Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

1931-02-26 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:153, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den

26 februari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler härefter

följande frågor örn pension åt vissa i statens tjänst anställda personer och

anför därvid:

Utrikesdepartementet.

l:o.

I en till ministern för utrikes ärendena ställd, den 15 januari 1931 dagtecknad

skrift har generalkonsuln å extra stat i Calcutta Carl August

Ehrenfrid Silfwerhjelm gjort framställning bland annat örn beredande

åt honom av pension från den 29 januari 1932, då han uppnådde en levnadsålder

av 60 år och önskade avgå från generalkonsulsbefattningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 13h höft. (Nr 153.) 1

Äng.

pension åt

generalkonsuln

å extrr*

stat i Calcutta

C. A.

E. SUftoerhjeim.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

I sill skrift Ilar Sifverhjelm tillika anhållit örn tjänstledighet på grund

av sjukdom under tiden från och med den 1 april 1931 till och med den

29 januari 1932.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Silfwerhjelm, som är född den

29 januari 1872, såsom köpman bosatte sig i Alexandria år 1903; att han

åren 1904 och 1905 åtnjöt statens handelsstipendium; att han den 23 februari

1906 av ministern för utrikes ärendena förordnades att vara vicekonsul

vid dåvarande generalkonsulatet i Alexandria, vilket generalkonsulat

den 27 mars 1908 flyttades till Kairo, därvid emellertid vicekonsulsbefattningen

förblev placerad i Alexandria såsom en självständig post; att

Kungl. Majit den 19 januari 1912 upphöjde vicekonsulatet i Alexandria till

konsulat samt utnämnde och förordnade Silfwerhjelm att vara konsul därstädes;

att Kungl. Majit den 26 mars 1918 förlänade Silfwerhjelm generalkonsuls

namn; att Silfwerhjelm den 20 februari 1920 av Kungl. Majit förordnades

att tills vidare vara chef för utrikesdepartementets avdelning

för handläggning av ärenden, stående i samband med Sveriges övertagande

av vissa krigförande makters intressen i andra länder (den s. k. avdelning

B); att Kungl. Majit den 3 mars 1922 förordnade Silfwerhjelm att tills

vidare upprätthålla den å extra stat (lönegraden A 2) uppförda generalkonsulsbefattningeu

i Calcutta; att de av Silfwerhjelm innehavda befattningarna

såsom vicekonsul och konsul i Alexandria varit oavlönade; att

Silfwerhjelm under år 1922 å generalkonsulsbefattningen uppburit lön

efter 14,526 kronor för år; att lönen under tiden därefter, med tillämpning

av bestämmelserna i 33 § av gällande avlöningsreglemente för icke- ordinarie

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, varit bestämd till 14,400 kronor;

samt att Silfwerhjelm utöver lönen uppburit ortstillägg med 19,400 kronor

ävensom extra ortstillägg med belopp, som årligen fastställts av Kungl.

Majit. I

I sin framställning har Silfwerhjelm anfört, bland annat, följande:

Under år 1930 hade hans allmänna hälsotillstånd i mycket hög grad varit

lidande av de klimatiska förhållandena i Indien, vilket särskilt varit fallet

under den osunda, heta regntiden med dess starka temperaturväxlingar,

då han angripits av en svårartad luftrörsinflammation. Till följd av en

nioårig vistelse i ett tropiskt ohälsosamt klimat såsom Indiens hade hans

hälsa väsentligt försämrats och möjligheten för honom att kunna möta

de sjukdomar, för vilka man — även med iakttagande av den största försiktighet

— utsattes därstädes under den varma årstiden, hade därigenom

förringats. Då den läkare, vilken hade skött honom sedan ett flertal år,

på det kraftigaste tillrått honom att lämna Indien, innan nästa regntid

inträffade, hade han ansett sig böra hemställa örn omforma] da tjänstledighet.

Silfwerhjelm anhölle, att vid behandling av pensionsfrågan

den omständigheten komme under betraktande, att hans hälsa skadligt påverkats

genom lång tjänst i Indien. I detta sammanhang ville Silfwer
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 153.

3

hjelm framhålla, att, enligt vad sorn vöre honom bekant, tjänstemän, anställda

vid de tyska och nederländska generälkonsulaten i Calcutta, linge

tillgodoräkna sig ett års tjänstgöring därstädes såsom 2 tjänstår, samt att

tjänstemän vid de japanska och belgiska generalkonsulaten linge för ett

års sådan tjänstgöring räkna sig tillgodo 12/3 respektive 11/2 tjänstår.

I en inom utrikesdepartementet upprättad, den 29 januari 1931 dagtecknad

promemoria i ärendet anföres, bland annat, följande:

Jämlikt föreskrift i litt. B. 6:o) av kungörelsen den 18 juli 1921 (nr 518)

angående tillämpning å diplomatisk och konsulär personal av gällande

avlöningsreglemente för statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skulle i tropiskt eller halvtropiskt klimat

ådragen svårare klimatsjukdom i akut form vid tillämpning av avlöningsreglementets

16 § jämställas med olycksfall i tjänsten. Möjlighet

förelåge att i fråga örn den av Silfverhjelm begärda ledigheten tillämpa

nämnda föreskrift. Vad framställningen örn pension beträfiade erinrades

örn att jämlikt 5 § c) av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension jämförd med 6 § b) av samma lag tjänsteman,

