Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 151

1931-02-20 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:151, Kungl. Maj:ts proposition nr 151

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1

IST 151.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen meri förslag till

förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs

hustru och barn (familjeunderstöd); given Stockholms

slott den 20 februari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anmäler fråga om

ändrade bestämmelser rörande understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru

och barn (familjeunderstöd) samt anför:

Enligt förordning den 1 juni 1912 kunna värnpliktigs hustru och barn

under den tid, den värnpliktige fullgör honom åliggande värnpliktstjänstgöring

i fredstid, erhålla understöd av statsmedel (familjeunderstöd), därest

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 132 käft. (Nr 151.)

Oällande

bestämmelser.

417 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

1928 års

statsrevisorer.

2 Kungl. Majlis proposition nr 151.

understöd är nödvändigt för deras uppehälle. Understödet utgår nied visst

belopp för varje dag, som den värnpliktige äger tillgodoräkna sig såsom tjäustgöringsdag,

in- och utryckningsdagar inbegripna. Själva beloppet växlar

med hänsyn till familjens sammansättning och hustruns arbetsförmåga.

Sedan år 1917 hava enligt särskilda kungörelser utgått vissa tillägg till

de i 1912 års förordning angivna understödsbeloppen. Inräknas dessa tillägg,

utgå understöden med följande belopp för dag räknat:

till arbetsför .hustru och ett barn ...................................................

» » » » två eller flera barn ................................

» mindre arbetsför hustru.............................................................

» » » » och ett barn .......................................

» » » » » två eller flera barn .....................

» ett barn, örn fadern är änkling eller frånskild ........................

» två eller flera barn, örn fadern är änkling eller frånskild......

kr. 1: 35

» 1:75

» 1:35

» 1:75

» 2:20

» 1: 35

» 1: 75

Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet med

inom äktenskap födda. Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.

Den värnpliktige skall själv bidraga till understödet med Vs av det

honom tillkommande penningbidraget.

I enlighet med de närmare föreskrifter rörande tillämpningen av ifrågavarande

förordning, som äro meddelade i förordning den 10 juni 1912 (med

senare ändringar), skall ansökan örn familjeunderstöd göras av den värnpliktige.

Därvid skola lämnas vissa uppgifter enligt fastställt formulär, och

å detta skola tecknas vissa intyg av präst i den församling, där den värnpliktige

är kyrkoskriven, samt å landet av kommunalnämndens ordförande

och i stad av fattigvårdsstyrelsens ordförande eller motsvarande myndighet.

Ansökningen skall ställas till länsstyrelsen i det län, där den värnpliktige

är kyrkoskriven, resp. Överståthållarämbetet, men ingivas eller insändas till

chefen för det regemente (kår, detachement) eller till beväringsbefälhavaren

vid den flottans station, där den värnpliktige skall fullgöra sin tjänstgöring.

Ansökning må ej göras tidigare än en månad före bestämd inryckningsdag

och i regel ej senare än 21/i månader efter nämnda dag. Chef eller befälhavare

översänder ansökningshandlingarna till länsstyrelsen (Överståthållarämbetet),

som prövar, huruvida och till vilket belopp för dag understöd skall

utgå, samt bestämmer till vem det skall utbetalas (den värnpliktiges hustru eller

annan person, som har vårdnaden örn hans barn). Utbetalningen sker genom

vederbörande militära befälhavares försorg medelst postanvisning. Då ansökning

örn familjeunderstöd gjorts, låter nämnde chef eller befälhavare

innehålla Vs av det sökanden tillkommande penningbidraget. Har sådant

innehållande ej kunnat ske under tjänstgöringstiden, minskas familjeunderstödet

med motsvarande belopp.

I berättelsen örn granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden ''/; 1927—30/8 1928 anförde riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 151. 3

dagens revisorer rörande lantförsvarets anslag till understöd åt vissa värnpliktigas

familjer bl. a. följande.

»För att något närmare belysa utgifterna å ifrågavarande anslag vilja

revisorerna meddela följande uppgifter angående utbetalta familj eun der stöd

vid vissa truppförband under budgetåret 1927/1928

Kronobergs regemente........,................... kronor 3,370:35

Hallands regemente .............................. » 3,302: 70

Norra skånska infanteriregementet...... » 5,609: 50

Södra skånska infanteriregementet...... » 8,713:85

Vendes artilleriregemente ..................... » 3,642: 95

Jönköpings-Kalmar regemente ............ » 1,763: 20

Smålands artilleriregemente.................. » 3,921: 45

Skaraborgs regemente........................... » 3,948: 60

Bohusläns regemente .......................... » 6,669:70

Svea livgarde......................................... » 5,676:35

Göta livgarde.......................................... » 7,392: 90

Dalregementet ...................................... » 6,092:35

Hälsinge regemente .............................. » 10,271:85

Västerbottens regemente .................... » 2,932:95

Jämtlands fältjägarregemente.............. » 5,242: —

Västernorrlands regemente .................. » 6,544:80

Norrbottens regemente ........................ » 5,161:10

Det har förefallit revisorerna, som jämväl tagit del av vissa länsstyrelsers

beslut angående understöd åt värnpliktigas familjer, som örn vid avgörande

av frågan, huruvida behov av understöd föreligger, olika principer följas av

de olika länsstyrelserna. Detta förhållande kan i viss män vara orsaken till

att, såsom av ovanstående sammanställning framgår, vid truppförband av

ungefär samma storlek beloppen av utbetalta understöd variera högst betydligt.

Kevisorerna anse det önskvärt, att åtgärder vidtagas för ernående

av en någorlunda enhetlig tillämpning av förevarande bestämmelser.»

Med anledning av dessa uttalanden från statsrevisorernas sida anförde

1929 års riksdag i till Konungen ställd skrivelse nr 4 A rörande anslaget

till familjeunderstöd bl. a. följande.

»Yad riksdagens revisorer anfört i fråga örn förevarande anslags användning,

synes riksdagen tala för att en undersökning bör ske, i vad mån olika

principer vid understödens utbetalning vinna tillämpning. Det torde därvid

jämväl böra tagas i övervägande, huruvida icke beträffande styrkandet av

understödsbeliovet och försörjningsskyldigheten kompletterande bestämmelser

böra meddelas. Av de intyg, som i sådant hänseende nu skola lämnas av

vederbörande kommunala myndigheter, torde nämligen icke alltid med full

säkerhet framgå, att anledning verkligen föreligger för statsverket att bidraga

till underhållet av den värnpliktiges anhöriga under tid, han fullgör värnpliktstjänstgöring.

Jämväl torde böra övervägas, örn icke i de fall, då en

värnpliktig har viss försörjningsskyldigliet enligt träffat avtal, understödet

bör utgå endast med så högt belopp, som skulle hava tillkommit den underhållsberättigade,

därest försörjningsskyldigliet fullgjorts i enlighet med

avtalet.»

1929 <J»

riksdag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utredning

inom försvarsdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Över riksdagens skrivelse i nu anförda del infordrades yttranden från

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna, därvid tillika begärdes upplysning

1) rörande antalet till vederbörande myndighet under 1929 överlämnade

ansökningar örn familjeunderstöd; 2) hur många av dessa ansökningar som

avsett understöd till barn utom äktenskap; 3) hur många av ansökningarna

som beviljats resp. avslagits samt hur många som avslagits på den grund,

att behov av understöd ej ansetts föreligga; 4) huruvida vid behovsprövningen

viss norm tillämpades samt i så fall vilken; 5) huruvida de uppgifter,

som lämnades enligt det fastställda ansökningsformuläret, i allmänhet

vore tillfyllest samt, därest så ej vore fallet, vilka ytterligare uppgifter som

kunde anses önskvärda; 6) huruvida det enligt myndighetens erfarenhet i

någon större utsträckning förekomme, att där värnpliktig lämnade underhållsbidrag

enligt avtal eller utslag, beviljat familjeunderstöd överstege det

avtalade eller utdömda underhållsbidraget; samt 7) huruvida bestämmelserna

rörande familjeunderstöd i något hittills ej berört avseende enligt myndighetens

uppfattning vore i behov av revision.

Jämväl från chefen för generalstaben och statens fattigvårdsinspektör infordrades

yttranden.

Sedermera verkställdes inom försvarsdepartementet genom särskilt tillkallad

person utredning i ärendet. Resultatet av utredningen sammanfattades i

en promemoria rörande ändrade bestämmelser om familjeunderstöd vid

värnpliktstjänstgöring. Vid promemorian voro fogade utkast dels till ändrad

lydelse av §§ 1 och 2 i den grundläggande förordningen av den 1 juni 1912,

dels till ändrad lydelse av §§ 1, 4 och 8 i tillämpningsförordningen den 10

juni 1912, dels ock till nytt formulär för ansökan om familjeunderstöd.

Promemorian jämte därvid fogade utkast till författningsändringar och

nytt ansökningsformulär remitterades för yttrande till Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, statens fattigvårdsinspektör, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygstyrelsen, chefen för generalstaben, chefen för marinstaben,

samtliga arméfördelningschefer, militärbefälhavaren för övre Norr- .

land, militärbefälhavaren på Gotland, stationsbefälhavarna vid flottans station

i Stockholm och vid flottans station i Karlskrona samt chefen för kustartilleriet.

Sedan de begärda yttrandena inkommit, anbefalldes jämväl socialstyrelsen

att avgiva yttrande i ärendet.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för resultaten av den verkställda

utredningen, torde jag få lämna vissa uppgifter rörande de under

1929 gjorda ansökningarna örn familjeunderstöd. Uppgifterna, vilka grunda

sig på meddelanden från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, hava

sammanförts i följande uppställning:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 5

Ansökningar om familjennderstöd 1029:

Myndighet till vilken ansökningen överlämnats

Antal

inkomna

ansök-

ningar

Avseende

barn

utom

äktenskap

Beviljade

Avsl

enär

behov ej

ansetts

föreligga

agna

på

annan

grund

! ..

j Överståthållarämbetet.......................

202

91

166

13

23

Länsstyrelsen i Stockholms

län...

122

48

108

—

14

» » Uppsala

» ...

86

32

84

1

1

» » Södermanlands

»

72

27

65

1

6

» n Östergötlands

» ...

171

73

143

19

9

\ » » Jönköpings

» ...

70

17

60

1

9

» » Kronobergs

»

45

12

36

4

5

» » Kalmar

»

116

32

109

2

5

» » Gotlands

))

36

12

36

—

—

» >i Blekinge

»

60

19

57

2

i

» » Kristianstads

»

149

65

140

3

6

» a Malmöhus

,)

299

144

290

2

7

» » Hallands

))

54

12

47

1

6

» » Göteborgs och Bohus

))

207

77

192

11

b 4

ii » Alvsborgs

» ...

102

26

93

3

*)6

» » Skaraborgs

» ...

79

24

76

—

3

» » Värmlands

» _

155

47

139

—

16

■i '' » Örebro

»

105

44

87

—

18

» » Västmanlands

»

82

33

78

—

4

» » Kopparbergs

» ...

147

42

135

—

12

o a Gävleborgs

» ...

246

116

231

—

15

» a Västernorrlands

»

3) 136

35

114

—

*'') 22

» » Jämtlands

»

5)53

19

47

1

°)5

» » Västerbottens

81

16

66

—

15

» a Norrbottens

» . . .

103

15

71

4

28

2,978

1,078

2,670

68

240

*) Därav en återkallad.

2) » två återkallade.

3) Därutöver två ansökningar, som överlämnats till annan länsstyrelse för prövning, samt en, som ej

prövats vid årets utgång.

4) Därav två, som återkallats.

5) Därutöver tre, som överlämnats till annan länsstyrelse för prövning.

°) Därav en, som ej fullföljts. *

Härefter anhåller jag att få till behandling i tur och ordning upptaga de

i riksdagens skrivelse berörda spörsmålen, därvid jag till en början torde

få sysselsätta mig med frågan örn behovsprövningen samt möjligheterna att

i detta avseende åstadkomma en mer enhetlig tillämpning.

Såsom förut nämnts, begärdes vid remissen av riksdagsskrivelsen till

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna uppgift, huruvida viss norm tilllämpades

vid behovsprövningen.

