra kammare, lantbrukaren P. E. Sköld, som enligt

Kungl. Maj :ts beslut den 11 oktober 1930 förordnats att inom departementet

biträda med utarbetande av förslag i fråga örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande jämte vad därmed sammanhänger.

I avvaktan på utredningens slutförande har i årets statsverksproposition

för budgetåret 1931/1932 beräknats under nionde huvudtiteln dels för

byggnadsarbeten för den högre lantbruksundervisningen m. m. ett belopp

av 650,000 kronor (punkten 17), dels ock för anordnande av kurser för vissa

lantbruksstuderande ett belopp av 35,000 kronor (punkten 18).

Då jag nu går att för Kungl. Majit framlägga dessa spörsmål, kommer

jag att punktvis uppehålla mig vid följande frågor, till vilka ställning

nu torde böra tagas, nämligen:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 9

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgårdsundervisning.

2. Undervisningens allmänna planläggning.

3. Lantbrukshögskolans yttre organisation.

4. Den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet.

5. Förläggning av de olika undervisnings- och försöksanstalterna.

6. Inträdesfordringar.

7. Undervisning och examina.

8. Befattningshavare och administration.

9. Elever.

10. Lokaler och utrustning.

11. Årliga driftkostnader för undervisningen och försöksverksamheten

(utom löner).

12. övergången till den föreslagna organisationen.

13. Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932.

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgärds
undervisning.

a. Högre lantbruksundervisning.

Den nuvarande högre lantbruksundervisningen är knuten till de båda

lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp. Institutet vid Ultuna trädde

i verksamhet 1849 och institutet vid Alnarp 1862.

Från början var undervisningen vid lantbruksinstituten närmast inriktad

på utbildning för praktisk verksamhet inom jordbruket, och under

en lång följd av år deltogo institutens elever i icke obetydlig omfattning

i de vid institutsegendomarna förekommande arbeten såväl å fältet som

ock i mejeri och kreatursstallar.

År 1892 vidtogs en tämligen genomgripande omorganisation av Ultuna

lantbruksinstitut, och 1904 genomfördes motsvarande förändring vid Alnarp.

Genom denna omorganisation förändrades undervisningsverksamhetens

karaktär i väsentlig grad. Idträdesfordringarna skärptes, lärarkrafternas

antal ökades, den praktiska undervisningen utelämnades, sedan

krav på viss förutgången jordbrukspraktik uppställts såsom inträdesfordran,

och betydligt ökat utrymme för den teoretiska utbildningen bereddes

liksom ock ökade tekniska möjligheter för dennas meddelande.

Härigenom kunde undervisningens nivå icke obetydligt höjas.

Trots de väsentliga förbättringar, som genom berörda omorganisation

ernåddes i fråga örn lantbruksinstitutens undervisningsmöjligheter, dröjde

det dock icke länge, förrän krav restes, att möjlighet skulle beredas

instituten att meddela en högre och mera teoretiskt betonad undervisning.

Under de senare åren hade upprättats ett allt större antal lägre

Den nuvarande

högre lantbruksunderuisningens

allmänna

grunddrag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lantbruksundervisningsanstalter av olika slag, och lärarkrafterna vid

dessa kände ett alltjämt växande behov av fördjupad utbildning i de

ämnen, vari de hade att meddela undervisning. Liknande var förhållandet

inom den allt talrikare kår av konsulenter och andra undervisare i

jordbrukets olika delar, vilka vid utövandet av sin tjänst funno den vid

instituten inhämtade undervisningen alltför knapp.

Det sålunda yppade behovet av mera fördjupad lantbruksnndervisning

olev också beaktat av vederbörande. Efter särskild sakkunnigutredning

beslöt 1911 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t att vid båda instituten

anordna på agronomkursen byggda fortbildningskurser (konsulentkurser),

avsedda för utbildniug av konsulenter, lärare och andra, vilka önskade

förvärva djupare insikter i jordbruk eller husdjursskötsel.

Genom beslut vid 1917 års riksdag ombildades lektoraten vid instituten

lill professurer.

Närmare uppgifter om lantbruksinstitutens utveckling återfinnas i

högre lantbruksundervisningssakkunnigas tryckta betänkande.

Med avseende på nu gällande bestämmelser för lantbruksinstituten må

följande anföras.

Enligt gällande stadgar för de båda lantbruksinstituten, för lantbruksinstitutet

vid Ultuna den 20 juni 1918 (nr 405) och för lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp samma dag (nr 406), hava dessa institut till ändamål

att meddela en på vetenskaplig forskning grundad undervisning i

lanthushållningen. Instituten omfatta dels en agronomkurs, som har till

ändamål att lämna den för ett rationellt jordbruks utövande erforderliga

teoretiska grundvalen, dels en konsulentkurs, som utgöres av en på agronomkursen

byggd fortsättningskurs, avsedd för utbildning av konsulenter,

lärare och andra, vilka önska förvärva djupare insikter i jordbruk

eller husdjursskötsel eller — vid Alnarp — mejerihantering. Med Alnarpsinstitutet

är förenad en lägre mejeriskola, avsedd att utbilda mejerister.

Vid agronomkursen omfattar undervisningen två år och skall så ordnas,

att nya elever kunna mottagas varje år. Undervisningen i denna

kurs är gemensam för alla elever, som tillhöra samma årsavdelning. Vid

konsulentkursen omfattar undervisningen ett år. Konsulentkursen är vid

Ultuna uppdelad på två linjer, den ena företrädesvis för utbildning inom

jordbruksfacket och den andra företrädesvis för utbildning inom husdjursfacket,

samt vid Alnarp på tre linjer, nämligen de två nu nämnda samt

en linje för utbildning inom mejerifacket. I praktiken har sådan uppdelning

av konsulentundervisningen kommit till stånd, att jordbrukslinjen

varit förlagd till Ultuna samt husdjurs- och mejerilinjerna till Alnarp.

Vid varje institut skall i agronomkursen finnas platser dels för ett

visst antal ordinarie elever — vid Ultuna minst 44 och vid Alnarp minst

42 — däribland fyra frielever, dels ock för högst två elever, vilka för vinnande

av behörighet att antagas till lantbruksingenjör skola åtnjuta

undervisning enligt de närmare bestämmelser, varom lantbruksstyrelsen

äger att träffa överenskommelse med institutets styrelse. Vid konsulentkursens

jordbruks- och husdjurslinjer skola vid varje institut finnas platser

för tillhopa sex ordinarie elever, däribland en frielev. Vid konsulent
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kursens mejerilinje å Alnarp samt vid den lägre mejeriskolau därstädes

skola finnas platser för tillsammans 12 elever, därav två frielever. Extra

elever kunna i mån av utrymme mottagas vid institutens olika kurser

och avdelningar.

Villkor för inträde såsom ordinarie elev vid instituten är o:

1. Allmänna villkor:

a) att hava uppnått minst 18 års ålder;

b) att vara fri från smittsam sjukdom;

c) att hava minst två år allvarligt deltagit i de vid ett lantbruk förefallande

göromål; dock må på styrelsen bero att i särskilda fall bevilja

undantag härifrån.

2. Särskilda villkor för inträde i agronomkursen:

att hava genomgått andra ringen vid statens gymnasium med minst betyget

godkänd i modersmålet, matematik och biologi eller att med företeende

av andra vitsord, som av lärarrådet godkännas, styrka sig äga

motsvarande insikter i samma ämnen eller ock att hava avlagt realskolexamen

med minst betyget godkänd i modersmålet, tyska, geografi, matematik

och naturlära.

8. Särskilda villkor för inträde i konsulentkursens jordbruks- och husdjurslinjer:
a)

att i svenska och tyska språken äga insikter, motsvarande minst

andra ringens kurs vid gymnasium;

b) att hava erhållit avgångsbetyg från något av rikets lantbruksinstitut

samt att härvid hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i

lantbruksekonomi, jordbrukslära, husdjurslära och kemi ävensom uti ett

av ämnena fysik, botanik, anatomi och fysiologi eller kulturteknik eller

att med andra intyg, som av lärarrådet godkännas, styrka sig äga motsvarande

insikter.

De särskilda villkoren för inträde i konsulentkursens mejerilinje angivas

längre fram i samband med redogörelse för den högre mejeriundervisningen.

Betalande elev i agronom- eller konsulentkurs erlägger årligen undervisningsavgift

med 100 kronor samt bostadsavgift med 75 kronor, då bostad

kan beredas eleven vid institutet. För kosthåll m. m. erlägga betalande

elever därjämte de avgifter, som för varje år bestämmas av styrelsen.

Frielev erhåller kostnadsfritt samtliga de förmåner, som enligt

vad nu sagts tillkomma betalande elev.

Vid Ultuna lantbruksinstitut meddelas undervisning av åtta professorer,

nämligen en i jordbrukslära och lantbruksekonomi, en i husdjurslära.

en i fysik och redskapslära, en i husbyggnadslära och kulturteknik med

fältmätning, en i mejerilära och bakteriolog! med kemi, en i kemi och

geologi, en i botanik och zoologi och en i veterinärlära, samt av nio extralärare,

nämligen en i jordbrukslära, en i kemi, en i botanik, en i fält

mätning m. m., en i skogshushållning, en i nationalekonomi, ekonomilagfarenliet

och kommunalrätt, en i trädgårdsskötsel, en i bokföring och en

i pedagogik. Vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut meddelas undervisning

av nio professorer, nämligen en i jordbrukslära och lantbruksekonomi,

en i husdjurslära med undantag av hästskötsel, en i hästskötsel

samt husdjurens hälso- och sjukvård, en i fysik och redskapslära, en i husbyggnadslära

och kulturteknik med fältmätning, en i mejeriteknik och

mjölkhushållning, en i mejerikemi, mejeribakteriologi och mjölkhushåll

ning, en i kemi och geologi samt en i botanik och zoologi, av en labora
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tidigare utredning

angående

högskolemässig

lanlbruksundervisnin

g.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tor, nämligen i husdjurens anatomi och fysiologi, samt av sex extralärare,

nämligen en i jordbrukslära samt kulturteknik med fältmätning, en

i skogshushållning, en i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt,

en i kemi och fysik, en i botanik och en i pedagogik. Vid varje

institut åligger det vidare egendomens förvaltare att enligt styrelsens bestammande

för eleverna redogöra för anordningarna vid egendomen, dess

skötsel, skörderesultat m. in. Beträffande Alnarp åligger det dessutom

kamreraren att undervisa i bokföring uti agronomkursen, kassören att

undervisa i bokföring uti till institutet förlagda lägre skolor och trädbi?

.fö^ståndaren att undervisa i trädgårdsskötselns grunder, leda därtill

hörande övningar samt i trädgården företaga demonstrationer för eleverna.

Professor utnämnes av Kungl. Maj:t. Laborator tillsättes av institutets

styrelse, liksom extralärare, vilka anställas med villkor av sex månaders

ömsesidig uppsägning.

Institutets styrelse utgöres av en ordförande och fyra andra ledamöter,

vilka Kungl. Majit utser bland framstående och sakkunniga lanthushållare,

med undervisningen förtrogna idkare av med lantbruket i samband

stående vetenskaper eller i övrigt för lanthushållningen nitälskande män.

Dessutom är rektor självskriven ledamot av styrelsen.

Lärarrådet består av institutets ordinarie lärare. Övriga lärare, som

självständigt handhava undervisningen i något ämne vid institutet, ''skola

av rektor kallas till sammanträden i lärarrådet och hava säte och stämma

vid behandling av frågor, som omedelbart beröra undervisningen i

deras läroämnen.

Till rektor förordnar Kungl. Majit, efter av styrelsen avgivet förslag

en av professorerna.

Lantbruksstyrelsen handhaver överinseendet och kontrollen över lantbruksinstituten

och äger att tid efter annan inspektera instituten ävensom

att genom brevväxling med institutens styrelser inhämta alla nödiga

upplysningar örn institutens tillstånd och de åtgärder, som kunna vara

erforderliga till dess förbättrande. Genom tilläggsbestämmelse den 11

'',UT nr ^ respektive 318) hava institutens styrelser ålagts att i

god tid före varje läsårs början med eget utlåtande till lantbruksstyrelsen

lör pi övning och fastställelse insända förslag till undervisningsplan för

nästföljande läsår.

Spörsmålet örn anordnande av verkligt högskolemässig undervisning på

jordbruksområdet har redan tidigare varit föremål för ingående övervägande.

Vid 1909 års riksdag väcktes sålunda i båda kamrarna motioner, åsyftande

utredning och förslag rörande anordnande av högskolemässig lantbruksundervisning

vare sig vid en fullt fristående läroanstalt eller i samband

med en eller flera närstående undervisningsanstalter. Riksdagen

beslöt i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla örn en dylik utredning. I skrivelsen

framhöll riksdagen, att frågan örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande dels vore av stor betydelse och dels av flera skäl obestndhgen

aktuell. Utan att vilja på något sätt uttala sig angående den

väg, på vilken frågan borde lösas, inskränkte riksdagen sig till att framhålla

önskvärdheten av att, då onekligen flera utvägar syntes möjliga,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dessa bleve upptagna till prövning. Riksdagen antydde i fortsättningen

av skrivelsen för sin del tre sådana utvägar, nämligen dels utvidgning

av lantbruksinstituten, dels anordnandet av särskild lantbrukshögskoleundervisning

i Stockholm, eventuellt i samband med andra högskolor därstädes,

och dels förläggande av den nya högskoleundervisningen till ett

av universiteten med eller utan samband med närliggande institut.

Den 17 februari 1911 anmälde dåvarande departementschefen ärendet

örn utredning i högskolefrågan och tillkallade efter erhållet bemyndigande

fem sakkunniga att verkställa sådan utredning. Beträffande de sakkunnigas

förslag, som framlades i april 1913 och utmynnade i att den

högre lantbruksundervisningen borde organiseras som en fakultet vid

Uppsala universitet, må här anföras följande.

De sakkunniga funno på angivna skäl alternativet att förvandla instituten

till högskolor, vare sig med eller utan bibehållande jämsides därmed

av deras uppgift att utbilda praktiska lantbrukare, icke böra ifrågakomma.

Fortsättnings- eller konsulentkurserna ansågo de vara en tillfällig

anordning, vilken borde bortfalla, när lantbrukshögskoleundervisning

inrättades. Ej heller funno de ändamålsenligt att söka införliva

dylik undervisning med verksamheten vid centralanstalten för jordbruksförsök.

De ansågo därför nödvändigt, att en ny anstalt inrättades för

ändamålet. Härvid upptogo de till skärskådande möjligheten att till en

gemensam institution sammanföra en lantbrukshögskola med andra i viss

mån närstående högskolor. Skäl både för och emot kunde enligt de sakkunnigas

mening anföras beträffande en sådan anordning, dock hade den

i utlandet alltmera befunnits olämplig. För övrigt syntes dem tiden

för frågans lösande i dylik riktning vara i Sverige redan försutten, enär

särskilda högskolor, med vilka kombination varit möjlig, redan organiserats;

att efteråt söka inpassa en lantbrukshögskola i någon av dessa

vore olämpligt. Alltså återstode enligt de sakkunnigas mening valet mellan

en fristående högskola i Stockholm eller en agronomisk fakultet vid

något av universiteten. Då de sakkunniga funnit det uppenbart, att en

fristående lantbrukshögskola i Stockholm skulle, med hänsyn till ekonomien

ställa sig mycket ogynnsammare än en universitetsfakultet, och da

de dessutom ansåge, att frågan kunde ur principiell synpunkt få en fullt

lika fördelaktig lösning på det senare sättet, hade de ej funnit nödigt att

i betänkandet intaga en detaljerad utredning angående det förra av dessa

alternativ. Däremot hade de, efter att i valet mellan Uppsala och Lund

hava stannat vid att förorda Uppsala, verkställt en ingående utredning

angående organisation, kostnader m. m. för förläggande dit av en agronomisk

fakultet. Med ett beräknat antal av 150 studerande, däri inräknade

dem, som nu besökte konsulentkurserna vid instituten, föreslogo de

inrättande av 7 professurer jämte docenturer och befattningar såsom biträdande

lärare m. m. Den årliga utgiftsstaten beräknades efter då gällande

penningvärde till 128,800 kronor. Kostnader för byggnader och

uppsättning av inventarier m. m. beräknades till 1,369,000 kronor.

Vid betänkandet var fogad reservation av de sakkunnigas ledamot, professorn

M. Weibull, vilken ansett den högre lantbruksundervisningens

förläggande till Lunds universitet i visst samband med institutet vid Alnarp

vara den väg, vilken bäst ledde till målet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Betänkandet innefattar vidare förslag angående lantmäteriundervismngens

förläggande till den agronomiska fakulteten i Uppsala. Härför beräknades

en årskostnad av 39,650 kronor oell en engångskostnad av 63,000

kronor.1 reservation uttalade de sakkunnigas ledamot direktören C. Rydberg,

att lantmätarnas utbildning syntes fortfarande böra bedrivas institutmassigt

vid undervisningsanstalt i Stockholm.

I de över betänkandet avgivna utlåtandena av olika myndigheter vitsordades

allmänt behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning.

Beträffande det lämpligaste sättet för frågans lösande gjorde sig emellertid

synnerligen växlande uppfattningar gällande. Även örn man tämligen

enhälligt uttalade starka tvivelsmål rörande lämpligheten av att anknyta

den högre lantbruksundervisningen direkt till ett universitet,

rådde däremot ingen enighet i uppfattningen örn den väg, som skulle kunna

anses mera framkomlig och ändamålsenlig för frågans lösande.

Ehuru 1909 års lantbrukshögskolesakkunnigas förslag icke föranledde

framställning i ämnet till riksdagen, blev frågan därför icke avförd från

dagordningen. I själva verket har den allt sedan varit föremål för mycken

uppmärksamhet i lantbruksintresserade kretsar, även örn meningarna

icke kunna anses hava samlat sig örn någon viss linje.

År 1919 gjordes av institutsstyrelserna framställning örn vissa organisatoriska

ändringar vid instituten, innebärande bland annat anställandet

av ökat antal lärarkrafter. De teoretiska inträdesfordringarna till agronomkursen

borde höjas och närmare motsvara studentkompetens. De

praktiska förkunskaperna borde noggrannare kontrolleras. Beträffande

konsulentkursen föreslogos även vissa förändringar, varjämte med hänsyn

till det''jämförelsevis ringa antal elever, som hittills genomgått denna

kurs, framhölls, att för vissa befattningar i lantbrukets tjänst borde krävas

att hava genomgått denna kurs, så att detta verkligen skulle för eleverna

innebära en påtaglig förmån. Nämnda omorganisationsförslag

hava sedermera överlämnats till lantbruksstyrelsen för yttrande samt hava

upptagits till prövning först i samband med 1926 års högre lantbruksundervisningssakkunnigas

utredningsarbete.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att Sveriges allmänna lantbrukssällskap

år 1919 hemställt, att spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande snarast möjligt måtte göras till föremål för ny

utredning, samt att hushållningssällskapens år 1924 samlade ombud likaledes

gjort framställning örn förnyad allsidig utredning i ämnet.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava för sin del kraftigt understrukit

behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning. Beträffande

den nuvarande instit utsunder v isn ingens allmänna nivå hava de

sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Lantbruksinstituten hade tvivelsutan i stort sett väl fyllt sin uppgift

och den dar meddelade undervisningen hade säkerligen sin stora andel i

det kraftiga uppsving, det svenska jordbruket haft att uppvisa under det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

senaste århundradet. Upprepade gånger hade undervisningen vid instituten

omlagts och utvidgats för att bättre motsvara tidens och rådande

förhållandens krav. Denna utveckling hade kännetecknats av en allt mer

teoretisk inriktning av studierna, karakteriserad jämväl av en allt längre

gående specialicering av lärarkrafterna.

Tack vare det praktiska jordbruksarbetets avkopplande från institutens

undervisningsschema, hade också väsentligt längre tid och mer arbete

kunnat ägnas det mera teoretiska kunskapsinhämtandet. Möjlighet härför

hade ock beretts genom upprättande vid instituten av ett ökat antal

lärostolar med allt mera begränsade och specialiserade undervisningsområden,

samtidigt som allt bättre rustade laboratorier, museer, modellsamlingar

och annan undervisningsmateriel ställts till förfogande. Resultaten

härav hade heller icke uteblivit, och den agronomiska utbildning, som

instituten under de senare decennierna meddelat, hade i omfattning och

teoretisk fördjupning höjt sig vida över äldre tiders.

Den nuvarande institutsundervisningen stöde likväl icke på höjden av

vår tids högre lantbruksundervisning över huvud taget och vore ej heller

så organiserad och rustad, att den hade möjlighet att göra det, något som

ock irån liera håll — bland annat från instituten själva — upprepade

gånger framhållits. Redan den omständigheten, att instituten alltjämt

vore organiserade efter den plan, som 1892 genomfördes vid Ultuna och

ett årtionde senare vid Alnarp, gåve en förklaring härtill. Under tiden

hade nämligen utvecklingen på detta område annorstädes varit både stark

och hastig, vilket även bestyrktes vid en blick på motsvarande förhållanden

i våra grannländer.

Vad som i hög grad stått hindrande i vägen för institutens utveckling

vore den dualism i syftemålet med agronomundervisningen, som vore en

följd av institutens dubbla uppgift att i samma kurs utbilda såväl praktiska

jordbrukare med deras krav på en i rent praktiskt ekonomisk riktning

lagd allmän agronomutbildning som ock lärare, konsulenter m. fl.,

på vilka större fordringar måste ställas både beträffande den naturvetenskapliga

grunden för deras vetande och i fråga örn inom visst område

specialiserade och fördjupade kunskaper. Då man sökt tillgodose den

senare kategoriens behov, hade den förstnämnda belastats nied en del arbete,

varav den kanske icke haft motsvarande direkta nytta. Då denna

belastning icke kunnat drivas för långt, hade man varit nödsakad följa

en medelväg, som icke blivit tillfredsställande för någondera gruppen.

Visserligen hade man sökt avhjälpa bristen på specialisering genom inrättande

av konsulentkursens jordbruks- och husdjurslinjer, men dessa

hade aldrig blivit vad man avsett och hoppats. Anledningen härtill vore

huvudsakligen att söka i två omständigheter: dels hade genomgången av

konsulentkurs icke uppställts såsom formell kompetensfordran utöver

agronomexamen, dels hade kurstiden fastställts till endast ett åi. -Det

förstnämnda förhållandet hade gjort, att endast ett fatal hade besökt

dessa kurser och att de bästa bland agronomerna i allmänhet icke gjort

det, då de ändå kunnat vinna anställning både på lärare- och konsulentbanan.

En kurstid av endast ett år mäste vidare anses för kort, då specialiseringen

icke kunnat begränsas till ett enda ämne, utan den studerande

måste fördjupa sitt vetande i flera såväl tillämpade som naturvetenskapliga

ämnen. , . .

De resultat, en undervisningsverksamhet som den vid instituten bedrivna

kunde giva under en så pass kortvarig kurs som en tva- högst treårig,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143-

vöre givetvis i hög grad beroende av de förkunskaper, eleverna vid sitt

inträde i instituten besutte i sådana ämnen, som där studerades eller som

utgjorde underlag för bedrivna studier. I detta hänseende betecknade

1892 års organisationsplan ett givet framsteg i förhållande till vad som

förut varit på detta område gällande. Men ändock vore inträdesfordringarna

och vore det ännu — allt för låga och de nyinkomna elevernas

förkunskaper allt för ojämna, för att ett intensivt och effektivt arbete

redan från kursens början skulle kunnat bedrivas; de svagast förbildade

hade helt naturligt verkat återhållande på arbetet. Från flera håll —

särskilt från institutsstyrelsernas sida — hade därför krav framställts

på bättre underbyggnad hos det vid institutet mottagna elevmaterialet,

ett krav, som i allmänhet sträckt sig till fordran på studentkunskaper i

ämnen, vilka vore av större betydelse för studierna vid institutet.

Institutens uppgift hade varit och vore alltjämt att utbilda praktiska

jordbrukare och vissa tjänstemän. Undervisningen hade därför ordnats

med hänsyn härtill och meddelats huvudsakligen i form av bestämda kurser,

medan relativt litet utrymme hade lämnats åt fria studier. Då den

högre lantbruksundervisningen borde vara avsedd även för blivande forskare

och andra, som behövde en högre vetenskaplig skolning, måste naturligtvis

på detta mera framskridna stadium utbildningssättet vara ett annat,

nämligen de fullt fria studierna, och möjligheter måste beredas de studerande

till självständigt studie- och forskningsarbete genom tillgång till

väl utrustade bibliotek, laboratorier o. dyl. I sistnämnda hänseende

fyllde instituten för närvarande icke de krav, som måste ställas på en

högskola. Den högre lantbruksundervisningen i vårt land hade under

senare tid icke blivit fullt sa väl tillgodosedd som annan högre undervisning

här hemma eller som lantbruksundervisningen i våra grannländer,

vilken genom inrättande av väl utrustade högskolor blivit bättre i stånd

att fylla sin uppgift.

.Även örn åtminstone vissa a~\ de ofullkomligheter, vilka för närvarande

vidlådde den högre lantbruksundervisningens i Sverige organisation, möjligen

skulle utan mera genomgripande ändringar av denna organisation

kunna nödtorftligen avhjälpas, syntes det dock utan vidare kunna anses

uteslutet, att genom sådana partiella förbättringar en vetenskaplig högskola

i detta ords verkliga mening skulle kunna åstadkommas, en högskola

av den ställning och auktoritet, att dess grundläggande examina bleve jämbördiga

med motsvarande examina från universitet och andra högskolor.

Efter att hava framhållit jordbrukets utomordentligt stora betydelse

och centonia ställning inom landets näringsliv, motivera de sakkunniga

ytterligare behovet av en lantbruksvetenskaplig högskola genom följande

uttalande.

För en fortsatt utveckling av jordbruksnäringen vore det av stor betydelse,

att yrkesutövarna bereddes tillfälle att erhålla en god fackutbildning.

För yrkesmännen vid det mindre och medelstora jordbruket stöde i

sådant avseende lantmannaskolor ävensom kortare undervisningskurser

av olika slag till förfogande. Lantbruksskolorna i sin tur vore närmast

avsedda för utbildning av lägre tjänstemän vid det större jordbruket.

Utbildningen av mera självständiga driftsledare vid det större jordbruket

hade däremot hittills ansetts vara en av de nuvarande lantbruksinstitutens

viktigaste uppgifter. Det syntes de sakkunniga vara i hög grad mo
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

17

tiverat, att även i fortsättningen särskilda anstalter vidtoges för tillgodoseende

av sistnämnda yrkesmäns utbildningsbehov.

Men därutöver torde jordbruket för främjande av undervisningen och.

forskningen på sitt område med fullt fog kunna göra anspråk på en statligt

ordnad högskoleundervisning lika väl som andra grenar av det svenska

näringslivet, vilka redan blivit i detta hänseende tillgodosedda. Det

kunde icke försvaras att låta det svenska jordbruket längre avvara det

stöd, som endast en högskola kunde lämna.

Ett sådant stöd vore i hög grad av nöden. Visserligen kunde ju det

svenska jordbruket visa hän på en vacker utveckling under de senare

decennierna, men oändligt mycket återstode att vinna på forskningens

och undervisningens väg till fromma ej endast för jordbrukets utövare

utan även för hela vårt folk.

Erfarenheten från senare tid hade påtagligt givit vid handen, att rådande

förhållanden på här förevarande område icke utan allvarligt men

kunde i längden få fortvara. Ett tydligt och svårfyllt behov av tillgång

till personer med den kompetens, som endast en välordnad högre lantbruksutbildning

kunde skänka, framträdde numera som oftast i vårt land.

Detta komme nogsamt till synes, då ledigblivna befattningar inom jordbruksadministrationen,

lantbruksforskningen och jordbrukets undervisningsväsen

skulle återbesättas. Tillgången till fullt lämpliga sökande

hade länge varit ringa, stundom till och med nära nog ingen; i varje fall

hade sällan eller aldrig möjlighet förelegat att bland ett flertal i och för

sig väl kompetenta sökande utvälja den mest lämpliga. Att ett sådant

förhållande icke kunde annat än verka hämmande och återhållande på

jordbrukets allmänna utveckling läge i öppen dag. Ej minst ur ekonomisk

synpunkt förtjänade det framhållas, att aldrig så väl utrustade institutioner

för forskning eller undervisning icke kunde nå full effektivitet,

därest icke för föreliggande uppgifter högt kvalificerade personer

stöde till förfogande såsom ledare och medarbetare.

I detta sammanhang finge det jämväl erinras därom, att så länge undervisningen

på jordbrukets område icke vore lika väl ordnad och kunde

föra lika långt som motsvarande undervisning inom andra områden, det

knappast vore att förvänta annat, än att unga män nied särskilt goda förutsättningar

hellre skulle söka sin utbildning och sin framtid inom andra

kunskapsområden än jordbrukets.

Det hade på tal örn dessa förhållanden stundom framhållits, att det

jämförelsevis ringa antal studerande, som kunde tänkas vilja söka sin utbildning

vid en jordbrukets högskola, med mindre kostnader för det allmänna

skulle kunna beredas möjlighet till utbildning vid lämplig utländsk

högskola. Så hade ju också i viss mån under senare år varit fallet. De

svenska jordbruksförhållandena vore emellertid i många avseenden så avvikande

från motsvarande förhållanden i utlandet, att det i längden icke

gärna läte sig göra att slå sig till ro i den uppfattningen, att den högre

utbildning, vararv här gjordes oss behov, kunde inhämtas pa utländsk

botten. En sådan lösning av frågan om den högre lantbruksundervisningen

måste alltid bliva en tillfällig nödfallsutväg, och en verklig lösning

kunde på den vägen säkerligen icke vinnas.

I anslutning härtill hava de sakkunniga sökt att med siffermaterial,

grundat på föreliggande faktiska eller uppskattade förhållanden, få belyst

den elevfrekvens, varmed en eventuell undervisningsanstalt för högre

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 haft. (Nr US.) -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

praktiskt-vetenskapiig utbildning inom lantbruksområdet skäligen kan

hava att räkna. De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att

den årliga tillströmningen av studerande till en lantbrukshögskola bör

kunna beräknas till i runt tal 30 elever. För studier för högre examen har

det årliga tillskottet av studerande ansetts kunna beräknas till 4. Antalet

samtidigt vid högskolan studerande skulle sålunda vid i medeltal treårig

utbildning vid högskolan för ämbetsexamen och i medeltal ytterligare

fyraårig studietid för licentiat- eller högre examen kunna uppskattas till

något över 100.

De sakkunniga hava vidare framhållit betydelsen utav att jordbrukets

högskolefråga snarast bringas till sin lösning.

De sakkunniga uttala sålunda som sin bestämda mening, att anordnandet

inom landet av .en i alla avseenden fullt högskolemässig praktisktvetenskapiig

undervisning inom samtliga de kunskapsområden, vilka direkt

eller indirekt äro av betydelse för jordbruksnäringen, vore en statsangelägenhet

av den betydelse, att den icke utan stort men för ej mindre

näringen i fråga än även den materiella kulturen överhuvud taget kunde

uppskjutas. Redan förut av statsmakterna vidtagna åtgärder till jordbrukets

befrämjande fordrade, vare sig åtgärderna avsåge forskning eller

fackligt upplysningsarbete, oundgängligen tillgång till personliga arbetskrafter

med sådan utbildning och av sådana kvalifikationer, som endast

en högskolemässig utbildning kunde skänka. Endast under denna förutsättning

kunde full effektivitet förväntas av förenämnda åtgärder och

därför gjorda uppoffringar bliva verkligt fruktbärande.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att även ur forskningens synpunkt

skulle ett ytterligare uppskov med frågans lösning vara synnerligen

menligt.

Den veteskapliga forskningen inom jordbrukets område påginge på

andra håll .med en iver som aldrig tillförene, och skulle vårt land i detta

hänseende icke komma alltför mycket efter, tarvades oundgängligen stödet

av en verklig högskola, som på samma gång kunde vara både en härd

för praktiskt-vetenskapiig forskning och en utbildningsanstalt för såväl

blivande forskare och undervisare inom jordbrukets vidsträckta område

som ock i vissa fall jämväl för driftsledare vid praktiskt jordbruk.

Vid ett hastigt övervägande av den förevarande frågan kunde det möjligen

av någon ifrågasättas, huruvida icke den vetenskapliga forskningen

på jordbruksområdet i vårt land vore i sådan grad och omfattning redan

tillgodosedd genom den allt sedan år 1907 verksamma centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet och andra praktiskt-vetenskapliga

forskningsanstalter (exempelvis Svalövsanstalten, mosskulturföreningen),

att vidare statsåtgärder i detta avseende nu kunde anses mindre erforderliga.

Visserligen hade sålunda på ett erkännansvärt sätt forskning bedrivits

inom en stor del av det område, vilket kunde anses vara av särskild

betydelse för jordbruksnäringen, varjämte genom tal och skrift kunskap

spritts örn nyare rön och uppslag. Men vetenskapens arbetsfält vore stort

och tillgängliga arbetskrafter räckte ingalunda till att behärska det i sin

helhet, ja, vissa delar av detsamma hade på grund av olika förhållanden

i stort sett knappast blivit alls bearbetade. Det tillskott till den inhemska

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vetenskapliga forskningen, som upprättandet av en högskola skulle medföra,

måste därför betraktas som synnerligen önskvärt och väl motiverat

ur forskningens egen synpunkt. Det vore säkerligen högst betydande ekonomiska

värdell, som på jordbrukets område stöde att vinna genom en sin

uppgift vuxen och det stora området något så när fullständigt behärskande

praktiskt-vetenskaplig forskning, värden vilka den materiella kulturen

i vårt land helt enkelt icke hade råd att avvara.

I de flesta av de över betänkandet avgivna yttrandena göres uttalan- Yttranden

den örn behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning och i samtliga

dessa vitsordades med styrka ifrågavarande behov.

I statsrådsprotokollet till propositionen nr 249 till 1930 års riksdag an- Propositionen

förde dåvarande departementschefen bland annat följande rörande bebo- nr 24911930 ■

vet av en reformering av deli högre lantbruksundervisningen: Kraven

på en förbättrad högre lantbruksundervisning ginge i två olika riktningar.

Dels ansåges den s. k. agronomutbildningen, d. v. s. undervisningen

för personer i blivande ledarställning vid större jordbruksföretag, vara

i behov av reformering, så att dess praktiska syfte bättre komme till sin

rätt, och dels — och härpå hade i utredningen tyngdpunkten lagts — erfordrades

i vårt land en institution för verkligt högskolemässig lantbruksundervisning,

vilket hittills saknats. Lantbrukshögskolan skulle utgöra

en utbildningsanstalt för konsulenter, lärare och med dem jämställda befattningshavare

på jordbruksområdet, samtidigt som den skulle vara en

härd för lantbruksvetenskaplig forskning. Det vore av förhållandena

synnerligen påkallat, att den högre lantbruksundervisningen erhölle bättre

organisation och rikare utvecklingsmöjligheter än som nu stöde den till

buds. Det kunde icke fördöljas, att vårt land beträffande anstalter för

den högre lantbruksundervisningen stöde tillbaka för de flesta andra i

jordbrukshänseende jämförbara länder. Icke minst våra grannländer

torde i nämnda hänseende stå ej oväsentligt bättre rustade än vi. För

olika grenar av näringslivet hade under senare tid den vetenskapligt

grundade forskningen och försöksverksamheten inom vederbörande fackområde

och den på sådan forskning baserade praktiskt-teoretiska utbildningen

av näringens målsmän kommit att få alltjämt ökad vikt. De

ständigt förekommande nya framstegen i produktionstekniken ävensom

den alltmer tilltagande internationella konkurrensen örn avsättningsmöjligheter

för alstren av näringsfliten hade fört med sig, att förutsättningarna

för ett särskilt land att hävda sin ställning inom produktionen

hastigt kunde ändras. Det land, vars näringsliv åtnjöte stödet av en

högt stående forskning och undervisningsverksamhet, som innebure ökad

möjlighet till snabb anpassning efter eventuellt ändrade produktionsförhållanden,

hade emellertid de största utsikterna att under olika förhållanden

göra sig gällande. Detta ägde tillämplighet icke mindre i fråga

örn jordbruket än om andra näringsgrenar. Vad vårt land beträffade,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Riksdagen

1930.

Departements
chefen.

torde den högskolemässiga undervisningen avseende andra näringsgrenar

än jordbruket kunna sägas i allmänhet intaga en hög ståndpunkt.

Det kunde då icke gärna vara rimligt, att den för vårt land så viktiga

jordbruksnäringen längre skulle undanhållas det stöd, som en lantbrukshögskola

skulle kunna giva. Icke minst i tider, då jordbruket kämpade

med stora svårigheter, skulle en sådan institution vara till stort gagn.

Frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande måste därför

betecknas såsom i hög grad brådskande.

I jordbruksutskottets ovan nämnda, av riksdagen godkända utlåtande

(nr 89) erinras, hurusom riksdagen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 8

maj 1926 (nr 182) örn utredning och förslag rörande den högre lantbruksundervisningens

ordnande kraftigt understrukit behovet av en omorganisation

å detta område. Utskottet ansåg vidare, att detta behov genom

den i ärendet verkställda utredningen och de däröver avgivna yttrandena

till alla delar bestyrkts, varjämte utskottet, i betraktande av vikten

att frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande snarast

möjligt bringades till sin lösning, fann angeläget, att nytt förslag i ämnet

förelädes 1931 års riksdag.

Att med hänsyn till det svenska jordbrukets utveckling såväl i tekniskt

som ekonomiskt avseende en genomgripande reformering av den

högre lantbruksundervisningen är i hög grad trängande, framgår med all

önskvärd tydlighet av utförda utredningar och av myndigheters och

korporationers yttranden. I fjolårets proposition angav dåvarande departementschefen

starka skäl till stöd för samma uppfattning. Även jag

vill understryka behovet av snara åtgärder för denna undervisningsfrågas

ordnande. Det gäller att föra fram möjligheterna till jordbruksvetenskaplig

forskning och till effektiv utbildning åt dem, som skola bekläda

för jordbruket så betydelsefulla befattningar som försöksledare, konsulenter,

lantbrukslärare m. fl., till jämnhöjd med förhållandena i andra länder,

sedan vi nu genom omständigheternas makt här i landet i detta avseende

kommit att bliva efter. De brydsamma förhållanden, som råda

inom jordbruksnäringen för närvarande, och de omvälvningar, som på

detta område synas vara å färde runt örn i världen, understryka ytterligare

behovet av att åt vårt jordbruk beredes det stöd, som vetenskaplig

forskning och god yrkesutbildning städse skänka.

Men härjämte föreligga vissa särskilda omständigheter, som nödvändiggöra

snara åtgärder i förevarande avseende. I väntan på en reformering

av den högre lantbruksundervisningen har sedan år tillbaka lantbruksinstitutens

utveckling hejdats. Alla åtgärder, som i något avseende

kunnat anses inverka på undervisningens framtida läggning, hava undvikits,

varigenom åtskilliga för utbildningen högst nyttiga förbättringar

icke kommit till stånd. Vidare är att märka, att lediga lärarbefattningar

vid inträffad vakans icke återbesatts. Sålunda komma efter 1931

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

endast två professorsbefattningar vid Ultuna och fem vid Alnarp att

vara besatta med ordinarie innehavare, medan respektive sex och fyra

äro vakanta. Att ett dylikt förhållande icke kan vara till fromma för

undervisningen ligger i öppen dag. Men svårigheterna att hålla frågan

örn den högre lantbruksundervisningens ordnande oavgjord bliva ännu

större på grund av 1930 års riksdags ståndpunktstagande till spörsmålet

örn samordnandet av den centrala försöksverksamheten och den

högre lantbruksundervisningen, enär härefter även alla åtgärder i fråga

örn centralanstalten måste uppskjutas i avvaktan på den högre lantbruksundervisningens

ordnande.

För min del finner jag det därför vara synnerligen angeläget, att frågan

örn den högre lantbruksundervisningens ordnande snarast bringas till

sin lösning.

b. Högre mejeriundervisning.

Högre mejeriundervisning har i vårt land meddelats allt sedan 1883, då

tvenne till lantbruksinstituten förlagda högre mejeriskolor trädde i verksamhet.

Ar 1893 omorganiserades ifrågavarande undervisningsverksamhet,

i det att den högre mejeriskolan vid Ultuna nedlades och motsvarande

anstalt vid Alnarp omändrades till ett med lantbruksinstitutet sidoordnat

mejeriinstitut. År 1902 förenades de båda instituten vid Alnarp till en

undervisningsanstalt, benämnd lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

I och med inrättandet år 1912 vid institutet av ettåriga fortsättningskurser

för lantbrukslärare, konsulenter m. fl. blev den högre mejeriundervisningen

i olika hänseende likställd med den högre undervisningen

på jordbruks- och husdjursområdet. Den s. k. konsulentkursen

kom sålunda att omfatta förutom en jordbruks- och en husdjurslinje

jämväl en mejerilinje.

Beträffande nu gällande bestämmelser för den högre mejeriundervisningen

må i övrigt anföras följande.

Fordringarna för vinnande av inträde vid ifrågavarande undervisningskurs

äro:

1) att hava uppnått minst 18 års ålder,

2) att vara fri från smittsam sjukdom,

3) att hava erhållit avgångsbetyg från något av rikets lantbruksinstitut

samt att härvid-hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i

mejerilära, kemi och fysik eller att med andra intyg, som av lärarrådet

godkännas, styrka sig äga motsvarande insikter, samt

4) att hava minst ett års allsidig och väl vitsordad mejeripraktik.

Utbildningstiden vid undervisningskursen är ett år, med början den

1 november. Läroämnena äro: mejerilära, kemi, bakteriologi, husdjurslära

utom hästskötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, ångmaskinlära,

husbyggnadslära samt pedagogik. Vid sidan av den teoretiska undervisningen

har avsevärd tid anslagits för praktiska övningar i mejeri

samt till laborationer, ritning m. m.

Nuvarande

anordningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Högre lant•braksundervis

ir gssakkunniya.

Yttranden.

Den högre mejeriundervisningen är lokalt och organisatoriskt förenad

med en lägre mejeriskola för utbildning av mejerister. Utmärkande

för mejeriundervisningens nuvarande organisation är därjämte, att vid

sidan av de lärare, som mera direkt anställts för mejeriutbildningen,

lärare vid lantbruksinstitutet i icke ringa utsträckning medverka vid

undervisningen. Därigenom hava de direkta kostnaderna för lärarlöner

vid mejeriundervisningen kunnat hållas jämförelsevis låga. Efter år

1918 verkställd lönereglering bestå de direkt för mejeriundervisningen

inrättade lärostolarna av en professur i mejeriteknik och mjölkhushållning

samt en professur i mejerikemi, mejeribakteriologi och mjölkhushållning.

Ifrågavarande professurer hava redan i det föregående omnämnts i samband

med redogörelse för den högre lantbruksundervisningen.

Av ovanstående framgår, att den högre mejeriundervisningen är intimt

knuten till den institutsmässiga lantbruksundervisningen. En omorganisation

av den senare måste sålunda med nödvändighet föra med sig

vissa rubbningar i de nuvarande formerna för mejeriutbildningen.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava i överensstämmelse

därmed undersökt, på vad sätt den högre mejeriundervisningen i fortsättningen

lämpligen bör organiseras. Beträffande behovet av dylik

undervisning hava de sakkunniga i huvudsak anfört följande.

En anstalt för högre mejeriutbildning vore givetvis även för framtiden

oundgängligen nödvändig för vårt land. Mjölkhushållningen och mejerihanteringen

syntes bliva av allt större betydelse för landet, och de undan

för undan skärpta kraven på mejeriprodukternas kvalitet icke minst på

exportmarknaden gjorde en högt stående undervisnings- och forskningsverksamhet

på mejeriområdet allt mera oumbärlig. Undervisningen vid

ifrågavarande anstalt borde vara så anordnad, att ändamålsenlig utbildning

där kunde beredas åt lärare och konsulenter för mejerihanteringen

även som åt blivande ledare av större mejeriföretag. Enär den högre

mejeriundervisningen avsåge att tjäna olika syften, vore det förenat med

stora svårigheter att någorlunda tillförlitligt bedöma den sannolika elevfrekvensen

vid anstalt för dylik undervisning. På grundval av verkställda

överslagsberäkningar hade de sakkunniga emellertid ansett sig

kunna utgå ifrån, att antalet kompetenta inträdessökande till den högre

mejerikursen skulle uppgå till 4 å 5 örn året.

I de över högre lantbruksundervisningssakkunnigas betänkande avgivna

yttranden, som innehålla något uttalande på denna punkt, framhålles

i allmänhet vikten av att i samband med den högre lantbruksundervisningens

ordnande åtgärder vidtagas för åstadkommande av en reformerad

högre mejeriundervisning.

Endast lantbruksstyrelsen har givit uttryck för viss tveksamhet, huruvida

frågan genom den av högre lantbruksundervisningssakkunniga verkställda

utredningen kunde anses allsidigt klarlagd. Styrelsen har därvid

påpekat ifrågavarande undervisnings nära samhörighet med försöksverksamheten

på mejeriområdet ävensom med maskin- och redskapsprovningsanstalternas

verksamhet. Vidare har styrelsen antytt möjligheten

s. 23 Kontrollera mot PDF

'' Kungl. Maj.ts proposition Nr 143. 23

av, att den högre mejeriutbildningen ordnades genom viss samverkan med

tekniska högskolan.

I sitt yttrande över utredning angående centralanstaltens för försöks - väsendet på jordbruksområdet och en blivande högre lantbruksundervisnings

inbördes ställning m. m. har lantbruksstyrelsen ytterligare understrukit

behovet av ytterligare utredning på denna punkt. Styrelsen anför

sålunda bland annat, att den ingalunda vore övertygad, att hittills gjorda

utredningar klarlagt, huru utbildningen av det fåtal mejeriexperter,

varav landet hade behov, lämpligast kunde och borde ordnas. Såsom

redan anförts uttalade lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande rörande högre

lantbruksundervisningssakkunnigas förslag viss tveksamhet angående

lämpligheten att genomföra detsamma i vad det avsåge mejeriundervisningen.

De sakkunniga, som haft föreliggande utredning örn hand, torde

icke hava ansett en förnyad utredning i fråga örn denna utbildning ingå

i sitt uppdrag. Förr än denna fråga underkastats en förnyad allsidig

prövning, ansåge sig lantbruksstyrelsen icke kunna taga slutgiltig ställning

till densamma. Enligt vad lantbruksstyrelsen kunde finna, vore

det icke heller oundgängligen nödvändigt, att denna fråga löstes omedelbart

och i samband med den högre lantbruksundervisningen i övrigt,

i varje fall icke därest man vid ordnande av sistnämnda undervisning

icke föregrepe eller i avsevärdare mån försvårade ett eventuellt realiserande

vid senare tidpunkt av tanken på högskolans utvidgande att omfatta

jämväl den högre mejeriundervisningen.

I anledning av lantbruksstyrelsens förberörda uttalande hava styrelserna

för svenska mejerikonsulentföreningen och allmänna svenska mejeristföreningen

i gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december

1929 under åberopande av mejerihanteringens stora betydelse för lantbruket

hemställt, att den nu bristfälliga högre mejeriundervisningen snarast

måtte ordnas och ej senare än den högre lantbruksundervisningen.

Styrelserna hava framhållit, bland annat, att, örn sistnämnda undervisningsfråga

ordnades utan att åtgärder samtidigt vidtoges för åstadkommande

av en förbättrad högre mejeriundervisning, skulle till följd av

agronomkursens omläggning till och med den nuvarande mejeriundervisningen

äventyras och flyttas ned på ett ännu lägre plan än det, varå

den för närvarande befunne sig.

I det till förenämnda- proposition nr 249 till 1930 års riksdag fogade

statsrådsprotokollet erinrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

därom, att från olika håll uttalats, att det i vissa avseenden

varit svårt för vår mejerinäring att i fråga örn framstegsarbetet

inom detta område hålla jämna steg med vissa andra länder, som vore

våra konkurrenter på den internationella smörmarknaden. Bland åt

gärder, som ansetts ägnade att stärka vår ställning inom mejeriproduktionen,

hade en förbättrad utbildning av mejerikonsulenter och med dem

jämförbara befattningshavare framhållits såsom en av de icke minst

viktiga. Departementschefen anförde vidare.

Den nuvarande organisationen av den högre mejeriundervisningen vore

i hög grad otillfredsställande. För blivande mejerikonsulenter hade hit
-

V ro positionen

nr 249/1930

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements

chefen.

Nuvarande

anordning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tills den agronomiska utbildningen ansetts böra vara grundläggande, under

det att relativt ringa tid ägnats åt de egentliga mejeristudierna. Det

syntes uppenbart, att med en sådan undervisningsform icke skulle kunna

°S°eS ^erdttigade krav, som en högtstående mejerihantering måste

ställa på sina rådgivare och ledare. Lantbruksstyrelsen hade uttalat

tveksamhet beträffande lämpligaste sättet för ordnande av den högre

mejeriundervisningen och i samband därmed anfört, att det enligt styrelsens

förmenande icke vore oundgängligen nödvändigt, att denna fråga

löstes omedelbart och i samband med den högre lantbruksundervisningen i

övrigt. I sistnämnda hänseende kunde departementschefen icke dela lantbruksstyrelsens

mening. . Med hänsyn till mejerihanteringens utomordentliga

betydelse för hela jordbruksnäringen vore det av stor vikt, att utbildningen

av ledare på mejeriområdet snarast möjligt bleve ordnad på

ett mera tillfredsställande sätt än hittills. Härtill komme, att genom en

omorganisation av själva lantbruksundervisningen den nuvarande grunden

för den högre mejeriutbildningen i viss mån ändrats, varför frågan

redan av denna orsak måste ägnas beaktande. Frågan örn den högre mejeriundei

visningens ordnande borde salunda upptagas till avgörande samtidigt

med det större spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens

omorganisation.

Då jordbruksutskottet vid 1930 års riksdag i sitt utlåtande nr 89, vilket

av riksdagen åberopas i dess skrivelse i förevarande fråga, uttalat, att

frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande borde, utom i

av utskottet särskilt anförda delar, ske i huvudsaklig överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till nämnda riksdag, torde därav

framgå, att även utskottet hade den uppfattningen, att spörsmålet örn den

högre mejeriundervisningen borde lösas i samband med frågan om den

högre lantbruksundervisningens ordnande. Även jag delar denna uppfattning.

Behovet av en snar lösning av denna fråga har blivit särskilt

framträdande i samband med de av statsmakterna förra året vidtagna

åtgärderna till mejerihanteringens befrämjande. Jag förordar följaktligen,

att även frågan örn den högre mejeriundervisningen nu upptages till

prövning.

c. Högre trädgårdsundervisning.

Trädgårdsundervisningen i vårt land är för närvarande i huvudsak organiserad

i form av tvåariga praktiskt-teoretiska kurser, närmast avsedda

för utbildning av trädgårdsmästare. Därjämte förekomma kortare trädgårdskurser

med undervisning av mera elementär natur.

Däremot saknas allt fortfarande möjlighet att i vårt land förvärva högre

teoretisk utbildning inom trädgårdsfacket. Olägenheten härav har

dock i någon mån minskats genom den förefintliga anordningen ''med

stipendier för trädgårdsstudier i utlandet.

Alltsedan 1910 har salunda — med undantag för några av efterkrigsåren

— riksdagen årligen anvisat anslag till stipendier för högre utbild
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ning i trädgårdsfacket. För budgetåret 1930/1931 finnes i riksstaten uppfört

ett ordinarie reservationsanslag för ändamålet å 4,800 kronor.

Enligt nu gällande bestämmelser angående villkoren för erhållande av

statsstipendium för högre utbildning i trädgårdsfacket (kung. 15/« 1922,

nr 298) kan stipendium utgå med 1,200, 2,400 eller 3,600 kronor. För erhållande

av stipendium erfordras att hava med goda vitsord genomgått

någon av de med statsmedel understödda trädgårdsskolorna ävensom i fråga

örn stipendium å 1,200 kronor att två ar vistas i utlandet samt därvid

under det första året praktisera i framstående trädgård och under det

andra året begagna undervisningen vid någon god högre trädgårdsundervisningsanstalt,

i fråga örn stipendium å 2,400 kronor att hava nödiga utländska

språkkunskaper samt att två år vistas i utlandet och därvid såsom

ordinarie elev deltaga i undervisningen i tvåårig högre lärokurs vid

sådan anstalt, samt i fråga örn stipendium å 3,600 kronor att tre år vistas

i utlandet och därvid under första året praktisera i framstående trädgård

och under de övriga två åren såsom ordinarie elev deltaga i undervisningen

i tvåårig lärokurs vid god högre trädgårdsundervisningsanstalt.

Frågan örn åtgärder för anordnande av högre trädgårdsundervisning i

vårt land har emellertid vid upprepade tillfällen varit föremål för utredning.

De särskilda sakkunniga, som av lantbruksstyrelsen efter givet

bemyndigande tillkallats för att verkställa utredning rörande ordnandet

av undervisningen i trädgårdsskötsel i riket, föreslogo salunda i sitt år

1906 avgivna betänkande, bland annat, upprättandet av en högre läroanstalt

i trädgårdsskötsel. För närmare kännedom örn berörda förslag

hänvisas till statsverkspropositionen (IX H. T., sid. 8 ff.) till 1909 års riksdag.

Sedermera hava de av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

jämlikt bemyndigande den 3 juli 1917 tillkallade särskilda sakkunniga,

vilka hade till uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande

åtgärder för främjande av trädgårdsodlingen, ävenledes föreslagit

inrättandet av en högre undervisningsanstalt för trädgårdsskötsel. Beträffande

innehållet i nämnda förslag må hänvisas till berörda sakkunnigas

år 1918 av trycket utkomna betänkande.

Av olika anledningar har emellertid intetdera av berörda förslag till

den högre trädgårdsundervisningens ordnande blivit föremål för någon

positiv åtgärd från statsmakternas sida.

Med avseende på behovet av anstalt för högre trädgårdsundervisning

hava högre lantbruksundervisningssakkunniga anföri i huvudsak följande.

Under de år, som förflutit efter utarbetandet, av 1918 års sakkunnigeförslag

i ämnet, hade vid upprepade tillfällen visat sig, att en betydande

brist rådde inom landet på teoretiskt bildade trädgårdsmän, och, då någon

mera krävande plats skolat besättas, hade fullt kompetenta sökande ofta

saknats. Detta förhållande kunde synas egendomligt, då likvisst statsmedel

anslagits för att bereda unga svenskar tillfälle att skaffa sig högre

trädgårdsutbildning i utlandet. Att de ifrågavarande statsstipendierna

ofta icke fyllt det avsedda ändamålet, torde delvis hava berott därpå, att

de varit otillräckliga för obemedlade ynglingar, som velat genomgå full
-

Tidigart

utredningar.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ständig kurs vid högre utländsk trädgårdsskola. Levnadskostnaderna för

en vistelse under två eller flera år i utlandet jämte de avsevärda kursavgifterna

hade nämligen gått till så höga belopp, att många, förmodiigen

de flesta stipendiater föredragit att som hospitanter tillbringa ett

ar vid en sådan skola. Även örn de, såsom långt ifrån alltid varit fallet,

besuttit tillräckligt grundliga språkkunskaper för att kunna helt tillgodogöra

sig undervisningen, hade det säkerligen varit förenat med mycket

stora svårigheter att inhämta det kunskapsmått, som en dylik kars avsåge

giva. Det franninge t. ex. av studieplanen för läroanstalten i

JJahlein (tyskland), att första årets lärokurs, som hospitanterna i allmänhet

hoppade över, upptoge mer än 1,200 lärotimmar, ägnade huvudsakligen

åt grundläggande ämnen. Utan att hava deltagit i denna undervisning

och utan det band, som Indes på ordinarie elever vid skolan, torde

stipendiaten mycket sällan haft det utbyte av studierna, som för deras

blivande verksamhet varit önskvärt. Å andra sidan hade den ordinarie

lärokursen för dem, som haft möjlighet att däråt offra tid och kostnad,

knappast varit ordnad på det mest önskvärda sätt. Den, som förut genomgått

en svensk trädgårdsskola, hade måst deltaga i. ett stort antal lärotimmar,

som icke erbjudit honom något utöver vad han redan inbämtat,

medan han i vissa ämnen måst läsa kurser, som icke kunnat vara till någon

nytta för hans blivande verksamhet i hemlandet.

Anledningarna till att statsmakterna hittills uppskjutit ordnandet av

en högre undervisning i trädgårdsskötsel inom landet torde dels vara en

y.lss1ö^rsk?ttning av de möjligheter, som bjödes en svensk att i utlandet

förskaffa sig den erforderliga utbildningen, dels även en tämligen utbredd

åsikt, att vårt land skulle sakna användning för ett större antal

högre utbildade trädgårdsmän och att en högre trädgårdsskola sålunda

skulle vara obehövlig. Dock torde det icke kunna förnekas, att en högre

undervisning än den, som staten ordnat för praktiska trädgårdsmästare

vore behövlig exempelvis för lärare i trädgårdsskötsel, för trädgårdskonsulenter

och för vissa andra tjänsteinnehavare liksom även för en del utövare

av yrket.

De sakkunniga hava sökt att närmare undersöka, med huru många elever

en dylik undervisningsanstalt kunde hava att räkna, och komma till

det resultatet, att omkring 200, troligen ännu flera trädgårdsmän inom

landet innehava tjänst eller utöva en verksamhet, för vilken en betydligt

grundligare utbildning, än den som meddelas i våra trädgårdsskolor, är

behövlig.

Av sin utredning på denna punkt anse de sakkunniga det tydligt framgå,

att åtgärder för anordnande av högre trädgårdsundervisning inom

det egna landet vore i hög grad påkallade. På grund av trädgårdsundervisningens

nära samband med lantbruksundervisningen anse de sakkunniga

sig böra förorda, att åtgärder i förevarande avseende vidtagas samtidigt

med omorganisationen av den högre lantbruksundervisningen.

I de a\ givna yttrandena framföras i allmänhet inga erinringar mot de

sakkunnigas uppfattning rörande behovet av en anstalt för högre trädgardsundervisning.

Särskilt fran de av ifrågavarande spörsmål närmast

intresserade organisationerna, nämligen föreningen Sveriges trädgårds
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

konsulenter oell Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund vitsordas

betydelsen av en högre undervisning på trädgårdsområdet.

Tre hushållningssällskaps förvaltningsutskott ställa sig emellertid tveksamma

till berörda spörsmål.

Sålunda har Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ifrågasatt, huruvida ett verkligt behov av högre trädgårdsundervisning

förelåge och örn de kostnader, som härför beräknats, kunde anses

tillräckligt försvarbara. Behovet av högskolebildade trädgårdsmän inom

vårt land torde vara jämförelsevis ringa, och de avlöningar, som hushållningssällskapen

i regel vore i tillfälle att bjuda hos dem anställda trädgårdsmän,

så förhållandevis låga, att det näppeligen förefölle lockande

för sökande till dylika befattningar att påtaga sig de avsevärda utgifter,

som tillgodogörandet av den högre utbildningen måste medföra. Under

alla omständigheter torde det böra tagas under sorgfälligt övervägande,

huruvida icke genom inrättande av fasta statsstipendier för studier vid

utländska utbildningsanstalter behovet av personer med tillfredsställande

högre trädgårdsutbildning kunde tillgodoses betydligt billigare.

Förvaltningsutskotten i Gotlands läns och Västmanlands läns hushållningssällskap

hava framfört liknande synpunkter.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts Propositionen

beslut att förelägga 1930 års riksdag proposition örn den högre lantbruks- nT a49l1930- undervisningens ordnande anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i nu förevarande avseende bland annat följande.

Med hänsyn till trädgårdsodlingens allt större betydelse för vårt land

syntes det vara en viktig angelägenhet, att en fullt tillfredsställande undervisning

på området anordnades inom landet. Det kunde icke gärna

vara lämpligt att i längden grunda utbildningen av olika befattningshavare

inom trädgårdsskötseln på stipendieresor till andra länder. Frånsett

den omständigheten, att språkliga svårigheter lätt torde uppstå för

ifrågavarande stipendiater att på ett nöjaktigt sätt tillgodogöra sig undervisningen,

vore det tydligt, att denna undervisning icke kunde vara

så tillrättalagd, att den utan vidare passade dem, som i vårt land skulle

föra näringen framåt. Såväl Norge som Danmark hade ansett sig böra

inom det egna landet organisera jämväl högre undervisning på trädgårdsområdet.

Givetvis borde genom en sådan åtgärd även den efter det egna

landets krav avpassade forsknings- och försöksverksamheten på området

komma att i hög grad främjas.

De önskemål, som från trädgårdsmannahåll ofta uttalats örn anordnan- Departement#- det här i riket av en högre undervisning i trädgårdsfacket, liksom de ut- cAe/CTt''

redningar, Kungl. Majit vid upprepade tillfällen låtit verkställa i detta

avseende, samt icke minst de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

lämnade uppgifterna dels örn den påräkneliga elevfrekvensen vid en dylik

undervisning och dels örn den ringa effektivitet, det hittills tillämpade

systemet med stipendier för studier i utlandet visat sig besitta som förmedlare

av en högre utbildning pa området, giva klart vid handen, att en

dylik undervisning bar en betydelsefull uppgift att fylla. Ett gott till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

2° Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

fälle till berörda spörsmåls lösning synes mig föreligga nu, då det i samband

med den högre lantbruksundervisningens ordnande kan låta sig

göra att i samorganisation med andra undervisningsanstalter och med

jämförelsevis ringa uppoffringar upprätta en högre trädgårdsskola. Jag

tvekar därför icke att, i anslutning till vad som uttalades i ämnet i fjolårspropositionen,

föreslå, att i samband med den högre lantbruksundervisningens

ordnande åtgärder vidtagas jämväl för åstadkommande av en

för vårt land lämpad högre trädgårdsundervisning.

2. Undervisningens allmänna planläggning,

a. Lantbruksundervisningen.

Såsom av det förut sagda framgår, hava högre lantbruksundervisningssakkunniga

föroraat, att en högskolemässig undervisning på jordbruksområdet

anordnades. \ id utformande av förslag i sådant avseende

hava emellertid de sakkunniga icke ansett sig kunna undgå att redan

från början taga hänsyn till den inverkan, införandet av en dylik undervisningsform

skulle få på de nuvarande lantbruksinstituten. Sålunda

hava de sakkunniga funnit det vara nödvändigt att redan på ett tidigt

stadium fatta ställning till frågan, huruvida jämväl i fortsättningen —

vid sidan av den högskolemässiga undervisningen —- kurser skola anordnas

i huvudsaklig överensstämmelse med de nu vid instituten förekommande.

Till ledning för bedömande av detta spörsmål hava de sakkunniga

framhållit följande allmänna synpunkter avseende den högre lantbruksundervisningen,

vilka enligt deras mening i förevarande sammanhang

särskilt vore värda beaktande.

. Undervisningens innehall. Till sitt innehåll borde undervisningen

i största möjliga utsträckning rätta sig efter det speciella syfte, utbildningen

avsåge. Det vore naturligtvis icke otänkbart, att undervisas61}

till viss del kunde vara gemensam för blivande driftsledare och

för blivande lantbrukslärare och. konsulenter, men det kundo näppeligen

vara ändamålsenligt, att deras utbildning i regel vore till alla delar likartad.

Driftsledaren vöre framför allt i behov av en allmän agronomisk

utbildning, och undervisningen borde hava till huvudsaklig uppgift att

meddela de kunskaper, som vore av särskild betydelse, när det gällde att

handhava den tekniska och ekonomiska ledningen av ett större jordbruk.

För lantbruksläraren och konsulenten vore väl också allmänna agronomiska

kunskaper erforderliga, men denna del av utbildningen borde för

dem icke på samma sätt taga sikte på vad som erfordrades för skötandet

av ett större jordbruk, utan i minst lika utsträckning exemplifieras från

förhållandena vid det mindre och medelstora jordbruket. Men därutöver

vore lantbruksläraren och konsulenten i behov av mera fördjupade kunskaper

på det område, hans blivande verksamhet närmast omfattade.

Skulle dessa befattningshavare helt kunna fylla sin uppgift, fordrades

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

även, att de stöde i kontakt med den vetenskapliga forskningen på området

och ägde förmåga att i tal och skrift sprida kännedom örn nyvunna

rön och forskningsi-esultat inom sitt verksamhetsområde. Härför

krävdes emellertid en mera vetenskapligt inriktad utbildning, än som kunde

ifrågasättas för driftsledare vid jordbruket. Detta linge givetvis

icke hindra, att även lantbrukslärarens och konsulentens utbildning bleve

praktiskt betonad, vilket i själva verket torde vara en nödvändig förutsättning

för att resultatet av deras verksamhet skulle bliva det bästa

möjliga.

2. Formerna för undervisningens meddelande. Undervisningen borde

till väsentlig del bygga på elevernas självverksamhet under lärares ledning.

Vid utbildningen av driftsledare borde sålunda övningar av olika

slag och demonstrationer tillmätas stor betydelse liksom även mera självständiga

övningsuppgifter av praktisk-ekonomisk natur inom jordbruket.

Egentliga föreläsningar borde på detta stadium icke givas alltför

stor plats på schemat. Ä andra sidan borde tiden för individuell handledning

av eleverna och prövningar icke tillmätas alltför knapp. Vid

utbildning av lantbrukslärare och konsulenter m. fl. borde stor vikt

läggas vid att eleverna bedreve egna litteraturstudier. De för utbildningen

erforderliga föreläsningarna borde få en mera högskolemässig

prägel. Enär beträffande de flesta vid en lantbrukshögskola förekommande

undervisningsämnen brist rådde på lämplig litteratur — åtminstone

för delar av ämnet — torde det i regel bliva nödvändigt, att i varje

ämne en årligen återkommande föreläsningskurs meddelades. Därutöver

borde emellertid särskilt i huvudämnena hållas ett antal specialföreläsningar,

vilka i främsta rummet borde avse en mera djupgående vetenskaplig

behandling av begränsade delar av läroämnet, olika under olika

år. Genom seminarieövningar och på annat sätt borde eleverna vänjas

vid mera självständigt studiearbete.

3. Specialisering av studierna. Såsom redan anförts, borde undervisningen

hava i viss mån annan inriktning, när det gällde utbildning av

driftsledare vid det större jordbruket, än när det vore fråga örn utbildning

av lantbrukslärare och konsulenter m. fl. Men även inom sistnämnda

kategori av studerande måste de olika kraven på utbildningen medföra

i viss mån olika lärokurser. Så t. ex. hade en konsulent, vars huvudsakliga

verksamhet vore förlagd till det rena jordbruket, behov av

väsentligt olika utbildning än den, som i huvudsak vore verksam på husdjursskötsel^

område. Den vanliga ämnesindelningen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

gjorde det vidare motiverat, att även lantbrukslärarnas

studier bleve i viss mån specialiserade. Slutligen hade de

studerande, som önskade utbilda sig för befattning inom lantbruksförvaltningen

eller annan mera lantbruksekonomiskt betonad verksamhet,

behov av att deras lärokurser i viss utsträckning avpassades efter de särskilda

krav, dylik verksamhet kunde förväntas ställa på dem.

4. Utbildning av vetenskapsmän på jordbruksområdet. Innehavare

av sådan befattning, för vars bestridande mera vetenskapliga kvalifikationer

vore behövliga, hade hittills för sin utbildning varit hänvisad antingen

till utländska högskolor på området eller också till sådana inhemska"

högro undervisningsanstalter, som icko direkt haft jordbruksforskning

till sylte. Det vore förklarligt, att dessa former för utbildning av

vetenskapsmän på jordbruksområdet icko i allo visat, sig ändamålsenliga.

och följden hade också blivit, att det varit förenat med allt större

svårigheter ätt nöjaktigt besätta lärarplatser vid lantbruksinstituten och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

andra befattningar a? lantbruksvetenskaplig karaktär. Det syntes så*

lunda vara nödvändigt, att sådana åtgärder vidtoges, att vid en blivande

högre lantbruksundervisningsanstalt i vårt land vetenskapsmän inom

olika grenar av jordbruksforskningens område kunde erhålla tillfredsställande

utbildning. Härför torde erfordras, icke blott att anstalten vore

väl tillgodosedd med framstående lärare och goda resurser i fråga örn

undervisningsmateriel, utan även att möjlighet till avläggande av särskilda

vetenskapliga examina förefunnes vid anstalten.

I anslutning till nu anförda synpunkter hava de sakkunniga beträffande

undervisningens allmänna planläggning anfört i huvudsak följande.

Av det sagda framgiijge, att den högre lantbruksundervisningen kunde

sagås hava tre huvudsyften, vilka motiverade var sin särskilda undervisningsform.

Den högre lantbruksundervisningen uppdelades därigenom

på ett naturligt sätt i tre avdelningar med var sin speciella karaktär.

Utbildningen av driftsledare vid det större jordbruket syntes i det stora

flertalet fall lämpligen böra ske vid en kurs, som vad den yttre ramen

beträffade i allt väsentligt överensstämde med nuvarande agronomkurs.

Med avseende på undervisningens innehåll borde emellertid sådan ändring

vidtagas, att utbildningen bleve mera direkt anpassad efter det

Praktiska jordbrukets behov. Kursen syntes allt fortfarande böra bibehålla

benämningen agronomkurs.

Lantbrukslärare, konsulenter, tjänstemän inom lantbruksförvaltningen

m. fl. hade. behov av dels allmän agronomisk utbildning, dels mera fördjupad

utbildning inom vars och ens särskilda verksamhetsområde. Utbildningen

i dess helhet eller möjligen endast dess speciella del borde

meddelas vid en anstalt, där undervisningen bedreves under högskolemässiga

former. Skulle endast den speciella delen av utbildningen åtnjutas

vid sagda anstalt, borde den allmänna delen av utbildningen meddelas

i förenämnda agronomkurs. Utbildningen borde närmast avslutas

med agronomisk ämbetsexamen.

För utbildande av vetenskapsmän på jordbrukets område ävensom för

befordrande av den lantbruksvetenskapliga forskningen över huvud borde

vid en blivande lantbrukshögskola bland annat sådana särskilda anstalter

vidtagas, att möjlighet bereddes härför intresserade elever att bedriva

mera vetenskapligt betonade studier. Framgångsrika dylika studier

borde kunna avslutas med agronomie licentiatexamen och möjligen

agronomisk doktorsgrad. Nu berörda studier borde kunna ansluta sig

till agronomisk ämbetsexamen ävensom en vid sidan av denna anordnad

examen, grundad på mera specialiserade studier. Sistnämnda examen

syntes lämpligen kunna benämnas agronomie kandidatexamen.

Den anstalt, vid vilken agronomisk ämbetsexamen, agronomie kandidatexamen

och agronomie licentiatexamen borde kunna avläggas, benämndes

av de sakkunniga i deras betänkande lantbrukshögskola.

Den högre lantbruksundervisningens allmänna planläggning röner

icke ringa inflytande av örn undervisningen vid lantbrukshögskolan förutsättes

skola normalt bygga på genomgången agronomkurs eller örn

nämnda undervisning anordnas såsom i regel oberoende av agronomkursen.

De sakkunniga hava ansett, att båda möjligheterna rent undervis
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 143.

31

ningstekniskt sett äro tänkbara, och hava jämsides gjort dem till föremål

för närmare utredning. Därvid har systemet med självständig högskoleundervisning

betecknats såsom huvudalternativ A och systemet med

högskolemässig undervisning som påbyggnad av undervisningen vid

agronomkurs såsom huvudalternativ B.

Med avseende på de viktigaste riktlinjerna för de båda huvudalterna

tiven, sådana de utformats av högre lantbruksundervisningssakkunniga,

må här i korthet anföras följande.

Vid huvudalternativ A äro agronomkurs och lantbrukshögskola i storf

sett sidoordnade, d. v. s. var och en av dem har sina självständiga uppgifter.

Sålunda skulle agronomkursen vara avsedd huvudsakligen för

utbildning av yrkesmän inom det praktiska jordbruket. Visserligen hava

de sakkunniga föreslagit särskilda bestämmelser i syfte att underlätta

för studiebegåvade elever, som med goda vitsord genomgått agronomkurs

och sedermera önska fortsätta sin teoretiska lantbruksutbildning.

att vinna tillträde till och avlägga examina vid lantbrukshögskolan, men

vid själva planläggningen av undervisningen vid agronomkursen har

hänsyn icke ansetts böra tagas till den omständigheten, att vissa elever

önska på dylikt sätt fortsätta sin lantbruksutbildning.

För inträde vid agronomkurs skulle fordras kunskaper motsvarande

realskoleexamen med minst betyget godkänd i vissa särskilt angivna ämnen

och därjämte två års god jordbrukspraktik. Kurstiden skulle såsom

nu utgöra två år, med högst tio veckors ferietid varje år. Undervisning

skulle meddelas i samtliga de ämnen, som nu äro obligatoriska vid

agronomkurs. Dock skulle undervisningen mera inriktas på lantbruksekonomiska

frågor än för närvarande, och den skulle överhuvud taget

vara mera avpassad att giva eleverna utbildning för praktisk verksamhet

inom jordbruket. Såsom ett led i sådan omläggning av undervisning-en

skulle antalet föreläsningar nedbringas, under det att mera tid

skulle anslås för bland annat demonstrationer och exkursioner.

Lantbrukshögskolan skulle hava till huvudsaklig uppgift att dels utbilda

konsulenter och lantbrukslärare ävensom vetenskapsmän på jordbrukets

område, dels utgöra en härd för lantbruksvetenskaplig forskning.

Undervisningen vid lantbrukshögskolan har förutsatts skola bedrivas

under fullt högskolemässiga formel’. I överensstämmelse därmed hava

elevernas teoretiska förkunskaper ansetts böra i stort sett motsvara avlagd

studentexamen med minst godkända vitsord i ett antal särskilt angivna

ämnen. De sakkunniga föreslå emellertid, att även sådana, som

icke avlagt studentexamen, böra få deltaga i högskoleundervisningen såsom

ordinarie studerande och angiva olika sätt, på villia de teoretiska

förkunskaper, som ifrågavarande studerande under alla förhållanden synas

böra äga, må kunna kontrolleras. I fråga örn praktiska förkunskaper

föreslås krav på två års väl vitsordad jordbrukspraktik.

Vid lantbrukshögskolan har undervisningen förutsatts skola vara av

fullt högskolemässig karaktär. Vid högskolan skulle kunna avläggas

agronomisk ämbetsexamen (avsedd för Lantbrukslärare, konsulenter

m. fl.), agronomi kandidatexamen och agronomi licentiatexamen. Studietiden

vid högskolan för avläggande av ämbetsexamen beräknas till

tro år. Enär de personer, undervisningen för ämbetsexamen närmast

skulle vara avsedd att tillgodse, anses hava behov av viss specialisering

i studierna, skulle utbildningen omfatta dels allmänna agronomiska kim

Huvudalternativ

A.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Hn?adalternatiT

B.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

»kaper ock dels specialutbildning med tyngdpunkten förlagd till ettdera

av jordbrukslärans, husdjurslärans eller lantbruksekonomiens områden,

varigenom tre olika studielinjer skulle erhållas.

Vid huvudalternativ B avser agronomkursen icke blott utbildning av

yrkesmän vid det praktiska jordbruket utan har även till uppgift att

tjäna såsom underlag för de ytterligare studier, som erfordras för avi

läggande av examen vid lantbrukskögskolan, bland annat, agronomisk

ämbetsexamen. Även örn den förstnämnda uppgiften finge betraktas såsom

den viktigaste, måste hänsyn jämväl tagas till den senare, därest ämbetsexamen

icke skulle bliva mindervärdig. Det har sålunda synts önskvärt,

att undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena örn möjligt drives

så långt vid agronomkursen, att den utexaminerade agronomen utan

särskild komplettering — såvitt angår ifrågavarande ämnen — äger tillräckliga

förutsättningar att idka fortsatta studier för agronomisk ämbetsexamen.

I överensstämmelse därmed bär åt undervisningen i de

grundläggande ämnena tillmätts större plats på undervisningssckemat än

vid huvudalternativ A, under det att undervisningen i de praktiska tilllämpningsämnena

i någon mån måst inskränkas.

Beträffande inträdesfordringar, kurstid, undervisningens allmänna

planläggning m. m. gäller vad ovan anförts för motsvarande kurs vid

huvudalternativ A.

Lantbrukskögskolan enligt huvudalternativ B bör givetvis i stort sett

hava samma ändamål som motsvarande undervisnings- och forskningsanstalt

vid huvudalternativ A.

Såsom förut angivits, bygger undervisningen vid lantbrukshögskolan

vid detta alternativ på avlagd agronomexamen. Enäi; nämnda undervisning

avses skola hava fullt högskolemässig karaktär, kan emellertid avlagd

agronomexamen icke i alla avseenden ensam anses tillfredsställa de

krav på förkunskaper, som med fog synas böra ställas för inträde vid högskolan.

Särskilt i ämnena modersmålet, tyska, engelska och matematik,

vari ingen eller — beträffande sistnämnda ämne —■ jämförelsevis obetydlig

undervisning meddelas vid agronomkursen, böra kompletterande studier

för vinnande av studentkunskaper bedrivas före inträde vid högskolan.

Därjämte anses fordran på kvalificerat betyg böra ställas beträffande

vissa av de i agronomkursen förekommande undervisningsämnen,

som äro av särskild betydelse för de fortsatta lantbruksstudierna. Erforderlig

undervisning i de fyra nyssnämnda allmänbildande ämnena föreslås

skola meddelas i en vid högskolan genom det allmännas försorg anordnad

undervisningskurs. Kurstiden beräknas till ett år.

Emellertid bar det ansetts önskvärt, att även studerande, som avlagt

på visst sätt kvalificerad studentexamen men icke agronomexamen, må

kunna vinna inträde och avlägga examen vid högskolan. De sakkunniga

hava uppgjort en studieplan för sådana elever, innebärande att

dessa skulle jämsides med högskolestudierna följa undervisningen i vissa

ämnen i agronomkursen. Vid en dylik parallellavdelning, vars anordnande

måhända bleve förenat med vissa svårigheter, anses studierna

kunna föra fram till ämbetsexamen efter normalt tre års studier. Anordningen

förutsätter givetvis, att agronomkurs och högskola äro förlagda

till samma plats.

Enär undervisningen vid högskolan normalt bygger på genomgången

agronomkurs och för inträde i den senare på sätt ovan anförts uppställts

vissa krav på praktiska förkunskaper, vilka även för nu ifrågavarande

utbildning torde vara tillfredsställande, anses skäl icke förefinnas att i.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

förevarande lall uppställa några allmänna krav på praktisk förbildning

för inträde vid högskolan. För sådan inträdessökande, som icke

avlagt agronomexamen, föreslås fordringarna på föregående praktik lika

med dem, som ovan angivits för inträde vid lantbrukshögskola enligt

alternativ A.

Vid högskolan skulle kunna avläggas samma slag av examina, som

föreslagits vid huvudalternativ A. Undervisningens planläggning blir

emellertid något annorlunda. Vid utbildningssystemet enligt huvudalternativ

B hava de studerande nämligen redan i agronomkursen förvärvat

ett visst mått av allmänt agronomiskt vetande. Det anses därför

motiverat, att undervisningen för ämbetseaxmen i detta fall planlägges

för något kortare tid än vid huvudalternativ A, där sagda kurs

även avsåg att giva den allmänna agronomutbildningen. För vinnande

av i stort sett samma slutmål, vartill undervisningen för ämbetsexamen

vid huvudalternativ A avsåg att föra, beräknas motsvarande studier i

detta fall taga en tid av omkring två år i anspråk.

Liksom vid huvudalternativ A anses undervisningen för ämbetsexamen

även i detta fall böra i viss mån specialiseras. Av undervisningstekniska

skäl anses det dock lämpligt, att den vid alternativ A förutsatta

ekonomiska linjen uteslutes och att i stället kravet på omfattande

utbildning i lantbruksekonomiska ämnen får tillfredsställas genom den

vid sidan av ämbetsexamen inrättade kandidatexamen. Vid nu avsedda

anordning av undervisningen för ämbetsexamen räknas sålunda med

endast två studielinjer, nämligen en jordbruks- och en husdjurslinje.

Antalet undervisningsämnen för ämbetsexamen blir mindre än vid

huvudalternativ A på grund därav, att undervisningen i vissa ämnen

slutföres redan i agronomkursen. Utbildningen blir på grund därav också

något mera specialiserad.

Vid ordnande av den högre lantbruksundervisningen enligt alternativ

A anse de sakkunniga en agronomkurs vara tillräcklig. Vid alternativ

B, då agronomundervisningen vid sidan av sitt praktiska syfte

jämväl skulle utgöra grundval för den fortsatta högskoleutbildningen,

beräknas två agronomkurser bliva erforderliga. Vid båda utbildningssystemen

anses en lantbrukshögskola nöjaktigt tillgodose behovet av

högskolemässig undervisning.

Enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar skulle kostnaderna

för den högre lantbruksundervisningens ordnande — såväl engångskostnader

som årliga kostnader — kunna väntas bliva i stort sett lika vid

de båda huvudalternativen, dock i regel något högre vid huvudalternativ

B.

För inhämtande av ytterligare uppgifter rörande de båda huvudalternativen

A och B hänvisas till det tryckta betänkandet.

Efter verkställd ingående utredning rörande ovannämnda två huvudalternativ

för den högre lantbruksundervisningens ordnande hava de

sakkunniga underkastat do båda alternativen en jämförande granskning

och därvid kommit till den uppfattningen, att huvudalternativ A

vore att föredraga. Såsom motivering till detta ställningstagande hava

de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Båda alternativen befunnes vid en jämförande granskning förenade

med såväl fördelar som olägenheter.

IWiang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 12.5 hafi (Nr IMS.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Enligt B-alternativet skulle för tillträde till den högre lantbruksunderyisningen

fordras realskoleexamen och två års praktik och efter en

tvåårig agronomkurs skulle minst ett år behövas för komplettering av

för högskolestudierna erforderliga skolkunskaper; högskolekursen till

ämbetsexamen vöre i detta fall avsedd att bliva endast tvåårig. Tiden

för den teoretiska utbildningen från realskoleexamen till ämbetsexamen

skulle således bliva minst fem år, vartill skulle komma två års jordbrukspraktik.

Den ålder, vid vilken en yngling i vanliga fall kunde beräknas

avlägga realskoleexamen, vore 16 ä 17 år. Hans jordbrukspraktik

skulle då infalla mellan 16 och 18 respektive 17 och 19 år, men

vid denna ålder hade han sällan det allvar och varken den andliga eller

kroppsliga utveckling, som krävdes för att han skulle kunna få full

nytta av sin praktik. För en sådan yngling syntes det däriör knappast

vara lämpligt att redan efter så kort tid avsluta sin praktiska utbildning

för att då vinna inträde i agronomkursen, utan borde jordbrukspraktiken

för att kunna fylla sin uppgift såsom underlag för de teoretiska

studierna under dessa förutsättningar gärna utsträckas över ytterligare

ett eller två år. Beaktas finge ock, att inträde vid lantbruksskola

ej kunde vinnas före fyllda 18 år, varför sådan i och för sig önskvärd

praktik i mångå fall skulle medföra tidsförlust för den studerande.

I detta sammanhang förtjänade nämnas, att i Danmark gällde för inträde

vid Landholmjskolen fordran på minst tre års praktik efter fyllda

15 år eller två års praktik efter 17 år.

Vid jämförelse mellan de båda alternativen borde man även för alternativ

A räkna med realskoleexamen som utgångspunkt. Tiden för den

teoretiska utbildningen efter detta alternativ skulle bliva: tre år i gymnasiet

och tre år vid högskolan eller tillsammans sex år, vartill komme

två års jordbrukspraktik.

Här komme praktiktiden att normalt falla mellan 19 och 21 respektive

20 och 22 år, vilken tid vore härför betydligt lämpligare än den vid

alternativ B normala.

Utbildningstiden från realskoleexamen till ämbetsexamen skulle således

enligt alternativ B i gynnsamma fall bliva ett år kortare än enligt

alternativ A. Denna fördel för alternativ B kuude dock endast den

draga nytta av, som började sina studier vid relativt sen ålder. För den

åter, som avlade realskoleexamen vid 16 år och med anledning därav,

såsom förut framhållits, ansetts behöva förlängd praktiktid, torde alternativ

B icke innebära någon tidsvinst.

Studiekostnaderna för en sjuårig utbildningstid torde i regel bliva

lägre än för en åttaårig; dock komme i förevarande fall skillnaden i

kostnader sannolikt icke att stå i direkt proportion till skillnaden i tid.

Omkostnaderna under skoltiden (gymnasietiden) bleve med all säkerhet

lägre per år än omkostnaderna vid högskolan. Örn och i vad mån

kostnaderna för tre år vid gymnasium och tre år vid högskola enligt

alternativ A bleve högre än kostnaderna för fem år vid agronomkurs

och högskola enligt alternativ B läte sig dock icke med säkerhet avgöra.

Kostnaderna under den tid, som enligt båda alternativen skulle ägnas

åt praktisk utbildning, torde i båda fallen bliva ungefär desamma och

per år räknat ställa sig tämligen obetydliga i jämförelse med kostnaderna

under den övriga studietiden.

Både vid alternativ A och B förelåge möjlighet att på ett relativt tidigt

stadium (avlagd realskoleexamen) få påbörja de speciella lantbruksstudierna.

Om därvid avsåges att efter avlagd agronomexamen full
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

35

följa dessa till agronomisk ämbetsexamen, erbjöde intetdera alternativet

direkt anknytning. Alternativ B beredde dock en beaktansvärd lättnad

vid övergång till högre lantbruksstudier därigenom, att undervisningen

vore planlagd med hänsyn till en sådan övergång, för vars förmedlande

en särskild kurs förutsatts. Ehuru alternativ A ej planlagts för en

sådan anknytning, erbjöde det dock möjlighet för studerande med realskoleexamen

som underbyggnad att efter avlagd agronomexamen utan

större svårighet vinna inträde vid lantbrukshögskolan och där på avsevärt

kortare tid än den normala avlägga agronomisk ämbetsexamen. Det

torde emellertid beaktas, att efter bottenskoleidéns genomförande i vårt

undervisningsväsende möjligheten att avlägga studentexamen torde väsentligt

underlättas och att sålunda även behovet att begynna fackstudierna

inom jordbruket så tidigt som vid tiden för realskoleexamen ej

förelåge i så hög grad, som nu kunde vara fallet.

Vid bedömande av de båda alternativen från undervisningssynpunkt

erbjöde alternativ A bestämda företräden. Agronomkursen enligt alternativ

B skulle icke enbart tillgodose sitt egentliga syfte, nämligen utbildning

av praktiska jordbrukare, utan skulle även få till uppgift att

tjäna som grundval för den högre teoretiska utbildningen. Det kunde

icke undgås, att agronomundervisningen därigenom skulle löpa fara att

bliva mindre väl lämpad för sin huvuduppgift. Man bleve nämligen nödsakad

att giva de grundläggande naturvetenskapliga ämnena, fysik,

kemi och botanik, långt större plats på schemat än som kunde anses nödvändig

för blivande praktiska jordbrukare. Följden härav bleve, då

kursen vore begränsad till viss tid, att andra och för den praktiska jordbrukaren

viktigare ämnen måste stå tillbaka och undervisningen i sin

helhet komme att i mindre grad än önskligt få den praktiska betoning,

som för en sådan lärokurs borde vara huvudsak.

En annan olägenhet med alternativ B vore, att det icke lämnade möjlighet

för ett systematiskt ordnande av studierna; först skulle eleven

hava att genomgå en skolkurs, som avslutades med realskoleexamen, sedan

en fackutbildning, dels praktisk, dels teoretisk, den senare avslutad

med agronomexamen, därefter åter en skolkurs i språk och matematik,

sedan ånyo en fackutbildningskurs. Enär det kunskapsmått, som i

agronomkursen meddelats i de grundläggande naturvetenskapliga ämnena,

vore otillräckligt såsom grundval för fortsatta studier i fackämnena,

bleve man emellertid i den sista fackutbildningskursen nödsakad

att på detta sena stadium även upptaga utvidgad undervisning i dessa

grundläggande ämnen.

För utbildningen till ämbetsexamen måste det slutligen vara en betydande

olägenhet, att den teoretiska undervisningen vore fördelad på

två skilda kurser. Det torde lätt inträffa, att på grund härav vissa luckor

skulle uppstå i utbildningen, liksom det givetvis icke gärna skulle

kunna undgås, att visst kunskapsmaterial, som redan inhämtats i agronomkursen,

åter mäste upptagas till behandling i fortsättningskursen.

Enär åtskillig tid normalt komme att förflyta mellan avgången från

agronomkurs och inträdet i den högre kursen, finge antagligen viss tid

även anslås för repetitioner i olika ämnen, vilket givetvis voro ägnat att

i viss mån förlänga studietiden.

I själva verket kvarstode således i fråga om alternativ B i huvudsak

do anmärkningar, som riktats mot nuvarande agronomkurs och kombinationen

agronom- och konsulentkurs.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den dualism, som funnes i den nuvarande agronomundervisningen och

som alltjämt kvarstode hos alternativ B, undvekes i alternativ A. Genom

inrättande av såväl en praktiskt betonad agronomkurs, byggd på

måttliga förkunskaper, som en mera vetenskapligt betonad kurs för

högre utbildning, byggande på högre förkunskaper, tillgodosåge alternativ

A de båda utbildningsriktningarnas olika krav på för dem särskilt

lämpad undervisning.

Agronomkursen kunde sålunda anordnas på ett sådant sätt, att hänsyn

uteslutande toges till dess praktiska uppgift. När det gällde studier

för ämbetsexamen, hade eleverna redan från början goda förkunskaper

i allmänbildande ämnen, varför undervisningen från första stund

kunde hållas på en jämförelsevis hög nivå. Genom att hela den teoretiska

lantbruksutbildningen för ämbetsexamen vore koncentrerad till en

enda kurs ernåddes även den fördelen, att undervisningen kunde planeras

på ett mera ändamålsenligt sätt, varjämte hänsyn redan från början

kunde tagas till behovet av specialisering i utbildningen.

# Vid utarbetande av förslag till kursplaner för de båda huvudalternativen

hade de sakkunniga eftersträvat, att undervisningen i de olika ämnena

skulle erhålla en sådan omfattning vid vart och ett av nämnda alternativ,

att dessa kunde förväntas leda till i stort sett samma slutresultat

ur fackutbildningsynpunkt. Full överensstämmelse i berörda hänseende

hade emellertid icke varit möjligt att uppnå, beroende på de

stora olikheterna i fråga örn undervisningens anordnande enligt de båda

alternativen. Såsom redan nämnts, skulle vid alternativ B undervisningen

för ämbetsexamen i vissa ämnen — olika för olika studielinjer —

avslutas^ redan i agronomkursen. För ämbetsexamen å jordbrukslinjen

skulle sålunda icke erfordras större kunskaper i till exempel ämnet husdjurslära,

än som inhämtats under agronomkursen, och för ämbetsexamen

å husdjurslinjen skulle detsamma gälla med avseende på bland annat

ämnet jordbrukslära. Även örn därvid antalet undervisningstimmar

i sådana ämnen tillmättes större än vid alternativ A, torde det vara förenat

med svårigheter att uppnå samma studieresultat som enligt detta

alternativ. Såsom förut framhållits, medförde elevernas bättre förkunskaper,

att undervisningen enligt alternativ A genomgående kunde hållas

på en högre nivå.

Av vad ovan anförts torde framgå, att alternativ A gåve å ena sidan

de praktiska jordbrukarna en för dem lämpad kurs och å andra sidan lärare,

konsulenter m. fl. en fullgod utbildning. Som grundval för fortsatta

vetenskapliga studier erbjöde det större säkerhet för att inga luckor

förefunnes i den grundläggande utbildningen.

Enligt de sakkunnigas åsikt vore alternativ A mest ägnat att giva jordbruksstudierna

i vårt land den erforderliga vetenskapliga grundvalen.

I fråga örn årliga kostnader och engångskostnader vore, såsom av den

förut verkställda utredningen framginge, olikheterna mellan de särskilda

alternativen icke av den storleksordning, att de ekonomiska synpunkterna

kunde tillmätas någon avgörande betydelse, när det gällde att välja

mellan de båda systemen för undervisningsverksamhetens inre byggnad.

Det torde i stället vara motiverat, att de båda systemens olika värde ur

utbildningssynpunkt ensamt finge vara bestämmande vid valet mellan

dem.

Efter övervägande av de skäl, som sålunda syntes tala för eller mot

det ena eller det andra alternativet, hade de sakkunniga kommit till den

bestämda uppfattningen, att den högre lantbruksundervisningen lämp
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ligast borde byggas ripp i huvudsaklig överensstämmelse med. det system,

som i det föregående betecknats såsom huvudalternativ A.

I förevarande fråga hava de sakkunniga emellertid icke varit eniga.

Hen- Sköld har nämligen reserverat sig till förmån för huvudalternativ

B och därvid anfört följande.

»En högre lantbruksundervisning bör fylla tvenne uppgifter. A ena

sidan bör den vara en härd för vetenskaplig forskning inom de till jordbruksområdet

hörande tillämpade vetenskaperna och i samband därmed

möjliggöra utbildningen av forskare och vetenskapsmän inom nämnda

vetenskaper. Å andra sidan har den att sörja för utbildningen av vissa

befattningshavare i framför allt allmän tjänst. Det är främst i sistnämnda

avseende, det nuvarande tillståndet är otillfredsställande och en

reformering alltså är trängande. Genom centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet bedrives nämligen en vetenskaplig verksamhet,

som väl tål jämförelse med vad som i detta avseende presteras

i andra länder, varjämte utbildningen av forskare och vetenskapsmän

genom medverkan från universitetens sida ävenledes visat sig kunna ske,

ehuru kanske icke i den utsträckning, som är önsklig. Med möjligheterna

att giva befattningshavare, som hehöva en högre lantbruksutbildning,

en tillfredsställande och modern sådan, är det däremot sämre ställt. Till

förfogande härför stå endast de båda lantbruksinstituten med en organisation,

som i stort sett tillkom redan i början av 1890-talet. Det är därför

naturligast, att vid en utredning örn nyordnande av den högre lantbruksundervisningen

i vårt land hänsyn i främsta rummet tages till

frågan örn ämbetsutbildningen på jordbruksområdet.

Huvudmassan av de befattningar, som den högre lantbruksundervisningen

avser att utbilda till, äro konsulentbefattningar hos hushållningssällskapen

och lärarebefattningar vid den lägre lantbruksundervisningen.

Utbildningen avser sålunda huvudsakligen lärare, men lärare med en synnerlig

säregen uppgift. Det är nämligen icke här som vid annan undervisning,

att skolan från början får föra sina elever in i det nya kunskapsområdet,

därvid läraren har stora möjligheter att giva eleverna den

önskade inriktningen. Läraren i de högre lantbruksundervisningsanstalterna

får mottaga elever, som ur praktisk synpunkt redan äro fackutbildade

och som växt upp i en jordbruksmiljö. Dessa elever hava redan en

åsikt örn hur ett jordbruk i sin helhet och i sina detaljer skall skötas.

Vilka svårigheter det under sådana omständigheter mången gång skall

möta att bibringa eleven förståelse för nyttan av nya metoder och vimon

grannlagenhet och psykologisk takt det fordras för en framgångsrik verksamhet

på detta område, är lätt att föreställa sig. Men ännu större krav

i sistnämnda avseenden ställer utan tvivel ställningen som konsulent.

Ty här gäller det icke längre ungdom, med dess trots allt större böjlighet

och intellektuella spänstighet, här gäller det att få den kanske sedan

många år självständiga yrkesutövaren inom jordbruket att förbättra sina

måhända fäderneärvda metoder och att se med en ny syn på jordbrukets

olika förhållanden. Att tro det i allmänhet vara möjligt för någon annan

än den, som från ungdomen är intimt förtrogen med jordbrukarbefolkningen

och dess tänkesätt, att framgångsrikt fylla en lärares vid

lägro lantbruksundervisningsanstalt eller en konsulents hos hushållningssällskapen

uppgifter, förefaller åtminstone mig otänkbart. Anordnas icke

den högre lantbruksundervisningen så, att det framför allt blir ungdom

Reservation.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

från jordbrukarbem, sorn begagna sig därav för att därefter fylla ovannämnda

befattningar, blir undervisningsreformen misslyckad och man

löper fara, att jordbrukarnas teoretiska yrkesutbildning genom undervisningsanstalter

och konsulentverksamhet kommer att sakna förbindelse

med det praktiska livet. Forskningsarbetet och försöksverksamheten

komma att få en alltför dålig förbindelseled med praktiken och få mindre

förmåga att leda och höja det svenska jordbruket i dess utveckling.

De sakkunnigas majoritet har förordat, att den högre lantbruksundervisningen

organiseras i enlighet med ett av de sakkunniga utarbetat alternativ

A, vilket i förevarande avseende innebär, att för inträde i lantbrukshögskolan

normalt skulle krävas avlagd studentexamen. Genom

detta förslag skulle lantbruksliögskolan i stort sett få samma typ som

övriga fackhögskolor här i landet, något som givetvis innebure vissa fördelar

ur uniformitetens synpunkt. Nekas kan ej heller, att A-alternativet

organisatoriskt sett visar stor planmässighet och enkelhet.

Men trots dessa företräden måste man likväl fråga sig, örn detta system

ändå är det lämpligaste för vinnande av syftemålet: utbildandet

av en kår konsulenter och lantbrukslärare med förmåga och förutsättningar

att göra jordbrukarna delaktiga av forskningens och försöksarbetets

nya rön och metoder. Den, som inriktar sig på att avlägga studentexamen,

torde ytterst sällan pa förhand hava bestämt sig för en viss levnadsbana.

Yrkesvalet sker först i samband med absolverandet av nämnda

examen, ja, för den, som fortsätter universitetsvägen, är det alls icke

ovanligt, att det verkliga avgörandet träffas långt senare. Valet av

levnadsbana sker understundom på grund av intressen, som väckts under

de förberedande studierna, men ej sällan är det konjunkturerna inom

olika områden, den större eller mindre utsikten att efter studiernas avslutande

erhålla anställning, som fäller utslaget. På grund härav är det

icke osannolikt, att, örn den högre lantbruksundervisningen anordnas i

enlighet med de sakkunnigas alternativ A, lantbruksliögskolan i icke

ringa utsträckning bomme att frekventeras av elever, som på förhand

sakna varje förbindelse med den jordbrukande befolkningen och dess förhållanden

och för vilka lantbruksstudierna ingenting annat bliva än en

väg till ett levebröd. Ty för dylika elever är systemet tillrättalagt och

vägen jämnad. För den däremot, som efter de tidigare ungdomsårens

arbete vid jordbruket gripes av lusten att ägna sig åt uppgiften att fostra

och handleda jordbruksnäringens utövare och som därför äger goda förutsättningar,

erbjuder A-alternativet de största svårigheter; och dock är

det just elever av denna typ, lantbruksliögskolan borde eftersträva. Att

i 18—20 års åldern påbörja studier för studentexamen, för att först efter

dess avläggande få gripa sig an med de egentliga fackstudierna, är föga

lockande och långt ifrån någon lätt sak.

Vill man uppnå, att åt fostraregärningen å jordbrukets område framför

allt de ägna sig, som från barndomen äro förtrogna med näringen och

dess utövare och som därför hava möjlighet att vinna dessa senares förtroende,

torde man få släppa tanken på studentexamen som den normala

utgångspunkten för högre lantbruksstudiers bedrivande. Den frågan

uppstår då, vad som skall sättas i stället. Problemet gäller att å ena sidan

underlätta för jordbrukarungdomen att få tillträde till högskolan.

och å andra sidan att upprätthålla kravet på sådana teoretiska förkunskaper,

att undervisningen kan hållas på ett fullt högskolemässigt plan.

Vad som ligger närmast till hands att tänka sig, är en sådan anordning,

att eleven redan tidigt kunde få påbörja fackutbildningen men att den
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

39

na fackutbildning lades så, att den samtidigt skapade de nödiga teoretiska

förutsättningarna för högskolestudiernas bedrivande. En facklig

studentutbildning borde träda i den allmänna studentutbildningens ställe.

Förebilden för ett dylikt system är lätt funnen; den föreligger i den tekniska

studentexamen, som avgångsexamen från tekniskt gymnasium innebär

och som gäller som inträdeskompetens till tekniska högskolan. Efter

realskoleexamen, relativt lätt vunnen vid någon av de många realskolor,

som härefter komma att finnas, icke minst på landsbygden, och praktik

vid jordbruket, inträde i ett fackgymnasium, där examen kunde avläggas,

som berättigade till studier vid lantbrukshögskolan, skulle alltså

vara det system, varigenom den högre lantbruksundervisningen starkare

knötes till jordbruksnäringen, än vad de sakkunnigas A-alternativ kan

komma att göra.

Att träffa en dylik anordning för jordbruksundervisningens del möter

emellertid större svårigheter än vad beträffar den tekniska undervisningen,

framför allt örn man vill, att den lägre utbildningen skall hava

något självständigt ändamål vid sidan örn förberedandet till inträde vid

högskolan. Det tekniska gymnasiet har till självständig uppgift att utbilda

driftsledare för mindre företag och innehavare av vissa chefsposter

och specialbefattningar inom industrien. Samma uppgift hava i stort sett

även de teknska fackskolorna, vilka emellertid icke föra fram till kompetens

för inträde vid tekniska högskolan. Utom i fråga örn kurstiden —

tre år vid gymnasiet och två vid fackskolan — skilja dessa båda skoltyper

sig väsentligen däri, att undervisning i främmande språk meddelas i

gymnasiet men ej i fackskolan. Aspiranter å befattningar, som kräva

språkkunskaper, gå till gymnasiet; i fråga örn sådana befattningar återigen,

där särskild språkunderbyggnad icke fordras, sker utbildningen i

fackskolan. För den tekniska undervisningens del är det givet, att nu

omnämnda skolväsen har arbetsuppgifter nog. Industrien omfattar ett

stort antal större företag och har därför behov av arbetskraft, utbildad

på olika sätt. Vid jordbruket däremot är de stora företagens antal relativt

ringa och förminskas dessutom alltjämt. Behovet av särskilt utbildade

driftsledare är därför så begränsat, att för dess fyllande knappast

behövs olika läroanstalter och ännu mindre olika slags utbildning. Vid

bedömandet av möjligheterna av att kombinera utbildningen av driftsledare

vid det större jordbruket med förberedandet till inträde vid lantbrukshögskolan

har givetvis frågan örn behovet av undervisning i främmande

språk för nämnda driftsledare särskilt beaktats. Från på detta

område särskilt sakkunniga har hävdats, att något dylikt behov icke föreligger

samt att den förlängning av studietiden, nämnda undervisning

skulle medföra, icke vore tillrådlig med hänsyn till de möjligheter att

bära en större studieskuld, vederbörande kunde förväntas få efter studietidens

slut. På grund härav har jag icke ansett mig för närvarande

kunna föreslå den ombildning av ett av lantbruksinstituten till agronomiskt

gymnasium, som jag med hänsyn till min uppfattning av här berörda

spörsmål annars skulle vara böjd för.

För möjliggörande av ovan angivna önskemål: rekryterande av eleverna

i den högre lantbruksundervisningen i största utsträckning från den

jordbrukande befolkningens egna led, har inom de sakkunniga utarbetats

ett alternativ B. Detta alternativ bygger på den förutsättningen,

att utbildningen av driftsledare, agronomutbildningen, även normalt

skulle vara förberedelse för inträde vid lantbrukshögskolan. Agronomutbildningen

skulle emellertid icke omfatta främmande språk och bleve på

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

grund daräv lcke tillräcklig som underlag för högskolestudier. Den bartor

nödvändig^ språkundervisningen jämte någon matematikundervisning

skulle meddelas vid en ettårig kurs vid Ultuna året efter det agronomexamen

avlagts. Agronomutbildning plus nyssnämnda språkkurs

skud0 alitsa tillsammans ersatta fackgymnasiet och sålunda föra fram

till en facklig studentkompetens, vilken skulle vara förutsättning för examens

avlaggande vid lantbrukshögskolan.

De sakkunnigas majoritet har före sitt ståndpunktstagande till förmån

tor alternativ A verkställt en jämförelse mellan detta samt alternativ B

7?f slutsatser, som därvid dragits, delas icke i allo av mig, varför jag nu

tillåter mig upptaga denna jämförelse till diskussion. Härvid torde jag

aven hilva i tillfälle att närmare belysa, hur B-alternativet genomfört

land aomma att påverka den högre lantbruksundervisningen i vårt

I fråga örn de båda systemens verkningar, i vad gäller elevernas omedelbara

intressen, har de sakkunnigas majoritet icke kunnat undgå att

tillerkänna B-alternativet ett visst företräde. Att så är fallet, måste ju

också vara självklart, örn man betänker, att denna sida av spörsmålet

av av£örande betydelse för detta alternativs utformande. Enligt

mitt förmenande Ilar. de sakkunnigas majoritet dock icke gjort B-alternativet

full rättvisa i detta avseende. Det erkännes visserligen i fråga

igheten att på ett relativt tidigt stadium påbörja de speciella

jordbruksstudierna, att detta alternativ bereder en beaktansvärd lättnad

framför A-alternativet vid övergången från lägre till högre studier därigenom

att undervisningen är planlagd med hänsyn till en dylik övergang.

Men det bör dessutom understrykas, att just denna planläggning

leder till att denna övergång blir den normala studievägen här, medan

vid A-alternativet ingen, som från början tänker bedriva högre studier,

kommer att räkna med en dylik övergång, utan allenast den, som under

agronomutbildningen beslutar sig för att fortsätta. I praktiken blir därför

skillnaden i detta avseende de båda alternativen emellan betydligt

större, än vad sakkunnigemajoriteten förutsätter. B-alternativet medför

vidare under i övrigt lika förhållanden ett års kortare studietid än

A-alternativet, vilket särskilt för den, som vid något högre ålder väljer

denna bana, är av stor betydelse. Att studiekostnaderna ävenledes bliva

lägre, är givet; för den, som icke är bosatt i stad med statsgymnasium eller

i grannskapet därav, blir kostnadsminskningen i jämförelse med alternativ

A av i förhållande till tiden motsvarande storlek, ja, i vissa fall

ännu större, beroende på att stipendiemöjligheterna i allmänhet äro bättre

vid agronomkurs än vid gymnasium. Det torde därför få anses fastslaget,

att saväl organisatoriskt som ekonomiskt B-alternativet ur elevernäs,

särskilt de ifrån landsbygden, synpunkt erbjuder betydande fördelar

framför A-alternativet. Att dessa fördelar skulle, såsom sakkunnigemajoriteten

synes förmena, uppvägas av den större lätthet att avlägga

studentexamen, den nya skolreformen är avsedd att medföra, torde

nog vara tvivelaktigt, enär de lättnader skolreformen innebär närmast

gälla möjligheten att vinna anknytning från en lägre skolform till en

högre men icke fordringarna, varav följer, att dessa lättnader väsentligen

falla före realskoleexamen och följaktligen i lika grad gälla för B- som

för A-alternativet.

Ur utbildningssynpunkt anser emellertid de sakkunnigas majoritet Aalternativet

hava ett bestämt företräde framför B-alternativet. Sålunda

riktas den anmärkningen emot sistnämnda alternativ, att den s. k. prak
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

41

tiktiden, här skulle inträda vid en alltför tidig ålder, då eleven varken

andligen eller kroppsligen har den utveckling, som kräves för att han

skall kunna få full nytta av sin praktik. Oavsett den omständigheten,

att vid B-alternativet rätt många elever kunna förutsättas påbörja sina

studier vid en högre levnadsålder, är att märka, att inträdestiden för elever

i agronomkurs är lika för de båda alternativen. Anmärkningen,

kan följaktligen icke gälla agronomutbildningen. Vad så beträffar den

praktiska förtrogenheten med jordbruksnäringen vid inträdet i lantbrukshögskolan,

synes majoriteten icke ha beaktat, att enligt A-alternativet

inskränker nyssnämnda förtrogenhet sig till två års praktik efter

studentexamen, medan vid B-alternativet eleverna vid sitt inträde i högskolan

avlagt agronomexamen, d. v. s. innehava kompetens som driftsledare

vid större jordbruk. Under dylika omständigheter synes anledning

icke föreligga, att i detta avseende sätta B-alternativet efter A-alternativet,

snarare borde väl motsatsen gälla, så mycket mera som vid förstnämnda

alternativ eleverna i storne utsträckning måste antagas stamma

från den jordbrukande befolkningens led.

Beträffande agronomkursen anses densamma enligt alternativ B mindre

lämpad för utbildning av driftsledare än enligt det andra alternativet,

emedan enligt förstnämnda alternativ denna kurs jämväl skulle utgöra

förberedelser för studier i lantbrukshögskolan. Den skulle därför bliva

mindre praktiskt betonad och de praktiska ämnena få stå tillbaka. Det

kan givetvis icke bestridas, att enligt B-alternativet de rent naturvetenskapliga

ämnena upptaga större rum än enligt A-alternativet. I de av

de sakkunniga uppgjorda förslagen till timplaner utgör skillnaden i detta

avseende 95 föreläsningar och 90 övningar, motsvarande omkring tio procent

av samtliga föreläsningar och övningar. Något intrång på utrymmet

för de mera praktiska ämnena måste detta helt naturligt innebära.

Men en sämre praktisk betoning bör icke bliva följden härav, enär ökningen

för de naturvetenskapliga ämnenas del nästan uteslutande faller

på det första året, som mera är ägnat för de teoretiska studierna, under

det att andra året, då de praktiska ämnena företrädesvis läsas, icke i

vidare mån beröres. Men en annan och icke besvarad fråga är den, örn

den försämring av den naturvetenskapliga grunden för agronomutbildningen,

som A-alternativet innebär i jämförelse med nuvarande tillstånd,

verkligen kan komma att visa sig lycklig eller örn icke fastmer man löper

risk, att agronomkursen kommer att sjunka ner till allenast en förbättrad

lantbruksskola. B-alternativet upprätthåller standarden i detta

avseende och är samtidigt mera praktiskt betonad, än vad hittills varit

fallet. En agronomutbildning, sådan såsom B-alternativet förutsätter,

torde därför väl låta försvara sig.

Med A-alternativets förslag till agronomutbildning är dessutom en allvarlig

olägenhet av praktisk art förknippad, en olägenhet som do sakkunnigas

majoritet visserligen vill förringa ehuru knappast med framgång.

Efter nämnda alternativ skulle nämligen agronomkurs endast

komma att anordnas vid Alnarp. Alla driftsledare vid större jordbruk

även i mellersta och norra delarna av landet skulle komma att få sin utbildning

vid ett skånskt jordbruk med dess exklusiva karaktär, brist på

moss- och kärrjordar, på skogsbruk och skogsbeten. Att såsom de sak

kunnigas majoritet gör förmena, att denna olägenhet uppväges av jordbrukspraktik

i mellersta eller norra Sverige, torde icke låta sig göra,

särskilt då det här gäller just den praktik vid unga år, vars värde de

sakkunniga i annat sammanhang så förringat.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vad den högre lantbruksundervisningen beträffar, anser de sakkunnigas

majoritet B-alternativet vara förenat med en betydande olägenhet,

därigenom att den teoretiska undervisningen är delad i tvenne kurser,

agronomkursen och lantbrukshögskolan, varvid vissa luckor skulle kunna

tänkas uppstå i utbildningen och en viss upprepning av undervisning

icke skulle kunna undvikas. Även örn en dylik olägenhet skulle uppstå

med nyssnämnda anordning, torde den dock mer än uppvägas av en annan

fördel. Enligt A-alternativet skulle vid lantbrukshögskolan till samma

examen inhämtas såväl en allmän agronomisk utbildning inom hela

kunskapsområdet som en mera vetenskapligt inriktad specialutbildning

inom en viss del av detta område. Det ligger i sakens natur, att den förra

utbildningen måste på grund av det oerhört stora ämnesantalet och den

begränsade tiden få en viss skolmässig karaktär med bestämda kurser

o. s. v. Den senare utbildningen är däremot avsedd att bliva mera högskolemässig

med fria studier o. dyl. Då nu dessa olika undervisningssystem

skola tillämpas sida vid sida, även i viss mån i fråga örn tiden,

inom samma läroanstalt med samma elever och understundom samma lärare,

torde fara vara för handen, att ’pluggskolan’ vinner på högskolans

bekostnad, att lantbrukshögskolan icke blir högskola men väl seminarium.

Annat blir förhållandet med B-alternativet. Här är den allmänna

agronomiska utbildningen redan undanstökad före inträdet i lantbrukshögskolan.

Eleven går direkt till de högskolemässiga specialstudierna.

Han får på ett annat sätt en känsla av att stå inför något nytt, där han

själv har att bära ansvaret för det resultat, vartill han kan nå. På detta

sätt torde, just genom boskillnaden mellan ’pluggskolan’ och högskolan,

en starkare garanti vinnas för en på självständiga studier grundad vetenskaplig

specialutbildning, än vad som sker enligt A-alternativet.

När de sakkunnigas majoritet håller före, att samma anmärkningar

kunna riktas mot B-alternativet som mot den nuvarande kombinationen

agronomkurs-konsulentkurs, torde detta omdöme vara ganska orättvist.

Ty de anmärkningar, som kunna riktas emot nämnda kombination, äro

väl huvudsakligen följande. Konsulentkursen är icke obligatorisk förnågon

befattning; den agronom, som har goda vitsord från agronomkursen,

anser sig därför icke behöva genomgå konsulentkursen för att

erhålla anställning. Antalet elever i denna kurs har därför blivit så

ringa, att särskild undervisning icke kunnat anordnas. Särskilda lärare

hava ej heller funnits, utan har undervisningen varit en biuppgift för

institutens lärare. Kurstiden har varit allenast ett år. Ingen av dessa

anmärkningar kan riktas mot B-alternativet. Att i detta alternativ

agronomutbildningen skilts ifrån högskolan, innebär, såsom ovan visats,

mera en fördel än en nackdel.

De sakkunnigas majoritet har även den anmärkningen mot B-alternativet,

att såväl den allmänbildande underbyggnaden som fackutbildningen

måste företagas i olika repriser Detta är en olägenhet, som icke kan

förnekas. Orsaken varför denna oformlighet icke kunnat undanröjas har

ovan angivits. Dock torde svårigheten mindre ligga i att färdigheten i

fackämnena glömmas bort än i att språkutbildningen behöver kompletteras

på ett så sent stadium. Ty den allmänbildande kursen är ju avsedd

att vara förlagd till samma plats som lantbrukshögskolan, och eleverna

komma alltså att under detta år befinna sig i en miljö, där fackämnena

måste komma att hållas aktuella.

De sakkunnigas majoritet vill slutligen hävda, att trots att de båda alternativen

uppbyggts utifrån den förutsättningen, att slutresultatet skulle

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

43

bliva lika, A-alternativet dock i detta avseende skulle vara överlägset.

I detta avseende torde en diskussion vara ändamålslös, då omdömet är av

rätt subjektiv art. För min del håller jag före, att B-alternativet bör

ge ett resultat, som är tillräckligt för vårt behov. Möjligen skulle kunna

sägas, att för den viktiga uppgiften att dana forskare och vetenskapsmän

detta alternativ skulle mindre lämpa sig, enär de härför lämpade

begåvningarna kunna tänkas uppstå inom högst olika befolkningslager

och den alldeles särskilda kontakten med jordbruksbefolkningen icke'' i

detta avseende är så nödvändig. Att märka är då, att enligt alternativ B

även bör finnas en särskild linje för ur naturvetenskaplig synpunkt väl

kvalificerade studenter, varigenom en regelrätt väg till den högre lantbruksutbildningen

för den naturvetenskapligt begåvade studenten skapas.

Den av sakkunnigemajoriteten hävdade meningen, vilken dessutom

knappast är grundad, att den allmänna agronomutbildningen i B-alternativet,

på grund av att densamma inhämtas utanför högskolan, skulle

vara för svag för en konsulent eller lantbrukslärare i de ämnen, som sedermera

icke studeras vid högskolan, kan icke tillmätas större betydelse.

Hittills hava nämnda befattningshavare icke haft annan utbildning än

just dylik agronomutbildning. Vid B-alternativet tillkommer nu en vetenskaplig

specialutbildning inom ett visst område härutöver, vilket bör

beteckna ett alldeles tillräckligt framsteg.

Enligt min mening skulle alltså den högre lantbruksundervisningens

ordnande enligt de sakkunnigas B-alternativ leda till

att den för konsulent- och lärarbefattningar nödiga utbildningen nåddes

på kortast möjliga tid och till lägsta studiekostnad;

att ungdom med håg och fallenhet för en dylik verksamhet redan från

början kunde inrikta sig på fackstudier;

att den, som under den fortsatta utbildningen ansåge sig mera lämpad

för det praktiska jordbrukets utövande, kunde avbryta vid agronomexamen,

men den, som ursprungligen tänkt ägna sig åt praktisk verksamhet

och som under studierna funnit anledning sträva vidare, kunde fortsätta

till lantbrukshögskolan;

att den, som t. ex. vid genomgående av lantmannaskola grepes av lust

att bedriva högre lantbruksstudier, med lätthet skulle kunna skaffa sig

tillfälle därtill;

att sålunda särskilt den jordbrukande befolkningens begåvningar skulle

beredas tillfälle att komma till sin rätt.

Härigenom skulle garanti vinnas för att lantbrukslärare- och konsulentkåren

finge förutsättningar för att förstå den _j ordbrukande befolkningens

förhållanden och tänkesätt samt för att vinna dess förtroende,

vilket jag såsom ovan anförts anser vara oundgängligen nödvändigt, örn

den föreslagna reformeringen av vår högre lantbruksundervisning skall

bliva lyckad.

Då B-alternativet dessutom enligt mitt förmenande på ett fullt tillfredsställande

sätt tryggar en god utbildning av driftsledare, lantbrukslärare

och konsulenter samt forskare och vetenskapsmän, kan den omständigheten,

att detta alternativ ur rent organisatorisk synpunkt icke

är så enhetligt som alternativ A, icke ändra min uppfattning örn det

förra alternativets överlägsenhet, varför jag förordar, att den högre lantbruksundervisningen

organiseras i överensstämmelso med de sakkunnigas

huvudalternativ B. Då jag delar sakkunnigemajoritetens åsikt om lantbrukshögskolans

förläggning, gäller mitt förord sålunda alternativ B I.»

s. 44 Kontrollera mot PDF

Yttranden i

anledning av

högre lantbruksundervisningssakkunnigas

betänkande.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Av vederbörande, som yttrat sig i frågan örn lantbruksundervisningens

allmänna planläggning, har det stora flertalet uttalat sig för

huvudalternativ A. Hit höra bland andra lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,

styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut samt detta instituts

lärarråd, styrelsen för skogshögskolan, flertalet hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Sveriges lantbrukslärarförbund

och Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen. I

dessa yttranden understrykes i allmänhet de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

anförda skälen. På vissa håll förordas dock, att åtgärder

vidtagas för att inom ramen av nyssnämnda alternativ åstadkomma

ett vinnande av huvudsyftet med alternativ B, nämligen att särskilda

möjligheter skapas för ungdom ur den jordbrukande befolkningens

led att vinna inträde vid lantbrukshögskola.

Sålunda yttrar lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut bland annat.

Såsom redan^ framhållits läge B-alternativets förnämsta fördel däri, att

det skapade något större möjligheter för de unga män, som växt upp i

lantbrukarhem och därför sedan barndomen vore förtrogna med lantbruk

och landsbygdens förhållanden, att komma fram till ämbetsexamen och

i sin verksamhet såsom lärare eller konsulenter draga nytta av den förvärvade

intima kännedomen örn praktiskt lantbruk. Det vore säkerligen

av mycket stort värde, att lantbrukslärarkåren i stor utsträckning rekryterades

från detta håll, men möjligheterna för unga män av nämnda

kategori att utan alltför stora svårigheter avlägga ämbetsexamen även

enligt A-alternativet syntes vara i hög grad underskattade såväl av reservanten

som i någon mån även av de sakkunniga själva. Kunskapsintresserade

lantbrukarsöner besökte i regel lantmanna- eller lantbruksskolor

och, örn de icke tidigare inhämtat större mått av allmänbildning,

än vad som meddelades i folkskolan, föreginges fackskolan ofta av folkhögskolekurs.

Redan nu funnes vid några folkhögskolor kurser för att

förbereda till inträde vid lantbruksinstituten, och ett fortgående på denna

väg även i fråga örn högskolan syntes icke otänkbart. I reservationen

hade framkastats tanken på anordnande av lantbruksgymnasier,

ehuru denna tanke icke fullföljts. I B-alternativet hade föreslagits upprättande

vid högskolan av en ettårig kurs i språk, matematik och naturvetenskapliga

ämnen för att underlätta övergång från agronomkurs till

högskolan; även denna väg kunde möjligen visa sig framkomlig. Flera

utvägar syntes sålunda finnas för att möjliggöra tillträde till högskolan

för studiebegåvade alumner från de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Lärarrådet funne icke behövligt eller lämpligt att här uttala sig

för någon av dessa linjer men ville dock såsom sin mening uttala, att genom

anordnande av lämplig sådan kurs för att förmedla övergången från

lantmanna- eller lantbruksskola för verkligt studiebegåvade elever utan

anlitande av agronomkurs såsom mellanled verklig tidsbesparing skulle

kunna göras enligt A-alternativet. Under sådana förhållanden funne lärarrådet

icke något hållbart skäl tala för B-alternativet.

Liknande synpunkter hava framförts av åtskilliga andra av de hörda

myndigheterna och korporationerna, såsom av styrelsen för Ultuna lant
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

45

bruksinstitut, inspektören för lantmannaskolorna, Sveriges allmänna lantbrukssällskap

med flera.

I ett par yttranden, vari för övrigt uttalas anslutning till huvudalternativ

A, anses emellertid den av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna agronomkursen icke böra komma till stånd, utan borde

driftsledarutbildningen erhålla en annan läggning. Sålunda anför Sveriges

lantbrukslär arförbund.

De sakkunnigas förslag, att skilt ifrån den egentliga högskoleundervisningen

och väsentligen nedom denna anordna »agronomkurser» för utbildande

av driftsledare vid det större jordbruket, vore mindre lämpligt

i dess nuvarande skick; det borde, enligt förbundets mening, göras till

föremål för ytterligare överväganden och behövliga jämkningar. — Den

egentliga agronomutbildningen med dess olika stadier från agronomie

kandidat till, i sinom tid, agronomie doktor borde få höra högskolan till.

I denna borde givas den »förbättrade agronomutbildning», varom så

länge talats; men det skulle helt visst verka förvirrande, örn man nu samtidigt

med högskolans inrättande och utanför dennas ram startade en

»lägre» eller försämrad agronomutbildning, något som ur teoretisk eller

vetenskaplig synpunkt här skulle bliva fallet, den mera »praktiska» inriktningen

till trots. Att säga, att vår hittillsvarande agronomutbildning

byggt på realskoleexamen som grund, vore väl ändå icke rätt, ty

förutom att en väsentlig del av institutseleverna avlagt studentexamen,

hade sökandefrekvensen i regel möjliggjort uppehållande av något

strängare inträdesfordringar än reglementenas minimum.

I fråga örn driftsledare vid det större jordbruket borde man skilja pä

ledningen av den yttre, dagliga driften vid gårdarna, vilken lämpligen

kunde benämnas teknisk driftsledning, samt den överledning eller

ekonomiska driftsledning, som därutöver behövdes särskilt vid större

gods, bruksegendomskomplex o. s. v. För dylik överledning och driftsplanläggning

torde högskolans ekonomiska linje erbjuda en lämplig och

behövlig utbildning. Även husdjurslinjen, i vissa fall också jordbrukslinjen,

torde vara att välja för blivande ägare av större jordbruk, enär

eventuellt förefintliga lokala förutsättningar för kreatursavel till avsalu,

respektive frambringande av förädlade utsäden för den allmänna marknaden

etc., härigenom med större planmässighet och framgång borde kunna

komma att utnyttjas.

För det större jordbruket i allmänhet vore det givetvis av stor fördel,

örn de två grenarna av driftsledning kunde tänkas förenade hos samma

anställda personer, men dels förutsatte detta en längre och dyrbarare

utbildning än som motsvarades av de avlöningsförmåner, som i regel

kunde lämnas, och dels torde ägarna — med eller utan specialsakkunnigas

råd — själva vilja handhava driftsplanläggningen. Den utbildning av

driftsledare, som de sakkunniga avsåge med de föreslagna agronomkurserna,

torde därför också bäst kunna karakteriseras såsom utbildning av

tekniska driftsledare. — Det man främst begärde av dessa vore, att de

hade god skolning och rutin i handledande av arbetena å egendomarna

samt ägde förtrogenhet med jordens brukning och djurens skötsel, rent

tekniskt sett, med maskiners och redskaps vård och användning, arbetslärans

tillämpning vid bestämmande av ackord och beting etc.

Men den utbildning, som krävdes härför, voro väsentligen av det slag,

som gåves i våra lantbruksskolor. Från dem utexaminerade lärlingar

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bade ju också, såsom de sakkunniga framhållit, visat sig vara starka konkurrenter

till agronomerna örn ifrågavarande platser. Enligt förbundets

mening borde man nu låta leda sig härav på så sätt, att den tvååriga

lantbruksskolan finge utgöra icke blott grunden för utan även den bärande

stommen i utbildningen av tekniska driftsledare för det större

jordbruket samt att den för dem tillämnade institutskursen gåves karaktären

av. en påbyggnadskurs. En dylik kurs, som lämpligen kunde benämnas

inspektorskurs (motsvarande namnet »rättarkurs» vid lantbruksskolorna),

torde kunna göras normalt ettårig; och till att börja med borde

det vara nog med endast en sådan kurs, nämligen vid Alnarp. Då

den verkligt grundläggande kunskapen och praktiken erbölles vid i olika

landsdelar belägna lantbruksskolor, borde påbyggnadskursen utan väsentligt

men kunna förläggas till en ort för hela landet. Örn det sedermera

visade sig behövligt, kunde en inspektorskurs ordnas även vid Ultuna.

Inom Norrland, där endast ettåriga lantbruksskolor funnes, vore

behovet av tekniska driftsledare för större jordbruk ringa, men det som

funnes kunde måhända bäst fyllas genom att för elever med endast ettårig

lantbruksskola som facklig förbildning anordnades en tvåårig kurs

vid Alnarp, varvid viss kombinering även med dess rättarkurs torde böra

äga rum.

Flertalet elever vid bär ifrågavarande instituts- eller inspektorskurser

torde emellertid kunna förväntas bliva personer, som med gott resultat

genomgått tvåårig lantbruksskola. Även örn såsom teoretisk förbildning

fordrades realskoleexamen eller motsvarande kunskaper, torde

intresserade och studiebegåvade ynglingar, som avlagt i vissa ämnen

(bland annat matematik och svenska) kvalificerad examen från tvåårig

lantbruksskola, kunna anses nöjaktigt uppfylla förbildningsfordringarna.

Kunskap i främmande språk borde bär icke anses oeftergivlig. Där

så visade sig behövligt, borde ju dock viss komplettering i den allmänna

skolbildningen ske.

Att särskilt de bättre av våra nuvarande lantbruksskolor ägde goda

förutsättningar att i här avsedd omfattning medverka vid utbildningen

av tekniska driftsledare, torde villigt erkännas av alla initierade, och

för övrigt kunde ju även lantbruksskolorna förbättras och utvecklas.

örn de ställdes inför ökade och nya krav. Men framför allt skulle det

nu gälla att göra de ifrågasatta institutskurserna till så goda och effektiva

slututbildningskurser för praktiken som möjligt. Mycket av

vad de sakkunniga anförde beträffande »agronomkursernas» program

och praktiska inriktning skulle äga sin tillämpning även på dessa inspektorskurser,

men viss inknappning måste vid dem göras i lärokursernas

rent teoretiska delar och företräde ges åt sådant, som tekniska

driftsledare normalt finge användning för, varjämte kursernas karaktär

av påbyggnad på lantbruksskolekurs vore att noga fasthålla. Utvidgade

kurser torde krävas särskilt i tekniska, merkantila och kamerala

ämnen och allehanda övningar borde företagas i arbetslärans tilllämpning,

i ekonomiska beräkningar, i syners verkställande, i kommunala

angelägenheters handhavande etc., enär förtrogenhet å dessa gebit

vore en merit av stort värde hos blivande tjänstemän av denna kategori.

Med en dylik planläggning av driftsledarnas utbildning följde emellertid,

att valet mellan den »praktiska» linjen (lantbruksbefälslinjen) och

den mera teoretiska eller »lärda» vägen i regel måste ske före eventuellt

deltagande i inspektorskurs, ty ett fortsättande från dylik kurs

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

47

till högskoleutbildningen torde icke och borde icke vara att räkna med

annat än i mycket få fall. Dock skulle vägen till högskolan givetvis

vara öppen för de inspektorskursdeltagare, som önskade gå densamma

och som skafiade sig nödig komplettering i allmänbildningen. Ur effektivitets-

eller arbetsbesparingssynpunkt kunde det emellertid sägas

innebära avsevärd fördel, att vägskillnaden komme efter lantbruksskolas

genomgående, ty örn de sakkunnigas s. k. agronomkurser mera allmänt

bleve grund för högskolestudierna, finge man, trots alla jämkningar,

tre allmänna fackkurser på varandra, nämligen lantbruksskolekurs

(som ju helst såges såsom praktikförbildning), »agronomkurs» och

den fortsatta allmänna jordbruksutbildningen i högskolan. Detta bleve

allt för mycket tidskrävande nötande i de allmänna jordbruks- och husdjurskurserna,

och det kunde dock icke och borde icke få uppväga

brister i den för högskolestudierna förutsatta allmänbildningen. Med

hänsyn till den prövning av läslust och studiebegåvning, som även lantbruksskolekurs

innebure, och till den relativt mogna åldern vid dylik

kurs avslutande torde förutsättningarna för ett efter omständigheterna

så lämpligt val som möjligt kunna väntas föreligga. Bland omständigheter,

som icke sammanhängde med den väljande personen själv,

vore särskilt att bemärka sökandefrekvensen och utsikten för tillfället

att på den ena eller den andra vägen bäst och säkrast vinna utkomst.

Då vägen till inspektorskurs regelrätt skulle gå genom lantbruksskola,

hade man att räkna med, att nämnda omständigheter komme att något

öka antalet vid lantbruksskolorna av lärjungar, som ämnade utbilda sig

vidare vid andra anstalter. De, som vore obestämda för vilken väg de

skola gå, måste nämligen för att behålla valfriheten genomgå lantbruksskolekurs

såsom den för bägge alternativen betryggande jordbruksförbildningen.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

anser sig böra särskilt dröja vid frågan, huruvida en agronomkurs av

den omfattning, högre lantbruksundervisningssakkunniga förordat,

verkligen är av behovet påkallad. Enligt förvaltningsutskottets mening

måste behovet motsvaras av efterfrågan på agronomiskt utbildada

driftsledare.

Denna efterfrågan hade under de senaste åren blivit allt mindre, och

mycket tydde därpå, att detta förhållande komme att fortfara. De stora

godsens fortgående uppdelning i smärre jordbruksenheter, som befordrades

från statsmakternas sida, komme också att förminska det verkliga

behovet av driftsledare med högre kvalifikationer. Det vore därför

sannolikt, att utsikterna för de utexaminerade agronomerna att vinna

anställning såsom driftsledare, skulle vara så gott som inga. De enda,

som sålunda skulle kunna tänkas genomgå en agronomkurs för utbildning

till driftsledare, skulle alltså vara de, som hade för avsikt att övertaga

eget större lantbruk. Även de, som för sådant ändamål genomginge

agronomkurs, bleve sannolikt alltmera fåtaliga.

Erfarenheten hade visat, att do flesta driftsledare numera foges bland

dem, som genomgått lantbruksskolor. Ännu funnes visserligen en del,

som hade större fordringar på sina anställda driftsledare, än som kunde

motsvaras av dem, som genomgått lantbruksskola. Men då tendensen

i allt fall ginge i den riktningen, att dessa i regel föredroges, torde

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

det vara lämpligt, att utbildningen av driftsledare byggdes på lantbruksskolans

grund. Förvaltningsutskottet ville sålunda i detta ämne

föreslå, att för de lärjungar vid lantbruksskola, som före inträdet i denna

avlagt realskoleexamen och efter avslutad kurs vid lantbruksskola

önskade fortsätta sina studier för utbildning till driftsledare vid större

jordbruk, anordnades en ettårig institutkurs vid Alnarp eller, örn så

skulle visa sig erforderligt, jämväl vid Ultuna.

X detta sammanhang må vidare omnämnas, att i reservation till yttrande

från lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut professor

H. Funkquist såsom sin mening uttalat, att vid realiserande av högre

lantbruksundervisningssakkunnigas förslag agronomkursen borde ersättas

med dels en lanthushållarkurs i samband med lantbruksskolan på

Alnarp och dels ett lantbruksgymnasium.

Direkt förord åt den form för den högre lantbruksundervisningens ordnande,

som innefattas i huvudalternativ B, gives i yttrandena från

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt Gävleborgs

läns hushållningsällskaps förvaltningsutskott. Samma ståndpunkt

intager Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, ehuru

detta utskott föreslår vissa ändringar rörande nämnda alternativ. I detta

avseende anför förvaltningsutskottet.

Det vöre ur flera synpunkter förmånligt, örn all högre lantbruksundervisning,

som avsåge utbildning av konsulenter och lantbrukslärare

eventuellt även försöksledare, förutsatte agronomexamen vid något av

lantbruksinstituten och att på grund av förkunskaper och personliga

egenskaper lämpliga agronomer bereddes tillfälle att fortsätta sin utbildning

vid högskolan, eller med andra ord, att övergång från lantbruksinstitut

till högskola borde i stället för undantag vara regel för

nämnda kategorier av blivande tjänstemän. Häremot kunde invändas,

att studietiden bleve förlängd, och detta torde bliva ett ofrånkomligt faktum.

Detta uppvägdes emellertid till fullo därav, att den blivande konsulenten

eller lantbruksläraren erhållit en utbildning, som gjorde honom

skickad att på ett bättre sätt än med enbart högskolutbildning fylla

sin uppgift. Utskottet ansåge sålunda, att vad beträffade konsulenter

och lantbrukslärare samt eventuellt blivande försöksledare agronomexamen

vid lantbruksinstitut och agronomie ämbetsexamen vid lantbrukshögskola

borde bliva obligatorisk. I denna del sammanfölle utskottets

mening i huvudsak med de sakkunnigas förslag under huvudalternativet

B. För agronomer, som icke avlagt studentexamen, borde

beredas möjlighet att komplettera sina förkunskaper för studier vid högskolan

på sätt de sakkunniga föreslagit.

För studenter, som ämnade söka utbildning vid högskolan för annat

ändamål än konsulent- eller lantbrukslärarverksamhet, borde finnas möjlighet

att utan agronomexamen vinna inträde vid högskolan under förutsättning,

att nödig jordbrukspraktik förefunnes. Örn högskoleundervisningen

ordnades på det sätt, att dessa studerande under första året

erhölle undervisning i till deras undervisningslinje hörande ämnen, motsvarande

i dessa ämnen den undervisning, som meddelades vid instituten,

skulle under de följande tvenne åren undervisningen vid högskolan

kunna ordnas med hänsyn till de kunskaper, agronomerna förvärvat vid

instituten.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 49

Nyligen hade i fråga om studentexamen idén örn folkskolan såsom bottenskola

blivit av riksdagen genomförd. Fråga vore, örn med icke ännu

mera berättigande instituten borde betraktas såsom verklig bottenskola

för lantbrukshögskolan kompletterad med den möjlighet till direkt inträde,

som i det föregående blivit antydd. Utskottet ville erinra därom,

att många av vårt lands duktigaste agronomer använt lantmanna- eller

lantbruksskolor såsom »/bottenskolor» och att de genom sina förkunskaper

i lantbruksämnen, vunna vid dessa skolor, kunnat på ett bättre sätt

än t. o. m. studenter tillgodogöra sig institutsundervisningen i huvudämnena.

Det rådde ej tvivel örn, att lantbrukshögskolan skulle röna

samma goda inflytande av institutsundervisningen, vilken under sådana

förhållanden ej behövde hållas på ett lägre plan utan tvärtom på ett

högre sådant. Det torde även förtjäna framhållas, att undervisningen

vid instituten ej behövde bliva lidande därav, att blivande egna jordbrukare

och blivande konsulenter och lantbrukslärare erhölle samma

grundläggande undervisning i huvudämnena. Tvärtom måste detta betraktas

som en fördel för samtliga elever, ty konsulenter och lantbrukslärare

skulle arbeta icke endast inom det mindre jordbruket utan inom

alla kategorier av jordbruk.

Utskottet ville därjämte framhålla, att det även ur en annan synpunkt

syntes vara betänkligt att omlägga den högre lantibruksundervisningen.

d. v. s. högskoleundervisningen, på sätt huvudalternativet A förutsatte.

Den hittillsvarande agronomexamen komme härigenom att förlora mera

av sitt värde som merit vid tillsättandet av platser än som av förhållandena

torde vara berättigat. En större klyfta komme att uppstå mellan

den hittillsvarande och den blivande utbildningen, än som vore strängt

taget motiverad av hänsynen till verkliga kunskaper. Alternativet A

tillämpat på konsulenter och lantbrukslärare vid deras utbildning kunde

måhända komma att icke medföra de fördelar för det svenska jordbruket,

man gärna ville förbinda med tillkomsten av en lantbrukshögskola.

Det hade av de sakkunniga framhållits, att högskola ordnad i enlighet

med huvudalternativet B komme att medföra, att elevernas jordbrukspraktik

bleve förvärvad vid alltför unga år. Utskottet ville emellertid

understryka vikten av, att jordbrukspraktiken under alla förhållanden

borde bliva så grundlig som möjligt, och ville ifrågasätta, huruvida jordbrukspraktik,

förvärvad före uppnådda 17 års ålder, borde medtagas i det

minimum av två år, som föreslagits såsom villkor för inträde vid institut

eller högskola.

Då utskottet i det föregående uttalat sig för lantbrukshögskola i huvudsaklig

överensstämmelse med huvudalternativet B för blivande konsulenter

och lantbrukslärare, ville utskottet likaledes hava uttalat, att

agronomkurser vid lantbruksinstituten borde anordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit för agronomexamen

under huvudalternativet A.

Utskottet ville slutligen framhålla, att lantbrukshögskolans undervisning

borde ligga på ett så högt plan, att dess karaktär av högskola ej

äventyrades. Detta gällde främst licentiatexamen, som måste vara fullt

jämförlig med vad övriga högskolor för nämnda examen krävde.

Nu refererade yttranden hava samtliga hållit sig inom ramen för do

av högre lantbruksundervisningssakkunniga uppdragna huvudlinjerna

för den högre lantbruksundervisningens ordnande. Några andra av de

Bihang lill riksdagens protokoll Will. I saini■ 12.r> hafi. (Nr U3.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

avgivna yttrandena innehålla emellertid antydanden eller förslag, som

syfta till en annorlunda beskaffad form för anordnandet av ifrågavarande

undervisning.

Större akademiska konsistoriet i Lund har sålunda uttalat, att det hade

varit önskligt, att^ de sakkunniga mera ingående prövat möjligheten av

att utbygga de. båda befintliga lantbruksinstituten i och för en högre

lantbruksundervisning och att förlägga den egentliga vetenskapliga forskningen

inom jordbruksområdet till centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet. I anslutning härtill har universitetskanslern anfört,

att han, innan han närmare inginge på det föreliggande sakkunnigförslaget,

ville med ett par ord beröra ett spörsmål, som visserligen ej

blivit direkt avhandlat i sakkunnigbetänkandet, men som syntes vara av

grundläggande betydelse, nämligen det, huruvida icke lämpligen håda de

nuvarande lantbruksinstituten borde utbyggas till fullständiga lantbrukshögskolor.

Därest icke hänsyn måste tagas till kostnaden, skulle utan

tvivel vissa goda skäl kunna anföras till stöd för en dylik lösning. Men

utöver den redan nu avgörande kostnadssynpunkten talade häremot även

den viktiga omständigheten, att i framtiden vid fortgående specialisering

inom lantbruksvetenskapen det säkerligen bleve så gott som omöjligt

^ att med tillgängliga resurser kunna uppehålla två högskolor på

en sådan ståndpunkt, som den ständigt fortgående vetenskapliga utvecklingen

krävde. Ville man alltså på lantbrukets område både skapa och för

framtiden säkerställa en verkligt vetenskaplig liögskolebildning, torde

det vara klokt att redan från början, i överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag, samla sina krafter på inrättandet och utvecklingen av endast

en lantibruksliögskola för hela riket.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har förklarat, att

den ej vore övertygad därom, att de sakkunnigas förslag till den högre

lantbruksundervisningens ordnande innebure den lyckligaste lösningen av

denna . för vårt lands jordbruk så viktiga fråga. Det kunde nämligen

starkt ifrågasättas, örn det ringa antal studerande, som enligt de sakkunnigas

beräkning komme att ägna sig åt högre, vetenskapligt betonade studier,

verkligen motiverade upprättandet av en undervisningsanstalt med

de anspråk på elevernas kvalifikationer för inträde (studentexamen), på

möjlighet till avläggandet av högre examina och på lärarnas forskaregenskaper,

som en högskola oavvisligen fordrade. Dessa studerandes

behov kunde säkerligen tilfredsställas på ett vida enklare sätt än genom

upprättandet av en högskola, och sin vetenskapliga utbildning kunde de

erhålla vid universiteten, vid andra högskolor, i utlandet och vid de redan

existerande lantbruksinstituten — örn nämligen dessa senare bibragtes

en drägligare existens och bättre forskningsmöjligheter, än hittills varit

fallet.

Det vöre just denna senare möjlighet till den högre lantbruksundervisningens

ordnande, som styrelsen ansåge, att de sakkunniga bort taga

i allvarligare övervägande. Lantbruksinstitutens brister, sådana de för

närvarande tedde sig, vore kort sammanfattade följande: en lärarkår av

vetenskapsmän — utan möjlighet till vetenskaplig forskning, en utbildning

av undervisare och konsulenter, som i regel sammanfölle med de

praktiska driftsledarnas, en alltför teoretiskt betonad utbildning av dessa

senare. Att undanröja dessa brister och giva båda instituten en för forskning

och undervisning värdig utformning — utan att därför pålägga dem

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

51

den yttre standard, som namnet »högskola» medtorde — torde kunna ske

utan alltför stora ekonomiska uppoffringar.

Förverkligandet av denna plan torde enligt styrelsens mening kunna

ske därigenom, att centralanstalten i Stockholm avvecklades och dess

verksamhet helt förlädes till instituten, till vilka även anstaltens framstående

vetenskapliga krafter kunde knytas. Den framtida utvecklingen

av centralanstaltens verksamhet måste nämligen —- som från flera håll

framhållits — betraktas såsom synnerligen vansklig, så länge man fasthålla

vid densammas förläggning inom huvudstaden, där den måste vara

i avsaknad av all omedelbar beröring med sitt huvudsakliga forskningsobjekt:

jordbruket. Inom kort måste även kraven på nybyggnader tillfredsställas,

för att anstalten överhuvud taget skulle kunna fylla sitt

ändamål, och härför vore betydande summor erforderliga.

Genom att på detta sätt utbygga lantbruksinstituten på centralanstaltens

bekostnad skulle betydande fördelar vinnas. De årliga kostnaderna

för centralanstaltens drift skulle komma instituten tillgodo, varigenom

ytterligare driftkostnader för dem skulle reduceras. De summor, som

inom kort måste nedläggas på anstaltens nya lokaler, skulle på ett lyckligare

sätt komma vårt lantbruk tillgodo, örn de offrades på lantbruksinstitutens

iståndsättande — icke minst på grund av de betydligt mindre

tomt- och byggnadsomkostnaderna på dessa orter.

Den uppfattningen torde inom jordbrukarkretsar ofta hava gjort sig

gällande, att centralanstalten genom sin förläggning till huvudstaden blivit

till alltför litet gagn för det sydsvenska jordbruket. Genom den

här föreslagna anordningen skulle jordbruksforskningen i vårt land, som

på grund av de varierande klimatiska förhållandena ställdes inför mycket

växlande krav, tillgodose icke blott norra och mellersta Sverige utan

även Sydsverige. Enligt de sakkunnigas förslag skulle däremot denna

senare del av vårt land så att säga helt och hållet ställas utanför forskningen.

Det sade sig nämligen av sig självt, att Alnarp, i den utformning

de sakkunniga gåve institutet — örn man undantoge mejeri- och

trädgårdsavdelningarna — bomme att degraderas till en skola utan varje

möjlighet till vetenskaplig forskning såväl på grund av otillräckliga institutionsförhållanden

som på grund av för framtiden otillräckligt kvalificerade

lärarkrafter, vilka för övrigt skulle bliva alltför betungade med

undervisning. Samtidigt skulle den övriga delen av landet äga två

forskningshärdar, högskolan och centralanstalten. Det orättvisa och för

sydsvenska jordbrukare nedsättande i denna anordning läge i öppen dag

och torde ej vidare behöva utredas.

Styrelsen ansåge sig sålunda ej kunna förorda de sakkunnigas förslag

till den högre lantbruksundervisningens ordnande utan ville i stället föreslå,

att ny utredning verkställdes efter här framlagda linjer, nämligen:

1. att övergiva högskoletanken och i stället utbygga bägge de redan

förefintliga lantbruksinstituten, så att dessa vart och ett för sina jordbruksområden

uppfylla tidsenliga krav på utbildningen av lärare, konsulenter

och driftsledare samt på lanthushållningens speciella forskningsuppgifter;
2.

att avveckla centralanstalten under förläggandet av densammas

verksamhet till de båda lantbruksinstituten, varigenom den högre lantbruksundervisningens

ordnande från såväl ekonomisk som praktisk synpunkt

i hög grad skulle underlättas.

Lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut bär uttalat, att

det funne starka skäl tala för, att varken sakkunnigförslaget eller någon

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

till detsamma knuten reservation borde i oförändrad form läggas till

grond för en omorganisation av den högre lantbruksundervisningen, utan

ville föreslå, att en fortsatt utredning av frågan komme till stånd. Lärarrådet

ansåge, att en dylik utredning borde gå ut på att vid de båda redan

bestående lantbruksinstituten uppbygga en högre lantbruksundervisning.

Agronomkurserna borde vid båda lantbruksinstituten fortfarande

kvarstå, men utbildningen borde erhålla en betydligt starkare

praktisk betoning, så att blivande driftsledare måtte erhålla en verkligt

solid grund att bygga på. Inträdesfordringarna i agronomkursen borde

skärpas, så att avlagd studentexamen eller motsvarande kunskapsmått i

modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och biologi samt i

kemi på reala linjen borde ställas som inträdesvillkor. För beredandet

av personer, som ej avlagt studentexamen, men aspirerade på att vinna

inträde vid lantbruksinstitut, möjlighet att komplettera sina skolkunskaper

i de anförda ämnena till det ovan föreskrivna kunskapsmåttet,

borde särskilda för ändamålet upprättade, under statens kontroll stående

läroanstalter, exempelvis vid vissa folkhögskolor, finnas. Den praktiska

utbildningen _ för inträde i agronomkursen borde helst omfatta tre

år, varav ett ar vid lantbruksskola. Ovan anförda fordringar på teoretiska

kunskaper för inträde i agronomkursen kunde ej anses för högt

ställda, då de voro behövliga för undervisningens ändamålsenliga bedrivande.

I själva verket hade på grund av det stora antal inträdessökande

till instituten, som hittills förekommit, och den gallring, som i följd därav

kunnat företagas, ett mycket stort antal av dem, som hittills vunnit inträde

i agronomkursen, fyllt dessa fordringar. Genom att ställa så pass

höga teoretiska fordringar erliölles ett mera homogent elevmaterial, och

mindre tid och arbete behövde nedläggas på de grundläggande naturvetenskapliga

ämnena, varigenom möjlighet bereddes att bättre än hittills

tillgodose de ekonomiska och tillämpade ämnena.

Efter avlagd agronomexamen med kvalificerade betyg i vissa grundläggande

ämnen borde personer, som önskade ytterligare utbildning för

vinnande av kompetens för ordnarie befattning såsom konsulent, lärare

vid lantbruks- eller lantmannaskola m. fl. ämbeten, d. v. s. önskade avlägga

»agronomisk ämbetsexamen», kunna genomgå en högre kurs vid.

instituten. Denna högre kurs borde vid vartdera institutet inrymma dels

en jordbruks-, dels en husdjurslinje och omfatta en tid av två år. Studieformerna

horde vara möjligast fria och huvudvikten läggas på självständigt

undersökningsarbete inom något av huvudämnena. Detta förslag

till ordnandet av en högre lantbruksundervisning överensstämde i

flera avseenden med den nuvarande organisationen vid lantbruksinstituten,

men denna, som av kända orsaker uppvisade många brister, skulle

kunna i avsevärd grad förbättras, därest de ovan anförda grunddragen

för en mera praktisk betonad agronomutbildning och en mera specialiserad

utbildning i den högre kursen bleve genomförda. Den i huvudsak

redan bestående organisationen skulle på detta sätt utvecklas till vida

större effektivitet.

_ En förutsättning för ett förbättrat utbildningsresultat vore dock, att

tillräckligt med lärarkrafter, med rika möjligheter att till stöd för undervisningen

bedriva forsknings- och försöksarbete, ställdes till förfogande.

Det borde, genom att ett tillräckligt stort antal lärare anställdes, kunna

ordnas så, att i allmänhet en och samma lärare handhade undervisningen

i sitt ämne i både agronomkursen och den högre kursen. Emellertid

måste sörjas för, att undervisningsskyldigheten för respektive lärare

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

begränsades, så att tillräcklig tid bleve övrig till bedrivande av vetenskaplig

forskning och försöksverksamhet. Stor vikt måste läggas vid,

att lärarna bleve gynnsamt ställda i fråga örn institutioner, laboratorier,

försöksfält, assistenter och dylikt. Och för att goda lärarkrafter skulle

vinnas, måste goda lönevillkor vara för handen.

Lärarrådet ansåge även, att de sakkunniga bort pröva, huruvida det i

samband med ordnandet av den högre lantbruksundervisningen ej hade

varit lämpligt och befogat att avveckla centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet och anknyta den av denna anstalt bedrivna

verksamheten till den eller de institutioner, som kommo att upprättas

för den högre lantbruksundervisningens bedrivande.

Genom ett överflyttande av denna verksamhet till de båda lantbruksinstituten,

vilka läroanstalter på grund av sin uppgift lämpligen borde

benämnas högskolor, borde de skilda landsändarnas intressen kunna tillgodoses

på ett mycket fullständigare sätt, än vad nu voro fallet, och

forsknings- och försöksarbetet borde jämväl kunna i mycket hög grad

tjäna undervisningen i både agronomkursen och den högre kursen. För

staten skulle ett dylikt arrangemang kanske jämväl medföra minskade

kostnader.

För personer, som önskade bedriva studier för avläggandet av ännu

högre examina än lantbrukshögskolornas högre kurs medgåve — de personer,

som komme att räknas till denna kategori av studerande, torde

bliva relativt få — torde möjligheter kunna beredas, att studierna bedreves

dels vid lantbruksinstituten, dels vid de dessa närbelägna universiteten

i Lund, respektive Uppsala. Högre examina inom ämnen direkt

berörande lanthushållningen borde avläggas vid lantbrukshögskolorna.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

sig för en form för den högre lantbruksundervisningens ordnande, sorn» i

stort sett överensstämmer med det här ovan refererade förslag, som framställts

av lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut.

I reservation till yttrande från Kronobergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava utskottets ordförande och sekreterare uttalat

synpunkter på föreliggande fråga, som i stort sett överensstämma med

lärarrådets vid Alnarp förslag, dock att erforderliga kurser för specialstudier

skulle uppdelas på de båda instituten, så att högre undervisning

på husdjurs- och mejerilinjerna förlädes till Alnarp och motsvarande

undervisning på jordbruks- och ekonomiska linjerna till Ultuna.

Slutligen har i reservation till Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskotts yttrande godsägaren L. Ekberg uttalat sig mot upprättande

av en lantbrukshögskola.

I det till förenämnda proposition nr 249 till 1930 års riksdag fogade ut- Propositionen

drag av statsrådsprotokollet erinrade dåvarande chefen för jordbruks- »^349/1930.

departementet, att i vissa av de inkomna yttrandena den tanken framkastats,

huruvida icke den högre lantbruksundervisningen lämpligen

.skulle förbättras därigenom, att de båda nuvarande lantbruksinstituten

jämsides utbyggdes, eventuellt med undantagande av den nu vid centralanstalten

för jordbruksförsök bedrivna verksamheten. Emellertid ansåg sig

departement selie fen icke kunna tillstyrka en dylik lösning i fråga om denna

undervisnings ordnande. Departementschefen anförde flir denna ståndpunkt

följande skäl.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majrid proposition Nr 143.

Med hänsyn till de tämligen olikartade jordbruksförhållandena i landets

skilda delar skulle det otvivelaktigt vara värdefullt, om två väl utrustade

i laatbraksunderyisningsanstalter kunde inrättas och upprätthållas,

.oc£ ^afe da nara till hands att på lämpligt sätt utbygga de båda redan

befintliga lantbruksinstituten. Enär såsom förut anförts utbildningskurserna

torde bora vara olika beskaffade för praktiska driftsledare och för lant.

bruksläkare, skulle följden bliva, att man vid vartdera institutet finge anordna

dels en agronomkurs och dels någon form av högskolemässig undervisning.

De sakkunniga hade emellertid framhållit, att den sannolika elevIrekvensen

ej motiverade upprättandet av mera än en anstalt för högskolemassig

lantbruksundervisning, och. komme undervisningen att anordnas i

överensstämmelse med huvudalternativ A syntes åtminstone för närvärande

icke keller erfordras mer äa en anstalt för agronomutbildning. Ett

likformigt utbyggande av båda lantbruksinstituten kunde väntas medföra

högst avsevärda kostnader, som icke i sin helhet kunde anses motiverade

med hänsyn till det nuvarande behovet av anstalter för högre lantbruksundervisning

Det torde för övrigt hava visat sig, att den nuvarande dualismen

pa ifrågavarande område icke varit lyckosam. Den omständigheten,

att ett anslagskrav från det ena av instituten lätt föranledde motsvarande

krav från det andra institutet, torde hava på olika sätt inverkat menligt,

när det gällt att reformera undervisningen eller förbättra institutens

utrustning.

Beträffande spörsmålet, vilket av de sakkunnigas huvudalternativ som

borde läggas till grund för en reformering av den högre lantbruksundervisningen,

förordade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet alternativ

A och anförde härom följande.

Huvudalternativ B torde hava ett visst företräde framför huvudalternativ

A i det hänseendet, att. det skulle i högre grad underlätta för landsbygdens

ungdom att vinna, inträde vid lantbrukshögskolan. Kraven på

teoretiska förkuskaper för inträde vid agronomkurs skulle i båda fallen

vara lika eller motsvara realskolekunskaper, men vid alternativ B där

agronomkursen skulle utgöra grund för den fortsatta högskolemässiga undervisningen,

förutsattes, att de ytterligare kunskaper i allmänbildande

ämnen, som kunde erfordras såsom grundval för högskolestudierna, skulle

meddelas i. särskilda genom det allmännas försorg anordnade utbildningskurser.

Vid alternativ A däremot, där undervisningen vid den fristående

lantbrukshögskolan skulle bygga på i stort sett studentkunskaper hos eleverna,

hade räknats med, att sådana inträdessökande till högskolan, som

icke haft tillfälle att följa undervisningen vid ett gymnasium, skulle utan

det allmännas medverkan förskaffa sig erforderliga teoretiska förkunskaper.

Den större svårighet, som vid alternativ A skulle finnas för vid lantmannahem

uppväxande ungdom att komma i åtnjutande av högskolemässig

lantbruksundervisning, torde emellertid kunna avhjälpas genom att

även i detta system för lantbruksundervisningens ordnande inrymma särskilda

genom statsmakternas försorg anordnade förberedande kurser i allmänbildande

ämnen. En annan följd av det som alternativ B betecknade

undervisningssystemet skulle bliva, att vederbörande elever vid en något

senare tidpunkt, nämligen först elter avslutad agronomkurs, behövde bestämma

sig för, örn de skulle välja den mera praktiska vägen som driftsledare

eller den mera teoretiska vägen via lantbrukshögskolan. Detta

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

torde i och för sig få betraktas såsom en beaktansvärd fördel. Men även

vid alternativ A hade förutsatts, att särskilda anordningar skulle vidtagas i

syfte att underlätta för elever från den i detta fall fristående agronomkursen

att utan alltför betungande villkor fortsätta studierna vid lantbrukshögskolan.

Slutligen innebure alternativ B, att två agronomkurser i skilda delar av

landet skulle upprättas, under det alternativ A räknade med, att åtminstone

tills vidare endast en agronomkurs skulle stå till förfogande. Med hänsyn

till de skiftande jordbruksförhållandena i olika delar av landet vore

det påtagligt, att den praktiska utbildning, varom här vore fråga, bättre

skulle tillgodoses genom två agronomkurser än genom en. Emellertid torde

hinder icke möta att jämväl vid det. undervisningssystem, som alternativ A

innebure, anordna agronomundervisning å två skilda platser, örn detta ur

olika synpunkter skulle visa sig ändamålsenligt. Vad därefter anginge de

fördelar, som syntes vara förenade med ett anordnande av den högre lantbruksundervisningen

enligt huvudalternativ A, så läge dessa väsentligen

på området för själva undervisningens inre organisation.

Sålunda skulle agronomkursen enligt alternativ A få till uteslutande uppgift

att utbilda yrkesmän för det större jordbruket, medan motsvarande

kurs vid alternativ B vid sidan av nämnda uppgift jämväl skulle hava till

ändamål att förbereda för inträde vid lantbrukshögskolan. Endast vid

förstnämnda alternativ torde undervisningen i agronomkursen kunna helt

inriktas mot det praktiska syfte, som den vore avsedd att tillgodose, och endast

under denna förutsättning torde agronomutbildningen kunna på ett

tillfredsställande sätt motsvara de krav, som med skäl kunde ställas från

det praktiska jordbrukets sida. Men även i fråga örn den högskolemässiga

undervisningen torde alternativ A hava ett bestämt företräde framför alternativ

B. Undervisningen i fackämnen för agronomisk ämbetsexamen

skulle sålunda vid alternativ A meddelas i en sammanhängande kurs, medan

den vid alternativ B skulle komma att uppdelas på en agronomkurs

och en högskolemässig kurs. Det torde vara ställt utom allt tvivel, att

ifrågavarande undervisning i förra fallet borde kunna planläggas på ett

mera ändamålsenligt sätt än i senare fallet. Såsom resultat av den bättre

planläggningen torde kunna väntas dels ett bättre studieresultat och dels

någon minskning i den sammanlagda studietiden jämfört med alternativ

B. Vid sistnämnda system torde nämligen icke kunna helt undvikas, dels

att vissa luckor uppstode i utbildningen och dels att visst kunskapsmaterial

från agronomkursen åter finge upptagas till behandling i den högskolemässiga

kursen, helst som de båda kurserna enligt förslaget i regel icke skulle

följa omedelbart på varandra utan skiljas av en mellanliggande förslagsvis

ettårig kurs i vissa gymnasieämnen. Det ville över huvud taget synas,

som om den planläggning av den högre lantbruksundervisningen, som alternativ

B innebure, icke skulle kunna garantera ett nöjaktigt resultat

vare sig av den mera praktiskt inriktade agronomutbildningen eller av den

för blivande lantbrukslärare m. fl. avsedda högskolemässiga lantbruksundervisningen.

I sitt i anledning av förenämnda proposition avgivna, av riksdagen

godkända utlåtande nr 89 förklarade sig jordbruksutskottet, icke kunna

ansluta sig till synpunkten örn utbyggande av båda nuvarande lantbruksinstituten

vid Ultuna och Alnarp utan ansåg, att den högre lantbruksundervisningen

borde koncentreras till en högskola. Utskottet anförde

vidare i bär förevarande avseenden:

Riksdagen

1930.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid det fprnyade övervägande av lantbrukshögskolefrågan, sorn borde

komma till stånd, vore ett par motionsvis berörda spörsmål värda att

närmare uppmarksammas. Vissa motionärer hade förmenat, att de i propositionen

uppställda inträdesfordringarna skulle komma att utestänga

mäu ^rån Jordbrukarehem, som hittills efter genomgången

folkhögskola och lantmannaskola samt erforderlig komplettering

VU,nillt, V14 lantbruksinstituten. Mot nämnda fordringar hade

också framställts erinringar i de över högre lantbruksundervisningssakkunmgas

betänkande avgivna yttrandena. Det vöre därför angeläget att

1 ^mhand mod det förnyade övervägande i lantbrukshögskolefrågan, som

utskottet forutsatte, förslag jämväl utarbetades till sådana anordningar,

som utan att eftersatta kravet på de teoretiska kunskaper, vilka måste

anses som oundgänglig förutsättning för ett framgångsrikt bedrivande

av studier vid lantbrukshogskolan, kunde vara ägnade att underlätta för

ungdom tillhörande den jordbrukande befolkningen att vinna inträde

vid högskolan. Vidare hade vissa betänkligheter uttalats mot läggningen

av den i propositionen föreslagna agronomkursen såsom erbjudande ur

det praktiska jordbrukets synpunkt sämre utbildningsmöjligheter än de

nuvarande agronomkurserna. Utskottet hyste den uppfattningen, att

“Tf1*1 förevarande avseende ett förnyat övervägande vore av behovet

pakallat i syfte att göra ifrågavarande utbildning mera praktiskt betonad.

Vid utskottets utlåtande voro fogade reservationer av, bland andra,

herrar Nilsson i Kabbarp, Henriksson, Månsson i Erlandsro och Weibull,

som på angivna skäl ansågo utskottet böra såsom sin mening uttala, jämte

annat, att det vore ett missgrepp att nedlägga den högre lantbruksundervisning,

som hittills förekommit i landets i fråga örn jordbruk mest framstående

del, och förlägga densamma till Ultuna eller Stockholm; utan

borde den högre lantbruksundervisningen i stället ordnas på så sätt, att

de båda nuvarande lantbruksinstituten ombildades och utbyggdes'' till

lantbrukshögskolor.

Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag.

