Kungl. Maj:ts proposition nr 148
1931-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:148, Kungl. Maj:ts proposition nr 148
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
1
tfr 148.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för löjtnanten A. G. Molin från viss betalningsskyldighet;
qiven Stockholms slott den 26 februari
1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över f örsvar särén den för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
(Jarl Ekman.
Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 26 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.
Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:
Under tjänstgöring vid Västgöta regemente den 5 december 1925 blev
furiren vid regementet G. E. Hallonqvist träffad av ett gevärsskott i vänstra
underbenet, med påföljd, att detta måste amputeras. Skottet hade avlossats
av värnpliktige N. E. Ström, under det denne under Hallonqvists befäl deltagit
i övning i s. k. posttjänst, varvid skarp ammunition icke skulle komma
till användning. Före nämnda övning hade Ström under befäl av dåvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 129 käft. (Nr 148.)
488 81
2 Kungl. Majda proposition nr 1 il8.
fänriken vid regementet, numera löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente
A. G. Molin övats i korthållsskjutning med skarp ammunition.
Ifrågavarande tilldragelse gjordes till föremål för handläggning vid krigsrätt.
Yid krigsrätten anförde vederbörande åklagare följande: Olyckshändelsen
måste hava förorsakats därav, att Ström efter korthållsskjutningen haft en
patron kvar i geväret. Enär Ström och Molin uraktlåtit, Ström att efter
målskjutningens slut uttaga samtliga i geväret kvarvarande patroner och
Molin att vederbörligen kontrollera, att ej någon patron funnits kvar i
geväret, hade Ström och Molin gjort sig skyldiga till tjänstefel ävensom
till vållande av den Hallonqvist ågångna skadan. Härför yrkade åklagaren,
att Ström och Molin måtte dömas till ansvar för tjänstefel och vållande till
kroppsskada. Hallonqvist instämde i åklagarens ansvarstalan samt yrkade
vidare förpliktigande för Ström och Molin att solidariskt till honom utgiva
viss ersättning i anledning av den honom åsamkade skadan.
Målet avgjordes slutligen av Kungl. Majit genom utslag den 11 maj 1927.
Ström och Molin dömdes att för vårdslöshet i tjänstens utövning undergå
disciplinstraff, Ström av vaktarrest i fem dagar samt Molin av arrest utan
bevakning i två dagar. För vållande till kroppsskada dömdes Ström och
Molin att till kronan böta envar 50 kronor. Slutligen förpliktades Molin
och Ström, en för båda och båda för en, att till Hallonqvist utgiva dels
ersättning för sveda och värk samt stadigvarande lyte med 3,000 kronor,
dels ock en årlig livränta av 293 kronor 33 öre att utgå för tiden från och
med den 1 september 1926 och erläggas med en tolvtedel för varje månad.
Hallonqvist anhängiggjorde talan jämväl mot kronan samt yrkade —
under förmälan att anledning funnes till antagande, att Molin och Ström
saknade tillgångar till gäldande av den dem ådömda ersättningen — att
det måtte åläggas kronan att till Hallonqvist utgiva ersättning för ifrågavarande,
honom tillfogade skada. Genom Kungl. Majits dom den 25 oktober
1929 förpliktades kronan att, i den män Hallonqvist icke förut av Molin
och Ström uppburit ersättning för i nyss nämnt avseende liden skada,
solidariskt med dessa till Hallonqvist utgiva ersättning för sveda och värk
samt stadigvarande lyte ävensom årlig livränta, allt med belopp, som ovan
angivits.
Beträffande de närmare omständigheterna i nu berörda rättegångar hänvisas
till Nytt juridiskt arkiv Avd. I årg. 1927, ref. 71, sid. 248—254 och
årg. 1929, ref. 159, sid. 550—555.
I proposition nr 76 till 1930 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att
riksdagen måtte medgiva, att den Hallonqvist tillerkända årliga livräntan
av 293 kronor 33 öre finge från och med budgetåret 1930/1931 bestridas
från anslaget till allmänna indragningsstaten. Propositionen vann riksdagens
bifall. I fråga örn det Hallonqvist tillerkända skadeståndet, 3,000
kronor, samt den å tiden före ingången av nämnda budgetår belöpande
livräntan förordnade Kungl. Majit genom brev den 27 juni 1930, att dessa
belopp skulle gäldas av lantförsvarets anslag till extra utgifter.
Sedan Kungl. Maj/t väckt talan mot Molin med yrkande örn åläggande
Kungl Majus proposition nr 148.