På denna fråga svarade flertalet myndigheter nekande. Vissa av dem uppgåvo,

att något behov av sådan norm ej varit för handen, då det beträffande

de allra flesta ansökningarna varit alldeles klart, att behov av understöd

förelåge. Andra myndigheter förklarade, att de vid fall av tvekan angående

behovet plägade remittera ansökningshandlingarna till vederbörande magistrat

eller landsfiskal för närmare utredning.

Åtskilliga myndigheter angåvo sig emellertid följa vissa mera schematiska

I riksdagsskrivelsen

berörda

spörsmål,

Behovs
prövningen.

Yttranden

över riksdagsskrivelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majöls proposition nr 151.

regler. Överståthållarämbetet upplyste sålunda, att understöd icke plägade

beviljas, då sökandens senast taxerade inkomst uppgått till ett belopp av

3,500 kronor eller mera oell sökanden, enligt vad handlingarna visade, underdel

år värnpliktstjänstgöringen påginge i övrigt haft förvärvsarbete av beskaffenhet

att böra tillföra sökanden motsvarande inkomst. Länsstyrelsen i

Ostergötlands län uppgav sig följa den normen, att ansökningar, där faderns

(makens) eller föräldrarnas (makarnas) sammanlagda inkomst understigit 2,500

kronor, beviljades; därvid lades uppgifterna i ansökningsformuläret till grund

för inkomstberäkningen. Länsstyrelsen i Blekinge län anförde: Först och

främst brukade ägare av jordbruksfastighet till några tusen kronors taxeringsvärde

ej tillerkännas familjeunderstöcl, även örn beskattningsbar inkomst

saknades. Ej heller beviljades i allmänhet understöd, örn hustrun själv

vore inkomstbeskattad eller mannens avlöningsförmåner helt eller delvis utginge

även under värnpliktstjänstgöringen. Slutligen plägade en inkomstgräns

av 2,000 kronor och enahanda kapitalgräns upprätthållas, såvitt ej

stor barnskara förefunnes. Länsstyrelsen i Malmöhus län: Örn den värnpliktige

själv eller tillsammans med sin hustru haft en månatlig inkomst av omkring

200 kronor eller därutöver, avsloges i regel ansökningen. Likaså örn

sökanden vore t. ex. folkskollärare eller däremot svarande befattningshavare

i statlig eller kommunal tjänst och den värnpliktiges arbetsförhållanden så

lunda kunde antagas vara av mera stadigvarande beskaffenhet, vari värnpliktstjänstgöringen

åstadkomme ett blott tillfälligt avbrott. Länsstyrelsen i

Hallands län: I de fall, då den värnpliktiges taxerade inkomst uppgått till

cirka 1,500 kronor, plägade ansökningen remitteras till magistrat eller landsfiskal

för utredning angående behovet. Sådan remiss plägade ock ske, örn

den värnpliktige vore fastighetsägare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms

län förklarade sig taga hänsyn till samtliga uppgifter i ansökningsformuläret

och särskilt därtill, att sökandens taxerade inkomstbelopp ej överstigit 3,000

kronor. Länsstyrelsen i Alvsborgs län: Därest den värnpliktiges taxerade inkomst^

icke överstigit 1,800 kronor samt han saknat förmögenhet eller icke

varit ägare av fast egendom, hade länsstyrelsen utan vidare ansett, att behov

av familjeunderstöd förelegat. Vid högre inkomst än den nämnda eller då

förmögenhet förefunnits eller den värnpliktige ägt fastighet, hade länsstyrelsen

genom vederbörande fattigvårdsmyndigliet låtit undersöka, huruvida behov

av familjeunderstöd vore för handen. Detta förfaringssätt hade även

tillämpats, då hustrun haft egen inkomst till belopp, som kunnat antagas

vara tillräckligt för familjens uppehälle under värnpliktstjänstgöringen. Fattigvårdsmyndighetens

utlåtande hade i regel varit grundläggande för länsstyrelsens

beslut. Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Samtliga de värnpliktiga,

som under år 1929 gjort ansökningar örn familjeunderstöd, hade befunnit

sig i så svag ekonomisk ställning, att länsstyrelsen icke i något fall haft anledning

till tvekan, huruvida understöd av ekonomiska skäl borde vägras

vederbörande. Tidigare hade länsstyrelsen, då sökanden haft inkomst avminst

3,000 kronor, ansett sig böra mera ingående undersöka behovet avunderstöd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län slutligen uttalade: Värnpliktig,

vars taxerade inkomst senaste året överstigit 3,000 kronor, plägade ej anses

vara i behov av understöd. Vidare brukade värnpliktig, som själv dreve

jordbruk av ej alltför obetydlig beskaffenhet elier som bodde hemma hos

fader, vilken dreve dylikt jordbruk, uteslutas från understöd, även örn han

ej taxerats för nämnda inkomst.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, G ull ands. Örebro, Västernorrlands

och Norrbottens län förklarade sig anse önskligt, att närmare direktivmeddelades

med avseende å behovsprövningen. Förstnämnda, länsstyrelse uttalade,

att bestämmelse borde meddelas därom, att makarnas (föräldrarnas)

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

sammanlagda inkomst vid tiden för den värnpliktiges inryckning till tjänstgöring

icke finge överstiga visst angivet belopp. Länsstyrelsen t (* otternäs

län fann bestämmelserna i kungörelsen den 29 juni 1926 örn statsbidrag

för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

kunna utgöra viss ledning med avseende å direktiven för behovsprövmngen.

Länsstyrelsen i Örebro län slutligen ansåg bestämmelse kunna meddelas

därom, att understöd ej skulle anses behövligt, då sökandens årsinkomst

överstege visst belopp. _ i

Länsstyrelsen i Stockholms län anförde i sitt yttrande, att någon \iss nolin

vid behovsprövningen icke kunnat tillämpas på grund av de starkt skiftande

förhållandena inom länet. Individuell prövning i varje särskilt fall måste

äga rum med hänsynstagande till samtliga i ärendet förebragta omständigheter.

Jämväl länsstyrelsen i Västernorrlands län framhöll nödvändigheten av

en undersökning i varje särskilt fall.

I den omnämnda promemorian anfördes beträffande förevarande spörsmål: Promemorian.

»De avgivna yttrandena giva onekligen en ganska brokig bild av understö

dsförfattningarnas tillämpning. Måhända är det icke fullt riktigt att påstå,

att olika principer komma till uttryck vid tillämpningen. Ty samtliga myndigheter

måste ju grunda sina avgöranden på den i gällande författning fastslagna

principen, att understöd ej skall beviljas, med mindre sådant ar nödvändigt

för familjens uppehälle. Själva utgångspunkten eller grundvalen för

bedömandet är sålunda alltid gemensam. Men ofrånkomligt, synes vara, att

i viss mån olika metoder och normer komma till .användning vid behovsprövningen

och att på denna grund avgörandena bliva olika hos olika myndigheter

i en utsträckning, som icke motsvaras av olikheter i de givna förutsättningarna,

„ ...

I viss mån torde ett sådant förhållande vara oundvikligt, sa lange man

nöjer sig med att fastslå de materiella villkoren för understöds beviljande

genom en bestämmelse av den allmänna innebörd, som ovan angivits. Vid

avförandet av frågan, örn i ett visst föreliggande fall understöd är nödvändigt

för familjens uppehälle, måste nämligen ett flertal synpunkter tågås i

betraktande, och avvägningen mellan dessa olika, var för sig berättigade

synpunkter kan aldrig förutsättas komma att ske fullt ensartat hos olika

myndigheter.

Det kan då ifrågasättas, om nian icke borde utbyta den nu gallande

regeln för understöds utgående mot andra, mera specialiserade. En dylik

åtgärd synes emellertid icke vara att förorda och torde knappast vara av

riksdagen åsyftad. De förhållanden, som konstituera u.nderstödsbehovet,

liro synnerligen skiftande. I första liand Ilar man naturligen att taga nansyn

till den värnpliktiges inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Men en

relativt hög inkomst under tiden före inryckningen behöver ej i och för sig

utesluta, att familjen är i behov av understöd under tiden för den värnpliktiges

tjänstgöring. Utgifterna kunna samtidigt ha varit osedvanligt höga.

Den värnpliktige har exempelvis haft att bestrida kostnader för bosättning,

för läkar- och sjukhusvård åt sig eller anhöriga; han kan lia underhållit

eller bidragit att underhålla andra anförvanter än hustru och barn o. s. v.

Å andra sidan kan en relativt liten inkomst, därest den kan antagas fortfara

under värnpliktstjänstgöringen, vara tillräcklig att utesluta understödsbehov.

Hänsyn måst.'''' naturligen ock tagas till hustruns inkomster oell förmögenhetsställning.

Vidare måste beaktas levnadskostnaderna å platsen,

tiden, under vilken värnpliktstjänstgöringen skall pågå o. s. v. Det skulle

uppenbarligen icke bliva lätt att i en författning fixera de olika omständigheter,

som kunna tänkas ådagalägga ett behov av understöd, och ännu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

svarare skulle det bliva att bestämma, vilken betydelse dessa omständigheter

skulle i olika fall äga.

Ar det salunda av värde att med avseende å understöds beviljande hava

en regel, vilken såsom den nuvarande är tillräckligt allmän för att giva möjligheter

att beakta förhandenvarande omständigheter av skilda slag, synas

de nyss anförda synpunkterna dock icke kunna åberopas mot att man, med

bibehållande av den nuvarande regeln såsom allmän och grundläggande,

söker genom kompletterande bestämmelser åstadkomma en mera jämn och

enhetlig behovsprövning. Såsom framgår av yttrandena, hava också redan

för närvarande hos en del myndigheter utbildat sig vissa supplerande normer

för denna behovsprövning. Normerna hänföra sig helt naturligt till den

värnpliktiges — i förekommande fall också hustruns — inkomst- och förmögenhetsförhållanden

såsom de i vanliga fall mest betydelsefulla momenten.

Hos några myndigheter är normen utformad på det sattet, att ansökningen

örn understöd i regel utan vidare beviljas, därest den värnpliktiges inkomst

understiger visst belopp. Sättes detta belopp ej alltför högt och tagas tilllika

i beaktande de särskilda omständigheter, som kunna föreligga, t. ex.

ägandet av förmögenhet, inkomstens bibehållande under tjänstgöringstiden

o. s. v., synes intet vara att invända mot en sådan princip såsom ren arbetsnorm.

Emellertid synes principen mindre ägnad att upptagas i lagstiftningen.

Onekligen ger den ett intryck av att ej stå rätt val tillsammans

med den grundläggande regeln. Liksom varje annan dylik norm skulle den

vidare innebära en viss risk för ett schablonmässigt bedömande, och denna

risk bleve väl, eftersom normen förmodligen skulle gripa över ett stort antal

fall, ganska betydelsefull. Slutligen skulle den, genomförd i lagstiftningen,

måhända också giva upphov eller medverka till den uppfattningen,

att en verklig rätt till understöd skulle under given förutsättning vara för

handen.

Åtskilliga myndigheter tillämpa emellertid en i viss mån motsatt norm,

så beskaffad att understöd regelmässigt ej beviljas, såvida den värnpliktiges

senast taxerade inkomst uppgår till eller överstiger visst belopp. Denna

princip synes vara mera rationell. Den är i sig själv uttryck för en önskan

att begränsa understödet till sådana fall, där verkligt behov av understöd

är för handen, och den ligger sålunda mera i linje med den grundläggande

bestämmelsen. Risken, att särskilda omständigheter skola mindre noggrant

beaktas, blir, åtminstone örn regeln ej föranleder återverkningar beträffande

fall, för vilka den ej är avsedd, mindre, då bestämmelsen ! an antagas träffa

allenast ett begränsat antal fall. Å andra sidan sidan behöver den ingalunda

bliva utan betydelse för genomförandet av en mera jämn behovsprövning.

Det synes därför kunna ifrågasättas, örn ej en föreskrift i enlighet

med det sagda borde upptagas i tillämpningsförordningen. Åtskilliga av de

hörda myndigheterna hava också förordat ett sådant tillägg till gällande bestämmelser.