Utredning Vid ovanberörda, inom jordbruksdepartementet utförda utredning hava

brlTsÅparie- beträffande båda nyssnämnda av jordbruksutskottet särskilt uppmärkmentet

angå- sammade frågor särskilda promemorior utarbetats. I den av dessa

TreaUunder- R M,’.SOm avser fråSan om d« statsåtgärder, vilka kunna anses erforderlätta

för per- f*£a för att bereda personer, som vuxit upp vid jordbruket men som icke

’°Znälden V?rit * tillfaIle att avlägga studentexamen, möjligheter att vinna inträde

jordbrukande lantbrukshogskolan, anföres följande örn den undervisning, som hitbefolkningen

tills vid ett pär folkhögskolor bedrivits i syfte att förbereda för inträträdTvid"''

de vid lantbruksinstituten.

lant8bkolanhÖ9~ folkhögskolor, Vilan och Önnestad, hade gjort till en av sina upp

mia ^ förbereda till inträde vid lantbruksinstituten. Därvid hade utbildningen

i allmänhet skett sålunda, att, sedan en person genomgått folkhögskolans

eller lantmannaskolans huvudkurs, understundom båda, folkhögskolans

övre avdelning samt ofta även lantmannaskolans fortsättningskurs,

han vunnit inträde vid någon av båda förevarande folkhög
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

57

skolors övre avdelningars andra årskurs. I stället för genomgången folkhögskola

före inträdet i övre avdelningens andra årskurs hade vederbörande

medgivits att åberopa vitsord örn i annan ordning inhämtade kunskaper

såsom avlagd realskoleexamen, genomgången högre folkskola eller

dylikt. Vid förevarande folkhögskolor bestode övre avdelningen av

tvenne årskurser. Vid Vilan vore båda kurserna av samma längd oeh

förlagda till samma tid som huvudkursen. I Önnestad vore övre avdelningens

första årskurs av samma längd som huvudkursen men andra

årskursen längre; den vore nämligen lika lång som huvudkurs och sommarkurs

sammanlagda, övre avdelningens andra årskurs utgjorde den

egentliga förberedelsekursen för dem, som ämnade vinna inträde vid

lantbruksinstituten. Undervisningens sammanlagda omfattning i övre

avdelningens håda årskurser vid Vilan framginge av följande sammanställning

av det ungefärliga timantalet. I Önnestad vore givetvis un
-

dervisningen i andra årskursen mera omfattande.

Ämnen l:a årskursen

2:a årsfrorsen

Summa

Svenska språket och litteraturhistoria

126

126

252

Tyska ...........................................................

147

84

231

Engelska.......................................................

—

63

63

Historia .....................................................

63

42

105

Matematik och fysik

126

126

252

Kemi ..........................................................

—

42

42

Biologi...........................................................

84

84

168

Geografi ......................................................

42

—

42

Att antalet elever vid andra årskurserna i dessa

folkhögskolors övre

avdelningar varit nog så betydande och att ett icke ringa antal av de

därifrån utexaminerade eleverna vunnit inträde vid lantbruksinstituten,

framginge av följande sammanställning:

Från

Örre avdelningens

2:a

Elever, som

från övre avdelningens 2:a års-

årskurs utexaminerade.

kurs vunnit

intråde vid lantbruksinstituten.

Å r

Tilan

Önnestad Summa

Vilan

Önnestad

Summa

1921..................

16

19

35

7

6

13

1922 ..................

. 13

19

32

11

8

19

1923 ..................

. 18

13

31

7

5

12

1924 ..................

16

9

25

8

12

20

1925 .................

. 16

4

20

8

5

13

1926 ..................

. 13

10

23

6

4

10

1927 ..................

. 18

7

25

11

3

14

1928 ..................

. 18

6

24

11

4

15

1929 ..................

9

11

20

4

4

8

1930..................

16

11

27

10

13

23

Såsom ovan

antytts hade vissa

av

de elever, som på denna

väg vun-

nit inträde vid lantbruksinstituten, avlagt realskoleexamen före undervisningen

vid folkhögskola. Somliga hade efter genomgång av övre avdelning

tenterat gymnasiets kurser för lärare vid läroverk och erhållit

intyg därom.

Folkhögskolorna erhölle statbidrag till övre avdelningens andra årskurs

såsom till parallellavdelning i övre avdelning. Undervisningen ombesörjdes

i allmänhet av samma lärarepersonal som vid folkhögskolan i

övrigt.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

Eleverna i övre avdelningens andra årskurs intoge samma ställning

som övriga elever vid folkhögskolan, erhölle stipendier i samma ordning

o. s. v. I övre avdelningarnas andra årskurser vid förevarande båda

folkhögskolor plägade finnas elever, hemmahörande i de flesta län i riket.

Som ett allmänt omdöme rörande omfattningen av de kunskaper dessa

tvååriga övre avdelningar förmått bibringa eleverna torde kunna sägas,

att de utexaminerade elevernas kunskaper i svenska språket och matematik

ungefär motsvarat studentexamens nivå, medan kunskaperna i

främmande språk legat lägre och i naturvetenskapliga ämnen icke oväsentligt

högre. I allmänhet hade de från dessa kurser utexaminerade elever,

som vunnit inträde vid instituten, visat sig väl kunna tillgodogöra sig

undervisningen därstädes och hade ofta avlagt agronomexamen med

mycket goda betyg samt i flera fall erhållit stipendier, vilka endast utdelades

till utexaminerade agronomer med högsta betygssummor.

I förenämnda P. M. hava riktlinjer uppdragits för en specialkurs, ansluten

antingen till folkhögskola eller privat läroverk och med syfte att

förbereda till inträde vid lantbrukshögskolan. Nämnda riktlinjer kunna

sammanfattas sålunda.

Undervisningen skulle avse att bibringa eleverna dels kunskaper i modersmålet,

tyska eller engelska, matematik, fysik, kemi och biologi motsvarande

studentexamen på reallinjen och dels kunskaper i det av ovannämnda

främmande sprak, vari studentkunskaper icke skulle erfordras,

samt i geografi, motsvarande för flyttning till näst högsta ringen i realgymnasiet

erforderliga kunskaper. Dessutom skulle viss undervisning

i historia förekomma i nämnda kurs. Som inträdesvillkor för specialkursen

skulle erfordras, att eleven genomgått lantmannaskolas huvudkurs

eller lantbruksskola och därvid erhållit kvalificerade betyg i jordbrukspiga

och husdjurslära samt att dessutom hava genomgått folkhögskolas

övre avdelning. I stället för folkhögskolas övre avdelning skulle

dock få åberopas realexamen eller annan dylik utbildning. Kurstiden i

specialkursen beräknades, till två år. Vitsord i avgångsbetyg från kursen

skulle anses likvärdiga med motsvarande vitsord i studentexamen

på reallinjen. Eleverna vid specialkursen skulle erhålla stipendier enligt

samma grunder som elever vid folkhögskolor.

Jag återkommer längre fram till det i förevarande P. M. intagna förslagets

detaljer.

För beredande av tillfälle för överläggningar rörande spörsmål, vilka

sammanhänga med ifrågasatt reformering av den högre lantbruksundervisningen,

bemyndigade Kungl. Majit den 21 november 1930 chefen

för jordbruksdepartementet att tillkalla högst 10 sakkunniga personer.

I överensstämmelse med detta bemyndigande tillkallade jag samma

dag bland andra rektorn vid Lunds privata elementarskola, fil. lic.

Å. IL Körner, rektorn vid Vilans folkhögskola, fil. dr. E. Ingers, rektorn

för Tärna folkhögskola, fil. kand. N. II. Bosson samt rektorn vid Önnestads

folkhögskola, fil. dr. M. Feuk. Nu nämnda sakkunniga tillställdes

en preliminär P. M. med förslag till en specialkurs för personer, som arn
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

aade viana inträde vid lantbrukshögskolan men som icke avlagt studentexamen.

Därefter samlades de sakkunniga i Stockholm, varest under

den 27 och 28 november 1930 det i nämnda preliminära P. M. upptagna

förslaget var föremål för överläggningar mellan de sakkunniga.

Under nämnda överläggningar ansågo samtliga sakkunniga, att en specialkurs

i huvudsaklig anslutning till sistnämnda förslag borde komma

till stånd. Däremot intogs ingen deciderad ståndpunkt till frågan, huruvida

kursen borde förläggas till folkhögskola eller till privatläroverk.

Åtskilliga detaljanmärkningar framställdes av de sakkunniga. Dessa anmärkningar

hava i allmänhet iakttagits vid utarbetandet av ovan refererade

förslag.

Över förenämnda P. M. hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut, lärarrådet

vid Ultuna lantbruksinstitut, styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp samt lärarrådet vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp. Av dessa myndigheter hava statskontoret, skolöverstyrelsen och

allmänna civilförvaltningens lönenämnd icke yttrat sig i själva principfrågan,

d. v. s. huruvida anordningar i det i P. M. angivna syftet över

huvudtaget böra komma till stånd. Inrättandet av en specialkurs i huvudsaklig

överensstämmelse med det i P. M. framlagda förslaget förordas

av lantbruksstyrelsen, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut samt

lärarrådet vid samma institut. Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp samt lärarrådet vid samma institut hava lämnat förslaget

utan erinringar. Inrättandet av den föreslagna kursen har sålunda

från intet håll avstyrkts.

Av vad sålunda yttrats torde följande här få återgivas.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har funnit det föreliggande förslaget

örn anordnandet av en kurs, sådan som den avsedda, ägnat att

fylla ett synnerligen behjärtansvärt ändamål, varför styrelsen bestämt

ville tillstyrka detsamma.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut anför, att ändamålet med den

föreslagna kursen, att möjliggöra för unga män från lantbrukarhem,

som ej från början inriktat sig på högre studier, att skaffa sig tillträde

till lantbrukshögskolan och där utbilda sig till lärare, konsulenter eller

försöksmän, syntes synnerligen behjärtansvärt, detta så mycket mera

som det vid instituten ofta visat sig, att elever, som vunnit inträde efter

genomgången kurs vid lantbruks- eller lantmannaskola samt folkhögskolas

övre avdelning, kunnat på ett förträffligt sätt tillgodogöra sig undervisningen.

Det mäste därför anses väl befogat att göra denna väg

till högre lantbruksundervisning lättare tillgänglig, än vad den vore under

nuvarande förhållanden, då varje aspirant måste sörja för att för

sin del skaffa sig den vidsträcktare teoretiska underbyggnad, som utgjorde

ett oeftergivligt villkor för att kunna tillgodogöra sig undervisning

på högskolestadium.

Yttranden i

anledning arn

förslaget till

specialkurs.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

-1*611 andra av ovannämnda promemorier innefattar förslag till ut bildt-mksdeparte-

ning av driftsledare för det större jordbruket. Rörande möjligheterna

mentet angå- att göra den av högre lantbruksun<lervisningssakkunniga föreslagna agro“nin^en''™

nomkursen mera praktiskt betonad anföres till en början i förevarande

driftsledare P. M. följande.

för det större ... ..

jordbruket. vid ett overvagande av möjligheterna att göra den av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna agronomkursen mera praktiskt inriktad

tolde det vara tveksamt, huruvida någon större förskjutning i den

föreslagna kursplanen skulle kunna ske utan att det åsyftade resultatet

med utbildningen komme att äventyras. Vissa jämkningar syntes dock

vara möjliga. Först och främst torde som en allmän regel böra gälla,

att föreläsningar i egentlig mening endast borde förekomma i den utsträckning,

som vore oundgängligen nödvändig med hänsyn till att användbar

läroböcker saknades i ämnet. Föreläsningarna borde följaktligen

i möjligaste män ersättas av preparering av arbetsuppgifter, arbetsanvismngar

och förhör. Genom ett konsekvent genomförande av denna

regel syntes det bliva möjligt att minska den tid, som anslagits till föreläsningar,

lektioner o. s. v. i ämnena jordbruksar och busdjurslära, enär

ganska god tillgång till litteratur i dessa fall torde föreligga. Minskning

skulle för vartdera ämnet skäligen kunna ske med 40 timmar. ViT

dare syntes den föreslagna kursen i ämnena kemi och lantbrukskemi samt

husdjurens anatomi och fysiologi vara betydligt mera omfattande, än vad

sop med hänsyn till utbildningens ändamål kunde anses påkallat. En

minskning torde kunna ske med i förstnämnda ämnet 20 föreläsningstimmar

och i sistnämnda ämnet 20 föreläsnings- och 10 övningstimmar. Det

antal timmar, varmed förutnämnda ämnen följaktligen skulle kunna

minskas, torde i stället böra användas för följande ändamål. I ämnet

mjölkhushållning kunde 20 övningstimmar tilläggas i syfte att till detta

ämne överflytta undervisningen i kontrollbokföring, vilket torde kunna

anses vara den ändamålsenligaste anordningen. Härigenom skulle undervisningen

i egentlig bokföring kunna utvidgas, något som torde vara

synnerligen behövligt. Vidare torde antalet övningstimmar i lantbruksskolan

höra ökas med 50 i och för åstadkommandet av större färdigtet

i fråga örn uppställandet av driftskalkyler och förslag till driftsomläggningar.

Likaledes kunde övningstimmarna ökas med 50 i ämne*

rättslära för att möjliggöra övningar i arrendeuppskattningar och syneförrättningar.

Återstående tid, som skulle vinnas genom ovan antydda

åtgärder, torde böra anslås till övningar i ämnet skogshushållning. Men

även örn de ändringar i kursplanen genomfördes, som ovan ansetts möjliga,

torde agronomkursen ändock icke kunna anses hava erhållit en tillräcklig

praktisk betoning. Dels bomme eleverna i regel icke att hava

uppnått den ålder, som måste anses erforderlig för att det skulle vara

möjligt att bibringa dem åtskilligt av vad som måste fordras av den, vilken

i framtiden komme att intaga ledareställning. Dels skulle tillfällena

att få inblick i en driftsledares ställning i praktiken bliva rätt sparsamma

under agronomutbildningen. I detta senare avseende vöre nämligen

att märka, hurusom ledningen av Alnarps lantegendom och ledningen

för agronomkursen ingalunda skulle sammanfalla. Däremot

sammanfölle ledningen för nämnda egendom och för statens tvååriga

lantbruksskola vid Alnarp. För undervisningen vid sistnämnda skola utnyttjades

egendomen. Det torde givetvis under dylika förhållanden kom
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ma att ställa sig synnerligen svårt att mera intimt sammanknyta egendomens

skötsel med undervisningen i agronomkursen. Att låta lantbruksskolan

träda tillbaka för agronomkursen torde ej heller kunna förordas.

En lösning av nu antydda spörsmål skulle möjligen kunna vinnas

genom ett tillmötesgående av det i flera av ovannämnda yttranden

uttalade önskemålet att för inträde i agronomkursen borde fordras att

hava genomgått tvåårig lantbruksskola. Härmed skulle följa, att de blivande

agronomerna åtminstone hade erhållit utbildning som arbetsledare.

Dessutom skulle samtidigt ernås, att elevernas ålder bleve högre

med åtföljande större möjligheter att tillägna sig undervisningen. Vid

övervägandet av nämnda anordning inställde sig emellertid den frågan,

huruvida icke utbildningstiden i dylikt fall bleve onödigt lång. Örn såsom

måttstock för den s. k. teoretiska undervisningen vid tvåårig lantbruksskola

valdes det timantal, som plägade förekomma vid lantbruksskolan

vid Alnarp, visade det sig, att i lantbruksskolan skedde undervisning

i de tillämpade ämnena under en tid, som nästan uppginge till halva

den för motsvarande ämnen i den föreslagna agronomkursen upptagna

tiden. Följaktligen skulle vid en dylik kombination lantbruksskolaagronomkurs

undervisningen i dessa ämnen komma att drivas bra mycket

längre än vad som med hänsyn till syftet kunde anses nödvändigt.

Det avgörande skälet emot att göra genomgången tvåårig lantbruksskola

till inträdesvillkor vid en tvåårig agronomkurs torde därför vara, att

jordbruket knappast behövde och framför allt icke hade råd att betala

för en så långt driven driftsledareutbildning som den, vilken senast antytts.

Betydande svårigheter mötte följaktligen i fråga örn genomförandet

av en sådan omläggning av den av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna agronomkursen, att åt densamma skulle kunna

tryggas en i verklig mening praktisk inriktning. Skulle en tvåårig agronomkurs

anses alltför omfattande, örn såsom inträdesfordran uppställdes

krav på genomgången tvåårig lantbruksskola, kunde emellertid den frågan

framställas, huruvida icke i dylikt fall tiden i agronomkursen skulle

kunna förkortas. Så hade i verkligheten Sveriges lantbrukslärareförbund

gjort i sitt ovan omnämnda yttrande över högre lantbruksundervisningssakkunnigas

betänkande. Nämnda förbund hade nämligen ifrågasatt, att

utbildningen av driftsledare för det större jordbruket borde ske därigenom

att personer, som med goda vitsord genomgått tvåårig lantbruksskola,

skulle beredas tillfälle att fullborda utbildningen vid en ettårig

driftsledarekurs, anordnad som påbyggnad vid lantbruksskolan. En utbildning

enligt denna ordning syntes dock komma att i så hög grad avkunniga.

Ett dylikt förslag har i nämnda P. M. också utformats. Dess

huvudgrunder framgå av följande kortfattade redogörelse. I

I förevarande P. M. framliålles vidare, att, då riksdagen ansett en mera

praktiskt betonad driftsledareutbildning önskvärd än vad den av högre

lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna agronomkursen kunde anses

vara och då det dessutom syntes ganska tveksamt, om nämnda agronomkurs

över huvudtaget skulle kunna givas en mera märkbar praktisk

läggning än vad den redan fått i de sakkunnigas förslag, anledning bordo

föreligga för ett försök till en närmare utformning av det av Sveriges

lantbrukslärareförbund framställda förslaget. Detta borde ske med den

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

förutsättningen, att en lantbrukshögskola bomme att inrättas enligt i huvudsak

de grunder, som föreslagits av högre lantbruksundervisningssakkunniga.

Ett dylikt förslag har i nämnda P. M. också utformats. Dess

huvudgrunder framgå av följande kortfattade redogörelse.

Utbildningen av driftsledare, vilket begrepp ej inskränkts till att gälla

enbart personer med anställning som förvaltare eller inspektörer utan även

avsåge självständiga företagare vid större jordbruk, de allra största dock

undantagna, skulle ske vid en ettårig fortbildningskurs. Denna skulle

utgöra en del av lantbruksskolan vid Alnarp, vilken följaktligen komme

att bestå av dels den vanliga tvååriga kursen och dels fortbildningskursen.

Lärarna vid lantbruksskolan, vars antal borde vara sex, skulle hava

att ombesörja undervisningen i båda kurserna. Dessutom skulle de ombesörja

viss undervisning vid trädgårds- och mejeriskolorna. Lantbruksskolan

skulle i bokföringsavseende skiljas från Alnarps egendom och i

stället komma att utgöra en del av det av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp,

varvid lantbruksskolan skulle komma att träda i stället för den föreslagna

agronomkursen. Förbindelsen mellan lantbruksskolan och egendomen

skulle dock bibehållas såtillvida, att skolans föreståndare förbleve

kvar i sin ställning som egendomens förvaltare. I fråga örn kursplanen

hade undervisning i de s. k. grundläggande ämnena endast i så måtto

medtagits, att mindre kurser skulle förekomma i kemi och växtfysiologi.

Tyngdpunkten skulle i stället komma att ligga på de tillämpade ämnena,

varvid särskilt ämnena lantbruksekonomi, handelslära, lantbruksbokföring

och rättslära skulle erhålla ökat utrymme. Vid undervisningen vore

avsikten att i stor utsträckning låta övningar och demonstrationer komma

till användning. För att kunna vinna inträde vid fortbildningskursen

skulle krävas, dels att hava fyllt 22 år, dels att hava genomgått tvåårig

lantbruksskola, ettårig lantbruksskola eller lantmannaskolas längre kurs och

därvid erhållit kvalificerade betyg i ämnena jordbrukslära, husdjurslära,

kemi, fysik och botanik, dels att kunna förete vitsord och kunskaper i modersmålet

och matematik motsvarande minst betyget godkänd i realexamen

samt dels att hava under minst tre år med goda vitsord deltagit i praktiskt

jordbruksarbete. I praktiktiden skulle tid för genomgång av lantbruksskola

få inräknas. Elev skulle hava att erlägga en undervisningsavgift av högst

100 kronor. Obemedlad elev skulle dock befrias för dylik avgift och mindre

bemedlad elev erhålla nedsättning däri. Elevstipendier skulle utgå enligt

samma grunder som vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Jag återkommer framdeles till detaljerna i förevarande förslag.

Såsom nyss nämnts bemyndigade Kungl. Majit den 21 november 1930

chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst 10 sakkunniga

personer för beredande av tillfälle för överläggningar rörande

spörsmål, vilka sammanhänga med ifrågasatt reformering av den högre

lantbruksundervisningen. I överensstämmelse med detta bemyndigande

tillkallade jag samma dag bland andra rektorn vid lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp, professorn N. L. Forsberg, disponenten O. W. N. Kisberg,

Hasselfors, förvaltaren av Ultuna lantegendom, lantbruksskoleföreståndaren

K. E. Sjögren, förvaltaren av Alnarps lantegendom, lantbruksskoleförståndaren

Hj. Nilsson, lantbruksskoleföreståndaren, direktören S.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

E. Fredricson, Bjärka-Säby, samt ordföranden i Svenska lantmannasko

lomas lärareförening, lantmannaskoleföreståndaren G. Eliasson, Svalöv,

i och för överläggningar rörande utbildningen av driftsledare vid det

större jordbruket. De sakkunniga tillställdes en preliminär P. M. med för

slag till en ettårig fortbildningskurs vid lantbruksskolan vid Alnarp. Därefter

samlades de sakkunniga i Stockholm, varest under den 25 och 26

november 1930 det i nämnda preliminära P. M. upptagna förslaget jämte

högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag till agronomkurs voro

föremål för överläggningar mellan de sakkunniga.

Under nämnda överläggningar ansågo utav de sålunda tillkallade sakkunniga

herrar Eliasson, Fredricson, Nilsson, Risbei-g och Sjögren att i och

för utbildningen av driftsledare vid det större jordbruket skulle en fortbildningskurs,

anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med det i den

preliminära P. M. framlagda förslaget, vara att föredraga framför en agronomkurs

enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. Något

behov av att inrätta en agronomkurs vid sidan av en fortbildningskurs

ansågo samma sakkunniga icke föreligga. Herr Forsberg däremot var

av avvikande mening och anförde:

En ettårig fortbildningskurs såsom en överbyggnad på den lägre lantbruksundervisningen

skulle förvisso hava en stor uppgift att fylla för utbildning

av driftsledare vid det medelstora jordbruket, men Alnarp vore,

med hänsyn till att Alnarps egendom vore ett storjordbruk, icke en lämplig

plats för en dylik kurs. En sådan borde förläggas till en medelstor

egendom och lämpligast till en trakt i mellersta Sverige, där tillfälle yppade

sig jämväl till studier i praktisk skogsskötsel. Frågan örn inrättandet

av en ettårig fortbildningskurs i huvudsaklig överensstämmelse med

det föreliggande förslaget vore alltnog i hög grad förtjänt av beaktande,

när avgörande skulle träffas rörande den lägre lantbruksundervisningens

ordnande. För utbildning av lantbruksbefäl i högre ställning samt driftsledare

vid det större jordbruket vore däremot en ettårig fortbildningskurs

en alltför svag teoretisk grundval; härför erfordrades en tvåårig agronomkurs

och en dylik borde i huvudsaklig överensstämmelse med högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag inrättas vid Alnarp. Skulle en

agronomkurs ej komma till stånd, uppstode en betänklig lucka i driftsledareutbildningen,

i det att för blivande driftsledare vid det större jordbruket

ingen lämplig utbildningsanstalt skulle komma att förefinnas. En

lantbrukshögskola kunde ej, med hänsyn till att undervisningen vid en sådan

måste göras mera strängt teoretiskt betonad, vara en lämplig plats för

utbildning av driftsledare.

I fråga örn det i förberörda preliminära P. M. framlagda förslaget framställdes

av de sakkunniga ett flertal anmärkningar i detaljfrågor. Dessa

anmärkningar hava i allmänhet iakttagits vid utarbetandet av ovan refererade

förslag.

Över förenämnda P. M. hava yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för

Ultuna lantbruksinstitut, lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut, styrelsen

för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, Sveriges allmänna lant
-

Yttranden.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

brukssällskap, Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen samt Sveriges

lantbrukslärareförbund. Den i förevarande P. M. föreslagna driftsledarekursen

tillstyrkes i princip av alla de hörda myndigheter och korporationer,

som yttrat sig i själva principfrågan. I samtliga yttranden utom

det, som avgivits av styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp,

förordas dessutom, att nämnda driftsledarekurs måtte ersätta den

av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna agronomkursen,

vilken följaktligen icke skulle komma till stånd. I det sist nämnda yttrandet

uttalas den mening, att agronomkursen under alla omständigheter bör

komma till stånd samt att den i förevarande P. M. föreslagna driftsledarekursen

därjämte bör inrättas men å annan plats än Alnarp.

Av vad i de avgivna yttrandena anföres i själva principfrågan må följande

anföras.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande talade mycket för att en, på sätt

i P. M. föreslagits, organiserad utbildning trots den förkortade tiden skulle

med hänsyn till sitt huvudsyfte eller driftsledareutbildningen lämna ett i

stort sett tillfredsställande resultat. Å andra sidan ansåge sig styrelsen

icke kunna underlåta att framhålla, att den sålunda föreslagna utbildningen

icke på samma sätt som den av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna vore lämpad som underlag för fortsatt utbildning vid en

blivande lantbrukshögskola. Givetvis skulle en utbildning av det slag

P. M. avsåge kunna göras mera effektiv, därest den kunde bygga på en

enda lägre utbildningsanstalt, i förevarande fall lantbruksskolans vid

Alnarp tvåårskurs. Undervisningen kunde i sådant fall anordnas i form

av ensartad treårig utbildning. En sådan anordning torde emellertid vara

utesluten, enär vid Alnarp icke kunde beredas tillfredsställande lantbruksskoleutbildning

åt ett ur denna synpunkt tillräckligt antal tvåårselever.

I avsevärd mån skulle samma fördelar kunna vinnas, därest driftsledarekursen

kunde anordnas enbart såsom fortbildningskurs på den tvååriga lantbruksskolan.

En sådan anordning skulle emellertid föra med sig krav på

ökat antal lantbruksskolor. Tills vidare syntes det därför styrelsen, som

örn jämväl andra möjligheter måste öppnas för vinnande av inträde vid

driftsledarekurs. I sådant fall torde endast ettårig lantbruksskola och

längre lantmannaskolekurs komma i fråga. Lantbruksstyrelsens tvekan

angående lämpligheten av dessa båda förutbildningsformer grundade sig

därpå, att ingen av dem innebure någon säkerhet för förefintligheten av

den allsidiga jordbrukspraktik, som utgjorde en nödvändig förutsättning

för en fullt tillfredsställande driftsledareutbildning. Lantbruksstyrelsen,

som holle före, att en fullt tillfredsställande utbildning av driftsledare

för det större jordbruket skulle kunna skapas på grund av högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag, ansåge sig dock med hänsyn till föreliggande

omständigheter kunna i huvudsak tillstyrka förevarande förslag.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har i huvudsak bestämt tillstyrkt

förslaget, då den ifrågasatta kursen för driftsledare måste anses

i synnerligen hög grad ägnad att utbilda personer, lämpade att övertaga

ledningen av större och medelstora jordbruk liksom också av större bondejordbruk.

Lärarrådet vid Ultuna. lantbruksinstitut, som anser, att en kurs sådan

som den av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna agronomkursen

skulle bliva av synnerligen ringa värde för det avsedda ändamå
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 143.

65

let, har på det bestämdaste tillstyrkt dennas utbytande mot en utbildning,

som bättre motsvarade praktikens behov, och finner det i P. M. framförda

förslaget innebära ett steg i rätt riktning. Visserligen kunde mot förslaget

invändas, att det från undervisningssynpunkt vore förmånligare att

förlägga hela utbildningen till en sammanhängande treårig kurs, men genom

den föreslagna anordningen av en ettårig påbyggnad på lantbruksskola

vunnes å andra sidan väsentliga fördelar, nämligen dels att den nya

kursen kunde erhålla det bästa lärjungematerialet från skilda skolor, dels

att eleverna mellan den första lantbruksskolekursen och den högre utbildningen

kunde inlägga ett eller annat praktikår. Dessa fördelar finge anses

så betydelsefulla, att lärarrådet på grund av dem ville tillstyrka den

föreslagna anordningens genomförande.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap finner den föreslagna utbildningskursen

vara väl motiverad. I och för utbildning av driftsledare vid det

större jordbruket betecknade denna kurs ett betydande framsteg gent emot

den av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna tvååriga agronomkursen.

Sällskapet kunde därför utan tvekan giva sin principiella

anslutning till det föreliggande förslaget örn anordnandet av en fortbildningskurs

för driftsledare i enlighet med i P. M. angivna grundlinjer.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen anser det i P. M. framförda

förslaget angående utbildningen av driftsledare för jordbruket genom anordnandet

av en ettårig fortbildningskurs som påbyggnad till nu förekommande

tvååriga lantbruksskolekurs i stället för den tidigare av högre

lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna tvååriga agronomkursen i

stort sett väl funnet. Då i den upptagna timplanen för kursen övningarna

i så gott som alla ämnen intoge en mycket stor plats, funnes ali anledning

antaga, att densamma skulle komma att få den praktiska inriktning,

som för jordbrukets driftsledares utbildning vore så önsklig.

Sveriges lantbrukslärareförbund finner, att, såsom i P. M. angivits, förslaget

vore en närmare utformning av det förslag till utbildning av tekniska

driftsledare genom en påbyggnadskurs på den tvååriga lantbruksskolan,

som förbundet framförde i sitt yttrande över högre lantbfuksundervisningssakkunnigas

betänkande, och kunde förbundet alltså principiellt

giva detsamma sin fulla tillslutning.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har ej kunnat

dela den i P. M. företrädda åsikten, att även det större jordbrukets undervisningsbehov

skulle fyllas genom den föreslagna fortbildningskursen samt

möjligheten av studier vid en lantbrukshögskola. Den planerade lantbrukshögskolan

hade ingalunda avsetts att ensamt eller ens huvudsakligen erbjuda

den för blivande driftsledare vid större jordbruk lämpade undervisningen.

För dessa borde en eller två agronomkurser fortfarande anordnas.

Genom en sådan organisation av lantbruksundervisningen, som i

P. M. angivits, skulle en påtaglig lucka uppstå mellan den lägre undervisningen,

häri inbegripen den tillämnade fortbildningskursen, å ena sidan,

och å andra sidan den högre, uteslutande till en lantbrukshögskola förlagda

undervisningen. Denna lucka skulle bliva desto betänkligare, som

den skulle innebära fullständig brist på undervisning av det slag, som bäst

skulle passa det större jordbruket och över huvud det jordbruk, varl framstegsmöjligheter

kundo förväntas, utan att dock dess utövare bedrivit vetenskapliga

högskolestudier. Styrelsen höllö nämligen före, att undervisning

i do s. k. grundläggande ämnena kundo tjäna lantbrukare i deras arbete

utöver vissa på förhand uppställda schematiska syften; framför allt

Rihang lill riksdagens protokoll 1 !)■''! 1. 1 sami. 125 hafi. (Nr thil). 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kling!. Maj:ts proposition Nr 143.

borde sagda undervisning kunna utveckla tankeförmågan och vidga synkretsen,

så att man bättre förstode och tillämpade vad man lärt och även

att föra det vidare framåt. Den föreslagna fortbildningskursen vore emellertid

i fråga örn nu nämnda, teoretiska undervisning alltför knapphändig

och alltför kortvarig för att kunna åstadkomma sådant resultat. Agronomkursen

vore så tillvida bättre, som den just varit anlagd på att bibringa

de för lantbruket nödiga teoretiska kunskaperna, men styrelsen

medgåve villigt, att en förstärkning av agronomkursens praktiska sida

skulle vara ändamålsenlig. Åtminstone vad beträffade agronomkursen vid

Alnarp kunde en sådan ändring utan större svårigheter genomföras med

hjälp av de vidsträckta möjligheter, som Alnarps egendom erbjöde, både

direkt och indirekt genom sin belägenhet. En sålunda något mera praktiskt

anlagd agronomkurs borde kunna väl fylla sin viktiga uppgift för

utbildning av större företagare eller ledare av jordbruk av större omfattning

eller med något högre anspråk. Däremot kunde styrelsen ej räkna

som en förbättring av den nuvarande organisationen att beröva den stora

grupp av yngre och blivande jordbrukare, som nu fyllde agronomkurserna

utan att dock innehava förutsättningarna för egentliga högskolestudier,

den nu tillgängliga möjligheten till grundlig utbildning inom de för jordbruket

viktiga läroämnena. Att i stället erbjuda dem tillfälle att efter

genomgången lägre skola få ökad praktisk lantbruksutbildning, innebure

ingen ekvivalent. Vad som skulle försvinna vore dock en del av den högre

lantbruksundervisningen; och den ersattes långt ifrån fullständigt genom

en påbyggnad av den lägre lantbruksundervisningen.

Ännu en synpunkt återstode att framhålla. Lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp vore en ganska omfattande och dyrbar statsinstitution,

anordnad för sina bestämda uppgifter och försedd med lärarekrafter för

desamma. Det i P. M. framlagda förslaget innebure ett fullständigt slopande

av en väsentlig del av dessa uppgifter. Motsvarande del av institutets

utrustning med undervisningsmateriell och laboratorier m. m. skulle

därigenom förspillas, lärarkrafterna förslösas genom användning av dem

till främmande, mindre kvalificerade uppgifter. Alnarp skulle ej längre

vara ett lantbruksinstitut; det komme att bliva allenast en lantbruksskola

vid sidan av mejeriinstitutet. En så genomgripande åtgärd, med därav

följande förlust av betydliga materiella och andliga värden, borde väl ej

vidtagas, innan noggrant utretts, att lantbruksinstitutets uppgifter icke

längre behövde fyllas på sätt hittills skett utan kunde tillfredsställande

ombesörjas annorledes. Men denna utredning syntes ingalunda avslutad;

fastmera återstode ännu viktiga spörsmål. Härtill komme ytterligare, att

avskaffandet av agronomkursen med dithörande organisation av lantbruksinstitutet

skulle medföra sekundära verkningar av ogynnsam art, bland

vilka styrelsen ville påpeka följande: Det komme att visa sig mycket svårt,

för att icke säga omöjligt, att upprätthålla två eller tre isolerade lärostolar

av vetenskaplig, liögskolemässig karaktär, medan läroanstaltens övriga

befattningar anordnades på ett vida mer elementärt plan. Vetenskap kunde

ej trivas och blomstra utan möjlighet till stimulerande och befruktande

umgänge med andra vetenskapsidkare; kontakt med angränsande discipliners

utövare vore för forskning och experimentering ett livsbehov. Borttoges

nu från Alnarp hela den vetenskapliga utrustningen utom vad anginge

mejeriet och trädgården, så torde icke heller det här tillärnade vetenskapliga

arbetet kunna i längden bedrivas med framgång. Vidare

skulle de grenar av den egentliga jordbruksforskningen, som för sin ex
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

perimentella utövning krävde de särskilda klimatiska och geologiska förutsättningarna

i sydligaste Sverige — såsom rörande rotfruktsodling m. m.

— riskera att bliva hemlösa. Slutligen skulle jordbruket i södra Sverige

komma att förlora de värdefulla möjligheter till konsultation av sakkunniga,

som Alnarps lärarekår nu erbjöde och som ganska flitigt begagnades.

Styrelsen ansåge således betydande olägenheter, direkta och indirekta,

komma att följa av det föreslagna avskaffandet av agronomkursen vid

Alnarp. I själva verket syntes detta avskaffande ingalunda vara någon

ofrånkomlig konsekvens av den fortbildningskurs, vars inrättande vore

huvudsaken i det förslag, som P. M. innehölle. En dylik fortbildningskurs

skulle ju kunna anordnas även vid annan lantbruksskola än Alnarps.

Under sådana förhållanden måste det tyckas vara omotiverat slöseri med

stora värden att genast avskaifa agronomkursen; fortbildningskursen borde

hellre anordnas vid lantbruksskolan utan omedelbart intrång på agronomundervisningen.

Med detta förbehåll finge styrelsen alltså i princip

biträda det föreliggande förslaget.

Vid ett bedömande av den högre lantbruksundervisningens allmänna

planläggning torde först ståndpunkt böra tagas till frågan örn driftsledareutbildningen.

Såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen bar

den utbildning, som nu sker vid våra lantbruksinstitut, en dubbel uppgift.

Dels utbildas där personer, avsedda att bekläda vissa offentliga tjänster,

såsom konsulentbefattningar bos hushållningssällskapen och lärarebefattningar

vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, och dels erhålla där

blivande driftsledare vid det större jordbruket sin utbildning. Den blivande

lantbrukshögskolan skulle *få till sin uppgift att framför allt utbilda

konsulenter och lantbrukslärare men även försöksmän och forskare

på jordbruksområdet; därjämte kan antagas, att de, som ämna förbereda

sig till värvet som självständiga företagare vid det verkliga storjordbruket,

komma att förlägga sina studier till högskolans ekonomiska linje.

Av de uppgifter, som den nuvarande institutsundervisningen avser att

fylla, skulle alltså efter inrättandet av lantbrukshögskolan huvudsakligen

återstå utbildningen av personer, som avse att utbilda sig för befattningar

som lantbruksinspektor och förvaltare — i viss omfattning även utbildningen

av dem, som ämna bliva självständiga jordbrukare.

Det har under utredningen antytts, att det antal personer, som efter genomgång

av lantbruksinstitut ägnat sig åt lantbrukstjänstemannens bana,

skulle vara ganska ringa. Med anledning därav har jag låtit verkställa en

stickprovsundersökning rörande från Ultuna lantbruksinstitut utgångna

elevers yrkesställning. Denna undersökning visar, att, örn man undantager

sådana personer, som tjänstgöra såsom förvaltare å familjeegendomar

och som närmast måste betraktas såsom jämställda med godsägare,

av de elever, som under åren 1910—1915 utexaminerades från Ultuna, under

år 1930 allenast 16 eller cirka 14 procent av samtliga i undersökningen

ingående voro verksamma som förvaltare, inspektörer eller lantbruksbokhållare.

Beträffande do vid samma institut under åren 1920—1925 utexaminerade

hade år 1930 20 eller 17.2 procent av samtliga i undersök
-

Departements
chefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ningen ingående samma ställning. Nu angivna siffror giva vid handen,

att av de från Ultuna utexaminerade agronomerna endast tre å fyra årligen

mera stadigvarande ägnat sig åt lantbrukstjänstemannens kall. I

fråga örn Alnarp hava motsvarande siffror icke kunnat anskaffas. Men

vissa undersökningar giva vid handen, att förhållandet ställer sig ungefär

å enahanda sätt där. Följaktligen synes den uppfattning, som ovan åberopats,

vara i stort sett riktig, att de nuvarande lantbruksinstituten icke

i någon större utsträckning utbildat lantbrukstjänstemän i egentlig bemärkelse.

Såsom orsaker till att lantbruksinstituten i så ringa utsträckning

kommit att utbilda här avsedda driftsledare hava angivits, dels att

utbildningen vid instituten varit för litet praktiskt betonad och dels att

kostnaderna för utbildningen blivit alltför stora i förhållande till de löneförmåner,

nämnda slag av lantbrukstjänstemän kunna påräkna. Följden

härav lärer därför hava blivit, att nämnda befattningar huvudsakligen

kommit att beklädas av personer, som genomgått endast lägre lantbruks

undervisningsanstalt och därefter genom praktisk duglighet visat sig

skickade för uppgiften.

Nu hava högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagit, att för omhänderbavande

av den driftsledareutbildning, som efter tillkomsten av en

lantbruksbögskola och de nuvarande agronomkursernas upphörande icke

skulle kunna annorstädes erhållas, skulle inrättas en ny tvåårig agronomkurs.

Avsikten vore att göra denna kurs mera praktiskt betonad än vad

de hittillsvarande agronomkurserna kunde anses vara. Därför skulle undervisningen

i de grundläggande ämnena minskas, medan de tillämpade

ämnena skulle erhålla mera plats på schemat, varjämte övningar och demonstrationer

i ännu större utsträckning skulle sätta sin prägel på undervisningen.

Emot detta de sakkunnigas förslag har såsom framgår av

den förebragta utredningen en ganska skarp kritik riktats. Även denna

agronomkurs förmenas bliva för litet praktiskt betonad, de grundläggande

ämnena anses upptaga onödigt stor tid, undervisningen skulle för litet

anknyta till praktisk jordbruksdrift, varjämte utbildning som arbetsledare

helt saknades. Ävenledes har en utbildning, som skulle omfatta dels

avlagd realexamen och dels tvåårig agronomkurs, ansetts bliva för kostsam

för eleverna. Nu omförmälda kritik föranledde även jordbruksutskottet

vid 1930 års riksdag att uttala, att ett förnyat övervägande vore

av behovet påkallat i syfte att göra driftsledareutbildningen mera praktiskt

betonad.

De emot högre lantbruksundervisningsakkunnigas förslag till agronom

kurs framförda anmärkningarna finner jag i stort sett hava fog för sig.

Vid det övervägande av möjligheterna att göra driftsledareutbildningen

mera praktiskt betonad, som skett inom jordbruksdepartementet, har det

visat sig möta stora svårigheter att giva nyssnämnda agronomkurs en

mera praktisk inriktning. Dessa svårigheter hava framför allt bottnat

däri, att det varit omöjligt att utan alltför stora uppoffringar från ele
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

69

vernäs sida kunna fordra en tillräcklig praktisk förutbildning samt en

relativt hög inträdesålder — utbildningen skulle hava blivit alltför dyrbar.

Därjämte hava mycket betydande svårigheter upprest sig emot att

lägga ledareskapet för ett större jordbruk vid läroanstalten och för en

agronomkurs av den läggning, som av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagits, i samma hand, vilket helt säkert är en nödvändig förutsättning

för att utbildningen skulle bliva verkligt praktisk. I fråga

örn svårigheten att kunna ställa en egendom till agronomkursens förfogande

vill jag särskilt påpeka, att såväl vid Alnarp som Ultuna disponeras

egendomarna huvudsakligen av lantbruksskolor, vilka icke gärna

kunna nedläggas. Att förlägga agronomkursen till annan egendom skulle

otvivelaktigt medföra alltför stora kostnader. På grund av nu anförda

skäl anser jag det icke rådligt att inrätta en agronomkurs i överensstämmelse

med högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. De av mig

ovan anförda uppgifterna rörande det antal lantbrukstjänstemän, som

utgått från de hittillsvarande agronomkurserna, synas mig även ägnade

att minska tilltron till ändamålsenligheten av en dylik kurs.

Inom jordbruksdepartementet har utarbetats ett annat förslag till ordnandet

av driftsledareutbildningen vid det större och medelstora jordbruket.

Enligt detta förslag skulle personer, som med goda vitsord genomgått

tvåårig lantbruksskola, ettårig lantbruksskola eller lantmannaskolas

längre kurs, kunna vinna inträde vid en ettårig fortbildningskurs, anordnad

i anknytning till en tvåårig lantbruksskola. Vid denna fortbildningskurs

skulle undervisningen omhänderhavas av lärare, som samtidigt äro

lärare vid lantbruksskolan och som — vad beträffar de tillämpade ämnena

— även hava ått följa driften å egendomen. Undervisningen skulle

självfallet ske i kontakt med driften å egendomen samt framför allt örn

fatta tillämpade ämnen, med tyngdpunkten förlagd till de ekonomiska

ämnena, medan de grundläggande ämnena finge träda mera i bakgrunden.

Detta förslag torde hava sina obestridliga fördelar. Det tager framför

allt sikte på att giva en fördjupad utbildning åt den grupp av personer,

som hittills i största utsträckning rekryterat lantbrukstjänstemännens

led, varjämte det erbjuder möjlighet till en lämplig utbildning av personer,

som ämna bliva självständiga brukare av medelstora och större

jordbruk och åt vilka någon särskilt anpassad utbildning hittills icke stått

till buds. Därigenom att den föreslagna kursen bygger på de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

skapas en viss trygghet för att eleverna redan

vid inträdet i kursen äro väl insatta i praktiskt jordbruk, varjämte

inträdesåldern, som satts till 22 år, garanterar den nödiga mognaden hos

eleverna. Genom kursplanens läggning och framför allt genom samorganisationen

med lantbruksskolan erhållas möjligheter att giva undervisningen

en verkligt praktiskt inriktning. Att den ekonomiska sidan

av utbildningen ägnas särskild uppmärksamhet, är av stort värde,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

vilket ytterligare ökas därigenom, att huvudläraren i detta ämne står i

daglig kontakt med praktisk jordbruksekonomi.

Ben frågan kan uppställas, örn alla berättigade anspråk på driftsledareutbildning

för det större jordbrukets behov kunna anses uppfyllda genom

å ena sidan lantbrukshögskolan och å andra sidan en fortbildningskurs

vid lantbruksskolan. Det bar i detta avseende gjorts gällande, att personer

med en relativt hög kunskapsnivå, t. ex. med avlagd studentexamen, som

önska utbilda sig till driftsledare vid jordbruket, icke skulle hava intresse

av att förlägga studierna till lantbrukshögskolan. Det förmenas, att för

dylika personer icke skulle komma att finnas någon lämplig utbildningsanstalt.

I förevarande avseende anser jag emellertid, att någon anledning

till bekymmer icke föreligger. Dylika personer borde kunna genomgå

lämplig lägre lantbruksundervisningsanstalt och därefter en fortbild

ningskurs, så mycket mera som redan nu i ganska stor utsträckning förekommer,

att personer med såväl student- som realskoleexamen finna det

lämpligt att förlägga sin jordbruksutbildning till såväl lantbruks- som

lantmannaskolor. Det är emellertid i ett annat hänseende en viss tvekan

örn den föreslagna fortbildningskursens tillräcklighet kan anses verkligt

befogad. Man kan nämligen fråga sig, huruvida den genom fortbildningskursen

ernådda utbildningen i allmänhet kan anses tillfyllest.

I detta avseende synes det mig, som örn utbildningen i vissa ämnen kommer

att bliva något för knapphändig. Genom att något utvidga kurserna

i en del ämnen, en fråga vartill jag senare återkommer, torde emellertid

den föreslagna driftsledareutbildningen kunna anses i huvudsak komma

att fylla alla rimliga behov av dylik utbildning. Följden av en utvidgning

av kurserna i de olika ämnena torde emellertid bliva, att fortbildningskursen

mäste omfatta mera än ett ar. De nackdelar, som kunna

ligga däri, torde dock mer än uppvägas av den bättre utbildning, som

otvivelaktigt skulle erhållas. På grund av vad jag nu anfört, vill jag

förorda, att driftsledareutbildningen för det större och medelstora jordbrukets

behov ordnas i principiell överensstämmelse med inom jordbruksdepartementet

uppgjort förslag till fortbildningskurs, dock med

vissa utvidgade kurser, vartill jag senare återkommer. Denna fortbildningskurs

torde böra benämnas lantbruksskolans högre kurs.

Till förslagets detaljer anhåller jag att få återkomma i det följande.

Vidkommande härefter frågan örn den högskolemässiga lantbruksundervisningens

allmänna planläggning vill jag till en början erinra därom,

att 1930 års riksdag genom att bifalla jordbruksutskottets utlåtande

(nr 89) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den högre

lantbruksundervisningens ordnande (nr 249) uttalat sig för att nämnda

undervisning borde koncentreras till en högskola. Till denna uppfattning

giver även jag min anslutning.

I fråga om undervisningens allmänna läggning vid lantbrukshögsko
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kunni, Maj:ts proposition Nr 143.

lan hava högre lanthruksundervisningssakkunniga framlagt två alternativ

A och B. Det förra av dessa innebär i huvudsak följande. Den,

som avlagt på visst sätt beskaffad studentexamen samt därjämte kan

åberopa minst två års väl vitsordad jordbrukspraktik, skulle vinna inträde

vid lantbrukshögskolan och där i en följd erhålla sin utbildning.

Den, som genomgått av de sakkunniga föreslagen agronomkurs och

därjämte så kompletterat sina kunskaper, att de motsvara studentexamen

i vissa ämnen, skulle efter särskild prövning erhålla inträde vin

högskolan. Även andra personer, som icke avlagt studentexamen, skulle

kunna vinna inträde vid högskolan, örn de vid föreskriven prövning visade

sig besitta föreskrivna kunskaper. Alternativ B innebär i huvudsak

följande. Den, som avlagt kvalificerad agronomexamen vid av de sakkunniga

föreslagen agronomkurs, skulle vinna inträde vid högskolan,

sedan han vid av staten anordnad kurs kompletterat sina kunskaper i

vissa ämnen. Enligt detta alternativ skulle ämhetsexamen avläggas i ett

mindre antal ämnen än enligt alternativ A, enär i en del ämnen utbildningen

i agronomkursen skulle anses tillfyllest. Den, som avlagt kvalificerad

studentexamen på reallinjen, skulle enligt detta alternativ beredas

möjlighet att på kortare tid än övriga elever uppnå ämhetsexamen.

Dessa båda alternativ hava var för sig obestridliga såväl fördelar som

nackdelar. I fråga örn alternativ A är dess största förtjänst, att utbildningen

skulle ske i ett sammanhang, vilket ur pedagogisk och organisatorisk

synpunkt är en stor fördel. Därigenom att som normal inträdesfordran

uppställts studentexamen kan emellertid befaras, att eleverna i

viss omfattning skulle komma att rekryteras på ett sådant sätt, att de

fromme att sakna nödig kontakt med jordbruket och jordbrukarbefolkningen.

Beträffande alternativ B ligger dess stora förtjänst däruti, att organisationen

blivit så planlagd, att elevkaren vid högskolan främst bleve

rekryterad från den jordbrukande befolkningens egna led, vilket otvivelaktigt

skulle innebära en garanti för att den högre lantbruksundervisningen

väl fromme att fylla sitt ändamål. Detta alternativ lider å sin sida

av den stora svagheten, att dels själva förutbildningen bleve fördelad på

tvenne kurser och dels en komplettering av vissa kunskaper i allmänbildande

ämnen finge ske mitt i fackutbildningen.

Enligt mitt förmenande bör alternativ B ur principiell synpunkt givas

ett bestämt företräde framför alternativ A. Det är min bestämda uppfattning,

att den högre lantbruksundervisningen endast kan komma attr

fylla sitt ändamål, nämligen att utbilda personer med förmåga att giva

nya och värdefulla impulser till det svenska jordbrukets tekniska och

ekonomiska utveckling och att kunna taga ledningen därav, örn den får

som huvudparten av silia elever räkna personer, som vuxit upp vid jord

bruket. Att alternativ B skulle kunna leda till en dylik rekrytering av

elevmaterialet vid lantbrukshögskolan, synes mig uppenbart. För ett ge
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nomförande av detta alternativ, sådant det utformats av högre lantbruksundervisningssakkunniga,

uppresa sig emellertid stora svårigheter. Jag

tänker därvidlag icke främst på de organisatoriska svagheter, som enligt

vad som antytts vidlåda detta förslag. Såsom normal förberedelse till inträde

vid lantbrukshögskolan uppställdes vid detta alternativ genomgången

agronomkurs. Dylik kurs skulle hava att fylla tvenne olika ändamål,

nämligen dels att förbereda till inträde vid lantbrukshögskolan och

dels att utbilda driftsledare vid det större jordbruket. Då jag ovan förordat,

att driftsledareutbildningen bör ske i annan ordning, skulle för ett genomförande

av alternativ B erfordras, att agronomkurser inrättades allenast

med ändamål att tjäna som förberedelse för inträde vid lantbrukshögskolan.

En dylik anordning torde icke vara lämplig. Det vore att

alldeles i onödan söndersplittra och förlänga högskolutbildningen. När

alltså driftsledareutbildningen icke kan användas såsom förberedelse för

inträde vid lantbrukshögskolan, synes det riktigast, att den högskolemässiga

lantbruksundervisningen sammanföres till en kurs och sålunda organiseras

i huvudsak enligt de grunder, som avses med de sakkunnigas alternativ

A, vilket ur organisatorisk och pedagogisk synpunkt är avgjort

att föredraga.

Men samtidigt som detta sker, torde böra övervägas, huruvida icke det

huvudsyfte, vilket varit den bärande grunden för alternativ B, dessutom

kunde förverkligas. Såsom framgår av ovan återgivna utredning, har en

särskild anordning tillämpats för att möjliggöra för personer, tillhörande

den jordbrukande befolkningen, vilka icke fyllt de formella fordringarna

för inträde vid de nuvarande lantbruksinstituten, att ändock vinna

inträde därstädes. Nu nämnda anordning har bestått i särskilda kurser

vid två folkhögskolor i Skåne. Denna väg att vinna inträde vid instituten

har anlitats av icke så få personer, och bland dem, som på detta

sätt skaffat sig tillgång till en högre lantbruksundervisning, hava befum

nit sig en rad av våra främsta förmågor på lantbruksundervisningens

och jordbruksforskningens område. Det synes mig naturligt, örn möjligheterna

att underlätta tillträdet till den högre lantbruksundervisningen

för ungdom, tillhörande den jordbrukande befolkningen, just skapas på

den väg, som i detta avseende redan anlitats. När jordbruksutskottet vid

1930 års riksdag förordade, att förslag utarbetades till sådana anordningar,

som utan att eftersätta kravet på de teoretiska kunskaper, vilka

måste anses som oundgänglig förutsättning för ett framgångsrikt bedrivande

av studier vid lantbrukshögskolan, kunde vara ägnade att underlätta

för ungdom tillhörande den jordbrukande befolkningen att vinna

inträde vid högskolan, torde utskottet hava åsyftat, att dessa anordningar

borde bygga på hittills i detta avseende vunna erfarenheter.

För att vinna nu nämnda syfte har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till specialkurser för vissa lantbruk sstuderande. Till dessa

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kurser, som skulle vara tvååriga, skulle personer, vilka genomgått lägre

lantbruksundervisningsanstalt och åtnjutit viss undervisning vid folkhögskola

och som önskade förbereda sig till inträde vid lantbrukshögskolan,

vinna tillträde och där förskaffa sig de för studier vid lantbrukshögskolan

nödvändiga förkunskaperna. Genom inrättandet av dylika kurser,

skulle den väg, som hittills i stor utsträckning anlitats av jordbrukarungdom,

då det gällt att erhålla högre lantbruksutbildning, fortfarande komma

att hållas öppen. Enligt mitt förmenande skulle denna väg säkerligen

komma att bliva ännu mera använd, sedan dessa kurser fått den

fastare organisation och bättre utrustning, som förslaget förutsätter.

Härigenom skulle det huvudsakliga syftet med alternativ B vara vunnet.

Ehuru inrättandet av dylika specialkurser givetvis kommer att innebära

vissa särskilda kostnader för statsverket, finner jag dock de därmed förenade

fördelarna vara av den stora betydelse, att jag anser mig böra tillstyrka,

att specialkurser inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med

det inom jordbruksdepartementet upprättade förslaget, till vars detaljer

jag anhåller att få återkomma längre fram.

Enligt mitt förmenande skulle det icke vara någon nackdel utan snarare

en fördel för det svenska jordbruket, örn elevkåren vid lantbrukshög■

skolan till ej ringa del rekryterades från ovan förordade specialkurser.

Man måste emellertid förutsätta, att en viss del av nämnda elevkår kommer

att vinna inträde på grund av en annan förutbildning, framför allt

studentexamen. Såsom jag ovan påpekat skulle detta kunna leda till, att

eleverna icke alltid komme att bliva fullt lämpade för sina kommande

uppgifter som lantbrukslärare och konsulenter. På grund härav synas

vissa skärpta inträdesfordringar böra uppställas med avseende på studentexamens

och jordbrukspraktikens beskaffenhet. Till dessa frågor anhåller

jag ävenledes att få återkomma i det följande.

Genom att giva undervisningen vid lantbrukshögskolan den allmänna

läggning, jag ovan förordat, kommer själva undervisningen att bliva ordnad

enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas alternativ A. Genom

inrättandet av specialkurser, avsedda att underlätta för jordbrukarungdom

att vinna inträde vid lantbrukshögskolan, samt genom inträdesfordringar,

som skapa en viss garanti för en lämplig rekrytering av elevkåren

i övrigt, vinnes huvudsyftet i de sakkunnigas alternativ B. På detta

sätt torde de båda alternativens väsentligaste fördelar komma att i möjligaste

mån tillvaratagas.

b. Mejeriundervisningen.

I fråga örn den högre mejeriundervisningens ordnande hava högre lant

bruksundervisningssakkunniga föreslagit följande.

En tvåårig kurs för högre mejeriutbildning "borde inrättas. Undervisningen

i denna kurs skulle vara högskolemässig och hållas på samma nivå

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

som i lantbrukshögskolan. För inträde vid kursen skulle fordras antingen

samma teoretiska förkunskaper, som de sakkunniga föreslagit i fråga

örn lantbrukshögskolan, eller också fullständig examen från tekniskt gymnasium

med minst betyget godkänd i modersmålet, tyska, engelska, geografi,

matematik, fysik och kemi. Som praktiska förkunskaper uppställes

två års väl vitsordad mejeripraktik, vari dock finge inräknas en med

godkända vitsord genomgången lägre mejeriskola. Föreläsningar och övningar

skulle planläggas för tvåårig studietid. En viss studiefrihet skulle

förefinnas. De studerande skulle följaktligen hava rätt att avlägga exa.

men efter kortare eller längre tid än två år. Vid kursen skulle undervisning

meddelas i iöljande ämnen: matematik, fysik, kemi, hakteriologi,

maskinlära, mejerilära, mejeriekonomi, husbyggnadslära, husdjurens anatomi

och fysiologi, husdjurslära, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, nationalekonomi,

handelslära, bokföring, rättslära och pedagogik. I fråga

örn examen skulle gälla i tillämpliga delar samma föreskrifter som för lantbrukshögskolan.

Jag återkommer framdeles till de sakkunnigas förevarande förslag.

Huvudgrunderna för de sakkunnigas förslag till den högre mejeriundervisningens

ordnande hava i allmänhet lämnats utan anmärkning i de i anledning

av de sakkunnigas förut berörda betänkande avgivna yttrandena.

Endast i följande yttranden förekomma invändningar i förevarande avseende.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att den från mejeriinstitutet utexaminerade mejerikonsulenten enligt

de sakkunnigas förslag icke komnie att äga någon nämnvärd utbildning

i agronomiska ämnen. Detta ansåge förvaltningsutskottet innebära

vissa olägenheter. Då åtskilliga hushållningssällskap knappast torde kunna

utnyttja en mejerikonsulents arbetskraft enhart för mejerihanteringen,

vore det önskvärt, att mejerikonsulent finge sådan utbildning, att han kunde

medverka även i andra grenar av lanthushållningen. Utskottet ville

därför uttala önskvärdheten av att utbildningstiden för mejerikonsulenter

ökades med ett år, under vilket undervisning lämnades i vissa inom andra

årskursen av agronominstitutet förekommande ämnen.

Kalmar läns södra, Gotlands läns och Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava jämväl givit uttryck för önskvärdheten av

att mejerikonsulenternas utbildning i något högre grad än förslaget förutsatte

bleve agronomiskt betonad samt att kursen bleve längre.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär föreslagit,

att vissa ämnen, såsom maskinlära och hyggnadslära, erhölle större

utrymme på undervisningsschemat. Utbildningen måste nödvändigt

vara så omfattande, att studietiden icke kunde beräknas vara kortare än

tre år.

Svenska mejerikonsulentföreningen har likaledes förordat, att studietiden

för mejeristuderande förlängdes med ett år och att den bleve lika

lång som för avläggande av ämbetsexamen vid lantbrukshögskolan.

Skånska agronomklubben har ansett, att den högre mejeriutbildningen

lämpligen borde organiseras såsom en fjärde studielinje vid lantbrukshögskolan.

Propositionen 1 propositionen till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksunder«r

249/1930. visningens ordnande anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i förevarande avseende följande.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den högre mejerikursen, som närmast skulle vara avsedd för mejerikonsulenter

och med dem jämförbara befattningshavare, hade av de sakkunniga

föreslagits skola planläggas såsom tvåårig. Med hänsyn till de

jämförelsevis stora kvalifikationer, som på grund av vår tids högt utvecklade

mejeriteknik måste ställas på olika rådgivare och instruktörer

på mejerihanteringens område, hyste departementschefen emellertid den

uppfattningen, att två års teoretisk fackutbildning vore för kort studietid

för ifrågavarande befattningshavare, helst som i fortsättningen ökad vikt

torde höra läggas jämväl på olika med näringen sammanhörande driftsoch

allmänekonomiska frågor. Kursen för mejerikonsulenter m. fl.

borde därför i likhet med motsvarande kurs vid lantbrukshögskolan för

bland andra blivande jordbrukskonsulenter planeras såsom treårig.

I jordbruksutskottets utlåtande i anledning av nyssnämnda proposition

gjordes intet uttalande i här förevarande fråga.

Bland de skäl, som anförts för att planlägga den högre mejeriundervisningen

för en treårig studietid, må framhållas önskemålet, att

— då ett hushållningssällskap icke fullt torde kunna utnyttja en mejerikonsulents

arbetskraft enbart för mejerihanteringen — den blivande

mejerikonsulenten borde erhålla en bättre utbildning i agronomiska

ämnen, så att han även skulle kunna verka inom övriga

delar av lanthushållningen. Med hänsyn till den ställning 1930 års riksdag

intagit till frågan örn organisationen av mejerikonsulentverksamheten,

nämligen att dessa konsulenter i främsta rummet skola anställas av

sammanslutningar av mejerier, följer emellertid, att mejerikonsulenterna

komma att helt sysselsättas vid mejerihanteringen. På grund härav

äro de i behov av en specialiserad utbildning i överensstämmelse

med vad högre lantbruksundervisningssakkunniga härutinnan föreslagit.

Huruvida den av nämnda sakkunniga angivna kursen kan inhämtas

på två år eller örn därför tilläventyrs erfordras längre tid, torde

icke på förhand kunna bedömas. Det synes mig därför lämpligast,

att erfarenhet i detta avseende först vinnes, innan ändring vidtages.

Skulle det nämligen visa sig, att längre tid än två år erfordras, och befinnes

det lämpligt, att undervisningen fördelas på tre år i stället för

två, synes detta kunna ske utan någon sådan ändring av lärarebehovet,

att nya befattningar skulle behöva inrättas. Jag vill därför förorda,

att den högre mejeriundervisningen planlägges i huvudsaklig överensstämmelse

med högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag.

c. Trädgårdsundervisningen.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava beträffande den högre

trädgårdsundervisningens ordnande föreslagit inrättandet av en tvåårig

kurs. I denna kurs borde dock med hänsyn till det ringa elevantalet

intagning av nya elever endast sko vartannat år. I fråga örn undervisningens

läggning anföra de sakkunniga.

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

76 Kungl. Martts proposition Nr 143.

Endast i undantagsfall borde under kursen meddelad undervisning anordnas

på ett sådant sätt, att den kunde betraktas som en repetition av de

lägre trädgårdsskolornas kurser. Fastmera borde förutsättas, att eleverna

skulle äga fullt tillfredsställande insikter i de lägre trädgårdsskolornas

lärokurser. Vid de prövningar och förhör, som eleverna hade att

genomgå för erhållande av betyg i visst läroämne, borde därför fordras

goda kunskaper beträffande även de delar av samma ämne, som förekomme

endast i den lägre trädgårdsskolans kurs. För att betyg örn genomgången

kurs skulle medföra kompetens som konsulent eller lärare i

trädgårdsodling, måste undervisningen läggas efter delvis andra linjer

än den för utbildning av praktiska trädgårdsodlare. Först och främst

måste fordras, att kursen meddelade jämförelsevis grundliga kunskaper

i vissa naturvetenskapliga ämnen, men därjämte måste eleverna inriktas

på självständiga studier, i den mån sådana kunde inrymmas i kursen,

och slutligen måste också någon handledning i elementär pedagogik

lämnas.

De sakkunnigas förslag innefattar i övrigt i huvudsak följande.

För inträde skulle erfordras kunskaper motsvarande minst betyget

godkänd i realexamen i modersmålet, tyska, geografi, matematik och naturlära.

Dessutom borde den inträdessökande helst hava genomgått tvåårig

kurs vid statsunderstödd trädgårdsskola samt under minst ett år

hava haft praktisk sysselsättning inom trädgårdsyrket, helst i utlandet.

I kursen skulle undervisas i följande ämnen: matematik, fysik och mekanik,

meteorologi, elektroteknik, värme- och kylteknik, kemi och lantbrukskemi,

geologi och marklära, botanik, zoologi, fältmätning och avvägning,

ritning, redskapslära, husbyggnadslära och växthuskonstruktion,

nationalekonomi och handelslära, rättslära, trädgårdsekonomi, bokföring,

trädgårdsanläggning, ekonomisk trädgårdsodling, dekoration och

bindekonst, fröodling och fröbehandling, försöksteknik, trädgårdsprodukternas

användning som födoämnen och pedagogik. Ordinarie elev, som

inhämtat godkända kunskaper i de läroämnen, vilka i undervisningsplanen

angivits> som obligatoriska, borde efter avslutad lärokurs kunna erhålla

betyg örn avlagd examen från trädgårdsinstitut. Elev, som deltagit

endast i visst eller vissa av kursens läroämnen, borde efter genomgången

prövning för vederbörande lärare kunna erhålla betyg i detta eller dessa

ämnen.

Emot själva huvudgrunderna för de sakkunnigas förslag har ingen anmärkning

framkommit i de i anledning av de sakkunnigas betänkande

avgivna yttrandena.

Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet har i sitt yttrande till

statsrådsprotokollet vid avlåtandet av förberörda proposition till 1930 års

riksdag (nr 249) förklarat sig kunna i allt väsentligt biträda de sakkunnigas

förslag.

Jordbruksutskottet vid 1930 års riksdag har i förevarande avseende

icke gjort något uttalande.

Även jag vill i huvudsak biträda högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag till riktlinjer för den högre trädgårdsundervisningen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

77

3. Lantbrukshögskolans yttre organisation.

Den högre lantbruksundervisningen synes kunna i organisatoriskt och

administrativt hänseende ordnas antingen fullt självständigt eller också

genom samordnande i en eller annan form med annan jämställd, närstående

undervisning. Anstalter i sistnämnda syfte kunna givetvis i främsta

rummet tänkas lämpade för den rent högskolemässiga delen av ifrågavarande

undervisningsverksamhet, däruti eventuellt inbegripet kursen för

mejerikonsulenter m. fl.

Såsom redan erinrats, föreslogo 1911 års lanthrukshögskolesakkunniga,

att den då tilltänkta högskoleinstitutionen på lantbrukets område inordnades

i ett av universiteten. Högre lantbruksundervisningssakkunniga

hava redan av denna anledning ansett sig böra upptaga en sådan möjlighet

till närmare utredning. Men även den omständigheten, att den högre lantbruksundervisningen

flerstädes i utlandet är ansluten till universitet,

har talat för ett sådant övervägande.

Även har ifrågasatts, huruvida icke den högskolemässiga lantbruksundervisningen

lämpligen borde organiseras såsom del av annan redan befintlig

fackhögskola, därvid tekniska högskolan, veterinärhögskolan och

skogshögskolan ansetts kunna ifrågakomma. De sakkunniga hava undersökt

jämväl dessa möjligheter och vidare berört frågan örn den högre lantbruksundervisningens

förhållande till lantmäteriundervisningen ävensom

till det nuvarande systemet för utbildning av lantbruksingenjörer.

Slutligen hava de sakkunniga i sitt betänkande behandlat spörsmålet örn

den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet. Till denna sistnämnda fråga vill jag

emellertid senare återkomma.

Med avseende på den högre lantbruksundervisningens inordnande i ett

universitet hava de sakkunniga till en början diskuterat de allmänna organisationsproblemen,

därvid i huvudsak framhållits följande.

Vid övervägande av spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens

eventuella införlivande med anstalt för universitetsutbildning hade de sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att för en dylik åtgärd endast

något av statsuniversiteten kunde komma i fråga. De med universiteten i

vissa avseenden likställda högskolorna i Stockholm och Göteborg, vilka

icke på samma sätt stöde under statligt inflytande, hade de sakkunniga

sålunda i detta sammanhang ansett sig kunna bortse ifrån.

Vad beträffade formen för den högre lantbruKsundervisningens införlivande

med ett universitet, borde givetvis frågan om fristående fakultet

eller avdelning inom filosofiska fakulteten ur lantbruksundervisningens

egen synpunkt vara av jämförelsevis underordnad betydelse. Huvudsaken

vore, att för ifrågavarande undervisning skapades sådana betingelser —

även rent administrativt — att undervisningen bleve i stånd att tillfredsställa

de krav, som från jordbruksnäringens sida med fog kunde ställas

på den. Det ville emellertid synas de sakkunniga, som örn organisatoriskt

Högre lantbruksundervisning

a sakkunniga.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sett en fristående fakultet i sådant avseende innebure större förutsättningar

än en mindre avdelning inom den filosofiska fakulteten.

_De sakkunniga hade i det föregående angivit, vilken teoretisk förbildning

studerande borde äga för att vinna inträde vid lantbrukskögskolan.

Bestämmelserna härutinnan, liksom i fråga örn praktiska förkunskaper,

syntes med hänsyn till lantbruksstudiernas speciella fordringar även i

förevarande fall. böra i allt väsentligt vara gällande. Ä andra sidan ansåge

de sakkunniga det vara i hög grad betänkligt, örn lantbruksstuderande

skulle gå förlustig vissa akademiska rättigheter på grund därav, att

han icke avlagt studentexamen. De sakkunniga hade redan förut uttalat

såsom sin uppfattning, att alla studerande, som vunnit inträde vid en lantbruksliögskola,

vare sig de avlagt studentexamen eller icke, borde vara likställda

även när det gällde studier för högre examina, och måste förty bestämt

motsätta sig, att någon åtskillnad i akademiskt hänseende gjordes

mellan olika lantbruksstuderande. Enligt de sakkunnigas mening borde

nämligen de lantbruksstuderande, som icke avlagt studentexamen, på

grund av de uppställda inträdesfordringarna anses hava i stort sett samma

förutsättningar för bedrivande av högre studier av denna art som de, vilka

avlagt sådan examen. Inskrivning av lantbruksstuderande i annan fakultet

syntes väl i praktiken endast i undantagsfall komma i fråga, enär ju

ifrågavarande studerande genom sin föregående jordbrukspraktik måste

anses vara speciellt inriktade på lantbruksstudier. Därest så skulle befinnas

erforderligt, torde emellertid genom vissa reglerande bestämmelser

rörande övergång från en fakultet till en annan lätt kunna förhindras, att

rättighet till dylik övergång missbrukades.

Formerna för den högre lantbruksundervisningens anordnande syntes i

stort sett icke böra undergå förändring på grund därav, att undervisningen

inordnades under ett universitet. Undervisningen torde sålunda även

i sådant fall böra i huvudsak anordnas på det sätt, som i det föregående

angivits.

Agronomkursen vore jämförelsevis väl avgränsad från övrig högre lantbruksundervisning

och, då kursens syfte i stort sett vore ett annat än universitetsundervisningen

vore avsedd att tillgodose, syntes tillräcklig anledning

icke förefinnas att införliva denna kurs med ett universitet.

Beträffande undervisningen för agronomisk ämbetsexamen, som däremot

skulle infogas i universitetsundervisningen, borde förut anförda allmänna

grunder med avseende på studietid, tid för undervisningens början, ferietid,

undervisningens allmänna planläggning ävensom examination även i

detta fall vara tillämpliga.

Reglerna för avläggande av högre lantbruksexamina borde ävenledes

vara i stort sett desamma som förut angivits. Vad slutligen beträffade

prov för eventuell doktorsgrad, borde samma bestämmelser tillämpas som

i sådant avseende gällde för annan doktorsgrad vid universitet.

De sakkunniga hava därefter övergått till att undersöka, i vad mån de

vid ett universitet förefintliga resurserna skulle kunna utnyttjas för

lantbruksundervisningen. Därvid har visat sig, att beträffande de tillämpade

ämnena — jordbrukslära, husdjurslära och lantbruksekonomi m. fl.

— ett universitet har jämförelsevis litet att giva, vare sig det gäller lärarkrafter,

lokaler eller instrumentell utrustning. Något annorlunda blir

förhållandet, när det gäller de grundläggande ämnena.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Beträffande de ämnen, som ur lantbruksundervisningens synpunkt vore

av mera grundläggande natur, vore det önskvärt, örn undervisningen kunde

meddelas vid redan förefintliga universitetsinstitutioner. Därigenom

skulle vinnas en viss minskning i fråga örn behovet av lokaler och instrumentell

utrustning för lantbruksundervisningen med ty åtiöljande kostnadsbesparing.

Möjligen skulle därigenom även kunna åstadkommas, att

vid universitetet redan förefintliga lärarkrafter i större utsträckning än

eljest kunde meddela undervisning jämväl åt lanibruksstuderande. Emellertid

vore att märka, att den undervisning, som meddelades vid universitet

uti de för lantbruksutbildningen ifrågakommande grundläggande

ämnena, i regel icke utan vidare vore lämpad att ingå i kurserna i motsvarande

ämnen för agronomisk ämbetsexamen. I de flesta fall torde de sedvanliga

universitetskurserna i dessa ämnen vara för omfattande för den

agronomiska utbildningen, och därjämte kunde naturligtvis åt dem icke

lämpligen givas den speciella inriktning, som med hänsyn till de fortsatta

lantbruksstudiérna måste anses synnerligen önskvärd. I regel torde

sålunda särskilda kurser bliva erforderliga uti ifrågavarande ämnen för de

studerande inom lantbruksfakulteten. Frågan bleve då, huruvida nuvarande

lokaler och apparatur inom vederbörande universitetsinstitutioner

kunde ställas till förfogande jämväl för ifrågavarande kurser, ävensom

huruvida för andra uppgifter anställda lärare vid universitetet lämpligen

kunde meddela undervisning även vid dessa kurser.

Vid bedömande av denna fråga förtjänade uppmärksammas, att av nu

avsedda ämnen matematik, fysik och meteorologi, bakteriologi, allmän

ärftlighetslära, lantbrukszoologi, nationalekonomi med statistik, rättslära

och pedagogik förutsattes skola studeras i förhållandevis ringa omfattning

för agronomisk ämbetsexamen, varför de för dessa ämnen erforderliga lokalutrymmen

och instrumentella hjälpmedel icke bleve avsevärda. Ämnena

marklära samt husdjurens anatomi och fysiologi återigen hade så

speciell karaktär, att vid universitetet tillgängliga resurser endast i jämförelsevis

ringa mån torde kunna utnyttjas vid studiet av dessa ämnen.

Återstode så ämnena lantbrukskemi och lantbruksbotanik. För dessa ämnen

erfordrades relativt omfattande institutioner, och det skulle givetvis

vara av stort värde, örn dessa kunde inrättas i anslutning till universitetets

institutioner för respektive kemi och botanik. Även vid sådan anordning

torde det emellertid vara nödvändigt, att särskilda professurer inrättades i

lantbrukskemi och lantbruksbotanik. Det torde nämligen icke kunna förutsättas,

att andra vid universitetet fast anställda lärare — även örn deras

tid tilläte meddelandet av särskilda, jämförelsevis omfattande kurser för

lantbruksstuderande, vilket för övrigt med skäl torde kunna ifrågasättas

— skulle kunna inrikta undervisningen i dessa ämnen efter de speciella

krav, en ändamålsenlig högre lantbruksutbildning ställde därpå. Att åter

för undervisningen i dessa viktiga ämnen anlita tillfälliga lärare syntes

icke vara försvarligt. Enär sålunda beträffande ämnena lantbrukskemi

och lantbruksbotanik måste förutsättas särskilda professurer och speciella

undervisningskurser för lantbruksstuderande, vore det uppenbart, att för

dessa ämnen måste krävas icke obetydliga särskilda utrymmen. Enligt

vad de sakkunniga under hand inhämtat, torde emellertid, icke vid något

av rikets håda universitet finnas möjlighet att inom institutionsbyggnaderna

för kemi och botanik bereda erforderlig arbetsplats vare sig för

ytterligare professorer oller för det jämförelsevis stora antalet studerande

för agronomisk ämbetsexamen. För ett mindre antal studerande på ett

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

högre stadium syntes däremot enligt tillgängliga uppgifter erforderlig

arbetsplats möjligen kunna ställas till förfogande.

I fråga örn förläggningen av erforderliga byggnader vid eventuellt inordnande

av den kögskolemässiga lantbruksundervisningen i ett universitet

erinrades därom, att det för den tillämpade lantbruksundervisningen vore

nödvändigt att äga tillgång till ett välskött större jordbruk i närheten av

institutionslokalerna. Det vore då motiverat, att erforderliga institutioner

för tillämpade ämnen vid den agronomiska fakulteten förlädes till universitetet

närbelägen institutsegendom. För undervisningen i grundläggande

ämnen hade de sakkunniga ansett det vara av betydelse att vinna

direkt anslutning till motsvarande universitetsinstitutioner. Å andra sidan

finge icke bortses ifrån, att det för undervisningen i de tillämpade lantbruksämnena,

som i stor utsträckning byggde på sådana ämnen som lantbrukskemi

och lantbruksbotanik, vore av stort värde att äga institutionerna

för sådana ämnen i omedelbar närhet. De sakkunniga hade vid övervägande

av denna fråga kommit till den uppfattningen, att samtliga för

den agronomiska fakulteten erforderliga institutioner torde böra förläggas

till samma plats.

Vad därefter angår de sannolika byggnadskostnaderna för en agronomisk

fakultet vid ett universitet hava de sakkunniga framhållit, att de

torde få beräknas ungefär lika stora som för en tili samma plats förlagd,

organisatoriskt fristående lantbrukshögskola.

På grund av lantbruksundervisningens speciella karaktär hava de sakkunniga

räknat med, att undervisningen endast i undantagsfall skulle kunna

vara gemensam för lantbruksstuderande och andra studerande vid universitetet.

Behovet av lärarkrafter för lantbruksundervisningen bleve

därför lika stort vid en lantbruksfakultet som vid en fristående lantbrukshögskola.

Enär emellertid universitetsprofessorer befunne sig på högre

lönenivå än professorer vid fackhögskola, med vilken senare professor vid

lantbrukshögskola borde jämställas, skulle genom den högre lantbruksundervisningens

anslutning till universitet förorsakas en kostnadsökning,

som av de sakkunniga beräknats till ett belopp av — beroende på valet av

förläggningsort m. m. — 18,000—27,000 kronor örn året.

Däremot skulle enligt de sakkunnigas uppfattning kostnaderna för undervisningsmateriel

m. m. för den högre lantbruksundervisningen kunna

väntas bliva något lägre, örn den organiserades såsom del av ett universitet.

De sakkunniga hava för sin del kommit till den uppfattningen, att den

högre lantbruksundervisningen icke lämpligen bör inordnas i ett universitet.

Såsom motiv härför hava de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

Då de sakkunniga hade att taga ställning till frågan örn lämpligheten av

lantbrukshögskolans inordnande i ett av de två statsuniversiteten, hade de

därvid givetvis att i första hand taga hänsyn till de skäl för och emot, vilka

ur undervisningsteknisk och ekonomisk synpunkt blivit i det föregående

anförda. Dessa skäl syntes knappast giva stöd för en sådan anordning.

Den i ämnet verkställda utredningen gåve nämligen vid handen, att de fördelar

i förenämnda avseenden, man tilläventyrs trott sig hava anledningförvänta

av den högre lantbruksundervisningens inkorporering i universitetsundervisningen,

näppeligen vore till finnandes, i varje fall icke i sådan

grad, att avgörandet därav kunde anses böra i mera avsevärd grad

påverkas.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143■ 81

Utom de ovan anförda skälen av huvudsakligen undervisningsteknisk

och ekonomisk art funnes även andra, vilka borde tagas i beaktande. Så

syntes man utan vidare kunna påräkna, att den högre lantbruksundervisningen,

inordnad i ett universitet, skulle röna ett livgivande och även annorledes

gynnsamt inflytande av den vetenskapliga livaktighet, som rådde

vid våra högsta bildningsanstalter. Värdet av ett sådant inflytande borde

icke underskattas, helst som det skulle innebära en garanti mot den fara för

isolering och passivitet, varför mindre läro- och forskningsanstalter med

avgränsade arbetsuppgifter i viss mån alltid vore utsatta. Å andra

sidan syntes genom lantbrukshögskolans inkorporerande i ett universitet

allvarlig fara uppstå, att högskolan ej kunde — såsom en dylik facklig

undervisnings- och forskningsanstalt enligt all erfarenhet helst borde —

få föra sitt eget fria och självständiga liv. Endast vid verksamhetens utövande

under fullt fria och självständiga former torde högskolan kunna

utöva ett verkligt fruktbringande inflytande på den näring, högskolan

vore avsedd att stödja.

Vidare kunde såsom en fördel vid lantbrukshögskolans inkorporerande

i ett av de stora universiteten räknas med, att högskolan vid sådant förhållande

skulle komma i åtnjutande av dettas på seklers verksamhet grundade

auktoritet.

Härtill komme slutligen, att universitetens organisation vuxit fram som

resultat av lång tids erfarenhet och tvivelsutan kunde sägas vara för sitt

ändamål väl lämpad; även härav skulle den högre lantbruksundervisningen

utan vidare kunna draga fördel.

Vissa skäl av liknande art talade emellertid emot den blivande högskolans

inordnande i ett äldre universitet.

Då givetvis en eventuell tillskapad agronomisk fakultet eller sektion av

fakultet vid universitet komme att intaga en i förhållande till övriga fakulteter

respektive sektioner med hänsyn till omfattningen underordnad

ställning, skulle antagligen jordbruksundervisningtns intressen endast med

en viss svårighet kunna på ett för ifrågavarande undervisning betryggande

sätt göra sig gällande gentemot mäktigare eventuellt konkurrerande

intressen. I allmänhet torde man med fog kunna förvänta, att lantbruksstudierna

överhuvud taget svårligen — åtminstone ej förr än avsevärd

tid förlupit — skulle kunna erhålla en med övriga studier fullt likställd

och jämbördig ställning. En sådan i förhållande till undervisningen i

övrigt underordnad ställning skulle helt visst mycket snart visa sig medföra

mindre önskliga följder.

Erfarenheten hade ock tydligt givit vid handen, att vid viss fackundervisnings

förläggande till självständig och efter förhållandena väl avpassad

högskola denna hade möjlighet att till hela facket i fråga intaga en central

och dominerande ställning, att bilda den medelpunkt, dit utövare av ifrågavarande

praktiska verksamhet kände sig mer eller mindre anknutna

och varifrån de i fråga om sin speciella yrkesgren tillitsfullt förväntade de

nya signaler, vartill de undan för undan gjorda vetenskapliga framstegen

och rönen kunde giva anledning. I alldeles särskilt hög grad vore detta

självfallet gällande i fråga örn från respektive högskola utexaminerade

yrkesmän, vilka — enligt vad erfarenheten givit vid handen — till egen

och ej minst respektive högskolas fördel alltjämt uppehållit förbindelsen

med högskolan på ett helt annat sätt, än vad fallet kunde bliva med den,

som utexaminerats från ett universitet.

En direkt anknytning till ett universitet av den högre lantbruksunder
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 haft. (Nr 153.) 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

visningen även på dess lägre stadium (för ämbets- eller kandidatexamen)

syntes vidare medföra högre och i varje fall mera formella inträdesfordringar

med hänsyn till de studerandes teoretiska förbildning, detta även

om man kunde tänka sig universitetet giva efter på den annars undantagslöst

uppehållna fordran på avlagd studentexamen. Därest man i detta

avseende holle för lämplig en viss möjlighet till fri prövning av de inträdessökandes

kompetens för deltagande i just detta slag av utbildning, syntes

nu berörda förhållande få betraktas som en förevarande organisationsform

vidlådande olägenhet.

Slutligen förtjänade erinras därom, att i ju intimare anknytning med

ett universitet den blivande högskolan organiserades, dess svårare torde

det befinnas bliva att uppehålla den för högskolans verksamhet och resultatet

därav så betydelsefulla kontakten med det praktiska jordbruket. Och

uppehållandet av en intim och livlig förbindelse med den utövande jordbruksnäringen

måste betraktas som en utomordentligt viktig förutsättning

för ej mindre att högskolans undervisning skulle få önskvärd praktisk inriktning

än även att den vid högskolan bedrivna vetenskapliga forskningen

erhölle den praktiskt-vetenskapliga karaktär, som ensam kunde göra densamma

fullt ägnad att fylla sin uppgift i jordbrukets tjänst.

\ id ö\ervägande av samtliga här ovan anförda skäl och omständigheter,

vilka talade för eller emot en blivande lantbrukshögskolas inordnande

såsom en integrerande del av ett universitet, hade de sakkunniga kommit

till den bestämda uppfattningen, att den högre lantbruksundervisnmgen

icke lämpligen borde organiseras såsom underavdelning av ett

universitet. Dock syntes, såsom redan förut påpekats, särskilt på det

högre stadiet av lantbruksutbildningen ett visst samarbete mellan universitet

och högskola vara både möjligt och ur flera synpunkter önskvärt.

Till denna fråga ville de sakkunniga längre fram återkomma.

En annan tänkbar form för den högre lantbruksundervisningens organisation

är dess anknytning till tekniska högskolan i Stockholm. I utlandet

saknas icke exempel på en dylik kombination, och även i vårt land

har uppfattningen örn dess lämplighet kommit till uttryck.

De sakkunniga hava verkställt utredning, i vad mån den nuvarande

undervisningen vid tekniska högskolan kunde tänkas lämpad jämväl för

högre lantbruksutbildning. Beträffande utredningens resultat anföra de

sakkunniga följande.

Av den förebragta utredningen beträffande kurserna i de studieämnen

vid tekniska högskolan, som eventuellt skulle kunna tänkas utnyttjas vid

den högre lantbruksundervisningen, framginge, att knappast någon av

dessa lärokurser i sin nuvarande utformning vöre utan vidare lämplig

för sagda ändamål. Man torde ej heller kunna räkna med möjligheten

av en anpassning av kurserna, så att de bättre skulle tillgodose behovet

vid den högre lantbruksundervisningen, emedan detta i avsevärd mån

skulle förlucka den tekniska undervisningen.

Man kunde då tänka sig möjligheten av anordnande av speciella kurser

i vissa angivna ämnen, givna av tekniska högskolans professorer

och speciallärare och med utnyttjande av sagda högskolas föreläsningssalar,

laboratorier och ritsalar. Även denna möjlighet visade sig emellertid

vid närmares skärskådande vara ganska ringa. Enligt inhämtade uppgifter

vore lärarnas arbetskapacitet redan fullt tagen i anspråk för den

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ordinarie undervisningen med härtill hörande examinationsskyldighet.

Vad hör- och ritsalar beträffade, kunde dessa ej få disponeras utöver de

tider, då de användes för högskolans egen undervisning.

De sakkunniga hava även tagit under övervägande, huruvida en samverkan

mellan lantbruksliögsskolan och tekniska högskolan skulle kunna

tänkas åstadkommas på så sätt, att den förra organiserades i form av en

särskild fackavdelning av den senare. Detta skulle då givetvis medföra

såväl uppförande av särskilda byggnader i tillräcklig omfattning för den

nya fackavdelningen som även upprättandet av en särskild lärarstab.

Även en sådan anordning avvisas emellertid av de sakkunniga.

Då, såsom torde framgå av föregående utredning, några större möjligheter

för direkt samarbete med övriga fackavdelningar vid tekniska

högskolan ej torde kunna anses föreligga, skulle, enligt de sakkunnigas

mening, organiserandet av den högre lanthruksundervisningen såsom en

fackavdelning vid tekniska högskolan huvudsakligen medföra fördelen

av gemensam administration, vilket ju visserligen ur besparingssynpunkt

måste anses innebära en vinning.

Frånsett att den blivande lantbrukshögskolan, under förutsättning av

den ifrågasatta sammankopplingen med tekniska högskolan, utåt ej skulle

komma att äga någon självständig ställning, vilket med hänsyn till jordbrukets

stora betydelse för landet väl knappast torde kunna anses lämpligt,

borde även hänsyn tagas därtill att, med bortseende ifrån de anknytningspunkter

som säkerligen förefunnes mellan undervisningen vid

tekniska högskolan och vid lantbrukshögskolan ur rent teknisk synpunkt,

dock hela det rent biologiska område, som bildade den väsentliga grundvalen

för lanthruksundervisningen, måste anses stå tekniska högskolans

uppgifter synnerligen främmande.

Det ville sålunda synas, som örn ur den högre lantbruksundervisningens

synpunkt föga vore att vinna genom anslutning till tekniska högskolan.

Då en dylik anordning därtill ur administrativa och ekonomiska synpunkter

syntes vara förbunden med allvarliga olägenheter, hade de sakkunniga

icke ansett sig böra ingå på en närmare utredning av ifrågavarande

organisationsform för den högre lanthruksundervisningen.

linder det meningsutbyte, varför lantbrukshögskolefrågan under de

senast förflutna årtiondena varit föremål, har även framhållits, att högskolan

borde direkt anknytas till de till Stockholm förlagda veterinäroch

skogshögskolorna. Även de sakkunniga hava ansett, att det skulle

vara synnerligen önskvärt, att en sådan lösning av högskolefrågan kunde

komma till stånd, att ett samarbete mellan den blivande lantbrukshögskolan

och förenämnda högskolor kunde åvägabringas. Vid utredning

av hithörande förhållanden hava de sakkunniga till en början ansett

sig böra undersöka, huruvida ett organisatoriskt samordnande av den

högre lanthruksundervisningen med undervisningen vid nämnda båda

högskolor lämpligen kunde komma i fråga.

De sakkunniga hava utgått ifrån, att, örn den högre lantbruksundervisningen

organisatoriskt skulle samordnas med annan närstående fackundervisning,

kombinationen bordo omfatta både veterinärundervisnin
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

gen och den högre skogsundervisningen. Om lantbrukshögskolan förenades

endast med den ena av ifrågavarande båda fackhögskolor, torde

nämligen de fördelar, som ett samordnande av olika närstående utbildnmgsgrenar

kunde medföra, endast i betydligt reducerad omfattning

stå att vinna.

Med avseende på dels den utsträckning, i vilken vid ifrågavarande

båda fackhögskolor meddelad undervisning kan anses utan vidare motsvara

den högre lantbruksutbildningens behov, dels i vad mån högsko,

lomas lokaler och övriga resurser för undervisningen inklusive lärarkrafter

kunna tänkas ställas till förfogande för speciell undervisning för lantbruksstuderande,

hava de sakkunniga inhämtat vissa uppgifter, som intagits

i det tryckta betänkandet. Såsom sammanfattning av vad sålunda

inhämtats hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Av den lämnade översikten framginge, att vid veterinär- och skogshögskolorna

meddelad undervisning endast i undantagsfall syntes i oförändrad

form passa för studerande vid en lantbrukshögskola. Enär varje

slags fackutbildning krävde sin särskilda specialisering av undervisningen

torde det icke heller vara lämpligt eller ens möjligt, att kurserna i

iorberorda ämnen modererades på ett sådant sätt, att de jämväl kunde

tillgodogöras för den högre lantbruksutbildningen.

Däremot torde det vara möjligt att för lantbruksundervisningen i vissa

lall utnyttja de andra fackhögskolornas resurser i fråga örn lokaler och

undervisningsmateriel. Sålunda torde möjligen åtminstone större delen

av undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi kunna förläggas

till veterinärhögskolan. Vid samma högskola borde även den för lantbruksutbildningen

erforderliga undervisningen i husdjurens hälso- och

sjukvårdslära kunna meddelas. Undervisningen i skogsskötsel borde tydligen

kunna förläggas till skogshögskolan. Vad slutligen beträffade undervisningen

i lantbrukskemi, syntes det icke vara uteslutet att för erforderliga

övningar få använda veterinärhögskolans elevlaboratorium. Enär

vid lantbrukshögskolan måste finnas professur i lantbrukskemi och såsom

följd därav också en. väl utrustad institution i ämnet, för vilken institution

plats icke lämpligen torde kunna beredas i anslutning till veterinärhögskolans

lokaler för undervisningen i kemi, syntes det emellertid

vara mest ändamålsenligt, att lokal för elevernas lahorationer förlädes till

samma plats som övriga delar av vederbörande institution.

Vad därefter anginge lärarfrågan, förefölle det tänkbart, att genom en

sammanslagning av lantbrukshögskolan med ovannämnda två fackhögskolor

viss minskning i de totala kostnaderna för lärare skulle kunna

åvägabringas. Så torde man kunna räkna med att professuren vid lantbrukshögskolan

i husdjurens anatomi och fysiologi skulle kunna undvaras.

Dock torde man även i sådant fall få räkna med särskilt lärararvode

för ifrågavarande undervisning. Enär de ordinarie lärarna uti

ifrågavarande ämnen vid veterinärhögskolan icke jämte sin förutvarande

undervisning torde kunna bestrida den förhållandevis omfattande undervisningen

i samma ämnen jämväl vid lantbrukshögskolan, åtminstone ej

i hela dess omfattning, vore de sakkunniga likväl icke övertygade därom,

att på detta sätt ur lantbruksundervisningens synpunkt samma gynnsamma

resultat kunde förväntas som under förutsättning av egen professur i

ämnet vid lantbrukshögskolan.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I ämnena husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt skogsskötsel förutsattes

ävenledes särskilda kurser för lanthruksstuderande, och på grund

därav torde man även för dessa ämnen hava att räkna med särskilda lärår

ar vo den.

Huruvida genom nu avsedda sammanslagning fördelar vore att vinna

för undervisningen vid veterinär- och skogsliögskolorna, undandroge sig

de sakkunnigas närmare bedömande. Likväl torde man kunna utgå ifrån,

att ifrågavarande högskolor redan vöre så väl rustade med lokaler och

andra resurser för undervisningen, att genom en kombination med den

högre lantbruksundervisningen föga vore att vinna i sådant avseende.

Återstode då frågan örn, huruvida därigenom någon besparing kunde ernås

i kostnaderna för lärare vid de håda högskolorna. Otänkbart vore

väl ej, att i dylikt fall professuren i husdjurslära vid veterinärhögskolan

kunde indragas. Dock torde det vara uteslutet, att fast anställda lärare

vid lantbrukshögskolan skulle kunna medhinna att bestrida all erforderlig

undervisning uti ifrågavarande ämne vid veterinärhögskolan. Vid

skogshögskolan åter skulle kanske speciallärarbefattningen i jordbrukslära

och lantbruksekonomi bliva obehövlig. Även örn utöver vad nu nämnts

ytterligare någon minskning i antalet lärarkrafter skulle kunna vinnas

genom här diskuterade sammanslagning av fackhögskolor, vore det emellertid

tydligt, att den tänkbara kostnadsminskningen på denna punkt

aldrig kunde uppgå till något större belopp.

Vad till sist beträffade den allmänna administrationen, vore det antagligt,

att ett stort kansli med gemensam rektor för samtliga tre förutnämnda

fackhögskolor skulle komma att draga mindre kostnader än örn

varje fackhögskola skall hava sitt särskilda kansli med egen rektor. Dock

försvårades en stark koncentration av administrationen därav, att de olika

högskolorna vid sidan av den teoretiska undervisningen måste hava tillgång

även till omfattande anordningar för praktiska övningar, vilka anordningar

vore förenade med icke ringa administrativt arbete. För skogsundervisningen

måste sålunda omfattande skogsmarker stå till förfogande,

och lantbrukshögskolan måste äga anknytning till försöksmarker och

demonstrations jordbruk. Veterinärhögskolan slutligen vore jämväl sjukvårdsanstalt.

Vid administrativ förening av nämnda tre fackhögskolor

torde sålunda åt var och en av de tre fakulteternas dekaner få givas mera

omfattande uppgifter än som nu tillkomme universitetsfakulteternas dekaner.

Gemensam administration torde även kunna medföra viss kostnadsbesparing

därigenom, att, enär för samtliga fackskolor inköp av bränsle och

andra förnödenheter skulle kunna göras gemensamt, avsluten komme att

röra sig örn större kvantiteter och på grund därav sannolikt skulle kunna

göras till något förmånligare pris.

Tänkbart vore väl också, att kostnaderna för underhåll och skötsel av

bibliotek skulle bliva något mindre, örn för de tre fackhögskolorna ett

gemensamt större bibliotek inrättades. En sådan anordning vore dock ur

flera andra synpunkter en given försämring.

Do sakkunniga hava vidare framlagt vissa allmänna synpunkter på

frågan om ett organisatoriskt samordnande av den högre lantbruksundervisningen

med veterinär- och skogsliögskolorna; och hava de sakkunniga

icke funnit sig kunna tillstyrka en sådan åtgärd.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

. ^ ku“de enligt de sakkunnigas mening icke med fog bestridas, att

icke åtskilligt talade för ett samordnande av tre varandra så närstående

undervisningsanstalter som de nu nämnda. Utländska föredömen kunde

också anlöras till stöd för ett sådant sammanförande av dessa grenar av

högre undervisning. Såsom av det ovanstående framginge, bade de olika

bogskolorna vissa beröringspunkter med avseende på själva undervisningen,

och denna skulle sannolikt för de tre högskolorna tillhopa medföra

något mindre kostnader, örn de organiserades såsom fakulteter av en

gemensam större undervisningsanstalt än såsom självständiga högskolor,

bom en given fördel av en dylik kombination torde även vara att räkna,''

att såväl lärare som elever, representerande tre varandra närstående utbildnmgsfack,

därigenom bereddes möjlighet att komma i intim beröring

med varandra, vilka med säkerhet borde medföra ett inbördes fruktbärande

inflytande på studier och forskning inom vederbörande kunskapsområden.

. Vöre det därför nu fråga örn att på en gång ordna hela detta

undervisningskomplex, holle de sakkunniga före, att de anförda synpunkterna

på lantbrukshögskolefrågans lösning i samband med annan högskoleundervisning

hade förtjänat det allra största beaktande. Men nu läge saken

som bekant, icke till på detta sätt. Veterinärutbildningen och den högre

skogsundervisningen hade redan, den förra år 1912 och den senare år 1914,

erhållit sin organisation genom upprättandet av för ett vart av dessa båda

ändamål avsedda särskilda läroanstalter, ordnade som fullt självständiga

och av varandra oberoende enheter. I och med detta torde det utan vidare

kunna sägas, att det rätta ögonblicket för nn ifrågavarande högskolors

sammanförande i en organisk enhet vore försuttet.

_ Det läge också nära till hands, att högskolor, vilka helt nyligen fått

sin organisation och sin verksamhet ordnade på för en vars speciella uppgifter.

lämpligt sätt, icke gärna skulle vilja avstå från sin självständiga

ställning och uppgå i en större organisation såsom delar därav blott för

att underlätta tillkomsten av en för dem i viss mån främmande läroverksa.

mhet. Och man måste medgiva, att det för högskolor, vilka, såsom de

bär ifrågavarande, under nu rådande förhållanden bedreve en framgångsrik

verksamhet, måste förefalla förenat med ej ringa osäkerhet och risk

att övergiva en prövad och god befunnen organisation för en annan, vilken

i varje fall hade att tjäna även andra ändamål och på vars utformning

och anpassning för respektive högskolas speciella uppgifter, man

skulle komma att kunna utöva endast jämförelsevis ringa inflytande.

Örn också de för nämnda två högskolor erforderliga byggnaderna kommit

att uppföras på tämligen ringa avstånd från varandra, så vore avståndet

dock tillräckligt stort för att ett organisatoriskt sammanförande

av redan dessa två läroanstalter skulle stöta på rätt väsentliga svårigheter

av rent lokal natur. Dessa två högskolors byggnadsfråga skulle förvisso,

därest de från början skulle sammanförts till en organisation, lösts

på ett hela annat sätt än vad fallet nu blivit. De fördelar, som av sammanförandet

kunde hava vunnits, stöde under nuvarande förhållanden endast

delvis att vinna. Såvitt de sakkunniga funne, skulle lantbrukshögskolan

vid förläggning till Stockholm på grund av de topografiska förhållandena

få förläggas till plats på icke ringa avstånd från de båda övriga

fackhögskolorna. Med anledning härav torde sålunda genom anknytning

av en dylik tredje fackhögskola olägenheterna av gemensam administration

bliva ännu mera påtagliga.

Det hade till synes på goda grunder antagits, att genom sammanföran
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

de till en organisation av flera närstående högskolor en betydande besparing

skulle vara att vinna genom ett fullständigare utnyttjande av tillgängliga

lärarkrafter, dels så att viss undervisning kunde vara gemensam

för elever, tillhörande olika studiebranscher, och dels så att lärare,

vilkas tid nu vore endast delvis upptagen av undervisning, kunde finna

användning vid sådan verksamhet även inom andra studiegrenar. De

verkställda undersökningarna hade, såsom av det ovan anförda framginge,

givit vid handen, att någon sådan besparing verkligen torde vara

att på antytt sätt vinna, men detta dock i så jämförelsevis ringa grad,

att detta motiv för en anordning sådan som den här tilltänkta, säkerligen

icke kunde tillmätas avgörande betydelse. Vad beträffade byggnadskostnader

för lantbrukshögskolan, torde dessa icke kunna nämnvärt nedbringas

därigenom, att högskolan sammankopplades med andra fackhögskolor.

Det ville också synas, som örn vid lantbrukshögskolans förläggande till

Stockholm ovan angivna fördelar för den högre lantbruksundervisningen

av samarbete med andra fackhögskolor åtminstone i väsentlig mån kunde

vinnas även utan administrativ sammankoppling av de olika anstalterna.

För de närmast ifrågakommande ämnena vid lantbrukshögskolan

—• husdjurens anatomi och fysiologi samt i förekommande fall husdjurens

hälso- och sjukvårdslära samt skogshushållning —- borde sålunda

undervisningen genom i särskild ordning träffad överenskommelse kunna,

förläggas till annan högskolas lokal även med bibehållande av denna högskolas

självständighet. Och vad beträffade det vetenskapliga samarbetet

mellan personer tillhörande olika discipliner, horde^ detta, som ytterst vöre

beroende av de olika vetenskapsidkarnas personliga intresse och förutsättningar

för dylikt samarbete, i stort sett kunna avägabringas utan att

anstalterna vore administrativt förenade.

Enär sålunda ett organisatoriskt samordnande av den högre lantbruksundervisningen

med veterinärutbildningen och den högre skogsundervisningen

icke syntes medföra några större patagliga fördelar men val åtskilliga

olägenheter i jämförelse med den högre lantbruksundervisningens

organiserande såsom självständig högskola, hade de sakkunniga

icke funnit anledning att närmare ingå på frågan örn den högre lantbruksundervisningen

organiserad på dylikt sätt.

Ehuru den högre lantbruksundervisningen sålunda enligt de sakkunnigas

förmenande i organisatoriskt hänseende bör utgöra en självständig

institution, följer därav ingalunda, att ifrågavarande undervisning

bör stå isolerad från annan närstående undervisnings- och forskningsverksamhet.

Tvärtom hava de sakkunniga hållit före, att det för ernående

av ett gynnsamt resultat av en reformerad högre lantbruksundervisning

vöre av synnerligen stor betydelse, att denna stöde i nära kontakt

med förefintliga institutioner inom angränsande undervisnings- och

forskningsområden.

Vad först beträffade det personliga samarbetet mellan vetenskapsmän

vid en lantbrukshögskola och andra närstående anstalter för undervisning

och forskning, vore det tydligt, att dylikt samarbete icke kunde garanteras

genom yttre anordningar och föreskrifter, då ju den enskildes

intresse för dylikt samarbete ytterst vore bestämmande för örn det bomme

till stånd eller icke. Emellertid borde genom olika åtgärder ökade för
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

utsättningar kunna skapas för dylikt samarbete. I sådant avseende vore

det framfor allt av betydelse, att de olika anstalterna icke lokalt vore

sa vitt skilda, att det personliga sammanträffandet mellan olika vetenskapsmän

bleve förenat med avsevärda svårigheter. Men även på annat

satt torde förbindelsen mellan vetenskapsmän från olika institutioner

kunna underlättas. Sålunda ansåge de sakkunniga, att bland annat en

sadan anordning1, att vetenskapsmän vid olika institutioner på jordbrukets

område kunde anlitas för hållande av någon serie föreläsningar eller

enstaka föredrag vid lantbrukshögskolan, komme att verka i ovan antydd

riktning.

I ekonomiskt hänseende borde ävenledes vissa fördelar kunna vinnas

genom anknytning till andra undervisnings- och forskningsanstalter. Genom

utnyttjande av andra anstalters resurser i fråga örn lärare, lokaler

och undervisningsmateriel borde nämligen en viss minskning i lantbrukshogskolans

egen utrustning i förevarande avseende bliva möjlig, och det

torde ej lida något tvivel örn, att därigenom en viss kostnadsbesparing

kunde astadkommas. Naturligtvis bestämdes dock kostnadsbesparingen

till sin storlek i väsentlig mån av de villkor, som kunde komma att gälla

for samarbetet.

De sakkunniga hava i fortsättningen närmare angivit, i vad avseende

ett dylikt samarbete kunde tänkas komma till stånd, och hava därvid börjat

med universiteten.

Vad först beträffade universiteten, torde på det lägre utbildningsstadiet

närmast undervisningen för agronomisk ämbetsexamen — föga vara

att vinna genom samarbete. Universitetskurserna för kandidat- och ämbetsexamma

inom filosofiska fakulteten i de för lantbruksstudierna vikiga

gi undläggande ämnena kunde nämligen icke, vare sig nied avseende

på omfattning eller inriktning, anses lämpade att ingå i en agronomisk

ambetsexamen, och de speciella kurser uti ifrågavarande ämnen, som sålunda

måste givas för lantbruksstuderande, syntes av olika skäl böra meddelas

av särskilda vid lantbrukshögskolan anställda lärare, som för vinnande

av önskvärd begränsning i studietiden redan från början kunde

giva undervisningen en sadan inriktning, som bäst överensstämde med

lantbruksutbildningens speciella krav.

Däremot erfordrades medverkan från universitet i vissa fall nied avseende

på agronomie kandidatexamen. I denna examen hade ansetts

bora kunna ingå ett eller flera av ämnena ärftlighetslära och nationalekonomi,

studerade och tenterade vid universitetet. Studiekurserna för

olika betyg i agronomie kandidatexamen torde för dessa ämnen böra överensstämma

med de kurser, som fordrades för motsvarande betyg i filosofi©

kandidatexamen. För lantbruksstuderande, som avlagt studentexamen,

erfordrades givetvis inga särskilda anordningar när det gällde studiet

av ifrågavarande universitetsämnen, enär sådan studerande på vanligt

sätt borde kunna vinna inträde vid filosofisk fakultet av universitetet.

Beträffande sådan studerande, som icke avlagt fullständig studentexamen,

vore det däremot erforderligt, att sådan anordning vidtoges, att

lantbruksstuderande bereddes möjlighet att vid universitet bedriva ''studier

och avlägga tentamen i ett eller flera av de tre nyssnämnda ämnena

utan hinder därav, att han eventuellt icke avlagt studentexamen. Enär

det icke heller i detta fall vore fråga örn att avlägga examen vid universitet,

torde hinder icke böra möta för vidtagande av ifrågavarande anord
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

89

ning, även om lantbrukshögskolan förutsattes vara i organisatoriskt avseende

skild från universitetet.

Vid de mera vetenskapligt betonade lantbruksstudierna— för licentiatexamen

och eventuellt doktorsgrad — vore medverkan från universitetens

sida ävenledes av behovet påkallad. Såsom förut anförts, borde

såsom biämne i licentiatexamen i vissa fall få ingå något av ämnena ärftlighetslära,

nationalekonomi eller statistik. Enär berörda ämnen icke vid

lantbrukshögskolan avsetts skola företrädas av professurer, hade förutsatts,

att de skulle få studeras och tenteras vid universitet. Den studiekurs,

som skulle komma i fråga, borde för varje ämne motsvara fordringarna

för ett betyg i filosofie licentiatexamen. Sådana åtgärder vore sålunda

erforderliga, att lantbruksstuderande, som avlagt ämbets- eller kandidatexamen

vid lantbrukshögskolan, bereddes möjlighet att vid universitet

bedriva studier och avlägga tentamen för ett betyg i filosofie licentiatexamen

i något av de tre nyssnämnda ämnena utan hinder därav, att

han icke avlagt lägre filosofisk examen. Det ville synas de sakkunniga,

som örn någon allvarligare invändning icke skulle kunna resas från universitetsliåll

emot ett dylikt arrangement. Såsom redan tidigare påpekats,

gällde det ju i detta fall icke för den studerande att avlägga fullständig

filosofisk examen utan endast att vid viss ämneskombination kvalificera

sig för avläggande av examen vid lantbrukshögskolan. Uppenbarligen

borde den föreslagna anordningen kunna vidtagas utan hinder

därav, att lantbrukshögskolan icke vore organisatoriskt förenad med universitet.

När det gällde högre lantbruksstudier, vore emellertid medverkan från

universitet önskvärd även i andra avseenden. Enär lantbruksvetenskaperna

till största delen hade naturvetenskaplig karaktär, måste den högre

utbildningen på området i stor utsträckning grunda sig på den studerandes

egna experimentella undersökningar. Sålunda torde man böra

räkna med, att licentiat- och doktorsavhandlingar inom lantbruksvetenskaperna

mycket ofta skulle bygga på experiment. Nu torde det i många

fall vara synnerligen önskvärt, att dylika experimentella undersökningar

helt och delvis kunde få äga rum vid härför lämpade universitetsinstitutioner.

För arbeten av ifrågavarande slag torde det nämligen mången

gång vara synnerligen värdefullt för att icke säga nödvändigt, att dessa

institutioners omfattande instrumentella utrustning kunde få tagas i anspråk.

Det torde nämligen icke kunna förväntas, att lantbrukshögskolans

egna institutioner åtminstone till en början skulle äga tillgång till alla

de ofta mycket dyrbara instrument, som vore nödvändiga för utförande

av speciella vetenskapliga arbetsuppgifter inom hela det arbetsområde,

som kunde komma i fråga. Det torde alltså vara erforderligt, att anstalter

vidtoges i syfte att bereda vissa av lantbrukshögskolans studerande på

licentiatstadiet och doktorander arbetsplats vid olika universitetsinstitutioner

ävensom viss handledning vid de experimentella studierna. Enligt

vad de sakkunniga under hand inhämtat, torde förutsättningar finnas fölen

sådan anordning. Förut hade framhållits, att antalet lantbruksstuderande

på detta stadium icke kunde väntas bliva betydande, och för samtidigt

studium vid universitetsinstitutioner torde man endast hava att

räkna med ett ringa antal.

Vad därefter angår frågan örn samarbete med olika fackhö g skolor hava

de sakkunniga framhållit följande.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Utbildning

av lantbruksingenjörer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lantbrukshögskolans anknytning på det lägre utbildningsstadiet till

andra närstående fackhögskolor vore i stort sett endast möjlig under förutsättning

av att lantbrukshögskolan förlädes till Stockholm. Vid förläggning

till annan plats vöre det naturligtvis tänkbart, att lärare vid sådan

fackhögskola skulle kunna hålla enstaka eller kortare serier av föredrag

vid lantbrukshögskolan, men med hänsyn till de ämnen, som därvid

kunde komma i fråga, torde detta kunna förväntas ske endast i mindre omfattning.

yid förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm kunde anknytning

på det lägre stadiet, såsom redan anförts, tänkas ske till tekniska högskolan,

skogshögskolan och veterinärhögskolan. Av vad förut sagts torde

emellertid framgå, att undervisningen vid tekniska högskolan icke till

någon del kunde anses avpassad för studierna till agronomisk ämbetsexamen.

Till skogshögskolan skulle den i lantbrukshögskolans undervisning ingående

kursen i skogshushållning möjligen kunna förläggas, i vilket fall

skogshögskolans rika samlingar på området kunde utnyttjas, samtidigt

som plats för undervisningsmateriel i ämnet icke behövde reserveras vid

lantbrukshögskolan. Givetvis vore det önskvärt, örn ifrågavarande undervisning

kunde meddelas av lärare vid skogshögskolan. Enligt de sakkunnigas

förmenande torde det vara tänkbart att genom avtal med skogshögskolan

få dylikt samarbete till stånd.

Vid veterinärhögskolan återigen skulle kunna meddelas erforderlig

undervisning för agronomisk ämbetsexamen i ämnena husdjurens anatomi

och fysiologi samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära med anlitande

av vid nämnda högskola anställda lärare. Härigenom skulle vinnas

en icke obetydlig besparing vid lantbrukshögskolan i fråga örn undervisningslokaler

och experimentella hjälpmedel. Även med nämnda högskola

torde det vara tänkbart att träffa avtal örn samarbete i nu berörda avseende.

Med avseende på studierna i lantbruksämnen på licentiatstadiet syntes

av nu berörda fackhögskolor skogshögskolan knappast kunna komma

i fråga för samarbete, enär där förekommande discipliner icke direkt torde

stå i samband med något av examensämnena för licentiatexamen vid

lantbrukshögskolan. Till tekniska högskolan däremot skulle sannolikt

någon del av den högre utbildningen i kulturteknik med fördel kunna

förläggas, och vid veterinärhögskolan borde vissa möjligheter att bedriva

fortsatta studier i husdjurens anatomi och fysiologi förefinnas.

Även med avseende på ovan berörda högre studier torde det vara tänkbart

att få samarbete till stånd, utan att organisatorisk förening av de

olika högskolorna behövde ifrågasättas. Samarbete på detta stadium

torde för övrigt kunna anordnas, även örn lantbrukshögskolan vore förlagd

till annan plats än Stockholm.

I visst samband med frågan örn den lämpligaste formen för den högre

lantbruksundervisningens yttre organisation står även spörsmålet, vilka

anordningar i fortsättningen böra vidtagas för utbildningen av lantbruksingenjörer

och lantmätare.

Vad först beträffar lantbruksingenjörer, är deras teoretiska utbildning

för närvarande ordnad i form av tre olika kurser, nämligen 1) en treåig

kurs vid tekniska högskolan med undervisning som i tillämpliga delar hu
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

91

vudsakligen motsvarar den kurs, som är fastställd för fackskolan för vägnell

vattenbyggnadskonst vid samma högskola, 2) en kurs i rättskunskap,

vilken kurs plägar hållas i Stockholm av särskild utav lantbruksstyrelsen

därom anmodad person och taga omkring ett halvt år i anspråk,

samt 3) en ettårig kurs vid lantbruksinstitut med undervisning

i sådana agronomiska ämnen, som för en blivande lantbruksingenjör

kunna vara av betydelse.

Med avseende på förutsättningarna för reformering av lantbruksingenjörernas

teoretiska utbildning hava de sakkunniga anfört följande.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, kunde den teoretiska utbildningen

av blivande lantbruksingenjörer sägas i stort sett väl fylla det därmed

avsedda ändamålet. Emellertid måste givetvis var och en av de tre olika

utbildningskurserna i viss mån betraktas såsom ett provisorium, som så

snart förhållandena det medgåve borde ersättas med en på fastare grund

byggd undervisning. Det syntes sålunda böra tagas under övervägande,

huruvida i samband med den högre lantbruksundervisningens ordnande

åtgärder lämpligen kunde vidtagas för åstadkommande av en mera definitiv

lösning av frågan örn lantbruksingenjörernas teoretiska utbildning.''

Vid bedömande av denna undervisningsfråga vore det naturligtvis av

stor vikt att äga kännedom örn, i vilken omfattning kurser för ifrågavarande

ändamål kunde väntas bliva frekventerade. Därvid vore att märka,

att här avsedda utbildningskurser hade så speciell karaktär, att de icke

kunde väntas bliva besökta av andra än dem, som verkligen önskade vinna

anställning inom lantbruksingenjörsfacket. Antalet befattningshavare,

för vilkas tjänst ifrågavarande utbildning utgjorde kompetensvillkor eller

i övrigt kunde anses önskvärd, uppginge för närvarande till 30; Örn man

för dessa tjänstinnehavare räknade med en 20-årig tjänstetid i medeltal,

skulle varje år 1 å 2 aspiranter behöva antagas för utbildning inom facket.

På grund av det ringa antalet medlemmar i lantbruksingenjörskåren

måste emellertid rekryteringen bliva mycket oregelbunden, och vissa

år torde nyantagning av aspiranter överhuvud taget icke vara påkallad.

Härav följde, att särskilda lärostolar enbart för undervisningen vid

ifrågavarande specialkurser icke gärna kunde komma i fråga.

Örn sålunda det materiella innehållet i de teoretiska utbildningskurserna

för lantbruksingenjörer syntes kunna bibehållas i huvudsak oförändrat,

uppställde sig frågan, i vilken utsträckning denna utbildning lämpligen

kunde inhämtas vid anstalt för högre lantbruksundervisning. Vad

då först anginge den för närvarande vid tekniska högskolan meddelade

kursen, vore det tydligt, att de lärare, som enligt vad förut blivit anfört

avsetts skola vara anställda för den högre lantbruksundervisningen, icke

kunde åtaga sig att meddela den tekniska undervisning, som nämnda kurs

innefattade. Av de i kursen ingående ämnen skulle visserligen kemi, allmän

geologi och nationalekonomi möjligen med fördel kunna studeras

vid lantbrukshögskolan, men då på grund av undervisningens allmänna

planläggning vid tekniska högskolan studierna i do tekniska ämnena i

varje fall icke syntes kunna avslutas under kortare tid än tre läsår, torde

den sammanlagda studietiden genom ett dylikt överflyttande av ämnen

snarare bliva förlängd.

Med avseende på undervisningen i rättslära syntes lantbruksingenjörsaspiranternas

kunskapsbehov delvis sammanfalla med do lantbruksstu
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Martts proposition Nr 143.

derandes. Pa åtskilliga punkter torde likväl de sistnämnda hava behov

av större kunskaper, under det att i andra kapitel, därvid särskilt linge

namnas vattenlagen, lantbruksmgenjörerna givetvis måste äga betydligt

mera ingående kännedom. Skulle kursen i rättslära för lantbruksingeniör

meddelas i samband med lantbruksundervisningen, torde man sålunda

fa rakna med, att ett avsevärt antal specialföreläsningar i ämnet

bleve erforderligt. Enär den årliga tillströmningen av studerande på

lantbruksingenjorsbanan såsom förut nämnts endast kunde beräknas till

.-•iAr Ul •••glI®tv,1S ^bildningen i rättslära — per elev räknat — på detta

satt hilva jämförelsevis dyrbar. Vid nuvarande anordning däremot kunde

olika årsklasser av studerande sammanföras till en gemensam kurs

•soni tulunda icke behövde hållas varje år. Då därtill komme, att kursen

i rättslära vid förläggning till Stockholm visat sig kunna inhämtas samtadigt

med att vederbörande lantbruksingenjörsaspiranter baft annan

sysselsättning, vare sig med studier i tekniska ämnen eller praktisk utbildning,

syntes detta vara ett ytterligare skäl för att icke någon ändring

vidtoges med avseende på anordnandet av ifrågavarande kurs.

Den för lantbruksmgenjörerna erforderliga agronomiska utbildningen,

som för närvarande äger rum vid lantbruksinstitut, bör i sin tur enligt de

sakkunnigas förmenande allt fortfarande vara förlagd till liknande anstalt.

Med avseende på ifrågavarande undervisnings omfattning och

innehåll synas emellertid vissa ändringar i jämförelse med nuvarande förhållanden

vara motiverade. De sakkunniga hava uppgjort följande plan

för lantbiuksingenjörsaspiranternas deltagande i undervisningen vid lantbrukshögskolan:
-

I meteorologi följes undervisningen utan inskränkning.

Av ämnet lantbruksbotanik frånskiljes växtpatologi, varjämte kursen

aven i övrigt något avkortas.

I bakteriologi läses hela kursen med undantag av mikrobiologiens tilliampnmg

på mjölkhushållningen och jordbrukets binäringar.

I marklära följes jordbrukslinjens undervisning helt.

I ämnena allmän jordbrukslära och växtodlingslära inhämtas den för

olika studielinjer gemensamma allmänna kursen.

Av ämnet kulturteknik, vari jordbrukslinjens undervisning följes, kan

läran örn mätningsmetoder utgå, enär vederbörande redan inhämtat erforderliga

kunskaper därom i den tekniska kursen. Enär bland lantbruksämnena

kulturtekniken är av särskilt stor betydelse för blivande lantbruksingenjörer,

synes det motiverat, att ifrågavarande ämne studeras i

den omfattning, som erfordras för erhållande av betyget med beröm godkänd

i agronomisk ämbetsexamen.

Den allmänna kursen i nationalekonomi synes böra följas, med undantag

för den del av ämnet, som avser jordbruksstatistiken.

I lantbruk sekonomi synas ifrågavarande elever i huvudsak endast böra

deltaga i den del av undervisningen, som avser taxationsläran och jordbruksdriftens

allmänna planläggning. Undervisningen i handelslära samt

örn utlandets jordbruksförhållanden synes icke behöva följas.

Vad slutligen angår skogshushållning, synes undervisningen i detta

ämne böra följas i sin helhet.

I övriga på schemat för agronomisk ämbetsexamen upptagna undervisningsämnen

syntes studier icke vara påkallade för utbildning i lantbruks
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ingenjörsfacket. Av den för närvarande i sagda utbildning ingående

lantbruksundervisningen torde sålunda kurserna i agrikulturkemi, foderlära,

redskapslära, ekonomilagfarenhet och kameralistik samt bokföring

kunna utgå. Härigenom vunnes en icke ringa koncentration i lantbruksutbildningen,

vilket givetvis måste betraktas såsom en fördel.

I anslutning till ovanstående kunde antalet föreläsnings- och övningstimmar

för lantbruksingenjörsaspiranter vid lantbrukshögskola approximativt

uppskattas på följande sätt:

Förd.

Övn.

Meteorologi .....................

.............................. 10

—

Lantbruksbotanik .........

.............................. 80

80

Bakteriologi ..................

............................ 25

50

Marklära .........................

.............................. 90

70

Allmän jordbrukslära ..

.............................. 70

30

Växtodlingslära..............

.............................. 70

30

Kulturteknik ................

.............................. 70

120

Nationalekonomi .........

.............................. 40

—

Lantbruksekonomi.........

.............................. 50

30

Skogshushållning .........

.............................. 50

Summa 555

410

Beträffande undervisningen för lantbruksingenjörsaspiranter vid lantbrukshögskolan

framhålla de sakkunniga i övrigt följande.

Med undantag av kursen för kvalificerat betyg i kulturteknik — som

ensam torde kräva åtskilliga månaders studier —- borde studierna i förenämnda

ämnen kunna medhinnas under ett läsår. Emellertid finge icke

underlåtas att påpeka den svårighet vid planläggningen av ifrågavarande

studier, som läge däruti, att vederbörande elever samtidigt skulle följa delar

av undervisningen i tre årskurser. Det vore tydligt, att svårighet understundom

skulle uppstå att sammanställa timplan för undervisningen

på ett sådant sätt, att icke föreläsningar och övningar i olika för lantbruksingenjörsutbildningen

ifrågakommande ämnen bleve samtidiga. Man

torde sålunda få räkna med, att ifrågavarande elever i viss utsträckning

skulle nödgas på egen hand söka inhämta erforderliga kunskaper, vilket

givetvis måste betraktas såsom en viss brist hos utbildningssystemet. En

annan olägenhet vore, att på grund av den begränsade studietiden undervisningen

i de tillämpade ämnena ofta måste ske parallellt med och i vissa

fall kanske till och med före undervisningen i de grundläggande ämnena,

vilket naturligtvis måste inverka menligt på studieresultatet. Enär det

emellertid icke syntes tänkbart att anordna särskild undervisning i lantbruksämnen

för det fåtal elever för berörda utbildning, som kunde komma

i fråga, och andra anordningar för organiserandet av omförmälda

undervisning icke syntes praktiskt genomförbara, torde nu angivna brister

i planläggningen av lantbruksstudierna för blivande lantbruksingenjörer

icke vara möjliga att undanröja.

Frågan örn en fastare organisation av lantmäteriundervisningen har utbildning av

länge varit aktuell, och därvid har bland annat en anknytning av ifrågava- lantmatarerande

undervisning helt eller delvis till anstalt för högre lantbruksundervisning

varit på tal. I anledning därav hava högre lantbruksundervisnings
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sakkunniga ansett det lämpligt att i samband med uppgörandet av förslag

till ett bättre ordnande av den högre lantbruksundervisningen jämväl

undersöka, huru en anknytning av lantmäteriundervisningen till lantbrukshögskolan

skulle ställa sig ur högskolans synpunkt.

Den teoretiska utbildningen av lantmätare är för närvarande uppdelad,

på två kurser, nämligen en tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en

ettårig kurs för kulturteknisk examen. Antalet studerande vid lantmäteriundervisningen

har ansetts kunna beräknas till 12 å 15 i varje årskurs.

Do sakkunniga framlägga till en början vissa allmänna synpunkter på

berörda spörsmål.

. Därest för endera eller båda ifrågavarande undervisningsgrenar påtagliga

fördelar i kostnadshänseende eller eljest kunde vinnas genom en sammanslagning

eller samverkan, utan att därigenom olägenheter uppstode i

andra avseenden, borde enligt de sakkunnigas förmenande en dylik anordning

vidtagas. Vid bedömande av denna fråga borde även uppmärksammas,

att de allmänna synpunkter, som talade för att vid en gemensam undervisningsanstalt

meddelades utbildning åt kategorier av studerande, som

i sin framtida verksamhet måste stå i jämförelsevis nära kontakt med varandra,

i detta fall vore i hög grad gällande. Värdet i ekonomiskt hänseende

utav ett samordnande av den högre lantbruksundervisningen och

lantmäteriundervisningen sammanhängde närmast med, i vilken utsträckning

undervisningen lämpligen kunde vara gemesam för de båda utbildningsgrenarna

eller utbildningen i övrigt kunde förbilligas genom ett bättre

utnyttjande av såväl lärare som lokaler och andra materiella resurser för

undervisningen.

I fortsättningen hava de sakkunniga upptagit till prövning, i vad utsträckning

lantmäteriundervisningen vid inordnande i lantbrukshögskolan

skulle kunna draga nytta av där anställd lärarpersonal och tillgängliga

materiella resurser. Beträffande kursen för lantmäteriexamen hava de

sakkunniga kommit till den uppfattningen, att någon samundervisning

med lantbrukstuderande icke lämpligen kan anordnas. I övrigt har utredningen

givit följande resultat.

I intetdera av de i kursen för lantmäteriexamen förekommande ämnena

förutsattes finnas fast anställd lärare vid lantbrukshögskolan, och några

besparingar i kostnader stöde sålunda icke att vinna därigenom, att dylika

lärare tilläventyrs skulle kunna bättre utnyttjas genom att meddela

specialundervisning för lantmäterielever. Skulle däremot speciallärare

vid lantbrukshögskolan anlitas för särskild undervisning jämväl vid kursen

för lantmäteriexamen, vilket åtminstone i något fall syntes tänkbart,

måste givetvis räknas med särskilt arvode för nämnda undervisning.

Å andra sidan torde, därest ordinarie lärarbefattningar ansåges böra

inrättas för lantmäteriundervisningen i ämnena matematik och rättslära,

ifrågavarande lärare även kunna meddela erforderlig undervisning i sina

ämnen även vid lantbrukshögskolan, varigenom otvivelaktigt någon kostnadsbesparing

vid nämnda högskola kunde åvägabringas.

Vad därefter anginge frågan örn utnyttjande av lantbrukshögskolans

materiella resurser för nu avsedda del av lantmäteriundervisningen, torde

det till en början bliva erforderligt, att särskilda institutioner inrät
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tades för ämnena geodesi och praktiskt lantmäteri. Åt dessa institutioner

måste anvisas särskilda lokaler, och de måste givetvis också hava

särskild instrumentell utrustning. För övriga i kursen för lantmäteriexamen

ingående undervisningsämnen vore utrymmesbehovet jämförelsevis

ringa, och för deras studium erfordrades obetydliga instrumentella

resurser. På grund av det stora antalet undervisningstimmar i dessa ämnen

torde det emellertid vara nödvändigt, att vid eventuell förläggning

till lantbrukshögskola anordna särskilda lokaler för lantmäteriundervisningen

även i dessa ämnen, helst som vid uppgörande av det förut angivna

byggnadsprogrammet för lantbrukshögskolan endast tagits hänsyn

till vad för själva lantbruksundervisningen oundgängligen erfordrades

i berörda avseende.

Av den sålunda företagna utredningen framginge, att med avseende

på själva undervisningen synnerligen ringa örn ens någon kostnadsbesparing

vore att vinna genom att anknyta kursen för lantmäteriexamen till

en blivande lantbrukshögskola, närmast på grund därav, att undervisningen

vid de båda utbildningsgrenarna med avseende på sitt innehåll knappast

hade några beröringspunkter.

Vad därefter beträffar kursen för kulturteknisk examen, hava de sakkunniga

funnit förhållandena vara något annorlunda. Nämnda kurs omfattar

också i huvudsak sådana ämnen, som äro av betydelse jämväl för

lantbruksutbildningen. De sakkunniga hava efter utredning kommit till

det resultatet, att samundervisning skulle kunna äga rum i viss del av

ämnena jordbrukslära med jordbruksekonomi, jordvärderingslära,

skogslära och kulturteknik. Med hänsyn till lantmäterielevernas speciella

förutbildning och lantmäteriutbildningens särskilda syfte uttala

de sakkunniga emellertid tveksamhet, huruvida samundervisning vore

ändamålsenlig i någon mera avsevärd del av de nu angivna ämnena.

Beträffande den sannolika kostnadsbesparingen vid gemensam organisation

av de båda undervisningsgrenarna hava de sakkunniga anfört följande.

Av det anförda framginge, att kursen för kulturteknisk examen visserligen

med avseende på undervisningens innehåll hade mera gemensamt

med den högre lantbruksundervisningen än vad förhållandet visade sig

vara beträffande kursen för lantmäteriexamen, men att likväl besparingen

i kostnader för lärarkrafter icke kunde väntas bliva betydande. Särskilt

gällde detta örn, på sätt antytts, specialkurser skulle anses böra anordnas

för lantmäterieleverna jämväl i större delen av ämnena jordbrukslära,

jordvärderingslära och kulturteknik. Skulle däremot lantmäterieleverna

anses böra i huvudsak följa den ordinarie undervisningen vid

lantbrukshögskolan uti de för kulturteknisk examen ifrågakommande ämnena,

uppstode en annan olägenhet, nämligen den, att ifrågavarande ämnen

i lantbrukshögskolans kursplan tillhörde två olika årskurser. På

grund härav torde i vissa fall svårighet kunna uppstå att ordna undervisningen

vid högskolan på ett sådant sätt, att icke föreläsningar eller

övningar för lantmäterieleverna bleve samtidiga i olika ämnen.

I fråga örn byggnadskostnader torde vissa besparingar kunna göras

genom förläggning av kursen för kulturteknisk examen till lantbrukshögskola.

Särskilda institutioner i jordbrukslära, jordvärderingslära och

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Yttranden

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kulturteknik torde nämligen i sådant fall icke vara erforderliga för lantmäteriundervisningen.

Behovet av samlingar och instrumentella hjälpmedel

- särskilt i kulturteknik — vid lantbrukshögskolan skulle förmodligen

Wiva något större, men i huvudsak torde de direkt för lantbruksundervisningen

avsedda resurserna i sådant avseende kunna utnyttjas

även för här ifrågavarande ändamål. Däremot torde det bliva nödvändigt,

att för den kulturtekniska kursen särskild föreläsningssal ställdes

till förfogande.

De sakkunniga framhålla vidare, att en ändring i studieplanen vid

lantmäteriundervisningen kan ytterligare försvåra anknytning till lantbrukshögskolan.

En förutsättning för att den mera lantbruksbetonade delen av lantmäteriutbildningen

skulle kunna förläggas till en blivande lantbruksliögskola

torde vara, att kursen för kulturteknisk examen allt fortfarande

finge utgöra en avgränsad del av utbildningen. Skulle det ur lantmäteriundervisningens

synpunkt visa sig ändamålsenligt att sammanföra de nu

skilda kurserna för lantmäteriexamen och för kulturteknisk examen till

en gemesam större kurs, bleve nämligen en partiell anslutning till lantbrukshögskolan

avsevärt försvårad, icke minst beroende därpå, att de för

lantmäteriutbildningen ifrågakommande kurserna vid lantbrukshögskolan

med hänsyn till undervisningens allmänna planläggning därstädes

icke gärna kunde tänkas koncentrerade till någon kortare period av studietiden.

Beträffande den högre lantbruksundervisningens yttre organisation

giva de avgivna yttrandena uttryck för en i stort sett enstämmig uppfattning

i det avseendet, att en självständig lantbrukshögskola bör upprättas.

Endast statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

hava på denna punkt företrätt en annan åsikt.

Statskontoret har sålunda framhållit, att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag skulle ställa stora krav på statskassan. Statskontoret

hade därvid mindre fäst sig vid de höga engångskostnaderna än den avsevärda

ökningen å nära 300,000 kronor av de årliga utgifter, staten skulle

påtaga sig för den högre lantbruksundervisningen, vilket enligt statskontorets

mening måste ingiva allvarliga betänkligheter. I Sverige bade

under de senaste årtiondena uppförts dyrbara byggnader för olika lackhögskolor,

vilka institutioner broge stora årliga kostnader. I utlandet

bade man däremot, enligt en av de sakkunniga lämnad redogörelse, i allmänhet

verkställt en sammanslagning av olika högskolor. I Norge funnes

sålunda en högskola delad på avdelningar lör lantbruk, trädgårdsbruk,

mejeriväsen, skogsbruk och lantmäteri, och första årets undervisning,

omfattande grundläggande och hjälpande ämnen (matematik, naturkunnighet,

nationalekonomi, lantmäteri och ritning), vore gemensam

för de olika avdelningarna. Det vore givet att, genom en sådan anordning

vunnes besparingar med avseende å administration, byggnader,

undervisningsmateriel och avlöningar till lärare. Vid ordnandet av den

högre undervisningen i Sverige syntes man hava inriktat sig på att tillgodose

de olika fackhögskolornas behov utan att beakta de möjligheter i

besparingssyfte, som skulle stå att vinna genom ett sammanförande av

högskolorna i större enheter.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 143.

97

För sin del finge statskontoret framhålla, att en sammanslagning av

lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan samt centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet givetvis skulle

medföra besparingar i kostnaderna för administration och undersökningsmateriel.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har till en början erinrat, att

nämnden tidigare i yttrande över framlagt förslag till lantmäteriundervisningens

ordnande ansett sig höra framhålla angelägenheten av ett närmare

övervägande av frågan, huruvida icke en blivande omorganisation

av undervisningen på lantmäteriets och lantbrukets områden borde ske

genom en sammanslagning av denna undervisning med den undervisningsverksamhet,

som från statens sida bedreves på vissa närbesläktade

kunskapsområden. Ifrågavarande organisationsspörsmål borde alltså ses

i ett större sammanhang, nämligen ur synpunkten av de fördelar — icke

minst i statsekonomiskt hänseende — som kunde vara att vinna genom

ett sammanförande av den statliga högre undervisningsverksamheten på

skogsbrukets, lantbrukets och lantmäteriets ävensom veterinärväsendets

områden i en enda högre läroanstalt.

Nämnden har vidare framhållit, att den icke funnit anledning frångå

sin sålunda tidigare uttalade uppfattning, att frågan örn en enhetlig

organisation på förevarande områden alltjämt vore värd beaktande. De

sakkunniga hade själva påvisat de fördelar, som skulle vara att vinna

i ekonomiskt och andra hänseenden redan genom ett sammanförande till

en organisk enhet av den högre lantbruks- samt veterinär- och skogsundervisningen.

I betraktande av de avsevärda krav, som de föreslagna två

fackhögskolorna för lantmäteri- och lantbruksundervisning skulle komma

att ställa på statskassan, vore det enligt lönenämndens mening önskvärt, att

hela det komplex av organisationsspörsmål, varom här vore fråga, ur nu

angivna synpunkt i ett sammanhang gjordes till föremål för utredning,

innan något förslag i ena eller andra riktningen förelädes riksdagen.

Filosofiska fakulteten, större akademiska konsistoriet i Uppsala, tekniska

högskolans lärarekollegium och styrelse, veterinärhögskolans lärarekollegium

och styrelse, skogsbo g skolans lärarråd och styrelse samt lanimäteristyrelsen

hava samtliga i det väsentliga anslutit sig till de sakkunnigas

synpunkter.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har föreslagit, att den blivande

lantbrukshögskolan borde omfatta såväl högre lantbruksundervisning

som även högre mejeriundervisning, högre trädgårdsundervisning och

eventuellt även lantmäteriundervisning. Slutligen har Sveriges lantbrukslärareförbund

uttalat önskvärdheten av att så intim kontakt som

möjligt kommer till stånd mellan lantbrukshögskolan och statens redskapsprovningsanstalter,

Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen,

svenska betes- och vallföreningen och andra statsunderstödda

föreningar och organisationer på jordbruksområdet, såsom jordbrukstekniska

föreningen, de olika husdjursavelsföreningarna m. fl.

I det vid propositionen nr 249 till 1930 års riksdag angående den högre Propositionen

lantbruksundervisningens ordnande fogade utdrag av statsrådsprotokol- nr 34nl1930-

Silläng till riksdagens protokoll 1931. I sami. 12f> haft. (Nr 143.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

let anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet bland annai

följande.

Det organisationsproblem, som avhandlades ander denna punkt, berörde

endast lantbrukshögskolan. Beträffande denna hade de sakkunniga undersökt

olika tänkbara möjligheter för anslutning till redan befintlig

högre undervisningsanstalt, varjämte diskuterats frågan örn sambandet

mellan den högre lantbruksundervisningen och undervisningen för utbildning

av lantmätare och lantbruksingenjörer.

Vad först anginge frågan örn den högre lautbruksundervisningens inordnande

i ett universitet torde de sakkunnigas utredning klart givit vid

handen, att jämförelsevis litet skulle vara att vinna genom en sådan anordning,

medan å andra sidan icke obetydlig risk skulle uppstå att lantbrukshögskolan

såsom jämförelsevis ringa del av ett dylikt undervisningskomplex

skulle erhålla minskade möjligheter att hävda sin ställning

och därmed att tillgodose de berättigade krav, som kunde ställas på den

från jordbruksnäringens sida,

_Ej heller hade den blivande lantbrukshögskolan inkorporerats med tekniska

högskolan. Dessa båda undervisningsgrenar hade i själva verket

så litet gemensamt, att en organisatorisk förening av dem näppeligen kunde

anses vara motiverad. Vad därefter beträffade frågan örn den bli

vande lantbrukshögskolans samordnande med veterinär- och skogshögskolorna

till en enhet, hade de sakkunniga påvisat, att därigenom skulle

ernås vissa fördelar för lantbruksundervisningen bestående däri, att vissa

av nämnda två fackhögskolors lärare skulle kunna i någon utsträckning

medverka även vid lantbruksutbildningen, varjämte vid ifrågavarande

fackhögskolor förefintliga materiella resurser i viss mån även skulle komma

den högre lantbruksundervisningen till godo. Ifrågavarande fördelar

syntes emellertid icke vara av den storleksordning, att de borde tillmätas

någon större betydelse vid avgörandet av frågan örn lantbrukshögskolans

lämpligaste organisation. Det torde å andra sidan icke kunna

bestridas, att betydande svårigheter skulle vara förbundna med åtgärder,

som hade till syfte att organisatoriskt förena två förut var för sig självständiga

högskolor och därtill lägga en tredje. Såväl veterinär- som

skogshögskolan hade haft en gynnsam utveckling och bedreve en framgångsrik

verksamhet. Förtjänsten härav torde till väsentlig del vara att

tillskriva en god ledning vid de båda högskolorna. Skulle nu tre högskolor

med tämligen olikartade uppgifter sammanslås, syntes det lätt

kunna befaras, att den gemensamma ledningen icke skulle vara lika kvalilicerad

när det gällde alla tre verksamhetsområdena. Besultatet torde då

lätt kunna bliva, att någon av avdelningarna eller i värsta fall samtliga

skulle få sina arbetsmöjligheter försämrade med ty åtföljande tillbakagång

i utvecklingen. Beträffande lantmäteriundervisningen hade de sakkunniga

funnit, att den däri ingående lantmäteritekniska kursen knappast

hade något gemensamt med lantbrukshögskolans undervisning, medan

däremot den kulturtekniska kursen skulle kunna i viss utsträckning till

godogöra resurserna vid lantbrukshögskolan. Även i detta fall gällde

emellertid, att de genom ett samordnande av lantbruks- och lantmäteriundervisning

möjliga besparingarna icke kunde väntas uppgå till mera

avsevärda belopp.

Vid sin utredning hade de sakkunniga förutsatt, att de båda kurserna

vid lantmäteriutbildningen i fortsättningen liksom nu skulle vara fullt

skilda från varandra. I ett senare föreliggande, inom lantmäteristyrel
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sen utarbetat förslag till lantmäteriundervisningens ordnande utginge

nian emellertid ifrån, att ifrågavarande båda kurser framdeles skulle sammanföras

till en enda. Vid övervägande av frågan örn samorganisation

med.lantbrukshögskolan måste sålunda hänsyn tagas till lantmäteriundervisningen

i dess helhet. Men vid sådant förhållande torde man kunna

räkna med, att den genom en sammanslagning av berörda undervisningsgrenar

sannolikt uppkommande kostnadsbesparingen skulle bliva relativt

ringa. I fråga örn utbildningen av lantbruksingenjör* skulle denna enligt

de sakkunnigas förslag endast i ringa grad påverkas av lantbrukshögskolans

upprättande. Frågan örn närmare planläggning av lantbruksingenjörsaspiranternas

agronomiska utbildning torde böra göras till föremål

för senare övervägande. Departementschefen instämde följaktligen

i de sakkunnigas förslag, att lantbrukshögskolan horde organiseras såsom

en fullt självständig institution. Dock borde den stå i god kontakt med

annan närstående undervisnings- och forskningsverksamhet.

Jordbruksutskottet vid 1930 års riksdag uttalade i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, att frågan örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande borde ske i huvudsaklig överensstämmelse med det i nämnda

proposition framlagda förslaget.

Det torde av ingen förnekas, att rent principiellt sett avsevärda fördelar Departementskunna

vinnas genom att institutioner och inrättningar göras till sitt an- chefm''

tal färre men inom vissa gränser så mycket mera omfattande till sin storlek

i jämförelse med inrättandet av flera och mindre omfattande. Detta

torde även gälla undervisningsanstalter. I nämnda fall ligger det i öppen

dag, att bland annat lokalutrymmen och undervisningsmaterial skulle kunna

inbesparas samt att lärarekrafter och annan personal kunna mera

rationellt utnyttjas. Vad nu sagts gäller likväl endast under förutsättning,

att vederbörande anstalt kan i ett sammanhang få ordnas i sin helhet.

Ty endast i dylikt fall kan en verklig rationalisering av anordningarna

genomföras.

Då från flera håll den tanken framkastats, att den föreslagna lantbrukshögskolan

borde samordnas med annan högskola, är det emellertid

fråga örn samorganisation med redan befintliga inrättningar. De högskolor,

som föreslagits böra samorganiseras med lantbrukshögskolan, äro

ettdera av statsuniversiteten, tekniska högskolan eller veterinär- och

skogshögskolorna. Att samordna lantbrukshögskolan med ett universitet

torde knappast vara lämpligt. Våra båda universitet hava fått sin organisation

och sin omfattning under en flera sekler lång utveckling. De

bygga på rika traditioner och hava sin givna inriktning. Det torde under

sådana omständigheter näppeligen komma att bliva till fördel för den

högre lantbruksundervisningen, örn man skulle försöka att pressa in lant

brukshögskolan, denna i stort sett helt nya, från universiteten i mycket

avvikande undervisningsanstalt, inom ramen av ett universitet. Detta

torde så mycket mera gälla, som ännu i intet fall här i landet teknisk

undervisning sammanknntits med universitetsundervisning. Mot en

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

samordnande av lantbrukshögskolan med tekniska högskolan talar enligt

mitt förmenande främst den omständigheten, att de båda näringar,

som dessa anstalter så att säga företräda, äro till sin struktur och inriktning

väsentligt olika. I detta avseende är särskilt att märka, att industrien

till betydande del består av större företag med långt driven specialisering

av de däri sysselsattas arbetsuppgifter, medan däremot jordbruket

i vårt land huvudsakligen består av mindre och medelstora brukningsdelar,

vilket förhållande framtvingar en långt större mångsidighet hos

yrkesutövarna. Denna framträdande olikhet mellan de båda näringarna

måste helt naturligt leda till vitt skilda intressen i fråga örn utbildningen,

en omständighet som förstärkes därav, att vid lantbrukshögskolan

främst åsyftas lärareutbildning men vid tekniska högskolan utbildning

av drifts- och företagsledare. Då härtill kommer, dels att de båda

högskolorna skulle komma att hava ganska litet gemensamt i fråga örn

de ämnen, vari undervisning meddelas, och dels att tekniska högskolan

redan har byggnader och organisation anpassade efter sin ställning som

fristående högskola, varför ekonomiskt sett litet vore att vinna på en

sammanslagning, synes anledning saknas att förorda en dylik. Något

annorlunda ställer sig frågan örn en sammanslagning mellan å ena sidan

lantbrukshögskolan och å andra sidan veterinär- och skog shög skolorna.

Båda dessa senare äro relativt små anstalter och deras verksamhetsområden

beröra dessutom var för sig vissa delar av lantbrukshögskolans

verksamhetsområde. Syftet med utbildningen är dock så tillvida olika,

som både veterinär- och skogshögskolan främst hava att utbilda praktiska

yrkesmän. Såsom högre lantbruksundervisningssakkunniga påvisat,

skulle emellertid synnerligen obetydliga fördelar vinnas vid en samorganisation

av nämnda tre högskolor, såvida nämligen samordnandet

skulle ske under förutsättning av ett bibehållande av veterinär- och skogshögskolorna

med de byggnader och den organisation, de nu hava. Då lokaler

och utrustning äro beräknade för en ordning med fristående högskolor

och då även lärareantalet är avpassat därefter, ligger det i sakens

natur, att föga därav skulle kunna få disponeras av lantbrukshögskolan.

En annan sak vore givetvis, örn man i samband med inrättandet av en

lantbrukshögskola jämväl kunde gå till en fullkomlig omläggning av

de båda övriga högskolorna. Kunde man omändra byggnaderna enligt

en för alla tre högskolorna gemensam plan samt likaledes göra en sådan

genomgripande omorganisation, att veterinär- och skogshögskolorna

tillsammans med lantbrukshögskolan bleve inpassade i en enhet,

skulle säkerligen det sammanlagda behovet av såväl lokaler som lärarekrafter

bliva mindre, än örn högskolorna förbliva fristående. Men hän-''

syn till att veterinär- och skogshögskolorna redan finnas, skulle emellertid

nyss nämnda förfaringssätt komma att leda till mycket betydande engångs-

och övergångskostnader*, vilka troligen skulle fullt uppväga de

fördelar, som stöde att vinna. På grund härutav och med hänsyn jämväl

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

till att anledning icke synes föreligga för ett rubbande av veterinäroch

skogsbögskolornas nuvarande organisation, vilken lärer väl hava

fyllt sin uppgift, kan jag icke förorda en samorganisation mellan lantbrukshögskolan

samt veterinär- och skogsliögskolorna.

Det har emellertid även ifrågasatts ett samordnande av lantbrukshögskolan

och lantmäteriundervisningen. Härför föreligga såtillvida båttre

förutsättningar, som i båda fallen en nyorganisation är aktuell. Jag erinrar

i detta sammanhang därom, att förslag till lantmäteriundervisningens

ordnande den 27 augusti 1929 avgivits av lantmäteristyrelsen. På

min föredragning har vidare Kungl. Maj :t den 3 oktober 1930 bemyndigat

departementschefen att genom särskilt tillkallade utredningsmän

verkställa viss ytterligare utredning av frågan. Denna utredning skulle

närmast omfatta spörsmålet örn nämnda undervisnings förläggande till

tekniska högskolan. Nämnda utredningsmän hava den 1 december 1930

inkommit med betänkande i ämnet, och är det min avsikt att snarast

underställa hithörande ärende Kungl. Maj:ts prövning. Av i ämnet

verkställd utredning har man emellertid all anledning utgå ifrån, att ett

samordnande av lantmäteriundervisningen med lantbrukshögskolan icke

är lämplig, och kan jag för min del ej förorda dylikt samordnande.

Beträffande frågan örn utbildningen av lantbruksingenjör er ansluter

jag mig till vad högre lantbruksundervisningsakkunniga anfört därom.

Huru lantbruksingenjörernas agronomiska utbildning skall anordnas,

torde emellertid böra göras till föremål för vidare utredning.

Av vad jag nu anfört framgår, att jag biträder högre lantbruksundervisningssakkunnigas

mening, att lantbrukshögskolan bör ordnas som en

fullt fristående högskola, vilken givetvis bör stå i kontakt och söka samarbete

med närstående undervisnings- och forskningsanstalter.

4. Den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten

för försöksväsendet på jordbrnksområdet.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava framhållit, att den högre

lantbruksundervisningen och försöksverksamheten på jordbruksområdet

äga naturligt samband med varandra, vartill anledning funnes taga hänsyn,

när. den högre lantbruksundervisningen nu skulle omorganiseras. De

sakkunniga hava härom anfört:

Den centrala försöksanstalten på jordbrukets område stöde i ett naturligt

och ganska intimt samband med den högre lantbruksundervisningen. Härmed

förstodes då, att den försöksverksamhet, som bedreves vid nämnda

institution, tjänade till att på olika sätt underbygga lantbruksundervisningen.

Detta förhållande hade givetvis kommit att allt tydligare framträda,

ju talrikare och mera fruktbärande försöksverksamhetens resultat blivit.

Före utvecklingen av den inhemska försöksverksamheten på jord
-

Högre lantbrukmndervi8nings8akkunniga.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bruksområde! hade man fått nöja sig med att vid undervisningen meddela

de forsknings- och försöksresultat som motsvarande utländska —

närmast den danska, tyska och engelska — verksamhet på detta område

kunnat frambringa, och vilka ofta ej utan vidare vore tillämpliga på

vara speciella förhållanden. P

• Sflunda verksamheten vid centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet redan nu kunde sägas vara av stor betydelse för lantbruksunderlysningen,

läge naturligtvis den tanken mycket nära till hands

att vid en omorganisation av den högre lantbruksundervisningen ännu

lastare tillknyta detta naturliga samband genom att på ett mera direkt

satt utnyttja centralanstalten i undervisningens tjänst.

De sakkunniga hava i anslutning till detta uttalande undersökt, på vad

sätt samverkan skulle kunna ordnas mellan en till Stockholm förlagd lantbrukshögskola

och centralanstalten för jordbruksförsök. De sakkunniga

hava därvid räknat med dels den möjligheten, att högskolan och centralanstalten

skulle organisatoriskt förenas, och dels den förutsättningen, att

samarbete skulle etableras utan uppgivande för de båda anstalterna av var

sin särskilda organisation.

Örn den första av dessa möjligheter hava de sakkunniga yttrat bland

annat följande.

Nämnda anordning syntes förutsätta en genomgripande ändring av centralanstaltens

såväl organisation som verksamhet. Enär avdelningsföreståndarna

vid centralanstalten i regel skulle komma att med bibehållande

av sin förutvarande uppgift jämväl bliva huvudlärare i respektive ämne

vid lantbrukshögskolan, förutsatte anordningen givetvis, att de båda institutionerna

bleve ställda under enhetlig organisatorisk ledning med hänsyn

till såväl verksamhet som ekonomi.

Ett mera intimt samarbete mellan centralanstalten och anstalt för högre

lantbruksundervisning förutsatte givetvis även, att båda anstalterna förlädes

till samma plats. Enär centralanstalten vore och under hela sin

tillvaro varit förlagd till Stockholm, torde det närmast gälla att undersöka

förutsättningarna för ifrågavarande samarbete under det antagandet, att

båda anstalterna bleve förlagda till nämnda plats. Såsom redan antytts,

hade de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda, att agronomkurs förlädes

till Stockholm. För sammanslagning med centralanstalten torde sålunda

endast anstalt för den rent högskolemässiga lantbruksundervisningen

böra komma i fråga.

Den inverkan en samorganisation mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten

enligt de sakkunnigas mening skulle komma att få på lärår - behovet vid lantbrukshögskolan framgår av nedanstående tablå. Denna

gäller dock endast de sakkunnigas huvudalternativ A. Med den ståndpunkt

jag nu intagit till frågan örn den högre lantbruksundervisningens

planläggning, torde jag här kunna utelämna motsvarande tablå för alternativ

B.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lärarpersonal och undervisningstimmar rid undervisning för ämbetsexamen i Stockholm

enligt huvudaltermitiv A under förutsättning av organisatorisk förening med

centralanstalten samt viss anknytning till veterinär- och skogshögskolorna.

------------- -■----------------- -......1

Befattnings-

Professor vid

havare

rid

Special-

högskolan

central-

lärare

Assi-

Arna-

anstalten

stent

nuens

1

Antal

Före!.

Örn.

Förd.

Örn.

Förel. j

Övn.

Matematik.................................

30

15

Fysik och meteorologi ...............

50

50

Lantbrukskemi...........................

\ 1

ISO

220

90

90

i

Marklära .................................

1

1 Lantbruksbotanik .....................

80

80

40

40

i

Bakteri ologi ..............................

35

60

Allmän ärftlighetslära.................

30

10

Lantbrukszoologi........................

20

10

Allmän jordbrukslära..................

* i

140

170

100

120

40

50

1

Växtodlingslära...........................

i

Kulturteknik.............................

i

120

220

f

Redskapslära .............................

70

100

1

Husbyggnadslära........................

40

80

l

Husdjurens anatomi och fysiologi

135

185

1

Husdjurens avels- och raslära......

i

140

170

1

Husdjurens utfodring och skötsel

100

120

40

50

i

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära

30

15

Mjölkhushållning........................

50

15

Nationalekonomi med statistik ...

90

20

Lantbruksekonomi medhandelslära

1 !

( 160

120

50

40

Lantbruksbokföring .................

1 1

1 —

50

—

80

1

Rättslära .................................

90

oO

Trädgårdsskötsel ........................

!

10

10

Skogshushållning........................

50

—

Pedagogik .................................

10

15

1

Summa

5

i 710

950

475

495

805

810

2

5 i

Härtill kommc ett antal exkursionsdagar. Under cirka 5 av dessa kunde speciallärare

väntas vara ledare.

Då det i tablån innefattade förslaget till fördelning av undervisningen

innebure, att befattningshavare vid centralanstalten skulle bära huvudansvaret

för undervisningen i åtskilliga viktiga ämnen, föreslogo de sakkunniga

inrättandet av fyra nya assistentbefattningar vid centralanstalten

för att kompensera den minskning, som i annat fall skulle komma att inträda

i forsknings- och försöksarbetet vid centralanstalten.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av en samorganisation av

lantbrukshögskolan och centralanstalten hava de sakkunniga anfört

följande.

Med avseende på kostnaderna för anordnande av högre lantbruksundervisning

i anknytning till centralanstaltens verksamhet i jämförelse med

motsvarande kostnader för en till Stockholm förlagd mera fristående lantbrukshögskola

vore det tydligt, att posten lärarlöner skulle bliva förhållandevis

låg i samma mån som tjänstemän vid centralanstalten utan särskild

ersättning meddelade undervisning vid högskolan. Medräknade man,

vilket givetvis vore fullt riktigt, jämväl löner till innehavarna av de nya

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Vid central.anstalten, vilka kunde väntas bliva erforderliga

till följd av att redan befintliga tjänstemän i avsevärd grad bleve upptagna

a.Y, undervisning, visade det sig likväl enligt av de sakkunniga gjorda be(.

l.n^a1’ a^ besparingen i utgifter för lärare bleve ganska obetydlig. I

jämförelse med motsvarande kostnader vid en mera fristående, till Stockhl

iiragd högskola, syntes den sannolika besparingen endast uppgå till

ett eller annat tusental kronor. Skulle därtill särskilt arvode anses böra utgå

till tjänstemän vid centralanstalten för deras undervisning — varmed åtminstone

under en viss övergångstid torde få räknas — skulle någon ekononnsk

fördel av sammankopplingen med centralanstalten näppeligen vara

att påräkna i nu nämnda hänseende. De egentliga administrationskostnaderna

kunde möjligen nedbringas något genom anknytning till centralanstalten,

men, då dennas verksamhet i huvudsak läge på ett helt annat

område, torde administrationen ej oväsentligt behöva utvidgas för tillgodoseende

av högskolans särskilda krav, och några avsevärda besparingar på

enna punkt torde sålunda icke vara att vinna genom ifrågavarande sammankoppling.

Vad därefter anginge övriga årliga kostnader för undervisningsverksamheten

vore det sannolikt, att dessa skulle bliva något mindre,

örn lantbrukshögskolan inkorporerades med centralanstalten än örn de»

linge en mera fristående ställning. För tjänsteman vid centralanstalten,

som meddelade undervisning vid högskolan, torde man nämligen icke bedöva

räkna med, att han vid högskolan skulle behöva särskilt utrymme

eller dyrbara experimentella hjälpmedel för egen forskningsverksamhet,

da erforderliga förutsättningar i sådant avseende ju redan stöde till hans

oriogande vid centralanstalten. I den mån dylika tjänstemän toges i anspråk

i stallet för särskilda vid högskolan fast anställda lärare, borde sålunda

viss kostnadsbesparing kunna ernås. Även med avseende på den

vid högskolan erforderliga försöksverksamheten vore det tänkbart att

genom fastare anknytning till centralanstalten kostnaderna i någon ’mån

skulle kunna nedbringas. Det vore emellertid tydligt, att besparingar på

dessa och möjligen vissa andra punkter under inga förhållanden kunde

uppgå till något större belopp. Centralanstaltens institutioner och laboratorier

vöre ej inrättade för och kunde icke erbjuda plats för lantbrukshogskolans

studerande på det lägre stadiet. Även under förutsättning

av organisatoriskt samband med centralanstalten måste sålunda åt lantbrukshögskolan

uppföras institutions- och undervisningsbyggnader av i

stort sett samma omfattning som vid självständig högskola. Såsom förut

antytts, borde emellertid någon kostnadsbesparing kunna vinnas därigenom,

att vissa lärare hade lokaler för egna forskningsarbeten vid centralanstalten.

Utförd överslagsberäkning hade givit vid handen, att den därigenom

möjliggjorda minskningen i byggnadskostnader, inberäknat kostnaderna

för ifrågavarande lokalers inredning, kunde beräknas till i runt

tal 40,000—60,000 kronor. Å andra sidan vore det tänkbart, att kostnader

kunde uppstå för beredande av arbetsplats åt erforderliga nya assistenter

och i förekommande fall laboratorer vid centralanstalten. Eventuell sådan

kostnad borde givetvis betraktas såsom utgift för högskolan. Av det nu

sagda torde framgå, att minskningen i kostnader för den högre lantbrukcundervisrnngen

i samorganisation med centralanstalten i jämförelse med

förläggning till Stockholm under mera självständig organisation icke kunde

beräknas bliva avsevärd. I varje fall kunde icke besparingarna väntas

bhva av den storleksordning, att de kunde tillmätas någon avgörande be
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

105

lydelse vid valet mellan olika tänkbara alternativ för den högre lantbruksundervisningens

ordnande.

De sakkunniga hava icke ansett sig kunna förorda en sammanslagning

av lantbrukshögskola och centralanstalt. Denna ståndpunkt har av dem

motiverats sålunda.

Det vore utan vidare klart, att ovan avhandlade anordning för den högre

lanbruksundervisningens organisation med nödvändighet måste medföra,

att centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet nuvarande

huvuduppgift — det vetenskapliga forskningsarbetet — i hög grad skulle

komma att bliva tillbakasatt på grund därav, att de ledande tjänstemän-;

nen vid anstalten skulle nödgas använda en väsentlig del av sin tid för

undervisningsverksamheten vid lantbrukshögskolan. Denna senare verksamhet

bestode ju ej endast i hållande av föreläsningar utan även i utarbetande

av sådana, i handledning vid laborationer och andra övningar

samt i examinationsarbete. Det torde också vara fara värt, att den förminskade

försöksverksamhet, som kunde bedrivas vid sidan av undervisningsarbetet,

rent automatiskt komme att växla in på andra spår, nämligen

så att försöksarbetet allt mera komme att tillrättaläggas efter undervisningens

behov, för att illustrera denna och för att giva resultat, som kunde

vara av speciellt intresse ur demonstrationssynpunkt. Det vore emellertid

otvivelaktigt till skada, örn centralanstaltens nuvarande arbetsuppgifter

skulle på dylikt sätt i avsevärd grad förryckas. Efter en tjuguårig

utveckling hade centralanstaltens vetenskapligt-praktiskt inriktade försöksverksamhet

kommit att tillvinna sig allt mera erkännande såväl inom

som utom vårt land, och man hade lyckats binda framstående forskare vid

anstalten. Skulle anstaltens verksamhet omläggas, så att en betydande

del av arbetstiden åtginge för meddelande av undervisning, vore detta

liktydigt med ett allvarligt försvagande av grunden för den självständiga

lantbruksvetenskapliga forskningen inom landet. Genom att komplettera

centralanstaltens arbetskrafter medelst inrättandet av ytterligare laborators-

och assitentbefattningar vid anstalten kunde visserligen olägenheten

därav, att de ledande arbetskrafterna vid anstaltens olika avdelningar

i väsentlig mån kopplades ifrån den hittillsvarande huvuduppgiften,

till en viss grad förminskas, men full ersättning kunde på dylikt sätt icke

ernås, enär resultatet utav avdelningarnas forsknings- och försöksverksamhet

i högsta grad vore beroende av föreståndarnas respektive överassistenternas

personliga insatser och initiativ samt av deras direkta övervakande

av arbetets gång.

Inom de sakkunniga hade bragts på tal frågan, huruvida icke vid inrättandet

av en lantbrukshögskola å annan plats än Stockholm centralanstalten

borde flyttas och införlivas med högskolan. Härom hava de sakkunniga

yttrat följande.

Man hade hållit före, att här liksom vid de båda anstalternas förläggning

i Stockholm vissa ekonomiska fördeler skulle vara förenade med en

sådan anordning; detta skulle emellertid tydligen kunna påräknas endast

under förutsättning, att samorganisationen genomfördes på det sätt, att

befattningshavarna vid centralanstalten —- främst avdelningsföreståndarna

— samtidigt vore lärare vid högskolan eller vice versa. Tydligt vore

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

emellertid, att en sådan anordning, även om den ur undervisningens synpunkt

skulle vara tänkbar, givetvis måste liksom motsvarande anordning

vid förläggning i Stockholm innebära en betydande nedskrivning av det

vetenskapliga forskningsarbete i jordbrukets tjänst, som vore centralan

staltens uppgift. I stället för att man, såsom i det föregående påvisats, ansett

sig kunna såsom en sekundär fördel av lantbrukskögskolans upprättande

räkna med ett ytterligare väl behövligt tillskott till jordbruksforskningen

i vårt land, skulle här resultatet bliva det rakt motsatta. I den mån

detta icke skulle bliva fallet, måste man giva avkall på förhoppningarna

örn besparingar på detta område; skulle åter centralanstaltens verksamhet

alltjämt i oförminskad omfattning uppehållas, torde man också i det stora

hela få räkna med, att hela dess stora apparat upprätthölles i hela sin vidd.

vilket skulle förutsätta, att full ersättning lämnades för de anstaltens

arbetskrafter, vilka toges i anspråk för högskolans undervisningsverksamhet.