3
för honom att till kronan utgiva, vad kronan genom domen den 25 oktober
1929 ålagts ixtbetala till Hallonqvist, jämte ränta och rättegångskostnad,
förpliktade rådstuvurätten i Östersund genom utslag den 13 oktober 1930,
nr 115, som vunnit laga kraft, Molin att till kronan utgiva, dels ett belopp
av tillhopa 4,173 kronor 32 öre — motsvarande ej mindre ovannämnda ersättning
för sveda och värk samt stadigvarande lyte, 3,000 kronor, än även
livränta efter 293 kronor 33 öre för tiden från den 1 september 1926 till
den 1 september 1930 — jämte viss ränta, dels årligen 293 kronor 33 öre
från den 1 september 1930 att utbetalas med en tolvtedel förskottsvis varje
månad, dels ock kronans rättegångskostnader i målet, 112 kronor 80 öre.
Genom beslut den 20 oktober 1926 tillerkände riksförsäkringsanstalten
Hallonqvist en årlig livränta av 880 kronor att utgå från och med den 1
september samma år. Av livräntan utgår 495 kronor enligt förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, samt 385 kronor enligt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring
för olycksfall i arbete. Vidare har riksförsäkringsanstalten till
Hallonqvist utbetalt ersättning för ett konstgjort ben med 225 kronor samt
för läkarbetyg m. m. med 14 kronor.
Sedan riksförsäkringsanstalten, efter stämning till rådstuvurätten i Östersund,
yrkat åläggande för Molin att till anstalten utgiva två tredjedelar av
det belopp, anstalten till och med den 30 juni 1930 utbetalt till Hallonqvist,
biföll rådstuvurätten i utslag den 13 oktober 1930, nr 117, vilket utslag
vunnit laga kraft, riksförsäkringsanstaltens i målet förda talan samt ålade
Molin att till riksförsäkringsanstalten utgiva 2,408 kronor 22 öre jämte
ränta.
I skrivelse den 30 oktober 1930 har Molin — under förmälan att han,
som saknade förmögenhet, vore helt hänvisad att leva på sin lön, samtidigt
som han hade att avbetala skulder, som åsamkats honom genom hans utbildning
— anhållit örn befrielse från den honom enligt rådstuvurättens i
Östersund förenämnda båda utslag ålagda betalningsskyldigheten.
Arméförvaltningens civila departement har i yttrande den 4 november 1930
— under framhållande att departementet syntes hava att yttra sig angående
förevarande ansökan allenast i den del, densamma avsåge kronans fordran
hos Molin enligt rådstuvurättens i Östersund utslag nr 115 — tillstyrkt,
att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition angående efterskänkande
såväl av det i utslaget avsedda fordringsbeloppet 4,173 kronor
32 öre jämte ränta m. m. som ock kronans framdeles blivande fordringar
hos Molin på grund av ytterligare utbetalningar till Hallonqvist enligt den
i nämnda utslag angivna grund.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 15 december 1930 förklarat
sig icke vilja motsätta sig bifall till Molins framställning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Statskontoret, som den 17 januari 1931 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört följande.
Genom rådstuvurättens i Östersund ifrågavarande två utslag hade Molin
förpliktats att utgiva dels till kronan ett belopp av tillhopa 4,173 kronor 32
öre jämte ränta ävensom ett ärligt belopp av 293 kronor 33 öre från den
1 september 1930 samt ersättning för rättegångskostnader med 112 kronor
80 öre, dels ock till riksförsäkringsanstalten ett belopp av 2,408 kronor 22
öre jämte ränta. Enligt nämnda utslag ålåge det alltså Molin att erlägga genast
ett belopp av tillsammans 6,694 kronor 34 öre förutom ränta samt årligen
ett belopp av 293 kronor 33 öre. Det syntes statskontoret uppenbart, att
redan denna betalningsskyldighet — frånsett Molins eventuella ersättningsskyldighet
gent emot riksförsäkringsanstalten — vore av den storlek, att
densamma icke kunde av Molin gäldas utan ett för lång tid framåt oskäligt
betungande av hans ekonomi. Enligt Molins obestridd lämnade uppgift
saknade han nämligen andra tillgångar än sin lön och måste dessutom avbetala
skulder, åsamkade för hans utbildning. Örn således redan Molins
ekonomiska ställning talade för efterskänkande av beloppet, bleve en sådan
åtgärd enligt statskontorets mening så mycket mera motiverad, örn man beaktade
de förhållanden, under vilka hans skadeståndsplikt gent emot Hallonqvist
uppkommit. Den vårdslöshet i tjänsten, varå denna ersättningsskyldighet
grundade sig — underlåtenhet att efter slutad skjutövning med värnpliktige
Ström kontrollera, att ej någon patron funnits kvar i Ströms gevär
— hade nämligen varit av den lindriga art, att densamma ej förskyllt annan
bestraffning än disciplinstraff av arrest utan bevakning i två dagar, varjämte
Molin för vållande till kroppsskada dömts att böta 50 kronor till kronan.