Emellertid är tydligt, att man därvid icke kan fastställa en lika inkomstgräns

gällande för alla orter i landet.'' Levnadskostnaderna ställa sig mycket olika

å olika platser, och utrymme måste givas för skälig hänsyn härtill. I sådant

avseende synes man kunna begagna sig av den ortsgruppindelning, som

kommer till användning vid taxering enligt de nya skattelagarna. Förslagsvis

kan man tänka sig en inkomstgräns beträffande värnpliktig från ortsgrupp

I av 2,600 kronor samt därefter intervaller ä 200 kronor, så att man

beträffande värnpliktig från ortsgrupp V komme upp i en inkomstgräns av

3.400 kronor. Dessa siffror torde ganska nära ansluta sig till den praxis,

som enligt vad yttrandena giva vid handen hittills utvecklat sig.

Det är vidare tydligt, att regeln icke skall komma till användning, där

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 151.

särskilda omständigheter påkalla ett annat bedömande. Yisas det, att behov

av understöd är för handen, trots att den angivna inkomstgränsen överstigits,

bör understöd beviljas. Men givet är, att en regel i enlighet med

vad nu skisserats kommer att föranleda en något strängare granskning

av de uppgivna skälen. Å andra sidan får regeln ännu mindre tagas till

intäkt för ett sådant förfarande, att alla ansökningar, beträffande vilka inkomstgränsen

icke är uppnådd, utan vidare beviljas. Därmed skulle den

diskuterade anordningen vara väsentligen förfelad. Kravet, att understöd

skall utgå allenast örn understöd är nödvändigt för familjens uppehälle,

måste för alla dessa fall upprätthållas i fortsättningen såsom hittills.

Det torde emellertid icke kunna förnekas, att det ifrågasatta normsystemet

bär har sin svagaste punkt. Man nödgas nog räkna med, att det i en viss

utsträckning föranleder en mindre sträng prövning av de föreliggande omständigheterna

just i sådana fall, där den nya regeln icke är avsedd att

verka. Å andra sidan kan naturligen också mot systemet åberopas, att därest

en mera sorgfällig prövning företages, särskilda omständigheter av olika slag

i många, ja kanske de flesta fall kunna uppvisas och att det praktiska värdet

av regeln därför ej kommer att bliva särskilt stort.

Skulle av nu anförda eller andra skäl några normer för behovsprövningen

icke anses böra uppställas i lagstiftningen, torde man för genomförandet av

en mera jämn och enhetlig tillämpning få inskränka sig till att söka skapa

fram ett fylligare material för behovsprövningen, varom mera i det följande.

Möjligen skulle det också vara lämpligt att låta myndigheterna få del av vad

i ärendet förekommit. De finge på sådant sätt kännedom om den praxis,

som förekommer på olika ställen, samt anledning överväga, i vad mån jämkning

i det egna förfaringssättet kan anses påkallat.»

I anslutning härtill upptog det vid promemorian fogade utkastet till

ändring i vissa delar av tillämpningsförordningen två alternativa förslag beträffande

§ 4, avseende det ena, såsom alternativ I betecknade, införandet

av ett slags normsystem vid behovsprövningen och det andra, såsom alternativ

II betecknade, ett kvarblivande såvitt angår nämnda prövning vid den

för närvarande gällande ordningen. Enligt det såsom alternativ I betecknade

förslaget skulle nyssnämnda paragraf i hithörande delar erhålla följande

lydelse:

»Den myndighet, till vilken ansökning örn familjeunderstöd skall ställas,

har att pröva, huruvida understöd skall utgå. Vid denna prövning skall

hänsyn tagas till den i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen omnämnda ortsgruppindelningen.

Ej må understöd, med mindre särskilda omständigheter

därtill föranleda, beviljas, därest den värnpliktige — i förekommande fall

den värnpliktige och hans hustru tillsammans — vid årets taxering för

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerats för ett belopp, som överstiger

:

för värnpliktig från ort sgrupp I .................................................... 2,600 kr.

»

» »

» II...........................

.......................... 2,800 »

»

» »

III ..........................

......................... 3,000 »

»

» »

» IY ...........................

......................... 3,200 »

»

» »

» Y ...........................

........................... 3,400 »

Ilar taxering för året ännu ej ägt rum, skall vad ovan sagts om taxerat

belopp avse deli inkomst, som den värnpliktige (den värnpliktige och hans

hustru tillsammans) enligt vad eljest kan utrönas haft under senast förflutna

kalenderår».

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Yttranden över

promemorian.

Kungl. Majus proposition nr 151.

Enligt det såsom alternativ II betecknade förslaget skulle paragrafen erhålla

en lydelse, som icke, såvitt angår nu behandlade fråga, i sak avvek

från den för närvarande gällande.

Det tillädes i promemorian, att det slutliga ståndpunktstagandet i frågan

syntes böra i viss utsträckning bliva beroende av de tillämpande myndigheternas

yttranden över förslagen.

I de yttranden, som avgivits över promemorian, hava olika meningar

kommit till uttryck.

Tio länsstyrelser, nämligen de i Gotlands, Malmohus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län, förorda bestämmelser i enlighet med de under alternativ I

föreslagna. Det anföres, att man genom dylika bestämmelser skulle vinna

viss garanti för en mera enhetlig prövning av understödsansökningarna och

att en sådan garanti vore i hög grad önskvärd.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Gävleborgs län ansluta sig också till

alternativ I men framhålla, att de föreslagna inkomstbeloppen äro för höga.

Förstnämnda länsstyrelse föreslår en inkomstgräns i fråga örn ortsgrupp I av

2,000 kronor samt därefter intervaller å 200 kronor, vadan gränsen i högsta

ortsgruppen skulle gå vid en inkomst av 2,800 kronor. Länsstyrelsen i

Gävleborgs län förordar en genomgående sänkning av beloppen med 25 %.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker, att i enlighet med alternativet

I taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt lägges till grund för

bestämmandet av den högsta inkomst, vid vilken i regel understöd må utgå,

men finner beloppen väl högt tilltagna. Länsstyrelsen anser vidare, att

graderingen efter ortsgrupper kan utgå och bestämmelse meddelas örn ett

enda maximibelopp å 2,500 kronor. Till stöd härför anföres, att i allmänhet

en mångfald andra omständigheter än den värnpliktiges inkomst komma att

inverka och att inkomstgraderingen i vissa fall skulle medföra orättvisa,

såsom då värnpliktig från låg ortsgrupp är underhållspliktig beträffande

utom äktenskap fött barn, vilket vårdas å plats, tillhörande en högre ortsgrupp.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län förorda

likaledes principiellt alternativ I men önska, att i själva ordalydelsen

av bestämmelserna något starkare betonas skyldigheten för myndigheterna

att vid sin prövning beakta samtliga föreliggande omständigheter, så att

understöd ej beviljas, med mindre sådant är nödvändigt för familjens uppehälle.

Länsstyrelsen i Blekinge län är tveksam beträffande vilket alternativ som

är att föredraga samt framhåller, att om alternativ I väljes, det i allt fall

bör starkare understrykas, att fråga är allenast örn maximigränser. Länsstyrelsen

i Värmlands län förklarar sig endast med tvekan kunna ansluta sig

till alternativ I, enär värnpliktig, vars inkomst understiger de angivna beloppen,

torde komma att anse sig berättigad till understöd, även örn sådant

icke erfordras för familjens uppehälle.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser önskvärt, att vissa normer fastställas

för ernående av enhetlig tillämpning, men finner mindre lämpligt att lägga

årets taxering till huvudsaklig grund för behovsprövningen och innesluta

övriga härpå inverkande faktorer i begreppet särskilda omständigheter. Enligt

länsstyrelsens mening bör huvudvikten läggas på årets inkomst och speciellt

på inkomsten under den tid, värnpliktstjänstgöringen pågår. De personer,

varom här är fråga torde, anför länsstyrelsen, icke i regel hava nått den

ekonomiska stabilitet, att några större besparingar kunna göras för tider

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 151.

nied ringa eller ingen arbetsförtjänst. Dessutom bör hänsyn tagas till inkomstens

art; inkomst av fast egendom eller kapital, uppgående till de angivna

beloppen, torde som regel icke ådagalägga behov av familjeunderstöd.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför: Den centrala ställning, som enligt

alternativ I tillämnats åt taxeringsuppgifterna, kan icke tillstyrkas. Däremot

anser sig styrelsen icke böra framställa någon erinran mot att i eventuella

anvisningar till § 4 i tillämpningsförordningen eller på annat sätt f öreskri - ves, att understöd icke må, med mindre särskilda skäl därtill föranleda, beviljas,

där skäl föreligga för antagande, att den värnpliktiges inkomst vid

tiden för värnpliktstjänstgöringens början uppgått till belopp, som för år

räknat skulle motsvara de taxeringsbelopp, som angivits i alternativ I.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner det icke tillrådligt, att bestämda taxerings-

eller inkomstbelopp fastställas, vilkas överskridande i regel skall utesluta

understöd. Det kan nämligen befaras, att, när den sålunda fastställda

gränsen icke överskrides, de värnpliktiga anses äga ett ovillkorligt anspråk

på understöd. Däremot förordar länsstyrelsen ett sådant tillägg till det

andra alternativet, att vid behovsprövningen hänsyn skall tagas till den i

kommunalskattelagen omnämnda ortsgruppindelningen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför: Enligt alternativ I har huvudvikten

lagts vid föregående års inkomst. Ju längre från årsskiftet bedömningen

sker, ju osäkrare blir emellertid resultatet. Korrektivet häremot skulle vara

den undantagsbestämmelse, som inlagts i förslaget, men effektiviteten därav

kan ifrågasättas. Länsstyrelsen ifrågasätter, örn ej alternativ I kunde inarbetas

i alternativ II såsom en anvisning till den beslutande myndigheten,

som dock skulle uttryckligen betonas kunna besluta fullt oberoende därav.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands och Jämtlands län tillstyrka

slutligen alternativ II. Förstnämnda länsstyrelse framhåller, att i verkligheten

icke något skulle vara att vinna genom de såsom alternativ I upptagna

bestämmelserna, bl. a. enär beloppen satts så höga, att de ytterst

sällan, örn ens någonsin uppnåtts i ansökningar, som kommit under länsstyrelsens

prövning.

Statens fattigvårdsinspektör anser ock, att alternativ II är att föredraga.

Med den fullständigare utformning av ansökningsformuläret, som föreslagits,

torde det enligt inspektörens mening ej möta några svårigheter för länsstyrelserna

att utan stöd av sådana bestämmelser, som ingå i alternativ I,

pröva ansökningarna. Inspektören framhåller, att länsstyrelserna hava rik

erfarenhet från handläggning av fattigvårds- och barnavårdsärenden beträffande

bedömandet av understödsbehov.

Socialstyrelsen anför: Det kan ifrågasättas, örn det taxerade beloppet, åtminstone

när fråga är örn mindre inkomsttagare, är en lämplig mätare på

det understöd, som en värnpliktigs hustru och barn behöva under tiden

värnpliktstjänstgöringen pågår. Riktigare vore, att allenast sådana inkomster,

som inflyta oberoende av mannens arbete, exempelvis inkomst av fast

egendom, gjordes vägledande vid bedömandet. Det torde kunna ifrågasättas,

örn en dyrortsgruppering bör tillämpas vid ifrågavarande understödsverksamhet;

en dylik skär sig mer eller mindre med den relativt fria behovsprövning,

som mäste äga rum. Styrelsen vill därför närmast ansluta sig

till alternativ II, vilket dock synes kunna kompletteras med en bestämmelse

örn att understöd icke utgår, där vederbörandes årsinkomst, i vad den ej

är förtjänst av arbete, överstiger visst belopp.

Av de militära myndigheterna hava arméförvaltningen, flyg styr elsen, chefen

för marinstaben, cheferna, för östra, västra och norra arméfördelningarna, militärbefälhavaren

för övre, Norrland samt s tat jonsin fäl huvarna råd flottans station

i Stockholm och vid flottans station i Karlskrona uttalat sig för alternativ I.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 151.

Chefen för södra arméfördelningen och militärbefälhavaren på Gotland ansluta

sig däremot till alternativ II.

Marinförvaltningen och chefen för generalstaben hava icke uttalat sig beträffande

förevarande fråga.