Vilka avsevärda kostnader, en sådan anordning skulle medföra,

läte sig väl tänkas. Det hade i detta sammanhang påpekats, att särskilt

eentralanstaltens underavdelning för mejerihushållning på det sätt, den

för närvarande vore organiserad, väl skulle lämpa sig för att lösgöras från

centralanstalten och infogas i en eventuell ny högre mejeriundervisningsanstalt,

som förmenats dels kunna omhändertaga dess arbetsuppgift och

dels för sitt egentliga ändamål hava en viss fördel av denna utbyggnad.

Även örn man skulle anse sig böra tillerkänna denna uppfattning ett visst

berättigande, så måste det dock väcka stark betänksamhet att på detta

tidiga stadium, innan ännu den eventuella nya undervisningsanstalten

hunnit visa, vilka möjligheter den över huvud taget kunde hava att räkna

med, planera ett sönderbrytande av centralanstaltens organisation. Ett

sådant skulle nämligen bliva en given följd därav, ity att mejeriavdelnin

gen, om ock inom centralanstalten förhållandevis friställd så till organisation

som arbetssätt, dock särskilt på ett område, bakteriologiens, och i

viss mån även på husdjursskötselns uppehölle ett intimt och av omständigheterna

påkallat samarbete med andra verksamhetsområden inom centralanstalten.

På samma sätt som enligt vad ovan sagts frågan örn mejeriavdelningens

vid centralanstalten eventuella utbrytning knappast kunde

sägas vara aktuell förhölle det sig med den större frågan örn centralanstaltens

i dess helhet inordnande i en ny lantbrukshögskola. Även härvidlag

finge med styrka framhållas, att det givetvis måste betraktas som ett

knappast tillåtligt vågspel att vidtaga åtgärder i föreslaget syfte, innan

ännu någon som helst erfarenhet vunnits örn högskolans allmänna förutsättningar

att övertaga jämväl centralanstaltens mångahanda och krävande

arbetsuppgifter. Även den, som tilläventyrs holle före, att en utveckling

i här förevarande riktning vore önskvärd, måste dock erkänna,

att tidpunkten för åtgärder i detta syfte ännu icke vore inne. Detta så

mycket mindre som det förslag till högskolefrågans lösning, vari de sakkunnigas

arbete komme att utmynna, icke torde kunna sägas på något

besvärande sätt föregripa en kombination med centralanstalten, därest en

sådan vid en senare tidpunkt, då detta spörsmål bättre kunde överblickas,

skulle befinnas önskvärd.

Den andra av de sakkunniga angivna möjligheterna till samverkan mellan

lantbrukshögskola och centralanstalt, nämligen att dylik samverkan

Åvägabringas utan att de båda anstalterna uppgiva var sin särskilda or
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:tx proposition Nr 143.

ganisation, skulle te sig olika, om högskola och centralanstalt förläggas

till samma plats eller örn de förläggas till skilda platser. Beträffande det

första av dessa alternativ hava de sakkunniga ansett, att befattningshavare

vid centralanstalten skulle kunna övertaga viss undervisning vid lantbrukshögskolan.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle nyssnämnda undervisning

kunna beräknas till 220 föreläsningstimmar och 210 övningstimmar.

Örn ifrågavarande anordning hava de sakkunniga yttrat följande.

Endast i något mindre omfattande ämne skulle befattningshavare vid

nämnda anstalt bära huvudansvaret för undervisningen. Å andra sidan

innebure förslaget, att ifrågavarande befattningshavares medverkan vid

berörda undervisning icke i och för sig med nödvändighet skulle medföra

krav på ökning av antalet vetenskapliga arbetskrafter vid centralanstalten,

även örn anordningen torde komma att föra med sig viss minskning i den

ordinarie verksamheten därstädes.

Örn samarbetet mellan lantbrukshögskola och centralanstalt under den

förutsättningen, att centralanstalten även i fortsättningen är förlagd till

Stockholm och lantbrukshögskolan upprättas på annan plats, yttra de

sakkunniga följande.

Förlädes lantbrukshögskolan till annan plats än Stockholm, torde det

icke vara möjligt att åt tjänstemän vid centralanstalten överlämna så stor

del av undervisningen för ämbetsexamen vid högskolan, som eljest ifrågasatts.

I stort sett torde i dylikt fall ifrågavarande tjänstemäns medverkan

vid undervisningen på detta stadium få inskränkas till kortare, utanför

det ordinarie undervisningschemat lagda föreläsningsserier med redogörelse

för forskningens metoder och nyaste resultat på vars och ens speciella

verksamhetsområde. Men även med denna begränsning borde en anknytning

till centralanstalten tillmätas icke ringa betydelse för den högre utbildningen

på jordbruksområdet, varför sådan anknytning under alla för

hållanden borde eftersträvas.

På lantbruksliögskolans högre stadium — omfattande studier för licentiatexamen

och doktorsgrad — torde anknytning till centralanstalten vara

möjlig i sådant avseende, att vissa studerande finge utföra det för nämnda

examina ofta nödvändiga experimentella forskningsarbetet vid . centralanstaltens

olika institutioner och under ledning av institutionsföreståndarna.

Samma skäl, som tidigare anförts för anknytning på

detta stadium till universitet, gällde med lika styrka även i detta

fall. För anknytning till centralanstalten talade emellertid ytterligare

den omständigheten, att verksamheten vid nämnda anstalt vore

speciellt inriktad på jordbruksforskning, vilket givetvis innebure ökade

förutsättningar för ett gynnsamt resultat av samarbetet på detta stadium.

En dylik anordning torde väl även kunna vara till nytta jämväl för centralanstalten,

ty även på dennas verksamhet skulle helt visst den insats i

forskningsverksamheten, som ifrågavarande unga och intresserade kraftei

kunde representera, verka stimulerande och befruktande i mer än ett hänseende.

Forskningsuppgifterna för dessa studerande kunde kanske till och

med i vissa fall tillrättaläggas så, att de inginge såsom lod i respektive

avdelningars planmässiga försöksverksamhet.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde vid centralanstaltens olika

s. 108 Kontrollera mot PDF

Reservation.

108 Kungl. Maj:Is proposition Nr 143.

avdelningar kunna beredas samtidig arbetsplats för tillhopa 10 å 15 studerande

för licentiatexamen. Av förut anförda uppgifter rörande den sannolika

frekvensen på ifrågavarande utbildningss ladima framginge, att

nämnda antal kunde anses representera en betydande del av hela det beräknade

antalet dylika studerande.

En i viss mån avvikande uppfattning i denna fråga har reservationsvis

framförts av tre utav de sakkunniga, nämligen herrar Hedlund, Sköld och

Thomé. Dessa hava i ärendet anfört följande.

»Ett intimt och organiserat samarbete mellan en blivande lantbrukshögskola

och centralanstalten för försöksverksamheten på jordbruksområdet

skulle för båda dessa anstalter vara av synnerligen stor betydelse. Å

ena sidan skulle därigenom högskolan för vissa viktiga undervisningsområden

erhålla högt kvalificerade, specialutbildade vetenskapsmän till lärare,

och högskolans elever skulle få tillfälle till praktisk inblick i försöksverksamhetens

bedrivande, vilket bör vara av stort värde för dem, då

de som konsulenter skola deltaga i det lokala försöksarbetet. A andra

sidan skulle även centralanstaltens försöksmän hava nytta av ett samarbete;

de stå nu tämligen isolerade och löpa lätt risk att ensidigt inrikta sitt

arbete på ett mycket begränsat försöksområde. Denna risk skulle betydligt

minskas, örn de vid sidan av sin försöksverksamhet även finge någon

lärarverksamhet, och kontakten med de unga, som hålla på med att utbilda

sig till vetenskapsmän, skulle verka som en sporre till intensiv och mera

mångsidig vetenskaplig verksamhet. Genom lärarverksamheten komme

man dessutom att utnyttja ytterligare en möjlighet att få forskningens resultat

spridda till allmänheten.

Enligt de sakkunnigas förslag komma lantbrukshögskolan och centralanstalten

att sakna varje organisatorisk förbindelse. De fördelar av ett

samband dem emellan, som ovan antytts, vinnas således icke. Tvärtom

kunna de båda anstalterna komma att stå hindrande för varandra, då det

gäller att erhålla medel för arbetets bedrivande. Då centralanstalten i

viss mån utvecklats från en central för den praktiska försöksverksamheten

till en vetenskaplig forskningsanstalt, Ilar den tagit en uppgift, som i först»

hand bör tillkomma högskolan. Att nu hava samma slags forskningsarbete

delat på tvenne från varandra skilda anstalter måste verka fördyrande

och därför sannolikt även förlamande på detsamma.

På grund av vad ovan anförts hysa vi den uppfattningen, att vid

den högre lantbruksundervisningens nydaning en samorganisation av lantbrukshögskolan

och centralanstalten vore i hög grad önskvärd. Centralanstalten

är emellertid förlagd till Stockholm och man torde få räkna med

att den för närmaste framtiden förblir där. Att till denna stad förlägga

en lantbrukshögskola är, som de sakkunniga påvisat, mindre lämpligt, då

det där icke är möjligt att erhålla nära tillgång till jordbruk av tillräcklig

omfattning och väl utrustat med kreatur och inventarier, vilket allt är

nödvändigt såväl för undervisning som för försök. För närvarande kan

den önskvärda samorganisationen således icke realiseras, då de båda anstalterna

torde komma att förläggas till skilda orter. Vi hålla emellertid

före, att inom en icke allt för avlägsen framtid frågan örn centralanstaltens

förflyttning från Stockholm kommer att bliva aktuell. Det kan icke dröja

länge, förr än man känner och erkänner, att även för centralanstalten saknaden

av jordbruk vid själva anstalten är en mycket allvarlig brist. Vid

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kanal. Maj:ts proposition Nr 143.

de två viktigaste avdelningarna, jordbruks- och husdjursavdelningarna,

kunna för närvarande knappast några försök utföras, som föreståndarna

hava möjlighet att i detalj följa. En sådan ordning kan naturligtvis icke

få äga bestånd allt för länge. I samband med frågan örn centralanstaltens

förflyttning hör enligt vår mening också lämpligheten av dess samordnande

med lantbrukshögskolan allvarligt prövas.

Örn vi således för närvarande icke föreslå någon förändring av centralanstaltens

ställning och verksamhet i fråga örn de fack, som även företrädas

av lantbrukshögskolan, gäller detta icke om inejeriförsöken vid centralanstalten.

Dessa försök handhavas av en underavdelning av husdjursavdelningen,

men fråga örn dennas omorganisation till självständig ställning

har redan länge sedan varit väckt. Avdelningen saknar egna lokaler och

är inhyrd hos ett privat mejeriföretag. Detta måste anses som ett provisorium,

och förr eller senare måste avdelningens verksamhet överflyttas

till ett statens mejeri, då det icke kan anses riktigt, att^ statens försöksverksamhet

i längden bedrives hos och därmed i viss mån blir beroende

av ett enskilt företag. Man måste därför räkna med att under alla förhallanden

denna avdelning snart nog måste undergå en förändring. Kostnaderna

härför skulle väsentligen nedbringas, örn mejeriförsöken, fortfarande

organiserade som självständig avdelning, förlädes till anstalten för den

högre mejeriundervisningen, varvid man dessutom skulle vinna alla de

fördelar, som ovan påpekats följa av en samorganisation mellan högre

undervisning och försöksverksamhet. Dessa fördelar skulle i detta fall

bliva ännu mer påtagliga än vid lantbrukshögskolan. Institutet för den

högre mejeriundervisningen blir en relativt liten anstalt med ett fåtal vetenskapligt

utbildade lärare, och det vore därför av stor betydelse för denna

att få ytterligare ett par väl kvalificerade personer bundna vid den. Å

andra sidan vore det för försöksverksamheten av kanske ännu större betydelse

att dess personal komme i direkt samarbete med landets övriga

vetenskapligt utbildade fackmän på mejeriområdet; ett sådant allsidigt

samarbete skulle, hoppas man, kunna resultera i en verkligt fruktbringande

försöksverksamhet.

Givet är, att utbrytandet av mejeriförsöken från centralanstalten och deras

förläggande till den högre mejeriundervisningsanstalten lämpligen bölske

i samband med upprättandet av denna senare, enär anordningarna då

från början kunna inriktas på båda ändamålen, varigenom såväl besparingar

som ökad ändamålsenlighet vinnes. Att uppskjuta avgörandet,

såsom sakkunniga föreslagit, är icke önskvärt även från den synpunkten,

att försöksavdelningen i väntan på detta avgörande sannolikt, får svårt

att under tiden erhålla medel för behövliga förbättringar. Vi vilja därför

förorda, att samtidigt med ordnandet av den högre mejeriundervisningen

åtgärder vidtagas för mejeriförsökens förflyttning från centralanstalten

till anstalten för den högre mejeriundervisningen.»

I ett stort antal av de över högre lantbruksundervisningssakkunnigas

betänkande avgivna yttranden har berörts frågan örn eentralanstaltens förhållande

till en blivande anstalt för högre lantbruksundervisning, och i

åtskilliga av dem har förordats en samorganisation i en eller annan form

av ifrågavarande anstalter.

Yttranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kanyl. Martts proposition Nr 143.

Statskontoret Ilar framhållit, att eu organisatorisk förening av lantbrukshögskola

och centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet

enligt statskontorets uppfattning skulle medföra icke oväsentliga besparingar

i jämförelse med en anordning med två självständiga institutioner.

På grund härav och då, att döma av vad tre reservanter bland de sakkunniga

uttalat, frågan örn centralanstaltens förflyttning från Stockholm

inom en icke alltför avlägsen framtid kunde komma att bliva aktuell, syntes

det statskontoret, att frågan örn en dylik organisatorisk förening borde

tagas under förnyat övervägande.

Såsom skäl mot en sammankoppling mellan centralanstalt och lantbrukshogskola

hade de sakkunniga anfört, att en sådan anordning måste medföra,

att centralanstaltens nuvarande huvuduppgift — det vetenskapliga

forskningsarbetet — i hög grad skulle komma att bliva tillbakasatt på.

grund därav, att de ledande tjänstemännen vid anstalten skulle nödgas

använda en väsentlig del av sin tid för undervisningsverksamhet vid lantbrukshögskolan,

vilket enligt de sakkunnigas mening vore liktydigt med ett

allvarligt försvagande av grunden för den självständiga lantbruksvetenskapliga

forskningen inom landet. Häremot torde enligt statskontorets

mening kunna anföras, att vid universiteten bedreves undervisnings- och

forskningsverksamhet hand i hand och lämpligheten av en sådan anordning

hade vid flera tillfällen framhållits.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut har förklarat sig fullständigt

dela den i förberörda reservation uttryckta tanken, att centralanstaltens

jordbruks- och husdjursavdelningar vid eventuell förflyttning lämpligen

kunde samordnas med lantbrukshögskolan.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har ansett, att frågan

örn den högre lantbruksundervisningens ordnande borde lösas genom att

de båda förefintliga lantbruksinstituten gåves en för forskning och undervisning

värdig, utformning. Förverkligandet av denna plan syntes enligt

styrelsens mening kunna ske därigenom, att centralanstalten avvecklades

och dess verksamhet helt förlädes till instituten, till vilka även anstaltens

framstående vetenskapliga krafter kunde knytas. — Institutets lärarråd

har i särskilt yttrande uttalat sig i samma riktning.

A.v rikets 26 hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava 7, nämligen

Kalmar läns norra, Kalmar läns södra, Malmöhus läns, Skaraborgs läns.

Värmlands läns, Västmanlands läns oell Västernorrlands läns, direkt uttalat

sig för en förläggning till samma plats av högskola och central

anstalt, och 7 andra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, nämligen

Uppsala läns, Östergötlands läns, Blekinge läns, Hallands läns, Älvsborgs

iåns norra, Älvsborgs läns södra och Jämtlands läns, antingen föreslagit

ytterligare utredning angående samfbryggning av centralanstalt och

Santbrukshögskola eller också i annan form uttalat sympatier för sådaTi

anordning.

I samma riktning hava även Sveriges allmänna lantbrukssällskap och

Sveriges lantbrukslärarförbund uttalat sig.

En samorganisation mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten av

-tyrkes däremot av lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, styrelsen föi

centralanstalten samt centralanstaltens nämnd. I dessa yttranden hava

i allmänhet de av sakkunniga anförda synpunkterna understrukits.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas, att större akademiska krm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

sistoriet i Lund Ilar framhållit, att det hade varit ömkligt, att de sakkunniga

mera ingående prövat möjligheten av att utbygga de håda befintliga

instituten i och för en högre lanthruksundervisning och att förlägga den

egentliga vetenskapliga forskningen inom jordbruksområdet till centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Vad särskilt beträffar den i högre lantbruksundervisningssakkunnigas

betänkande ävensom i förberörda, betänkandet vidfogade reservation diskuterade

frågan om eventuell förflyttning av centralanstaltens

underavdelning för mejerihantering till en högre

mejeriundervisningsanstalt å annan plats än lantbrukshögskolans förläggningsort,

finnas i vissa yttranden direkta uttalanden på denna punkt.

I samtliga dessa yttranden framhållas olägenheterna av att genom en sådan

förflyttning sönderbryta den nuvarande centralanstalten.

I demia riktning yttra sig lantbruksstyrelsen, styrelsen för centralanstalten,

centralanstaltens nämnd, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Skaraborgs, Värmlands och Västernorrlands län, Sveriges lantbrukslärarförbund

och svenska mejerikonsulentföreningen. Ur yttrandet

av centralanstaltens hämnd må följande anföras.

Den i förberörda reservation föreslagna åtgärden att förflytta mejeriförsöken

till Alnarp skulle betyda, bland annat, ett fullständigt avbrytande

av det nu pågående synnerligen viktiga samarbetet med husdjurs- och

bakteriologiska avdelningarna. Vad den bakteriologiska avdelningen beträffade

skulle förflyttningen i verkligheten betyda en högst avsevärd inskränkning

i dess verksamhet eller med andra ord ett nedläggande av den

del av verksamheten, som omfattade mejeribakteriologiska försök av mera

praktisk natur. Nyssnämnda avdelningar, vilka under sin fortsatta verksamhet

nödvändigtvis komme in på dylika frågor, skulle även genom en

förflyttning praktiskt taget bliva i avsaknad av den rådgivande instans i

mejerifrågor, som nyssnämnda underavdelning hittills för dem varit. . I

reservationen erinrades örn mejeriförsökens provisoriska förläggning till

ett privat mejeriföretags lokaler och örn nödvändigheten av att denna viktiga

del av centralanstaltens verksamhet inom kort bleve föremål för en

nyorganisation. Samtidigt som nämnden ville betona önskvärdheten av

att försöksväsendet på mejeriområdet bereddes en mera tryggad ställning

och i organisatoriskt hänseende jämställdes med centralanstaltens övriga

avdelningar kunde nämnden icke finna, att, örn så skedde, det därför vore

vare sig nödvändigt eller önskvärt, att mejeriförsöken utbrötes från centralanstalten

och förlädes till högre mejeriundervisningsanstalten vid Alnarp,

detta så mycket mindre som även landets mera centrala delar vore i

behov av en verksamhet på detta område.

Såsom redan tidigare omnämnts, har i anledning av vad i ärendet framkommit

en särskild, mera ingående utredning verkställts beträffande centralanstaltens

och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes

ställning. Jag övergår nu till att i korthet redogöra för innehållet av

ifrågavarande genom särskilda utredningsmän verkställda utredning.

Utredningsmännen hava till en början lämnat en redogörelse för central

(J tidnings-- männen arga

ende försöksverksamheten

m. m.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majus proposition Nr 143.

anstaltens tillkomst och utveckling ävensom för dess organisation och nuvarande

resurser. I ett följande kapitel har redogjorts för uppkomsten

av frågan örn centralanstaltens förflyttning.

Därefter hava utredningsmännen övergått till att angiva de allmänna

riktlinjer, som de ansett sig höra lägga till grund för sin utredning. Vad

därvid först angår frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande

hava utredningsmännen anfört följande.

1 ^ei1 följande utredningen hade utredningsmännen ansett sig böra utgå

därifrån, att den högre lantbruksundervisningen komme att organiseras i

huvudsaklig överensstämmelse med vad högre lantbruksundervisningssak
.

,ni^Fa i sitt den 12 november 1927 avgivna betänkande i ämnet föreslågit.

Sålunda förutsattes, att vid Ultuna upprättades en lantbrukshögskola

Alnarp en anstalt för agronomutbildning, båda av den typ som i

berörda betänkande betecknats såsom huvudalternativ A. Beträffande

den högre mejeriundervisningen, vilken lantbruksundervisningssakkunniga

ansåge böra förläggas till Alnarp, hade utredningsmännen emellertid,

med hänsyn till från olika håll gjorda uttalanden till förmån för sammanförande

av den högsta lantbruksundervisningen och den högsta mejeriundervisningen

till en plats, ansett sig böra alternativt räkna med att den

högre mejeriundervisningen förlädes till Ultuna.

Utredningsmännen övergå därefter till frågan örn försöksverksamhetens

omfattning i allmänhet.

Utredningsmännen hade ansett sitt uppdrag i stort sett vara att verkställa

en undersökning rörande den nu vid centralanstalten bedrivna verksamhetens

sammanförande i större eller mindre omfattning med den högre

lantbruksundervisningen. Utredningsmännen hade därför icke ansett det

ingå i deras uppgift att upptaga till granskning den frågan, huruvida

omfattningen av försöksverksamheten i vårt land kunde anses tillfredsställande

eller i vad mån utvidgningar på olika punkter kunde anses påkallade.

Ej heller hade utredningsmännen ansett sig böra upptaga det

spörsmålet till behandling, huruvida centralanstalten såsom sådan redan

vid nuvarande förläggning genom olika åtgärder kunde förväntas erhålla

gynnsammare betingelser för sin verksamhet, än som nu vore till finnandes.

Med hänsyn till den stora betydelse, som forsknings- och försöksverksamheten

på jordbruksområdet hade för hela lantbrukets utveckling,

hade utredningsmännen emellertid vid uppgörande av olika alternativa

förslag till försöksverksamhetens organisation så vitt möjligt sökt tillgodose,

att den nu vid centralanstalten bedrivna försöksverksamheten efter

eventuell förflyttning skulle kunna upprätthållas i en omfattning, som

icke bleve mindre än förut.

Den allmänna planläggningen av utredningen hava utredningsmännen

skisserat på följande sätt.

Avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering vid centralanstalten

omfattade en underavdelning för husdjursskötsel och en underavdelning

för mejerihantering. Skulle försöksverksamheten på ifrågavarande

områden helt eller delvis förflyttas, borde enligt utredningsmännens mening

de båda underavdelningarna organiseras såsom i förhållande till varandra

självständiga avdelningar. I den följande utredningen bortsåges

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

till en början från försöksverksamheten på mejeriområdet, då denna eventuellt

kunde tänkas bliva flyttad till annan plats än lantbrukshögskolans

förläggningsort.

Centralanstaltens avdelning för lantbruksbotanik hade till uppgift att

verkställa undersökningar rörande de odlade växternas livsvillkor och

förädling samt sjukdomar, under det att den lantbruksentomologiska avdelningen

hade till uppgift att verkställa undersökningar rörande för

lantbruket nyttiga och skadliga insekters och andra mindre skadedjurs

levnadssätt och livsvillkor m. m. Av skäl, som längre fram närmare utvecklades,

ansåge utredningsmännen att, därest centralanstalten eller i

varje fall större delen därav komme att förflyttas, en växtskyddsanstalt

borde upprättas, omfattande tre avdelningar, nämligen en växtpatologisk,

en entomologisk samt en upplysnings- och administrativ avdelning. Ifrågavarande

anstalt borde vid sådant förhållande övertaga lantbruksentomologiska

avdelningens uppgifter ävensom de uppgifter av växtpatologisk

karaktär, som nu åvilade lantbruksbotaniska avdelningen.

De ytterligare uppgifter, som lantbruksbotaniska avdelningen hade sig

förelagda — rörande de odlade växternas livsvillkor och förädling — syntes,

därest i enlighet med vad ovan förutsatts en växtskyddsanstalt komme

att upprättas, lämpligen böra överföras på lantbrukshögskolans institution

för botanik. Denna institution, som enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag skulle förestås av en professor, borde enligt utredningsmännens

mening i samband därmed utrustas med ännu en professur.

Av de båda professurerna borde den ena huvudsakligen omfatta

växtfysiologi och den andra hava huvudvikten förlagd till ärftlighetslärans

område.

Utöver nu angivna grenar omfattade försöksverksamheten vid den nuvarande

centralanstalten ytterligare fyra avdelningar, nämligen jordbruks-,

husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna. Med husdjursavdelningen

förstodes här och i det följande underavdelningen för

husdjursskötsel vid den nuvarande centralanstalten. Vägande skäl syntes

tala för att ifrågavarande fyra försöksavdelningar även i fortsättningen

bleve förlagda till en och samma plats. Men även örn ändring härutinnan

skulle anses motiverad, stöde de olika avdelningarna varandra dock så

nära, att de vid förevarande utredning lämpligen syntes böra behandlas i

ett sammanhang.

Beträffande de vid utredningen tillämpade principerna i övrigt hava

utredningsmännen meddelat följande.

Vid den verkställda utformningen av de olika alternativen för organisationen

av försöksverksamheten inom skilda delar av jordbruksområdet

hade utredningsmännen i den utsträckning, som varit möjlig, anknutit sin

utredning till förberörda förslag till den högre lantbruksundervisningens

ordnande. Vid beräkning av de utav en eventuell förflyttning av centralanstalten

föranledda kostnaderna hade utredningsmännen ävenledes sökt

tillämpa av högre lantbruksundervisningssakkunniga använda normer.

Vid den fortsatta utredningen hava utredningsmännen först upptagit

till behandling frågan om cn förflyttning av försöksverksamheten pä

jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska områdena samt — delvis

— botaniska området. Med avseende på anknytandet av dessa förBihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. V2Ö höft. (Nr Vi3.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

söksgrenar till anstalt för högre lantbruksundervisning hava utredningsmännen

anfört följande allmänna synpunkter.

Den försöksverksamhet, varom här vore fråga, motsvarade verksamheten

vid jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna

vid den nuvarande centralanstalten samt dessutom den verksamhet vid

centralanstaltens botaniska avdelning, vilken avsåge de odlade växternas

livsvillkor och förädling. Beträffande sistnämnda verksamhet hade utredningsmännen

redan i det föregående under vissa förutsättningar uttalat

sig för dess införlivande med lantbrukshögskolan, och formerna härför

syntes röna ringa inflytande av vilka anordningar, som kunde synas

lämpliga för annan försöksverksamhets anknytande till högskolan.

Med avseende på återstående fyra försöksavdelningar syntes olika möjligheter

föreligga, när det gällde att i större eller mindre omfattning sammanföra

dem med lantbrukshögskolan. Såsom redan förut anförts, syntes

vägande skäl tala för att ifrågavarande försöksavdelningar förlädes till

samma plats. I första hand torde detta gälla jordbruks- och husdjursavdelningarna.

Visserligen saknades icke från utlandet exempel därpå, att

försöksverksamhet på jordbruksområdet och på husdjursområdet med

framgång kunde hedrivas vid till olika platser förlagda institutioner, men

det syntes uppenbart, att icke obetydliga fördelar kunde vara att vinna

genom det intima samarbete mellan försöksmän tillhörande de olika försöksområdena,

vilket endast kunde komma till stånd vid lokal förening

av institutionerna. En av husdjursavdelningens viktigare uppgifter hade

ju varit och komine i fortsättningen att bliva att syssla med olika utfodringsspörsmål,

och det borde då för den vara av stor betydelse att stå i

nära kontakt med den institution, som hade till uppgift att bedriva försöksverksamhet

rörande, bland annat, odlingen av de hemmaproducerade

fodermedlen. För lösandet av vissa försöksuppgifter torde det för övrigt

över huvud taget vara nödvändigt, att ifrågavarande håda försöksavdelningar

intimt samarbetade.

Vad därefter anginge verksamheten vid kemiska och bakteriologiska

försöksavdelningarna, hade denna i icke ringa grad till uppgift att underbygga

och stödja försöksverksamheten på jordbruks- och husdjursområdena,

samtidigt som den i viss utsträckning borde hämta impulser från

dessa försöksområden. Härav följde, att det icke gärna kunde vara lämpligt

att, därest jordbruks- och husdjursavdelningarna förflyttades till Ultuna,

bibehålla kemiska och bakteriologiska avdelningarna vid Experimentalfältet.

Utredningsmännen hade icke heller ansett sig höra upptaga

en sådan form för organisationen av försöksverksamheten till närmare

prövning. Med hänsyn till att vissa skäl däremot syntes kunna anföras

för bibehållande av jordbruks- och husdjursavdelningarna vid Experimentalfältet

hade utredningsmännen ansett den anordningen innebära en

möjlighet värd att undersökas, då utav ifrågavarande fyra försöksavdelningar

endast avdelningarna för kemi och hakteriologi flyttades till lantbrukshögskolan.

Sistnämnda avdelningar skulle nämligen då kunna erhålla

nära anknytning till verksamheten vid högskolans institutioner för

jordbruk och husdjursskötsel, vilket sannolikt skulle innebära en tillfredsställande

kontakt med viktigare problem inom dessa fackområden. Anordningen

förutsatte givetvis, att jordbruks- och husdjursavdelningarna

erhölle de ökade laboratorieutrymmen och den särskilda personal, som

kunde erfordras för utförande av olika utav avdelningarnas arbetsuppgifter

föranledda driftsanalyser.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

115

Till motivering för upptagandet av olika alternativ för den nu avhandlade

delen av utredningen hava utredningsmännen ytterligare anfört följande.

Med avseende på formen för ifrågavarande försöksverksamhets anknytande

till lantbrukshögskolan kunde man tänka sig två pricipiellt olika

anordningar. Den ena skulle innebära, att försöksverksamheten organiserades

i form av en särskild, med högskolan i vissa hänseenden sidoordnad

anstalt. Befattningshavare vid försöksanstalten skulle enligt detta system

endast i mindre omfattning meddela undervisning vid högskolan.

Den andra tänkbara anordningen vore, att försöksverksamheten så att

säga införlivades i lantbrukshögskolans verksamhet. Gemensamma institutioner

borde då inrättas för undervisnings- och försöksverksamhet inom

de olika områdena, och ansvaret för såväl undervisning som försöksverksamhet

inom visst område konung att i större utsträckning förenas på en

hand. Utredningsmännen hade till behandling upptagit håda dessa möjligheter.

Sålunda komme utredningsmännen i det följande att under alternativ

A redogöra för, på vad sätt de fyra försöksavdelningarna — jordbruks-,

husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna — kunde

tänkas organiserade i form av en till platsen för lantbrukshögskolan förlagd

fristående försöksanstalt, och under alternativ B skulle behandlas

en organisationsform, innebärande att samtliga ifrågavarande försöksavdelningar

tänktes direkt införlivade med lantbrukshögskolan.

Såsom ett tredje alternativ för försöksverksamhetens organisation hade

utredningsmännen ansett sig höra upptaga ett system, som innebure tilllämpning

av håda de organisationsformer, som läge till grund för alternativen

A och B. Sålunda förutsattes i detta fall, att vid förflyttning av

centralanstaltens jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar

till platsen för en blivande lantbrukshögskola de båda förstnämnda

avdelningarna skulle tillsammans hilda en med högskolan sidoordnad

försöksanstalt, medan avdelningarna för kemi och bakteriologi

skulle införlivas med högskolan. Alternativ C hade ansetts vara förtjänt

av att göras till föremål för utredning icke minst av den anledningen, att

detta alternativ mera än de föregående toge hänsyn till den olikhet i fråga

örn natur och arbetssätt, som förelåge beträffande de fyra försöksavdelningarna

och som vore av betydelse när det gällde att bedöma, vilken

form som kunde synas lämplig för deras anknytning till högskolan.

Slutligen hade utredningsmännen, såsom redan anförts, ansett sig böra

räkna jämväl med den möjligheten, att centralanstaltens jordbruks- och

husdjursavdelningar även i fortsättningen bleve förlagda till Experimentalfältet,

under det att avdelningarna för kemi och bakteriologi förflyttades

till platsen för högskolan. Denna organisationsplan — alternativ D

— skilde sig från motsvarande plan vid alternativ C i huvudsak endast

däruti, att den fristående försöksanstalten förutsattes vara förlagd till

Experimentalfältet i stället för till platsen för lantbrukshögskolan.

För ifrågavarande fyra avdelningar av försöksverksamheten hava utredningsmännen

således till närmare behandling upptagit nedannämnda

fyra alternativ, nämligen

1) de fyra avdelningarna tänkas tillsammans bilda en till platsen för

lantbrukshögskolan förlagd fristående försöksanstalt (i det följande betecknat

såsom alternativ A);

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Martts proposition Nr 143.

2) samtliga fyra avdelningar tänkas införlivade med lantbrukshögskolan

(alternativ B);

3) jordbruks- och kusdjursavdelningarna tänkas tillsammans bilda en

till platsen för lantbruksbögskolan förlagd fristående försöksanstalt, medan

avdelningarna för kemi och bakteriologi tänkas införlivade med lantbrukshögskolan

(.alternativ C);

4) jordbruks- och husdjursavdelningarna tänkas vara även i fortsättningen

förlagda till Experimentalfältet, medan avdelningarna för kemi

och bakteriologi tänkas införlivade med lantbrukshögskolan (alternativ D).

Beträffande samtliga nu angivna fyra alternativ förutsätta utredningsmännen

i anslutning till vad tidigare anförts, att den del av verksamheten

vid centralanstaltens botaniska avdelning, som avser de odlade växternas

livsvillkor och förädling, införlivas med lantbrukshögskolan.

Rörande innebörden av de nämnda fyra alternativen hava utredningsmännen

anfört i huvudsak följande.

Alternativ A: De fyra försöksavdelningarna organiseras i form av en

till platsen för högskolan (Ultuna) förlagd fristående försöksanstalt.

Ehuru försöksverksamheten vid detta alternativ förutsättes skola omhänderhavas

av en särskild försöksanstalt och således intaga en gentemot

lantbrukshögskolans verksamhet självständig ställning, torde dock enligt

utredningsmännens mening förläggningen till samma plats av de båda

anstalterna innebära vissa svårigheter att giva åt dem var sin fullt självständiga

organisation. Även örn försöksanstalten i stort sett utrustades

med egna försöksarealer och djurbesättningar, torde det likväl i åtskilliga

fall komma att visa sig nödvändigt, att vid Ultuna förefintliga anordningar

och resurser i viss mån utnyttjades både av högskolan och av försöksanstalten.

Sålunda torde det icke vara möjligt att vid Ultuna ställa till

försöksanstaltens förfogande en särskild försöksgård med jordarter av så

skilda slag och i övrigt av den beskaffenhet, att icke försök i viss utsträckning

behövde anordnas jämväl å annan närbelägen och för ändamålet disponibel

mark. Det torde icke heller vid förläggning till Ultuna bliva möjligt

att förse försöksanstalten med så stora egna djurbesättningar av olika

slag, att icke i vissa fall komplettering kunde behöva företagas från den

vid högskolans jordbruk förefintliga djurstocken. Vad beträffar den

kemiska avdelningen av försöksanstalten kunde det måhända, framhålla

utredningsmännen, befinnas lämpligt, att jämväl vissa av försöks- och

forskningsuppgifter vid högskolans institutioner föranledda drifsanalyser

utföras vid avdelningens för ändamålet utrustade laboratorier.

Men även på annat sätt anse utredningsmännen en viss gemenskap mellan

de båda anstalterna vara önskvärd. Sålunda torde det vara lämpligt,

att anstalterna erhålla gemensamt bibliotek, och sannolikt torde det även

vara möjligt och förenat med vissa fördelar, att kamrerargöromålen för

de båda anstalterna sammanfördes på en hand.

Vid övervägande av frågan örn försöksanstaltens organisation under den

förutsättning, alternativ A innebär, hava utredningsmännen kommit till

den uppfattningen, att försöksanstalten lämpligen bör intaga en ställning

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

i förhållande till lantbrukshögskolan, som närmast överensstämmer med

den ställning, statens skogsförsöksanstalt intager till skogshögskolan.

Detta innebär, bland annat, att en gemensam styrelse skall finnas för försöksanstalten

och högskolan. Den enhetlighet i ledningen, som en dylik

anordning innebär, är av betydelse även i sådant avseende, att den för

högskolan tillsatta styrelsen, som skall hava till uppgift, bland annat, att

bestämma omfattningen av olika lärares undervisningsskyldighet, får möjlighet

att besluta angående arten och omfattningen jämväl av den mera

begränsade undervisning, som vissa befattningshavare vid försöksanstalten

kunna anses böra hava till åliggande att meddela.

Enär förevarande alternativ i huvudsak endast innebär en förflyttning

av centralen för försöksverksamheten på ifrågavarande områden från Experimentalfältet

till Ultuna utan ingripande förändringar i anstaltens organisation,

bliva även dess försöksuppgifter i stort sett desamma som inom

motsvarande avdelningar vid centralanstaltens nuvarande förläggning.

Beträffande avdelningen för bakteriolog! blir emellertid under de givna

förutsättningarna en viss begränsning i ämnesområde för försöksuppgifterna

oundviklig. För närvarande bär avdelningen till uppgift att verkställa

undersökningar och utredningar rörande bakteriers livsverksamhet,

särskilt med hänsyn till deras inverkan på jordens fruktbarhet, växters

och djurs näringsupptagande samt förändringar hos mjölk och mejeriprodukter.

Undersökningarna på mjölkhushållningens område utföras emellertid

för närvarande i intim samverkan med underavdelningen för mejerihantering,

och skulle försöksverksamheten på mejeriområdet framdeles

förläggas till annan plats, än vad fallet blir med bakteriologiska avdelningen,

torde den senare komma att sakna förutsättningar för en mera omfattande,

praktiskt inriktad försöksverksamhet på mjölkbakteriologiens område.

.

Beträffande för s ö h s nili rine vt s medverkan vid högskoieundervisningen hade

högre lantbruksundervisningssakkunniga räknat med, att vid samförläggning

av försöksanstalt och lantbrukshögskola vederbörande befattningshavare

vid försöksanstalten skulle hava förslagsvis följande undervisningsskyldighet:

.

föreståndaren eller överassistenten (försöksledaren) vid anstaltens jordbruksavdelning

40 föreläsnings- och 40 övningstimmar;

föreståndaren eller laboratorn vid anstaltens husdjursavdelning 30 föreläsnings-

och 50 övningstimmar;

föreståndaren eller laboratorn vid anstaltens kemiska avdelning 25 föreläsnings-

och 25 övningstimmar; samt

föreståndaren vid anstaltens bakteriologiska avdelning 35 ioreläsningsoch

60 övningstimmar.

Därutöver borde på lantbruksundervisningens högre stadium sådan anknytning

finnas mellan högskola och försöksanstalt, att vissa studerande

finge utföra det för högre examina ofta nödvändiga experimentella forskningsarbetet

vid anstaltens olika institutioner och under ledning av institutionsföreståndarna.

Utredningsmännen anse, att vid förevarande alternativ för försöksverksamhetens

organisation befattningshavare vid försöksanstalten böra kunna

tagas i anspråk för lantbruksundervisningen uti stort sett den omfattning,

som högre lantbruksundervisningssakkunniga enligt vad ovan anförts

föreslagit vid samförläggning av högskola och försöksanstalt. Dock kan

det enligt utredningsmännens mening måhända vara önskvärt, att en viss

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dp av ifrågavarande undervisning lägges utanför det ordinarie undervismngsschemat

i stallet far formen av kortare föreläsningsserier med redogörelse

för försöksverksamhetens metoder och nyaste resultat på vars

och ens speciella område.

Behovet av arbetskrafter vid försöksanstalten hava utredningsmännen

ansett kunna beräkna hilva lika stort som det nu är vid de fyra a§v centralanstaltens

avdelningar, som tillsammans skulle bilda den nya försöksan
hlvare

videann«ft01HtSalta ande.rvispngsskyldigheten för vissa befattningsr

„ d a ?ta.lt1e?.1kunie visserligen tänkas behöva kompenseras genom

ytterligaie arbetshjälp för försöksverksamheten, och anstaltens mindre

centrala lage efter forflyttningen, särskilt i kommunikationshänseende

prwVfl3" mahanda anföras såsom ytterligare skäl för ökning i antalet

arbetskrafter, men a andra sidan torde i vissa fall någon arbetsbesparing

kunna einas genom rationell planläggning och utrustning av institutions
fö!Swvhi

v,ldare bo™ de efter förflyttningen i vissa avseenden rikare

f? • soksmojhgheterna a forläggningsplatsen innebära, att beträffande åtskilliga

forsoksuppgif ter arbetsåtgången sannolikt blir något mindre än

Pffadniagsnmannen hälla för troligt, att nu angivna skäl för öknmg

och för minskning av arbetskraften i stort sett uppväga varandra

och att under förutsättning av oförändrad omfattning av försöksverksamheten

behovet av arbetskrafter för ifrågavarande verksamhet kan beräk
f

“efintl™beho^rrenS8tämma ^ Under nuvarande organisation

I överensstämmelse härmed hava utredningsmännen föreslagit följande

befattningshavare för de olika avdelningarna:

pör jordbruksavdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30)

1 försöksledare (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

För husdjursavdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30)

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

För kemiska avdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30)

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode å 4,800 kr.),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

För bakteriologiska avdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30)

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode å 4,800 kr.).

En av avdelningsföreståndarna skulle fungera såsom chef för anstalten,

i »j ^ttnmgshavare vid försöksanstalten har räknats med ett

kanslibiträde, en maskinist och tre vaktmästare. Bibliotekarie och kamrerare

skulle försöksanstalten hava gemensamt med högskolan

. Avlöningsstaten, budgettekniskt beräknad, skulle efter avdrag för visst

inbesparat speciallärararvode vid högskolan komma att sluta på 156 622

kronor. ’

Såsom i det föregående anförts, hava utredningsmännen vid fullgörandet

av sitt uppdrag utgått ifrån att försöksverksamheten efter eventuell

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl, May.ts proposition Nr 143.

förflyttning kommer att bedrivas i en omfattning, som icke blir mindre än

förut Detta innebär, bland annat, att behovet av lokalutrymmen blir i

stort sett oförändrat. De för närvarande av jordbruks- och husdjursavdelningarna

disponerade lokalerna måste emellertid betecknas såsom otillräckliga,

och förslag hava också tidigare vid upprepade tillfallen iramställts

i syfte att bereda dessa två avdelningar okade utrymmen. Skola

ifrågavarande avdelningar förflyttas, torde därför deras behov av mstitutionslokaler

böra i samband med förflyttningen bättre tillgodoses.

Kemiska och bakteriologiska avdelningarna hava helt nyligen erhållit

ökade laboratorieutrymmen, och för deras del ar vid nuvarande förläggning

frågan örn ytterligare utvidgning icke aktuell. Därest avdelningarna

skola förflyttas till annan plats och i samband darmed ny mstitutionsbyggnad

uppföras, torde det emellertid vara lämpligt att i viss utsträckning

taga hänsyn till framtida utveckling av försöksverksamheten.

Utredningsmännen hava därför ansett sig bora aven beträffande sist

nämnda avdelningar räkna med någon örn ock jämförelsevis ringa ökning

av lokalutrymme. .... ,

Utredningsmännen hava utarbetat preliminärt förslag till en tor de

fyra försöksavdelningarna gemensam institutionsbyggnad, innehallande

en nyttig golvyta av 1,810 m2. Vidare har räknats med bostadshus forare

vaktmästare, försökslada, försöksstall, växthus och förrådshus samt vissa

andra yttre anläggningar. . ... ... ... ,o1

Kostnaderna för byggnader och andra anläggningar for försöksanstalten

hava ansetts kunna beräknas till 638,000 kronor. ......

Förlägges försöksanstalten till samma plats som lantbrukshogskolan,

bör enligt utredningsmännens mening vid denna uppföras en särskild biblioteksbyggnad,

som utredningsmännen beräknat komma att kosta 150,00U

kronor Samtidigt skulle emellertid kunna vinnas en besparing i vissa

andra byggnadskostnad»- för högskolan av omkring 35,000 kronor.

Kostnaderna för specialinredning och inventarier för försöksanstalten

hava utredningsmännen beräknat till i avrundat tal 47,000 kronor.

De årliga driftkostnaderna — oberäknat löner och arvoden till olika

befattningshavare - för en till Ultuna förlagd försöksanstalt enligt alternativ

A skulle enligt utredningsmännens beräkningar kunna vantas

uppgå till 144,000 kronor.

Såsom redan nämnts, hava utredningsmännen tänkt sig, att vid alla

fyra alternativen (A, B, C och D) den del av centralanstaltens lanitbruksbotaniska

avdelning, som avser de odlade växternas livsvillkor (växtfysiologi)

och förädling skulle överflyttas på lantbrukshögskolans botaniska

institution, som i samband därmed borde utvidgas till att omfatta två

professurer, den ena avseende i främsta rummet växtfysiologi och den

andra huvudsakligen ärftlighetslära. En sådan anordning skulle vara

värdefull även ur undervisningens synpunkt genom den ökade specialicering

av lärarkrafter, som därav skulle bliva följden.

För den sålunda utvidgade lantbruksbotaniska institutionen vid högskolan

hava utredningsmännen föreslagit följande befattningshavare.

3) växtfysiologi m. m.,

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21).

1 amanuens (arvode å 1,200 kr.),

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

2) ärftlighetslära m. m.,

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode å 3,600 kr.).

Enär högre lantbruksundervisningssakkunniga för den botaniska institiihonen

räknade med en professor och en amanuens, skulle sålunda den

genom institutionens utvidgning förorsakade ökningen i antalet befattningshavare

omfatta en professor, en förste assistent och en assistent. För

högskolan medför ifrågavarande utvidgning en beräknad ökning i lönekostnader

av 20,130 kronor.

Den ifrågasatta utvidgningen av botaniska institutionen motiverar vidare

en viss ökning i lokalbehovet vid högskolan. Utredningsmännen

hava beräknat denna ökning till 320 ms golvyta. Ifrågavarande lokaler

skulle kunna inrymmas i den nuvarande s. k. elevbyggnaden vid Ultuna

och därigenom endast förorsaka en inredningskostnad av 26,700 kronor.

För försöksverksamheten i botanik skulle vidare erfordras ett växthus,

en glasfall, en försöksloge med torkball och redskapsbod för försök i växtfysiologi

samt en försöksloge för försöksverksamheten i ärftlighetslära

med växtförädling.

Den av botaniska institutionens utvidgning förorsakade sammanlagda

ökningen i byggnadskostnader hava av utredningsmännen beräknats till

71,700 kronor.

För specialinredning, inventarier m. m. skulle tillkomma ett engångsbelopp

av 30,000 kronor.

Den sammanlagda ökningen i årliga driftkostnader för högskolan genom

berörda utvidgning av den botaniska institutionen har av utredningsmännen

beräknats till 8,000 kronor.

Alternativ B: De fyra försöksavdelningarna införlivas med lantbruks
högskolan

(Ultuna).

De fyra här avsedda avdelningarna för försöksverksamhet — jordbruks-,

husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna -— tänkas

vid detta alternativ bliva direkt inordnade i motsvarande institutioner

vid lantbrukshögskolan, vilket i realiteten innebär, att samma person

skulle komma att bära huvudansvaret för såväl försöksverksamheten som

den högre lantbruksutbildningen inom visst område. Det är tydligt, att

vid denna förutsättning organisationen i allt väsentligt måste bliva gemensam

för undervisningsverksamheten och försöksverksamheten. Sålunda

måste håda lyda under en och samma styrelse, och för hela den

förenade anstalten borde finnas en chef såsom ledare särskilt i administrativt

hänseende. Enär håda grenarna av verksamheten vid den organisationsform,

som här förutsättes, såväl beträffande personal som i fråga

örn materiella resurser skulle bliva intimt förenade, anse utredningsmännen

det vidare vara nödvändigt, att ekonomien bleve gemensam för försöksverksamheten

och undervisningsverksamheten.

Med avseende på viss försöksverksamhet på det botaniska området gäller

vad i det föregående under alternativ A anförts.

.De försöksuppgifter, som nu åligga centralanstaltens jordbruks-, husdjurs-,

kemiska och bakteriologiska avdelningar, torde höra uti stort sett

oförändrad omfattning övertagas av lantbrukshögskolan, därest avdel
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

121

ningarna införlivas med denna. Med avseende på ifrågavarande försöksuppgifters

fördelning på olika institutioner vid högskolan hava utredningsmännen

tänkt sig följande anordningar.

Försöksverksamheten på det kulturtekniska området, vilken nu åvilar

centralanstaltens jordbruksavdelning, synes böra omhänderhavas av den

kulturtekniska institutionen vid högskolan.

Den återstående och mest omfattande delen av jordbruksavdelning ens

nuvarande verksamhet synes höra stå under enhetlig ledning. Högre

lantbruksundervisningssakkunniga hava för undervisningen i jordbrukslära

vid lantbrukshögskolan föreslagit två professurer, nämligen en i allmän

jordbrukslära och en i växtodlingslära. Skola de hela landet omfattande

jordbruksförsöken inordnas i högskolans verksamhet, synes det

vara ändamålsenligt, att högskolans institutioner för undervisningen i allmän

jordbrukslära och i växtodlingslära tillsammans med den införlivade

försöksverksamheten bilda en enda större institution: institutionen för

jordbrukslära. Den ena av institutionens båda professorer bör vara prefekt

för institutionen. Vid Ultuna bör vardera professorn hava särskilda

försöksfält av erforderlig storlek till sitt förfogande, eventuellt en mindre

försöksgård.

För åstadkommande av önskvärd enhetlighet beträffande den lokala

försöksverksamheten i landet -— varmed i detta sammanhang förstås såväl

vid försöksgårdar eller direkt från högskolan bedriven försöksverksamhet

å andra platser som även den försöksverksamhet, som anordnas i

samarbete med hushållningssällskapen — bör ifrågavarande försöksverksamhet

stå under ledning av ett försöksråd, som bör hava till uppgift att

behandla frågor av försöksteknisk art. I försöksrådet böra professorerna

i allmän jordbrukslära och i växtodlingslära — eventuellt även professorn

i kulturteknik — äga säte och stämma, och dessutom böra i rådet ingå 2

å 3 på försöksområdet sakkunniga personer utanför högskolans krets,

helst med direkt anknytning till det praktiska jordbruket. Omförmälda

professorer böra vara föredragande var och en beträffande ärenden, som

ligga inom hans speciella ämnesområde. För frågor av mera allmän natur

bör en av professorerna utses till föredragande.

I syfte att ernå en mera enhetlig ledning av den lokala fältförsöksverksamheten

i landet, än vad eljest synes möjligt vid ifrågavarande alternativ

för försöksverksamhetens organisation, torde vidare böra anställas en

särskild försöksledare i jämförelsevis hög tjänsteställning, vilken bör få

till uppgift, bland annat, att handhava kontrollen av det praktiska utförandet

av fältförsök avseende såväl jordens bearbetning och gödsling m.

m. som växtodling. Försöksledaren synes icke böra åläggas undervisningsskyldighet.

Den vid centralanstaltens husdjur savdelning bedrivna verksamheten

synes vid eventuellt införlivande med lantbrukshögskolan böra till huvudsaklig

del anknytas till undervisningsverksamheten i ämnet husdjurens

utfodring och skötsel, men den bör på olika punkter stå i kontakt

jämväl med undervisningsverksamheten i ämnena husdjurens anatomi

och fysiologi samt husdjurens avcls- och raslära.

För åstadkommande av vissa undersökningar rörande husdjurens näringsbehov

och därmed sammanhängande spörsmål torde det vara värdefullt

att äga tillgång till anordningar för genomförande av fullständiga

respirationsförsök. Vid centralanstaltens husdjursavdelning saknas hittills

sådana anordningar. Emellertid torde det icke vara nödvändigt att

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vid eventuell förflyttning av försöksverksamheten detta önskemål omedelbart

förverkligas. Däremot torde under ledning av professorn i husdjurens

anatomi och fysiologi redan från början böra upptagas sådana

uppgifter av fysiologisk natur, vilka kräva mindre omfattande resurser

men likväl kunna bidraga att underbygga försöksverksamheten på utfodringens

område.

Med undantag för verksamheten för avkastningsbedömning rörande

avelssvin har vid centralanstaltens husdjursavdelning endast i jämförelsevis

mindre utsträckning bedrivits försöksverksamhet på avelslärans

område. Vid lantbrukshögskolan förutsättes emellertid skola finnas särskild

representant för detta ämnesområde, och införlivas husdjursavdelningen

med högskolan, torde professorn i avelslära böra beredas tillfälle

att i viss utsträckning syssla med försöksuppgifter inom husdjursaveln.

I överensstämmelse med vad förut anförts beträffande jordbruksläran

förorda utredningsmännen, att vid förevarande alternativ institutionerna

för ovannämnda tre undervisningsämnen vid högskolan tillsammans med

den införlivade försöksverksamheten bilda en enda större institution: institutionen

för husdjurslära. Av professorerna i de tre undervisningsämnena

bör en bliva prefekt för institutionen. Även inom detta försöksområde

torde stödet av ett försöksråd vara värdefullt, även örn behovet

måhända kan anses mindre framträdande än beträffande försöken på det

egentliga jordbrukets område.

Vid inordnande av den kemiska avdelningen i högskolan synes det vara

lämpligast, att verksamheten vid avdelningen uppdelas på högskolans institutioner

för lantbrukskemi och för marklära. Kent organisatoriskt

sett torde det emellertid vara mera ändamålsenligt, att vid högskolan inrättades

en gemensam institution för lantbrukskemi och marklära. Måhända

kunde den bakteriologiska försöksverksamheten, för vilket ämnesområde

det ursprungliga högskoleförslaget icke upptog någon enhetlig

institution, lämpligen ingå såsom del av ifrågavarande större institution.

Denna finge då tre professorer, av vilka en borde bliva prefekt.

Utredningsmännen hava vidare framställt förslag till uppdelning av

undervisningen vid högskolan på olika befattningshavare under förutsättning

av att förberörda försöksverksamhet införlivades med högskolan. I

förhållande till det av högre lantbruksundervisningssakkunniga framlagda

förslaget innebär förevarande förslag i huvudsak den ändringen,

att i vart och ett av ämnena lantbrukskemi, allmän jordbrukslära, växtodlingslära

och husdjurens utfodring och skötsel undervisningen skulle

uppdelas på en professor och en laborator.

Utredningsmännen hava för de här ifrågavarande ämnesområdena vid

lantbrukshögskolan beräknat behovet av arbetskrafter på följande sätt:

Lantbrukskemi

Lantbruksbotanik och lantbrukszoologi

samt allmän ärftlighetslära

..........................

1 professor (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

1 assistent (arvode å 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

2 professorer (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.),

1 speciallärare.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Bakteriolog! ....................

Marklära ......................

Jordbrukslära ..................

Kulturteknik ..................

Husdjurens anatomi och fysiologi

Husdjurens avels- och raslära

Husdjurens utfodring och skötsel

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,800 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 4,800 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

2 professorer (B 30),

2 laboratorer (B 26),

1 försöksledare (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 4,800 kr.),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

3 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

Övriga institutioner och undervisningsämnen vid högskolan beröras icke

av den del av försöksverksamheten, som här avhandlats, varför hehovet

av arbetskrafter för dem blir oförändrat.

Nu berörda försöksverksamhets införlivande i lantbrukshögskolan har

vidare ansetts motivera viss höjning av arvoden till högskolans rektor,

kamrerare och bibliotekspersonal. Därjämte skulle behöva anställas ytterligare

ett skrivbiträde, två vaktmästare och en snickare.

I anslutning härtill hava utredningsmännen beräknat avlöningsstaten

för högskolan med införlivad försöksverksamhet till 364,612 kronor.. För

högskola utan försöksverksamhet (enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag) hade motsvarande kostnader beräknats till 187,234

kronor.

I fråga örn högskolans behov av lokalutrymmen under förutsättning av

berörda försöksverksamhets införlivande hava utredningsmännen gjort

en detaljerad beräkning. Det visar sig, att de egentliga institutionslokalerna

skulle behöva omfatta tillhopa 9,380 m2 nyttig golvyta mot 5,955 m2

för enbart högskolan. Byggnadskostnaderna enligt det sålunda utvidgade

programmet och jämväl innefattande vissa yttre anläggningar för försöksverksamheten

hava beräknats till 1,818,600 kronor mot 1,009,600 kronor

för enbart högskola.

Engångskostnaderna för specialinredning och inventarier för den enligt

förevarande alternativ utvidgade högskolan hava uppskattats till 312,800

kronor.

De årliga driftkostnaderna, oberäknat avlöningar, lör lantbrukshogskolan

inklusive försöksverksamhet hava utredningsmännen ansett böra beräknas

till 297,000 kronor.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Alternativ C: Vissa grenar av försöksverksamheten organiseras i form

av en till platsen för lantbrukshögskolan förlagd fristående försöksanstalt;

andra grenar införlivas med högskolans verksamhet.

Såsom förut anförts vid angivande av de allmänna riktlinjerna för utredningen,

innebär förevarande alternativ, att vid förflyttning av centralanstaltens

jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar

till platsen för en blivande lantbruksliögskola (Ultuna), de båda

förstnämnda avdelningarna skulle tillsammans bilda en med högskolan

sidvördnad försöksanstalt, medan avdelningarna för kemi och bakteriologi

skulle införlivas med högskolan. Liksom vid de båda föregående

alternativen förutsättes därjämte, att viss del av de centralanstaltens botaniska

avdelning nu åvilande uppgifterna skulle överflyttas på högskolans

botaniska institution.

Utredningsmännen hava ansett sig kunna utgå bland annat därifrån,

att de för jordbruks- och husdjursavdelningarnas försöksverksamhet erforderliga

vanligare driftsanalyserna även vid nu skisserad organisationsform

för försöksverksamheten skola kunna utföras vid kemiska institutionen.

1. Försöksanstalten.

Med avseende på försöksanstaltens allmänna organisation gäller vad

utredningsmännen anfört beträffande motsvarande, mera omfattande anstalt

vid alternativ A. På samma sätt äro de synpunkter, som vid redogörelse

för nämnda alternativ anförts beträffande jordbruks- och husdjursavdelningarnas

försöksuppgifter, giltiga även i detta fall. I fråga

örn vissa till dessa avdelningar knutna befattningshavares medverkan vid

undervisningen i lantbrukshögskolan synes icke heller finnas anledning

vidtaga ändring i det förslag, som framställts beträffande den större försöksanstalten.

Behovet av skolad arbetskraft har av utredningsmännen beräknats på

samma sätt som för jordbruks- och husdjursavdelningarna vid alternativ

A. Vaktmästarpersonalén har ansetts kunna inskränkas till en maskinist

och en institutionsvaktmästare.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid försöksanstalten hava i överensstämmelse

härmed beräknats uppgå till 94,438 kronor.

Erforderliga lokaler i institutionsbyggnad för försöksanstalten hava

utredningsmännen ansett böra omfatta tillsammans 1,100 m2 nyttig golvyta.

Därutöver erfordras liksom vid alternativ A vaktmästarbyggnad

samt vissa yttre anläggningar för försöksverksamheten. Kostnaderna för

erforderliga byggnadsarbeten vid försöksanstalten hava beräknats till

395,000 kronor.

För specialinredning av institutionsbyggnaden och dennas tillgodoseende

med inventarier och erforderlig laboratorieutrustning har beräknats

ett engångsbelopp av 33,000 kronor.

Vid beräkning av omkostnadsstaten för försöksanstalten hava utredningsmännen

i tillämpliga delar utgått från samma förutsättningar som

vid motsvarande beräkning under alternativ A. De årliga driftkostnaderna

hava ansetts böra upptagas med 114,000 kronor.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Majds proposition Nr 143.

2. Lantbrukshö g skolan.

Försöksverksamheten i kemi oell bakteriologi tankes inordnad i lantbrukshögskolan

enligt de grunder, som vid alternativ B angivits, och beträffande

organiserandet av försöksverksamheten i vissa delar av ämnet

botanik gäller vad förut anförts i denna fråga. Med avseende på dessa

försöksgrenars organisation och försöksuppgifter ävensom deras behov av

arbetskraft och materiella resurser är därför i stort sett intet att tillägga.

Behovet av vaktmästarpersonal vid högskolan kan likväl beräknas bliva

något mindre än vid alternativ B. Utredningsmännen anse sålunda, att

antalet institutionsvaktmästare bör kunna minskas från sex till fem. Vidare

har kontorsbiträdesbefattningen ansetts kunna indragas.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid högskolan hava beräknats till

271,468 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till högre lantbruksundervisningssakkunnigas

högskoleförslag med 84,234 kronor.

Genom förevarande försöksverksamhets införlivande med högskolan

förorsakas en ökning i högskolans lokalbehov med omkring 2,500 m2 nyttig

golvyta. Därtill komma växthus och försöksloge m. m. för försöksverksamheten.

De sammanlagda byggnadskostnaderna hava av utredningsmännen

ansetts böra beräknas till 1,582,700 kronor. Motsvarande

kostnader för enbart högskola hade upptagits till 1,009,600 kronor.

Engångskostnaderna för specialinredning av institutionslokaler samt inventarier

och undervisningsmateriel vid högskolan hava i detta fall beräknats

till 292,800 kronor.

De årliga driftkostnaderna för lantbrukshögskolan vid alternativ C

anse utredningsmännen böra beräknas till 195,000 kronor.

Alternativ D: Vissa grenar av försöksverksamheten organiseras i form

av en till Experimentalfältet förlagd försöksanstalt; andra grenar införlivas

med verksamheten vid lantbrukshögskolan (Ultuna).

Förevarande alternativ ansluter sig nära till den allmänna plan för

ifrågavarande försöksverksamhets organisation, som legat till grund för

utformningen av alternativ C. Liksom vid sistnämnda alternativ förutsättes

sålunda, att centralanstaltens avdelningar för kemi och bakteriologi

liksom viss del av den botaniska avdelningen nära anknytas till lantbrukshögskolan,

under det att jordbruks- och husdjursavdelningarna tillsammans

organiseras i form av en fristående försöksanstalt. Vid förevarande

alternativ utgår man emellertid vidare därifrån, att den fri.

stående försöksanstalten icke skall sidoordnas med lantbrukshögskolan

utan att ifrågavarande försöksverksamhet i stället allt fortfarande skall

hava sin central förlagd till Experimentalfältet. Skola jordbruks- och

husdjursavdelningarna lokalt skiljas från kemiska och bakteriologiska avdelningarna,

är det emellertid enligt utredningsmännens mening ofrånkomligt,

att förstnämnda avdelningar utrustas med laboratorielokaler och

särskilt kemiskt skolad personal i den utsträckning, att de med verksamheten

förbundna driftsanalyserna kunna utföras på avdelningarnas förläggningsplats.

En dylik anordning torde emellertid å andra sidan motivera,

att kemiska avdelningen, som därigenom blir befriad från arbetet

med ett stort antal driftsanalyser, icke erhåller fullt lika stor personal

och utrustning i övrigt som vid föregående alternativ angivits. Särskilda

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

anordningar för bakteriologiska undersökningar torde däremot icke erfordras

vid försöksanstalten. Det förefintliga, mera växlande behovet

av sakkunskap och biträde på det bakteriologiska området torde i stället

kunna tillgodoses genom samarbete med vederbörande institution vid

lantbrukshögskolan.

1. Försöksanstalten.

Vid förläggning av en anstalt för jordbruks- och husdjursförsök till

Experimentalfältet torde särskild styrelse böra finnas för försöksanstalten.

Därest en eventuell växtskyddsanstalt ävenledes skulle komma att

bliva förlagd dit, synes böra övervägas, huruvida icke de båda anstalterna

lämpligen borde hava gemensam styrelse.

Även vid nu ifrågasatt förläggning av försöksanstalten torde det komma

att visa sig önskvärt, att på lämpligt sätt sammansatta sakkunniga

försöksråd ställas vid de olika försöksavdelningarnas sida.

Försöksuppgifterna för jordbruks- och husdjursavdelningarna synas

vid avdelningarnas förläggning till Experimentalfältet böra Wiva i stort

sett desamma som vid en motsvarande till Ultuna förlagd försöksantsalt.

Medverkan vid högskoleundervisningen av vissa befattningshavare vid

försöksanstalten torde vid förevarande alternativ få begränsas till kortare,

utanför det ordinarie undervisningsschemat förlagda föreläsningsserier

med redogörelser för vederbörande försöksverksamhets metoder och

senaste resultat. Därjämte bör anstalten dock kunna medverka vid utbildningen

av studerande på licentiatstadiet i ämnena jordbruks- och husdjurslära.

Antalet befattningshavare i olika ställning vid försöksanstalten torde

böra beräknas som vid alternativ C, dock att i förevarande fall särskilda

befattningshavare tillkomma för analysverksamheten. Sistnämnda personal

torde vid nuvarande omfattning av försöksverksamheten behöva

bestå av en laborator, en förste assistent och en assistent.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid försöksanstalten hava beräknats

till 125,050 kronor.

Behovet av institutionslokaler har beräknats till 1,135 m2 nyttig golvyta.

Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att ifrågavarande

lokaler kunna inrymmas i nuvarande av centralanstalten disponerade

byggnader. Några andra, mindre byggnadsföretag å förläggningsplatsen

anses icke heller behöva ifrågakomma. Å andra sidan anses förevarande

alternativ förutsätta, att de båda försöksavdelningarna utrustas

med var sin försöksgård så belägen, att verksamheten där bekvämt

och effektivt kan ledas från anstalten. Försöksgårdarna böra vara av

den storlek, att även sådana försöksuppgifter, som kräva jämförelsevis

omfattande arealer eller djurantal, där kunna upptagas till behandling.

Kostnaderna för dylika försöksgårdars upprättande hava emellertid icke

ansetts kunna i detta sammanhang beräknas.

Vissa erforderliga inredningsarbeten i nuvarande institutionsbyggnad

ävensom behövlig komplettering med avseende på laboratorielokalernas

utrustning beräknas draga en engångskostnad av 25,000 kronor.

Driftkostnaderna, oberäknat avlöningar, för försöksanstalten hava vid

alternativ D uppskattats till 113,200 kronor.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

2. Lantbrukshögskolan.

Med avseende på lantbrukshögskolan innebär förevarande alternativ

ändring i förhållande till alternativ C endast beträffande den kemiska

institutionen. För denna föreslås följande personal.

1 professor (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 amanuens (arvode å 1,200 kronor).

Minskningen i avlöningskostnader för lantbrukshögskolan i jämförelse

med alternativ C skulle då uppgå till 16,800 kronor, och bela avlöningsstaten

för högskolan skulle i överensstämmelse härmed komma att sluta

på 254,668 kronor.

I förhållande till motsvarande kostnader vid alternativ C kunna vidare

byggnadskostnaderna för högskolan beräknas bliva minskade med cirka

35,000 kronor eller från 1,582,700 kronor till 1,547,700 kronor, kostnaderna

för inredning och utrustning av högskolans kemiska institution med 5,000

kronor eller från 292,800 kronor till 287,800 kronor och slutligen de årliga

driftkostnaderna — exklusive löner — likaledes med 5,000 kronor, d. v. s.

från 195,000 kronor till 190,000 kronor.

Beträffande den del av utredningen, som avser förflyttning av försöksverksamheten

på mejeriområdet, hava utredningsmännen angivit följande

allmänna riktlinjer.

Utginge man från den förutsättningen, att den för närvarande vid centralanstalten

bedrivna försöksverksamheten i den utsträckning förut angivits

på ett eller annat sätt anknötes till en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola

samt att den högre mejeriundervisningen på sätt högre

lantbruksundervisningssakkunniga föreslagit anordnades vid Alnarp,

uppställde sig fråga, med vilken av dessa båda undervisningsanstalter

centralanstaltens underavdelning för mejeribantering lämpligen borde

förenas. Utredningsmännen ansåge, att skäl kunde anföras till förmån

för vart och ett av dessa alternativ, och hade därför upptagit båda möjligheterna

till behandling.

Utredningsmännen hade vidare, såsom redan förut antytts, jämväl ansett

sig böra upptaga den frågan till behandling, huruvida den högre

mejeri lind ervisningen lämpligen kunde anordnas på samma plats som den

högskolemässiga lantbruksundei’visningen och sålunda förflyttas från

Alnarp. I samband därmed hade utredningsmännen undersökt, på vad

sätt försöksverksamheten på mejeriområdet skulle kunna förenas med en

dylik till lantbrukshögskolan anknuten anstalt för högre mejeriundervisning.

Slutligen hade utredningsmännen ansett sig böra räkna jämväl med

den möjligheten, att försöksverksamheten på mejeriområdet allt fortfarande

bleve förlagd till Stockholm. En sådan anordning hade synts böra

tagas under övervägande närmast under den förutsättningen, att försöksverksamheten

på husdjursområdet även i fortsättningen finge sin central

förlagd till Experimentalfältet.

Med avseende på organisationen av försöksverksamheten på mejeriområdet

hava utredningsmännen sålunda ansett sig böra räkna med fyra

olika alternativ, nämligen:

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

alternativ 1: försöksverksamheten tankes förlagd till anstalt för högre

mejeriundervisning vid Alnarp;

alternativ 11: försöksverksamheten tänkes förlagd till platsen för lantbrukshögskolan

(Ultuna), medan anstalten för högre mejeriundervisning

tänkes förlagd till Alnarp;

alternativ lil: försöksverksamheten tänkes jämte den högre mejeriundervisningen

vara förlagd till platsen för lantbrukshögskolan (Ultuna);

alternativ IV: försöksverksamheten tänkes även i fortsättningen förlagd

till Stockholm, medan anstalten för högre mejeriundervisning tänkes

förlagd till Alnarp.

Beträffande ifrågavarande fyra alternativ hava utredningsmännen anfört

i huvudsak följande.

Alternativ I. Försöksverksamheten på mejeriområdet tänkes förlagd

till anstalt för högre mejeriundervisning vid Alnarp.

Utredningsmännen hava ansett, att under de vid detta alternativ givna

förutsättningar försöksverksamheten, vars uppgifter böra överensstämma

med dem, som nu åvila centralanstaltens underavdelning för

mejerihantering, bör organisatoriskt ingå såsom del av anstalten för

högre .mejeriundervisning under enhetlig ledning och med gemensam

ekonomi, men å andra sidan bör föreståndaren för försöksverksamheten

icke belastas med undervisning i sådan utsträckning, att han får hära

huvudansvaret för utbildningen i något viktigare ämne. Däremot torde

han lämpligen kunna i mindre utsträckning och inom något speciellt område

av mejerivetenskapen deltaga i den högre mejeriundervisningen.

Det torde böra ankomma på vederbörande styrelse att närmare besluta i

dylika frågor.

För försöksverksamheten på mejeriområdet hava utredningsmännen vid

förevarande alternativ föreslagit följande personal:

1 professor (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode å 3,600 kronor).

Den budgettekniskt beräknade avlöningsstaten kommer då att sluta på

ett belopp av 25,332 kronor.

Försöksverksamhetens behov av lokalutrymmen (försöksmejeri) har av

utredningsmännen angivits till 400 m2 nyttig golvyta. Försöksmejeriet

skulle enligt förslaget direkt tillbyggas driftsmejeriet, och kostnaderna

härför hava beräknats till 117,800 kronor. För specialinredning av lokalerna

ävensom komplettering av apparatur och laboratoriemateriel har

beräknats ett engångsbelopp av 30,000 kronor.

Driftkostnaderna — exklusive avlöningar — hava uppskattats till 16,000

kronor örn året.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

Alternativ II. Försöksverksamheten på mejeriområdet tänkes jämte

viss annan försöksverksamhet förlagd till platsen för lantbrukshögskolan

(Ultuna); anstalten för högre mejeriundervisning tänkes förlagd

till Alnarp.

Vid utredningen under denna punkt förutsattes, att nu vid centralanstalten

bedriven försöksverksamhet förflyttas till platsen för lantbrukshögskolan

i den utsträckning som ovan i alternativ A, B oell C angivits.

Sålunda räknas med, bland annat, att centralanstaltens husdjurs- och

bakteriologiska avdelningar komma att förläggas till samma plats som

högskolan.

Därest försöksverksamheten i övrigt vid högskolan organiseras såsom en

fristående försöksanstalt, bör den erforderliga institutionen för mejeriförsöken

inordnas såsom del av denna anstalt. Örn däremot försöksverksamheten

i allmänhet direkt införlivas med högskolan, torde jämväl försöksverksamheten

på mejeriområdet kunna utan större olägenhet sammanslås

med högskolans övriga verksamhet. Väljes slutligen den anordning

för försöksverksamhetens organisation, som ovan betecknas såsom

alternativ C, torde mejeriförsöken på grund av deras utpräglat praktiska

karaktär lämpligast böra förenas med den för jordbruks- och husdjursförsöken

föreslagna fristående försöksanstalten.

Överhuvud taget torde de erforderliga anordningarna för försöksverk

samheten på mejeriområdet röna tämligen ringa inflytande av vilket alternativ

för den övriga försöksverksamhetens organisation, som väljes

Vid vilket alternativ som helst torde man nämligen kunna räkna med,

dels att kontakten med övrig försöksverksamhet — och särskilt försöksverksamheten

på det bakteriologiska området —■ skall bliva intim, och

dels att föreståndaren för mejeriförsöken skall såsom tjänsteåliggande

bestrida undervisningen i ämnet mjölkhushållning vid lantbrukshögskolan.

Behovet av arbetskrafter och även av lokalutrymmen för försöksverksamheten

kan alltså väntas bliva i stort sett lika i de olika fallen.

Vid detta alternativ för mejeriförsöksverksamheten föreslås följande

befattningshavare.

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode å 4,800 kronor).

Avlöningsstatens summa blir, efter avdrag för viss besparing i speciallärararvoden

för högskolan, 19,983 kronor.

Utredningsmännen hava tagit under övervägande, huruvida vid förestående

alternativ det för försöksverksamheten på mejeriområdet erforderliga

försöksmejeriet lämpligen borde förläggas till Ultuna eller, såsom

satts i fråga, till Uppsala i anslutning till dåvarande driftsmejeri.

Till grund för de fortsatta beräkningarna under detta alternativ hava utredningsmännen

lagt det antagandet, att försöksmejeriet förlägges till

Ultuna.

Det erforderliga försöksmejeriet har vid detta alternativ ansetts böra

omfatta 490 m2 nyttig golvyta. Mejeriet förutsätt.es skola kunna per dag

förarbeta cirka 500 kilogram mjölk till smör eller ost, vilken mjölkmängd

torde kunna tillhandahållas av Ultuna egendom. Byggnadskostnaderna

för försöksmejeriet hava beräknats till 122,000 kronor.

För inventarier m. m. räknas vid detta alternativ med en engångskostnad

av 50,000 kronor. Driftkostnaderna utom löner uppskattas till 21,000

kronor om året.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 12.höft. (Nr Vill.)

<)

opaginerad Kontrollera mot PDF

180

Kunol. Maj:ts proposition Nr 143.

Alternativ III. Försöksverksamheten'' på mejeriområdet tankes jämte

den högre mejeriundervisningen förlagd till platsen för lantbrukshög
skolan

(Ultuna).

Därest såväl försöksverksamheten på mejeriområdet som den högre

mejeriundervisningen skall förläggas till Ultuna, torde båda böra förenas

i en gemensam institution. De allmänna motiven för en sådan anordning

hava anförts i det föregående vid redogörelse för motsvarande sarnförläggning

till Alnarp, men härtill kommer i detta fall såsom ytterligare

skäl, att någon lägre mejeriskola icke ifrågasatts skola upprättas vid Ultuna,

varför undervisningsskyldigheten för de fast anställda lärarna kan

väntas bliva mindre betungande än vid förläggning till Alnarp.

Sammankopplas försöksverksamheten med undervisningsverksamheten

på sätt nu skisserats, torde det vara lämpligt, att hela mejeriinstitutionen

direkt införlivas med högskolan. Vid denna kombination av försöksverksamhet

och undervisningsverksamhet torde man alltså kunna frånse det

alternativ, då mejeriförsöken organisatoriskt inordnas såsom del av en

eventuellt till Ultuna förlagd fristående jordbruksförsöksanstalt. Detta

bör givetvis icke utgöra hinder för att mejeriinstitutionen i försökstekniska

frågor direkt samarbetar med försöksanstalten, vilket måste anses

vara synnerligen önskvärt.

Flyttas den högre mejeriundervisningen till Ultuna, vore det enligt

utredningsmännens mening önskvärt, ehuru icke nödvändigt, att där inrättades

ett driftsmejeri, vilket lämpligen borde vara av den storlek, att

det dagligen kunde förarbeta omkring 4,000 kilogram mjölk till smör och

ost. Vid de fortsatta ekonomiska kalkylerna hava utredningsmännen

icke räknat med driftsmejeri vid Ultuna.

För mejeriinstitutionen, som vid detta alternativ omfattar såväl undervisning

som försöksverksamhet, hava utredningsmännen föreslagit följande

befattningshavare.

1 professor i mejerilära, samtidigt föreståndare för försöksmejeriet

(B 30),

1 professor i mejerikemi m. m. (B 30).

1 laborator i mejeribakteriologi (B 26),

1 förste assistent i mejerikemi (extra ord. B 21),

1 assistent i mejeriteknik (arvode å 4,800 kronor),

1 maskinist och vaktmästare (B 8).

Avlöningsstaten, innefattande jämväl arvoden åt speciallärare vid mejeriundervisningen,

har efter avdrag för inbesparade kostnader för special

lärare i ämnet mjölkhushållning vid lantbrukshögskolan (1,750 kronor) beräknats

till 47,876 kronor.

Behovet av lokalutrymmen för mejeriinstitutionen har av utredningsmännen

beräknats till sammanlagt 1,135 m2 nyttig golvyta. Kostnaderna

för uppförande av ifrågavarande institutionsbyggnad hava uppskattats

till 234,000 kronor. Genom uppförandet av ifrågavarande byggnad

bliva emellertid de enligt ett föregående förslag till husdjursinstitutionen

m. m. förlagda rummen för undervisningen i mjölkhushållning överflödiga,

varigenom torde vinnas en kostnadsbesparing av omkring 20,000

kronor. De verkliga kostnaderna för mejeriinstitutionen torde sålunda

kunna beräknas till 214,000 kronor. Vidare erfordras en vaktmästarbyggnad,

som beräknats kunna uppföras för 15,000 kronor.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

131

Kostnaderna för specialinredning och inventarier m. m. hava vid detta

alternativ beräknats till i runt tal 100,000 kronor.

Den föreslagna årliga omkostnadsstaten för mejeriinstitutionen slutar

på 35,200 kronor.

Förflyttas den högre mejeriundervisningen från Alnarp, kunna givetvis

vissa besparingar göras i de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

för mejeriundervisningsanstalten vid Alnarp beräknade kostnaderna.

Under förutsättning att undervisningen vid lägre mejeriskolan även i

fortsättningen bedrives enligt nu gällande plan, hava utredningsmännen

uppskattat ifrågavarande besparingar till följande belopp, nämligen beträffande

byggnadskostnader 134,000 kronor, övriga engångskostnader

46,000 kronor, avlöningar 10,008 kronor samt övriga årliga utgifter 14,100

kronor.

Alternativ IV. Försöksverksamheten på mejeriområdet tankes förlagd

till Stockholm (Experimentalfältet); anstalten för högre mejeriundervisning

tankes förlagd till Alnarp.

Till grund för utredningen vid detta alternativ hava utredningsmännen

lågt den förutsättningen, att försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets

och husdjursskötsel områden skall organiseras i form av en

till Experimentalfältet förlagd fristående försöksanstalt, medan däremot

försöksverksamheten på kemiska och bakteriologiska områdena skall vara

direkt knuten till lantbruksbögskolan (Ultuna). Det har i anslutning härtill

ansetts lämpligt, att försöksverksamheten på mejeriområdet, därest

den fortfarande skall vara förlagd till Stockholm, inordnas såsom del av

den till Experimentalfältet förlagda fristående försöksanstalten och alltså

ställes under samma styrelse och administration i övrigt som denna.

Försöksanstalten skulle vid sådant förhållande komma att omfatta tre avdelningar,

nämligen en för jordbruksförsök, en för husdjursförsök och

en för mejeriförsök.

Vid detta alternativ hava utredningsmännen föreslagit följande befattningshavare

för ifrågavarande försöksverksamhet.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent i kemi (extra ord. B 21),

1 förste assistent i bakteriolog! (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode å 4,200 kronor).

Slutsumman för avlöningsstaten skulle då bliva 29,292 kronor.

Skall mejeriavdelningen i fortsättningen ingå såsom del av en till Experimentalfältet

förlagd försöksanstalt, hava utredningsmännen icke ansett

sig höra föreslå någon ändring beträffande förläggningen av ifrågavarande

lokaler för mejeriavdelningen. Emellertid torde denna under

nu gjorda förutsättning behöva något större lokalntrymmen än den för

närvarande förfogar över. Så torde t. ex. särskilt lokalutrymme vara erforderligt

för bakteriologiska undersökningar. Enligt vad utredningsmännen

under hand inhämtat, torde behövlig utvidgning av försöksmejeriets

lokaler vara möjlig vid nuvarande förläggning. Förevarande alternativ

innebär sålunda icke några direkta byggnadskostnader för försöksverksamheten

på mejeriområdet. Däremot torde få räknas med viss engångsutgift

för inredning och utrustning av de lokaler, varmed försöksmejeriet

behöver utvidgas, ävensom för komplettering i övrigt av försöksavdel
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ningens resurser. För ifrågavarande ändamål torde få räknas med ett

kostnadsbelopp av 20,000 kronor.

De arliga driftkostnaderna för mejeriförsöken hava vid förevarande alternativ

av utredningsmännen beräknats till 17,000 kronor.

I fiåga örn växtskyddets lämpliga organisation, därest centralanstalten

skulle sönderbrytas, angiva utredningsmännen i fortsättningen följande

riktlinjer.

,.1?ku.1.le det nu ^finnas ändamålsenligt, att centralanstalten helt eller

till större delen förflyttades från sin nuvarande förläggningsplats, hade

utredningsmännen icke lämpligen ansett sig kunna undgå att taga under

overvagande, huruvida man icke i samband därmed borde söka åstadkomma

en mera definitiv lösning av den viktiga växtskyddsfrågan. Såso™

r®dan * det föregående antytts, hade utredningsmännen under sådant

förhållande ansett sig böra föreslå, att en verklig växtskyddsanstalt upprättådås,

omfattande tre jämställda avdelningar, nämligen en växtpatologisk,

en entomologisk samt en upplysnings- och administrativ avdelning. Av

ifrågavarande avdelningar skulle de två förstnämnda omhänderhava det

mera vetenskapligt inriktade växtskyddsarbetet, under det att den sistnämnda

borde handlägga de mera praktiskt betonade växtskyddsuppgifterna.

Uti ifrågavarande växtskyddsanstalt syntes böra ingå dels den

entomologiska avdelningen och den växtpatologiska delen av den botaniska

avdelningen vid den nuvarande centralanstalten, och dels — i något

utvidgad form — den av lantbruksstyrelsen och centralanstaltens

styrelse föreslagna växtskyddstjänsten.

För den sålunda organiserade växtskyddsanstalten ville utredningsmännen

föreslå följande befattningshavare:

1) Växtpatologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 kronor event. 3,600 kronor1).

2) Entomologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 event. 3,600 kronor1).

3) Upplysnings- och administrativa avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21).

4) Gemensamt:

1 maskinist och vaktmästare (B 7),

1 kontorsbiträde (B 4).

Därutöver torde tillfälliga arbetsbiträden böra anställas i mån av behov.

För försöksverksamheten på biodlingens område, vilken för närvarande

vöre knuten till centralanstaltens entomologiska avdelning, förutsattes,

att liksom nu särskild personal vore anställd. Denna inginge icke

i ovanstående förteckning.

Utav avdelningsförståndarna borde en fungera såsom chef för växtskyddsanstalten.

Under förutsättning att övriga delar av centralanstalten förflyttades

1 Beroende av anstaltens förläggningsplats.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

133

till platsen för högre undervisning på lanthushållningens område syntes

beträffande växtskyddsanstaltens förläggning två alternativ vara praktiskt

tänkbara. Det ena skulle vara att verksamheten på växtskyddets

område fortfarande bleve förlagd till Experimentalfältet, och det andra

att växtskyddsanstalten förlädes till samma plats som lantbrukshögskolan

(Ultuna). För växtskyddsanstaltens förläggning till Experimentalfältet

talade närmast det skälet, att anstalten vore avsedd att fylla, bland annat,

även rent administrativa uppgifter på växtskyddsområdet, vilka i allmänhet

krävde möjlighet till nära och snabb förbindelse med statens

allmänna administrativa organ på ifrågavarande område, d. v. s. jordbruksdepartementet

och lantbruksstyrelsen. Vid förläggning till Ultuna

borde växtskyddsanstalten givetvis kunna bliva till större gagn för undervisningen

på växtskyddsområdet vid lantbrukshögskolan. Emellertid

skulle undervisningen i ämnena växtpatologi och entomologi vid högskolan

enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag bliva av

jämförelsevis mindre omfattning, och med nuvarande goda kommunikationer

mellan Experimentalfältet och Ultuna syntes utan större olägenhet

kunna vidtagas en sådan anordning, att befattningshavare vid en till Experimentalfältet

förlagd växtskyddsanstalt finge bestrida ifrågavarande

undervisning. Utredningsmännen förutsatte, att nämnda undervisningsskyldighet

i sådant fall bleve tjänsteåliggande för vederbörande befattningshavare.

Alternativ 1. Växtskyddsanstalten tankes förlagd till Experimentalfältet.

Utredningsmännen hava ansett, att växtskyddsanstalten i organisatoriskt

hänseende, i överensstämmelse med vad nu gäller för centralanstalten,

bör hava viss anknytning till lantbruksakademien.

Därest övriga delar av centralanstalten skulle förflyttas till annan

plats, torde för växtskyddsanstalten erforderliga lokalutrymmen kunna

erhållas i redan förefintliga byggnader. Någon kostnad för byggnadsarbeten

torde sålunda under nämnda förutsättning icke uppkomma i

samband med växtskyddsanstaltens upprättande, och icke heller för anstaltens

utrustning i övrigt torde något engångsanslag behöva anvisas.

De årliga utgifterna för växtskyddsanstalten vid förläggning till Experimentalfältet

hava av utredningsmännen ansetts kunna beräknas till

följande belopp, nämligen avlöningar 82,836 kronor och övriga utgifter

46,000 kronor.

Alternativ 2. Växtskyddsanstalten tänkes förlagd till Ultuna.

Därest övrig till Ultuna förlagd försöksverksamhet organiseras såsom

en i förhållande till lantbrukshögskolan fristående försöksanstalt, bör en

ligt utredningsmännens mening jämväl växtskyddsanstalten inordnas såsom

del av försöksanstalten. Dock hava utredningsmännen ansett det

vara ändamålsenligt, att växtskyddsanstalten utåt får bibehålla karaktären

av särskild anstalt och att den får hava särskild chef, vartill en

av avdelnings!''öreståndarna vid anstalten bör utses.

Införlivas försöksverksamheten i övrigt med lantbrukshögskolan, kan

denna organisationsform tillämpas även för växtskyddsanstalten, men

.även i detta fall anses anstalten böra utåt framträda som.en särskild enhet

med egen chef.

opaginerad Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Majda proposition Nr 143.

Vid förläggning av växtskyddsanstalten till Ultuna måste för verksamheten

erforderliga byggnader uppföras. Behovet av utrymmen i den

institutionsbyggnaden har av utredningsmännen beräknats till

l, 060 nr nyttig golvyta, och kostnaderna för en dylik byggnads uppförande

hava uppskattats till i runt tal 300,000 kronor. Därutöver erfordras

växthus, insektar ier och kläckningsrum m. m. Kostnaderna för dylika

mindre byggnadsföretag hava approximativt uppskattats till 40,000

kronor. Erforderlig specialinredning och komplettering av inventarier

m. m. för växtskyddsanstalten hava av utredningsmännen uppskattats

till 25,000 kronor.

De årliga utgifterna för växtskyddsanstalten vid förläggning till Ultuna

hava beräknats till följande belopp, nämligen för avlöningar 75,588

kronor och övriga utgifter 49,000 kronor.

Jag återkommer nedan till vad som utöver utredningsmännens förslag

förekommit i frågan örn inrättandet av ett förbättrat växtskydd.

De ekonomiska konsekvenserna av en förflyttning, helt eller delvis, av

centralanstalten enligt olika av utredningsmännen undersökta alternativ

framgå närmare av följande sammanställning.

Sammanställning av kostnaderna för försöksverksamheten vid olika

alternativ.

A. Engångskostnader.

1. Försöksverksamheten 1 jordbruk, husdjursskötsel, kemi, bakteriolog! oeb

botanik (delvis).

Alt. A.

AU. B.

Ali. C.

AU. I).

Försöksverksamheten i huvudsak organiserad

i form av en till platsen för högskolan (Ultuna)

förlagd fristående försöksanstalt ____ kronor

Försöksverksamheten införlivad med verksamheten

vid högskolan (Ultuna) .............. »

Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade

i form av en till platsen för lantbrukshögskolan

förlagd fristående försöksanstalt;

andia grenar införlivade med verksamheten

vid högskolan ........................ »

Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade

i form av en till Experimentalfältet

förlagd försöksanstalt; andra grenar införlivade

med verksamheten vid högskolan (Ultuna)

.............................. »

901,700: —

899,000: —

1,071,100: —

628,100: —.

Engångskostnaderna för lantbrukshögskolan och ifrågavarande försöksverksamhet

tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för

varje alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknade engångskostnaderna för lantbrukshögskolan

eller 1,232,400 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

m

2. Försöksverksamheten på mejeriområdet.

Alt. I. Försöksverksamheten förlagd till Alnarp i

anslutning till högre mejeriundervisning .. kronor 147,800: —

Alt. 11. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna utan

anslutning till högre mejeriundervisning .. » 172,000: —

Alt. lil. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna i

anslutning till högre mejeriundervisning .. » 149,000: —

Alt. IV. Försöksverksamheten förlagd till Experimentalfältet

(Stockholm) ........................ » 20,000: —.

Engångskostnaderna för högre och lägre mejeriundervisning samt mejeriförsök

tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för

varje alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknade engångskostnaderna för mejeriundervisningen

eller 315,000 kronor.

3. Verksamheten på växtskyddsområdet.

Alt. 1. Yäxtskyddsanstalten förlagd till Experimentalfältet

........................................

Ali. 2. Yäxtskyddsanstalten förlagd till Ultuna ......kronor 365,000: —.

B, Årliga kostnader.

1. Försöksverksamheten i jordbruk, husdjursskötsel, kemi, bakteriolog och

botanik (delvis).

Alt. A. Försöksverksamheten i huvudsak organiserad

i form av en till platsen för högskolan (Ultuna)

förlagd fristående försöksanstalt ........kronor 328,/52:

Alt. B. Försöksverksamheten införlivad med verksamheten

vid högskolan (Ultuna) ................ » 320,378: —-

Alt. C. Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade

i form av en till platsen för lantbrukshögskolan

förlagd fristående försöksanstalt;

andra grenar införlivade med verksamheten

vid högskolan (Ultuna) ...................... » 333,672:

Alt. D. Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade

i form av en till Experimentalfältet

förlag försöksanstalt; andra grenar införlivade

med verksamheten vid högskolan (Ultuna) » 341,684: •—.

De årliga kostnaderna för lantbrukshögskolan och ifrågavarande försöksverksamhet

tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att

för varje alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre

lantbruksundervisningssakkunniga beräknade årliga kostnaderna för latitbrukshögskolan

eller 341,234 kronor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

2. Försöksverksamheten på mejeriområdet.

Alt. 1. Försöksverksamheten förlagd till Alnarp i anslutning

till högre mejeriundervisning ...... kronor 41,332:_

Alt. 11. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna utan

anslutning till högre mejeriundervisning ____ » 40,983:__

Alt. lil. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna i anslutning

till högre mejeriundervisning ...... » 58,968: —

Ali. IV. Försöksverksamheten förlagd till Experimentalfältet

(Stockholm) ........................ s 46,292:_.

De årliga kostnaderna för högre och lägre mejeriundervisning samt

mejeriförsök tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för

varje alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknade årliga kostnaderna för mejerinndervisningen

eller 54,410 kronor.

3. Yerksamheten på växtskytidsområdet.

Alt. 1. Växtsky ddsanstalten förlagd till Experimentalfältet.

......................................... kronor 128,836: —

Alt. 2. Växtskyddsanstalten förlagd till Ultuna ______ » 124,588:_.

Enligt ovanstående sammanställningar skulle de årliga kostnaderna för

den nu av centralanstalten hedrivna försöksverksamheten på jordbruksområdet

efter förflyttning, helt eller delvis, från Experimentalfältet kunna

beräknas till i runt tal 500,000 kronor. Detta kan synas innebära en

icke obetydlig ökning av kostnaderna för ifrågavarande försöksverksamhet,

då utgiftsstaten för centralanstalten för räkenskapsåret 1929/1930 icke

uppgår till fullt 400,000 kronor (396,850 kronor). Emellertid hava utredningsmännen

erinrat därom, att utredningen jämväl omfattar dels den

utvidgade försöksverksamhet vid centralanstaltens jordbruksavdelning,

som nu bedrives med skänkta medel och för vilken utgifterna enligt för

räkenskapsåret 1929/1930 fastställd stat beräknas till 53,000 kronor örn året,

och dels utvidgad verksamhet på växtskyddsområdet, vilken utvidgning

enbart vid provisorisk lösning skulle medföra en årlik kostnad av 27,040

kronor. Vidare innebär förevarande förslag viss utvidgning av försöksverksamheten

på mejeriområdet ävensom på det botaniska området. I

själva verket torde därför den ifrågasatta förflyttningen knappast innebära

någon som helst fördyring av den statliga försöksverksamheten, örn

man frånser engångskostnaderna.

I utredningens slutkapitel hava utredningsmännen anfört vissa allmänna

synpunkter på frågan örn centralanstaltens förflyttning, helt eller delvis.

Inledningsvis hava utredningsmännen därvid i korthet redogjort för

centralanstaltens arbetsmetoder. Utredningsmännen hava i detta sammanhang

framhållit, att särskilt inom de arbetsområden, dit det egentliga

jordbruket och liusdjursskötseln höra, vetenskapligt funna forskningsresultat

måste försöksmässigt prövas under de skiftande förhållan
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kinuji. Majlis proposition Nr 143.

137

den, varunder jordbruket arbetar, prövas vid olika jordmåns- och klimatförhållanden,

för olika djurslag och raser m. m., innan deras praktiska

värde inom lantmannanäringen kan anses klarlagd. Inom centralanstaltens

övriga arbetsområden torde däremot de laboratoriemässigt eller vid

försök i liten skala vunna resultaten med mindre risk tillerkännas ett

mera allmängiltigt värde. Skiljaktigheterna mellan de olika avdelningarnas

arbetssätt medföra enligt utredningsmännens mening, att ett samordnande

eller sammanförande av centralanstalten med motsvarande undervisnings-

och forskningsområde vid lantbrukshögskolan ställer sig ganska

olika med avseende på å ena sidan jordbruks- och husdjursavdelningarna

med deras omfattande över hela landet spridda försöksverksamhet och å

andra sidan de övriga avdelningarna, vilkas arbete lämpligen kan till huvudsaklig

del lokaliseras till förläggningsplatsen och för övrigt i stor

utsträckning utgör en del av samtidigt bedriven vetenskaplig forskning

eller direkt anslutes till sådan.

Utredningsmännen hava därefter anfört följande principiella synpunkter

på frågan örn samordnande av undervisning och försöksverksamhet

på jordbruksområdet.

När det gällde att bedöma lämpligheten av ett samordnande på ett eller

annat sätt av den högre lantbruksundervisningen och försöksverksamheten

på jordbruksområdet, torde det vara ändamålsenligt att till en början

bortse från de särskilda anordningar, som kunde bliva förbundna med

en dylik åtgärd. Iakttoges detta, torde man i största allmänhet kunna

säga, att ett lokalt sammanförande av undervisningsverksamheten och

försöksverksamheten skulle ur lantbruksundervisningens synpunkt, innebära

avsevärda fördelar. För lärarna skulle det säkerligen vara av stort

värde att genom en dylik anordning bliva satta i tillfälle att mera direkt

stå i kontakt med försöksarbetet — vare sig de själva bleve försöks

ledare eller icke -— och enbart genom den koncentration av vetenskapliga

arbetskrafter på närliggande verksamhetsområden till en plats, som sammanförandet

av undervisning och försöksverksamhet skulle innebära, syntes

man kunna räkna med en fruktbarare miljö för forskningen och undervisningen.

För de studerande borde det ävenledes vara värdefullt att

under utbildningstiden kunna i viss utsträckning sätta sig in i försöksverksamhetens

arbetsmetoder och följa dess gång. Dock syntes man icke

böra överskatta värdet av ett sammanförande av undervisnings- och försöksverksamhet

i nu nämnda hänseende så vitt anginge studerande till

ämbetsexamen. Dessa torde nämligen i regel vara så upptagna av kurser

och övningar m. m., att de icke finge nämnvärd tid över att ägna intresse

ät försöksverksamheten, och för övrigt torde de på detta stadium ofta nog

icke hava det mått av kunskaper på ifrågavarande område, att de med

fördel kunde taga direkt del i försöksarbetet. För studerande på licentiatstadiet

ställde förhållandena sig givetvis annorlunda. Dylika studerande

torde lämpligen kunna erhålla arbetsplats inom lokalerna för försöksverksamheten

och i viss utsträckning utnyttja där förefintliga materiella

resurser. Ett liknande arrangemang kunde naturligtvis vidtagas

.även örn försöksanstalten vore förlagd till annan ort än undervisningsanstalten,

men det vore uppenbart, att lika gynnsamma betingelser folden

fortsatta utbildningen ieke på detta sätt kunde ernås.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Ur försöksverksamhetens synpunkt torde det ävenledes rent principiellt

sett vara fördelaktigt, att undervisnings- och försöksverksamhet tämligen

nära anknötes till varandra. För försöksmännen torde det vara av icke

ringa värde att stå i direkt förbindelse med lärare och studerande på

jordbruksområdet, och större möjligheter öppnades därigenom att få för

söksverksamhetens resultat såväl spridda som även tillämpade inom det

praktiska jordbruket. Det syntes för övrigt antagligt, att såväl lärare

■sorn studerande även skulle kunna på olika sätt stimulera försöksverksamheten.

Ä andra sidan finge ej förbises, att försöksverksamheten hade

fördel av att stå i nära förbindelse jämväl med andra sådana jordbruket

närstående forskningsanstalter och institutioner, med vilka ett fruktbärande

.samarbete kunde upprätthållas. Det vore möjligt, att förutsättningarna

för ett dylikt samarbete skulle minskas genom försöksverksam

hetens förflyttning.

Bedömdes frågan örn försöksanstaltens förflyttning till platsen för en

blivande anstalt för högre lantbruksundervisning ur ekonomisk synpunkt.

franninge det av föregående utredning, att någon besparing i årliga driftkostnader

näppeligen kunde förväntas ernås genom förflyttningen. Å

andra sidan medförde denna icke ringa engångskostnader för institutionsbyggnader

m. m. Det vore ju möjligt, att någon ersättning härför kunde

vinnas genom återbördande till staten av någon del av Experimental

fältet.

I fortsättningen hava utredningsmännen angivit de speciella synpunkter

pa ifrågavarande spörsmål, vilka synts dem vara förtjänta av beaktande.

Härom anföra utredningsmännen:

Örn sålunda rent principiellt vägande skäl syntes tala för ett samordnande

av högre undervisning och försöksverksamhet, kunde förhållandena

givetvis ställa sig något olika när det gällde ett konkret fall. Försöks

verksamhetens resultat påverkades nämligen av, förutom ovan angivna

omständigheter, jämväl åtskilliga andra faktorer, bland annat förläggningsortens

läge i förhållande till hela det område, verksamheten vore

avsedd att tillgodose, och vidare förutsättningarna å förläggningsplatsen

att ställa till försöksverksamhetens förfogande erforderliga betingelser i

fråga om försöksobjekt m. m. Enär ifrågavarande betingelser vore av

olika slag för skilda grenar av försöksverksamheten, syntes det vara

lämpligt att behandla dessa var för sig.

Såsom redan anförts, måste försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets

område av naturliga skäl bliva spridd till olika delar av landet,

och fältförsöksverksamheten på själva förläggningsplatsen för försöks

organisationen mäste i jämförelse med försöksverksamheten i övrigt på

motsvarande område tillmätas mindre betydelse. Det ej minst viktiga

torde emellertid vara, att ifrågavarande organisation vore förlagd till en

central plats med goda kommunikationer åt olika håll. Ur denna synpunkt

syntes Experimentalfältet äga företräde framför Ultuna.

I fråga örn fältförsöksverksamheten på den centrala försöksorganisationens

själva förläggningsplats hade Experimentalfältet jämförelsevis

små resurser att bjuda på. Den jordareal, som stöde till förfogande för

centralanstaltens jordbruksavdelning, vore tämligen liten (17 hektar), och

härtill bomme, att åkerjorden därstädes vore av ganska ojämn beskaffenhet,

varför den till övervägande del kunde anses mindre lämplig för försöksändamål.

"Vid Ultuna vore förhållandena i förevarande avseende be
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

139

tydligt gynnsammare. Stora arealer av olika jordslag stöde där till förfogande

(tillsammans omkring 340 hektar), och ehuru icke heller vid lil

tuna jorden vore så enhetlig till sin beskaffenhet som ur försökshänseende

vore önskvärt, torde hinder icke möta att där erhålla lämpliga försöksfält

av erforderlig storlek. Dock syntes förhållandena kunna ställa sig

något olika, örn försöksverksamheten skulle organiseras fristående i förhållandena

till lantbrukshögskolan eller införlivas med denna.

Beträffande försöksverksamheten på husdjur sskötselns område gällde i

viss mån vad ovan anförts med avseende på jordbruksförsöken. Jämväl

vid husdjursförsöken måste verksamheten i väsentlig omfattning förläggas

till lokala försök i olika delar av landet. Vid Experimentalfältet

vore djurhållningen liten, och någon avsevärd ändring i detta förhållande

torde icke kunna åstadkommas utan jämförelsevis stora ekonomiska uppoffringar.

Vid Ultuna vöre motsvarande resurser betydligt bättre, men

även i detta fall gällde, att förhållandena vore i viss mån beroende av

formen för försöksverksamhetens organisation.

Det hade satts i fråga, huruvida vid Ultuna förefintliga åkerarealer,

kreatursbesättningar m. m. överhuvud taget vore av tillräcklig storlek

för att kunna tillgodose de stora krav på forsknings-, försöks- och undervisningsmateriel,

som tinder antagen förutsättning skulle uppstå. Sär

skilt torde kraven kunna väntas bliva förhållandevis stora, därest försöksanstalten

med bibehållen självständighet förlädes invid högskolan.

Det syntes icke möjligt, att på detta stadium erhålla full klarhet i denna

fråga. Det borde emellertid i detta sammanhang tagas med i räkningen,

att ytterligare jordarealer torde kunna förvärvas eller ställas till för

fogande för att vid behov utöka den under Ultuna hörande arealen.1 I

varje fall borde man dock göra sig förtrogen med att en förflyttning till

Ultuna, i en eller annan form, av centralanstalten möjligen — och särskilt

om icke erforderlig utökning av den till Ultuna brukade arealen

kunde åvägabringas — kunde medföra, antingen att den nu till Ultuna

förlagda lägre lantbruksskolan flyttades till annan plats eller också att

viss del av försöksverksamheten finge förläggas till andra närbelägna

jordbruk.

Försöksverksamheten på de kemiska och bakteriologiska områdena hade

så till vida en annan karaktär än motsvarande verksamhet på de områ

den, som här ovan berörts, att försöksuppgifterna i allmänhet löstes laboratoriemässigt

eller i varje fall utan att kräva större jordarealer eller

djurbesättningar. I flertalet fall torde försöksuppgifterna kunna lösas

på förläggningsplatsen. Beträffande dessa grenar av försöksverksamheten

torde därför valet av förläggningsplats hava relativt underordnad be

lydelse. Av vikt vore emellertid, att ifrågavarande försöksverksamhet

erhölle tillfredsställande kontakt med de mera praktiskt inriktade grenar

av jordbruksvetenskapen, som den vore avsedd att underbygga. Vidare

förtjänade beaktas, att den kemiska och bakteriologiska försöksverksamheten

vid förläggning till Experimentalfältet kunde vinna anknytningtill

olika vetenskapliga institutioner m. m. i eller vid Stockholm; vid förläggning

till Ultuna erhölles i stället direkt kontakt med lantbrukshög

skolan och viii även med Uppsala universitet. Vilka förbindelser som

ur försöksverksamhetens egen synpunkt vore de mest värdefulla, finge

i detta sammanhang lämnas oavgjort.

1 Enligt av utredningsmännen under hand Inhämtade uppgifter synas för eventuell utökning

av jordarealen vid Ultuna omkring 140 hektar staten tillhörig jord och 20 hektar annan

jord närmast kunna komma i fråga.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I fråga om försöksverksamheten på det botaniska området, i den mån

den icke vore avsedd att ingå i en blivande växtskyddsanstalt, torde i

stort sett gälla vad ovan anförts beträffande försöken i kemi och bakteriolog!.

Vid anordnandet av mejeriförsök vore givetvis tillgången på mjölk av

lämplig beskaffenhet av grundläggande betydelse. Centralanstaltens mejeriavdelning

hade för närvarande sina institutionslokaler förlagda till

Lantmännens mjölkförsäljningsförenings u. p. a. i Stockholm mejeri- och

förvaltningsbyggnad och hade genom avtal med berörda förening tillförsäkrat

sig dels mjölk m. m. för försöksverksamheten och dels avsättning

av genom ifrågavarande verksamhet erhållna mejeriprodukter. Vid för”

läggning av mejeriförsöken till Alnarp skulle samma fördelar erhållas

och därjämte skulle försöken komma att knytas till ett av staten ägt mejeri,

vilket ur vissa synpunkter torde vara att föredraga. Förlädes en

anstalt för mejeriförsök till Ultuna, skulle denna icke erhålla direkt anknytning

till driftsmejeri, men det oaktat torde erforderliga förutsättningar

kunna skapas för en fruktbärande försöksverksamhet. I det föregående

hade omnämnts, att beträffande mejeriområdet särskilda skäl talade

för ett sammanförande av undervisning och försöksverksamhet, och

vidare att de varierande förhållandena på mejerihanteringens område i

olika delar av landet motiverade anordnandet av fasta mejeriförsök på

mera än en plats. A andra sidan hade påpekats, att försöksverksamheten

på mejeriområdet för att ernå ett tillfredsställande resultat måste stå i

nära samarbete med motsvarande verksamhet särskilt på husdjursområdet

och det bakteriologiska området.

För växtskyddsanstalten, som icke hade behov av större markområden,

syntes det vara mest angeläget, att förläggningsplatsen bleve möjligast

central med hänsyn såväl till det mera praktiskt inriktade arbetet på

olika platser i landet till bekämpande av växtsjukdomar och skadeinsekter

som också till de uppgifter av administrativ art, som komme att åvila

anstalten och som krävde nära kontakt med olika myndigheter. I

I fråga om själva organisationen vid samordnande av undervisning och

försöksverksamhet hava utredningsmännen anfört följande.

Huruvida försöksverksamheten vid förläggning till samma plats som

den högre undervisningen på motsvarande område borde organiseras mera

fristående eller direkt införlivas med undervisningsanstalten vore ett

spörsmål, som torde böra behandlas med hänsynstagande till varje försöksområdes

speciella krav. Teoretiskt borde de fördelar, som kunde vara

att vinna såväl för försöksverksamheten som för undervisningsverksamheten

genom en samförläggning av organen för de båda verksamheterna,

kunna vinnas i desto rikare mått, ju intimare de båda verksamheterna

förenades med varandra. I praktiken torde det likväl i vissa fall kunna

förväntas vara förenat med bestämda olägenheter att på en hand förena

ledningen av försöksverksamheten inom ett visst område med ansvaret

för undervisningsverksamhet på motsvarande område. Det vore ingalunda

säkert, att en god försöksman vore en god lärare. Båda uppgifterna

krävde sina speciella kvalifikationer, som i rikare mått endast mera

sällan torde vara förenade hos en och samma person. Men även örn sådana

förutsättningar skulle vara för handen, syntes det lätt kunna inträffa,

att vederbörandes intresse till övervägande del inriktades på endera

försöks- eller undervisningsverksamheten, medan den andra uppgif
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

141

ten bleve otillbörligt åsidosatt. Båda dessa uppgifter vore emellertid sa

viktiga för vårt lands jordbruk, att en dylik eventualitet så vitt möjligt

syntes böra förebyggas. För övrigt torde det åtminstone inom vissa områden

krävas så betydande arbetsprestationer av den person, som skulle

leda försöksverksamheten och samtidigt bära huvudansvaret för der

högre lantbruksutbildningen inom motsvarande område, att personer med

sådan kapacitet endast mera sällan torde kunna väntas stå till förfogande.

Nu antydda svårigheter torde komma att göra sig mest påminta

inom de mera praktiskt inriktade grenarna av försöksverksamheten

(jordbruks- och husdjursförsöken), där planläggning, ledning och övervakande

av de till olika delar av landet förlagda lokala försöken spelade

en betydande roll.

Flerstädes i utlandet vore försöksverksamheten — där den icke direkt

anknutits till undervisningsanstalt — så organiserad, att olika försöksgrenar

bildade från varandra fristående anstalter eller institut. Ett typiskt

exempel härpå erbjöde England. Mera sällan vore flertalet grenar

av försöksverksamheten på jordbruksområdet förenade i en gemensam

större anstalt. Så vore emellertid förhållandet — förutom i vårt land —

bland annat i Finland. Särskilt för ett mindre land, som av helt naturliga

skäl icke kunde upprätthålla så synnerligen rikt utrustade institutioner

för försöksverksamheten, torde det vara fördelaktigare, att olika

grenar av ifrågavarande verksamhet så förbundes, att de kunde ömsesidigt

stödja och befrukta varandra.

Utredningsmännen hade utgått ifrån, att vid en eventuell förflyttning

av centralanstalten en särskild växtskyddsanstalt skulle upprättas, vilken

alternativt tänktes förlagd till annan plats än den övriga delen av

nuvarande centralanstalten. Nu torde försöksverksamheten i växtpatologi

och entomologi vara de grenar, som med jämförelsevis mindre olägenhet

skulle kunna brytas ut ur centralanstalten, men dock torde det för

ifrågavarande försöksverksamhet vara av icke ringa betydelse att kunna

stå i direkt samarbete med motsvarande försöksverksamhet särskilt på

växtodlingens och lantbrukskemiens områden.

Mejeriförsöken hade ävenledes alternativt förutsatts utbrutna ur centralanstalten.

Utredningsmännen hade framhållit, att vissa skäl syntes

kunna anföras till förmån för en sådan åtgärd och närmast önskvärdheten

att lokalt förena organ för försöks- och undervisningsverksamhet på

mejeriområdet. Med hänsyn till mejeriförsökens behov av nära anknytning

till försöksverksamheten på liusdjursområdet och det bakteriologiska

området syntes det emellertid vara mycket som talade för, att under

förutsättning av centralanstaltens förflyttning till platsen för en blivande

lantbrukshögskola jämväl den högre mejeriundervisningen förlädes

dit.

Slutligen hade utredningsmännen räknat jämväl med den möjligheten,

att försöksavdelningarna för kemi och bakteriolog! lokalt skildes från

centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar. Detta alternativ

hade emellertid ansetts förutsätta, att sistnämnda avdelningar erhölle

egen laboratorieutrustning, varigenom de direkt av skilsmässan föranledda

olägenheterna skulle i viss mån neutraliseras.

Utredningsmännen hava därefter övergått till att något närmare redogöra

för de skäl, som synts dem tala för eller mot de särskilda i utredningen

behandlade alternativen för försöksverksamhetens organisation. I

detta avseende hava utredningsmännen anfört.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

\ad först beträffade försöksverksamheten på jordbruks-, husdjurs-, kemiska

och bakteriologiska områdena innebure organisationen enligt alternativ

A, att större delen av den nuvarande centralanstalten bibehölles

obruten som en självständig enhet ehuru i viss förbindelse med lantbrukshogskolan.

Härvid bortsåges dock från den försöksverksamhet i botanik

som på sätt i det föregående angivits förutsatts skola införlivas med

iantbrukshögskolans botaniska institution, enär organisationen av ifrågavarande

försöksverksamhet skulle bliva densamma vid de olika alternativ611:

Genom en sådan anordning torde erhållas bästa möjliga förut
sättningar

för ett fruktbärande samarbete mellan de olika försöksavdelmngarna.

Enär nybyggnad skulle erfordras, torde man kunna räkna med,

att ändamålsenligare institutioner skulle komma att ställas till försöksverksamhetens

förfogande än vad den nu disponerade.

Förut hade omnämnts, att nuvarande tillgång på jordområden och huskur

vid Experimentalfältet icke medgåve anställande å förläggningsplatsen

av försök i större omfattning på jordbruks- och husdjursområdet

samt att förutsättningarna i sådant hänseende skulle bliva betydligt

stone, örn anstalten förflyttades till Ultuna. Därest försöksavdelningarna

för jordbruk och husdjursskötsel vid förläggning till Ultuna skulle,

såsom alternativ A förutsatte, organiseras såsom en med lantbrukshögskolan

sidoordnad anstalt, vore det emellertid tydligt, att efterfrågan

på försöksobjekt för forsknings- och försöksverksamhet på ifrågavarande

områden vid Ultuna skulle bliva jämförelsevis stor, och då på detta stadium

någon bestämd uppfattning örn själva högskolans krav i sådant

hänseende icke vore möjligt att vinna, vore det icke utan vidare klart,

att de. vid Ultuna och därtill hörande utgårdar förefintliga resurserna

vore tillräckligt stora för att nöjaktigt tillgodose såväl försöksanstaltens

som undervisningsanstaltens behov, helst som förtänksamheten torde kräva,

. att man för båda räknade med viss framtida utveckling och därav

följande ökning i behovet av försöksmöjligheter. Den orienterande undersökning,

som gjorts på denna punkt, gåve emellertid vid handen, att

tillgången på försöksobjekt vid Ultuna vore förhållandevis god och att

möjlighet till avsevärd utökning förefunnes.

Genom samförläggningen av högskola och försöksanstalt kunde försöksmännen

i ej ringa omfattning tagas i anspråk för undervisningen. Att

detta skulle vara en fördel för högskolan vore påtagligt. För studerande

på licentiatstadiet borde det vara av särskilt värde att i direkt anknytning

till de fortsatta studierna vid högskolan kunna erhålla tillfälle att

taga aktiv del i försöksarbetet.

Samförläggning av undervisnings- och försöksanstalterna kunde väntas

utöva ett eggande och sporrande inflytande på de båda anstalternas befattningshavare.

Enär vissa högskoleinstitutioner antagligen skulle komma

att delvis syssla med liknande arbetsuppgifter som försöksanstaltens

olika avdelningar, syntes det finnas anledning antaga, att viss tävlan

skulle komma till stånd i syfte att uppnå sä goda resultat av respektive

verksamhet som möjligt. Det syntes emellertid böra uppmärksammas, att

denna tävlan även kunde medföra vissa olägenheter. Risk syntes sålunda

kunna föreligga för upptagande på samma plats från olika av varandra

oberoende håll av likartade försök, t. ex. på gödslings- och sortlorsökens

områden, varav med skäl syntes kunna befaras ej mindre en icke

önskvärd konkurrens örn försöksobjekt än även slitningar mellan på ifrågavarande

områden arbetande personliga krafter.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Marits proposition Nr 143.

Beträffande försöksverksamheten på husdjursområdet gällde i viss mån

vad ovan anförts med avseende på jordbruksförsöken. Även på detta område

kunde en mindre lämplig konkurrens örn försöksobjekten mellan försöksanstaltens

och högskolans motsvarande institutioner tänkas uppkomma.

Huruvida olägenheter av detta slag här liksom i fråga örn försöksverksamheten

inom det egentliga jordbrukets område skulle uppträda,

torde emellertid i väsentlig mån komma att visa sig bero av de på områdena

i fråga arbetande personliga krafterna och deras vilja och förmåga

av samarbete.

Alternativ B innebure, att organisationen för försöksverksamheten icke

längre skulle bestå såsom självständig institution. Förändringen i sådant

hänseende vore mera fullständig vid detta alternativ än vid något

av de övriga.

Organisatoriskt sett vore alternativ B tilltalande. Försöksverksamhetens

införlivande med lantbrukshögskolans verksamhet skulle medgiva en

enhetlighet i konstruktionen, som icke vore möjlig att åstadkomma vid

annan anordning. Högskolan skulle bättre än vid annat alternativ kunna

utnyttja jämväl närmast för försöksverksamheten avsedda resurser, och

högskolans förutsättningar att fylla sin undervisningsuppgift syntes därigenom

kunna väntas bliva ökade. För försöksverksamheten torde det väl

också få betecknas såsom en fördel, att institutionerna för undervisning

och försöksverksamhet inom visst ämnesområde förenades, då den gemensamma

institutionen kunde väntas erhålla en även ur försöksverksamhetens

synpunkt rikligare utrustning. Med den koncentration av på området

arbetande krafter, som systemet innebure, följde vidare en viss garanti

för att det dubbelarbete och de personliga slitningar, som kanske

icke alltid skulle kunna undgås vid den såsom alternativ A betecknade

organisationsformen, i stort sett borteliminerades. Den vid sistnämnda

alternativ omnämnda risken för konkurrens örn försöksobjekt skulle givetvis

vid förevarande system betydligt minskas, då tävlan i detta fall

endast skulle äga rum mellan högskolans egna institutioner. Organisationsformen

torde även ställa något mindre krav på försöksobjekt än alternativ

A; i varje fall medförde den större koncentrationen av undervisnings-

och försöksverksamheten, att de tillgängliga resurserna i fråga örn

jord och husdjur kunde bättre utnyttjas.

Å andra sidan medförde organisationen enligt alternativ B, såsom redan

anförts, en betydande fara för överbelastning av vissa arbetskrafter

med undervisning, försöksverksamhet och administrativa uppgifter, oell

såsom följd därav kunde såväl högskoleutbildningen som försöksarbetet

bliva lidande på ett sådant arrangemang. I främsta rummet torde detta

gälla de avdelningar av högskolan, som vid sidan av andra uppgifter

skulle hava att bedriva en betydande lokal försöksverksamhet inom hela

landet. Men även med hänsyn därtill, att undervisning och försöksverksamhet

var för sig ställde krav på särskilda kvalifikationer hos sina utövare,

ville det förefalla att i viss mån vara ett vågspel att intimt förena

ledningen av undervisnings- och försöksverksamheten särskilt inom de

mera praktiskt betonade grenarna av jordbruksvetenskapen.

Den plan för försöksverksamhetens organisation, som alternativ C innebure,

kunde sägas vara en mellanform mellan de i alternativen A och B

avhandlade organisationstyperna. Därvid hade man sökt undvika de olägenheter,

som syntes vara förbundna med ett mera intimt införlivande

av försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets område och på hus
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

djursområdet med högskolan, samtidigt som man beträffande försöks\

erksamheten pa anora områden sökt tillvarataga de fördelar, som ansetts

följa av en närmare anknytning till högskolan. Den nuvarande

centralanstaltens väsentligaste delar — jordbruks- och husdjursavdelningärna

skulle enligt detta alternativ bibehållas såsom självständig

institution, medan försöksverksamheten på de kemiska och bakteriologiska

omradena införlivades med högskolan.

Alternativ C toge mera än de föregående alternativen hänsyn till den

olikhet i fråga örn natur och arbetssätt, som förelåge beträffande de fyra

försöksavdelningarna oell inverkade på frågan örn deras närmare anknytande

till högskolan. Jordbruks- och husdjursavdelningarna skulle an

ordna och leda försök på olika platser i landet, och särskilt örn jordbruksavdelningen

torde kunna sägas, att dess fältförsöksverksamliet på avdelmngens

förläggningsplats kunde förväntas bliva av mindre omfattning

i jämförelse med den i hela landet spridda försöksverksamhet, åt vilken

med hänsyn till de variationer i jordmån och klimatiska förhållanden

m. m., som förefunnes mellan olika jordbruksområden, måste givas en

betydande omfattning. Men även husdjursavdelningens försöksverksamhet

måste helt naturligt bliva lokalt splittrad, då ju bland annat utfod1

ingsförsöken måste omfatta djur av olika raser ävensom fodermedel,

alstrade under olika jordmåns- och klimatförhållanden. Anordnandet av

försök å andra platser än den egna förläggningsorten ställde emellertid

stora krav på omtanke och organisatorisk verksamhet, och de rent administrativa

uppgifterna komme fördenskull att taga rätt mycken tid i an

språk. Planläggningen och tillsynen av dylika försök föranledde jämväl

tämligen talrika resor av den ansvarige ledaren av försöken, och tidpunkten

för dessa resor kunde icke alltid på förhand låta sig bestämmas.

Skulle nu försöksledaren samtidigt taga en ledande del i den ordinarie

undervisningsverksamheten vid högskolan, kunde man befara, att ofta

återkommande och understundom rätt långvariga avbrott i undervisningskurserna

skulle uppstå. Olägenheten härav syntes utgöra ett starkt

motiv för att ledarskapet för försöksverksamheten på jordbruks- och husdjurslärans

områden icke förenades med omfattande undervisningsskyldighet

vid lantbrukshögskolan.

I fråga örn försöksverksamheten i kemi och bakteriologi förelåge svårigheter

av nu antytt slag i betydligt mindre omfattning. Försöken inom

dessa ämnesområden kunde i regel anordnas på den plats, där institutionen

för ifrågavarande verksamhet vore belägen, och endast i ringa omfattning

gåve försöksverksamheten på dessa områden anledning till längre

och mera tidsödande resor.

Alternativ C förutsatte, att de fyra försöksavdelningarna i organisatoriskt

hänseende till en viss grad skildes från varandra, och detta kunde

givetvis betraktas som en olägenhet. Enär försöksverksamheten på de

olika områdena bleve förlagd till samma plats och därjämte ställd under

en och samma styrelse,_ syntes emellertid finnas grundad anledning antaga,

att även vid nu ifrågasatt form för försöksverksamhetens organisation

förutsättningar skulle kunna skapas för ett fruktbärande samarbete

mellan de olika försöksavdelningarna.

I fråga örn undervisningens och försöksverksamhetens tillgodoseende

med försöksobjekt syntes alternativ C vara i huvudsak likställt med alternativ

A. Även i övrigt gällde beträffande jordbruks- och husdjursavdelningarna

vad förut anförts beträffande alternativ A, och med av
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

seende ä kemiska och bakteriologiska avdelningarna vore motsvarande

förhållanden vid alternativ B tillämpliga.

Alternativ D stöde i organisatoriskt hänseende alternativ C nära men

innebure i högre grad än detta ett sönderbrytande av den nuvarande

centralanstaltens organisation. Den fristående försöksanstalten, som

skulle bildas av centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar.

förutsattes sålunda vid alternativ D vara förlagd till Experimentalfältet

i stället för till platsen för lantbrukshögskolan. Försöksverksamheten

på kemiska och bakteriologiska områdena skulle däremot liksom vid alternativ

C införlivas med lantbrukshögskolan.

Den egentliga försöksverksamheten på lantbrukskemiens och lantbruks

bakteriologiens områden torde väl kunna bedrivas med ungefär samma

fördel vid Ultuna som vid Experimentalfältet, örn verksamheten förutsattes

bliva i båda fallen i lika grad tillgodosedd med personal och materiell

utrustning. Ifrågavarande försöksavdelningars behov av samarbete

med de mera praktiskt inriktade grenarna av jordbruksvetenskapen

skulle sannolikt kunna tillfredsställas genom nära kontakt med lantbrukshögskolans

jordbruksläre- och husdjursläreinstitutioner, ehuru naturligtvis

större möjligheter i sådant hänseende skulle erhållas, om såsom vid alternativen

A, B och C förutsattes jämväl försöksverksamheten på jordbruks-

och husdjursområdena förlädes till platsen för högskolan. Vid

förflyttning till högskolan skulle intimt samarbete jämväl kunna erhållas

med högskolans institution för marklära, vilken omständighet syntes

böra tillmätas viss betydelse. Ä andra sidan skulle emellertid kontakten

med olika jordbruket närstående institutioner i Stockholm försvåras.

Dock skulle väl närheten till Uppsala universitet kunna tänkas innebära

viss ersättning härför.

Beträffande försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets och på

busdjursskötselns områden hade i det föregående anförts, att vissa olägenheter

kunna befaras bliva förbundna med dess förläggning till samma

plats som lantbrukshögskolan och särskilt örn verksamheten organiserades

mera fristående i förhållande till högskolan. Detta syntes kunna

tala för att jordbruks- och husdjursavdelningarna icke sammanfördes

med lantbrukshögskolan, och det kunde då ligga nära till hands att de

allt fortfarande finge vara förlagda till Experimentalfältet. En förutsättning

för att avdelningarnas verksamhet vid sådan förläggning skulle

medföra tillfredsställande resultat syntes emellertid vara, att varje avdelning

utrustades med var sin lämpliga försöksgard.

Av de olika alternativen vore alternativ D det, som i tillämpningen

skulle medföra den minsta rubbningen i den nuvarande centralanstaltens

organisation. För försöksverksamheten pa det egentliga jordbrukets

och husdjursskötsel^ områden skulle det säkerligen vara förenat med

viss fördel att fortfarande hava centralen förlagd till Experimentalfältet av

den anledningen, att denna plats ur kommunikationssynpunkt vore något

lämpligare än Ultuna och sålunda bättre ägnad att utgöra utgångspunkt

för resor till de i olika delar av landet anordnade försöken. Det ville för

övrigt synas, sorn örn det knappast i och för sig vöre önskvärt, att centralen

för landets försöksverksamhet flyttades längre mot norr än den

nu befunne sig, även om skillnaden i läge icke skulle bliva betydande.

Å andra sidan skulle, därest jordbruks- och husdjursavdelningarna fort

farande bleve förlagda till Experimentalfältet, de allmänna fördelar av

en lokal förening av undervisning och försöksverksamhet, varom i det

{Uliana lill riksdagens protokoll 19.11. I sami 1‘2ö klip. (Nr tMt.) 1(l

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

föregående talats, beträffande ifrågavarande verksamhetsområden icke

eller endast i mera begränsad omfattning kunna ernås.

Vad därefter anginge mejeriförsöken skulle deras förläggning i anknytning

till en högre mejeriundervisning vid Alnarp (alternativ I) innebära

en koncentration av de vetenskapliga krafterna på mejeriområdet, och

det torde icke råda något tvivel därom, att en dylik anordning skulle giva

ökade förutsättningar till fruktbringande resultat såväl när det gällde

undervisning som i fråga örn forskning och försöksverksamhet. De synpunkter,

som kunde anföras till förmån för en samförläggning i allmänhet

av undervisning och försöksverksamhet, gällde även i detta fall. Härtill

bomme emellertid beträffande mejeriområdet ytterligare ett par

omständigheter. Anstalten för högre mejeriundervisning måste av naturliga

skäl bliva jämförelsevis liten och alltså utrustad med ett relativt

ringa antal lärare. Detta innebure naturligtvis ökad risk för ifrågavarande

befattningshavare att på olika sätt känna sig isolerade i sitt arbete.

Av betydelse för bedömandet av nu föreliggande fråga vore vidare, att

antalet studerande vid en högre mejeriundervisningsanstalt kunde beräknas

bliva jämförelsevis ringa, och upprätthölles kravet på önskvärd

specialisering hos lärarkrafterna, kunde man utgå ifrån, att undervisningen

vid denna anstalt icke skulle i samma utsträckning som vid lantbrukshögskolan

taga vederbörande lärares tid i anspråk. Man borde sålunda

kunna räkna med, att lärarna vid sidan av undervisningsverksamheten

skulle — därest de icke i högre grad belastades med undervisningsskyldighet

jämväl vid lägre utbildningsanstalt eller med administrativa

åligganden — i icke ringa utsträckning få tid att syssla med lösandet

av olika forsknings- och försöksuppgifter. Ur denna synpunkt förefölle

det lämpligt, att jämväl den organiserade försöksverksamheten på mojeriområdet

förlädes till motsvarande undervisningsanstalt.

För en förläggning av försöksverksamheten på mejeriområdet till platsen

för lantbrukshögskolan (alternativ II) kunde emellertid ävenledes

åtskilliga vägande skäl anföras. Genom en sådan förläggning kunde

det nära sambandet mellan mejeriförsöken och annan försöksverksamhet

på jordbruksområdet alltjämt upprätthållas. Fördelen av ett sådant samband

hade från olika håll vitsordats, och särskilt hade samarbetet mellan

försöksverksamheten å mejerihanteringens område å ena sidan och motsvarande

verksamhet å husdjursskötsel^ och bakteriologiens områden

å andra sidan tillmätts stor betydelse. För mejeriförsöken skulle väl vid

förläggning till Alnarp viss ersättning vinnas därigenom att samarbete

kunde väntas äga rum med läraren i ämnet bakteriologi vid mejeriundervisningen

samt i viss mån även med läraren i ämnet husdjurslära vid

lantbruksinstitutet, men betydelsen härav torde icke böra överskattas. Av

den till lantbrukshögskolan förlagda försöksverksamheten torde särskilt

husdjursavdelningen komma att vållas kännbar olägenhet, örn mejeriförsöken

icke förlädes till samma plats.

Vidare finge erinras, att föreliggande förslag till undervisning vid

lantbrukshögskolan upptoge, bland annat, jämväl en studiekurs i mjölkhushållning.

Enär ifrågavarande ämne vid lantbrukshögskolan icke ansetts

böra erhålla sådan omfattning, som kunde motivera dess upptagande

i studieplanen såsom examensämne, hade undervisningen i ämnet förutsatts

skola meddelas av speciallärare. Det torde få anses lämpligt, att

denna kurs meddelades av ledaren av landets mejeriförsök, vilket givet
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

vis läte sig genomföras, om ifrågavarande försöksverksamhet förlädes

till Ultuna. Det syntes eljest kunna bliva förenat med svårigheter att

för nämnda undervisningsämne erhålla väl kvalificerad lärare vid lant

brukshögskolän.

Det förtjänade i detta sammanhang framhållas, att vissa mejeritekniska

skäl syntes tala emot förläggning av mejeriförsöken till en enda plats i

landet. Mjölkkornas utfodring vore i stora delar av Skåne ordnad på

väsentligt olika sätt än i de flesta andra delar av landet. Genom stark

utfodring med betmassa oell med ensilage av sockerbetblast men kanske

framför allt på grund av ringa tillgång på hö för mjölkkornas utfod

ring erhölles mångenstädes i Skåne en mjölk, som enligt vad utredningsmännen

inhämtat vid beredning till smör och ost visade i åtskilliga avseenden

rätt olika egenskaper mot annan mjölk. Av denna anledning

skulle resultaten av en försöksverksamhet, som grundade sig på under

vanliga Skåneförliållanden producerad mjölk, i många fall icke kunna

tilläggas allmängiltighet för hela landet. A andra sidan vöre Skånes

betydelse för landets mejerihantering så stor, att denna provins icke

borde undandragas stödet av en för dess speciella förhållanden anordnad

försöksverksamhet på ifrågavarande område.

För närvarande bedreves försöksverksamhet på mejeriområdet dels vid

centralanstaltens underavdelning för mejerihantering och dels vid Alnarps

mejeriinstitut. Föreliggande sakkunnigeförslag till den högre mejeriundervisningens

organisation innebure, bland annat, betydligt ökade

materiella resurser för forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet

vid Alnarp. Skulle jämväl den nu till Experimentalfältet och Stockholm

förlagda avdelningen för mejeriförsök viri centralanstalten flyttas

till Alnarp, komrne försöksverksamheten på ifrågavarande område att å

sistnämnda plats kraftigt ökas, under det att en direkt för mellersta och

norra Sveriges mjölkhushållning avpassad försöksverksamhet komme att

helt saknas. Ett sådant tillstånd skulle emellertid medföra berättigade

krav på en försöksanstalt på mejeriområdet jämväl för nyssnämnda delar

av landet antingen självständig eller såsom filial till den vid Alnarp

bedrivna verksamheten. Utredningsmännen hade sökt approximativt beräkna

de med en dylik anordning följande kostnaderna och därvid kom

mit till det resultatet, att engångskostnaderna för en filial kunde väntas

uppgå till minst 100,000 kronor och de årliga kostnaderna till omkring

30,000 kronor. Det hade vid sådant förhållande synts utredningsmännen

finnas anledning taga under övervägande, huruvida icke genom annan

organisationsform försöksverksamhet på mejeriområdet kunde åvägabrin

gas vid såväl Ultuna som Alnarp. Alternativen II, III och IV innebure

sådana möjligheter, om än i olika grad. Sannolikt skulle det vid anordning

av mejeriförsöken enligt något av nyssnämnda alternativ komma

att visa sig önskvärt, att försöksverksamheten vid de båda platserna ställdes

under enhetlig ledning. Detta syntes bäst kunna ske genom tillsättandet

för ändamålet av ett på lämpligt sätt sammansatt försöksråd.

Den organisation av högre mejeriundervisning och försöksverksamhet

på mejeriområdet, som alternativ lil innebure, nämligen att bådadera

förlädes i anknytning till lantbrukshögskolan, syntes vara förenad med

vissa fördelar särskilt ur undervisningens synpunkt. För studerande på

mejeriområdet skulle det otvivelaktigt vara av värde att under utbildningstiden

stå i nära kontakt med blivande lantbrukslärare, jordbruksoch

husdjurskonsulenter. För lantbrukshögskolans elever återigen skulle

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

samförläggningen innebära möjlighet till en i förhållande till högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag utvidgad undervisning i mjölkhushållning,

vilket särskilt för studerandena på husdjurslinjen torde böra

tillmätas icke ringa värde. Genom att jämväl den högre mejeriundervisningen

inordnades i lantbrukshögskolan skulle givetvis en till Ultuna i

anknytning till försöksverksamhet på närliggande områden anordnad för

söksverksamhet på mejeriområdet erhålla ökade förutsättningar att på

ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Vad Sydsverige beträffade

bleve naturligtvis genom den högre mejeriundervisningens förflyttning

motsvarande förhållanden försämrade. Utredningsmännen hade emellertid

tänkt sig, att till den lägre mejeriskola, som fortfarande borde finnas

kvar vid Alnarp, skulle kunna knytas en föreståndare med sådana

kvalifikationer, att han kunde leda viss försöksverksamhet därstädes och

vidare meddela undervisning i ämnet mjölkhushållning vid agronomkursen.

Vad slutligen anginge alternativ IV, som innebure, att mejeriförsöken

bibehölles vid nuvarande förläggning, medan den högre mejeriundervisningen

anordnades vid Alnarp, så förutsatte detta, att viss annan försöksverksamhet

och särskilt liusdjursavdelningen även i fortsättningen

bleve förlagd till Experimentalfältet. Under denna förutsättning ville

det synas, som om alternativet skulle vara förenat med vissa fördelar

Försöksverksamhet på mejeriområdet skulle komma att anordnas såväl

vid Alnarp som i Stockholm, och på sistnämnda plats skulle verksamheten

kunna stå i nära kontakt med husdjursförsöken. I förhållande till alternativ

II vunnes den fördelen, att försöksverksamheten kunde utnyttja

värdet av nära kontakt med ett större driftsmejeri, och därtill komme, att

engångskostnaderna för försöksverksamheten skulle vid alternativ IV bliva

betydligt mindre.

För en eventuell växtskyddsamtalts förläggning till Experimentalfältet

(alternativ 1) talade i främsta rummet denna orts lämpliga läge så ur

allmän kommunikationssynpunkt som också med hänsyn därtill, att anstalten

skulle för lösande av sina administrativa uppgifter behöva stå i nära

kontakt med olika statliga myndigheter. Den omständigheten, att förläggningen

till Experimentalfältet icke skulle föra med sig särskilda en

gångskostnader, talade ävenledes till förmån för detta alternativ.

Å andra sidan erbjöde alternativ 2, som räknade med ifrågavarande anstalts

förläggning till Ultuna, den fördelen, att anstalten skulle komma i

bättre kontakt med den högre lantbruksundervisningen och därigenom

bliva satt i tillfälle att på ett effektivare sätt än eljest skulle vara fallet

genom undervisning vid högskolan sprida kunskaper i växtskyddsfrågor.

Därest försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets område skulle

organiseras vid högskolan, torde det väl också för växtskyddsanstaltens

egen försöksverksamhet vara av värde, att anstalten vore förlagd till

Ultuna.

I anslutning till den sålunda verkställda utredningen hava utredningsmännen

i korthet redogjort för sin egen ställning till frågan om centralanstaltens

förflyttning.

De direktiv, som givits beträffande förevarande utredning, hade föranlett

utredningsmännen att begränsa sitt arbete till att undersöka, på

vad sätt centralanstalten vid förflyttning, helt eller delvis, syntes kunna

anknytas till en blivande lantbrukshögskola. I överensstämmelse härmed

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

hade utredningsmännen icke heller ansett sig hava anledning nu upptaga

frågan, huruvida en förflyttning över huvud taget av hela centralanstalten

eller delar därav kunde för ett liimpligt ordnande av försöksväsendet

på jordbruksområdet anses lämplig och önsklig. Denna fråga torde emellertid

böra vara klarlagd, innan beslut om en förflyttning helt eller delvis

av centralanstalten konnne till stånd. Eljest riskerade man ett sönderbrytande

av försöksväsendet på jordbruksområdet, som kunde medföra

större skada än som motsvarades av de fördelar för undervisningen, vilka

till äventyrs skulle vinnas med förflyttningen. Även borde i detta sammanhang

klarläggas, vilka ytterligare åtgärder kunde befinnas önskvärda

för försöks väsen dets rationella anordnande. *

Jämväl finge påpekas, att frågan örn centralanstaltens förflyttning innehölle

viktiga moment av ekonomisk natur, vilka det icke torde ankomma

på utredningsmännen att klarlägga. Här syftades närmast på det spörsmålet,

huruvida vid eventuell förflyttning av centralanstalten de nu

av denna disponerade värdena i form av mark och byggnader helt eller

delvis kunde tänkas bliva realiserade i syfte att därigenom ekonomisk!

underlätta förflyttningen. På denna punkt torde bland annat underhand

lingar med lantbruksakademien bliva erforderliga.

Beträffande organisationen av försöksverksamheten på jordbruks- och

husdjurområdena m. in. hade utredningsmännen emellertid kommit till

den uppfattningen, att det med hänsyn till försöksverksamhetens berättigade

intressen torde vara för äventyrligt att anordna samarbetet med

högskolan i enlighet med alternativ B. Det ville nämligen synas, som örn

den lokala, mera praktiskt inriktade försöksverksamheten på det egentliga

jordbrukets och husdjursskötselns områden därigenom kunde löpa

fara att otillbörligt eftersättas. Å andra sidan torde det vara förenat med

jämförelsevis mindre olägenheter för försöksverksamheten i kemi och bak

teriologi att bliva införlivad med lantbrukshögskolan, under det att en

sådan anordning torde medföra vissa fördelar för undervisningen. Ur

denna synpunkt vore alternativ A mindre tillfredsställande. Skulle över

huvud taget närmare anknytning mellan försöksverksamhet och högskola

befinnas önskvärd, borde alltså enligt utredningsmännens mening ettdera

av alternativen C och 1) väljas. Men under denna förutsättning syntes

icke föreligga något mera allvarligt hinder för att högskolan upprättades

först och att försöksverksamheten i den utsträckning, som ovannämnda

alternativ angåve, anknötes till högskolan vid en senare tidpunkt. För

söksverksamheten på det egentliga jordbrukets och husdjursskötselns örn

råden skulle enligt ifrågavarande alternativ organiseras i form av en fristående

försöksanstalt, och denna kunde uppenbarligen utan olägenhet

anknytas även sedan högskolan upprättats. Men även försöksverksamhe

ten i kemi, bakteriolog! och de delar av botanik, som icke vore avsedda

att ingå i en blivande växtskyddsanstalt, syntes kunna införlivas med en

redan verksam lantbrukshögskola utan att därigenom skulle förorsakas

något större tillägg till de kostnader, som i det föregående angivits såsom

sannolika vid ifrågavarande försöksverksamhets anknytning till hög

skolan i samband med dess upprättande. Endast i den nuvarande s. k.

elevbyggnaden och i byggnaden för kemi skulle vissa lokaler behöva omändras

för nya uppgifter, men de härav föranledda kostnaderna syntes

icke, så vitt utredningsmännen vid preliminär beräkning kunnat tinna,

behöva beräknas högre iin mellan 10,000 och 20,000 kronor.

Beträffande försöksverksamheten på mejeriområdet torde det ävenledes

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vai a m°j ligt att _ vidtaga sådana anordningar, att eventuell anknytning

lil högre undervisning kunde ske vid en något senare tidpunkt.

Vad slutligen apginge den föreslagna växtskyddsanstalten vore det tydligt,

att fragan örn dess upprättande i själva verket i jämförelsevis ringa

grad kunde anses sammanhänga med spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande. s

c.. ^redningsmännen huva slutligen, under åberopande av vad ovan anförts,

förklarat sig hava kommit till den bestämda uppfattningen, att frågan

örn den högre lantbruksundervisningens ordnande lämpligen kan upptagas

till avgörande utan hinder därav, att spörsmålet örn försöksverksamhetens

anknytning till den högre lantbruksundervisningen först vid

en senare tidpunkt avgöres.

v dem, som avgivit yttrande över förberörda utredning beträffande

centralanstaltens för jordbruksförsök och en blivande högre lantbruksundervisnings

inbördes ställning, hava lantbruksstyrelsen, styrelsen för

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt styrelsen

for Ultuna lantbruksinstitut anslutit sig till utredningsmännens uppfattning,

att frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande kan

upptagas till avgörande utan direkt samband med försöksverksamheten.

Statskontoret har anfört, att delar av centralanstalten borde flyttas redan

vid tidpunkten för högskolans upprättande, och styrelsen för Alnarps

lantbruks- och mejeriinstitut har ansett, att problemen örn den högre

lantbruksundervisningen och försöksverksamheten på jordbruksområdet

hörde så nära tillsammans, att de borde lösas samtidigt. Lantbruksakademien

har direkt uttalat sig emot förflyttning av någon del av centralanstalten.

Byggnadsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

hava på denna punkt icke ansett sig böra göra något uttalande.

Ur innehållet i berörda yttranden må utöver det nu sagda omnämnas

följande.

Lantbruksstyrelsen bär betonat svårigheten av att innan ännu en till

• jTrfi. forlfl?d lantbrukshögskola kommit i verksamhet bedöma, huruvida

vid Ultuna förefintliga jordarealer och djurbesättningar vöre tillräckliga

tor den omfattande försöksverksamhet varmed måste räknas, örn såväl

högskolan som försöksanstalten förlädes till samma plats. Beträffande

centralanstaltens jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar

syntes icke heller ett uppskov med ställningstagandet till frågan

örn förläggningen, därest vid högskolans startande hänsyn därtill

foges, hora förhindra ett slutgiltigt lösande därav enligt något av de

bada av lantbruksstyrelsen såsom tillfredsställande ansedda alternativen

nämligen A eller C.

Örn lantbruksstyrelsen nu skulle taga ställning till frågan om förflyttning

av försöksverksamheten på mejeriområdet, måste styrelsen förorda

en lösning enligt alternativ III. Emellertid syntes frågan örn mejeriforskningens

slutliga ordnande knappast ännu vara fullt mogen för sin lösning.

Statsmakterna torde inom den närmaste tiden nödgas taga under

övervägande vilka åtgärder, som från det allmännas sida borde vidtagas

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

151

till mejerihanteringens främjande, och det syntes antagligt, att i samband

därmed synpunkter kunde komma fram, vilka måste utova inflytande

på lösningen av frågan örn mejeriförsöksverksamhetens ordnande. ^

Det av utredningsmännen framlagda förslaget till växtskyddslragans

ordnande funne lantbruksstyrelsen tilltalande, och hade styrelsen ansett

sig böra direkt hemställa örn förslag till 1930 års riksdag örn inrättande

av en växtskyddsanstalt vid Experimentalfältet i enlighet med utredningsmännens

förslag. . „ ..

Statskontoret har med hänsyn till den verkställda utredningen funnit,

att det ur statsfinansiell synpunkt vore av mindre betydelse, huruvida

centralanstalten förflyttades till samma plats som en blivande lantbrukshögskola.

Dock sammanhängde detta spörsmål i någon man med Dagan

örn utnyttjandet för andra statsinstitutioner av de byggnader,_ som nu

tillhörde lantbruksakademien och i vilka centralanstalten hade sina lokaler.

Enligt statskontorets mening vore detta spörsmål forpant av närmare

undersökning. I varje fall syntes det statskontoret önskvärt, att de

delar av den nuvarande centralanstalten, vilka lämpligen kunde införlivas

med högskolan — kemiska och bakteriologiska avdelningarna — tonades

till samma plats som högskolan redan vid dess upprättande samt eventuellt

införlivades med verksamheten vid högskolan.

Slutligen linge statskontoret framhålla, att det ur praktisk synpunkt

syntes ändamålsenligt, att frågan örn ordnandet av den högre undervisningen

beträffande lantbruk, skogsbruk, lantmäteri m. m. forst upptoges

till avgörande samt eventuellt i samband därmed centralanstaltens anknytning

till den högre lantbruksundervisningen, vilken senare fråga

dock syntes vara av mera sekundär betydelse. Sedan dessa organisationsoch

förläggningsspörsmål avgjorts av riksdagen, borde de därmed sammanhängande

detaljfrågorna upptagas till slutlig provning.

Byggnadsstyrelsen har inledningsvis erinrat, att i den föreliggande

utredningen hade framlagts olika alternativ for ordnandet av centralanstaltens

verksamhet. Vad beträffade de i de olika alternativen avsedda

lösningarna av anstaltens lokalfråga hade byggnadsstyrelsen givetvis icke

anledning att för närvarande ingå på någon närmare kritik av de i detta

avseende framlagda ritningsförslagen, utan finge byggnadsstyrelsen endast

meddela, att styrelsen i princip icke hade något att erinra beträffande

förslagen i fråga. Dessa ritningsförslag avsåge emellertid endast nybyggnader.

För erforderliga ombyggnadsarbeten saknades ritningar liksom

närmare uppgifter angående befintliga byggnaders nuvarande tillstånd

och inredning. , , ,

Beträffande de föreslagna nybyggnadsarbetena hade detaljerade kostnadsberäkningar

framlagts, under det att kostnaderna for övriga byggnadsarbeten

endast vore approximativt uppskattade genom jamforelsei

med andra liknande arbeten. De i detalj beräknade kostnaderna för nybyggnadsarbeten

torde, särskilt med hänsyn till kraven på dyrbara inredningar

av laboratorielokaler m. m., få anses vara val knappt tilltagna,

men torde de beräknade kostnaderna för övriga arbeten i huvudsak kunna

"odtagas. I varje fall torde de angivna kostnaderna kunna laggas till

grund för en jämförelse i ekonomiskt avseende mellan de olika alterna
I

den föreliggande utredningen hade även berörts frågan om den framtida

användningen av Experimentalfältet efter en förflyttning helt e ler

delvis av centralanstalten. I detta avseende finge byggnadsstyrelsen i hk
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Murits proposition Nr 143.

het med vad styrelsen tidigare anfört i ett till ovannämnda utredningsmän

avgivet yttrande framhålla, att större delen av den av centralanstalten

for närvarande disponerade marken bestode av områden, som enligt

Djurgårdssakkunnigas i betänkande den 15 maj 1917 framlagda förslag

skulle reserveras såsom naturlig park. Dessa områden borde därför enligt

byggnadsstyrelsens mening icke ifrågakomma till exploatering eller ens

för bebyggande för statens egen räkning. Den mindre del av marken,

som folie inom ramen för vad Djurgårdssakkunniga ansett kunna upplåtas

åt statsinstitutioner eller användas till villatomter, omfattade en

areal av omkring 11 hektar, och hade styrelsen vid verkställd värdering

av sistnämnda mark funnit densamma kunna beräknas vid eventuell försäljning

till villabebyggelse betinga ett råmarkspris av omkring 4 kronor

per kvadratmeter. Samtidigt finge byggnadsstyrelsen emellertid betona,

att styrelsen icke ville förorda en försäljning av marken efter nämnda

pris. Enligt styrelsens bestämda mening borde nämligen, icke minst

med hänsyn till den begränsade tillgången till för uppförande av byggnader

för statens behov lämplig, staten tillhörig mark i och omkring huvudstaden,

inga upplåtelser av Djurgårdsmark vare sig med ägande- eller

tomträtt ifrågakomma, utan borde, därest marken ej skulle reserveras såsom

naturlig park eller för statens eget behov, eventuella upplåtelser givas

form av arrenden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anmält, att nämnden inskränkt

sin granskning av utredningsmännens förslag till en undersökning,

huruvida löneförmånerna för de i olika alternativ upptagna befattningarna

kunde anses lämpligt avvägda. I detta hänseende hade lönenämnden

icke funnit anledning till några direkta anmärkningar. Allenast

i följande hänseende föranledde utredningen uttalande från nämndens

sida.

Utredningsmännen hade utgått från att de nuvarande ordinarie befattningshavarna,

vid centralanstalten skulle vara underkastade den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden ävensom

den förflyttning till annan tjänstgöringsort, som kunde bliva dem i behörig

ordning ålagd i samband med en eventuell förflyttning, helt eller

delvis, av anstalten. Även om en sådan utgångspunkt för bedömande av

de med centralanstaltens förflyttning sammanhängande organisatoriska

spörsmålen i och för sig vore riktig, kunde icke desto mindre tänkas fall,

då en skyldighet i nu angivna avseende icke kunde anses åligga befattningshavaren

eller då åtminstone tvekan kunde råda, huruvida sådan

skyldighet kunde förefinnas. Sålunda kunde en dylik tvekan hysas i det

fall, att försöksledarna vid centralanstalten vid en förflyttning till platsen

för lantbrukshögskolan skulle åläggas undervisningsskyldighet av sådan

omfattning, att det bleve fråga om en verklig förändring av befattningens

tidigare karaktär.

Lantbruksakademien har hållit före, att varken för försöksverksamheten

eller undervisningen någon fördel vore att vinna genom en sådan förening

av båda, att de till väsentlig del skulle komma att handhavas av samma

personer och vid samma anstalt.

Härmed ville dock akademien icke göra den meningen gällande, att lärarna

\id lantbrukshögskolan icke skulle syssla med någon försöksverks

a lii hot. Sadan borde tvärtom inga såsom ett naturligt led i deras vetenskapliga

verksamhet, och den behövdes även såväl såsom åskådningsmate
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 14b.

153

vial vid undervisningen som för övning i därvid förekommande arbeten

och använd metodik för de studerande.

Emellertid vore det uppenbarligen olämpligt, att av olika personer ledda

försök utfördes på samma fält och i samma kreatursbesättningar, även örn

utrymme och försöksmaterial skulle förefinnas tillräckligt för båda, vilket

särskilt, örn hänsyn toges till framtida utveckling, syntes kunna betvivlas.

Den nuvarande nära föreningen av de olika avdelningarna inom försöksverksamheten

till en anstalt och det nära samarbetet mellan dessa

avdelningar ansåge akademien vara en så grundväsentlig förutsättning

för denna verksamhets framgång och största möjliga gagn för det praktiska

lantbruket, att ett frånskiljande av någon av dessa avdelningar

till annan plats måste bliva till stor skada, som icke kunde väntas mot

vägas av något gagn. I överensstämmelse härmed ansåge akademien, att

den ökade verksamhet på växtskyddets område, som kunde anses erforderlig

och som enligt föreliggande utredning skulle uppbäras av den

föreslagna växtskyddsanstalten, borde inordnas i centralanstalten.

Vad därefter anginge frågan örn användningen av förefintliga.resurser

för försöksverksamheten vid Experimentalfältet efter förflyttning, helt

eller delvis, av centralanstalten, har akademien erinrat därom, att akademien

vid centralanstaltens upprättande till denna överlät för dess verksamhet

erforderliga delar av Experimentalfältet nied därå befintliga, aka

demien tillhöriga byggnader, varjämte akademien till anstalten överlämnade

vissa inventarier, böcker och tidskrifter samt förefintlig laboratorieutrustning.

Därest centralanstalten nu skulle förflyttas, borde enligt akademiens

mening till en början de hos anstalten deponerade, akademien tillhörande

böcker och tidskrifter återställas till akademiens bibliotek. För övriga

på sin tid överlåtna inventarier m. m. syntes akademien böra erhålla

skälig ersättning.

För bearbetning av olika i yttrandet särskilt angivna och eventuellt

även andra uppgifter ansåge akademien sig vidare hava behov av at;

själv få disponera de genom eventuell förflyttning av centralanstalten ledigblivna,

akademien tillhöriga byggnader, och jämväl syntes under sådan

förutsättning större delen av den till centralanstalten överlåtna markarealen

åter behöva tagas i anspråk av akademien för dess egen försöksverksamhet.

Någon del av det nu åt centralanstalten upplåtna området

skulle möjligen vid eventuell förflyttning av anstalten av akademien kun

na avstås för annat ändamål, men akademien förutsatte, att den i någon

form erhölle skälig gottgörelse för markområde, som sålunda skulle kom

ina att frånhända s akademien.

I reservation till lantbruksakademiens yttrande hava sex ledamöter axakademien

givit uttryck för den uppfattningen, att akademien icke bort

taga ställning till frågan örn centralanstaltens och lantbrukshögskolans

inbördes ställning, så länge verklig utredning rörande lorsöksverksam

heten icke kommit till stånd. I särskilt tillägg har vidare en av reservan

terna framfört vissa erinringar emot förslaget till växtskyddsanstalt.

Centralanstaltens styrelse har förklarat sig hysa den uppfattningen,

att frågan örn centralanstaltens förflyttning icke borde ses uteslutande''

eller ens i huvudsak som ett tillfälligt organisationsproblem. I själva

verket syntes frågan hava betydligt större räckvidd. I främsta rummet

stöde då spörsmålet, huruvida den statliga försöksverksamheten i vårt

land vöre i behov av att ytterligare utvecklas för att den skulle vara i

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

stånd att pa ett fullt nöjaktigt sätt fylla sin viktiga uppgift såsom stöd

lör jordbruksproduktionen. Motsvarande förhållanden i andra länder

syntes giva stöd för att en sådan utveckling borde ske.

Skulle det nu visa sig erforderligt, att den vid centralanstalten bedrivna

törsöks verksamheten inom en snar framtid kraftigt utvecklades, komme

emellertid frågan örn förflyttning av verksamheten i ett väsentligt ändrat

lage. Även örn ifrågavarande försöksverksamhet i nuvarande omfattning

måhända skulle kunna — örn än med svårighet — beredas tillräckliga

arbetsmöjligheter vid sidan av en till samma plats förlagd lantbrukshögskola,

vöre det ingalunda givet, att detta även läte sig göra under

iörutsättning av en väsentligt utvidgad försöksverksamhet. Styrelsen

ansåge det sålunda ofrånkomligt, att beslut i frågan örn försöksverksamhetens

förflyttning från nuvarande förläggningsort fattades.

I anslutning härtill ville styrelsen, med hänsyn till mejerihanteringens

alltjämt ökade betydelse för jordbruksnäringen, framhålla önskvärdheten

av att den nuvarande underavdelningen för mejerihantering vid centralanstalten

sa snart lämpligen kunde ske utvidgades till en självständig

avdelning. Samtidigt finge styrelsen framhålla vikten av, att'' en central

lör mejeriförsök vore förlagd till mellersta Sverige till stöd för den därstädes

och i Norrland bedrivna mejeriproduktionen och att sålunda icke

all försöksverksamhet på mejeriområdet koncentrerades till Skåne.

Centralanstaltens nämnd har underkastat den föreliggande utredningen

en detaljgranskning och därvid funnit anledning till erinran på vissa

punkter. Sålunda har nämnden uttalat, att engångskostnaderna vid eventuell

förflyttning av centralanstalten säkerligen vore betydligt för lågt

beräknade med hänsyn särskilt till de för laboratoriebyggnader nödvändiga

stora ventilations- och ledningskostnaderna, fast inredning m. m.

Beträffande flertalet alternativ har nämnden framhållit vikten av att

samarbetet emellan olika försöksavdelningar icke försvårades genom

splittring. Vidare har framhållits, att, örn en blivande växtskyddsanstalt

skulle organiseras skild från övriga delar av centralanstalten, växtskyddsorganisationen

måste hava tillgång till ett tillfredsställande kemiskt

laboratorium. Slutligen har nämnden anmält, att den ej ansett sig

kunna helt dela utredningsmännens uppfattning, att i enlighet med alternativ

Il och delvis C och D centralanstaltens tjänstemän skulle hava skyldighet

att utan vidare ingå som lärare i en blivande lantbrukshögskola.

Detta innebure nämligen särskilt för vissa befattningshavare en så väsentlig

och fundamental omläggning av verksamheten, att den knappast

kunde betecknas som lönereglementets »jämkning i åligganden».

I särskilt yttrande har överassistenten P. Bolin förordat en organisationsform

för försöksverksamheten, som närmast överensstämmer med alternativ

C i utredningen.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett sig sakna anledning

ingå på frågan, huruvida en förflyttning av centralanstalten överhuvud

vore önskvärd. Beträffande de olika alternativen ville dock styrelsen

uttala, att alternativ B icke syntes böra komma i fråga, då detta otvivelaktigt

skulle komma att medföra ogynnsamma verkningar såväl för undervisningen

som för försöksverksamheten. I fråga örn mejeriförsöksverksamheten

kunde styrelsen förorda alternativ III eller IV. Mot den

föreslagna förläggningen av anstalten för växtskydd hade styrelsen ej

något att erinra. Styrelsens v. ordf., professor Högbom, har anmält, att

han funne olägenheterna av att lämna frågan örn centralanstaltens och

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

155

högskolans inbördes ställning oavgjord, när den senares organisation upptoges

till prövning, vara större än de utan tvivel rätt betydande olägenheter,

sorn skulle följa särskilt för lantbruksinstituten av ett förlängande

av nuvarande osäkerhetstillstånd och därmed förknippade många

vakanser.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har såsom sin mening

uttalat, att utredningen redan på den grund, att den byggde på lantbrukshögskolans

förläggande till Ultuna, blivit så ofullständig, att den

svårligen vore tjänlig för ärendets fortsatta behandling.'' Det vore ofrånkomligt,

att allvarliga framtida faror botade den sunda utvecklingen av

forskningen och dep högre undervisningen på lanthushållningens område

i vårt land, därest allt fortfarande ensidigt fasthölles vid deras centralisering

till Ultuna utan tillbörligt hänsynstagande till de betingelser, som

framgångsrik lantbruksforskning krävde, och till de jordbrukande landsdelarnas

behov.

Beträffande den föreslagna växtskyddsanstalten ansåge styrelsen sig

böra framhålla angelägenheten av att det sydsvenska jordbrukets krav

på en effektiv försöksmässig växtskyddsverksamhet bättre än hittills tillgodosåges.

Styrelsen vågade vidare antaga, att det ej kunde på allvar

sättas i fråga att förflytta den högre mejeriundervisningen från Alnarp

enbart för att möjliggöra en förläggning av försöksverksamheten på mejeriområdet

till Ultuna, som dock åtminstone för närvarande saknade alla

fundamentala förutsättningar för densammas bedrivande.

I fråga örn försöksverksamhetens principiella anordning, ville styrelsen

i övrigt hellre förorda en anknytning till en blivande lantbrukshögskola

(alternativ B) än ett utbyggande av försöksanstalten å dess nuvarande

plats. Det måste nämligen enligt styrelsens uppfattning kunna håde i

vetenskapligt och organisatoriskt hänseende vinnas så betydande fördelar

genom nyssnämnda anknytning, att dessa icke finge förspillas genom ett

fortsatt särskiljande av undervisning och försöksverksamhet, bådadera

uppenbarligen byggda på samma vetenskapliga grunder. Dessa båda

frågor — örn den högre lantbruksundervisningens och örn försöksverksamhetens

ordnande — hade sålunda ett så nära samband med varandra,

att det kunde anses riskabelt att lösa vardera för sig. Såväl de yttre organisatoriska

och ekonomiska intressena som ock de inre, vetenskapliga

och pedagogiska, krävde nämligen ett samfällt avgörande av hithörande

spörsmål.

Lärarrådet vid Alnarp har i likhet med styrelsen anfört, att frågorna

örn ordnande av den högre lantbruksundervisningen och av försöksverksamheten

borde avgöras samtidigt. Lärarrådet har vidare skisserat, huru

enligt dess mening den statliga försöksverksamheten i fortsättningen borde

organiseras.

L sitt yttrande till statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts propositionen

beslut att till 1930 års riksdag avlåta proposition angående den högre nr ^9/1930.

lantbruksundervisningens ordnande anförde dåvarande departementschef

fen bland annat följande.

När det gällde att taga ställning till frågan örn ett eventuellt sammanförande

i större eller mindre utsträckning av den nu till centralanstalten

knutna försöksverksamheten med en blivande högre lantbruksundervisning,

syntes det närmast vara tre frågor, som förtjänade beaktas, nämli
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

gen dels vilken betydelse försöksverksamhetens förflyttning skulle hava

för undervisningen, dels vilka förutsättningar försöksverksamheten skulle

erhålla för sina egna uppgifter vid den nya förläggningen och dels slutligen

vilka konsekvenser en förflyttning av försöksverksamheten skulle

få ur statsfinansiell synpunkt.

Betydelsen för undervisningsverksamheten av en förflyttning av centralanstalten

eller delar därav till platsen för en blivande lantbrukshögskola

torde dock böra tillmätas mera underordnad vikt. Redan vid själva

högskolan skulle nämligen enligt högre lantbruksundervisningssakkunni

gas förslag utrustningen i fråga örn institutionslokaler, försöksfält m. m.

bliva sådan, att lärarna finge möjlighet att bedriva en viss forskningsoch

försöksverksamhet såväl med hänsyn till undervisningens krav som

k®1" tillgodoseende av egna vetenskapliga syften. Departementschefen

holle lastmera före, att frågan örn centralanstaltens eventuella förflyttnmg

i främsta rummet borde bedömas ur synpunkten av försöksverksamhetens

egna krav och deras tillgodoseende. Det vore givet, att örn

försöksverksamhetens egna berättigade intressen nöjaktigt kunde tillgodoses

även efter organisatorisk anknytning till den högre lantbruksundervisningen,

så borde en sådan anordning på grund av de fördelar,

den i andra avseenden skulle föra med sig, eftersträvas. Å andra sidan

vöre departementschefen emellertid benägen att tillmäta en ändamålsu^vec^^nSskraftig

försöksverksamhet på jordbruksområdet så

stor betydelse för lanthushållningen och icke minst för den lantbruksundei

visning, som den vöre avsedd att underbygga och göra rikare, att

han icke ansåge sig kunna beträffande försöksverksamhetens anordnande

tillstyrka sådana åtgärder, som visserligen kunde vara ägnade att åtminstone

till någon tid stärka lantbrukshögskolans ställning men som

samtidigt skulle allvarligt försvaga grunden för en självständig försöksverksamhet

inom jordbruket. När det nu gällde att söka bedöma,

huruvida fördelar eller nackdelar skulle kunna väntas överväga vid ett

samordnande av undervisning och försöksverksamhet, torde det vara

lämpligt att föist något beröra fragan örn försöksverksamhetens arbetsmetoder.