De för Molin ytterst betungande ekonomiska konsekvenser, som berörda
tjänstefel medfört, måste därför anses icke stå i rimligt förhållande till felets
storlek. På grund av vad sålunda anförts, kunde statskontoret icke finna
annat än att skäligheten bjöde, att Molin befriades från utgivande av de genom
rådstuvurättens i Östersund berörda två utslag utdömda beloppen.
Molins framställning avsåge endast åtgärd i sådan riktning. Emellertid
ville det synas, som örn skäl förelåge för efterskänkande även av riksförsäkringsanstaltens
blivande fordringar a Molin på grund av den från anstalten
utbetalda livräntan till Hallonqvist. Riksförsäkringsanstalten hade
icke direkt yttrat sig härom men syntes, av dess yttrande i ärendet att döma,
icke liava något att erinra mot en sådan åtgärd. Statskontoret finge
i avseende å denna del av ärendet framhålla, att genom rådstuvurättens i
Östersund vederbörande utslag måste anses fastställa att Molin vore ersättningsskyldig
mot riksförsäkringsanstalten för två tredjedelar av den därifrån
utgående livräntan å 880 kronor. Såsom ovan antytts, ansåge statskontoret
skäligt, att Molin befriades jämväl från skyldigheten att årligen utgiva detta
belopp. Formellt sett kunde naturligtvis häremot invändas, att det vore
olämpligt att redan nu avstå från rätten till en ersättning, som först framdeles
kunde i laga ordning fastställas, men då det torde kunna med så
gott som fullständig visshet förutses att, örn intet åtgjordes, nya stämningar
komrne att uttagas å Molin med därefter följande fällande utslag och nya
nådeansökningar, syntes det statskontoret obetingat lämpligast att nu på en
gång få hela frågan definitivt avgjord.
Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, ej mindre att Molin befriades från honom jämlikt rådstuvurättens
i Östersund två särskilda utslag den 13 oktober 1930 åliggande skyldighet
att till kronan och riksförsäkringsanstalten utgiva dels genast ett
belopp av tillhopa 6,694 kronor 34 öre jämte viss ränta, dels ock ett årligt
5
Kungl. Majus proposition nr 148.
belopp av 293 kronor 33 öre från den 1 september 1930, än även att statsverket
avstode från de fordringsanspråk, som framdeles kunde komma att
resas mot Molin på grund av utbetalning till Hallonqvist från riksförsäkringsanstalten
av en livränta å 880 kronor.
Av utredningen i ärendet framgår, att vissa förmildrande omständigheter Departementstala
till Molins förmån. Vederbörande myndigheter hava också tillstyrkt, chefen.
att kronans och riksförsäkringsanstaltens genom lagakraftvunna domstolsutslag
fastställda fordringar hos Molin måtte helt efterskänkas. Härjämte har
statskontoret förordat, att Molin jämväl befrias från betalningsskyldighet
med avseende å de livräntebelopp, som riksförsäkringsanstalten för tiden
efter den 30 juni 1930 erlägger till Hallonqvist. Mig synes det emellertid
i viss måll betänkligt att helt befria Molin från den ersättningsskyldighet,
han på grund av vårdslöshet i tjänsten ådragit sig. Jag anser mig däremot
kunna tillstyrka att Molin befrias från redan föreliggande samt framdeles
uppkommande ersättningsskyldighet, på det villkor att han inom viss
tid, förslagsvis den 1 augusti 1931, till arméförvaltningens civila departement
inbetalar ett belopp, vilket jag på grund av vad i ärendet förekommit
anser böra sättas till 1,000 kronor. Detta belopp torde böra tillgodoföras
lantförsvarets anslag till extra utgifter.
På grund av det sålunda anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente Arne Georg Molin
befrias
dels från den honom jämlikt rådstuvurättens i Östersund två särskilda
utslag den 13 oktober 1930 ålagda skyldighet att utgiva ej mindre till Kungl.
Majit och kronan samt riksförsäkringsanstalten ett belopp av sammanlagt
6,694 kronor 34 öre jämte ränta, än även till Kungl. Majit och kronan ett årligt
belopp av 293 kronor 33 öre räknat från den 1 september 1930;
dels ock från ersättningsskyldighet med avseende å de livräntebelopp,
riksförsäkringsanstalten för tiden efter den 30 juni 1930 utbetalt eller kommer
att utbetala till förre furiren G. E. Hallonqvist på grund av ifrågavarande,
honom den 5 december 1925 åsamkade skada;
allt under det villkor, att Molin före den 1 augusti 1931 till arméförvaltningens
civila departement inbetalar ett belopp av 1,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Broberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1931:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för löjtnanten A. G. Molin från viss betalningsskyldighet jämte en i ämnet v s. 1 i texten
- SU 1931:71 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn befrielse för löjtnanten A. G. Molin från viss betalningsskyldighet. s. 1 i texten
- SU 1931:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för löjtnanten A. G. Molin från viss betalningsskyldighet jämte en i ämnet väckt motion. s. 13 i texten