De uppgifter, som införskaffats rörande antalet under 1929 inkomna ansökningar

örn familjeunderstöd samt resultaten av dessa, giva vid handen, att

allenast i relativt få fall understöd vägrats på den grund, att behov av

understöd ej ansetts föreligga, men också, att de sålunda avslagna ansökningarna

fördela sig mycket ojämnt på de olika tillämpande myndigheterna.

Medan nämnda år å nyss angivna grund avslogos av Överståthållarämbetet

13 ansökningar av 202 inkomna, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län 11 ansökningar av 207 inkomna och av länsstyrelsen i Ostergötlands län

19 ansökningar av 171 inkomna, vägrades å enahanda grund understöd av

länsstyrelsen i Malmöhus län i allenast 2 fall av 299 prövade, av länsstyrelsen

i Gävleborgs län i intet fall av 246 prövade och av länsstyrelsen i

Värmlands län likaledes i intet fall av 155 prövade. Även örn bestämda

slutsatser måhända icke kunna dragas av uppgifter, avseende allenast ett

år, giva dock de anförda siffrorna, sammanställda med vad som framkommit

i de olika yttrandena över 1929 års riksdagsskrivelse, ett ganska starkt intryck

av att behovsprövningen hos olika myndigheter verkställes på olika

sätt, att den sker mera strängt hos en myndighet än hos en annan och att

delvis olika grunder tillämpas. Uppenbarligen är det önskligt, att härutinnan

en bättre ordning kommer till stånd, vilken garanterar, så långt det är möjligt,

en lika bedömning av ensartade fall.

Den enda för närvarande gällande regeln med avseende på behovsprövningen

är, att understöd skall vara nödvändigt för hustrus eller barns uppehälle.

Vid prövningen hava myndigheterna att tillgå vissa upplysningar,

som den värnpliktige skall lämna i sin ansökan örn understöd; för denna

finnes, såsom redan inledningsvis anmärkts, visst fastställt formulär. En

första åtgärd i syfte att åstadkomma en mera jämn och enhetlig prövning

synes då vara att sörja för en lämplig komplettering av ansökningsformuläret,

i den mån detta är ofullständigt eller ur andra synpunkter mindre

tillfredsställande. Sistnämnda spörsmål skall i det följande mera utförligt

behandlas. Hedan i detta sammanhang må emellertid anmärkas, att det

nuvarande formuläret enligt min mening bör utfyllas i åtskilliga avseenden.

Med mera fullständiga och tillförlitliga uppgifter rörande den värnpliktiges

och hans anhörigas ekonomiska ställning vinner man visserligen ingen direkt

garanti för större enhetlighet de olika myndigheterna emellan vid behovsprövningen;

denna kan ju alltfort ske mer eller mindre strängt. Men givet

är, att i den mån felkällor av ena eller andra slaget kunna elimineras, detta

skall verka i utjämnande riktning.

Härutöver låter sig tänkas, att man i författningsväg meddelar vissa närmare

regler för behovsprövningen, avseende att göra denna mera schematisk

och därmed mera enhetlig. I den ovan omnämnda promemorian diskuteras,

närmast i anslutning till vad i remissvaren uppgivit^ angående praxis hos

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

olika tillämpande myndigheter, vissa uppslag i detta hänseende. Det må

också påpekas, att i ett genom proposition till årets riksdag framlagt förslag

rörande moderskapsunderstöd, vilket förslag likaledes är grundat på

behovsprincipen, upptagas vissa regler i motsvarande syfte. Enligt detta

förslag skall sålunda, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,

behov av moderskapsunderstöd anses föreligga, örn för barnaföderskan eller,

där hon är gift, om för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp

överstigande 500 kronor. En dylik regel sammanfaller principiellt med den

av vissa länsstyrelser i fråga örn familjeunderstöd tillämpade grundsatsen,

att understöd i allmänhet beviljas, så snart den värnpliktiges senaste

inkomst ej överstiger visst belopp. På sätt i promemorian anföres, torde

emellertid denna grundsats knappast lämpa sig att lagfästas å det förevarande

området. Själva behovsprincipen har här redan från början understrukits

mycket starkare än vad fallet tänkes bliva i fråga örn moderskapsunderstödet;

i den grundläggande författningen angives, att hustru och

barn kunna erhålla understöd, därest sådant är nödvändigt för deras

uppehälle. Emellan denna regel och en tillämpningsföreskrift av nyss

angivna innebörd synes råda en viss motsättning. Det är dessutom högst

troligt, att den större enhetlighet, som genom en sådan föreskrift skulle

ernås, komme att vinnas allenast mot ökade understödskostnader för statsverket.

Det kan ock sägas, att behovet av en så pass schematisk tillämpningsföreskrift

knappast framträder med samma styrka i fråga örn familjesom

i fråga örn moderskapsunderstödet. Beträffande det senare är tänkt, att

behovet skulle prövas av enskilda sammanslutningar, de statsunderstödda

sjukkassorna; i fråga om familjeunderstödet åter ombesörjes prövningen av

statliga organ med vidsträckt erfarenhet från handläggandet av liknande

ärenden och med möjlighet att i tveksamma fall inhämta yttranden från

statliga och kommunala myndigheter.

I promemorian har däremot ifrågasatts, att man skulle i tillämpningsförordningen

fastslå en viss maximigräns beträffande behovet. Närmare utförd

skulle denna anordning innebära, att örn den värnpliktige — i förekommande

fall den värnpliktige och hans hustru — vid årets taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt påförts ett taxerat belopp av viss storlek, varierande

med hänsyn till levnadskostnaderna å olika orter, behov av understöd i

regel ej skulle anses vara förhanden. En föreskrift av denna innebörd,

vilken uppenbarligen icke skulle hava samma praktiska räckvidd som den

ovan omnämnda, har också förordats av flertalet myndigheter, som yttrat

sig över promemorian. A andra sidan hava i vissa yttranden mot förslaget

framställts principiella invändningar, vilka torde förtjäna beaktande.

Till en början har sålunda anmärkts, att anordningen komme att medföra,

att alla, för vilka inkomsten understigit det såsom maximigräns fastslagna

beloppet, skulle anse sig äga rätt till understöd. Denna invändning

gäller tydligen i fråga örn varje maximiregel, oberoende av huru den utformas.

I och för sig är det naturligen icke av någon större betydelse,

vilken uppfattning de enskilda sökandena hava. Men mera betänklig ställer

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 151.

sig saken, om en liknande uppfattning skulle vinna insteg jämväl lios de

prövande myndigheterna. I promemorian Ilar uttalats vissa farhågor för,

att så skulle bliva fallet, att med andra ord det stora flertalet ansökningar,

beträffande vilka maximisiffrorna ej uppnåtts, komme att utan någon närmare

prövning beviljas. En länsstyrelse har också vitsordat, att fog finnes

för dessa farhågor. Det är tydligt, att örn utvecklingen komme att gå i

denna riktning, hela anordningen skulle vara väsentligen förfelad. Måhända

skulle en något ändrad formulering av de föreslagna bestämmelserna

kunna bidraga till att hindra en sådan utveckling. Men själva formuleringen

torde nog i detta hänseende spela en underordnad roll. Det är

maximiregelns faktiska existens, som man närmast har att räkna med, och

att denna skulle komma att medföra en viss tendens till förskjutning uppåt

vid behovsprövningen, torde nog få anses ofrånkomligt.

Viktigare synes mig emellertid den andra principiella invändningen vara,

som framställts mot förslaget, nämligen att den värnpliktiges inkomster

enligt årets taxering, d. v. s. under det föregående året, på ett ensidigt

sätt skjutas i förgrunden. Visserligen får erkännas, att man i taxeringen

har en fast och påtaglig omständighet att hålla sig till, och att det vid

uppbyggandet av ett normsystem är en given fördel, måhända nödvändigt,

att äga en dylik fast utgångspunkt. Ur denna synpunkt synes mig också

det i promemorian såsom alternativ I innefattade förslaget vara att föredraga

framför det från visst håll framförda, nämligen att taga den värnpliktiges

inkomster vid tiden för tjänstgöringens början till utgångspunkt

samt, därest dessa uppgått till belopp, som för år räknat skulle motsvara

de i alternativ I angivna taxeringsbeloppen, i regel vägra understöd. En

regel av sistnämnda innebörd bygger på en rent tillfällig omständighet och

skulle tydligen giva långt osäkrare utslag än den i alternativ I upptagna,

vilken grundar sig å inkomstförhållandena under en relativt lång tidsrymd.

Emellertid synes mig överhuvud vanskligt att grunda en bedömningsregel å

förhållanden, som hänföra sig till tiden före tjänstgöringens början. Bakom

regler av denna innebörd ligger tanken, att örn den värnpliktige före nämnda

tidpunkt haft en viss icke alltför låg inkomst, han bort kunna lägga undan

medel för familjens uppehälle under tiden för värnpliktstjänstgöringen. Men

det måste ihågkommas, att man här så gott som uteslutande har att göra

med unga personer, vilkas ekonomiska ställning ej hunnit vinna någon

egentlig stadga. I flertalet fall leva de ännu ur hand i mun, och det torde

nog höra till undantagen, att några mera avsevärda besparingar gjorts. För

övrigt må i detta sammanhang erinras, att läget är helt olika, när det gäller

en tjänstgöringsperiod å 25 eller 30 dagar, och då fråga är örn en period

av exempelvis 200 dagar. Eventuella besparingar kunna förslå i det förra

fallet men ej i det senare. Men för beaktande härav giva å ifrågavarande

grund fastställda regler ej rum.

Behovet av understöd skall hänföra sig till tiden, då värnpliktstjänstgöringen

pågår, och det är sålunda till familjens läge under denna tid, som

man väsentligen måste taga hänsyn. Beträffande detta läge saknar man

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

åter i regel fasta hållpunkter. I de fall, där den värnpliktige har tjänst

eller anställning, på grund av vilken lian under värnpliktstjänstgöringen får

uppbära viss avlöning, eller där lian äger visst kapital i penningar eller

fast egendom, eller där hustru eller barnamoder äger fast anställning eller

kapital, kunna naturligen mer eller mindre bestämda slutsatser dragas. Men

att på grundval härav uppställa en någorlunda enkel och lätthanterlig

maximiregel synes icke lätt. Av betydelse är icke blott den påräkneliga

inkomstens storlek utan jämväl dess beskaffenhet — örn den utgår kontant

eller in natura — familjens storlek och sammansättning, huruvida bostad

behöver förhyras för densamma eller icke, örn exempelvis arbetskraft

måste lejas för skötseln av en jordbruksfastighet, huru lång tjänstgöringstiden

är o. s. v.

Det lärer nog till sist få erkännas, att de på beliovsprövningen inverkande

omständigheterna äro allt för många och skiftande för att lämpligen

kunna innefattas i en schematisk formel, även örn med denna avses allenast

att fastslå en maximigräns i fråga örn behovet. Enligt min uppfattning

torde det vara klokast att inskränka sig till att genom ansökningsformulärets

komplettering söka få fram precisa och tillförlitliga uppgifter rörande

de viktigaste av nämnda omständigheter och sedan överlämna åt de tilllämpande

myndigheterna att såsom hittills verkställa en prövning under

hänsynstagande till samtliga lämnade upplysningar och vad genom eventuella

remisser till ortsmyndigheter eller eljest kan därutöver inhämtas.

Såsom påpekats i ett yttrande, äga de prövande myndigheterna en vidsträckt

erfarenhet i fråga örn behovsprövning från fattigvårds- och barnavårdsärenden.

Man lärer också kunna hoppas, att sedan genom den i ärendet

företagna utredningen uppmärksamheten blivit fäst å önskvärdheten av

mera jämn tillämpning samt upplysningar rörande praxis å olika håll bragts

till myndigheternas kännedom, mera ensartade bedömningsgrunder skola

så småningom och i den utsträckning det är möjligt komma till användning.

I riksdagens skrivelse ifrågasattes vidare, huruvida ej kompletterande

bestämmelser borde meddelas beträffande styrkandet av understödsbehov

och försörjningsskyldighet, Med anledning härav begärdes vid remissen av

riksdagsskrivelsen myndigheternas yttrande, huruvida de uppgifter, som

lämnades enligt det fastställda ansökningsformuläret, i allmänhet vore tillfyllest

samt, därest så ej vore fallet, vilka ytterligare uppgifter, som kunde

anses önskvärda.