Såsom utredningsmännen framhållit, förelåge i sådant hänseende

betydande skillnad mellan olika försöksavdelningar vid centralanstalten.

Jordbruksavdelningen till exempel hade så gott som liela landet

till sitt försöksområde. Lokala fältförsök under avdelningens ledning

funnes anordnade i stort antal inom varje hushållningssällskaps område,

och vid ett antal fasta försöksfält och försöksstationer, vilka sistnämnda

vöre förlagda till lantbruks- och lantmannaskolor i olika delar av landet,

sökte avdelningen lösa försöksfrågor av mera allmän räckvidd. I den

mån verkliga försöksgårdar bleve upprättade i olika delar av landet,

bleve avdelningens natur av centralt organ för en omfattande, i liela landet

spridd lokal verksamhet ytterligare befäst. Det vore tydligt, att vid

sådant förhållande försöksverksamheten på avdelningens förläggningsplats

måste tillmätas underordnad roll. För närvarande kunde avdelningen

vid Experimentalfältet utföra försök endast i jämförelsevis ringa

omfattning, och verksamheten där hade till stor del bestått i bearbetning

av inom landets olika delar vunna försöksresultat samt i arbete med led

ning och administration av den över landet spridda försöksverksamheten.

Säkerligen vore det av värde för avdelningen att omedelbart äga tillgångtill

en lämplig försöksgård för lösande av olika mera försökstekniska

uppgifter, men med hänsyn till vad ovan sagts örn avdelningens organi
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr 143.

157

aution oell arbetssätt syntes det vara motiverat att icke tillägga en sådan

anordning avgörande betydelse för avdelningens förläggning. Beträffande

husdjursavdelningen gällde i stort sett detsamma som nu sagts örn

jordbruksavdelningen. Icke heller husdjursavdelningen torde, huru väl

den än utrustades med försöksmöjligheter på förläggningsplatsen, med

nuvarande arbetsmetoder kunna lösa mera än en mycket begränsad del

av försöksuppgifterna i de egna djurstallarna. Den övervägande delen

av försöken torde allt fortfarande av naturliga skäl fä förläggas till olika

delar av landet. Den vid jordbruks- oell husdjursavdelningarna bedrivna

verksamheten bestode till huvudsaklig del i vad man kunde kalla egentlig

eller praktisk försöksverksamhet. De kemiska och bakteriologiska avdelningarnas

verksamhet vore av väsentligt annat slag. Undersökningarna

vid sistnämnda avdelningar vore till alldeles övervägande del av laboratoriemässig

karaktär, och i den omfattning, växtkulturer eller markundersökningar

kunde vara erforderliga för vissa försök, kunde de i allmänhet

anordnas vid förläggningsplatsen eller byggas på införskaffade prov. En

dast i mycket ringa omfattning torde ifrågavarande avdelningar behöva

anordna egentliga försök inom andra delar av landet. De undersökningar,

som verkställdes vid dessa båda avdelningar, torde till största delen

kunna hänföras till egentlig forskningsverksamhet. De växtfysiologiska

undersökningarna vid centralanstaltens botaniska avdelning hade i huvudsak

samma karaktär. Verksamheten vid centralanstaltens mejeriavdelning

kunde sägas utgöra en mellanform mellan de två nu nämnda systemen,

i det att mejeriförsöken i huvudsak hade ett rent praktiskt syfte,

samtidigt som de laboratoriemässiga undersökningsmetoderna vore förhärskande.

På det växtpatologiska och entomologiska området vore verksamheten

vid centralanstalten av olika slag. De grundläggande under - sökningarna, som hittills varit förhärskande, hade forskningskaraktär.

Därjämte borde emellertid verksamheten på ifrågavarande område inriktas

på rent praktiska försök till bekämpande av olika slags växtparasiter.

Dylika försök måste av lätt insedda skäl förläggas till olika delar av landet.

Vid sidan av nu nämnda uppgifter hade ifrågavarande försöksav

delningar, såsom redan förut omnämnts, ett icke ringa administrativt ar

bete i växtskyddets tjänst. Av vad nu sagts franninge, att särskilda

problem anmälde sig för lösning beträffande var och en av centralanstaltens

försöksavdelningar, när det bleve fråga om att anknyta dem till den

högre lantbruksundervisningen. Jordbruksavdelningen och även lius

djursavdelningen torde närmast med hänsyn till det stora antalet försöksplatser

i landets olika delar oell avdelningarnas stora administrativa arbetsbörda

icke gärna kunna direkt införlivas med lantbrukshögskolau. Å

andra sidan vore det emellertid i viss mån betänkligt att organisera ifrågavarande

försöksavdelningar såsom en omedelbart intill högskolan förlagd

fristående försöksanstalt. Det måste nämligen ställas utom allt tvivel,

att avdelningarnas försöksverksamhet på förläggningsplatsen i så

dant fall löpte fara att komma i konflikt med motsvarande högskoleinstitutioners

verksamhet. Beträffande mejeriavdelningen hade reservations

vis framställts förslag örn dess förflyttning till Alnarp i anknytning till

den högre mejeriundervisningen därstädes. Emellertid hade från olika

håll påpekats, att förutsättningarna för mjölkhushållningen och mejeri

hanteringen vore väsentligt olika i Skåne och övriga delar av landet, valler

försöksverksamhet på området borde ilga runi såväl vid Alnarp som ä

plats i mellersta Sverige. Departementschefen vore böjd att tillmäta denna

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

synpunkt stor betydelse och ansåge sig alltså icke kunna tillstyrka, att mejeri

avdel ningen nu förflyttades till Alnarp. På grund av vad ovan sagts

om verksamhetens karaktär vid olika försöksavdelningar vore det tydligt

atx centralanstaltens kemiska och bakteriologiska avdelningar samt den

vaxtlysiologiska försöksverksamheten vid den botaniska avdelningen stöde

närmast att komma i fråga för ett införlivande med lantbrukshögskoan.

Pock syntes det vara svårt att ens för dessa verksamhetsgrenar vidtaga

sådana anordningar, att icke fara uppstode för ett betänkligt eftersättande

av försöksarbetet vid dylik anknytning till högskolan. Därtill

komme, att de olika nu i centralanstalten ingående försöksavdelningarnas

inbördes beroende av varandra alltid mäste vara ägnat att föranleda betänkligheter

mot ett projekt av ifrågavarande slag, innebärande en klyvning

av centralanstalten. Vad därefter anginge frågan om den växtpatologiska

och den entomologiska försöksverksamhetens inordnande i en

växtskyddsanstalt gåve den verkställda utredningen vid handen, att detta

organisationsproblem i stort sett kunde anses ligga vid sidan av själva

antbrukshogskolefragan. Betraktades frågan örn centralanstaltens förllyttnmg

ur statsfinansiell synpunkt, visade den föreliggande utredningen,

att vid en dylik förflyttning de årliga kostnaderna för försöksverksamheten

i stort sett skulle bliva oförändrade, medan däremot förflyttningen

helt naturligt skulle föra med sig icke ringa engångskostnader.

A andia sidan hade framhållits, att staten genom försäljning av det genom

centralanstaltens förflyttning ledigblivna värdefulla området skulle

enalia inkomster, som mer än väl uppvägde de av förflyttningen förorsakade

kostnaderna. Med avseende härpå finge framhållas, att lantbruksakadennen,

som ursprungligen fått ifrågavarande område åt sig

upplåtet, ansett sig hava behov att åter komma i besittning av större delen

av området, därest centralanstalten skulle förflyttas. Men oavsett

detta, torde det knappast vara med statens fördel förenligt att genom försäljning

frånhända sig sagda område, som genom sitt läge torde vara väl

ägnat att även framdeles utgöra plats för statsinstitutioner av ett eller

annat slag. Vid övervägande av frågan örn centralanstaltens förflyttning

torde jämväl böra beaktas, huruvida den statliga försöksverksamheten

på jordbruksområdet i dess nuvarande omfattning och inriktning

vore tillfredsställande och ändamålsenlig och alltså lämpad att läggas till

grund for ett beslut angående dess inbördes ställning till den högre lantbruksunder

visningen.

Det vöre darfur väl motiverat, att frågan örn försöksverksamhetens

lampliga organisation och omfattning toges upp i ett större sammanhang,

innan beslut örn eventuell förflyttning av den nuvarande centralanstalten^.

;-Det vore departementschefens avsikt att upptaga detta ärende

till ytterligare prövning. Möjligen kunde det därvid visa sig, att centralanstalten

genom vissa förändringar i organisatoriskt och annat hänseende

skulle kunna Idiva i stånd att med i huvudsak bibehållande av

nuvarande förläggning på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.

Mahanda kunde det också befinnas ändamålsenligt att vissa delar

av centralanstalten brötes ut och införlivades med lantbrukshögskolan

Av skal som förut anförts torde detta emellertid icke kunna tänkas gälla

de mera praktiskt inriktade grenarna av försöksverksamheten

Det syntes icke erforderligt, att hela frågan örn den högre lantbruksundeivisningen

skjötes åt sidan i avvaktan på resultat av den utredning

som salunda syntes höra företagas beträffande försöksverksamheten’

okulle det nämligen vid en sådan utredning befinnas lämpligt att an
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 143.

159

knyta vissa grenar av försöksverksamheten till lantbrnkshögskolan, skulle

detta utan större olägenhet kunna ske även efter högskolans upprättande,

Särskilt gällde naturligtvis detta sådan försöksverksamhet, som eVentuellt

skulle organiseras i form av en med högskolan sidoordnad försöksanstalt.

Men även den försöksverksamhet, som möjligen kunde komma i

fråga för direkt införlivande med högskolan — kemi, bakteriolog!, växtfysiologi

— skulle utan större särskilda kostnader kunna förflyttas sedan

högskolan redan upprättats. Utredningsmännen hade beräknat ifrågavarande

kostnader, vilka skulle föranledas av att vissa för högskolan inredda

lokaler skulle behöva omändras för nya uppgifter, till mellan

10,000 och 20,000 kronor. Därest hänsyn toges till en eventuel] förflyttning

av nämnda försöksverksamhet redan vid högskolans upprättande

torde emellertid sådana dispositioner kunna vidtagas med avseende på

vederbörande institutionsbyggnaders inredning, att ifrågavarande kostnader

kunde begränsas till ännu lägre belopp eller måhända helt undvikas.

I övrigt torde den åtgärden få vidtagas, att professorsbefattningarna

vid lantbrnkshögskolan i lantbrukskemi och lantbruksbotanik tills vidare

tillsattes på förordnande.

I sitt i anledning av förenämnda proposition avgivna utlåtande hävdade

1930 års jordbruksutskott en gent emot min företrädare i ämbetet helt

avvikande mening. I trots av att utskottet ansåg en omorganisation av

den högre lantbruksundervisningen av behovet påkallad, kunde utskottet

icke biträda det i propositionen framlagda förslaget, emedan utskottet beträffande

centralanstaltens ställning till den högre lantbruksundervisningen

hyste en principiellt annan uppfattning än den, som kommit till uttryck

i propositionen. Utskottet anförde härom följande.

Utskottet ville erinra, hurusom centralanstalten för jordbruksförsök,

vilken ursprungligen avsetts att utgöra en försöksanstalt, mer och mer

kommit att intaga ställningen av en anstalt för vetenskaplig forskning på

jordbrukets område, en utveckling varemot i och för sig icke torde vara

något att erinra. Vid angivet förhållande och då det vetenskapliga forskningsarbetet

här liksom inom andra områden otvivelaktigt närmast

måste anses hava sin plats inom den högre undervisningsanstalten på området

i fråga, framstode i öppen dag, att en samorganisation borde äga

rum mellan den högre lantbruksundervisningen och den ifrågavarande

försöksanstalten. Härtill komme, att en sådan anordning jämväl torde

vara ägnad att i icke oväsentlig mån bidraga till en begränsning av

statens utgifter för de ändamål, varom här vore fråga. Utskottet höllö

sålunda före, att den högre lantbruksundervisningen borde ordnas i an

knytning till den centrala försöksanstalten. Såsom framginge av en i

propositionen återgiven, av särskilda sakkunniga verkställd utredning

beträffande centralanstaltens och en blivande högre lantbruksundervis

nings inbördes ställning, kunde härvid flera olika möjligheter tänkas

ifrågakomma. De sakkunniga hade sålunda framlagt fyra särskilda al

ternativ i sådant avseende. Emellertid hade de sakkunniga med hänsyn

till de direktiv, som givits rörande sistberörda utredning, begränsat sitt

arbete till att undersöka, på vad sätt centralanstalten vid förflyttning,

helt eller delvis, syntes kunna anknytas till en blivande lantbrukshög

skola och sålunda icke ansett sig hava anledning upptaga frågan, huru

Jordbruke
utskoltet
1930.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Frågan örn

ett förbättrat

växtskydd.

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

vida en förflyttning över huvud taget av hela centralanstalten eller delar

därav kunde för ett lämpligt ordnande av ifrågavarande angelägenhet

anses lämplig och önsklig. Även med tillgång till de sakkunnigas föreliggande,

otvivelaktigt beaktansvärda alternativ till samorganisation

mellan ifrågavarande anstalter ansåge sig utskottet icke utan Kungl.

Maj:ts föregående prövning och övervägande av det lämpligaste sättet

för denna frågas lösning höra nu upptaga saken till slutligt avgörande.

Då utskottet vidare icke kunde bortse från de enligt utskottets mening

väsentliga olägenheter i olika avseenden, som skulle föranledas av att

först efter högskolefrågans lösning besluta örn centralanstaltens anknytning

till nämnda undei’visning, funne sig utskottet i överensstämmelse

med de motionsvis gjorda yrkandena icke kunna biträda Kungl. Maurts

förevarande proposition utan ansåge, att Kungl. Majit borde underkasta

ifrågavarande spörsmål det ytterligare övervägande, som kunde krävas

med hänsyn till vad utskottet ovan anfört.

Vad härefter beträffar frågan örn inrättandet av ett förbättrat växtskydd

är att märka, att detta spörsmål blivit aktuellt helt oberoende av

frågan örn centralanstaltens organisation i övrigt, dag vill i denna angelägenhet

till en början erinra örn följande.

Centralanstaltens för försöksverksamhet på jordbruksområdet lantbruksbotaniska

och lantbruksentomologiska avdelningar utgöra tillsammans

vårt lands vetenskapliga växtskyddsorgan, med uppgift att verkställa

undersökningar och utredningar rörande kulturväxternas sjukdomar

och skadedjur ävensom medlen att förekomma och hejda dylika sjukdomars

och skadedjurs härjningar. Det åligger avdelningarna att jämväl

meddela allmänheten råd och upplysningar i hithörande ämnen.

Den 4 november 1921 utfärdade Kungl. Majit kungörelse (nr 671) med

bestämmelser angående undersökning av viss till utförsel ur riket avsedd

potatis, i enlighet varmed åt stitelsen för centralanstalten uppdrogs

att låta undersöka beskaffenheten av potatis avsedd att utföras ur riket.

För ändamålet upprättades en inspektionsmyndighet, benämnd statens

potatisinspektion. Arbetet med inspektionen har till största delen åvilat

centralanstaltens botaniska avdelning. Sedan år 1925 har inspektionen

jämväl handhaft kontrollen av den till införsel i vårt land anmälda potatisen

(se kung. nr 17/1925).

Den 8 april 1927 utfärdade Kungl. Majit kungörelse (nr 92) angående

införsel av levande växter och växtdelar m. m. av huvudsakligt innehåll,

att vid tullbehandling av till riket inkommande växter och växtdelar

skulle företes, bland annat, förklaring, utfärdad av offentlig myndighet

å avsändningsorten, att försändelse icke innehölle växter eller

växtdelar, som vore föremål för angrepp av i särskild förteckning angivna,

för odlingen inom landet farliga sjukdomar eller parasiter ur växtoch

djurvärlden. Den av omförmälda kungörelse föranledda inspektionen

handhaves av centralanstaltens botaniska och entomologiska avdelningar.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Frågan om åstadkommande av en mera effektiv kontroll ur växtskyddssynpunkt

rörande införseln till riket av levande växter och växtdelar har

under senare tid blivit alltmera uppmärksammad, och kravet på en ändamålsenligare

organisation av rapport- och upplysningsverksamheten avseende

växtsjukdomar och skadedjurs förekomst och bekämpande inom

landet har ävenledes gjort sig allt starkare gällande. Sedan 1928 hava

dessa frågor ännu mera aktualiserats genom potatiskräftans oväntade

förekomst inom landet. Till hämmande av spridningen av denna synnerligen

svårartade växtsjukdom samt dess slutliga utrotande hava åtgärder

vidtagits från det allmännas sida. Sålunda har Kungl. Maj:t, bland

annat, den 6 september 1928 åt centralanstalten uppdragit att omhänderhava

den statliga verksamheten för potatiskräftans bekämpande ävensom

den 10 maj 1929 utfärdat kungörelse (nr 86) med vissa föreskrifter i

kampen mot sjukdomen.

Härav föranledda utgifter bestriddes till en början från förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter. I anledning av framställning av Kungl.

Maj:t uppförde emellertid riksdagen till åtgärder för bekämpande av potatiskräfta

och andra eventuellt uppträdande växtsjukdomar i riksstaten

för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor. Enahanda

anslag har för ändamålet uppförts i riksstaten för innevarande

budgetår.

I gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 april 1928 hemställde

lantbruksstyrelsen och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, att Kungl. Majit måtte dels utfärda ny kungörelse

angående införsel av levande växter och växtdelar m. m. i enlighet med

skrivelsen bifogat förslag, dels ock förordna örn upprättande av en statens

växtinspektion i enlighet med vissa av styrelserna närmare angivna

riktlinjer. Enär därefter åtskilligt inträffat på växtskyddsområdet,

som enligt styrelsernas mening motiverade vissa ändringar i det

sålunda framlagda förslaget, hava styrelserna i ny gemensam skrivelse

den 11 januari 1929 ifrågasatt vidtagande av åtgärder för åstadkommande

av en utvidgad organisation för praktiskt växtskydd, förslagsvis benämnd

centralanstaltens växtskyddstjänst. Ur förslaget må här anmärkas

följande.

Växtskyddstjänsten skulle enligt förslaget få sig anförtrott uppgifter

av tre olika slag. Sålunda skulle den omliänderhava den offentliga

växtinspektionen vid in- och utförsel av växter och växtdelar. Till uppgifter

av detta slag kunde enligt styrelsernas uppfattning även potatisinspektionen

räknas. Därest föreskrifter örn inspektion av växter eller

växtdelar med omsättning inom landet (plantskolor m. m.) kunde visa

sig påkallade, skulle jämväl dylik inre inspektion ombesörjas av växtskyddstjänsten.

Vidare skulle växtskyddstjänsten vara verkställande organ

för de åtgärder, som kunde synas påkallade för det direkta statliga

bekämpandet av vissa växtsjukdomar, såsom potatiskräftan, vars bekämpande

syntes åtminstone för de närmaste åren komma att ställa jämförelsevis

stora krav på växtskyddstjänsten. Slutligen skulle växtskydds
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 höft. (Nr Ii3.) 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tjänsten medverka till åstadkommande av en effektiv upplysnings- och

informationsverksamhet på växtskyddsområdet. Denna uppgift syntes

vara den icke minst viktiga.

I fråga örn organisationen av växtskyddstjänsten innebar förslaget,

att denna skulle ingå såsom en del av centralanstalten och sålunda understallas

dess styrelse. För handläggning av frågor rörande växtskyddstjanstens

allmänna verksamhet skulle dock tillskapas ett nytt organ, bestående

av en nämnd av på området sakkunniga personer. Nämnden

skulle bestå av sex ledamöter, nämligen en ledamot av centralanstaltens

styrelse, tillika ordförande, föreståndarna för lantbruksbotaniska och

lantbruksentomologiska avdelningarna, föreståndaren för statens centrala

frökontrollanstalt, en representant för praktisk trädgårdsskötsel samt föreståndaren

för växtskyddstjänsten. Utom denne föreståndare, som

skulle åtnjuta arvode motsvarande lönegrad B 26, skulle vid växtskyddstjänsten

anställas en assistent. Växtskyddstjänsten föreslås böra tillsvidare

uppföras å extra stat.

De arliga kostnaderna för växtskyddstjänsten beräknas av styrelserna

till 27,040 kronor, därav avlöningar 15,840 kronor och allmänna omkostnaclér^

11,200 kronor. . I fråga om sättet för täckande av dessa utgifter

föreslås, att viss avgift skulle uttagas för den granskning av certifikat

rörande för införsel avsedda växtförsändelser, som enligt gällande införselbestämmelser

verkställes inom centralanstalten, samt att dessa avgifter

och redan nu till potatisinspektionen ingående anmälningsavgifter för

besiktning av för utförsel avsedd potatis skulle användas för ändamålet.

Inkomsten genom nämnda avgifter uppskattas till omkring 10,000 kronor

örn året. Återstående utgiftsbelopp skulle bestridas direkt av statsmedel.

Det ifrågasattes uppförande i riksstaten av ett särskilt anslag för växtskyddstjänsten.

Över nämnda förslag hava yttranden avgivits av statskontoret och av

statens centrala frökontrollanstalt.

Frågan örn anordnande av ett förbättrat växtskydd har varit föremål

för uppmärksamhet jämväl i jordbruksutskottets av riksdagen godkända

utlåtande (nr 41) i anledning av den proposition (nr 224) till 1929 års riksdag,

varigenom Kungl. Majit begärde riksdagens medgivande att utfärda

ovan omförmälda kungörelse angående bekämpande av potatiskräftan.

I detta utlåtande anförde utskottet bland annat.

Behovet av ett förbättrat växtskydd torde i praktiken vara till fullo

adagalagt, icke minst genom de omständigheter, som framkommit i samband

med upptäckten av potatiskräftans förekomst i riket. Förhållandet

torde även vara, att vårt land i detta hänseende vore sämre ställt än

vissa andra länder. Det torde fördenskull vara av stor vikt, att uppmärksamhet

ägnades denna fråga och att densamma snarast bringades

till lösning i de former, som kunde befinnas vara de lämpligaste.

Jag har vidare att anmäla en av Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott den 17 december 1929 ingiven framställning, vari

utskottet hemställer, att Kungl. Majit måtte i samband med lösningen

av frågan örn omorganisationen av landets växtskydd vidtaga sådana

ändringar, att inom Malmöhus län inrättades en tidsenlig och med tillräckligt

antal fackmän utrustad växtpatologisk och entomologisk forsk
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nings- och försöksanstalt, från vilken en effektiv kamp mot våra för jordbruket

skadliga växt- oell djurparasiter kunde upptagas.

över nämnda framställning har yttrande avgivits av styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet å jordbruksområdet.

I detta sammanhang torde även böra anmälas en av Nordvästra Skånes F^s^^erJt''

g artner sällskap den 13 december 1929 hos Kungl. Maj:t gjord framställ- fruktod
ning,

att sådana åtgärder måtte vidtagas för stödjande av den svenska

fruktodlingen, att dels en tillräckligt omfattande statlig försöksverksam- r e m- mhet

på fruktodlingens område kunde igångsättas och dels att ett rationellt,

på vetenskapliga och praktiska grunder byggande förädlingsarbete

med fruktsorter påbörjades.

Över denna framställning hava yttranden avgivits av styrelsen för

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet efter hörande

av lantbruksakademiens förvaltningskommitté och föreståndaren för centralanstaltens

botaniska avdelning samt av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Vid behandlingen av frågan örn den högre lantbruksundervisningens Departementsställning

till centralanstalten för jordbruksförsök torde till en början chef>en''

kunna bortses från den lokala förläggningen av såväl undervisningsanstalterna

som den centrala försöksverksamheten. Det synes nämligen,

såsom också antytts av 1930 års jordbruksutskott, väl kunna tänkas olika

alternativ för förläggningen, örn en samorganisation mellan undervisning

och försöksverksamhet skulle befinnas lämplig. Jag kommer därför här

att allenast taga ställning till den mera principiella frågan, huruvida en

samorganisation av undervisningsanstalter och försöksanstalt bör komma

till stånd, samt, örn detta befinnes önskvärt, huru detta bör åstadkommas,

under det att jag först därefter upptager frågan örn den lokala förläggningen.

Men även beträffande nyss antydda fråga synes en viss uppdelning av

ämnet vara lämplig med hänsyn till översiktligheten. Spörsmålet synes

mig därför böra upptagas till behandling på det sätt, att först tages ställning

till lantbrukshögskolans förhållande till centralanstaltens avdelningar

för försöksverksamhet i jordbruk, husdjursskötsel, kemi, botanik och

bakteriolog!, därefter lantbrukshögskolans ställning till centralanstaltens

entomologiska avdelning och slutligen till den högre mejeriundervisningens

respektive den högre lantbruksundervisningens ställning till central-,

anstaltens avdelning för mejeriförsök.

Vidkommande nu först förhållandet mellan lantbrukshögskolan och

central anstaltens förstnämnda fem avdelningar, är det att märka, hurusom

under ärendets beredning från alla håll vitsordats, att det ur undervisningens

synpunkt skulle vara enbart fördelaktigt med en samorganisation

av högskola och central anstalt. Någon nackdel i detta avseende

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

av en dylik samorganisation har icke påvisats. De fördelar, som skulle

komma lantbrukshögskolan till godo, äro mycket betydande. Först och

främst skulle högskolan komma att bliva utrustad med för forskningsändamål

bättre försedda institutioner, varjämte en längre driven specialisering

skulle komma till stånd i fråga örn lärarna. Jag erinrar i detta

sammanhang därom, att förutberörda utredningsmän räknat med, att vid

en samorganisation mellan högskola och centralanstalt undervisningen

även i de viktiga ämnena ärftligbetslära och bakteriologi skulle komma

att upprätthållas av ordinarie professorer. Följden av nu nämnda

förstärkning av högskolans utrustning bleve dessutom, att högskolans elever

på licentiatstadiet sattes i stånd att helt fullfölja sina studier å högskolans

egna institutioner och under omedelbar ledning av de professorer,

som förut omhänderhaft vederbörandes utbildning. Det har visserligen

i nu förevarande avseende anmärkts, att samma fördel skulle kunna

vinnas vid ett bibehållande av en självständig försöksanstalt därigenom,

att högskolans elever på högre stadium erhölle möjligheter att erhålla

arbetsplats vid centralanstalten. En dylik anordning torde dock medföra

vissa nackdelar. Det skulle nämligen erbjuda betydande svårigheter för

såväl elever som professorer att under dessa förhållanden upprätthålla

den nödiga kontakten med varandra. Otvivelaktigt bleve det ganska svårt

för högskolans lärare att bära ansvaret för utbildningen av elever, som bedrevo

sina studier vid en annan anstalt. Utvecklingen kunde lätt leda

dithän, att det till sist finge bliva vetenskapsmännen vid försöksanstalten,

som komme att handleda och examinera på det högre stadiet med

påföljd, att högskolan på nytt sjönke ned till allenast ett institut. Men

även den närmare kontakten med försöksverksamheten vore ur såväl lärarnas

som elevernas synpunkt en fördel för lantbrukshögskolan. Lärarna

skulle härigenom komma att få lättare att hålla kontakt med försöksverksamheten

och dess resultat. Eleverna skulle få vistas i en miljö,

på vilken försöksarbetet starkt komme att trycka sin prägel, något som

otvivelaktigt skulle komma att bliva till stor nytta i elevernas kommande

verksamhet. Genom en sådan koncentration av de på jordbruksområdet

verksamma vetenskapliga krafterna skulle slutligen kunna skapas ett

för forskningen långt gynnsammare läge, än örn dessa krafter splittrades

på två anstalter.

Ur försöksverksamhetens synpunkt torde förhållandena komma att te

sig ungefär sålunda. Vid en samorganisation mellan lantbrukshögskola

och centralanstalt komme såväl fördelar som nackdelar att inställa sig

för försöksverksamheten. Såsom ett huvudskäl emot en samorganisation

har sålunda från åtskilliga håll anförts svårigheten för en person att

samtidigt vara huvudlärare i ett viktigt ämne vid lantbrukshögskolan

och försöksledare, och det har förmenats, att antingen skulle endera eller

båda uppgifterna komma att lida men härav. Troligen skulle det främst

bliva försöksverksamheten, som komme att sitta emellan, enär undervis
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ningens krav lättare kunde göra sig gällande. Vid ett bedömande av frågan,

huruvida nyssnämnda farhåga kan anses hava skäl för sig, torde man

nödgas att skilja emellan å ena sidan centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar

och å andra sidan den kemiska, den botaniska och den

bakteriologiska avdelningen. De båda förstnämnda avdelningarna måste

nämligen såsom ett led i sin verksamhet räkna med att anställa försök i

landets olika delar. För jordbruksavdelningen gäller det att genomföra

försök under olika klimatiska förhållanden, med avseende på olika jordmån

m. m. Husdjursavdelningen har att pröva sina rön å olika kreatursraser

och att taga hänsyn till det å skilda orter hemmaproducerade fodret

m. m. dylikt. För dessa försöks planläggande, igångsättande och övervakande

måste avdelningarnas föreståndare göra ett stort antal resor varje

år. Dessutom torde dessa avdelningsföreståndare behöva hålla sig i viss

kontakt med den lokala försöksverksamhet, som icke är direkt underställd

centralanstalten, en uppgift som troligen kommer att ställa allt större

krav på centralanstalten, desto mera den lokala försöksverksamheten utvecklas.

Under dessa omständigheter lärer det få anses uteslutet, att föreståndarna

för centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar skulle

kunna med bibehållande av sina hittillsvarande uppgifter även övertaga

ansvaret för undervisning och examination i huvudämnen vid högskolan.

Då uppkommer givetvis en annan fråga, nämligen den, örn det kan vara

lämpligt att bibehålla nuvarande organisation av statens försöksväsende

på jordbruksområdet, i vad avser jordbruks- och husdjursförsöken.

Härvidlag skulle ju kunna tänkas, att den nuvarande starkt centraliserade

ledningen av den statliga försöksverksamheten avskaffades samt att

systemet med fasta försöksgårdar utbyggdes på så sätt, att dessa försöksgårdar

gjordes mera självständiga, varvid försökens planläggning skedde

i samråd mellan dessa olika försöksanstalter. Ett dylikt system saknar

icke förebilder i vissa främmande länder, och det torde även äga vissa

förtjänster. Härpå skall jag dock icke nu ingå, enär det icke synes mig

rimligt, att vi bär i landet övergå till en principiellt annan ordning i

fråga örn det statliga försöksväsendet på jordbruksområdet, innan vårt

nuvarande system blivit utbyggt och prövat i praktiken under en icke

allt för kort tid. Det skulle emellertid även kunna tänkas, att en förändring

i fråga örn de statliga jordbruks- och husdjursförsöken skedde så

Hilvida, att de rena forskningsuppgifterna avskildes och lades till högskolan,

medan själva försöksverksamhetens mera tekniska handhavande

ombesörjdes av en central försöksanstalt. Det synes dock som örn denna

utväg icke skulle kunna beträdas. En dylik försöksanstalt bleve alltför

beroende av impulser och initiativ utifrån för att den skulle kunna fylla

sin uppgift. Erfarenheten från andra länder synes också giva vid handen,

att försöksverksamhet måste vara förenad med forskning i detta

ords egentliga bemärkelse för att ett gott resultat skall kunna vinnas.

Då jag å ena sidan icke anser, att någon principiell förändring i det

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

statliga försöksväsendets organisation, i vad gäller jordbruks- och husdjursförsöken,

bör komma till stånd under den närmast överskådliga

framtiden, och då det ej heller förefaller möjligt att låta föreståndarna

för centralanstaltens förevarande avdelningar med bibehållande av hittillsvarande

uppgifter övertaga undervisningen i visst huvudämne vid

högskolan, kan jag icke förorda, att dessa båda avdelningar inordnas i

lantbrukshögskolan. På grund av vad jag nu anfört rörande det statliga

försöksväsendets på jordbruksområdet allmänna läggning, synes det mig

icke finnas skäl att, såsom av omnämnda utredningsmän antytts, närmare

utreda nämnda försöksväsendes lämpliga anordning, innan ståndpunkt

tages till förenämnda fråga.

Vad därefter beträffar kemiska, botaniska och bakteriologiska avdelningarna

vid centralanstalten, intaga dessa, såsom förut omnämnda utredningsmän

påpekat, en helt annan ställning än jordbruks- och husdjursavdelningarna.

Deras försöksuppgifter lösas i allmänhet helt laboratoriemässigt

vid anstalten. Några försök i andra delar av landet anordnas

knappast. Egentligen torde verksamheten vid dessa avdelningar

på intet sätt avvika från den, som bedrives vid motsvarande fackhögskolors

institutioner. Då nämnda avdelningar endast torde hava föga förbindelse

med den lokala försöksverksamheten, synes därför den invändning,

som visat sig omöjliggöra ett inkorporerande av centralanstaltens avdelningar

för jordbruks- och husdjursförsök, icke kunna utgöra något hinder

för här förevarande avdelningars inordnande i lantbrukshögskolan. Det

har dels av högre lantbruksundervisningssakkunniga och dels i vissa i anledning

av nämnda sakkunnigas betänkande avgivna yttranden visserligen

i alla fall gjorts gällande, att, örn föreståndarna för nämnda avdelningar

finge övertaga undervisningen vid lantbrukshögskolan i vardera ett huvudämne,

deras tid skulle bliva så upptagen av undervisningen, att forskningsarbetet

finge stå tillbaka. Häremot torde med skäl kunna invändas,

att, då undervisningstimmarnas antal, även med inräknande av tentamina,

knappast komme att i något fall överstiga tio veckotimmar, denna

undervisning icke synes böra lägga hinder i vägen för ett nog så intensivt

forskningsarbete.

Även andra invändningar hava gjorts emot ett samordnande av förevarande

avdelningar med högskolan, men deras betydelse synes mig i

allmänhet hava i hög grad överdrivits. Sålunda har sagts, att deltagande

i undervisningen skulle förleda dessa försöksledare att lägga sina

försök så, att desamma inriktades på att i demonstrationssyfte underbygga

undervisningen, varigenom försöken skulle få mindre värde ur

praktisk synpunkt. Denna invändning synes mig kunna vara riktig i

vad det gällt jordbruks- och husdjursavdelningarna, men den torde sakna

berättigande för nu ifrågavarande avdelningar. Snarare synes en annan

fara hota dessa avdelningar i deras nuvarande organisation, nämligen

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

att allt för stort intresse kan komma att vila på de rent teoretiska problemen

inom vederbörande vetenskaps område, varigenom de mera till

hands liggande praktiska problemen i någon mån trängas tillbaka. Troligen

skulle en förbindelse med lantbrukshögskolan leda till att just dessa

mera praktiska problem finge ökad betydelse, vilket ingalunda kan anses

ofördelaktigt. Det har vidare gent emot en sammanslagning av centralanstalten

med lantbrukshögskolan anförts, att den vetenskapliga verksamheten

på jordbruksområdet skulle förminskas i stället för utökas,

enär man i stället för två anstalter finge en. I detta avseende torde dock

böra märkas, att, örn man håller sig till av förenämnda utredningsmän

uppgjorda förslag, antalet befattningshavare i professors ställning skulle

bliva en mindre, än örn centralanstalten bibehölles vid nuvarande organisation

samt lantbrukshögskolan inrättades enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag. Den försämring, som kan ligga i denna

minskning, torde dock mer än uppvägas genom den större specialisering

av lärarkrafterna, som komme att inträda. Dessutom torde böra uppmärksammas,

att institutionernas utrustning komme att vid lantbrukshögskolan

bliva långt mera lämpad för vetenskaplig forskning, örn centralanstaltens

förevarande avdelningar inkorporerades i högskolan, än

örn centralanstalten skulle förbliva i sitt nuvarande skick och högskolan

upprättas enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. Slutligen

har såsom ett skäl gent emot förevarande avdelningars införlivande

med högskolan anförts, att den nuvarande centralanstalten skulle

komma att sönderbrytas, varigenom de olika delarna skulle förlora fördelarna

av nuvarande samarbete. Denna anmärkning saknar givetvis

icke betydelse, men denna torde icke böra överdrivas. Det samarbete,

som nu äger rum mellan centralanstaltens olika avdelningar, torde vara

av mera personlig än organisatorisk art. Under förutsättning att centralanstaltens

jordbruks- och husdjursavdelningar förläggas till samma

plats som lantbrukshögskolan, torde det nuvarande samarbetet kunna

komma att fortgå i stort sett enligt enahanda grunder som hittills.

En samorganisation mellan centralanstaltens förevarande avdelningar

och lantbrukshögskolan torde emellertid icke endast medföra större eller

mindre nackdelar för försöksverksamheten utan även bestämda fördelar.

Såsom ovan nämnts, torde deltagandet i undervisningen föra forskarna i

intimare kontakt med det praktiska livet; vidare torde samvaron med

eleverna verka sporrande och befruktande på det vetenskapliga arbetet.

En fördel, som icke bör förbises, är vidare det tillskott till i försöksarbete

verksamma krafter, som de studerande å högre stadium utgöra. Slutligen

bör icke heller glömmas, att det är långt lättare att erhålla en forskningsanstalt

av hög rang än två. Ju mera forskningsarbetet splittras,

desto större blir också faran, att kvaliteten får träda tillbaka för kvantiteten.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid en samorganisation mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten

hava förut omnämnda utredningsmän räknat med att de årliga kostnaderna

skulle komma att bliva ungefär desamma som utan en dylik

samorganisation. Däremot skulle engångskostnaderna bliva större. Vid

en förläggning av lantbrukshögskola och centralanstalt till Ultuna

skulle engångskostnaderna komma att ökas med ungefär en miljon

kronor. Härvid bör dock märkas, att de lokaler och den utrustning i

övrigt, som enligt utredningsmännens förslag skulle å Ultuna anskaffas

åt försöksverksamheten, icke skulle avse att giva densamma ersättning

för allenast de tillgångar i dylikt avseende, som centralanstalten nu disponerar

å Experimentalfältet, utan skulle i stället avse att utöka arbetsmöjligheterna

i överensstämmelse med de önskemål, som redan länge i

detta avseende framställts från centralanstalten. Jag vill i detta hänseende

erinra därom, att Kungl. Majit .1921 föreslog riksdagen att anslå

1,550,000 kronor för om- och nybyggnadsarbeten vid centralanstalten.

Jordbruksutskottet föreslog, att beloppet skulle begränsas till 795,000 kronor.

Även detta förslag blev emellertid av riksdagen avslaget. Sedermera

hava centralanstaltens kemiska och bakteriologiska avdelningar

blivit tillgodosedda med lokaler för en kostnad av cirka 200,000 kronor.

Återstående del av byggnadsprogrammet avser att skaffa lokaler åt jordbruks-

och husdjursavdelningarna, varav de äro i stort behov. Med hänsyn

till det otillfredsställande tillstånd, vari jordbruksavdelningens institutionsbyggnad

befinner sig, skulle genomförandet av detta byggnadsprogram

till stor del behöva ske medelst nybyggnad, varför kostnaderna

härför antagligen icke skulle komma att understiga 500,000 kronor. Vid

en förflyttning till Ultuna av centralanstalten skulle följaktligen den därvid

uppkommande ökningen av engångskostnaderna till mer än hälften

komma att utgöras av byggnadsanslag, som ändock under den allra

närmaste tiden måste beviljas. Nu har emellertid jordbruksutskottet

vid 1930 års riksdag såsom en alternativ förläggningsplats för lantbrukshögskolan

och därmed även för centralanstalten jämväl angivit

Stockholm. En förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm skulle,

enligt de sakkunnigas beräkningar, medföra ökade engångskostnader med

likaledes ungefär en miljon kronor.

Av vad jag ovan anfört torde framgå, att ur såväl undervisningens som

försöksverksamhetens synpunkt mycket starka skäl tala för att centralanstaltens

kemiska, botaniska och bakteriologiska avdelningar införlivas

med den blivande lantbrukshögskolan. Centralanstaltens jordbruks- och

husdjursavdelningar torde däremot böra bibehållas som centralanstalt

för försöksväsendet på jordbruksområdet. Men denna anstalt bör av

skäl som ovan antytts förläggas å samma plats som lantbrukshögskolan.

De med nu angivna anordningar förenade fördelar synas mig vara så väsentliga,

att de mer än väl uppväga de därmed förenade ökade engångs
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kostnaderna. Jag anser mig därför böra förorda, att frågan om centralanstaltens

förhållande till lantbrukshögskolan i bär förevarande avseenden

löses i huvudsaklig överensstämmelse med förut omförmälda utredningsmäns

alternativ C.

Jag övergår härefter till frågan, huru bör förfaras med centralanstaltens

entomologiska avdelning vid en sådan omorganisation av anstalten,

som ovan av mig förordats. Att införliva entomologiska avdelningen med

lantbrukshögskolan torde icke böra komma i fråga, enär den undervisning

i entomologi, som där skall förekomma, är alltför litet omfattande.

Däremot kunna vissa skäl tala för att i den nya centralanstalten även

upptoges en entomologisk avdelning, vilket är förhållandet vid skogsförsöksanstalten.

Emellertid har såsom framgår av ovan lämnade redogörelse

sedan länge förefunnits ett behov av en statens växtskyddsanstalt

främst för handläggningen av administrativa växtskyddsärenden, vilkas

antal under senare år avsevärt ökats. Dessa ärenden hava som bekant hittills

omhänderhafts av centralanstaltens botaniska och entomologiska avdelningar.

Denna anordning måste emellertid betraktas såsom ett provisorium,

som snarast bör avlösas av mera fasta förhållanden. Också hava

lantbruksstyrelsen och styrelsen för centralanstalten i början av 1929,

enligt vad ovan nämnts, ingivit förslag örn inrättandet av en särskild

växtskyddstjänst. Vid den omorganisation av centralanstalten, som jag

här ovan förordat, torde även förevarande fråga böra lösas. Förenämnda

utredningsmän hava framlagt förslag till inrättandet av en särskild

växtskyddsanstalt bestående av tre avdelningar, nämligen en administrativ,

en växtpatologisk och en entomologisk. I denna växtskyddsanstalt

skulle ingå dels centrälanstaltens entomologiska avdelning och dels den

del av nämnda anstalts botaniska avdelning, som omfattar växtpatologien.

Då det synes mig nödvändigt, att den anstalt, som skulle hava att

handhava de rent administrativa växtskyddsärendena, även har möjlighet

att verkställa försök och driva vetenskaplig forskning inom sitt område,

anser jag mig kunna förorda, att utredningsmännens förevarande

förslag i huvudsak lägges till grund för inrättande av en statens växtskyddsanstalt.

Dock anser jag mig böra understryka, att tillkomsten av

denna anstalt icke bör lägga hinder i vägen för lantbrukshögskolans botaniska

institution att upptaga växtpatologiska problem till lösning.

Vad slutligen angår centralanstaltens avdelning för mejeriförsök, torde

här endast böra tagas ställning till frågan, huruvida denna försöksverksamhet

bör samordnas med den högre mejeriundervisningen eller med

den blivande lantbrukshögskolan och den nya centralanstalten. Spörsmålet

örn förläggningen torde däremot böra behandlas tillsammans med

övriga förläggningsfrågor här nedan. För mejeriförsökens samordnande

med den högre mejeriundervisningen tala samma skäl som ovan anförts

till förmån för den övriga försöksverksamhetens Barnorganisation med

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lantbrukshogskolan. Dessa skäl bliva, såsom förutberörda utredningsmän

understrukit, bär ännu starkare, enär anstalten för mejeriundervisnmg

blir till sin omfattning ganska ringa, varför en koncentration av

alla vetenskaphgä krafter på området till en anstalt kan befinnas nödvändig

för att stärka dennas ställning och förhindra de där verkande vetenskapsmännens

isolering. Ävenledes torde nyttan för elevernas del

vara ännu större i förevarande fall. Såsom ett skäl emot mejeriförsö
ens

förläggning till anstalten för den högre mejeriundervisningen har

papekats, att mejeriförsöken därigenom skulle förlora möjligheten att

samarbeta med centralanstaltens bakteriologiska avdelning. Den olägenhet

för mejeriförsöken, som nu påpekade förhållande onekligen innebär,

kan enligt mitt förmenande ganska lätt övervinnas därigenom att institutionen

för mejeribakteriologi vid anstalten för den högre mejeriundervis
umgC*

^a!ler 011 Sådan utrustning’ att bakteriologisk försöksverksamhet

i tillfredsställande omfattning kan bedrivas där, vilket kan ske utan

nämnvärd ökning av kostnaderna.

För mejeriförsökens samordnande med lantbrukshogskolan och den nya

centralanstalten talar först och främst husdjursförsökens behov av samverkan

med mejeriförsöken. Vidare har förutsatts, att föreståndaren för

m?.D!lr!forSC!kei1 skulle som speciallärare omhänderhava undervisningen i

mjölkhushållning vid lantbrukshogskolan. Detta senare skäl synes dock

lgga något vid sidan av den sak, det här gäller att bedöma, varför den

knappast bör få inverka på frågans avgörande.

Vad som det gäller att avgöra är följaktligen, huruvida mejeriförsöken

betyda mera för den högre mejeriundervisningen än för husdjursforsoken

eller tvärtom. Enligt mitt förmenande torde näppeligen den

högre mejeriundervisningen kunna hållas på en högskolemässig nivå, örn

ej mejeriförsöken hilva en del av dess verksamhet. Däremot torde ingalunda

husdjursförsökens möjligheter vara i samma grad beroende av

samorganisation med mejeriförsöken, vilket framgår bland annat därav,

att dessa båda grenar av försöksverksamheten allt mera kommit att intaga

en gent emot varandra självständig ställning, ehuru de för närvarande

aro organiserade som underavdelningar inom samma avdelning

inom centralanstalten. Enligt mitt förmenande torde därför de starkaste

skalen tala för, att mejeriförsöken i första hand samordnas med anstalten

tor den högre mejeriundervisningen.

Den av Nordvästra Skånes gartnersällskap gjorda framställningen rörande

åtgärder för igångsättande av försöksverksamhet å fruktodlingens

område och förädlingsarbete med fruktsorter torde icke här föranleda

åtgärd. Såsom jag senare kommer att vidare beröra anser jag, att inom

närmare tiden en utredning bör företagas i fråga örn försöksverksamheten

ovor huvud taget. De spörsmål, som beröras i förevarande framställning,

torde lämpligast böra upptagas i samband med nämnda utredning.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

171

5. Förläggning av de olika undervisnings- och försöksanstalterna.

a. Lantbrukshögskola, centralanstalt samt växtskyddsanstalt.

Vid bedömande av frågan om den lämpligaste förläggningen av anstalter

för högre lantbruksundervisning måste hänsyn givetvis tagas till en

mångfald omständigheter. De högre lantbruksundervisningssakkunniga

framhålla, att de olika förutsättningarna för samarbete med andra

undervisningsanstalter och institutioner förtjäna att noga uppmärksammas

och att de ekonomiska konsekvenserna under alla förhållanden måste

tillmätas stor betydelse.

De sakkunniga hade kommit till den övertygelsen, att det endast vore

tre platser, som på allvar kunde komma i fråga såsom förläggningsorter

för en anstalt för högre lantbruksundervisning, nämligen Stockholm,

Ultuna och Alnarp. Ett mera intimt samarbete med skogs- och veterinärhögskolorna

ävensom med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

förutsatte, att en blivande lantbrukshögskola förlädes till

Stockholm, men även örn nu ifrågavarande högskola organiserades mera

fristående, syntes frågan örn dess förläggning till rikets huvudstad förtjäna

att på allvar tagas under övervägande. Ultuna och Alnarp vöre

förläggningsorterna för den nn förefintliga institutsmässiga högre lantbruksundervisningen

i vårt land. Under tidernas lopp hade i fråga örn

dessa instituts utrustning förbättringar av olika slag vidtagits i syfte att

göra undervisningen mera effektiv, och det förtjänade givetvis tågås under

allvarlig omprövning, huruvida icke de resurser i undervisningshänseende,

som på detta sätt så småningom skapats, kunde komma den högre

lantbruksundervisning, varom nu vore fråga, till godo. För ernående av

ett fruktbringande samarbete mellan lantbrukshögskola och universitet

vore det givetvis av betydelse, att de båda läroanstalternas institutioner

vore belägna i nära grannskap av varandra. Ur denna synpunkt vore

det otvivelaktigt åtskilligt, som talade för lantbrukshögskolans förläggning

till universitetsstad. Såsom redan anförts, torde det emellertid även

i dylikt fall av många skäl vara ändamålsenligare, att redan förefintliga

institutionslokaler vid något av de nuvarande lantbruksinstituten efter

erforderlig komplettering toges i anspråk för högskolan. Den omständigheten,

att våra båda lantbruksinstitut vore belägna på jämförelsevis

ringa avstånd från var sitt universitet, gjorde en sådan anordning möjlig,

helst som kommunikationerna mellan de för samarbete ifrågakommande

utbildningscentra kunde betecknas såsom synnerligen goda.

Även örn sålunda endast tre orter — Stockholm, Ultuna och Alnarp

ansåges kunna ifrågakomma såsom förläggningsplatser för högre lantbruksundervisningsanstalter,

vore likväl många alternativ för förläggningen

åtminstone teoretiskt tänkbara, beroende därpå, att vid undervisningens

allmänna planläggning förutsatts kurser av olika slag.

Åtskilliga av dessa alternativ hade emellertid utan närmare utredning

ansetts kunna lämnas ur räkningen. Sålunda hade till en början sådana

alternativ synts kunna uteslutas, vid vilka agronomkurs förutsatts skola

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

förläggas till Stockholm. För agronomutbildningen vore det nämligen

av allra största vikt, att tillgång funnes till ett större jordbruk i omedelbar

närhet av läroanstalten, och lämpligt sådant jordbruk kunde icke,

såvitt de sakkunniga kunnat finna, ställas till förfogande i Stockholms

omedelbara närhet.

De sakkunniga holle vidare före, att icke all högre lantbruksundervisning

borde koncentreras till samma del av landet. Sedan gammalt hade

den högre lantbruksundervisningen varit uppdelad på två anstalter, belägna

inom vitt skilda landsdelar. Det vore emellertid ej blott historiska

skäl, som talade för att en sådan uppdelning fortfarande borde äga rum,

utan en dylik åtgärd motiverades jämväl av den omständigheten, att

jordbruksförhållandena inom skilda delar av vårt långsträckta land vore

väsentligt olika. Skulle olika landsdelars intressen med avseende på den

högre lantbruksundervisningen kunna tillgodoses, vore det därför enligt

de sakkunnigas mening erforderligt, att icke all högre lantbruksundervisning

förlädes vare sig till mellersta eller sydligaste delen av Sverige.

Det kunde sålunda ur denna synpunkt icke heller betraktas såsom en tillfredsställande

lösning av förläggningsfrågan, att en del av den högre lantbruksundervisningen

förlädes till Stockholm och återstående del till Ultuna.

Med iakttagande av ovan anförda synpunkter hava de sakkunniga funnit,

att antalet alternativ i fråga örn förläggningen av olika undervisningsanstalter

borde kunna — såvitt angår det system för undervisningens

anordnande som i det föregående betecknats såsom huvudalternativ

A —• begränsas till tre, nämligen:

Alt. A 1: Högskola vid Ultuna; agronomkurs vid Alnarp.

Alt. A II: Högskola vid Alnarp; agronomkurs vid Ultuna.

Alt. A III: Högskola i Stockholm; agronomkurs vid Alnarp.

De sakkunniga hava verkställt utredning rörande de sannolika kostnaderna

för vart och ett av nämnda alternativ och därvid kommit till följande

resultat:

Alternativ A I

Alternativ A II

Alternativ A III

Alternativ A I .

Alternativ A II

Alternativ A III

Engångskostnader:

Årliga kostnader:

kronor 1,427,400

» 1,478,700

» 2,492,600.

kronor 434,028

» 437,370

» 449,652.

När det sedan gällt för de sakkunniga att taga ställning till frågan,

vilket av de tre angivna alternativen till förläggningsort för erforderliga

institutioner för högre lantbruksundervisning borde väljas, hava de

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

sakkunniga ansett sig böra i främsta rummet fästa avseende vid själva

lantbrukskögskolan. De sakkunniga hava framhållit, att beträffande var

och en av de föreslagna platserna för lantbrukshögskolan — Stockholm,

Ultuna och Alnarp —■ kunde anföras olika skäl, som talade föi lämpligheten

av att dit förlägga högskolan. Vid övervägande av berörda förläggningsfråga

hava de sakkunniga ansett det ändamålsenligt att först taga

ställning till den icke minst i principiellt hänseende viktiga frågan, örn

lantbrukshögskolan bör förläggas till Stockholm eller icke. Med avseende

härpå hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Lantbrukshögskolans förläggning till huvudstaden skulle givetvis medföra

vissa fördelar så till vida, som högskolan alltid kunde påräknas

komma att röna ett hälsosamt och livgivande inflytande av övrig där

pulserande vetenskaplig och i allmänhet kulturell verksamhet. Till huvudstaden

vore förlagda vetenskapliga institutioner och högskolor av

flerahanda slag, däribland några, vilkas verksamhetsområden åtminstone

på vissa punkter sammanfölle med den blivande lantbrukshögskolans.

Även örn åt denna gåves en fullt fristående och självständig ställning,

kunde det näppeligen bestridas, att dess uppbyggande i den miljö, som

bildades av den vetenskapliga verksamheten i ett sa stort kulturcentrum,

hade mycket som talade för sig. Åtskilliga för undervisningen vid högskolan

beaktansvärda omständigheter vore därvid också att bemärka.

Högskolan skulle, förlagd till huvudstaden, kunna draga nytta av dit förlagda

muséer, bibliotek och måhända även i viss mån laboratorier och

andra hjälpmedel vid den högre undervisningen.

Ävenså förtjänade att beaktas den större möjlighet av förvärvande till

högskolan av högt kvalificerade mera tillfälliga lärarkrafter, som en förläggning

till Stockholm kunde beräknas skola medföra.

Emot lantbrukshögskolans förläggning till Stockholm talade emellertid

enligt de sakkunnigas förmenande åtskilliga, tungt vägande skäl. Främst

bland dessa satte de sakkunniga svårigheten för att icke säga omöjligheten

vid högskolans förläggande till Stockholm att på ett fullt tillfredsställande

sätt uppehålla den utomordentligt viktiga förbindelsen med

praktiskt jordbruk. Visserligen vore det ju icke avsett, att undervisning

i jordbrukets praktik skulle ingå i högskolans läroplan, men för den

på praktiska uppgifter inriktade försöksverksamhet, åt vilken självfallet

måste givas en framskjuten plats inom högskolans verksamhet, syntes

nära tillgång till ett välskött jordbruk av ej för ringa omfattning och

väl utrustat med kreatur och inventarier av olika slag vara nödvändig.

Det hade visserligen på tal härom framhållits, att med nutidens bekväma

och snabba kommunikationsmedel högskolan även med iakttagande av

ovan anförda synpunkt icke behövde vara belägen på eller invid det jordbruk,

där dess försöksverksamhet skulle vara förlagd. De sakkunniga

kunde dock icke dela denna uppfattning; de höllö tvärt örn före, att det

vore av utomordentlig betydelse för inriktningen mot praktiska och ekonomiskt

betydelsefulla uppgifter av högskolans hela undervisnings- och

forskningsverksamhet, att högskolan så förlädes, att kontakten med det

praktiska arbetet inom jordbrukets område kunde uppehållas så att säga

av sig själv och utan vidtagande av särskilda anordningar. Riktigheten

av denna uppfattning syntes framträda så mveket tydligare, som det ej

torde kunna bestridas, att viss försöksverksamhet, varom nu vore fråga,

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tarvade daglig för att icke säga stundlig tillsyn. De sakkunniga kölle

före, att ur nu nämnda synpunkt förläggning av den blivande högskolan

så, att den kunde draga full fördel av ett större jordbruks resurser, vore

att bestämt föredraga framför förläggning, där sådan förmån ej kunde

åtnjutas.

Vissa synpunkter av ekonomisk art vore ock förtjänta att beaktas i

detta sammanhang. Så tillhörde Stockholm en sådan dyrortsgrupp, att,

så länge nuvarande lönesystem uppehölles, avlöningskontot vid en högskola

i Stockholm — under eljest lika förhållanden —■ ej oväsenligt

måste överstiga motsvarande konto vid en högskola förlagd till billigare

ort. Även i andra avseenden än i fråga örn lönekostnaderna torde en

motsvarande olikhet göra sig gällande.

Jämväl ur de studerandes synpunkt förtjänade de olika dyrortsförhållandena,

vilka givetvis avspeglade sig i de allmänna levnadskostnaderna

å de olika orterna, ett visst beaktande. I den mån man utan andra intressens

eftersättande kunde medverka därtill, att de med högskolans

genomgående förenade kostnaderna kunde hållas så låga som möjligt,

borde detta också ske.

Ur ekonomisk synpunkt spelade också de med högskolans upprättande

å ena eller andra platsen förbundna kostnaderna en stor roll. I nämnda

avseende hade den presterade utredningen givit vid handen, att engångskostnaderna

för uppförande av erforderliga byggnader m. m. för

undervisningen samt för byggnadernas inredning och utrustning med

undervisningsmateriel m. m. kunde väntas bliva avsevärt högre vid högskolans

förläggning till Stockholm än örn Ultuna eller Alnarp valdes såsom

förläggningsort. Sålunda skulle förläggningen av högskolan till

Stockholm medföra en ökning av engångskostnaderna för den högre lanthruksundervisningen

med mer än 1,000.000 kronor. Härtill komme, att

vid högskolans förläggande till Stockholm torde få räknas med vissa

engångskostnader även av annat slag. Enbart tillhandahållandet av den

för en högskolebyggnad i Stockholm erforderliga tomtmarken, som icke

syntes kunna beräknas mindre än fem hektar, representerade — även örn

staten redan förfogade över erforderlig mark — just på grand av belägenheten

i Stockholm betydande värden, vilken uppoffring från det

allmännas sida vid andra alternativ torde kunna helt besparas. För högskolan

erforderlig utrustning med försöksfält och demonstrationsjordbruk

kunde vid Stockholmsalternativet icke heller åstadkommas utan avsevärda

kostnader, under det att erforderliga resurser i förevarande avseende

vid förläggning till Ultuna eller Alnarp kunde förväntas utan

vidare stå till högskoleundervisningens förfogande.

Vid närmare granskning av de olika synpunkter, som kunde anses tala

för eller emot den liögskolemässiga lantbruksundervisningens förläggande

till Stockholm, hade de sakkunniga kommit till den övertygelsen, att

det vore lämpligare, att lantbrukshögskolan förlädes till någon av platserna

för de nuvarande lantbruksinstituten än till Stockholm.

Sedan de sakkunniga sålunda avstyrkt förläggning av lantbrukshögskolan

till Stockholm, hava de jämfört Ultuna och Alnarp såsom förläggningsplatser

för högskolan.

Enär de sakkunniga sålunda icke kunde förorda, att den blivande lantbrukshögskolan

förlädes till Stockholm, komme valet i stället att stå

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 175

mellan Ultuna och Alnarp, Då, såsom i det föregående redan anförts,

bärande skäl saknades för anordnande vid båda dessa platser av en undervisningsanstalt

av högskoletyp, gällde det att noga överväga, vilken

av dessa platser, som ägde de bästa förutsättningarna såsom förläggningsort

för den nya högskolan.

Härvid gällde då att i första rummet taga hänsyn till de omständigheter,

vilka i ena eller andra avseendet kunde utöva inflytande på högskolans

förmåga att i högre eller lägre grad fylla sin uppgift i såväl

undervisningens som forskningens tjänst.

Såväl Ultuna som Alnarp vore så belägna, att den kontakt med ett

universitets vetenskapliga verksamhet, vilken i det föregående framhållits

såsom synnerligen önskvärd, vid högskolans förläggning till vilken

som helst av dessa platser kundo utan större svårighet ernås. Det syntes

dock icke kunna förnekas, att Alnarp i förevarande hänseende hittills

erbjudit någon fördel i jämförelse med Ultuna. Avståndet mellan Uppsala

och Ultuna (6 km.) vore visserligen mindre än emellan Lund och

Alnarp (10 km.), men förekomsten av den livligt trafikerade järnvägslinjen

mellan Malmö och Lund (med stationen Åkarp på cirka 1.5 km.

avstånd från Alnarp) hade medfört, att_god förbindelse kunnat upprätthållas

mellan Alnarp och Lund. De hittillsvarande motsvarande förbindelserna

mellan Ultuna och Uppsala —• ångbåt (sommartiden) och

motoromnibus — kunde icke sägas vara fullt lika tillfredsställande. Genom

anläggandet av den nu under byggnad varande spårvägen mellan

Uppsala och Graneberg, med anhalt omedelbart intill byggnadsområdet

vid Ultuna, bleve emellertid Ultuna ännu mera gynnat i kommunikationshänseende

än Alnarp, i det Ultuna, dit man med spårvägen beräknades

komma på 15 å 20 minuter från centrum av Uppsala, hädanefter kunde

betraktas nästan som en förort till denna stad. Genom goda kommunikationer

kunde givetvis det önskvärda vetenskapliga och pedagogiska samarbetet

mellan universitet och högskola beräknas bliva underlättat och

befordrat, och Ultimas företräde i nu nämnda hänseende vore därför enligt

de sakkunnigas mening värt beaktande.

Bekväma kommunikationer mellan högskolan och ett större samhälle

vore av sa mycket större betydelse, som helt säkert ej endast vissa av

de vid högskolan anställda lärarna utan jämväl flertalet studerande

skulle hänvisas att söka sin bostad utom högskolan, i vilket fall en snabb

och bekväm förbindelse mellan högskolan och bostaden vore en omständighet

av ur flera synpunkter stor vikt.

_ .Vid bestämmande av den blivande högskolans förläggning förtjänade

jämväl att tågås under omprövning, huruvida den ena eller andra platsen

kunde antagas hava företräde med hänsyn till möjligheten att utom

högskolan kunna förvärva behövliga lärarkrafter (s. k. speciallärare).

Även i detta hänseende torde Ultuna erbjuda vissa fördelar framför Alnarp.

En högskola, förlagd till vilken som helst av dessa platser, torde

med tämlig visshet i nu nämnda hänseende kunna i ungefär lika mån

räkna med vissa av respektive närbelägna universitets lärarkrafter, men

härtill komme, att en högskola, förlagd till Ultuna, i vissa fall torde

kunna räkna även med motsvarande lärarkrafter, anställda vid högre

undervisningsanstalter i Stockholm (Stockholms högskola, tekniska högskolan,

veterinärhögskolan, skogsöösrskolan och möjligen andra).

I annat sammanhang voro framhållet, att den blivande högskolan sär
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

skilt i fråga örn undervisning på ett högre stadium kunde beräknas kunna

i viss mån utnyttja centralanstaltens för iörsöksväsendet på jordbruksområdet

resurser i olika avseenden. Att detta med större lätthet läte

sig göra, örn högskolan förlädes till Ultuna än örn den placerades vid

Alnarp, läge i öppen dag.

Vid valet mellan Ultuna och Alnarp måste också respektive platsers

belägenhet i förhållande till landet i sin helhet, örn den också icke kunde

anses vara avgörande, dock tillmätas en viss betydelse. I ett land,

där avstånden från en ort till en annan kunde vara mycket stora, syntes

det ur bekvämlighetens och ekonomiens synpunkter vara förtjänt av

beaktande, att en undervisningsanstalt, avsedd att mottaga elever från

landets olika delar, förlädes i möjligaste mån centralt. Det torde icke

lida tvivel, att hänsyn av denna art i sin mån medverkat till att flertalet

av landets övriga högre fackliga undervisningsanstalter fått sitt säte i

mellersta Sverige.

Då såsom ovan framhållits den blivande högskolan skulle bedriva ej

endast undervisning utan ock praktiskt-vetenskaplig forskning och det

ur denna synpunkt framhållits såsom ej endast önskvärt utan även nödvändigt,

att högskolan bereddes nära tillgäng till ett välskött jordbruk

av tillräcklig omfattning, borde de två här föreslagna platserna jämföras

med och vägas mot varandra också ur denna synpunkt. Av en sådan

jämförelse torde enligt de sakkunnigas mening framgå, att jordbruket

vid både Ultuna och Alnarp i detta hänseende fyllde alla rimliga

krav. Dock kunde ifrågasättas, huruvida icke jordbruket vid Ultuna,

såsom disponerande över jordarter av flera olika slag än vad fallet vore

med jordbruket vid Alnarp, ur ren forskningssynpunkt hade något företräde.

Å andra sidan kunde med fog såsom motiv för förläggning av högskolan

till Alnarp anföras dess belägenhet i en av landets främsta jordbruksbygder,

ett förhållande som säkerligen skulle kunna påräknas i

viss mån utöva ett livgivande inflytande på den blivande högskolans

verksamhet. Ifrågavarande bygd vore jämväl centrum för växtförädlingsverksamheten

inom vårt land. För åstadkommande av önskvärd

kontakt mellan högskolan och institutioner för nämnda verksamhet vore

det givetvis av värde, örn högskolan kunde förläggas till samma trakt

som berörda institutioner. Alnarps närbelägenhet till Danmark och speciellt

Köpenhamn med dess mångahanda och framstående institutioner

inom jordbruksnäringens intressesfär talade ock för högskolans förläggande

dit.

Det bade såsom ett skäl för lantbrukshögskolans förläggande till Alnarp

anförts, att det skulle vara mindre rationellt förlägga den med högskolan

förbundna forskningsverksamheten till mellersta Sverige, inom

vilket område centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

redan vore verksam. Denna uppfattning kunde vid första påseendet synas

vara i viss mån berättigad. Men i själva verket vore det nog icke

så. Centralanstaltens verksamhet vore ingalunda, avsedd att på något

sätt vara lokalt begränsad till den del av landet, dit den kommit att förläggas;

tvärt örn vöre den avsedd att i lika mån tjäna alla landets olika

delar, något som i ännu högre grad torde kunna ske. därest önskemålen

örn anordnande i olika trakter av s. k. fasta försöksgårdar bleve förverkligade.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 177

Härtill komme, att det tillskott till forskningsarbete inom jordbrukets

område, som högskolans upprättande skulle medlöra, torde vara i högre

grad av nöden inom mellersta och norra Sverige än inom södra delarna

av landet, vilka i detta hänseende torde kunna — i långt högre grad än

övriga landsdelar — direkt tillgodogöra sig forskningsarbetets i Danmark

och Tyskland resultat inom olika områden.

I kostnadshänseende torde alternativen A I och A II kunna väntas

ställa i stort sett samma krav på det allmänna. Av verkställd utredning

framginge sålunda, att såväl engångskostnaderna som de årliga kostnaderna

kunde beräknas bliva nästan exakt lika stora vid lantbrukshögskolans

förläggning till Ultuna som vid dess förläggning till Alnarp.

Enligt de sakkunnigas förmenande syntes likväl de förhandenvarande

förhållandena medföra, att med ungefär lika byggnadskostnader ernåddes

i stort sett mera tillfredsställande anordningar för undervisningen

vid Ultuna än vid Alnarp.

I anslutning till den sålunda verkställda jämförelsen hava de sakkunniga

uttalat, att de vid valet mellan Ultuna och Alnarp såsom förläggningsplats

för den blivande lantbrukshögskolan hade, efter omsorgsfull

prövning av alla de skäl, som här ovan anförts för eller mot det ena

eller det andra alternativet, kommit till den bestämda uppfattningen, att

övervägande skäl talade för att lantbrukshögskolan förlädes till Ultuna.

De sakkunniga hava sålunda ansett sig böra föreslå, att alternativ A I

för den högre lantbruksundervisningens organisation komme till utförande.

Mot de sakkunnigas förslag till förläggning av olika anstalter för högre

lantbruksundervisning har en av de sakkunniga, nämligen herr Thomé,

anfört avvikande mening, i det han ansett, att lantbrukshögskolan borde

förläggas till Alnarp. Till stöd för denna uppfattning har herr Thomé

anfört följande.

»Undertecknad instämmer med övriga sakkunniga däri, att för den

högre lantbruksundervisningen bör upprättas en fristående lantbrukshögskola

och att denna icke bör förläggas till Stockholm utan till en av

platserna Alnarp eller Ultuna. När det åter gäller att välja mellan dessa

två platser, kan jag icke dela sakkunnigas mening. Som skäl för att föredraga

Ultuna framför Alnarp anföres:

1) bättre förbindelser finnas mellan Ultuna och Uppsala än mellan Alnarp

och Lund,

2) Ultuna ligger närmare Stockholm,

3) Ultuna ligger mera centralt i landet,

4) Ultuna disponerar över jordarter av flera olika slag än vad fallet är

med Alnarp,

5) det tillskott till forskningsarbetet, som högskolans upprättande kommer

att medföra, torde vara mera av nöden inom mellersta och norra

Sverige än inom de södra delarna.

Även örn dessa skäl vore riktiga, anser jag de flesta vara av så ringa

betydelse, att do icke få vara avgörande för denna fråga.

Ultimas bättre förbindelser med Uppsala skulle i första hand hava betydelse

för samarbetet med universitetet. Från Ultuna kommer man till

Bihang (ill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 hafi. (Nr 113.) 12

Reservation.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Kungl. Majus proposition Nr 143.

Uppsala genom 15 å 20 minuters spar vägsresa; från Alnarp kommer

man till Lund genom 5 minuters färd efter häst till Åkarp och sedan

11 minuters järnvägsresa. Jag tror icke, att olikheten har någon som

helst betydelse för samarbetet med universitetet. — Vidare skulle samma

förhållande även göra Ultuna lämpligare från lärares och elevers synpunkt

i fråga örn möjligheten att bekvämt erhålla bostäder utom högskolan.

Härvid bortser man emellertid helt ifrån att Alnarp ligger

nära två stora samhällen, Åkarp och Lomma. Från Åkarp går man till

Alnarp på 15 minuter och cyklar på mindre än 5 minuter; dessutom går

järnvägen Malmö—Göteborg genom Alnarp och för en ringa kostnad kan

en anhaltsstation för persontrafik ordnas inom Alnarps område, och

kommer resan mellan Alnarp och Malmö att taga 12 å 13 minuter. I

dessa hänseenden erbjuder Ultuna således inga företräden framför Alnarp.

Att Ultuna ligger närmare Stockholm, än Alnarp gör, kan icke förnekas;

men det ligger dock tillräckligt långt därifrån för att fördelarna

i huvudsak skola försvinna. Vill elev vid högskolan utnyttja exempelvis

centralanstaltens resurser i något avseende, kan det väl knappast

låta sig göra på annat sätt, än att han bor i Stockholm under tiden, han

studerar vid centralanstalten; och örn han för att komma till Stockholm

reser från Ultuna eller från Alnarp betyder dock icke mycket.

Att Ultuna ligger mera centralt i landet är också ovedersägligt, och

man kan icke förneka, att elever från Norrland hava närmare till Ultuna

än till Alnarp. Detta är dock en synpunkt, som jag måste frånsäga all

betydelse. Att de studerande själva icke taga dylik hänsyn visas därav,

att under nuvarande förhållanden många söka sig till Alnarp, fastän

de haft närmare till Ultuna; av från Alnarp sista året utexaminerade

agronomer hava halva antalet haft närmare till Ultuna.

Det är möjligt, att Ultuna kan uppvisa flera olika slag av jordarter

än Alnarp, om ock även Alnarp kan erbjuda olika sådana. Denna eventuella

fördel uppväges emellertid till fullo av do bättre klimatiska förhållandena

vid Alnarp, som dels möjliggöra flera slags kulturer, dels

och framför allt säkerställa försöken, så att man med större visshet får

resultat av dem.

Att högskolans forskningsarbete skulle behövas mera för övre Sverige

än för södra kan jag icke anse riktigt. Det tillkommer i första hand den

praktiska försöksverksamheten, . alltså centralanstalten och den lokala

försöksverksamheten, att se till i vad mån forskningsresultat kunna tilllämpas

i olika delar av landet på grund av där rådande olikheter i fråga

örn klimat och jordmån. Högskolans forskningsarbete bör helst icke vara

lokalt betonat utan skall örn möjligt gå djupare och söka de grundläggande,

över allt giltiga lagarna. I någon mån kommer det naturligtvis

dock att bli påverkat av på platsen rådande naturliga förhållanden,

men örn dessa vid Alnarp mera överensstämma med de i det jordbruksidkande

södra Sverige rådande än med övre Sveriges, får detta knappast

räknas som en nackdel för Alnarp.

Det har ofta och med rätta framhållits, att lantbrukshögskolan måste

hålla kontakt med andra högskolor för att hålla sig uppe på hög nivå.

Men med icke mindre skärpa måste framhållas, att den också måste stå i

kontakt med det praktiska jordbruket och då naturligtvis med det högst

stående; det är härifrån den skall få de livgivande impulserna till forskningsarbete

och blott örn den befinner sig mitt i en landsdel, där man med

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 143.

179

intensitet bedriver ett verkligen högt stående jordbruk, kan man vänta,

att den skall känna var framstegen kunna göras och var forskningsarbetet

skall sättas in. I detta hänseende anser jag endast Alnarp hava de

naturliga förutsättningarna för att bliva platsen för vår lantbrukshögskola.

Vidare talar för lantbrukshögskolans förläggning till Alnarp, såsom

även sakkunniga framhållit, närheten till växtförädlingsinstitutionerna

vid Svalöv och Weibullsholm samt närheten till det i jordbrukshänseende

högt stående Danmark med dess högskola i Köpenhamn. Den

nära förbindelsen mellan Alnarp och denna senare skulle möjliggöra

växelverkan mellan vårt arbete på jordbruksområdet och det vetenskapliga

agrikulturella arbetet utanför Sverige på helt annat sätt, örn högskolan

förlädes till Alnarp, än örn den kommer att förläggas till Ultuna,

där den genom läget blir i hög grad isolerad. Jag förordar därför det av

sakkunniga med A II betecknade alternativet.»

Med avseende på lantbrukshögskolans förläggning hava de flesta, som

yttrat sig i ämnet, tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Hit höra lantbruksstyrelsen,

lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, universitetskanslern, större akademiska

konsistoriet i Uppsala, veterinärhögskolans styrelse, styrelsen för Ultuna

lantbruksinstitut, 15 hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges

lantbrukslärareförbund och svenska lantbrukstjänstemannaföreningen.

Ur de nu nämnda yttrandena må här anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att själva förläggningsorten för högskolan

hade föga betydelse för undervisningsresultatet. Den uppfattning,

som från vissa håll gjorts gällande, att högskolan ovillkorligen borde förläggas

till den del av landet, där jordbruket på grund av jordmån, klimat

och andra förhållanden stodo högst, torde därför enligt styrelsens

förmenande icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Helt andra synpunkter

syntes i detta avseende vara utslagsgivande. Särskild vikt syntes

sålunda böra läggas vid kostnaderna ur såväl det allmännas som den

studerande ungdomens synpunkt, vidare vid bekväma förbindelser med

redan befintliga undervisnings- och forskningsanstalter på närliggande

arbetsområden ävensom vid ett med hänsyn till landets olika delar centralt

läge.

Frånsett de ekonomiska synpunkterna kunde starka skäl otvivelaktigt

anföras för högskolans förläggande till Stockholm. Betydelsen av nära

förbindelse med sådana högskolor som veterinärhögskolan, skogshögskolan

och tekniska högskolan samt med sådana anstalter som centrala

frökontrollanstalten, det blivande institutet för forskning på djurförädlingsområdet

och framför allt centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet finge ingalunda underskattas. Det centrala läget talade

jämväl för en förläggning till Stockholm. Emellertid funno lantbruksstyrelsen

i likhet med de sakkunniga så starka skäl tala mot en förläggning

till huvudstaden, att dessa måste tillmätas avgörande betydelse.

Redan med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av en sådan förläggning,

icke minst för den studerande ungdomen, som icke hade sin

hemort i huvudstaden, mäste lantbruksstyrelsen avråda ett biträdande

av detta förslag. Härtill kommo emellertid, att en förläggning till ett

större jordbruk med tillräcklig husdjursbesättning och helst tillgång till

Yt (randen.*

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

olika jordarter utgjorde en synnerligt viktig förutsättning för den forskningsverksamhet,

som ovillkorligen måste vara förenad med högskoleundervisningen,

därest denna skulle kunna bliva livgivande.

För en förläggning till det nuvarande lantbruksinstitutet vid Ultuna

talade liksom för Stockholm det jämförelsevis centrala läget i landet. Den

särskilt elter iulibordandet av spårvägslinjen Uppsala—Flottsund lätta

förbindelsen med Uppsala universitet och dess institutioner ävensom möjliheten

att utnyttja den till Uppsala förlagda, statsunderstödda verksamheten

lör betes- och vallodlingens befrämjande torde också med skäl kunna

åberopas som stöd för en förläggning till nämnda stad. Förbises finge

icke heller, att Ultunas jämförelsevis goda förbindelser med Stockholm

underlättade ett visst samarbete jämväl med de högskolor och institutioner

därstädes, vars tillvaro kanske finge anses som huvudmotivet för en förläggning

av högskolan till denna stad. Därtill komine, att Ultuna egendom

med sin synnerligen växlande jordmån syntes giva fullt tillfredsställande

möjlighet till anordnande av den försöksverksamhet, som förutsatts

såsom nödvändig.

Av reservanten bland de sakkunniga beträffande förläggningsfrågan

hade såsom skäl för en förläggning till Alnarp särskilt åberopats dess jämförelsevis

lätta förbindelse med universitetet i Lund samt lantbrukshögskolan

i Köpenhamn ävensom med växtförädlingsanstalterna i Svalöv och

Weibullsholm. Om också detta icke kunde frånkännas en viss betydelse,

mäste dock framhållas, att inga av dessa institutioner stöde i samma intima

förhållande till Alnarp som de i Uppsala belägna till Ultuna. Vad växtförädlingsanstalterna

beträffade, torde förbindelserna med dem icke vara

lättare att åstadkomma än för Ultunas vidkommande med de i Stockholm

belägna, för. högskolans verksamhet betydelsefulla institutionerna. Vad

särskilt den i viss mån lätta förbindelsen med lantbrukshögskolan i Köpenhamn

beträffade, kunde denna visserligen åberopas såsom en förmån på

grund av den samverkan, som skulle kunna åvägabringas respektive lärare

emellan. Lantbruksstyrelsen kunde emellertid icke underlåta att framhålla,

att enligt dess förmenande en lantbrukshögskolas befintlighet på

andra sidan av Öresund snarare talade emot, att Sveriges enda högskola på

detta område skulle förläggas vid samma sund.

Ehuru enligt lantbruksstyrelsens förmenande jämväl andra skäl talade

för högskolans förläggning till Ultuna, torde vad redan anförts vara tillfyllest

för en obetingad anslutning till de sakkunnigas förslag om högskolans

förläggande till Ultuna.

Lantbruksakademien har framhållit, att den isolering från den livgivande

förbindelsen med och påverkan av universitetens och Stockholmshögskolornas

mångsidigare vetenskapliga intressen, vilken plägat anföras såsom

skäl mot lantbrukshögskolans förläggande till annan plats, än där

andra högskolor funnes, numera tack vare nutidens förbättrade samfärdsmedel

torde mindre än förr gälla landets båda lantbruksinstitut, och om än

den vetenskapliga förbindelsen mellan dessa och närliggande universitet

varit mindre, än önskvärt varit, så torde förutsättningarna för en sådan

betydligt förbättras, örn institutet förändrades till en verklig högskola,

som vore säte för vetenskapliga studier och forskning.

De båda nuvarande lantbruksinstituten erbjöde å andra sidan den fördelen

att vartdera av dem ägde ett lantbruk så omfattande och väl utrustat,

att det kunde tillfredsställa lantbrukshögskolans behov av åskådnings- och

demonstrationsmaterial samt tillfälle till försök och undersökningar på

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

jordbrukets och husdjursskötsel^ samt lantbruksekonomiens områden. Ett

lantbruk av den omfattning och beskaffenhet, som numera ansåges oundgängligt

behövligt för en lantbrukshögskola, skulle svårligen kunna anskaffas

i närheten av en lantbrukshögskola i Stockholm, och även vid universiteten

skulle dess anskaffande, bebyggande och övriga utrustning medföra

betydliga kostnader, vilka kunde besparas genom högskolans förläggning

till Ultuna eller Alnarp, där också byggnader för undervisningslokaler

och bostäder redan funnes, vilka i huvudsak motsvarade högskolans

behov.

Såväl från undervisningens synpunkt som av ekonomiska skäl ansåge

således lantbruksakademien lantbrukshögskolan böra förläggas till ettdera

av landets båda lantbruksinstitut.

I fråga örn valet mellan de båda lantbruksinstituten som plats för lantbrukshögskolan

ansåge akademien, att vad ovan anförts örn den mindre

betydelse, som jordbrukets art och ståndpunkt i den ort, som ifrågasattes

för förläggningen av en för utbildning av praktiska jordbrukare avsedd

agronomkurs, hade för dennas möjlighet att fylla sin uppgift, an mer gällde

i avseende på lantbrukshögskolan, i betraktande därav, att studierna vid

denna skulle vara av mera teoretisk art och beakta alla de olika förhållanden,

under vilka lantbruket, det större såväl som det mindre, arbetade i olL

ka landsdelar.

Yad i det remitterade betänkandet anförts till förmån för Ultuna, beträffande

förefintlighet vid denna institutsegendom av större växling i

avseende på jordmån, kunde väl hava någon betydelse genom den fördel

detta kunde innebära för det försöksarbete, som borde äga rum vid högskolan,

men dock icke väga synnerligen tungt vid valet mellan de båda

platserna. För högskolans förläggande till Alnarp talade däremot, att

därigenom den högsta undervisningen i såväl egentligt lantbruk som i

mjölkhushållning och mejerihantering samt trädgårdsskötsel då skulle

kunna sammanhållas som en helhet i stället för att enligt sakkunnigemajoritetens

förslag undervisningen i de senare båda verksamhetsgrenarna

skulle komma att skiljas från liögskoleundervisningen på det egentliga lantbrukets

område. Ej heller denna omständighet syntes dock vara av avgörande

betydelse.

Däremot syntes det akademien vara avgjort mindre lämpligt att förlägga

landets enda lantbrukshögskola till en såväl i geografiskt som i jordbrukshänseende

så extrem ort i det vidsträckta landets sydligaste län och med

ett lantbruk, som i avseende på art och intensitet knappt bade sin motsvarighet

inom övriga delar av landet.

Lantbruksakademien tvekade därför ej att förorda de sakkunnigas flertals

förslag örn lantbrukshögskolans förläggande till Ultuna samt agronomkursen

liksom den högre mejeri- och trädgårdsundervisningen till Alnarp.

Lantbrukshögskolans förläggning till Alnarp har förordats av större

akademiska konsistoriet i Lund, Alnarpsinstitutets styrelse och lärarråd,

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt skånska

agronomklubben. Därjämte har Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, som dock ej velat taga bestämd ställning till förläggningsfrågan,

ansett, att sakskälen talade för lantbrukshögskolans förläggande

till Alnarp.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

/förre akademiska konsistoriet i Lund har framhållit, att den förefintliga

otullstandigheten i lantbrukshögskolans organisation, som uppstått genom

den högre mejeri- och trädgårdsundervisningens förläggande till annan

ort on högskolan själv, givetvis ej skulle behövt uppstå, örn de sakkunniga

valt att förlägga högskolan till Alnarp i stället för till Ultuna. När mejerinmgsiraga,

ansett, att sakskälen talade för lantbrukshögskolans förlägiaggas

annorstädes än till Alnarp, syntes man hava bort taga i allvarligt

overvagande, örn ej undvikandet av denna den högre lantbruksundervisningens

splittring varit ett vida mer tyngande skäl för högskolans förläggning

i sm helhet till Alnarp än de tämligen torftiga skäl och obetydhga

omständigheter, som föranlett de sakkunniga att föreslå dess förläggning

till Ultuna.

Thil stöd för sin uppfattning örn lämpligheten av att förlägga lantbrukshogskolan

till Alnarp har konsistoriet anfört åtskilligt material rörande

klimatiska förhållande!! ävensom avseende den relativa avkastning av

olika kulturväxter vid Alnarp och Ultuna, vilket allt synts tala till förmån

tor Alnarp. Konsistoriet har vidare erinrat därom, att ett ganska livligt

samarbete redan ägde rum mellan Lunds universitet å ena sidan och Alnarps

lantbruks- och mejeriinstitut samt lantbruksforskningen i övrigt å

den andra sidan.

Lärarrådet vid Ahlarp anser, att en grundbetingelse för att lantbrukshogskolan

i fullaste mått skulle kunna fylla sin uppgift i undervisningens

och forskningens tjänst vore, att den vore förlagd till en plats, där de natur

liga förutsättningarna vore tillfinnandes för en intensiv och mångsidig

lanthushållnings bedrivande. Lärarrådet ville erinra örn Alnarps i motsats

till Ultimas belägenhet i en trakt av landet, där tack vare gynnsamma

klimatförhållanden samt fördelaktigt geografiskt och ekonomiskt läge ett

intensivt och högt utvecklat jordbruk vore tillfinnandes. Skånes å ena

sidan mycket mer avancerade och mångsidigt bedrivna växtodling med

dels sådana kulturer som sockerbetsodling, rotfruktsfröodling m. fl., vilka

ej kunde bedrivas i Uppland, och dels intensivare växtföljder, arbetsmetoder

m\m-’ ä andra sidan dess mera utvecklade husdjursskötsel i avseende

på såväl hov- som klövbärande djur med flera djurraser och mångsidigare

produktionsriktning; dessa nu nämnda förhållanden i förening med förefintligheten

av ett för alla jordbruksspörsmål mycket livligt intresse, tagande

sig littij ck ej minst i de olikartade utställningar för växtprodukter

— maltkorns- och fröutställningar — avelsdjursauktioner, premieringar

och hingstbesiktningar, som hölles i Malmö, vore enligt lärarrådets mening

verkligt tungt vägande skäl, som ej finge lämnas åsido utan måste tagas

största hänsj- n till, ja, borde fa fälla utslaget vid avgörandet av lämpligaste

platsen för lantbrukshögskolans förläggning. De nu anförda förhållandena

berättigade absolut till att förklara Alnarp Amra en lämpligare förläggningsplats

för högskolan än Ultuna.

Det vore i en sådan miljö, som Skåne, landets utan gensägelse förnämsta

jordbruksdistrikt, erbjöde, en lanthrukshögskola borde vara belägen, ty då

funnes verkliga förutsättningar för, att det så viktiga kravet skulle låta sig

uppfylla, att lärare oell studerande vid högskolan komme i kontakt nied det

praktiska jordbruket och att undervisning och forskning anknötes till

detta krav. Och vad beträffade möjligheten av att från Alnarp komma i

kontakt med det mindre intensivt hedrivna jordbruket och få blicken öppnad

för dettas förhållande och spörsmål, saknades sådan visst ej, då Alnarp

läge blott 30—40 kilometer från den sydsvenska mellanbygden med dess

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

183

av mindre gynnsamt klimat och ekonomiskt läge samt av kargare och

sämre jordmån föranledda extensivare jordbruk. Att från Alnarp nå de

bygder, där jordbruket bedreves på ett med det mellansvenska ganska

överensstämmande sätt, vore betydligt lättare och bekvämare än att fran

Ultuna komma till det intensivare jordbruket i Skåne.

Endast i ett pär yttranden ifrågasättes lantbrukshögskolans förläggande

till Stockholm.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,

huruvida tillgången till ett större jordbruk borde tillmätas avgörande

betydelse för lantbrukshögskolans förläggning. Ombesörjande av tor högskoleverksamheten

erforderlig utrustning i jordbrukshänseende med vad

därtill hörde borde kunna ske utan att högskolans förläggning behövde

bindas vid jordbruk av den omfattning som å Ultuna och Alnarp. Under

förutsättning härav ville förvaltningsutskottet utan tvekan förorda, att

lantbrukshögskolan förlädes till Stockholm. . ,

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anlagt liknande

synpunkter som de nu senast refererade och vidare framhaiiit, att

genom högskolans förläggande till Stockholm gynnsammare förutsättningar

erhölles för ett samarbete mellan högskolan och centralanstalten för

jordbruksförsök. Därjämte skulle vid sådan anordning båda de nuvarande

lantbruksinstituten kunna disponeras för de praktiska agronomkurserna.

En minoritet inom tekniska högskolans lärarkollegium bär ansett, at.

den högre lantbruksundervisningen borde inkorporeras med vetermar
och

skogshögskolorna. . . .. _ „„onQl.

Skälet, att veterinär- och skogsundervisningen sa nyligen s™ }esp®.k

tive 1912 och 1914 nyorganiserats, och att därför det ratta ögonblicket tor

nu ifrågavarande högskolors sammanförande i en organisk enhet vore

försuttet, syntes vara skäligen svagt. Möjligen skulle något dylikt kunna

sägas, sedan lantbruksundervisningen skulle hava organiserats enligt sakkunnigas

förslag, men knappast nu.

k Skälet, att de båda äldre högskolorna visserligen kommit att uppforas

nå tämligen ringa avstånd från varandra, men dock pa sa stort avstand,

att ett organiskt sammanförande av redan dessa två skulle stöta pa väsentliga

svårigheter av rent lokal natur, syntes aven vara svagt. Avståndet

vore nämligen ej större än att det mellanliggande området kund.

antagas bliva utnyttjat för framtida utvidgningar av dessa anstalter eller

för gemensamma behov. För lantbrukshögskolan syntes ett lämpligt område

finnas omedelbart söder örn vetermarhogskolan, dar aven gemensa

ma byggnader såsom för administration, bibliotek m. m. skulle fa ett gott

läge. Med denna förläggning skulle sålunda alla tre anstalterna komma

att ligga på ett sammanhängande område. For sådana forsoksfalt, sorn

bordeSfigga i omedelbar närhet till lantbrukshögskolan, torde har aven

finnas utrymme, och för övrigt torde för forsoksfalt lampliga 0™''^

finnas dels på andra sidan vägen mitt emot vetermarhogskolan, dels

längre ut mot Experimentalfältet.

Då såsom ock de sakkunniga antytt, vid en sammanslagning av de t

anstalterna agronomundervisningen skulle avskiljas och bibehållas p

andra håll, syntes behovet av direkt anslutning till jordbruk eji vara erforderligt

varför utrymmet i fråga väl skulle kunna racka till de forsöksfä

t m. m„ som borde ligga i närheten av högskolebyggnaderna För

den högre vetenskapliga lantbruksundervisningen syntes i varje fall for
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

öve^hefa landel^ mskränkas högskolans närhet utan vara spridda

Till en dylik utvidgad högskola för husdjurslära, lantbruk och skogsnäs

skulle sannolikt med fördel även mer eller mindre nära kunna knytas

sa val centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet som

statens skogsiorsoksanstalt.

Ytterligare må anmälas, att några av de hörda organisationerna

icke ansett sig bora taga ställning till frågan örn lantbrukshögskolans

förläggning. Dessa äro tekniska högskolans styrelse, Skaraborgs läns

och Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt Sveriges

allmänna lantbrukssällskap.

Styrelsen för tekniska högskolan har, i anslutning till lärarkollegiets

yttrande, ansett sig icke kunna upptaga till bedömande frågan vilken

plats som vore den lämpligaste för lantbrukshögskolan, Ultuna eller

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett sig

sakna förutsättningar för ett rätt bedömande av till vilken av de föresiagna

platserna, Stockholm, Ultuna eller Alnarp, lantbrukshögskolan

borde förläggas. Förvaltningsutskottet vore likväl av den principiella

uppfattningen, högre lantbruksundervisning och all lantbruksve
tenskaplig

forskning borde förläggas till en och samma plats, varigenom

icke blott den blivande lantbrukshögskolan bleve bättre skickad att meddela

högre undervisning såväl i lantbruk, mejerihantering och trädgårdsskötsel

som ock i lantmäteri, utan även driftkostnaderna för ifrågavarande

anstalter torde kunna väsentligt nedbringas.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har, utan att vilja taga bestämd

stallning till frågan örn vilken av de ifrågasatta platserna bäst skulle

agna sig tor högskolans förläggning, uttalat, att det icke syntes vara oundgängligen

nödvändigt, att högskolan bleve förlagd till en större egendom

utan att iordringarna i detta hänseende kunde inskränkas till att nödig

torsoksareal funnes i högskolans omedelbara närhet samt en eller flera

demonstrationsegendomar funnes inom ej alltför långt avstånd därifrån.

Beträffande frågan örn centralanstaltens förläggning hava i åtskilliga

av de i förra kapitlet omnämnda uttalanden till förmån för en samorganisation

mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten även förordats

en förflyttning av centralanstalten från Stockholm. Som skäl härför har

bland annat anförts behovet av tillgång till försöksmöjligheter vid själva

anstalten samt av tillbörlig kontakt med det praktiska jordbruket. Från

deras sida, som avstyrkt ett inordnande av försöksanstalten i lantbrukshögskolan,

har i allmänhet en förflyttning av anstalten betecknats såsom

olycklig, enär den ansetts leda till ett avbrott i anstaltens utveckling.

Dessutom hava ekonomiska skäl anförts mot en förflyttning, dels i så

måtto att vissa ökade engångskostnader skulle inställa sig och dels därigenom

att centralanstaltens nuvarande inrättningar och resurser icke

vidare skulle komma att få den avsedda användningen.

Vidkommande de i förevarande avseende inträdande engångskostnaderna

hänvisas till vad förut omnämnda utredningsmän därom anfört,

vilket refererats i nästföregående kapitel. I fråga om centralanstaltens

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nuvarande inrättningar och deras användning vid en eventuell förflyttning

av anstalten föreligga jämväl vissa utredningar av nyssnämnda utredningsmän.

Härom må anföras följande.

Be av centralanstalten disponerade byggnaderna tillhöra dels lant- 1927 års

bruksakademien och dels centralanstalten. Beträffande samtliga dessa utrednings
män.

byggnaders tillkomst hava utredningsmännen anfort följande.

Å Experimentalfältet hade lantbruksakademien under tiden före centralanstaltens

inrättande uppfört ett tämligen stort antal byggnader. I

vissa fall hade därvid staten lämnat bidrag. Här nedan skulle uppgift

lämnas örn de av akademiens byggnader, vilka nu disponerades av centralanstalten,

därvid samtidigt skulle angivas, i vad utsträckning statsmedel

utgått såsom bidrag till ifrågavarande byggnaders uppförande.

År 1817 uppförde akademien en flygelbyggnad till redan då planerad

huvudbyggnad å Experimentalfältet. Flygelbyggnaden togs i början i

anspråk för tjänstepersonal och användes senare till bostadshus för inspektoren

vid lantbruksavdelningen. För närvarande hade fyra vaktmästare

vid centralanstalten bostadslägenheter uti ifrågavarande byggnad.

Kostnaderna för byggnadens uppförande funnes icke särskilt angivna

i tillgängliga handlingar. Statsbidrag hade icke utgått för detta

byggnadsföretag.

År 1857 hade akademien gjort framställning om ett bidrag av 9,000

riksdaler för reparation av ifrågavarande byggnad, men framställningen

hade avslagits, och akademien hade själv fått bära de med reparationsarbetena

förenade kostnaderna.

Huvudbyggnaden vid Experimentalfältet hade uppförts åren 1835—1838

med enbart akademiens medel. Den redovisade totala byggnadskostnaden

hade uppgått till 25,990 riksdaler specie. Uti ifrågavarande byggnad,

som nu benämnes stora institutionsbyggnaden, samt i senare tillbyggnad

till denna vore centralanstaltens husdjurs-, kemiska och bakteriologiska

avdelningar inrymda.

År 1864 hade ladugård, loge, redskapshus, källare och gasverk uppförts

vid Experimentalfältet. Akademien hade vid denna lid erhållit ett statsanslag

å 45,500 riksdaler för byggnadsarbeten m. m. å Experimentalfältet,

varav 5,000 riksdaler hade varit avsedda för täckdikningsarbeten,

8,500 riksdaler för inredning och inventarier vid kemiska laboratoriet,

8,200 riksdaler för diverse reparationer m. m. samt 23,800 riksdaler för

ny byggnadsarbeten, fördelade sålunda:

ladugård .............................................. riksdaler 9,500

källare ................................................ » 2,300

De totala kostnaderna för samtliga ifrågavarande arbeten hade uppgått

till omkring 60,000 riksdaler, varför akademiens eget bidrag för ändamålet

sålunda hade uppgått till omkring 14,500 riksdaler.

Bostadsbyggnad för botanisten (nuvarande s. k. assistentbyggnaden)

och växthus för hans arbeten hade uppförts år 1877. För ändamålet hade

loge ......

gasverk

''redskapshus

6,000

3.000

3.000

Summa riksdaler 23,800.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

beviljats ett statsanslag å 10,500 kronor, vilket belopp syntes kava varit

tillräckligt stort för bestridande av samtliga med byggnadsföretaget förbundna

kostnader.

För intendenten vid Experimentalfältet hade år 1888 uppförts en bostadsbyggnad,

numera använd för tjänstebostad åt föreståndaren för

centralanstaltens botaniska avdelning samt för växtfysiologiskt laboratorium.

Byggnadskostnaderna bade uppgått till 20,000 kronor, varav

10,000 kronor hade erhållits i statsbidrag.

Slutligen bade år 1890 inrättats en försöksgård i anslutning till det kemiska

laboratoriet. Kostnaderna härför syntes helt hava bestritts med

det för ändamålet beviljade statsanslaget å 12,500 kronor.

Utöver nu nämnda byggnadskostnader hade utgifter vid olika tillfällen

föranletts av reparationer och omändringar av olika byggnader m. m.

När förbättringar av dylikt slag krävt jämförelsevis mindre kostnader,

hade dessa i regel ingått under akademiens löpande utgifter. I vissa

fall hade emellertid bidrag av statsmedel utgått för sådana ändamål.

För utvidgning av det i huvudbyggnaden inrymda kemiska laboratoriet

samt för inredningsarbeten i nämnda laboratorium hade sålunda år

1883 erhållits ett statsbidrag av 10,000 kronor. Av akademiens egna medel

hade 1,500 kronor tagits i anspråk för ändamålet. Samma år hade

staten lämnat ett anslag av 7,000 kronor till bestridande av kostnaderna

för nedläggning av gasledning från stadens ledning vid Norra Tullportsgatan

till kemiska laboratoriet.

År 1885 hade staten lämnat bidrag för ändring av intendentens bostad

till växtfysiologisk försöksanstalt med 1,800 kronor samt för reparation

av inspektorsbyggnaden med 950 kronor, och år 1886 hade ett tilläggsanslag

utgått av statsmedel å 2,650 kronor för inredning och utrustning

av växtfysiolo giska arbetslokalen.

Akademien tillhöriga, nu av centralanstalten disponerade byggnader

vore för närvarande brandförsäkrade till följande belopp:

Stora institutionsbyggnaden med försöksgård ........ kronor 259,060

Bostadsbyggnad med växtfysiologiskt laboratorium .. » 30,000

Assistentbyggnaden .................................. » • 15,000

Vaktmästarbyggnad .................................. » 35,000

Tvätt- och boningshus ................................ » 12,000

Ladugårds- och logbyggnad .......................... » 50,000

Ishus ................................................ » 600

Avträde .............................................. » 150

Gasverksbyggnad .................................... » 2,000

Skjul (kem. avd.) .................................... » 500

Försöksskjul (bot. avd.) .............................. » 2,300

Summa kronor 406,610

Statens kostnader för byggnader m. m. för centralanstalten framginge

av följande tablå.

Nybyggnader samt förändringar av äldre byggnader

m. m. i samband med centralanstaltens upprättande

(1906—1907) ........................................ kronor 222,500: —

Utrustning av kemiska laboratoriet och inredning av

husdjursavdelningen m. m. (1907) .................. » 15,500: —

Nybyggnad m. m. för entomologiska avdelningen (1913) » 49,000: —

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Anordnande av elektriska ledningar vid centralanstalten

(1915) kronor 14,500: —

Tillbyggnad av stora institutionsbyggnaden (1926) ---- » 199,000: —

Ombyggnad av bostadshus m. m. för botaniska avdelningen

(1926) » 36,500: —

Tilläggsanslag för sistnämnda två byggnadsarbeten .. » 25,000: —

Summa kronor 562,000:—.

Utöver ovannämnda lokalutrymmen disponerade centralanstalten sålunda

över följande, direkt för centralanstalten uppförda byggnader, nämligen:
1

institutionsbyggnad för jordbruksavdelningen.

1 institutionsbyggnad för botaniska avdelningen.

1 institutionsbyggnad med tillhörande vaktmästarbyggnad för entomologiska

avdelningen.

5 bostadshus för avdelningsföreståndare.

2 bostadshus för överassistenter.

Beträffande den framtida dispositionen av åt centralanstalten upplåten

mark och av densamma disponerade byggnader hava utredningsmännen

vidare anfört.

Skulle centralanstalten förflyttas från Experimentalfältet, uppstode

frågan, på vad sätt markområden och byggnader m. m. vid Experimentalfältet

i fortsättningen skulle disponeras. Vad först beträffade det för

närvarande för akademiens trädgårdsavdelning ävensom för museet disponerade

markområdet, kunde centralanstaltens förflyttning i och för

sig givetvis icke motivera någon ändring i nu gällande bestämmelser rörande

upplåtelsen. Från denna del av Experimentalfältet ville utredningsmännen

sålunda i detta sammanhang bortse.

Med avseende å det område, som för närvarande vore upplåtet åt centralanstalten

vore att märka, att detta område såsom förut nämnts innehades

på grund av särskild upplåtelse från lantbruksakademien, som i

första hand mottagit området i fråga jämte annan mark i upplåtelse från

staten. Sålunda skulle man kunna antaga att, därest centralanstalten

förflyttades från Experimentalfältet till annan plats, det av anstalten

disponerade området skulle automatiskt återkomma i lantbruksakademiens

besittning.

Emellertid vore akademien i sin ordning tillförsäkrad besittning av

ifrågavarande område endast intill dess Kungl. Maj:t och riksdagen

annorlunda beslutade. Den formellt juridiska möjligheten för statsmakterna

att när som helst med annullerande av upplåtelsen återtaga området

helt eller delvis förelåge alltså. En annan sak vore, huruvida vissa

skäl kunde tala för att akademien efter centralanstaltens förflyttning

återfinge nyttjanderätten till det nu av anstalten disponerade området.

Ifrågavarande område hade ju ursprungligen upplåtits till akademien

för verkställande av försök på lanthushållningens område, och då numera

staten själv övertagit och — under i utredningen gjord förutsättning —

på annan plats uppehälle denna verksamhet, kunde själva anledningen

till upplåtelsen synas hava bortfallit. Emellertid finge i detta sammanhang

anföras, att vid sidan av nu utav staten själv bedriven och övrig

av staten understödd försöksverksamhet talrika arbetsuppgifter säkerli
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

gen funnes inom akademiens verksamhetsområde och att det väl läte

tänka sig, att akademien efter eventuell förflyttning av centralanstalten

önskade för sådant ändamål disponera det nu åt centralanstalten upplåtna

området, helt eller delvis, med därå befintliga, akademien tillhöriga

byggnader.

Ä andra sidan kunde det synas ligga nära till hands, att statsmakterna

vid eventuell förflyttning av centralanstalten till annan plats, för att

täcka eller minska de därmed förbundna kostnaderna, åter indroge den

del av Experimentalfältet, som nu disponerades av centralanstalten, till

statsverket för att utnyttjas genom försäljning eller i annan ordning.

Man torde nämligen kunna räkna med, att ifrågavarande område representerade

ett ganska betydande värde. Utredningsmännen hade erhållit

yttrande i ärendet dels från byggnadsstyrelsen och dels från djurgårdskommissionen.

Därvid hade visat sig, att byggnadsstyrelsen, som ansåge,

att av ifrågavarande område endast omkring 11 hektar borde kunna

komma i fråga för eventuell försäljning, beräknade värdet av ifrågavarande

mark till i runt tal 440,000 kronor, under det djurgårdskommissionen

räknade med ett belopp av omkring 1,600,000 kronor. I båda fallen

avsåge värdena marken som den nu befunnes (råmarksvärde). Till jämförelse

kunde nämnas, att det av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattade

värdet av Experimentalfältets hela markområde — byggnadsvärde

ej inräknat — för närvarande uppginge till 380,400 kronor.

Därest vid förflyttning i övrigt av centralanstalten den föreslagna växtskyddsanstalten

skulle anses böra vara förlagd till Experimentalfältet,

torde den markareal, som staten eventuellt kunde disponera för annat

ändamål, kunna beräknas bliva minskad med omkring 5 hektar.

Utredningsmännen hade ansett det ligga utanför deras uppdrag att

ingå på frågan, i vad utsträckning lantbruksakademien skäligen kunde

synas böra erhålla ersättning för den markareal och de akademien tillhöriga

byggnader, som genom en av statsmakterna eventuellt beslutad

annan disposition av det nu åt centralanstalten upplåtna området skulle

kunna komma att frånhändas akademien. Detsamma gällde beträffande

de inventarier och den laboratorieutrustning, som akademien överlämnade

till centralanstalten vid anstaltens upprättande. Enligt år 1907 på

föranstaltande av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet verkställd

inventering hade ifrågavarande lösöre upptagits till ett sammanlagt

värde av 50,083 kronor 96 öre.

Slutligen hava utredningsmännen i förevarande avseende påpekat, att

frågan örn centralanstaltens förflyttning innehölle viktiga moment av

ekonomisk natur, vilka det icke torde hava ankommit på utredningsmännen

att klarlägga. Här syftades närmast på det spörsmålet, huruvida

vid eventuell förflyttning av centralanstalten de nu av denna disponerade

värdena i form av mark och byggnader helt eller delvis kunde tänkas

bliva realiserade i syfte att därigenom ekonomiskt underlätta förflyttningen.

På denna punkt bleve bland annat underhandlingar med lantbruksakademien

erforderliga.

I övrigt vill jag med avseende å förevarande fråga örn centralanstaltens

förflyttning hänvisa till i nästföregående kapitel meddelad utredning.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

1 samband med Kungl. Majrts beslut att till 1930 års riksdag avlåta Propositionen

proposition rörande den högre lantbruksundervisningens ordnande anförde

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i förevarande avseende

bland annat följande.

Mot en förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm syntes mycket

tungt vägande skäl kunna anföras. Högskolans upprättande skulle

vid detta alternativ draga betydligt större engångskostnader än eljest,

och även de årliga utgifterna för högskolan skulle, till följd av Stockholms

höga placering i dyrortshänseende, uppgå till högre belopp, trots

att Stockholmsalternativet förutsatte medverkan vid undervisningen av

olika andra institutioner. För de studerande torde de rådande dyrortsförhållandena

jämväl medföra, att en förläggning av högskolan till Stockholm

skulle giva anledning till ökade studiekostnader.

En ännu viktigare synpunkt i förläggningsfrågan syntes vara, att en

till Stockholm förlagd lantbrukshögskola skulle bliva i avsaknad av ett

i omedelbar närhet beläget större jordbruk med tillhörande djurbesättningar.

Detta finge betraktas såsom en synnerligen stor brist. Vid den

moderna undervisningen gjorde sig en alltmera utpräglad tendens gällande

att så att säga levandegöra undervisningen, d. v. s. att. genom praktiska

övningar och demonstrationer sätta den studerande i tillfälle att

komma i mera direkt kontakt med kunskapsstoffet. För en sådan undervisningsmetod

erfordrades emellertid ett omfattande åskådnings- och

övningsmaterial, och man torde i sådant hänseende vara berättigad att

säga, att vad laboratoriet betydde för undervisningen i kemi och den

botaniska trädgården för studierna i växtkunskap, det betydde ett närbeläget

större jordbruk för undervisningen i jordbruksar^ och jämförelsevis

stora kreatursbesättningar för undervisningen i husdjurslära.

Stockholm borde följaktligen icke komma i fråga som förläggningsort

för lantbrukshögskolan.

Vid ett val mellan Ultuna och Alnarp torde företräde böra givas

Ultuna. Det torde icke böra bortses ifrån, att med hänsyn till kommunikationer

Ultuna hade lättare än Alnarp att upprätthålla nära kontakt

med den närbelägna universitetsstaden. Betydelsen härav finge

ökad vikt därigenom, att flertalet lärare och studerande enligt det föreliggande

sakkunnigeförslaget förutsattes icke kunna erhålla bostad vid

högskolan. Det förtjänade vidare beaktas, att Ultuna genom sin närhet

till Stockholm i betydligt högre grad än Alnarp gåve högskolan förutsättningar

att samarbeta med olika till huvudstaden förlagda institutioner

på jordbruksområdet ävensom att för undervisningen i egenskap av speciallärare

tillgodogöra viss till dylika institutioner knuten eller eljest

därstädes förekommande sakkunskap på ifrågavarande kunskapsområden.

I detta sammanhang kunde även omnämnas, att institutionsbyggnad

för svenska beles- och vallföreningen för närvarande vöre under

uppförande vid Ultuna. Av mahända större vikt vid denna fragas bedömande

syntes emellertid vara, att lantbrukshögskolan vore avsedd att

tillgodose hela landets jordbruk och att av denna orsak Ultuna genom sitt

mera centrala läge i förhållande till landets olika delar borde vara avgjort

att föredraga som förläggningsort för högskolan. Jordbruksförhållandena

vid Ultuna eller det större område, som kitt kunde nas därifrån,

torde sålunda vara mera representativa för vårt land än det sydskånska.

Även för exkursioner till olika delar av landet torde Ultuna utgöra en

opaginerad Kontrollera mot PDF

1930 års

riksdag.

departementschefen.

1^0 Kungl. Majlis proposition Nr 134.

bättre utgångspunkt än Alnarp. Även om tyngdpunkten av vårt lands

jordbruk läge sydligare än Ultuna, finge dock icke förglömmas, att en.

betydande del av våra konsulenter och lantbrukslärare vore verksamma

längre norrut, och överhuvud taget torde jordbruksförhållandena i Norrland

böra tillmätas icke ringa vikt vid den högre lantbruksundervisningens

planläggande. Att detta krav lättare kunde tillgodoses, örn högskolan

förlädes till Ultuna än till Alnarp, torde vara uppenbart.

I sitt i anledning av förenämnda proposition och i ämnet väckta motioner

avgivna, av riksdagen godkända utlåtande anförde jordbruksutskottet

vid 1930 års riksdag i förevarande avseende följande.

Med avseende å platsen för högskolans förläggande kunde såsom framgm£e

av propositionen anföras starka skäl för såväl Ultuna som Alnarp.

Ur synpunkten av landet i dess helhet ansåge utskottet emellertid i likhet

nied departementschefen, att företräde borde lämnas för en förläggning

till mellersta Sverige. Med hänsyn till den av utskottet förordade

Barnorganisationen mellan lantbrukshögskolan och den inom Stockholms

stads område belägna centralanstalten torde — förutom Ultuna— jämväl

den nuvarande platsen för centralanstalten böra komma under närmare

övervägande. Det slutliga valet i förevarande hänseende torde sålunda

böra stå mellan Ultuna och Stockholm.

Genom den ställning till frågan örn förläggningsplatsen för lantbrukshögskolan,

som intogs dels av Kungl. Majit i propositionen nr 249 till 1930

års riksdag och dels av riksdagen genom dess godkännande av 1930 års

jordbruksutskotts utlåtande i ämnet (nr 89), torde valet av förläggningsplats

för nämnda högskola kunna begränsas till att gälla antingen Experimentalfältet

vid Stockholm eller Ultima vid Uppsala. Örn, såsom jag

ovan föroidat, lantbrukshögskolan upprättas i samorganisation med centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet, synes någon skillnad

i storleken av de engångskostnader, som uppkomma vid lantbrukshögskolans

inrättande, icke längre föreligga mellan de båda alternativen.

Däremot lära de årliga kostnaderna, främst avlöningarna, bliva större

vid en förläggning till Experimentalfältet än vid en förläggning till Ultuna,

enär Stockholm tillhör en högre dyrortsgrupp. Men skillnaden

torde icke bliva av sådan storleksordning, att den behöver inverka på

frågans bedömande. På grund av de högre levnadskostnaderna i Stockholm

i jämförelse med Uppsala torde studiekostnaderna för eleverna

bliva större å den förra orten än å den senare, vilket onekligen är en omständighet,

som talar till förmån för Ultuna.

Utöver de rent ekonomiska konsekvenserna av valet utav förläggningsort

är det framförallt två omständigheter, som äro av avgörande betydelse

för nämnda val. Den ena är möjligheterna för den nya högskolan

att erhålla kontakt med andra vetenskapliga inrättningar; den andra är

tillgången till tillräckliga försöksfält och till förbindelse med praktiskt

jordbruk. Såväl i de sakkunnigas betänkande och i yttrandena däröver

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Mårds proposition Nr 143.

som även i den allmänna diskussionen i frågan hava nu nämnda förhållanden

ägnats stor uppmärksamhet.

Vad nu först beträffar möjligheterna för lantbrukshögskolan att erhålla

kontakt med andra vetenskapliga inrättningar, vilket givetvis är av utomordentlig

betydelse för den nya högskolans förmåga att uppehålla en god

vetenskaplig standard, har från åtskilliga håll påpekats, att vid en förläggning

till Experimentalfältet skulle högskolan erhålla förbindelse med

skogshögskolan, veterinärhögskolan, tekniska högskolan, statens geologiska

undersökning, statens centrala frökontrollanstalt o. s. v. Dylik

förbindelse skulle givetvis vara synnerligen värdefull. Den bör emellertid

enligt mitt förmenande icke överskattas. Vad som här främst kan

komma i fråga är personligt samarbete mellan de vid de olika institutionerna

anställda vetenskapsmännen, och dessas möjligheter till personligt

samarbete torde vara begränsade. Samarbete borde dock kunna komma

till stånd särskilt på marklärans och vissa delar av husdjurslärans

områden, möjligen även i fråga örn vissa delar av kemien. Däremot

torde den starkare sammanknytning komma att saknas, som består i

ömsesidigt behov för elever på ett högre stadium att till viss omfattning

förlägga sina studier till annan anstalt. Därigenom att en elev

på så sätt studerar sitt ämne vid två undervisningsanstalter, framtvingas

visst samarbete även mellan de båda lärarna i ämnet. Förbindelsen

mellan anstalterna blir då även i viss mån organisatorisk och ej

blott personlig. Nu skulle det nog i vissa fall inträffa, att, för det fall

lantbrukshögskolan förlädes till Experimentalfältet, elever vid denna

skola skulle behöva och även bereddes möjlighet att utnyttja framförallt

veterinärhögskolans resurser. Däremot torde det ytterligt

sällan komma att inträffa, att elever vid skogshögskolan, veterinärhögskolan

eller tekniska högskolan skulle önska förlägga sina studier till

lantbrukshögskolan, emedan nämnda fackskolor dels icke hava till uppgift

att utbilda lärare utan praktiska yrkesmän och dels icke förbereda

till högre examen. Det ytterligt ringa antal elever vid dessa skolor, som

driva studier för högre examen, lära dessutom hava föga att inhämta

vid en lantbrukshögskola. Det finnes därför anledning att befara, att

dessa skolors intresse för lantbrukshögskolan bleve relativt litet, varför

kontakten skolorna emellan skulle komma att begränsas till det rent personliga

intresset och initiativet hos vederbörande professorer.

Vid en förläggning av lantbrukshögskolan till Ultuna kan det icke,,

såsom från vissa håll gjorts gällande, sägas, att högskolan skulle komma

att bliva isolerad från alla vetenskapliga och kulturella förbindelser.

Lantbruksliögskolan skulle i detta fall komma att förläggas i lika nära

förbindelse med landets största och äldsta universitet som med ovannämnda

fackskolor och anstalter vid en förläggning till Experimentalfältet.

Möjligheter till personligt samarbete mellan vetenskapsmännen

vid universitetet och vid lantbrukshögskolan skulle icke bliva mindre än

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

motsvarande möjligheter till samarbete vid sistnämnda skolas förläggning

till Stockholm, fastän i förra fallet tyngdpunkten kanske mera

komme att ligga på det botaniska och biokemiska området. Lantbrukshögskolans

förläggning i nära förbindelse med Uppsala universitet skulle

dessutom med största visshet leda till organiserat samarbete i rätt stor

utsträckning. Här bleve det icke blott så, att elever från lantbrukshögskolan

skulle komma att komplettera sina studier vid universitetet. Studerande

vid universitetet, som på ett högre stadium kommit att syssla

med vetenskapliga problem på gränsen till de tillämpade jordbruksämnena,

framför allt i fråga örn fysik, kemi, botanik och zoologi, skulle helt

säkert begagna tillfället att anlita den på samma plats belägna och med

specialister och specialutrustning försedda lantbrukshögskolan. Ett dylikt

förhållande skulle säkerligen leda till ett ur vetenskaplig synpunkt

synnerligen befruktande samarbete mellan de båda högskolorna. Ett villkor

härför torde dock vara, att lantbrukshögskolan lyckas knyta vid sig

såsom lärare vetenskapliga kapaciteter samt att högskolans institutioner

erhålla en förstklassig utrustning.

På grund av nu antydda omständigheter torde kunna sägas, att vilken

av nämnda orter, som än kommer att väljas till förläggningsplats för

högskolan, goda möjligheter torde föreligga till vetenskapligt umgänge.

Troligen äro möjligheterna härtill i Stockholm mera vidsträckta, medan

beträffande Uppsala anledning föreligger att antaga, att samarbetet

komme att bliva mera intensivt. Vilken av de båda platserna, som under

nu antydda förhållanden skulle vara att föredraga, torde vara svårt att

avgöra, varför förevarande synpunkt knappast kan få tillmätas avgörande

betydelse för valet mellan dessa båda platser.

Beträffande härefter frågan örn tillräckliga försöksfält och möjligheter

till förbindelse med praktiskt jordbruk å de båda nämnda platserna, anser

jag mig till en början böra fastsla, att det ingalunda ur elevernas

synpunkt i och för sig skulle kunna betraktas som oundgängligen nödvändigt,

att lantbrukshögskolan har förbindelse med ett jordbruk. Man bör

nämligen icke överskatta betydelsen av ett dylikt demonstrationsobjekt.

Däremot lärer det vara av synnerlig vikt för vissa lärare vid högskolan

att hava tillgång till tillräckliga och lämpliga försöksfält, på det att de

må sättas i stånd att genomföra och följa för forskningen nödvändiga försök.

Likaledes äro vissa andra lärare av samma anledning i behov av

tillgång till en ej alltför fåtalig kreatursbesättning. Vidare torde det

vara synnerligen viktigt med hänsyn till forskningens och undervisningens

allmänna inriktning, att högskolan har en sådan belägenhet, att lärarna

komma i ständig kontakt med utövarna av praktiskt jordbruk.

Vad nu sagts om vissa lärare vid lantbrukshögskolan har, och det t. o. m.

i än högre grad, tillämpning på försöksmännen och forskarna vid centralanstalten

för försöksväsendet.

I intetdera av båda förenämnda avseenden kan Experimentalfältet an
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

193

ses fylla måttet. Den försöksareal, som där står till förfogande för försök,

uppgår till ungefär 17 hektar, varjämte marken icke kan betraktas

som särskilt lämplig för försöksändamål. Redan hittills har det

varit praktiskt taget omöjligt för centralanstaltens jordbruksavdelning

att vid Experimentalfältet genomföra försök. Även för husdjursavdelningen

hava försöksmöjligheterna ansetts alldeles för otillräckliga. Det

har som bekant från åtskilliga håll påyrkats, att centralanstalten borde

flyttas till annan plats för att bereda möjlighet för de där verksamma

försöksmännen och forskarna att personligen kunna följa försöken. Det

ligger därför i öppen dag, att, örn såväl lantbrukshögskola som centralanstalt

skulle förläggas till Experimentalfältet, tillgången till försöksfält

bleve alldeles otillräcklig.

Nu har det visserligen förmenats, att denna olägenhet i fråga örn Experimentalfältet

skulle kunna avhjälpas genom att till centralanstaltens

respektive lantbrukshögskolans förfogande ställdes försöksgårdar, belägna

i Stockholms omgivningar. Erfarenheterna från andra länder giva

emellertid vid handen, att en dylik anordning är föga lämplig. Att hava

undervisnings- och arbetslokaler å en ort och försöksfälten å en annan

leder till stor tidsspillan och är mycket obekvämt, och komme försöks-

och forskningsarbetet att härav bliva ytterligt lidande. I Finland

har man på nyssnämnda grund måst skilja försöksverksamheten från

den högre lantbruksundervisningen. Själv har jag vid ett besök förliden

höst vid lantbrukshögskolan i Berlin inhämtat, att det förhållandet, att

undervisningslokalerna därstädes ligga inne i staden, medan försöksfälten

äro belägna på ett ganska stort avstånd från dessa, betraktas som

hinderligt för arbetet. Jag anser mig sålunda icke kunna förorda, att

här i landet lantbrukshögskolan och centralanstalten förläggas å annan

plats än de försöksfält, varöver de behöva förfoga.

Å Ultuna torde möjligheterna att bereda lantbrukshögskolan och centralanstalten

nödig tillgång till försöksarealer ingalunda kunna betraktas

såsom helt tillfredsställande. Att de dock äro i hög grad överlägsna,

vad som i nämnda avseende kan åstadkommas å Experimentalfältet, är

obestridligt. Under Ultuna egendom höra cirka 340 hektar, varjämte

cirka 140 hektar annan kronan tillhörig mark skulle kunna tagas i anspråk

för de till Ultuna förlagda anstalternas behov. Örn i samband med

lantbrukshögskolans inrättande en reglering rörande markens användning

genomföres, torde därför såväl lantbrukshögskolans som centralanstaltens

behov av försöksarealer kunna i nödig utsträckning tillgodoses.

Ultuna har dessutom den fördelen, att denna plats är belägen å en jordbruksort,

där de vid högskolan och centralanstalten anställda befattningshavarna

hava lättare att ernå förbindelser med utövare av praktiskt jordbruk.

Vidkommande slutligen frågan, huruvida förläggningen av den högre

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 haft. (Nr IM.)

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

mejeriundervisningen skulle kunna anses inverka på valet av förläggningsplats

för lantbrukshögskolan, torde i detta avseende ingen sådan

skillnad föreligga mellan Experimentalfältet och Ultuna, att hänsyn därtill

behöver tagas i detta sammanhang.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att övervägande skäl tala för att

såväl lantbrukshögskola som centralanstalt förläggas till Ultuna, vilket

jag därför anser mig böra förorda. Den omständigheten, att denna plats

icke kan anses lika centralt belägen med hänsyn till de resor till de ute

i landet anordnade försöken, som centralanstaltens tjänstemän hava att

företaga, torde icke vara av den betydelse, att den kan få inverka på förläggningsfrågans

avgörande.

I detta sammanhang torde även ståndpunkt böra tagas till frågan örn

förläggningsplatsen för den växtskyddsanstalt, vars inrättande jag ovan

föreslagit. Med hänsyn till de stora administrativa uppgifter, som tillkomma

denna anstalt, torde det vara lämpligt, att nämnda anstalt förlägges

till huvudstaden. Jag förordar därför, att växtskyddsanstalten förläggas

till Experimentalfältet, där den lämpligen kan beredas lokaler i

centralanstaltens nuvarande byggnader.

Då jag nu förordat, att centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

förflyttas till Ultuna, torde en särskild fråga härefter

böra beröras. Ovan omnämnda utredningsmän för utredning beträffande

centralanstaltens och den högre lantbruksundervisningens inbördes ställning

hava framhållit, att frågan örn centralanstaltens förflyttning innehålla

viktiga moment av ekonomisk natur. Därvid syfta utredningsmännen

främst på frågan, huruvida de av centralanstalten nu disponerade

värdena i form av mark och byggnader kunna på sådant sätt bliva realiserade,

att flyttningen därigenom skulle kunna underlättas. För ett klarläggande

av denna fråga erfordrades bland annat underhandlingar med

lantbruksakademien. Det spörsmål, som det nu närmast gäller att avgöra,

är, huruvida ett klarläggande av den framtida dispositionen av centralanstaltens

tillgångar å Experimentalfältet bör föregå ståndpunktstagandet

till förflyttningen eller örn därmed kan anstå, tills principbeslut i förflyttningsfrågan

fattats. Funnes anledning antaga, att efter en förflyttning

av centralanstalten en del av dess nuvarande tillgångar skulle bliva

värdelösa, vore det onekligen angeläget, att detta bleve på förhand klarlagt.

Jag vill därför nu något uppehålla mig vid frågan örn dispositionen,

i händelse av anstaltens förflyttning, av den mark och de byggnader

å Experimentalfältet, som centralanstalten nu besitter. Den av centralanstalten

disponerade marken skulle, såsom från vissa håll framhållits,

kunna användas sålunda, att den antingen försåldes i form av byggnadstomter,

reserverades för statens framtida behov av byggnadsplatser för

offentliga byggnader eller ånyo upplätes åt lantbruksakademien för användning

som försöksfält i ena eller andra avseendet. Det torde sålunda

finnas användning nog för denna mark. Någon anledning att befara, att

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

195

den icke skulle bliva använd på ett ur statsnyttans synpunkt lämpligt

sätt lärer följaktligen icke föreligga. Dessutom har staten full frihet att

avgöra, till vilket ändamål marken bör användas. Beträffande byggnaderna

ägas vissa av lantbruksakademien och vissa av staten, vartill kommer,

att åtskilliga av de akademien tillhöriga byggnaderna blivit omändrade

eller tillbyggda med användning av statsmedel. En överenskommelse

måste därför i detta avseende komma till stånd mellan staten och

akademien. Därvid bör staten under alla förhållanden för sin del förbehålla

sig nödiga lokaler åt växtskyddsanstalten. Skulle underhandlingarna

leda till, att staten finge behålla samtliga byggnader, torde inga större

svårigheter föreligga för deras användande på lämpligt sätt. Sedan plats

beretts för växtskyddsanstalten och bostäder för dess ledning samt med

hänsyn tagen till bristfälligheterna hos byggnaden för jordbruksavdelningen,

bleve det egentligen endast fråga örn användningen av antingen

stora institutionsbyggnaden eller de av botaniska och entomologiska avdelningarna

för närvarande disponerade byggnaderna, fyra bostadshus

för avdelningsföreståndare samt vaktmästarbyggnaden. Med hänsyn till

statens behov av lokaler, för till Stockholm förlagda verk och inrättningar,

torde anledning icke föreligga för antagandet, att dessa lokaler skulle

behöva sakna användning. Jag finner därför hinder icke föreligga för

att beslut i princip nu fattas örn förläggningen av lantbrukshögskola och

centralanstalt och att frågan örn användningen utav nu av centralanstalten

disponerade tillgångar först därefter upptagas till prövning. Genom

sådant förfaringssätt vinnes den fördelen, att frågan örn den högre lantbruksundervisningens

ordnande kan bringas till sin lösning redan vid

1931 års riksdag. Skulle utredningen örn användningen av centralanstaltens

tillgångar först verkställas, torde förenämnda frågas lösning behöva

uppskjutas ytterligare ett år.

b. Lantbruksskolans högre kurs.

Angående frågan, huruvida högre kurs bör inrättas vid mer än en

lantbruksskola samt örn förläggningen av dylik kurs, anföres i huvudsak

följande uti den inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. rörande

möjligheterna att göra utbildningen av driftsledare för det större jordbruket

mera praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna agronomkursen kan anses komma att bliva.

Med hänsyn till läggningen av fortbildningskursen syntes lämpligast,

att dylik kurs samorganiserades med en tvåårig lantbruksskola. Undervisningen

borde nämligen ske i intim kontakt med ett jordbruk av storbruks

karaktär och den borde skötas av lärare med förmåga och vana

att meddela praktisk undervisning. Till en början syntes allenast en

fortbildningskurs böra inrättas. Elevantalet vid en dylik kurs torde

P. M. rBrand»

möjligheterna

att göra ut-“

bildningen av

driftsledare

för det större

jordbruket

mera praktiskt

betonad.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Departements
chefen.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

196 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

böra beräknas till högst 30. Skulle erfarenheten visa, att en kurs icke

räckte till för att fylla behovet, kunde sedermera åtgärder vidtagas antingen

för att vid den lantbruksskola, dit den första fortbildningskursen

förlagts, inrätta parallellavdelningar eller också att upprätta fortbildningskurser

även vid andra lantbruksskolor. För det fall, att en fortbildningskurs

nu ansåges böra upprättas, syntes den böra förläggas till

Alnarp och i samorganisation med statens där belägna tvååriga lantbruksskola.

Rörande de uttalanden, som i förevarande fråga göras i de i anledning

av ovannämnda P. M. avgivna yttranden, må följande återgivas.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut anför, att det visserligen torde

det få anses önskvärt, att mera än en sådan kurs från början inrättades

och särskilt att en dylik förlädes till mellersta Sverige, men torde man

likväl nu kunna inskränka sig till den föreslagna kursen på Alnarp, varefter

med ledning av vunnen erfarenhet nya liknande skolor kunde anordnas

i den mån det visade sig, att tillströmningen av kompetenta föranledde

detta, samt att jordbruket under rådande förhållanden erbjöde

placeringsmöjligheter för ett större antal personer med sådan utbildning.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser, att frågan örn ytterligare

en kurs utan olägenhet kunde ställas på framtiden.

Även jag anser, att tills vidare högre kurs endast bör upprättas vid en

lantbruksskola. Skulle erfarenheterna sedermera giva vid handen, att tillströmningen

till förevarande utbildning bleve så stor, att ytterligare undervisningsmöjligheter

behövas, torde det icke vara förenat med alltför

stora svårigheter att tillgodose ett dylikt behov. Den nu föreslagna högre

kursen torde böra förläggas till lantbruksskolan vid Alnarp. Visserligen

lärer jordbruket å denna egendom icke kunna anses representativt för

den större delen av landets jordbruk, men å andra sidan kan det här bedrivna

intensiva jordbruket giva eleverna värdefulla impulser i större

omfattning, än vad som skulle kunna ske i annan del av landet. Härtill

kommer, att å Alnarp redan i stor utsträckning finnas lokaler och övriga

anordningar för undervisningen, som utan vidare kunna tagas i anspråk

härför.

c. Anstalt för den högre mejeriundervisningen samt för

mejeriförsök.

Såsom förläggningsplats för erforderlig anstalt för högre mejeriundervisning

hava högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagit Alnarp.

Av olika skäl torde det vara lämpligt, att den högre mejeriundervisningen

anordnades på en av de platser, dit anstalt för högre lantbruksundervisning

i en eller annan form tänktes förlagd. Genom lokalt samband

mellan ifrågavarande båda närstående grenar av högre fackutbildning

vunnes först och främst, att erforderliga lärarkrafter i viss utsträck
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ning kunde utnyttjas gemensamt, varigenom åtskillig besparing i kostnaderna

för undervisningen kunde åstadkommas. Men även för själva

utbildningen — såväl på jordbruks- som mejeriområdet — borde det vara

värdefullt, att representanterna för de båda studieriktningarna dagligen

komme i personlig kontakt med varandra.

Såsom förläggningsort för anstalt för högre mejeriundervisning skulle

sålunda Stockholm, Ultuna eller Alnarp kunna komma i fråga. Av

nämnda tre platser torde emellertid såväl Stockholm som Ultuna sakna

erforderliga förutsättningar för att ifrågavarande undervisningsanstalt

med fördel skulle kunna förläggas dit. Ett grundvillkor för att ett gynnsamt

resultat av mejeriutbildningen överhuvud taget skulle kunna vara

att emotse vore nämligen tillgång till ett större mejeri. Vid Ultuna funnes

icke något sådant mejeri, och såvitt de sakkunniga kunde, finna saknades

även de naturliga förutsättningarna för att mejeridrift i större

skala där med fördel skulle kunna anordnas. I Stockholm ägde staten

icke heller något mejeri, och anledning torde icke heller finnas att därstädes

anordna statlig mejeridrift. Att återigen förlägga anstalt för högre

mejeriundervisning till enskilt mejeri kunde de sakkunniga för sin .del

icke förorda. Möjligt vore kanske att med innehavaren av dylikt mejeri

träffa överenskommelse örn mejeriets utnyttjande för undervisningsändamål,

men dels torde kostnaderna härför bliva betydande, och dels skulle

den vid anstalten bedrivna undervisnings- och forskningsverksamheten

ständigt vara försatt i ett visst osäkerhetstillstand, vilket, givetvis icke

kunde undgå att i längden menligt påverka resultatet av ifrågavarande

v6rksäinliGt«

Vid Alnarp däremot ägde staten redan ett större mejeri, som, för närvarande

utnyttjat i undervisningens tjänst, alltjämt med fördel syntes

kunna tagas i anspråk för här ifrågavarande ändamål. Allt talade sålunda

enligt de sakkunnigas mening för att den högre mejeriundervisnmgen

även i fortsättningen borde organiseras vid Alnarp. Vid den verkställda

utredningen rörande kostnaderna för anordnande av högre mejeriundervisning

hade de sakkunniga också utgått ifrån den förutsättningen,

att ifrågavarande undervisning skulle förläggas till Alnarp.

I administrativt hänseende bör enligt de sakkunnigas mening den blivande

anstalten för högre mejeriundervisning förenas med den anstalt

för högre lantbruksundervisning, som i fortsättningen kunde bliva förlagd

till Alnarp, d. v. s. i överensstämmelse med vad förut anförts om

anstalten för agronomutbildning.

I samband med frågan örn den högre mejeriundervisningens organisation

hava de sakkunniga jämväl tagit under övervägande, huruvida de

under statens maskin- och redskapsprovningsanstalter hörande mejerimaskinprovningarna

lämpligen borde organisatoriskt anknytas till mejeriundervisningen.

Ifrågavarande provningsanstalter äro för närvarande

organiserade på två avdelningar, nämligen en lantbruks- och en mejeriavdelning.

Avdelningarna stå under ledning av samma styrelse och hava

gemensam föreståndare. Vid mejeriavdelningen, som är förlagd till Alnarps

mejeri, är anställd en särskild Överassistent.

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde provningsverksamheten avseende

mejerimaskiner även i fortsättningen vara förlagd till Alnarp.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Efter omorganisation av den högre mejeriundervisningen syntes emellertid

anledning icke förefinnas att organisera ifrågavarande provningsverksamhet

såsom del av en självständig anstalt, utan den borde i stället

inordnas i anstalten för mejeriundervisning, ehuru den givetvis borde

hava särskild föreståndare. Denne borde emellertid vid sidan av prov*lmgsverksamheten

kunna bestrida viss undervisning för den högre mejeriutbildningen.

Till följd av provningsverksamhetens nära beroende av

mejer idr litens och mejeriundervisningens ledning syntes det vara lämpligast,

att styrelsen för de olika avdelningarna bleve gemensam.

Ovan skisserade form för mejerimaskinprovningarnas organisation syn

tes fördelaktig ur olika synpunkter. Genom att provningsanstalten anordnades

i samband med den högre mejeriundervisningen kunde provningsverksamheten

räkna med stöd av den jämförelsevis allsidiga sakkunskap

som måste vara representerad hos undervisningsanstaltens lärare,

oell samarbete med avseende på undersökningar och försök, som

kunde vara av betydelse för provningarna, borde givetvis med fördel

kunna etabieras. Vidare skulle provningarna kunna göras förhållande7-n^n-lga

P*™1 a,v fri tidäng till ett fullständigt mejeri och lämplig

tillfällig arbetshjälp från den lägre mejeriskola, som nu funnes och som

aven framdeles borde, finnas i samband med den högre mejerikursen

Slutligen skulle undervisningsanstalten därigenom erhålla en specialist

der visningen i maskinlära, vilket naturligtvis torde vara av stor

fordel för anstalten. Men aven för provningarna borde det vara av betydelse,

att föreståndaren finge en viss undervisningsskyldighet, då han

därigenom tvingades att förskaffa sig en fullt allsidig utbildning och att

tolja med utvecklingen på mejerimaskinområdet.

De sakkunniga, som i ämnet under hand samrått med styrelsen för statens

maskin- och redskapsprovningsanstalter, ansåge sig sålunda böra

förorda, att provningen av mejerimaskiner utbrötes ur de nuvarande maskin-

och redskapsprovningsanstalternas verksamhet för att på ovan angivet

sätt inordnas i anstalt för högre mejeriundervisning vid Alnarp

De sakkunniga vore icke i tillfälle att framlägga förslag till stat för en

P.f sätt anordnad maskinprovningsverksamhet på mejeriområdet;

likväl syntes det antagligt, att kostnaderna för verksamheten icke skulle

bliva större än som motsvarades av den kostnadsminskning för de nuvarande

maskin- och redskapsprovningsanstalterna, som ett utbrytande av

mejeriprovningarna borde föranleda. Föreståndaren för mejerimaskinprovningarna

syntes i fråga om löneförmåner böra hänföras till lönegrad

I fråga örn förläggningen av den erforderliga anstalten för högre mejeriundervisning

har uttalande gjorts endast i ett mindre antal av de avgivna

yttrandena. Därvid har i de flesta fall ifrågasatts, huruvida icke

den högre mejeriutbildningen borde meddelas på samma plats som den

högskolemässiga lantbruksutbildningen.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att skälen för ett förläggande av den

högre mejeriundervisningen till Alnarp väl i första hand skulle vara förefintligheten

därstädes av ett försöksmejeri med tillräcklig tillgång till

mjölk samt en önskan att icke rubba nuvarande anordning med den högre

utbildningens förläggande till samma plats som den lägre utbildningen

för manliga elever på mejeriområdet. Lantbruksstyrelsen ansåge sig

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

dock böra ifrågasätta, huruvida denna lösning kunde anses som den mest

rationella och utgöra ett slutgiltigt ordnande av frågan. Skulle den framkastade

tanken på centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet

förläggning till samma plats som lantbrukshögskolan förverkligas

och maskin- och redskapsprovningsanstalterna därjämte dit förflyttas,

skulle det enligt styrelsens förmenande ur organisationssynpunkt vara

mest rationellt och lämpligt att taga steget fullt ut och. förlägga jämväl

den högre mejeriutbildningen till samma plats. Möjligheten att för

sådan händelse lösa frågan om tillgång till lämpligt försöksmejeri torde

icke vara så liten, att detta borde få stå hindrande i vägen för en rationel!

lösning av frågan. Härigenom skulle också frågan örn utbildning

av mejerimän på det högre stadiet för forskningsarbetets och den högre

lärarverksamhetens behov lösas på enklaste sätt.

Även örn den här ifrågasatta koncentrationen av ali forsknings-, försöks-

och högre undervisningsverksamhet till en plats icke skulle komma

till stånd, återstode enligt lantbruksstyrelsen åsikt ännu en möjlighet

att ordna den högre mejeriutbildningen.

En god mejeriutbildning förutsatte kunskaper i vissa med den allmänna

lantbruksutbildningen sammanhängande ämnen. En kombination med

undervisningen vid lantbrukshögskolan skulle därför givetvis medföra

vissa fördelar. I ännu högre grad krävde emellertid denna utbildning

undervisning i vissa tekniska ämnen, varuti undervisning meddelades vid

tekniska högskolan. Det skulle därför möjligen kunna ifrågasättas, att,

därest centralanstalten bibehölles i Stockholm, den högre mejeriutbildningen

ordnades genom en samverkan mellan tekniska högskolan och

nämnda anstalt, i vilket fall givetvis också redskapsprovningsanstalternas

avdelning för mejerimaskiner borde förläggas till samma Plats.

Lantbruksakademien liksom styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet hava förklarat sig kunna förorda de sakkunnigas

förslag örn anordnande av högre mejeriundervisning vid Alliarp»
Lärarrådet

vid Alnarp har ansett det vara olämpligt att förlägga anstalten

för den högre lantbruksundervisningen till en plats, till Ultuna,

och den högre mejeriundervisningen till en annan plats, till Alnarp. Då

mellan de båda anstalterna mycket starka anknytningspunkter funnes,

borde de självfallet förläggas till en och samma plats och organisatoriskt

sammankopplas. Denna anordning borde leda till ett fullständigare

utnyttjande av lärarkrafterna vid lantbrukshögskolan och kanske ock till

ett bättre utbildningsresultat för de mejeristuderande, eftersom undervisningen

även i andra ämnen än de rena mejeriämnena komme att meddelas

av högskoleprofessorer i stället för av institutslektorer, samtidigt som

den å ena sidan avlastade en del av den stora undervisningsskyldighet,

som de sakkunniga föresloge för lärarna vid lantbruksinstitutet, och å

andra sidan otvivelaktigt komme att medföra en viss besparing för staten

i fråga örn de årliga kostnaderna för hela den högre undervisningens

bedrivande. Lärarrådet ansage det vara det enda riktiga att. förlägga

både den högre lantbruksutbildningen oell den högre mejeriutbildningen

till en och samma plats, och, då betydligt mera vägande skäl förefunnes

för den högre lantbruksutbildningens förläggande till Alnarp än till Ultuna

och Alnarp redan hade ett mejeriinstitut, vilket Ultuna däremot

vöre i avsaknad av, uttalade lärarrådet som en på verkligt bärkraftiga

grunder vilande uppfattning, att Alnarp vore den enda rätta platsen för

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

förläggning av all högre undervisning — både den, som avsåge lantbruksundervismng,

och den, som avsåge mejeriundervisning.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har för sin

del kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste lösningen av frågan

örn den högre mejeriundervisningens ordnande säkerligen vore, att

vid lantbrukshögskolan inrättades en särskild mejerilinje, organiserad i

huvudsaklig överensstämmelse med de principer, som gällde för övriga

studiehnjer vid högskolan. Liknande synpunkter hava framförts av

Västmanlands läns samt Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltning

SUTSfäOtt,

. Sveriges lantbrukslärareförbund har framhållit, att det ur allmän principiell

synpunkt vore önskvärt, att även den högre utbildningen på mejerihanteringens

och mjölkhushållningens område så långt möjligt sked„

Vld lantbrukshögskolan, ty dels borde denna vara fullständig på så

satt, att den företrädde alla linjerna, och dels bleve de andra ämnen

an mejeriteknik, som borde ingå i ämbetsexamen på mejeri- eller mjölkhushallningslinjen,

såsom ekonomi och husdjursskötsel m. fl., bäst företrädda

vid högskolan. Även örn den för mejeriutbildningen grundläggande

praktiken vunnes utanför högskolan, så borde dock vid denna kunna

anordnas laboratorier och mejeriutrymmen för speciella övningar och

försök samt för forskningsarbeten på området. Något hinder för Ultunas

fullgoda utrustande även på mejerilinjen torde ej förefinnas Det

la1 .ftä„rktes genom samling av alla utbildningslinjerna till en plats,

barskilt for de blivande mejerikonsulenterna, som ju måste antagas komma

att utgöra huvuddelen av de studerande på denna linje, skulle nog

isoleringen från högskolan bliva kännbar i längden.

. Svenska mejerikonsulentföreningen har hävdat, att utbildningen av mejerikonsulenter

borde bliva likvärdig med utbildningen av jordbruksoch

husdjurskonsulenter. Såsom konsekvens härav borde den högre mejeriundervisningen

bedrivas vid högskola och ej vid ett institut. — I särskilt

yttrande har mejerikonsulenten O. Hultman i Malmö, under åberopande

bland annat, att Skåne producerade mera än 50 procent av hela

landets smörtillverkning, uttalat, att den högre mejeriundervisningen under

alla förhållanden borde förläggas till Alnarp.

Beträffande de sakkunnigas förslag örn mejerimaskinprovningarnas anknytning

till den högre mejeriundervisningen, har uttalande gjorts endast

av styrelsen för statens maskin- och redskapspr övning sanstalter,

som i ärendet anfört i huvudsak följande.

Styrelsen hade intet att erinra mot den föreslagna anstalten för mejeriundervisning

vid Alnarp, och utgjorde mejerimaskinprovningarnas anslutande

till detta institut en av de möjligheter för mejerimaskinprovningarnas

ordnande, som styrelsen hade under övervägande. Även örn

denna möjlighet för närvarande syntes vara den, som hade största sannolikhet

för sig att bliva realiserad, kunde styrelsen på sakens nuvarande

ståndpunkt dock ej bestämt uttala sig för detta alternativ, respektive för

mejerimaskinprovningarnas förläggande under samma organisation som

mejeriinstitutet.

redn''nra ■“*'' Eörande den utredning förenämnda utredningsmän, som haft till upp
re

nwgsmdn. gift att verkställa utredning beträffande centralanstaltens och en bli
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

201

vande högre lantbruksundervisnings inbördes ställning, verkställt i fråga

om mejeriförsökens förläggning vid olika alternativ samt rörande de över

nämnda utredning avgivna yttrandena hänvisas till den i nästföregående

kapitel lämnade redogörelsen.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed dåvarande chefen för Propositionen

jordbruksdepartementet motiverade sin hemställan till Kungl. Majit örn nr 249l1930- framläggande för 1930 års riksdag av förslag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande, anföres i förevarande hänseende följande.

Givetvis skulle det vara till fördel för såväl den högskolemässiga lantbruksundervisningen

som den högre mejeriundervisningen, örn den senare

utan större svårighet kunde förläggas till högskolan. För de lantbruksstuderande

skulle därigenom undervisningen i mjölkhushållning lätt

kunna ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt, och de mejeristuderande

skulle erhålla bättre förutsättningar att inhämta för deras utbildning erforderliga

kunskaper i lantbruksämnen. Därtill komme, att det för blivande

konsulenter och lärare på mejerihanteringens område å ena sidan

och den egentliga lanthushållningens å den andra säkerligen skulle vara

av värde att under studietiden stå i nära kontakt med varandra. Emellertid

torde det av rent praktiska skäl knappast vara möjligt att förlägga

den högre mejeriutbildningen till lantbrukshögskolan. Vid Ultuna

funnes för närvarande intet för sådant ändamål användbart mejeri, och,

även örn ett dylikt kunde uppföras, torde det på grund av de lokala förhållandena

vara förenat med betydande svårigheter eller i varje fall avsevärda

årliga kostnader att anskaffa mjölk i för mejeriet erforderlig utsträckning,

särskilt om detta förutsattes skola organiseras som verkligt

driftsmejeri och vara av den storleksordning, att — såsom torde vara

önskvärt — jämväl provningarna av mejerimaskiner kunde förläggas till

samma plats som den högre mejeriundervisningen. Vid Alnarp ägde

staten redan ett dylikt mejeri, som torde vara väl lämpat för undervisningsändamål.

Till Alnarp hade också den högre mejeriundervisningen

i vårt land sedan en lång följd av år varit koncentrerad, och statens maskin-

och redskapsprovningsanstalters avdelning för mejerimaskiner vore

jämväl förlagd dit. Men även ur ren produktionssynpunkt syntes starka

skäl tala för att den högre mejeriundervisningen även i fortsättningen

bleve förlagd till Alnarp. Inom vårt lands mejerihantering syntes smörtillverkningen

bliva den alltmera förhärskande produktionsgrenen, och

på detta område intoge Skåne utan jämförelse den främsta platsen. Av

vår smörexport ginge också ej mindre än omkring tre fjärdedelar över

skånska hamnar. Det förtjänade i detta sammanhang omnämnas, att den

s. k. jordbruksutredningen i ett den 6 februari 1930 avgivet betänkande

angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande

förordat, bland annat, att svenska smörprovningarnas huvudkontor

flyttades från sin nuvarande förläggningsort Göteborg till Malmö.

Departementschefen hade för avsikt att föreslå Kungl. Majit att i samband

med frågan örn dylika åtgärder förelägga riksdagen förslag om sådan

förflyttning. Vunne detta statsmakternas gillande, skulle den högre

mejeriundervisningen vid förläggning till Alnarp erhålla ökade förutsättningar

att lämna gott resultat, dels genom att de studerande regel
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

202 Kungl. Martts proposition Nr 143.

bundet kunde beredas tillfälle till värdefulla övningar vid den föreslagna

smörkontrollstationen i Malmö och dels därigenom, att befattningshavare

vid smörprovningarna sannolikt i någon utsträckning kunde väntas stå

till förfogande som lärare vid den högre mejerikursen. Det syntes sålunda,

som örn Alnarp hade de större förutsättningarna för åstadkommande

av en tillfredsställande högre mejeriundervisning.

Beträffande mejerimaskinprovningarna hyste departementschefen samma

uppfattning, nämligen att jämväl dessa även i fortsättningen borde

var förlagda till Alnarp. Frågan om nämnda provningars organisation

torde emellertid tillsvidare böra stå öppen, då utredning för det dåvarande

påginge angående lämpligaste sättet för ordnande av den verksamhet,

som nu åvilade statens maskin- och redskapsprovningsanstalter. Dock

torde i samband med erforderliga omändringsarbeten vid Alnarps mejeri

behövligt utrymme böra reserveras för provningar på mejeriområdet.

I det föregående har jag förordat, att den högre mejeriundervisningen

och statens mejeriförsök inrymmas i en och samma anstalt. Vid ett bestämmande

av förläggningsplatsen för denna anstalt ställes man ånyo

inför frågan örn mejeriundervisningens förhållande till lantbrukshögskolan.

En samförläggning av sistnämnda högskola och anstalten för

högre mejeriundervisning skulle otvivelaktigt medföra vissa fördelar. I

det föregående har jag redan i detta avseende påpekat lantbrukshögskolans

behov av tillgång till framstående lärare i mjölkhushållning samt

betydelsen av intimt samarbete mellan husdjurförsöken och mejeriförsöken.

Även ur mejeriundervisningens synpunkt skulle berörda samförläggning

vara fördelaktig. Den undervisning i hudjurslärans olika delar, som

eleverna i högre mejerikursen skola åtnjuta, kunde nämligen komma att

ske av särskilt kvalificerade lärare. Fördelen härav synes enligt mitt

förmenande dock icke böra överdrivas. Nämnda undervisnig är icke avsedd

att bliva varken så omfattande eller djupgående, att för dess meddelande

skulle erfordras professorer i ämnena. Då man vidare på sina

håll anser önskvärt, att utbildningen av mejerimännen blir så likartad

med utbildningen i lantbrukshögskolan som möjligt, och man därför vill

hava den högre mejeriundervisningen som en linje i denna högskola, torde

man alltför mycket se bort från den tekniska och merkantila utvecklingen

på mejeriområdet. Det kan t. ex. icke längre vara frågan örn att utbilda

mejerikonsulenter hos hushållningssällskapen med uppgifter även på en

mängd andra områden än mejeriväsendets. Vad som erfordras är specialister

med framför allt teknisk-industriell och merkantil utbildning.

Denna av utvecklingen framtvungna inriktning underströks även av 1930

års riksdag, då den vid beviljande av anslag för anställande av mejerikonsulenter

uttalade önskvärdheten, att dessa konsulenter i görligaste

mån bleve anställda av mejeriorganisationer. Med de särskilda uppgifterna

för mejerikonsulenterna och med dessas anknytande till mejeriorganisationer

bör följa en för dem säregen utbildning. Följaktligen kan

jag icke finna det ur denna synpunkt motiverat att lägga den högre me
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 143.

203

jeriundervisningen under lantbrukshögskolan. Däremot torde ur en annan

synpunkt en samorganisation av den högre lantbruksundervisningen

och den högre mejeriundervisningen vara önskvärd. Anstalten för den

högre mejeriundervisningen och för mejeriförsöken kommer att bliva

ganska liten till sin omfattning. Antalet därtill knutna vetenskapsmän

bliva få. Det kan vara fara värt, att dessa forskare komma att känna

sig i viss mån isolerade. Tillförseln av nya impulser kan bliva för ringa

och ett vetenskapligt stillastående inträda. Genom att anstalten förlägges

tillsammans med lantbrukshögskolan skulle denna fara kunna avvärjas.

Åtskilliga skäl tala alltså för en samförläggning av den högre mejeriundervisningen

med lantbrukshögskolan. Men ett betydande hinder uppreser

sig enligt mitt förmenande däremot. Enligt vad jag förut förordat,

skulle lantbrukshögskolan förläggas till Ultuna. Där • äger staten intet

driftsmejeri. Uppförandet av ett dylikt skulle medföra mycket betydande

engångskostnader. Än värre är, att på grund av förhållandena på

mjölkmarknaden å denna ort ingen säkerhet finnes för att den nödiga

mjölktillförseln till ett mejeri å Ultuna skulle kunna tryggas, och, även

örn så skulle kunna ske, bleve en betydande årlig driftsförslust att emotse

å mejeriet. Att under dylika omständigheter inrätta ett statens mejeri

å Ultuna synes mig icke möjligt.

I motsats till högre lantbruksundervisningssakkunniga, vilka ansett

tillgång till ett driftsmejeri vara en nödvändig förutsättning för den

högre mejeriundervisnigens anordnande, hava emellertid förut herörda

utredningsmän för utredning av centralanstaltens och den högre lantbruksundervisningens

inbördes ställning hållit före, att den högre mejeriundervisningen

icke med nödvändighet behövde förbindas med ett driftsmejeri.

Eleverna torde nämligen hava en sådan praktisk förtrogenhet

med mejeriverksamhet, att nödig tillgång till laboratorier och till ett för

söksmejeri kunde vara till fyllest. Jag vill ingalunda överskatta betydelsen

av tillgång till ett driftsmejeri vid den högre mejeriundervisningen,

i vad direkt avser eleverna. Troligen skulle, om eleverna erhållit

en verkligt god förpraktik, laborationer och deltagande i arbetet

på ett försöksmejeri kunna vara nog för att göra undervisningen

tillräckligt åskådlig för dem. Det torde likväl icke sakna sin betydelse

även för eleverna att få utbildas med den praktiska verksamheten så att

säga för ögonen. Med hänsyn till de i den högre mejeriundervisningen

verksamma lärarna anser jag det emellertid under alla förhållanden

otänkbart att så ordna förevarande undervisning, att den skulle sakna

förbindelse med praktisk mejeriverksamhet. Endast därigenom, att dessa

lärare få mer eller mindre direkt deltaga i skötseln av ett modernt utrustat

driftsmejeri, kunna de bliva i stånd att giva elevernas utbildning

en sådan inriktning, att dessa vid inträdet å sin levnadsbana kunna från

början finna sig tillrätta med sina praktiska uppgifter. På grund av

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

mejerirörelsens struktur synas några större möjligheter nämligen icke

föreligga för dem att i underordnade ställningar inhämta nödig praktisk

förtrogenhet med yrket efter utbildningens slut, såsom kan ske vid industrien

i övrigt. Sakna lärarna vid den högre mejeriundervisningen tillgång

till ett driftsmejeri, utsättas de lätt för faran att bliva isolerade

från den praktiska mejeriverksamheten, och att deras undervisning kommer

att bliva alltför »kammarbetonad».

Vid bestämmandet av förläggningsplatsen för den högre mejeriundervisningen

står man följaktligen inför dubbla svårigheter. Genom att förlägga

denna undervisning till annan plats än lantbrukshögskolan inträder,

såsom ovan påpekats, en viss risk för vetenskaplig isolering. Förlägges

den högre mejeriundervisningen till Ultuna uppstår å andra sidan

fara för att undervisningen i brist på tillgång till driftsmejeri alltför mycket

kommer att sakna förbindelse med det praktiska livet inom sitt område.

För min del anser jag, att den högre mejeriundervisningens förbindelse

med praktisk mejeriverksamhet är en synpunkt av avgörande

betydelse. Anstalten för högre mejeriundervisning och mejeriförsök bör

följaktligen icke förläggas till Ultuna. Under dylika omständigheter

kan endast Alnarp, där den högre mejeriundervisningen hittills varit

förlagd och där staten innehar ett modernt driftsmejeri, komma i fråga.

Jag förordar därför, att anstalten för högre mejeriundervisning och mejeriförsök

förlägges till Alnarp.

Genom att förlägga nämnda anstalt till Alnarp vinnes ytterligare en

fördel. Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut skall i Malmö anläggas

en av de två statliga kontrollstationerna för smörexporten. Hit har

svenska smörprovningarnas huvudkontor nyligen flyttats. Över Malmö

hamn torde jämväl mer än hälften av landets smörexport komma att

ske. Det torde bliva av stor betydelse för såväl den högre mejeriundervisningen

som mejeriförsöken, att de förläggas intill huvudorten för såväl

smörexport som smörkontroll.

Vid en förläggning av både den högre mejeriundervisningen och mejeriförsöken

till Alnarp inträffar, att all statens försöksverksamhet på mejeriområdet

kommer att bliva förlagd till landets sydligaste del. Detta

måste helt naturligt innebära en nackdel. Såväl kreatursras som de fodermedel,

vilka användas, och de tillämpade utfodringsmetoderna äro

inom denna del av landet andra än inom den övervägande delen av

landet i övrigt. Åtskilliga viktiga problem skulle under dylika förhållanden

icke komma att bliva tillfredsställande prövade i försöken. Det

synes mig därför nödvändigt, att örn, såsom jag ovan förordat, mejeriförsöken

förläggas till Alnarp, åtminstone en filial till nämnda försök inrättas

i mellersta Sverige. En dylik försöksfilial skulle t. ex. kunna förläggas

i de lokaler, som centralanstaltens mejeriavdelning nu innehar i

Stockholm. En annan utväg vore, att denna filial inrättades i samband

med den eventuella tillkomsten av en statens lägre mejeriskola i mellersta

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Sverige och i samorganisation med denna. Eventuellt skulle andra former

kunna tänkas för denna försöksverksamhet. Jag är icke beredd att

nu framlägga förslag i förevarande avseende. Detta torde ej heller vara

nödvändigt med hänsyn därtill att förflyttandet av centralanstaltens mejeriavdelning

icke ifrågasättes skola ske förrän den 1 november 1933. Det

är emellertid min avsikt att, sedan riksdagens beslut i förevarande fråga

fattats, ånyo hos Kungl. Maj:t anmäla av mig nu särskilt antydda spörsmål

i och för igångsättande av nödig utredning.

Enligt mitt förmenande vore ändamålsenligt, att mejerimaskinprovningarna

samorganiserades med den högre mejeriundervisningen och med

mejeriförsöken samt definitivt förlädes till Alnarp. Något ståndpunktstagande

till denna fråga synes emellertid icke höra ske nu, enär frågan

örn maskinprovningarnas organisation befinner sig under utredning.

Dock torde vid omändringen av mejeribyggnaden å Alnarp redan nu

lokalutrymmen böra reserveras för här nämnda mejerimaskinprovningar.

d. Anstalt för högre trädgårdsundervisning.

Den föreslagna anstalten för högre trädgårdsundervisning bör enligt de Högre lantsakkunnigas

förmenande förläggas till Alnarp. visningssak
Såsom

förläggningsort för en blivande anstalt för högre trädgårdsmä- kunniga.

dervisning torde enligt de sakkunnigas uppfattning Alnarp i främsta

rummet höra komma i fråga. Endast på denna plats ägde staten själv

trädgårdsanläggningar av mera betydande omfattning, och endast vid

Alnarp funnes redan förut direkt av staten anordnad undervisning for

utbildning inom trädgårdsyrket. Vid Alnarp torde jämväl synnerligen

stora naturliga förutsättningar finnas för en utvidgning av trädgardsundervisningen

enligt de huvudlinjer som de sakkunniga angivit.

Vid beräkning av kostnaderna för anordnandet av högre trädgårdsundervisning

i vårt land hava de sakkunniga sålunda ansett sig böra utgå

ifrån, att den högre trädgårdskursen skall vara förlagd till Alnarp. . I

administrativt hänseende skulle den högre trädgårdsundervisningen liksom

den lägre mejeriundervisningen vara anknuten till den till Alnarp

förlagda kursen för agronomutbildning.

Mot de sakkunnigas förslag till förläggning av anstalt för högre träd- yttranden.

gårdsundervisning har erinran icke framställts i något av de i ärendet

avgivna yttrandena.

I det till förenämnda proposition nr 249 till 1930 års riksdag fogade

utdrag ur statsrådsprotokollet förklarade sig dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

anse, att Alnarp vore synnerligen väl lämpad såsom

förläggningsplats för en sådan undervisningsverksamhet, varom här vore

fråga.

Även jag förordar, att anstalten för högre trädgårdsundervisning för- Vepartemmtslägges

till Alnarp.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Högre lantbruksundervisnin

gssakkurtniga.

6. Inträdesfordringar.

a. Lantbrukshögskolan.

1. Inträdesfordringar.

I fråga om behovet av teoretiska förkunskaper för deltagande i undervisningen

vid lantbrukshögskolan hava högre lantbruksundervisningssakkunniga

förordat följande.

s°m teoretiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan skulle

tor ordinarie studerande erfordras avlagd studentexamen med minst berget

godkänd i modersmålet, tyska, engelska, geografi, matematik, biologi,

fysik och kemi. I alla övriga ämnen än kemi skulle erfordras minst

betyget godkänd å latinlinjen B men i detta sistnämnda ämne å reallinjen.

h or var och en, vars studentexamen icke motsvarade nyssnämnda

toral ingar, skulle erfordras komplettering av studentexamen i laga ordning.

Betta finge givetvis alltid ske i kemi beträffande studentexamen,

som avlagts å latinlinjen. Emellertid holle de sakkunniga före, att det

icke kunde anses lämpligt att under alla förhållanden upprätthålla kravet

pa avlagd studentexamen som villkor för inträde vid lantbrukshög?

^ran* Ey^ai*enheterna av den hittills bedrivna agronomutbildningen

hade nämligen enligt de sakkunnigas mening givit vid handen, att

ma?® ,v®r’ SOm lcke innellaft formelia intyg om studentkunskaper,

med fordel kunnat tillgodogöra sig undervisningen vid lantbruksinstiten

och sedermera på ett förtjänstfullt sätt varit verksamma som lantbrukslärare

och konsulenter. För att kunna möjliggöra, att elevkåren

vid lantbrukshögskolan i icke ringa utsträckning bleve rekryterad från

lantmannahem, ville de sakkunniga därför förorda en mera fri prövning

av de inträdessökandes förkunskaper än vad krav på avlagd studentexamen

medgåve. I de fall, då de för inträde erforderliga teoretiska

förkunskaperna icke kunde vitsordas genom avlagd studentexamen, borde

emellertid särskilda bestämmelser gälla för kunskapsprövningen. I

detta avseende antydde de sakkunniga följande utvägar: 1) fyllnadsprövning

enligt i huvudsak samma bestämmelser, som gälla för dylik

provning i studentexamen, 2) prövning vid allmänt läroverk i samband

med studentexamen, 3) delad studentexamen samt 4) inträdesprövning

vid lantbrukshögskolan. För att underlätta tillträde till lantbrukshögskolan

för personer, som avlagt agronomexamen enligt den av de sakkunniga

föreslagna nya ordningen, ansåge de sakkunniga, att tillfälle till

studier av naturvetenskapliga ämnen och eventuellt även övriga ämnen,

i vilka förkunskaper skulle krävas för inträde vid lantbrukshögskolan’

borde beredas eleverna i agronomkursen jämsides med denna, i den män

så lämpligen kunde ske.