som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien eller Brasilien

minst fem år, vore skyldig att avgå vid 60 års ålder. Nu vore Silfverhjelm

icke ordinarie tjänsteman och pensionslagens bestämmelser vore följaktligen

i detta fall icke direkt tillämpliga. Dessutom skulle Silfverhjelm,

även örn han innehade fullmakt på ordinarie stat, ej vara formellt skyldig

att avgå vid sagda ålder, eftersom Indien icke kunde räknas till Ostasien

och ej eljest nämndes i pensionslagens 5 § c). Ur alla synpunkter finge

emellertid sådana omständigheter i detta fall anses föreligga, som

statsmakterna haft för ögonen, då .för vissa tjänstemän i utrikesförvaltningen

föreskrivits skyldighet att avgå vid 60 års ålder. I den mån de

för ordinarie tjänstemäns pensionering gällande regler överhuvudtaget

ansåges kunna analogivis komma till tillämpning, syntes Silfverhjelms

vistelse i Indien böra räknas lika med sådan anställning i hälsovådligt klimat,

varom förmäldes i pensions!agnus 5 4 c). Att klimatet i Brittiska

Indien verkade fullt lika nedbrytande på en europés hälsa som klimatet

inom de i författningsrummet angivna områdena — Ostasien och Brasilien

— torde vara alltför välbekant för att behöva närmare påvisas. Orsaken

till att Brittiska Indien ej omnämnts uti pensionslagen läge givetvis icke

i någon tvekan beträffande nyss angivna förhållande. Vid den tid, då

pensionslagen infördes, hade Sverige icke varit representerat inom några

andra tropiska eller halvtropiska områden än Ostasien, vilket också vore

det enda dylika område, som berörda författningsrum i dess ursprungliga

lydelse omnämnt. Vid 1913 års riksdag, då åtskilliga ändringar i pensionslagen

vidtogos (jämför Kungl. Majlis prom nr 1:1913, lil H. T., sid.

28, samt prop. nr 288 och R. skrä hr 245 samma år), hade Brasilien jämställts

med Ostasien i här ifrågavarande avseende. Någon lönad representation

i Brittiska Indien hade emellertid icke funnits då, och upprättandet

sedermera av ett generalkonsulat på extra stat hade ej ansetts utgöra tillräcklig

anledning för vidtagande av ytterligare ändringar i pensionslagen.

Det förtjänade att anmärkas, att då det vid en senare tidpunkt gällde att

utforma bestämmelser för tillämpning av avlöningsreglementets sjukledighetsbestämmelser

på de i ohälsosamma länder anställda tjänstemännen,

riksdagen sammanfört alla de länder, som kunde komma ifråga, under ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

Departements
chefen.

trycket »land med tropiskt eller lialvtropiskt klimat» (kungörelsen den

18 juli 1921, nr 518, litt. B. 6:o).

Statskontoret, som den 11 februari 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört:

Silfwerhjelm vore såsom innehavare av den på extra stat uppförda befattningen

såsom generalkonsul i Calcutta icke berättigad till någon

pension. Ehuru hans tjänst alltså icke författningsenligt vore förenad

med pensionsrätt, syntes dock sådan förmån böra beredas i detta fall.

Han hade alltsedan 1906 varit i statens tjänst anställd, därav sedan 1922

i iörenämnda befattning, och inom kort nödgades han till följd av sjukdom,

som han ådragit sig på grund av de klimatiska förhållandena i

Brittiska Indien, avgå vid den ålder av 60 år, som för ordinarie tjänsteman,

vilken varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien eller

Brasilien minst 5 år, utgjorde pensionsåldern. Med hänsyn härtill syntes

goda skäl få anses föreligga att hos riksdagen utverka pension åt honom.

I fråga örn beloppet av sådan förmån i detta fall ville statskontoret

framhålla att pensionsunder.aget för generalkonsulsbefattning å ordinarie

stat (A 2) utgjorde 7,896 kronor samt att för hel pension i fall, där

tidigare pensionsålder vore föreskriven till följd av minst 5 års tjänstgöring

i tropiskt klimat, erfordrades 30 tjänstår. Med hänsyn härtill samt

till Silfwerhjelms tjänstetid och till den omständigheten, att några avgifter

för pensionering icke erlagts av honom, förefölle det statskontoret,

sora örn ett pensionsbelopp i detta fall av 6,000 kronor skulle kunna anses

skäligt.

Statskontoret tillstyrkte alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Silfverhjelm finge från och med dagen näst efter den, då

han efter uppnådd levnadsålder av 60 år erhölle entledigande från sin befattning,

under sin återstående livstid uppbära pension från allmänna in

dragningsstaten till belopp av 6,000 kronor årligen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Silfwerhjelm — bortsett

från en tid av två år, då han i särskilt uppdrag tjänstgjorde inom

utrikesdepartementet — alltsedan år 1906 varit verksam inom det svenska

konsulatväsendet, dock såsom lönad tjänsteman — generalkonsul å extra

stat — allenast under de nio senaste åren. Nämnda verksamhet såsom

generalkonsul har han utövat i ett land, vars utomordentligt påfrestande

klimatförhållanden väsentligt försämrat hans hälsa och arbetsförmåga.

Under sådana omständigheter tala starka billighetsskäl för, att Silfwerhjelm

efter uppnådda sextio år beredes pension av statsmedel. Det

av statskontoret härutinnan föreslagna beloppet synes emellertid vara

något högt och böra reduceras förslagsvis till 5,400 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att generalkonsuln å extra stat i Calcutta Carl August

Ehrenfrid Silfwerhjelm må från och med .dagen

näst efter den, då han efter uppnådd levnadsålder av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

60 år avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 5,400 kronor.

Försvarsdepartementet.

2:o.