I remissvaren gjordes vissa anmärkningar mot det för närvarande gällande

formuläret, och åtskilliga önskemål uttalades i fråga örn dess utfyllande. På

grundval härav utarbetades inom departementet utkast till nytt formulär. De

uppgifter, som enligt detta utkast skulle lämnas utöver vad för närvarande är

fallet, avsågo samtliga att skapa ett bättre underlag för en tillfredsställande och

pålitlig behovsprövning. Ehuru formulärets fastställande sker i administrativ

ordning, torde ett omnämnande av de viktigaste föreslagna nyheterna vara

Styrkande av

understödsbehov

och

försörjningsskyldighet.

Yttranden och

förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

av intresse i detta sammanhang. Det föreslogs sålunda, att upplysning

skulle meddelas, huruvida den värnpliktige innehade anställning, vari han

finge återinträda efter värnpliktstjänstgöringens slut; huruvida han på grund

av sådan anställning åtnjöte avlöning under nämnda tjänstgöring och i så

fall till vilket belopp; angående taxerat och beskattningsbart belopp för

den värnpliktige enligt årets taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

eller, örn sådan taxering ännu ej ägt rum, angående inkomsten under föregående

år; och slutligen angående den värnpliktiges inkomst under löpande

år intill dagen för ansökningen. Liknande uppgifter angående taxering och

inkomst skulle lämnas jämväl i fråga örn hustru resp. moder till barn utom

äktenskap. Upplysning rörande tillgång i fast egendom, fordran eller penningar

— utöver skulder — skulle lämnas icke blott, såsom nu är fallet,

beträffande den värnpliktige själv utan även beträffande hustru resp. moder

till barn utom äktenskap. Vidare skulle uppgivas, örn värnpliktigs underhållsskyldighet

gent emot hustru eller barn vore fastställd i avtal eller

genom domstols utslag, och skulle, därest så vore fallet, avtalet eller utslaget

bifogas i avskrift. Alla uppgifterna skulle av sökanden lämnas på

heder och samvete. Ordförande i fattigvårdsstyrelse eller kommunalnämnd

skulle genom påskrift å ansökningen yttra sig angående riktigheten av sökandens

uppgifter samt jämväl lämna ett uttalande, huruvida understödsbehov

ansåges föreligga eller icke.

I de yttranden, som avgivits över promemorian och därvid fogade utkast,

har allmänt uttalats, att det ifrågasatta nya formuläret syntes ägnat

att avhjälpa de bristfälligheter, som förefunnes med avseende å det nuvarande,

och att åstadkomma ett gott underlag för behovsprövningen. Vissa

erinringar eller nya önskemål hava dock framförts. Då dessa emellertid

hänföra sig allenast till enstaka detaljer i formuläret och äro av underordnad

betydelse, torde det icke vara nödigt att i detta sammanhang lämna

någon redogörelse för dem.

Av den ståndpunkt, jag i det föregående intagit till spörsmålet om de

lämpligaste åtgärderna för att få till stånd en mera enhetlig behovsprövning,

följer, att jag för min del anser det vara av synnerlig vikt, att ansökningsformuläret

göres i möjligaste män fullständigt. Den komplettering av

det för närvarande gällande formuläret, som innefattas i det vid promemorian

fogade utkastet till nytt formulär, synes mig i det stora hela tillfredsställande.

Möjligen kan ifrågasättas, huruvida icke mera specificerade

uppgifter borde lämnas angående hustrus respektive barnamoders inkomstförhållanden

under tiden för värnpliktstjänstgöringen. Till denna fråga

liksom till de erinringar och önskemål med avseende å nämnda utkast,

vilka framförts i de över promemorian avgivna yttrandena, torde jag emellertid

icke nu behöva taga definitiv ståndpunkt. Såsom anmärkts ingår

formuläret i en administrativ författning, och dess lydelse är i viss mån

avhängig av det beslut, som riksdagen må komma att fatta i anledning av

den framställning, som nu avses att avlåtas till riksdagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 151.

Det torde kunna förväntas, att nian genom införandet av ett nytt oell bättre

formulär, åtminstone örn sedermera behörig noggrannhet iakttages vid dess

ifyllande, skall väsentligt underlätta de prövande myndigheternas arbete.

Men det är naturligen fortfarande önskligt, att i den mån tveksamhet likväl

är för handen eller då frågorna i formuläret ej fullständigt besvarats,

nämnda myndigheter låta genom sina underordnade organ verkställa kompletterande

utredning.

I den grundläggande understödsförfattningen, § 2, är det familj eunderstöd,

som må utgå, bestämt till visst belopp för tjänstgöringsdag, vilket

belopp växlar allenast med hänsyn till hustruns arbetsförmåga och familjens

sammansättning. Genom utslag av regeringsrätten (se dess årsbok 1915

ref. nr 15) i ärende angående understöd till barn utom äktenskap har fastslagits,

att understödet skall utgå med det i nämnda författningsrum angivna

beloppet, oavsett att fadern (den värnpliktige) enligt överenskommelse

har att för barnets underhåll utgiva ett lägre belopp.

I 1929 års riksdagsskrivelse i ärendet uttalades, såsom redan nämnts,

att det borde övervägas, örn icke i de fall, då en värnpliktig hade viss försörjningsskyldighet

enligt träffat avtal, understödet borde utgå allenast med

så högt belopp, som skulle hava tillkommit den underhållsberättigade,

därest försörjningsskyldighet fullgjorts i enlighet med avtalet. Vid remissen

av riksdagens skrivelse till länsstyrelserna och Överståthållarämbetet begärdes

uppgift, huruvida enligt vederbörande myndighets erfarenhet i någon större

utsträckning förekomme, att där värnpliktig lämnade underhållsbidrag enligt

avtal eller utslag, beviljat familjeunderstöd överstege det avtalade eller utdömda

underhållsbidraget.

Denna fråga besvarade de flesta myndigheterna jakande. Fem länsstyrelser

sade sig sakna kännedom örn huru det förhölle sig med nämnda sak. En

myndighet, länsstyrelsen i Norrbottens län, besvarade uttryckligen frågan med

nej. Av svaren framgick, att man haft sin uppmärksamhet riktad förnämligast

å sådana fall, där fråga vore örn underhållsbidrag till barn utom

äktenskap.

I samband härmed förklarade åtskilliga av myndigheterna, nämligen Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,

Blekinge, Alvsborgs, Skaraborgs, Orebro, Västmanlands och Västernorrlands län,

att en begränsning av understödet i förevarande fall på sätt riksdagen ifrågasatt

vore önskvärd. Endast länsstyrelsen i Gärdeborgs län gav uttryck åt

tveksamhet rörande det lämpliga i en dylik begränsning. Efter att hava

vitsordat, att det beviljade familjeunderstödet i regel överstege genom avtal

eller domstolsutslag fastställt underhållsbidrag, såvitt fråga vore örn underhållsbidrag

till ett barn utom iiktenskap, anförde länsstyrelsen: Huruvida

med anledning härav någon begränsning i understödsbeloppet borde stadgas

med hänsyn till beloppet av den värnpliktige åvilande underhållningsskyldighet,

syntes dock länsstyrelsen tveksamt, då det näppeligen kunde vara

liimpligt att fastställa olika understödsbelopp för olika fall. Faststiillt understödsbelopp

komme ju den berättigade till godo, och det torde vara uteslutet,

att den underhållspliktige skulle kunna draga någon fördel av att

understödsbeloppet måhända överstege honom åvilande underhållsbidrag.

Skulle dock så ske, syntes länsstyrelsen ett stadgande till förhindrande

härav vara att föredraga framför en begränsning av understödsbeloppet.

Bihang till riksdagens protokoll 11131. 1 sami. 132 haft. (Nr 151). 4i7 si 2

Begränsning

av understödet,

då den

värnpliktige

betalar underhållsbidrag

med bestämt

belopp.

Yttranden över

riksdagsskrivelsen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Promemorian.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Statens fattigvårdsinspektör förklarade i sitt yttrande, att han på det livligaste

anslöte sig till riksdagens uttalande i “denna del, samt anförde: De

uppfostringsbidrag, som enligt avtal eller utslag ålades barnafader i värnpliktsåldern,

överstege endast undantagsvis 25 kronor i månaden, och man

torde kunna räkna med ett genomsnittsbelopp av högst 15 kronor i månaden.

Utginge familjeunderstöd för ett barn med 40 kronor 50 öre i månaden,

komme barn utom äktenskap och deras mödrar i avsevärt bättre förhållanden

under den tid barnafadern befunnit sig i värnpliktstjänstgöring än eljest.

Detta kunde knappast hava varit lagstiftarens mening.

I promemorian anfördes beträffande denna fråga:

»Det bärande motivet för lagstiftningen angående familjeunderstöd vid

värnpliktstjänstgöring är uppenbarligen att söka däri, att den värnpliktige

genom nämnda tjänstgöring regelmässigt sättes ur stånd att sörja för familjens

uppehälle. Såsom framgår av det sätt, på vilket understöden fixerats

och utbetalningen ordnats, är emellertid icke meningen, att familjeunderstödet

skall utgöra ersättning för den förlorade arbetsförtjänsten, utan allenast,

att det skall utgöra ersättning i viss mån till hustru och barn för det

underhåll, som mannen under värnpliktstjänstgöringen blir förhindrad att

lämna till dem. En följdriktig konsekvens av dessa grundsatser synes då

vara, att understödet icke skall utgå med så högt belopp, att det‘faktiskt

medför en förbättring i familjens ekonomiska läge. Kimlig anledning saknas

för staten att just i samband med värnpliktstjänstgöringen bidraga till en

sådan förbättring, även örn den reellt sett måhända vore önsklig. Ursprungligen

vörö också understödsbeloppen så bestämda, att en dylik verkan allenast

i enstaka undantagsfall kunde inträda. Med de förhöjningar av understödsbeloppen,

som efter 1912 i olika omgångar genomförts, hava emellertid

härutinnan inträtt ändrade förhållanden. Såsom framgår av yttrandena torde

man nu kunna räkna med, att då fråga är örn understöd till barn utom

äktenskap - i varje fall örn det gäller allenast ett barn — understödet ej

oväsentligt överstiger det underhållsbidrag, som den värnpliktige i följd av

avtal eller domstols utslag är pliktig utgiva. Den praktiska betydelsen

härav torde ock efter genomförandet av 1917 års lagstiftning örn barn utom

äktenskap hava ej sa litet ökats. Numera blir ju i det alldeles övervägande

antalet fall faderskapet till sådant barn fastställt och barnafadern tillförbunden

— frivilligt eller i rättegång — att utgiva underhållsbidrag. Statistiken

för ar 1929 visar också, att över 1/3 av de nämnda år inkomna ansökningarna

avsett understöd till barn utom äktenskap. Med dessa förhållanden

för ögonen synes en begränsning av understödet i nu avsedda fall i

huvudsaklig överensstämmelse med vad från riksdagens sida ifrågasatts och

av ett flertal hörda myndigheter tillstyrkts vara befogad. Yäl må vara sant,

att det även i andra fall än då underhållsskyldigheten fastställts genom

avtal eller domstolsutslag kan inträffa, att understödet faktiskt sätter familjen

i ett bättre läge än den förut befunnit sig i. Men detta torde dock vara

mycket sällsynt och i varje fall vara ytterst svårt att konstatera. Nämnda

omständighet synes därför icke böra åberopas mot en begränsning av understödet,

där det tydligt och klart framstår, att de nu gällande reglerna skulle

medföra ett icke motiverat tillägg till de förut utgående underhållsbidragen.

Av länsstyrelsen i Gävleborgs län har anförts, att det ej vore lämpligt fastställa

olika understödsbelopjj för olika fall. Denna synpunkt är emellertid

ingalunda godkänd i den nuvarande lagstiftningen, som tvärtom söker, åtminstone

i viss utsträckning, anpassa understöden efter olika faktiska förhållanden.