Med avseende på praktiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskola

hava de sakkunniga föreslagit följande.

För blivande lantbrukslärare och konsulenter vöre''en god jordbrukspraktik

nödvändig. Men även för olika slags tjänstemän inom lantbruksforvaltmngen

vore det viktigt, att utbildningen grundade sig på tillräcklig

praktisk erfarenhet. För att den mera vetenskapligt fördjupade undervisningen

skulle kunna i önskvärd utsträckning inriktas på aktuella

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

frågor och problem rörande jordbruket, vore det också erforderligt, att

de studerande besutte en icke ringa erfarenhet från praktiskt jordbruk.

De sakkunniga ansåge sålunda, att för inträde vid lantbrukshögskolan

borde fordras minst två års väl vitsordad jordbrukspraktik. Enär undervisningen

vid högskolan kunde avse utbildning för många olika ändamål,

vore det emellertid tänkbart, att i särskilda fall visst avsteg från nu

uppställda krav på praktiskt förbildning kunde vara motiverat och att

möjlighet härför borde beredas.

Enligt de sakkunnigas mening borde vidare kurs vid lantbruksskola

få räknas vederbörande till godo, när det gällde att mäta jordbrukspraktikens

längd. För elever, som genomgått lantbruksskola, torde särskild

kontroll över den praktiska utbildningen icke vara behövlig. Inginge däremot

lantbruksskolekurs icke i vederbörandes jordbrukspraktik, torde särskilda

kontrollbestämmelser beträffande denna vara erforderliga. Det

syntes emellertid icke nödvändigt att i detta sammanhang mera i detalj

ingå på detta spörsmål.

De sakkunnigas förslag till krav på teoretiska förkunskaper för inträde

vid lantbrukshögskolan har i allmänhet av de hörda myndigheterna och

organisationerna befunnits väl avvägt. Men den meningen kommer i

allmänhet till synes i de avgivna yttrandena, att tillträdet till lantbrukshögskolan

borde underlättas för personer, som genomgått agronomkurs

eller lägre lantbruksundervisningsanstalt men som icke avlagt studentexamen.

Sålunda föreslår inspektören för lantmannaskolorna, efter att

hava underkänt de tre första av de sakkunnigas alternativ för prövningen

av förkunskaperna hos sådana inträdessökande, som icke avlagt studentexamen,

att en utvidgning företages av de kurser, som vid ett par folk

högskolor redan inrättats i syfte att förbereda till inträde vid de nuvarande

lantbruksinstituten. Liknande synpunkter anföras även av Sveriges

allmänna lantbrukssällskap och av Sveriges lantbrukslärareförhund.

I vissa yttranden föreslås jämväl sänkning av fordringarna i fråga

örn de för inträde vid lantbrukshögskolan erforderliga förkunskaperna.

Beträffande krav på pi~aktiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan

ansluta sig de flesta yttrandena till de sakkunnigas förslag. I

åtskilliga yttranden har dock uttalats önskvärdheten av dels att jordbrukspraktiken

blir kontrollerad och dels att densamma blir beskaffad

på visst sätt. Sålunda hava lantbruksstyrelsen, lärarerådet och styrelsen

vid Ultuna lantbruksinstitut jämte några hushållningssällskaps förvaltningsutskott

uttalat önskvärdheten av att kurs vid lantbruksskola ingår

i praktiken. Sveriges allmänna lantbrukssällskap har förordat, att jordbrukspraktiken

bordo hava vunnits vid av lantbrukshögskolan särskilt

kontrollerado elevgårdar. Inspektören för lantmannaskolorna har påpekat

betydelsen av att blivande lantbrukslärare och konsulenter äga

praktik även från mindro och medelstora jordbruk. I vissa yttranden

hava framställts förslag örn skärpning av kursen på jordbrukspraktik.

Yttranden.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Propositionen

nr 249/1930.

Kungl. Marits proposition Nr 143.

Sålunda liava svenska lantbrukstjänstemannaföreningen och Göteborgs

och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett minst

tre års väl vitsordad jordbrukspraktik erforderlig. Å andra sidan har

tekniska högskolans styrelse och lärarekollegium med stöd av erfarenheterna

från tekniska högskolan ansett, att kraven på jordbrukspraktik borde

ställas åtskilligt lägre. Liknande synpunkter hava anförts av professorn

1. Högbom i särskilt uttalande till styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som finnes fogat till Kungl.

Maj:ts proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande (nr 249), förordade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

följande.

För inträde vid lantbrukshögskolan skulle erfordras avlagd studentexamen

å real- eller latinlinjen med minst betyget godkänd i modersmålet,

tyska eller engelska, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi.

Avvikelserna från de sakkunnigas förslag motiverades dels med de ändringar,

som efter det de sakkunnigas förslag avgivits genomförts i fråga

örn studentexamens läggning och omfattning, och dels därmed, att det

icke kunde anses skäligt att ställa fordringarna för inträde vid lantbrukshögskolan

väsentligt högre än för inträde vid universitet. Emellertid

förordade departementschefen vidare, att möjligheter att vinna inträde

vid lantbrukshögskolan även borde beredas personer, som icke avlagt studentexamen.

Därvid borde av de inträdessökande krävas dels en allmän

kunskapsnivå motsvarande minst fordringarna för realexamen, dels studentkunskaper

motsvarande latinlinjens kurs i ämnena modersmålet,

tyska eller engelska, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi,

dels ock kunskaper motsvarande fordringarna för flyttning till näst

högsta ringen i latingymnasiet i det av de ovannämnda främmande

språken, vari studentkunskaper icke vitsordats, samt i geografi. Att såsom

de sakkunniga förutsatt de studerande, varom här vore fråga, skulle

var för sig vidtaga åtgärder för dessa kunskapers inhämtande, syntes bliva

förenat med betydande svårigheter. Det borde därför övervägas, örn

icke statsmakterna skulle kunna medverka till att för ändamålet särskilt

anpassade kurser anordnades. En framkomlig väg syntes därvid vara,

att en eller två folkhögskolor anordnade dylika kurser och därtill erhölle

statsunderstöd. Något slutligt förslag kunde dock icke för det dåvarande

framläggas, men borde frågan sedermera göras till föremål för

ingående prövning. Vidare borde den, som genomgått agronomkurs enligt

den föreslagna ordningen och som ämnade söka inträde vid lantbrukshögskolan,

örn han erhållit minst betyget med beröm godkänd i biologi,

fysik och kemi i agronomexamen, erhålla inträde vid lantbrukshögskolan

efter vederbörlig komplettering av kunskaperna i modersmålet,

tyska eller engelska samt matematik.

Emot de sakkunnigas förslag till krav på praktiska förkunskaper gjordes

ingen erinran.

I sitt utlåtande i anledning av propositionen anförde jordbruksutskottet

bland annat följande.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 209

Vissa motionärer hade förmenat, att de i propositionen uppställda inträdesfordringarna

skulle komma att utestänga den grupp unga män från

jordbrukarhem, som hittills efter genomgången folkhögskola och lant

mannaskola samt erforderlig komplettering vunnit inträde vid lantbruksinstituten.

Mot nämnda fordringar hade också framställts erinringar

i de över högre lantbruksundervisningssakkunnigas betänkande

avgivna yttrandena. För egen del ville utskottet framhålla angelägenheten

av att i samband med det förnyade övervägande i lantbrukshögskolefrågan,

som utskottet förutsatte, förslag jämväl utarbetades till sådana

anordningar, som utan att eftersätta kravet på de teoretiska kunskaper,

vilka måste anses som oundgänglig förutsättning för ett framgångsrikt

bedrivande av studier vid lantbrukshögskolan, kunde vara ägnade

att underlätta för ungdom tillhörande den jordbrukande befolkningen

att vinna inträde vid högskolan.

Sedan riksdagen bifallit vad jordbruksutskottet sålunda föreslagit samt

i skrivelse till Kungl. Maj:t bland annat anhållit örn den närmare utredning

rörande den högre lantbruksundervisningens ordnande, som kunde

påkallas med hänsyn till vad jordbruksutskottet i sitt nyssberörda utlåtande

anfört, har, såsom jag ovan meddelat, inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till specialkurser för lantbruksstuderande, till vilket

förslag jag nedan återkommer.

Vad beträffar fordringarna på teoretiska förkunskaper hos de studerande

vid lantbrukshögskolan, håller även jag före, att desamma böra

ställas jämförelsevis höga. Det måste givetvis fordras, att dylik studerande

har tillfredsställande förmåga att behandla modersmålet; han bör

vidare kunna tillgodogöra sig facklitteratur på främmande språk och

äga sådana kunskaper i de för studierna vid lantbrukshögskolan grundläggande

naturvetenskapliga ämnena, att han kan följa undervisningen

utan alltför vittgående kompletteringar. Att den studerande dessutom

bör vara i någon mån orienterad i allmän-kulturellt avseende, torde

■också kunna anses önskvärt. Såsom norm, ehuru icke såsom villkor, för

dessa förkunskaper torde böra uppställas studentexamen. Att kunna få

avlägga studentexamen i matematik, fysik, biologi och kemi samt därjämte

i mer än ett främmande språk lärer emellertid icke kunna ske utan å reallinjen

och där endast i särskilda undantagsfall. Givetvis vore det fördelaktigt,

örn den studerande vid lantbrukshögskolan nöjaktigt kunde behärska

såväl tyska som engelska spåket. Då emellertid studentexamen anses

tillfyllest som inträdesfordran vid övrig högskoleutbildning här i landet,

torde fordringarna icke böra ställas högre vid lantbrukshögskolan. För

att de ämnen, vari studentexamenskunskaper skulle erfordras, skola kulina

innefattas i studentexamen, bör följaktligen en begränsning av antalet

ämnen ske. Därvidlag torde intet annat vara att göra än att medgiva,

att för inträde vid lantbrukshögskolan bör erfordras studentkunskaper

Bihang till riksdagens protokoll 19S1. I sami. 125 hafi. (Nr HS-)

Departements
chefen.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

i endast ett främmande språk. Det torde följaktligen böra föreskrivas,

att som inträdesvillkor vid lantbrukshögskolan skola gälla studentexamenskunskaper

i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik,

kemi och biologi med hälsolära. Vissa kunskaper torde dock även

böra krävas i ytterligare ett främmande språk samt i geografi. Det bör

följaktligen föreskrivas, att vederbörande skall innehava kunskaper i det

av ovannämnda främmande språk, vari studentexamenskunskaper ickeerfordras,

samt i geografi motsvarande minst betyget godkänd vid flyttning

till näst högsta ringen i gymnasiet.

Det lärer emellertid näppeligen kunna räcka med studentexamen å la

tinlinjen. Ovan har jag påpekat nödvändigheten av att vederbörande

innehava sådana kunskaper i de för studierna vid lantbrukshögskolan

grundläggande naturvetenskapliga ämnena, att han kan följa undervisningen

utan alltför vittgående kompletteringar. Vid en granskning av

den utav högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna kursplanen

för lantbrukshögskolan torde man finna, att de studerande under första

studieåret bland annat skola genomgå vissa kurser i matematik, fysik

och kemi. Nämnda kurser ligga emellertid på ett sådant plan, att den

studerande, som icke i dessa ämnen besitter kunskaper motsvarande

minst studentexamen å reallinjen, saknar förutsättningar att följa undervisningen.

Den, som i förevarande ämnen endast innehar kunskaper motsvarande

studentexamen på latinlinjen, skulle därför bliva nödsakad att

använda större delen av sitt första läsår vid högskolan till att komplettera

i dessa ämnen. Det synes mig därför föga välbetänkt att ställa inträdesfordringarna

så, att personer, som avlagt studentexamen på latinlinjen,

visserligen medgåves inträde men samtidigt tvingades till omfat

tande och tidsödande kompletteringar. Emot att medgiva inträde vid lant

brukshögskola åt den, som avlagt studentexamen på latinlinjen, talar

även den omständigheten, att det numera endast i särskilda undantagslall

låter sig göra att å latinlinjen avlägga studentexamen ens i samtliga de

ämnen, vari studentkunskaper enligt vad ovan sagts skulle erfordras. Jag

vill därför förorda, att i modersmålet, tyska eller engelska, biologi med

hälsolära, matematik, fysik och kemi skola krävas kunskaper motsvarande

minst betyget godkänd i studentexamen, varav i fråga örn de tre

sistnämnda å reallinjen. Genom en dylik bestämmelse komma fordringarna

på teoretiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan att i

huvudsak motsvara vad i samma avseende gäller vid jägmästarkursen vid

skogshögskolan. Härigenom vinnes också, att högskolans elevkår blir

mera homogen och i någon mån mera. lämpad för de studier, som skola

bedrivas vid högskolan.

Vidkommande frågan, i vilken ordning vederbörande skola hava att

styrka sina teoretiska förkunskaper, bör gälla, att detta i vanliga fall bölske

genom företeende antingen av betyg om avlagd studentexamen jämte

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

211

flyttningsbetyg till gymnasiets näst högsta ring eller av avgångsbetyg

från sådan specialkurs för lantbrukstuderande, vars inrättande jag ovan

förordat. Med betyg i nu nämnd examen bör givetvis likställas betyg som

erhållits vid i laga ordning företagen fyllnadsprövning till dylik examen.

Emellertid håller jag före, att möjligheter för andra än dem,

som avlagt någon av ovannämnda examina, att vinna inträde vid lantbrukshögskolan

icke böra vara uteslutna. Det kan mycket väl tänkas, att

personer i särskilda fall kunna hava i annan ordning förskaffat sig tillräckliga

förkunskaper och även kunna styrka detta. För dylika fall synes

rätt böra föreligga för högskolans styrelse att medgiva inträde utan

hinder av att vederbörande icke avlagt studentexamen eller avgångsexamen

från specialkurs.

Då enligt de av mig förordade grunderna för den högre lantbruksundervisningens

ordnande någon agronomkurs för driftsledareutbildning

icke är avsedd att inrättas, följer därav, att frågan örn särskilda bestämmelser

för agronoms inträde vid lantbrukshögskolan förfaller. Skulle

person, som genomgått den av mig föreslagna lantbruksskolans högre

kurs, vilja vinna inträde vid lantbrukshögskolan, synes han böra därtill

skaffa sig nödig kompetens genom att genomgå den av mig likaledes föreslagna

folkhögskolans specialkurs för lantbruksstuderande. Till frågan,

huruvida den, som genomgått lantbruksskolans högre kurs, skulle vid

studierna i lantbrukshögskolan få räkna sig tillgodo viss utbildning i

lantbruksskolans högre kurs, återkommer jag nedan.

I fråga om betydelsen av de praktiska förkunskaper, varom inträdessökande

vid lantbrukshögskolan skall hava att förete vitsord, hava under

förevarande ärendes utredning skilda meningar gjort sig gällande.

Särskilt från tekniska högskolans sida har dylik praktik ansetts vara av

relativt ringa värde. Från annat håll har å andra sidan två års jordbrukspraktik,

vilket av de sakkunniga föreslagits, förmenats vara för kort

tid. Jag är böjd för att biträda den sistnämnda meningen. Förhållandena

i detta avseende äro nämligen högst olika i fråga om den utbildning, som

förekommer i tekniska högskolan, och den, som kommer att äga rum i

lantbrukshögskolan. Tekniska högskolan utbildar praktiska yrkesmän.

Efter avlagd examen gå de nya civilingenjörerna i allmänhet till underordnade

platser inom industrien, där de under erfaren ledning få sätta

sig in i den praktiska verksamheten. Lantbrukshögskolan å sin sida

skall främst hava att utbilda lantbrukslärare och konsulenter. Efter genomgången

lantbrukshögskola komma de utexaminerade i många fall att

tillträda befattningar av nyss nämnt slag. De komma sålunda icke på

samma sätt som de nya civilingenjörerna i kontakt med den praktiska

verksamheten inom näringen efter utbildningens slut. Uppgiften att

vara lantbrukslärare eller konsulent torde emellertid icke kunna fyllas

framgångsrikt, örn icke läraren eller konsulenten är såväl väl förfaren

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

i praktiskt jordbruksarbete som även fullt förtrogen med den jordbrukande

befolkningens tänkesätt och levnadsvanor. De krav i förevarande avseende,

som sålunda böra ställas på en blivande lantbrukslärare eller

konsulent, torde vara lätta att uppfylla av den, som vuxit upp i ett lantmannahem.

För den, som utgått från annan befolkningsgrupp, lärer det

bliva betydligt svårare att uppfylla dessa krav. För att i möjligaste mån

undvika, att elevkåren vid lantbrukshögskolan i för stor utsträckning

kommer att bestå av personer, som sakna nödig förtrogenhet med praktiskt

jordbruksarbete och med den jordbrukande befolkningens tänkesätt

och levnadsvanor, anser jag mig böra förorda, att för inträde vid lantbrukshögskolan

skall erfordras, att vederbörande kan förete goda vitsord

örn minst tre års jordbrukspraktik. I likhet med inspektören för lantmannaskolorna

anser jag önskvärt, att någon del av denna jordbrukspraktik

vunnits vid mindre eller medelstort jordbruk. Jag föreslår i detta avseende,

att vederbörande minst ett år av de tre skall hava praktiserat å

mindre eller medelstort jordbruk. Från denna bestämmelse anser jag

dock att, då särskilda skäl kunna åberopas därför, lantbrukshögskolans

styrelse skall äga att bevilja undantag. Detta bör t. ex. kunna ske, då vederbörande

elev uppenbarligen avser att utbilda sig till ledare av ett

större jordbruk. Att däremot, som de sakkunniga förutsatt, lantbrukshögskolans

styrelse skulle hava rätt att medgiva undantag från den föreskrivna

jordbrukspraktiken över huvudtaget, synes mig icke lämpligt

för närvarande. Någon tids erfarenhet torde böra inhämtas dessförinnan,

så att konsekvenserna av ett dylikt dispensförfarande kunna överblickas.

Att genomgången lantbruksskolekurs skall få inräknas i praktiktiden

anser jag självklart. Det skulle givetvis vara av stor vikt, att den

praktik, som de inträdessökande vid lantbrukshögskolan hava att förskaffa

sig, kunde på något sätt kontrolleras från det allmännas sida. Men

denna fråga synes mig icke mogen för sin lösning nu. Enligt mitt förmenande

bör i detta avseende någon tids erfarenhet från lantbrukshögskolans

sida först avvaktas, innan frågan upptages till slutligt övervägande.

De inträdesfordringar vid lantbrukshögskolan, som av mig förordas att

i huvudsak gälla, torde alltså kunna sammanfattas sålunda:

Teoretiska förkunskaper, motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen

i modersmål, tyska eller engelska, biologi med hälsolära, matematik,

fysik och kemi, varav i fråga örn de tre sistnämnda ämnena å reallinjen,

samt minst betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets näst högsta

ring i det av ovannämnda främmande språk, vari studentkunskaper

icke erfordras, och i geografi. Dessa förkunskaper skola styrkas antingen

genom företeende av betyg örn avlagd studentexamen jämte flyttningsbetyg

till gymnasiets näst högsta ring eller av avgångsbetyg från förut

omnämnd specialkurs för lantbruksstuderande, dock att även vitsord,

erhållet vid i laga ordning företagen fyllnadsprövning till förenämnda

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

examina, får åberopas, eller ock på annat sätt, som av lantbrukshögskolans

styrelse kan godkännas.

Vidare bör fordras minst tre års väl vitsordad jordbrukspraktik, varav

i regel minst ett år vid mindre eller medelstort jordbruk. Genomgången

kurs vid lantbruksskola får inräknas i praktiktiden.

Jag övergår nu till att framlägga förslag om den specialkurs för lantbruksstuderande,

varom ovan talats.

2. Specialkurs för lantbruksstuderande.

I förenämnda inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. rörande

de statsåtgärder, som kunna anses erforderliga för att bereda personer,

som vuxit upp vid jordbruket men som ej varit i tillfälle att avlägga

studentexamen, möjligheter att vinna inträde vid lantbrukshögskolan,

föreslås, att förut omnämnda specialkurs för lantbruksstuderande

bör hava som mål att bibringa de däri deltagande eleverna kunskaper

motsvarande realgymnasiets kurs i modersmålet, tyska eller engelska, matematik,

fysik, kemi och biologi med liälsolära samt dessutom kunskaper

motsvarande fordringarna för flyttning till näst högsta ringen i realgymnasiet

i det främmande språk, vari studentexamen icke skall erfordras,

och i geografi. Dessutom förordas, att viss undervisning även bör meddelas

i historia.

Beträffande de förkunskaper, som böra erfordras för inträde i specialkursen,

anföres i P. M. följande.

P. M. upprättad

inom

jordbruksdepartementet.

Den undervisning, varom här vore fråga och vars ändamål ovan angivits,

syntes icke höra bygga allenast på genomgången folkskola. Erfarenheterna

från de kurser, som redan inrättats å Vilans och Önnestads

folkhögskolor för att förbereda till inträde vid lantbruksinstituten, gåve

vid handen, att eleverna före inträdet i kursen ofta genomgått folkhögskola

och lantmannaskola. Kombinationen av förut genomgångna kurser

hade varit olika. Ibland hade vederbörande först genomgått folkhögskolans

huvudkurs, därefter lantmannaskolan, eventuellt med fortsättningskurs,

samt slutligen folkhögskolans övre avdelning. I andra fall hade

vederbörande först genomgått lantmannaskola och därefter folkhögskolans

övre avdelning. Det hade även inträffat, att personer efter avlagd

realskoleexamen eller efter genomgången högre folkskola vunnit inträde

vid lantmannaskola och därefter direkt övergått till övre avdelningens

andra årskurs. Vid inrättandet av en undervisning, avsedd att förbereda

till inträde vid lantbrukshögskolan, torde man kunna utgå ifrån,

att de personer, som komme att söka sig till denna undervisning, ävenledes

i stor utsträckning erhållit förutbildning vid lantmannaskolor och

folkhögskolor. Då det dessutom finge betraktas som önskvärt, att det just

bleve denna kategori, som använde sig av här avsedda väg för vinnande

av inträde vid lantbrukshögskolan, torde det därför vara lämpligt att

föreskriva, att för inträde vid undervisningen i fråga borde krävas genomgången

huvudkurs vid lantmannaskola. Så mycket starkare skäl talade

härför, som syftemålet vore att få personer, som hade särskild lust

och fallenhet för studier vid lantbrukshögskolan, att begagna sig av den
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

na undervisning. En garanti härför vore otvivelaktigt, att de före valet

av levnadsbana erhållit en viss inblick i de lägre lantbruksundervisningsanstalternas

undervisning och organisation samt inhämtat de tillämpade

jordbruksämnenas huvuddrag. Givetvis kunde det vara önskligt, att genomgången

av lantmannaskola gällt dess längre kurs. Men med hänsyn

till att hittills endast ett fåtal skolor inrättat dylika kurser och då vederbörande

borde beredas förmånen av att kunna genomgå en lantmannaskola

i sin hemtrakt, syntes inträdesvillkoret endast böra gälla huvudkurs

vid lantmannaskola. Med dylik kurs borde få jämställas genomgången

kurs vid lantbruksskola. Men villkoret torde böra hava den skärpta formen,

att vederbörande skulle för att vinna inträde vid här avsedda undervisning

hava genomgått lantmannaskola eller lantbruksskola och därvid

erhållit minst betyget med beröm godkänd i jordbrukslära och husdjurslära.

Därjämte borde den inträdessökande kunna förete intyg från föreståndaren

för nyssnämnda skola örn lämplighet för fortsatta lantbruks

studier.

Det syntes emellertid önskvärt, att för inträde vid den undervisning,

varom här vore fråga, erfordrades något mera än genomgången lantmanna-

eller lantbruksskola. Ett visst mått kunskaper i allmänbildande

ämnen syntes ytterligare böra krävas. I detta avseende torde som in

trädesvillkor böra uppställas genomgången övre avdelning vid folkhög

skola. Härmed följde, att vederbörande då vid inträdet skulle besitta någon

färdighet i ett främmande språk. Av genomgången övre avdelningvid

folkhögskola behövde däremot icke följa, att vederbörande också

skulle hava genomgått folkhögskolans huvudkurs, enär deri som genomgått

lantmannaskola åtminstone vid en del folkhögskolor torde medgivas

inträde i övre avdelningen utan att hava bevistat huvudkursen. Folkhögskolas

övre avdelning kunde givetvis även den i allmänhet genomgås

i vederbörandes hemort. Inträdessökande borde från folkhögskolans övre

avdelning hava erhållit vitsordet, att han med nit och intresse deltagit i

undervisningen i svenska språket, litteraturhistoria, engelska eller tyska,

matematik, biologi, fysik, historia och samhällslära. Den, som ville vinna

inträde vid förevarande undervisning, torde emellertid böra besitta

vissa kunskaper i svenska språkets grammatik. Den omständigheten,

att en person genomgått övre avdelning vid folkhögskola, utgjorde emel

lertid ingen garanti för att han besutte just dessa kunskaper. Undervisningen

i svenska språket vid övre avdelningarna torde nämligen till sitt

innehåll vara mycket skiftande. Ledningen för specialkursen borde därför

hava rätt att för inträde uppställa vissa villkor i fråga örn kunskaper

i svenska språkets grammatik. Dessa villkor kunde t. ex. bestå i sär"*

skilda intyg, som av nämnda ledning kunde godkännas, rörande den inträdessökandes

kunskaper i förevarande avseende. Den, som avlagt real

examen eller eljest uppvisade vitsord örn besittandet av jämförliga kunskaper,

borde vinna inträde, även örn han icke genomgått folkhögskolas

övre avdelning.

I fråga örn kursplanen för specialkursen yttras följande i förevaran

de P. M.

I de ämnen, vari studentkunskaper skulle erfordras, borde läsas en kurs,

som motsvarade realgymnasiets; i det språk, vari studentkunskaper icke

erfordrades, samt i geografi en kurs motsvarande realskolans och första

ringens i realgymnasiet. Kurserna borde dock inom den angivna ramep

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kunna givas ett sådant innehåll, att de anslöte sig till den blivande utbildningen

vid lantbrukshögskolan. Sålunda kunde tänkas, att i språk

större vikt lades vid förmågan att kunna läsa språket än vid skriv- och

talövningar. I matematik skulle måhända vissa delar av rymdgeometrien

kunna uteslutas och i stället mera tid ägnas åt sannolikhetskalkyl, o. s. v.

I historia med samhällslära borde givas en föreläsningskurs, eventuellt

kombinerad med studiecirkel, innefattande huvuddragen av den allmänna

historien med särskilt framhållande av samhällslivets utveckling i såväl

politiskt och kulturellt som ekonomiskt och socialt avseende. . Erfor

derliga kunskaper i svensk historia samt i svensk statsförfattning och

statsförvaltning torde redan hava inhämtats i folkhögskolans övre avdelning.

Uteslutet borde likväl icke vara, att en viss repetitionskurs i

svensk historia genomginges. Kursplan för specialkursen torde böra underställas

skolöverstyrelsen för godkännande.

Körande timantalet anföres i P. M.:

Vid beräkningen av det timantal, som kunde komma i fråga för här

avsedda undervisning, torde stor hänsyn böra tagas till elevernas större

mognad och i övrigt goda studieförutsättningar. Men dessa förhållanden

finge tillmätas olika betydelse för olika ämnen. Sålunda torde möjligheterna

vara störst att medhinna den avsedda kursen på relativt kort tid i

fråga örn modersmålet och geografi; de torde ävenledes vara ganska stora

beträffande matematik samt de naturvetenskapliga ämnena men däremot

betydligt mindre i vad gällde främmande språk. Med dessa utgångspunkter

hade en beräkning skett av den tid, som för varje ämne kunde

anses erforderlig. Den beräknade tiden, angiven i undervisningstimmar,

framginge av nedanstående sammanställning. I sammanställningen angåves

också den i fyraåriga realskolan samt i treåriga realgymnasiet anslagna

tiden för de olika ämnena. Ävenledes uppgåves den ungefärliga tid,

som i lantmannaskola samt i folkhögskolans övre avdelning ägnades de

olika ämnena. Beträffande dessa skolor hade tiden angivits efter ungefärliga

timantalet å Vilan. I

A milen

Modersmålet..........................

Tiden i fyra- åriga real- skolan

.... 576

.... 756

Engelska ...............................

.... 468

Geografi ...............................

.... 288

Matematik ...........................

606

Fysik.......................................

..... 252

Kemi.......................................

162

Biologi med hälsolära .......

.... 306

Historia med samhällslära

396

Tiden i tre- åriga real- gymnasiet.

Undervisnings- tid i lant- mannaskola

och folkhög- skola

Återstående

behov av tid

för undervis- ning

396

178

220

288

147

520

72

—

300

54

42

40

756

138

450

468

63

300

198

83

180

270

125

210

360

101

120

I sammanställningen hade förutsatts, att tyska skullo vara det huvud

språk, vari studentkunskaper skulle erfordras.

I P. M. behandlas därefter spörsmålet, huruvida undervisningen i specialkursen

bör leda fram till studentexamen. Härom yttras följande.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den frågan torde böra prövas, huruvida icke det bästa vore att låta

vederbörande även formellt avlägga studentexamen. Givetvis borde med

hänsyn till de föreliggande omständigheterna undervisningen även i dylikt

fall organiseras särskilt, enär inga nu förefintliga studieanordningar

torde kunna tillgodose det ändamål, som åsyftades i förevarande fall.

Skulle anordningarna till att förbereda elever från de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

för inträde vid lantbrukshögskolan anses böra

läggas så, att avläggande av studentexamen bleve målet, borde undervisningen

helst förläggas till gymnasium. Att låta vederbörande avlägga

studentexamen torde dock möta stora svårigheter. Av ovanstående beräkningar

rörande det erforderliga antalet undervisningstimmar framginge,

att utbildningstiden torde få utsträckas till minst två normala läsår.

Skulle utbildningen avse avläggande av studentexamen, tillkomme emellertid

ytterligare betydande kurser. Sannolikt skulle undervisningstiden

behöva utsträckas med ytterligare ett läsår, vilket med hänsyn till elevernas

relativt höga ålder torde vara olämpligt. Att märka vore även, såsom

ovan antytts, att, örn denna undervisning skulle förläggas till gymnasiurn,

en särskild avdelning finge inrättas för detta ändamål. Enda

möjligheten att hinna fram till studentexamen på tre år vore, att studierna

helt avpassades för dessa elevers behov. En undersökning, som skett vid

Lunds privata elementarskola, syntes nämligen giva vid handen, att, örn

vederbörande skulle följa skolans vanliga undervisning, fyra år torde erfordras

för avläggande av studentexamen. Härtill komme, att eleverna

skulle åsamkas ökade kostnader utan att så kunde anses oundgängligen

nödvändigt. På grund, härav syntes avläggande av studentexamen icke

böra ingå som ett led i här avsedda undervisning.

Beträffande kurstiden i specialkursen anföres följande i P. M.

Specialkursen syntes böra bliva tvåårig. Läsåret torde böra taga sitt

början den 1 november och avslutas påföljande 1 september. Detta läsår

borde väljas dels med hänsyn till undervisningtiden i lantmanna- och

folkhögskolor och dels med hänsyn till det föreslagna läsåret vid lantbrukshögskolan.

Den effektiva undervisningstiden exklusive ferier och

fridagar borde utgöra minst 38 veckor per läsår.

Timplanen för specialkursen skulle kunna tänkas få ungefärligen följande

utseende:

Ämnen

Svenska och litteraturhistoria ..

Huvudspråk ...............................

Andra-språket................................

Geografi ........................................

Matematik ....................................

Fysik ............................................

Kemi ............................................

Biologi med hälsolära ................

Historia med samhällslära ........

Ira året

2:a året

veckotimmar

veckotimmar

..... 3

2 7.

..... 7

7

.... sy,

4

..... 1

—

..... 6

6

.... 4

3 7 ,

..... 2

3

..... 3

3

..... 1 Vs

17.

Summa 31

30 V,

Tillfälle borde beredas eleverna till deltagande i gymnastik under minst

1 Vi veckotimme. Undervisning i teckning torde däremot icke böra förekomma.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid undervisningen torde koncentrationsläsning böra tillämpas i den

utsträckning, som kunde befinnas förmånligt.

I fråga örn vitsord och examen vid specialkursen förordas i P. M. följande

grunder.

För de elever, som deltagit i undervisningen i specialkursens båda årskurser,

borde vid slutet av andra läsåret utfärdas avgångsbetyg av kursens

rektor. I modersmålet, det främmande språk, som utgjort huvudspråket,

matematik samt fysik skulle särskilda vitsord givas i ämnets

både skriftliga och muntliga behandling. I den skriftliga behandlingen

skulle vitsord grundas på det sistlörilutna läsårets skriftliga prov. Vitsord

torde i detta fall böra bestämmas av den lärare, som undervisat i ämnet,

jämte en annan av kursens lärare, som därtill utsetts av kursens lärare

gemensamt. Vid skiljaktig mening dessa lärare emellan borde kursens

rektor skilja eller, örn han vore en av bedömarna, en lärare som därtill

utsetts av lärarna gemensamt. I ämnenas muntliga behandling skulle

vitsordet bestämmas av kursens lärare gemensamt efter förslag av den lärare,

som skött undervisningen i ämnet under sista läsåret. Betygsättningen

i ämnenas muntliga behandling skulle kontrolleras vid en avgångsexamen,

som anordnades i slutet av läsåret. Dagen eller dagarna

för denna examen borde bestämmas av skolöverstyrelsen, efter förslag

av kursens rektor. Denna examen borde ledas och övervakas av en eller

flera medlemmar av skolöverstyrelsen eller av annan person, som därtill

utsetts av skolöverstyrelsen. Den, som ledde examen, bestämde i vilka av

de sex huvudämnena förhör skulle anställas. Examen skulle dessutom

övervaras av två ojäviga vittnen, vilka utsetts av lantbrukshögskolans

styrelse. Över examen skulle föras protokoll, till vilket ledaren av examen

och vittnena finge göra de anteckningar, vartill examen föranledde.

Protokollet skulle undertecknas av kursens rektor och av ledaren för

examen samt ingivas till skolöverstyrelsen. Efter examens slut skulle

sammanträde hållas med lärarna för bestämmandet av vitsorden rörande

de olika ämnenas muntliga behandling, varefter rektor utfärdade

avgångsbetyg. Vitsord i dylikt avgångsbetyg skulle anses likvärdigt med

motsvarande vitsord i studentexamen å reallinjen i vad gällde inträdeskompetens

vid lantbruksbögskolan. Den, som erhållit lägst betyget godkänd

i minst fem av de sex huvudämnena i specialkursen, borde hava

rätt till fyllnadsprövning. Dylik borde endast få ske en gång i varje ämne

och endast i samband med avgångsexamen i specialkurs. Ytterligare

garantier för ett gott resultat av utbildningen torde icke behöva uppställas

i annan mån, än att kursplan, såsom ovan angivits, borde godkännas

av skolöverstyrelsen, varjämte denna senare även borde beredas möjlighet

att yttra sig örn lärares kompetens samt att utöva inspektion över undervisningens

bedrivande. Det bästa kriteriet på utbildningens nivå torde

komma att ligga i do möjligheter att tillägna sig undervisningen vid

lantbrukshögskolan, som do från specialkursen utgångna eleverna visade

sig besitta.

Frågan örn specialkursens yttre organisation upptages härefter till bedömande

i P. M. I detta avseende hävdas, att specialkursen icke synes

böra förläggas till ett statens läroverk. Eleverna i specialkursen skulle

nämligen komma att avvika alltför mycket från läroverkets övriga elever

i fråga örn åldern, för att de skulle trivas i denna miljö. Eleverna i

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kunell. Majlis proposition Nr 14H.

specialkursen torde vidare böra erhålla möjligheter till stipendier i en

helt annan utsträckning än vad som annars törekomme vid läroverken.

På grund av läsårets läggning vid specialkursen skulle också uppstå svårigheter

i fråga om specialkursens tillgodoseende med lärarkrafter. Att

inrätta en särskild anstalt för specialkursen borde ej heller komma i fråga

De möjligheter, som stöde till buds, vore att förlägga specialkursen an

tingen till en folkhögskola eller till ett privat gymnasium. Båda möjlig

heterna vöre förtjanta av att närmare övervägas. Vilken väg, som än

valdes, finge man räkna med att statsbidrag måste beviljas för special

kursen och att vissa villkor behövde stadgas för detta statsbidrag.

För att kunna bedöma frågan örn statsbidragets storlek måste först

lärarebehovet uppskattas. Härom anföres i P. M. i huvudsak följande.

Med utgångspunkt fran ovan föreslagna timplan skulle antalet lärartimmar

per vecka i de olika ämnesgrupperna bliva följande. 1 modersmålet,

geografi och historia med samhällslära 9 */2 samt i matematik, fysik, kemi

och biologi med hälsolära 30 1j,. Beträffande tyska och engelska språken

iramginge icke larartimmarna direkt ur timplanen. Örn valfrihet skulle

medgivas eieverna1 fråga örn vilket språk, som skulle vara huvudspråk,

komme netta att leda till att kursen bleve uppdelad i en mängd smågrupper

vid studiet av de främmande språken. Detta torde av ekonomiska skäl

icke kunna vara lämpligt. I stället torde den ordningen böra gälla, att

elev.skulle kava det språk till huvudspråk, vari han förut åtnjutit undervisning

i folkhögskolans ovre avdelning. Valfriheten borde följaktligen

icke tillampas for andra än dem, som innehade förkunskaper i båda språken

Men aven örn det sålunda från början fastställdes, vilket språk som

skulle vara huvudspråk, torde parallellundervisning bliva nödvändig.

Egentligen skulle detta leda till att lärartimmarna bleve jämt dubbelt så

manga som veckotimmarna i timplanen. En viss inknappning av lärartimmarnas

antal torde dock kunna ske. I huvudspråket skulle, enligt vad

som angivits, eleven hava åtnjutit en viss undervisning i folkhögskolans

ovre avdelning. Denna underbyggnad torde ungefär komma att motsvara

den. vilken under specialkursens första läsår kommit den elev tillgodo,

som hade samma språk till andra-språk. Under förutsättning av att

koneentrationsläsning i viss utsträckning komme till användning syntes

därför en sådan anordning kunna träffas, att i tyska samundervisades de

elever i första årskursen, som hade tyska till huvudspråk, med de elever

i andra årskursen, som hade tyska till andra-snråk. I engelska borde samma

ordning tillämpas. Härigenom skulle lärartimmarna i tyska och engelska

språken per vecka kunna begränsas till 35. Härtill komme gymnastik

under 1''Mimma per vecka. Beträffande specialkurs förlagd till folkhögskola

borde gälla, att huvudparten av undervisningen torde böra åvila

mera fast anställda lärare. För varje dylik lärare borde beräknas 24 timmars

undervisning per vecka. Med hänsyn till antalet läraretimmar torde

därför böra beräknas, att en specialkurs vid folkhögskola bereddes tillgång

till två fasta ämneslärare, en i tyska och engelska och en i matematik och

naturvetenskapliga ämnen. . Undervisningen i modersmålet, geografi och

historia med samhällslära torde kunna ombesörjas av lärarpersonalen vid

den. egentliga folkhögskolan. Samma borde gåda i fråga örn gymnastik.

Övrig undervisningstid, 6 V» timma i matematik och naturvetenskapliga

ämnen samt 11 timmar i tyska och engelska språken, torde böra omhänder
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Majda proposition Nr 148.

219

havila av särskilda speciallärare. I fråga om specialkurs förlagd till privatgymnasium

bleve lärarbehovet lika stort som vad ovan angivits för

specialkurs vid folkhögskola. Antalet lärartimmar skulle sålunda, gymnastiktimmarna

oberäknade, komma att uppgå till 75 per vecka. För

läsår örn 38 effektiva undervisningsveckor bleve följaktligen hela antalet

lärartimmar 2,850. Här kunde icke bliva fråga om anställandet av

särskilda lärare för specialkursen.

Rörande lärarnas vid specialkursen kompetens föreslås i P. M. följande.

För de fasta ämneslärarna vid specialkurs förlagd Ull folkhögskola borde

som behörighetsvillkor gälla, att vederbörande skulle äga behörighet till

ämneslärartjänst vid rikets allmänna läroverk, dock borde även den kunna

antagas, som med hänsyn till ådagalagda insikter, erfarenhet som lärare

och övriga för befattningen erforderliga egenskaper av skolöverstyrelsen

för särskilt fall förklarats behörig. Av den, som skulle bekläda ämnes

lärarbefattningen i matematik och naturvetenskapliga ämnen, torde dessutom

böra krävas avlagd filosofie licentiatexamen i ett av de i ämneskombinationen

ingående ämnena. För speciallärarna i tyska och engelska

samt i matematik m. m. borde gälla samma kompetensvillkor som för ämneslärarna

i samma ämne. Beträffande de fasta ämneslärarna borde, såsom

ovan antytts, stadgas, att, innan dylik befattning besattes, skolöverstyrelsen

skulle lämnas tillfälle att yttra sig över vederbörandes kompetens. Beträffande

specialkurs förlagd till privatgymnasium torde några bestämmelser

örn de vid specialkursen undervisande lärarnas kompetens icke behöva

träffas, enär denna fråga reglerades i och med det att läroverket åtnjöte

statsbidrag. Det borde dock föreskrivas, att minst halva undervisningen

i specialkursen skulle upprätthållas av lärare med lektorskompetens

eller med licentiatexamen jämte provår.

Angående lärarnas vid specialkurs avlöningsförmåner yttras följande

i P. M.

Vid specialkurs förlagd till folkhögskola borde gälla, att med hänsyn till

att den fasta ämnesläraren i matematik m. m. skulle innehava högre kompetens

än den, som normalt erfordrades av läroverksadjunkt, torde även

avlöningen böra väl motsvara sistnämnda befattningshavares löneförmåner.

Samma höga kompetenskrav hade icke ansetts böra ställas på den

andra ämnesläraren. Men då det syntes viktigt, att denna befattning

bekläddes av en person med särskilt framstående undervisningsförmåga,

torde skäl tala för att lönen sattes lika för båda. Lönen torde böra sättas

till 4,200 kronor jämte 500 kronor i bostadsersättning med tre ålderstillägg

å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Härtill borde

komma provisorisk avlöningsförbättring med 500 kronor. Dyrtidstillägg

borde utgå såsom för icke reglerade befattningar. Dyrtidstillägg borde

även utgå å bostadsersättningen. Örn skolan holle lärarna med bostad om

fyra rum och kök samt fri uppvärmning, borde skolan hava rätt att innehålla

bostadsersättningen jämte därå belöpande dyrtidstillägg. För båda

nu nämnda befattningar borde i övrigt gälla samma bestämmelser som för

övriga fasta ämneslärare vid folkhögskola. I fråga örn undervisningen

genom speciallärare i de naturvetenskapliga ämnena torde böra beräknas

nn ersättning av 10 kronor per undervisningstimma samt för övrig undervisning

genom timlärare 7 kronor per undervisningstimma. Dock borde

för gymnastikundervisningen ingen särskild ersättning utgå, enär det förut
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sattes, att specialkursens elever del toge i gymnastik tillsammans med folkhögskolans

övriga elever. Föreståndaren vid folkhögskola, vid vilken spe
monnttiaGeS’

torde„b8rf t.illerkännas ett rektorsarvode för specialrn-30°

kronor Per ar- A timlarararvode eller å rektorsarvode borde

s4tLStanlednin?eipktgaf‘- ST>ec.\alkurs förlagd, till privat gymnasium

vm aednmf ,lcke j0^ellSga ,att närmare reglera lärarnas avlöning.

Vid bestammandet av det statsbidrag, som skulle behöva utgå till läroan.

n,rdDaIlde av specialkurs, torde böra räknas med en genomsnittlig

ersättning per larartmima av 7 kronor. Man torde nämligen kunna

rakna med, att ali undervisning skulle kunna ske genom läroverkets

ordinarie lara^uppsättning. Det torde följaktligen icke finnas anledning

t''rSaJned aw S1SOn be*räffande specialkurs vid folkhögskola, lärare

tran annan plats skulle behöva anlitas för viss undervisning. Till lärare

tjänstgjorde viii specialkurs, torde jämväl böra av statsmedel utgå tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg enligt samma grunder som till

läroverkets övriga lärare.

I fråga om det antal specialkurser, som bör inrättas, anföres i P. M.

följande.

Att marka vöre, att under de senast förflutna tio åren elevantalet i de

kurser vid Vilans och Onnestads folkhögskolor, som förberett till inträde

V-i laatbruksmstltuten> växlat mellan sammanlagt 20 och 35. Troligt vore

val, att antalet snarast komme att ökas, örn anordningarna finge en fastare

och mera effektiv karaktär. Under sådana omständigheter torde man

anske ia räkna med att mer än en kurs skulle komma att visa sig erforderlig

Genom inrättandet av flera kurser vunnes den fördelen, som ej

minst torde vara av värde för eleverna, att kurser kunde förläggas till

olma delar av landet. Emellertid syntes det vara lämpligt att avvakta någon

tids erfarenhet, innan denna nya undervisningsverksamhet igångsattes

i full utsträckning. Därför torde till en början endast en specialkurs böra

mrattas.

Vidkommande statens ställning till här avsedd specialkurs yttras följande

i P. M.

Vid upprättandet av specialkurs torde från statens sida böra så förtaras,

att avtal träffades med viss folkhögskola eller visst privatgymnasium

örn kursens inrättande. Detta förfaringssätt hade sina bestämda

fördelar. Forläggningen av kurs kunde på förhand fixeras, antalet kurser

komme att bliva begränsat till det aktuella behovet, varigenom lärårkramer

och utrustning erhölle det mest rationella utnyttjande. Följaktligen

torde till en början genom skolöverstyrelsens försorg avtal träffas

med. däi till lämplig folkhögskola —- eller lämpligt privatgymnasium__

om inrättande av specialkurs. Därvid borde vederbörande läroanstalt förbinda

sig att upprätthålla undervisningen enligt i huvudsak ovan angivna

grunder samt att hålla för kursen ändamålsenliga lokaler och erforderligt

undervisningsmaterial.

I fråga örn det erforderliga statsbidraget till specialkurs föreslås i P. M.,

att den läroanstalt, till vilken kurs förlägges, principiellt sett icke bör belastas

med andra utgifter för kursen än tillhandahållande av lokaler samt

undervisningsmateriel. Statsbidraget skulle sålunda omfatta hela kostnaden

för lärarnas avlöning inklusive dyrtidstillägg.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition Nr 143.

221

Vid förläggande till folkhögskola av specialkursen torde det anslag, som

för ändamålet skulle behöva upptagas å riksstatens nionde huvudtitel,

enligt P. M. böra beräknas på sätt nedanstående sammanställning utvisar,

därvid dyrtidstillägget beräknats utgå med 31 procent.

2 fasta ämneslärare:

grundlöner 2 å 4,200 kronor ..............................

bostadsersättning för två lärare å 500 kronor

provisoriska avlöningstillägg 2 ä 500 kronor.

dyrtidstillägg 31 procent å 9,400 kronor..........

Special- och timlärare .............................................

Rektorsarvode............................................................

Summa kronor 21,500.

.. kronor 8,400

» 1,000

» 1,000

» 2,900 13,300

........................ 7,900

........................... 300

Vid förläggande av specialkursen till privat gymnasium torde enligt

P. M. den tillfälliga löneförbättringen böra beräknas till 60 kronor per

veckotimma och år samt dyrtidstillägget böra utgå på två tredjedelar av

sammanlagda beloppet av lön och tillfällig löneförbättring. Något rektorsarvode

skulle i förevarande fall icke utgå. Det anslag, som i detta

fall skulle behöva upptagas i riksstaten, skulle enligt P. M. utgöra:

Timlöner .............................. kronor 19,950

Tillfällig löneförbättring .............. » 3,690

Dyrtidstillägg ........................ » 4,920

Summa kronor 28,560.

Beloppet föreslås i P. M. böra avrundas till kronor 28,500.

Beträffande spörsmålet, när specialkurs första gången borde träda i

verksamhet, framhålles i P. M. följande.

Skulle den planerade lantbrukshögskolan komma att träda i verksamhet

den 1 november 1932, vöre det givetvis önskvärt, att specialkursen inrättades

snarast möjligt, d. v. s. med början redan den 1 november 1931. Men även

örn så skedde, skulle elever från denna specialkurs icke kunna normalt sett

vinna inträde vid lantbrukshögskolan till dess första läsår. Emellertid

påginge under innevarande läsår undervisning i de övre avdelningarnas

andra årskurser vid Vilans och Önnestads folkhögskolor. Denna undervisning

motsvarade i viss mån första årskursen vid här föreslagna specialkurs.

Då det syntes rimligt, att elever i dessa andra årskurser vid övre avdelningarna,

örn de erhölle goda vitsord, bereddes tillfälle att fortsätta den

utbildning de påbörjat, torde de av dem, som önskade fortsätta, böra äga

rätt att den 1 november 1931 vinna inträde vid en andra årskurs i specialkursen.

Följaktligen skulle vid nämnda tidpunkt kunna igångsättas

specialkurs med från början både första och andra årskurs, varför anslag

till fulla beloppet syntes böra upptagas i riksstaten redan för budgetåret

1931/1932.

I fråga om undervisningsavgifler skulle enligt förslag i P. M. följande

gälla.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Läroanstalt, varest specialkurs inrättades, syntes böra äga rätt att av

elev 1 specialkursen upptaga en undervisningsavgift av högst 150 kronor

per läsåi. Anledning syntes nämligen icke löreligga att göra denna undervisning

kostnadsfri för alla. Beslut om upptagande av dylik avgift syntes

dock böra underställas skolöverstyrelsen tor godkännande. Dylikt beslut

borde även innefatta bestämmelser örn att obemedlad elev helt skulle befrias

från undervisningsavgift och att mindre bemedlad elev skulle erhålla

nedsättning däri till minst hälften.

Åt elever vid specialkurs skulle utgå stipendier enligt samma grunder

som för elever vid folkhögskola. Härom anföres i P. M. vidare följande.

Dessa stipendier borde icke utgå ur samma anslag som övriga elevstipendier

vid folkhögskolor. Ett särskilt anslag torde i stället böra ställas

lill förfogande för ändamalet. Även detta anslag syntes böra upptagas å

riksstatens nionde huvudtitel. Beräknades sammanlagda elevantalet uppgå

till 30, antalet månader, för vilka stipendier skulle komma att utgå, till

10 samt genomsnittliga stipendiebeloppet till 25 kronor per månad, torde

nyssnämnda anslag, som syntes böra hava karaktär av förslagsanslag,

lämpligen kunna upptagas till 7,500 kronor.

Slutligen lämnas i P. M. en översikt rörande de skäl, som kunna anses

tala för och emot specialkursens förläggande till folkhögskola eller privatgymnasium.

Härom yttras följande.

För specialkursens förläggande till läroverk talade, att den undervisning,

varom här vore fråga, torde vara av samma natur som övrig under

visning vid läroverk samt att nödiga undervisningsanordningar utan vidare

vore för handen och tillgång till specialutbildade lärare funnes. Emot

förläggning till läroverk talade främst den omständigheten, att eleverna

vid specialkursen syntes böra hava tillgång till stipendier i en helt annan

utsträckning än läroverkets övriga elever. En förläggning av specialkurs

lill folkhögskola hade a andra sidan sina fördelar. Eleverna skulle få

vistas i en miljö, som de redan vant sig vid, och vid en läroanstalt av samma

typ som den, vid vilken de flesta av dem efter genomgång av lantbruks

högskola åtminstone under någon tid komme att verka såsom lärare. Vidare

kunde här lättare tillämpas undervisningsmetoder, som lämpade sig

för dessa elever, vilka torde besitta en relativt hög mogenhetsgrad. Vidare

hade redan undervisning i förevarande syfte, varit anordnad vid folkhögskolor.

Emot specialkursernas förläggning till folkhögskola talade främst,

att en undervisning av här ifrågasatt slag egentligen icke torde kunna

anses vara en uppgift för folkhögskola.

Vidkommande frågan, huruvida folkhögskolor eller privata läroverk

kunde befinnas villiga att åtaga sig anordnandet av specialkurser oell huruvida

dylika läroanstalter med nödiga förutsättningar härför vore till

finnandes, kunde sägas, att, örn icke alltför stor vikt Indes vid möjligheterna

att få specialkurserna centralt förlagda med hänsyn till hela landet, avgörande

hinder icke syntes möta i detta avseende.

Av de myndigheter, som yttrat sig rörande anknytningen'' av specialkurs

till folkhögskola eller till gymnasium, hava skolöverstyrelsen, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

samt lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut förordat, att specialkursen

förlägges till folkshögskola, medan lantbrukstyrelsen ansett densam
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muy.ts proposition Nr 143.

223

ma böra anslutas till förefintlig elementarundervisning. Av vad salunda

yttrats, må följande anföras:

Skolöverstyrelsen Ilar vid en jämförelse mellan de två i P. M. framlagda

alternativen — folkhögskola eller privatgymnasium — funnit sig

böra förorda förstnämnda alternativ. Särskild vikt fästes därvidlag, bortsett

från kostnadsfrågan, vid det förhållandet, att undervisning av här

ifrågavarande art redan varit anordnad vid folkhögskola och att denna

undervisning bedrivits med goda resultat. Den erfarenhet, man inom folkhögskolan

kunde hava förvärvat rörande anordnande av dylik undervisning,

syntes böra utnyttjas även i fortsättningen. Härtill komme, att de

elever, för vilka dessa kurser särskilt vore avsedda, växt upp på landsbygden

och i framtiden komme att ägna sig åt jordbruksundervisning

och därmed jämförlig verksamhet. Det syntes då vara av betydelse, att

även den del av deras utbildning, varom här vore fråga, bleve förlagd till

en skola på landet och ej i stad.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut håller före, att specialkursens

förläggande till folkhögskola vore av flera skäl att föredraga. Dels komme

därigenom undervisningen att meddelas eleverna i en miljö, där de från

början vore hemmastadda, dels torde mindre svårigheter möta mot kursens

medhinnande på två år än vid ett gymnasium, där man vore bunden

av bestämmelser angående feriers längd, fridagar o. s. v. Sannolikt skulle

också vid ett gymnasium vissa svårigheter möta i följd därav, att dess

lärare vore vana vid en över längre tid utbredd undervisning.

Lantbruksstyrelsen förordar, då undervisningen i stort sett borde hava

den form och karaktär, som följde elementarundervisningen, dess anslutning

i någon form till förefintlig elementarundervisning och icke till folk

h ögskoleundervisnin gen.

Emot de i P. M. föreslagna bitr ädesf or öringar na vid specialkursen har

ingen erinran framställts i de avgivna yttrandena. I fråga örn undervisningens

inre gestaltning, d. v. s. med avseende å undervisningens omfattning,

kursplan, timantal, kurstid, vitsord och examen samt frågan huruvida

utbildningen bör leda fram till studentexamen, hava uttalanden

gjorts i vissa av yttrandena. I detta avseende torde följande böra här

anföras.

Skolöverstyrelsen förmäler sig icke vilja underlåta att framhålla, att

de kurser, som skulle genomgås i de olika ämnena, vore av den omfatt

ning, att endast synnerligen begåvade och flitiga elever kunde beräknas

inhämta den på den anslagna tiden. Vid det godkännande av kursplanen,

som skulle ankomma å överstyrelsen, borde vissa jämkningar i planen

kunna vidtagas. Redan nu kunde dock framhållas, att ämnet fysik syntes

böra tilldelas något .större timantal och att detta syntes kunna ske

genom någon minskning av timantalet i kemi och framför allt biologi

med hälsolära, i vilka ämnen eleverna redan kunde beräknas hava in

hämtat förhållandevis mera omfattande kunskaper än i ämnet fysik. I

detta sammanhang ville överstyrelsen understryka vikten av att den eller

de skolor, till vilka specialkurser av här ifrågavarande natur förlädes,

vore försedda med en sådan utrustning för den naturvetenskapliga undervisningen,

att denna kunde bedrivas efter samma metoder som inora de

allmänna läroverken och leda till ett likvärdigt bildningsresultnt.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Enligt P. M. skulle vitsord i ämnenas muntliga behandling bestämmas

ay kursens lärare gemensamt exter förslag av den lärare, som skött undervisningen

i ämnet under sista läsåret. Detta förslag vore mindre lämpligt.

Betyg borde i detta som liknande fall vid andra läroanstalter bestämmas

av den lärare, som handhaft undervisningen i vederbörande ämne. T P. M.

föresloges vidare, att vitsord i avgångsexamen från specialkursen skulle

anses likvärdigt med motsvarande vitsord i studentexamen på reallinjen,

i vad gällde inträde vid lantbrukshögskolan. överstyrelsen ansåge visserligen,

att den som erhållit avgångsbetyg från specialkurs borde vara berättigad

till inträde i lantbrukshögskolan i lika mån som den som vederbör

ligen avlagt studentexamen, men det vore ej lämpligt föreskriva, att vits

ord i varje särskilt ämne skulle vara likvärdigt med motsvarande vitsord

i studentexamen.

Lantbruksstyrelsen anser sig böra framhålla betydelsen därav, att undervisningen

bomme att meddelas under sådana former oell under sådan

kontroll, att det undantag från studentexamen såsom allmänt villkor för

inträde vid en blivande lantbrukshögskola, som genomgång av specialkurs

skulle medföra, icke kunde komma att äventyra lantbrukshögskolans all

männa nivå. Lantbruksstyrelsen förutsatte emellertid, att avläggande av

studentexamen skulle bliva den regelbundna formen för vinnande av inträde

vid högskolan.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut understryker önskvärdheten

av att koncentrationsläsning i största möjliga utsträckning genomfördes.

Beträffande ämnesvalet för kursen vore ingen anmärkning att göra.

utom att det syntes förmånligare att föra undervisningen i det andra

språket helt fram till studentexamenskurs och i stället minska något på

den till ämnet historia med samhällslära anslagna tiden eller möjligen

helt utesluta detta ämne. På detta sätt skulle examen komma att omfatta

sju ämnen utom geografi, d. v. s. det antal, som normalt skulle ingå i den

nya studentexamen. Även örn vissa modifikationer genomfördes beträf

fande kurserna i språk och matematik, skulle således kunskaper inhämtas,

som motsvarade de för studentexamen fordrade, och det vore då att föredraga,

att eleverna även formellt avlade denna examen. Örn skolan ord

nades på.här föreslaget sätt, torde ej några svårare hinder möta mot att

erhålla dimissionsrätt, även örn det möjligen kunde vara lämpligt, att den

na speciella studentexamen ej medförde rätt till inskrivning vid annan

högskola än lantbrukshögskolan. I viss mån bomme ju den föreslagna

examen att närma sig den begränsade studentexamen, som nu avlades

vid arméns underofficersskola, ehuru dock ämnesantalet skulle bliva större

än i dennas examen. Visserligen komme eleverna vid den planerade kursen

otvivelaktigt att bliva ganska hårt belastade, och det kunde nog vara

önskvärt att utöka kurstiden till fem terminer, men det torde dock vara

möjligt att inom två år uppnå ett fullgott resultat, då man vid den ifrågavarande

kursen borde kunna räkna med ett utvalt elevmaterial. Emellertid

torde likväl lästiden per år behöva utökas därigenom att ej mer än

två månader örn året ansloges till ferier. På detta sätt skulle under de

två åren en lästid uppnås ungefär motsvarande fem terminers vid andra

skolor. Ändamålsenligt torde vara att låta kursen börja på våren eller

försommaren och avslutas omkring två år senare. Härigenom skulle exa

men komma att avläggas vid samma tid som vid andra läroverk, och de

utexaminerade skulle på hösten kunna börja sina studier vid lantbrubshögskolan,

som förutsattes i likhet med andra högskolor börja sin höst
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

termin med september månad. Ehuru de, som avlagt den nuvarande

begränsade studentexamen vid underofficersskolan, blott ägde tillträde

till krigsskolan, ej till specialhögskolor i allmänhet eller universitet, syntes

det dock vara rimligt, att en person, som avlagt examen vid lantbrukshögskolan,

därefter skulle vara oförhindrad att fortsätta sina studier

i naturvetenskapliga ämnen vid universitetet och där avlägga filosofie

licentiatexamen och disputera för doktorsgrad. På detta sätt bleve

det också tillsvidare överflödigt att vid högskolan anordna högre examen

än agronomexamen, liksom ej heller disputationsmöjlighet. Lärarrådet

ville således förorda:

1. Att en kurs i huvudsaklig överensstämmelse med det i promemorian

framförda förslaget anordnades.

2. Att kursen förlädes till en folkhögskola.

3. Att den ställdes under skolöverstyrelsens inspektion och erhölle dimissionsrätt

till studentexamen, berättigande till inträde vid lantbrukshögskolan.

4. Att beträffande lärarkrafter samma krav ställdes som vid beviljande

av dimissionsrätt åt andra privata gymnasier.

I fråga örn specialkursens yttre gestaltning, inneslutande lärarbehovet,

lärarnas kompetens och avlöningsförmåner, statens ställning till kursen,

statsbidrag, antal kurser samt frågan örn tidpunkten för igångsättandet

av anordningen med specialkurser, tillstyrkes det i P. M. framlagda förslaget

i allmänhet. Vissa erinringar rörande detaljer framställas dock.

Beträffande vad i nu nämnt avseende uttalats i yttrandena må följande

anföras:

Skolöverstyrelsen anser, att ett bestämt villkor för att kurserna förlädes

till folkhögskola vore, att garantier skapades för tillgång till väl

kvalificerade lärare. Med den anordning i detta hänseende, som i P. Mförordades,

syntes också sådana garantier komma att föreligga. Svårigheterna

att skaffa nödigt antal special- och timlärare torde nämligen vid

de folkhögskolor, som i detta fall skulle kunna komma i fråga, ej vara av

den beskaffenhet, att hänsyn härtill behövde tagas vid valet mellan folkhögskola

och privatgymnasium. Mot förslaget till avlöning åt lärare och

statsanslag härtill vore intet att erinra. Överstyrelsen ville dock påpeka

önskvärdheten av att utöver bidraget till lärarlöner något mindre belopp

beräknades till andra med kursen sammanhängande utgifter, såsom lör

undervisningsmateriel och dylikt, överstyrelsen ville även framhålla,

att det torde vara lämpligast, att statsanslaget till specialkurs utginge på

motsvarande sätt som till kurs vid folkhögskola. Anslaget borde alltså ej

utgå direkt till lärarlönerna men beräknas med hänsyn till dessa och andra

utgifter, till vilka staten ansåges böra lämna bidrag. Skola, som åtoge

sig att anordna specialkurs, erhölle således ett visst statsanslag, på villkor

bland annat att lärare anställdes på sätt i P. M. föresloges och med den

avlöning, som där angivits. I detta sammanhang ville överstyrelsen tilllägga,

att de fast anställda lärarna borde tillerkännas pensionsrätt i statens

pensionsanstalt.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till den meningen, att denna undervisning

borde ställas under skolöverstyrelsens kontroll. Då den avsåge att

meddela en allmän elementär utbildning såsom underlag för fortsatta studier,

ville styrelsen även ifrågasätta, huruvida densamma icke i alla av
Iiihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 höft (Nr 113.) 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Martts proposition Nr 143.

seenden borde jämställas med annan dylik undervisning. Förty borde anslag

måhända icke uppföras under nionde huvudtiteln utan under åttonde

huvudtiteln.

Anslutningen till ifrågavarande fortbildning syntes icke bliva större,

än att kursen härför på en enda plats torde fylla behovet, detta så mycket

mera som genomgången sådan fortbildning knappast torde hava något

sådant värde för den, som icke vunne inträde till högskolan, att den komme

att locka ett allt för betydande antal elever.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför i förevarande avseende

följande.

Av motiveringen i P. M. framginge, att löneförmånerna för de två fasta

ämneslärarna vid kursen avsetts skola väl motsvara de löneförmåner,

som vöre tillförsäkrade de allmänna läroverkens adjunkter. Detta skulle

ock bliva fallet, därest det i P. M. framlagda förslaget i denna del godtoges.

Visserligen uppbure adjunkt för närvarande grundlön med 4,300

kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor, vartill komme tillfällig löneförbättring

med lägst 600 kronor (å A- eller B ort) samt dyrtidstillägg enligt

grunderna för oreglerade verk, vadan den sammanlagda lön, å vilken

dyrtidstillägg utginge, sålunda för manlig adjunkt placerad å någon av

nämnda dyrorter utgjorde lägst 4,900 kronor och högst 6,400 kronor. Emellertid

vore att märka, att de båda ämneslärarna vid de föreslagna specialkurserna

skulle utöver ovan angivna löneinkomster äga åtnjuta provisorisk

avlöningsförbättring med 500 kronor eller med samma belopp, som

jämlikt kungörelsen 1929:244 tillkomme fast anställd manlig lärare vid

folkhögskola, där såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs, funnes

inrättade. Härigenom skulle ifrågavarande ämneslärare komma att intaga

en örn ock obetydligt högre löneställning än adjunkt vid allmänt läroverk.

Vid denna jämförelse hade hänsyn självfallet icke tagits till den provisoriska

löneförbättring, som jämväl tillkomme adjunkt, då sådan löneförbättring

utginge allenast till befattningshavare å F- och G-ort. I P. M.

hade icke angivits såsom anställningsvillkor genomgående av provårskurs,

något som utgjorde förutsättningen för erhållande av adjunktstjänst vid

statens allmänna läroverk. Med hänsyn härtill kunde det väl sättas i fråga,

örn de i P. M. föreslagna ämneslärarna borde i löneliänseende jämställas

med läroverksadjunkterna. Emellertid skulle åtminstone beträffande

den ene av dem, nämligen läraren i matematik m. m., såsom villkor

för anställning fordras avlagd högre vetenskaplig examen. Vad läraren

i tyska och engelska beträffade ansåges särskilda krav skola ställas å honom

med avseende å undervisningsskicklighet. Med hänsyn härtill funne

nämnden sig icke böra framställa någon särskild erinran mot de föreslagna

lönebeloppen. I detta sammanhang torde nämnden få påpeka, att förslaget

rörande bostadsersättning i viss mån innebure en avvikelse från vad

som i detta hänseende enligt 2 § av kungörelsen 1919: 864 gällde för lärare

vid folkhögskola så tillvida, att det i sagda författningsrum angivna ersättningsbeloppet

500 kronor vore att betrakta såsom minimiersättning.

Lönenämnden torde slutligen få erinra, att 1928 års lönekommitté i sitt den

21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavarna

vid undervisningsväsendet föreslagit, att jämväl lärare vid

folkhögskolorna skulle i likhet med de kommunala lärarna i allmänhet överföras

till det nya lönesystemet och därvid inordnas i lönegrad enligt den

av kommittén för det kommunala undervisningsväsendet föreslagna löne
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

planen. Ett genomförande av detta förslag skulle uppenbarligen påkalla

en motsvarande ändring i lönesystemet för lärarna vid de i förevarande

P. M. omhandlade specialkurserna.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut finner sig beträffande lärarkompetensen

böra erinra, att anspråket på formell lektorskompetens torde vara

av mindre vikt än framstående, även genom provår styrkt, undervisningsskicklighet

och goda kunskaper i de olika ämnen, som skulle tilldelas

samma lärare. Dessa förutsättningar kunde ofta fyllas av en filosofie

magister med betyg i dessa ämnen. För underlättande av lärarnas rekrytering

och bibehållande vore det mycket önskvärt, att förmånen av tjänstårsberäkning

i största möjliga utsträckning tillerkändes dem.

Beträffande vad i P. M. föreslagits rörande undervisningsavgifter och

elev stipendier hava inga egentliga erinringar anförts. Skolöverstyrelsen

. har likväl ansett, att, örn bestämmelserna örn undervisningsavgifter avfattades

enligt förslaget i P. M., beslutet icke behövde underställas överstyrelsen

för godkännande.

Såsom jag ovan anfört, anser jag åstadkommandet av utbildningsmöjligheter

av den art, den föreslagna specialkursen avser att giva, vara ett viktigt

led i den högre lantbruksundervisningens reformering. Jag har likaledes

ovan uttalat mig för att specialkurser av det slag, som i förevarande

P. M. avses, böra upprättas. Lika med de i ärendet hörda myndigheterna

finner jag det i P. M. framlagda förslaget väl ägnat att i huvudsakliga

delar genomföras. I anslutning till vad däri anföres vill jag tillstyrka,

att för närvarande endast en dylik kurs inrättas. På de skäl, som

angivits dels av skolöverstyrelsen och dels av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut,

bör enligt mitt förmenande denna kurs förläggas till en

folkhögskola. Avtal härom bör efter förslag av skolöverstyrelsen av

Kungl. Maj:t träffas med därtill lämplig folkhögskola. Därvid bör, såsom

skolöverstyrelsen antytt, tillses, att skolan i fråga är försedd med

tillräcklig utrustning för undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena.

Den specialkurs, vars inrättande jag sålunda förordar, torde böra

benämnas folkhögskolans specialkurs för lantbruksstuderande.

Det av lärarrådet vid Ultuna framlagda förslaget till ändring i kursplanen

för specialkursen synes mig icke böra föranleda till ändring av det

i P. M. upptagna förslaget. Även örn nämnda ändring vidtoges, skulle

den vid kursen meddelade undervisningen icke leda till sådana studentkunskaper,

som enligt gällande bestämmelser erfordras för avläggande av

studentexamen i vanlig ordning. Den examen, som enligt lärarrådets

förslag skulle komma till stånd, bleve under alla omständigheter en speciell

och i viss mån begränsad studentexamen. Förslagets genomförande

skulle följaktligen icke leda till en i principiellt avseende annorlunda beskaffad

examen, än den som följer av förslaget i P. M. Då jag anser detta

senare mera lämpat för det avsedda ändamålet, kan jag sålunda icke förorda,

att i detta avseende ändring sker. Ej heller synes det mig lämp
-

Departements
chefen.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ligt att nu upptaga frågan, huruvida den, som avlagt avgångsexamen

från specialkurs, bör få bedriva naturvetenskapliga studier vid universitet.

Enligt mitt förmenande bör någon tids erfarenhet av specialkursen

först inhämtas, innan bär antydda fråga upptages till närmare övervägande.

Däremot finner jag de av skolöverstyrelsen gjorda erinringarna rörande

kursplanen värda beaktande. Men då de av överstyrelsen föreslagna ändringarna

icke inverka på lärarbehovet vid specialkursen och då slutligt

förslag till kursplan skall granskas och godkännas av skolöverstyrelsen,

synes ett närmare ingående på denna fråga icke vara erforderlig i detta

sammanhang. Skolöverstyrelsens förslag, att vitsord i avgångsexamen

i ämnenas muntliga behandling skall bestämmas av den lärare, som handhaft

undervisningen i vederbörande ämnen, vill jag förorda. Erinringarna

från överstyrelsens sida rörande förslaget, att vitsord i avgångsexamen

från specialkurs skola anses likvärdiga med vitsord i studentexamen på

reallinjen, torde däremot icke böra föranleda någon åtgärd.

Lika med de hörda myndigheterna vill jag biträda förslaget i P. M.

i vad det avser lärare vid specialkursen, deras kompetens och avlöning.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att förslaget rörande de fasta

ämneslärarnas kompetens innebär, att i regel vederbörande skall hava genomgått

provårskurs. Skolöverstyrelsens förslag, att de fasta ämneslärarna

vid specialkursen skola tillerkännas pensionsrätt i statens pensionsanstalt,

biträdes av mig. Att redan nu stadga särskild rätt till tjänstårsberäkning

för dessa lärare, synes mig däremot icke lämpligt.

Vad i P. M. föreslagits rörande undervisningsavgifter och elevstipendier

föranleder ingen annan erinran från min sida, än att vad från skolöverstyrelsens

sida anförts i fråga örn besluts fattande örn undervisningsavgifter

torde böra iakttagas.

Vidkommande tidpunkten för den första specialkursens igångsättande

ansluter jag mig till det i P. M. framlagda förslaget, att början sker den

1 november 1931. Ävenledes biträder jag den meningen, att vid specialkursen

fi ån början inrättas saväl en första som en andra årskurs, till vilken

senare vid första läsårets början inträde skall kunna vinnas av elever,

som med goda vitsord genomgått övre avdelningens andra årskurs

å Vilans och Önnestads folkhögskolor. De, som under läsåret 1931/1932 genomgått

andra årskursen vid specialkursen, böra få avlägga avgångsexamen

utan hinder därav, att de endast genomgått en årskurs vid specialkursen.

Vad slutligen beträffar det statsbidrag, som bör beviljas för specialkursen,

ansluter jag mig till skolöverstyrelsens mening, att för varje kurs

lämnas ett fast statsbidrag. Detta bör beräknas så, att det innefattar hela

kostnaden för lärarlönerna, utom ålderstillägg och dyrtidstillägg. Med detta

beräkningssätt skulle det fasta statsbidraget bliva 18,600 kronor. Med

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

hänsyn till det av skolöverstyrelsen uttalade önskemålet, att ett mindre bidrag

även borde givas till undervisningsmaterial, förordar jag, att nämnda

bidrag avrundas till 19,000 kronor. För täckande av kostnaderna för

ålderstillägg och dyrtidstillägg böra även medel stå till förfogande. På

grund av att under det första året ålderstillägg näppeligen komma att utgå

och då dyrtidstilläggen kunna beräknas komma att uppgå till 2,820 kronor,

bör ett belopp av i avrundat tal 3,000 kronor tilläggas ovannämnda 19,000

kronor. I och för täckandet av statens kostnader för specialkursen torde

följaktligen böra anvisas ett extra förslagsanslag av 22,000 kronor. Från

detta anslag bör vederbörande folkhögskola få rekvirera medel för utbetalande

i förekommande fall av ålders- och dyrtidstillägg. Jag kommer senare

att göra hemställan örn anvisandet av nyssnämnda anslag för budgetåret

1931/1932. Till stipendier åt elever vid specialkursen, att utgå enligt

de i P. M. angivna grunderna, torde vidare böra anvisas ett extra

förslagsanslag av 7,500 kronor. Även härom kommer jag senare att göra

hemställan.

Anslagen synas mig böra upptagas under riksstatens nionde huvudtitel

i analogi med anslaget till arméns underofficersskola, till vilken anslag

upptages under fjärde huvudtiteln.

b. Lantbruksskolans högre kurs.

I förutnämnda inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. rörande

möjligheterna att göra utbildningen av driftsledare vid det större jordbruket

mera praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna agronomkursen kan anses vara anföres i fråga om

fordringarna för inträde vid lantbruksskolans högre kurs (i P. M. benämnd

fortbildningskursen) följande.

Då det vore synnerligen viktigt, att eleverna vid denna kurs besutte en

viss allmän mognad, syntes en relativt hög inträdesålder böra fastställas.

Med hänsyn till att det kunde anses vara förmånligt, örn den inträdessökande

ett eller annat år innehaft anställning eller eljest varit verksam vid

jordbruk efter genomgången av lägre lantbruksundervisningsanstalt men

före inträdet vid fortbildningskursen, torde inträdesåldern icke kunna sättas

lägre än 22 år. I fråga örn de teoretiska förkunskaper, som kunde anses

erforderliga som villkor för inträde vid kursen, torde, i anslutning till

vad ovan i detta avseende anförts, i ämnena kemi, fysik och botanik icke

böra erfordras mera än att vederbörande väl inhämtat kursen i genomgången

lägre lantbruksanstalt, vilket syntes böra vitsordas genom kvalificerade

betyg. Men dessutom torde elevens allmänna förutsättningar för fortsatta

lantbruksstudier böra styrkas genom kvalificerade betyg från nämnda

anstalt i jämväl ämnena jordbrukslära och husdjurslära. Beträffande

ämnena modersmålet och matematik torde det, med hänsyn till dessa ämnens

betydelse i driftsledarens yrkesutövning och då fortsatt utbildning i

P. M. rörande

möjligheterna

att göra utbildningen

av

driftsledare

för det större

jord bruket

praktiskt

betonad.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

230 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dessa ämnen icke torde böra ske i fortbildningskursen, icke kunna räcka

med vitsord från allenast lägre lantbruksundervisningsanstalt. Den inträdessökande

torde i dessa ämnen böra styrka sig äga insikter motsvarande

minst betyget godkänd i realexamen. Vidkommande slutligen den inträdessökandes

praktiska förtrogenhet med jordbruk torde ganska höga fordringar

böra uppställas. Minst tre års väl vitsordad jordbrukspraktik syntes

därför böra föreskrivas som inträdesvillkor. Givetvis borde kurs i

lantbruksskola få inräknas i dylik praktiktid. Inträdesvillkoren syntes

kunna sammanfattas sålunda:

_ 1- -^tt hava uppnått en ålder av 22 år samt vara befriad från värnpliktstjänstgöring

det år kursen genomgås.

2. Att hava genomgått tvåårig lantbruksskola eller ettårig lantbruksskola

eller lantmannaskolas längre kurs, varmed jämställes lantmannaskolas

huvudkurs jämte fortsättningskurs, samt från vederbörande skola

hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i jordbrukslära, husdjurslära,

fysik, kemi och botanik.

3. Att kunna med företeende av vitsord, som av fortbildningskursens

styrelse godkännes, styrka sig äga insikter i modersmålet och matematik,

motsvarande minst betyget godkänd i realexamen.

4. Att under minst tre år hava med goda vitsord deltagit i praktiskt

jordbruksarbete, vari dock får inräknas den tid, då vederbörande genomgått

lantbruksskola.

Då vid en utbildning, som den här avsedda, resultatet icke komme alltför

mycket an på receptiv begåvning och förmåga att tillägna sig lärokursen

utan i ännu högre grad på praktisk läggning och lämplighet för yrket,

syntes det icke lämpligt, att, då flera inträdessökande anmälde sig än som

kunde mottagas, urvalet skedde efter vitsord örn teoretiska kunskaper.

Fastmer syntes urvalet böra ske så, att bland dem, som väl fyllde samtliga

inträdesvillkor, den borde äga företräde, som innehade goda vitsord om

praktisk duglighet och ledareegenskaper.

I de i anledning av förenämnda P. M. avgivna yttrandena hava de

föreslagna inträdesfordringarna i huvudsak tillstyrkts. Av vad sålunda

uttalats må följande anföras.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida det enligt promemorians

förslag stadgade kravet på minst tre års lantbrukspraktik utgjorde någon

garanti för förefintligheten hos de inträdessökande av den allsidiga jordbrukspraktik,

som vore en nödvändig förutsättning för en fullt tillfredsställande

driftsledarutbildning. Det syntes därför nödvändigt, att av

kursaspirant, som icke genomgått tvåårig lantbruksskola, borde krävas

vitsord örn kvalificerad praktik, som bevisligen inhämtats under lämpliga

förhållanden och i tillräckligt allsidig form.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen har intet att direkt invända

mot angivna inträdesfordringarna. Dock vore tveksamt, huruvida beträffande

förutbildningen lantmannaskolans längre kurs eller lantmannaskolans

huvud- och fortsättningskurs vore tillräckliga för inträde. Då de,

som genomgått dylik kurs, icke fått någon utbildning och övning i utställning

av arbetslag eller ledning av arbetsstyrka, torde kunna ifrågasättas,

örn icke genomgående av ett- eller tvåårig lantbruksskola borde vara en

oavvislig fordran för inträde. Den föreslagna fordran på praktiska förkunskaper

syntes väl avvägd, dock kunde ifrågasättas, huruvida icke det

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

vore lämpligt att såsom fordran uppställa, att av de tre årens praktik tre

månader skulle vara praktik i skogs- oell sågverksdrift.

Sveriges lantbrukslärare förbund har intet väsentligt att erinra mot de

föreslagna inträdesfordringarna. De kursdeltagare, som allvarligt aspirerade

på driftsledarplatser vid större jordbruk, torde av sig själva finna,

att vägen över tvåårig lantbruksskola vore den lämpligaste och tryggaste,

enär tyngdpunkten bos arbetsledarutbildningen under alla förhållanden

måste antagas komma att ligga hos nämnda skolor. Elever, som komme

från ett-årig lantbruksskola eller längre lantmannaskolekurs, avsåges ju

skola höra till det medelstora jordbruket och större bondebruket, men, örn

några av dem efter fortbildningskursens genomgående skulle vilja söka

driftsledarplatser vid större jordbruk, så borde det nog få förutsättas, att

deras förutgående treåriga praktik vore vunnen vid° större jordbruk —

men härom kunde näppeligen utfärdas några i detalj gående bestämmelser.

För blivande elever av denna kategori borde lämpligen hållas ett antal sommarplatser

öppna vid lantbruksskolan å Alnarp, så att de under sommaren

före fortbildningskursens genomgående finge komplettera sin teknik och

praktik. Då det vore önskligt, att flitiga och läraktiga unga män, som

med i P. M. angivna betyg i vissa ämnen genomgått tvåårig lantbruksskola

kunde vinna inträde i fortbildningskurs utan att nödgas spilla särskild

tid på andra förkunskapers inhämtande, torde i detta sammanhang

böra prövas, örn icke undervisningen i svenska och matematik vid de tvååriga

lantbruksskolorna kunde för de begåvade lärlingar, som så önskade,

inriktas på att motvärn betyget godkänd i realexamen.

De i förenämnda P. M. föreslagna inträdesfordringarna för inträde till

lantbruksskolans högre kurs synas mig väl avvägda, varför jag tillstyrker

desamma. Vad beträffar lantbruksstyrelsen uttalande, att vitsord borde

krävas örn kvalificerad praktik, synes mig i detta avseende icke kunna stadgas

mera, än att den inträdessökande skall kunna förete goda vitsord örn

sin jordbrukspraktik, varefter det får bliva kursledningens sak att bedöma,

huruvida praktiken i de särskilda fallen kan anses tillfyllest. Man torde

nämligen knappast kunna komma längre, med mindre kontroll från det

allmännas sida utövas rörande de inträdessökandes praktik, vilket torde

vara önskvärt men varom, såsom jag ovan angivit, jag icke nu är beredd

att framlägga förslag. Att, såsom förordas av svenska lantbrukstjänstemannaföreningen,

kräva, att viss del av jordbrukspraktiken skulle vara

praktik i skogs- och sågverksdrift, synes mig icke nödvändigt. Jag

anser mig ej heller böra tillstyrka en begränsning av rätten att vinna inträde

vid lantbruksskolans högre kurs så tillvida, att för inträde ovillkorligen

skulle erfordras genomgången lantbruksskolekurs. Visserligen torde

särskilt den, som efter utbildningens slut ämnar förskaffa sig anställning

som driftsledare, få räkna med, att förutbildningen i den tvååriga lantbruksskolan

i detta fall giver ett visst företräde. Men det torde, ej vara

rimligt att förhindra särskilt den, som avser att utbilda sig till självständig

brukare av ett medelstort jordbruk och som påbörjat sin utbildning i

lantmannaskola, att fullfölja utbildningen i förevarande kurs.

Departements
chefen.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

c. Mejeriundervisningen.

* fråga om elevernas vid en högre mejeriundervisningsanstalts förutbildning

hava högre lantbruksundervisningssakkunniga anfört i huvudsak

följande.

J^naaVarande b^ggdex den hö§re mejeriutbildningen på jämförelsevis

“ " ‘uf a*ronomiska förkunskaper. Sålunda skulle mejeristuderande

normait kumm förete vitsord örn minst två års jordbrukspraktik och vidare

fullständigt avgångsbetyg från agronomkurs. Med förbildningen på mejenområdet

vöre det däremot ofta sämre ställt. Visserligen fordrades för

inträde i konsulentkursens mejerilinje, att den sökande »allvarligt deltagit

uti alla vid ett mejeri förekommande göromål», men då bestämmelse saknades

örn viss minimitid, under vilken mejeripraktik skulle hava inhämtats,

vore det tydligt, att ifrågavarande praktik understundom kunde

vara nog sa bristfällig.1 Vid ordnandet av den högre mejeriundervisningen

syntes det till en början erforderligt, att nuvarande bestämmelse^

rörande elevernas förbildning underginge ändring. Sålunda syntes

bet nödvändigt, att krav uppställdes på jämförelsevis omfattande prakts

a forkunskaper på mejeriområdet. Enligt de sakkunnigas uppfattning

borde nämnda praktik omfatta en tid av i regel minst två år.

.Allmän agronomisk förbildning borde naturligtvis tillmätas ett icke

ringa varde för en blivande mejeriman. Med mejerihanteringens alltmer

tilltagande industrialisering och skiljande från praktiskt jordbruk vore

emellertid dylik förbildning mindre oumbärlig än tidigare varit fallet.

Med hänsyn till den avsevärda tid, agronomutbildningen toge i anspråk_

minst två års jordbrukspraktik och i regel två års teoretiska studier — syntes

det enligt, de sakkunnigas förmenande icke kunna anses rimligt att

for inträde vid mejerikursen i fortsättningen uppställa krav på avlagd

agronomexamen eller.däremot svarande allmänna agronomiska kunskaper.

JJäiemot borde viss i agronomutbildningen ingående undervisning, närmast

avseende mjölkproduktionen samt det ekonomiska utnyttjandet av

vid mejerihanteringen, erhållna biprodukter såsom kreatursfoder (speciellt

svinskötsel), obligatoriskt ingå jämväl i den högre mejeriutbildningen

Den högre mejeriundervisningen syntes böra i stort sett hållas på samma

niva som undervisningen vid en blivande lantbrukshögskola. I överensstämmelse

härmed torde även kraven på teoretiska förkunskaper hos eleverna

böra ställas lika höga. På grund av mejerihanteringens speciella

karaktär syntes det emellertid vara ändamålsenligt, att vid prövning av

inträdessökandes teoretiska förkunskaper examen från tekniskt gymnasium

likställdes med studentexamen. Vidare syntes det motiverat, att agronomisk

eller annan för mejerimannen värdefull utbildning i viss utsträckning

tillmättes betydelse såsom förbildning för studier på mejeriområdet.

För inträde såsom ordinarie elev i nu avsedda kurs för mejeriutbildning

borde sålunda enligt de sakkunnigas mening uppställas följande fordringar

på förbildning.

Teoretiska förkunskaper: avlagd studentexamen med minst betyget godkänd,

erhållet i examen eller vid komplettering till denna, i modersmålet,

tyska, engelska, geografi, matematik, fysik och kemi, därav sistnämnda''

ämne å reallinjen och övriga ämnen å latinlinjen B, eller fullständig exa1

Bestämmelserna härutinnan ändrade genom kungörelsen den 25 januari 1929 (nr 16).

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

men från tekniskt gymnasium med minst betyget godkänd i ovan angivna

ämnen, erhållet i examen eller vid komplettering till denna; dock att även

den, som icke avlagt någon av nämnda examina, bör kunna vinna inträde

såsom ordinarie studerande, därest han på sätt i det föregående anförts

vid redogörelse för lantbrukshögskola styrker sig äga nödiga förutsättningar

att bedriva studier vid kursen.

Praktiska förkunskaper: i regel två års väl vitsordad, allsidig mejeripraktik,

dock att en med godkända vitsord genomgången kurs vid lägre

mejeriskola bör få jämställas med lika lång mejeripraktik.

I de avgivna yttrandena framställas vissa erinringar mot de sakkunni- Yttranden.

gas förslag till inträdesfordringar vid den högre mejeriundervisningsanstalten

endast från två håll. Den speciella yrkesorganisationen på detta

område, Svenska mejerikonsulentföreningen, har icke funnit anledning

göra något uttalande på denna punkt.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att utom den av de sakkunniga föreslagna tvååriga mejeripraktiken borde

fordras minst ett års praktik inom jordbruk och husdjursskötsel samt sammanlagt

lika lång praktik å verkstad samt såsom mejerimontör.

Skånska agronomklubben har ansett, att den högre mejeriutbildningen

lämpligen borde organiseras såsom en fjärde studielinje vid lantbrukshögskolan.

Kraven på teoretiska förkunskaper borde då sättas lika för mejeristuderande

som för andra studerande vid högskolan. Däremot borde fordringarna

på föregående praktik avse sådan vunnen under minst två år

vid välskötta mejerier, varav ett år borde hava tillbringats vid särskilt utvalt,

kontrollerat mejeri.

Till det vid propositionen nr 249 till 1930 års riksdag angående den propositionen

högre lantbruksundervisningens ordnande fogade utdrag av statsråds- nr 349/1930.

protokollet yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet rörande

kraven på förkunskaper för inträde vid den högre mejeriundervisningen

i huvudsak följande.

I fråga örn krav på teoretiska förkunskaper för tillträde till kurs för

högre mejeriutbildning anslöte departementschefen sig i stort sett till

de sakkunnigas förslag. I likhet med dem ansåge departementschefen

sålunda, att genomgången agronomkurs icke i fortsättningen borde betraktas

såsom den regelmässiga förutbildningen för inträde i högre mejerikurs.

Å andra sidan borde givetvis agronomisk examen tillmätas betydelse

för fortsatta studier på mejeriområdet, helst som åtskilliga befattningshavare

på detta område jämväl framdeles torde hava stor nytta

av viss agronomisk kompetens. Emellertid torde även i detta fall viss

jämkning i de sakkunnigas förslag till krav på teoretiska förkunskaper

vara erforderlig. Beträffande studenter torde sålunda böra uppställas

följande fordringar: avlagd studentexamen å real- eller latinlinjen med

minst betyget godkänd, erhållet i examen eller vid komplettering till

denna, i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och kemi.

För dem, som avlagt fullständig examen från tekniskt gymnasium, torde

böra uppställas motsvarande fordringar på betyg i nu angivna ämnen.

I likhet med lantbrukshögskolan torde även den högre mejerikursen böra

stå öppen för studerande, som icke haft tillfälle avlägga studentexamen

s. 234 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

234 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

eller examen från tekniskt gymnasium men likväl kunde anses besitta

erforderliga förutsättningar att med framgång bedriva högre mejeristudier.

Beträffande dem, som ej avlagt agronomexamen, torde samma kunskapsmått

böra krävas som för inträde vid lantbrukshögskolan, dock

med undantag för ämnet biologi med hälsolära. För sistnämnda kategorier

av studerande torde samma kurser i gymnasieämnen böra stå öppna,

som enligt vad förut omförmälts borde anordnas närmast för aspiranter

till lantbrukshögskolan. Vad därefter anginge kravet på förutgående

mejeripraktik funne departementschefen de sakkunnigas förslag örn i regel

två års väl vitsordad, allsidig praktisk mejeriutbildning vara lämpligt

avvägt. Dock syntes det önskvärt, att nämnda praktik i allmänhet bleve

förlagd till särskilt utsedda elevmejerier, där elevutbildningen stöde under

kontroll av den högre mejerikursens ledning eller eventuellt någon

sammanslutning på mejeriområdet. Det torde icke vara anledning att i

detta sammanhang närmare ingå på denna fråga.

De skäl, som av mig ovan vid behandlingen av fordringarna för inträde

vid lantbrukshögskolan anförts rörande olämpligheten av att medgiva inträde

vid nämnda högskola åt den, som endast innehar kunskaper i matematik,

fysik och kemi i studentexamen å latinlinjen, gälla även i fråga

örn förkunskaperna vid den högre mejeriundervisningen. Jag förordar

därför, att för inträde vid den högre mejeriundervisningen bör fordras

kunskaper i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och kemi

motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen, varav i fråga örn de

tre sistnämnda å reallinjen. Den, som genomgått den av mig ovan föreslagna

folkhögskolans specialkurs för lantbruksstuderande, synes mig

även böra äga rätt till inträde vid den högre mejeriundervisningen. På

min föredragning har numera Kungl. Majit (proposition 84/1931) föreslagit

riksdagen, bland annat, att anvisa medel till statsbidrag åt s. k.

elevmejerier. I nämnda proposition förutsättes, att såsom inträdesfordran

vid lägre mejeriskola för män skall gälla två års praktisk utbildning

vid elevmejeri jämte ett års förutbildning. Enligt mitt förmenande torde

det kunna ifrågasättas, huruvida icke i viss mån likartade fordringar

på praktiska förkunskaper böra uppställas vid den högre mejeriundervisningen.

Jag är dock icke beredd att nu framställa förslag härom.

I övrigt har jag i sak inga erinringar att göra mot de sakkunnigas förslag.

De inträdesfordringar vid den högre mejeriundervisningen, som av mig

förordas att i huvudsak gälla, kunna sammanfattas sålunda.

Kunskaper i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och

kemi motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen, varav i fråga

örn de tre sistnämnda ämnena å reallinjen. Dessa kunskaper skola styrkas

antingen genom betyg örn avlagd studentexamen å reallinjen eller

genom avgångsbetyg från folkhögskolas specialkurs för lantbruksstuderande

eller genom fullständig examen från tekniskt gymnasium — dock att

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

även vitsord, erhållet vid i laga ordning företagen fyllnadsprövning till

förenämnda examina får åberopas — eller på annat sätt, som av styrelsen

för den högre mejeriundervisningsanstalten kan godkännas.

Frågan örn de för inträde vid högre mejeriundervisningen erforderliga

praktiska förkunskaperna bör, såsom jag ovan förordat, tills vidare lämnas

öppen för fortsatt övervägande.

d. Trädgårdsundervisningen.

Beträffande''kravet på förkunskaper för inträde vid högre trädgårdskurs

hava högre lantbruksundervisningssakkunniga anfört följande.

För vinnande av inträde som ordinarie elev vid högre trädgårdskurs

borde fordras kunskaper motsvarande minst betyget godkänd i realexamen

i ämnena modersmålet, tyska, geografi, matematik och naturlära.

Därest nämnda kunskaper icke vitsordats genom avlagd realexamen

eller annan minst likvärdig examen, borde de i likhet med vad förut anförts

beträffande inträde i agronomkurs få styrkas även på annat sätt.

Därjämte borde inträdessökande helst hava genomgått tvåårig kurs

vid statlig eller statsunderstödd lägre trädgårdsskola (Alnarp, Experimentalfältet,

Adelsnäs, Härnösand1) samt därefter under minst ett års tid

halt praktisk sysselsättning inom trädgårdsyrket, helst i utlandet, därest

han icke redan före inträdet vid den lägre trädgårdsskolan haft anställning

vid utländsk trädgård.

Emellertid torde även person, som icke genomgått tvåårig kurs vid någon

av nyssnämnda lägre trädgårdsskolor, böra under vissa förutsättningar

kunna vinna inträde som ordinarie elev vid den högre trädgårdskursen.

Nu avsedd sökande borde kunna styrka, att han efter fyllda 18 år

under minst fyra år deltagit i instruktivt arbete inom trädgårdsodlingens

viktigaste grenar, varjämte han genom inträdesprövning inför skolans

lärare borde visa sig äga tillfredsställande kunskaper i den lägre trädgårdsskolans

läroämnen samt praktisk färdighet i utförandet av trädgårdsarbeten,

motsvarande den yrkesskicklighet, som borde fordras av en examinerad

trädgårdsmästare.

Rörande förevarande fråga har i de avgivna yttrandena endast lantbruksakademien

uttalat sig. Ur dess yttrande må här anföras följande.

Då eleverna vid de trädgårdsskolor, för vilka Kungl. Majit fastställt

reglemente, under sin tvååriga kurs inhämtat i allmänhet större kunskaper

i grundläggande ämnen, än som fordrades för realexamen, och de

vid denna kurs haft så lång förberedande utbildning och nått den ålder,

att avläggande av realexamen skulle förefalla onödigt betungande, syntes

det lämpligt, att avlagd examen från dylik trädgårdsskola med

minst betyget med beröm godkänd såväl i de olika trädgårdsämnena som

i svenska språket, matematik, fysik, kemi, botanik och zoologi ävensom i

förmåga att ordna och leda trädgårdsarbeten borde ersätta realexamen

som inträdesvillkor vid institutet. För övrigt torde kunskaperna i ett

främmande språk kunna begränsas till förmåga att ledigt översätta från

1 Trädgårdsskolan i Härnösand är avsedd att lörflyttas till Söråker.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

Yttranden.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dotte! språk (tyska eller engelska till svenska), en färdighet, som vore

behövlig för studerande av utländsk facklitteratur och lätt förvärvades

av dem, vilka enligt sakkunnigas förslag idkat praktiska trädgårdsstudier

i utlandet.

För personer, som icke med nyssnämnda betyg genomgått tvåårig kurs

vid lägre trädgårdsskolan borde de av sakkunniga föreslagna inträdesfordringarna

kunna anses tillfredsställande, dock under förutsättning att den

mtradessökandes praktiska förutbildning i trädgårdsyrket motsvarade den

som sagda skolors nyssnämnda elever besutte.

1 sitt yttrande till statsrådsprotokollet i samband med hemställan örn

båtande av proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande förklarade sig dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

hava funnit de uppställda kraven på förkunskaper

för inträde vid högre trädgårdskurs väl avvägda.

Departements- Även jag finnér mig böra biträda de sakkunnigas förslag till fordringar

c efen. för inträde vid högre trädgårdskursen.

7, Undervisning och examina,

a. Lantbrukshögskolan.

brukLndlr- 1 överonsstämmclso med vad förut anförts, skulle lantbrukshögskolan

visnlngssak- hava till uppgift dels att meddela undervisning åt blivande befattningskunniga.

havare för konsulent- och lärarverksamheten m. m. inom jordbruket ävensom

åt blivande vetenskapsmän på jordbrukets område, dels att utgöra

en härd för lantbruksvetenskaplig forskning. Därjämte torde i viss mån

jämväl utbildning av driftsledare vid större jordbruk kunna påräknas

komma att äga rum vid lantbrukshögskolan.

Med avseende på undervisningsårets indelning vid lantbrukshögskolan

liava högre lantbruksundervisningssakkunniga framställt följande förslag.

Undervisningsåret vid högskolan syntes böra räknas från den 1 juli

samt omfatta tva terminer, nämligen en hösttermin och en vårtermin. Av

olika skäl syntes det emellertid lämpligt, att tidpunkten för nya studerandes

inträde vid högskolan bestämdes till den 1 november. Arbetsåret

vid jordbruket omfattade nämligen tiden 1 november—24 oktober.

För de studerandes, praktiska utbildning borde det vara till fördel, örn

nämnda utbildning icke behövde avbrytas före arbetsårets slut. Men även

för sådana studerande, som komme till högskolan direkt från agronomkurs

vid lantbruksskola, vilka kurser plägade avslutas i senare

hälften av oktober, vore det förmånligt, att inträdet vid högskolan kunde

ske omkring den 1 november. På grund av att endast ett begränsat antal

studerande årligen kunde vinna inträde vid högskolan ävensom med

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

hänsyn därtill, att ett rationellt bedrivande av studierna förutsatte, att

undervisningskurserna i viss utsträckning anordnades i en bestämd ordningsföljd,

torde det vara nödvändigt, att bela årskontingenten av ordinarie

studerande vid högskolan vunne inträde samtidigt. Även lör den högskolemässiga

lantbruksutbildningen vore somrarna värdefulla ur undervisningsynpunkt,

och liksom vid agronomkursen borde undervisningen därför

inställas högst tio veckor varje år, varjämte borde stadgas, att övningar

i viss utsträckning måtte kunna förläggas jämväl till nämnda ferietid.

I det föregående har redan framhållits, att vid högskolan möjlighet

skulle förefinnas att avlägga såväl lägre som högre examina. Med avseende

på undervisningens planläggning, graden av specialisering ävensom

andra för de olika examina speciella bestämmelser hava de sakkunniga

angivit riktlinjerna vid redogörelse för särskilda examina. Därvid göres

början med undervisningen för agronomisk ämbetsexamen, och angiva

de sakkunniga dess ändamål vara följande:

Undervisningen för agronomisk ämbetsexamen borde närmast vara avsedd

för utbildning av lantbrukslärare och konsulenter ävensom tjänstemän

inom lantbruksförvaltningen och andra jämförbara befattningshavare.

Det kunde även förväntas, att ett antal blivande driftsledare vid

större jordbruk skulle välja att å denna väg förskaffa sig sin utbildning.

Därjämte borde undervisningen tjäna såsom grundval för mera vetenskapligt

inriktade studier på lantbruksområdet.

Studietiden för ämbetsexamen hava av de sakkunniga beräknats till

normalt tre år.

Örn konsulentkursen jämte agronomkurs medräknades i nuvarande teoretiska

utbildningstid för lantbrukslärare och konsulenter, bleve denna tre

år. De sakkunniga ansåge, att den teoretiska fackutbildningen för ifrågavarande

befattningshavare — närmast av ekonomiska skäl — såvitt möjligt

icke heller i fortsättningen borde förutsättas i regel taga längre tid i

anspråk. Därest fordringarna på de studerandes teoretiska förkunskaper

höjdes på sätt ovan föreslagits och undervisningen under de tre åren i

följd planlades på ett ändamålsenligt sätt, torde också enligt de sakkunnigas

mening på denna tid en fullt tillfredsställande utbildning av de kategorier

av befattningshavare, det här gällde, kunna åstadkommas. Föreläsningar

och övningar torde sålunda böra planläggas för en normal studietid

för ämbetsexamen av tre år. På grund av den studiefrihet, som borde

råda vid högskolan, borde emellertid såväl kortare som längre tid kunna

ifrågakomma.

De sakkunniga hava därefter ingått på frågan örn olika befattningshavares

behov av specialisering i utbildningen vid högskolan och framlägga

i anslutning därtill förslag till olika studielinjer: jordbrukslinjen, husdjurslinjen

och den ekonomiska linjen.

Undervisningen för ämbetsexamen borde såsom nämnts i främsta rummet

avse utbildning av lantbrukslärare, konsulenter och tjänstemän inom

lantbruksförvaltningen. Särskilt de båda sistnämnda kategorierna av befattningshavare

hade behov av viss specialisering i studierna, med tyngd
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

punkten förlagd till jordbrukslärans, husdjurslärans eller lantbruksekonomiens

område, allt efter inriktningen av deras senare verksamhet. Men

även för lantbrukslärare torde det vara värdefullt, att deras teoretiska utbildning

blivit mera grundlig inom något avgränsat område av lanthushållningen.

Vid studiernas bedrivande borde principiellt samma studiefrihet förefinnas

som vid universitet och liknande högskolor. Emellertid förelåge

vid den högre lantbruksundervisningen vissa omständigheter, som medförde,

att för ett rationellt bedrivande av studier fordrades, dels att ämnena

foges i en viss ordningsföljd och dels att åtminstone flertalet föreläsningar

gjordes obligatoriska. De vid lantbruksundervisningen förekommande

ämnena grepe nämligen på olika sätt in i varandra, så att fördjupade

studier i ett tillämpat ämne i regel förutsatte mera omfattande kunskaper

i ett eller flera grundläggande ämnen, varjämte den förefintliga

litteraturen på detta område ännu vore så pass knapp, att föreläsningar

ofta i viss utsträckning finge träda i litteraturstudiernas ställe. På grund

därav ansåge de sakkunniga, att ämbetsexamen borde omfatta vissa bestämda

betygskombinationer (studielinjer), varigenom garanti för en

ändamålsenlig specialisering vunnes. Studielinjerna borde lämpligen vara

tro med tyngdpunkten förlagd hos en till jordbrukslärans, hos en till husdjurslärans

och hos en till lantbruksekonomiens område. En sådan anordning

med fasta studielinjer borde givetvis icke medföra hinder för

studerande, som önskade avlägga en särskild kvalificerad examen, att fördjupa

sina studier på mer än ett av de tre huvudområdena. Härför torde

dock i allmänhet behövas längre studietid, än vad som normalt avsetts.

Av det nu sagda torde framgå, att undervisningen för ämbetsexamen i

första hand borde, för tillgodoseende av studiernas ändamålsenliga bedrivande,

organiseras på tre linjer, nämligen en jordbrukslinje, en husdjurslinje

och en ekonomisk linje. Inom varje sådan linje borde undervisningen

vara så omfattande, att den kunde tillgodose såväl den allmänna agronomiska

utbildningen som en efter vederbörandes behov avpassad specialutbildning.

Den allmänna agronomiska utbildningen borde enligt de sakkunnigas

mening hava den omfattning, att avlagd ämbetsexamen å endera avnyssnämnda

linjer gåva —vad kunskaper beträffade — kompetens att un-,

dervisa vid lägre lantbruksundervisningsanstalt icke blott i de ämnen,

i vilka mera specialiserade studier bedrivits, utan även i andra förekommande

fackämnen.1 Specialutbildningen å jordbruks- och husdjurslinjerna

borde till sin omfattning anpassas efter de krav, som nu för tiden ställdes

på de hos hushållningssällskapen anställda jordbruks- och husdjurskonsulenterna.

Å den ekonomiska linjen slutligen borde specialutbildningen

göras så omfattande, att studierna för examen normalt krävde lika

långt tid som å de båda övriga linjerna.

Även örn studierna för avläggande av ämbetsexamen i vida övervägande

antal fall syntes komma att ske inom någon av nu nämnda studielin
-

1 Beträffande vissa vid lägre lantbruksundervisningsanstalt förekommande ämnen, som läge

mer eller mindre vid sidan av den egentliga lantbruksundervisningen, såsom husdjurens

hälso- och sjukvårdslära, trädgårdsskötsel och skogshushållning, kunde emellertid undervisningen

för agronomisk ämbetsexamen icke drivas så långt, att full kompetens såsom lärare

erhölles, enär därigenom hela planen för den högre lantbruksundervisningen skulle förryckas.

I nämnda ämnen torde också speciallärare i allmänhet kunna erhållas utan större svårighet.

Vad särskilt anginge skogshushållning, hade de sakkunniga sig bekant, att skogsvårdsstyrelserna

i regel vore intresserade av att ställa sina tjänstemän till förfogande för dylik undervisningsverksamhet.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

jer, holle de sakkunniga dock före, att det borde stå studerande vid högskolan

fritt att efter inhämtat tillstånd bedriva dessa studier även med

annan lämplig ämneskombination, där de undervisningstekniska förutsättningarna

för ett sådant bedrivande av studierna förelåge.

Med avseende på antalet undervisningsämnen och deras benämning ävensom

undervisningsämnenas huvudsakliga innehåll (minimifordringar) för

olika studielinjer vid undervisningen för ämbetsexamen hava de sakkunniga

uppgjort förslag, som tillika angiver, i vilken utsträckning undervisningen

synes kunna vara gemensam för studerande, tillhörande olika studielinjer.

De sakkunniga häva först lämnat några förklaringar till förslaget.

Beträffande de i förslaget upptagna ämnena marklära, kulturteknik,

husdjurens anatomi och fysiologi samt nationalekonomi med. statistik angåve

den större kursen fordringarna för erhållande av betyget godkänd i

vederbörande ämne såsom examensämne, den mindre kursen däremot det

kunskapsmått i samma ämne, som borde fordras för ämbetsexamen av studerande,

för vilken ifrågavarande ämne icke inginge såsom examensämne.

I de fem huvudämnena — allmän jordbrukson, växtodlingslära, husdjurens

avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi

med handelslära — innefattade den för varje ämne först

nämnda kursen fordringarna för erhållande av betyget godkänd. Den

ytterligare i förslaget angivna undervisningen uti vart och ett av huvudämnena

avsåge tilläggskursen för betyget med beröm godkänd.

Vad slutligen anginge ämnena redskapslära, husdjurens hälso- och sjukvårdslära,

lantbruksbokföring och rättslära, i vilka undervisningen ävenledes

förutsattes vara av olika omfattning för olika studielinjer, torde böra

i betyget angivas, om den större eller mindre kursen inhämtats.

De sakkunnigas förslag beträffande undervisningens omfattning för

agronomisk ämbetsexamen framgår av följande sammanställning.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak en kurs i sannolikhetskalkyl och felutjämningslära

samt i behandling av statistiskt material, det senare i främsta

rummet hämtat från ärftlighetslärans och försöksväsendets områden.

Kursen bör vara gemensam för samtliga studerande.

Fysik och meteorologi. Studentkursen utvidgas beträffande värmeoch

elektricitetslära samt meteorologi.

Gemensam kurs.

Lantbrukskemi. 1) Allmän: studentkursen utvidgas, så att eleverna erhålla

grundligare insikter i teoretisk kemi och kolloidkemi samt i organisk

kemi, speciellt beträffande grupperna kolhydrat, fett, äggviteämnen och

andra för växt- och djurriket särskilt viktiga ämnen.

2) Speciell: omfattande huvudsakligen gödselmedlens och fodermedlens

sammansättning, egenskaper och framställningssätt.

I stort sett gemensam undervisning för samtliga studerande.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lantbruksbotanik. En relativt utförlig kurs i morfologi, anatomi, fysiologi

och ekologi samt i växtkunskap, särskilt beträffande de för jordbruket

ekonomiskt betydelsefulla växterna, och vidare i växtpatologi.

Kursen gemensam.

Bakteriologi. En kurs, omfattande bakteriernas allmänna egenskaperoch

livsvillkor, åkerjordens mikrobiologi samt mikrobiologiens tillämpning

på mjölkhushållningen och jordbrukets binäringar.

Kursen i huvudsak gemensam.

Allmän ärftlighetslära. I en för samtliga studerande gemensam kurs

meddelas undervisning örn de teoretiska grunderna för växt- och djurförädling.

Lantbrukszoologi. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande

entomologi och lör övrigt jordbrukets skadedjur i allmänhet.

Marklära. Såsom inledning till markläran gives en kurs i geologi, därvid

huvudvikten lägges vid kvartärgeologien. I markläran behandlas markens

egenskaper från kemiska och fysikaliska synpunkter, med hänsyn tagen

jämväl till vissa biologiska företeelser i jorden.

Två skilda kurser, en större för studerande på jordbrukslinjen och en

mindre för övriga studerande, torde bliva erforderliga.

Allmän jordbrukslura, omfattande läran örn jordarterna samt jords bearbetning

och gödsling. I detta ämne ingår först och främst en för samtliga

studerande gemensam allmän kurs.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer en kurs i allmän och

speciell försöksteknik (gpdslingsförsök), varjämte för dessa studerande

hallas ett antal specialföreläsningar, vilka i främsta rummet böra avse en

mera djupgående vetenskaplig behandling av begränsade delar av läroämnet,

olika under olika år. Litteraturanvisningar lämnas i fråga örn

hela ämnet.

Övningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten

av teknisk och ekonomisk art samt av försöksarbeten, utförda

av de studerande — var för sig eller i mindre grupper — under lärarens

ledning.

Växtodlingslära. Gemensam kurs, omfattande allmän och speciell växtodling.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer en kurs i speciell försoksteknik

(växtodlingsförsök). Beträffande specialföreläsningar, litteraturanvisningar

och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts

under ämnet allmän jordbrukslära.

. Kulturteknik. Undervisningen bör omfatta läran örn mätningsmetoder,

jords torrläggning och bevattning samt övriga kulturtekniska åtgärder.

För de studerande på jordbrukslinjen bör undervisningen i ämnet vara

mera. djupgående än för övriga studerande. Endast en mindre del av undervisningen

torde kunna vara gemensam.

Redskapslära. En allmän kurs i ämnet, omfattande material och

maskinelement, motorer och arbetsmaskiner, ingår i samtliga studerandes

utbildning.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer därutöver ytterligare

en kurs särskilt i elektroteknik och redskapsprovning.

Husbyggnadslära. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande

materialier, byggnaders konstruktion och planläggning samt

kostnadsberäkningar, allt avseende lantmannabyggnader.

Husdjurens anatomi och fysiologi. En för studerande på jordbruks
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

och ekonomiska linjerna gemensam kortfattad kurs, därvid huvudvikten

lägges på fysiologien.

För de studerande på husdjurslinjen bör kursen såväl i anatomi som

i fysiologi vara betydligt fullständigare, med särskild vikt lagd vid näringsomsättningens

och körtelsystemets fysiologi.

Husdjurens avels- och raslära. En för samtliga studerande gemensam

kurs i allmän och speciell avelslära, exteriörlära samt raslära.

För de studerande på husdjurslinjen tillkommer en ytterligare kurs,

omfattande tillämpad ärftlighetslära samt djurbedömning. Beträffande

specialföreläsningar, litteraturanvisningar och övningar i detta ämne

för husdjurslinjen gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under

ämnet allmän jordbrukslära.

Husdjurens utfodring och skötsel. Även i detta ämne gives en allmän

kurs, gemensam för studerande på de olika linjerna.

För de studerande på husdjurslinjen tillkommer en ytterligare kurs i

allmän och speciell försöksteknik (utfodringsförsök). Beträffande specialföreläsningar,

litteraturanvisningar och övningar gäller i tillämpliga

delar vad ovan anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära. En kurs i allmän och speciell

hälso- och sjukvårdslära gives för de studerande på husdjurslinjen.

För övriga studerande inskränkes nyssnämnda kurs därigenom, att

vissa partier av ämnets speciella del irteslutas.

Mjölkhushållning. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande

dels mjölkens produktion och egenskaper samt mjölkhygien, dels

mjölkens avsättning och tekniska användning.

Nationalekonomi med statistik. En allmän kurs, omfattande dels nationalekonomiens

teori, med framhållande av de kapitel, som äro av särskild

betydelse för de lantbruksekonomiska studierna, dels tillämpad nationalekonomi

(ekonomisk politik), i första hand avseende jordbruket. Redogörelse

för jordbruksstatistikens metoder och resultat.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer en mera djupgående

kurs främst i de delar av ämnet, vilka äro av särskild betydelse

såsom underlag för ett grundligare studium av lantbruksekonomien.

Lantbruksekonomi med handelslära. En för samtliga studerande gemensam

kurs, jämväl omfattande kortfattad redogörelse rörande utländska

jordbruksförhållanden, särskilt inom jordbrukets viktigare exportområden.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer ytterligare

undervisning, särskilt avseende taxationsläran, produktionens inriktning

och intensitet under olika förutsättningar samt jordbrukets handelsförhållanden,

varjämte för dessa studerande hålles ett antal specialföreläsningar,

vilka i främsta rummet böra avse en mera djupgående

vetenskaplig behandling av begräpsade delar av läroämnet, olika under

olika år. Litteraturanvisningar lämnas i fråga om hela ämnet.

övningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten

och beräkningar av ekonomisk art samt av seminarieövningar.

Lantbruksbokföring. Undervisningen i ämnet meddelas huvudsakligen

i form av övningar. En för samtliga studerande gemensam kurs.

En särskild kurs för studerande på den ekonomiska linjen för fördjupning

av kunskaperna i ämnet.

Rättslära. En för samtliga studerande gemensam kurs rörande de delar

av ämnet, som för jordbruket äro av särskild betydelse.

Bihang lill riksdagens protokoll I0HI. I sami. 125 haft. (Nr Vill.)

IS

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer en särskild

kurs i förvaltningsrätt m. m.

Trädgårdsskötsel. En för samtliga studerande gemensam kortfattad

kurs. __ _

Skogshushållning. En för samtliga studerande gemensam kurs i egentlig

skogshushållning och skogsteknologi.

Pedagogik. En gemensam kurs, omfattande föreläsningar och skriftliga

övningar, de senare med hänsyn tagen jämväl till lantbruksjournalistiken.

Tillfällen till muntliga övningar givas bland annat vid de under vederbörande

lärares ledning stående seminarieövningarna i huvudämnena.

I fråga örn planläggningen av undervisningen för ämbetsexamen hava

de sakkunniga anfört följande.

I jämförelse med förhållandet vid agronomkurs borde undervisningen

för ämbetsexamen i betydligt större utsträckning bygga på elevernas

självstudier. Antalet föreläsningstimmar bleve därför proportionsvis

lägre än i agronomkursen, under det att mera tid borde anslås för litteraturstudier

i olika ämnen.

övningskurser, demonstrationer och seminarieövningar borde tillmätas

stor betydelse vid undervisningen. Deras uppgift borde i väsentlig grad

vara att fostra de studerande till mera självständig studieverksamhet.

Särskilt gällde detta beträffande övningarna i huvudämnena.

Undervisningen för ämbetsexamen borde i överensstämmelse med vad

ovan sagts planläggas så, att under första året huvudvikten lades vid

de grundläggande ämnena. Under andra året påbörjades undervisningen

i de fem huvudämnena, d. v. s. ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära,

husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och

skötsel samt lantbruksekonomi, samtidigt som undervisningen i övriga

tillämpade ämnen avslutades. Tredje året ägnades huvudsakligen åt

huvudämnena inom de olika linjerna.

De sakkunnigas förslag med avseende på undervisningens allmänna

planläggning, det ungefärliga antalet undervisningstimmar i varje

ämne ävensom graden av specialisering vid de olika utbildningslinjerna

belyses närmare av efterföljande tabell. De sakkunniga hava framhållit,

att vid närmare utformande av ifrågavarande undervisning åtskilliga

jämkningar kunna visa sig erforderliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Schematiskt förslag till studieplan.

Antalet undervisningstimmar i olika ämnen i treårig kurs för ärabetsexamen.1

7

81

9 ■

10

lil

is|

luj

lisi

16

17

lisi

j i 9

J20

j 2 1 j

I 22

t-23

24,

25

Matematik....................................

Fysik och meteorologi.....................

Lantbrukskemi..............................

Lantbruksbotanik..........................

Bakteriolog! ...............................

Allmän ärftlighetslära....................

Lantbrukszoologi..........................

Marklära......................................

Allmän jordbrukslära...................

Växtodlingslära.............................

Kulturteknik..............................

Redskapslära...............................

Husbyggnadslära ..........................

Husdjurens anatomi och fysiologi ■

Husdjurens avels- och raslära........

Husdjurens utfodring och skötsel

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära

Mjölkhushållning .........................

Nationalekonomi och statistik ........

Lantbruksekonomi med handelslära

Lantbruksbokföring.......................

Rättslära.....................................

Trädgårdsskötsel ..........................

Skogshushållning ..........................

Pedagogik ...................................

Jord

brukslinjen

Hus

l j u r s 1 i n

j e n

E

rönö

m i s k

a 1

n j e n

7

Första året

Andra

året

Tredje

året

Första året

Andra

året

Tredje

året

Första året

Andra

året

Tredje

året

Förd.

Övn.B

Förd.

Övn.

Förd.

Övn.

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

Förel.

Övn.

Förd.

Övn.

Förel

Övn.

Förel.

Övn.

30

15

30

15

30

15

1

50

50

50

50

50

50

2

90

180

90

180

90

180

3

120

120

120

120

120

120

4

35

60

35

60

35

60

5

30

10

30

10

30

10

6

20

10

20

10

20

10

7

90

70

40

20

40

20

70

40

8

70

40

70

130

70

40

9

40

40

100

130

40

40

30

40

40

100

130

10

50

100

50

120

50

100

50

100

40

11

70

100

40

60

60

12

40

80

40

80

40

80

13

35

35

70

70

30

80

35

35

14

70

40

70

40

70

130

70

40

15

40

40

30

40

40

100

130

40

40

30

16

20

10

30

15

20

10

17

50

15

50

15

50

15

18

50

50

90

20

130

80

1 9

20

60

40

60

60

20

60

40

60

60

20

60

80

2 0

80

80

80

50

21

50

25

50

25

90

50

22

10

10

10

10

10

10

23

50

50

50

15

24

10

15

10

15

10

25

630

660

560

605

320

360

615

645

520

530

320

360

620

630

480

485

360

325

1 Utöver nedan angivna undervisningstimmar bör för vissa ämnen tillkomma ett antal exkursioner. Det bar emellertid icke ansetts erforderligt att

i förevarande studieplan angiva den härför behövliga tiden. .. ....... ...

s Det har förutsatts, att studierna för betyget med beröm godkänd avse — jämte lantbruksekonomi med handelslara — amnet vaxtodlingslara.

Antalet undervisningstimmar ändras emellertid icke, örn växtodlingslära utbytes emot allmän jordbrukslära eller husdjurens utfodring och skötsel. Dock

är det tänkbart, att i senare fallet tillkommer någon ökning av kursen i respektive marklära och djurens anatomi och fysiologi.

s Under rubriken övningar hava här och i det följande sammanförts icke endast olika slags verkliga övningar, såsom laborationer, fältmätning och

ritning, dissektioner, skriftliga övningar och seminarieövningar m. m., utan även rena demonstrationer, därest dessa icke ske i samband med föreläsning.

to

CO

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244 Kungl. Martts proposition Nr 143.

Vad därefter angår de olika undervisningsämnenas inbördes ställning

vid utbildningen hava de sakkunniga indelat dem i tre kategorier, som

tillmätas olika vikt.

Av den lämnade redogörelsen för förslaget rörande undervisningen för

ämbetsexamen framginge, att antalet undervisningsämnen vid varje utbildningslinje

skulle bliva 25. Av dessa vore visserligen åtskilliga varandra

ganska närstående, men de sakkunniga hade likväl ansett det vara

lämpligt att rubricera dem såsom särskilda ämnen. Det vore tydligt, att

en studerande icke under loppet av tre år skulle hinna med att mera ingående

studera samtliga dessa 25 ämnen. De sakkunniga holle också

före, att studierna i största möjliga utsträckning borde koncentreras på

sådana tillämpade ämnen, som vore av särskild betydelse för jordbruket.

I överensstämmelse härmed hade de sakkunniga tänkt sig en uppdelning

av undervisninpämnena på tre kategorier. Den ena av dessa borde omfatta

sådana viktigare undervisningsämnen, som kunde anses böra företrädas

genom professur. Med något undantag borde endast dessa ämnen

betecknas såsom verkliga examensämnen. Härav följde även, att längre

gående studier för ämbetsexamen i regel borde begränsas till dessa ämnen.

Enligt de sakkunnigas mening borde sålunda följande ämnen betecknas

såsom examensämnen, nämligen: lantbrukskemi, lantbruksbotanik,

marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, kulturteknik,

husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära, husdjurens

utfodring och skötsel, nationalekonomi med statistik samt lantbruksekonomi

med handelslära. Av nämnda examensämnen förutsattes samtliga

utom nationalekonomi med statistik skola företrädas av professur.

Av examensämnena vore fem att anse såsom särskilt viktiga, nämligen

allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära,

husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi. Dessa fem ämnen

syntes därför böra benämnas huvudämnen.

En annan kategori av undervisningsämnen utgjordes av sådana, som

visserligen i och för sig intoge en självständig ställning vid undervisningen,

men vilka likväl kunde anses vara av mindre framträdande betydelse.

I dessa ämnen borde enligt do sakkunnigas mening undervisningen

icke drivas längre än som erfordrades för att de studerande skulle

kunna bibringas med hänsyn till utbildningens allmänna syfte nöjaktiga

kunskaper.

Den tredje kategorien av undervisningsämnen återigen omfattade sådana

ämnen, som antingen vore av grundläggande betydelse för studiet

av annat undervisningsämne eller också på annat sätt hade nära sam

band med dylikt viktigare ämne. I denna tredje grupp av ämnen syntes

endast böra anordnas propedeutiska kurser. ,

I anslutning till vad salunda anförts torde följande allmänna grunder

böra föreskrivas för examinationen:

För varje såsom examensämne angivet ämne bör finnas till omfånget

olika kurser för betygen godkänd, med berömd godkänd och berömlig.

Beträffande övriga å schemat förekommande mera självständiga ämnen

bör undervisningen hava till syfte att bibringa eleverna ett bestämt mått

av kunskaper. Olika betyg böra sålunda icke förekomma i dessa ämnen.

De sakkunniga hava därefter behandlat frågan örn specialisering i studierna

och sättet för kunskapernas vitsordande i examen beträffande undervisningsämnen

av olika kategorier.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Specialiseringen i studierna för ämbetsexamen borde till väsentlig del

avse huvudämnena. Sålunda borde för examen krävas kunskaper motsvarande

den större kurs i två av huvudämnena, som erfordrades för erhållande

av hetyget med berömd godkänd i dessa ämnen, nämligen antingen

i allmän jordbrukslära och växtodlingslära (jordbrukslinjen) eller

i husdjurens avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel

(husdjurslinjen) eller i lantbruksekonomi med handelsidk samt ettdera

av ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära eller husdjurens utfodring

och skötsel (den ekonomiska linjen). Med nämnda undantag borde

för examen fordras betyg örn godkända kunskaper i samtliga till vederbörande

studielinje hörande obligatoriska examensämnen.

Enär det för utvecklande av den studerandes förmåga att bedriva

mera självständig studieverksamhet torde vara önskvärt, att han under

utbildningstiden mera ingående finge sysselsätta sig med studiet av ett

av huvudämnena, syntes det vara lämpligt att såsom särskilt examensvillkor

föreskriva, att den studerande skulle inom området för ett av de

huvudämnen, i vilka han bedreve mera omfattande studier för ämbetsexamen,

utarbeta en skriftlig uppsats av beskaffenhet att kunna av vederbörande

lärare godkännas. För studerande å den ekonomiska linjen borde

dock den ytterligare begränsningen i ämnesval göras, att uppsatsen

skulle hänföra sig till ämnet lantbruksekonomi med handelslära, Uppsatsens

titel borde angivas i examensbetyget.

För examen borde vidare fordras, att den studerande avlagt tillfredsställande

kunskapsprov i vart och ett av övriga mera självständiga ämnen

inom vederbörande studielinje, i vilka särskild undervisning'' anordnades

vid högskolan.

Därjämte borde stadgas, att studerande, för rätt att undergå tentamen

i vissa av förberörda ämnen — i vissa fall redan för rätt att deltaga

i den fortsatta undervisningen — skulle hava att förete intyg, att

han på tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid av högskolan

anordnad propedeutisk kurs i ett eller flera sådana ämnen, vilka

vöre av särskild betydelse för studiet av ifrågavarande ämne eller i

övrigt hade nära samband därmed. _

För betyg eller intyg i ett visst ämne borde i allmänhet fordras, bland

annat, att den studerande deltagit i till ämnet eventuellt hörande övningar.

Härutöver hade de sakkunniga beträffande de särskilda studielinjerna

för agronomisk ämbetsexamen föreslagit följande speciella bestämmelser.

1. Jordbrukslinjen.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Marklära.

4) Allmän jordbrukslära.

5) Växtodlingslära.

6) Kulturteknik.

7) Husdjurens avels- och raslära.

8) Husdjurens utfodring och skötsel.

9) Lantbruksekonomi med handelslära.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen: 1

1) Husdjurens anatomi och fysiologi.

2) Nationalekonomi med statistik.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnena

allmän jordbrukslära och växtodlingslära samt minst betyget godkänd i

övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examensämnen.

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ettdera

av ämnena allmän jordbrukslära och växtodlingslära.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i följande

ämnen: bakteriolog^ redskapslära (större kursen), husbyggnadslära,

mjölkhushållning, rättslära (mindre kursen), trädgårdsskötsel, skogshushållning

och pedagogik.

Slutligen bör studerande på jordbrukslinjen genom särskilda intyg

styrkt sig hava pa ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen

vid de av högskolan anordnade propedeutiska kurserna i följande ämnen:

matematik, fysik och meteorologi, allmän ärftlighetslära, lantbrukszoologi,

husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära

(mindre kursen), nationalekonomi med statistik samt lantbruksbokföring

(mindre kursen). Nämnda propedeutiska kurser böra anordnas vid

sådan tidpunkt, att syftet med dem blir fullt tillgodosett. Därvid är att

iakttaga, att de kunskaper, kursen i matematik avser att giva, äro av

betydelse vid studiet av bland annat allmän ärftlighetslära, allmän jordbrukslära,

växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring

och skötsel samt nationalekonomi med statistik. Undervisningen

i fysik är av betydelse närmast för studiet av redskapslära, marklära och

allmän jordbrukslära, undervisningen i allmän ärftlighetslära för studiet

av växtodlingsläran och husdjurens avels- och raslära, undervisningen

i husdjurens anatomi och fysiologi för studiet av husdjurens avels- och

raslära samt husdjurens utfodring och skötsel.

Vidare står undervisningen i lantbrukszoologi i nära samband med studierna

i lantbruksbotanik (växtpatologi), undervisningen i husdjurens

hälso- och sjukvårdslära med studierna i husdjurens utfodring och skötsel,

undervisningen i nationalekonomi med statistik och lantbruksbokföring

slutligen med studierna i lantbruksekonomi.

2. Husdjursihl,jerl.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Allmän jordbrukslära.

4) Växtodlingslära.

5) Husdjurens anatomi och fysiologi.

6) Husdjurens avels- och raslära.

7) Husdjurens utfodring och skötsel.

8) Lantbruksekonomi med handelslära.

Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen:1

1) Marklära.

2) Kulturteknik.

3) Nationalekonomi med statistik.

1 I dessa ämnen är en mindre studiekurs obligatorisk.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 247

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnena

husdjurens avels- och raslära och husdjurens utfodring och skötsel samt

minst betyget godkänd i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna

examensämnen. .

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ettdera

av ämnena husdjurens avels- och raslära och husdjurens utfodring och

skötsel.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i följande

ämnen: bakteriologi, marklära, kulturteknik, redskapslära (mindre

kursen), husbyggnadslära, mjölkhushållning, rättslära (mindre kursen),

trädgårdsskötsel, skogshushållning och pedagogik.

Slutligen bör studerande på husdjurslinjen genom särskilda intyg styrkt

sig hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid

de ovan för jordbrukslinjen föreskrivna propedeutiska kurserna (med undantag

för husdjurens anatomi och fysiologi, vilket ämne å husdjurslinjen

bör vara obligatoriskt examensämne), dock att i ämnet husdjurens hälsooch

sjukvårdslära undervisningen bör avse den större kursen.

.9. Den ekonomiska linjen.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Allmän jordbrukslära.

4) Växtodlingslära.

5) Husdjurens avels- och raslära.

6) Husdjurens utfodring och skötsel.

7) Nationalekonomi med statistik.

8) Lantbruksekonomi med handelslära.

Följande ämnen böra var valfria såsom examensämnen:1

1) Marklära.

2) Kulturteknik.

3) Husdjurens anatomi och fysiologi.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnet lantbruksekonomi

med handelslära och i ettdera av ämnena allmän jordbrukslära,

växtodlingslära och husdjurens utfodring och. skötsel samt minst betyget

godkänd i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examens
aIDet

erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ämnet

lantbruksekonomi med handelslära. . . ....

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkanda insikter i följande

ämnen: bakteriologi, marklära, kulturteknik, redskapslära (mindre

kursen), husbyggnadslära, mjölkhushållning, rättslära (större kursen),

trädgårdsskötsel, skogshushållning och pedagogik.

Slutligen bör studerande å den ekonomiska linjen genom särskilda intyg

styrkt sig liava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen

vid de ovan för jordbrukslinjen föreskrivna propedeutiska kurserna

(med undantag för nationalekonomi med statistik, vilket ämne å den ekonomiska

linjen bör vara obligatoriskt examensämne), dock att i ämnet

lantbruksbokföring undervisningen bör avse den större kursen. Med avseende

på tiden för de propedeutiska kursernas anordnande galler i tilllämpliga

delar vad ovan anförts beträffande jordbrukslinjen.

1 I dessa ämnen är en mindre studiekurs obligatorisk.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

För möjliggörande redan på ett tidigt stadium av längre gående specialisering

i studierna, än som kan komma i fråga för ämbetsexamen, hava

de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att vid sidan av denna inrättas en

annan examen, som lämpligen ansetts böra benämnas agronomi kandidatexamen.

I fråga örn allmänna bestämmelser för sistnämnda examen hava

de sakkunniga framhållit i huvudsak följande.

kandidatexamen borde icke medföra behörighet att innehava

befattning, som krävde allman agronomisk utbildning, sådan som lanteö^ännd^aff^

komsulentbefattning, utan närmast vara avsedd att utbruksområdet1

* * * * ^ f°rtsatta mera vetenskapligt inriktade studier på lant
aJ

klkäcklig specialisering torde det vara önskvärt, att

Sif™ f°r k^datexamen kunde bedrivas på två olika linjer med inriktning

pa respektive jordbruks- och husdjursområdet. Däremot torde det

enligt de sakkunnigas förmenande icke vara lämpligt, att nu avsedda studier

omfattade jämnväl en ekonomisk linje. Fruktbärande studier i lant
agronomutbildning6

“mligen fÖrU‘Sä“a'' a“ dra benande agde allmän

Studier för agronomi kandidatexamen borde kunna bedrivas i flertalet

av de vid högskolan förekommande undervisningsämnena. I regel torde

val undervisningen kunna vara gemensam för studerande på kandidat- och

magisterstadiet. Dock vöre det tänkbart, att för kandidatexamen kunde

behova tillkomma ytterligare föreläsningsserier och övningskurser, liksom

kraven pa litteraturstudiernas omfattning i olika ämnen givetvis icke behövde

stallas lika for de båda examina.

Med avseende på de båda föreslagna studielinjerna för agronomi kandidatexamen

föreslå de sakkunniga följande särskilda bestämmelser.

1. J ordbrukslinjen.

Följande ämnen böra vara examensämnen:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Marklära.

4) Allmän jordbrukslära.

5) Växtodlingslära.

6) Kulturteknik.

7) Ärftlighetslära (universitetsämne).

Av dessa ämnen böra de fem förstnämnda vara obligatoriska Av de två

sistnämnda ämnena bör minst ett ingå i examen, därvid den studerande

bor aga att själv välja mellan dem.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i tre examensamnen

och minst betyget godkänd i tre andra examensämnen. I minst ett

av examensämnena bör fordras ett mera självständigt skriftligt examensarbete.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i bakteriolog!

och redskapslära samt delar av lantbruksekonomi

Stigen bör examinand genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett

tiillredsstallande satt tillgodogjort sig undervisningen vid de propedeutiska

kurserna i matematik, fysik och meteorologi, allmän ärftlighetslära

(därest amnet icke väljes såsom examensämne) och lantbrukszoologi.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

249

2. Husdjur slin jert.

Följande ämnen böra vara examensämnen:

.1) Lantbrukskemi.

2) Husdjurens anatomi och fysiologi.

3) Husdjurens avels- och raslära.

4) Husdjurens utfodring och skötsel.

5) Lantbruksbotanik.

6) Ärftlighetslära (universitetsämne).

Av dessa ämnen böra de fyra förstnämnda vara obligatoriska. Av de

två sistnämnda ämnena bör minst ett ingå i examen, därvid den studerande

bör äga att själv välja mellan dem.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i tre examensämnen

och minst betyget godkänd i två andra examensämnen. I

minst ett av examensämnena bör fordras ett mera självständigt skriftligt

examensarbete.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i bakteriolog!

och mjölkhushållning samt delar av redskapslära och lantbruksekonomi.

Slutligen bör examinand genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett

tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de propedeutiska

kurserna i matematik, fysik, allmän ärftlighetslära (därest ämnet

icke väljes såsom examensämne) samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära.

Beträffande de i agronomie kandidatexamen förekommande examensämnena

är att märka, att ämnet ärftlighetslära icke förutsättes vara företrätt

genom professur vid lantbrukshögskolan, varför beträffande detta ämne

sådan anordning är erforderlig, att ämnet kan studeras och tentamen däri

avläggas inför lärare vid universitet eller därmed likställd högskola. Härför

kräves givetvis medverkan från universitetsmyndigheternas sida.

Såsom förut anförts, hava de sakkunniga vidare föreslagit inrättandet

vid lantbrukshögskolan av en högre examen, benämnd agronomie licentiatexamen.

Beträffande ifrågavarande examen hava de sakkunniga anfört i

huvudsak följande.

För utbildande av vetenskapsmän och främjande i övrigt av forskningsverksamheten

på jordbruksområdet borde vid lantbrukshögskolan beredas

möjlighet för härför lämpade elever att idka mera vetenskapligt inriktade

studier än som kunde komma i fråga för kandidat- och ämbetsexamina.

Framgångsrika dylika studier borde kunna vitsordas genom

avläggande av agronomie licentiatexamen.

En på förut angivet sätt beskaffad agronomisk ämbetsexamen borde

vara lämpad att utgöra grund för fortsatta studier inom lantbruksvetenskaperna.

Det torde sålunda vara berättigat, att studierna för agronomie

licentiatexamen kunde bygga direkt på avlagd agronomisk ämbetsexamen.

Därjämte borde naturligtvis avlagd agronomie kandidatexamen kunna utgöra

grundval för högre lantbruksstudier.

Agronomie licentiatexamen borde kunna avläggas i sådana ämnen, som

angivits såsom examensämnen för agronomisk ämbetsexamen, nämligen

lantbrukskemi, lantbruksbotanik, marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära,

kulturteknik, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avelsoch

raslära, husdjurens utfodring och skötsel, nationalekonomi samt lantbruksekonomi.

Av dessa examensämnen förutsattes ämnet nationalekono
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vala föieträtt genom professur vid lantbrukshögskolan, varför beträffande

detta ämne sådan anordning vore erforderlig, att ämnet kunde

studeras och tentamen däri avläggas inför lärare vid universitet eller

därmed, likställd högskola. Två andra ämnen, som vore av grundläggande

betydelse för vissa lantbruks vetenskaper, ärftlighetslära och statistik, borde

på grund därav ävenledes kunna förekomma såsom ämnen i licentiatexamen.

Beträffande dessa ämnen borde vidtagas liknande anordning,

som ovan ifrågasatts för ämnet nationalekonomi.

På grund av att lantbruksvetenskaperna till väsentlig del vore att betrakta

såsom tillämpade ämnen, ansåge de sakkunniga det vara erforderligt,

att agronomi^ licentiatexamen omfattade två ämnen. Först därigenom

torde garanti vinnas, att den vetenskapliga fördjupningen omfattade

tillräckligt stort kunskapsområde. Av de i licentiatexamen ingående äm

nena borde ett betecknas såsom huvudämne oell det andra såsom biämne. I

huvudämnet borde studierna omfatta minst den kurs, som erfordades för

erhållande av betyget med beröm godkänd, och i biämnet minst den kurs,

som erfordrades för betyget godkänd. I regel torde väl studierna komma

att läggas så, att ett för lantbruksvetenskaperna grundläggande ämne

studerades såsom biämne och ett tillämpat ämne såsom huvudämne. Principiellt

syntes emellertid hinder ej böra möta att välja ett grundläggande

ämne — såsom t. ex. lantbrukskemi eller lantbruksbotanik — till huvudämne.

Dock syntes den begränsning i valfriheten böra göras, att ämnena

ärftlighetslära, nationalekonomi och statistik, i vilka ämnen, såsom av

det föregående franninge, studier skulle bedrivas och tentamen skulle av

läggas inför lärare vid universitet eller därmed likställd högskola, icke

finge medtagas såsom huvudämnen i licentiatexamen vid lantbrukshögskola.

Enär de särskilda lantbruksvetenskaperna stöde i olika nära samband

med varandra, syntes det vidare vara motiverat, att den studerande icke

tillerkändes full frihet, när det gällde att välja ämneskombination för li

centiatexamen. Det torde därför böra föreskrivas, vilka ämneskombina

tioner, som finge förekomma i dylik examen.

Kraven på licentiatexamens vetenskapliga standard borde ställas höga.

Enär antalet studerande inom varje undervisningsgren kunde väntas bliva

jämförelsevis ringa, torde väl särskilda föreläsningsserier och kurser för

studerande på licentiatstadiet endast i undantagsfall kunna anordnas.

Däremot torde särskilda seminarieövningar för sådana studerande kunna

Wiva mera vanliga. I stort sett torde emellertid undervisningen på detta

stadium närmast få karaktär av personlig handledning från lärarens sida.

Olika slag av övningar, laborationer och försök borde tillmätas stor be

tydelse för den vetenskapliga utbildningen. I huvudämnet borde den

studerande utarbeta en avhandling, som givetvis så långt möjligt borde

grunda sig på resultat av den studerandes egna undersökningar. Det torde

vara önskvärt, att möjlighet i viss utsträckning bereddes de studerande

att syssla med dylika undersökningar även utom högskolan, oberoende

av huru denna ansåges böra organiseras. Därvid syntes närmast central

anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet böra komma i fråga.

Verkställd utredning hade också givit vid handen, att vid nämnda anstalt

arbetsplats kunde beredas visst antal studerande, som vore sysselsatta med

dylika undersökningar. Därjämte torde vid olika andra jordbruket avseende

statliga eller statsunderstödda institutioner och inrättningar av

mer eller mindre vetenskaplig karaktär arbetsplats för undersökningar pa

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nu ifrågavarande område i viss utsträckning kunna beredas lantbruksstuderande

på licentiatstadiet. Även vid universiteten torde, enligt vad de

sakkunniga under hand inhämtat, i vissa fall goda studiemöjligheter kunna

beredas för sådana studerande.

Slutligen hava de sakkunniga något vidrört frågan örn agronomisk doktorsgrad.

De sakkunniga ansåge det vara önskvärt, att disputationsprov för doktorsgrad.

kunde anställas vid lantbrukshögskolan. Emellertid torde anordningar

i sådant avseende icke böra vidtagas, förrän någon tids erfarenhet

vunnits rörande högskolans verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa,

att den uppfyllde de krav, som skäligen syntes böra ställas på en anstalt,

som skulle äga utdela doktorsvärdighet. Vid sådant förhållande hade de

sakkunniga icke ansett något utformat förslag från deras sida i förevarande

avseende vara påkallat utan ville inskränka sig till att konstatera, att

den tilltänkta anordningen syntes väl låta sig anslutas till högskolans planerade

organisation i övrigt.

Endast i ett mindre antal av de utav vederbörande avgivna yttrandena

beröres frågan örn undervisningens allmänna planläggning vid lantbrukshögskolan.

Därvid hava universitetsmyndigheterna framfört vissa

erinringar mot själva undervisningssystemet. I övrigt hava ändringsförslag

framställts endast beträffande vissa detaljer.

Lantbruksakademien har betonat vikten av att sommaren användes för

iakttagelser vid jordbruket och försök samt för övningar, varför ferietiden

borde till så stor del, som för detta önskemåls vinnande vore behövligt,

förläggas till den övriga delen av läroåret.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har anfört, att den funne den tid, som

anslagits åt sådana grundläggande ämnen som matematik, fysik med meteorologi

samt kemi, alldeles för knappt tillmätt för vinnande av det_ för

verkligt högskolemässiga studier oundgängligen nödvändiga teoretiska

underlaget.

De sakkunniga hade betonat, att vid undervisningen för agronomie ambetsexamen

övningskurser, demonstrationer, exkursioner och seminarieövningar

borde tillmätas stor betydelse. Fakulteten delade tillfullo denna

uppfattning och ansåge, att den kunde tillämpas på ett sätt, som läte fördelarna

med en dylik undervisning komma väsentligt bättre till sin rätt

än såsom förslaget i detalj vore utformat. I studieplanen för ämbetsexamen

upptoges för samtliga ämnen ett fixerat antal dels föreläsnings-,

dels övningstimmar. För en undervisning av den art, som den vid en

lantbrukshögskola förekommande, syntes det icke lyckligt, örn förhållandet

mellan tiden för föreläsningar och för övningar på detta sätt på förhand

fastställdes. På grund av den stora betydelsen vid naturvetenskapliga

studier av praktiska övningar, genom vilka elevernas förmåga av

självständigt arbete bäst både uppövades och prövades, borde särskilt när

tiden vore så begränsad, som den i detta fall mäste vai a, föreläsningarna

inskränkas till vad som kunde anses oundgängligen nödvändigt. Den tid

gom erfordrades kunde svårligen beräknas pa förhand; än viktigare vöre,

att förhållandena kunde förändras genom utgivande av lämpliga läroböcker

eller genom andra åtgärder från lärarnas sida. Oavsett dessa örn

ständigheter vunnes otvivelaktigt mycken tid, örn föreläsningar, som an
-

Yt frandén.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

slote sig till en viss övningskurs, icke vore fixerade till tid och längd,

utan borde läraren hava frihet att när så vore lämpligast giva den längre

eller kortare muntliga framställning, han funne behövlig.

Enligt fakultetens mening skulle således i alla ämnen, i vilka praktiska

övningar ägde någon större betydelse, d. v. s. i det stora flertalet ämnen,

undervisningen vinna i effektivitet, örn såsom i vissa av fakultetens naturvetenskapliga

ämnen undervisningsplanen upptoge en ett visst antal

timmar omfattande övningskurs nied föreläsningar och lärarnas undervisningsskyldighet

stadfästes i överensstämmelse därmed. Den frihet, som

härigenom skulle lämnas läraren, torde endast vara till fördel för undervisningen.

Större akademiska konsistoriet i Lund har i denna punkt endast velat

framhålla, att det förefölle, som örn undervisningen genomgående vore

alltför mycket kursartad eller skolmässigt anlagd och icke tillräckligt

byggde på de studerandes självverksamhet.

Lärarrådet vid Ultuna har anmält, att det funne upptagandet av marklära

såsom särskilt läroämne vara i hög grad diskutabelt. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle detta ämne komma att omfatta dels en kurs i geologi,

dels behandling av markens egenskaper från kemiska och fysikaliska

synpunkter med hänsyn tagen jämväl till vissa biologiska företeelser.

Marldäran skulle sålunda komma att behandla, utom geologien, partier

ur lantbrukskemien, biologien och allmänna jordbruksläran, där givetvis

också de kemiska och fysikaliska synpunkterna måste beaktas vid

behandling av frågorna örn jordens bearbetning och gödsling, varvid det

knappast torde kunna undgås, att åtskillig onödig dubbelläsning skulle

bliva följden. Naturligare förefölle det vara, att för ett mera allsidigt

beaktande av företeelserna i marken lantbruksfysiken, företrädesvis omfattande

markens vatten- och värme- samt mekaniska förhållanden, upptoges

såsom särskilt läroämne under samma lärostol som den allmänna fysiken

och meteorologien, med vilka den närmast sammanhängde. Professorn

P. E. Ullberg har anmält från lärarrådets uppfattning avvikande mening

bland annat beträffande ämnet marklära, som han ansett vara av största

betydelse för vidare studier i jordbrukslära. Ullberg har vidare uttalat

sig för mera omfattande undervisning i kulturteknik ävensom för att den

kulturtekniken närstående mätningsläran upptoges som särskilt ämne.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har framhållit, att den med hänsyn

till kulturteknikens stora betydelse för jordbruket i allmänhet ansett

sig höra understryka de krav örn ökat utrymme å läroplanen för detta

läroämne, som framställts av professorn Ullberg.

Styrelsen för skogshögskolan har föreslagit, att tiden för undervisning

1 ämnet skogshushållning borde bestämmas till 60 timmar och fördelas

sålunda, att endast 20 timmar användes för skogsskötsel och 10 för skogsuppskattnings-

och skogsvärderingslära medan däremot skogsteknologien

erli olle 30 timmar. Därjämte ansåge styrelsen, att tiden för praktiska

övningar eller exkursioner i skogshushållning ej kunde sättas lägre än

2 veckor mot av sakkunniga föreslagna 4 dagar. Av dessa tvenne veckor

borde den ena ägnas åt skogsskötsel och skogsuppskattningsstudier

medan den andra ägnades åt studier i skogsteknologi — virkesutdrivning

och enklare sågverk. Endast genom en så ordnad undervisning kunde

den skogliga utbildningen komma att giva bästa resultat.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att såsom ett led i strävandena att under utbildningstiden vid hög
-

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

skolan städse hålla de studerande i nära kontakt med det praktiska jord

bruket det vore av påtagligt värde, att exkursioner för de studerande till

välskötta jordbruk m. m. anordnades i större utsträckning än vad av förslaget

ville framgå.

Skånska agronomklubben har ansett, att de ekonomiska och merkantila

undervisningsämnena vore väl knappt tillgodosedda i undervisningspla

nen.

Vad därefter angår de sakkunnigas förslag till olika examina vid lantbrukshögskolan

och olika studielinjer vid de särskilda examina, hava en

dast i några få yttranden framställts erinringar på dessa punkter. Mera

betydande ändringsförslag hava framkommit endast från universitetshåll.

Lantbruksakademien har ifrågasatt, örn det ej skulle vara lämpligt att

inom vardera av de uppställda studielinjerna göra något flera ämnen

valfria i examen. Uppdelningen på olika studielinjer vilade ju på tanken,

att de studerande ville utbilda sig till lärare, konsulenter eller andra

befattningar i viss gren av lanthushållningen, och för den, som ville spe

cialisera sig i ett mera begränsat område, t. ex. utbilda sig till konsulent

i ett strängt begränsat specialfack, syntes det kanske vara obehövligt att

offra tid för vinnande av betyg i andra till denna gren ej hörande äm

nen. Man borde härvid, liksom alltid, söka att så nära som möjligt anpassa

sig till livets olika behov. Naturligtvis borde då fordringarna på

de områden, till vilka en studerande sålunda kunde vilja begränsa sig,

ställas så mycket högre. Det syntes akademien sålunda böra tagas under

övervägande, örn ej inom jordbrukslinjen husdjursämnena, inom husdjurslinjen

jordbruks- och växtodlingslära, samt inom den ekonomiska linjen

lantbrukskemi och lantbruksbotanik bleve valfria examensämnen.

Härigenom skulle överensstämmelse med agronomie kandidatexamen

vinnas i avseende på läroämnen, och denna examen, för vilken studierna

enligt sakkunnigas mening dock i regel skulle vara gemensamma med dem

för ämbetsexamen, kunna utgå ur högskolans program. Naturligtvis borde

det fortfarande stå öppet för den, som ville utbilda sig för befattning

ar, som krävde större mångsidighet, att avlägga sin examen på den bredare

basen. Det syntes akademien, som örn en ordning, sådan som den

nu antydda, även komme att medföra den fördelen, att arbetet vid högskolan

redan från början skulle få en mer högskolemässig karaktär än

enligt de sakkunnigas förslag.

I avseende på studiet för agronomie licentiatexamen, torde böra utta

las, att för densamma borde kunna tillgodoräknas även studier vid andra

högskolor, liksom lantbrukshögskolan borde medgiva studerande från övriga

högskolor att arbeta och åtnjuta undervisning vid lantbrukshögskolan.

Lärarrådet vid Ultuna har uttalat, att det funne de av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna för examina lämpliga, och ville lärarrådet för

sin del förorda, att till omfånget olika kurser fordrades för olika betyg.

Endast på en punkt ville lärarrådet föreslå en mindre ändring, nämligen

att läroämnet redskapslära på jordbrukslinjen och eventuellt även eko

nomiska linjen upptoges såsom valfritt examensämne.

I fråga om examen funne lärarrådet ej nödvändigt, att betyg i alla de

angivna läroämnena skulle vara obligatoriskt för erhållande av avgångs

betyg från högskolan, utan ville för sin del förorda, att en del ämnen.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

såsom trädgårdsskötsel, skogshushållning och pedagogik, måtte upptagas

såsom valfria studieämnen.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har instämt i vederbörande lärarråds

uttalande, dock med undantag för förslaget att till omfånget b.estämda

kurser uppställdes för olika betyg. Det syntes nämligen styrelsen

vara mera lämpligt, att vid betygssättningen hänsyn toges ej endast

till kunskapsförrådets kvantitet utan även till kvaliteten.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har anfört, att den beträffande de sakkunnigas

förslag till olika examina vid lantbrukshögskolan intet annat

hade att erinra än att med anställande av agronomie licentiatexamen

borde tills vidare anstå, till dess högskolans verksamhet antagit fastare

former.

Beträffande disputationsprov för doktorsgrad vid lantbrukshögskolan

anslöte sig fakulteten till de sakkunnigas uttalande, att anordningar i

sådant avseende icke borde vidtagas, förrän någon tids erfarenhet vunnits

rörande högskolans verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa.

att den uppfyllde de krav, som skäligen syntes böra ställas på en anstalt,

som skulle äga utdela doktorsvärdighet. Fakulteten förväntade att, när

denna fråga bleve aktuell, fakulteten däröver finge avgiva yttrande.

De sakkunniga hade föreslagit, att sådan anordning vidtoges, att lantbruksstuderande

bereddes möjlighet att vid universitet bedriva studier

och avlägga tentamen för agronomie kandidatexamen i ett eller flera av

ämnena arftlighetslära, nationalekonomi och statistik, utan hinder därav

att han icke avlagt studentexamen och således ej vore berättigad att inskrivas

vid universitetet. Därjämte hade föreslagits, att lantbruksstuderande,

som avlagt ämbets- eller kandidatexamen vid lantbrukshögskolan,

bereddes möjlighet att utan hinder därav, att han icke avlagt lägre filosofisk

examen, vid universitetet hedriva studier och avlägga tentamen

för betyget godkänd i agronomie licentiatexamen i något av ämnena ärftlighetslära,

nationalekonomi och statistik, vilka i vissa fall skulle få ingå

som biämne i nämnda examen. Fakulteten ansåge, att universitetet borde

lämna sin medverkan i dessa avseenden, under förutsättning att lärare

i de angivna ämnena funnes och att ersättning bereddes vederbörande

lärare för den särskilda undervisning, som kunde komma att anordnas,

liksom även för förrättande av tentamina.

Enligt de sakkunniga borde studiekurserna för olika betyg i agronomie

kandidat- och licentiatexamen i ämnena ärftlighetslära, nationalekonomi

och statistik överensstämma med de kurser, som fordrades för samma

betyg i filosofie kandidat- och filosofie licentiatexamen. Det syntes dock

fakulteten mindre lämpligt att på detta sätt fastlåsa fordringarna i de

agronomiska examina vid universitetens filosofiska examina, utan torde

lantbrukshögskolan böra lämnas frihet att bestämma sina fordringar efter

lantbruksundervisningens speciella krav.

Beträffande studierna för agronomie licentiatexamen vore enligt de

sakkunniga medverkan från universiteten önskvärd även i ett annat hänseende.

Lantbrukshögskolan kunde åtminstone till en början ej äga tillgång

till all den instrumentella utrustning, som vore nödvändig för vissa

arbeten för licentiatavhandling; av detta skäl förordades, att anstalter

vidtoges i syfte att bereda vissa av lantbrukshögskolans studerande på

licentiatstadiet arbetsplats vid universitetsinstitutioner ävensom viss

handledning vid studierna. Fakulteten hade förut förklarat sig anse, att

samarbete mellan universiteten och den föreslagna lantbrukshögskolan

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vöre av stor betydelse, och hyste i överensstämmelse härmed den uppfattningen,

att vid universitetens naturvetenskapliga institutioner arbetsplats

för nämnda studerande borde beredas och tillstånd att använda instrumentell

utrustning samt viss handledning lämnas, för så vitt det kunde

ske utan förfång för universitetens egna studerandes arbete och utan

mera betydande kostnader för institutionerna.

Ehuru således universiteten åtminstone under den närmaste framtiden

kunde antagas äga en rikare utrustning, till vars utnyttjande av lantbruksstuderande

på licentiatstadiet enligt fakultetens åsikt medgivande

borde lämnas, komme lantbrukshögskolan att å sin sida äga möjligheter,

som universiteten saknade, men som kunde vara av betydelse för vid dem

bedrivna studier och forskningar i vissa vetenskaper, såsom ärftlighetslära

och andra grenar av botaniken och zoologien. Fakulteten förutsatte,

att i erforderliga fall vid lantbrukshögskolan tillfälle till utnyttjande av

dessa möjligheter bereddes universitetens studerande och lärare.

Det syntes fakulteten önskvärt icke blott ur universitetens utan i än

högre grad ur den högre lantbruksutbildningens synpunkt, att studerande,

som avlagt filosofie kandidat- eller ämhetsexamen, erhölle möjlighet

att övergå till lantbruksstudier och avlägga agronomie licentiatexamen

utan att genomgå hela den för studerande vid lantbrukshögskolan

föreslagna utbildningen och avlägga fullständig lägre agronomie examen.

Jordbruksforskare och högre befattningsinnehavare inom lantbruksförvaltningen

hade hittills i stor utsträckning erhållit sin vetenskapliga

utbildning vid de svenska universiteten och Stockholms högskola.

Orsaken härtill hade icke enbart legat i saknaden av en lantbrukshögskola.

Många eller de flesta av ifrågavarande personer hade utan

tvivel först efter mer eller mindre långt framskridna eller avslutade universitetsstudier

i botanik, zoologi, kemi m. m. kommit att inrikta sig på

den verksamhet, inom vilken de sedermera hade erhållit befattningar. Enligt

fakultetens mening vore det av stor vikt, att en dylik övergång från

universitetsstudier till verksamhet i jordbruksforskningens och lantbruksundervisningens

tjänst icke i alltför hög grad försvårades efter upprättandet

av en lantbrukshögskola.

En filosofie kandidat- eller ämbetsexamen, i vilken för den teoretiska

lantbruksutbildningen grundläggande ämnen (kemi, botanik, zoologi eller

i vissa fall två av dessa ämnen och geologi) inginge, utgjorde enligt fakultetens

uppfattning en så god grund för högre vetenskapliga studier

på lantbruksområdet, att förberedande agronomie examen ej borde krävas

för avläggande av agronomie licentiatexamen. På grund av lantbruksutbildningens

speciella karaktär torde dock vissa prövningar eller

eventuellt i vissa ämnen tentamen för agronomie kandidat- eller magisterexamen

böra fordras.

Beträffande kravet på praktiskt jordbruksarbete syntes det fakulteten

obestridligt, att praktisk erfarenhet vore betydelsefull icke blott för lantbrukslärare

och konsulenter utan också för olika slags tjänstemän inom

lantbruksförvaltningen. De sakkunniga hade emellertid anmärkt, att utbildningen

hade många olika ändamål och att därför i särskilda fall visst

avsteg från kravet på två års praktisk förbildning kunde vara motiverat.

Det syntes fakulteten, att denna olikhet i utbildningens syfte dels

bestyrkte det riktiga i den ovan uttalade uppfattningen, att agronomie

licentiatexamen borde kunna grundas på en i vissa hänseenden komplet
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

terad filosofisk examen, dels motiverade, att för studerande av denna

kategori endast en kortare jordbrukspraktik krävdes.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har åberopat filosofiska fakultetens

uttalande. I likhet med denna ville dock konsistoriet framhålla

önskvärdheten av att anordningar för disputationsprov för doktorsgrad

vid lantbrukshögskolan icke vidtoges, förrän någon tids erfarenhet vunnits

rörande högskolans verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa,

att den uppfyllde de krav, som skäligen syntes böra ställas på en anstalt,

som skulle äga att utdela doktorsvärdighet, och förväntade konsistoriet

liksom fakulteten att, när denna fråga bleve aktuell, få tillfälle att därom

avgiva yttrande. Konsistoriet ansåge sig ävenledes böra särskilt betona

vikten av det av filosofiska fakulteten framställda önskemålet, att vissa

lättnader måtte på sätt fakulteten föreslagit beredas universitetsstuderande

vid övergång från universitet till lantbrukshögskolan i och för

agronomiska studier.

Större akademiska konsistoriel i Lund har uttalat, att den av de sakkunniga

föreslagna agronomie kandidatexamen tydligen syntes hava tillkommit

under ett alltför starkt intryck av motsvarande examen vid universiteten.

Erfarenheten torde knappast tala för inrättandet av en dylik

examen. Vid universiteten och högskolorna avlades denna examen, som

i och för sig icke gåve någon lärarkompetens, i allmänhet endast såsom

ett genomgångsstadium till filosofie ämbetsexamen. Såsom enda grundval

för vidare licentiatstudier förekomme den mera undantagsvis. Vad

beträffade lantbrukshögskolan så torde även där en dylik examen, som

enligt de sakkunnigas förslag icke skulle medföra särskild kompetens,

även vara överflödig och endast på ett besvärande sätt komplicera undervisningen.

U niv er sitet skanslern har förklarat, att han i överensstämmelse med vad

de akademiska myndigheterna i Uppsala anfört funne, så väl att med anställande

av agronomie licentiatexamen borde anstå till dess högskolans

verksamhet antagit fastare former, som ock att anordningar för disputationsprov

för doktorsgrad vid lantbrukshögskolan icke borde vidtagas

förr än någon tids erfarenhet vunnits rörande högskolans verksamhet

och högskolan sålunda hunnit visa, att den uppfyllde de krav, som skäligen

syntes böra ställas på en anstalt, vilken skulle äga att utdela doktorsvärdighet.

Beträffande examina vid lantbrukshögskolan i övrigt ville kanslern, i

anslutning till vad det större konsistoriet i Lund härom yttrat, ifrågasätta,

huruvida det kunde anses lämpligt att införa en särskild agronomie

kandidatexamen. För de antagligen icke synnerligen talrika studerande,

vilka skulle, utan föregången agronomisk praktisk utbildning, önska från

universitet övergå till lantbrukshögskolan för att där avlägga agronomie

licentiatexamen, skulle ju alltid dispensvägen stå öppen i sådana fall,

där vägande skäl för dispens förelåge.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ställt sig

tvivlande till nyttan av att anordna en särskild licentiatexamen och doktorsgrad

vid lantbrukshögskolan.

Sveriges lantbrukslärareförbund har ansett, att den omständigheten,

att studierna vid högskolan normalt bedreves och examina avlades på de

olika linjer samt med de ämneskombinationer, som de sakkunniga hade

föreslagit, ej borde få hindra, att studerande (bland andra t. ex. blivande

brukare av egna gårdar), som med förebärande av giltiga skäl begärde

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

257

att få göra arman ämneskombination, av styrelsen eller lärarrådet kunde

medgivas detta, örn den önskade kombinationen prövades vara lämplig

och ur utbildnings- och examenssynpunkt likvärdig med de ordinarie

kombinationerna.

I sitt yttrande till det vid propositionen nr 249 till 1930 års riksdag Propositionen

angående den högre lantbruksundervisningens ordnande fogade stats- nr 349/1930- rådsprotokollet anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i

huvudsak följande.

Den viktigaste utbildningskursen vid lantbrukshögskolan skulle enligt

de sakkunnigas förslag bliva undervisningen för agronomisk ämbetsexamen,

avsedd närmast för utbildning av lantbrukslärare och konsulenter

med flera. De sakkunniga hade föreslagit, att undervisningen i de olika

ämnena för ämbetsexamen planlades så, att studietiden för nämnda examen

kunde beräknas till normalt tre år. Departementschefen funne förslaget

i denna punkt väl avvägt. Med hänsyn till de krav, som måste

ställas på lärare och rådgivare inom jordbruket, torde kortare utbildningstid

än tre år vid högskolan icke gärna kunna tänkas, men å andra

sidan vore det av vikt, att de olika lärokurserna vid högskolan icke erhölle

större omfattning än nödvändigt, så att tiden och kostnaderna för

utbildningen kunde i möjligaste mån begränsas.