I en till chefen för östra arméfördelningen ingiven och av denne med

tillstyrkan till arméförvaltningens intendentsdepartement insänd skrivelse

av den 16 januari 1930 har chefen för Upplands regemente gjort framställning

om beredande av pension åt förre föreståndaren för regementets

skrädderiverkstad Gustaf Alfred Brunnberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Brunnberg, som är född den

6 juni 1871, under tiden den 1 juli 1894—24 augusti 1897 var anställd

vid Upplands infanteriregementes privata skrädderiverkstad; att han den

11 februari 1911 — efter att dessförinnan hava under ett flertal år i sitt

hem utfört skrädderiarbete för nyssnämnda regementes räkning — tillträdde

anställningen såsom skrädderiföreståndare, vilken anställning han

innehade till och med den 10 januari 1930; att han, enligt för honom

utfärdat läkarintyg, lider av höggradig neurasteni (depression) och på

grund därav sannolikt för all framtid är oförmögen till arbete såsom

skrädderiföreståndare; att han på ett synnerligen tillfredsställande och

berömvärt sätt fullgjort sina tjänsteåligganden; att hans avlöning under

senare åren vid regementet uppgått till omkring 3,600 kronor för år; att han

är ägare till en mindre till 8,000 kronor taxerad fastighet, vilken enligt

den 28 januari 1930 utfärdat gravationsbevis icke besväras av fordringsinteckningar;

samt att han i övrigt är i avsaknad av medel för sitt livsuppehälle.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Majit den 28 januari 1930

anfört, att departementet i betraktande av Brunnbergs synnerligen väl

vitsordade verksamhet för kronans räkning funne det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att honom tillerkändes något understöd

från statens sida för hans återstående levnad. Vad beträffade storleken av

dylikt understöd, holle departementet före, att, då Brunnbergs anställning

såsom förman i statens tjänst omfattade en tid av nära 19 år, han borde

i oreglerad pension erhålla ett belopp av 680 kronor för år. Detta belopp

syntes böra ökas med det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De

förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte

Äng. pension

åt förre

sk> addi riföreståndaren

O. A. Brunnberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

Departements
chefen.

k ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 161

kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 236 kronor. Pensionen

skulle alltså komma att uppgå till (680 + 180 + 236 =) 1,096 kronor. Enär

emellertid Brunnberg, såsom nämnts, vore ägare till fastighet, av

vilken han syntes kunna erhålla en inkomst av omkring 400 kronor för

år, borde sistberörda pensionsbelopp nedsättas till 696 kronor för år. Då

Brunnberg, enligt vad förut anförts, erhållit avsked från sin anställning

vid regementet den 11 januari 1930, syntes pensionen i fråga böra utgå

från och med den 1 februari 1930.

På grund av vad sålunda anförts, har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen medgiva, att Brunnberg

finge från och med den 1 februari 1930 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande den 18 februari 1930 och

därvid anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement

ansåge goda skäl föreligga för beredande av pension åt

Brunnberg, som efter långvarig, väl vitsordad tjänst nödgats på grund av

sjukdom lämna sin anställning. Vad pensionsbeloppet beträffade skulle

Brunnberg, örn allenast tiden såsom verkstadsföreståndare kunde honom

tillgodoräknas, knappast kunna erhålla högre pension än 1,020 kronor.

Med hänsyn emellertid till hans tidigare arbete för statens räkning ville

statskontoret icke göra någon erinran mot det av intendentsdepartementet

beräknade beloppet, 1,096 kronor. Från detta belopp skulle enligt departementets

förslag avdrag göras för 400 kronor, utgörande beräknad avkastning

av en Brunnberg tillhörig, gravationsfri lägenhet. Även örn nämnda

lägenhet kunde bereda Brunnberg någon förmån utöver egen bostad, ville

det dock synas statskontoret, som örn icke i detta fall — lika litet som

eljest när det vöre fråga örn tjänstepension — pensionsbeloppet borde påverkas

av den omständigheten, att vederbörande själv kunde i någon mån

bidraga till sitt och familjens uppehälle. Statskontoret, som alltså förordade,

att pensionsbeloppet bestämdes till 1,096 kronor, hade i övrigt

intet att erinra mot intendentsdepartementets hemställan. I

I likhet med ämbetsverken tillstyrker jag, att Brunnberg beredes pension

av statsmedel att utgå från och med den 1 februari 1930. Beträffande

pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag, dock att

pensionsbeloppet för att bliva jämnt delbart med 12 synes böra jämkas

till 1,092 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skrädderiföreståndaren vid Upplands regemente

Gustaf Alfred Brunnberg må, räknat från och

med den 1 februari 1930, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,092 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 153.

7

3:o.

I en till ellelien för östra arméfördelningen ingiven och av denne med

tillstyrkan till arméförvaltningens intendentsdepartement insand skri- skrädder*

velse av den 15 november 1930 har chefen för Svea ingenjörkår gjort föreståndaren

framställning örn beredande av pension åt föreståndaren för kårens skräd ström.

deriverkstad Emil Fredrik Friström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Friström, som är född den 14

augusti 1865, under tiden den 13 maj 1884—13 maj 1888 var anställd såsom

gardist vid Svea livgarde; att han under tiden augusti 1891—mars 1906 innehade

anställning såsom skrädderiarbetare vid nyssnämnda regemente;

att han under tiden april 1906—september 1907 var anställd såsom skrädderiföreståndare

vid Svea trängkårs intendenturverkstäder; att han alltsedan

den 1 oktober 1907 varit anställd såsom föreståndare vid Svea

ingenjörkårs skrädderiverkstad, från vilken anställning han emellertid numera

begärt entledigande; att han under de senaste tio aren vid kåren

uppburit en avlöning, som i medeltal uppgått till omkring 1,275 kronor

för år; att han utfört sitt arbete vid kåren på ett förtjänstfullt sätt och

städse ådagalagt ett gott uppförande; att hans arbetsförmåga numera på

grund av sjukdom är väsentligt nedsatt; samt att 1930 ars vederbörande

taxeringsnämnd uppskattat hans inkomst av arbete till ett belopp av

3,130 kronor.