Det bör i detta sammanhang påpekas, att det ingalunda är

meningen att sätta barn utom äktenskap i någon särskild undantagsställning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Den tänkta begränsningen skulle gälla jämväl i sådana fall, där den värnpliktige

i samband med hemskillnad åtagit sig eller förpliktats utgiva underhållsbidrag

till hustru eller barn i äktenskapet eller i samband med äktenskapsskillnad

på motsvarande sätt tillförbundits viss underhållsskyldighet

gent emot barn i det upplösta äktenskapet. Några länsstyrelser, vilka tillstyrkt

författningsändring i enlighet med det anförda, hava anmärkt, att det

torde bliva nödvändigt att i samband därmed fixera understöden särskilt för

hustru och särskilt för varje barn. Det kan ju t. ex. inträffa, att gift man,

som söker understöd för hustru och barn i äktenskap, tillika har ett barn

utom äktenskap, till vilket han är pliktig på grund av avtal eller domstolsutslag

utgiva visst underhållsbidrag. Med bibehållande i övrigt av de nuvarande

understödsreglerna oförändrade skulle det tydligen möta svårigheter

att i ett sådant fall genomföra den föreslagna begränsningen. Därest

emellertid, på sätt i det följande kommer att förordas, en bestämmelse införes,

att därest värnpliktig har barn med olika mödrar, fullt understöd

skall beräknas för vardera moderns barn, torde de nämnda svårigheterna i

stort sett undanröjas.»

I enlighet härmed föreslogs i promemorian ett tillägg till § 2 i den grundläggande

förordningen av innebörd, att därest den värnpliktige vore på

grund av avtal eller domstols utslag förpliktad att till hustru eller barn

utgiva underhållsbidrag med visst belopp samt det dagliga understödet enligt

i paragrafen förut meddelade bestämmelser skulle överstiga vad enligt

avtalet eller utslaget belöpte för dag, understödet skulle nedsättas till sistnämnda

belopp.

Förslaget örn en författningsändring i angivna riktning har tillstyrkts Yttranden över

eller lämnats utan erinran av samtliga över promemorian hörda myndig- Promemonan.

heter med undantag för en, nämligen länsstyrelsen i Uppsala län. Denna

myndighet har anfört:

Bestämmelsen vore icke tillräckligt motiverad. Konsekvensen skulle fordra,

att även i övriga fall understödet inskränktes till att motsvara det till äventyrs

otillräckliga underhållsbidrag, som utan värnpliktstjänstgöringen kunnat

från den värnpliktige påräknas. En sådan anordning kunde emellertid svårligen

genomföras, och det fordrades i alla händelser mycket starka skäl för

att uppriva det nuvarande systemet med fixerade understödsbelopp. Tvivelaktigt

syntes också vara, örn i allmänhet upplysning kunde utan alltför stor

omgång vinnas rörande ifrågavarande avtal eller utslag. Avsikten att förebygga

beredandet åt underhållstagare av en särskild förmån under värnpliktstjänstgöringen

vunnes åtminstone icke med säkerhet. Att understöd enligt

förordningen utgått syntes nämligen icke hindra, att avtalet eller utslaget

sedan gjordes gällande även beträffande tiden för värnpliktstjänstgöringen.

Såsom synes, har den i riksdagens skrivelse ifrågasatta begränsningen av Dopartementsunderstödet

i ifrågavarande fall vunnit gillande från flertalet av de hörda chofcDmyndigheterna.

De av länsstyrelsen i Uppsala län framförda invändningarna

däremot kan jag icke tillerkänna någon avgörande betydelse. Yäl må vara

riktigt, att principen örn att understöd icke bör utgå i sådan omfattning,

att det faktiskt medför en avsevärd ekonomisk förbättring för de med understödet

avsedda, icke kan helt och undantagslöst genomföras. Men att åberopa

denna omständighet såsom ett skäl mot att i de mest uppenbara och

påtagliga fallen förhindra ett sådant förhållande, synes icke befogat. Jag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra föreslagna

ändringar

i

understödsreglerna.

Ifrågasatt

utvidgning

av kretsen

under stö dsberättigade.

Yttranden

över riksdagsskrivelsen.

Promemorian.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

finner mig därför böra förorda, att en bestämmelse av den innebörd, som i

promemorian föreslagits, upptages i den grundläggande under stödsförfattningen.

Därest, på sätt jag i det följande kommer att föreslå, de för närvarande

år från år beslutade tilläggsunderstöden bortfalla och understödsbeloppen

i grundförfattningen i motsvarande mån höjas, bliva några ytterligare

bestämmelser för begränsningens genomförande, utöver den föreslagna,

tydligen ej av behovet påkallade. I överensstämmelse med vad som av en

länsstyrelse anmärkts, torde emellertid i fråga örn underhållsbidrag, som

fastställts genom utslag, böra krävas, att utslaget vunnit laga kraft.

Under den med anledning av riksdagens skrivelse verkställda utredningen

hava frågor uppkommit örn ändring i gällande understödsbestämmelser jämväl

i vissa andra avseenden än dem, som berörts i nämnda skrivelse. Jag

skall i det följande till behandling upptaga de sålunda väckta spörsmålen,

i huvudsak dock allenast såvitt de hänföra sig till den grundläggande understödsförfattningen.

I sitt yttrande med anledning av riksdagsskrivelsen anmärkte Överståthållarämbetet,

att gällande bestämmelser icke medgåve understöd till arbetsför

hustru eller till den värnpliktiges föräldrar. Ämbetet anförde vidare:

Beträffande arbetsför hustru torde ej sällan inträffa, att hustru till följd

av särskilda förhållanden i hemmet eller andra omständigheter ej kunde utföra

något som helst förvärvsarbete. Att under sådana förhållanden skilja

på arbetsför hustru och mindre arbetsför sådan, som dock säkerligen vöre

i stånd att utföra visst arbete inom hemmet, funne ämbetet mindre tilltalande.

Likaså funne ämbetet skäl tala för sådan ändring av författningen,

att däri inrymdes möjlighet att jämväl medgiva understöd till värnpliktigs

föräldrar i sådana fall, där värnpliktig kunde visa, att han bidroge till föräldrarnas

uppehälle.

I huvudsak enahanda uppfattning uttalades av länsstyrelserna i Södermanlands

och Jönköpings län.

I promemorian erinrades med anledning härav, att meddelandet av pekuniär

understöd icke vore den enda vägen, på vilken man sökte undvika

eller åtminstone lindra de svårigheter och olägenheter, som värnpliktstjänstgöringen

i många fall otvivelaktigt kunde föranleda, särskilt för familjeförsörjare.

I sådant avseende anfördes:

»Enligt gällande värnpliktslag § 4 mom. 2 första stycket b) skall den,

vilken vid den tidpunkt, då han är skyldig att inställa sig till inskrivning,

har hustru eller barn, som är för sitt uppehälle väsentligen beroende av

hans arbete, frikallas från värnpliktens fullgörande under fredstid. Sådan

frikallelse äger enligt mom. 2 första stycket c) samma paragraf likaledes rum

för den, som är ende arbetsföre sonen, sonsonen eller dottersonen till orkeslös

eller vanför fader, farfader, morfader eller till änka, frånskild eller övergiven

hustru eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslos

eller vanför fosterfader eller fostermoder eller ende arbetsföre brodern till

ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast såvida

sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller syskon äro för sitt uppehälle

väsentligen beroende av hans arbete. Även värnpliktig, som icke är ende

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majas proposition nr 151.

arbetsföre sonen etc., kan, därest lian likväl är den ende, sora, såvitt veterligt

är, kan lämna nödigt försörjningsbidrag och han under viss föregående

tid också lämnat sådant bidrag, frikallas. Inträffar efter det inskrivningen ägt

rum sådant förhållande, som avses i § 4 mom. 2 första stycket c), äger den värn
Siliktige

på framställning hos behörig inskrivningsnämnd att varda frikallad

rån värnpliktens vidare fullgörande under fredstid. Vidare kan vid inskrivningen

uppskov med påbörjande av första tjänstgöring eller tjänstgöring i

en följd av värnpliktiga, uttagna till linjetjänst, medgivas bl. a. därest tjänstgöringen

skulle bereda den värnpliktige eller av hans arbete beroende nära

anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter. Från redan påbörjad tjänstgöring

kan hemförlovning ske av enahanda anledning.»

I promemorian anfördes vidare:

»Då lagstiftningen rörande familjeunderstöd tillkom, voro statsmakterna

ense om, att detta förfaringssätt borde komma till användning allenast beträffande

sådana fall, där den värnpliktige hade att försörja hustru och egna

barn. Kollisionen i övriga fall mellan försörjningsplikt — vare sig uttalad

i lagbestämmelser eller förestavad av det allmänna rättsmedvetandet — och

värnplikt borde avhjälpas genom eftergifter beträffande den militära tjänstgöringens

fullgörande (uppskov, hemförlovning och i sista hand frikallelse).

Såsom skäl för denna ståndpunkt åberopades framför allt, att man icke kunde

bilda sig någon föreställning om de totalbelopp, ett pekuniärt understöd i

vidare omfattning skulle kräva. Detta skäl synes alltjämt äga full bärkraft.

Det må ock erinras, att möjligheterna till eftergift i värnpliktstjänstgöringens

fullgörande på grund av försörjningsplikt i viss utsträckning vidgats genom

den senast antagna värnpliktslagen i förhållande till vad som förut gällt.

Varken i 1929 års riksdagsskrivelse eller de uttalanden, som ligga till grund

för denna, förekommer heller någon antydan om att nyss berörda ståndpunkt

borde övergivas. Vid angivna förhållanden synes anledning ej förekomma

att vidga kretsen av dem, som kunna komma i åtnjutande av

familjeunderstöd.»

I yttrandena över promemorian hava erinringar emot den sålunda uttalade

ståndpunkten gjorts allenast från två håll. Statens fattigvårdsinspektör uttalar,

att om hustrun har barn före äktenskapet, till vilket barn den värnpliktige

ej är fader, och bidrag ej erhålles från barnets verklige fader, understöd

borde kunna utgå till sådant barn. Inspektören påpekar, att den

värnpliktige stundom kan vara underhållsskyldig gent emot barnet. Till

undanröjande av tvekan, huru i detta avseende skall förfaras, förordar inspektören

en omformulering av § 1 i den grundläggande förordningen.

— Befälhavaren för Hallands inskrivning sområde, vilken jämte övriga inskrivningsbefälhavare

inom södra arméfördelningsområdet av arméfördelningschefen

beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, anför, att om värnpliktstjänstgöringen

varar iner än 30 dagar, understöd bör utgå jämväl till arbetsför

hustru ävensom att understöd bör tillkomma frånskild maka och annan

kvinna, med vilken den värnpliktige har barn, såvitt hon bevisligen erhållit

varaktigt understöd av den värnpliktige på grund av åtagande eller domslut.

Enligt vad som framgår är det allenast enstaka röster, som höjts för en

utvidgning av den krets anhöriga, vilka kunna komma i åtnjutande av

understöd. Jag har heller ej funnit skäl att för min del biträda de i sådant

avseende framförda önskemålen. Beträffande skälen för denna ståndpunkt

Yttranden över

promemorian.

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ifrågasatt

sänkning av

understöds

beloppen.

Yttranden över

riksdagsskrivelsen.

Promemorian.

Yttranden över

promemorian.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

kan jag i stort sett hänvisa till vad som anföres i promemorian. Vad särskilt

angår det av statens fattigvårdsinspektör i hans senaste yttrande omnämnda

fallet, vill jag framhålla, att någon tvekan icke torde föreligga angående

hur man enligt gällande författning har att bedöma detsamma. Genom utslag

av regeringsrätten (se dess årsbok 1923 ref. nr 79) har nämligen fastslagits,

att understöd icke kan utgå till hustruns barn före äktenskapet.

Visserligen kan, såsom påpekats, den värnpliktige under vissa förutsättningar

vara underliållsskyldig jämväl med avseende å sådant barn. Men denna omständighet

lärer ej i och för sig utgöra tillräckligt skäl för att tillerkänna

barnet familjeunderstöd. Underhållsskyldighet föreligger exempelvis även

gent emot arbetsför hustru utan barn och gent emot föräldrar, utan att

dessa dock tillerkännas understöd, och inspektören ifrågasätter icke för sin

del någon ändring härutinnan. Med hänsyn härtill synes ej föreligga anledning

att göra något särstadgande i den av inspektören påpekade riktningen.