De sakkunnigas förslag till undervisningsämnen för agronomisk ämbetsexamen

samt deras innehåll funne departementschefen vara i stort

sett väl avvägt. Uti inkomna yttranden hade ifrågasatts, huruvida icke

mätningslära oell ekonomisk geografi borde upptagas såsom särskilda

ämnen på undervisningsschemat. Med hänsyn närmast till önskvärdheten

av att antalet undervisningsämnen för ämbetsexamen icke bleve

större än nödvändigt, funne departementschefen dock lämpligast, att

ifrågavarande undervisningskurser finge ingå, den förra i ämnet kulturteknik

och den senare i ämnet lantbruksekonomi med handelslära. Beträffande

undervisningens innehåll i de olika ämnena torde för övrigt

gälla, att kommande erfarenhet finge avgöra, i vad mån jämkningar i det

föreliggande förslaget borde företagas. Departementschefen ville i förevarande

fråga endast påpeka, att i högskoleundervisningen jämväl torde

böra beredas någon plats för metodisk upplysning örn förebyggande av

olycksfall i jordbruksarbete. I annat sammanhang hade de sakkunniga

föreslagit, att vid högskolan borde genom biträde av särskilda specialister

hållas föreläsningar och föredrag i sådana ämnen som fisl»odling

och fiskevård, biskötsel, jaktvård och naturskydd. En sådan anordning

vore lämplig. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke sådana ämnen

som lantbruksekonomi med handelslära, kulturteknik och pedagogik

lämpligen borde hava något större plats på undervisningsschemat än vad

de sakkunniga föreslagit. Denna fråga torde emellertid tills vidare böra

ställas öppen.

Vid sidan av ämbetsexamen borde enligt de sakkunnigas mening inrättas

en annan, mera specialiserad examen, som borde benämnas agronomie

kandidatexamen. Denna examen skulle viii niirmast vara av värde för

dem, som sedermera ämnade fortsätta sin lantbruksvetenskapliga utbildning,

och icke minst för sådana studerande, som efter förutgående studier

vid universitetet ämnade inrikta sig på lantbruksvetenskaplig forskning.

Även örn antalet studerande, som kunde viintas avlägga agronomie

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 hafi (Nr 1\3.)

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

Framställning

rörande

åtgärder till

förebyggande

av olycksfall

inom jordbruket.

Departements
chefen.

258 Kungl. Marits proposition Nr 143.

kandidatexamen, sannolikt icke bleve stort, torde dock ifrågavarande examen

hava en uppgift att fylla, och ansåge sig departementschefen fördenskull

böra tillstyrka, att en dylik examen finge avläggas vid högskolan,

helst som dennas införande icke torde i nämnvärd omfattning föranleda

särskilda föreläsningsserier eller övningskurser och därmed icke heller

försvåra planläggningen av undervisningsverksamheten i övrigt vid högskolan.

Som ett viktigt skäl för åtgärder till ett bättre ordnande av den högre

lantbruksundervisningen hade framhållits, att det som regel i vårt land

mötte stora svårigheter att till ledigblivna befattningar inom jordbruksforskningen,

den högre lantbruksundervisningen och därmed jämförbara

poster erhålla väl kvalificerade sökande. Anledningen härtill torde i första

hand vara, att lämpliga anordningar hittills saknats i vårt land för

högre vetenskapliga studier med inriktning på den tillämpade lantbruksvetenskapen.

Upprättades nu en lantbrukshögskola, torde det vara riktigt

att redan från början räkna med, att denna skulle lämna sin medverkan

till utbildning av vetenskapsmän på jordbruksområdet. Att för

sådana studerande inrätta en högre agronomisk examen vore lämpligt

och ägnat att stimulera begåvade lantbrukstuderande till fortsatt studieverksamhet

inom jordbrukets vetenskapliga område. Vad de sakkunniga

anfört med avseende på riktlinjer för studierna till agronomie licentiatexamen

och för dennas avläggande vore väl ägnat att tjäna till ledning

vid utformande av de närmare bestämmelser i förevarande fråga, som

kunde vara erforderliga. De sakkunniga hade jämväl något berört frågan

örn rätt för högskolan att utdela agronomisk doktorsgrad men stannat

vid, att med anordningar i sådant häseende tills vidare borde anstå.

Även på denna punkt delade departementschefen de sakkunnigas uppfattning.

Det torde emellertid få betraktas såsom ett viktigt framtidsmål

för lantbrukshögskolan att söka snarast ernå den auktoritet, som

borde utgöra grundval för rätt att utdela doktorsvärdighet.

Jag torde här få anmäla, att chefen för socialstyrelsen, generaldirektören

G. Huss i en till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse

hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att eleverna vid de högre

undervisningsanstalterna skola erhålla nödig kunskap örn olycksfallsriskerna

inom jordbruket samt örn de åtgärder, som kunna vidtagas till

förebyggande av olycksfallen.

Förevarande förslag till anordning av undervisningen samt till examina

vid lantbrukshögskolan bör enligt mitt förmenande i detta sammanhang

endast hava till uppgift att angiva de yttre konturerna av utbildningen

vid nämnda högskola samt att utgöra en grund för bestämmandet

av lärarbehovet. Däremot synes det icke lämpligt, att på detta stadium

av frågans behandling fastslå detaljer. Det bör tvärtom överlämnas åt

Kungl. Majit att under samverkan med den blivande lantbrukshögskolans

ledning träffa bestämmelser såväl örn undervisningens läggning som om

examina, allt inom ramen av den utav statsmakterna fastställda organisationen.

I angivna frågor anser jag mig i huvudsak kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kun<jl. Maj:ts proposition Nr 143.

I vissa avseenden torde emellertid jämkningar i de sakkunnigas förslag

böra företagas. Utbildningen vid lantbrukshögskolan torde kunna

betraktas såsom ett mellanting mellan universitetsutbildning och sådan

utbildning, som bedrives av våra fackhögskolor. I fråga om läggningen

och innehållet kommer den examen vid lantbrukshögskolan, som avser

att giva kompetens till lantbrukslärar- och konsulentbefattningar, att

mera överensstämma med vederbörande avgångsexamina vid tekniska

högskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan än med någon universitetsexamen.

Att under sådana förhållanden giva denna examen en benämning,

som direkt för tanken på en akademisk examen, synes icke

lämpligt. Då enligt vad jag ovan förordat, någon agronomkurs för driftsledarutbildning

icke bör komma till stånd, synas mig starka skäl tala

för, att själva ämbetsexamen vid lantbrukshögskolan benämnes agronomexamen.

Härigenom kommer denna benämning att bibehålla sin hittillsvarande

betydelse, varjämte benämningen kommer att mera överensstämma

med motsvarande benämningar å examina vid fackhögskolorna. Vid

det närmare utformandet av bestämmelserna till agronomexamen torde

böra övervägas, i vilken mån den, som genomgått lantbruksskolas högre

kurs, skall få räkna sig tillgodo sina vitsord i nämnda kurs vid avläggande

av agronomexamen, särskilt i vad gäller ämnena skogshushållning,

husbyggnadslära och lantbruksbokföring.

De sakkunniga hava föreslagit inrättandet av en agronomi kandidatexamen,

avsedd att vara förberedelse till högre studier vid lantbrukshögskolan.

Denna examen anser jag icke för närvarande böra komma till

stånd. I allmänhet torde nämligen även den, som vill göra sig kompetent

för befattning, för vilken fordras högre lantbruksvetenskaplig utbildning,

hava behov av den grundligare jordbruksutbildning, som agronomexamen

innebär. I det fåtal fall, då så icke är fallet, torde böra övervägas, huruvida

icke lägre akademisk examen lämpligare skulle kunna utgöra förberedelse

för studier å ett högre stadium vid lantbrukshögskolan, d. v. s.

rörande möjligheterna för den, som vid universitet eller motsvarande

högskola avlagt examen, att få fortsätta sina studier vid lantbrukshögskolan.

En dylik anordning skulle även vara ägnad att medverka till

åstadkommande av vetenskapligt samarbete mellan lantbrukshögskolan

och universiteten. Nu nämnda fråga torde dock icke behöva närmare

avhandlas i detta sammanhang.

Att möjligheter erbjudas för avläggande vid lantbrukshögskolan av

högre examen än agronomexamen, anser jag i likhet med de sakkunniga

vara lämpligt. För åtskilliga befattningar och ändamål erfordras en

mera vetenskapligt betonad utbildning, än vad agronomexamen kan giva.

Det synes därför befogat, att en dylik utbildning får vitsordas genom avläggande

av en särskild examen. Den av de sakkunniga föreslagna agronomi

licentiatexamen torde i stort sett vara lämpligt avvägd, och, då

denna examen givits en sådan gestaltning, att den närmast överensstäm
-

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

mer med licentiatexamen vid universitet, bör även benämningen kunna

godtagas. Jag förordar sålunda, att agronomie licentiatexamen inrättas

i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. I likhet

med de sakkunniga anser även jag, att med rättigheten för högskolan att

utdela doktorsvärdighet tills vidare bör anstå.

Den av de sakkunniga föreslagna kursplanen torde väl lämpa sig att

läggas till grund för en beräkning av lärarbehovet. Ståndpunkt torde nu

icke böra tagas till däri uti avgivna yttranden föreslagna ändringar i annan

mån, än då ändringarna föranleda jämkning av kostnaderna för

lärare. I detta avseende torde emellertid endast utökningen av övningarna

i kulturteknik, avseende att medgiva ett större antal övningar i fältmätning,

komma i betraktande. Övriga ändringsförslag torde, i den mån

de böla föranleda ändring, kunna rymmas inom ramen av de sakkunnigas

förslag. I fråga örn kulturteknik föreslogs i Kungl. Maj:ts proposition

nr 249 till 1930 års riksdag en utökning av den utav de sakkunniga

föreslagna undervisningstiden med 50 reducerade undervisningstimmar.

Ökningen av kostnaderna härför beräknades till 1,500 kronor. Emellertid

har under den fortsatta utredningen ifrågasatts en ytterligare kostnadsökning,

beroende på att nämnda övningar ansetts böra ske med eleverna

uppdelade på mindre grupper. Detta spörsmål torde därför böra bliva

föremål för vidare övervägande i samband med uppgörandet av de närmare

bestämmelserna för undervisningen.

b. Lantbruksskolans högre kurs.

P. M. rörande I den inom jordbruksdepartementet utarbetade P. M. rörande möjligheZft^öraZ-

terna att göra utbildningen av driftsledare för det större jordbruket mera

bildningen av praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningssakkunför1

det"större niga föreslagna agronomkursen kan anses vara har såsom ovan sagts

jordbruket föreslagits inrättandet av en ettårig driftsledarkurs, såsom påbyggnad

tisktZetonad Pa lantbruksskola och lantmannaskola. Jag har ovan förordat, att en

ona '' dylik kurs under benämningen lantbruksskolans högre kurs inrättas i

stället för den av de sakkunniga föreslagna agronomkursen.

Vid övervägandet av kursplanen för nämnda kurs har i förevarande

P. M. först diskuterats frågan örn de grundläggande ämnenas betydelse

för driftsledarutbildningen. I detta avseende anföres i P. M. följande.

Enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag till agronomkurs

skulle som inträdesvillkor till denna kurs bland annat gälla, att

den inträdessökande skulle innehava kunskaper i naturlära (biologi med

hälsolära, fysik och kemi) minst motsvarande betyget godkänd i realexamen.

Dessutom funnes i de sakkunnigas förslag till kursplan för själva

agronomkursen upptagna mindre kurser i ämnena fysik och meteorologi,

kemi, geologi och marklära, botanik och bakteriolog!. Den fråga, som

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Martts proposition Nr 143.

här uppställde sig till besvarande, vore, huruvida och i vilken mån dylika

ämnen borde läsas även i en ettårig fortbildningskurs. Vid ett besvarande

av denna fråga måste till en början ståndpunkt tagas till de grundläggande

ämnenas funktion i lantbruksundervisningen över huvud. Utbildningen

däri torde kunna sägas hava fyra syften: antingen att utbilda eleven till

självständig forskare på jordbruksområdet eller att utbilda eleven till

lärare i förevarande ämnen eller att giva eleven möjligheter att tillämpa

vetenskapliga rön i praktiskt arbete eller att sätta honom i stånd att tillägna

sig de erforderliga kunskaperna i de tillämpade jordbruksämnena.

De båda första av ovannämnda syften torde i förevarande fall alldeles

kunna lämnas ur räkningen. Beträffande det tredje vore att märka, hurusom

den praktiska tillämpningen på jordbruksområdet av vetenskapliga

rön i första hand torde ske genom försöksverksamheten. Först sedan

de vetenskapliga resultaten prövats i försöksverksamheten under ledning

av personer med en högre lantbruksutbildning, torde det kunna bliva

tal örn, att de enskilda jordbrukarna skulle använda de nya växtslag,

nya dikningssystem, nya brukningsmetoder o. s. v., som utexperimenterats

på grundval av vetenskapliga rön. Men någon särskilt långt driven

färdighet i grundläggande ämnen torde icke erfordras för att kunna tillgodogöra

sig försöksresultat. Följaktligen syntes ingen annan utbildning

i de grundläggande ämnena i och för sig nödvändig i fortbildningskursen

än vad som kunde anses erforderligt för det fjärde syftet, nämligen

att kunna väl tillägna sig de tillämpade ämnena.

Om vidare förutsattes, att den inträdessökande genomgått lantbruksskola

men i övrigt endast hade folkskoleunderbyggnad, innebure detta,

att han, örn såsom exempel valdes det ungefärliga timantalet vid lantbruksskolan

å Alnarp, redan åtnjutit undervisning i följande ämnen under

i sammanställningen, angiven ungefärlig tid:

Ämnen

Kemi

Fysik .

Geologi

Botanik

De därvid genomgångna kurserna vore följande:

Kemi: grunddragen av organisk och oorganisk kemi, med särskilt avseende

å lanthushållningen och dess vanliga binäringar; förklaring av

jord-, gödsel- och fodermedelsanalys.

Fysik: grunddragen av mekaniken samt värme- och elektricitetsläran,

med särskild tillämpning på lantmannens verksamhet, ävensom huvuddragen

av väderleksläran.

Geologi: de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna; allmän

översikt över de geologiska krafterna, jordskorpans förändringar

samt olika geologiska formationer; redogörelse för de lösa jordavlagringarna

i Sverige.

Botanik: växternas yttre form och inre byggnad samt livsyttringar,

särskilt deras näringsupptagande, groning och utveckling samt fortplanthing;

översikt över de för jordbruket viktiga, vilda och odlade högre

växter samt viktigare bakterier och svampar. Övning i enklare frökontroll.

Antal timmar

80

35

20

60

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Med hänsyn tagen därtill, att vid undervisningen i de tillämpade ämnenajv-lant

jUkssk°lan torde hava meddelats åtskilligt av förevarande

grundläggande ämnen utöver nyss angivna kurser, syntes det icke erforderligt

att i lantbruksskolans högre kurs annan undervisning meddelades

x sistnämnda ämnen än mindre kurser i kemi och botanik. Detta likväl

under den förutsättning, att lantbruksskolans kurser väl inhämtats.

I fråga örn kursplanen för lantbruksskolans högre kurs anföres i P. M.

följande.

Följande kursplan hade uppgjorts enligt den principen, att, mindre tid

kunnat anslas at föreläsningar och dylikt i ämnen, där tillgång till lämplig

litteratur förefunnes, än vad som annars vore skäligt med hänsyn till

djursjäl''!^ ^ betydelse> Detta gällde särskilt jordbrukslära och hus
Jordbrukslära.

Fördjupning av lantbruksskolans kurs. Specialkurser

i vissa delar t. ex. rotfruktsodling, fröodling, betes- och vallkultur m. m.

övningarna borde ingå utförandet av olika slag av jordbruksförsök.

1 imantalet: 50 föreläsningar, 70 övningar och demonstrationer.

Husdjurslära. Fördjupning av lantbruksskolans kurs. Specialkurser

i arftlighetslära, praktiskt avelsarbete m. m. Grunderna för utfodringsforsok.

Djurbedömning. Timantalet: 50 föreläsningar, 70 övningar och

demonstrationer.

Lantbruksekonomi. Fördjupning av lantbruksskolans kurs. övningarna

i ° i inrihtas på genomförandet av ekonomiska beräkningar, uppställande

av driftskalkyler, förslag till driftsomläggning och dylikt Timantalet:

50 föreläsningar och 100 övningar.

Handelslära. En kurs dels rörande jordbrukets andelsrörelse och föreningsverksamhet

och dels i allmän affärskunskap med särskilt avseende

a jordbrukets vanliga affärs- och banktransaktioner m. m. samt marknadslära.

Timantalet: 40 föreläsningar och 30 övningar.

Mjölkhushållning och kontrollföreningsverksamhet. Mjölkens sammansättning,

egenskaper, framställning, behandling, bedömning, distribution

m. m. Redogörelse för kontrollarbetet, övningar i provmjölkning fettprovning

och kontrollbokföring. Timantalet: 30 föreläsningar och 30 övningar.

Kulturteknik. Fördjupning i lantbruksskolans kurs. Övningarna

skulle huvudsakligen bestå i avvägningar, upprättande av täckdikningsplaner

kostnadsberäkningar, utstakning på fältet av dikena, täckdikningsarbetets

tillsyn och kontroll. Timantalet: 20 föreläsningar och 50

övningar.

Redskapslära. Fördjupning av lantbruksskolans kurs; särskilt borde

studeras mera svårskötta och komplicerade maskiner såsom sånings-,

skörde-, trösknings- och rensningsmaskiner jämte motorer av alla slag!

Timantalet: 30 föreläsningar och 70 övningar.

Husby g gned slär a. Fördjupning av lantbruksskolans kurs, innefattande

kännedom örn byggnadsmaterialier, lantbruksbyggnaders ändamålsenliga

inredning, ventilations- och belysningsanordningar, transportanordmngar

m. m. Utförande av enkla byggnadsritningar. Timantalet: 20

iorelasnmgar och 50 övningar.

Lantbrukskemi. Häri gåves en propedeutisk kurs i de delar av kemin,

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Mårds proposition Nr 143.

som utgjorde en förutsättning för studiet av gödselläran och utfodringsläran.

Timantalet: 50 föreläsningar och 40. tabor ationer.

Lantbruksbotanik. Dels en propedeutisk kurs i växtfysiologi som

grundval för studierna i växtodlingslära och dels en praktiskt betonad

kurs rörande växtsjukdomar och deras bekämpande. Timantalet: 20 föreläsningar

och 30 övningar. .

Lantbrukszoologi. En praktiskt betonad kurs rörande skadeinsekter

och deras bekämpande. Timantalet: 10 föreläsningar och 20 övningar.

Nationalekonomi. I detta ämne gåves en allmän kurs med framhållande

av de delar, som särskilt berörde jordbruket. Timantalet: 20 fore
-

Rättslära. Undervisningen i detta ämne borde omfatta en allmän översikt

av de delar av civilrätten, som särskilt berörde jordbruket, kännedom

örn de statsanstalter, som avsåge jordbrukets befrämjande, samt kommunalkunskap

och skattelagstiftning. Särskild vikt borde läggas vid upprättande

av olika slag av handlingar såsom köpe- och arrendekontrakt,

skattedeklarationer o. s. v. Vidare borde övningar ske i arrendeuppskattningar

och syneförrättningar. Timantalet: 40 föreläsningar och 50 ov
-

Lantbruksbokföring. Kursen i detta ämne borde bygga på lantbruksskolans

kurs. Målet borde här vara att bibringa eleverna en grundlig

inblick och färdighet i att föra räkenskaper. De borde få uppgöra bokslut

efter de vanligaste i vårt land använda bokföringsmetoder. Timantalet:

100 övningar. . „

Skogshushållning. En kurs i skogsskötsel, skogsuppskattnmg och skogsvärdering

samt i skogsbrukets teknologi. Demonstrationer i gallrings-,

avverknings- och föryngringsmetoder. Övningar i uppskattningar och

mätningar m. m. Timantalet: 50 föreläsningar samt en veckas övningar

och exkursioner.

X P. M. göres gällande, att ämnet skogshushållning näppeligen torde

kunna bliva så tillgodosett i vare sig agronomkurs eller lantbruksskolans

högre kurs, att drifsledares behov av utbildning i detta ämne kan tillfredsställas.

Härom anföres vidare i P. M.

Anledning torde förefinnas att till övervägande i annat sammanhang

upptaga frågan örn anordnandet av en särskild utbildning i skogshushållning

för blivande driftsledare vid det större jordbruket. Intill dess någonting

kunde bliva genomfört i nyss angivna syfte, torde man få rakna

med, att en mindre kurs i skogshushållning, såsom den i kursplanen här

ovan föreslagna, finge ingå i fortbildningskursen. Örn denna sistnämnda

kurs skulle tänkas förlagd till Alnarp, kunde dock ifrågasättas, huruvida

icke undervisningen i skogshushållning skulle kunna koncentreras

till en sammanhängande tid av två till tre veckor och förläggas till annan

ort än Alnarp t. ex. till någon folkhögskola eller lantmannaskola

i mera skogrik trakt eller eventuellt till någon statens skogsskola. Denna

fråga torde böra närmare övervägas i samband med utfärdandet av särskilda

föreskrifter för förevarande kurs och uppgörandet av omkostnadsstaten

för det första läsåret.

s. 264 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

264

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den i P. M. föreslagna timplanen för lantbruksskolans högre kurs framgår

av nedanstående sammanställning:

Föreläsningar

eller lektio
-

.Jordbro kslära................................................

Husdjurslära ....................................................

Lantbruksekonomi...........,................................

Handelslära...................................................

Mjölkhushållning och kontrollföreningsverksamhet

....................................................

Kulturteknik ..................................................

Redskapslära .............................................

Husbyggnadslära ............................................

Lantbrukskemi .............................................

Lantbruksbotanik ............................................

Lantbrukszoologi ...........................................

Nationalekonomi .........................................

Rättslära.......................................................

Lantbruksbokföring .......................................

Skogshushållning ............................................

Summa

ner o. d.

50

50

50

40

30

20

30

20

50

20

10

20

40

50

480

Övningar

och demonstrationer
70
70
100
30
30
50
70
50
40
30
20
50
100
-

710

Exkur
sions
dagar
-

6

6

Rörande undervisningens planläggning i övrigt anföres följande i P. M.

Av den till övnings- och demonstrationstimmar anslagna tiden borde

ailt efter behov någon del kunna användas till exkursioner, såsom för

besök vid välskötta jordbruk, vid försöksanstalter o. s. v. Örn man förutsatte,

att läsaret sträckte sig mellan 1 november och 24 oktober med samman

agt högst sex veckors ferier per år, torde med ovan angivna timantal

aven åtskillig tid bliva över till hemarbeten, särskilt i form av

litteraturstudier. Såsom ovan anförts, torde vid undervisningen föreläsmngar

i egentlig mening endast hållas i den omfattning, som vore oundgängligen

nödvändig. I stället borde läraren leda elevernas studier geni°-1n-ai

- SanV^Sn^n®ar’ PreParation av arbetsuppgifter och förhör. I åtskilliga

ämnen borde dessutom demonstrationer spela en framträdande

roll. bortgången av studierna borde kontrolleras genom förhör och resultatet

konstateras genom tentamina.

Beträffande den i förevarande P. M. föreslagna undervisningstidens

längd har i allmänhet ingen erinran framställts i de avgivna yttrandena.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap ger dock uttryck åt viss tveksamhet

samt anför:

Även örn det kunde ifrågasättas, huruvida endast en ettårig fortbildningskurs

icke vöre något kort i förhållande till det stoff, som vid en

dylik kurs borde meddelas, syntes dock frågan örn en eventuell förlängnmg

äv laursen till t. ex. ett och ett halvt eller två år mycket väl kunna

ansta, tills erfarenheter angående behovet av en längre kurs förelåge. Det

vöre nämligen också av vikt, att den teoretiska utbildningstiden för jordbrukets

driftsledare icke onödigt förlängdes och utbildningskostnaderna

fördyrades.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

265

I fråga om kursplanen samt undervisningens läggning hava vissa erinringar

gjorts i de i anledning av nämnda P. M. avgivna yttrandena.

Lantbruksstyrelsen har funnit de i P. M. uppdragna riktlinjerna för

undervisningen vid driftsledarkurserna i stort sett lämpliga. Undervisningsplanen

torde emellertid icke nu kunna slutgiltigt utformas utan

måste anses som ett rent preliminärt förslag. Dock ville styrelsen göra

följande erinringar. Den föreslagna inskränkningen av undervisningen

i de grundläggande ämnena syntes efter förhållandena lämpligt avpassad

utom i fråga om lantbrukskemi, där den föreslagna minskningen

i antalet laborationstimmar från 60 till 40 knappast utan olägenhet torde

kunna genomföras, då vid flertalet av de lägre lantbruksuudervisningsanstalter,

som skulle utgöra underlaget för utbildningen, inga laborationer

förekomme. Med hänsyn till den betydelse, lantbrukskemien numera

måste tillmätas, syntes det som om det av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna antalet laborationer örn möjligt borde bibehållas.

Å andra sidan syntes det som örn den för undervisning i bokföring beräknade

tiden med hänsyn till den omfattande undervisning i ämnet, som

meddelades i lantbruksskolorna, skulle kunna avsevärt reduceras. Bland

de ämnen, som skulle bliva föremål för undervisning vid kursen, saknades

fältmätning. Någon antydan örn att en fortbildning i detta ämne skulle

ske i samband med undervisningen i kulturteknik funnes icke i P. M.

Den tid, som anslagits till undervisning i sistnämnda ämne, syntes icke

heller lämna rum för den fortbildning i fältmätning, som den på detta

område jämförelsevis svaga utbildningen i lantbruksskolan torde kräva.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut har funnit den föreslagna

kursens planläggning i stort sett väl motsvara det avsedda ändamålet

men föreslår ändringar på vissa punkter. Sålunda vore det timantal,

som beräknats för övningar i fedskapslära, otillräckligt. Ty även örn

eleverna förut genomgått lantbruksskola, fordrades dock större utrymme

åt detta ämne, därför att av en driftsledare krävdes en så ingående kännedom

örn olika moderna lantbruksmaskiners konstruktion och skötsel,

att han ej på den anslagna tiden kunde vinna tillfredsställande insikt

däri.

I samband med ovannämnda förslag har lärarrådet jämväl förordat en

annan fördelning mellan lärarna av undervisningen. Härtill återkommer

jag i det följande.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har anmärkt,

att vad anginge den föreslagna undervisningsmetoden de blivande elevernas

förmåga av självstudium syntes överskattad i P. M., då mindre

tid ansloges åt föreläsningar och dylikt, än vad som annars vore skäligt

med hänsyn till vederbörande ämnes vikt och betydelse. I stället anvisades

åt lärarna att leda elevernas studier genom arbetsanvisningar, preparation

av arbetsuppgifter och förhör. Det syntes klart, att en så planerad

undervisning i teoretiska ämnen med lärjungar titan grundligare

förkunskaper än som skulle krävas för tillträde till förevarande kurs,

och därtill ganska intensivt sysselsatta med praktiskt arbete, omöjligen

kunde giva mer än ett magert resultat. Det vore ju erkänt, att ej ens

på det högre stadium, som universitetsundervisningen, i vad anginge

ämbetsexamina, representerade, föreläsningar och kurser kunde undvaras.

Skulle mindre försigkomna lärjungar, sådana som utan tvivel det

stora flertalet deltagare i den föreslagna fortbildningskursen skulle komma

att vara, hänvisas till självstudier i större utsträckning, så torde det

s. 266 Kontrollera mot PDF

266 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

icke kulina undgås, att lärarna finge i form av förberedande anvisningar

och kontrollerande förhör bära lika dryg arbetsbörda som den föreläsningsbörda,

varifrån förslaget sökt befria dem.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen ifrågasätter beträffande de

i timplanen upptagna undervisningsämnena och tiden för desamma,

huruvida det icke vore lämpligt, att till någon del minska timantalet

i föreläsningar och övningar för ämnet kulturteknik samt att helt

slopa undervisningen i ämnet husbyggnadslära och i stället öka antalet

föreläsnings- och övningstimmar i ämnena redskapslära och botanik.

Denna ändring i undervisningsplanen ifrågasattes närmast i anledning

därav, dels att genom den ringa omfattning kurserna i ämnet givits någon

egentlig förtrogenhet med detsamma i och för förslags upprättande

i praktiken i allmänhet ej vunnes och dels att driftsledare vid jordbruket

högst sällan sysslade med vare sig täckdiknings- eller andra dikningsplaner

eller förslag till nybyggnader, utan överlätes detta vanligen till

specialister på områdena, vilka antingen vore anställda i statens eller hushållningssällskapens

tjänst eller idkade privat verksamhet. Å andra

sidan behövde en driftsledare vara synnerligen väl hemma i de olika lantbruksmaskinernas

konstruktion och skötsel, och å hithörande område

fordrades vid ett jordbruk betydligt oftare en ingående sakkännedom.

Vad beträffade lantbruksbotaniken ville det synas, som örn det för detta

ämne anslagna antalet föreläsnings- och övningstimmar vore väl litet.

Botaniken vore ju ett grundläggande ämne för växtodlingsläran, och, då

antalet timmar för denna senare, ej torde bliva mer än vad som vore

oundgängligen nödvändigt, vore synnerligen önskvärt, att längre tid tillkomme

ämnet lantbruksbotanik, än vad timplanen i P. M. utvisade. Tiden

för exkursionerna i skogshushållning hade utökats från 4 till 6 dagar.

Den anslagna tiden i detta ämne måste dock med hänsyn till dess

stora vikt för mången blivande driftsledare anses väl kort. I en ettårig

kurs torde väl dock mera tid icke kunna anslås åt detsamma. Då en

bättre utbildning i detta ämne måste för de blivande driftsledarna anses

synnerligen önskvärd, framhölles vikten av att förslag till sådan särskild

utbildning i skogshushållning, som i P. M. omnämndes, framlades i samband

med här förevarande förslag. Romme en blivande driftsledarkurs

att bliva förlagd till Alnarp, där skog saknades, syntes det vara

lämpligt, att, såsom i P. M. ifrågasatts, undervisningen i skogshushållning

i huvudsak koncentrerades till en sammanhängande tid av cirka

två å tre veckor och förlädes till lämplig plats i skogrik trakt, där tillfälle

till lärorika övningar och demonstrationer förefunnes.

Sveriges lantbrukslärare}örbund finner kursplanerna i stort sett acceptabla

såsom grund för kursens anordnande. Jämkningar vore ju här att

räkna med efter hand, men förslaget visade, att kurstiden ett år gåve

utrymme för ett för kursen lämpligt antal föreläsningar och lektioner

i de behövliga ämnena ävensom för övningar och demonstrationer. I ett

och annat ämne kunde vederbörande lärare väntas önska längre tid men

torde detta uppvägas av att timmar kunde göras lediga på annat håll.

Kursens karaktär av påbyggnads- och sammanfattningskurs finge ej

släppas ur sikte. Att så relativt mycket tid bleve tillgänglig för elevernas

egna studieai-beten, deras lösande av förelagda uppgifter och problem

etc., syntes förbundet vara en påtaglig förde!. Det vore av vikt, att eleverna

smälte vad de förut lärt och vad de nu ytterligare finge inhämta.

Undervisningen finge icke bredas ut för mycket; men det kravet borde

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

267

ställas, att eleverna ur praktisk-teknisk synpunkt nöjaktigt behärskade

sitt kunskapsmaterial. Anslutande sig till det föreliggande förslagets

andemening härvidlag, ville förbundet ytterligare understryka ett par

punkter. Av en modern, duglig teknisk driftsledare väntade man framförallt,

att han sakkunnigt, vaket och omdömesgillt förmådde utnyttja

de tekniska hjälpmedel, som undan för undan i ökad omfattning ställdes

till jordbrukets förfogande. Det vore ett huvudkrav på kursen, att den

gåve nödig trygghet härvidlag. Institutets utrustning med maskiner

och redskap måste därför vara. fullständig och riklig och elevernas övningar

och prövningar på detta område vara så omfattande och allvarliga,

att man visste, att envar elev verkligen fått den avsedda utbildningen.

För demonstrationer på lärorummen borde finnas nöjaktigt med

modeller av redskap, hisslogar, ladugårdshus med inredning o. s. v.

Ekonomiska beräkningar och övningar måste få utgöra den andra huvudpunkten

på kursprogrammet — ej minst gällde det att kunna fastställa,

hur användandet av viss maskin eller utförandet av viss arbetsbesparande

anordning i djurstallar etc. tedde sig ekonomiskt, när

alla faktorer toges med i beräkningarna. Det fordrades mycket arbete

med eleverna för att få dem att beakta den ekonomiska sidan av jordbruksdriften

lika mycket som den tekniska. Icke minst gällde detta

beträffande byggnaders uppförande och inredning m. m. Främst måste

man dock hava i sikte sådant, som anginge den dagliga driften, ty med

planläggningar, som påkomme mera sporadiskt, kunde hjälp i regel erhållas

ganska billigt av experter. Beträffande ladugårdsskötsel borde

allt som stöde i samband med sundhet, renlig mjölkning, mjölkens behandling

före avsändandet till mejeri etc. noga beaktas. Djurstallars rengöring

och desinfektion samt kalkstrykning, djurs tuberkulinprövning m. m.

vore ock att nämna. Diskussioner för behandling av såväl tekniska som

ekonomiska problem, övningar berörande legala och kommunala angelägenheter

etc. borde få bliva ett ganska betydande inslag i kursprogrammet

såsom i förslaget också framhölles. Efter företagna exkursioner

borde eleverna å lärorummet få redogöra för vad som iakttagits och utöva

kritik över detsamma, antingen skriftligen en var för sig, då det

bleve en prövning av deras insikter och mogenhet, eller ock i en allmän

överläggning. Den särskilda utbildning i skogshushållning, som förslaget

upptoge, avsåges att bliva mera övergående, och förbundet anslöte sig

obetingat till den uppfattningen, att sagda utbildning vore att betrakta

som cn sak för sig, att handhavas av speciella skogshushållningskurser,

vilka finge besökas av dem, som hade behov därav. Skogsskötseln uppdelade

sig, kunde man säga, i tre avsnitt vid det större jordbruket:

1) Den allmänna planläggningen, skogsindelningar, uppgörande av skogsdikningsplaner,

som förutsatte högre skoglig och ekonomisk utbildning.

2) Kulturåtgärder (sådd och plantering, gallringsstämplingar) under

forstlig ledning, som tekniskt i regel handhades av anställda skogvaktare.

3) Avverkningar och virkesutdrivningar. Det vore egentligen dessa senare

som den tekniske driftsledaren vid större jordbruk kunde antagas

få taga hand örn, men tekniken därvidlag spriddes nog på sitt särskilda

sätt inom de egentliga skogsprovinserna och borde, om den skulle meddelas

i kurser, givas i särskilda sådana, som ej behövde stå i närmare

samband med här ifrågavarande driftsledarkurser. En skogshushållningskurs

på 25 (högst 30) timmar kunde dock måhända böra

få stå kvar på fortbildningskursens program. Vid skogsundervisnings
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Departements
chefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

anstalterna vore nian van att i stor utsträckning använda sig av modeller,

och så kunde även ske här. Av de mindre redskapen kunde man använda

originalexemplar.

Liksom i fråga örn undervisningens anordning vid lantbrukshögskolan

torde även här höra gälla, att ståndpunkt i detta sammanhang endast

bör tagas till motsvarande anordningar vid lantbruksskolans högre kurs,

i den mån de inverka på kursens yttre organisation. I övrigt torde även

här böra få ankomma på Kungl. Majit att besluta rörande hithörande

detaljer.

I fråga örn den i P. M. upptagna kursplanen synes emellertid åtskilliga

ändringar böra vidtagas. Sålunda anser jag först och främst, att de

grundläggande ämnena böra tilldelas mera tid, än vad som skett i P. M.

I likhet med lantbrukstyrelsen håller jag före, att den för laborationer

i kemi anslagna tiden bör utökas samt att, såsom svenska lantbrukst jänstemannaföreningen

påyrkat, även en utvidgning bör ske i botanikkursen.

Men dessutom torde någon undervisning i fysik vara erforderlig såsom

inledning till redskapsläran. Den tid, som enligt P. M. skulle kunna

användas för övningar i fältmätning, synes såsom lantbruksstyrelsen påpekat

alltför knapp. Även i detta avseende torde därför en utökning

vara nödvändig. Då övningar i redskapslära få betraktas vara av synnerlig

vikt för en blivande driftsledare, vill jag, i överensstämmelse med

den mening, som uttryckts av lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut

samt av Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen, förorda ett större antal

övningstimmar i detta ämne. Enligt min mening torde ett djupare

inträngande i allt vad som tillhör jordbrukets ekonomiska föreningsverksamhet

böra ske, än vad som kan vara möjligt under den tid, som enligt

P. M. anslagits därtill. Vidare har från något håll uttalats tvivel örn,

huruvida eleverna i förevarande kurs skulle kunna erhålla tillräcklig

utbildning i kontrollbokföring med den därtill avsedda tiden. Jag förordar

följaktligen även en utvidgning av kurserna i sist nämnda båda

ämnen. Vad slutligen beträffar ämnet skogshushållning, vill jag medgiva,

att vissa skäl kunna tala för att utbryta detta ämne från denna kurs

och i stället anordna en särskild kurs i skogshushållning för sådana driftsledare,

som hava behov av en mera ingående utbildning i ämnet. Härom

föreligger emellertid icke nu något utarbetat förslag. Det är dessutom

omöjligt att i frågans nuvarande läge bedöma, huru nämnda tanke

skulle kunna realiseras. Man torde därför få utgå ifrån, att densamma

under alla förhållanden icke kan förverkligas förrän efter en ganska lång

tid. Följaktligen får man räkna med, att utbildningen i skogshushållning

för driftsledare ännu så länge får ske i den här föreslagna kursen.

Det gäller därför att inom ramen av de föreliggande möjligheterna göra

utbildningen i detta ämne så god som möjligt. I detta avseende anser jag

det vara lämpligt, att, såsom i P. M. föreslås, undervisningen i skogshushållning

förlägges till en mera lämplig plats, än vad Alnarp kan anses

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 143.

269

vara. Fördelarna av en dylik anordning torde betydligt överväga den

ökning av omkostnaderna, som härav givetvis uppkommer. Emellertid

torde det vara nödvändigt att något öka kurstiden för detta ämne för att

fördelen av undervisningens förläggning till annan plats skall kunna

fullt utnyttjas, och vill jag ifrågasätta, att undervisningen i skogshushållning

utökas till en månad.

Jag förordar följaktligen förslagsvis följande utökning av undervisningstiden:

kemi 20, botanik 50, fysik 30, kulturteknik 30, redskapslära 30,

handelslära 30, mjölkhushållning 20 samt skogsskötsel cirka 70 timmar.

Ökningen uppgår till sammanlagt cirka 280 timmar. Såsom ovan anförts

bör det emellertid få ankomma på Kungl. Majit att inom ramen för den

av statsmakterna beslutade organisationen, fatta närmare beslut i hithörande

detaljer.

Med hänsyn till att den i P. M. upptagna undervisningstiden uppgår

till ej mindre än cirka 1,220 timmar, torde det icke låta sig göra att

tillägga ytterligare 280 timmar till den uti P. M. föreslagna kurstiden av

ett år. Jag förordar följaktligen, såsom jag förut antytt, att kurstiden

för laptbruksskolans högre kurs utsträckes utöver ett år. Som en lämplig

kurstid vill jag föreslå ett år och fem månader, varvid undervisningen bör

taga sin början den 1 november och fortgå till början av april månad

andra året efter det, då undervisningen tagit sin början. Visserligen

kan den av mig föreslagna ökningen av kurstiden synas något stor i förhållande

till den ifrågasatta ökningen av timantalet. Men med hänsyn

till att tid skall bliva över till exkursioner och demonstrationer samt

till elevernas självstudier, torde starka skäl tala för att icke tilltaga

kurstiden alltför knapp. Härtill kommer, såsom jag ovan antytt, att

tveksamhet kan råda, huruvida timantalet i ämnena jordbrukslära och

husdjurslära kan anses tillräckligt. Någon ståndpunkt till denna fråga

torde icke nu böra tagas, enär en ökning av timantalet i dessa fall

knappast torde påverka lärarbehovet. Men det är givetvis lämpligt

att så avväga kurstiden, att en ändring i timantalet kan ske, örn så vid

en närmare prövning finnes ändamålsenligt.

I övrigt torde vad i P. M. föreslagits i förevarande avseende i stort

sett kunna godtagas såsom utgångspunkt för ett bestämmande av organisationen

utav lantbruksskolans högre kurs.

c. Mejeriundervisningen.

Den högre mejeriundervisningen, som i främsta rummet skulle avse

utbildning av mejerikonsulenter, bör enligt de högre lantbruksundervisningssakkunnigas

uppfattning organiseras i form av en tvåårig kurs.

Kursen för mejerikonsulenter m. fl. syntes lämpligen böra anordnas

såsom tvåårig. Föreläsningar och övningar borde sålunda planläggas

för denna tid. Dock borde viss studiefrihet förefinnas och därmed rätt

för de studerande att avlägga examen inom kortare eller längre tid än

två år. Med avseende på tidpunkt för kursens början ävensom tid för

Högre lantbruksundervisningssakknnniga.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ferier borde gälla vad i det föregående anförts angående lantbrukshögskola.

Beträffande antalet undervisningsämnen vid kursen ävensom deras innehåll

hava de sakkunniga uppgjort följande förslag.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak sannolikhetskalkyl och felutjämningslära samt

behandling av statistiskt materiel, det senare i främsta rummet hämtat

från försöksväsendets område.

Fysik. Studentkursen utvidgas beträffande mekanik, värme- och elektricitetslära.

_ Kemi. Allmän: studentkursen utvidgas, så att eleverna erhålla grundligare

insikter i teoretisk kemi och kolloidkemi samt i organisk kemi,

spillt beträffande grupperna kolhydrat, fett, äggviteämnen och andra

för växt- och djurriket särskilt viktiga ämnen.

Lantbrukskemi: fodermedlens sammansättning, egenskaper och framställningssätt.

Mejerikemi: mjölkens och mejeriprodukternas sammansättning, egenskaper

och analys.

Bakteriologi. Allmän: bakteriernas allmänna egenskaper och livsvillkor

samt mikrobiologiens tillämpning på jordbruket med binäringar.

Mejeribakteriologi: mjölkens bakterieflora samt mikroorganismernas

betydelse och användning i mejerihanteringen.

Maskinlära. Läran örn ångmaskinen, värmemotorer och elektriska motorer

samt mejerimaskinerna.

Mejerilära. Mjölkens produktion, framställning av mejeriprodukter,

mejeriets planläggning och inredning.

Mejeriekonomi. Faktorer, som äro av betydelse för mejeriets ekonomi:

driftriktning, driftkostnader, olika organisationsformer, mjölkens

betalning m. m.

Husbyggnadslära. Materialier, byggnaders konstruktion och planläggning

samt kostnadsberäkningar, med hänsyn huvudsakligen till mejeribyggnader.

Husdjurens anatomi och fysiologi. Huvudvikten lägges vid näringsomsättningens

och körtelsystemets fysiologi.

Husdjurslära. Allmän och speciell avelslära, exteriörlära samt raslära,

närmast avseende nötkreatur och svin. Nötkreaturens och svinens

utfodring och skötsel.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (hygien). Allmän och vissa delar

av speciell hälso- och sjukvårdslära. Författningar rörande bekämpandet

av smittsamma sjukdomar.

Nationalekonomi. Allmän och tillämpad nationalekonomi.

Handelsidk. Ämnet omfattar i första hand den in- och utländska handeln

med mjölk och mejeriprodukter.

Bokföring, översikt över olika bokföringssystem, övningar i mejeribokföring.

Rättslära. De delar av ämnet, som äro av särskild betydelse för mejerihanteringen.

Pedagogik. Föreläsningar samt skriftliga och muntliga övningar.

För belysande av undervisningens fördelning på de båda studieåren

hava de sakkunniga uppgjort nedanstående förslag till undervisning spion,

som jämväl innefattar de sakkunnigas förslag till ungefärligt antal undervisningstimmar

i olika läroämnen.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 271

Antal nndervisningstimmar i tvåårig kurs för mejerikonsulenter m. fl.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

Matematik

Fysik........

Kemi........

allmän och lantbruks-- I mejeri- ••

„ , . . , . / allmän .

Bakteriolog! | meieri.

Maskinlära .............

Mejerilära...............

Mejeriekonomi.........

Husbyggnadslära......

Husdjurens anatomi och fysiologi................

Husdjurslära (nötkreatur och svin) .............

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (hygien).

Nationalekonomi........................................

Handelslära..............................................

Bokföring.................................................

Rättslära .................................................

Pedagogik.................................................

Summa

Första året

Andra året

Förd.

Övn.

Före].

Övn.

30

15

45

50

80

150

40

150

40

70

40

150

75

100

100

40

50

100

40

40

50

20

20

20

20

70

30

10

15

455

715

275

215

Därjämte borde övningar i mejerilära pågå under cirka 120 dagar.

I fråga örn bestämmelser för examen vid den högre mejerikursen hava

de sakkunniga framhållit följande.

Med avseende på de olika undervisningsämnenas inbördes ställning

borde i tillämpliga delar gälla vad förut anförts beträffande lantbruks
högskolan.

. , ... ... ,

Följande ämnen borde vara examensämnen i kurs for mejerikonsulenter

m. fl.

1. Kemi.

2. Bakteriologi.

3. Mejerilära.

4. Mejeriekonomi med handelslära.

För examen borde fordras betyget med beröm godkänd i ett av lorenämnda

ämnen och betyget godkänd i de övriga ämnena. __

Därjämte borde fordras vitsord örn godkända insikter i följande ämnen,

nämligen: maskinlära, husbyggnadslära, husdjurslära, mejeribokföring,

rättslära och pedagogik. , , , . . .

Slutligen borde studerande genom särskilda intyg styrkt sig hava pä

ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de av läroanstalten

anordnade propedeutiska kurserna i matematik, fysik, husdjurens

anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt nationalekonomi

med statistik.

I de avgivna yttrandena har i fråga örn den högre mejeriundervisningens

planläggning i några fall, såsom ovan påpekats, den meningen kommit

till uttryck, att undervisningen borde vara mera agronomiskt betonad

än vad resultatet bleve vid ett genomförande av de sakkunnigas för
-

yttra»*»

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

•

slag. Även andra anmärkningar mot nämnda förslag liava framställts.

Sålunda Ilar Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

föreslagit, att vissa ämnen såsom maskinlära och byggnadslära skulle

erhålla större utrymme, varjämte utbildningen borde vara så omfattande,

att studietiden icke kunde beräknas kortare än tre år. Svenska mejerikonsulentföreningen

bar underkastat de sakkunnigas förslag en kritisk

granskning, varvid jämförelse skett med nuvarande mejerikonsulentutbildning

jämte agronomutbildning. Föreningen anför härvid i huvudsak

följande.

Det framginge, att undervisning i huvudämnet mejerilära vid nuvarande

mejerikonsulentutbildning lämnades i sammanlagt 109 föreläsningstimmar.

Detta ämne motsvarades enligt förslaget av ämnena mejerilära

och mejeriekonomi. I dessa skulle undervisning meddelas i tillhopa 140

föreläsningstimmar. Vinsten i antal undervisningstimmar bleve sålunda

ej synnerligen stor.

I kemi och bakteriolog] vore antalet föreläsnings- och övningstimmar

enligt nuvarande undervisningsplan 191 respektive 444, enligt sakkunnigas

förslag 200 respektive 520 timmar. 1 agronomkursen förekomme för

närvarande ytterligare undervisning i bakteriologi. Med stöd härav kunde

man påstå, att undervisningen i dessa båda ämnen ej erhållit nämnvärt

flera undervisningstimmar än vad nu vore fallet.

Särskilt anmärkningsvärt syntes det föreningen vara, att undervisningen

i ämnet husbyggnadslära bleve så svag enligt förslaget. Undervisningen

i detta ämne skulle omfatta blott 50 föreläsnings- och 100 övningstimmar.

Enligt nuvarande studieplan meddelades 67 föreläsningsoch

164 övningstimmar i detta ämne. Med hänsyn till de uppgifter av

byggnadsteknisk art, inför vilka mejerikonsulenten ofta bleve ställd i sitt

arbete, syntes en avsevärd utvidgning av undervisningen i detta ämne

hava varit pa sin plats i stället för den föreslagna inskränkningen.

I nuvarande undervisningsplan upptoge undervisningen i maskinlära

blott 15 timmar. Enligt sakkunnigförslaget skulle undervisning i detta

ämne meddelas under 75 föreläsnings- och 100 övningstimmar. Ehuru

en avsevärt utvidgad undervisning sålunda föresloges, ville föreningen

dock såsom sin bestämda uppfattning hävda, att ej ens denna utökning

vore tillräcklig. Undervisningen i detta ämne hade hittills på intet sätt

motsvarat den industrialiserade mejerihanteringens krav och, då denna

utveckling alltjämt syntes fortsätta, krävdes det av mejerimannen i ledareställning

ett relativt djupt inträngande i dessa frågor. Sagda ämne

sönderfölle egentligen i följande specialämnen: maskinlära och värmeteknik,

läran örn maskinelement, hållfasthetslära samt förbränningslära.

Undervisning i dessa ämnen kunde icke meddelas i vederbörlig omfattning

på angivet timantal. Anförda specialämnen borde få minst lika

omfattning som den, i vilken undervisning i dessa specialämnen meddelades

exempelvis för kemister vid tekniska högskolan i Stockholm.

Jämfördes studieplanen för mejerilinjen med t. ex. den för ämbetsexamen

å husdjurslinjen märktes följande: mejerilinjen hade i sitt huvudämne,

_ mejerilära och mjölkhushållning, 100 föreläsningstimmar; husdjurslinjen

280 föreläsningar i huvudämnet husdjurslära. Mejerilinjen

hade 40 föreläsningstimmar i mejeriekonomi och husdjurslinjen 110 föreläsnings-

och 100 övningstimmar i lantbruksekonomi. I handelsläran

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

273

hade mejerilinjen 20 föreläsnings- och 20 övningstimmar mot husdjurslinjens

30 föreläsningstimmar. Att ämnet lantbruksekonomi med handelslära

skulle vara ett mer än dubbelt så stort och viktigt ämne för en

husdjurskonsulent än mejeriekonomi med handelslära för en mejerikonsulent,

torde med skäl kunna bestridas. Mejerikonsulentens arbete vore

väl betydligt mera liandelsekonomiskt betonat än husdjurskonsulentens,

och sakkunniga förklarade själva, att undervisningen på mejerilinjen

skulle hava till ett av sina ändamål att utbilda ledare för större mejerier,

alltså, ledare för större affärsföretag, som mejerierna med sin stora omsättning

otvivelaktigt finge anses vara.

Beträffande de ämnen, som inginge i planen för husdjurslinjen men

ej för mejerilinjen, märktes ämnet statistik. Detta ämne finge väl dock

anses hava minst lika stor betydelse för mejerimannen som för husdjursmannen.

Antalet undervisnings- och övningstimmar i den tvååriga kursen för

mejeristuderande omfattade sammanlagt 2,500 timmar, för husdjurslinjens

3 år, 2,990 timmar. För mejerilinjen motsvarade detta 5 föreläsningsoch

övningstimmar per dag, för husdjurslinjen 4 timmar per dag. En

mejeristuderande hade alltså 25 procent mer föreläsnings- och övningstimmar

per dag och alltså motsvarande mindre tid för självständiga studier

och försök.

Av det anförda framginge, att föreningen för sin del måste anse undervisningstiden

i vissa ämnen allt för kort, varför den i dessa borde avsevärt

utökas. Vid jämförelse med motsvarande ämbetsexamen framginge

mejeristuderandenas relativa överbelastning med föreläsningar och övningar.

Det syntes föreningen av anförda skäl ofrånkomligt, att studietiden

för mejeristuderande förlängdes med ett år och att den bleve lika

lång som för avläggande av ämbetsexamen.

I vad sakkunnigförslaget ordade örn licentiatexamen och doktorsgrad,

berördes ej mejeriutbildning på dessa stadier. De sakkunniga hade ej

ens antytt, örn avlagd examen vid mejerilinjen medförde samma rätt till

fortsatta studier för avläggande av licentiatexamen och vinnande av doktorsgrad

vid lantbrukshögskolan som där avlagd ämbetsexamen. Föreningen

ville för sin del betona önskvärdheten av att sådan fortsatt utbildningsmöjlighet

skapades. Forskningens betydelse för vårt mejeriväsende

motiverade detta till fullo.

I statsrådsprotokollet till propositionen till 1930 års riksdag angående Propositionen

den högre lantbruksundervisningens ordnande yttrade dåvarande chefen nr 349l193°.

för jordbruksdepartementet i förevarande fråga i huvudsak följande.

Den högre mejerikursen, som närmast skulle vara avsedd för mejerikonsulenter

och med dem jämförbara befattningshavare, hade av de sakkunniga

föreslagits skola planläggas såsom tvåårig. Med hänsyn till de

jämförelsevis stora kvalifikationer, som på grund av vår tids högt utvecklade

mejeriteknik måste ställas på olika rådgivare och instruktörer på

mejerihanteringens område, hyste departementschefen emellertid den

uppfattningen, att två års teoretisk fackutbildning vore för kort studietid

för ifrågavarande befattningshavare, helst som i fortsättningen ökad

vikt torde böra läggas jämväl på olika med näringen sammanhörande

drifts- och allmänekonomiska frågor. Kursen för mejerikonsulenter med

flera borde i likhet med motsvarande kurs vid lantbrukshögskolan för

bland andra blivande jordbrukskonsulenter planeras såsom treårig. Vid

Tiihang till riksdagens protokoll 11)31. 1 sami. Ulli hafi. (Nr 1?i3.) IH

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

Departements
chefen.

uppgörande av förslag till undervisningsämnen vid den högre mejerikursen

och deras innehåll hade de sakkunniga utgått ifrån, att med mejerihanteringens

alltmer tilltagande industrialisering och skiljande från

praktiskt jordbruk den rent agronomiska delen av mejerimannens utbildning

vore mindre oumbärlig än tidigare varit fallet. I överensstämmelse

härmed syftade de sakkunnigas förslag till undervisning vid mejerikursen

på en i jämförelse med nuvarande utbildningsförhållanden på området

tämligen långt driven specialisering. Även departementschefen ansåge,

att verksamheten på mejeriområdet vore så komplicerad, att den

helt krävde sin man. Vid omorganisation av den högre mejeriundervisningen

torde man därför icke böra utgå ifrån att befattningar såsom

mejerikonsulenter framdeles liksom nu understundom vore fallet

skulle vara förenade med verksamhet av annan art inom hushållningssällskapens

arbetsfält. Men även örn ändring skedde i nu nämnda förhållande

torde det likväl för mejerikonsulenten vara värdefullt, att han

ägde en något fylligare inblick i jordbrukets villkor och allmänna produktionsförhållanden

än de sakkunnigas förslag till undervisning syntes

innebära. Departementschefen ville i sådant hänseende föreslå, att de

mejeristuderande finge följa agronomkursens undervisning i större delen

av ämnet lantbruksekonomi. I övrigt vore intet att erinra mot förslaget

till undervisningsämnen. Vad därefter anginge förslaget till undervisningsplan

för mejerikursen vore det givetvis icke möjligt att med ledning av

de angivna siffrorna för undervisningstimmar i de olika ämnena bilda

sig en bestämd uppfattning örn kursens omfattning i varje särskilt ämne.

Det ville emellertid synas, som örn icke oväsentligt ökat utrymme på undervisningsplanen

skulle behöva beredas särskilt för ämnena maskinlära,

mejeriekonomi och husbyggnadslära. Genom den utökning av kurstiden,

som ovan föreslagits, torde den ifrågasatta ökningen i undervisningstid

för nyssnämnda ämnen utan svårighet kunna få plats på schemat. I

övrigt torde kursen böra planläggas så, att den egentliga undervisningen

i huvudsak koncentrerades till de två första studieåren, så att eleverna

kunde till stor del disponera det tredje året för mera självständigt studiearbete.

Beträffande de sakkunnigas förslag till bestämmelser för examen

vid den högre mejerikursen vore i stort sett ingen erinran att göra.

Enär på sätt ovan föreslagits lantbruksekonomi torde böra tillkomma såsom

undervisningsämne, borde emellertid mejeristuderande för erhållande

av examen äga godkända insikter jämväl i detta ämne. Huruvida

möjlighet borde beredas studerande att avlägga högre examen jämväl i

mejeriämnen torde tills vidare kunna lämnas öppet.

Såsom jag ovan anfört torde anledning icke föreligga att giva den högre

mejeriundervisningen någon starkare agronomisk betoning. Någon

anledning synes mig därför ej föreligga att i nu nämnda avseende vidtaga

ändring i de sakkunnigas förslag. Ej heller synes mig så starka

skäl hava anförts för en utökning av studietiden till att normalt bliva

treårig, att jag kan förorda en dylik utökning. Även i fråga örn studietiden

torde följaktligen de sakkunnigas förslag höra godtagas. Det torde

sedan få bliva beroende av erfarenheterna i fråga örn undervisningen,

huruvida en förändring härav är av behovet påkallad.

Jag vill därför förorda, att de sakkunnigas förslag i förevarande av
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

275

seende lägges till grund för beslut i ämnet. Härvidlag bör emellertid

understrykas, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag

av styrelsen för den högre mejeriundervisningen, förordna örn detaljutformningen

av hithörande frågor inom ramen av den av statsmakterna

fastslagna organisationen.

d. Trädgårdsundervisningen.

I fråga örn lärokursens längd vid den högre trädgårdsundervisningen

hava de sakkunniga gjort följande uttalande.

I förberörda sakkunnigbetänkande av år 1918 föreslogs en högre trädgårdskurs,

omfattande ett och ett fjärdedels år. Det kunde dock icke

rada något tvivel örn, att detta vore en allt för knappt tilltagen tid, örn

grundlig utbildning skulle kunna meddelas. I detta sammanhang behövde

blott erinras därom, att motsvarande undervisning vid Kgl. Veterinaer-

og Landbohojskolen i Köpenhamn upptoge 2 Vs år, varvid dock vore

att märka, att eleverna i den här föreslagna kursen redan i förväg skulle

hava inhämtat vissa kunskaper, särskilt i fackämnen, genom föregående

tvåårig kurs vid lägre trädgårdsskola. De sakkunniga ansåge, att den

högre trädgårdskursen borde omfatta en tid av två år. I likhet med

undervisningen för högre lantbruksutbildning syntes ifrågavarande kurs

böra taga sin början på hösten omkring den 1 november.

Högt■* lantbruksundtrvisningssakkunniga.

Med hänsyn till det elevantal, som synes kunna påräknas för kurs av

ifrågavarande slag, hava de sakkunniga föreslagit, att ny kurs tillsvidare

anordnas blott vartannat år.

Med ledning av vad i det föregående anförts angående det antal personer,

för vilket högre utbildning i trädgårdsfacket vore önskvärd, ävensom

övriga på frågan inverkande faktorer, syntes det vara berättigat att

utgå ifrån, att till en början endast omkring fem därtill kvalificerade

personer årligen skulle söka inträde som ordinarie elever vid en förefintlig

anstalt för högre trädgårdsundervisning.

Enär verkställd utredning givit vid handen, att kostnaderna för avlöning

av lärarpersonalen skulle ställa sig icke obetydligt högre, örn ny

kurs anordnades varje år, än om detta skedde blott vart annat år, syntes

det befogat, att åtminstone tillsvidare ny kurs påbörjades endast vartannat

år och att i sådan antoges intill 10 ordinarie elever. Den jämförelsevis

ringa elevfrekvens, som kunde påräknas, utgjorde givetvis en

förutsättning för att en sådan anordning skulle vara möjlig.

Beträffande undervisningens omfattning vid den högre trädgårdskursen

hava de sakkunniga uppgjort följande förslag.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. Huvudsakligen fördjupning av realskolans kurs i syfte att

bibringa eleverna större säkerhet och färdighet i räkning.

Fysik och mekanik. Kroppars allmänna egenskaper. Grunddragen av

den mekaniska fysiken. Viktigare optiska företeelser; enklare optiska

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Martts proposition Nr 143.

instrument. Värmeläran i sammandrag med särskild hänsyn till sådana

företeelser, som beröra trädgårdsodlingen. Elementär framställning av

elektricitetsläran.

Meteorologi. De viktigaste atmosfäriska företeelserna. Grunddragen

av klimatologien och framställning av Sveriges klimatförhållanden.

Elektroteknik. Elektriska ledningar, motorer och uppvärmningsanordningar.

Värme- och kylteknik. Enkla beräkningar över värmebehov i växthus

och anordnandet av värmeledningar i sådana. Varmvattenpannor och

deras skötsel. Värmeekonomi. Kylmaskiner och kylanläggningar.

Kemi och lantbrukskemi. Oorganisk kemi: De viktigaste kemiska grundämnena

och deras föreningar, så långt dessa äro av större betydelse för

växterna och djuren. Organisk kemi: kort systematisk framställning av

de viktigaste organiska ämnena. Lantbrukskemi: viktigare gödselämnen.

Geologi och marklära. Sveriges geologiska utveckling med särskild

vikt lagd vid kvartärgeologien. Grunddragen av agrogeologien.

Botanik. Morfologi: repetition av trädgårdsskolans kurs. Grunddragen

av växtanatomi och växtfysiologi med särskild tillämpning på trädgårdsväxterna.

Kort sammandrag av ekologi och växtgeografi, med särskild

hänsyn tagen till de floror och växtsamhällen, från vilka de viktigaste

trädgårdsväxterna hämtats. Systematik: genomgång av viktigare

växtgrupper i systematisk framställning. Grunddragen av ärftlighetsläran

och metoderna för förädling av trädgårdsväxter. Växtpatologi:

växtsjukdomarnas allmänna karaktärer, klimatiska förhållanden, jordmån

och växtplats m. m. som anledningar till sjukdomar; parasitära sjukdomar,

framkallade av svampar, bakterier o. s. v.; växthygien.

Zoologi. Trädgårdsväxternas fiender bland insekter och andra lägre

djur.

Fältmätning och avvägning. Huvudsakligast övningar i uppmätning

av jordområden, längd- och ytavvägning, kartritning, arealberäkning

m. m.

Bitning. Geometriska konstruktioner. Frihandsteckning. Textning.

Redskapslära. Jordbearbetningsredskap för hand-, häst- och motorkraft.

Pumpar och sprutor.

Husbyggnadslära och växthuskonstruktion. Byggnadsmateriel. Uppförandet

av enkla ekonomibyggnader, speciellt växthus.

Nationalekonomi och handelslära. Samma kurs som i det föregående

angivits för agronomkursen.

Rättslära. Samma kurs som för agronomelever med uteslutande av

vissa kapitel.

Trädgårdsekonomi. De olika ekonomiska faktorerna inom trädgårdsodlingen,

deras inbördes förhållande och deras inflytande på utbytet av

odlingen.

Bokföring. Bokföringens teori. Dess användning inom ekonomisk trädgårdsodling

och betydelse för denna. Övningar i förandet och avslutandet

av räkenskaper.

Trädgårdsanläggning. Teori: uppkomsten och utvecklingen av de olika

stilarterna inom trädgårdskonsten; dennas ståndpunkt inom olika länder;

trädgårdskonstens uppgift; olika slag av prydnadsanläggningar och

deras anpassning till givna yttre förhållanden. Teknik: utstakning, jordarbeten,

vägbyggnad, plantering, anläggning av gräsmattor, sportplatser

m. m.; prydnadsträdgårdens skötsel och vidmakthållande.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

277

Ekonomisk trädgårdsodling. Historik: trädgårdsodlingens utveckling

intill nuvarande tid, dess ekonomiska betydelse och dess ståndpunkt i

övrigt inom olika länder. Jordbearbetning: grunderna för jordens bearbetning;

plöjning respektive grävning, djupbearbetning, ytluckring; de

olika redskaperna för jordbearbetning i större och mindre skala. Fruktodling:

förutsättningarna för rationell fruktodling; uppdragningen av

fruktträd i olika former; anläggning av fruktodlingar av olika typer;

plantering; skötsel; fruktträdens blomning och fruktsättning; skörd, förvaring

och försäljning av frukt; bär- och nötodling; de olika arterna och

sorterna av fruktträd, nöt- och bärbuskar. Köksväxtodling: allmänna

förutsättningar för köksväxtodling i mindre och större skala; de olika

köksväxtslagens odling på kalljord och under glas; skörd, förvaring och

försäljning av köksväxter; sortkännedom. Blomsterodling under glas:

villkoren för ekonomiskt bedriven blomsterodling; de viktigaste handelskulturerna

av blomster växter; försäljning av produkterna. Blomsterodling

på kalljord: utvidgning av trädgårdsskolans kurs. Plantskoleskötsel:

allmänna grunder för förökning av ört- och vedartade växter;

anordnande av en större plantskola med därtill hörande utrustning; de

viktigaste växtslagens förökning.

Dekoration och bindekonst (huvudsakligast praktiska övningar). Rumsdekorationer;

dekorationer av bord m. m.; utställningsteknik; anordningar

i det fria; bindning av kransar och buketter m. m.

Fröodling och fröbehandling. Odling för merkantilt ändamål och i större

skala av de viktigaste köks växterna. Fröskörd, fröets tröskning, rensning,

torkning och förvaring. Groningsanalyser.

Försöksteknik. Principerna för utläggning av växtodlingsförsök och

åtgärder till undvikande av försöksfel. Skördebedömning och uträkning

av skörderesultat.

Trädgårdsprodukternas användning som födoämnen. Betydelsen av

köksväxter, frukter och bär som födoämnen. Deras användning i maträtter.

Principerna för konservering av olika slag.

Pedagogik. Huvudsakligast metodik, föredragningsövningar, provlektioner

med lägre trägårdsskolans elever.

Det måste anses vara av stor betydelse, att eleverna i den högre trädgårdskursen

få noga följa gången av alla praktiska arbeten i trädgårdarna.

De böra därför vara skyldiga närvara vid de tillfällen, då ledarna

av de praktiska arbetena vid slutet av varje vecka inför eleverna vid den

lägre trädgårdsskolan redogöra för dessa arbeten. De böra också deltaga

i sådana demonstrationer i trädgårdarna, som tillfälligtvis anordnas av

vederbörande lärare, även örn dessa skulle falla utom ramen för den ovan

skisserade undervisningen.

Nedanstående undervisning spion omfattar de sakkunnigas förslag dels

till ungefärliga antalet undervisningstimmar i olika ämnen och dels till

uppdelning av undervisningen på de båda studieåren.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Underrisningsplan.

Första året

Andra året

Porel.

Övn.

Föret.

Övn.

Matematik............................................................

30

Fysik och mekanik................................................

40

Meteorologi och klimatologi....................................

20

Elektroteknik* ......................................................

15

10

Värmeteknik* ......................................................

10

20

Kemi, inbegripet agrikulturkemi.............................

80

40

Geologi och marklära............................................

50

20

Botanik.

Morfologi ........................................................

10

Anatomi och fysiologi .......................................

75

50

Ekologi och växtgeografi ....................................

15

Systematik och ekonomisk växtkunskap ...............

70

10

25

10

Ärftlighetslära och växtförädling ..........................

30

20

10

Växtpatologi......................................................

25

20

10

Zoologi .............................................................

30

15

10

Fältmätning och avvägning ...................................

150

Ritning ..............................................................

50

50

Redskapslära.........................................................

30

30

Husbyggnadslära och växthuskonstruktion...............

45

100

Nationalekonomi och handelskunskap .....................

40

Rättslära ............................................................

40

Trädgårdsekonomi ................................................

20

Bokföring............................................................

80

Trädgårdsanläggning .............................................

Historik och teori .............................................

50

50

150

Teknik ............................................................

40

20

Ekonomisk trädgårdsodling.

Historik............................................................

25

Jordbearbetning ................................................

15

Fruktodling ......................................................

20

25

40

25

Köksväxtodling...................................................

5

5

25

15

Blomsterodling på kalljord .................................

5

15

10

» under glas .................................

20

70

20

Plantskoleskötsel................................................

30

10

Dekoration och bindekonst*....................................

50

Fröodling och fröbehandling .................................

10

10

F örsöksteknik .....................................................

15

10

Trädgårdsprodukternas tillvaratagande och användning

som födoämnen ................................................

10

25

Pedagogik............................................................

10

15

25

Summa timmar

640

660

490

485

Alla ämnen utom de med * betecknade äro obligatoriska för dem, som önska avlägga examen

från den högre trädgårdskursen.

Slutligen hava de sakkunniga nied avseende på examen från högre

trädgårdskurs anfört följande.

Ordinarie elev, som inhämtat godkända kunskaper i de läroämnen, vilka

i undervisningsplanen angivits som obligatoriska, borde efter avslutad

lärokurs kunna erhålla betyg örn avlagd examen från trädgårdsinstitut.

Elev, som deltagit endast i visst eller vissa av kursens läroämnen,

borde efter genomgången prövning för vederbörande lärare kunna erhålla

betyg i detta eller dessa ämnen.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

De ovan föreslagna allmänna grunderna för den högre trädgårdsundervisningens

ordnande hava gjorts till föremål för särskilt uttalande endast

i några få av de avgivna yttrandena.

Lantbruksakademien har vitsordat, att den funnit den föreslagna anordningen

av högre trädgårdsundervisning vid ett trädgårdsinstitut å

Alnarp vara ändamålsenlig.

I särskilt uttalande till lärarrådets vid Alnarp yttrande har föreståndaren

för Alnarps trädgårdsskola anfört, att han ansåge de sakkunnigas

förslag till högre kurs i trädgårdsskötsel vid Alnarp vara i väsentliga

delar välbetänkt. Beträffande undervisningen i kemi för högre trädgårdskursen

vore det dock erforderligt, att den skildes från motsvarande

undervisning i agronomkursen.

Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter har ansett, att vissa avvikelser

från de sakkunnigas förslag vore önskvärda.

Enligt den föreslagna undervisningsplanen skulle kursen vara lika för

alla under håda åren, men det syntes föreningen lämpligare, örn under

det andra läsåret undervisningen uppdelades på tvenne linjer, ekonomisk

trädgårdsodling å ena sidan och tjänstemanna- och undervisningsverksamhet

å andra.

Liksom det för dem, som ämnade bliva handelsträdgårdsmästare, vore

en onödig belastning med 50 timmars ritning och 260 timmars trädgårdsanläggning

andra året, så skulle det för en blivande trädgårdskonsulent

vara mindre väl använd tid med 90 timmars blomsterodling under glas

och 145 timmar husbyggnadslära och växthuskonstruktioner under andra

året, örn dessa ämnen under kortare tid förekommit under första året.

Detta framhölles också under »allmänna grunder för undervisningens

ordnande», men komme icke till synes i förslaget till undervisningsplan.

Styrelsen för Sveriges konditioner ande trädgårdsmästares förbund har

såsom sin mening uttalat, att antalet föreläsningar i fysik och mekanik,

kemi, redskapslära och rättslära borde minskas, under det att ökning i

antalet undervisningstimmar borde vidtagas beträffande ämnena växtpatologi,

trädgårdsekonomi, köksväxtodling, blomsterodling på kalljord

samt fröodling och fröbehandling. I den sistnämnda ämneskombinationen

borde ingå föreläsningar och demonstrationer i frökännedom.

I sitt yttrande i förevarande avseende till statsrådsprotokollet till propositionen

nr 249/1930 anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i huvudsak följande.

Kurstidens längd, som av de sakkunniga föreslagits till två år, vore

lämpligt tillmätt. Med hänsyn till att antalet elever vid ifrågavarande

kurs beräknats uppgå till endast fem örn året lämnade departementschefen

jämväl utan erinran de sakkunnigas förslag, att nya elever tills vidare

skulle antagas endast vartannat år. Vad därefter anginge de sakkunnigas

förslag beträffande undervisningens omfattning samt undervisningsplan

vid den högre trädgårdskursen ville departementschefen i anslutning

till vad förut anförts med avseende på vissa andra undervisningskurser

understryka, att det torde bliva vederbörande kurslednings

uppgift att med stöd av vunnen erfarenhet vidtaga de jämkningar, som

kunde befinnas erforderliga. Vad särskilt anginge den ifrågasatta linjedelningen

vid den högre trädgårdsundervisningen torde denna, som väl

Yttranden.

Propositionen

nr 249/1930.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

. i och för sig kunde anses önskvärd, tills vidare böra anstå. De föreslagna

bestämmelserna rörande examen från högre trädgårdsknrs föranledde

ingen anmärkning.

Departements- De sakkunnigas förslag i förevarande avseende synes mig väl ägnat

chefen. att ^ggas till grund för ett ståndpunktstagande i fråga örn den högre

trädgårdsundervisningens läggning och organisation. Jag finner mig

därför böra biträda nämnda förslag.

8. Befattningshavare och administration,

a. Lantbrukshögskolan.

De sakkunniga hava vid redogörelse för behovet av befattningshavare

vid lantbrukshögskolan inledningsvis erinrat därom, att undervisningen

vid högskolan förutsatts skola vara av fullt högskolemässig karaktär. Såsom

följd därav måste de fast anställda lärarna vara jämförelsevis specialiserade

och äga relativt höga vetenskapliga kvalifikationer. Vid bestämmande

av undervisningsskyldigketen för varje dylik lärare borde

hänsyn tagas till undervisningens höga plan ävensom nödvändigheten av

att bereda tid för ifrågavarande lärare att bedriva självständigt forskningsarbete.

Fast anställd lärare bör enligt de sakkunnigas mening liksom vid andra

jämförbara anstalter med högskolemässig undervisning hava professors

ställning. Annan lärare med självständig undervisning föreslås skola benämnas

speciallärare. Såsom biträden vid undervisningen i vissa ämnen

anses böra anställas ett antal assistenter och amanuenser.

Behovet av lärare av olika slag hava de sakkunniga ansett böra beräknas

på följande sätt.

1. Jordbrukslära. På grund av ämnets avsevärda omfattning och synne5^?.

en ®t°ra betydelse hava de sakkunniga ansett det väl motiverat, att

två särskilda professurer upprättas, nämligen en i allmän jordbrukslära

och en i växtodlingslära. Först genom en sådan anordning torde kunna

förväntas, att undervisningen i ämnet får den vetenskapliga karaktär, som

måste anses påkallad.

Såsom biträde särskilt vid den för undervisningen erforderliga, rätt omfattande

försöksverksamheten bör till vardera professorns förfogande ställas

en assistent.

2. Husdjurslära. Beträffande detta ämne är det örn möjligt ännu

angelägnare, att en uppdelning i två professurer sker. De sakkunniga

föreslå alltså, att särskilda professurer upprättas i husdjurens avels- och

raslära samt i husdjurens utfodring och skötsel.

Särskilt i ämnet husdjurens utfodring och skötsel förutsätter undervisningen

en icke obetydlig försöksverksamhet, varför tillgång till assistent

bör finnas. I ämnet husdjurens avels- och Taslära, där ävenledes försöks
-

Befattnings
havare.

Högre lantbrtiksundervisningssakkunniga.

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

verksamhet i viss omfattning är behövlig, torde professorn åtminstone

tillsvidare kunna åtnöja^ med en kvalificerad amanuens.

3. Lantbruksekonomi. Betydelsen av en fördjupad undervisning i

detta ämne har allt mer börjat inses, och alla torde väl numera vara ense

därom, att ämnet bör företrädas av en professur.

4. Kulturteknik är ävenledes ett ämne, som ur lantbruksvetenskaplig

synpunkt måste tillmätas stor betydelse. Icke minst för främjande

av den synnerligen viktiga forskningsverksamheten på ifrågavarande

område är det enligt de sakkunnigas mening nödvändigt, att en professur

upprättas i ämnet. Såsom biträde åt professorn särskilt vid de praktiska

övningarna bör anställas en assistent.

5. Lantbrukskemien är av synnerligen stor betydelse såsom grundläggande

disciplin för olika grenar av lantbruksvetenskapen, och ämnet bör

därför företrädas av en professur. Vid laborationerna har professorn

behov av en amanuens såsom biträde.

6. Lantbruksbotanik. Även detta ämne är av så stor grundläggande

betydelse för de egentliga lantbruksstudierna, att en professur i ämnet

enligt de sakkunnigas mening icke kan undvaras. Professuren synes

lämpligen böra omfatta såväl lantbruksbotanik som lantbrukszoologi och

allmän ärftlighetslära, men, då en person icke kan förutsättas behärska

hela detta område, torde undervisningen i en mindre del därav böra uppdragas

åt särskild speciallärare.

Vid olika slags övningar torde professorn behöva biträde av amanuens.

7. Marklära. Detta ämne har först under den senaste tiden blivit föremål

för större intresse, men numera drives en omfattande forskningsverksamhet

på området inom olika delar av världen. Med hänsyn till

ämnets stora betydelse såsom vetenskaplig grundval för det fortsatta studiet

av jordbruksläran anse de sakkunniga det vara väl motiverat, att en

professur upprättas i ämnet.

8. Husdjurens anatomi och fysiologi. För studier inom husdjurslärans

område kan detta ämne sägas hava samma grundläggande betydelse som

lantbruksbotaniken och markläran hava för studiet av jordbruksläran.

De sakkunniga anse, att ifrågavarande ämne icke blir tillbörligt tillgodosett

med mindre en professur upprättas i ämnet.

Även i detta ämne behöver en amanuens anställas såsom biträde vid övningar.

9. Redskapslära. Den fortgående mekaniseringen inom jordbruket för

med sig, att redskapsläran får en allt större betydelse^ såsom undervisningsämne.

Enär den mera vetenskapliga delen av ifrågavarande ämne

— taget i inskränkt bemärkelse — synes vara av rent teknisk natur och

förty torde böra vara företrädd inom annat forskningsområde, hava de

sakkunniga emellertid ansett, att ämnet vid nu ifrågavarande kurs åtminstone

tillsvidare bör kunna företrädas av speciallärare. Do sakkunniga

förutsätta, att frågor rörande användningen av olika redskap och

maskiner behandlas i samband med undervisningen i de ämnen, som närmast

beröras därav, t. ex. användningen av redskap för jordens bearbet
-

ning vid undervisningen i allmän jordbrukslära.

10. Husbyggnadslära. Beträffande detta ämne gäller i stort sett vad

ovan anförts med avseende på ämnet redskapslära. Icke heller i detta

ämne hava de sakkunniga därför ansett sig böra föreslå fast anställd

lärare

11. Nationalekonomi. Vissa delar av ämnet äro av stor betydelse såsom

vetenskaplig grundval för studiet av lantbruksekonomien. Med an
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ledning härav har ämnet på den ekonomiska linjen ansetts böra upptagas

såsom examensämne. Ehuru sålunda skäl tala för, att ämnet vid

ifrågavarande undervisning företrädes av professur, hava de sakkunniga

likväl icke ansett sig böra för närvarande föreslå en sådan åtgärd.

12. I övriga ämnen, som ansetts böra förekomma vid lantbrukshögsko^

lan, torde undervisningen lämpligen böra bestridas av speciallärare.

För att i viss mån belysa de fast anställda lärarnas undervisningsskyldighet

ävensom behovet av speciallärare och biträden vid lantbrukshögskolan

hava de sakkunniga beträffande undervisningen för agronomisk

ämbetsexamen angivit det ungefärliga antalet undervisningstimmar för

varje lärare. De sakkunniga hava emellertid framhållit, att undervisningsskyldigheten

för fast anställda lärare icke inskränkte sig till det sålunda

angivna timantalet. Därutöver borde nämligen vederbörande lärare

i förekommande fall meddela undervisning i motsvarande ämnen,

avseende jämväl andra vid högskolan inrättade examina. Varje lärare,

som meddelade självständig undervisning, borde vidare åligga prövningsskyldighet

i de ämnen, i vilka han undervisat. Därvid förtjänade särskilt

omnämnas skyldigheten att granska av studerande utarbetade skriftliga

uppsatser och avhandlingar inom vederbörande ämnesområde.

Fördelning mellan olika lärare av undervisningen för agronomisk

äm betsexamen.

Matematik:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (30 förel., 15 övn.).

Fysik och meteorologi:

Speciallärare undervisar i ämnet (50 förel., 50 övn.).

Lantbrukskemi:

Professor i lantbrukskemi bestrider undervisningen såväl i allmän kemi

(50 förel., 100 övn.) som i lantbrukskemi (på grund av delvis specialiserad

undervisning tillsammans 60 förel., 120 övn.).

Summa 110 förel., 220 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Lantbruksbotanik och lantbrukszoologi samt allmän ärftlighetslära:

Professor i lantbruksbotanik undervisar i lantbruksbotanik (utom växtpatologi)

(100 förel., 100 övn.) samt dessutom antingen i allmän ärftlighetslära

(30 förel., 10 övn.) eller i växtpatologi och lantbrukszoologi (40

förel., 30 övn.).

Summa (approx.) 130 förel., 110 övn.

Speciallärare undervisar i växtpatologi och lantbrukszoologi (40 förel.,

30 övn.) eller i allmän ärftlighetslära (30 förel., 10 övn.).

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Bakteriologi:

Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet (35 förel., 60 övn.).

Marklära:

Professor i marklära handhar undervisningen i ämnet å jordbrukslinjen

(90 förel., 70 övn.) och å övriga linjer (40 förel., 20 övn.).

Summa 130 förel., 90 övn.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

283

Allmän jordbrukslära:

Professor i allmän jordbrukslära meddelar undervisning i ämnet dels

i en allmän kurs (70 förel., 40 övn.), dels speciellt för jordbrukslinjen (70

törel., 130 övn.). ..

Summa 140 förel., 170 ovn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

V äxodlingslära:

Professor i växodlingslära giver allmän kurs i ämnet för samtliga sludielinjer

(70 förel., 40 övn.) samt meddelar ytterligare undervisning i ämnet

för jordbrukslinjen (70 förel., 130 övn.).

Summa 140 före!., 170 övn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Kulturteknik:

Professor i kulturteknik undervisar i ämnet för jordbrukslinjen (100

förel., 220 övn.) och för övriga studielinjer (av dessas undervisning i ämnet

beräknas 30 förel. och 100 övn. vara gemensamma med jordbrukslinjen;

återstå 20 förel.). ..

Summa 120 törel., 220 ovn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Redskccpslära •

Speciallärare undervisar i ämnet i allmän kurs för samtliga studielinjer

(40 förel., 60 övn.) och i specialkurs för jordbrukslinjen (30 förd., 40

övn.).

Husby ggnadslära:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (40 förel., 80 övn.).

Husdjurens anatomi och fysiologi: ...

Professor i husdjurens anatomi och fysiologi bestrider undervisningen

i ämnet såväl för husdjurslinjen (100 förel., 150 övn.) som för övriga

linjer (35 förd., 35 övn.). . ..

Summa 135 törel., 185 ovn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens avels- och raslära:

Professor i husdjurens avels-och raslära undervisar i allman kurs i arnnet

för samtliga studielinjer (70 föret., 40 övn.) samt meddelar ytterligare

undervisning i ämnet för husdjurslinjen (70 förd., 130 övn.).

Summa 140 fört., 170 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens utfodring och skötsel: . .

Professor i husdjurens utfodring och skötsel meddelar undervisning

såväl gemensamt för samtliga linjer (70 förd., 40 övn.) som speciellt för

husdjurslinjen (70 förd., 130 övn.).

Summa 140 ford., 170 ovn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära:

Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet (30 förel., 15 ovn.).

Mjölkhushållning: .

Speciallärare undervisar i ämnet (50 förel., 15 ovn.).

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Nationalekonomi med statistik:

Speciallärare .bestrider undervisningen såväl i den allmänna kursen

för samtliga linjer (50 förd.) som i tilläggskursen för den ekonomiska linjen

(40 föret., 20 övn.).

Lantbruksekonomi med handelslära:

Professor i lantbruksekonomi giver allmän kurs i lantbruksekonomi för

samtliga linjer (110 förd., 100 övn.) samt meddelar specialundervisning

för den ekonomiska linjen i lantbruksekonomi (50 förel., 20 övn.) och i lantbruksbokföring

(50 övn.).

Summa 160 förd., 170 övn.

Speciallärare meddelar undervisning i handelslära såväl i allmän kurs

för samtliga linjer (30 förel.) som speciellt för den ekonomiska linjen

(20 förel., 40 övn.).

LantbruksbokfÖring:

Speciallärare leder övningarna i den allmänna kursen (80 övn.). Professorn

i lantbruksekonomi meddelar specialundervisning i ämnet för

den ekonomiska linjen (se ovan).

Rättslära:

Speciallärare giver såväl allmän kurs i ämnet (50 förel., 25 övn.) som

specialundervisning för den ekonomiska linjen (40 förd., 25 övn.).

Trädgårdsskötsel:

Speciallärare bestrider undervisningen (10 förd., 10 övn.).

Skogshushållning:

Speciallärare undervisar i ämnet (50 förd.).

Pedagogik:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (10 förd., 15 övn.).

Behovet av lärare och biträden vid lantbrukshögskolan enligt de sakkunnigas

förslag framgår närmare av följande sammanställning.

Antalet erforderliga lärare rid lantbrukshögskolan.

Professor

Special-

lärare

Assistent

Amanuens

i

1

1

1

1

Lantbruksbotanik, lantbrukszoologi o. ärltlighetslära...

i

i

1

1

x

1

1

1

Kulturteknik......................................................

1

l

i

Husdjurens anatomi och fysiologi...........................

1

1

1

1

1

i

i

i

Mjölkhushållning.................................................

Nationalekonomi med statistik ..............................

Lantbruksekonomi med handelslära och bokföring ...

Rättslära ......................................................

1

2

1

1

1

Skogshushållning........ ............................

Pedagogik.....................................

1

Summa

10

15

4

4

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

De sakkunniga hava vidare framhållit önskvärdheten av att vid sidan

av nu angivna lärare ett antal yngre forskare knötes till högskolan. För

ändamålet bordo docentstipendier ställas till förfogande.

I syfte att bereda yngre framstående forskare tillfälle att fortsatta

sin verksamhet vid högskolan, borde vid denna finnas tillgängliga ett antal

docentstipendier. Härigenom torde det vetenskapliga livet vid högskolan

komma att i hög grad främjas och större förutsättningar skapas

för att denna skulle bliva en framstående härd för vetenskaplig forskning.

Givetvis borde docent, som tilldelats stipendium, även åläggas en

viss, mindre omfattande undervisningsskyldighet. De sakkunniga ville

föreslå, att till en början fem docentstipendier ställdes till förfogande. Av

dessa borde tre företrädesvis avse de fem s. k. huvudämnena för ämbetsexamen,

d. v. s. allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avelsoch

raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi

med handelslära.

I de inkomna yttrandena har i allmänhet vitsordats behovet av det antal

lärare vid en blivande lantbrukshögskola, som de sakkunniga föreslagit.

Endast statskontoret har uttalat tveksamhet, huruvida det kunde

anses erforderlig^ att redan vid tillskapandet av lantbrukshögskolan

inrätta befattningar till det antal, som sålunda blivit ifrågasatt.

Av de föreslagna professurerna har endast den i marklära blivit

föremål för något olika värdesättning.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att, örn någon beskärning av antalet

professurer av ekonomiska skäl skulle anses erforderlig, det skulle kunna

ifrågasättas, att undervisningen i marklära meddelades genom speciallärare
Filosofiska

fakulteten i Uppsala har ansett, att de sakkunniga med

rätta framhållit marklärans betydelse som en av grundvalarna för den

moderna jordbruksläran. ....

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har uttalat, att den pa intet satt

ville bestrida, att den undervisning, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle tillkomma professorn i marklära, måste vara av synnerlig vikt

för högskolans ändamål, och att en professur därför i och för sig vore

önskvärd. Det måste dock ifrågasättas, huruvida den av de sakkunniga

föreslagna omfattningen av professuren vore lämplig, då det måste stöta

på mycket stora svårigheter att till dess innehavare kunna erhålla någon,

som hade full kompetens i samtliga däri ingående ämnen — förutom

geologi även kapitel av kemisk, fysikalisk och biologisk art. Det skulle

också kunna tänkas, att läroämnet marklära i vad avsåge dess lantbruksfysikaliska

del kombinerades med den allmänna fysiken. Härför talade

det förhållandet, att de kemiska och biologiska processerna i åkerjorden

i det föreliggande förslaget kunde anses vara representerade av professorerna

i lantbrukskemi och lantbruksbotanik, medan däremot för den

viktiga del av markläran, som avsåge de fysikaliska förhållandena i jorden,

annan representant ej föreslagits. Styrelsen, som funné, att den föreslagna

professurens i marklära omfattning behövde tagas under förnyad

omprövning, ville för sin del framhålla betydelsen av att lantbruksfysiken

under alla förhållanden komme att Idiva tillräckligt representerad

inom högskolans lärarkår.

Yttranden.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

I åtskilliga yttranden kava anmärkningar framställts mot det sätt,

varpå de sakkunniga kava tänkt sig undervisningen i botanik

ock zoologi ordnad. Dels kar den meningen uttryckts, att en professur

omöjligen kan få inrymma såväl botanik som zoologi, dels anser

man, att i ämnet botanik bör inrättas två professurer ock dels föreslås

inrättandet av en professur i ärftligketslära. (För egen del vill jag kär

framhålla, att de sålunda anförda synpunkterna bliva i väsentliga delar

tillgodosedda i förevarande förslag.)

I fråga örn lärår krafter i redskapslära ock närliggande

ämnen hava i vissa yttranden de sakkunniges förslag betecknats såsom

otillfredsställande.

Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter kar framhållit,

att forskningen på området för lantbrukets maskin- ock redskapslära

icke lämpligen kunde förläggas till tekniska högskolan. Även örn

tekniska högskolan hade eller skulle få en professur, behandlande bland annat

lantbruksmaskiner och redskap, skulle denna icke fylla behovet, ty

denna professur skulle ovillkorligen bliva konstruktörs- ock fabrikationstekniskt

inriktad. Vid en lantbrukskögskola krävdes därför en agronömisk,

på maskinernas utbildning för de speciella behoven i avseende på biologiska

o. d. synpunkter inriktad undervisnings- och forskningsverksamhet.

Undervisningen borde ej omfatta en beskrivande kurs över olika maskiner

utan en kritisk granskning av maskinernas arbetsresultat, verktygens

lämpande för behoven, produktions- och ekonomiska frågor i samband

med arbetsresultaten, såsom exempelvis grobarhetens, utsädesmängdens,

avkastningens etc. samband med maskinens arbetssätt, driftkostnad, konstruktion

etc.

Redskapsläran vid en lantbrukshögskola måste därför stå på en mycket

hög nivå och framför allt varken vara beskrivande eller konstruktivt

lagd. Den utgjorde ett mycket viktigt självständigt forskningsområde.

De sakkunnigas förutsättande, att frågor rörande användningen av olika

maskiner och redskap behandlades i samband med undervisningen i de

ämnen, som närmast berördes därav, uteslöte icke i någon mån behovet

av denna forskningsverksamhet samt de speciella synpunkter, som av en

forskare på detta område vore att lägga på redskapsläran.

Styrelsen ansåge därför, att det vore ett trängande behov, att redskapsläran

företräddes av en professur vid lantbrukshögskolan. En dylik professur

skulle helt visst vara av vida större värde än en professur i lantbruksmaskiner

vid tekniska högskolan, vars inrättande inom en snar

framtid annars måhända framträdde såsom en konsekvens av att redskapsläran

endast vore företrädd av en speciallärare vid lantbrukhögskolan.

Provningsnämnden för lantbruksmaskiner vid Alnarp har föreslagit,

att saväl vid lantbrukshögskolan som vid agronomkurs undervisningen i

redskapslära skulle bestridas av en professor, som icke borde betungas

med undervisning i något annat ämne. Därvid har förutsatts, att statens

maskin- och redskapsprovningsanstalter skulle förläggas till Ultuna

och Alnarp med professorna i redskapslära som föreståndare.

Lantbruksstyrelsen har erinrat om, att styrelsen för statens maskinoch

redskapsprovningsanstalter framhållit behovet därav, att redan vid

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

högskolans startande en professur inrättades i maskin- och redskapslära.

Huru betydande detta ämne enligt lantbruksstyrelsen förmenande än

vore, ansåge sig styrelsen dock icke kunna ansluta sig till den uppfattningen,

att undervisningen i detta ämne åtminstone tillsvidare icke

skulle kunna tillfredsställande ordnas så, som de sakkunniga föreslagit.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig emellertid i detta sammanhang böra understryka

önskvärdheten av, att maskin- och redskapsprovningsanstalterna,

i vad avsåge provning av lantbruksmaskiner, förlädes tili samma

plats som högskolan. I ännu högre grad än i fråga örn någon av centralanstaltens

avdelningar torde en sådan förläggning genom det demonstrationsmaterial,

den skulle lämna för undervisningen i maskin- och redskapslära,

vara av betydelse ur högskolans synpunkt.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har funnit det vara otillfredsställande,

att ämnet fysik med meteorologi endast skulle företrädas genom tillfälligt

anställda speciallärare. Endast av en fast anställd lärare i professors

ställning kunde förväntas, att han odelat riktade sitt intresse och sin

forskning på de speciella grenar inom de nämnda vetenskaperna, vilka

hade betydelse för agrikulturforskningen. De ökade möjligheter för

växtodlingen och lantbruket överhuvud, som skapades genom tillgång på

billig elektrisk kraft inom stora delar av vårt land, finge icke förbises,

då ett institut av högskolekaraktär skulle upprättas och få sin sammansättning

av lärarkrafter fixerad. Likaså torde värmelärans betydelse liksom

strålningsutbytet och de atmosfäriska företeelsernas fundamentala vikt

för agrikulturvetenskaperna ligga i så öppen dag, att behovet av en på

dessa områden kompetent fackman för såväl undervisning som forskning

enligt fakultetens mening ej borde förbises.

Lärarrådet vid Ultuna har ansett, att frågan örn professur i redskapslära

borde återupptagas i sammanhang med avgörandet örn förläggande

av redskapsprovningsanstalterna och i samband därmed eventuellt upprättandet

av en forskningsanstalt på detta område.

Tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställning i ärendet

högskolans styrelse anslutit sig, har uttalat, att, örn det också vöre naturligt

att vid en lantbrukshögskola huvudvikten lades på de biologiska och

ekonomiska ämnesgrupperna, syntes det dock som örn de sakkunniga särskilt

med avseende på lärarkrafter icke tillräckligt tillgodosett den matematisk-fysikalisk-tekniska

ämnesgruppen, som enligt de sakkunnigas förslag

icke skulle erhålla någon lärare i professorsställning utan endast företrädas

av mera tillfälligt anställda speciallärare. De sakkunnigas förslag

avveke i denna punkt från den nuvarande organisationen vid lantbrukshögskolorna

i Norge, Danmark, Tyskland, Holland och Schweiz

ävensom från den hittillsvarande anordningen vid Alnarp och Ultuna,

utan att avvikelsen av de sakkunniga hade motiverats och ej gärna kunde

motiveras med någon minskad betydelse av dessa ämnen för lantbruksforskningen.

Snarast torde deras betydelse hava ökats genom lantbrukets

fortskridande motorisering och användning av maskinella hjälpmedel,

den ökado och alltmera mångsidiga användningen av elektrisk kraft,

den ökade insikten örn strålningens inverkan på växtodlingen, den ökade

användningen av fysikaliska och matematisk-statistiska metoder inom

de biologiska vetenskaperna o. a. Det syntes lärarkollegiet, att lantbruksforskningen

skulle vara i särskilt behov av en professur i fysik med

orientering åt de flir lantbruket viktiga grenarna av ämnet. Med denna

professur kundo eventuellt även förenas undervisningsskyldigliet i meteorologi

och i matematik.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143

En motsvarande motivering syntes lärarkollegiet gälla även vad ämnet

redskapslära beträffade. Maskiner och redskap för lantbrukets behov

måste ses från två synpunkter. Den ena, för vilken tekniska högskolan

vore representant, gällde konstruktion och tillverkning. Den andra,

för vilken lantbrukshögskolan måste bliva representant, avsåge behoven

samt kraven på maskinernas egenskaper för erhållande av ett tillfredsställande

arbetsresultat. Här förelåge sålunda ett i vår tid utomordentligt

viktigt forskningsområde, vilket ej kunde tillgodoses genom verksamheten

vid en teknisk högskola med dess rent tekniska inriktning, men väl

av den agronomiskt inriktade lantbrukshögskolans vetenskapsidkare på området.

Detta forskningsarbetes resultat måste bliva utgångspunkten för

den tekniska konstruktions- och fabrikationsverksamheten. Av dessa

skäl syntes det lärarkollegiet, att en professur i redskapslära vore ett

viktigt behov.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har givit uttryck åt den meningen,

att undervisningen i redskapslära vore för det nutida jordbruket av

så stor betydelse och ämnet så omfattande och fordrande, att läraren uti

detta ämne borde hava professors ställning. — Gävleborgs läns hushållningssäUskaps

förvaltningsutskott har uttalat sig i samma riktning.

Beträffande ämnet kultur teknik har förslag även framkommit om

viss ändring i fråga örn lärare.

Sveriges lantbrukslärareförbund har påpekat, att den föreslagna timplanen

icke med avseende på kulturteknik innebure någon ökning i föreläsningar

eller övningar mot vid den nuvarande, ej fullt tillfredsställande

utbildningen, utan tvärtom något minskning, och dock bleve läraren

i ämnet mera betungad med såväl föreläsningar som övningar än

andra lärare vid högskolan. För att nödig utökning skulle kunna ske

särskilt i antalet övningstimmar i detta typiska övningsämne och för att

tid skulle beredas professorn att leda och själv i önskvärd omfattning bedriva

forskningar, vore det därför icke nog med en assistent såsom biträde,

utan torde därjämte en speciallärare böra anställas för handhavande

av en del av föreläsningarna och övningarna — väl närmast dem i

fältmätning. — I särskilt yttrande till Ultuna lärarråds utlåtande i ämnet

har professorn P. E. Ullberg framfört liknande synpunkter.

Ytterligare må i detta sammanhang omnämnas, att större akademiska

konsistoriet i Lund såsom sin mening framhållit, att den undervisning,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle åvila professorerna, syntes så

omfattande, att, örn den skulle hållas på verkligt hög vetenskaplig nivå,

föga tid bleve övrig för eget vetenskapligt forskningsarbete.

Den föreslagna docentinstitutionen har givit anledning till särskilt

uttalande endast från några få håll.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har funnit de sakkunnigas förslag

om anvisande av visst belopp till docentstipendier mycket tilltalande.

Det torde emellertid få anses mindre lämpligt, att sådant stipendium

finge innehavas av samma person under obegränsad tid, varför viss maximitid

torde böra föreskrivas för innehavandet. Likaledes syntes det styrelsen

vara lämpligt, att rätt medgåves stipendiat att med bibehållet

åtnjutande av stipendiet idka studier vid in- eller utländsk högskola eller

annan institution, dock med villkor att studieplanen godkänts av lärår
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kollegiet. I anledning härav skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke

benämningen docent borde utbytas mot stipendiat. —• I särskilt yttrande

har professorn Högbom uttalat, att det för docentstipendier beräknade anslaget

skulle bättre utnyttjas, om det disponerades dels för ytterligare

behövliga assistenttjänster vid do större läroämnena, dels, efter avlagda

ämbets- eller kandidatexamina, till stipendier åt förtjänta och studiebegåvade

elever för att bereda dem tillfälle att inom högskolan eller, där

eljest förutsättningar funnes, vidare utbilda sig eller bedriva forskning

inom lantbrukets olika fack.

Tekniska högskolans lärarkollegium har ansett det vara synnerligen

lyckligt för den högre lantbruksundervisningen, om de sakkunnigas förslag

rörande docentinstitutionen realiserades.

Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anför i förevarande Propositionen

ämne i sitt yttrande till statsrådsprotokollet i samband med avlåtandet nr 3i9l1930

av propositionen 249/1980 bland annat följande.

Det torde icke kunna bestridas, att det föreslagna antalet fast anställda

lärare voro mycket knappt. Till jämlörelse linge nämnas, att redan med

nuvarande, mera begränsade högro lantbruksundervisning funnes inrättade

åtta professorsbefattningar vid Ultuna samt nio professorsbefattningar

och en laboratorsbefattning vid Alnarp, därvid å senare platsen

dock tvenne professorsbefattningar närmast avsåge högre mejeriundervisning.

Do sakkunnigas förslag innebure därför, dels att vissa professorer

erhöllo en jämförelsevis tyngande undervisningskyldighet och dels

att undervisningen i vissa lall även i ganska viktiga ämnen finge bestridas

av speciallärare. De olägenheter, som därav kunde föranledas,

torde det emellertid icke vara möjligt att redan vid högskolans start helt

undgå. Av ekonomiska hänsyn torde det nämligen icke gärna vara tänkbart

att nu tillgodose alla de i och för sig berättigade krav på kvalificerade

lärarkrafter i olika undervisningsämnen, som kunde resas.

Beträffande den iöreslagna professuren i marklära hade ifrågasatts,

huruvida den icke eventuellt borde utbytas mot en professur i lantbruksfysik.

Även örn det vore önskvärt, att sistnämnda ämne kunnat bättre

tillgodoses vid högskolan än som föreslagits av de sakkunniga, ansåge

sig departementschefen dock i valet mellan detta ämne och marklära böra

förorda, att det senare i första hand bleve representerat genom fast anställd

lärare. Markläran torde nämligen under senare tid hava visat sig

äga allt större betydelse såsom grundläggande disciplin för den tillämnade

vetenskapen på det egentliga jordbrukets område. Departementschefen

anslöte sig i detta sammanhang till den från något håll uttalade

meningen, att professorn i marklära möjligen skulle kunna vid sidan av

sitt ämne övertaga någon del av undervisningen i kemi för att därmed

i viss mån lätta kemiprofessorns kanske väl stora arbetsbörda.

Undervisningen i ämnet redskapslära hade förutsatts skola, bestridas

av speciallärare. I vissa yttranden hade den uppfattningen kommit till

uttryck, att iimuet borde företrädas av professur. Departementschefen

delade deras mening, som ansåge, att redskapsläran och vad därmed sammanhörde

voro utav den stora och växande betydelse för jordbruket, att

ämnet helst borde vid lantbrukshögskolan vara representerat av fast anställd

lärare. Frågan härom syntes snarast böra upptagas till förnyad

prövning och resultatet därav framläggas senast i samband med förslag

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sand. 129 hafi. (Nr H3) 19

s. 290 Kontrollera mot PDF

Utredningsmännen

angående

försöksverksamheten

m m.

290 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

till omorganisation av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,

varmed den ägde ett visst samband. I avbidan därpå torde undervisningen

i redskapslära tills vidare böra bestridas av en speciallärare.

I kulturteknik borde anställas en speciallärare för undervisning i fältmätning.

Undervisningens omfattning för denne lärare kunde beräknas

till 20 föreläsnings- och 60 övningstimmar.

Den av de sakkunniga föreslagna docentinstitutionen vore av så väsentlig

betydelse för den vetenskapliga verksamheten vid högskolan ävensom

för rekrytering av vetenskapliga befattningar inom den högre lantbruksundervisningen

och försöksverksamheten på jordbruksområdet, att

departementschefen icke tvekade att tillstyrka förslaget i denna del, oaktat

det innebure en jämförelsevis stor kostnadsökning för högskolan. Det

torde bliva en senare åtgärd att fastställa de närmare bestämmelserna för

tillgodonjutande av docentstipendium vid lantbruksbögskolan.

Förutnämnda utredningsmän för utredning beträffande centralanstaltens

för försöksväsendet på jordbruksområdet och en blivande lantbrukshögskola

inbördes ställning hava icke i förevarande avseende föreslagit

någon ändring i de sakkunnigas förslag beträffande de undervisningsämnen,

som icke beröras av försöksverksamhetens införlivande med högskolan.

Utredningsmännen anföra rörande lärarnas vid högskolan undei''visningsskyldighet

bland annat följande.

Beträffande vissa institutioner eller delar av sådana, vilka nu förutsattes

få sig jämväl försöksverksamhet ålagd, syntes någon väsentlig ändring

i undervisningsskyldigheten för vederbörande institutionsföreståndare

icke behöva förutsättas. I ämnena marklära, bakteriologi, kulturteknik,

husdjurens anatomi och fysiologi samt husdjurens avels- och raslära

1 torde sålunda vederbörande professorer även efter tillkomsten av

de ytterligare arbetsuppgifter, som införlivandet av försöksverksamheten

med undervisningsinstitutionerna innebure, kunna i stort sett bestrida

undervisning i samma omfattning, som i högskolebetänkandet angivits.

Därvid förutsattes, att professorerna bereddes ökad hjälp i sitt arbete genom

anställande av assistenter.

För institutionen i lantbrukskemi räknades med, att jämte professorn

skulle finnas förutom andra befattningshavare en laborator. Undervisningen

i ämnet torde lämpligen böra till ungefär lika delar falla på

nämnda båda befattningshavare. Man kundo t. ex. tänka sig, att professorn

undervisade i organisk kemi och laboratorn i oorganisk kemi. Annan

uppdelning av ämnet vore givetvis även möjlig. Huruvida examinationsskyldigheten

ävenledes borde uppdelas på de båda befattningshavarna

eller den helt skulle åvila professorn vore en fråga, som i detta sammanhang

icke torde behöva upptagas till prövning. Vid övningarna i

kemi torde assistenter vid institutionen kunna verksamt biträda lärarna.

Ovannämnda uttalande rörande befattningshavarnas undervisningsskyldighet

bygger på den förutsättningen, att den försöksverksamhet,

1 Utredningsmännens uttalande är knutet till alternativ B. Beträffande alternativ C, varom

här är fråga, komma nya försöksuppgilter endast i betraktande rörande ämnena marklära

och bakteriologi.

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

som nu bedrives av centralanstaltens botaniska avdelning, så uppdelas,

att, såsom ovan angivits, de växtpatologiska uppgifterna övertagas av

den föreslagna växtskyddsanstalten, medan återstoden förlägges till lantbrukshögskolan.

Lantbrukshögskolans botaniska institution skulle i samband

därmed utvidgas. Härom yttra utredningsmännen följande.

Institutionen bordo omfatta två professurer, den ena omfattande i främsta

rummet växtfysiologi och den andra huvudsakligen äritlighetslära.

En sådan anordning torde vara lämplig även ur undervisningens synpunkt.

Genom en dylik uppdelning av ämnet skulle det givetvis bliva betydligt

lättare att erhålla väl kvalificerade lärare i vederbörande discipliner,

och särskilt från universitetsmyndigheterna i Lund hade framhållits

önskemålet, att en ordinarie lärostol upprättades i ämnet ärftlighetslära.

En sådan lärostol, som hittills saknades i vårt land, borde enligt ifrågavarande

myndigheters mening lämpligen knytas till lantbrukshögskolan.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hade också föreslagit, att ämnet

ärftlighetslära i vissa fall skulle kunna väljas som verkligt examensämne

vid högskolan; studierna i ämnet förutsattes emellertid därvid skola

i huvudsak bedrivas vid universitet. Den enda professur i ärftlighetslära,

som funnes vid sådan undervisningsanstalt, vore emellertid personlig.

Beträffande ämnena lantbruksbotanik och lantbrukszoologi samt allmän

ärftlighetslära hade högre lantbruksundervisningssakkunniga tänkt

sig undervisningen ordnad på följande sätt:

Professor i lantbruksbotanik undervisade i lantbruksbotanik (utom

växtpatologi) samt dessutom antingen i allmän äritlighetslära eller i

växtpatologi och lantbrukszoologi. Speciallärare undervisade i växtpatologi

och lantbrukszoologi eller i allmän ärftlighetslära. Amanuens

biträdde professorn vid undervisningen.

Vid nu föreslagen utvidgning av institutionen torde professorn i växtfysiologi

m. m. lämpligen böra bestrida undervisningen i morfologi, anatomi

och fysiologi och eventuellt även i växtpatologi. Professorn i ärflighetslära

borde i första rummet bestrida undervisningen i allmän ärftlighetslära

och växtförädling. Ifrågasättas kunde, huruvida han icke

dessutom borde undervisa i växtkunskap. Denna del av ämnet kunde

emellertid även tänkas föredragas av professorn i växtodlingslära. Speciallärare

skulle behöva anlitas i ämnet lantbrukszoologi och eventuellt

i växtpatologi. Undervisningen i dessa ämnen torde lämpligen kunna

bestridas av befattningshavare vid den ifrågasatta växtskyddsanstalten.

Såsom medhjälpare vid försöksverksamheten tordo beträffande växtfysiologien

erfordras en förste assistent och en amanuens samt beträffande

ärftlighetsläran en assistent. För den lantbruksbotaniska institutionen

föresloges sålunda följande befattningshavare:

1) växtfysiologi m. m.,

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 amanuens (arvode 1,200 kronor),

1 2) ärftlighetslära m, m.,

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kronor).

Någon ökning av antalet vaktmästare vid högskolan på grund av utvidgningen

av den botaniska institutionen tordo icke vara nödvändig.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Upprättades en professur i ärftlighetalära vid en till Ultuna förlagd

lantbrukshögskola, syntes innehavaren lämpligen böra beredas tillfälle,

att i viss utsträckning syssla med praktisk växtförädling. Institutionen

för äritlighetslära torde möjligen helt kunna övertaga verksamheten vid

Sveriges utsädesiörenings nuvarande filial vid Ultuna, därvid filialens

arbetsuppgift möjligen borde i viss mån utvidgas. I dylikt fall torde utöver

den medhjälpare, som ovan angivits, ytterligare arbetskraft få ställas

till nämnda proiessors förfogande, men å andra sidan torde samtidigt

det statsbidrag, som nu beräknades för ifrågavarande filials upprätthållande,

skäligen böra komma högskolans ärltlighetsinstitution till godo.

På frågan örn institutionens förhållande till Sveriges utsädesiörening

och genom denna till allmänna svenska utsädesaktiebolaget hade utredningsmännen

emellertid icke ansett sig böra ingå.

Beträffande behovet av personal vid lantbrukshögskolan avgiva utredningsmännen

följande allmänna synpunkter.

Utginge man från den förutsättningen, att verksamheten vid den med

lantbrukshögskolan införlivade försöksanstalten skulle bedrivas i stort

sett uti samma omfattning som vid en till samma plats förlagd fristående

försöksanstalt (alternativ A) samt att för högskoleundervisningen

erfordrades de befattningshavare, som högre lantbruksundervisningssakkunniga

i sitt betänkande föreslagit, torde personalen vid en högskola,

vari försöksverksamheten uppgått, böra beräknas ungefär lika med sammanlagda

antalet befattningshavare vid den fristående försöksanstalten

och vid högskolan utan egentlig försöksverksamhet. Understundom framhölles,

att de vid försöksverksamhet av nu ifrågavarande slag anställda

tjänstemännen genom att i viss utsträckning tagas i anspråk för undervisningsverksamhet

skulle kunna bättre utnyttjas och att på detta sätt

någon minskning i det sammanlagda behovet av arbetskrafter för försöks-

och undervisningsverksamhet skulle kunna åstadkommas. Det torde

emellertid vara svårt att anföra bärande skäl för riktigheten av en sådan

uppfattning. Vad beträffade de nuvarande befattningshavarna vid

centralanstalten, torde de vara fullt upptagna av arbetet med olika försöksuppgifter,

och skulle de samtidigt tagas i anspråk för undervisningsverksamhet,

torde man hava att räkna med en motsvarande inskränkning

i försöksarbetet. I själva verket torde det ofta vara så. att genom förenandet

av uppgifter av skilda slag, som organiserad försöksverksamhet

och regelbundet bedriven undervisningsverksamhet utgjorde, en splittring

av vederbörandes intressen och arbetskraft kunde befaras bliva resultatet,

vilket lätt torde kunna medföra minskat totalt arbetsresultat. Utredningsmännen

hade emellertid, såsom redan anförts, ansett sig böra räkna

med, att det totala behovet av arbetskrafter skulle bliva i stort sett oförändrat.

I fråga örn personalbehovet vid de kemiska oell bakteriologiska avdelningarna

under förutsättning av att försöksverksamheten organiserades

som en självständig anstalt (alternativ A) hava utredningsmännen anfört

följande.

För den kemiska avdelningen ansåge utredningsmännen sig böra föreslå

någon ökning av antalet befattningshavare. Centralanstaltens styrelse hade

flera år i rad gjort framställning hos Kungl. Maj:t örn medel för an
-

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ställande av ytterligare en assistent vid avdelningen, dock hittills utan

resultat. Riksdagens jordbruksutskott hade emellertid i sitt utlåtande

nr 1 vid 1929 års riksdag uttalat, att utskottet vore förvissat, att Kungl.

Majit icke skulle underlåta att upptaga berörda fråga till lörnyat övervägande,

givetvis med behörigt hänsynstagande därvid till det sammanhang

denna fråga till äventyrs kunde hava med spörsmålet örn centralanstaltens

blivande ställning till den högre lantbruksundervisningen. Utredningsmännen

ansåge, att avdelningen även vid eventuell förflyttning

hade behov av den ytterligare assistent, varom anstaltens styrelse gjort

framställning. ... , _ ,

Av assistenterna borde en hänföras till lönegrad B 21 (extra ord.), en

erhålla ett årsarvode av 4,800 kronor och de två övriga vardera ett årsarvode

av 3,600 kronor.

För kemiska avdelningen föresloges sålunda:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

'' 1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode å 4,800 kronor),

2 assistenter (arvode å 3,600 kronor).

Såsom förut nämnts, hade den bakteriologiska avdelningens verksamhet

hittills i ungefär lika omfattning varit inriktad å jordbakteriologiska

och mejeribakteriologiska uppgifter. Förlädes försöksverksamheten pa

mejeriområdet till annan plats än den nu ifrågavarande forsokanstalten,

torde den bakteriologiska avdelningen hava mycket begränsad möjlighet

att i fortsättningen upptaga mejeribakteriologiska frågor till behandling

Vid detta förhållande kunde det måhända anses motiverat, att

antalet arbetskrafter vid bakteriologiska avdelningen minskades._ Emellertid

ansåge utredningsmännen det önskvärt, att avdelningen i större

utsträckning än hittills kunde bedriva forskning på det jordbaktenologiska

området, och då därtill komme, att avdelningens föreståndare föreslagits

skola åläggas jämförelsevis omfattande undervisnmgsskyldighet

vid högskolan, ansåge utredningsmännen, att antalet befattningshavare

vid avdelningen bordo bibehållas oförändrat. Enär utbildningstiden föi

medhjälpare på det bakteriologiska området måste bliva jämförelsevis

lång_ i regel borde bakteriologen hava grundlig underbyggnad i kemi

— torde avlöningsvillkoren för assistenterna få beräknas förhållandevis

höga. Utredningsmännen föresloge, att den ene assistenten bleve extra

ordinarie befattningshavare med placering i lönegrad B 21 och den andre

assistenten erliölle ett årsarvode av 4,800 kronor.

För avdelningen föresloges sålunda följande befattningshavare:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,800 kronor).

Härtill komme i mån av behov extra arbetskraft for framställning av

baljväxtkultur, vilken arbetskraft liksom nu torde kunna avlönas med

inkomstmedel, erhållna genom försäljning av dylika kulturer.

Vad utredningsmännen sålunda föreslagit i fråga örn alternativ A,

anse de även böra gälla för det fall försöksverksamheten i kemi och bakteriolog!

infogas i högskolan (alternativ B) med den skillnaden, att en ny

assistent horde knytas till institutionen för marklära, som skulle erhålla

s. 294 Kontrollera mot PDF

294 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vissa av de försöksuppgifter, som tillkomme kemiska avdelningen, samt

att en assistent å kemiska institutionen finge arvodet förhöjt från 3 600

till 4,800 kronor.

Rörande behovet av personal i övrigt hava utredningsmännen föreslagit

utökning med 2 vaktmästare.

Enligt utredningsmännens förslag skulle vid förevarande alternativ C

antalet befattningshavare vid lantbrukshögskolan bliva följande:

Lantbrukskemi............................................

Lantbruksbotanik och lantbrukszoologi

samt allmän ärftlighetslära ...............

Bakteriologi ................................................

Marklära ....................................................

Jord brukshus ............................................

Kulturteknik................................................

Husdjurens anatomi och fysiologi ........

Husdjurens avels- och raslära ................

Husdjurens utfodring och skötsel ........

Lantbruksekonomi med handelslära och

bokföring ................................................

1 övrigt:

1 professor,

1 laborator,

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

1 assistent (arvode å 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

2 professorer (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.),

1 speciallärare.

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,800 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 4,800 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

2 professorer (B 30),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,800 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode å 3,600 kr.).

1 professor (B 30).

1 kamrerare (arvode 6,000 kr.),

bibliotekspersonal (arvode 4,000 kr.),

1 kanslibiträde (B 7),

1 maskinist (B 8),

6 vaktmästare (B 7),

1 snickare (B 5).

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Som jämförelse meddelas här uppgifter å dels högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag rörande antalet fasta befattningshavare vid

lantbrukshögskolan och dels nuvarande antalet befattninghavare vid

centralanstaltens kemiska, botaniska och bakteriologiska avdelningar.

Högre lantbruksunderrisningssakknnnigas förslag:

Lantbrukskemi............................................ 1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

Lantbruksbotanik, lantbrukszoologi

ärftligbetslära ..................................

Marklära ..............................................

Allmän jordbrukslära..........................

Växtodlingslära .................................

Kulturteknik..........................................

Husdjurens anatomi och fysiologi

Husdjurens avels- och raslära

Husdjurens utfodring och skötsel

Lantbruksekonomi med handelslära

bokföring .........................................

I övrigt:

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

1 professor (B 30).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,800 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30).

1 kamrerare (arvode 4,000 kr.),

1 bibliotekarie (arvode 2,500 kr.)

1 kanslibiträde (B 7),

1 maskinist (B 8),

4 vaktmästare (B 7),

1 » (B 5).

Centralanstaltens kemiska, botaniska och bakteriologiska avdelningar:

Avdelningen för lantbrukskemi.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

.1 fast assistent (arvode 6,300 kronor),

2 extra assistenter (arvode å 4,320 kronor),

1 vaktmästare (B 7).

Avdelningen för lantbruksbotanik.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

1 fast assistent (arvode 6,300 kronor),

1 extra assistent (arvode 4,320 kronor),

1 vaktmästare (B 7).

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

yttranden.

Departementschefl

n.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Avdelningen för lantbruksbakteriologi.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 fasta assistenter (arvode å 6,300 kronor),

1 vaktmästare (extra ordinarie B 7).

Anni. 1. Härtill kommer en extra assistent för framställning av baljväxtkulturer,

vilken avlönas med inkomstmedel, erhållna genom försäljning

av dylika kulturer.

Anm. 2. Av de båda fasta assistenterna är en helt tagen i anspråk för

mejeriförsöken.

I de i anledning av förenämnda utredningsmäns betänkande avgivna

yttrandena har utredningsmännens förslag i förevarande avseende i allmänhet

lämnats utan erinran. I bilaga till det yttrande, som avgivits

av centralanstaltens nämnd, anföra emellertid professorerna Sven Odén

och Öhr. Barthel följande angående fördelningen av undervisningsskyldigheten

mellan professorn i lantbrukskemi och professorn i marklära.

Det skulle ur flera synpunkter vara fördelaktigt, örn professuren i lantbrukskemi

bomme att mera speciellt omfatta organisk kemi och lantbrukskemi

i egentlig mening, medan undervisningen i oorganisk kemi helt

eller delvis överfördes till professorn i marklära. Härigenom skulle visserligen

omfattningen av denna professur ökas, men å andra sidan skulle

vid ett dylikt arrangemang vinnas den fördelen, att lärokursen i lantbrukskemi

bleve bättre avgränsad och mera koncentrerad, på samma

gång som man måste förutsätta, att professorn i marklära icke blott

vöre fullt kompetent att sköta undervisningen i oorganisk kemi inklusive

laborationer i kvantitativ oorganisk analys, utan även att detta senare

ämne hade stor naturlig samhörighet med ämnet marklära. En

dylik fördelning av kemiundervisningen skulle sålunda åstadkomma en

bättre avbalansering av detta lärofack.

Det antal befattningshavare, som utredningsmännen beträffande centralanstaltens

och lantbrukshögskolans inbördes ställning föreslagit för

lantbrukshögskolan i fråga örn det av mig förordade alternativet till samorganisation

av de båda anstalterna, synes mig i stort sett kunna godtagas.

Antalet professorer skulle enligt detta förslag bliva 12, vilket innebär

en ökning med 2 i jämförelse med högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag. Härvid är dock att märka, att med förevarande

förslag komma 3 avdelningsföreståndarbefattningar vid centralanstalten

att indragas, varför i själva verket en minskning genomförts. Genom

den träffade anordningen har den fördelen vunnits, att tre nya undervisningsområden

komma att företrädas av professorer i stället för speciallärare.

Huru ämnesområdet skall fördelas mellan de båda professurerna i lantbruksbotanik

m. m. torde böra bliva föremål för särskilt övervägande vid

utfärdandet av instruktion för den nya högskolan, varför det icke synes

lämpligt att nu fastslå, att den ena av dessa professurer skall gälla

ärftlighetslära allenast. Det torde dock böra förutsättas, att endera av

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

297

dessa professurer bör hava sin tyngdpunkt förlagd till ärftlighetsläran

och växtförädlingen. Ävenledes torde fördelningen av ämnesområdet

mellan professurerna i kemi och i marklära böra bliva föremål för ytterligare

övervägande.

Att utbyta professuren i marklära mot en professur i lantbruksfysik

anser jag mig icke kunna förorda. Ej heller kan jag tillstyrka, att för

närvarande en professur inrättas i redskapslära. Detta spörsmål torde

böra närmare övervägas i samband med frågan om redskapsprovningarnas

omorganisation.

Vidkommande det föreslagna antalet assistenter och amanuenser har

jag ingen annan erinran, än att det synes mig finnas skäl att tills vidare

inskränka antalet assistenter på den bakteriologiska institutionen till

en. Med hänsyn till att den mejeribakteriologiska försöksverksamheten

enligt förevarande förslag kommer att överflyttas till Alnarp, torde den

assistent vid bakteriologiska avdelningen, som hittills helt ägnat sig åt

mejeriförsök, icke längre vara erforderlig. Befattningen lärer därför

nu böra indragas. Det torde få bliva beroende på en framtida prövning,

huruvida med hänsyn till den bakteriologiska institutionens verksamhet

ytterligare arbetskrafter skola behöva ställas till förfogande.

I fråga örn övriga befattningshavare har jag ingen annan erinran att

göra, än att med hänsyn därtill, att institutionsbyggnadernas antal torde

bliva allenast 4, antalet institutionsvaktmästare även bör begränsas till 4.

I fråga örn lärares och övriga befattningshavares ställning och avlöningsförhållanden

hava de sakkunniga med avseende på huvudlärarna

framhållit, att på grund av undervisningens karaktär jämförelsevis stora

fordringar måste ställas på dem.

Skulle undervisningen vid den blivande lantbrukshögskolan kunna höjas

till en i vetenskapligt hänseende fullt tillfredsställande nivå, måste

det sålunda förutsättas, bland annat, att lärarna och framför allt huvudlärarna

vore skickliga undervisare samt ägde den praktiska läggning och

de vetenskapligt fördjupade kunskaper, som gjorde dem ägnade att med

framgång bedriva forskningsarbete inom sitt verksamhetsområde. Det

vore emellertid tydligt, att örn såsom lärare till högskolan skulle kunna

knytas verkligt framstående vetenskapsmän — och detta utgjorde ett

oundgängligt villkor för att högskolan skulle kunna helt fylla sin viktiga

uppgift — måste mot utbildningen svarande ställning och avlöningsförhållanden

erbjudas lärarna. Utan att ingå i prövning av huruvida

ur denna synpunkt de motsvarande huvudlärare vid andra fackhögskolor

tillkommande förmåner kunde anses vara fullt tillfredsställande, hade

de sakkunniga icke ansett sig böra för nu avsedda lärare föreslå andra

anställningsvillkor. De sakkunniga förordade alltså, att huvudlärarna

vid den högskolemässiga lantbruksundervisningen i likhet med motsvarande

lärare vid andra fackhögskolor erhölle professors ställning samt

hänfördes till lönegrad B 30 i avlöningsreglementet för statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Befattningshavarnas

avlöningsfdrhållai.

den.

Högre lantbruksundervisningssak*

kunniga.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid bedömande av sökandes skicklighet till professorsbefattning syntes

hänsyn böra tagas i första rummet till graden av ådagalagd vetenskaplig

skicklighet inom det ämnesområde, professorsbefattningen omfattade,

och i andra rummet till ådagalagd förmåga att meddela vetenskaplig undervisning.

Innefattade professorsbefattningen tillämpat undervisningsämne,

borde avseende därjämte fästas vid den förutsättning för tjänstens

skötande, som sökande kunde hava förvärvat genom föregående praktisk

verksamhet. Med avseende på formerna för tillsättandet av professorsbefattning

syntes i tillämpliga delar böra gälla de motsvarande bestämmelser,

som vore föreskrivna i statuterna för universiteten.

Vad därefter angår speciallärare, hava de sakkunniga i förevarande

avseende anfört i huvudsak följande.

Speciallärarnas undervisning avsåge dels sådana ämnen, som på grund

av deras ringa omfattning av ekonomiska skäl icke lämpligen ansetts

kunna representeras av fast anställd lärare, och dels ämnen, som på

grund av deras elementära karaktär eller annan orsak måste tillmätas

mindre vikt för den lantbruksvetenskapliga utvecklingen. Härav följde,

att fordringarna på kvalifikationer hos speciallärare måste ställas olika

höga i skilda fall. En konsekvens härav bleve i sin tur, att lärararvodet

per undervisningstimma kunde beräknas variera rätt avsevärt. När de

sakkunniga i det följande ginge att beräkna de sannolika kostnaderna

för speciallärares undervisning, hade det givetvis icke varit dem möjligt

att för vart och ett av de olika ämnena verkställa en sådan beräkning.

I stället hade man vid uppskattningen ansett sig kunna utgå från en

sannolik medeltalssiffra för kostnaden per undervisningstimme. Vid bedömande

av denna kostnad måste givetvis hänsyn tagas till att åtskillig

tid utom schemat toges i anspråk för examination och i vissa fall även

för rättande av skriftliga uppgifter. Med iakttagande härav hade de

sakkunniga kommit till den uppfattningen, att den genomsnittliga kostnaden

för speciallärarnas undervisning på högskolestadiet skäligen borde

beräknas till 30 kronor per reducerad undervisningstimme, därvid en

föreläsningstimme eller två övningstimmar eller en exkursionsdag räknats

lika med en reducerad undervisningstimme. Till jämförelse finge nämnas,

att enligt den för tekniska högskolan gällande staten för budgetåret

1927/1928 den genomsnittliga kostnaden vid nämnda högskola per dylik

reducerad undervisningstimme för 38 olika speciallärare kunde beräknas

till cirka 37 kronor, med variationer för olika lärare mellan 19 och 62

kronor per timme.

Beträffande assistenter och amanuenser vid högskolan hava de sakkunniga

anfört följande.

Såsom assistenter vid lantbrukshögskolan torde i regel komma att anställas

sådana personer, som redan hunnit att med goda vitsord avlägga

agronomisk ämbets- eller kandidatexamen. Även örn ifrågavarande assistenter

kunde få någon tid övrig för bedrivande av egna fortsatta studier,

torde likväl deras huvudsakliga arbetstid bliva upptagen av direkta

assistentgöromål. På grund härav hade de sakkunniga ansett det vara

väl motiverat, att assistent vid institution för högre lantbruksundervisning

erhölle ett årligt arvode av samma storlek, som plägade utgå till

assistent vid universitetsinstitution, eller 3,600 kronor. Såvitt möjligt

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

borde assistent mot skälig ersättning vid undervisningsanstalten beredas

tillgång till möblerat bostadsrum med värme och lyse.

Amanuensernas tjänstgöring torde i regel icke taga så mycken tid i

anspråk — i varje fall icke under hela läsåret — och icke heller vara av så

krävande beskaffenhet som assistenternas uppgifter. I allmänhet torde

därför såsom amanuens kunna anställas sådan mera framstående studerande,

som ännu icke hunnit avlägga ämbets- eller kandidatexamen. Till

sådant biträde syntes böra utgå ett årligt arvode av 1,200 kronor. Amanuensen

i husdjurens avels- och raslära kunde emellertid förutsättas hava

avlagt lägre examen vid högskolan. För denne torde därför böra räknas

med ett till 1,800 kronor förhöjt arvode. Även åt amanuens syntes möblerat

bostadsrum vid undervisningsanstalten såvitt möjligt böra mot skälig

ersättning ställas till förfogande.

Vidkommande rektors tjänstgöring och särskilda arvode hava de sakkunniga

gjort följande förslag.

Såsom förut anförts, skulle vid anstalt för högre lantbruksundervisning

en av de fast anställda lärarna utses till rektor. Med denna chefsställning

följde ett betydande ansvar för undervisningsverksamhetens behöriga

fortgång, och den förde även med sig en avsevärd ökning i arbetsbördan.

Det måste sålunda anses rimligt, att rektor utöver sin ordinarie

lärarlön tillerkändes ett särskilt, icke alltför knappt tillmätt rektorsarvode.

De sakkunniga ansåge, att rektorsarvodet skäligen borde utgå med

2,000 kronor för år. Vid beräkning av rektorsarvodets storlek hade de

sakkunniga utgått ifrån, att rektor skulle åtnjuta viss nedsättning i sin

ordinarie undervisningsskyldighet, ehuru detta icke torde kunna ske i

så stor utsträckning, att därigenom kompenserades den ökning i arbetet,

som rektorsuppdraget innebure. Därjämte hade hänsyn tagits till att

rektor för lantbrukshögskola, om sådan anstalt förlädes till Ultuna, torde

få vidkännas icke obetydliga kostnader för representation.

För upprätthållande av den del av undervisningen, från vilken rektor

vore befriad, måste särskild vikarierande lärare anställas. Med hänsyn

till fordringarna på denne lärares kompetens och den ifrågavarande undervisningens

omfattning torde arvodet till honom ej kunna bestämmas

lägre än 8,000 kronor för år. Behovet av arvoden åt i förekommande fall

erforderliga vikarier för andra fast anställda lärare vid högskolan kunde

förväntas bliva i hög grad växlande och därjämte omöjligt att på förhand

beräkna. På grund härav torde det icke vara lämpligt att uppföra

dylik vikariatsersättning såsom särskild post i undervisningsanstaltens

stat. I stället torde sådana vikariatskostnader i överensstämmelse med

de principer, som nu börjat tillämpas vid uppställningen av stater för

statsdepartementen med flera (se 1926 års statsverksproposition: Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 20—21), höra bestridas

från anslagsmedlen för avlönande av ordinarie tjänstemän.

I fråga örn vissa andra erforderliga befattningshavare vid lanthrukshögskola

— bibliotekarie, kamrerare, skrivbiträde — hava de sakkunniga

framhållit följande.

Vid en hlivande lantbrukshögskola måste givetvis finnas ett ganska

fullständigt fackbibliotek. Det torde vara nödvändigt, att ledningen av

ifrågavarande bibliotek uppdroges åt verklig fackman på ifrågavarande

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

område, även om det huvudsakliga detaljarbetet kunde utföras av underordnat

biträde. I intet fall torde emellertid arbetet med bibliotekets skötsel

bereda full sysselsättning åt en kvalificerad person. De sakkunniga

hade därför ansett sig böra räkna med ett fixt årligt arvode för handhavandet

av biblioteksgöromål, att utgå med 2,500 kronor.

Kamrerargöromålen torde icke heller giva full sysselsättning åt en person.

I vissa fall torde emellertid kamreraren vid sidan av ifrågavarande

göromål kunna få i uppdrag att såsom speciallärare meddela viss undervisning.

Vid förläggning till Ultuna syntes det även vara möjligt att låta

kamreraren ansvara för skötseln jämväl av den med anstalten förenade

jordbruksegendomens räkenskaper. Vid ifrågavarande beräkning av

kostnaderna för den högre lantbruksundervisningen borde givetvis endast

upptagas arvodet för de med själva undervisningsverksamheten förenade

kamrerargöromålen. De sakkunniga hade ansett berörda arvode

skäligen kunna uppskattas till 4,000 kronor för år.

Till hjälp åt rektor och kamrerare vid utförande av skrivgöromål och

därmed jämförbara arbeten borde vid lantbrukshögskolan finnas anställt

ett särskilt kvinnligt biträde. Enär arbetsuppgifterna för ifrågavarande

biträde delvis kunde förväntas bliva jämförelsevis krävande — bland annat

torde kunskaper i främmande språk vara önskvärda — hade de sakkunniga

ansett det motiverat, att biträdet, i likhet med jämförbara biträden

vid veterinär- och skogshögskolorna, erhölle en ställning motsvarande

kanslibiträde med placering i lönegraden B 7.

Med avseende på betjäning vid lantbrukshögskolan hava de sakkunniga

framfört följande synpunkter.

Vid lantbrukshögskolan vore en maskinist behövlig. I överensstämmelse

med förhållandet vid universiteten och vissa fackhögskolor borde ifrågavarande

maskinist hänföras till lönegraden B 8. Vidare erfordrades fem

vaktmästare. Av dessa finge fyra vaktmästare sin verksamhet förlagd

till särskilda institutioner eller grupper av sådana, medan den femte i

huvudsak bleve sysselsatt med uppgifter, hörande till högskolans allmänna

verksamhet. På grund av de stora fordringar, som måste ställas

på vaktmästare vid en lantbrukshögskola, borde de enligt de sakkunnigas

uppfattning i regel hänföras till den lönegrad, vaktmästare vid andra

vetenskapliga institutioner i regel tillhörde, nämligen lönegraden B 7.

Dock torde det vara möjligt att placera en vaktmästare i lönegraden B 5.

I överensstämmelse med ovan angivna beräkningsgrunder hava de sakkunniga

utarbetat en sammanställning avseende avlöningsstatens sannolika

storlek. I fråga örn den använda metoden för beräkningen hava de

sakkunniga framhållit i huvudsak följande.

Vid beräkning av lönebeloppen för fast anställda befattningshavare

hade hänsyn tagits till gällande ortsgruppindelning. Enligt denna tillhörde

för närvarande Ultuna (Bondkyrko socken) ortsgrupp D. Förlädes

lantbrukshögskolan till Ultuna, torde såsom förut nämnts bostad

icke kunna beredas samtliga ifrågavarande befattningshavare å stationeringsorten.

I stället torde vissa av dessa befattningshavare bliva hänvisade

söka sig bostad i Uppsala (ortsgrupp E). Enär vid sådant förhållande

bostadsorten i vissa fall komme att tillhöra en ortsgrupp med

högre levnadskostnader än tjänstgöringsorten, syntes böra tagas under

övervägande, huruvida icke vederbörande befattningshavare borde tillerkännas

någon ersättning för de därigenom ökade levnadskostnaderna.

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid utarbetandet av nedanstående sammanställning hade de sakkunniga

emellertid ansett sig böra taga hänsyn endast till stationeringsorten. I

det fall, bostad kunde tillhandahållas vid undervisningsanstalten för nu

nämnd befattningshavare, borde givetvis visst avdrag från lönen göras

för dylik förmån. Enär tillhandahållandet av bostad förde med sig viss

ökning av de allmänna omkostnaderna för anstalten, syntes det emellertid

vid här ifrågavarande beräkningar vara riktigast, att bostadshyra av

angivet slag icke finge gå i avdrag på avlöningsstaten utan i stället betraktas

såsom särskild inkomst för undervisningsanstalten.

Vid beräkning av avlöningsstatens storlek hade beträffande fast anställda

befattningshavare anlagts budgettekniska synpunkter, i det att

för de till viss lönegrad hänförda befattningshavarna räknats med det

lönebelopp, som motsvarade näst högsta löneklassen inom vederbörande

lönegrad. För kvinnlig befattningshavare, som enligt gällande bestämmelser

icke ägde rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande

lönegrad, hade räknats med den näst högsta löneklass, som

för sådan befattningshavare kunnat komma i fråga.

Till grund för beräkningen av kostnaderna för den undervisning, som

avsåges skola meddelas av speciallärare, hade lagts antalet på sätt redan

anförts beräknade »reducerade undervisningstimmar» vid dylik undervisning.

Vid lantbrukshögskolan hade man ansett sig kunna räkna med,

att speciallärare tjänstgjorde såsom ledare under fem exkursionsdagar

årligen. Under exkursion borde givetvis förutom undervisningsarvode

även resekostnads- och traktamentsersättning utgå till färdledare. Sistnämnda

kostnad borde emellertid hänföras till de allmänna utgifterna för

exkursioner, till vilken post de sakkunniga senare återkomme.

I detta sammanhang må nämnas, att de sakkunniga upptagit föreslagna

docentstipendier bland övriga årliga kostnader för högskolan.

Avlöningsstat för lantbrukshögskolan enligt de sakkunnigas förslag.

Professorer: 10 å 10,740 kronor .......................... kronor 107,400

Rektorsarvode .......................................... :> 2,000

Speciallärare: cirka 940 reducerade undervisningstimmar

å 30 kronor ............................................ ; 28.200

Vikariatsarvode .......................................... Ä 3,000

Assistenter: 4 ä 3,600 kronor .............................. * 14,400

Amanuenser 3 å 1,200 kronor, 1 å 1,800 kronor ............ Ä 5,400

Bibliotekarie ............................................ Ä ^,500

Kamrerare .............................................. * 4,000

Kanslibiträde ............................................ ",802

Maskinist ................................................ ; ~,108

Vaktmästare: 4 å 2,940 kronor, 1 å 2,664 kronor ........ » 14,424

Kronor 187,234.

Angående löneställningen för vaktmästarna vid lantbrukshögskolan

har en av de sakkunniga anfört avvikande mening och yrkat, att av

nämnda vaktmästare allenast en borde tillhöra lönegraden B 7 och de

fyra övriga B 5.

Vad först angår frågan örn de fast anställda huvudlärarnas ställning,

har i de inkomna yttrandena någon invändning icke gjorts mot de sak
-

Reservation.

Yttranden.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kunnigas förslag, att ifrågavarande lärare skola vara professorer. Vad

beträffar bedömandet av sökandes skicklighet till professorsbefattning

har från två håll gjorts erinran emot det föreliggande förslaget.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har hållit före, att vid en högskola

såsom den ifrågavarande, huvudsakligen avsedd att i en till tiden

begränsad kurs utbilda lärare och konsulenter för jordbrukets behov, professorernas

undervisningsförmåga måste anses vara av lika stor betydelse

som deras vetenskapliga skicklighet.

Tekniska högskolans lärarkollegium har med instämmande av högskolans

styrelse ansett, att i den föreslagna formuleringen av förevarande

punkt vikten av vetenskaplig skicklighet bort något starkare kunnat

betonas. Till jämförelse har lärarkollegiet åberopat motsvarande formulering

i tekniska högskolans stadgar.

Beträffande lärares och övriga befattningshavares avlöningsförhållanden

hava vissa erinringar eller ändringsförslag framställts av statskontoret,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

samt styrelsen för tekniska högskolan.

Statskontoret har funnit de utav de sakkunniga förordade avlöningarna

åt olika befattningshavare i allmänhet vara riktigt avvägda. Beträffande

de fem föreslagna vaktmästarna har statskontoret emellertid ansett,

att, innan man erhållit närmare kännedom örn de skyldigheter, som

skulle åvila dem, endast en borde hänföras till lönegraden B 7 och fyra

till B 5. Vidare hade det föreslagna arvodet till bibliotekarie synts statskontoret

alltför högt. Vid flera högskolor handhades biblioteksgöromålen

av en lärare mot ett årligt mindre arvode. Vid skogshögskolan utgjorde

dylikt arvode 400 kronor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att nämnden tagit

under övervägande, huruvida den nya högskolans professorer, eller åtminstone

vissa av dem, kunde till förbilligande av organisationen placeras

något lägre å löneskalan än de sakkunniga föreslagit, exempelvis i

28:e lönegraden, till vilken lönegrad hänförts professorerna vid Chalmers

tekniska institut och farmaceutiska institutet. Det hade emellertid synts

lönenämnden angeläget, att löneförmånerna å ifrågavarande lärarbefattningar

så tillmättes, att för dessa tjänster kunde påräknas personer, som

i sin vetenskapliga verksamhet visat framstående forskarbegåvning och

därjämte ådagalagt omfattande praktisk förfarenhet på lantbrukets område.

Och då man icke torde i nu angivna hänseenden böra ställa lägre

krav på de blivande professorerna vid lantbrukshögskolan än på avdelningsföreståndarna

vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

vilka sistnämnda åtnjöte lön enligt 30:e lönegraden, syntes

det lönenämnden skäligt, att jämväl de förra placerades i samma lönegrad.

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna ersättningarna till speciallärare,

assistenter, amanuenser, kamrerare med flera syntes ej heller

några direkta erinringar vara att framställa. Det för bibliotekarien vid

lantbrukshögskolan avsedda arvodet, 2,500 kronor, syntes dock lönenämnden

alltför högt tilltaget och torde kunna avsevärt nedsättas. I fråga

örn vaktmästarnas vid lantbrukshögskolan lönegradsplacering ville nämnden

— i avvaktan på närmare erfarenhet rörande de arbetsuppgifter, som

kunde komma att åvila nämnda befattningshavare — ansluta sig till det

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

av en utav de sakkunniga framställda yrkandet, att av de fem befattningarna

en hänfördes tili lönegrad B 7 samt de övriga till lönegrad B 5„

I betänkandet hade angivits vissa ersättningsbelopp att utgå till lärare,

som förordnades att upprätthålla den del av den rektor vid lantbrukshögskola

eller lantbruksinstitut åliggande undervisning, från vilken

denne för skötande av rektorsgöromålen kunde erhålla befrielse. I fråga

örn ersättning till vikarie för övriga fast anställda lärare hade de sakkunniga

däremot ansett sig icke kunna verkställa någon beräkning. Bestämmelser

i sådant hänseende torde dock, i likhet med vad som skett

beträffande tekniska högskolan, böra meddelas för det fall, att professur

vid lantbrukshögskolan skulle komma att bestridas av befattningshavare,

som icke åtnjöte lön enligt den civila löneplanen. Beträffande vikarie

med full tjänstgöringsskyldighet å professorsbefattning vid tekniska

högskolan vore föreskrivet, att vikariatsarvode skulle utgå. med 6,600

kronor för år, dock att vikarie, som under minst fem års tid innehaft

anställning såsom docent vid något av rikets universitet elim* tekniska

högskolan och som redan förut under sammanlagt minst ett års tid med

full tjänstgöringsskyldighet uppehållit professorsbefattning vid något av

nämnda universitet eller vid tekniska högskolan, av Kungl. Majit kunde

tillerkännas arvode efter 7,200 kronor för år, där vikariatstiden omfattat

sammanlagt minst ett år, och efter 7,800 kronor för år, där vikariatstiden

omfattat sammanlagt minst tre år. Liknande bestämmelser som de nu

anförda torde kunna tillämpas även i fråga örn vikariat å professorsbefattning

vid lantbrukshögskolan.

I särskilt yttrande har lönenämndens ordförande med instämmande av

ledamoten Rehnvall uttalat, att tillräckliga skäl icke syntes vara anförda

för att uppföra professorerna vid den blivande lantbrukshögskolan i

lönegrad B 30, i varje fall så länge den egentliga forskningsverksamheten

inom jordbruket utfördes vid centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet. Med hänsyn till de kompetensfordringar, som gällde

för exempelvis läroverkens lektorer, syntes en löneställning i lönegraden

B 28 vara tillräcklig för lantbrukshögskolans professorer. Skulle det emellertid

anses ofrånkomligt att vid högskolan placera lärarna i det mest

krävande ämnena i lönegraden B 30, torde de övriga huvudlärarna lämpligen

böra tilldelas lektors ställning och avlöningsförmåner. Det finge

erinras, att vid skogshögskolan väl funnes fyra professorer i lönegraden

B 30 men samtidigt två ordinarie och en extra lektor i lönegraden B 26.

Att på grundval av sakkunnigutlåtandet fastställa, vilka lärarbefattningar

borde innehavas av lektorer, läte sig knappast göra. I första hand

syntes emellertid en dylik ställning böra tillkomma lärarna i sådana ämnen,

inom vilka forskningsverksamhet utövades vid centralanstalten för

jordbruksförsök.

Ledamoten Rehnvall har vidare i särskilt yttrande anmält, att han i

fråga om vaktmästartjänsternas lönegradsplacering tillstyrkte de sakkunnigas

förslag. Otvivelaktigt skulle nämligen på de fyra institutionsvaktmästarna

komma att ställas betydligt större krav iin som vanligen

ställdes på en expcditionsvakt i ett centralt ämbetsverk.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har i likhet med lärarrådet därstädes

föreslagit viss höjning av det beräknade medeltimarvodet till speciallärare.

Enär vid lantbruksbögskolan ett stort antal viktiga läroämnen

måste anförtros åt speciallärare, för vilka arvodet måste beräknas

relativt högt, syntes det icke vara möjligt att i medeltal sätta arvodet per

reducerad undervisningstimme lägre än till 40 kronor, särskilt med hän
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

Propositionen

nr 249/1930.

304 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

syn därtill att även i vissa av speciallärare representerade läroämnen

uppdelning av lärjungarna i flera avdelningar måste användas vid övningar.

Något skäl att placera en av vaktmästarna i lägre grad än de övriga

syntes enligt styrelsens mening icke föreligga, varför samtliga vaktmästare

vid högskolan borde placeras i lönegraden B 7.

Tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställning högskolans

styrelse anslutit sig, Ilar ansett, att, då ganska stora och delvis viktiga

delar av undervisningen enligt de sakkunnigas förslag skulle handhavas

av speciallärare, en utredning torde varit behövlig angående möjligheten

att på ett för undervisningens halt och kontinuitet tillfredsställande sätt

rekrytera dessa lärare. Lärarkollegiet funne det tvivelaktigt, huruvida

vid högskolans förläggning till Ultuna det av de sakkunniga föreslagna

medelarvodet av 30 kronor per reducerad undervisningstimme vore till

fyllest.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet till propositionen nr 249/1930

rörande den högre lantbruksundervisningens ordnande förordade dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet bland annat, att samtliga huvudlärare

hänfördes till lönegrad B 30 i allmänna avlöningsreglementet.

Mot de sakkunnigas förslag till arvoden åt assistenter och amanuenser

hade departementschefen ingen erinran. Ävenledes biträdde departementschefen

de sakkunnigas förslag, att av vaktmästarna fyra skulle hänföras

till lönegraden B 7 och en till B 5. Departementschefen anförde vidare.

Det syntes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida väl kvalificerade

speciallärare kunde väntas stå till högskolans förfogande för en genomsnittlig

ersättning av 30 kronor per reducerad undervisningstimme (en

föreläsnings- eller två övningstimmar), helst som speciallärare i vissa

fall skulle få anlitas även i jämförelsevis viktiga ämnen. Innan ännu

någon erfarenhet vunnits i förevarande hänseende funne departementschefen

sig emellertid icke böra föreslå någon ändring på denna punkt.

Beträffande arvoden till vikarierande lärare hade de sakkunniga föreslagit,

att i högskolans stat upptoges endast ett belopp av 3,000 kronor såsom

ersättning åt den vikarierande lärare, som upprätthölle undervisning

från vilken rektor vore befriad, medan övriga ifrågakommande vikariatsersättningar

borde bestridas från anslagsmedlen för avlönande av

ordinarie tjänstemän. Mot detta förslag hade departementschefen intet

att invända. Emellertid torde såsom allmänna civilförvaltningens lönenämnd

närmare utvecklat vissa bestämmelser i fråga örn fastställande i

särskilda fall av arvode åt professorsvikarie vara erforderliga. Det vore

lämpligt, att i sådant hänseende enahanda bestämmelser föreskreves som

nu gällde beträffande tekniska högskolan och för vilka lönenämnden i

sitt yttrande redogjort. De föreslagna arvodena till rektor, kamrerare

och skrivbiträde ansåge departementschefen skäliga. Vad beträffade bibliotekarie,

hade statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

funnit det av de sakkunniga beräknade arvodet för denne, 2,500

kronor, vara för högt tilltaget. Med hänsyn till den utomordentligt stora

betydelse, ett väl organiserat och välskött bibliotek torde hava för sådana

studier, som här skulle komma i fråga, syntes det emellertid icke vara

lämpligt att på denna punkt driva sparsamheten så långt, att därigenom

bibliotekets utnyttjande av de studerande skulle försvåras. Att vid be
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

stämmande av ifrågavarande arvode göra jämförelse med skogshögskolan

torde så till vida vara missvisande, som lantbrukshögskolans bibliotek

måste spänna över ett betydligt större kunskapsområde. I överensstämmelse

med tidigare gjorda beräkningar hade de sakkunniga angivit

slutbeloppet för avlönigsstaten vid lantbrukshögskolan till 187,234 kronor.

Då departementschefen i det föregående föreslagit, att särskild speciallärare

anställdes för ämnet fältmätning med omkring 50 reducerade undervisningstimmar,

för vilken undervisning enligt förut angivna grunder

borde beräknas en kostnad av 1,500 krohor, komme avlöningsstaten

att ökas till 188,734 kronor. Emellertid kunde förväntas, att ifrågavarande

kostnader under övergångsåren skulle stanna vid lägre belopp.

Denna fråga torde ett kommande år, då medel behövde äskas för ända

målet, böra underkastas mera ingående prövning.

Förenämnda utredningsmän hava i fråga örn befattning shur ar hus lö- Utrednings

neställning endast yttrat sig om assistenternas avlöning. Härom anföra ^

utredningsmännen: söksverksam
„

helen m. m.

För närvarande funnes vid centralanstalten assistenter av tva kategorier,

nämligen dels fast anställda assistenter med ett årligt arvode av

6,300 kronor och dels extra assistenter med ett årsarvode av i regel

4,320 kronor.1 Å båda dessa arvoden utginge dyrtidstillägg enligt för

befattningshavare vid statsdepartement m. fl. gällande grunder. Därest

försöksanstalten skulle förläggas till platsen för en blivande lantbrukshögskola,

ansåge utredningsmännen det lämpligt, att i lönehänseende tre

olika kategorier av assistenttjänster inrättades. Ett mindre antal assistenter

torde erfordras för sådana mera invecklade arbeten, som för befattningshavaren

krävde lång utbildningstid vid avdelningen och där ofta

återkommande ombyten av personal sålunda icke vore önskvärda. Dylik

assistent, som lämpligen torde böra benämnas förste assistent, borde enligt

utredningsmännens mening erhålla avlöning såsom extra ordinarie

befattningshavare i lönegraden B 21. Beträffande flertalet assistentbefattningar

torde det emellertid vara lämpligt, att innehavaren efter

några års tjänstgöring vid försöksanstalten överginge till annan mera fast

anställning av jämförbar karaktär. För assistenter vid jordbruksoch

husdjursavdelningarna syntes det sålunda ligga nära till hands att

söka erhålla anställning som lantbrukslärare samt jordbruks- och husdjurskonsulenter,

och assistenttjänstgöring vid kemiska avdelningen torde

vara lämplig förutbildning för tjänstemän vid kemiska stationer. En

dylik cirkulation underlättades emellertid av att arvodesbeloppen för

ifrågavarande assistenter icke läge över den lönenivå, som representerades

av de befattningar, till vilka transport kunde väntas. Å andra sidan

vore det givetvis förenat med stor risk att bestämma arvodena för assistenter

till så lågt belopp, att rekryteringen av befattningarna med väl

kvalificerade innehavare äventyrades. Utredningsmännen föresloge, att

arvodet för vissa av ifrågavarande assistentbefattningar bestämdes till

4,800 kronor örn året och för andra till 3,600 kronor örn året. A nämnda

belopp borde dyrtidstillägg utgå. Sänkningen i förhållande till nu utgående

arvoden hade ansetts motiverad dels av den något lägre levnadskostnadsnivån

i Ultuna (Uppsala) och dels, såsom redan nämnts, med

1 För de nied anslag från konsortiet Ager» anställda assistenterna gälla för närvarande

särskilda bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 12;< hafi. (Nr Ii3.)

20

opaginerad Kontrollera mot PDF

306''

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143,

hänsyn till önskvärdheten av att ifrågavarande befattningar icke bleve

skitposter. Vid nyanställning av assistent torde denne i regel komma i åtnjutande

av det lägre arvodet, och den föreslagna differentieringen i arvodesbelopp

torde i många fall medföra möjlighet att genom uppfattning

i högre lönegrad någon längre tid kvarhålla sådan arbetskraft, som

visat sig särskilt lämpad för verksamhet av ifrågavarande slag.

Rörande arvoden åt rektor och kamrerare samt ersättningen för skötseln

av biblioteket anföra- utredningsmännen följande, varvid är att

märka, att uttalandet närmast hänför sig till alternativ B, ehuru förslagen

även gälla förevarande alternativ O.

Det med rektorsuppdraget vid högskolan förenade arvodet hade av

lantbruksundervisningssakkunniga föreslagits till 2,000 kronor för år räknat.

Enär försöksverksamhetens införlivande med högskolan givetvis

medförde icke ringa ökning av det rektor åvilande arbetet, hade utredningsmännen

ansett sig böra föreslå höjning av ifrågavarande arvodesbelopp

med 400 kronor eller till 2,400 kronor. Genom försöksverksamhetens

inordnande i högskolan kunde skötseln av biblioteket väntas bliva

mera krävande. Arvodet för handhavandet av biblioteksgöromål, vilket

av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagits till 2,500 kronor,

torde därför böra beräknas höjt till 4,000 kronor. Även kamreraren finge

genom den ifrågasatta sammanslagningen ökat arbete. Det av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknade arvodet för ifrågavarande befattningshavare,

4,000 kronor, torde därför böra höjas till 6,000 kronor.

Utredningsmännen hava på grundval av vad de sålunda föreslagit upprättat

följande förslag till avlöningsstat för lantbrukshögskolan.

Avlöning sstat.

Professorer: 12 å 10,740 kronor............................ kronor 128,880

Rektor sar vode .......................................... » 2,400

Vikariatsarvode ........................................ » 3,000

Laborator ................................................ » 8^820

Speciallärare: 875 reduc. undervisn.-timmar å 30 kronor .. » 26,250

Förste assistenter: 3 å 6,168 kronor........................ » 18.504

Assistenter: 4 å 4,800 kronor, 6 å 3,600 kronor ............ » 40,800

Amanuenser: 1 å 1,800 kronor, 4 å 1,200 kronor............ » 6,600

Bibliotekspersonal ...................................... » 4,000

Kamrerare .............................................. » 6,000

Kanslibiträde ............................................ » 2.802

Maskinist ................................................ » 3,108

Expeditionsvaktmästare ................................ » 2,940

Institutionsvaktmästare: 5 å 2,940 kronor ................ » 14.700

Snickare ................................................ » 2,664

Summa kronor 271,468.

yttranden. Mot utredningsmännens förslag i förevarande avseenden har ingen erinran

gjorts i de i anledning av utredningsmännens betänkande avgivna

yttrandena.

Departements- För att professorerna vid den blivande lantbrukshögskolan skola avehefen.

lönas enligt lönegrad B 30 kunna vid föreliggande förslag så mycket star
-

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 143.

307

kare skäl anföras, som högskolan avses skola övertaga en betydande del

av centralanstaltens verksamhet. Jag tillstyrker följaktligen, att professorerna

hänföras till nämnda lönegrad. Likaledes förordar jag utredningsmännens

förslag, att laboratorn vid kemiska institutionen avlönas

enligt lönegraden B 26. Någon erinran har jag ej heller emot den av

högre lantbruksundervisningssakkunniga förordade löneplaceringen i

fråga örn vaktmästare och därmed jämförliga befattningshavare. Genom

samorganisationen med centralanstalten kommer vaktmästarnas ställning

att så förändras, att den föreslagna löneplaceringen är fullt motiverad.

Jag tillstyrker vidare högre lantbruksundervisningssakkunnigas av utredningsmännen

biträdda förslag rörande ersättning åt speciallärarna

vid lantbrukshögskolan.

Vidkommande assistenternas arvoden kan jag principiellt förorda utredningsmännens

förslag. Det synes mig emellertid, som örn åtminstone

från början assistenter icke böra erhålla arvode å 4,800 kronor vid andra

institutioner än sådana, där flera assistenter skola finnas. Följaktligen

vill jag föreslå, att åt assistenten å institutionen för marklära tillsvidare

beräknas ett arvode av allenast 3,600 kronor. Beträffande arvodena åt

amanuenserna tillstyrker jag högre lantbruksuudervisningssakkunnigas

förslag.

Ifråga örn arvode åt rektor torde det av högre lantbruksundervisningssakkunniga

föreslagna beloppet kunna anses fullt tillräckligt. Att märka

är, att t. ex. vid veterinärhögskolan rektorsarvodet utgör endast 1,500

kronor. Jag kan sålunda icke tillstyrka den förhöjning av det av de sakkunniga

föreslagna beloppet, som utredningsmännen förordat. Ej heller

anser jag mig kunna biträda utredningsmännens förslag att höja det

av de sakkunniga föreslagna arvodet för skötseln av biblioteket. Det synes

mig nämligen, som örn det av de sakkunniga förordade beloppet av

2,500 kronor skulle vara fullt tillräckligt för ändamålet. Däremot vill

jag tillstyrka, att arvodet till kamreraren beräknas till 6,000 kronor liksom

även att till vikari atsar vode åt den lärare, som upprätthåller den undervisning,

varifrån rektor blir befriad, beräknas ett belopp av 3,000 krono)-.

För fastställande av arvode åt professorsvikarier i övrigt torde emellertid

särskilda bestämmelser böra utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd närmare utvecklat.

I avvaktan på det närmare övervägande, som jag ansett böra komma

till stånd rörande behovet av större anslag till speciallärare i kulturtek

nik, anser jag, i likhet med vad som föreslogs förra året, att det för arvode

åt speciallärare avsedda beloppet i lönestaten bör ökas med 1,500 kronor,

utöver vad de sakkunniga föreslagit. Med av mig här ovan föreslagna änd

ringar i utredningsmännens förslag till avlöningsstat för lantbrukshögskolan

samt med iakttagande av att jag tidigare föreslagit upptagandet

av en assistent- och en vaktmästarebefattning mindre, än vad utrednings

männen förordat, skulle nämnda stat komma att sluta å ett belopp av

262,128 kronor.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Majlis proposition Nr lili.

Administra

tion.

Högte lantbruksundervisningssakkunniga.

Reservation.

Med avseende på lantbrukshö g skolans ledning hava de sakkunniga föreslagit

fyra led, nämligen inspektor, styrelse, lärarkollegium och rektor.

Liksom fallet vore med närstående högskolor — veterinär- och skogshögskolorna

— borde även en blivande lantbrukshögskola höra direkt under

Kungl. Majit och ärenden rörande densamma handläggas i jordbruksdepartementet.

Med hänsyn till att lantbruksliögskolans uppgift till väsentlig

del bomme att bestå i utbildandet av tjänstemän för den under

lantbruksstyrelsen överinseende stående lägre lantbruksundervisningens,

konsulentverksamhetens och lantbruksförvaltningens behov, syntes det

emellertid vara lämpligt, att chefen för lantbruksstyrelsen tillerkändes

inspektionsrätt vid högskolan.

Vid själva lantbrukshögskolan borde den högsta myndigheten utgöras

av en styrelse, som syntes böra erhålla en sådan sammansättning, att i

densamma den förut omtalade samverkan mellan olika vetenskapliga anstalter

bomme till organisatoriskt uttryck. Detta syntes kunna ernås på

det sätt, att styrelsen finge bestå av sex medlemmar, av vilka Kungl.

Majit utsåge två, därav den ene borde vara ordförande, en vore självskriven

på grund av sin ämbetsställning, nämligen lantbrukshögskolans

l ektor, en valdes av lantbruksliögskolaus lärarkollegium, en av det större

akademiska konsistoriet i Uppsala och en av centralanstaltens för försölisväsendet

på jordbruksområdet styrelse på förslag av dess nämnd.

Bestämmelser borde givas, som tryggade, att sakkunskap förefunnes hos

styrelsens samtliga ledamöter. Av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna

borde åtminstone den ene vara förfaren i praktiskt jordbruk.

Lärarkollegiets fasta kärna borde utgöras av de vid lantbrukshögsko’an

anställda professorerna. Prefekt vid universitetsinstitution och avdelningsföreståndare

vid centralanstalten borde för undvikande av tidsödande

skriverier adjungeras vid behandlingen av visst ärende, som rörde

samarbetet med respektive institution. Likaså borde dylik prefekt eller

avdelningsföreståndare eller annan professor, vid vars institution eller

under vars ledning studerande utarbetat licentiatavhandling, adjungeras

vid bedömandet av den studerandes licentiatexamen i vederbörande

amne, dock med rätt för den adjungerade att insända skriftligt yttrande

eller votum. Vid lantbrukshögskolan anställd speciallärare, som självständigt

handhade undervisningen i något ämne, borde ävenledes adjungeras

i lärarkollegiet vid behandlingen av frågor, som omedelbart rörde

det honom anförtrodda läroämnets intressen.

Liksom nu vore fallet vid lantbruksinstituten torde vid lantbrukshögskolan

en av högskolans professorer böra förordnas till rektor av Kungl.

Majit, sedan styrelsen avgivit förslag. Lämpligt torde vara, att styrelsen

avgåve förslag först efter lärarkollegiets hörande. Att låta lärarkollegiet

självt välja rektor syntes ej vara att tillråda med hänsyn till

dess fåtalighet. Dessutom skulle ju lärarkollegiet enligt förevarande förslag

fä tillfälle att genom en vald representant göra sina synpunkter gällande

i styrelsen.

Angående sättet för tillsättandet av lantbrukshögskolans styrelse har

reservation avgivits av en utav de sakkunniga, nämligen herr Sederholm,

som anfort!

»Med avseende på styrelsens för lantbrukshögskolan sammansättning

anser jag i olikhet mot de sakkunnigas majoritet, att denna styrelse i sin

helhet bör tillsättas av Kungl. Majit. Så sker för närvarande i huvud
-

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kanyl. Majda proposition Nr 143.

sak både inom veterinärhögskolan och skogshögskolan, och några olägenheter

av denna anordning hava där, så vitt jag har mig bekant, ej försports.

»

Endast i två av de avgivna yttrandena har frågan örn särskild inspek

tor berörts.

Tekniska högskolans lärarkollegium, i vars framställning. högskolans

styrelse förklarat sig instämma, har uttalat, att särskild inspektions

myndighet vid sidan örn eller kanske rentav över styrelsen förefölle lä

rarkollegiet ej överensstämma med normala högskoleformer. Kollegiet

ville ifrågasätta, huruvida det ej skulle vara en lyckligare och för

högskolan värdigare lösning, att lantbruksstyrelsens chef vore självskri

ven ledamot av högskolans styrelse.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett lämpligt, att inspektor

för högskolan utses av Kungl. Majit.

I fråga örn sättet för utseendet av högskolans styrelse hava statskontoret,

skogshögskolans styrelse samt Stockholms läns och stads och Västmanlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig till

förmån för nyssnämnda reservation. Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har förordat de sakkunnigas förslag. Styrelsen

för Ultuna lantbruksinstitut har ansett, att lantbrukshögskolans

styrelse borde utgöras av fyra av Kungl. Majit utsedda personer jämte

högskolans rektor samt en av lärarkollegiet utsedd ledamot.

övriga detaljer rörande högskolans ledning hava icke givit anledning

till erinran i något av de avgivna yttrandena.

I propositionen nr 249/1930 rörande den högre lantbruksundervisningens

ordnande anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet bland

annat följande.