Kårchefen har i sin förevarande skrivelse bland annat anfört, att anledningen

till att Friströms inkomst vid kåren under senare år varit relativt

begränsad varit den, att han, sedan nytillverkning av uniformspersedlar

upphört vid kåren, icke kunnat beredas full sysselsättning. Vid sidan

av sin statliga tjänst hade Friström i vid kåren belägen skrädderiverkstad

utfört nytillverkning och reparationer av uniformspersedlar, huvudsakligen

åt kårens officerare och underofficerare samt åt till kåren förlagda

officers- och reservofficersaspiranter.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arnlöf ör vattningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Majit den 25 november 1930

anfort, att departementet i betraktande av Friströms mångåriga och väl

vitsordade arbete i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han efter erhållet avsked från sin anställning vid

Svea ingenjörkår komme i åtnjutande av något understöd från statens sida

för sin återstående levnad. Beträffande storleken av nämnda understöd syntes

vid detsammas beräknande böra tagas i beaktande, att Friström, vars

inkomst från kåren varit jämförelsevis låg, jämsides med sin verksamhet

vid kåren bedrivit privat skrädderiverksamhet och sålunda icke uteslutande

arbetat för kronans räkning. Till följd härav ansåge departementet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

att han i pension icke borde erhålla högre belopp, än vad som ungefär

motsvarade två tredjedelar av den avlöning, han under senare åren uppburit

vid kåren, och syntes i anslutning härtill grundbeloppet för pensionen

höra bestämmas till allenast 400 kronor för år. Till nämnda belopp

borde läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omlörmäldes

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,

som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande

pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 121 kronor och förhöjning

II 100 kronor eller tillhopa 221 kronor. Pensionen skulle alltså komma

att uppgå till (400 + 180 + 221=) 801 kronor, vilket belopp, för att

bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 792 kronor i enlighet

med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Friström finge från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning

vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Statskontoret, som den 17 december 1930 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att, ehuru Friströms arbete för statens räkning

under de senare åren syntes hava haft karaktär av bisyssla vid sidan

av annan mera inkomstbringande sysselsättning, det dock med hänsyn till

Friströms långa och väl vitsordade anställningstid i statstjänst och omständigheterna

i övrigt i detta fall förefölle statskontoret, som örn skäl

skulle föreligga till utverkande åt honom av någon statspension. Statskontoret

ville erinra, att en verkstadsföreståndare med lika lång tjänstetid

plägade erhålla avsevärt större pension än arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagit för Friström, och ansåge med hänsyn till

föreliggande omständigheter vad departementet föreslagit kunna tillstyrkas.

Statskontoret anslöte sig alltså till intendentsdepartementets

hemställan.

På de av ämbetsverken anförda skäl anser även jag, att Friström bör

komma i åtnjutande av någon pension av statsmedel, då han lämnar sin

ifrågavarande anställning. Till arméförvaltningens intendentsdepartements

av statskontoret biträdda förslag i fråga örn storleken av pensionsbeloppet

har jag ansett mig kunna lämna min anslutning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Svea ingenjörkårs skrädderiverkstad

Emil Fredrik Friström må från och med må
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Nr 153.

Baden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning

vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

792 kronor.

4:o.

I en till chefen för östra arméfördelningen ingiven och av denne med

tillstyrkan till arméförvaltningens fortifikationsdepartement insänd skri- tnisyningsvelse

av den 16 juli 1930 har sekundchefen för Livregementets grenadjä- mannen E.

rer gjort framställning örn beredande av pension åt förre förmannen vid rl 3 05i''

regementets skomakeri- och sadelmakeriverkstad, tillsyningsmannen Per

Erik Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den

26 november 1854, innehade anställning vid förenämnda regemente under

åren 1895—1912, varav såsom förman vid regementets skomakeri- och sadelmakeriverkstad

under åren 1899—1912; att han år 1913 antogs såsom tillsyningsman

dels över Sannaheds övningsfält och dels över arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelses förråd å Sannahed; att han år 1914 blev tillsyningsman

dels över landstormsförrådet å Sannahed och dels, jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 31 december 1913, över förutvarande Svea trängkårs fordonsförråd;

att han under tiden efter regementschefens förevarande framställning

lämnat samtliga tillsyningsmannabefattningar utom befattningen

såsom tillsyningsman över Sannaheds övningsfält; att hans avlöningsförmåner,

oavsett dyrtidstillägg, under åren 1925—1929 uppgått till för år

tillhopa 900 kronor; att allenast å arvodet såsom tillsyningsman å Sannahed,

300 kronor, utgått dyrtidstillägg (enligt för befattningshavare vid nyreglerade

verk gällande grunder); att han icke under den tid, han varit

tillsyningsman, sysslat med privat skomakeri- eller sadelmakar iarbete; att

han under sin tjänstgöring städse på ett plikttroget oell samvetsgrant sätt

skött sina åligganden; samt att han enligt ett den 28 juli 1930 utfärdat

läkarintyg lider av ålderdomssvaghet, i anledning varav hans arbetsförmåga

är nedsatt till 1L eller mindre av den för fullt arbetsför person

normala arbetsförmågan.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet liava arméförvaltningens

intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse i skrivelse den

30 september 1930 anfört, att det med hänsyn till Erikssons höga ålder

samt långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst måste anses

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Eriksson vid avgång

från befattningen såsom tillsyningsman vid Sannaheds övningsfält

erhölle något årligt understöd av statsmedel för sin återstående levnad.

Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd hänvisade departementen och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Majlis proposition Nr 153.

styrelsen till riksdagens beslut i fråga om pension åt förre vaktmästaren

(tillsyningsmannen) vid volontärskoleetablissementet i Ronneby Sven Johan

Carlsson (R. skr. 352:1928, punkt 30). Carlsson hade tillerkänts en årlig

pension av 600 kronor för år, vilket belopp jämte dyrtidstillägg därå beräknats

motsvara ungefär vad han årligen uppburit i kontanta avlöningsförmåner

(inklusive dyrtidstillägg). Carlssons kontanta avlöningsförmåner,

frånsett dyrtidstillägg, hade uppgått till 660 kronor för år. Med inräknande

av dyrtidstillägg enligt då gällande grundtal hade Carlssons kontanta

avlöningsförmåner uppgått till 768 kronor för år. Enär i nu förevarande

fall vederbörandes kontanta avlöningsförmåner, oavsett dyrtidstillägg,

uppgått till 900 kronor för år och med inräknande av dyrtidstillägg

enligt senast gällande grundtal till 936 kronor för år,

skulle det kunna synas, som borde pensionsbeloppet för Eriksson

sättas något högre än det för Carlsson bestämda. Emellertid hade

Eriksson, enligt vad civila departementet inhämtat, icke åtnjutit förmånen

av fri bostad, bränsle och lyse, vilket däremot varit förhållandet

med Carlsson. Uppskattades värdet av en dylik förmån till omkring 300

kronor för år, vilket syntes skäligt, komme Erikssons kontanta avlöningsförmåner

att med omkring 130 kronor understiga sammanlagda beloppet

av de avlönings- och naturaförmåner, vilka tillkommit Carlsson.