Länsstyrelserna i Gotlands samt Göteborgs och Bohus län ifrågasatte i sina

yttranden över riksdagsskrivelsen, huruvida icke för kostnadernas nedbringande

någon nedsättning av understödsbeloppen borde företagas. Det påpekades,

att tilläggsunderstödet fastställts under kristiden och att dyrtidstilläggen till

befattningshavare i statens tjänst numera nedgått.

I promemorian anfördes beträffande denna fråga:

»Såsom i det föregående framhållits, är avsikten med familjeunderstödet

att bereda hustru och barn ett nödtorftigt uppehälle under den tid, den

värnpliktige förhindras att fullgöra sin försörjningsplikt, och såmedelst undvika,

att fattigvården behöver gripa in. Skall denna avsikt kunna fyllas,

synes någon sänkning av de nu utgående understöden svårligen kunna komma

ifråga. Författningen örn tilläggsunderstöd har årligen förnyats alltsedan

1917, och det har icke någon gång vid behandlingen av de anslagsäskanden,

som föranletts härav, gjorts gällande, att understödsbeloppen skulle vara

oskäligt höga. Väl må vara sant, att förhållandena hava ändrats sedan 1917,

då de nu gällande understödsbeloppen fastställdes. Men å andra sidan lärer

man icke kunna undgå att taga hänsyn till, att begreppet nödtorftigt uppehälle

nog under samma tid undergått en viss förskjutning uppåt i den allmänna

uppfattningen.»

I anslutning härtill uttalades i ett senare sammanhang i promemorian,

att lämplighetsskäl syntes tala för, att de hittills årsvis beslutade tilläggen

inräknades i de understödsbelopp, som angåves i den grundläggande förordningen,

och sålunda gjordes definitiva. Det promemorian vidfogade utkastet

till ändring i vissa delar av sistnämnda författning upptog också under § 2

understödsbelopp, motsvarande de för närvarande faktiskt utgående beloppen.

I yttrandena över promemorian har denna fråga allenast undantagsvis

berörts. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att en sänkning av

understödsbeloppen kan med hänsyn till de sjunkande levnadskostnaderna

ifrågasättas, åtminstone när det gäller personer bosatta på landsbygden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och chefen för norra arméfördelningen ifrågasätta,

huruvida ej viss nedsättning av beloppen bör ske.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 151.

Å andra sidan har befälhavaren för Hallands inskrivningsområde uttalat sig

för en höjning av understödsbeloppen i vissa fall. Han anser nämligen, att

de för närvarande utgående beloppen böra gälla allenast därest värnpliktstjänstgöringen

ej uppgår till mer än 30 dagar i följd; vid längre tjänstgöring

bör ett i förhållande till tjänstgöringsperiodens omfattning gradvis ökat

understöd utgå.

Vissa skäl kunna onekligen åberopas för en minskning av de för när- Departemcntavarande

utgående understödsbeloppen. De tilläggsunderstöd, vilka tillkommo chefen1917

och sedan dess utgått enligt årsvis beslutade författningar, motiverades

ursprungligen med den särskilda dyrtid, som vid nämnda tidpunkt var

rådande. Härutinnan hava numera ändrade förhållanden inträtt, i det levnadskostnaderna

icke oväsentligt sjunkit. Emellertid måste beaktas, att

understödsbeloppen i allt fall äro ganska snävt tilltagna och säkerligen för

de flesta fall icke förslå till mera än att hålla nöden från dörren. Förmodligen

är det också i känslan härav, som från riksdagens sida icke någon

gång ifrågasatts att sänka beloppen, ehuru tillfälle därtill givits i samband

med de årligen återkommande anslagsäskandena. De yrkanden i

sådan riktning, som framförts i vissa yttranden, äro anmärkningsvärt vagt

hållna och synas avse en relativt obetydlig sänkning. Såsom framgår har

för övrigt från militärt håll yrkande i motsatt riktning också framställts.

För min del har jag icke funnit giltig anledning vara för handen att förorda

någon ändring i de för närvarande faktiskt gällande understödssatserna.

Intager man denna ståndpunkt, synes emellertid, såsom i promemorian anförts,

skäl saknas att i fortsättningen röra sig med särskilda tilläggsunderstöd.

Dessa kunna då lämpligen inarbetas i den grundläggande författningen

genom en motsvarande höjning av de där stadgade understödsbeloppen.

Jag anser mig också böra förorda, att så sker.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Västmanlands län fäste i yttranden över Hur förfara,

riksdagsskrivelsen uppmärksamheten på, att någon föreskrift icke funnes

meddelad, huru understödet skulle beräknas, då värnpliktig hade två eller *barn med

flera barn utom äktenskap med olika mödrar. Båda länsstyrelserna förklarade olika mödrar?

sig hava i dylika fall utgått från, att sammanlagda understödsbeloppet icke Yttranden över

borde överstiga vad som skulle hava utgått, därest barnen haft en och skrirelsen.

samma moder. Länsstyrelsen i Kristianstads län ansåg det emellertid kunna

ifrågasättas, huruvida icke i dylika fall fullt understöd borde utgå till varje

barn.

I promemorian anfördes med anledning härav:

»Det synes svårt att åt bestämmelserna i § 2 av den grundläggande förordningen

giva annan tolkning än den, som i förevarande fall tillämpats av

de båda länsstyrelserna. Såsom anmärkts av länsstyrelsen i Kristianstads

län, synas dock materiella skäl tala för, att fullt understöd utgår till vartdera

barnet, åtminstone därest barnen ej vårdas tillsammans. I överensstämmelse

därmed förordas ett tillägg till nyssnämnda paragraf. Ifrågavarande

tillägg bör dock icke avse allenast barn utom äktenskap utan överhuvud

samtliga fall, då värnpliktig har barn med olika mödrar. Han kan

ju t. ex. vara gift och hava barn i äktenskapet samt därutöver hava barn

Promemorian.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Yttranden över

promemorian.

Departements
chefen.

Under stödsbehov

et ej

föranlett av

värnpliktstjänstgöringtn.

Yttrande över

riksdagsskrivelsen.

Promemorian.

Kungl. Majit» proposition nr 151.

utom äktenskap. Är hustrun mindre arbetsför, bör i dylikt fall understödet

till henne och barnet i äktenskapet utgå efter den högre taxan.»

Den åsyftade tilläggsbestämmelsen hade i det promemorian vidfogade

utkastet till författningsändringar erhållit följande formulering: »Har den

värnpliktige barn med olika mödrar, beräknas för vardera moderns barn

— i förekommande fall moder och barn — fullt understöd.»

Mot den sålunda föreslagna bestämmelsen har i de avgivna yttrandena

allenast anmärkts — av länsstyrelsen i Norrbottens län — att därest värnpliktig

hade hemma hos sig, förutom hustru och barn med henne, barn utom

äktenskap med annan moder, anledning ej syntes föreligga att lämna fullt

understöd även för detta barn. Förutsättning för fullt understöd till vardera

moderns barn borde vara, att barnen ej vårdades tillsammans.

Jag finner det befogat, att därest den värnpliktige har barn med olika

mödrar, särskilt understöd i regel skall beräknas för vardera moderns barn

eller, om den värnpliktige är gift med någon av mödrarna, för dels hustrun

och dennas barn och dels barnet med den andra modern. Dock torde härvid,

på sätt anmärkts, den begränsningen böra göras, att särskild beräkning

för understöd ej skall äga rum, därest barnen vårdas tillsammans. I sådant

fall är ju nämligen själva behovsläget detsamma, som örn barnen hade samma

moder. Jag har därför kompletterat den i promemorian upptagna bestämmelsen

med ett förbehåll i nu angiven riktning!

Enligt det gällande formuläret för ansökan örn familjeunderstöd skall

sökanden bl. a. upplysa, dels huruvida han under de senaste tolv månaderna

saknat arbete, dels huruvida han själv, hans hustru eller barn under de

senaste sex månaderna åtnjutit understöd från fattigvård, stiftelse eller dylikt,

och dels huruvida han lämnat den huvudsakliga delen av sin arbetsförtjänst

till familjens underhåll.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhöll i sitt yttrande över riksdagsskrivelsen,

att av författningarna ej framginge, huruvida ett nekande svar i det sist

nämnda fallet eller ett jakande svar i de båda först nämnda fallen skulle

föranleda avslag å ansökningen. Länsstyrelsen ansåg närmare direktiv rörande

denna sak önskvärda.

I anledning av detta uttalande anfördes i promemorian:

»I det av särskilda sakkunniga år 1911 avlämnade förslaget till lagstiftning

rörande understöd åt värnpliktigs hustru och barn, vilket förslag ligger

till grund för de gällande författningarna och upptog ett ansökningsformidär

av alldeles samma innehåll som det för närvarande fastställda, anfördes

bl. a. följande: ’De försök till missbruk, som huvudsakligen kunna vara att

befara, torde komma att bestå däruti, att sådana värnpliktiga, som icke förut

efter förmåga fullgjort dem åliggande försörjningsskyldighet, likväl göra

framställning örn understöd. I dylika fall bör naturligtvis understöd i regel

ej beviljas’. I de sakkunnigas förslag till förordning örn familjeunderstöd

upptogs emellertid en § 1 av lika lydelse som den nu gällande. Däri utsädes

allenast, att understöd kunde utgå, därest sådant var nödvändigt för familjens

uppehälle. Denna formulering innehåller som synes icke någon som helst

antydan örn att ett samband mellan understödsbehovet och värnpliktstjänstgöringen

är erforderligt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ta proposition nr 151.

I praxis Ilar krav å ett sådant samband ej heller ansetts kunna upprätthållas.

Sålunda hade i ett fall en länsstyrelse avslagit värnpliktigs ansökan

om understöd till ett hans barn utom äktenskap, enär elen värnpliktige,

enligt vad handlingarna i målet utvisade, icke förut bidragit till barnets

uppehälle samt vid sådant förhållande genom hans tjänstgöring som värnpliktig

något särskilt behov av understöd icke kunde anses hava uppstått.

Efter klagan av den värnpliktige yttrade emellertid regeringsrätten: Enär i

målet finge anses utrett, att understöd varit nödvändigt för barnets uppehälle

under den tid klaganden fullgjort ifrågavarande tjänstgöring, funné

regeringsrätten skäligt att med undanröjande av överklagade resolutionen

visa målet åter till Konungens befallningshavande för ny handläggning (regeringsrättens

årsbok 1921 not. Fö. 35).

Ehuru formulärets avfattning onekligen ger stöd för en annan uppfattning,

torde sålunda för närvarande, därest vid prövning av understödsansökning

konstateras, att behov av understöd föreligger, vara utan betydelse,

huruvida detta behov har sin grund i värnpliktstjänstgöringens fullgörande

eller icke. Att denna ståndpunkt strider mot vad man ursprungligen tänkt

sig vid lagstiftningens tillkomst, torde framgå av det ovan anförda. Det

synes också, som den vore ur såväl principiella som materiella synpunkter

otillfredsställande. Såsom i det föregående har framhållits, är själva utgångspunkten

för den ifrågavarande lagstiftningen den, att värnpliktstjänstgöringen

i regel medför en försämring i familjens existensmöjligheter. För denna

försämring vill man i viss utsträckning lämna gottgörelse genom statsunderstöd.

Men någon anledning för staten att i detta sammanhang medverka

till en förbättring i familjens ekonomiska läge förefinnes icke. Av denna

anledning har också i det föregående förordats ett tillägg till § 2 i den

grundläggande förordningen, enligt vilket understödet icke skall få överstiga

eventuellt utfäst eller utdömt underhållsbidrag. I anslutning härtill synes

formuleringen av § 1 i samma förordning böra jämkas i sådan riktning, att

understödsbehovet sättes i samband med värnpliktstjänstgöringens fullgörande;

endast därest behovet framstår såsom föranlett av nämnda tjänstgöring

bör understöd utgå.»

I det utkast till ändringar i den grundläggande förordningen, som var

bifogat promemorian, hade § 1 erhållit följande formulering: »Fullgör värnpliktig

honom åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid och komma hans

hustru eller barm i följd därav att sakna tillräckliga medel för sitt uppehälle,

äga de erhålla understöd av statsmedel enligt grunder, som angivas

i denna förordning.»

Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet myndigheter,

som yttrat sig över promemorian. Emellertid hava vissa anmärkningar

mot detsamma också framställts.

Länsstyrelsen i Orebro län anför sålunda: »Det måste anses riktigt, att

statsverket icke skall utgiva understöd för det fall, att behovet icke vållas

av värnpliktstjänstgöringen. Men i regel kan sådant icke visas; man kan

endast av omständigheterna i det särskilda fallet sluta sig till, att det antagligen

är så. Avfattningen av den nya bestämmelsen är emellertid sådan,

att det synes böra vara till fullo styrkt, att behovet vållas av andra omständigheter

än värnpliktstjänstgöringen, för att understöd skall kunna förvägras.

Är sådant meningen, lärer stadgandet bli utan praktisk betydelse.

Det borde emellertid för stadgandets tillämpning vara tillräckligt, att sådana

omständigheter visats vara för handen, på grund av vilka det skiiligen

må kunna antagas, att andra omständigheter jin värnpliktstjänstgöringen

Yttranden över

promemorian.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

föranlett behovet av understöd. Länsstyrelsen anser därför, att paragrafen

bör omskrivas så, att detta tydligt framgår av dess ordalydelse.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län tillstyrker den föreslagna ändringen men

framhåller, att prövningen av frågan, örn understödsbeliovet är framkallat

av värnpliktstjänstgöringen, uppenbarligen kommer att mången gång vara

förenad med stora svårigheter och i långt större utsträckning än eljest

skolat bli fallet föranleda särskilda utredningar genom ortsmyndigheten.

Statens fattigvårdsinspektör förklarar sig icke hava något att i sak erinra

mot den föreslagna ändringen men anser, att paragrafens formulering kan i

vissa fall giva rum för tveksamhet vid tillämpningen. Inspektören anför i

sådant avseende: »En värnpliktig kan lia gått arbetslös under flera månader

omedelbart före inryckningen i militärtjänstgöringen och därunder saknat

möjlighet litt fullgöra sin försörjningsskyldighet. Han har icke saknat försörjningsvilja,

men omständigheter, varöver han ej kunnat råda, ha hindrat

honom från att försörja familjen. Skall värnpliktstjänstgöringen i ett sådant

fall berättiga hustru och barn till statsunderstöd? Enligt min åsikt kunna

vissa skäl anföras för att understöd bör utgå. Hade värnpliktstjänstgöringen

ej inträffat, kunde arbetstillfälle när som helst tänkas uppstå och försörjningsplikten

härmed träda i utövande. Av motiven framgår ej, huru vederbörande

myndigheter skola ställa sig till dylika fall. Förtydligande i detta

avseende synes påkallat.»

Socialstyrelsen slutligen anför: »Socialstyrelsen vill ej bestrida, att någon

bestämmelse i förevarande syfte kan anses önskvärd. Emellertid bör den i

så fall lämna rum för en fri realprövning i de individuella fallen, vilka

kunna vara av mycket mångskiftande art och där de formella omständigheterna

ej böra vara helt utslagsgivande. Så till exempel kan det tänkas,

att en värnpliktig säsongarbetare omedelbart före arbetssäsongens slut ryckes

från arbetet, vilket kanske skulle ha varat endast några dagar till. Erinras

må, att hela yrkesgrupper av säsongarbetare generellt äro avstängda från

statlig arbetslöshetshjälp under dödsäsongen. I ett dylikt fall har värnpliktstjänstgöringen

visserligen formellt ryckt den värnpliktige från arbetet

men kan knappast betraktas såsom den reella orsaken till hans eventuella

oförmåga att försörja sin familj. I ett annat fall åter kan den förestående

inryckningen till värnpliktstjänstgöring i veckor eller månader utgöra

hinder för en arbetssökande värnpliktig att få tillträda en eljest till buds

stående anställning. Erfarenheten synes också utvisa, att personer under

den närmaste tiden före inryckningen ofta möta svårigheter att erhålla arbetsanställning,

naturligen företrädesvis i sådana fall, där arbetstillfället är

av beskaffenhet, att kontinuitet eftersträvas vid platsens besättande. De

båda exemjflen visa, att snävt hållna generella föreskrifter lätt nog kunna

framtvinga beslut, rakt motsatta dem, som vid fri realprövning närmast

torde ha ifrågakommit. Det synes därför angeläget, att myndigheterna även

i här berörda hänseende äga att med stöd av den erfarenhet, varav de äro i

besittning, företaga sin prövning med viss frihet.»

Principiellt sett synes den i promemorian hävdade uppfattningen äga fog

för sig. Några direkta invändningar emot densamma hava heller icke fram

förts i de avgivna yttrandena. Däremot hava, såsom framgår, vissa erinringar

gjorts mot den formulering av § 1, vari nämnda uppfattning erhållit

uttryck. Det har sålunda anmärkts, att med den föreslagna formuleringen

understöd skulle kunna vägras — å grund som här är i fråga -—■ allenast

örn det vore till fullo styrkt, att behovet vållats av andra omständigheter

än värnpliktstjänstgöringen. Mig synes emellertid formuleringen snarast

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 151.

giva vid handen, att det är sökanden, som har att ådagalägga förefintligheten

av ett kausalsammanhang mellan behovet och värnpliktstjänstgöringen,

liksom han har att förebringa utredning rörande andra förutsättningar för

understöd. Det torde också vara med utgångspunkt från en sådan tolkning,

som särskilt socialstyrelsen gjort sina erinringar. Denna styrelse har under

hänvisning till vissa exempel understrukit vikten av att det lämnas rum för

en fri realprövning med avseende å sambandet mellan understödsbehov och

värnpliktstjänstgöring. Häremot kan visserligen sägas, att möjligheterna till

en fri prövning naturligen ej skulle vara mindre i fråga örn detta samband

än exempelvis i fråga om själva understödsbeliovet. Men vad som måhända

åsyftas med anmärkningen och vad som i varje fall enligt min mening med

fog kan invändas mot den föreslagna formuleringen, är att den synes göra

en närmare undersökning av det nyssnämnda sambandet erforderlig i varje

särskilt fall. Detta synes mig varken behövligt eller lämpligt. I flertalet

fall är detta samband otvivelaktigt förhanden. Och i sådana fall, där tvekan

kan råda rörande sambandet, torde riktigast vara att hellre bevilja understöd

än vägra sådant. Sålunda kan, såsom även anmärkts i ett yttrande,

exempelvis en person, som varit arbetslös under tiden närmast före inryckningen

till värnpliktstjänstgöring, tänkas hava haft goda utsikter att erhålla

anställning, därest ej värnplikten kommit emellan. Ur dessa synpunkter

anser jag det tillräckligt med ett stadgande av innebörd, att understöd må

vägras på grund av bristande samband mellan understödsbehovet och värnpliktstjänstgöringen

allenast därest det finnes uppenbart, att sådant samband

ej är för handen. Ställer man sig på denna ståndpunkt, synes icke

föreligga anledning att beträffande § 1 i den grundläggande förordningen

göra annan ändring än att ett nytt stycke tillägges, innehållande en bestämmelse

i nyss angivna riktning.

De ytterligare jämkningar i understödsreglerna, som under utredningen

varit föremål för övervägande, hänföra sig till frågor, som regleras i den i

administrativ ordning utfärdade tillämpningsförordningen. Det torde därför

icke vara erforderligt att i detta sammanhang lämna någon redogörelse för

dem. Jag vill allenast nämna, att yrkanden eller framställningar gjorts bl. a.

örn att ansökan örn understöd skulle få göras av annan än den värnpliktige,

t. ex. hustru och barnavårdsman, att beviljat understöd skulle kunna under

tjänstgöringens gång indragas eller sänkas, därest förändrade omständigheter

föranledde därtill, samt att länsstyrelserna skulle befrias från befattningen

med ifrågavarande understöd och de militära myndigheterna övertaga

jämväl den prövning av understödsansökningarna, som nu sker hos civil

myndighet. Yad särskilt angår sistnämnda fråga, har i promemorian tillstyrkts

ett kvarblivande vid den för närvarande gällande ordningen, och

synes mig övervägande skäl tala för denna ståndpunkt. Till ifrågavarande

spörsmål i övrigt har jag ännu ej haft anledning att slutligen taga ställning.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört har jag låtit utarbeta

förslag till en ny förordning örn familj eunderstöd. De avvikelser från

Övriga fril q

Nya

författ
ningar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 151.

gällande ordning, som innefattas i förslaget, hava förut angivits och motiverats,

och någon vidare utveckling i detta avseende torde icke vara erforderlig.

Yad angår 2 §, må emellertid påpekas, att andra stycket i paragrafen

enligt dess nuvarande lydelse uteslutits med hänsyn till de förändringar

vämpliktslagstiftningen undergått.

Till frågan örn utfärdande av ny tillämpningsförfattning torde jag få återkomma,

sedan riksdagen fattat beslut i avseende å den grundläggande författningen.

De ifrågavarande författningarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1931.

Emellertid synes lämpligt, att hittills gällande bestämmelser få äga giltighet

beträffande vid nämnda tidpunkt i tjänst varande värnpliktiga under den

tjänstgöring, till vars fullgörande de då äro inkallade. En följd härav blir

givetvis, att i dylika fall jämväl tilläggsunderstöd enligt för närvarande gällande

grunder bör utgå. Särskilda bestämmelser härom torde alltså få meddelas.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till förordning

örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)

samt hemställer, att berörda vid detta protokoll såsom bilaga (Bil. A.) fogade

förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

29

Bil. A.

Förslag

till

Förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn

(familjeunderstöd).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Under den tid, värnpliktig fullgör honom enligt gällande författningar

åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, kunna hans hustru och barn erhålla

understöd av statsmedel enligt de i denna förordning stadgade grunder,

såvida understöd är nödvändigt för deras uppehälle.

Finnes behov av understöd på sätt i första stycket sägs vara för handen,

men är tillika uppenbart, att behovet icke föranledes av värnpliktstjänstgöringen,

må understöd icke utgå.

2 §•

Understödet utgår med följande belopp för varje dag, den värnpliktige

äger tillgodoräkna sig såsom tjänstgöringsdag, in- och utryckningsdagarna

inberäknade, nämligen:

till arbetsför hustru och ett barn ................................. 1: 35 kr.

» » » » två eller flera barn.............. 1: 75 »

» mindre arbetsför hustru .......................................... 1: 35 »

» » » » och ett barn................... 1:75 »

» » » » » två eller flera barn 2:20 »

> ett barn, om fadern är änkling eller frånskild. ... 1:35 »

» två eller flera barn, örn fadern är änkling eller

frånskild.................................................................. 1; ?5 *

Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet med

inom äktenskap födda.

Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.

Har den värnpliktige barn med olika mödrar och vårdas ej barnen tillsammans,

skall beräkning av understöd i enlighet med ovan angivna grunder

ske särskilt för sig beträffande vardera moderns barn, i förekommande fall

hustru jämte barn.

Är den värnpliktige på grund av avtal eller genom domstols utslag, vilket

vunnit laga kraft, förpliktad att till hustru eller barn utgiva underhållsbidrag

med visst belopp och överstiger det dagliga understöd, som med

tillämpning av ovan angivna grunder skulle utgå, vad enligt avtalet eller

utslaget belöper för dag, skall understödet nedsättas till sistnämnda belopp.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 151.

3§-

Värnpliktig skall själv bidraga till det hans hustru eller barn tillkommande

understödet med en femtedel av penningbidraget.

4§-

Närmare föreskrifter i fråga örn villkoren för understöds utgående samt örn

tillämpningen i övrigt av denna förordning meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931, och upphör förordningen

den 1 juni 1912 (nr 84) örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru

och barn (familjeunderstöd) vid samma tidpunkt att gälla; dock att sistnämnda

förordning skall äga tillämpning beträffande vid nämnda tidpunkt

i tjänst varande värnpliktiga under den tjänstgöring, till vars fullgörande

de då äro inkallade.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och larn s. 1 i texten
  2. SU 1931:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och harn s. 4 i texten