De sakkunnigas förslag att chefen för lantbruksstyrelsen skulle hava

inspektionsrätt vid högskolan syntes vara ägnat att i viss mån komplicera

högskolans administration. De med ifrågavarande anordning avsed

de fördelarna torde man därför i stället böra söka vinna genom bestämmelse,

att lantbruksstyrelsens chef skulle vara självskriven ledamot av

högskolans styrelse.

Styrelsen för lantbruksliögskolan borde, i likhet med vad nu gällde för

exempelvis skogs- och veterinärhögskolorna, till huvudsaklig del tillsättas

av Kungl. Majit. Styrelsen borde utgöras av fyra utav Kungl. Majit

för viss tid förordnade ledamöter samt chefen för lantbruksstyrelsen och

högskolans rektor eller dennes vikarie såsom självskrivna ledamöter.

Kungl. Majit borde tillika utse styrelsens ordförande. Det torde böra

ankomma på Kungl. Majit att tillse, att genom valet av styrelseledamö

ter olika för högskolans verksamhet betydelsefulla intressen bleve pä

lämpligt sätt representerade.

Förut ninnämnda utredningsmän hava icke ifrågasatt, att ett ordnande

av försöksverksamheten och den högre lantbruksundervisningen i överensstämmelse

med utredningsmännens alternativ C skulle komma att pa
-

Yttranden.

Propositionen

nr 249/1930.

Utredningsmännen

för

forsö ksvei *- samhetcn

m. m.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Departement s*

chefen.

Utredningsmännen

för

försöksverksamheten

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

\ erka Ilar förevarande fråga i annan mån än att samma styrelse skulle

1 ungera för såväl lantbrukshögskolan som centralanstalten.

Ifråga örn styrelsen för lantbrukshögskolan biträder jag den meningen,

att chefen för lantbruksstyrelsen och högskolans rektor böra vara självskrivna

ledamöter av styrelsen. Då denna styrelse samtidigt skall fungera

som styrelse för centralanstalten, synes även den avdelningsföreståndare

inom centralanstalten, som enligt vad jag framdeles i annat

sammanhang kommer att förorda skall vara anstaltens chef, böra vara

självskriven ledamot av styrelsen. Anledning torde ej föreligga att utöka

antalet ledamöter utöver sex. Återstående tre ledamöter torde utses

av Kungl. Majit, som av dem förordnar en som ordförande. Det vöre

givetvis önskvärt, att vid valet av ledamöter i styrelsen olika intressen

tillgodosåges och representanter funnes för Uppsala universitet, för praktiskt

jordbruk samt för den försöksverksamhet, som bedrives utanför högskolan

och centralanstalten.

A agon särskild inspektor för högskolan torde icke med denna sammansättning

av styrelsen behöva tillsättas. Beträffande lärarrådet torde böra

gälla, att även avdelningsföreståndarna vid centralanstalten böra erhålla

säte och stämma däri.

b. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Ifråga örn behovet av arbetskrafter av olika slag hålla förenämnda utredningsmän

före, att vid en förflyttning av centralanstalten detta skall

bliva ungefär detsamma, som för närvarande. Den undervisningsskyldighet,

som ålägges vissa befattningshavare, kunde visserligen tänkas behöva

kompenseras genom ytterligare arbetshjälp. Vidare skulle anstaltens

mindre centrala läge vid en förläggning till Ultuna kunna anföras som

skäl för en ökning av antalet arbetskrafter. Men å andra sidan torde

viss arbetsbesparing kunna ernås genom rationell planläggning och utrustning

av arbetslokalerna, varjämte de rikare försöksmöjliglieterna å

förläggningsplatsen innebure, att arbetsåtgången beträffande åtskilliga

försöksuppgifter sannolikt bleve något mindre än förut.

Utredningsmännen föreslå därför, att på de olika avdelningarna upptagas

följande befattningshavare med angiven löneställning.

Jordbruksavdelning-en.

Antalet befattningshavare i olika tjänsteställning torde böra beräknas

i stort sett lika som vid nuvarande förläggning. Enär gåvomedel från

konsortiet Ager framdeles icke med säkerhet kunde påräknas, i varje

fall icke i större omfattning, och hittills erhållna gåvomedel snart hunnit

förbrukas, syntes hela den erforderliga personalen böra uppföras såsom

avlönad med statsmedel. Enär avdelningen efter förflyttningen

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

torde erhålla möjlighet att betydligt utvidga försöksverksamheten å förläggningsplatsen,

torde utöver nuvarande personal ytterligare en assistent

bliva erforderlig. Däremot torde de nuvarande båda tillfälliga assistenterna

icke böra upptagas i avlöningsstaten. För erforderlig tillfällig

arbetskraft borde i stället särskilda medel upptagas i omkostnadsstaten.

Den nuvarande uppdelningen av jordbruksavdelningen på en underavdelning

för jordbruk och en underavdelning för växtodling torde efter

eventuell förflyttning av avdelningen icke böra bibehållas. I överensstämmelse

härmed torde den nuvarande överassistentbefattningen böra

utbytas mot en befattning med tjänsteställning motsvarande laborators

vid andra avdelningar. Ifrågavarande befattningshavare vid jordbruksavdelningen

torde emellertid lämpligare böra benämnas försöksledare.

Av assistenterna vid jordbruksavdelningen torde en behövas för mera

maktpåliggande uppgifter. Han borde därför bliva extra ordinarie befattningshavare

i lönegraden B 21. Beträffande de övriga fyra assistenter,

som beräknades vara erforderliga vid avdelningen, torde två böra

erhålla ett årsarvode av 4,800 kronor vardera och de två återstående ett

årsarvode av 3,600 kronor vardera.

För jordbruksavdelningen föresloges sålunda följande befattningshavare:
1

avdelningsföreståndare (B 30),

1 försöksledare (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode ä 4,800 kronor),

2 assistenter (arvode å 3.600 kronor).

Hnsdjursavdelningen.

För denna avdelning torde antalet befattningshavare i olika tjänsteställning

böra beräknas på samma sätt som vid nuvarande förläggning.

Av assistenterna torde en böra vara extra ordinarie befattningshavare i

lönegrad B 21, och av de övriga syntes två böra erhålla 4,800 kronor och

två 3,600 kronor vardera i årsarvode.

För husdjursavdelningen borde sålunda räknas med följande befattningshavare:
1

avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kronor),

2 assistenter (arvode å 3,600 kronor).

En av avdelningsföreståndarna förutsättes böra utses till chef för

anstalten med ett årligt arvode av 700 kronor, varjämte såsom chefens

biträde vid expeditionsgöromål ävensom i övrigt vid försöksverksamheten

bör anställas ett kanslibiträde i lönegraden B 7. Vaktmästarpersonalen

anses kunna inskränkas till en maskinist, tillika port- och planta

ringsvakt, samt en institutionsvaktmästare, båda i lönegraden B 7. Kamrerargöromålen

skulle ombesörjas av lantbrukshögskolans kamrerare, var

jämte biblioteket skulle vara gemensamt med lantbrukshögskolan. å vars

stat medel för bibliotekets skötsel och vård upptagits.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Departementschefen.

312 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den av utredningsmännen föreslagna avlöningsstaten har följande utseende.

Avlöning sstat.

Avdelningsföreståndare: 2 å 10,740 kronor ................ kronor 21,480

Chefsarvode .............................................. » 700

Försöksledare ............................................ » 8,820

Laborator ................................................ » 8,820

Förste assistenter: 2 å 6,168 kronor ...................... » 12,336

Assistenter: 4 å 4,800 kronor, 4 å 3,600 kronor ............ » 33i600

Kanslibiträde ............................................ » 2,802

Vaktmästare: 2 å 2,940 kronor ............................ » 5,880

Summa kronor 94,438.

Beträffande centralanstaltens administration i övrigt föreslå utredningsmännen,

att anstalten bör lyda under samma styrelse som lantbrukshögskolan.

Utredningsmännens förevarande förslag hava i de i anledning av utredningsmännens

betänkande avgivna yttrandena lämnats utan erinran.

Jag anser mig böra förorda, att centralanstalten även efter sin förflyttning

bibehåller sin nuvarande benämning.

Vad beträffar behovet av arbetskrafter vid centralanstalten efter dess

förflyttning till Ultuna har jag ingen annan anmärkning att göra gent

emot utredningsmännens förslag, än att behovet av assistenter bör underkastas

förnyad prövning mera omedelbart före förflyttningen, då det

lärer bliva lättare att avgöra, huruvida medel från annat håll komma

att stå till förfogande för viss del av detta ändamål. Såsom jag nedan

kommer att föreslå, skulle nämligen den nuvarande centralanstaltens

jordbruks- och husdjursavdelningar först hösten 1935 förflyttas till Ultuna.

Ej heller har jag någon erinran att göra mot utredningsmännens förslag

till löneplacering av befattningshavarna vid centralanstalten. I

frågan örn anstaltens administration och ledning har jag angivit min

ståndpunkt ovan i samband med framläggande av förslag örn lantbrukshögskolans

administration.

I samband med uppgörandet av sitt alternativ B hava utredningsmännen

framfört tanken på anordnandet av ett försöksråd, som för åstadkommande

av enhetlighet beträffande den lokala försöksverksamheten

skulle hava ledningen därav samt i övrigt hava till uppgift att behandla

frågor av försöksteknisk art. Jag finner denna tanke hava sitt berättigande

även i fråga örn förevarande alternativ C. Något förslag i detta

syfte är jag dock icke nu beredd att framlägga, men är det min avsikt

att, sedan riksdagen fattat beslut i förevarande fråga, upptaga spörsmålet

örn den lokala försöksverksamhetens anordning och statens förhållande

därtill till allsidig prövning, varvid även förslaget örn ett försöksråd bör

tagas i beaktande.

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

c. Växtskyddsanstalten.

Beträffande behovet av arbetskrafter och befattningshavarnas lönestäUning

hava förenämnda utredningsmän i avseende å växtskyddsanstalten

framlagt följande förslag:

1) Växtpatologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 kronor).

2) Entomologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 kronor).

3) Upplysnings- och administrativa avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21).

4) Gemensamt:

1 maskinist och vaktmästare (B 7),

1 kontorsbiträde (B 4). .

Därutöver torde tillfälliga arbetsbiträden böra anställas i man av behov.

För försöksverksamheten på biodlingens område, vilken för närvarande

vore knuten till centralanstaltens entomologiska avdelning,

förutsattes, att liksom nu särskild personal vore anställd. Denna inginge

icke i ovanstående förteckning.

Utav avdelningsföreståndarna borde en fungera såsom chef för växtskyddsanstalten.

Utredningsmännen hava uppgjort följande avlöningsstat för anstalten:

Avlönings stat.

Avdelningsföreståndare: 3 å 11,460 kronor .

Förste assistenter: 5 å 6,816 kronor .......

Assistenter: 2 å 4,200 kronor .............

Vaktmästare ..............................

Kontorsbiträde ............................ I

........ kronor 34,380

....... » 34,080

....... » 8,400

....... » 3,300

........» 2,676

Summa kronor 82,836.

I fråga örn anstaltens administration i övrigt förordar utredningsmännen,

att densamma i likhet med vad som gäller beträffande centralanstalten

bör hava en viss anknytning till lantbruksakademien.

En sådan anordning motiverades bland annat därav, att växtskyddsanstalten

skulle bliva förlagd till av akademien disponerat område. Men

även ur ren försökssynpunkt torde det för växtskyddsanstalten vara

värdefullt att stå i nära förbindelse med den framdeles sannolikt

utvidgade försöksverksamhet, som kunde komma att bedrivas vid

akademiens trädgårdsavdelning vid Experimentalfältet. Vidare torde

av växtskyddsanstaltens verksamhet föranledda kamrerargöromålen

lämpligen kunna, ävenledes i överensstämmelse med vad nu gällde för

centralanstalten, handhavas av akademiens kamrerare. Av vad nu sagts

följde, att akademien lämpligen torde böra äga att utse vissa ledamöter i

växtskyddsanstaltens styrelse.

Vtredningsmtinnen

för

försöksverksamheten

m. m.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

yttranden. Mot vad sålunda föreslagits har-ingen erinran gjorts i de i anledning

av utredningsmännens betänkande avgivna yttrandena.

Departements- Den nya växtskyddsanstalten torde lämpligen böra benämnas statens

växtskyddsanstalt samt enligt förslaget organiseras å tre avdelningar,

den växtpatologiska, den entomologiska och den administrativa.

Vad beträffar behovet av personal vid denna anstalt, synes mig försiktigheten

bjuda att till en början räkna med ett något mindre antal

assistenter, än vad utredningsmännen förordat. I detta hänseende förordar

jag, att tillsvidare endast en förste assistent upptages å vardera

avdelningen. För övrigt har jag ingen erinran gent emot utredningsmännens

förslag rörande antalet befattningshavare vid anstalten.

Vidkommande därefter frågan örn befattningshavarnas avlöningsförmåner

kan jag med hänsyn till konsekvenserna icke förorda utredningsmännens

förslag att placera avdelningsföreståndarna i lönegraden B 30.

Med hänsyn till utbildning och uppgifter torde dessa avdelningsföreståndare

närmast vara att jämföra med de i lönegraden B 26 upptagna statsgeologerna.

Den ställning, dessa avdelningsföreståndare skulle komma

att intaga såsom ledare av andra befattningshavares arbeten, synes mig

emellertid motivera en något högre löneställning. Jag vill därför föreslå,

att nämnda befattningshavare i likhet med byrådirektörerna i statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt placeras i lönegraden B 28. Den avdelningsföreståndare,

som tillika skulle vara anstaltens chef, torde dock

böra avlönas enligt lönegrad B 30. I övrigt har jag i förevarande avseende

ingen erinran att göra mot utredningsmännens förslag. Med av

mig föreslagna förändringar skulle avlöningsstaten komma att sluta på

67,284 kronor, för så vitt anstalten skulle uppföras å ordinarie stat. Emellertid

anser jag, att växtskyddsanstalten bör åtminstone tills vidare uppföras

å extra stat, därvid avlöningsstaten skulle komma att sluta på

65,532 kronor.

Jag förordar vidare, att ledningen av växtskyddsanstalten uppdrages

åt en styrelse, bestående av två av Kungl. Majit och två av lantbruksakademien

utsedda ledamöter jämte anstaltens chef som självskriven

ledamot av styrelsen. Av ledamöterna torde Kungl. Majit förordna en

att vara ordförande i styrelsen. För vinnandet av större enhetlighet i

arbetet höra avdelningsföreståndarna bilda en växtskyddsanstaltens

nämnd, vilken årligen hör uppgöra förslag till arbetsplan för anstalten

m. m., och vari anstaltens chef bör vara självskriven ordförande.

Behovet av d'' AlnarPs lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

^hajare98 1 den inom 3ordbraksdePartementet uppgjorda P. M. rörande möjligP

M. rörande Iieterna att göra utbildningen av driftsledare för det större jordbruket

utbildningen mera praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningsav

drifts- sakkunniga föreslagna agronomkursen kan anses vara anföres följande

ledare m. m.

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

rörande lärarbehovet vid lantbruksskolan vid Alnarp, efter det högre

kurs blivit förlagd dit.

Vid beräkningen av det lärarbehov, som skulle göra sig gällande vid

inrättandet av en lantbruksskola av nu nämnd typ å Alnarp, måste hänsyn

tagas till den undervisning i trädgårds- och mejerikurserna, som enligt

högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag skulle ombesörjas

av lärare vid lantbruksinstitutet.

följande sammanställning, varvid

ningstimmar.

Botanik och zoologi:

Högre trädgårdskursen.......................

Lägre » .......................

Kemi och marklära:

Högre mejerikursen ...........................

» trädgårdskursen

Lägre » ......................

Jordbrukslära och kulturteknik:

Högre trädgårdskursen:

jordbearbetning ..............................

kulturteknik ..................................

Lägre trädgårdskursen:

kulturteknik .................................

Redskapslära, fysik och matematik:

Högre mejerikursen:

fysik..................................................

Lägre mejerikursen:

fysik..................................................

Högre trädgårdskursen:

matematik ......................................

fysik och meteorologi ..................

redskapslära ..................................

Lägre trädgårdskursen:

fysik och meteorologi

H usbyggnadslära:

Högre mejerikursen ..........................

Lägre » ........................

Högre trädgårdskursen

Lägre » ......................

Husdjur slära:

Högre mejerikursen:

husdjurSlära ................................

husdjurens anatomi och fysiologi

Lägre mejerikursen:

husdjur slära

Denna undervisning framgmge av

siffrorna angåve antalet undervis
-

Före].

Ovn.

......... 80

55

......... 140

20

220

75

......... 80

150

......... 30

15

......... 80

20

190

185

......... 10

......... —

75

35

135

45

210

......... 45

50

......... 20

—

.......... 30

_

.......... 50

—

........... 15

15

.......... 30

—

190

65

50

100

.......... 10

20

.......... 25

100

.......... 15

85

100

305

50

20

20

.......... 20

—

90

20

s. 316 Kontrollera mot PDF

316 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Handelslära:

Förd.

Örn.

Högre trädgårdskursen...........................

.................................... 20

_

» mejerikursen .............................

20

20

Lägre » ................................

................................... 15

55

20

Nationalekonomi:

Högre trädgårdskursen!

.................................... 20

» mejerikursen (

—

20

—

Bokföring:

Högre trädgårdskursen............................................................ — 40

» mejerikursen.................................................................... — 70

— lii).

Hänsyn måste vidare tagas till den teoretiska undervisning, som meddelades

i lantbruksskolans två åriga kurs. Vid lantbruksskolan å Alnarp

hade under senare år tillämpats följande ungefärliga timplan:

Amne Timmar Ämne Timmar

Svenska språket ........................ 100 Sjukvårds- och hovbeslagslära 40

Välskrivning 20 Trädgårdsskötsel........................ 20

Matematik ................................... 140 Skogshushållning .................... 20

Kemi ............................................ 80 Redskapslära ........................... 50

Fysik ............................................. 35 Husbyggnadslära....................... 60

Geologi........................................... 20 Lantbruksekonomi .................... 50

Botanik ........................................ 60 Lantbruksbokföring ................ 50

Jordbrukslära................................ 130 Handelslära................................ 20

Husdjurslära ................................ 120 Rättslära .................................... 10

Mjölkhushållning 15 Kulturteknik ............................ 70

blår det gäller att bedöma behovet av lär arkrafter för mejeriundervisningen

måste hänsyn tagas bland annat därtill, att till Alnarp även är

förlagd en lägre, ettårig mejeriskola. Vid denna skola, som även i fortsättningen

torde böra upprätthållas vid Alnarp, plägar elevantalet uppgå

till omkring 25. Undervisningens planläggning vid nämnda skola belyses

av nedanstående sammanställning av det ungefärliga antalet undervisningstimmar

i olika läroämnen.

Antalet nndervisnlngstimmar i lägre ett-årig mejerikurs rid Alnarp.

Svenska språket)

Förel.

Övn.

Matematik ( ...................................................

......................... .

100

Fysik j

Kemi .................................................

BakteriologiJ

........................... 75

—

Maskinlära .........................................................

........................ 25

Husbyggnadslära ....................................................

10

20

Husdjurslära ......................................................

......................... 20

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära ................

10

_

Mejeriteknik och speciell osttillverkning

......................... Ilo

_

Mejeribokföring ......................................

_i

65

Handelslära ............................................................

........................ 15

sv t.

Summa 265

185.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 317

Härtill komma praktiska övningar i mejeriet under cirka 310 daga!-.

De högre lantbruksundervisningssakkunniga hava angivit behovet av

lärare vid mejeriundervisningen på följande sätt.

Direkt för mejeriundervisningen borde anställas två huvudlärare, nämligen

en för ämnena mejerilära och mejeriekonomi samt en för ämnena

mejerikemi och mejeribakteriologi. Nämnda lärare borde undervisa i

ovan angivna ämnen i såväl den högre som den lägre mejerikursen.

Därjämte borde de i någon mån kunna tagas i anspråk för undervisning

i agronomkursen. Vid undervisningen i mejerilära i den lägre kursen

torde vederbörande huvudlärare likväl behöva biträde av assistent.

I övriga i mejerintbildningen ingående undervisningsämnen borde undervisningen

i vissa fall bestridas av olika för agronomundervisningen

anställda lärare och till återstående del av särskilt för undervisningen

vid mejerikurserna anlitade speciallärare.

I ämnet, maskinlära borde undervisningen kunna bestridas av föreståndaren

för mejerimaskinprovningarna.

Vad angår personalbehovet vid me jer iför soken, vilka jag ovan föreslagit

skola ingå i mejeriundervisningsanstalten, hava förenämnda utredningsmän

föreslagit, att följande befattningshavare skola avses för

detta ändamål: en föreståndare, en assistent med kvalifikationer i bakteriolog!,

en assistent med kvalifikationer i kemi samt en försöksmejerist.

Vad därefter beträffar behovet av lärare för trädgårdsundervisningen,

må erinras, att till Alnarp jämväl är förlagd en lägre trädgårdsskola.

Denna torde böra upprätthållas jämväl efter inrättandet av en högre

trädgårdskurs därstädes. Lärare ävensom lokaler och material för undervisningen

torde i stort sett böra vara gemensamma för de båda skolorna.

Den lägre trädgårdsskolan vid Alnarp är såsom förut antytts tvåårig.

Antalet ordinerie elever i varje årsklass plägar vara omkring tio. Därjämte

bruka cirka sex extraelever årligen deltaga i undervisningen vid,

skolan.

För undervisningen vid trädgårdsskolan äro fast anställda en föreståndare

och två ämneslärare. Därjämte meddelas undervisning vid

trädgårdsskolan av ett antal extralärare, av vilka några samtidigt äro

lärare vid den till Alnarp förlagda agronomkursen.

Undervisningens omfattning i olika ämnen framgår av följande sammanställning,

som upptager det ungefärliga antalet undervisningstimmar

vid kursen.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Antalet nmlervisntngstimmar i olika ämnen vid lägre trädgårdsskolan vid Alnarp

(avrundade tal).

1

Första året

Andra året

Summa

Före).

Övn.

Förel.

Övn.

Förd.

| Övn.

1

| Svenska språket ...................................

30

. *,

30

Välskrivning .......................................

10

10

| Matematik ..........................................

45

Fysik...................................................

1 UK

| Meteorologi..........................................

> 35

35

; Kemi...................................................

40

10

40

10

| Geologi och marklära (+ gödsellära) ......

20

30

50

| Botanik................................................

75

7

100

8

175

j Zoologi ................................................

40

3

5

9

45

J Biskötsel .............................................

10

10

Fältmätning och avvägning.....................

10

70

5

15

70

Ritning ...............................................

20

20

Husbyggnadslära och växthuskonstruktion

15

85

15

85

Bokföring ..... ....................................

35

35

Trädgårdsanläggning..............................

25

105

25

105

Ekonomisk trädgårdsodling:

historik............................................

fruktodling ....................................

20

20

125

70

145

90

köksväxtodling....................................

100

10

10

15

110

25

blomsterodling....................................

40

10

75

5

115

15

trädskoleskötsel .................................

5

80

25

85

25

Trädgårdsprodukternas användning som fö-

doämne............................................

15

30

15

30

Dekoration och bindekonst....................

55

Fröodling och fröbehandling ................

20

5

20

5

Försöksteknik.......................................

15

30

30

Pedagogik (föredragsövningar)..................

10

20

30

Summa!

400

225

565

400

1025

625

I anslutning till vad högre lantbruksundervisningssakkunniga sålunda

föreslagit rörande mejeri- och trädgårdsundervisning och med hänsyn

till i P. M. angiven undervisningsskyldighet för lärare vid lantbruksskolan

har i P. M. uppgjorts följande sammanställning över behovet

av lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, därvid

jämväl det ungefärliga antalet undervisningstimmar för de särskilda

lärarna angivits.

Behovet av lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

1. Tid lantbrnksavdelningen.

Huvudläraren i lantbruksekonomi tillika lantbruksskolans föreståndare

och förvaltare av Alnarps egendom.

Förd. Övn.

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Lantbruksekonomi........................................................................ 50 _

Lantbruksskolans fortbildningskurs:

Lantbruksekonomi........................................................................ 50 ioo

Summa 10Ö 1ÖÖ.

i

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 143.

319

Alim. Med hänsyn till denne lärares ställning såsom föreståndare för lantbruksskolan

och förvaltare av Alnarps egendom, synes större undervisningsskyldighet

icke böra påläggas honom.

Lärare i jordbrukslära och kulturteknik:

törel.

Ovik

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Jordbrukslära.................................................

130

—

Kulturteknik .................................................

............:............. 20

50

Lantbruksskolans fortbildningskurs:

Jordbrukslära.................................................

........................... 50

70

Kulturteknik .................................................

............................ 20

50

Högre trädgårdskursen:

Jordbearbetning ............................................

............................ 10

—

Kulturteknik .................................................

........................... —

75

Lägre trädgårdskursen:

Kulturteknik .................................................

........................... 35

135

Summa 265

380.

Anm. Med hänsyn till att denne lärare även har att i viss mån deltaga i

övervakandet av elevernas i lantbruksskolans tvååriga kurs praktiska arbeten,

synes undervisningsskyldigheten vara för stor. En assistent bör därför anställas som

medhjälpare under sommarmånaderna vid övningarna i kulturteknik.

Lärare i husdjurslära och mjölkhushållning:

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Husdjurslära ..................................................

Kontrollföreningsverksamhet ......................

Lantbruksskolans fortbildningskurs:

Husdjurslära ..................................................

Kontrollföreningsverksamhet .....................

Högre mejerikursen:

Husdjurslära ..................................................

Lägre mejeri kursen:

Husdjurslära ..................................................

Före!.

Ovik

................... 120

—

10

—

................... 40

60

................... 20

20

................... 70

20

................... 20

—

Summa 280

100.

Anni. Med hänsyn till denne lärares ställning till det praktiska arbetet vid

lantbruksskolans tvååriga kurs torde undervisningen vara lämpligt avvägd. 1

fråga örn husdjursläran är avsikten, att undervisningen i husdjurens hälso- och

sjukvård skulle omhänderhavas av en speciallärare, vilket även bör gälla vissa

delar av ämnet mjölkhushållning.

Lärare i redskapslära, fysik med meteorologi och matematik:

Föret

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Redskapslära ....................................................................... 25

Fysik och meteorologi ............................................................ 35

Räkning och geometri........................................................... 140

Lantbru k sskolans fortbildningskurs:

Redskapslära ............................................................................ 30

.Högre mejerikursen:

Fysik och meteorologi

Öv».

25

70

45

50

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lägre mejerikursen:

Föret,

Örn.

Fysik och meteorologi .................................

Högre trädgårdskursen:

........................... 20

*—

Redskapslära ................................................

........................... 15

15

Fysik och meteorologi .................................

........................... 50

—

Matematik .....................................................

Lägre trädgårdskursen:

........................... 30

—

Fysik och meteorologi

............................ 30

Summa 420

160.

Lärare i husbyggnadslära:

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Föret.

Örn.

Husbyggnadslära .........................................

Lantbruksskolans fortbildningskurs:

........................... 10

50

Husbyggnadslära .........................................

Högre mejerikursen:

........................... 20

50

Husbyggnadslära ........................................

Lägre mejerikursen:

........................... 50

100

Husbyggnadslära .........................................

Högre trädgårdskursen:

........................... 10

20

Husbyggnadslära ........................................

Lägre trädgå rdskursen:

............................ 25

100

Husbyggnadslära .........................................

........................... 15

85

Räkning och geometri ................................

............................ 45

Summa 175

405.

Anni. Med hänsyn till att en sådan övervägande del av undervisningstiden upptages

av övningar och då det icke är osannolikt, att viss del av undervisningen

i de olika kurserna kan anordnas gemensamt,

synes denne lärare även

kunna

ombesörja lägre trädgårdskursens undervisning i

räkning och geometri.

Lärare i botanik, zoologi samt kemi:

Föret.

Ötd.

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Kemi och geologi ........................................

.......................... 100

—

Botanik och zoologi ....................................

.......................... 50

10

Lantbruksskolans fortbildningskurs:

Kemi ...............................................................

.......................... 50

40

Botanik och zoologi .....................................

.......................... 30

50

Högre trädgårdskursen:

Botanik och zoologi ......................................

.......................... 80

55

Kemi och marklära .....................................

.......................... 30

15

Lägre trädgårdskursen:

Botanik och zoologi .....................................

.......................... 140

20

Kemi och marklära .....................................

.......................... 80

20

Summa 560

210.

I fråga om den undervisning, som icke kan omhänderhavas av de sålunda

föreslagna fast anställda lärarna, anföres i ovannämnda P. M.

vidare:

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Speciallärare torde behöva anställas i följande ämnen och för följande

antal undervisningstimmar.

Husdjurens hälso- och sjukvård: lantbruksskolans tvååriga kurs 20

föreläsningar och 20 övningar samt fortbildningskursen 10 föreläsningar

och 10 övningar.

Skogshushållning: lantbruksskolans tvååriga kurs 20 föreläsningar,

fortbildningskursen 50 föreläsningar; 6 övningsdagar.

Bokföring och handelslära: lantbruksskolans tvååriga kurs handelslära

10 föreläsningar och 10 övningar, lantbruksskolans fortbildningskurs

bokföring 100 övningstimmar och handelslära 40 föreläsningar och 30 övningar,

högre mejerikursen bokföring 70 övningar och handelslära tillsammans

med fortbildningskursen, högre trädgårdskursen bokföring 40

övningar och handelslära tillsammans med fortbildningskursen samt lägre

mejerikursen handelslära 15 föreläsningar.

Nationalekonomi: 20 föreläsningar gemensamt för de tre högre kurserna.

Rättslära: 40 föreläsningar och 50 övningar i vissa avseenden gemensamt

för de tre högre kurserna samt 10 föreläsningar i lantbruksskolans

tvååriga kurs.

Härtill komme den vanliga undervisningen genom speciallärare i lantbruksskolans

tvååriga kurs i svenska och rättskrivning, bokföring samt

trädgårdsskötsel; de båda sistnämnda ämnena syntes dock böra övertagas

av personal vid institutet.

Undervisning i mjölkhushållning: 15 föreläsningar i lantbruksskolans

tvååriga kurs samt 10 föreläsningar och 10 övningar i fortbildningskursen;

borde omhänderhavas av lärare vid mejeriskolorna.

2. Vid mejeriavdelninfren.

Professor i mejerilära och mejeriekonomi.

Högre mejerikursen:

mejerilära ................................................................

mejeriekonomi ..........................................................

Lägre mejerikursen:

mejerilära ................................................................

Förd.

.............. 100

.............. 40

.............. 135

Summa 275

Otiu

Leder med biträde av assistent dagligen praktiska övningar

i mejeriet för såväl högre som lägre mejerikursen.

Är därjämte föreståndare för den lägre mejeriskolan och

mejerirörelsen.

Förberörde assistent biträder dessutom vid annan undervisning

särskilt i den lägre mejerikursen.

Professor i mejerikemi och mejeribakteriologi:

Högre mejerikursen:

mejeri kemi .................................................................................. 40 150

allmän bakteriolog! .................................................................... 40 70

mejeribakteriologi....................................................................... 40 150

Lägre mejerikursen:

kemi och bakteriolog! 55 —

Summa 175 370.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sami. 125 höft. (Nr 1b3.) 21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Föret.

Föreståndaren för me jer imaskinpr övningarna:

Högre mejerikursen:

maskinlära (innefattande värme- och kylteknik)................

Högre trädgårdskursen:

värme- och kylteknik, 10 förel., 20 övn., fördelade på två år

Summa

Speciallärare i husdjur shygien:

Högre mejerikursen......................................................................

Lägre mejerikursen........................................................................

Summa

Speciallärare i pedagogik:

Högre mejerikursen \ ...

Högre trädgårdskursen } gemensam undervisning

Lärare i svenska språket och räkning:

Lägre mejerikursen........................................

Övn.

75 100

5 10

80

110.

20

10

10

30

10.

10

15.

100.

Den kemiundervisning i högre mejerikursen, som enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag skulle ombesörjas av lektorn i kemi vid

agronomkursen, syntes, under förutsättning att mejeriförsöken förlädes till

Alnarp, böra övertagas av assistenter vid mejeriförsöken. Även föreståndaren

för mejeriförsöken borde efter beprövande av styrelsen för institutet kunna

åläggas någon mindre undervisningsskyldighet.

Förel. Övn.

3. Vid trädgärdsardelningen.

Föreståndaren för lägre trädgårdsskolan; huvudläraren

i ekonomisk trädgårdsodling:

Högre trädgårdskursen:

före!. övn.

trädgårdsskötselns historia 25 —

växtsystematik och ekonomisk

växtkunskap ....... 95 20

fruktodling ........................ 60 25

trädgårdsekonomi............... 20 —

200 45 fördelade på två år

100

25

Lägre trädgårdskursen:

växtsystematik och ekonomisk växtkunskap........................

100

10

fruktodling........................................................r..........................

60

20

Summa

260

55.

Leder föredragsövningar i båda avdelningarna.

Är föreståndare för den lägre trädgårdsskolan och trädgårdsrörelsen.

Ordinarie ämneslärare i blomsterodling m. m.:

Högre trädgårdskursen:

förd. övn.

blomsterodling och binde
konst

................................ 70 90 fördelade på två år 35 45

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

323

Före].

Öyn.

Lägre trädgårdskursen:

140

30

blomsterodling under glas.........................................................

hinde- och dekorationskonst ....................................................

20

60

fruktodling under glas

15

Summa

195

150.

Förestår växthusen.

Ordinarie ämneslärare i köksväxtodling m. m.:

Högre trädgårdskursen:

törel. övn.

köksväxtodling och blom-

15

sterodling på kalljord.... 45 35 fördelade på två år

25

Lägre trädgårdskursen:

100

10

köksväxtodling............................................................................

blomsterodling på kalljord........................................................

40

—

Summa

165

25.

Förestår köksväxtodlingen och blomsterodlingen på kalljord.

Ordinarie ämneslärare i plantskoleskötsel m. m.:

Högre trädgårdskursen:

löre]. övn.

plantskoleskötsel 30 10

fruktodling ........................ — 25

30 35 fördelade på två år 15 20

Lägre trädgårdskursen:

trädgårdsanläggning och ritning

fruktodling.......................................

plantskoleskötsel ..........................

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

trädgårdsskötsel

............. 25 125

.............. 60 —

.............. 60 45

.............. 10 10

Summa 170 200.

Förestår plantskolorna.

Ledaren av försöksverksverksamheten med köksväxter

vid Alnarps trädgårdar:

Högre trädgårdskursen:

före!. övn.

ärftlighetslära och växtförädling

........................ 30 30

fröodling och fröbehandling

................................... 10 10

försöksteknik ................... 15 10

55 50 fördelade på två år 30 25

Lägre trädgårdskursen:

: fröodling och sortförädling ................................................... %P______ **

Summa 50 30.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Speciallärare i trädgårdsanläggningskonst:

Högre trädgårdskursen:

törel. örn.

trädgårdsanläggningens

teori ............................ 100 150

trädgårdsanläggningens

teknik............................... 40 20

140 170 fördelade på två år

Speciallärare i biskötsel:

Lägre trädgårdskursen ...............................................................

Speciallärare i konservering m. m.:

Högre trädgårdskursen, 10 förel., 25 övn., fördelade på två år

Lägre trädgårdskursen ................................................................

Summa

Lärare i svenska språket och välskrivning:

Lägre trädgårdskursen ................................................................

Kamrerare och kassör vid undervisningsanstalten undervisa

i bokföring i den lägre mejerikursen och den lägre

trädgårdskursen.

Föret Otti.

70 85

10 —

5 15

15 30

20 45.

40

Omorganisationen vid Alnarp berör jämväl den dit förlagda hovbeslagsskolan.

I fråga örn denna hava högre lantbruksundervisningssakkunniga

anfört följande.

Seda.n år 1863 vore till Alnarp förlagd en hovbeslagsskola. Denna

hade länge till ändamål att utbilda såväl militära som civila hovslagare.

Under senare åren hade emellertid kurser anordnats endast för civila

hovslagare. Vid hovbeslagsskolan plägade årligen hållas två eller tre

kurser, vardera omfattande en tid av ungefär tre månader. Det sammanlagda

antalet elever, som årligen åtnjöte undervisning vid skolan,

plägade uppgå till 20 å 30.

Styrelsen för hovbeslagsskolan utgjordes av styrelsen för lantbruksoch

mejeriinstitutet vid Alnarp. Professorn i hästskötsel samt husdjurens

hälso- och sjukvårdslära vid Alnarps lantbruksinstitut vore förste

lärare vid hovbeslagsskolan samt hade att linder vederbörande styrelses

och rektors inseende utöva ledningen av skolan och närmaste tillsyn över

dess lärjungar. Teoretisk undervisning vid hovbeslagsskolan meddelades

vidare av laboratorn i anatomi och fysiologi vid institutet samt av en

vid hovbeslagsskolan anställd instruktionssmed. De praktiska övningarna

i hovbeslagen leddes av förberörda instruktionssmed med biträde

av en verkgesäll.

För hovbeslagsskolan funnes uppförd särskild undervisningsbyggnad,

innehållande jämväl bostadsrum at eleverna vid skolan. Elevavgifter

utginge med belopp, som ungefär motsvarade utgifterna för kosthåll.

Statsanslag till skolan utginge för närvarande med 5,400 kronor örn året.

För hovbeslagsskolan gällande stadgar vore utfärdade den 3 juni 1904

(Sv. förf.saml. nr 38, sid. 29).

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde verksamheten vid hovbeslagsskolan

vid Alnarp även i fortsättningen upprätthållas. Emellertid innebure

de sakkunnigas förslag rörande anordnande av högre lantbruks
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

undervisning vid Alnarp, att vissa förändringar i liovbeslagsskolans organisation

bleve nödvändiga. Sålunda skulle efter agronomundervisningens

omorganisation vid Alnarp icke finnas särskilda fast anställda

lärare vare sig i hästskötsel samt busdjurens hälso- och sjukvårdslära

eller i husdjurens anatomi och fysiologi. Det torde sålunda bliva nödvändigt

att vidtaga särskilda anordningar för tillgodoseende av lärarbehovet

vid hovbeslagsskolan.

Enligt de sakkunnigas mening borde den undervisning vid hovbeslagsskolan,

som hittills bestritts av förenämnda två fast anställda lärare vid

lantbruksinstitutet, i en framtid till huvudsaklig del uppdragas åt veterinärutbildad

speciallärare. Möjligen kunde en mindre del av ifrågavarande

undervisning lämpligen bestridas av lektorn i husdjurslära vid

lantbruksinstitutet. Denne syntes även böra under institutsstyrelsens

och institutets rektors inseende utöva den närmaste ledningen av hovbeslagsskolan.

Under en övergångsperiod torde emellertid kunna räknas med, att nu

rådande förhållanden beträffande undervisningens anordnande vid hovbeslagsskolan

skulle bliva i stort sett oförändrade. På grund härav, torde

i förevarande avseende tillsvidare ingen annan åtgärd behöva vidtagas

än att vid utfärdande av fullmakt för lektorn i husdjurslära hänsyn

foges till vad ovan föreslagits.

Från de myndigheters och korporationers sida, som avgivit yttranden

i anledning av förenämnda P. M., hava i förevarande fråga åtskilliga

erinringar gjorts mot det däri framlagda förslaget rörande behovet av

lärarkrafter vid lantbruksskolan. Härav må följande anföras.

Lantbruksstyrelsen har funnit den föreslagna anordningen i fråga örn

lärare vid driftsledarutbildningskurs och övriga vid Alnarp anordnade

kurser medföra vissa fördelar ur både ekonomisk synpunkt och med hänsyn

till undervisningen i kurs av förstnämnda slag. Ur andra synpunkter,

särskilt i fråga örn lantbruksskoleutbildningen och egendomens skötsel,

syntes dessa anordningar däremot icke lika tillfredsställande. I stort

sett innebure den föreslagna anordningen en återgång till förhållandena,

sådana de tidigare gestaltade sig vid Alnarp, då institutets lärare meddelade

den huvudsakliga undervisningen jämväl i lantbruksskolan, en

form, som icke befunnits ändamålsenlig. Beträffande lägre undervisning

av den art, som meddelades vid lantbruksskolorna, hade erfarenheten visat,

att en på ett färre antal händer delad undervisning med den större

kännedom örn och det livligare intresse för eleverna, som därmed följde,

medförde mycket stora fördelar. Ur dessa synpunkter syntes det, som

örn det vore i hög grad önskvärt, om för lantbruksskolans vidkommande

förste läraren finge bibehållas såsom föreståndarens närmaste man. Jämväl

ur synpunkten av egendomens skötsel syntes det nu föreliggande

förslaget innebära vissa olägenheter. Lärarna i jordbrukslära och husdjursskötsel

skulle biträda lantbruksskolans föreståndare med såväl elevernas

utbildning som jämväl i fråga om driften. Detta skulle komma

att medföra betydande olägenheter i jämförelse med den nuvarande anordningen,

där förste läraren vid förvaltningen icke intogo någon självständig

ställning utan allenast vore föreståndarens assistent. Dessa

synpunkter syntes böra få göra sig gällande vid en slutgiltig utformning

av undervisningen vid Alnarp.

Yttranden.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut anser den arbetsbörda, som

skulle åläggas lantbruksskolans föreståndare, vore väl stor, i betraktande

av att han tillika avsåges att vara förvaltare av Alnarps egendom. Utom

mera ingripande ändringar torde en minskning av densamma lämpligen

kunna åstadkommas genom inskränkning av föreståndarens föreläsningsskyldighet,

så att han mera odelat kunde ägna sina krafter åt det viktigaste,

nämligen ledningen av skola och egendom.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut anmärker emot förslaget, att

en och samma lärare skulle svara för undervisningen i kemi, geologi och

marklära, botanik och zoologi, att det torde möta hart när oöverstigliga

svårigheter att finna en person med verklig kompetens att på ett så pass

högt stadium som vid den tilltänkta skolan upprätthålla undervisningen

i så skilda ämnen, synnerligast med avseende fäst vid att det här gällde

en inriktning av undervisningen på den praktiska tillämpningen av dessa

olika vetenskaper. Jämväl den lärare, som skulle svara för hela jordbruksläran

jämte kulturtekniken, syntes bava fått sig ett väl vidsträckt

arbetsfält tilldelat, örn än det kanske i detta fall torde vara något lättare

att finna en kompetent person. Med tanke på det intima samband, som

rådde å ena sidan mellan den allmänna jordbruksläran (jordbearbetnings

och gödsellära) och kemi, geologi och marklära, samt å andra sidan mellan

växtodlingslära och botanik, syntes en annan uppdelning lyckligare vald.

Vad beträffade det timantal, som beräknats för övningar i redskapslära,

syntes detta vara otillräckligt, ty även om eleverna förut genomgått lant

bruksskola, fordrades större utrymme åt detta ämne, därför att av en

driftsledare krävdes en så ingående kännedom örn olika moderna lantbruksmaskiners

konstruktion och skötsel, att han ej på den anslagna tiden

kunde vinna tillfredsställande insikt däri. Då sålunda övningstimmarnas

antal måste ökas för läraren i detta ämne, som redan förut vore

synnerligen hårt belastad, syntes en överflyttning av undervisningen i

matematik (inklusive räkning och geometri) till läraren i husbyggnadslära

böra ske. Genom en rationellare läggning av ritningsarbetet än den,

som nu i allmänhet förekomme vid lantbruksundervisningen, torde även

med reducerat antal övningstimmar ett lika gott resultat stå att uppnå.

Läraren i fråga kunde då väl medhinna ett ökat antal undervisningstim - mar i matematik. Lärarrådet ville sålunda föreslå, att de ordinarie lärarna

vid den högre lantbruksskolan bleve följande:

1. Läraren i lantbruksekonomi, tillika föreståndare och förvaltare av

Alnarps egendom.

2. Läraren i allmän jordbrukslära, kemi, geologi och marklära samt

kulturteknik (med assistent).

3. Läraren i växtodling och botanik samt zoologi.

4. Läraren i husdjurslära och mjölkhushållning.

5. Läraren i redskapslära, fysik och meteorologi.

6. Läraren i husbyggnadslära och matematik (inklusive räkning och

geometri).

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har uttalat tvivelsmål angående

lämpligheten av att belasta vissa lärare med så stor undervisningsbörda,

560 föreläsningar och 210 övningar per år, som den föreslagna.

Beträffande behovet av lärarkrafter vid trädgårdsundervisningen hava

vissa anmärkningar gjorts mot de sakkunnigas förslag. Körande dessa

må luir anföras följande.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lärarrådet vid lantbruks- och me jer iinstitutet vid Ahlarp anser, att

det viktiga ämnet trädgårdsanläggningskonst borde företrädas av en ordinarie

lärare i lektorsställning och ej såsom de sakkunniga föreslagit

av en speciallärare. Vidare anser lärarrådet, att de för de ordinarie

lärarna föreslagna lönerna vore alldeles för knappt tillmätta i betraktande

av, att lärarna hade att meddela undervisning i en högre träd

gårdskurs och att stora krav därför måste ställas på deras utbildning.

Föreståndaren för Alnarps trädgårdsskola C. G. Dahl har i särskild

promemoria till lärarrådets yttrande utförligt motiverat kraven på last

anställd lärare i lektors ställning för ämnet trädgårdsanläggningskonst

samt på bättre lönevillkor för de ordinarie ämneslärarna vid trädgårds

undervisningen.

Rörande lärarbeliovet vid mejeri- och trädgårdsundervisningen vid Alnarp

samt örn den dit förlagda hovbeslagsskolan anförde dåvarande chefen

för jordbruksdepartementet i samband med hemställan örn avlåtande

av proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande, bland annat, följande.

I fråga örn lärarbeliovet vid mejeriavdelningen ville departementschefen

till en början erinra därom, att han i det föregående föreslagit, att

den högre mejerikursen skulle planläggas som treårig, under det att de

sakkunniga räknat med tvåårig kurstid. Härav föranleddes en ratt

väsentlig ökning i antalet undervisningstimmar för kursen Hn del

av denna ökning, såsom i lantbruksekonomi, gåve emellertid icke anledning

till särskild undervisning för mejerikursen, och i andra fall, såsom

i mejeriekonomi och husbyggnadslära, torde den erforderliga ökningen

i undervisningstimmar böra falla på vederbörande ordinarie lazare vi

institutet Men icke heller beträffande ämnet maskinlära, som lorutsatts

skola såsom tjänsteåliggande föredragas av föreståndaren för mejerimaskinprovningarna,

torde någon ökning i kostnader för lärare behova

uppkomma. Vad allinge den högre trädgårdsundervisningen funné departementschefen

det vara önskvärt, att en fast lärarbefattning inrätta

des i ämnet trädgårdsanläggningskonst. I likhet med de sakkunniga

ansåge departementschefen emellertid, att med denna åtgärd borde något

anstå, tills viss erfarenhet vunnits rörande olika mojligheter att pa ett

tillfredsställande sätt ordna undervisningen i detta amne. Vad de sakkunniga

anfört med avseende på den till Alnarp förlagda hovbeslagsskolan

torde för det dåvarande icke behöva föranleda något förslag, i

sinom tid torde böra tagas under förnyat övervägande, huruvida läraren

i husdjurslära lämpligen borde vara föreståndare for nämnda skola.

Vid ett bedömande av lärarbeliovet vid Alnarpsinstitutet torde lörst Departement*- ståndpunkt böra tagas till det av lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut

framförda förslaget, att undervisningen i jordbrukson vid lantbruksskolan

borde uppdelas på två lärare, en i allmän jordbrukslära och en i

växtodlingslära, varvid den förre dessutom skulle hava att svara för un

dervisningen i kemi, geologi och marklära samt i kulturteknik, och den

senare i botanik och zoologi. Het synes mig, som örn det med hänsyn till

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

utbildningens syftemål och allmänna planläggning icke torde vara lämpligt

att uppdela ifrågavarande ämne. Med hänsyn till betydelsen av att

eleverna erhålla inblick i sammanhanget mellan jordbrukslärans skilda

delar, håller jag sålunda före, att detta ämne bör föredragas av en och

samma lärare. Lantbruksstyrelsen har å andra sidan befarat, att det i

P. M. rörande utbildningen av driftsledare m. m. upptagna förslaget till

lärarbefattningar, särskilt i vad gällde lantbruksskolans tvååriga kurs,

skulle leda till splittring av undervisningen på för många händer. Någon

anledning till dylika farhågor torde dock icke föreligga, då fortfarande

huvudparten av de tillämpade ämnena skulle komma att omhänderhavas

av allenast tre lärare. Att redskapsläran utskiljes och handhaves

av en specialist, torde icke innebära någon svaghet. Den befattning,

de föreslagna lärarna i jordbrukslära och i husdjurslära skulle

hava att taga med egendomens skötsel, bör givetvis åligga dem i egenskap

av förvaltarens assistenter.

Jag anser mig därför böra i huvudsak tillstyrka det i förutnämnda

P. M. upptagna förslaget rörande fasta lärare vid Alnarps 1 a n tbruksskola.

På grund av den utvidgning av lärokurserna, jag ovan förordat,

måste en viss jämkning ske i fråga örn dessa lärares undervisningsskyldighet.

Läraren i jordbrukslära kommer enligt detta förslag att få svara

för ytterligare 30 övningstimmar i kulturteknik. Då emellertid avsikten

är, att dessa övningar skola omhänderhavas av assistenten i kulturteknik,

torde någon ökning av arbetsbördan för nämnda lärare icke behöva

ifrågakomma. Läraren i husdjurslära skulle få svara för en ökning av

tiden för kontrollbokföring med 20 timmar. Med hänsyn till den för

denne lärare beräknade undervisningstiden synas några särskilda åtgärder

icke behöva vidtagas på grund av nämnda ökning. Däremot skulle

läraren i redskapslära m. m. få sin undervisningstid ökad med 30 föreläsningar

i fysik och 30 övningstimmar i redskapslära. Då denne lärare

redan förut ålagts en ganska stor undervisningsskyldighet, synas åtgärder

här böra vidtagas för att som kompensation för nyssnämnda ökning

på någon annan punkt åstadkomma minskning. Detta torde kunna ske

på så sätt, att undervisningen i fysik och meteorologi vid den högre

mejerikursen uppdrages åt föreståndaren för mejerimaskinprovningarna

vid Alnarp. Härigenom förminskas timantalet för läraren i redskapslära

m. m. med 45 föreläsningar och 50 övningstimmar. Slutligen skulle

läraren i botanik, zoologi samt kemi få sitt timantal ökat med 20 lektioner

i kemi samt 30 föreläsningar och 20 övningar i botanik. Även

denne lärare har i förenämnda P. M. tillagts ett ganska stort antal undervisningstimmar,

varför en ökning icke utan vidare låter sig genomföras.

Emellertid har föreståndaren för trädgårdsskolan vid Alnarp understrukit

behovet av att undervisningen i botanik, zoologi och kemi i den

högre trädgårdskursen måtte erhålla en från de övriga kurserna avvi
-

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

329

kande läggning. Det synes mig därför lämpligt, att undervisningen f

nämnda ämnen vid högre trädgårdskursen överlämnas till speciallärare.

I de avgivna yttrandena hava från flera håll framställts den anmärkningen,

att lärarna vid Alnarps lantbruksskola enligt föreliggande förslag

skulle bliva för hårt belastade. I överensstämmelse med av mig ovan

förordade jämkningar skulle timantalet för dessa lärare komma att bliva

följande.

Huvudläraren i lantbruksekonomi m. m.............

Ordinarie ämnesläraren i jordbrukslära m. m.....

» » » husdjurslära m. m.....

» » » redskapslära m. m.....

» » » husbyggnadslära m. m.

» » » botanik m. m.................

Föreläsningar Övningar Summa

100 100 200

265 410 675

280 120 400

405 140 545

175 405 580

480 180 660.

Beträffande denna sammanställning är främst att märka, att de för

läraren i jordbrukslära m. m. antecknade övningarna i kulturteknik

till en mycket betydande del skola omhänderhavas av assistenten i kulturteknik.

Vidare vill jag erinra, att lektor vid högre allmänt läroverk

har, örn han icke är domkapitelsledamot, en undervisningsskyldighet av

minst 700 timmar per år. I belysning av sistnämnda siffra torde näppeligen

kunna sägas, att ovannämnda lärare bliva för hårt belastade. Möjligt

är emellertid, att övningarna i redskapslära behöva företagas gruppvis,

varför något biträde kan behöva beredas läraren i detta ämne. Då det

länge varit ett önskemål från institutets sida att kunna anställa en elektrisk

montör, synes det vara lämpligt att nu tillmötesgå detta krav. Nämnde

befattningshavare torde böra hava till uppgift att biträda vid övningarna

i redskapslära samt att dessutom hava hand örn skötseln av de elektriska

anläggningarna vid såväl institutet som Alnarps egendom. Följaktligen

bör avlöningen delvis bestridas av egendomen. Det synes mig emellertid,

som örn denne befattningshavare även skulle, i den mån så är

möjligt med hänsyn till övriga åligganden, kunna utföra vissa vaktmästargöromål,

som hava samband med undervisningen i redskapslära

m. m. Han torde därför böra beredas bostad i den för nämnda undervisning

avsedda byggnaden.

Med av mig nu anförda jämkningar tillstyrker jag det i förenämnda

P. M. framlagda förslaget rörande lärarpersonalen vid Alnarps lantbruksskola.

Med de ändringar, som följa av ovan förordade förslag rörande lärarbefattningarna

vid lantbruksskolan, vill jag även tillstyrka högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag rörande lärarbefattningarna

vid mejeri- och trädgårdsundervisningen å Alnarp. Då

i samband med förflyttningen till Alnarp av mejeriförsöken skyldighet

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Martts proposition Nr 143.

till vidgad försöksverksamhet bör åläggas professorn i mejerikemi och

mejeribakteriologi, särskilt i vad rör bakteriolog!, torde dock till hans

förfogande böra ställas en assistent. Jag anser mig icke kunna förorda,

att ordinarie lärarbefattning i trädgårdsanläggningskonst för närvarande

inrättas.

Vad utredningsmännen föreslagit i fråga örn personalen vid mejeriförsöken

vill jag biträda.

Vidkommande hovbeslagsskolan bar jag ingen erinran att göra

emot vad de sakkunniga i detta avseende anfört.

Slutligen tillstyrker jag även de sakkunnigas förslag i fråga örn övriga

befattningshavare vid institutet.

Befattnings- I den inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. rörande rnöjlighavarnas

av- heterna att göra utbildningen av driftsledare för det större jordbruket

tiänstestäO- mera praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningssakning.

kunniga föreslagna agronomkursen kan anses vara upptages vid behandp.

m. lingen av avlöningsförmåner och tjänsteställning för lärarna vid lantdriftsledare-

bruksskolan till en början frågan örn nämnda lärares kompetens. Härutbildningen

om ailföres.

Önskvärt skulle helt säkert vara, att de tre lärarbefattningarna i lantbruksekonomi,

i jordbrukslära och i husdjurslära kunde besättas med

personer, som under anställning vid lägre lantbruksundervisningsanstalt

visat sig äga särskild förmåga att leda utbildningen i praktisk riktning.

Men dessutom torde erfordras praktisk erfarenhet i utövande av jordbruk.

De formella krav, som på grund av vad nu sagts syntes böra uppställas

i fråga örn nämnda lärare, torde vara, att vederbörande skulle hava

avlagt antingen agronomexamen vid något av hittillsvarande lantbruksinstitut

eller ämbetsexamen vid lantbrukshögskolan samt kunna förete

goda vitsord örn undefvisningsförmåga och örn praktisk verksamhet på

lanthushållningens område. Vad gällde lärarbefattningen i redskapslära

m. m. torde böra föreskrivas, att dess innehavare skulle antingen hava

avlagt agronomexamen vid institut eller ämbetsexamen vid lantbrukshögskola

och därefter undergått specialutbildning i redskapslära eller

också hava teknisk utbildning jämte väl vitsordad förtrogenhet med förhållandena

vid jordbruket. Även i detta fall borde dessutom krävas vitsord

örn god undervisningsförmåga och örn praktisk verksamhet, som berörde

redskapslärans område. Läraren i husbyggnadslära borde hava

undergått teknisk utbildning i anslutning till byggnadsfacket samt hava

goda vitsord örn undervisningsförmåga och örn praktisk erfarenhet i

fråga om konstruktion och uppförande av lantmanna-, mejeri- och växthusbyggnader.

Läraren i botanik, zoologi och kemi borde antingen hava

avlagt agronomexamen vid institutet eller ämbetsexamen vid lantbrukshögskolan

med vitsord örn kvalificerade kunskaper i de ämnen, vari samme

lärare skulle hava att undervisa, eller också hava avlagt akademisk

examen med betyg i nämnda ämnen. Därjämte borde beträffande denne

lärare förutom i fråga örn undervisningsförmåga även krävas vitsord om

praktisk förtrogenhet rörande bekämpandet av växtsjukdomar och skadeinsekter.

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Muj:ls proposition Nr 143.

Angående lärarnas löneförmåner anföres i P. M. vidare.

Lärarnas avlöning torde böra avvägas med hänsyn till de kompetenskrav,

som ovan uppställts. Då lantbruksskolans föreståndare och huvudlärare

i lantbruksekonomi i allmänhet torde få sökas bland dem, som

tjänstgjorde som föreståndare vid lantbruksskolor eller lantmannaskolor,

torde givetvis lönen böra sättas så hög, att för uppdraget lämpade personer

skulle önska komma i fråga vid befattningens tillsättande.. Lönen

torde följaktligen böra ligga över den avlöning, som utginge till

nämnda föreståndare vid lägre lantbruksundervisningsanstalter. Med

naturaförmåner inräknade torde en dylik föreståndare uppbära en begynnelselön

av lägst 6,200 kronor och en slutlön av lägst / ,200 kronor, val - till i allmänhet bomme dyrtidstillägg såsom för icke reglerade befattningar.

En löneställning för förevarande befattningshavare motsvarande

lönegraden B 28 i det för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet

syntes på grund härav vara lämplig. Beträffande lärarbefattningarna

i jordbrukslära och i husdjurslära hade ovan antytts,

att det vore önskvärt, örn dessa befattningar kunde rekryteras bland lärare

vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. För att de bäst

meriterade lärarna vid nämnda anstalter skulle vilja söka sig över till

förevarande lantbruksskola, fordrades givetvis även, att löneställningen

erbjöde någon lockelse. Lönen borde följaktligen sättas högre än de löner,

som utginge till fasta lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

För en dylik lärare torde begynnelselönen med inräknande

av naturaförmåner lägst utgöra 4,200 kronor och slutlönen lägst 5,700

kronor, vartill i allmänhet komme dyrtidstillägg såsom för icke reglerade

befattningar. A andra sidan borde icke dessa befattningar betraktas

såsom slutplatser. En lämplig ordning syntes böra vara, att dessa lärare

så småningom överginge till befattningar som föreståndare för lantbruks-

och lantmannaskolor. Lönen syntes därför icke böra sättas så

hög, att den ordning, som nyss antytts, förhindrades. Men därjämte

borde iakttagas, att lönerna för de lärare, varom nu vore fråga, borde

sättas lika med lönerna för övriga ordinarie ämneslärare. I fråga örn

lärarbefattningen i botanik, zoologi och kemi torde gälla, att dess innehavare

måste besitta en kompetens, som ungefär motsvarade en läroverksadjunkts.

Beträffande övriga lärare toi’de jämförelser vara svaldre

att verkställa. Av det sagda torde emellertid framgå, att för de

ordinarie ämneslärarna borde en löneställning, motsvarande lönegraden

B 22 i det för den civila statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet,

kunna anses lämplig. I fråga örn ersättningen åt speciallärare torde

skäl icke föreligga till ändring av det av högre lantbruksundervisningssakkunniga

framlagda förslaget. Vidkommande slutligen avlöningen åt

den ovan föreslagna sommartidsassistenten i kulturteknik, torde för detta

ändamål ett belopp av 600 kronor böra upptagas i staten.

1 fråga örn nämnda lärares tjänsteställning yttras följande i P. M.

Härefter torde till prövning upptagas frågan, huruvida dessa lärare

böra utnämnas av Kungl. Majit eller av lantbruksskolans styrelse. Vidare

torde ställning tagas till dessa lärares anställningsvillkor. Vad då

först anställningsformen för föreståndaren beträffade, torde märkas, att

denne befattningshavare även vore avsedd att vara förvaltare av Al

narps egendom. Den förtroendeställning gent emot styrelsen, som detta

s. 332 Kontrollera mot PDF

Högre lantbruksundcrvisnings*al>

kunniga.

332 Kungl. Martts proposition Nr 143.

innebure, torde utesluta, att för befattniugen skulle gälla avlöningsreglementets

för statsdepartement m. fl. bestämmelser. I stället syntes böra

gälla, att denne befattningshavare tillsattes av styrelsen, samt att för befattningen

vidare borde gälla bestämmelserna i gällande reglemente för av

staten inrättade eller statsunderstödda lantbruksskolor i södra och mellersta

Sverige utom vad gällde avlöningsförmånerna. Av budgettekniska

skäl syntes avlöningsförmånerna böra beräknas enligt samma grunder

som för lönegraden B 28, ortsgrupp B i omnämnda avlöningsreglemente.

Begynnelselönen bleve då 8,320 kronor med tre ålderstillägg å 480 kronor

efter respektive tre, sex och nio år. A sålunda fastställd lön borde utgå

dyrtidstillägg såsom för reglerade befattningar. För åt befattningshavaren

anvisad tjänstebostad borde ersättning erläggas. Vad nu sagts

örn föreståndaren för lantbruksskolan torde inom parentes sagt även böra

gälla i fråga örn föreståndaren för trädgårdsskolan, enär han även vore

affärschef vid Alnarps trädgårdar.

Beträffande de ordinarie ämneslärarna vid lantbruksskolan i jordbrukslära

och husdjurslära syntes ej heller en allt för fast anställning

vara tillrådlig. Då dessa befattningshavare skulle hava att även taga

viss befattning med skötseln av själva egendomen, vore det viktigt, att

de intoge en sådan ställning till styrelse och förvaltare, att icke ledningen

i allt för hög grad försvårades. Styrelsen torde därför böra erhålla

en viss rörelsefrihet i fråga örn anställning och uppsägning av dessa lärare.

Detta syntes kunna åstadkommas därigenom, att samma form valdes

för anställning, uppsägning och avlöning av dessa lärare som ovan

angivits i fråga örn föreståndaren. Då anledning icke syntes föreligga

att göra någon åtskillnad mellan de olika ämneslärarna, torde lämpligen

samma ordning böra gälla för samtliga ämneslärare vid såväl lantbruks-

som även trädgårdsskolan. Begynnelselönen skulle då för ordinarie

ämneslärarna vid lantbruksskolan bliva 5,736 kronor med tre ålderstilllägg

å respektive 366, 426 och 426 kronor. För ordinarie ämneslärarna

vid trädgårdsskolan bleve samma lön 5,058 kronor och ålderstilläggen

respektive 312, 366 och 366 kronor. Härtill skulle komma dyrtidstillägg

såsom för reglerade befattningar.

Beträffande lärarnas tjänsteställning och avlöningsförmåner vid mejeri-

och trädgårdsundervisningen hava de sakkunniga föreslagit följande.

Vid anstalten för högre mejeriutbildning hade undervisningen förutsatts

skola meddelas under fullt högskolemässiga former. Ifrågavarande

anstalt borde därjämte vara en härd för vetenskaplig forskning på mejeriområdet.

Det vore sålunda nödvändigt, att framstående vetenskapsmän

knötes till anstalten. Med hänsyn härtill borde huvudlärarna vid

mejeriundervisningen erhålla samma ställning som motsvarande lärare

vid lantbrukshögskolan, d. v. s. de borde hava professors ställning samt

tillhöra lönegrad B 30 i avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl.

Den vid trädgårdsundervisningen anställde huvudläraren i ekonomisk

trädgårdsodling bolde hava till åliggande — utöver ovan angiven undervisningsskyldighet

— att hava överinseendet över trädgårdsanläggningarna

vid Alnarp och för övrigt hela trädgårdsdriftens ekonomi. I anslutning

därtill torde han även — i överensstämmelse med nuvarande

anordning vid Alnarps trädgårdsskola — böra vara föreståndare för den

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

333

lägre trädgårdskursen. På grund av de maktpåliggande uppgifter, som

sålunda syntes böra åvila nämnda huvudlärare, borde han enligt de

sakkunnigas mening hänföras till lägst lönegrad B 28 i avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement m. fl.

De ordinarie ämneslärarna vid trädgårdskurserna återigen torde böra

åtnjuta i stort sett lika löneförmåner som nu stadgeenligt utginge till ordinarie

lärare vid vissa med statsmedel understödda trädgårdsskolor, däribland

Alnarp (svensk författningssamling nr 551 år 1924), d. v. s. grundlön

minst 3,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor efter respektive

5, 10 och 15 års tjänstgöring samt dessutom bostad med bränsle och erforderligt

trädgårdsland. Givetvis borde å den kontanta lönen utgå dyrtidstillägg

enligt de grunder, som gällde för s. k. icke reglerade befattningar,

ävensom i förekommande fall tillfällig löneförbättring. Vid den i

det följande verkställda budgettekniska beräkningen av avlöningsstatens

storlek vid olika alternativ hade för ifrågavarande lärare räknats med

näst högsta lönegraden, d. v. s. för varje lärare en kontant lön av 3,600

kronor.

Med avseende på sättet för bedömande av sökandes skicklighet till fast

lärarbefattning hava de sakkunniga anfört följande.

Vid upprättande av förslag till professorsbefattning torde liknande bestämmelser,

som ovan föreslagits för lantbrukshögskolan, lämpligen böra

tillämpas. Sakkunniga för bedömande av skickligheten hos sökande till

professorsbefattning borde utses av styrelsen efter förslag av vederbörande

avdelningskollegium. För bedömande av skickligheten hos sökande

till lektorsbefattning eller befattning såsom huvudlärare vid trädgårdsundervisning

borde styrelsen äga att efter lärarkollegiets börande

tillkalla en eller flera sakkunniga.

Kostnaden för speciallärares vid agronomkurs undervisning hava de

sakkunniga beräknat till i genomsnitt 25 kronor per reducerad undervisningstimma.

Motsvarande kostnad för övriga undervisningskurser

hava av de sakkunniga ansetts böra uppskattas till för den högre mejerikursen

30 kronor, för den högre trädgårdskursen 25 kronor samt

för den lägre mejerikursen och den lägre trädgårdskursen 15 kronor, allt

per reducerad undervisningstimme. Beträffande den högre trädgårdskursen

har likväl för undervisningen i trädgårdsanläggningskonst räknats

med en till 35 kronor per sådan timme förhöjd kostnad.

Arvoden till två assistenter — en vid agronomkursen och en vid mejerikursen

— hava beräknats till samma belopp som för assistent vid lantbrukshögskolan

eller med 3,600 kronor per år till vardera. Såsom biträde

åt föreståndaren för trädgårdsundervisningen hava de sakkunniga ävenledes

ifrågasatt ett biträde, benämnt affärsassistent, med motsvarande

arvode som ovan föreslagits för assistent, men sistnämnda utgift borde

enligt de sakkunnigas förmenande icke belasta undervisningsverksamhe

ten utan i stället drabba trädgårdsrörelsen.

Arvodet till rektor vid institutet har av de sakkunniga föreslagits till

2,000 kronor, varjämte ett lika stort belopp upptagits såsom arvode åt

den vikarierande lärare, som skulle hava att upprätthålla den del av

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kunni. Maj-.ts proposition Nr 143.

rektor eljest åvilande undervisning, från vilken rektor på grund av tillkommande

andra arbetsuppgifter borde bliva befriad. Ersättning åt

andra i förekommande fall erforderliga vikarier hava de sakkunniga, i

överensstämmelse med vad förut anförts beträffande lantbrukshögskolan,

icke ansett lämpligt upptaga såsom särskild post i undervisningsanstaltens

stat.

Såsom arvoden åt vissa andra befattningshavare vid undervisningsanstalten

hava de sakkunniga räknat med för bibliotekarie 1,200 kronor, för

kamrerare 4,000 kronor och för skrivbiträde 1,000 kronor.

Vid institutet skulle enligt de sakkunnigas mening erfordras en eldare

samt tre vaktmästare, av vilka sistnämnda två vore avsedda för agronomkursen

och en för trädgårdsundervisningen. Såväl eldare som vaktmästare

borde hänföras till lönegrad B 5. För mejeriundervisningen syntes

icke behöva anställas någon särskild vaktmästare. De vaktmästare,

som förutsatts för agronomkursen, torde nämligen böra åläggas att tjänstgöra

i denna egenskap jämväl vid här ifrågavarande undervisning. Därjämte

torde den för mejeridriften erforderliga maskinisten vid behov böra

utnyttjas även för vaktmästar göromål.

De sakkunniga framhålla, att avlöningsstaten lämpligen torde böra

vara gemensam för de olika avdelningarna vid institutet.

p. m. i fråga örn avlöningsstaten vid institutet anföres följande i förenämnda

driftsi.dare- inom departementet upprättade P. M.

»ttnldmngen grurKl av den minskade omfattning av institutet, som skulle följa

av i P. M. föreslagna förändring av högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag, syntes rektorsarvodet böra upptagas med ett från 2,000 till

1,500 kronor minskat belopp. Likaledes torde ersättningen till bibliotekarien

kunna sänkas från 1,200 till 1,000 kronor. Vikariatsersättningarna

borde upptagas till 1,500 kronor. Avlöningsstaten för institutet skulle då

erhålla följande utseende:

Kronor

Professorer: 2 å 10,260 kronor 20,520

Föreståndaren för lantbruksskolan......................................................... 9,300

Föreståndaren för trädgårdsskolan......................................................... 9,300

Ordinarie ämneslärare: 5 å 6,528 kronor............................................... 32,640

» » 3 å 5,736 » 17,208

Rektorsarvode............................................................................................... 1,500

Speciallärare:

lantbruksskolans fortbildningskurs c:a 261 reducerade

undervisningstimmar å 25 kronor .................................... 6,525

lantbruksskolans tvååriga kurs c:a 185 reducerade övningstimmar

å 15 kronor............................................................... 2,775

högre mejerikursen c:a 88 å 30 kronor 2,640

lägre » > 65 å 15 » 975

högre trädgårdskursen c:a 110 å 35 kronor 3,850

» 32 å 25 » 800

lägre » » 60 å 15 » 900 18,465

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma

Vikariatsersättningar

1 assistent ...................................

1 » ....................................

Bibliotekarie ..............................

Kamrerare

Skrivbiträde

Eldare ...........................................

Vaktmästare: 3 å 2,448 kronor

Såsom jämförelse kunde nämnas, att i propositionen 249/1930 (sid- 258

och 259) beräknades avlöningsstaten för Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut till 147,610 kronor. Därjämte vore att märka, att i ovanstående

avlöningsstat inginge alla avlöningskostnader för lantbruksskolans

tvååriga kurs. Dessa kostnader för lantbruksskolan å Alnarp framginge

icke direkt ur den för Alnarps egendom uppgjorda staten. Emellertid

kunde nämnas, att för lantbruksskolan vid Ultuna vore dessa kostnader

för budgetåret 1929/1930 upptagna till 13,100 kronor.

Förenämnda utredningsmän hava föreslagit, att befattningshavarna

vid mejeriförsöken skola hava följande avlöningsförmåner och tjänsteställning:

föreståndaren B 30, 2 förste assistenter extra ordinarie B 21,

försöksmejeristen arvode 3,600 kronor.

Beträffande de förslag i förevarande avseende, som framställts i här

avsedda P. M., hava uttalanden gjorts i åtskilliga av de i anledning av

P. M. avgivna yttrandena. Följande må här återgivas.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har påpekat, att den form för

anställningen av föreståndaren och ämneslärarna vid såväl lantbruksskolan

som trädgårdsskolan, som i P. M. föreslagits, medförde, att ifrågavarande

befattningshavare icke torde i likhet med de nuvarande professorerna

vid Alnarps lantbruksinstitut komma i åtnjutande av pensionsrätt

enligt 1907 års civila pensionslag. Nämnden torde emellertid få erinra,

hurusom för närvarande föreståndare och fast anställda lärare vid

statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar vore i

åtnjutande av pensionsrätt, i det att de, därest vederbörande skolas reglemente

blivit fastställt av Kungl. Maj:t, ägde rätt till tjänste- och familjepension

jämlikt reglementet för statens pensionsanstalt. Enligt brev den

31 augusti 1923 ägde samma reglemente tillämpning jämväl å föreståndare

och fast anställda lärare vid bland annat statens nuvarande lantbruksskola,

trädgårdsskola och hovbeslagsskola vid Alnarp. Med hänsyn

härtill torde den ändamålsenligaste lösningen av pensionsfrågan för

de i promemorian omförmälda föreståndarna och ämneslärarna vara, att

dessa samtliga erhölle pensionsrätt enligt statens pensionsanstalts reglemente.

En dylik lösning av pensionsfrågan syntes lämplig jämväl ur

den synpunkten, att ämneslärartjänsterna icke vore avsedda att vara

sluttjänster, utan att man tänkt sig dessa lärare så småningom skola

övergå till befattningar såsom föreståndare för lantbruks- och lantmannaskolor.

I lönehänseende innebure det i promemorian innefattade förslaget,

att föreståndarna vid lantbruks- och trädgårdsskolorna samt arn
-

jus proposition Nr 143. 335

................................... 1,500

3,600

.................................. 600

........................................... 1,000

........................................ 4,000

.................................... 1,000

................................. 2,448

.................................... 7,344

Summa kronor 130,425.

Utredningsmännen

rörande försöksverksamheten

m. m.

Yttranden~

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

neslärarna vid dessa skolor skulle åtnjuta lön enligt viss lönegrad i den

tor allmänna eiviliörvaltningens befattningshavare gällande löneplanen.

Däremot skulle sagda reglementes bestämmelser i övrigt icke gälla för

ifrågavarande statsanställda lärare. Den särställning i lönehänseende,

denna personal härigenom skulle komma att intaga i jämförelse med

andra statens befattningshavare, torde knappast vara motiverad allenast

på grund av den föreslagna anställningsformen. Framhållas finge, hurusom

beträffande befattningshavare vid bank- och fondinspektionen —

vilka intoge en i viss mån liknande ställning som den för lärarpersonalen

vid institutet i Alnarp avsedda — föreskrivits, att för dem skulle i till

lämpliga delar förenämnda avlöningsreglemente jämte därtill hörande

tilläggsbestämmelser äga giltighet, så vitt det samma anginge avlöningsförmåner

för ordinarie tjänstemän, som tillsattes genom fullmakt eller

konstitutorial. Enligt lönenämndens mening torde även med den i promemorian

föreslagna anställningsformen några betänkligheter icke möta

att låta avlöningsreglementet för den allmänna civilförvaltningens ordinarie

befattningshavare analogivis gälla jämväl för ifrågavarande lärare,

såsom örn dessa innehade ordinarie befattning i statens tjänst, i all synnerhet

som dessa lärare skulle, därest pensionsfrågan ordnades på angivet

sätt, hava att i likhet med statens ordinarie befattningshavare erlägga

pensionsavgifter för såväl egen som för familjepensionering. Härvid

kunde emellertid ifrågasättas, örn ej beträffande ämneslärarna borde i

stället för vad i 21 § av reglementet föreskreves i fråga örn semester gälla,

att vederbörande skulle äga åtnjuta ferier enligt vad därom vore eller

framdeles kunde varda stadgat. Vidkommande lantbruksskolans lärare

skulle enligt promemorian föreståndaren för denna skola hänföras till

lönegraden B 28. I betraktande av att föreståndaren för lantbruksskolan

även efter omorganisationen skulle vara förvaltare vid egendomen

och sålunda i likhet med trädgårdsskolans föreståndare, som tillika vore

affärschef vid Alnarps trädgårdar, hava sig ålagt ett betydande ekonomiskt

ansvar, funne nämnden intet vara att erinra mot detta förslag. Vid

bedömande av ämneslärarnas vid lantbruksskolan lönegradsplacering

hade i promemorian en jämförelse anställts mellan den kompetens, som

ansåges böra krävas av vissa av dem, och den kompetens, som vore föreskriven

för adjunkt vid allmänt läroverk. På grundval härav hade ifrågavarande

ämneslärare hänförts till lönegraden B 22, d. v. s. en lönegrad

lägre än den, som för de allmänna läroverkens adjunkter föreslagits av

1928 års lönekommitté i betänkande den 21 juli 1930 med förslag till lönereglering

för befattningshavare vid undervisningsväsendet. Lönenämnden,

som i utlåtande den 29 november 1930 över sagda betänkande uttalat

sig rörande lönegradsplaceringen för läroverkens adjunkter, ansåge ock

för sin del, att ifrågavarande ämneslärare borde erhålla sin placering å

löneplanen en lönegrad lägre än den, som kunde bliva beslutad i fråga örn

läroverksadjunkterna.

Lantbruksstyrelsen funne anledning till vissa erinringar i fråga om

lärarpersonalens anställningsvillkor. Av bilagan 3 till det av lantbruksstyrelsen

den 8 november 1930 avgivna utlåtandet över betänkande an

gående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen framginge, att

föreståndaren för lantbruksskolan vid Alnarp för närvarande åtnjöte avsevärt

bättre avlöningsvillkor än de föreslagna, samt att föreståndaren

för lantbruksskolan vid Ultuna i detta avseende vore ännu gynnsammare

ställd. Med hänsyn till nödvändigheten att kunna för en så betydande

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

337

ekonomisk drift som vid Alnarps egendom förvärva fullt kompetent kraft,

syntes det lantbruksstyrelsen, som örn bättre villkor än de föreslagna

måste vara förenade med tjänsten. Jämväl de för lärare vid det blivande

institutet föreslagna avlöningsvillkoren syntes lantbruksstyrelsen vara

sådana, att verkligt dugande krafter knappast kunde förvärvas för dessa

tjänster. Lantbruksstyrelsens nyssnämnda utlåtande (bil. 1 och 3) innefattade

jämväl uppgifter angående de inkomster, som vore förenade med

anställning som lärare vid lantbruks- och lantmannaskola. Av dessa

uppgifter framginge, att de nu föreslagna lönerna vore så knappt utmätta,

att de bästa lärarkrafterna med hänsyn till ekonomiska fördelar

kunde förväntas komma att ägna sig åt den lägre lantbruksundervisningen.

En förbättrad löneställning jämväl för lärare vid det blivande institutet

syntes lantbruksstyrelsen därför vara en nödvändig förutsättning

för ett lyckligt realiserande av det i promemorian framställda förslaget.

Lärarrådet vid Ultima lantbruksinstitut anser, att med hänsyn till

den stora betydelse för vårt jordbruk av den utbildning, som den tilltänkta

högre lantbruksskolan avsåge att giva, synnerligen stora krav

måste ställas på de där anställda lärarnas såväl teoretiska utbildning

som praktiska erfarenhet och duglighet. I själva verket måste större

anspråk ställas på deras undervisningskompetens än beträffande en föreståndares

vid en lägre skola, varför det ej syntes önskvärt att, såsom i

promemorian angåves, tänka sig dessa befattningar såsom övergångsplatser,

vilkas innehavare skulle inrikta sig på att övergå till föreståndarbefattningar.

Härmed följde också, att den föreslagna placeringen i lönehänseende

vore alltför låg, då denna ej kunde förutsättas locka verkliga

förmågor att söka lärarbefattningarna vid skolan. Att ihågkomma vore

också, att den i promemorian framförda tanken örn befattningarna som

genomgångsplatser till föreståndarbefattningar endast kunde tillämpas

på lärarna i jordbrukslära och husdjurslära, under det att lärarna i övriga

ämnen ej skulle kunna påräkna någon vidare befordran, vilket måste

komma att utgöra ett hinder för att för dessa lärarplatser få tillgång

till sådana förmågor, som skolan på grund av vikten av sin uppgift borde

kunna draga till sig.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser, att med hänsyn till de

stora krav, icke minst ifråga om praktisk erfarenhet inom respektive områden,

vilka måste ställas på lärarna i de egentliga huvudämnena, det syntes

som örn de föreslagna löneförmånerna för dessa lärare hade beräknats

allt för mycket i underkant. Gent emot vad som i P. M. anförts ville

sällskapet såsom sin mening framhålla, att löneförmånerna för ifrågavarande

lärare i huvudämnena borde avpassas så, att dessa befattningar

kunde väntas bliva eftersökta av de lägre lantbruksundervisningsanstalternas

bästa föreståndarkrafter.

I de i anledning av högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag

rörande lärare och anställningsvillkor för lärare vid mejeri- och träd

gårdsundervisningen avgivna yttrandena hava erinringar endast framställts

av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som

förordat, att jämväl de ordinarie ämneslärarbefattningarna vid träd

gårdsundervisningen borde inordnas i löneskalan i allmänna avlönings

reglementet. Statskontoret har därvid föreslagit, att ifrågavarande lärare

hänfördes till lönegraden B 18.

Bihang till riksdagens protokoll 19111. 1 sinni. 12:höft. (Nr lilli.)

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett, att vid inordnande

av nämnda befattningshavare i lönegrad å den civila löneplanen skälig

hänsyn borde tagas till den mera kvalificerade undervisning, som skulle

åligga dem såsom lärare vid den blivande högre trädgårdskursen. För

sin del ville nämnden förorda, att dessa befattningshavare hänfördes till

lönegrad B 20. Härvid förutsatte nämnden, att, därest sådan lärare även

efter den nya ordningens ikraftträdande komme att bebo institutet tillhörig

bostad, han skulle på sätt numera skedde inom den nyreglerade

civila statsförvaltningen härför erlägga skälig hyresersättning.

Propositionen I det till förut omnämnda proposition nr 249/1930 fogade statsrådsnr

249/1930. protokollet anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet följande

rörande löneförmånerna för de ordinarie ämneslärarna vid trädgårdsnndervisningen.

För de ordinarie ämneslärarna vid trädgårdsundervisningen hade de

sakkunniga föreslagit samma löneförmåner som nu stadgeenligt utginge

till ordinarie lärare vid vissa med statsmedel understödda trädgårdsskolor.

Statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade emellertid

funnit det motiverat, att jämväl ämneslärarbefattningarna vid

trädgårdsinstitutet inordnades i den civila löneplanen och hade föreslagit

placering, statskontoret i lönegrad B 18 och lönenämnden i lönegrad

B 20. Departementschefen biträdde den uppfattningen, att ifrågavarande

lärartjänster i likhet med andra ordinarie befattningar vid institutet

borde inordnas i löneskalan i allmänna avlöningsreglementet och anslöte

sig till lönenämndens förslag, att dessa befattningshavare borde hänföras

till lönegrad B 20.

Departements- Vad i för berörda P. M. rörande utbildningen av driftsledare m. m.

chefen. föreslagits i fråga örn kompetensfordringar för lärare vid lantbruksskolan

föranleder ingen erinran från min sida. Samma gäller de sakkunnigas

uttalande med avseende på sättet att bedöma de sökandes

skicklighet till befattning som professor vid mejeriundervisningen. Ett

likartat tillvägagångssätt torde böra tillämpas, då det gäller att tillsätta

befattningen som föreståndare för mejeriförsöken.

Vidkommande befattningshavarnas löneförmåner vill jag

först till behandling upptaga frågan örn avlöningen åt de fasta lärarna

vid lantbruksskolan. Härvidlag förordar jag, att föreståndaren

erhåller en lön, som motsvarar lönegrad B 28 i det för befattningshavare

vid statsdepartement m. fl. gällande avlöningsreglementet. Med

hänsyn därtill, att denne befattningshavare utöver uppgiften som föreståndare

för nämnda skola även skall intaga den ansvarsfulla ställningen

som förvaltare av Alnarps egendom, synes emellertid utöver nämnda lön

böra utgå ett särskilt förvaltararvode. Med hänsyn till hittills åt föreståndaren

för Alnarps lantbruksskola och förvaltaren av Alnarps egendom

utgående avlöningsförmåner, torde nyssnämnda arvode böra bestämmas

till 3,000 kronor. Detta arvode bör utgå av egendomens medel och

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

följaktligen icke upptagas i avlöningsstaten för institutet. Å detta arvode

bör icke utgå dyrtidstillägg. Beträffande övriga fasta lärare vid

lantbruksskolan har i förut omnämnda P. M. rörande utbildningen av

driftsledare m. m. föreslagits en avlöning motsvarande lönegrad B 22

i ovannämnda avlöningsreglemente. I åtskilliga av de i anledning av

nämnda P. M. avgivna yttrandena har uttalats den meningen, att den

sålunda föreslagna löneställningen vore för låg, varför svårigheter

skulle komma att föreligga för en rekrytering av lärarbefattningarna

med verkligt framstående förmågor. Med hänsyn till den av lantbruksstyrelsen

utförda och i dess yttrande åberopade utredningen anser även

jag, att den i P. M. föreslagna avlöningen är för låg. På grund härav

förordar jag en avlöning åt förevarande befattningshavare, motsvarande

lönegrad B 24. Härigenom skulle avlöningen bliva något högre än den,

som utgår till läroverksadjunkt, vilket icke kan anses orimligt i förhållande

bland annat till det undervisningsstadium, varom här är fråga.

Vad angår de fast anställda lärarna vid trädgårdsskolan

tillstyrker jag det i P. M. framlagda förslaget, att föreståndaren erhåller

en avlöning, motsvarande lönegraden B 28, och de ordinarie ämneslärarna

en avlöning, motsvarande lönegraden B 20 i förutnämnda avlöningsreglemente.

Likaledes kan jag biträda förslaget, att professorerna

vid mejeriundervisningen samt föreståndaren

för mejeriförsöken placeras i nämnda avlöningsreglementes lönegrad

B 30. Jag har ej heller någon erinran att göra emot förslaget

örn vaktmästarpersonalens placering i lönegrad B 5.

I fråga örn assistenterna böra de båda förste assistenterna vid

mejeriförsöken erhålla avlöning såsom extra ordinarie befattningshavare

i lönegrad B 21 och försöksmejeristen samt de båda assistenterna vid mejeriundervisningen

erhålla arvode å 3,600 kronor, varjämte som arvode

åt assistenten i kulturteknik bör upptagas 600 kronor. De i förenämnda

P. M. föreslagna arvodena åt rektor, kamrerare, bibliotekarie samt skrivbiträde

vill jag förorda, varjämte jag föreslår upptagandet i staten av

ett arvode å 1,000 kronor åt en elektrisk montör. Sistnämnde befattningshavare

bör dessutom erhålla fri bostad i den för undervisningen i

redskapslära avsedda byggnaden.

Mot de föreslagna ersättningarna åt speciallärare har jag ingen erinran

att framställa. Jag vill även förorda, att som ersättning till vikarie

åt rektor uppföres ett belopp av 1,500 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle avlöningsstaten

för institutet vid Alnarp, som hänförts till ortsgruppen B, komma att få

följande utseende:

s. 340 Kontrollera mot PDF

340 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Kronor

Professorer: 2 å 10,260 kronor ................................................................ 20,520

Föreståndaren för mejeriförsöken .......................................................... 10,260

» » lantbruksskolan............................................................ 9,300

» » trädgårdsskolan........................................................... 9,300

Ordinarie ämneslärare vid lantbruksskolan: 5 å 7,380 kronor ........ 36,900

» » » trädgårdsskolan: 3 å 5,736 » ........ 17,208

Rektorsarvode................................................................................................ 1,500

Speciallärare:

lantbruksskolans högre kurs c:a 290 reducerade undervis
ningstimmar

å 25 kronor .................................................... 7,250

lantbruksskolans tvååriga kurs c:a 185 reducerade under
visningstimmar

å 15 kronor................................................ 2,775

högre mejerikursen c:a 88 å 30 kronor ................................ 2,640

lägre » » 65 å 15 kronor ............................... 975

högre trädgårdskursen c:a 110 å 35 kronor ........................ 3,850

» 177 å 25 kronor ........................ 4,425

lägre » » 60 å 15 kronor 900 22,815

Vikariatsersättningar................................................................................. 1,500

Assistenter: 2 å 5,736 kronor.................................................................... 11,472

2 å 3,600 kronor.................................................................... 7,200

1 å 600 kronor.................................................................... 600

Bibliotekarie ....................................... 1,000

Kamrerare ........ 4,000

Skrivbiträde ................................................................................................ 1,000

Montör............................................................................................................ 1,000

Eldare ......... 2,448

Vaktmästare: 3 å 2,448 kronor ................................................................. 7,344

Summa kronor 165,367.

Vid jämförelse mellan denna stat och de i sakkunnigas betänkande

respektive i P. M. rörande utbildningen av driftsledare m. m. intagna

bör märkas, att i förevarande stat ingå avlöningar såväl i fråga örn lantbruksskolans

tvååriga kurs som mejeriförsöken.

Vad därefter angår befattningshavarnas tjänsteställning torde böra

gälla, att för professorerna vid mejeriundervisningen, föreståndaren för

mejeriförsöken samt vaktmästarpersonalen bör avlöningsreglementet för

befattningshavare vid statsdepartement m. fl. gälla, dock att för professorerna

bör i stället för vad i 21 § av reglementet föreskrives i fråga örn

semester gälla, att vederbörande må äga åtnjuta ferier enligt vad därom

är eller framdeles må varda stadgat.

Beträffande föreståndarna för lantbruksskolan och för

trädgårdsskolan samt de ordinarie ämneslärarna vid

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

såväl lantbruksskolan som trädgårdsskolan bör gälla, att

dessa befattningar skola tillsättas av institutets styrelse med sex månaders

ömsesidig uppsägningsrätt. I övrigt böra i överensstämmelse med

vad av lönenämnden anförts ovannämnda avlöningsreglemente jämte därtill

hörande tilläggsbestämmelser i tillämpliga delar äga giltighet för här

omnämnda lärare, dock att i stället för vad i 21 § av reglementet föreskrives

i fråga örn semester bör gälla, att vederbörande må äga åtnjuta

ferier enligt vad därom är eller framdeles må varda stadgat. Au föreslagna

anställningsform synes mig böra väljas med hänsyn därtill, att en

viss rörlighet i fråga örn dessa befattningar är önskvärd. Förevarande

befattningshavare böra på sätt lönenämnden tillstyrkt beredas pensionsrätt

i statens pensionsanstalt.

Ledningen av undervisningsverksamheten vid Alnarps lantbruks-, mejeri-

och trädgårdsinstitut hava de sakkunniga ansett böra vara organiserad

enligt i huvudsak samma grunder, som nu gälla för lantbruksinstituten.

Enär det nya institutet skulle omfatta tre fackavdelningar,

nämligen för lantbruksundervisning, för mejeriundervisning och för

trädgårdsundervisning, tillkommer emellertid i organisationen ytterligare

ett led, nämligen avdelningskollegierna.

Beträffande de olika detaljerna hava de sakkunniga föreslagit i huvudsak

följande.

Institutet borde — liksom nu vore fallet beträffande de båda lantbruksinstituten

— stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Institutets styrelse borde utgöras av fem utav Kungl. Maj:t för en tid

av tre år förordnade ledamöter, därav en ordförande, samt institutets

rektor.

Lärarkollegiet borde utgöras av institutets professorer och lektorer

samt huvudlärare vid trädgårdsundervisningen. Annan lärare, som självständigt

meddelade undervisning vid institutet, borde äga säte och stämma

i lärarkollegiet vid behandling av de frågor, som omedelbart berörde

något av de utav honom företrädda ämnena eller undervisningen däruti.

Med hänsyn till de särskilda undervisningskursernas olika syfte borde

samtliga vid institutet anställda ordinarie lärare och speciallärare vara

fördelade på tre avdelningskollegier, nämligen ett för lantbruksavdelningen,

ett för mejeriavdelningen samt ett för trädgårdsavdelningen.

Lärarnas fördelning på de olika avdelningskollegierna borde bestämmas,

för professur och lektorat samt befattning såsom huvudlärare vid

trädgårdsundervisningen genom institutets stadgar och för speciallärarbefattning,

efter förslag av lärarkollegiet, av styrelsen.

En av institutets huvudlärare borde, sedan styrelsen avgivit förslag,

av Kungl. Majit förordnas att vara rektor vid institutet. I

I förenämnda P. M. yttras rörande ledningen av Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut följande.

Under förutsättning att vid Alnarp inrättades en mejerihögskola och

en högre trädgårdsskola i huvudsaklig överensstämmelse med högre

lantbruksundervisningssakkunnigas förslag samt att med nuvarande

Administra
tion.

Högre lantbruksundervisning

ssakkunniga.

P. Af.

rörande

utbildningen

av driftsledare

m. m.

s. 342 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Högre lantbruksunderv

isning stakkunniga.

342 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lantbruksskola på Alnarp förbundes en fortbildningskurs enligt i P. M.

skisserade förslag och sistnämnda kurs skulle få ersätta den av nämnda

sakkunniga föreslagna agronomkursen, syntes samtliga dessa undervisningsanstalter

lämpligen böra förenas till ett lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut. Beträffande ledningen av detta behövde vid sagda förhållande

ingen annan ändring vidtagas i de sakkunnigas förslag än att

för lantbruksskolan dess föreståndare inträdde i lärarkollegiet. Däremot

syntes ingen anledning föreligga att göra de ordinarie ämneslärarna till

ledamöter av lärarkollegiet. Nämnda ämneslärare jämte lantbruksskolans

föreståndare borde bilda ett lantbruksskolans avdelningskollegium,

vari den sistnämnde borde vara självskriven ordförande.

Vad sålunda föreslagits har icke föranlett erinran i de avgivna yttrandena.

Vad av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagits rörande

ledningen av lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet å Alnarp tillstyrkes

av mig med de jämkningar, som föreslagits i P. M. rörande utbildningen

av driftsledare m. m.

9. Elever.

Beträffande de olika slag av elever, som skulle emottagas vid anstalter

för högre lantbruksundervisning, hava de sakkunniga föreslagit följande.

Såväl vid lantbrukshögskolan som vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

borde kunna beredas tillträde dels för ordinarie studerande,

vilka följde undervisningen till den omfattning, som erfordrades

för att efter fullbordad lärokurs få avlägga examen, och dels i mån avutrymme

för specialstuderande, valka följde undervisningen i ett eller

flera läroämnen efter eget val med rätt att över sina kunskaper i dessa

ämnen erhålla betyg. Idkare av högre vetenskapliga studier vid lantbrukshögskolan

borde betraktas såsom ordinarie studerande.

Enär föreläsningarna vid lantbrukshögskolan i regel borde vara offentliga,

funnes givetvis tillfälle även för andra studerande än här ovan

nämnts att i män av utrymme såsom åhörare närvara vid viss undervisning

vid högskolan.

Beträffande specialstuderande borde sådana fordringar ställas på vederbörandes

förkunskaper, att nödiga garantier kunde anses föreligga för

att han skulle kunna tillgodogöra sig den undervisning, han avsåge att

följa.

De sakkunniga framhålla därefter vissa synpunkter på frågan örn begränsning

av elevantalet i de olika kurserna.

Enär den högre lantbruksundervisningen icke endast hade till uppgift

att tillgodose utbildningen av ett fixt antal konsulenter, lantbrukslärare

och liknande befattningshavare ävensom vetenskapsmän, utan därjämte

vore avsedd för yrkesmän inom det större jordbruket, mejerihanteringen

och trädgårdsnäringen, syntes det varken vara erforderligt eller önskvärt,

att antalet studerande snävt begränsades. Med avseende på t. ex.

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

undervisningen för ämbetsexamen, som dock närmast avsåge utbildning

av lantbrukslärare, konsulenter och med dem jämförbara befattningshavare

inom jordbruket, syntes det icke vara befogat att strängt begränsa

antalet elever med hänsyn till det antal befattningar av ifrågavarande

slag, som kunde väntas stå till förfogande för de utexaminerade

eleverna. Beträffande denna undervisning gällde nämligen, att den jämväl

borde stå till förfogande för sådana elever, som efter slutad utbildning

linde för avsikt att ägna sig åt praktisk verksamhet inom jordbruket.

. ......

De sakkunniga hyste sålunda den uppfattningen, att begränsning av

antalet elever vid anstalt för högre lantbruksundervisning icke borde ske

i vidare mån än som särskilt av ekonomiska hänsyn betingades av de

tillgängliga resurserna i fråga om lokaler, materiel och lärarkrafter för

undervisningen.

Undervisningen vid högre lantbruksundervisningsanstalt böi enligt de

sakkunnigas mening i fortsättningen vara kostnadsfri för eleverna.

Vid de båda nuvarande lantbruksinstituten erlade betalande elev i

agronom- eller konsulentkursen en årlig undervisningsavgift av 100'' kronor.

Vid de flesta andra genom statens försorg inrättade högre utbildningsanstalter

vore undervisningen däremot kostnadsfri för de studerande.

Så vore t. ex. förhållandet icke blott vid universiteten utan aven

vid, bland andra, skogs- och veterinärhögskolorna. De sakkunniga hyste

<len uppfattningen, att i fortsättningen jämväl den undervisning borde

vara kostnadsfri, som meddelades vid anstalt för högre lantbruksundervisning,

vare sig det gällde institut eller högskola.

Däremot kunde det givetvis vara fullt befogat, att studerande vid an

stalt för högre lantbruksundervisning i likhet med vad förhållandet planade

vara vid andra jämförbara anstalter erlade viss avgift för delta

"ande i laborationer och eventuellt andra övningar, som vore forbundna

med viss åtgång av förbrukningsartiklar. Avgiften borde naturligtvis

i dylikt fall icke vara större än som betingades av de med övningarna

förbundna särskilda kostnaderna.

Vad därefter angår frågan örn fortsatt upprätthållande av internatsystem

vid anstalter för högre lantbruksundervisning hava de sakkunniga

anfört i huvudsak följande.

Vid de nuvarande lantbruksinstituten vöre undervisningen kombinerad

med s k. internatsystem, d. v. s. den avgift, elev hade att erlägga, omfattade

jämväl ersättning för kost och bostad m. m. vid undervisnmgsan

stalten. Enligt för lantbruksinstituten gällande stadgar erlade salunda

betalande elev i agronom- eller konsulentkurs årligen — förutom fastställd

undervisningsavgift — bostadsavgift med 75 kronor, då bostad vid

institutet kunde beredas eleven, samt därjämte avgifter för kosthåll m. m.

till belopp som för varje år bestämdes av institutets styrelse. Mot erläggande

av nu nämnda avgifter erhölle elev under sin vistelse vid institutet

sund och tillräcklig kost, fri läkarvård och läkemedel, bostad med

särskild sängplats samt, örn tillgång därtill funnes, särskilt rum med

enkla möbler, uppvärmning oell städning. Elev vore däremot skyldig att

själv bålla sig med lyse å bostadsrummet, sängkläder, linne och tvätt.

Bå styrelsens prövning berodde, örn elev finge liga rättighet att bo utom

institutet och själv sörja för sin kost.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid tiden för lantbruksinstitutens inrättande vore givetvis anordningen

med internatsystem nödvändig på grund av förläggningsplatsernas på

den tiden jämförelsevis isolerade läge. Senare hade dessa förhållanden

avsevärt ändrats genom förbättrade kommunikationer m. m.

Internatsystemet vore otvivelaktigt förenat med åtskilliga fördelar förde

studerande. Genom att kost och bostad erhölles vid undervisningsanstalten

sparades åtskillig tid, som eljest skulle erfordras för att kanske

liera gånger örn dagen tillryggalägga avståndet mellan bostaden eller

platsen för kosthållet och undervisningsanstalten. Internatsystemet bidroge

vidare till att skapa ett rikare kamratliv bland de studerande, och

att detta vore till fördel även ur fackutbildningssynpunkt vore påtagligt

Men internatsystemet torde också kunna föra med sig vissa mindre

önskvärda följder. I regel måste ett större antal elever få sina bostäder

lorlagda till samma byggnad, och det lede intet tvivel, att en dylik anordning

lätt kunde inverka störande på vederbörande elevers enskilda studier.

Det tvång, internatsystemet i vissa avseenden innebure, torde också

i vissa fall av eleverna själva anses mindre önskvärt. Det syntes också

ligga i hela systemets natur, att missnöje med beskaffenheten av åtnjutna

lörmåner lätt kunde alstras hos de studerande.

Förutsättning för anordnandet av internat voro naturligtvis i främsta

rummet tillgång till erforderligt antal bostadsrum. Därjämte erfordrades

tillgång till restauration, men sådan måste anses nödvändig vid varje

anstalt för högre lantbruksundervisning även örn internatsystem icke

skulle komma till användning. För undvikande av onödig splittring av

dagliga studietiden vid dylik anstalt vore det nämligen erforderligt,

att åtminstone enskilda måltider kunde intagas vid anstalten.

De sakkunniga hyste den uppfattningen, att frågan örn internatsystemets

bibehållande efter den högre lantbruksundervisningens omorganisation

närmast borde bliva beroende av, i vilken utsträckning bostadsrum

för elever även i fortsättningen kunde ställas till förfogande. Vid förläggning

av agronomkurs till Alnarp, därvid redan tillgängliga undervisningslokaler

i stort sett vore tillräckliga, borde bostadsrummen för

elever naturligtvis även i fortsättningen upplåtas åt studerande, och i

dylikt fall torde även internatsystemet böra bibehållas. Därest lantbrukshögskolan

skulle förläggas till Ultuna, hade emellertid verkställd

utredning givit vid handen, att större delen av de utrymmen, som nu

användes till bostadsrum för elever, med fördel kunde tagas i anspråk

föi undervisningsändamål och att därigenom icke obetydliga besparingar

i byggnadskostnader skulle kunna göras. I detta fall borde enligt de sakkunnigas

förmenande ändring i dispositionen av ifrågavarande utrymmen

vidtagas. Under sådana förhållanden kunde de förmåner, som hittills

varit förenade med internatsystemet, tillförsäkras endast ett jämförelsevis

ringa antal studerande. Beträffande eleverna vid högre mejeriöch

trädgårdskurserna vore det på grund av undervisningens speciella

karaktär önskvärt, att de kunde erhålla bostadsrum inom institutets område.

De sakkunniga hava vidare föreslagit viss ändring i de nuvarande bestämmelserna

angående elevstipendier.

Vid vartdera lantbruksinstitutet funnes för närvarande platser för,

bland andra, fem frielever, därav fyra i agronomkursen och en i konsulentkursen.

Frielev erhölle kostnadsfritt samtliga de förmåner, som

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

345

enligt vad ovan sagts tillkomme betalande elev. I övrigt utginge icke

understöd av statsmedel till studerande vid lantbruksinstitut.

Enligt de sakkunnigas uppfattning vore den understödsform, systemet

med frielevplatser representerade, icke fullt tillfredsställande. Förmånen

av frielevplats måste i förekommande fall tillförsäkras studerande

redan före hans inträde vid undervisningsanstalten. Val av frielev måste

sålunda i regel ske med ledning endast av tillgängliga uppgifter örn vederbörandes

duglighet och behov av understöd. I praktiken torde det

också hava visat sig vara förenat med svårigheter att i varje särskilt fall

träffa rätt och sålunda tilldela just de studerande frielevplats, vilka sedermera

visat sig bort hava i främsta rummet kommit i fråga härtill.

En annan olägenhet med ifrågavarande system vore, att detta innebure

ett högst avsevärt stipendiebelopp åt två elever i varje årskurs, medan

alla övriga elever bleve helt utan dylikt understöd av staten. I regel

torde det vara lämpligare, att flera elever komme i åtnjutande av stipendier,

även till mindre belopp.

De sakkunniga ansåge sålunda, att även i det fall, då internatsystemet

tillämpades, stipendier till behövande, dugliga elever borde utgå i form

av kontanta penningbelopp. Såväl vid lantbruksliögskolan som vid institutet

torde sålunda årligen böra utgå ett antal kontanta studiestipendier av

tillfredsställande storlek, förslagsvis örn cirka 600 kronor. I de fall, då

erforderliga bostadsrum stöde till förfogande, syntes även ett mindre antal

studerande — såväl vid högskola som institut — böra kunna kostnadsfritt

komma i åtnjutande av möblerat bostadsrum med bränsle, lyse och

städning. Kontant studieunderstöd eller annan motsvarande förmån borde

kunna tilldelas studerande, först sedan han någon tid mottagit undervisning

vid läroanstalten. Givetvis borde stipendier eller annan förmån

kunna utgå mera än ett år i följd till samma studerande.

De sakkunniga hava i fortsättningen föreslagit följande stipendiebe
-

lopp:

Lantbrukshögskolan (motsv. 10 stip.) .................. kronor 6,000: —

Agronomkursen (motsv. 8 stip.) ........................ » 4,000: —

Högre mejerikursen (2 stip.) ............................ » 1,200: —

Lägre mejerikursen (4 stip. å omkr. 500:—) ............ » 2,000: —

Högre trädgårdskursen (2 stip.) ............(............ » 1,200:—.

Vid den lägre trädgårdsskolan åtnjuter ordinarie elev enligt reglementet

för ifrågavarande skola avgiftsfri undervisning, kost, bostad, bränsle,

lyse och läkarvård.

De föreslagna beloppen till elevstipendier har statskontoret funnit för

högt tilltagna.

Förutom att åt 10 elever bostadsrum kostnadsfritt skulle ställas till förfogande,

hade de sakkunniga beträffande lantbrukshögskolan ifrågasatt

utdelande av 10 kontanta stipendier å tillhopa 6,000 kronor. Vid tekniska

högskolan, som dock hade en ojämförligt större elevkår än den,

som beräknades vid lantbrukshögskolan, utgjorde anslaget till stipendier

åt elever 5,000 kronor och vid skogshögskolan uppginge motsvarande anslagspost

till 3,600 kronor. Det syntes icke finnas anledning att i fråga

örn elever vid lantbrukshögskolan bevilja stipendier till sammanlagt högre

belopp än det sista angivna.

Yttranden.

s. 346 Kontrollera mot PDF

Propositionen

nr 249/1930.

P. M. rörande

utbildningen

av drift sledare

m. m.

346 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I övrigt hava de olika förslag, som de sakkunniga framställt med avseende

på elever vid de båda undervisningsanstalterna, i de avgivna yttrandena

icke givit anledning till annan erinran, än att Blekinge läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott framhållit såsom önskvärt, att internatsystemet

kunnat tillämpas jämväl vid lantbrukshögskolan.

I förevarande fråga yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

följande till det vid propositionen 249/1930 fogade statsrådsproto

kollet.

Departementschefen delade de sakkunnigas uppfattning, att begränsning

av elevantalet vid anstalt för högre lantbruksundervisning icke

borde ske i vidare mån än som betingades av tillgängliga resurser för

undervisningen, ävensom att efter ifrågavarande undervisnings reformering

särskild undervisningsavgift icke borde erläggas av studerande vid

sådan anstalt. Internatsystemet torde vara förenat med såväl fördelar

som olägenheter för den studerande. I anslutning till de sakkunnigas

förslag med avseende på denna anordning tillstyrkte departementschefen

emellertid, att internatsystemet tillämpades vid Alnarps lantbruks-, mejeri-

och trädgårdsinstitut men däremot icke vid lantbrukshögskolan. De

sakkunnigas förslag till ändrade normer för tilldelande av elevstipendier

av statsmedel vid den högre lantbruksundervisningen funne departementschefen

vara väl grundat. Med avseende på de sammanlagda stipendiebeloppen

hade de sakkunniga föreslagit, bland annat, för lantbrukshögskolan

6,000 kronor, för agronomkursen 4,000 kronor samt för

den högre mejerikursen 1,200 kronor. Statskontoret hade ansett dessa

belopp vara för stora samt med hänvisning till motsvarande förhållanden

vid vissa andra fackhögskolor föreslagit nedsättning av stipendiebeloppet

avseende lantbrukshögskolan till 3,600 kronor. För närvarande

funnes vid de håda lantbruksinstituten tillsammans tio frielevplatser.

Värdet av var och en av dessa platser torde kunna beräknas till 1,200

kronor örn året. De sakkunnigas förslag innebure sålunda i själva verket

en minskning i statens utgifter för ifrågavarande ändamål. Enär

därtill lantbruksstuderande i kanske större utsträckning än vissa andra

grupper av studerande torde hava behov av ekonomiskt understöd under

studietiden och för övrigt de befattningar, som efter avslutade studier

på denna bana kunde komma i fråga, i regel vore mindre väl avlönade,

tvekade departementschefen icke att på denna punkt ansluta sig till de

sakkunnigas förslag.

I förutnämnda P. M. rörande utbildningen av driftsledare m. m. yttras

i förevarande fråga följande.

Antalet elever i lantbruksskolans högre kurs borde sättas till högst 30.

Mottagandet av flera elever skulle nämligen få en alltför menlig inverkan

på undervisningens effektivitet. Elev borde erlägga en undervisningsavgift

av högst 100 kronor, vartill borde komma en efter lantbruksskolans

självkostnader beräknad avgift för kost och logi. Obemedlad elev

borde befrias från undervisningsavgift och mindre bemedlad elev erhålla

nedsättning i nämnda avgift. Stipendier borde utgå till eleverna enligt

de grunder, som gällde för elevstipendier vid de lägre lantbruksundervis

ningsanstalterna.

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1 de yttranden, som avgivits i anledning av förenämnda P. M., beröres Yttranden.

här avsedda spörsmål endast av Sveriges lantbrukslärarförbund, som

ifrågasätter, huruvida icke eleverna i lantbruksskolans högre kurs skulle

kunna erhålla fria resor vid kursens början och slut mellan respektive

hemorter och kursplatsen.

Vad högre lantbruksundervisningssakkunniga i förevarande avseende Departementeföreslagit

i fråga örn lantbrukshögskolan, den högre mejeriundervisning- chefenen

och den högre trädgårdsundervisningen föranleder ingen erinran från

min sida.

För eleverna i lantbruksskolans högre kurs böra emellertid gälla vissa

andra föreskrifter. På grund av undervisningens läggning torde det icke

vara lämpligt, att antalet elever i varje kurs överstiger 30. Detta får givetvis

icke innebära, att överskjutande antalet inträdessökande skulle avvisas

från förevarande utbildning, utan torde i dylik situation i mån av behov

högre kurser böra inrättas även vid andra lantbruksskolor än den vid Alnarp.

Undervisningen vid lantbruksskolans högre kurs bör i princip icke

vara kostnadsfri. Undervisningsavgiftens storlek bör bestämmas av lantbruksstyrelsen,

dock torde avgifter för hela kursen icke böra få sättas högre

än 150 kronor. Obemedlad elev bör helt befrias från undervisningsavgift,

varjämte mindre bemedlad bör erhålla nedsättning däri. För kost och logi

torde elev även hava att erlägga ersättning, beräknad efter institutets

självkostnadspris. Åt eleverna böra slutligen stipendier utgå enligt samma

grunder som för elever vid lantmannaskola. I samband med att anslag

begäres första gången för högre kurs bör följaktligen övervägas, huruvida

ordinarie förslagsanslaget till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

bör höjas, på grund av att därefter ur detta

anslag även stipendier skola utgå till elever vid dylik högre kurs.

Förslaget att fria resor skulle medgivas till och från kursen vid dess

början och slut anser jag mig icke kunna förorda.

10. Lokaler och utrustning.

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten och växtskyddsanstalten.

De sakkunniga hava uppgjort nedanstående förteckning över erforderliga

lokaler för lantbrukshögskolan. Inledningsvis framhållas följande

allmänna synpunkter på lokalfrågan.

Vid bedömande av behovet utav lokaler och utrymmen för den blivande

lantbrukshögskolan måste hänsyn tagas till den omständigheten, att

verksamheten vid berörda anstalt vore avsedd att omfatta förutom un
-

Lokaler.

Högre lantbrukaunder

visningasakkunniga.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dervisning även vetenskaplig forskning. En annan faktor, som givetvis

vore ägnad att i viss mån öka utryminesbehovet vid högskolan, vore

nödvändigheten av att vid högskolan bereda arbetsplats åt sådana studerande,

som efter avlagd ämbets- eller kandidatexamen önskade fortsätta

sin vetenskapliga utbildning på jordbruksområdet. Med hänsyn

härtill samt med ledning av tillgängliga uppgifter över tillgången på

undervisningslokaler vid olika andra jämförbara anstalter hade de sakkunniga

beträffande lantbrukshögskolan uppgjort nedanstående förteckning

över de lokaler, som syntes erforderliga för undervisningen, med angivande

av den ungefärliga golvytan för var och en av dem. Programmet

upptoge endast s. k. »effektiv» golvyta, och utrymme för korridorer,

trapphus, kapprum, inner- och ytterväggar m. m. hade sålunda icke medräknats.

Hänsyn hade icke heller tagits till behovet av rum för värmepannor,

förrådsrum av olika slag, fotograferingsrum, mörkrum m. m.,

som kunde förläggas till källare respektive vind. De i programmet upptagna

utrymmena för undervisningsändamål finge betraktas såsom ett

minimum, som icke utan stor olägenhet för undervisningen syntes kunna

underskridas.

Erforderliga lokaler och utrymmen för lantbrukshögskolan.

1. Institutioner för lantbrukskemi, marklära och allmän jordbrukslära.

Golvyta m*

1 föreläsningssal ................................................................................. 70

1 laboratoriesal för kemi................................................................................ 100

1 » » mark- och jordartslära................................................ 80

1 prepareringsrum för kemi ........................................................................ 50

1 » » marklära och allmän jordbrukslära ................ 30

1 vågrum ........................................................................................................ 30

2 rum för grövre arbeten ............................................................................ 60

1 »vätesvavlerum»........................................................................................... 10

1 diskrum ....................................................................................................... 30

2 rum för professor i lantbrukskemi ........................................................ 60

2 » » » i marklära .................................................................. 60

1 » » » i allmän jordbrukslära ............................................ 30

1 » » assistent ........................................................................................ 20

5 » » elever (specialarbeten) ............................................................... 150

2 å 3 rum för samlingar i marklära (med geologi) och allmän jordbrukslära

........................................................................................................ 200

1 rum för seminarieövningar och tentamina ........................................... 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum) ........................................ 30

Summa 1,060.

2. Institutioner för lantbruksbotanik, bakteriolog!, allmän ärftligketslärn, lantbrukszoologi,

räxtodlingslära, trädgårdsskötsel och skogshushållning.

(lolita m*

1 föreläsningssal .......................................................................................... 70

1 prepareringsrum............................................................................................ 30

1 laboratoriesal för mikroskopering m. m. (samtidigt plats för botaniska

samlingar) ........................................................................................ 100

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 349

Golvyta m
1

laboratoriesal för växtfysiologi ................................................................ 80

1 mindre laboratorium för kemi (specialundersökningar) .................... 20

2 rum för övningar i bakteriologi ............................................................ 80

1 » » grövre arbeten .......................................................................... 30

2 » » professor i lantbruksbotanik .................................................... 60

1 » » » i växtodlingslära....................................................... 30

2 » » speciallärare och assistent ........................................................ 40

3 » » elever (specialarbeten) ................................................................ 80

1 å 2 rum för ytterligare samlingar i botanik och i växtodlingslära 100

1 rum för samlingar i trädgårdsskötsel och skogshushållning ............ 60

1 » » seminarieövningar och tentamina............................................ 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum) ........................................ 30

Summa 860.

3. Institutioner för husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens årets- och rasism,

husdjurens utfodring och skötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt

mjölkhushållning.

Golvyta m
-

1 föreläsningssal............................................................................................... 70

1 prepareringsrum.......................... 30

1 laboratoriesal för anatomi ........................................................................ 100

1 » » fysiologi ....................................................................... 80

1 » » fysiologisk kemi ........................................................ 60

1 rum för undervisningen i sjukvårdslära................................................ 40

2 » » » i mjölkhushållning ........................................ 60

2 » » professor i husdjurens anatomi och fysiologi........................ 60

1 » » » i husdjurens avels- och raslära .............................. 30

1 » » » i husdjurens utfodring och skötsel ....................... 30

1 » » assistent ............................... 20

5 » » elever (specialarbeten) ................................................................ 125

1 » » preparat (samlingar) intill anatomisalen................................ 80

.2 ytterligare rum för samlingar ................................................................ 170

1 rum för seminarieövningar och tentamina ............................................ 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum) ............................. 30

Summa 1,035.

Lokal för övningar i exteriörlära................................................................ 150

Stallutrymme m. m.......................................................................................... 70

Summa 220.

4. Institutioner för

a) Matematik, fysik, kulturteknlk, redskapslära och husbyggnadslärn;

b) Nationalekonomi med statistik, lantbruksekonomi med handelslära, lantbruksbok
fering,

rättslära och pedagogik.

Golvyta m’

1 större föreläsningssal ................................................................................ 90

1 mindre » ................................................................................ 50

1 prepareringsrum för gruppen a)............................................................. 30

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

1 prepareringsrum för gruppen b) (samtidigt plats för samlingar i lant
-

bruksekonomi)................................................................................................ 40

1 ritsal .............................................................................................................. 100

1 rum för övningar i fysik (samtidigt plats för samlingar) ................ 80

1 rum för professor i kulturteknik ........................................ 30

1 » » » i lantbruksekonomi .................................................... 30

4 » » speciallärare och assistent........................................................... 80

4 » » elever (specialarbeten) ............................................................... 100

3 » » samlingar (kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära) 200

1 » » seminarieövningar och tentamina ........................ 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum)............................................ 30

Summa 910.

Maskinlaboratorium ................. 100

Redskapshall....................................................................................................... 500

Verkstadsutrymme............................................................................................ 50

Summa 650.

5. Bibliotek, administrationslokaler m. m. Golvyta m*

Bibliotekslokaler .............................................................................................. 500

Samlingssal ........................................................................................................ 150

Elevernas kårlokal........................................................................................... 150

Kollegierum ....................................................................................................... 70

Rektorsexpedition, 2 rum................................................................................ 60

Kamrerarexpedition, 2 rum............................................................................ 60

Summa 990.

6. Mässutrymmen.

2 matsalar ........................................................................................................ 140

5 rum för restauratris och kökspersonal .................................................... 100

Kök med tillhörande utrymmen.................................................................... 100

Summa 340.

7. Rektorsbostad ....................................... 200.

8. Bostadsrum åt assistenter m. fl.

10 bostadsrum å 20 m2.................................................................................... 200.

9. Bostäder för vaktmästare m. fl.

Bostad för 1 maskinist.......................................................

Bostäder för 5 vaktmästare...............................................

60

300

Summa 360.

Sammandrag.

1. Kemi, marklära och allmän jordbrukslära

2. Botanik, växtodlingslära m. m...................

3. Husdjurslära m. m........................................

4. Kulturteknik, lantbruksekonomi m. m.......

5. Bibliotek, administration m. m..................

6. Mässutrymmen.................................................

1,060 m2

860 »

1,035 » + 220 m2

910 > + 650 »

990 »

340 »

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143. 351

7. Rektorsbostad.................................................................... 200 ms

8. Bostadsrum åt assistenter m. fl..................................... 200 »

9. Vaktmästarbostäder ........................................................ 360 »

Summa 5,955 m3 + 870 m3.

Beträffande den av de sakkunniga förebragta motiveringen till de olika

i förteckningen upptagna lokalutrymmena torde jag få hänvisa till det

tryckta betänkandet.

Vid genomförandet av förevarande av utredningsmännen för försöks- Nuvarande

verksamheten m. m. uppgjorda alternativ C erfordras, att vid Ultuna

även åstadkommes erforderliga lokaler för den försöksverksamhet, som tralanstalten.

är avsedd att flyttas dit från Experimentalfältet. De avdelningar av

centralanstalten, som enligt förslaget skola förflyttas till Ultuna, förfoga

för närvarande över följande lokalutrymmen m. m.:

g g 1) Jordbruksavdelningen.

Institutionsbyggnad med följande utrymmen:

1 rum för föreståndaren ............................................

1 » » överassistenten ........................................

1 » » ord. assistent ............................................

2 » » kontorsarbete och handbibliotek............

2 laboratorierum i........................................................

Golvyta m
.

.. 20.7

... 39.2

... 21.4

... 69.0

... 45.9

Summa 196.2.

Grundvattens- och lysimeteianläggning, omfattande sammanlagt 120 betongparceller.

Försökslada, häststall och sädesmagasin m. m.

Försöksjordbruk, omfattande 17 hektar åker och äng.

2) Avdelningen för lantbrukskemi.

Institutionslokaler med följande utrymmen:

a) Forskningslaboratorium.

1 skrivrum för föreståndaren .........................................

1 laboratorium för föreståndaren......................................

1 rum för organisk kemi ..................................................

1 » » fysikalisk kemi..................................................

1 » » instrumentförråd ..............................................

1 » » centrifuger och kylskåp ................................

3 » » specialarbeten......................................................

b) Avdelning för driftsanalyser.

1 laboratorieum för laboratorn .........................................

1 skriv- och vågrum för laboratorn.................................

1 rum för driftsanalyser.....................................................

1 Kjeldahlrum .....................................................................

1 syreavrykningsrum .........................................................

Golvyta ra3

. 31.0

. 32.0

. 31.7

. 25.6

. 15.0

. 13.0

37.5 185.8

.. 26.2

11.4

.. 47.0

. 12.8

5.3

s. 352 Kontrollera mot PDF

352 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1 våg- och skrivrum........................................................................... 6.8

1 diskrum .......................................................................................... 13.5

1 rum för kemikalieförråd ................................................................ 6.4

1 » » syreförråd........................................................................... 23.0

1 » » glasförråd.......................................................................... 10.7

1 » » förvaring av jordprover m. m. .................................... 11.3 J74 4

c) Gemensamt.

3 rum för bibliotek ............................................................................ 58.1

1 » » fotografering .................................................................... 16.8 74.9

Summa 435.1.

Verkstadslokaler och maskinrum m. m....................................................140.o

Yttre anläggningar m. m.

Försöksgård inhägnad i trådnät................................................................250.0

Rum för odling av växter under vintern ............................................ 45.0

Växthus........................................................................................................ 35_0

Redskapshus.................................... 25.0

Försöksland ................................................................................................... 300.0

3) Avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering,

a) Underavdelningen för husdjursskötsel.

Institutionslokaler med följande utrymmen: Golvyta m*

1 rum för föreståndaren .................................................................... 33.6

1 » » laborator ............................................................................ 15.2

3 » » assistenter (kontorsarbete)............................................... 85.9

1 » » handbibliotek .................................................................... 18.9

3 mindre laboratorierum.................................................................... 42.8

1 skrivrum ............................................................................................ 15.2

1 förrådsrum ........................................................................................ 27.0 238 6

För söksstall........................................................................................................ 250.0

Förrådshus (»Gasklockan») ........................................................................... 50.0

4) Avdelningen för lantbruksbotanik.

Gamla laboratoriebyggnaden. Golvyta m’

1 laboratorierum för kemi ................................................................ 12.7

1 termostatrum ................................................................................... 10.9

1 laboratorierum för växtpatologi.................................................... 33.9

1 » » . » och mörkrum ........................ 33.9

1 rum för handbibliotek ................................................................... 18.8

1 skriv- och museirum........................................................................ 11.2

1 rum för laboratorn ........................................................................ 24.9 143 s

Föreståndarens bostadsbyggnad.

1 skrivrum för föreståndaren.......................................................... 22.2

1 rum för spektralanalys.................................................................... 25.7

1 termostatrum .................................................................................... 53,0

1 laboratorie- och diskrum ................................................................ 22.4

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

33.5

...... 4.7

...... 7-^168.6

Summa 314.9.

112 1

220

Golvyta m
33.

8

31.4

..... 28.4

..... 14.7

..... 14.0

..... 17.6

22.1

..... 56.6

..... 10. o

..... 17.5

Summa 246.1.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. lii. hade vid

uppgörandet av förslag till täckandet av det behov av lokalutrymmen,

som komme att föreligga vid genomförandet av alternativ C, följaktligen

att inrikta sig på att fylla dels det behov av lokaler, som de sakkunniga

ansett nödiga för en lantbrukshögskola utan förbindelse med centralanstalten,

och dels försöksverksamhetens behov av lokalutrymmen vid centralanstaltens

förflyttning till Ultuna. Utredningsmännen hava emellertid

vid uppgörandet av sitt förslag dessutom tagit hänsyn dels till det

behov av ökade utrymmen åt jordbruks- och husdjursavdelningarna, som

föreligger alldeles oavsett anstaltens förflyttning, och dels ansett sig böra

räkna med ökade lokalutrymmen åt kemiska och bakteriologiska avdelningarna

med hänsyn till den framtida utvecklingen av niimnda avdelningars

verksamhet. Utredningsmännens förslag innebär sålunda mera

lokalutrymmen, än vad som skulle hava framgått av en enkel sammanläggning

av vad de sakkunniga å siv sida föreslagit och vad centralanstalten

nu disponerar.

Vid förslagets uppgörande hava utredningsmännen haft att räkna med

ett utnyttjande av vid Ultuna befintliga lokaler och anläggningar. Dessa

äro följande: 1 2

1. Elevbyggnaden med 2 föreläsningssalar, 3 rum för samlingar,

kårlokaler, 26 bostadsrum för elever, 1 vaktmästarbo
stad

samt diverse källarutrymmen, tillhopa ................................ c:a 1,750 m*

2. Kemiska laboratoriet med 1 föreläsningssal, 2 laboratoriesalar

för elever, 7 laboratorierum, 6 andra rum samt 1 pro
fessorsbostad,

tillhopa ........................................................................ » 660 »

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 hafi. (Nr H3.) 2ii

Växthus ..........................................................,..............................

Loge med torkhall..........................................................................

5) Avdelningen för lantbruksbakteriologi.

Institutionslokaler med följande utrymmen:

1 skriv- och laboratorierum för föreståndaren

1 laboratorierum för bakteriologi ..........................................

1 » » kemi ......................................................

1 rum för titreringar och fysikaliska arbeten......................

1 » » diskning, sterilisering och substratberedning

1 vågrum och räknerum ..........................................................

1 rum för handbibliotek .........................................................

2 » » beredning av baljväxtkulturer..............................

1 » » mikrofotografering och mörkrum ......................

1 förrådsrum ..............................................................................

1 laboratorierum för div. ändamål

1 mörkrum.........................................

1 verkstadsrum .................................

Utredningsmännen

flir

försöksverksamheten

m. m.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

3. Agronomisk-botaniska institutionen med 1 föreläsningssal,

6 laboratorierum, 5 andra rum samt diverse källarlokaler,

tillhopa................................................................................................... c:a 585 m2

4. Rektor sbyggnaden med bibliotekslokaler, kollegierum,

rektorsexpedition samt bostad åt rektor och ytterligare en lärare,

tillhopa.................................................................................................... » 715 »

5. Flygelbyggnad med 5 bostadsrum........................................ » 80 »

6. Museibyggnaden med ritsal och lokaler för undervisningen

i redskapslära m. m., tillhopa ................................................ » 960 j>

7. För söksväxthus med nätgård ................................................ » 170 »

8. Försökslada............................................................................... » 510 »

9. Restaurationsbyggnad med 2 matsalar och kök samt 13

bostadsrum, tillhopa......................................... » 485 »

10. Bostadshus för professorer, 5 st., vanligen å 7 rum och kök.

11. Tjänarebostäder, 3 st. å 2 rum och kök, 7 st. å 1 rum och kök.

Dessa byggnader föreslå utredningsmännen skola få följande användning.

Till den s. k. elevbyggnaden syntes lämpligen böra förläggas institutionerna

för lantbruksekonomi, jordbrukslära och botanik.

Det nuvarande kemiska laboratoriet borde tillbyggas och till den sålunda

utvidgade byggnaden förläggas institutionerna för lantbrukskemi,

marklära och bakteriologi. Vidare borde förläggas dit för flertalet insti

tutionsbyggnader gemensam värmecentral. Varmbadsanläggning samt

erforderliga verkstadsutrymmen borde ävenledes inrymmas i nämnda

byggnad.

I byggnaden för den nuvarande agronomiskt-botaniska institutionen

borde inrymmas institutionerna för matematik, fysik och meteorologi,

kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära.

I rektorsbyggnaden borde högskolans rektor alltjämt hava sin bostad,

och därjämte torde till denna byggnad böra förläggas kollegie- och styrelserum

samt rektors- och kamrerarexpeditioner, vilka enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag skulle hava inrymts i den planerade

institutionsbyggnaden för husdjurslära m. m.

De två mindre byggnader, som bilda flyglar till rektorsbyggnaden,

borde användas till bostäder åt ett antal assistenter, amanuenser och elever.

I de båda flygelbyggnaderna torde tillsammans 14 bostadsrum kunna

inredas.

Museibyggnaden borde användas till maskinhall för undervisningen i

redskapslära.

övriga byggnader och anläggningar borde användas för sitt ursprungliga

ändamål.

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Utredningsmännen framlägga därefter följande förslag till vid alternativ

C erforderliga om- och nybyggnader.

Lantbrukshögskolan.

1. Institutionsbyggnad för lantbruksekonomi, jordbrukslära och botanik.

(Nuv. elevbyggnaden.)

Lokaler för undervisningen.

tiolvyta m*

1 större föreläsningssal ........................................................................ 90

1 prepareringsrum (med plats för samlingar i lantbruksekonomi) 50

1 mindre föreläsningssal............................................. 70

1 prepareringsrum ................................................................................ 30

1 laboratöriesal för växtkännedom och mikroskopering................ 100

1 » » växtfysiologi ........................................................ 100

2 å 3 ram för enklare kemiska analysarbeten................................ 90

1 vågrum ................................................................................................ 15

1 diskrum ................................................................................................ 20

1 förrådsrum.............................................................................. 25

3 rum för grövre arbeten .................................................................... 90

1 skrivrum för professor i växtfysiologi........................................... 20

1 laboratorierum för professor i växtfysiologi ............................... 40

1 rum för professor i ärftlighetslära . ........................................... 30

1» » » i allmän jordbrukslära................................... 30

1 » » » i växtodlingslära............................................... 30

1 » » » i lantbruksekonomi........................................... 30

1 » » speciallärare ........................................................................ 25

2 » » assistenter .......................................................................... 40

7 > » specialelever ...................................................................... 180

1 » » samlingar i botanik.......................................................... 100

1 å 2 rum för samlingar i jordbrukslära ........................................ 100

1 rum för samlingar i växtskydd....................................................... 40

1 » » » i trädgårdsskötsel och skogshushållning .... 60

1 » » seminarieövningar................................................................ 50

1 » » handbibliotek ....................................................................... 50

1 fotograferingsrum med mörkrum................................................... 35 1,540

Särskilda lokaler för försöksverksamheten.

a) i växtfysiologi:

1 rum för termostater............................................................................ 60

1 » » kemiska analyser ................................................................ 40

1 » » spektralanalys ................................................................... 50

1 vågrum ................................................................................................ 15

1 förråds- och diskrum ........................................................................ 25 490

b) i ärftlighetslära:

Laboratorium för ärftlighetslära ................................................................ 100

Summa 1,830.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Majda proposition Nr 143

2. Institutionsbyggnad för lantbrukskemi, marklära och bakteriolog!.

(Nuv. kemiska laboratoriet.)

Lokaler för undervisningen.

liolvyta sns

1 föreläsningssal ................................................................................... 70

1 prepareringsrum.................................................................................. 30

1 laboratoriesal för kemi........................................................................ 100

1 » » marklära............................................................... 100

2 rum för övningar i bakteriolog! .................................................... 80

1 vågrum ................................................................................................ 30

2 rum för grövre arbeten ........................................................ 60

1 syreavrykningsrum ............................................................................ 20

1 rum för kvävebestämningar ............................................................ 15

1 diskrum (även förrådsrum) ............................................................ 30 <

1 skrivrum för professor i kemi ........................................................ 20

1 laboratorierum för professor i kemi 40

1 skrivrum för professor i marklära .............................................. 20

1 laboratorierum för professor i marklära 40

1 skrivrum för professor i bakteriologi ............................................ 20

1 laboratorierum för professor i bakteriologi ................................ 30

3 å 4 rum för elever (specialarbeten) ................................................ 100

2 rum för samlingar i marklära (med geologi)................................ 150

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum)............................... 40

2 » » fotografering .................. 40 1,035

Lokaler för försöksverksamheten 1 lantbrukskemi.

1 skrivrum för laboratorn.................................................................... 15

1 laboratorierum för organisk kemi.................................................... 40

1 rum för organiska elementaranalyser............................................ 10

1 laboratorium för fysikalisk kemi .................................................... 40

1 rum för konstant temperatur........................................................... 20

1 » » centrifuger och kylskåp ................................................... 10

1 å 2 laboratorierum för specialarbeten.......................................... 40

1 laboratorierum för driftsanalyser.................................................. 60

1 Kjeldahlrum ........................................................................................ 15

1 syreavrykningsrum ........................................................................... 10

1 diskrum ................................ 15

1 våg- och skrivrum ....................... 30

1 förrådsrum för kemikalier................................................................ 20

1 » » syror ........................................................................ 15

1 » » instrument och glas ............................................... 30

2 rum för grövre arbeten ................................................................... 40 410

Lokaler för försöksverksamheten i markera.

2 å 3 laboratorierum ............................................................................ 85

1 vågrum ............................................................................................... 15

1 förrådsrum............................................................................................ 20

1 rum för grövre arbeten ................................................................ 20

140

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

357

Lokaler för försöksverksamheten i bakteriolog!.

1 bakteriologiskt laboratorium .....................................................

........ 30

1 kemiskt » ..................................................

........ 30

1 rum för titreringar och fysikaliska arbeten

15

1 » » diskning, sterilisering och substratberedning........

........ 20

1 våg- och räknerum ....................................................................

20

1 rum för beredning av baljväxtkulturer

........ 60

2 förrådsrum....................................................................................

50

225

Verkstadslokaler och maskinrum..............................................

200

Värmecentral....................................................................................

100

Varm badsan läggn ing

100

Summa

2,210.

3. Institution för matematik, fysik, kulturteknik, redskapslära och

husbyggnadslära.

(Xliv. agronomiskt botaniska institutionen.)

1 föreläsningssal .....................................................................

1 prepareringsrum .................................................................

1 rum för professor.................................................................

1 » » assistent.................................................................

1 » » speciallärare ........................................................

2 » » specialarbeten .....................................................

1 » » handbibliotek .....................................................

1 ritsal .....................................................................................

2 rum för samlingar

2 arbetsrum ............................................................................

Uolvyta ma

90

...... 25

...... 30

20

...... 15

...... 30

35

...... 100

190

60

Summa c:a 595.

4. Inetitutionebyggnad för husdjurslära m. m.

(Nybyggnad.)

Lokaler för husdjursinstltutlonen.

Golvyta m3

1 föreläsningssal .................................................................................... 70

1 prepareringsrum .......................................................................... 30

1 laboratoriesal för anatomi 100

1 » » fysiologi................................................................ 80

1 » » fysiologisk kemi ..........................................••■•••• 60

1 rum för samlingar i sjukvårdslära 40

1 » » » » mjölkhushållning ...................................... 60

1 skrivrum för professor i fysiologi m. m. 20

1 laboratorierum för professor i fysiologi m. m. 40

1 rum för professor i avels- och raslära 30

1 » » » » utfodring och skötsel 30

1 » » assistent................................................................................ 20

4 » » elever (specialarbeten)....................................................... 100

1 » » preparat intill anatomisalen 80

2 ytterligare rum för samlingar........................................................ 170

1 förrådsrum.......................................................................................... 30

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Majtts proposition Nr 143.

1 laboratorierum för avelslära ....................................................... 40

1 rum för seminarieövningar ............................................................ 50

1 » » handbibliotek .................................................................... 40

1 fotograferingsrum med mörkrum.................................................... 30 1120

Diverse lokaler.

Föreläsnings- och samlingssal ............................................................ 150

Lärarrum intill samlingssalen............................................................ 30

Kårlokaler för eleverna........................................................................ 150

Vaktmästarbostad................................................................................ .. go

Summa 1,510.

5. Maskinhall m. m.

Den nuvarande s. k. museibyggnaden flyttas till annan plats för att tagas

i anspråk för undervisningen i redskapslära.

6. Byggnad för undervisning i exteriörlära.

(Nybyggnad.)

Denna byggnad skulle överensstämma med de sakkunnigas förslag, se

ovan sid. 349.

7. Biblioteksbyggnad.

(Nybyggnad.)

De sakkunniga hade föreslagit, att i den nuvarande rektorsbyggnaden

skulle inredas bibliotekslokaler med en golvyta av cirka 500 kvadratmeter.

Utredningsmännen anse, att efter förflyttningen av centralanstalten

till Ultuna måste större utrymmen avses för detta ändamål. De föreslå

uppförandet av en ny biblioteksbyggnad med följande utrymmen:

Bokmagasin ..........................................................

Utrymmen för arkivalier m. m. .....................

Kartrum.....................................................

Läsesal .................................................................

Tidskriftsrum ......................................................

Utrymme för expedition, katalog m. m.......

Burn för bibliotekarie .......................................

2 arbetsrum för forskare ..................................

1 uppackningsrum .............................................

Kol- och pannrum .............................................

Verkstadsutrymme ..............................................

Förrådsrum ........................................................

8. Rektorsbyggnad.

(Ombyggnad.)

Rektorsbostad .......................

Kollegierum ..........................

Bektorsexpedition, 2 rum ...

Kamrerarexpedition, 2 rum

Golvyta m2

.............. 400

.............. 150

.............. 25

............. 150

.............. 25

.............. 50

.............. 25

............. 30

.............. 25

.............. 50

.............. 25

.............. 40

Summa 995.

Golvyta m*

..... 200

..... 70

..... 60

..... 60

Summa 390.

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

9. Flygelbyggnader.

De båda flygelbyggnaderna skulle ombyggas för åstadkommande av

14 bostadsrum för elever o. s. v. Den beräknade golvytan: 200 kvadratmeter.

10. Vaktmästarbyggnader.

Den nuvarande personalbyggnaden ombygges för att bereda rum för

4 vaktmästarbostäder. Därjämte uppföres en ny vaktmästarbyggnad

likaledes med plats för 4 bostadslägenheter för vaktmästare.

11. Restaurationsbyggnaden.

I denna byggnad skulle endast utföras nödiga reparationsarbeten.

12. Växthus och försöksloge m. m.

Växthus m. m. för

» » » »

Försöksloge »

(Nybyggnad.)

försöksverksamheten i kemi.

» » växtfysiologi.

» » ärftlighetslära.

Beträffande behovet av förbättrade förhållanden med avseende på tillförseln

av vatten och gas till Ultuna i samband med högskolans förläggning

därstädes hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Det vid Ultuna sedan år 1862 förefintliga gasverket bleve otillräckligt

efter inrättande av en lantbrukshögskola därstädes. För tillgodoseende

av högskolans behov av gas syntes det vara tänkbart antingen att uppföra

ett nytt, tillräckligt stort gasverk vid Ultuna eller att söka anslutning

till Uppsala stads gasverk. Verkställd preliminär utredning hade

givit vid handen, att de sannolika anläggningskostnaderna kunde beräknas

bliva ungefär lika stora vid de båda alternativen. Valet mellan de

båda alternativen torde få göras beroende av resultatet av ytterligare I

utredning i ämnet. ..... ,,

Vidare borde åtgärder vidtagas för möjliggörande av att vattenklosettsystem

kunde anordnas vid Ultuna. I sådant avseende torde det miva

erforderligt att utbyta vissa avloppsledningar därstädes mot andra av

grövre dimensioner.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att styrelsen för Ultuna

lantbruksinstitut i en den 27 juni 1929 dagtecknad skrivelse gjort framställning

örn ett anslag av 15,000 kronor för omläggning av det elektriska

ledningsnätet vid Ultuna. Till stöd för sin framställning har styrelsen

anfört i huvudsak följande.

Det vid Ultuna lantbruksinstitut befintliga nätet av elektriska ledningar

anlagt under åren 1915—1916 och i vissa avseenden från början

mindre tillfredsställande utfört, befunne sig numera i ett så bristfälligt

skick, att en genomgripande omläggning och reparation vore en ofrånkomlig

nödvändighet. Bland annat vore samtliga ledningsstolpar så murkna,

att det ej längre läte sig göra att gå upp i dem, och fara förelåge för att

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

Framställning

från

styrelsen för

Ultuna lantbruksinstitut.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ett flertal av dem, när som helst skulle störta. Därtill komme ytterligare,

att de nuvarande långa svagströmsledningarna vore synnerligen oekonomiska

på grund av den betydliga strömförlust, som de medförde och

sorn i sin ordning gjorde, att belysningen i de lokaler, som läge ut mot

ledningens ändpunkt, bleve särdeles svag.

På grund av att sålunda en omläggning av ledningsnätet bleve nödvändig,

bade av driftsingenjören vid Älvkarleby kraftverk, H. Åkerblom, förslag

till en sådan omläggning uppgjorts. I detta föresloges installation

av tre mindre transformatorer, till vilka ledningar med 3,000 volts spänning

skulle föras i kabel, och vidare skulle nuvarande nolledningar av

järn utbytas mot kopparledningar.

En sådan omläggning av det elektriska nätet skulle också komma till

gagn vid förläggning av den blivande lantbrukshögskolan till Eltuna, liksom

även från en av de tilltänkta transformatorerna med fördel en'' ledning

skulle kunna utläggas till svenska betes- och vallföreningens då

under uppförande stadda institutionsbyggnad, vilken annars skulle behöva

ledning direkt från huvudtransformatorn.

Visserligen skulle enbart utbyte av stolpar och järnledningar för ögonblicket

ställa sig billigare men bleve dock i längden mindre ekonomiskt

då i sådant fall nytt utbyte av stolpar efter några år vore att emotse’

och då strömförlusten fortfarande bleve lika stor.

Centralanstalten.

Utredningsmännen

för

försöksverksamheten

m. m.

Lokaler för husdjursardelningen.

1 rum för föreståndare ....................................................

1 » » försöksledare...................................................

3 arbetsrum för husdjursförsök ..................................

1 rum för maskinskrivning m. m.................................

2 förrådsrum.......................................................

Gemensamma lokaler.

1 botaniskt laboratorium .......................................

1 kemiskt »• .......................................

1 prepareringsrum ..................................................

1 rum för el emen ta ra na 1 yser...................................

1 vågrum ...................................................................

1 titreringsrum...........................................................

1 syreavrykningsrum ...............................................

60

60

30

20

15

15

15

30

25

80

20

50

I fråga örn behovet av lokalutrymmen m. m. åt centralanstalten hava

utredningsmännen avgivit följande förslag:

Lokaler för jordbrnksardelningen.

Golvyta m:

1 ruin för föreståndare ..................................................................... 30

1 » » försöksledare........................................................................ 25

3 arbetsrum för jordbruksförsök....................................................... 80

1 rum för maskinskrivning m. m................................................... 20

1 » » upplagring av jordprov.................................................. 30

1 » » » » växtprov ................................................ 40 09

s. 361 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 361

Golvyta m’

1 Kjeldahlrum....................................................................................... 20

2 rum för grövre arbeten.................................................................... 50

1 diskrum............................................................................................... 25

1 förrådsrum ........................................................................................... 25 335

Handbibliotek ....................................................................................... 50

Fotograferingsrum med mörkrum .................................................... 45 95

Verkstadsutrymmen .................................................................................... 100

Pann- och kölrum ....................................................................................... 80

Vaktmästar bostad............................................................................................ 60

Summa 1,100.

Härutöver skulle erfordras bostadsbyggnad för en vaktmästare samt

försökslada, försöksstall och försöksanläggning med betongparceller.

Härom anföra utredningsmännen.

Med hänsyn särskilt till högskolans egen försöksverksamhet på husdjursområdet

syntes egendomens stallutrymmen endast i begränsad omfattning

kunna tagas i anspråk för försöksanstaltens motsvarande verksamhet.

För genomförande av olika specialförsök torde det för övrigt vara

nödvändigt, att lin sd ju isa vdelningen ägde tillgång till eget försöksstall.

Därvid kunde givetvis väl tänkas, att försöksdjuren i flertalet fall fortfarande

tillhörde egendomen, och att försöksanstalten sålunda endast undantagsvis

behövde inköpa försöksdjur. Med stallet horde kombineras

förvaringsrum för upplagring av bland annat stråfoder, enär vissa utfodringsförsök

torde förutsätta kontroll av dylikt foder redan å växtplatsen

och därefter under hela lagringstiden. Ifrågavarande stall, som

med olika förråds- och upplagringsrum torde böra upptaga en golvyta av

omkring 300 kvadratmeter, hade beräknats kunna uppföras för en kostnad

av 40,000 kronor.

För den kemiska avdelningens försöksverksamhet erfordrades ett försöksland

å cirka 0.5—l.o hektar åker och i anslutning till detta ett enkelt

förrådshus med omkring 100 kvadratmeters golvyta för förvaring av redskap,

krukor för kärlkulturer m. m. Vidare erfordrades en med trådnät

inhägnad försöksgård örn cirka 600 kvadratmeter för kärlkulturer, ett

växthus nied omkring 100 kvadratmeters golvyta samt ett rum i anslutning

till stora institutionshyggnaden för försöksverksamhet med levande

växter under vintern. Kostnaderna för nu nämnda anordningar vid kemiska

avdelningen hade beräknats till sammanlagt 25,000 kronor.

Vid experimentalfältet utfördes år 1920 en anläggning för verkställande

av grundvattenståndsförsök. Anläggningen, som omfattade 48 betongparceller,

drog en kostnad av omkring 19,500 kronor, av vilket belopp en

del hade utgått såsom bidrag från vattenfallsstyrelsen. År 1922 blev anläggningen

betydligt utvidgad, i det att från enskilt håll medel ställdes till

förfogande för åstadkommande av en lysimeteranläggning, omfattande

24 betongparceller, samt en bevattningsanläggning med 48 betongparceller.

Anläggningskostnaderna för sistnämnda två anläggningar uppgingo till

i runt tal 14,000 kronor. Hela anläggningen, som sålunda i allt omfattade

120 betongparceller, sköttes av jordbruksavdelningen.

En anläggning av ifrågavarande slag vore av stort värde för studium

av olika frågor rörande vattenhushållningen i jorden m. m., varför i hän

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

delse försöksanstalten förflyttades till Ultuna en motsvarande anläggning

borde komma till stånd därstädes.

Till redan nämnda anläggningar komme givetvis yttre ledningar samt

väganläggningar och planeringar.

Beträffande växtskyddsanstalten anse utredningsmännen, att någon

kostnad för byggnadsarbeten icke skulle uppkomma vid dess förläggning

till Experimentalfältet.

Kostnaderna för ovannämnda byggnadsarbeten och anläggningar hava

av utredningsmännen beräknats till följande belopp:

Byggnadskostnader för högskolan.

Institutionsbyggnad för kemi, marklära och bakteriolog!................ 471,000

» » lantbruksekonomi, jordbrukslära och botanik

............................................................ 115,500

» » kulturteknik m. m..........................«.............. 13,100

» » husdjurslära m. m......................................... 463,000

Maskinhall m. m. ................................................................................... 19,200

Byggnad för undervisning i exteriörlära 39,000

Biblioteksbyggnad ................................................................................. 150,000

Rektorsbyggnad ....................................................................................... 44,000

Flygelbyggnader (elevbostäder)............................................................... 32,000

Vaktmästarbyggnad, ombyggnad............................................................ 18,000

Vaktmästarbyggnad, nybyggnad .................................... 48,000

Restaurationsbyggnad ............................................................................... 2,000

Växthus m. m. för försöksverksamheten ............................................ 70,000

Yttre ledningar för vatten och avlopp 41,000

Ledningar för gas jämte pumpstation ................................................ 45,000

Väganläggningar och planeringar ........................................................ 11,900

Summa kronor 1,582,700.

Byggnadskostnader för centralanstalten

Institutionsbyggnad .................................................................................... 278,000

Bostadsbyggnad för vaktmästare.............................................................. 12,000

Försökslada ................................................................................................... 15,000

Försöksstall .................................................................................................... 40,000

Försöksanläggning med betongparceller ................................................ 25,000

Yttre ledningar, vägarbeten m. m. ...................................................... 25,000

Summa kronor 395,000.

Till dessa belopp skulle ytterligare komma den till 15,000 kronor beräknade

kostnaden för omläggning av det elektriska ledningsnätet. Sammanlagda

engångskostnaden för byggnadsarbeten och yttre anläggningar vid

högskolan och centralanstalten skulle följaktligen bliva 1,992,700 kronor.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

363

Såväl de sakkunniga som utredningsmännen hava i allmänhet låtit Allmänna synarkitekten

Victor Holmgren i Uppsala utarbeta detaljerat förslag till Punkter Pä

fragan om

byggnaderna och de olika undervisningslokalernas placering däri. Ifrå- beräkningen

gavarande förslag illustreras till väsentlig del av skissritningar, som fo- aT lokalnt''

rymmen m. m.

gats till de olika betänkandena, vartill hänvisas. samt ev.

Beträffande de allmänna grunderna för byggnadsförslaget hava de sak- kastander

kunniga i övrigt yttrat följande.

Förslaget måste givetvis betecknas såsom preliminärt, och det kunde

vid arbetets utförande måhända befinnas ändamålsenligt att vidtaga

vissa ändringar i de föreslagna dispositionerna. Önskvärt vore naturligtvis,

örn vederbörande professorer kunde hinna utnämnas innan institutionsbyggnaderna

bleve iordningställda. Den bästa garantien för att en

institutionsbyggnad skulle bliva tillfredsställande anordnad torde nämligen

vara, att den planlades efter anvisningar och förslag av en kunnig prefekt,

som även gärna torde böra övervaka själva uppförandet av byggnaden.

Skulle nämnda anordning av särskilda anledningar icke kunna

genomföras, torde möjligen före det slutliga ställningstagandet till frågan

örn institutionsbyggnadernas lämpligaste anordnande annan på detta

område förefintlig in- eller utländsk speciell sakkunskap böra anlitas.

Emellertid torde vid dylik eventuell justering den totala omfattningen av

erforderliga utrymmen för undervisningen icke kunna väntas undergå

nämnvärd ändring, och nyssnämnda skissritningar torde därför med fördel

kunna läggas till grund för approximativa beräkningar över de med

lantbrukshögskolans inrättande förenade byggnadskostnaderna.

Jag övergår härefter till att redogöra för de sakkunnigas och utred- Inredning

ningsmännens förslag i fråga örn undervisningslokalernas inredning och m'' m''

utrustning. Härom hava de sakkunniga inledningsvis anfört.

Förutom egentliga byggnadskostnader förekomme även andra engångskostnader

av liknande karaktär, nämligen sådana, som stöde i samband

med åtgärder för byggnadernas iordningställande och utrustning för undervisnings-

och forskningsändamål. Även för bestridande av nu avsedda

kostnader torde sålunda få anvisas ett engångsanslag av viss storlek.

Ifrågavarande kostnader syntes lämpligen kunna uppdelas i två

kategorier. Den ena skulle då omfatta kostnader för specialinredning i

olika institutionslokaler samt vidare för möbler i vidsträckt bemärkelse,

gardiner, linoleummattor in. m. Den andra kategorien återigen skulle

omfatta kostnader för instrumentell utrustning av olika institutioner,

samlingar av olika slag samt bibliotek. I det följande hade nämnda båda

utgiftsposter benämnts respektive »inredning och inventarier» samt »undervisningsmateriel».

Med avseende på lantbrukshögskolan vore de sakkunniga icke i tillfälle

att framlägga detaljerade uppgifter över storleken av ovannämnda

båda kostnadsposter. Dock hade de sakkunniga funnit det önskvärt, att

ifrågavarande utgifter kunde åtminstone tillnärmelsevis fastställas. Då

de sakkunniga i det följande angåve vissa siffermässiga uppgifter rörande

de sannolika engångskostnaderna för inredning oell inventarier samt

för undervisningsmateriel, skedde det emellertid med den reservationen,

att kostnadssiffrorna endast vore att betrakta såsom ungefärliga.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Beträffande grunderna för beräkningen av nu förevarande kostnader,

i vad gäller lantbrukshögskolan, anföra de sakkunniga.

Kostnaderna för specialinredning och inventarier vid en lantbrukshögskola

bestämdes till sin storlek närmast av tre faktorer. En sådan vore

det ändamål, för vilket varje särskild lokal vore avsedd. Det vore tydligt,

att olika undervisningslokaler ställde olika anspråk i fråga örn spe

cialinredning. Sålunda måste de speciella inredningsarbetena bliva av

betydligt större omfattning i ett laboratorium än till exempel i en föreläsningssal.

Även beträffande inventarier gjorde sig motsvarande olik

heter gällande.

En annan faktor, som utövade inflytande på ifrågavarande kostnadspost,

vore lokalernas storlek. Under eljest lika förhållanden borde givetvis

kostnaderna för inredningsarbeten m. m. vara i stort sett proportionella

mot den »effektiva» golvytan. Därvid vore att märka, att vid omändring

av äldre byggnad för annat ändamål kostnaderna för specialinredning

i vissa fall kunde bliva i det närmaste lika stora som vid nybyggnad.

Den tredje faktorn, som påverkade nu avsedda kostnader, vore enhetspriset

för olika slags materiel och för inventarier ävensom arbetspriserna

i orten. T samma mån som nämnda priser vore jämförelsevis låga kunde

naturligtvis kostnaderna för inredning och inventarier nedbringas.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hade de sakkunniga funnit

lämpligt att vid beräkning av kostnaderna för inredning och inventarier

vid olika utredningsalternativ utgå från de beräknade byggnadskostnaderna

för samma alternativ under det antagandet, att samtliga byggnader

för undervisningen skulle nyuppföras. Dock hade därvid hänsyn

icke tagits till rektorsbostad eller bostäder för maskinist oell vaktmäst^

re, för vilka lokaler kostnader av här ifrågavarande slag icke syntes

behöva beräknas, liksom ej heller för redskapshall och demonstrationshall

för djur, vilka byggnader i varje fall icke krävde nämnvärda belopp

för berörda ändamål. För övriga lokaler hade ansetts kunna räknas med

en byggnadskostnad av 324 kronor per kvadratmeter effektiv golvyta.

Kostnaderna för inredning och inventarier hade ansetts kunna angivas

såsom ett fixt procenttal av de på nyssnämnda sätt erhållna beräknade

byggnadskostnaderna. Vid denna metod toges hänsyn till samtliga tre

ovan angivna faktorer, som inverkade på kostnadsbeloppets storlek.

På grundval av verkställda överslagsberäkningar ävensom med led

ning av tillgängliga uppgifter över motsvarande kostnader avseende

mera omfattande nybyggnader dels vid olika fackhögskolor i vårt land

och dels vid vissa utländska lantbrukshögskolor, hade de sakkunniga ansett

sig kunna uppskatta kostnaderna för inredning och inventarier till

i genomsnitt nio procent av de på oran angivet sätt beräknade byggnadskostnaderna.

De sakkunniga hade med denna metod beräknat förevarande kostnader

vid lantbrukshögskolan till 157,800 kronor. Härifrån borde dock dragas

värdet av inventarier å Ultuna, som skulle kunna utnyttjas för den nya

högskolan. De sakkunniga beräknade nämnda värde till 35,000 kronor,

varför den för högskolan erforderliga engångskostnaden för inredning

och inventarier komme att uppgå till 122,800 kronor.

Utredningsmännen hava funnit, att det av de sakkunniga föreslagna

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

beloppet för inredning oell inventarier vid iantbrukshögskolan borde vid

ett genomförande av de sakkunnigas alternativ C höjas med 70,000 kronor

till 192,800 kronor.

I fråga örn kostnaderna för inredning oell inventarier för centralanstalten

liava utredningsmännen beräknat desamma till 12 procent av

byggnadskostnaderna för institutjonsbyggnaden eller till 33,000 kronor.

Härvid har räknats med, att vissa inventarier tillhörande centralanstaltens

jordbruks- och husdjursavdelningar skulle överflyttas till den nya

anstalten samt att övriga inventarier därstädes avyttrades, varvid köpeskillingen

användes för anskaffande av andra, för anstaltens nya förhållanden

mera oumbärliga inventarier.

Beträffande växtskyddsanstaltens utrustning hava utredningsmännen

ansett, att särskilda kostnader härför icke skulle ifrågakomma.

Rörande frågan örn behovet av engångsanslag för anskaffande av undervisningsmateriel

åt högskolan yttra de sakkunniga.

Av de sakkunniga verkställda överslagsberäkningar hade givit vid handen,

att de totala kostnaderna för anskaffandet av en första uppsättning

av undervisningsmateriel vid en lantbrukshögskola kunde beräknas till

i runt tal 175,000 kronor, varav 50,000 kronor avsåge biblioteket. Förlädes

Iantbrukshögskolan till plats, varest åtskillig undervisningsmateriel

redan förut stöde till förfogande för den högre lantbruksundervisningen

eller varest för annat ändamål anskaffade hjälpmedel i nämnda avseende

kunde tagas i anspråk för berörda undervisning, borde givetvis nyssnämnda

kostnadssumma kunna i motsvarande grad minskas. Värdet folden

högskolemässiga lantbruksundervisningen av den vid Ultuna förefintliga

undervisningsmaterielen syntes kunna uppskattas till omkring

75,000 kronor. De verkliga engångskostnaderna för instrumentell utrustning,

samlingar av olika slag samt bibliotek vid den blivande lantbrukshögskolan

skulle alltså kunna beräknas uppgå till 100,000 kronor.

Sammanlagda beloppet av engångskostnader för högskola och centralanstalt

skulle enligt utredningsmännens förslag samt med tillägg av 15,000

kronor för omläggning av det elektriska ledningsnätet samt av 100,000

kronor till undervisningsmateriel enligt alternativ C utgöra:

Byggmulskosl nador .................................................................................. 1,992,700

Inredning och inventarier 225,800

Undervisningsmateriel .......................................................................... 100,000

Summa kronor 2,318,500.

Med avseende på lokaler och utrustning i övrigt för lantbrukshögskolan

och centralanstalten anför byggnadsstyrelsen följande i anledning av

utredningsmännens förslag.

I den föreliggande utredningen hade framlagts olika alternativ för ordnandet

av central anstaltens verksamhet. Vad beträffade de i de olika alternativen

avsedda lösningarna av anstaltens lokalfråga hade byggnadsstyrelsen

givetvis icke anledning att för närvarande ingå på någon närmare

kritik av de i detta avseende framlagda ritningsförslagen, utan finge bygg
-

Yttranden.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nadsstyrelsen endast meddela, att styrelsen i princip icke kade något att

erinra beträffande förslagen i fråga. Dessa ritningsförslag avsåge emellertid

endast nybyggnader. För erforderliga ombyggnadsarbeten saknades

ritningar liksom närmare uppgifter angående befintliga byggnaders

nuvarande tillstånd och inredning.

Beträffande de föreslagna nybyggnadsarbetena bade detaljerade kostnadsberäkningar

framlagts, under det att kostnaderna för övriga byggnadsarbeten

endast vore approximativt uppskattade genom jämförelser

med andra liknande arbeten. De i detalj beräknade kostnaderna för nybyggnadsarbeten

torde, särskilt med hänsyn till kraven på dyrbara inredningar

av laboratorielokaler m. m., få anses vara väl knappt tilltagna,

men torde de beräknade kostnaderna för övriga arbeten i huvudsak

kunna godtagas. I varje fall torde de angivna kostnaderna kunna läggas

till grund för en jämförelse i ekonomiskt avseende mellan de olika alternativen.

över den särskilda framställningen örn anslag för omläggning av det

elektriska ledningsnätet hava lantbruksstyrelsen och byggnadsstyrelsen

avgivit yttrande. Båda ämbetsverken hava vitsordat behovet av en sådan

omläggning. Lantbruksstyrelsen bar emellertid ansett sig icke böra

tillstyrka anslag för ändamålet, förrän statsmakterna tagit ställning till

frågan örn ordnande av den högre lantbruksundervisningen. Byggnadsstyrelsen

å andra sidan bar icke funnit vägande skäl föreligga att direkt

sammankoppla dessa frågor, varför styrelsen, under anmälan att den

intet bade att erinra beträffande de för anläggningen beräknade kostnaderna,

tillstyrkte framställningen.

I det utdrag ur statsrådsprotokollet, som finnes fogat till Kungl. Maj:ts

proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande (nr 249) anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

bland annat följande.

Den föreliggande utredningen syntes giva vid banden, att de sakkunniga

vid uppgörande av byggnadsprogram för lantbruksbögskolan iakttagit

all den sparsamhet som varit möjlig utan att dock på någon viktig

punkt eftersätta högskolans behov av för olika ändamål någorlunda tillfredsställande

lokalutrymmen. Det vore givet, att byggnadsförslaget vid

det slutliga utarbetandet borde underkastas ytterligare prövning beträffande

olika detaljer. I den utsträckning det vore möjligt torde därvid

vederbörande institutionsföreståndare, därest de hunnit utses, böra medverka

vid den detaljerade planläggningen och utrustningen av de olika

lokalerna. Ifrågavarande överarbetning torde emellertid icke kunna

väntas medföra någon större ändring i de av de sakkunniga för byggnaders

uppförande och iordningställande beräknade kostnader. Ifrågavarande

kostnadsberäkning, som av byggnadsstyrelsen lämnats utan erinran,

föranledde intet särskilt uttalande från departementschefens sida.

Behovet av omläggning av det elektriska ledningsnätet vid Ultuna torde

hava till fullo styrkts, och ansåge sig departementschefen därför böra

föreslå, att medel beviljades för ändamålet. Mot de sakkunnigas beräkning

av kostnaderna för undervisningslokalernas inredning, inventarier

och undervisningsmateriel vid högskolan hade departementschefen ingen

erinran att göra.

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Enligt mitt förmenande innebär utredningsmännens förevarande förslag

till täckande av lantbrukshögskolans och centralanstaltens behov av

lokalutrymmen m. m., att detta behov skulle komma att bliva synnerligen

väl tillgodosett. Sannolikt kunna icke dessa utrymmen till en början

helt utnyttjas. Vid bedömande av förevarande fråga har jag därför övervägt,

huruvida icke en beskärning av det föreslagna byggnadsprogrammet

borde ske. I viss mån anser jag detta motiverat. Men därvid torde

man dock hava att framgå med varsamhet. Den verksamhet, som skall

företrädas av lantbrukshögskolan och centralanstalten, torde ingalunda

för vårt lands vidkommande ännu hava nått sin fulla utveckling. Åtskilligt

lärer ännu återstå, innan vi här i landet kommit i nivå med

motsvarande verksamhet i vissa andra länder. Tilltagas nu vid dessa anstalters

inrättande byggnaderna alltför knappt, är att befara, att man

ganska snart kan komma att ställas inför nödvändigheten att ånyo öka

tillgången på lokaler härför, vilket torde vara förenat med ökade kostnader,

sedan byggnaderna en gång färdigställts. Jag har därför ansett

mig böra i huvudsak förorda det mera väsentliga i utredningsmännens

byggnadsprogram.

Såsom ovan antytts torde dock vissa ändringar böra vidtagas i utredningsmännen

förevarande förslag. De sakkunniga hade på sin tid föreslagit,

att i rektorsbyggnaden skulle inrymmas dels bibliotekslokaler, dels

rektorsbostad samt dels rektorsexpedition och styrelserum. Utredningsmännen

hava i stället förordat, att nyssnämnda byggnad skulle användas

dels för rektorsbostad och dels för administrationslokaler, medan

för inrymmandet av biblioteket skulle uppföras en särskild biblioteksbyggnad.