I anledning härav syntes det departementen och styrelsen, att beloppet

av Eriksson tillkommande pension borde sättas något lägre än 600 kronor,

och ville departementen och styrelsen i sådant avseende föreslå ett

pensionsbelopp av 540 kronor för år eller 45 kronor i månaden.

På grund av vad sålunda anförts hava departementen och sjukvårdsstysen

hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Eriksson

finge från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från

befattningen såsom tillsyningsman över Sannaheds övningsfält, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 540 kronor.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 30 oktober 1930, har

därvid yttrat, att, ehuru de sysslor, som Eriksson innehaft såsom tillsyningsman

över Sannaheds övningsfält samt landstormsförrådet, sjukvårdsstyrelsens

förråd och trängens fordonsförråd därstädes, icke var

för sig kunde anses böra föranleda till beredande av pension av

.statsmedel, samt det kunde ifrågasättas, huruvida den omständigheten,

att dessa sysslor i detta fall förenats på en hand och sålunda kunde

anses innefatta innehavarens huvudsakliga sysselsättning, kunde utgöra

fullt tillräckligt skäl att söka åt honom utverka sådan förmån, statskontoret,

med hänsyn till Erikssons föregående, ganska långvariga anställning

vid livregementets grenadjärer skomakeri- och sadelmakeriverkstad,

likväl icke villo avstyrka, att åtgärd vidtoges för utverkande åt

Eriksson av pension å 540 kronor på sätt arméförvaltningens intendentsoeh

civila departement samt sjukvårdsstyrelse hemställt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Il

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

I likhet med ämbetsverken anser jag skäligt, att pension av statsmedel Dep“£™‘nts''

beredes Eriksson på grund av hans långvariga och väl vitsordade arbete

i statens tjänst. Det föreslagna pensionsbeloppet finner jag lämpligt avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tillsyningsmannen över Sannaheds övningsfält

Per Erik Eriksson må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 540 kronor.

5:o.

I skrivelse till Kungl. Maj:t deli 26 april 1930 har chefen för remonie- ^

ringsväsendet gjort framställning örn beredande av pension åt hästsköta- hast skötaren

ren vid Herrevadsklosters remontdepå Nils Johan Bengtsson. n. J. Bengts
sött.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bengtsson, vilken är född den

28 juni 1866, varit anställd såsom hästskötare vid remontdepån alltsedan

den 1 september 1902; att det är avsett, att han den 28 juni 1931 skall avgå

från sin befattning; att enligt företett läkarintyg hans arbetsförmåga är

på grund av ålderdomssvaghet i hög grad nedsatt; samt att han städse

fullgjort sina tjänsteåligganden på ett ordentligt och samvetsgrant sätt.

Arméförvaltningen intendents- och civila departement, som den 13 maj

1930 avgivit infordrat utlåtande i ärendet, hava därvid anfört, att departementen,

med hänsyn till Bengtssons långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst samt i betraktande av hans höga levnadsålder och hans

till följd av sjukdom nedsatta arbetsförmåga, ansåge det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att åt honom vid avgång ur tjänst

bereddes något årligt understöd av statsmedel för hans återstående levnad.

Vad anginge storleken av ett dylikt understöd, ville departementen

erinra därom, att arbetare vid försvarsväsendet, vilken icke intagit förmans

ställning och kunnat räkna 30 tjänstar, av riksdagen plägat beviljas

pension å 600 kronor (oreglerad pension). Hade tjänstetiden övereller

understigit nämnda antal år, hade pensionsbeloppet ökats med 20

kronor för varje fullt tjänstår därutöver eller minskats med 20 kronor

för varje understigande år. Enär Bengtsson vid sin avgång ur tjänst år

1931 komme att kunna åberopa en tjänstetid i statens tjänst av omkring

29 år, syntes följaktligen hans pension enligt nämnda beräkningsgrunder

böra bestämmas till 580 kronor (oreglerad pension). Omräknad till s. k.

ny pension motsvarades ifrågavarande äldre pension av en ny pension

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

å 900 kronor. Den Bengtsson tillkommande pensionen syntes böra utgå

från oell med månaden näst efter den, under vilken han entledigades från

sin anställning vid remontdepån.

På grund av vad sålunda anförts hava departementen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Bengtsson finge från

och med månaden näst efter den, under vilken han entledigades från sin

ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Statskontoret, som den 17 juni 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har därvid

yttiat, att enligt statskontorets mening goda skäl förelåge att genom

framställning till riksdagen bereda någon pension åt Bengtsson, när han

efter långvarigt arbete vid remontdepån måste vid framskriden ålder och

nedsatt arbetsförmåga lämna sin anställning därstädes. Pensionsbeloppet

hade av arméförvaltningens intendents- och civila departement föreslagits

till 900 kronor. Emellertid måste enligt statskontorets mening hänsyn

tagas till vad som i pension författningsenligt tillkomme stallbetjänt

vid Flyinge hingstdepå och stuteri eller vid Strömsholms hingstdepå. Enligt

kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) med grunder för pensionering av vissa

icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt

Strömsholms hingstdepå skulle en stallbetjänt, som hade samma

levnadsålder och tjänstetid vid avgången som Bengtsson, erhålla en pension

å 690 kronor (600 -f 90) utan rätt till annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg.

Visserligen hade statskontoret såsom sin mening framhållit,

att de i nämnda kungörelse fastställda pensioneringsgrunderna ledde till

alltför låga pensionsbelopp, och föreslagit ändring, men så länge berörda

grundel vore gällande för stallbetjänt vid hingstdepåerna, borde näppeligen

högre pensionsbelopp utverkas för hästskötare vid remontdepå. Statskontoret

tillstyrkte alltså vad förenämnda departement förordat med den

ändring, att pensionsbeloppet föresloges till allenast 690 kronor.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Bengtsson beredes pension av

statsmedel. I fråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till

statskontorets förslag. För att bliva jämnt delbart med 12 synes beloppet

emellertid böra jämkas till 696 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att hästskötaren vid Herrevadsklosters remontdepå

Nils Johan Bengtsson må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning vid

remontdepån, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696

kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

13

6:o.

I en till Kungl. Majit ställd, till chefen för östra brigaden ingiven och Äng.

av denne med tillstyrkan till arméförvaltningens intendentsdepartement pe™™”aat

överlämnad skrivelse av den 11 juni 1930 har chefen för Jönköpings— bageriarbeterKalmar

regemente gjort framställning örn beredande av pension åt förra

arbeterskan vid regementets bageri Signe Nancy Adéle Bonell. * Bonell.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nancy Bonell, som är född den 5

juni 1884 och ogift, från juli månad 1916 till april månad 1930 varit anställd

vid Jönköping—Kalmar (tidigare Kalmar) regementes bageri; att hon

enligt intyg av vederbörande regementsläkare under sitt arbete i bageriet

under de senaste tio åren kommit att ådraga sig högst elakartade blodåderbråck

å båda benen, förbundna med kroniskt bensår samt upprepade blodproppsbildningar

och starka vattensvullnader; att bon under tiden den 20

november 1929— 5 april 1930 varit intagen å regementets sjukhus; att bon

efter utskrivningen från sjukhuset är att betrakta såsom höggradig invalid

för all framtid samt sålunda icke kunnat återtagas i arbete; att hennes

löneförmåner under tiden intill utgången av år 1925 utgjort 150 kronor

för månad samt därefter 160 kronor för månad; samt att regementschefen

hos riksförsäkringsanstalten hemställt örn beredande av ersättning från

anstalten åt Nancy Bonell men att anstalten, enär Nancy Bonells sjukdom

icke syntes hava förorsakats av något henne övergånget olycksfall i

arbete och icke heller vore att anse såsom sådan yrkessjukdom, som omförmäles

i lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

funnit någon ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller sistnämnda

lag icke kunna tillerkännas henne.

Av införskaffad utredning från vederbörande pastorsämbete framgår

vidare, att Nancy Bonell häftar i skuld till belopp, överstigande värdet å

bennes tillgångar, samt att hon är urståndsatt att utföra något förvärvsarbete,

varför hon för sitt uppehälle är beroende av andras hjälp.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens

intendents- och civila departement i skrivelse den 26 augusti 1930 anfort,

att departementen, med hänsyn till att ifrågavarande arbeterska vore endast

46 år gammal samt utfört arbete för kronans räkning under en tid av

allenast omkring tretton och ett halvt år, funne sig icke kunna tillstyrka,

att årlig pension av statsmedel bereddes henne. På grund av hennes väl

vitsordade tjänstgöring vid regementet samt hennes svaga hälsotillstånd

ansåge departementen emellertid det vara med billigheten överensstämmande,

att hon erhölle ett understöd för en gång av statsmedel. Beträffande

storleken av dylikt understöd syntes det departementen, som om ett belopp

av 500 kronor kunde anses skäligt. Departementen hemställde förty, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

Kungl. Majit måtte tilldela Nancy Bonell en gratifikation för en gång å

sagda belopp. De av bifall till denna hemställan föranledda kostnaderna

syntes böra bestridas från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Statskontoret, som den 13 september 1930 avgivit utlåtande i ärendet»

har därvid anfört följande:

Av regementsläkarens intyg syntes framgå, att Nancy Bonell under sitt

arbete i regementsbageriet ådragit sig den sjukdom, som föranlett, att lion

icke längre kunnat användas vid bageriet, och att hon numera vore att

''betrakta som höggradig invalid. Under sådana förhållanden och ehuru,

såsom i arméförvaltningens utlåtande framhållits, varken hennes levnadsålder

eller tjänstetidens längd i och för sig skulle föranleda till beredande

av pension av statsmedel, funne statskontoret sig under åberopande av tidigare

beslut i liknande fall — exempelvis 1928 års riksdags beslut örn pension

åt sömmerskan vid Västerbottens regementes intendentur verkstäder

Hildur Sjögren (prop. nr 193 och K. skr. nr 352, punkt 37) — böra tillstyrka,

att en pension till samma belopp, 564 kronor, som beviljades Hildur Sjögren,

genom framställning till riksdagen utverkades åt Naney Bonell, att utgå

från och med den 1 maj 1930 under hennes återstående livstid samt bestridas

från allmänna indragningsstaten.

Enär Nancy Bonell på sätt utredningen i ärendet utvisar på grund av

sjukdom är för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig och arten

av hennes sysselsättning vid regementsbageriet synes väsentligen hava

bidragit till hennes sjukdom, har jag icke trots den jämförelsevis korta

tiden för hennes ifrågavarande anställning ansett mig böra motsätta mig,

att henne beredes någon pension av statsmedel. Pensionen synes skäligen

böra utgå med samma belopp som i det av statskontoret angivna precedensfallet

eller således med 564 kronor för år. Beträffande beräkningen av

detta belopp tillåter jag mig hänvisa till den i det sålunda åberopade ärendet

avlåtna propositionen (1928:193).

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra arbeterskan vid Jönköpings—Kalmar regementes

bageri Signe Nancy Adéle Bonell må, räknat

från och med den 1 maj 1930, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 564 krono!''.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mattts proposition Nr 153.