Vid övervägande av sistnämnda förslag har jag funnit, att

vid dess genomförande hela källarvåningen till rektorsbyggnaden,

vilken väl torde lämpa sig som bokmagasin, komme att bliva outnyttjad.

Det synes mig därför lämpligt, att nyssnämnda byggnad användes

för biblioteket samt för nödiga administrationslokaler. Då emellertid

under mycket lång tid framåt endast en del av byggnaden kan

komma att användas för nämnda ändamål, torde tills vidare även rektorsbostaden

kunna förläggas hit. När sedermera bibliotekets tillväxt så

påfordrar, bör en särskild bostadsbyggnad uppföras åt rektor. Eventuellt

skulle därför en av de befintliga professorsvillorna kunna användas.

Jag förordar följaktligen, att i rektorsbyggnaden inrymmas: i våningen

1 trappa upp rektors bostad örn 7 rum, kök och jungfrukammare

samt rektorsexpedition, i bottenvåningen dels kamrerarexpedition och

kollegierum samt dels bibliotekslokaler, till vilka böra anslutas de nuvarande

arkivlokalerna i källarvåningen, samt i vindsvåningen 4 rum för

assistenter. Den av utredningsmännen föreslagna biblioteksbyggnaden

blir under sådana förhållanden obehövlig. De omändringsarbeten, som

enligt vad nu sagts skulle erfordras i rektorsbyggnaden, torde kunna utföras

för den av de sakkunniga föreslagna kostnaden av 29,000 kronor.

Departementschefen.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Såväl de sakkunniga som utredningsmännen liava föreslagit, att den

nuvarande redskapshallen (museibyggnaden) skulle förflyttas till en annan

plats och den nya institutionen för husdjurslära uppföras å nuvarande

platsen för redskapshallen. Med hänsyn till att sistnämnda plats

ligger så lågt, att den vid högt vattenstånd i Fyrisån besväras därav,

finner jag mig icke kunna förorda, att hit förlägges en byggnad av den

storlek och beskaffenhet som den nya institutionen för husdjurslära

m. m. Denna bör förläggas ä annat ställe, t. ex. a platsen mellan spårvägen

och trädgården (den s. k. triangeln). Vid detta förhållande torde

redskapshallen icke böra förflyttas. Denna byggnad synes mig höra un

bergå en genomgripande reparation. Den flygel, vari nu bland annat

ritsalen är belägen, torde höra ombonas, så att hit kan förläggas undervisningen

i redskapslära (delvis) och husbyggnadslära. Ritsalen torde

följaktligen böra bibehållas här. För de reparationsarbeten, som jag nu

angivit, torde höra beräknas ett belopp av förslagsvis 10,000 kronor. Genom

nu angivna anordning skulle utrymmen bliva lediga i institutionen

för kulturteknik m. m. Hit borde även lokalerna för lantbruksekonomi

kunna förläggas. Det utrymme, som därigenom bliver ledigt i institutionen

för lantbruksbotanik m. m., bör utnyttjas på så sätt, att några

elevrum bibehållas därstädes. Förläggningen av den nya institutionen

för husdjurslära m. m. till den av mig förordade platsen medför vissa

komplikationer ifråga örn anslutningen till högskolans värmecent Lal.

Dessa svårigheter torde böra lösas på så sätt, att nämnda institutionsbyggnad

erhåller gemensam värmecentral med centralanstaltens institutionsbyggnad,

som bör förläggas till ungefär samma plats. Detta arran

gement torde icke föranleda ökade kostnader.

Enligt utredningsmännens förslag skulle vaktmästarpersonalen erhålla

bostäder i två särskilda byggnader, dels nuvarande personalbyggnaden

och dels en nybyggd vaktmästarbyggnad. Jag anser dock, att starka

skäl tala för, att institutionsvaktmästarna så vitt möjligt erhålla bostad

i den institutionsbyggnad, där de hava sin tjänstgöring. Med hänsyn

till att lokalutrymmena såsom ovan antytts äro rikligt tilltagna i institutionsbyggnaderna,

torde hinder icke föreligga, att en vaktmästarbostad

inrymmes i institutionen för lantbruksbotanik m. m. oell en i institutionen

för lantbrukskemi m. m. Dessutom torde i centralanstaltens institutionsbyggnad

inrymmas bostäder åt såväl institutionsvaktmästaren som

maskinisten. Då enligt vad jag ovan förordat vaktmästarpersonalen skall

uppgå till vid lantbrukshögskolan sju och vid centralanstalten två personer

och en vaktmästarebostad är avsedd att förläggas till institutionsbyggnaden

för husdjurslära m. m., skulle särskilda bostäder endast behöva

inrättas för fyra vaktmästare. På grund härav bliver den av de sak

kunniga föreslagna nya vaktmästarbostaden överflödig.

Enligt utredningsmännens förslag skulle vidare för reparation av båda

de s. k. flyglarna anslås 32.000 kronor. Detta belopp synes mig för högt,

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

enär det knappast kan anses lämpligt att nedlägga så stora kostnader i

dessa byggnader. De sakkunniga hava föreslagit, att för reparation av

en av dessa byggnader skulle anvisas 5,000 kronor. Jag förordar i anslutning

härtill, att 10,000 kronor anvisas för nämnda byggnaders iordningställande

till inalles 10 bostadsrum.

I övrigt har jag inga erinringar att framställa mot utredningsmännens

förslag i fråga örn byggnader och yttre anordningar. Jag anser mig

även böra biträda styrelsens för Ultuna lantbruksinstitut hemställan örn

ett anslag å 15,000 kronor för det elektriska ledningsnätets omläggning.

Vad angår utredningsmännens förslag beträffande inredning och inventarier

skulle visserligen med anledning därav att jag ovan förordat

en viss inknappning av lokalerna någon sänkning av beloppet tänkas

kunna ske. Med hänsyn därtill, att byggnadsstyrelsen ansett utredningsmännens

beräkningar väl låga i vad avser inredningen av laboratorielokalerna,

torde dock försiktigheten bjuda, att härvidlag utredningsmännens

förslag godtages. Jag förutsätter dock, att all den sparsamhet iakttages,

som låter sig göra med hänsyn till att anstaltens utrustning bör

väl fylla sitt ändamål.

De av mig förordade engångskostnaderna för högskolan och centralanstalten

uppgå till följande belopp:

Byggnadskostnader m. m.

Inredning och inventarier

U nder visningsmater iel

.......................... 1,736,500

........................... 225,800

............................ 100,000

Summa kronor 2,062,300.

Enligt vad jag ovan angivit hava utredningsmännen icke räknat med

några engångskostnader vid inrättandet av växtskyddsanstalten. Emellertid

håller jag före, att vid nämnda anstalts inrättande bör densamma

utrustas med ett s. k. kräftlaboratorium. Något dylikt finnes icke i landet.

Med hänsyn till att potatiskräftan numera förekommer här i landet,

har vid dess bekämpande behovet av ett dylikt laboratorium gjort

sig alltmera gällande. Några byggnader för detta ändamål lära icke behöva

vare sig nyuppföras eller omändras, utan torde endast viss utrustning

behöva anskaffas. Enligt vad jag inhämtat torde densamma icke vara

alltför kostsam. Jag är visserligen icke i tillfälle att nu framlägga förslag

i nämnda avseende utan har allenast velat påpeka förefintligheten

av behovet i fråga.

Slutligen vill även jag understryka, att här avhandlade förslag till

byggnadsarbeten äro allenast preliminära och att vid deras slutliga utformande

jämkningar kunna komma att visa sig erforderliga. Jag vill

ävenledes betona vikten, att såväl byggnadernas anordning som inredning

och utrustning utföras under medverkan av sakkunniga å vederbörande

områden.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 höft. (Nr 1U3.)

24

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Högre lantbni

höandervisningssak•

kunniga.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet.

I sin utredning rörande engångskostnaderna för lokaler och utrustning

m. m. avseende de högre utbildningskurser, som enligt vad förut anförts

förutsättas skola förläggas till Alnarp, hava de sakkunniga i överensstämmelse

med den allmänna planläggningen av utredningen behandlat de

olika fackavdelningarna i stort sett oberoende av varandra. Senare hava

de sakkunniga emellertid framhållit, att, därest de olika avdelningarna

för högre fackutbildning förenades, behovet av lokaler och undervisningsmateriel

kunde väntas bliva i stort sett oförändrat, vilket förhållande

närmast betingades därav, att de olika undervisningsgrenarna i huvudsak

måste disponera över var sina lokaler, vilkas utrustning finge avpassas

efter varje lokals särskilda ändamål.

Behovet av lokaler och övriga resurser vid de olika undervisningsavdelningarna

samt de sannolika kostnaderna härför hava av de sakkunniga

angivits på följande sätt.

1. Lantbruksavdelningen.

Enligt de sakkunnigas uppfattning innebär den föreslagna omorganisationen

av agronomutbildningen vid Alnarp icke i och för sig krav på

ökade utrymmen för undervisningen. Emellertid anses redan vid nuvarande

förhållanden vissa förbättringsarbeten vara behövliga, och de sakkunniga

hava därför i samband med agronomutbildningens omläggning

räknat med en byggnadskostnad vid Alnarp av 103,000 kronor.

För Alnarps vidkommande erfordrades en byggnad för övningar i exteriörlära.

Emellertid torde den nuvarande hallen för demonstrationer

i sjukvårdslära efter vissa ändringar kunna användas för ifrågavarande

ändamål. Ändringskostnaderna hade beräknats till 9,000 kronor.

För undervisningen i redskapslära erfordrades vidare en redskapshall

med tillhörande maskinlaboratorium och verkstadsutrymme. Nämnda

byggnad, som åtminstone till större delen torde kunna vara av tämligen

lätt konstruktion, hade beräknats kunna uppföras för 72,000 kronor.

Den vaktmästarbostad, som vore förlagd till slottet, vore så belägen,

att den hindrade den inre kommunikationen mellan ritsalen och övriga

till slottet förlagda undervisningslokaler. Då därtill komme, att de utrymmen,

som nu vore tagna i anspråk för vaktmästarbostad, synnerligen

väl behövdes för inrättande av institutionslokaler för kulturteknik

och byggnadslära, syntes det vara nödvändigt att åt vaktmästaren uppföra

ny bostad. Kostnaden härför kunde uppskattas till 12,000 kronor.

För omändring av den nuvarande vaktmästarbostaden till undervisningsändamål

ävensom för ändring i dispositionen av vissa andra i samma

byggnad förefintliga lokaler kunde beräknas åtgå ett belopp av 10,000

kronor.

För instrumentell utrustning av redskapshallen hava de sakkunniga

räknat med ett särskilt engångsanslag av 10,000 kronor. I övrigt skulle

icke behöva räknas med kostnader av ifrågavarande natur.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 143.

2. Mejeriavdelningen.

371

Redan tidigare hava vid upprepade tillfällen framställts förslag om utvidgning

av lokalutrymmena vid mejeriinstitutet, avseende dels undervisningen

och dels personalen. Enligt det senaste, år 1925 utarbetade förslaget

i sådant syfte kunde kostnaderna för ändamålet beräknas komma

att uppgå till omkring 300,000 kronor. De sakkunniga hava i berörda

byggnadsfråga anfört följande.

Efter omorganisationen av den högre mejeriundervisningen bleve givetvis

behovet av utrymmen vid Alnarp för undervisning och forskning

på mejeriområdet större än förut, och såsom följd därav borde också

byggnadskostnaderna kunna väntas bliva högre än nyss angivits. För

åstadkommande av minskning i byggnadskostnaderna hade de sakkunniga

emellertid tänkt sig möjligheten av att utvidga mejeribyggnaden i

den omfattning, att i nämnda byggnad kunde inrymmas såväl erforderliga

lokaler för undervisningen som också nöjaktigt antal bostadsrum för

elever. De sakkunniga hade anmodat arkitekten O. Hägg i Malmö att

uppgöra skissritningar med ledning av det sålunda föreslagna byggnadsprogrammet.

Enligt dessa skulle genom utvidgningen av mejeribyggnaden

kunna åvägabringas erforderlig utökning av själva mejerilokalerna

ävensom av utrymmet för provning av mejerimaskiner, varjämte plats

skulle finnas för föreläsningssal, rum för samlingar, laboratorier och arbetsrum

för elever och lärare samt slutligen bostadsrum för 2 instruktionsmejerister,

22 elever i den lägre mejerikursen och 9 elever i den

högre mejerikursen. I ett särskilt bostadshus skulle bostadslägenheter

inrättas för maskinist vid mejeriet, förste mejerist, mejerska och två städerskor.

Kostnaderna för ovan angivna byggnadsarbeten hava av arkitekt Hägg

beräknats till följande belopp:

Till- och ombyggnad av mejeriet ............................................................210,000

Bostadshus för mejeripersonal................................................................... 34,000

Kronor 244,000.

Kostnaderna för inredningsarbeten och utrustning avseende mejeriundervisningen

hava av de sakkunniga beräknats till 71,000 kronor. Detta

belopp har motiverats sålunda:

Kostnaderna för specialinredning i mejeriets undervisningslokaler —

däri inbegripet erforderligt mindre gasverk —- ävensom för möblering

av undervisningslokaler och bostadsrum för elever hade approximativt

beräknats till 37,000 kronor. Vidare måste räknas med vissa engångskostnader

för anskaffning av olika slags undervisningsmateriel. Sålunda

behövdes i mejeriet viss apparatur, som icke vore direkt erforderlig för

den dagliga mejeridriften och därför icke borde belasta mejeriets utgiftsstat

men som vore nödvändig för en utvidgad undervisning och försöksverksamhet,

såsom långtidspastör, homogeniseringsapparat, reningscentrifug

m. m. Kostnaden för anskaffande av ifrågavarande apparater

hade beräknats till 12,000 kronor. För laboratoriernas utrustning funnes

visserligen en del instrument och förnödenheter redan tillgängliga, men

komplettering av utrustningen vore likväl nödvändig. Kostnaden härför

hade uppskattats till 15,000 kronor. För anskaffande av annan un
-

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dervisningsmateriel erfordrades ett belopp av 2,000 kronor, och för inköp

av facklitteratur på området borde anvisas ett belopp av 5,000 kronor.

De sammanlagda engångskostnaderna för inredning och inventarier

samt för undervisningsmateriel, allt avseende mejeriundervisningen, kunde

sålunda beräknas till 71,000 kronor.

3. Trädgårdsavdelningen.

Frågan örn bättre undervisningslokaler för trädgårdsskolan vid Alnarp

har ävenledes en längre tid varit aktuell. Senast år 1926 hava vederbörande

gjort framställning örn anslag för dylikt byggnadsarbete, vilket

beräknades draga en kostnad av 78,000 kronor, varav 3,800 kronor avsåge

inredning och inventarier.

Med anledning av den genom inrättandet av en högre trädgårdskurs

föranledda ökningen i lokalbehov hava de sakkunniga nu föreslagit upp

förande av en ny undervisningsbyggnad för trädgårdsavdelningen.

Örn redan under nuvarande förhållanden behovet av bättre lokaler för

trädgårdsundervisningen måste anses vara trängande, bleve det naturligtvis

än mer nödvändigt att vidtaga förbättringar i förevarande avseende,

örn jämväl högre trädgårdskurs skulle anordnas vid Alnarp. För

den lägre och den högre trädgårdskursen tillsammans torde böra räknas

med följande behov av direkta undervisningslokaler:

en större sal (13 X 7 meter), avsedd bland annat att användas vid de

tillfällen, då såväl den högre kursens som trädgårdsskolans elever skulle

samlas; salen torde kunna avdelas på sådant sätt, att endast dess främre

del (7X7 meter) begagnades, då den under vanliga förhållanden användes

som lärosal för endera av skolans årskurser;

en lärosal (7X7 meter), avsedd för den andra årskursen;

en ritsal (13 X 6 meter), att användas dels för den lägre trädgårdsskolan

och dels för högre kurs;

en lärosal för högre kursen (6 X 5 meter);

ett rum för undervisningsmateriel och samlingar (7X5 meter);

diverse källarutrymmen för trädgårdsalster samt ett mindre kylrurn,

som bland annat skulle kunna användas för förvaring av viss eljest snart

förgänglig undervisningsmateriel.

Tidigare hade föreslagits, att den byggnad, som för närvarande användes

till undervisningslokal för trädgårdsskolan, skulle påbyggas för att

därigenom kunna bättre fylla sin uppgift. Man kunde då tänka sig en

ytterligare utvidgning av nämnda byggnad, så att i denna kunde inrymmas

även de för den högre kursen särskilt erforderliga utrymmena. En

närmare utredning av berörda förhållande hade dock visat, att denna anordning

vore mindre ändamålsenlig. Man finge nämligen mycket svårt

att vidtaga ytterligare utvidgningar, örn sådana en gång skulle erfordras,

på grund av att de nu föreslagna utrymmena visade sig otillräckliga.

Örn i stället nybyggnad företoges, skulle denna olägenhet undvikas, varjämte

hela anordningen av undervisningslokaler kunde göras betydligt

mera ändamålsenlig och bättre utrymme för bibliotek och samlingar av

undervisningsmateriel erhölles.

Örn ny undervisningsbyggnad uppfördes, kunde den gamla byggnaden

— såsom redan föreslagits i ett sakkunnigbetänkande av år 1918 — om
-

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ändras till kontorslokal, varjämte arbetsrum för föreståndare oell ordinarie

lärare kunde inrymmas i denna byggnad. Nuvarande, för sitt ändamål

högst olämpliga, kontorslokal kunde omändras till bostad åt en

av trädgårdens förmän oell ett par extra elever, vilka nu vore inhysta

i trånga, otrevliga oell fuktiga lägenheter.

De sakkunniga hade låtit uppgöra skissritningar till en ny undervisningsbyggnad

för trädgårdsutbildningen vid Alnarp. Av verkställda beräkningar

rörande de sannolika kostnaderna för uppförande av ifrågavarande

byggnad framginge, att byggnaden skulle kunna uppföras för en

kostnad, som endast obetydligt överstege den, som ombyggnaden av nuvarande

undervisningsbyggnad för tillgodöseende av enbart den lägre

trädgårdsskolans behov skulle medföra. Sistnämnda kostnad hade nämligen

såsom förut anförts beräknats till — frånräkna! inredning och inventarier

— 74,200 kronor, medan kostnaderna vid fullständig nybyggnad,

jämväl upptagande erforderliga ytterligare utrymmen för den högre

trädgårdsundervisningen, nu beräknats till 83,700 kronor. De sakkunniga

funne det sålunda under förevarande omständigheter motiverat, att

ny undervisningsbyggnad uppfördes för trädgårdsutbildningen vid Alnarp.

Den nya undervisningsbyggnaden skulle komma att innehålla en större

lärosal (samtidigt samlingssal; omkring 100 kvadratmeter), två mindre

lärosalar (vardera omkring 50 kvadratmeter) samt ett rum för undervisningsmateriel,

allt på nedre botten. Vindsvåningen skulle innehålla en

större ritsal, ett mindre rum för lärare, ett biblioteksrum och ett läsrum.

Det sistnämnda vore avsett att vid behov även kunna användas som undervisningslokal

för högre kursens elever. I källarvåningen funnes plats

för en toalett- och eventuellt badrumsavdelning, ett pannrum och en kolkällare.

Mittpartiet skulle upptagas av en mindre kylanläggning och

resten utgöra en fruktkällare, varav en del skulle vara utrustad med

kylanordning.

Den nuvarande undervisningsbyggnaden borde för att göras lämplig

till kontorslokal samt arbetsrum för föreståndare och ordinarie lärare

undergå vissa mindre ändringar. Bland annat borde centralvärmeledning

anordnas. Kostnaderna för ifrågavarande ändringsarbeten hade beräknats

till 8,000 kronor.

Den nuvarande kontorsbyggnadens omvandling till bostadslägenheter

skulle ej medföra större omändringsarbeten. Även här borde emellertid

en enkel centralvärmeledning anordnas. De sammanlagda kostnaderna

för omändringen bade uppskattats till 5,000 kronor.

Vidare har föreslagits uppförande av en mindre redskapsliall för trädgårdsundervisningen.

De redskap och maskiner, som användes för olika arbeten inom trädgårdarna,

vore för närvarande inhysta på olika håll i lokaler, som visserligen

kunde användas till förvaring under längre eller kortare tid av

dessa redskap, men dock vore så trånga, att de olika redskapen endast

med svårighet kunde flyttas ut, staplade på varandra som de ofta vore,

och i varje fall vore det omöjligt att för eleverna demonstrera dem på

platsen där de stöde. Örn högre undervisning skulle anordnas, måste

forderlig!, att växthusets mittparti nu ändrades till överensstämmelse

materiel, delvis rätt skrymmande sådana, och sedan detta skett bleve

olägenheterna av nuvarande förvaringslokaler ännu större. Det syntes

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

därför bliva oundgängligt, att en redskapshall, om också av mera blygsamma

dimensioner, uppfördes. En sådan av 9 meters bredd och 15

meters längd borde kunna nöjaktigt fylla behovet. Byggnadskostnaderna

för redskapshallen torde kunna begränsas till 8,000 kronor.

En utvidgning av det nuvarande växtliuskomplexet har ävenledes ansetts

motiverad.

Då den lägre trädgårdsskolan år 1913 utrustades med en växthusanläggning,

var denna så knappt tilltagen, att den ej inrymde andra avdelningar

än de mest nödvändiga för undervisningen vid skolan. Sedan

denna tid hade vissa kulturer under glas nått en helt annan betydelse än

förr, andra konstruktioner av växthus hade börjat tillämpas, och det

kunde sålunda icke sägas, att växthuskomplexet för närvarande vore av

den beskaffenhet, som måste anses erforderlig vid en läroanstalt, där

mera ingående undervisning i odlingar under glas ägde rum.

Det nuvarande växthuskomplexet torde sålunda böra utvidgas med följande

nya avdelningar:

ett nejlikehus (7 X 16 meter);

ett vinhus i två avdelningar (6 X 16 meter) (två nuvarande vinavdelningar

skulle användas för vissa andra kulturer, den tredje bibehållas);

ett hus för friplanterade rosor (6 X 16 meter); samt

ett hus för förökning av sådana växter, som senare utskolas på kalljord,

nämligen dels träd och buskar, dels perenna blomsterväxter (3.9 X 16

meter).

De föreslagna nya växthusen, för vilka lämplig plats funnes på något

avstånd från det nuvarande växthuskomplexet, skulle förses med egen

värmecentral. De tre förstnämnda växthusen skulle förenas genom arbetsrum.

Kostnaderna för uppförandet av ovan angivna växthusavdelningar hade

beräknats till sammanlagt 38,900 kronor.

Förslaget till nya odlingslokaler kunde visserligen synas omfattande,

men enligt vad från sakkunnigt håll inhämtats, torde mindre anläggningar

icke kunna förordas ur undervisningssynpunkt. Med den föreslagna

storleken av de olika växthusen ökades jämväl förutsättningarna för en

ekonomisk drift med avseende på ifrågavarande grenar av trädgårdsodlingen,

så att det icke syntes uteslutet, att det i växthusen sålunda nedlagda

kapitalet skulle bliva räntabelt.

I den ursprungliga planen till det växthuskomplex, som uppfördes vid

trädgårdarna år 1913, hade man upptagit, bland annat, en hall för något

mera högvuxna växter, men då riksdagen vid frågans behandling ansåg

nödvändigt att i viss mån nedbringa byggnadskostnaden, uppgjordes ett

ändringsförslag, varigenom till följd av lägre takkonstruktion m. m.

byggnadsanslaget kunde minskas med 3,000 kronor. Det hade emellertid

visat sig särdeles ofördelaktigt, att icke åtminstone en av växthusavdelningarna

haft en takhöjd, tillräckligt stor för att möjliggöra odlingen av

vissa mera högvuxna växter, behövliga för undervisningen vid trädgårdsskolan.

Behovet av en sådan växthusavdelning bleve givetvis ännu större,

örn en högre undervisning skulle anordnas, och det torde därför vara erforderligt,

att växthusets mittparti nu ändrades till överensstämmelse

med det ursprungliga förslaget. Kostnaden för nämnda ändringsarbete

hade ansetts kunna uppskattas till 3,000 kronor.

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Inrättandet av en högre trädgårdskurs skulle även skapa behov av

vissa bostadsutrymmen för elever och lärare m. fl.

Det skulle visserligen kunna tänkas, att eleverna i den högre trädgårdskursen

hänvisades till att skaffa sig bostäder i samhällena utanför

Alnarps område, men detta syntes dock vara olämpligt bland annat därför,

att ifrågavarande elever noga borde följa gången av de praktiska

arbetena inom olika trädgårdsavdelningar samt använda alla lämpliga

tillfällen för att lära känna det rikhaltiga sortiment av trädgårdsväxter,

som funnes odlat inom Alnarps park- och trädgårdar. Det vore lätt att

inse, i vilken hög grad sådana studier skulle befordras av att eleverna

vore bosatta på platsen. Därför vore dock ingalunda nödvändigt, att de

bodde inom själva trädgårdens område. De sakkunniga hade låtit undersöka,

huruvida de nu outnyttjade vindsutrymmena i restaurationsbyggnaden

skulle kunna tagas i anspråk för sagda ändamål. Därvid hade

visat sig, att restaurationens vind skulle kunna inredas 10 för bostadsändamål

lämpliga rum för en totalkostnad av 26,800 kronor. Enligt de

sakkunnigas förmenande torde bostadsfrågan för ifrågvarande elever bäst

och billigast lösas genom nu nämnda anordning. Givetvis borde eleverna

i regel erlägga viss avgift för förmånen av dylik bostad.

Vid trädgårdsundervisningen erfordrades ytterligare en ämneslärare.

För denne behövde uppföras nytt bostadshus, förslagsvis omfattande 4

rum och kök och uppfört efter ungefär samma ritning som bostadshusen

åt trädgårdsskolans nuvarande ämneslärare. Kostnaden för uppförande

av ett sådant bostadshus kunde beräknas till 17,500 kronor.

Trädgårdsskolans vaktmästare, tillika eldare, borde erhålla en av bostadslägenheterna

i det hus, som måste uppföras för vaktmästare för lantbruksundervisningen.

På vinden i samma hus borde inredas två dubbletter,

avsedda för tvenne av trädgårdens förmän. Trädgårdsundervisningens

andel i kostnaderna för uppförandet av nämnda bostadshus kunde

beräknas till 22,000 kronor.

De sammanlagda byggnadskostnaderna i samband med anordnandet av

högre trädgårdsundervisning böra sålunda enligt de sakkunnigas förslag

beräknas på följande sätt:

Undervisningsbyggnad ................................................................................ 83,700

Ändring och reparation av nuvarande undervisningsbyggnad ........ 8,000

» » » » » kontorsbyggnad ................... 5,000

Redskapshall.................................................................................................... 8,000

Växthus ....................................................................................................... 38,900

Ändring av befintligt växthus ................................................................ 3,000

Inredande av elevrum i restaurationsbyggnaden 26,800

Bostad för en ordinarie lärare ................................................................ 17,500

» » » vaktmästare och två förmän • 22,000

Kronor 212,900.

Övriga engångskostnader för trädgårdsundervisningen hava av de sakkunniga

på följande sätt beräknats till sammanlagt 28,400 kronor.

Kostnaderna för inredning av undervisningsbyggnaden ävensom för

anskaffande av erforderliga inventarier till denna hade approximativt

s. 376 Kontrollera mot PDF

376 Kungl. Martts proposition Nr 143.

beräknats till 12,400 kronor. För möblering av de förutsatta elevrummen

i restaurationsbyggnaden hade ansetts böra räknas med en kostnad

av 3,000 kronor.

Trädgårdsskolans nuvarande utrustning av undervisningsmateriel vore

mycket anspråkslös, och för den planerade högre kursens räkning måste

därför anskaffas en ganska omfattande uppsättning av sådan materiel.

Sålunda erfordrades mikroskop m. fl. instrument, preparat av olika slag

(särskilt sådana av skadeinsekter och andra skadedjur samt parasitsvampar),

redskap, modeller, väggplanscher m. m. För anskaffande härav

måste beräknas ett belopp av minst 8,000 kronor.

Trädgårdsskolan vid Alnarp hade redan ett bibliotek med såväl serier

av tidskrifter som arbeten i växtsystematik, pomologi och allmän trädgårdsodling,

men dels vore många arbeten oinbundna, dels saknades ännu

mycken litteratur av sådant slag, som erfordrades för högre undervisning

i trädgårdsanläggning, och knappast någon avdelning av trädgårdslitteraturen

motsvarade den högre undervisningens krav. Vid behov av

sådan litteratur hade varken lärare eller elever nämnvärd hjälp av universitetsbiblioteket

i Lund, då detta vore ytterst sparsamt utrustat vad

beträffade arbeten, som berörde trädgårdsfacket. Ett icke alltför ringa

engångsanslag torde sålunda bliva erforderligt för inköp av erforderlig

litteratur på trädgårdsområdet. Ifrågavarande anslag torde icke böra

understiga 5,000 kronor.

4. För de olika undervisad gsavdelningarna gemensamma anordningar.

Förutom nu angivna byggnadsarbeten torde vid Alnarp erfordras ytterligare

vissa anordningar, som skulle komma att utnyttjas av de olika

avdelningarna gemensamt. De sakkunniga hava sålunda föreslagit, att

vid Alnarp anordnas dels ett centralt vattenledningssystem, dels ett förbättrat

avloppssystem. Härom anföres följande.

Stort behov förefunnes vid Alnarp att få till stånd ett centralt vattenledningssystem,

vilket borde vara så ordnat, att det kunde göra

tjänst jämväl vid bekämpande av eventuellt uppkommande eldsvåda

därstädes. Uppgjord kostnadsberäkning, avseende berörda ledningssystem,

(alternativ 2) slutade på ett belopp av 125,000 kronor. Enligt vad

de sakkunniga inhämtat, ansåge Alnarpsstyrelsen, att av sistnämnda belopp

endast 62,000 kronor borde komma på institutet, medan återstoden

av kostnaderna eller 63,000 kronor skäligen borde bestridas av Alnarps

egendom i form av arbetsprestationer och kontant bidrag. De sakkunniga

delade denna uppfattning och ansåge sålunda, att i samband med

åtgärder för ordnande av vattenledningsfrågan vid Alnarp borde äskas

särskilt anslag.

En förbättring av avloppssystemet vid Alnarp i syfte att möjliggöra

användning av vattenklosetter syntes även vara i hög grad av behovet

påkallad. Kostnaderna härför hade beräknats till 40,000 kronor, av vilket

belopp emellertid omkring hälften eller 20,000 kronor avsåge lantbruksskolan

och Alnarps egendom. På institutets del kunde sålunda beräknas

komma en kostnad av 20,000 kronor.

För ifrågavarande båda anläggningar redogöres närmare i särskilda

bilagor till det tryckta betänkandet.

Jag får i sammanhang härmed anmäla, att styrelsen för Alnarps lant
-

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bruks- och mejeriinstitut — som redan tidigare gjort framställning i ämnet

— i skrivelse den 22 augusti 1929 ånyo framhållit det trängande behovet

av att den föreslagna vattenledningsanläggningen omedelbart

komma till utförande.

Vidare får jag anmäla, att samma styrelse i skrivelse den 28 juli 1928

gjort framställning örn ett anslag av 18,300 kronor för anordnande av en

badinrättning vid institutet. Till stöd för ifrågavarande framställning

har institutsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

För närvarande funnes — inrymda i den trånga mejeribyggnaden —

endast två små badrum med plats för ett badkar i vartdera rummet.

Dessa två badkar skulle räcka till för bortåt cirka 250 personer, nämligen

för alla familjer av högre och lägre tjänsteställning vid institutet samt

för detsamma^ samtliga elever.

I föreliggande avseende fyllde sålunda institutet ej ens de mest elementära

hygieniska krav — fastmera torde det åt sina elever giva ett varaktigt

minne av utpräglad hygienisk efterblivenhet. För att avhjälpa

dessa missförhållanden hade styrelse anmodat arkitekten O. Hägg, Malmö,

att utarbeta förslag jämte kostnadsberäkning för en badinrättning, avsedd

att inredas i norra delen av de rymliga källarna i restaurationsbyggnaden.

Ett inrymmande av en badinrättning i nämnda byggnad verkade

ej störande på de dispositioner, som vid en eventuell omorganisation av

institutets verksamhet vore avsedda att komma till utförande för restaurationsbyggnadens

vidkommande — anordnandet av elevrum å byggnadens

vindslokaler.

Enligt det uppgjorda förslaget till badinrättning skulle kostnaden för

byggnads-, målnings- och elektriska arbeten uppgå til cirka 7,000 kronor,

för värmetekniska och sanitära anläggningar till cirka 9,800 kronor, eller

tillsammans till cirka 16,800 kronor. Utöver detta belopp torde erfordras

1,500 kronor till uppgörandet av program och ritningar samt för övervakandet

av de olika arbetenas och anläggningarnas utförande.

De sammanlagda engångskostnaderna för Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut, inberäknat den andel, som ansetts böra komma på

Alnarps egendom, skulle alltså enligt de sakkunnigas förslag, med tilllägg

av ovan angivet kostnadsbelopp för badinrättning, böra beräknas i

överensstämmelse med följande sammanställning.

Sammandrag av engångskostnader för Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut.

1. Byggnadskostnader.

1) Lantbruksavdelningen ........................................................... 103,000

2) Mejeriavdelningen ................................................................... 244,000

3) Trädgårdsavdelningen 212,900

4) För avdelningarna gemensamt ........................................... 183,300 743,200

2. Övriga engångskostnader.

1) Lantbruksavdelningen ........................................................... 10,000

2) Mejeriavdelningen ................................................................... 71,000

3) Trädgårdsavdelningen 28,400 109,400

Kronor 852,600.

s. 378 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

378 Kungl. Martts proposition Nr 143.

De sakkunnigas förslag med avseende på lokaler och utrustning i övrigt

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut och kostnaderna

härför har icke föranlett något uttalande i de över de sakkunnigas betänkande

avgivna yttrandena med undantag av att byggnadsstyrelsen

anmält, att den av do sakkunniga verkställda beräkningen av byggnadskostnaderna

icke givit anledning till någon styrelsens erinran.

över framställningen örn anslag till vattenledningsanläggning vid

Alnarp hava särskilda yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen

och statskontoret.

Lantbruksstyrelsen har funnit snara åtgärder till frågans ordnande

vara av behovet påkallade. I anledning av de sakkunnigas förslag att

endast hälften av kostnadsbeloppet skulle beräknas komma på institutet

under det att återstoden av kostnaden skäligen borde bestridas av

Alnarps egendom i form av arbetsprestationer eller i annan ordning,

ansåge styrelsen det böra tagas under övervägande, huruvida icke hälften

av det för vattenledningsfrågans lösande erforderliga beloppet skulle

kunna täckas från Alnarps egendoms avkastning. Då det emellertid på

förhand icke kunde beräknas, i vad mån Alnarps egendoms avkastning

lämnade tillgång till täckande av ett så stort belopp och svårigheter

skulle kunna uppstå vid förskotterande av eventuellt uppstående större

underskott, ville lantbruksstyrelsen för sin del föreslå, att hela det behövliga

beloppet anvisades av riksdagen. Reellt sett hade detta ingen betydelse,

då inkomsten av Alnarps egendom för varje år redovisades till

statsverket. De sakkunnigas uttalande gåve emellertid lantbruksstyrelsen

anledning framhålla önskvärdheten av att Alnarps egendom i största

möjliga utsträckning genom egna arbetsprestationer minskade den verkliga

kontanta utgiften för statsverket.

Byggnadsstyrelsen har anmält, att styrelsen för sin del icke hade något

att erinra mot det som alternativ 2 betecknade förslaget, i den mån detsamma

kunnat av styrelsen bedömas.

Statskontoret har ansett det vara tvivelaktigt, att Alnarps egendom

skulle kunna täcka hela den ifrågasatta delen, 63,000 kronor, av kostnaderna

för vattenledning genom arbetsprestationer eller kontant bidrag från

egendomens överskottsmedel. Då emellertid vattenledningen ju skulle bliva

till minst lika stor nytta för Alnarps egendom som för institutet syntes

det rimligt, att egendomen i så stor utsträckning som ske kunde bidroge

till företagets finansiering. Vid sådant förhållande hade statskontoret

ansett sig böra hemställa, att anslag äskades av riksdagen till så stort

belopp, att detsamma jämte vad som beräknades kunna av Alnarps egendom

utgöras i arbetsprestationer och i tillskott från egendomens vinstmedel

uppginge till 125,000 kronor.

över den särskilda framställningen örn anslag till anordnande av varmbadinrättning

vid Alnarp hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen

och byggnadsstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har vitsordat behovet av varmbadinrättning vid

Alnarp. Enär frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande

ännu icke vore avgjord, kunde emellertid den erforderliga storleken av

badinrättningen icke tillförlitligen bedömas. Enligt styrelsens mening

vore det därför önskvärt, att ifrågavarande spörsmål upptoges till prov
-

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ning torst i samband med beräkning av de ändrings- och ombyggnadsarbeten

vid Alnarp, som kunde föranledas av den högre lantbruksundervisningens

omorganisation.

Byggnadsstyrelsen har ansett utrymmena inom den föreslagna badinrättningen

väl knappt tilltagna, varjämte inrättningens förläggande till

källaren under en befintlig byggnad skulle medföra avsevärda ingrepp i

byggnaden för framdragande av erforderliga ventilationskanaler. Då

härtill komme, att någon möjlighet till större utvidgning av badinrättningen

här icke förefunnes, för den händelse ökat utrymme skulle bliva

erforderligt, funne sig byggnadsstyrelsen böra ifrågasätta lämpligheten

av den föreslagna anordningen. De för anläggningens utförande angivna

kostnaderna, 18,300 kronor, funne styrelsen vara väl knappt beräknade.

I det vid Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag angående den Propositionen

högre lantbruksundervisningens ordnande (nr 249) fogade utdraget av nr

statsrådsprotokollet anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i förevarande ämnen bland annat följande.

Med avseende på byggnadsarbeten för lantbruksavdelningen ansåge

departementschefen särskild byggnad för övningar i exteriörlära icke

vara nödvändig för agronomutbildningen. Den för iordningställande av

ifrågavarande byggnad beräknade kostnaden, 9,000 kronor, torde alltså

kunna inbesparas. Emellertid syntes det vara erforderligt, att utöver de

sakkunnigas förslag vissa anordningar vidtoges för åstadkommande av

mera tillfredsställande utrymmen för bibliotek och läsrum än de, som nu

funnes vid Alnarp. För detta ändamål torde nyssnämnda belopp behöva

tagas i anspråk, och ansåge sig departementschefen alltså icke kunna tillstyrka,

att någon minskning i det beräknade totala kostnadsbeloppet

gjordes. De föreslagna åtgärderna för åstadkommande av centrala vattenlednings-

och avloppssystem vid Alnarp syntes väl motiverade. Det

syntes lämpligt, att hela det härför beräknade kostnadsbeloppet, tillsammans

165,000 kronor, anvisades av riksdagen. Sedermera torde böra övervägas,

i vad mån Alnarps egendom genom arbetsprestationer kunde

åstadkomma minskning i den kontanta utgiften för statsverket. Behovet

av varmbadinrättning vid Alnarp ansåge även departementschefen

sig kunna vitsorda. Emellertid torde vid utarbetande av slutliga förslag

till olika byggnadsarbeten vid Alnarp i samband med den högre lantbruksundervisningens

omorganisation böra tagas under omprövning, huruvida

icke för badinrättningen kunde erhållas lämpligare plats än i den

föreslagna källarlokalen. Möjligen kunde behovet av utrymme för varmbad

bättre tillgodoses i samband med den planerade örn- och tillbyggna

den av mejeriet. Utan att nu taga bestämd ställning härtill ville departementschefen

emellertid föreslå, att det för badinrättningen angivna

kostnadsbeloppet, 18,300 kronor, upptoges bland de för byggnadsarbeten

m. m. vid Alnarp beräknade kostnaderna.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att styrelsen för lantbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp den 26 september 1930 till Kungl. Majit inkommit

med förnyad framställning, att förslag måtte avlåtas till riksdagen

angående anvisandet av medel till utförandet av en vattenledningsanläggning

vid institutet, över denna framställning hava yttranden

avgivits av statskontoret och lantbruksstyrelsen.

s. 380 Kontrollera mot PDF

Utredningsmännen

för

försöksverksamheten

m. m.

380 Kungl. Martts proposition Nr 143.

Ävenledes får jag anmäla, att styrelsen för samma institut den 4

oktober 1930 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Majit ville

av 1931 års riksdag äska ett anslag å 64,000 kronor till uppförande vid

Alnarp av en byggnad för gymnastik och samlingssal samt badavdelning.

I yttrande över nu nämnda framställning, har lantbruksstyrelsen funnit

sig icke kunna förorda, att proposition i ärendet avlåtes till 1931 års

riksdag.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava i

fråga örn engångskostnader för me jer iför soken under förutsättning av deras

förläggande till Alnarp avgivit följande förslag.

Med avseende på behovet av lokalutrymmen för försökverksamheten

hade utredningsmännen räknat med att försöksmejeriet skulle kunna

upprättas i omedelbar anslutning till det redan befintliga driftsmejeriet

vid Alnarp samt att detta kunde leverera kraft, ånga m. m. för försöksmejeriets

behov. För undervisningsanstaltens erforderliga fotograferings-

och mörkrum ävensom rum för handbibliotek hade förutsatts kunna

tagas i anspråk jämväl för försöksverksamheten.

Försöksmejeriets lokalbehov hade under nu nämnda förutsättningar

ansetts böra beräknas på följande sätt:

Lokalutrymmen för försöksmejeriet.

Kärningsrum ..............................................................................

Ystningsrum ..............................................................................

Ostlagringsrum ..........................................................................

Kallager .....................................................................................

Kemiskt laboratorium ..............................................................

Bakteriologiskt laboratorium .................................................

Vågrum .....................................................................................

Diskrum ......................................................................................

Förrådsrum..................................................................................

Burn för föreståndare ..........................................................

» » assistenter ..................................................................

Summa 400.

Golvyta m*

60

50

40

30

50

40

15

15

20

30

50

Utredningsmännen hade låtit arkitekten O. Hägg i Malmö utarbeta

skissritningar med ledning av det sålunda uppgjorda byggnadsprogrammet.

Ifrågavarande skissritningar hade fogats vid utredningen. Hägg,

som efter anmodan i ärendet samrått med professorn vid Alnarps mejeriinstitut

L. G. Thomé, hade tänkt sig försöksmejeriet såsom direkt

tillbyggnad till det enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag

utvidgade driftsmejeriet. I tillbyggnaden skulle jämväl inrymmas

dels ytterligare ostlagringsrum för driftsmejeriet och dels ett ytterligare

antal bostadsrum för elever. Av ifrågavarande rum torde ett par böra

kunna tagas i anspråk för ogifta assistenter. Kostnaderna för ovan angivna

tillbyggnad hade av arkitekt Hägg beräknats till 117,800 kronor.

Särskilda bostadshus för befattningshavare vid försöksmejeriet torde

icke nödvändigt behöva uppföras. Därest föreståndaren ansåges böra bo

på platsen, syntes i stället en av de utav högre lantbruksundervisnings
-

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sakkunniga föreslagna lektorerna vid lantbruksinstitutet böra få skaffa

sig bostad på annat båll.

Därest centralanstaltens underavdelning för mejerihantering förflyttades

till Alnarp, borde det givetvis vara möjligt att på den nya platsen

utnyttja det mesta av de inventarier och den apparatur, som redan anskaffats

för ifrågavarande försöksverksamhet. Åtskilligt måste emellertid

vid förflyttning ersättas av nytt, och därjämte föranledde försöksverksamhetens

friställande från andra avdelningar av centralanstalten

behov av i vissa avseenden ökad utrustning av apparatur och övrig laboratoriemateriel.

För dessa ändamål ävensom för erforderlig specialinredning

av de nya lokalerna torde erfordras ett belopp av 30,000 kronor.

Det å sid. 365 återgivna yttrandet av byggnadsstyrelsen har även avseende

å utredningsmännens nu återgivna förslag.

Med anledning av det förslag, som framlagts, i ovannämnda inom jordbruksdepartementet

utarbetade P. M. rörande utbildningen av driftsledare

m. m., har likaledes inom jordbruksdepartementet utarbetats en

P. M. angående det ändrade behov av lokalutrymmen m. m., som skulle

uppstå vid ett genomförande av ovannämnda förslag. Före utarbetandet

av sistnämnda P. M. har samråd skett med rektorn för lantbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp, professorn N. L. Forsberg, professorn vid

nämnda institut L. S. Thomé, föreståndaren för lantbruksskolan å Alnarp,

förvaltaren Hj. Nilsson, samt föreståndaren för trädgårdsskolan

å Alnarp, direktören C. G. Dahl. I förenämnda P. M. anföres följande:

»För det fall att den av högre lantbimksundervisningssakkunniga föreslagna

agronomkursen vid Alnarp komme att ersättas med en ettårig

fortbildningskurs vid lantbruksskolan därstädes, torde en viss inskränkning

kunna göras i det av nämnda sakkunniga föreslagna byggnadsprogrammet

för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp. Då

fortbildningskursen endast skulle omfatta en årskurs, torde undervisningslokalerna

i slottet kunna användas jämväl för annan undervisning.

Det synes därför lämpligt, att även trädgårdsskolans undervisning förlägges

hit, varigenom den planerade särskilda undervisningsbyggnaden

för trädgårdsskolan skulle bliva överflödig. Komme sålunda denna senare

byggnad icke till utförande, bleve följden, att den kylanläggning för

trädgårdens behov, som enligt planen skulle förläggas till byggnadens källarvåning,

icke skulle komma till stånd. En dylik anläggning är emellertid

högst nödvändig, varför densamma i stället torde böra inrättas i

slottets källarvåning, där utrymmen i tillräcklig omfattning finnas därför.

För att undervisningslokalerna i slottet skola kunna räcka till för såväl

fortbildningskursens som trädgårdsskolans behov, torde dock den i

slottet befintliga vaktmästarbostaden, såsom do sakkunniga föreslagit,

böra förflyttas till annan plats, på det att tillräckligt utrymme för samlingar

skall kunna beredas i anslutning till föreläsningssalarna och för

att skapa förbindelse mellan de olika lokalerna. Do sakkunniga bade

föreslagit, att vaktmästarbostaden i stället skulle förläggas till särskild

byggnad. Detta synes emellertid mindre lämpligt. Starka skäl tala för,

att vaktmästaren bör hava sin bostad inom den byggnad, dit bans huvud
-

Yttrande.

P. M.

rörande erforderliga

engångskostnader.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sakliga tjänstgöring blir förlagd. Vaktmästarbostaden bör följaktligen

inrymmas i slottet. Den torde lämpligen kunna placeras i östra flygeln,

en trappa upp, där lör närvarande elevrum finnas inrymda.

Då antalet elever vid den löreslagna fortbildningskursen skall uppgå

till högst 30, torde även eleverna i den högre trädgårdskursen kunna erhålla

bostad i slottet. Inredandet av elevrum å restaurationsbyggnadens

vind torde följaktligen kunna anstå.

Med den läggning fortbildningskursen är avsedd att få, lärer undervisningen

i husdjurens anatomi och fysiologi samt i husdjurens hälso- och

sjukvårdslära icke kunna få en sådan omfattning, att för undervisningen

i dessa ämnen skulle behöva tagas i anspråk dels veterinär byggnaden och

dels en hall för övningar i exteriörlära. Med fortbildningskursens praktiska

inriktning torde den senare hava en viss mission att tylla och bör

därför komma till stånd. Veterinärby g gnaden däremot torde kunna

disponeras för annat ändamål. Bottenvåningen i nämnda byggnad torde

lämpligen böra inredas till maskinhall för undervisningen- i redskapslära.

Möjligen skulle någon mindre utvidgning i så fall bliva nödvändig.

Men å andra sidan skulle den föreslagna nya maskinhallen bliva överflödig.

En förutsätning för veterinärbyggnadens apterande till maskinhall

är också, att det där befintliga sjukstallet flyttas till annan plats.

De för detta ändamål nödiga utrymmena torde dock kunna erhållas

inom Alnarps egendoms lokaler. Förlägges maskinhallen till veterinärbyggnadens

bottenvåning, vore det lämpligt, att i denna byggnads övre

våning inrymma förutom en föreläsningssal även lokaler för övningar i

fysik. Med hänsyn till att för undervisningen i fortbildningskursen i ämnet

kemi icke kan få en sådan omfattning, att därlör skulle erfordras

ett sådant stort laboratorium som det nuvarande, torde även i veterinärbyggnaden

böra inredas ett kemiskt laboratorium för undervisningen i

fortbildningskursen och i de båda trädgårdskurserna. Enligt detta förslag

skulle följaktligen den nuvarande veterinärbyggnaden komma att

bliva en institution för redskapslära, kemi och fysik. Inom denna institution

borde finnas bostad för en person, som åtminstone i viss omfattning

kunde förrätta vaktmästar göromål.

Enligt nu antydda förslag skulle det nuvarande kemiska laboratoriet icke

behöva tagas i anspråk för undervisningen i fortbildningskursen eller i

trädgårdskurserna. Denna byggnad skulle följaktligen kunna användas

för annat ändamål. Lämpligast vore i så fall, att mejeriundervisningen

förlädes hit. Härigenom skulle denna byggnad erhålla en användning,

som närmast motsvarar den, vartill den är avsedd och för vilken den är

utrustad. I samband med frågan om lokaler för mejeriundervisningen

torde böra omnämnas, att även med de sakkunnigas förslag saknas lokaler

dels för utnyttjandet av förefintliga samlingar av mejerimaskiner

i och för undervisningen och dels för förråd av skilda slag för själva mejeriet.

En särskild byggnad för samlingar och förråd torde därför böra

uppföras i anslutning till mejeriet.

Därigenom att nuvarande byggnaden för kemiska laboratoriet kan

tagas i anspråk för mejeriundervisningen torde så stor utbyggnad av

mejeriet icke vara erforderlig, som utredningsmännen för försöksverksamheten

m. m. förordat. I stället torde mejeriet böra utbyggas i den utsträckning

de sakkunniga föreslagit med den jämkningen, att till övre

våningen förläggas lokalerna för mejeriförsök i stället för undervisningslokalerna.

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Med avseende på bostäder vid institutet åt de ordinarie lärarna gäller

följande. Bostäder finnas för föreståndaren oell två ordinarie ämneslärare

vid trädgårdsskolan samt föreståndaren och en ordinarie ämneslärare

vid lantbruksskolan. Vidare kunna för de tre professorerna vid mejeriundervisningen

och mejerilörsöken tagas i anspråk redan befintliga

professorsvillor. Det skulle sålunda återstå behov av bostäder för 5 ordinarie

ämneslärare. För detta ändamål står till förfogande 5 professorsbostäder

örn i allmänhet 7 rum och kök. Dessa bostäder torde vara för

kostbara för nämnda lärare. Det bör därför övervägas, huruvida icke

de nuvarande lägenheterna å 7 rum och kök kunde omändras till dels bostäder

örn 4 rum och kök och dels dubletter för assistenter och dylika.

En sådan anordning torde utan vidare kunna genomföras i fråga örn de

båda s. k. dubbelvillorna. Med hänsyn till att under en övergångstid

icke alla professorsvillorna kunna fritt disponeras, torde nu endast en

ay dubbelvillorna böra användas, varför frenne ordinarie ämneslärare

till en början torde få skaffa sig bostäder utanför institutet. Den bostadsbyggnad

för en ordinarie ämneslärare vid trädgårdsskolan, som de

sakkunniga föreslagit, torde emellertid icke böra komma till stånd, enär

möjligheter, såsom ovan antytts, synas föreligga att skaffa alla fasta lärare

bostad vid institutet, utan att nybyggnad behöver ske.

Rörande de ny- och ombyggnadsarbeten, som ovan förordats, har arkitekten

O. Hägg i Malmö uppgjort preliminära ritningar och kostnadsförslag.

De därvid framräknade kostnaderna uppgå till följande belopp.

Kylanläggning i slottskällaren ................................................................ 10,820

Bortrivning av vaktmästarbostaden och inredning av dessa lokaler

för undervisningsändamål............................................................ 6,820

Inredning av vaktmästar bostad 1 tr. upp ........................................... 1,030

Veterinärbyggnaden ................................................................................... 45,700

Laboratoriet ................................................................................................. 24,300

Nybyggnad för samlingar och förråd vid mejeriet ............................ 25,500

Dubbel vi lia .................................................................................................... 15,950

Summa kronor 130,120.

Den förändrade dispositionen av mejeriet föranleder ej ändring i de

sakkunnigas kostnadsförslag.

Märkas bör, att i ovan beräknade kostnader ingå betydande belopp för

sådana reparationer och förändringar, som under alla omständigheter böra

komma till stånd, såsom inledande av värmeledning, inläggande av nya

golv m. m.

Vidkommande kostnaderna för inredning, utrustning och undervisningsmateriel

torde följande böra gälla. Det för inköp siv instrumentell utrustning

för maskinhallen av de sakkunniga föreslagna beloppet av 10 000

kronor torde böra anvisas, även örn en fortbildningskurs skulle ersätta

agronomkursen. För en praktisk inriktning av undervisningen i redskapslära

lärer god tillgång till demonstrationsobjekt vara nödvändig.

Ävenledes torde de belopp, som föreslagits för inredning och utrustning

av lokaler för mejeriundervisningen böra upptagas till oförändrade belopp,

varvid dock bör gälla, att dessa medel även böra räcka för inredning och

utrustning av den nya institutionen för redskapslära m. m. i nuvarande

veterinärbyggnaden. Likaledes torde i överensstämmelse med förutnämnda

utredningsmäns förslag böra anvisas ett belopp av 30,000 lero
-

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lior för inredning och utrustning av lokaler för mejeritörsoken. Däremot

torde det för inredning av lärobyggnaden för trädgårdsskolan samt för

möblering av de nya elevrummen i restaurationsbyggnaden föreslagna

beloppen å 12,400 respektive 3,000 kronor icke böra komma i fråga. Övriga

av de sakkunniga föreslagna anslag för täckande av engångskostnader

för trädgårdsskolan böra utgå.

En jämförelse mellan å ena sidan de sakkunnigas förslag med inräknande

av de utav utredningsmännen beräknade engångskostnaderna för

mejeriförsökens förläggande till Alnarp samt å andra sidan bär ovan

skisserade förslag utfaller på sätt nedanstående sammanställning utvisar,

varvid i båda fallen tillagts 18,300 kronor för inredande av en badinrättning

å Alnarp.

Byggnader m. m.

Demonstrationshall ....................................

Omändringar i slottet ................................

Vaktm ästarbostad ........................................

Kylanläggning i slottskällaren ................

Undervisningsbyggnad för trädgårdsskola

Ändring av gamla trädgårdsskolan

» » kontorsbyggnad för trädgården

................................

Redskapshall för trädgården ....................

Växthus ........................................................

Ändring av befintligt växthus ................

Bostadsrum i restaurationsbyggnaden

Bostad för en ordinarie lärare...................

Omändring av dubbelvilla

» » vaktmästarbostad ............

Redskapshall för agronomkursen

Ändring av veterinärbyggnaden

Tillbyggnad av mejeriet ............................

Omändring av laboratoriet........................

Bostadshus för mejeripersonal...................

Byggnad för samlingar och förråd vid

mejeriet ...................................................

Vattenledningsanläggning

Förbättrat avloppssystem............................

Badinrättning................................................

Inredning, utrustning och undervisningsmatariel.

Instrumentell utrustning av redskaps
hallen

........................................................

Specialinredning av undervisningslokaler

för mejeriundervisning..........................

Specialapparater för mejeriundervisningen

Laboratorieutrustning för mejeriundervisningen

....................................................

Inredning och utrustning för mejeriförsöken.

...........................................................

De sakkunniga

Förevarande

m. fl.

förslag

kronor

kronor

9,000

9,000

10,000

6,820

12,000

1,030

—

10,820

83,700

—

8,000

8,000

5,000

5,000

8,000

8,000

38,900

38,900

3,000

3,000

26,800

—

17,500

—

—

15,950

22,000

22,000

72,000

—

—

45,700

327,800

210,000

—

24,300

34,000

34,000

_

25,500

125,000

125,000

40,000

40,000

18,300 861,000

18,300

10,000

10,000

37,000

27,000

12,000

12,000

15,000

10,000

30,000

30,000

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Inredning av veterinärbyggnaden............

De sakkunniga

m. fl.

Förevarande

förslag

10,000

Laboratorieutrustning för veterinärbygg- naden ........................................................

_

5,000

Undervisningsmateriel för mejeriunder- visningen ....................................................

2,000

2,000

Facklitteratur för mejeriundervisningen

5,000

5,000

Inredning av undervisningsbyggnaden

för trädgårdsskolan ...............................

12,400

—

Möblering av elevrum i restaurations- byggnaden ................................................

3,000

—

Undervisningsmateriel för trädgårds- skolan ........................................................

8,000

8,000

Facklitteratur för trädgårdsundervis- ningen ........................................................

5,000 139,400

5,000 124,000

Summa kronor 1,000,400 775,320.

Anmärkas bör slutligen, att de gjorda beräkningarna endast kunna betraktas

såsom ungefärliga. Mindre jämkningar torde därför kunna visa

sig nödvändiga, då mera definitiva ritningar och kostnadsförslag framdeles

komma att utarbetas.»

Det i förenämnda P. M. framlagda förslaget till byggnadsarbeten m. m. Departementsvid

Alnarp synes mig i stort sett väl avvägt, varför det i huvudsak torde chefen.

kunna läggas till grund för beslut i ämnet. Vissa jämkningar lära dock få

ske med hänsyn till att, såsom jag ovan förordat, lantbruksskolans högre

kurs är avsedd att pågå under mera än ett år. På grund härutav komma

under vinterhalvåret två årskurser att finnas i lantbruksskolans

högre kurs, vilket förhållande leder till ökat behov av undervisningslokaler

och elevbostäder. De i slottet befintliga undervisningslokalerna

torde därför helt komma att utnyttjas av lantbruksskolans högre kurs,

varför den av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna undervisningsbyggnaden

för trädgårdsskolan torde få uppföras. I så fall

behöver å andra sidan den i P. M. föreslagna kylanläggningen i källaren

till slottet icke inrättas. Vad bostäder för elever beträffar lärer vid mitt

förevarande förslag samtliga elevrum i slottet komma att erfordras för

eleverna i lantbruksskolans högre kurs, vilket nödvändiggör inredandet

å restaurationsbyggnadens vind av de elevrum, som de sakkunniga föreslagit.

I övrigt vill jag tillstyrka det i P. M. framlagda förslaget. Detta innebär

följaktligen, att den planerade vattenledningen, förbättringen av avloppssystemet

samt inrättandet av en varmbadsanläggning böra komma

till utförande i samband med övriga byggnads- och anläggningsarbeten.

Vad särskilt varmbadsanläggningen beträffar har, såsom ovan anförts,

styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp hemställt, att

anslag måtte anvisas för uppförandet av en byggnad, avsedd att inrym
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 höft. (Nr 1U3.) 2o

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ma en gymnastik- och samlingssal samt badanläggning. Kostnaderna för

denna byggnad bava beräknats till 91,000 kronor, varav 27,000 kronor

skulle bestridas med för ändamålet insamlade medel, medan återstoden

skulle täckas genom statsanslag. De ändamål, den föreslagna byggnaden

avser att tillgodose, äro givetvis behjärtansvärda. Det synes mig dock, som

örn behovet av varmbadsanläggningen vore långt mera trängande än inrättandet

av gymnastik- och samlingssalen. Jag finner mig därför böra

förorda, att varmbadsanläggningen kommer till utförande i samband med

övriga av institutets omorganisation erforderliga byggnadsarbeten samt

att för ändamålet anvisas 18,300 kronor, vilket belopp förut beräknats för

ändamålet. I vilken lokal vid institutet badanläggningen bör inrymmas,

torde böra närmare övervägas i samband med. uppgörande av definitiva

förslag till byggnadsarbetena. Av vad jag nu anfört, torde framgå, att

jag icke nu kan tillstyrka anslag för uppförande av förenämnda gymnastikbyggnad.

De i förenämnda P. M. beräknade engångskostnaderna komma på

grund av vad jag ovan anfört att något ökas. Undervisningsbyggnaden

för trädgårdsskolan har beräknats draga en kostnad av 83,700 kronor för

byggnaden och 12,400 kronor för inredning och utrustning. För inredandet

å restaurationsbyggnadens vind av elevrum bar vidare beräknats en

kostnad av 26,800 kronor för själva inredningen och 3,000 kronor för

möblering m. m. Från dessa poster å sammanlagt 125,900 kronor bör dragas

den beräknade kostnaden för kylanläggningen i källaren till slottet

eller 10,820 kronor, varför ökningen blir 115,080 kronor. De sammanlagda

engångskostnaderna för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet skulle

följaktligen komma att uppgå till 890,400 kronor.

11. Årliga kostnader för undervisningen och försöksverksamheten

(utom löner).

a. Lantbruksbögskolan, centralanstalten och växtskyddsanstalten.

Lantbruks
högskolan.

Högte lantbruksundervisningssakknnniya.

Vad först beträffar kostnader för institutioner och samlingar vid lantbrukshögskolan,

hava de sakkunniga lämnat följande allmänna motivering.

I jämförelse med förhållandena vid de nuvarande lantbruksinstituten

bleve helt naturligt kraven på utrustning med apparater och samlingar

för undervisningen avsevärt större vid en lantbrukshögskola. På det

lägre stadiet — för ämbets- och kandidatexamina — kunde undervisningen

visserligen göras jämförelsevis billig, enär ofta ett större antal studerande

kunde övas och undervisas på en gång och utrustningen med apparater,

som användes av var och en, bleve tämligen enkel. Dock måste

redan denna undervisning i betydligt högre grad än motsvarande undervisning

vid agronomkurs byggas på direkta experiment, och därvid

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

borde icke blott förekomma de jämförelsevis enkla, som eleverna själva

finge utföra, utan lärarna måste vid sina experiment utgå från vetenskapens

senast nådda ståndpunkt och låta eleverna få en inblick i de

nyaste metoderna och de viktigaste fenomenen. Att härför erfordrades

en omfattande och dyrbar apparatur vore tydligt.

På licentiatstadiet tillkomme faktorer, som vore ägnade att öka kostnaden

för undervisningen per individ. De studerande borde nu sysselsätta

sig med undersökningar av verkligt vetenskaplig karaktär. Härvid behövde

de ofta var för sig ett särskilt rum till arbetsplats eller i varje fall

större utrymme än på ett lägre stadium. De måste icke blott hava tillfälle

att använda institutionens redan förefintliga instrumentella utrustning,

i den män de behövde det, utan även få den kompletterad med

de instrument, som vore nödvändiga för deras speciella arbetsuppgift.

Ingen högskola kunde inom det arbetsområde, som här vore i fråga, utföra

ett vetenskapligt arbete, som stöde på höjden av tidens möjligheter,

örn den ej förfogade över en jämförelsevis dyrbar instrumentell utrustning

och ej vore försedd med de anordningar, som vore en förutsättning

för dess användande.

Ännu en omständighet, som på detta stadium verkade i fördyrande

riktning, måste här påpekas. Ett ingående och nyskapande vetenskapligt

arbete medförde oundgängligen specialisering. Det lede icke det

minsta tvivel, att, i den mån lantbruksvetenskapens framsteg skulle främjas

genom en ny organisation, en specialiseringstendens skulle framträda

med allt mera ökad styrka. Eedan från början måste för övrigt räknas

med, att de studerande på licentiatstadiet bomme.att upptaga arbetsuppgifter

av speciell natur, för vilkas lösande i olika fall anslutning till

vitt skilda teoretiska vetenskapers arbetsmetoder kunde vara nödvändig.

Givetvis kunde det icke vara tänkbart att vid lantbrukshögskolan tillhandahålla

all den instrumentella utrustning, som skulle vara erforderlig

för att möjliggöra ett kvalificerat vetenskapligt arbete inom ett så

vidsträckt arbetsfält, som folie inom området för de agronomiska studierna.

De sakkunniga hade också förutsatt, att i vissa fall de instrumentella

resurserna vid bland annat universiteten och centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet i förekommande fall skulle, få

utnyttjas för högre studier på ifrågavarande område. Inom vissa specialområden

av lantbruksvetenskaperna torde emellertid varken universitet

eller centralanstalt hava tillräckliga resurser att erbjuda, och i sådant

fall torde det understundom vara nödvändigt, att den för forskningsverksamhet

på området erforderliga instrumentella utrustningen finge anskaffas

vid lantbrukshögskolan.

Vid utmätandet av anslag till de olika institutionerna måste hänsyn

även tagas därtill, att professorerna vid högskolan borde beredas tillfälle

att vid sidan av undervisningen bedriva egen forskning, vilket givetvis

vore ägnat att öka behovet av instrumentell utrustning. I samma riktning

verkade även den enligt de sakkunnigas förmenande nödvändiga

docentinstitutionen.

Anslagsbehovet vore naturligtvis olika stort för olika institutioner. I

ämnena lantbrukskemi, bakteriolog; och marklära ävensom i delar av

ämnena lantbruksbotanik samt husdjurens anatomi och fysiologi intoge

laboratoriemässiga försök och experiment en framstående plats vid undervisningen.

Anordningarna härför vore förenade med jämförelsevis

stora kostnader. För lantbruksbotaniken tillkomme därjämte behov av

s. 388 Kontrollera mot PDF

388 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

en botanisk trädgård. För undervisningen i fysik, redskapslära och

mjölkhushållning erfordrades en ganska omfattande uppsättning av instrument

och modeller, och undervisningen i husbyggnadslära måste i

stor utsträckning illustreras av modeller och ritningar. I ämnena allmän

jordbrukslära, växtodlingslära och kulturteknik måste den experimentella

delen av undervisningen i icke ringa utsträckning givas formen

av fältmässiga försök, vilka helt naturligt komme att bliva förbundna

med relativt stora utgifter. Detsamma gällde örn de till ämnet husdjurens

utfodring och skötsel hörande experimentellt-praktiska försöken i

stallar och ladugårdar. Även i ämnet husdjurens avels- och raslära

vore direkta försök i viss utsträckning erforderliga för undervisningen.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett sig

kunna beräkna behovet av årligt anslag till olika institutioner — utöver

laboratorieavgifter från elever — på följande sätt:

Matematiki

Fysik .....................................

Lantbrukskemi ................................

Lantbruksbotanik

Bakteriolog!

Allmän ärftlighetslära

Lantbrukszoologi

Marklära ................................................

Allmän jordbrukslära .........................

Växtodlingslära.....................................

Kulturteknik .........................................

Redskapslära ........................................

Husbyggnadslära .................................

Husdjurens anatomi och fysiologi.....

» avels- och raslära .......

» utfodring och skötsel ...

» hälso- och sjukvårdslära

Mjölkhushållning ................................

Nationalekonomi med statistik

Lantbruksekonomi med handelslära

Lantbruksbokföring

Rättslära

Trädgårdsskötsel....................................

Skogshållning.......................................

Pedagogik .............................................

Kronor 42,000.

Vad därefter angår övriga årliga kostnader hava de sakkunniga anfört

följande.

Tillgång till ett jämförelsevis omfattande fackbibliotek måste betraktas

såsom en av de nödvändigaste förutsättningarna för att lantbrukshögskolan

överhuvud taget skulle kunna fylla sin uppgift. För komplettering

av biblioteket med nyutkomna böcker och tidskrifter samt för inbindningsarbeten

m. m. syntes ett årligt belopp av 8,000 kronor utgöra

ett minimum.

Kronor

500

4,000

5,000

3.000

6.000

6,000

4.000

2.000

1,000

3.000

2.000

4,000

200

500

500

100

200

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Exkursioner torde vid högskolan bliva erforderliga i större utsträckning

än vid agronomkurs. Även om de studerande torde böra förutsättas

skola i vissa fall bidraga med en del av kostnaderna för exkursioner,

torde likväl böra räknas med ett årligt anslag för ändamålet från det allmännas

sida av minst 4,000 kronor.

Såsom redan nämnts, borde såvitt möjligt tillfälle beredas vissa elever

att erhålla bostadsrum vid lantbruksbögskola. I det föregående hade beräknats,

att vid lantbrukshögskolans förläggning till Ultuna bostadsrum

skulle kunna ställas till förfogande för — jämte assistenter och amanuenser

— omkring 25 elever. Enligt de sakkunnigas mening syntes det vara

lämpligt, att understöd åt behövande studerande i vissa fall utginge i

form av fri bostad med värme, lyse och städning. Förslagsvis borde 10

sådana bostadsrum gratis ställas till förfogande. Därjämte borde kontanta

stipendier kunna utdelas, oberoende av örn den studerande vore

bosatt vid högskolan eller icke. Ifrågavarande stipendier torde lämpligen

böra hava en storlek av omkring 600 kronor örn året. För studerande

vid högskolan syntes tillsammans minst 10 kontanta stipendier böra stå

till förfogande. Det årliga kontanta stipendiebeloppet borde sålunda

upptagas med 6,000 kronor. Nu föreslagna system för stipendietilldelning

torde ställa något mindre krav på det allmänna än systemet med frielevplatser.

I det föregående hade motiverats behovet av fem docentstipendier vid

lantbruksbögskolan. Stipendium av ifrågavarande slag borde utgå med

lika stort belopp som motsvarande stipendium vid universitetet och annan

ifrågakommande högskola, eller med 6,000 kronor örn året. För ändamålet

vore alltså ett årligt belopp av 30,000 kronor erforderligt.

Det torde vidare vara i hög grad önskvärt, att högskolans ordinarie

lärare genom erhållande av resestipendier bereddes tillfälle att i viss utsträckning

företaga studieresor till andra länder för att därigenom icke

blott erhålla ökad möjlighet att följa utvecklingen inom vats och ens speciella

disciplin, utan även att vinna ökad förtrogenhet med framsteg och

förbättringar i undervisningsmetoderna samt anordningar vid de vetenskaperna

tillhörande institutionerna av olika slag. För ändamålet torde

ett årligt belopp av minst 3,000 kronor böra stå till förfogande. Till jämförelse

finge anföras, att för närvarande årligt anslag utginge åt, bland

andra, ordinarie lärare m. fl. vid rikets universitet och mediko-kirurgiska

institutet med 20,000 kronor samt ordinarie lärare vid skogshögskolan

med 1,000 kronor.

För underhåll av byggnader och inventarier bade beräknats erfordras

ett årligt anslag av 20,000 kronor.

Kostnaderna för bränsle, lyse och kraft hade ansetts kunna uppskattas

till 18,000 kronor örn året.

Städning, renhållning och underhåll av planteringar m. m. hade beräknats

draga en kostnad av 10,000 kronor per år.

Från lantbruksbögskolan utgående tryck hade ansetts böra jämväl omfatta

en periodisk publikation, innehållande uppsatser och kortare avhandlingar

av vetenskapligt innehåll, författade; av forskare vid högskolan.

De årliga kostnaderna för trycksaker hade med hänsyn härtill

beräknats till 5,000 kronor.

Kontorsutgifter, kostnader för annonsering m. m. syntes kunna uppskattas

till sammanlagt 3,000 kronor örn året.

För bestridande av kostnader för styrelsens sammantriiden, avgifter

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Yttranden.

för brandförsäkring av högskolans inventarier, samlingar och bibliotek

ävensom diverse andra utgifter — bland annat eventuella kostnader för

s. k. fria föredrag — torde ett årligt belopp av 5,000 kronor behöva ställas

till förfogande.

Omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan skulle sålunda enligt de sakkunnigas

mening böra beräknas på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Institutioner och samlingar .................................................

....................... 42,000

Biblioteket ...............................................................................

........................ 8,000

Exkursioner ...........................................................................

....................... 4,000

Elevstipendier ....................................................................

........................ 6,000

Docentstipendier ...................................................................

........................ 30,000

Resestipendier åt lärare.....................................................

....................... 3,000

Underhåll av byggnader och inventarier .........................

........................ 20,000

Bränsle och lyse ...................................................................

........................ 18,000

Städning, renhållning m. m. ............................................

........................ 10,000

Trycksaker..............................................................................

........................ 5,000

Kontorsutgifter m. m. .........................................................

........................ 3,000

Piverse utgifter .....................................................................

........................ 5,000

Kronor 154,000.

De sakkunniga hava emellertid framhållit, att undervisningsverksamheten

är förbunden med vissa inkomster, varför de ovan angivna kostnadssiffrorna

äro något större än de verkliga kostnaderna för ifrågavarande

undervisning.

Såsom redan anförts, borde särskild undervisningsavgift icke erläggas

av de studerande, och någon inkomst av denna art vore sålunda icke att

påräkna. Däremot har förutsatts, att de studerande skulle ersätta av

dem förbrukad materiel vid laborationer och dylikt, men då vid beräkningen

av anslagsbehovet till olika institutioner hänsyn tagits därtill,

borde icke heller laborationsavgifter upptagas såsom särskild inkomst.

Däremot borde såsom inkomst upptagas hyresavgifter från elever och

lärare med flera.

De sakkunniga hava beräknat antalet bostadsrum och bostäder, som i

detta sammanhang komma i fråga, samt den årliga hyresersättningen för

dem på följande sätt:

Hyresinkomster för lantbrukshögskolan.

Bostadsrum för elever m. fl. 25 å 250 kronor........................................ 6,250

Bostäder för vaktmästare, 6 å 500 kronor................................................ 3,000

» > lärare, 6 å 1,500 kronor .................................................... 9,000

Kronor 18,250.

De sakkunnigas beräkning av omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan

har föranlett erinringar endast från statskontoret och lärarrådet vid

Ultuna.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

391

Statskontoret har helt allmänt uttalat som sin mening, att åtskilliga

av de utav de sakkunniga angivna årliga anslag för undervisningen vid

högskolan och agronomkursen syntes vara väl högt tilltagna. Sålunda

torde det till resestipendier för högskolans lärare föreslagna beloppet,

3,000 kronor, måhända höra reduceras till det belopp, 1,000 kronor, som

för motsvarande ändamål utginge vid skogshögskolan.

Statskontorets ståndpunkt beträffande elevstipendier har förut refererats.

Lärarrådet vid Ultuna har ansett, att det beräknade beloppet till institutioner,

tillhopa 42,000 kronor, vore väl knappt tillmätt, då exempelvis

2,000 kronor till institutionen för husdjurens avels- och raslära måste

anses otillräckliga. Härvid borde beaktas, att särskilt i vissa läroämnen

mäste anlitas tillfällig arbetshjälp i ej ringa utsträckning, icke blott för

utförande av försöks- och annat liknande arbete, utan även för bearbetning

av resultaten, uppgörande av ritningar och grafiska framställningar

m. m., vilket ofta vore förenat med avsevärda kostnader. På grund härav

funne lärarrådet, att anslaget till institutioner borde höjas från 42,000

kronor till 50,000 kronor, eller med 8,000 kronor. Styrelsen för institutet

har funnit ifrågavarnde förslag från lärarrådet vara värt beaktande.

I sitt yttande till statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts

beslut att avlåta proposition till 1930 års riksdag angående den högre

lantbruksundervisningens ordnande (nr 249) anförde dåvarande chefen

för jordbruksdepartementet i förevarande avseende följande.

En framgångsrik verksamhet vid lantbrukshögskolan torde vara i hög

grad betingad av, att anslagen för olika uppgifter icke vore för knappt

tillmätta. Departementschefen hyste den upplattningen, att ur denna synpunkt

de sakkunnigas förslag till omkostnadsstat icke torde tåla någon

beskärning. Vad särskilt anginge det föreslagna beloppet till resestipendier

åt lärare, 3,000 kronor, torde detta väl behövas för ändamålet. För

att kunna följa jordbruksvetenskapens framsteg torde det nämligen vara

behövligt särskilt för lärarna i de tillämpade jordbruksämnena men även

andra att med vissa mellantider företaga understundom jämförelsevis omfattande

utlandsresor. Å andra sidan torde det knappast vara motiverat,

att innan någon erfarenhet ännu vunnits angående högskolans medelsbehov

höjning vidtoges av det utav de sakkunniga beräknade anslaget till

högskolans institutioner och samlingar. I överensstämmelse med vad förut

anförts beträffande avlöningsstaten för högskolan torde även med avseende

på omkostnadsstaten kunna vidtagas vissa beskärningar under

övergångsåren. Detta spörsmål torde emellertid böra närmare övervägas,

när ifrågavarande anslagsfråga bleve aktuell. Av undervisningsverksamheten

härrörande hyresinkomster torde i överensstämmelse med

vad som skedde i andra liknande fall böra direkt redovisas till statsverket.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava beräknat

omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan, organiserad enligt alternativ

C, till följande belopp.

Propositionen

nr 249/1930.

Utredningsmännen

för

försöksverksamheten
-

m. m.

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition Nr lid.

Institutioner och samlingar:

Institutionen för kemi, marklära och bakteriolog!........

....... 25,000

» » botanik och ärftlighetslära .................

........ 12,000

» » jordbrukslära .........................................

....... 12,000

» » kulturteknik............................................

....... 4,000

» » husdjurslära............................................

....... 9,000

övriga institutioner .............................................................

....... 5,000

67,000

Biblioteket.........................................................................

10,000

Exkursioner .........................................................................

4,000

Elevstipendier ............................................................................

6,000

Docentstipendier ........................................................................

30,000

Resestipendier åt befattningshavare ....................................

3,000

Tjänsteresor för försöksverksamheten....................................

2,000

Underhåll av byggnader och div. inventarier....................

22,000

Bränsle, gas, vatten och elektricitet ...................................

22,000

Städning, renhållning m. m.................................................

12,000

Trycksaker....................................................................................

8,000

Kontorsutgifter m. m.............................................................

4,000

Diverse utgifter ........................................................................

5,000

Summa kronor 195,000.

Då motsvarande omkostnader för själva högskolan av högre lantbruksundervisningssakkunniga

beräknats till 154,000 kronor, kunde de av nu

ifrågavarande försöksverksamhet direkt eller indirekt föranledda årliga

omkostnaderna alltså anslås till 41,000 kronor.

Utredningsmännen hava till jämförelse meddelat, att de till kemiska,

botaniska och bakteriologiska avdelningarna för budgetåret 1929/1930 utgående

anslagen för andra ändamål än löner voro följande.

Kemiska avdelningen.

Instrument och inventarier................................................ 1,700

Inventariers underhåll och arvode till mekaniker........ 1,400

Böcker, tidskrifter, skrivmateriel .................................... 1,800

Telefon.................................................................................. 500

Förbrukningsartiklar ........................................................ 1,000

Försöksgården........................................................................ 1,200

Uppvärmning, belysning, elektr. kraft, gas ................ 3,500

Reagentier .......................................................................... 700

Extra arbetshjälp, rengöring............................................ 1,000

Kostnader för hjälpanalyser vid avdelningens för jordbruk

med donerade medel bekostade försöksverksamhet:
Arvoden

åt extra anställd personal ........................ 2,000

Kemikalier .................................................................... 1,000

Krono

12,800

3,000 15,800

s. 393 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 393

Botaniska avdelningen.

Kronor

Tillfälliga arbetsbiträden ................................................................ 1,400

Försökskostnader ............................................................................... 3,000

Tidskrifter och böcker........................................................................ 1,400

Instrument, inventarier .................................................................... 1,800

Förbrukningsartiklar ........................................................................ 600

Uppvärmning och belysning.............................. 1,700

Telefon ............................................................................................... 400

Försök i landsorten.......................................................................... 600

Rapportörer ....................................................................................... 600

Diverse ............................................................................................ 400 11,600

Bakteriologiska avdelningen.

Instrument och inventarier............................................................... 1,250

Böcker, tidskrifter, skrivmateriel ................................................... 1,000

Telefon ............................................................................................... 600

Förbrukningsartiklar............................................................................ 3,000

Uppvärmning och belysning ............................................................ 1,600

Diverse omkostnader...................... 650 8,000.

I de i anledning av nämnda utredningsmäns betänkande avgivna yttrandena

beröres icke här förevarande fråga.

Beträffande frågan örn förevarande kostnader för centralanstalten

efter dess förflyttning till Ultuna anföra förenämnda utredningsmän

bland annat följande.

I överensstämmelse med den vid utredningen tillämpade riktlinjen, att

försöksverksamheten efter eventuell förflyttning skulle bedrivas i motsvarande

omfattning som för närvarande, torde jämväl driftkostnaderna

för de olika försöksavdelningarna böra beräknas på i huvudsak samma

sätt som nu. Vissa utgifter kunde sannolikt minskas genom förflyttningen,

såsom t. ex. kostnader för underhåll av byggnader, men andra

utgifter torde i stället bliva högre, såsom t. ex. kostnader för resor och

telefon. På det hela taget torde emellertid dylika ökningar och minskningar

i driftkostnaderna uppväga varandra. Vid jordbruks- och husdjursavdelningarna

uppstode vissa besparingar genom att avdelningarna

i stort sett icke själva förutsattes skola driva jordbruk och kreatursskötsel,

men å andra sidan bortfölle samtidigt de egna inkomsterna därav.

Vidare borde naturligtvis Ultuna egendom erhålla skälig ersättning för

utfört arbete m. m. vid fältförsöken ävensom för den ekonomiska uppoffring,

som kunde uppstå därigenom, att vissa nötkreatur och eventuellt

andra djur för längre eller kortare tid ställdes till försöksanstaltens disposition

för anställande av försök. Såsom förut angivits, bestrede centralanstaltens

driftkostnader till viss del genom influtna bidrag från konsortiet

»Ager». Enär ifrågavarande inkomst torde vara av tämligen

osäker natur, syntes försiktigheten kräva, att de med försöksverksamheten

förbundna omkostnaderna i fortsättningen beräknades helt gäldade av

statsmedel. Utredningsmännen hade ansett sig böra beräkna de årliga

Yttranden.

Central
anstalten.

Utredningsmännen

för

försöksverksamheten

m. m.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

driftkostnaderna för den till Ultuna förlagda försöksanstalten på följande

sätt:

Allmänna omkostnader:

Tjänsteresor .................................................................... 14,000

Tryck och allmänna expenser ................................................ 7,000

Biblioteket ............................................................................... 5,000

Underhåll och byggnader ..........................................r............. 6,000

Värme, vatten, gas, elektricitet................................................ 6,000

Städning, renhållning m. m..................................................... 3,000

Oförutsedda utgifter................................................................... 1,000 42 000

Särskilda utgifter för jordbruksavdelningen ........................................ 54,000

» » » husdjursavdelningen........................................... 18,000

Summa kronor 114,000.

De åt centralanstaltens jordbruksavdelning och husdjursavdelning för

budgetåret 1929/1930 anslagna medlen för andra ändamål än avlöningar

framgå av nedanstående av utredningsmännen gjorda sammanställning:

Jordbrnksardelningren.

1. Underavdelningen för försök rörande jordens bearbetning, torrläggning,

bevattning och gödsling.

A.

Institutionen.

Uppvärmning och belysning ............

Inventariers nyanskaffn. och under-

750

Kronor

håll ...................................................

500

Telefon...................................................

Böcker och tidskrifter ........................

Skrivutensilier och tryckningskost-

300

1,000

nader....................................................

1,000

Diverse omkostnader...........................

400

3,950

B.

Fasta försöksstationer.

a) Experimentalfältet.

Uppvärmning och belysning ............

Hästars underhåll och rekrytering ...

Inventariers nyanskaffn. och under-

1,000

2,000

båll ..................................................

1,000

Förbrukningsmateriel ........................

250

Utsäden och gödselmedel....................

1,000

Arbetskostnader....................................

9,575

Diverse omkostnader...........................

1,000

15,825

b) övriga fasta försöksstationer .........

2,500

C.

Lokala fältförsök, diverse omkostnader, frak-

ter etc.................................................

500

D.

Undersökning rörande åkerjordens kalkbe-

bov, försöksmaterialets bearbetning........... 500 23,275

s. 395 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 143. 395

Kronor

2. Underavdelningen för växtodling.

A. Institutionen.

Telefon....................................................

Inventariers nyanskaffning och un-

300

derhän ..............................................

Skrivutensilier och tryckningskost-

500

nader ...................................................

750

Diverse omkostnader............................

250

1,800

Lokala fältförsök.

För utvidgade sortförsök....................

Diverse omkostnader, frökontroll,

12,000

frakter etc.........................................

500

12,500

Härtill komme 33,000 kronor från konsortiet Ager.

Hnsdjnrsaydelnlngen.

Inventariers underhåll ..........................................

...................... 1,000

Böcker, tidskrifter, skrivmaterial ......................

...................... 1,200

Telefon......................................................................

...................... 600

Förbrukningsartiklar

..................... 900

Extra arbeten å försöksgårdar ..........................

...................... 1,200

Smältbarhetsförsök ..............................................

...................... 2,700

Uppvärmning och belysning ..............................

...................... 1,200

Kreaturens underhåll ..........................................

...................... 8,000

Extra arbetsbiträden.............................................

...................... 1,200

Diverse omkostnader..............................................

...................... 500

Frågan om driftkostnaderna för centralanstalten beröres icke i de i

anledning av förenämnda utredningsmäns betänkande avgivna yttrandena.

::

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava beräknat

omkostnadsstaten för en till Experimentalfältet förlagd växtskyddsanstalt

på följande sätt:

Allmänna utgifter:

Tjänsteresor............................................................................... 9,000

Tryck och allmänna expenser................................................ 5,000

Biblioteket ................................................................................ 3,000

Underhåll av byggnader ....................................................... 3,000

Värme, vatten, gas, elektricitet ....................... 4,000

Städning, renhållning m. m.................................................. 2,000

Oförutsedda utgifter ......................................................... 1,000 27,000

Särskilda utgifter för växtpatologiska avdelningen ........................ 7,000

» » d entomologiska avdelningen ........................... 7,000

» upplysnings- och administrativa avdelningen__5,000

Summa kronor 46,000.

Yttranden.

Växtskydds
anstalten.

Utredningsmännen

för

försöksverksamheten

m. m.

s. 396 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Departements
chefen.

P. M.

rörande utbildningen

av

driftsledare

m. m.

396

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Såsom jämförelse meddelas här nedan uppgift å det belopp, som för

budgetåret 1929/1930 anslagits åt centralanstaltens entomologiska avdelning

för andra ändamål än avlöningar: Kronor

Instrument och inventarier

Böcker, skrivmateriel.............

Förbrukningsartiklar ............

Försök, försöksgård m. m. ...

Uppvärmning och belysning

Rapportverksamhet................

Extra arbetsbiträden ............

Diverse .....................................

1,000

1,200

1,000

2,500

800

950

2,246

404 10,100

I de yttranden, som avgivits i anledning av utredningsmännens betänkande,

hava inga uttalanden gjorts rörande omkostnadsstaten för

växtskyddsanstalten.

Det torde vara förenat med betydande svårigheter att, innan förslagen

till nybyggnads- och ombyggnadsarbeten för högskola och centralanstalt

blivit definitivt utformade, ens tillnärmelsevis beräkna åtskilliga av de

i omkostnadsstaterna ingående posterna. De gjorda beräkningarna rörande

förevarande utgifter lära på grund härutav vara långt mera approximativa

än beträffande löner och engångskostnader. Att på detta stadium

av frågans behandling taga någon mera bestämd ståndpunkt till ifrågavarande

omkostnader låter sig fördenskull knappast göra. Något sådant

torde ej heller erfordras för närvarande, utan torde därmed lämpligen

anstå, tills anslag för ändamålet behöva äskas hos riksdagen.

För närvarande torde ståndpunkt böra tagas till de föreslagna omkostnadsstaterna

endast i vad de däri ingående posterna kunna anses

påverka själva läggningen av lantbrukshögskolan, centralanstalten och

växtskyddsanstalten. Sådana frågor som örn elevstipendier skola utgå,

om medel skola ställas till förfogande för docentstipendier o. s. v. torde

nämligen böra avgöras i förevarande sammanhang. I dylikt hänseende

har jag ingen erinran att göra mot utredningsmännens förslag.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet.

1. Lantbruksskolan.

I den inom jordbruksdepartementet uppgjorda P. M. rörande utbildningen

av driftsledare vid det större jordbruket m. m. anföres följande

beträffande omkostnadsstaten för lantbruksskolan å Alnarp.

Vid uppställandet av omkostnadsstat för en med fortbildningskurs kombinerad

lantbruksskola å Alnarp måste förutsättningen vara, att lant
-

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

397

bruksskola och lantegendom bokföringsmässigt skildes. Samtliga omkostnader

för lantbruksskolan borde upptagas på skolans omkostnadsstat.

Egendomen borde ersätta skolan för elevernas arbete vid egendomen och

för övriga prestationer från skolans sida. På samma sätt torde skolan

böra ersätta egendomen för vad denna lämnat skolan i naturaförmåner

och prestationer. Själva uppgörandet av omkostnadsstaten syntes därför

böra föregås av en närmare utredning örn förhållandet mellan lantbruksskolan

och egendomen. Omkostnadsstatens storlek och uppställning

torde emellertid icke vara av betydelse för ett bedömande av frågan

örn undervisningens läggning och organisation. Ett närmare övervägande

av omkostnadsstaten för en med fortbildningskurs kombinerad lantbruksskola

å Alnarp syntes därför kunna hänskjutas till att ske i samband

med uppgörande av förslag till framställning till riksdagen örn anslag för

ändamålet.

Frågan beträffande omkostnadsstaten för lantbruksskolan å Alnarp

har icke berörts i de i anledning av förenämnda P. M. avgivna yttrandena.

2. Mejeriavdelningen.

De årliga kostnaderna för mejeriundervisningen — utom löner — hava

av de sakkunniga ansetts kunna beräknas på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Institutioner och samlingar ........................................................................ *5,000

Bibliotek ......................................................................................................... 1,000

Exkursioner ................................................................................................ 500

Elevstipendier: 2 å 600 kronor i den högre kursen samt 4 å omkring

500 kronor i den lägre kursen ........................................ 53,200

Underhåll av byggnader och inventarier (avser ej själva mejerilokalerna)

............................................................................................ 2,500

Bränsle och lyse ........................................................................................ 4,000

Städning och renhållning ............................................................................ 2,000

Trycksaker 500

Kontorsutgifter .......................................................... 500

Läkare och medicin....................................................................................... 300

Försäkringsavgifter ....................................................................................... 200

Diverse utgifter ........................................................................................ 400

Kronor 20,100.

Därjämte hava de sakkunniga föreslagit, att anslaget till mejeriet för

minskade inkomster på grund av försöksverksamhet m. m. höjes från nuvarande

5,000 kronor till 8,000 kronor. De årliga allmänna omkostnader- 1

1 I anslaget till institutioner hava icke inberäknats de kostnader för förbrukningsartiklar,

som synas böra bestridas av eleverna själva (laboratorieavgifter m. m.)

J Därjämte böra enligt de sakkunnigas mening 2 elever i den högre kursen samt 5 elever

i den lägre kursen kunna komma i åtnjutande av fri bostad med uppvärmning, lyse och

städning.

Yttranden.

Högre lantbruk

sund ervisningssakkunniga.

s. 398 Kontrollera mot PDF

Utredningsmännen

förförsöksverk

samheten

m. m.

398 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

na för mejeriundervisningen skulle sålunda böra beräknas till 28,100

kronor.

Från nämnda omkostnadssumma bör emellertid enligt de sakkunnigas

mening avdrag göras för vissa av internatsystemet bärrörande inkomster

ävensom för hyresavgifter från lärare och tjänstepersonal. Ifrågavarande

inkomster synas skäligen kunna beräknas uppgå till följande belopp:

Avgifter från 7 elever i högre kursen och 2 instruktionsmejerister

för möblerad bostad med uppvärmning, lyse och städning å 200

kronor ....................................................................................................... 1,800

Avgifter från 17 elever i lägre kursen för liknande förmåner å 125

kronor ...........................................................................................*................ 2,125

Avgifter från två professorer för bostad å 1,200 kronor........................ 2,400

Avgifter från maskinist och förste mejerist för bostad med uppvärmning

och lyse å 400 kronor ............................................................ 800

Avgifter från mejerska och städerskor för bostäder med uppvärmning

och lyse....................................................................... 500

Kronor 7,625.

Det verkliga beloppet av årliga allmänna omkostnader för mejeriundervisningen

skulle sålunda böra uppskattas till 20,475 kronor.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. anföra rörande

omkostnadsstaten för mejeriförsöken följande.

För bestridande av driftkostnader —■ exklusive avlöningar —• vid centralanstaltens

underavdelning för mejerihantering har i anstaltens stat

för tiden 1 juli 1929—30 juni 1930 räknats med ett belopp av 9,000 kronor,

varav 2,600 kronor avsåge hyra för underavdelningens institutionslokaler

i Stockholm. Härtill komme underavdelningens andel i centralanstaltens

allmänna omkostnader, förslagsvis beräknad till 3,000 kronor. Till följd

av försöksverksamhetens särskiljande från centralanstaltens övriga avdelningar,

bland andra den bakteriologiska, samt de utvidgade lokalutrymmena

för verksamheten torde dock behovet av driftsanslag bliva

större efter förflyttningen än förut. Utredningsmännen ansåge, att omkostnadsstaten

för mejeriförsöken skäligen borde beräknas på följande

sätt:

Omkostnodsstat.

Underhåll av byggnader och inventarier ................................................ 3,000

Värme, vatten, gas, elektricitet ................................................................ 2,000

Städning, renhållning m. m........................................................................ 1,000

Tryck och allmänna expenser .................................................................... 2,500

Biblioteket........................................................................................................ 500

Tjänsteresor .................................................................................................... 2,000

Förbrukningsartiklar .................................................................................. 2,500

Inköp av mjölk, efter avdrag för försålda produkter............................ 1,500

Diverse omkostnader och andel i allmänna administrationskostnader

............................................................................................................ 1,000

Kronor 16,000.

s. 399 Kontrollera mot PDF

399

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I de yttranden, som avgivits i anledning av de sakkunnigas och utred- Yttranden.

ningsmännens betänkanden, hava några uttalanden icke skett rörande örnkostnadsstaten

för mejeriundervisningen och mejeriförsöken.

3. Trädgårdsavdelningen.

För trädgårdsavdelningen hava de sakkunniga föreslagit följande omkostnadsstat.

Högre lantbraksundervisningssakkunniga.

Omkostnadsstat.1

Samlingar, försöksverksamhet m. m......................................................... 2,000

Bibliotek ....................................................................................................... 800

Exkursioner .................................................................................................. 1,000

Två stipendier för elever i högre kursen................................................ 1,200

Underhåll av byggnader och inventarier ........................................... 2,500

Bränsle och lyse ............................................................................................ 3,500

Städning och renhållning ........................................................................... 1,500

Trycksaker........................................................................................................ 500

Kontorsutgifter................................................................................................ 400

Läkare och medicin........................................................................................ 300

Försäkringsavgifter........................................................................................ 100

Pensionsavgifter ............................................................................................ 1 2300

Diverse utgifter ............................................................................................ 400

Kronor 14,500.

Liksom i det föregående visade sig vara fallet vid mejeriundervisningen,

bör enligt de sakkunnigas uppfattning även vid trädgårdsundervisningen

kunna räknas med vissa hyresinkomster. Dessa syntes skäligen

kunna beräknas på följande sätt:

Bostadsrum med uppvärmning, lyse och städning för elever i den

högre kursen,3 8 st.4 å 200 kronor ...................................................... 1,600

Bostad med bränsle för huvudläraren (föreståndaren)............................ 1,200

Bostad för vaktmästare ............................................................................... 400

Kronor 3,200.

De verkliga årliga kostnaderna för trädgårdsundervisningen — utom

löner — skulle sålunda kunna förväntas uppgå till 11,300 kronor.

1 I omkostnadsstaten har icke upptagits kostnad tor kost m. m. åt elever vid den lägre

trädgårdsskolan, vilken kostnad bör kompenseras av värdet utav ifrågavarande elevers arbete

i trädgårdarna.

2 Befattning såsom ordinarie ämneslärare vid trädgårdsundervisningen törutsättes vara —

liksom nu är förhållandet — förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Huvudmannens

avgift för ifrågavarande pensionering kan beräknas till i runt tal 100 kronor om

året för varje dylik befattningshavare.

8 Vid den lägre trädgårdsskolan åtnjuter ordinarie elev enligt reglementet för ifrågavarande

skola avgiftsfri undervisning, kost, bostad, bränsle, lyse och läkarvård.

4 I)e återstående två bostadsrummen beräknas skola kostnadsfritt ställas till förfogande

åt behövande elever vid den högre trädgårdskursen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

400 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

yttranden. Rörande omkostnadsstaten för trädgårdsavdelningen har intet uttalande

gjorts i de yttranden, som avgivits i anledning av de sakkunnigas

betänkande. Men lärarrådet vid Alnarp har uttalat önskemål örn ett representationsanslag

för institutet i dess helhet samt härom anfört:

Lärarrådet ville jämväl fästa uppmärksamheten på, att ett representationsanslag

av lämplig storlek borde ställas till styrelsens förfogande.

Genom Alnarps läge invid den internationella trafikledens stora stråkväg

finge Alnarp mottaga besök av ett mycket stort antal utlänningar,

som önskade taga kännedom örn jordbruksförhållandena i vårt land. Lärarrådet,

som ansåge, att representationsanslag redan ur synpunkten av

internationell hövlighet vore i hög grad påkallat, ville erinra örn att i

1928 års statsverksproposition föresloges ett dylikt anslag till Flyinge

hingstdepå och stuteri.

Propositionen Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anför i sitt yttrande till

nr 249/1930. statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts beslut att avlåta proposition

till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande bland annat, att han icke för det dåvarande ansåge sig

kunna tillstyrka särskilt representationsanslag för institutet.

Departements- Såsom påpekas i ovannämnda P. M. rörande utbildningen av driftsche/en.

ledare vid det större jordbruket m. m., kan en omkostnadsstat för lantbruksskolan

å Alnarp med dess högre kurs icke uppgöras, förrän nämnda

skola och egendomen bokföringsmässigt skilts från varandra. För

detta ändamål erfordras en särskild utredning örn förhållandet mellan

lantbruksskolan och egendomen. En dylik utredning har icke kunnat

medhinnas inom sådan''tid, att dess resultat skulle kunnat föreläggas 1931

års riksdag. Då jag ansett det vara synnerligen viktigt, att förslag till

den högre lantbruksundervisningens ordnande prövas av årets riksdag

och då omkostnadsstatens utseende föga inverkar på undervisningens

läggning och organisation, har jag biträtt den meningen, att det bör

kunna anstå med framläggande av förslag till omkostnadsstat för lantbruksskolan

till dess anslag för ändamålet behöver äskas av riksdagen.

Så mycket mindre hinder bör kunna uppresas mot en dylik ordning, som

det under alla omständigheter endast kunnat bliva tal örn att bedöma

omkostnadsstatens konturer men ej dess närmare belopp.

Högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag till omkostnadsstater

för mejeriundervisning, mejeriförsök och trädgårdsundervisning anser

jag mig kunna biträda i motsvarande avseende som ovan i fråga örn

förslagen till omkostnadsstater för lantbrukshögskolan, centralanstalten

och växtskyddsanstalten.

s. 401 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

401

12. Övergången från nuvarande förhållanden till den ovan föreslagna

organisationen.

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten samt växtskydds
anstalten.

De sakkunniga hava betonat, att det vore angeläget, att erforderliga

reformer i fråga om den högre lantbruksundervisningen snarast möjligt

komme till utförande. Med utgångspunkt från att 1928 års riksdag skulle

fatta beslut i frågan i huvudsaklig överensstämmelse med det framställda

förslaget höllö de sakkunniga sålunda före, att undervisningen vid

den till Ultuna förlagda lantbrukshögskolan borde taga sin början den

1 november 1929. Enär beslut i frågan emellertid av olika anledningar

tidigast kan komma att fattas av 1931 års riksdag, har i det följande vid

redogörelse för de sakkunnigas förslag till olika övergångsbestämmelser

de angivna årtalen ersatts med andra, som ligga tre år längre fram i

tiden. I överensstämmelse härmed skulle undervisningen vid högskolan

taga sin början den 1 november 1932.

Vad nu först lantbrukshögskolan beträffar hava de sakkunniga till en

början upptagit frågan örn själva undervisningens omläggning. Deras

förslag i denna del innebär — med tre års förskjutning i tid — följande.

När högskolan skall börja sin verksamhet är det enligt de sakkunnigas

mening nödvändigt, att vissa av de byggnadsarbeten vid Ultuna, för vilka

förut redogjorts, äro avslutade. Sålunda böra, bland annat, nu förefintliga

institutionsbyggnader därstädes hava hunnit omändras för tillgodoseende

av sitt ändamål vid högskolan. För beredande av möjlighet

härtill har ansetts böra bestämmas, att efter läsåret 1930/1931 ytterligare

elever vid agronomkursen vid Ultuna icke skola intagas. Däremot synes

ettårig konsulentkurs böra kunna anordnas vid institutet jämväl under

läsåret 1931/1932, men ej senare. I överensstämmelse härmed bör räknas

med följande kategorier av studerande vid Ultuna under nedan angivna

undervisningsår:

1930/1931: elever tillhörande båda årsavdelningarna (äldre och yngre)

vid agronomkurs enligt nuvarande system samt konsulentkurs;

1931/1932: elever tillhörande äldre årsavdelningen av agronomkurs enligt

nuvarande system samt konsulentkurs;

1932/1933: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1932;

1933/1934: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1932 och 1933;

samt

1934/1935: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1932, 1933 och

1934.

Genom att på nu antytt sätt hålla antalet studerande vid Ultuna lägre

under övergångsåren, vinnes icke blott ökado möjligheter att såsom redan

berörts på jämförelsevis kort tid genomföra byggnadsprogrammet

för högskolan samtidigt med att undervisning pågår utan även större

förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt ordna lärarfrågan vid

högskolan.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 saini. 123 höft. (Nr H3.)

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

26

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Med avseende på lärarfrågan under övergångstiden liava de sakkunniga

anfört i huvudsak följande (vissa justeringar på grund av framflyttningen

i tid äro här vidtagna).

Under förutsättning, att lantbrukshögskolan började sin verksamhet

den 1 november 1932, erfordrades för undervisningens bedrivande under

första året, att fem av professorsbefattningarna vid nämnda tidpunkt

vore tillsatta, nämligen i lantbrukskemi, i lantbruksbotanik, i marklära,

i kulturteknik samt i husdjurens anatomi och fysiologi. Övriga professorsbefattningar

borde tillsättas vid sådan tid, att innehavarna av befattningarna

kunde börja undervisningen den 1 november 1933. Visserligen

irpptoge det av de sakkunniga uppgjorda approximativa förslaget

till undervisningsplan för undervisningen till ämbetsexamen under första

året även någon undervisning i lantbruksekonomi. Enär nämnda

undervisning vore av mindre omfattning, torde emellertid beträffande

första undervisningsåret vid högskolan sådan jämkning i undervisningsplanen

böra ske, att professorsbefattningen i lantbruksekonomi behövde

tillträdas först från och med den 1 juli 1933. Med hänsyn till önskvärdheten

av att professor, som även skulle vara föreståndare för institution,

sattes i tillfälle att medverka vid iordningställande av institutionen i fråga,

torde utnämningen böra ske från och med den 1 juli samma år vederbörande

professor hade att börja undervisningen. Följaktligen borde

fem professorer utnämnas från och med den 1 juli 1932 och fem från och

med den 1 juli 1933. Avlöningsmedel torde i förhållande härtill böra

göras tillgängliga från och med budgetåret 1932/1933. Skulle det emellertid

bliva möjligt att tillsätta här avsedda tjänster i ovan nämnd ordning,

torde medgivande böra utverkas, att åtgärder i god tid före befattningarnas

tillträdande vidtoges för deras besättande.

Från och med den 1 november 1932 borde de nuvarande professorsbefattningarna

vid Ultuna indragas och innehavarna därav uppföras på

indragningsstat. Ifrågavarande befattningshavare borde dock åläggas

att vid behov meddela viss undervisning vid högskolan, varigenom någon

besparing kunde ske i fråga örn arvoden åt speciallärare vid högskolan.

De befattningshavare, som uppfördes å indragningsstat, borde

erhålla full lön och tjänstgöringspenningar jämte tillfällig löneförbättring

samt dyrtidstillägg enligt grunder, som gällde för löner utgående

från allmänna indragningsstaten. På indragningsstat skulle behöva uppföras

två professorer.1

I sammanhang med hirald rågans ordnande står spörsmålet örn särskilda

anordningar för första tillsättandet av professurer. Härom hava de sakkunniga

anfört följande.

De sakkunniga hade i det föregående föreslagit, att vid lantbrukshögskolan

lärarkollegiet skulle vidtaga åtgärder för tillsättande av professorsbefattning

vid högskolan, vari inginge, bland annat, utseende av sakkunniga

för bedömande av sökandes kompetens till befattningen. Första

gången professorsbefattningar skulle tillsättas vid högskolan saknade

denna emellertid lärarkollegium, och, även sedan något år förflutit och

åtskilliga av professurerna blivit besatta, torde lärarkollegiet vara så

fåtaligt, att det vore mindre väl ägnat att ensamt handhava ifrågavarande

uppgift. De sakkunniga ansåge, att vid tiden för högskolans upprät
1

Vid den av dc sakkunniga förutsatta tidpunkten (den 1 november 1929) fyra professorer.

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

403

tande lärarkollegiets uppgift -— i vad avsåge tillsättandet av ordinarie

lärare — borde övertagas av en korporation, bestående av avdelningsföreståndare

vid centralanstalten och förstärkt med representanter från

annat håll för de undervisningsämnen, som icke vore på ett tillfredsställande

sätt representerade genom nämnda avdelningsföreståndare. I

den mån professorer blivit utnämnda vid högskolan, borde de äga säte

och stämma i omförmälda korporation. När lärarkollegiets ledamotsantal

blivit tillräckligt stort, borde det ensamt övertaga ifrågavarande uppgift.

Nu antydda arrangement vore sålunda endast avsett att vara tillfälligt;

de sakkunniga beräknade dess varaktighet till två år. Det torde vara

lämpligt, att Kungl. Majit, som borde äga att utfärda de närmare bestämmelserna

för här angivna förfarande, i sinom tid bestämde tidpunkten,

när berörda anordning skulle upphöra.

Av nedan anförda skäl hava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå

särskilda stipendier för utbildning av blivande lärare vid högskolan.

Enligt de sakkunnigas ovan framställda förslag återstode jämförelsevis

kort tid, till professorsbefattningarna vid lantbruksliögskolan borde besättas.

Med hänsyn därtill torde det icke vara lämpligt eller ens praktiskt

genomförbart att vidtaga särskilda anstalter till främjande av utbildningen

av ifrågavarande lärarkrafter. De sakkunniga hade därför icke ansett

sig böra föreslå, att särskilda studiestipendier ställdes till förfogande

för nämnda ändamål. Dock borde det givetvis i särskilda fall vara möjligt

för nu avsedda vetenskapsmän att för utländska studier erhålla understöd

ur det ordinarie reservationsanslaget till reseunderstöd för lantbrukets

studerande.

Angående styrelsens utseende och sammansättning under övergångsåren

hava de sakkunniga föreslagit följande anordningar.

För lantbrukshögskolan torde böra finnas en interimstyrelse för tiden

1 juli 1930 31 oktober 1931. Såsom sadan syntes kunna fungera styrelsen

för lantbruksinstitutet vid Ultuna, förstärkt med representant för universitet

och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. , Högskolans

ordinarie styrelse, sammansatt på sätt i det föregående föreslagits,

borde förordnas vid sådan tidpunkt, att den kunde träda i funktion från

och med den 1 november 1931. Med hänsyn därtill, att lärarkollegiet vid

nämnda tid kunde beräknas vara jämförelsevis fåtaligt, torde lärarkollegiets

representant i styrelsen — liksom också rektor — första gången böra

utses endast för det närmaste undervisningsåret. I

I anledning av de sakkunnigas förslag, att vissa ordinarie lärare vid

lantbruksinstituten i samband med den högre lantbruksundervisningens

omorganisation skulle uppföras pa indragningsstat, har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd erinrat, hurusom senast vid den år 1926 genomförda

personalminskningen i statsdepartement å indragningsstat uppfördes

allenast sådana innehavare av till indragning beslutade befattningar,

vilka helt och hållet befriades från vidare tjänstgöringsskyldighet. Samma

förfaringssätt syntes ock böra tillämpas i förevarande fall. I enlighet

härmed syntes av ifrågavarande lärare endast de befattningshavare böra

överföras til! allmänna indragningsstaten, vilka kumle beräknas icke er
-

Ytt randen.

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

hålla sysselsättning efter den nya ordningens genomförande, samt de övriga

med oförändrade löneförmåner uppföras å övergångsstat. Statskontoret

har anfört samma synpunkter på denna fråga som lönenämnden.

I övrigt hava de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna

icke föranlett anmärkning i något av de inkomna yttrandena.

Emellertid hava från vissa håll uttalats önskemål örn ytterligare en övergångsbestämmelse,

innebärande möjlighet för studerande, som avlagt

agronomexamen enligt nu gällande regler, att inom viss tidrymd utan alltför

betungande villkor vinna inträde vid lantbrukshögskolan.

Sålunda har lantbruksakademien framhållit, att billigheten syntes fordra,

att före lantbruksliögskolans inrättande avlagd agronomexamen medförde

för några år framåt samma rätt till inskrivning vid högskolan som

förut vid konsulentkurs. Inspektören för lantmannaskolorna har ansett

det vara rimligt och önskvärt, att vissa anordningar vidtoges, varigenom

de, som avlagt agronomexamen enligt nuvarande system under de sista

10—15 åren, utan alltför stora kostnader och tidsutdräkt skulle kunna avlägga

agronomisk ämbetsexamen.

Lärarrådet vid Ultuna har framhållit, att, då det för närvarande funnes

åtskilliga utexaminerade agronomer, som ägde kompetens för inträde i

konsulentkurs men sådan efter högskolans inrättande ej längre skulle förekomma,

det syntes lärarrådet billigt, att någon lättnad bereddes dem i fråga

om tillträde till högskoleundervisning. Lärarrådet ville därför föreslå,

att agronom med sådan kompetens måtte under en övergångstid av fem år

från nuvarande agronomundervisnings upphörande kunna antagas till

ordinarie elev vid högskolan, örn han ägde de stadgade kunskaperna i matematik

och tillräckliga insikter i tyska och engelska för studiet av facklitteratur.

—- I detta yttrande har institutets styrelse instämt.

Liknande synpunkter på denna fråga hava framförts jämväl av Sveriges

lantbrukslär ar förbund samt Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Propotitioven I sitt yttrande i förevarande avseende till statsrådsprotokollet till

nr 249/1930. Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens

ordnande (nr 249), tillstyrka dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet i huvudsak de sakkunnigas ovanberörda förslag.

Dock förordade departementschefen, att i överensstämmelse med lönenämndens

och statskontorets förslag de befattningshavare, vilka fortfarande

borde åläggas viss tjänstgöringsskyldighet, skulle överföras på övergångsstat

i stället för, som de sakkunniga föreslagit, indragningsstat. Beträffande

det framställda önskemålet, att särskilda anordningar måtte

vidtagas i syfte att underlätta för vissa studerande, som utexaminerats

från agronomkurs enligt nuvarande undervisningssystem, att fortsätta

sin utbildning vid högskolan, anförde departementschefen följande.

I huvudsaklig överensstämmelse med lärarrådets vid Ultuna förslag i

sådant hänseende villo departementschefen tillstyrka, att agronom, som

utexaminerats från agronomkurs enligt nuvarande system med vitsord,

som enligt nu gällande bestämmelser skulle berättiga honom till inträde

s. 405 Kontrollera mot PDF

405

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

å konsulentkursens jordbruks- eller liusdjurslinje, skulle senast fem år

efter avlagd agronomexamen kunna antagas såsom ordinarie elev vid

lantbrukshögskolan, örn lian ägde de för sådant inträde stadgade kunskaperna

i matematik ävensom kunskaper i tyska och engelska, tillräckliga

för studiet av facklitteratur. Det torde böra ankomma på högskolans

ledning att överväga, vilka särskilda anordningar kunde vidtagas till

förkortande av sådana elevers studietid för examen vid högskolan. Departementschefen

ville emellertid anmärka, att elever av ifrågavarande

kategori icke lämpligen torde kunna mottagas vid högskolan under dess

första år, då professurerna i de tillämpade ämnena ännu icke hunnit tillsättas.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava icke ansett

sig böra framlägga något förslag till övergångsbestämmelser vid en

förflyttning och omorganisation av centralanstalten. Härom anföra de:

Ett särskilt problem vid eventuell förflyttning av centralanstalten bleve

att fastställa den tidpunkt, vid vilken förflyttningen borde taga sin början,

ävensom den ordning, i vilken förflyttningen syntes böra äga rum. Enär

ifrågavarande spörsmål intimt sammanhängde med frågan örn den högre

lantbruksundervisningens ordnande och för övrigt torde för sin lösning

vara i hög grad beroende av vilken form, som valdes för försöksverksamhetens

anknytning till ifrågavarande undervisning, hade utredningsmännen

icke ansett sig böra för de olika alternativ för försöksverksamhetens

organisation, vilka av dem behandlades, upptaga frågan örn särskilda

övergångsbestämmelser till närmare dryftande.

Hörande de vid centralanstalten anställda befattningshavarnas skyldighet

att underkasta sig förflyttning och vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

anföra utredningsmännen:

Enär avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, vore tillämpligt för samtliga ordinarie befattningshavare

vid centralanstalten, hade utredningsmännen utgått ifrån, att ifrågavarande

befattningshavare skulle vara underkastade den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden ävensom den förflyttning

till annan tjänstgöringsort, som kunde bliva dem i behörig ordning

ålagd i samband med en eventuell förflyttning, helt eller delvis, av centralanstalten.

Beträffande icke ordinarie befattningshavare vid centralanstalten

borde motsvarande förändringar i anställningsvillkor ävenledes

vara möjliga att genomföra.

Med anledning av utredningsmännens nu senast återgivna uttalande

har allmänna, civilförvaltningens lönenämnd gjort ett uttalande, som

jag här ovan å sid. 152 återgivit.

Jag förordar, att lantbrukshögskolan börjar sin verksamhet den 1 november

1932. Till nuvarande agronomkursen vid Ultuna lantbruksinstitut

böra elever icke vidare intagas. Hösten 1931 böra elever för sista

gången intagas till konsulentkurs å Ultuna. Genom dessa anordningar

Utredningsmännen

för

försöksverksamheten

m. m.

Yttranden.

Departements
chefen.

s. 406 Kontrollera mot PDF

406 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kommer Ultuna lantbruksinstitut att upphöra med sin verksamhet samtidigt

med att lantbruksliögskolan träder i funktion.

Den 1 november 1932 torde samtliga professorsbefattningar vid Ultuna

böra indragas. Två professurer vid Ultuna lantbruksinstitut lära då vara

besatta med ordinarie innehavare, nämligen professurerna i veterinärlära

samt i kemi och geologi. Dessa båda befattningshavare torde från och med

nyssnämnda dag böra överföras på övergångsstat med skyldighet att vid

behov meddela undervisning vid lantbrukshögskolan. Övriga professurer

vid lantbruksinstitutet äro vakanta. Vaktmästarna och annan personal

för betjäning vid institutet torde kunna beredas syselsättning vid lantbrukshögskolan.

Under lantbrukshögskolans första läsår kommer i enlighet med de sakkunnigas

förslag undervisning att meddelas i följande ämnen: matematik,

fysik och meteorologi, lantbrukskemi, lantbruksbotanik, bakteriologi, allmän

ärftlighetslära, lantbrukszoologi, marklära, kulturteknik, husdjurens

anatomi och fysiologi, nationalekonomi och statistik, lantbruksekonomi

med handelslära samt trädgårdsskötsel. Av dessa ämnen skola åtta företrädas

av professorer. Dessa befattningshavare torde följaktligen vara

tillsatta vid den tidpunkt, då undervisningen vid högskolan skall taga sin

början. Beträffande sådan professor, som dessutom skall till sitt förfogande

hava institution, synes det önskvärt, örn tillsättandet kunde ske

så tidigt, att han finge tillfälle att medverka vid institutionens iordningställande.

Följaktligen böra vissa professorsbefattningar vid högskolan

tillsättas från och med den 1 juli 1932. Detta bör enligt mitt förmenande

gälla sex professurer, nämligen den i kemi, i marklära, i bakteriologi,

i botanik m. m., i kulturteknik samt i husdjurens anatomi och fysiologi.

Däremot torde såsom de sakkunniga förordat kunna anstå med besättandet

av professuren i lantbruksekonomi till påföljande år. Första årets

undervisning i detta ämne torde böra ordnas på annat sätt. Samma bör

gälla den ena professuren i botanik m. m.

Emellertid har i det föregående förutsatts, att professurerna i lantbrukskemi

och bakteriologi samt en av professurerna i lantbruksbotanik m. m.

skola utan vidare övertagas av avdelningsföreståndarna vid centralanstaltens

avdelningar för respektive lantbrukskemi, lantbruksbakteriologi

samt lantbruksbotanik. Dessa befattningshavare böra följaktligen överflyttas

till lantbrukshögskolan den 1 november 1932. Vid samma tidpunkt

böra dessutom nämnda tre avdelningar vid centralanstalten — avdelningen

för lantbruksbotanik till den del, varom här är fråga — nedläggas

och deras verksamhet upptagas av vederbörande institutioner vid lantbrukshögskolan.

Vad ovan sagts örn förenämnda avdelningsföreståndare,

torde även böra gälla laboratorn vid centralanstaltens avdelning för lantbrukskemi

i så måtto, att han vid samma tidpunkt bör överflyttas till

lantbrukshögskolan såsom laborator å dess kemiska institution.

Såsom ovan anförts har emellertid allmänna civilförvaltningens löne
-

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nämnd ansett det vara tveksamt, huruvida nämnda befattningshavare

kunna åläggas att övergå till ifrågavarande befattningar vid lantbrukshögskolan.

Under sådana omständigheter finner jag mig icke kunna ifrågasätta,

att dessa befattningshavare skola övertaga de avsedda uppgifterna

utan särskild ersättning. På grund härutav vill jag förorda, att så

länge nuvarande avdelningsföreståndarna vid centralanstaltens avdelningar

för lantbrukskemi, lantbruksbakteriologi och lantbruksbotanik bekläda

befattningar som professorer i respektive lantbrukskemi, lantbruksbakteriologi

samt lantbruksbotanik vid lantbrukshögskolan skall till en var av dem

utgå ett personligt arvode å 1,000 kronor per år, å vilket belopp dyrtidstillägg

icke må utgå. Åt nuvarande laboratorn å centralanstaltens avdelning

för lantbrukskemi bör under motsvarande förutsättningar utgå ett

personligt arvode å 500 kronor. Skulle å andra sidan förevarande

befattningshavare icke vilja övertaga de avsedda undervisningsuppgifterna

vid lantbrukshögskolan, torde de böra uppföras å övergångsstat,

med skyldighet att för avdelningsföreståndarnas del förestå och leda

försöksverksamheten i respektive lantbrukskemi, lantbruksbakteriologi

och lantbruksbotanik vid högskolan samt för nämnda laborators vidkommande

att tjänstgöra som laborator för högskolans försöksverksamhet i

kemi samt att särskilt förestå högskolans laboratorium för driftsanalyser.

Under den nu senast angivna förutsättningen torde vidare böra så ordnas,

att professuren i marklära tills vidare lämnas obesatt, varför undervisningen

i kemi och marklära torde böra ombesörjas av professorn i lantbrukskemi

vid lantbrukshögskolan samt av professorn i kemi och geologi

på övergångsstat vid Ultuna lantbruksinstitut, så länge han står kvar i

denna egenskap, och därefter av förutnämnde professorn med tillhjälp

av speciallärare. Vidare torde ej heller professuren i lantbruksbakteriologi

böra tillsättas, utan torde undervisningen böra skötas av speciallärare,

varjämte likaledes endast en av professurerna i botanik böra besättas

med ordinarie innehavare, under det att återstående del av till

dessa professurer hörande undervisning finge omhänderhavas av speciallärare.

Laboratorsbefattningen vid högskolans kemiska institution torde ej

heller böra tillsättas, så länge nämnde laborator vid centralanstaltens

kemiska avdelning står kvar på övergångsstat. Befattningarna som avdelningsföreståndare

vid centralanstaltens avdelningar för lantbrukskemi,

lantbruksbotanik och lantbruksbakteriologi samt som laborator å nämnda

anstalts avdelning för lantbrukskemi böra sålunda under alla omständigheter

indragas från och med den 1 november 1932.

Särskilda åtgärder för besättandet den 1 juli 1932 av professurer torde

följaktligen icke böra vidtagas annat än i fråga om följande, nämligen

antingen professuren i lantbrukskemi eller i marklära, eventuellt en av

botanikprofessurerna, professuren i kulturteknik samt professuren i husdjurens

anatomi och fysiologi.

Ben omständigheten, att förenämnda tre avdelningsföreståndare vid

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

centralanstalten skulle stå kvar å centralanstaltens stat under tiden 1

juli—1 november 1932, bör givetvis icke utgöra hinder för dem att biträda

vid planläggningen av vederbörande institutioner vid högskolan,

övriga professurer vid högskolan, nämligen i allmän jordbrukslära,

växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och

skötsel, lantbruksekonomi med handelslära och bokföring samt eventuellt

den ena i lantbruksbotanik m. m„ böra tillsättas från och med den 1 juli

1933. Det torde böra få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga

bestämmelser rörande förfarandet vid det första tillsättandet av

professurer vid lantbrukshögskolan. Kungl. Majit bör därför av riksdagen

bemyndigas att vidtaga erforderliga åtgärder för befattningarnas

tillsättande.

Den till centralanstaltens förevarande tre avdelningar hörande vaktmästarpersonalen

torde böra överflyttas till lantbrukshögskolan, där likaledes

torde kunna beredas syselsättning åt vid förenämnda avdelningar

anställda assistenter.

Såsom högskolans styrelse torde under övergångstiden institutets styrelse,

förstärkt med lantbruksstyrelsens chef och högskolans rektor, sedan

denne hunnit förordnas, kunna fungera. Såsom de sakkunniga föreslagit,

torde högskolans rektor under övergångsåren allenast böra förordnas för

ett år i sänder.

Jag biträder lärarrådets vid Ultuna förslag rörande villkor för inträde

vid högskolan under en viss övergångstid för personer, som avlagt agronomexamen

enligt gamla ordningen. Huruvida åtgärder böra vidtagas

för att möjliggöra en förkortning av studietiden för dylika studerande,

torde få ankomma å högskolans styrelse.

Vidkommande härefter den nya växtskyddsanstalten torde densamma

likaledes böra träda i verksamhet den 1 november 1932. Centralanstaltens

avdelning för entomologi samt återstående del av dess lantbruksbotaniska

avdelning böra upphöra med sin verksamhet samma dag. Nuvarande befattningar

som avdelningsföreståndare vid centralanstaltens entomologiska

avdelning, laborator vid centralanstaltens botaniska avdelning och laborator

vid den entomologiska avdelningen indragas från och med nämnda

dag. Den sistnämnda befattningen är vakant. Nuvarande innehavarna

av de båda övriga befattningarna torde böra uppföras å övergångsstat,

med skyldighet för nuvarande avdelningsföreståndaren för centralanstaltens

entomologiska avdelning att tjänstgöra som föreståndare för växtskyddsanstaltens

entomologiska avdelning och som denna anstalts chef

samt med skyldighet för nuvarande laboratorn vid centralanstaltens botaniska

avdelning att tjänstgöra såsom föreståndare för antingen den växtpatologiska

eller den adminstrativa avdelningen vid växtskyddsanstalten.

Nämnda båda befattningshavare böra tillerkännas med de nya befattningarna

vid växtskyddsanstalten förenade avlöningsförmåner, i den

mån dessa överstiga vad de uppbära på grund av sina nuvarande befattningar.

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Åtgärder böra vidtagas för att till den 1 november 1932 besätta en avdelningsföreståndarbefattning

vid växtskyddsanstalten. Bemyndigande

härtill torde böra lämnas Kungl. Maj:t av riksdagen. Vaktmästaren vid

centralanstaltens entomologiska avdelning torde även böra överföras till

övergångsstat med skyldighet att ombesörja vaktmästargöromålen vid

växtskyddsanstalten. Assistenterna vid centralanstaltens entomologiska avdelning

torde kunna bibehållas i motsvarande befattningar vid växtskyddsanstalten.

Centralanstaltens båda återstående avdelningar med undantag för dess

underavdelning för mejeribantering, vartill jag återkommer längre fram,

böra från och med den 1 november 1932 bilda den nya centralanstalten för

försöksväsendet å jordbruksområdet. Med hänsyn till byggnadsarbetets

fortskridande vid Ultuna kan anstalten icke flyttas till sistnämnda plats

förrän under loppet av år 1935. Under tiden torde anstalten följaktligen

böra vara kvar i den nuvarande förläggningen å Experimentalfältet. Anstalten

bör från och med den 1 november 1932 och till förflyttningen till

Ultuna provisoriskt hava samma styrelse som växtskyddsanstalten. Denna

styrelse bör dock under nämnda övergångstid förstärkas med centralanstaltens

chef. Sedan den kemiska avdelningen upphört med sin verksamhet,

torde vissa provisoriska laboratorieanordningar åt centralanstalten

böra komma till stånd under övergångstiden.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet.

Vid behandlingen av frågan örn övergången från nuvarande förhållanden

vid institutet å Alnarp till den föreslagna nya ordningen hava de

sakkunniga först upptagit frågan örn själva undervisningens omläggning.

Deras förslag i denna del innebär — med tre års förskjutning i tid — följande.

Vid Alnarp borde agronomkurs enligt det nya systemet taga sin början

den 1 november 1932. Till skillnad från förhållandet vid Ultuna borde

emellertid elever vid agronomkurs enligt nuvarande system vinna inträde

vid Alnarp även hösten 1931. Elev, som hösten 1930 vunnit inträde vid

agronomkurs vid Ultuna eller Alnarp, borde erhålla möjlighet att under

studieåret 1932—1933 genomgå konsulentkurs. Enär dylik kurs icke lämpligen

syntes kunna förläggas till Ultuna nämnda år, torde all konsulentundervisning

— jordbruks-, husdjurs- och mejerilinje — under läsåret

1932—1933 böra koncentreras till Alnarp. Senare torde konsulentkurs

icke böra anordnas, och de elever, som hösten 1931 önskade vinna inträde

vid agronomkurs, borde sålunda före antagandet underrättas örn att de

icke torde kunna beredas tillfälle att erhålla ytterligare utbildning i konsulentkurs.

Den omorganiserade undervisningen vid mejeriinstitutet borde taga sin

början den 1 november 1933. Undervisningsåren 1931—1932 och 1932—1933

borde, såsom tidigare högre undervisning på ifrågavarande område, meddelas

inom konsulentkursens mejerilinje.

Högre lantbrukstmdervisnings8akkunniga.

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Slutligen syntes undervisningen vid trädgårdsinstitutet böra taga sin

början den 1 november 1934.

I överensstämmelse med vad ovan anförts borde sålunda räknas med

följande kategorier av studerande vid Alnarp under nedan angivna undervisningsår:
1930—

1931: elever tillhörande båda årsavdelningarna (äldre och yngre)

vid agronomkurs enligt nuvarande system samt konsulentkurs (även

på mejerilinjen);

1931— 1932: lika som under läsåret 1930—1931;

_ 1932—1933: elever tillhörande äldre årsavdelning vid agronomkurs enligt

nuvarande system, yngre årsavdelning vid agronomkurs enligt det

nya systemet samt konsulentkurs på samtliga tre studielinjer;

1933— 1934: elever tillhörande håda årsavdelningarna vid agronomkurs

enligt det nya systemet samt första årsavdelningen vid den nya mejerikursen;

samt

1934— 1935: elever tillhörande båda årsavdelningarna vid agronomkurs

enligt det nya systemet, båda årsavdelningarna vid den nya högre mejerikursen

samt första årsavdelningen vid den nya högre trädgårdskursen

(vid sistnämnda kurs borde, såsom förut motiverats, elever åtminstone

tillsvidare vinna inträde endast vartannat år).

Med avseende på lärår!rågan under övergångstiden hava de sakkun

niga anfört i huvudsak följande (vissa justeringar på grund av framflyttningen

i tid äro här vidtagna).

I fråga om mejeriinstitutets fast anställda lärare hade icke föreslagits

någon ändring beträffande antal och tjänsteställning. På grund därav

borde det vara angeläget, att den för närvarande vakanta professorsbefattningen

i mejerilära och mejeriekonomi snarast besattes med ordinarie

innehavare, för att undervisningen å detta område även under övergångstiden

måtte bliva fullt tillfredsställande. Att utnämna denna professor

på de gamla anställningsvillkoren för att därefter ett år senare genomföra

ny lönereglering för honom hade synts de sakkunniga föga ändamålsenligt.

De sakkunniga ansåge sålunda, att de båda professorsbefattningarna vid

mejeriinstitutet borde löneregleras enligt lönegraden B 30 från och med

början av budgetåret 1932/1933 ävensom att ovannämnda vakanta professur

besattes med ordinarie innehavare från och med den 1 juli 1932. Härför

talade även den omständigheten, att ifrågavarande befattningshavare

under tiden för mejeriets örn- och tillbyggnad borde hava att övervaka

arbetet. med inredning av olika institutioner för det nya mejeriinstitutet.

Slutligen borde huvudlärarbefattningen i ekonomisk trädgårdsodling

och de tre ordinarie ämneslärarbefattningarna vid trädgårdsinstitutet tillsättas

från och med den 1 november 1934.

I likhet med vad ovan framhållits i fråga örn lantbrukshögskolan torde

även beträffande ifrågakommande befattningar vid Alnarp böra utverkas

medgivande att i god tid före befattnings tillsättande vidtaga vederbörliga

åtgärder härför.

Såsom en följd av ovan föreslagna anordningar syntes följande åtgärder

böra vidtagas. Professorsbefattningarna vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut,

med undantag för de båda i mejeriämnen, borde indragas från

och med den 1 november 1933. Av de sålunda till indragning föreslagna

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

sju professorsbefattningarna vore vid denna tid tre vakanta.1 Av de fyra

återstående professorsbefattningarna torde tre, nämligen i jordbrukslära

och lantbruksekonomi, i husdjurslära samt i kemi och geologi, böra uppföras

på övergångsstat. Innehavarna av nämnda befattningar borde åläggas

att bestrida den undervisningsskyldighet, som vore förenad med närmast

jämförbara lektorat, nämligen beträffande lektoratet i:

jordbrukslära och kulturteknik: professsorn i jordbrukslära och lantbruksekonomi,

husdjurslära: professorn i husdjurslära, samt

kemi och marklära: professorn i kemi och geologi.

En dylik anordning torde enligt gällande avlöningsvillkor vederbörande

befattningshavare vara skyldiga att underkasta sig. Emellertid syntes

det icke vara troligt, att de ifrågavarande befattningshavare, vilkas professurer

icke innefattade samma ämneskombinationer som motsvarande

lektorat, personligen vore i stånd att övertaga den nu ifrågasatta undervisningsskyldigheten.

Detta gällde ämnet kulturteknik i lektoratet i jordbrukslära

och kulturteknik samt ämnet husdjurens anatomi och fysiologi

i lektoratet husdjurslära. Undervisningen i anatomi och fysiologi torde

i stället kunna åläggas laboratorn i ämnet, vilken nedan föresloges skola

överföras å indragningsstat, under det att undervisningen i kulturteknik

tillsvidare torde böra uppdragas åt speciallärare. Givetvis borde icke

uppförandet av ifrågavarande befattningshavare å övergångsstat innebära

hinder för någon av dem att, örn han till äventyrs så skulle önska, övergå

på ny lönestat.

Återstående professor, nämligen i hästskötsel samt husdjurens hälsooch

sjukvård, ävensom laboratorn i anatomi och fysiologi torde böra uppföras

å indragningsstat med den tjänstgöringsskyldighet, som kunde befinnas

lämplig. Därvid syntes vara önskvärt, att tjänstgöringsskyldigheten

finge avse, bland annat, lämplig del av undervisningen vid hovbeslagsskolan

ävensom att professorn i hästskötsel m. m. allt fortfarande finge

utöva den närmaste ledningen av nämnda skola. I fråga örn löneförmåner

för nämnda båda befattningshavare borde gälla vad i motsvarande avseende

ovan sagts beträffande lantbrukshögskolan.

Vid nuvarande trädgårdsskolan vid Alnarp anställd föreståndare ävensom

övriga ordinarie lärare borde i behörig tid uppsägas från sina befattningar

till den 1 november 1934.

De sakkunniga ville alltså föreslå, att vid de båda lantbruksinstituten

överfördes på övergångsstat tre professorer samt på indragningsstat tre

professorer och en laborator.1 2 Detta innebure, att vad de på övergångsstat

uppförda beträffade i viss mån överkvalificerad arbetskraft komme

att användas under en övergångsperiod. I fråga örn de befattningshavare,

som föresloges uppförda å indragningsstat och som till äventyrs

skulle komma att kvarstå någon längre tid där, kunde emellertid

övervägas, örn icke sådana bestämmelser kunde träffas, att vederbörande,

som så önskade, skulle mot någon nedsättning i avlöningsförmånerna

kunna befrias från all undervisningsskyldighet.

1 Den 1 november 1929 voro Lvu professorsbefattningar vakanta.

2 Enligt det ursprungliga förslaget (avseende tidpunkten 1 november 1929) skulle fyra professorer

överföras på övergångsstat samt fem professorer oell en laborator på indragningsstat.

Minskningen beror på att under tiden 1 november 1929—1 november 1933 ytterligare

tre professorer vid lantbruksinstituten komma att bliva pensionsmässiga.

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Yttranden. Något uttalande rörande de sakkunnigas förslag om förfarandet vid

övergången från den nuvarande till den föreslagna ordningen vid Alnarpsinstitutet

förekommer icke i de yttranden, som avgivits i anledning

av nämnda sakkunnigas betänkande.

Propositionen Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tillstyrkte i propositionr

249/1930. nen nr 249 till 1930 års riksdag de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

utrednings- Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava icke

försöksverk- gi01''^ något speciellt uttalande rörande de för övergången nödvändiga

samheten anordningarna i fråga örn mejeriförsöken.

m. ra. j ?

p. m. I förut omnämnda, inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. röildfiffen^av

ranc^e utbildningen av driftsledare m. m. anföres i fråga örn övergången

driftsledare vid Alnarpsinstitutet följande.

Ombildades lantbruksskolan vid Alnarp enligt i P. M. skisserade program,

torde den första fortbildningskursen böra taga sin början den 1 november

1933. Hittillsvarande agronomkurs förutsattes då upphöra den

24 oktober 1933. Med avseende på lärarfrågans ordnande under övergångstiden

syntes böra gälla, att lediga professorsbefattningar vid institutet

upprätthölles medelst vikarier till den 1 november 1933, varefter

samtliga professorsbefattningar borde indragas, utom vad gällde de båda

professurerna i mejeriämnen. Vid samma tidpunkt indroges laboratorsbefattningen

i husdjurens anatomi och fysiologi. Efter den 1 november 1933

komme ordinarie innehavare av följande indragna professurer att finnas

kvar vid institutet, nämligen i jordbrukslära och lantbruksekonomi, i hästskötsel

samt husdjurens hälso- och sjukvård, i husdjurslära samt i kemi

och geologi. Samma gällde innehavaren av ovannämnda laboratorsbefattning.

Dessa befattningshavare borde uppföras på övergångsstat. Professorn

i jordbrukslära och lantbruksekonomi torde därvid böra åläggas

att bestrida den undervisning i jordbrukslära, som enligt vad ovan föreslagits

borde tillkomma ordinarie ämnesläraren i jordbrukslära och kulturteknik.

Undervisningen i kulturteknik finge dock överlämnas åt annan

lärare. Professorn i husdjurslära torde böra åläggas att bestrida

den undervisning, som enligt ovanstående skulle åligga ordinarie ämnesläraren

i husdjurslära, dock horde de delar av undervisningsskyldigheten,

som omfattade husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och

sjukvård samt kontrollföreningsverksamhet bestridas av andra lärare.

Undervisningsskyldigheten i husdjurens anatomi och fysiologi borde åläggas

laboratorn i samma ämne och undervisningsskyldigheten i husdjurens

hälso- och sjukvård professorn i samma ämne. Denne senare borde även

åläggas undervisningsskyldighet vid hovbeslagsskolan samt den närmaste

ledningen av samma skola. Professorn i kemi och geologi borde åläggas

den undervisningsskyldighet i kemi, som enligt förevarande förslag skulle

åligga ordinarie ämnesläraren i botanik m. m. Förste lärarbefattningen

vid lantbruksskolan torde även böra uppföras på övergångsstat, varvid

befattningens innehavare borde tillförbindas att uppehålla den undervisningsskyldighet

vid lantbruksskolan, som kunde påfordras. Denne be
-

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

fattningshavare torde tills vidare kunna upprätthålla undervisningen i

kulturteknik och kontrollföreningskännedom. Under den tid, denna anordning

skulle vara förhanden, bleve assistenten i kulturteknik överflödig.

De befattningar, beträffande vilka åtgärder finge vidtagas för deras besättande

med ordinarie innehavare från och med den 1 november. 1933,

bleve då ordinarie ämneslärarbefattningarna i redskapslära m. m., i husbyggnadslära

samt i botanik m. m.

Under den tid, professor eller laborator stöde kvar på övergångsstat

och deltoge i undervisningen vid institutet, borde dylik befattningshavare

vara självskriven ledamot av såväl lantbruksskolans avdelningskollegium

som institutets lärarkollegium. Ävenledes borde han vara valbar till

rektorsbefattningen vid institutet.

I de yttranden, som avgivits i anledning av nyssnämnda P. M., förekom- Yttranden.

mer intet uttalande rörande bär förevarande fråga.

Högre kurs vid lantbruksskolan å Alnarp torde böra inrättas från och Departementsmed

den 1 november 1933. Elever vid nuvarande agronomkurs böra där- chefenför

intagas vid lantbruksinstitutet därstädes för sista gången år 1931.

I konsulentkurs å Alnarp böra elever intagas sista gången 1932, men denna

gång såväl till jordbruks- som husdjurslinjerna. De elever, som 1931 intagas

i agronomkursen, torde vid inträdet böra underrättas örn, att vidare

utbildning i konsulentkurs icke kommer att erbjudas dem.

Den högre mejeriundervisningen torde även böra taga sin början den

1 november 1933. I konsulentkurs å mejerilinjen böra följaktligen elever

intagas för sista gången 1932. Den 1 november 1932 bör ävenledes centralanstaltens

underavdelning för mejerihantering omorganiseras till

självständig avdelning, vilken intill den 1 november 1933 bör vara förlagd

till Stockholm såsom en del av centralanstalten men som vid nämnda tidpunkt

överflyttas till Alnarp.

Vid högre trädgårdskursen torde undervisningen böra taga sin början

den 1 november 1934.

Den 1 november 1933 torde följaktligen professorsbefattningarna vid

lantbruks- och mejeriinstitutet böra indragas, med undantag för båda professurerna

i mejeriämnen. Vid samma tidpunkt bör laboratorsbefattningen

i husdjurens anatomi och fysiologi vid institutet samt förste lärarebefattningen

vid lantbruksskolan å Alnarp indragas. Vid nämnda tidpunkt

lära fyra av de till indragning ifrågasatta professurerna vara besatta

med ordinarie innehavare, medan de tre återstående äro vakanta.

Innehavarna av förenämnda fyra professurer, nämligen i jordbrukslära

och lantbruksekonomi, i hästskötsel samt husdjurens hälso- och sjukvård,

i husdjurslära samt i kemi och geologi, torde böra överföras å övergångsstat.

Därvid böra de tillförbindas undervisningsskyldighet vid lantbruks ,

mejeri- och trädgårdsinstitutet i respektive jordbrukslära, husdjurens

hälso- och sjukvård, husdjurslära samt kemi och geologi. Professorerna i

jordbrukslära och lantbruksekonomi samt i husdjurslära böra icke, fastän

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

de sålunda komme att undervisa i respektive jordbrukslära oell husdjurslära

i lantbruksskolan, åläggas att såsom assistenter biträda föreståndaren

för nämnda skola. Professorn i hästskötsel samt husdjurens hälso- och

sjukvård hör åläggas att tillika undervisa vid hovbeslagsskolan samt att

utöva den närmaste ledningen av nämnda skola. Ovannämnda laboratorsbefattning

torde likaledes den 1 november 1933 vara besatt med ordinarie

innehavare. Denne hör uppföras på övergångsstat med undervisningsskyldighet

vid institutet i husdjurens anatomi och fysiologi. Likaledes

torde förste läraren vid lantbruksskolan böra uppföras på övergångsstat

med skyldighet att uppehålla den undervisning vid lantbruksskolan, som

kan komma att påfordras, samt att tills vidare fungera som föreståndarens

för nämnda skola assistent.

Med hänsyn till den personal å övergångsstat, som sålunda under en

övergångstid kommer att stå till förfogande för undervisningen vid institutet,

torde befattningarna som ordinarie ämneslärare i jordbrukslära och

kulturteknik samt i husdjurslära och mjölkhushållning vid lantbruksskolan

icke tills vidare böra tillsättas. Ej heller lärer till en början assistent

i kulturteknik böra anställas. Däremot torde åtgärder böra vidtagas

för tillsättande från och med den 1 november 1933 av ordinarie ämneslärarbefattningar

i redskapslära m. m., i husbyggnadslära samt i botanik,

zoologi och kemi. Vidare böra åtgärder vidtagas för överförandet från

och med samma dag av föreståndaren för lantbruksskolan å ny lönestat.

De båda professorerna i mejeriämnen, böra från och med den 1 juli 1933

löneregleras enligt lönegrad B 30, varjämte åtgärder böra vidtagas för

besättandet från och med nämnda dag av professuren i mejeriteknik och

mejerihushållning med ordinarie innehavare. Överassistenten vid centralanstaltens

underavdelning för mejerihantering bör från och med den

1 november 1932 överföras till övergångsstat med skyldighet att tjänstgöra

vid mejeriförsöken. Åtgärder böra dessutom vidtagas för tillsättande från

och med nämnda dag av befattningen som föreståndare för mejeriförsöken.

Vad trädgårdsskolan å Alnarp beträffar torde åtgärder böra vidtagas

för tillsättande i förekommande fall av lärarbefattningar från och med

den 1 november 1934 samt för överförandet av lärarna å ny avlöningsstat

från och med samma dag.

Slutligen torde ävenledes åtgärder böra vidtagas för överförandet av

vaktmästarpersonalen å ny lönestat.

I fråga örn institutets ledning och administration torde böra gälla, att

under den tid, professor eller laborator står kvar på övergångsstat och

deltager i undervisningen vid institutet, dylik befattningshavare bör vara

ledamot av såväl institutets lärarkollegium som lantbruksskolans avdelningskollegium

samt, i vad avser professor, vara valbar till rektor vid institutet.

Förste läraren på övergångsstat vid lantbruksskolan torde böra

vara ledamot av nämnda skolas avdelningskollegium.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

415

Enär befattningen som föreståndare för mejeriförsöken torde böra ledigförklaras

redan under budgetåret 1931/1932, torde riksdagen böra bemyn

diga Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för ifrågavarande

befattnings tillsättande.

13. Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932.

I en inom jordbruksdepartementet upprättad P. M. rörande fördelningen

av de i fråga örn förevarande förslag till den högre lantbruksundervisningens

ordnande m. m. föreslagna engångskostnaderna anföres följande.

Med hänsyn därtill, att det förslag till den högre lantbruksundervisningens

ordnande, som Kungl. Majit torde komma att underställa riksdagens

prövning, i hög grad avviker från högre lantbruksundervisningssakkunnigas

förslag, torde det knappast vara ändamålsenligt att vid

fördelningen av engångskostnaderna å de olika budgetåren taga sistnämnda

förslag till utgångpunkt. I stället torde denna fördelning böra

grundas på i viss mån andra överväganden. Vid fördelningen synes

med hänsyn till den statsfinansiella situationen kostnaderna böra fördelas

på flera budgetår. Å andra sidan bör så förfaras, att de olika

anstalterna kunna träda i verksamhet å de därför bestämda tidpunkterna.

Vidare torde märkas, att under budgetåret 1931/1932 endast förhållandevis

mindre omfattande byggnadsarbeten kunna genomföras, enär detaljförslag

i olika hänseenden först måste upprättas.

Då undervisningen vid högskolan skall taga sin början den 1 november

1932, böra vid denna tidpunkt institutionerna för kemi, marklära och bakteriologi,

för kulturteknik m. m. samt för lantbruksbotanik m. m. vara färdiga,

varför anslag till dessa byggnadsarbeten borde anvisas för budgetåret

1931/1932. Sannolikt kunna arbetena icke helt färdigställas till utgången

av nämnda budgetår, utan härför lärer även få anlitas de fyra

första månaderna av påföljande budgetår. På grund härav torde en

del av kostnaderna böra upptagas å riksstaten för budgetåret 1932/1933.

För budgetåret 1931/1932 torde sålunda böra anvisas hela beloppet för

omändring av nuvarande agronomiskt-botaniska institutionen till institution

för kulturteknik m. m., halva beloppet till omändring av nuvarande

elevbyggnaden till institution för lantbruksbotanik m. m. samt tre fjärdedelar

av beloppet till omändring av nuvarande kemiska laboratoriet till

institution för kemi m. m. Under här avsedda budgetår bör även medel

anvisas för anordnande av yttre ledningar för vatten, gas och avlopp. Det

härför erforderliga beloppet torde dock böra fördelas med tre fjärdedelar

å förevarande budgetår och en fjärdedel å påföljande. Vaktmästarbyggnadens

omändring bör påbörjas under nästa budgetår och om möjligt

slutföras till 1 november 1932. Kostnaderna torde böra fördelas med

en tredjedel å budgetåret 1931/1932 och återstoden å påföljande år. Under

budgetåret 1931/1932 torde även reparationsarbetena å restaurationsbyggnaden

böra utföras. Den nya institutionsbyggnaden för husdjurslära

m. m. torde iiven böra påbörjas under budgetåret 1931/1932 samt vara

färdigställd under början av budgetåret 1933/1934. Kostnaderna härför

torde lämpligen böra så fördelas: under budgetåret 1931/1932 en femtedel,

P. M. rörande

engångskostnadernas

fördelning

å

olika budgetår.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

under budgetåret 1932/1933 tre femtedelar samt under budgetåret 1933/1934

en femtedel. Andra byggnads- och anläggningsarbeten torde icke böra

utföras å Ultuna under budgetåret 1931/1932. Vid Alnarp torde under

nyssnämnda år inga byggnadsarbeten böra igångsättas. Däremot torde

arbetet med den nya vattenledningsanläggningen böra taga sin början

sagda år. Kostnaderna för detta arbete böra fördelas med två femtedelar

å budgetåret 1931/1932 och med tre femtedelar å påföljande år.

I överensstämmelse med vad ovan anförts torde för budgetåret 1931/

1932 böra anvisas följande anslag till engångskostnader å Ultuna och

Alnarp.

Ultuna.

Institutionen för kemi m. m.........................................

» » lantbruksbotanik m. m....................

» » kulturteknik m. m. ............................

» » husdjurslära m. m. ............................

Vaktmästarbyggnaden ........................................................

Restaurationsbyggnaden ............ ...........

Ledningar för vatten, gas, avlopp och elektriskt ljus

Alnarp.

Vattenledning................................................................................... » 50,000

Summa kronor 650,000.

Under budgetåret 1932/1933 bör vid Ultuna utöver ovan angivna byggnadsarbeten

även museibyggnaden undergå reparation. Vidare bör i

riksstaten för nämnda år upptagas hälften av det för inredning och utrustning

i fråga örn lantbrukshögskolan föreslagna beloppet samt tredjedelen

av den till undervisningsmateriel åt nämnda högskola avsedda beloppet.

För byggnadsarbeten vid Alnarp torde för sagda budgetår av de

för olika ändamål föreslagna beloppen böra anvisas, för omändringar

i slottet samt för uppförandet av demonstrationshall för husdjurslära

hela beloppet, för ändringsarbeten i kemiska laboratoriet och veterinärbyggnaden

två tredjedelar, för omändring av en dubbelvilla en tredjedel,

för till- och påbyggnad av mejeriet två tredjedelar, för nytt bostadshus

åt mejeripersonal en tredjedel, för vattenledningen tre femtedelar, för

förändring av avloppssystemet hälften samt för badinrättningen två

tredjedelar.

I överensstämmelse med vad nu anförts skulle för budgetåret 1932IHF33

böra anvisas följande anslag för engångskostnader.

Ultuna.

Institutionsbyggnad för kemi m. m....................................... kronor

» » lantbruksbotanik m. m................. »

» » husdjurslära m. m........................ »

Museibyggnaden......................................................................... »

Vaktmästarbyggnaden ................................................................ »

Ledningar för vatten, gas, avlopp och elektrisk energi .... »

Inredning och utrustning ........................................................ »

Undervisningsmateriel............................................................... »

117,500

57,500

278,000

10,000

12,000

25,600

96,400

34,000

kronor 353,500

» 58,000

» 13,100

» 92,000

» 6,000

» 2,000

» 75,400

s. 417 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 417

Alnarp.

Slottet ........................................................................................... kronor 7,850

Demonstrationshall .................................................................... » 9,000

Kemiska laboratoriet ................................................................ » 16,200

Veterinärbyggnaden................................................................... » 30,500

En dubbelvilla ........................................................................... » 5,250

Mejeriet ........................................................................................ » 140,000

Bostadshus för mejeripersonal ................................................ » 12,000

Vattenledningsanläggning ........................................................ » 75,000

Omläggning av avloppssystemet ............................................ » 20,000

Badinrättning................................................................................ » 12,200

Summa kronor 959,000.

För budgetåret 1933/1934 böra medel finnas anvisade för byggnads- och

anläggningsarbeten vid Ultuna i följande omfattning: institutionen för

husdjurslära fullbordas, hallen för övningar i exteriörlära uppföras,

rektorsbyggnaden omändras, flygelbyggnaderna repareras, växthus

m. m. uppföras, väg- och planeringsarbeten utföras. Vidare torde för

nämnda budgetår böra anvisas återstoden av de föreslagna beloppen för

inredning och utrustning samt för undervisningsmateriel för högskolan.

I fråga örn Alnarp torde under detta budgetår följande arbeten böra

fullbordas: ändringsarbetena i laboratoriet, veterinärbyggnaden och dubbelvillan,

örn- och tillbyggnadsarbetena å mejeriet, nybyggnaden av bostadshuset

för mejeripersonal, varjämte arbetena med avloppssystem och

badinrättning avslutas. Vidare torde under detta budgetår medel böra

ställas till förfogande för uppförandet av undervisningsbyggnaden för

trädgårdsskolan samt av växthusen, inredandet av elevrum i restaura1

tionsbyggnaden samt uppförandet av bostadshus för vaktmästare och

förmän; i fråga örn nu nämnda arbeten böra två tredjedelar anvisas för

budgetåret 1933/1934 och resten för påföljande budgetår. Slutligen böra

de föreslagna beloppen för inredning och utrustning samt undervisningsmateriel

åt lantbruksskolan, mejeriundervisningen samt mejeriförsöken

uppföras i riksstaten för budgetåret 1933/1934.

Anslaget till engångskostnader för budgetåret 1933/1934 torde följaktligen

böra beräknas såsom följande sammanställning utvisar:

Ultuna.

Institutionen för husdjurslära m. m. ........................................ kronor 93,000

Byggnad för övningar i exteriörlära ........................................ » 39,000

Rektorsbyggnaden ....................................................................... » 29,000

Flygelbyggnaderna ........................................................................ » 10,000

Växthus m. m................................................................................. » 70,000

Vägar och planeringar ................................................................ » 11,900

Inredning och utrustning ............................................................ » 96,400

Undervisningsmateriel.................................................................... » 66,000

Alnarp.

Kemiska laboratoriet .................................................................... » 8,100

Veterinärbyggnaden........................................................................ » 15,200

Dubbelvillan ................................................................................... » 10,700

Mejeriet ............................................................................................ » 70,000

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 hafi. (Nr 143.) 27

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Bostadshus för mejeripersonal .................................................... kronor

Undervisningsbyggnad för trädgårdsskolan ............................ »

Växthus ........................................................................................... »

Bostadsrum i restaurationsbyggnaden........................................ »

Bostadshus åt vaktmästare och förmän .................................... »

Omläggning av avloppssystemet ................................................ »

Badinrättning ............................................................................... »

Inredning, utrustning och undervisningsmateriel.................... .»

22,000

55,800

26,000

17,900

14.000

20.000

6,100

111,000

Summa kronor 792,100.

För budgetåret 1934/1935 torde å riksstaten anslag höra upptagas för

uppförande vid Ultuna av institutionsbyggnad åt centralanstalten, försökslada

och försöksstall, anläggandet av försöksanläggning med betongparceller

samt för yttre ledningar, vägarbeten m. m. Vidare hör för sagda

budgetår anvisas medel för inredning och utrustning av centralanstaltens

lokaler.

Vad Alnarp beträffar torde under budgetåret 1934/1935 utöver vad ovan

angivits följande arbeten böra komma till utförande: uppförande av byggnad

för förråd och samlingar vid mejeriundervisningen och av redskapshall

vid trädgårdsskolan, samt ändringsarbetena i trädgårdsskolans

gamla undervisningsbyggnad, i gamla kontorsbyggnaden samt i fråga

örn växthus. Vidare böra anslag anvisas för inredning och utrustning av

lokaler samt för undervisningsmateriel åt trädgårdsskolan.

Följande anslagsposter skulle följaktligen ingå i engångskostnaderna

för budgetåret 193411935.

Ultuna.

Institutionsbyggnad m. m. åt centralanstalten........................ kronor 383,000

Inredning och utrustning av lokaler åt centralanstalten .... » 83,000

Alnarp.

Byggnad för förråd och samlingar vid mejeriundervisningen » 25,500

Undervisningsbyggnad åt trädgårdsskolan................................ » 27,900

Ändring av gamla undervisningsbyggnaden vid trädgårdsskolan

...................................................................................... » 8,000

Ändring av gamla kontorsbyggnaden vid trädgården ........ » t 5,000

Ändring av växthus .................... » 3,000

Nytt växthus.................................................................................. » 12,900

Kedskapshall åt trädgårdsskolan ................................v.............. » 8,000

Bostadsrum i restaurationsbyggnaden........................................ » 8,900

Bostadshus åt vaktmästare och förmän ................................... » 8,000

Inredning, utrustning samt undervisningsmateriel åt trädgårdsskolan

............................................................... » 28,400

Summa kronor 551,600.

Behovet av engångsanslag under olika budgetår enligt ovanstående

approximativa beräkning framgår av följande sammanställning.

s. 419 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 143. 419

Fördelningen av engångsanslag på olika budgetår.

Budge

t å r e t

Summa

1931/1932

1932/1933

1933/1934

1934/1935

Byggnader och fasta anläggningar:

Lantbrukshögskolan .....................

600,000

500,600

252,900

—

1,353,500

Centralanstalten ..........................

—

■ —

—

383,000

383,000

Alnarpsinstitutet ...........................

50,000

328,000

265,800

107,200

751,000

Inredning och inventarier:

Lantbrukshögskolan........................

—

96,400

96,400

—

192,800

Centralanstalten ...........................

—

—

—

33,000

33,000

Alnarpsinstitutet ...........................

—

—

104,000

15,400

119,400

| Undervisningsmateriel:

Lantbrukshögskolan........................

—

34,000

66,000

—

100,000

Alnarpsinstitutet ...........................

—

—

7,000

13,000

20,000

Summa kronor

650,000

959,000

792,100

551,600

2,952,700

De i nyss berörda P. M. angivna grunderna för en approximativ beräkning

av de för genomförandet av föreliggande förslag till den högre

lantbruksundervisningens ordnande erforderliga engångskostnadernas

fördelning på olika budgetår torde i sina huvuddrag kunna godtagas.

Det bör dock särskilt understrykas, att fördelningen icke blott är ungefärlig

utan även att betrakta såsom preliminär. Under arbetenas fortgång

torde det sålunda kunna visa sig erforderligt, att de olika leden i byggnadsprogrammet

utföras i annan ordning än den i P. M. föreslagna. Dylika

förändringar i planen böra givetvis i så fall få företagas. Beträffande

de arbeten, som böra komma till utförande under budgetåret 1931/

1932, förordar jag det i P. M. framlagda förslaget. För nämnda budgetår

torde sålunda böra anvisas 650,000 kronor, varav 600,000 kronor avse lantbrukshögskolan

och 50,000 kronor Alnarpsinstitutet. Anslagen böra hava

reservationsanslags natur.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

1) dels besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det

föregående tillstyrkta förslag skola inrättas vid Ultuna en lantbrukshögskola

och en centralanstalt för försöksväsendet å jordbruksområdet'', vid

Experimentalfältet en växtskyddsanstalt samt vid Alnarp ett lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut;

2) dels för budgetåret 1931/1932 anvisa

a) för byggnadsarbeten och andra engångskostnader avseende lantbrukshögskolan

ett extra reservationsanslag av .......... kronor 600,000;

Departements
chefen.

Departe
mentschefens
hemställan.

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

b) för vattenledningsanläggning vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut ett extra reservationsanslag av ........kronor 50,000;

c) för beredande av understöd åt folkhögskola för anordnande av spe
cialkurs

för vissa lantbruksstuderande ett extra förslagsanslag

av ................................................ kronor 22,000;

d) för beredande av understöd åt elever vid specialkurs för vissa lantbruksstuderande

ett extra förslagsanslag av .............. kronor 7,500;

3) dels ock bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden 1 juli

1931—30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av befattningar

vid lantbrukshögskolan, växtskyddsanstalten och Alnarps lantbruks-, mejeri-

och trädgårdsinstitut.

Ministern för utrikes ärendena friherre Ramel anmäler, att han i så

måtto icke biträder föredragande departementschefens hemställan, att

han anser, att den högre lantbruksundervisningen borde — i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som förordats i den av herr Nilsson i Kabbarp

m. fl. avgivna, vid jordbruksutskottets utlåtande nr 89 till 1930 års

riksdag fogade reservationen — ordnas på så sätt, att de båda nuvarande

lantbruksinstituten, alltså såväl det vid Ultuna som det vid Alnarp, ombildas

och utbyggas till lantbrukshögskolor.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i föredragande departementschefens

hemställan.

Till föredragande departementschefens hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 421 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

421

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Utredning angående den högre lantbruksundervisningens ordnande................ 1

Utredning angående central anstaltens och den högre lantbruksundervisningens

inbördes ställning ...................................... 5

1930 års riksdag ................................................................................................ 7

Utredning inom jordbruksdepartementet............................................................ 8

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgårds
undervisning

............................................................................................ 9

a. Högre lantbruksundervisning sid. 9. — Departementschefen

sid. 20.

b. Högre mejeriundervisning sid. 21. — Departementschefen

sid. 24.

c. Högre trädgårdsundervisning sid. 24. — Departementschefen

sid. 27.

2. Undervisningens allmänna planläggning ................................................ 28

a. Lantbruksundervisningen sid. 28. — Departementschefen sid.

67.

b. Mejeri undervisningen sid. 73. — Departementschefen sid. 75.

c. Trädgårdsundervisningen sid. 75. — Departementschefen sid.

76.

3. Lantbrnkshögskolans yttre organisation ................................................ 77

Departementschefen sid. 99.

4. Den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten

för törsöksväsendet på jordbruksområdet....................................... 101

Departementschefen sid. 163.

5. Förläggning av de olika undervisnings- och försöksanstalterna........ 171

a. Lantbrukshögskola, centralanstalt samt växtskyddsanstalt sid.

171. —Departementschefen sid 190.

b. Lantbruksskolans högre kurs sid. 195. — Departements
chefen

sid. 196.

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Sid.

c. Anstalt för den högre mejeriundervisningen samt för mejeri
försök

sid. 196. — Departementschefen sid. 202.

d. Anstalt för högre trädgårdsundervisning sid. 205. — Departe
mentschefen

sid. 205.

6. Inträdesfordringar....................................................................................... 206

a. Lantbrukshögskolan sid. 206. — Inträdesfordringar sid. 206.

— Departementschefen sid. 209. — Specialkurs för lantbruksstuderande

sid. 213. — Departementschefen sid. 227.

b. Lantbruksskolans högre kurs sid. 229. — Departementschefen

sid. 231.

c. Mejeriundervisningen sid. 232. — Departementschefen sid.

234.

d. Trädgårdsundervisningen sid. 235. — Departementschefen

sid. 236.

7. Undervisning och examina....................................................................... 236

a. Lantbrukshögskolan sid. 236. — Departementschefen sid.

258.

b. Lantbruksskolans högre kurs sid. 260. — Departementschefen

sid. 268.

c. Mejeriundervisningen sid. 269. — Departementschefen sid.

274.

d. Trädgårdsundervisningen sid. 275. — Departementschefen

sid. 280.

8. Befattningshavare och administration .................................................... 280

a. Lantbrukshögskolan sid. 280. — Befattningshavare sid. 280. —

Departementschefen sid. 296. — Befattningshavarnas avlöningsförhållanden

sid. 297. — Departementschefen sid.

306. — Administration sid. 308 — Departementschefen

sid. 310.

b. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet sid.

s 310. — Departementschefen sid. 312.

c. Växtskyddsanstalten sid. 313. — Departementschefen sid. 314.

d. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut sid. 314. —

Behovet av befattningshavare sid. 314. — Departementschefen

sid. 327. — Befattningshavarnas avlöning och

tjänsteställning sid. 330. -— Departementschefen sid. 338.

— Administration sid. 341. — Departementschefen sid.

342.

9. Elever.................................................................................................... ...... 342

Departementschefen sid. 347.

s. 423 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

423

10. Lokaler och utrustning ...

Sid.

347

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten och växtskyddsanstalten

sid. 347. — Lokaler sid. 347. — Inredning m. m. sid.

363. — Departementschefen sid. 367.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet sid. 370. — De
partementschefen

sid. 385.

11. Årliga kostnader för undervisningen och försöksverksamheten

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten och växtskyddsanstalten

sid. 386. — Lantbrukshögskolan sid. 386. — Centralanstalten

sid. 393. — Växtskyddsanstalten sid. 395. — Departementschefen

sid. 396.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet sid. 396. — De
partementschefen

sid. 400.

12. Övergången från nuvarande förhållanden till ovan föreslagna

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten samt växtskyddsanstalten

sid. 401. — Departementschefen sid. 405.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet sid. 409. — De
partementschefen

sid. 413.

(utom löner)

386

organisation

401

13. Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932

415

Departementschefen sid. 419.

Departementschefens hemställan ........

419

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den högre lantbruksundervisningens ordnande m. m. jämte en i ämnet väckt motion. a1 i texten
  2. JoU 1931:80 Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn förnyad utredning med avseende på möjligheten att anknyta den högre lanthruksundervisningen och den statsunderstödda för s. 1 i texten
  3. JoU 1931:1 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1931/1932 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet äve s. 8 i texten