15

Kommunikationsdepartementet

7:o.

I skrivelse till Kungl. Majli den 17 december 1930 har järnvägsstyrelsen

hemställt örn beredande av pension åt förre maskinisten vid statens järnvägsbyggnader

Carl Gustaf Gustafsson.

Järnvägsstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Gustafsson, som vore född den 19 januari 1839, hade varit anställd vid

statens järnvägsbyggnader sedan den 7 maj 1910 oell där tjänstgjort som

maskinist å grävmaskin. Han hade avgått från sin anställning den 1 december

1930, enär han på grund av sin höga ålder, åderförkalkning och

hjärtfel fått sin arbetsförmåga avsevärt nedsatt. Gustafsson ägde ej uppbära

pension från den år 1918 inrättade pensionskassan för extra ordinarie

personal, verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar samt''

fäst anställd personal vid statens järnvägsbyggnader, då han icke varit anställd

såsom tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader. Orsaken härtill

vore, att, när befattningen såsom fast anställd maskinist år 1916 inrättades

vid statens järnvägsbyggnader, Gustafsson ansetts för gammal — han

hade då uppnått 57 år — att erhålla sådan fast anställning.

Då Gustafsson under sin något över 20-åriga anställningstid vid statens

järnvägsbyggnader utfört sitt arbete på ett mycket förtjänstfullt sätt,

syntes det styrelsen att, då han numera, nära 72-årig, lämnat sin tjänst, en

pension borde beredas honom.

Beträffande storleken av pensionen funne styrelsen det rimligt att, då

Gustafsson under sin tjänstetid icke erlagt några pensionsavgifter,

pensionen bestämdes till det belopp, som enligt förenämnda pensions

kassas reglemente motsvarade den del av pension för fast anställd maskinist,

som benämndes statspension. Örn Gustafsson varit fäst anställd

maskinist vid statens järnvägsbyggnader, hade pensionsunderlaget för

honom tillkommande pension uppgått till 2,160 kronor, därav 1,440 kronor

i statspension. Av pensionsunderlaget för statspension skulle Gustafsson,

som varit i tjänst i 20 år, uppbära 50 procent eller 720 kronor. Enligt

kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280)

tillkomme å detta pensionsbelopp pensionstillägg och pensionsförhöjning ä

respektive 180 och 167 kronor, varigenom pensionen med vederbörlig avrundning

skulle komma att uppgå till 1,056 kronor.

Med stöd av det sålunda anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen tilldela Gustafsson en årlig pension

av 1,056 kronor.

Statskontoret, som den 7 januari 1931 avgivit utlåtande i ärendet, har därvid

anfört, att statskontoret ansåge goda skäl föreligga för att åt Gustafsson,

som efter 20 års arbete vid statens järnvägsbyggnader numera pä

grund av framskriden ålder och nedsatta krafter nödgats lämna sin anställning

utan att vara berättigad att komma i åtnjutande av någon pen
-

Ang.

pension ut

förre maskinisten

C. G .

Gustafsson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departement s~

chefen.

Äng. pension

åt verkmästaren

id myntochjustcn-n,

8~

verb t N.

Hemborg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

sion, genom framställning till riksdagen utverka sådan förmån, att utgå

från allmänna indragningsstaten. Vid sådant förhållande och då statskontoret,

som inhämtat, att Gustafssons avlöning såsom maskinist å grävmaskin

utgjort i medeltal under de senare åren omkring 3,400 kronor,

visserligen funne det föreslagna beloppet, 1,056 kronor, ganska högt i betraktande

av Gustafssons jämförelsevis korta tjänstetid men dock ej ville

göra någon erinran i detta hänseende, anslöte sig statskontoret till den av

järnvägsstyrelsen gjorda hemställan.

Även jag anser skäligt, att Gustafsson kommer i åtnjutande av pension

av statsmedel, då han lämnar sin anställning vid statens järnvägsbyggnader.

Det av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet synes mig

emellertid något högt med hänsyn därtill, att Gustafsson i lönehänseende

icke varit fullt jämställd med fast anställd maskinist, och i jämförelse

med vad riksdagen plägat bevilja likställda anställningshavare vid

försvarsväsendet. För min del vill jag förorda, att pensionen bestämmes

till 996 kronor. Pensionen torde böra utgå från allmänna indragningsstaten

från och med dagen näst efter den, då avgång från anställningen

ägt rum.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre maskinisten vid stateös järnvägsbyggnader

Carl Gustaf Gustafsson må från och med dagen

näst efter den, då han lämnat sin anställning vid statens

järnvägsbyggnader, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 996 kronor.

Finansdepartementet.

8:o.

Uti skrivelse till Kungl. Majit den 22 december 1930 har mynt- och

justeringsverket hemställt örn beredande av pension åt verkmästaren vid

verket Nils Hemborg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hemborg, som är född den

14 juli 1851, antogs i mynt- och justeringsverkets tjänst den 26 januari

1876, där han tjänstgjorde som myntarbetare till den 19 maj 1879; att

han, som ånyo anställdes vid verket den 7 december 1889, tjänstgjort såsom

förman från hösten 1907 till den 22 september 1925, då han befordrades

till verkmästare; att han sålunda kunde räkna en tjänstetid i statens

tjänst av något mer än 44 år; att han under sin tjänstgöring vid ver
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 153. 17

ket städse med största nit och plikttrohet samt med framstående skicklighet

fullgjort sina åligganden; att han nu på grund av sin höga ålder

uttalat önskan att få avgå från sin befattning; samt att hans avlöningsförmåner

under de senaste åren utgjort kontant lön å 4,200 kronor

samt fri bostad och bränsle, vartill komme stadgat dyrtidstillägg.

Mynt- och justeri ng sver lee t har anfört, att efter vedertagen beiäkningsgrund

för pensionsbelopp till omkring 2/3 av kontanta lönen en eventuell

pension för Hemborg lämpligen borde fastställas till 2,800 kronor örn

året. Ämbetsverket har för den skull hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Hemborg finge från och med månaden näst

efter den, under vilken han erhölle avsked från sin befattning vid verket,

under sin återstående livstid komma i åtnjutande av en årlig pension

å sagda belopp, att utgå från det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till mynt- och justeringsverket.

Statskontoret, som den 10 januari 1981 avgivit utlåtande i ärendet, haldan

anfört, att goda skäl syntes föreligga lör beredande av pension åt

Hemborg. Statskontoret hade icke annat att erinra mot förslaget än för

så vitt anginge pensionsbeloppet. Då man, såsom i framställningen gjorts,

beräknade pensionsbeloppet i förhållande till avlöningen, plägade något

avdrag, omkring 15 procent, äga rum av anledning att vederbörande icke

med avgifter bidragit till bekostande av sin pensionering. Vidare finge

framhållas, att verkmästare vid flottans varv, vilka såsom månadslönare

vore berättigade till viss pension från flottans pensionskassa, plägade - såsom exempelvis franninge av 1930 års riksdags beslut i anledning av

Kungl. Majits proposition nr 44, punkt 1, rörande verkmästarna C. A.

Nilsson, S. E. Hamström och C. O. P. Pettersson — erhålla tilläggspension

till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånerna utgjorde

2,544 kronor. Högre pension än som motsvarade sistnämnda belopp syntes

knappast i nu förevarande fall böra ifrågakomma.

På grund av Hemborgs långvariga, väl vitsordade tjänstgöring i statens

tjänst torde billigheten kräva, att, då han vid uppnådd ålder av 79

år och efter 44 års statstjänst önskar avgå från sin befattning, pension

beredes honom av statsmedel. Vad pensionens storlek beträffar, torde den

samma i överensstämmelse med vad statskontoret föreslagit böra bestämmas

till 2,544 kronor. Pensionen lärer böra anvisas å allmänna indrag

ningsstaten.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att verkmästaren vid mynt- och justeringsverket

Nils Hemborg må från och med månaden näst efter

Bihang lill riksdagens protokoll 1031. I sond. Ulli hofi. (Nr 1ö3.) 2

Departements

chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Arty.

pension åt

maskinisten

F L. Lindquist.

Kungl. Mai:ts proposition Nr 153.

den, under vilken lian erhåller entledigande från sin

befattning, under sin återstående livstid ä allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

2,544 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

9:o.

I en av skolöverstyrelsen nied eget utlåtande den 13 december 1936

överlämnad skrift har rektorn vid högre realläroverket i Göteborg anhållit

örn utverkande av pension åt maskinisten vid läroverket Frans Linus

Lindqvist.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Lindqvist, som är född den 1

augusti 1858, tjänstgjort såsom maskinist vid högre realläroverket i Göteborg

alltsedan augusti månad 1900 eller således i mer än 30 år; att han därunder

visat sig synnerligen kunnig i sitt yrke och på ett fullt tillfredsställande

sätt skött sin tjänst; samt att hans avlöningsförmåner vid läroverket

utgjort dels kontant lön, uppgående till 1,700 kronor örn året under åren

1922—1927 och 1,800 kronor örn året från och med år 1928 med i båda fallen

därå utgående dyrtidstillägg efter samma grunder som för statens

tjänstemän, dels ock fri bostad, lyse och varme, vilka förmåner av vederbörande

taxeringsnämnd värderats till 500 kronor för år.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, att, enligt

ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag tili

läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga

av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, Lindqvists

befattning vid högre realläroverket i Göteborg vore att hänföra

till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare

vid högre allmänt läroverk. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass

hade pension senast beviljats av 1930 års riksdag, då sådan tillerkänts,

bland andra, vaktmästarna vid östra realskolan i Göteborg A. K. Engberget

vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm H. W.

Th. Lundin. Full pension, beräknad för en tjänstetid av 30 år, hade i

dylika fall under senare år av riksdagen beviljats med 1,584 kronor, d. v. s.

det belopp, vartill äldre pension å 1,100 kronor uppginge vid omräk

ning till nyreglerad pension enligt de grunder, som funnes angivna i kungörelserna

den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer och den 18 juni 1925

(nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

fattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Med anledning häia\

syntes jämväl Lindqvist böra beviljas en pension av 1,584 kronor om året.

På grund av vad sålunda anförts bar skolöverstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lindqvist finge från

och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från sin befattning,

under återstående livstiden från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 28 december 1930 tillstyrkt framställningen.

Då det synes mig skäligt, att Lindqvist kommer i åtnjutande av pen- »eparteme**»- sion enligt de i skolöverstyrelsens förenämnda utlåtande angivna, i tidigare

liknande fall tillämpade grunder, tillstyrker jag den gjorda framställningen

och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att maskinisten vid högre realläroverket i Göteborg

Frans Linus Lindqvist må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584

kronor.

I0:o.

I en till vetenskapsakademien ingiven, den 20 november 1930 dagteck- .u,j. penton

nät! skrivelse har föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets etnogra- xJL

fiska avdelning gjort framställning, i syfte att pension måtte utverkas åt Andersom.

städerskan vid avdelningen Nanny Maria Andersson, född Welander.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Andersson, som är född

den 6 september 1863 och blev änka den 29 maj 1906, sedan hösten 1905 varit

anställd såsom ensam städerska vid etnografiska avdelningen; att hon till

sommaren 1909 dagligen omkring 3 timmar städade i den asiatiska avdelningen

i Stockholms högskolas lokaler vid Kungsgatan samt därstädes

även skötte eldning, utförde storrengöringar och tjänstgjorde såsom vakt

vid visningarna för allmänheten; att hon sedan nämnda sommar haft 3 4

timmars daglig städning i avdelningens lokaler i huset Vallingatan 1 och

dessutom därstädes ensam utfört storrengöring varje vår och höst, ett arbete,

som årligen tagit cirka två manader i anspråk; att hon vidare sedan

sommaren 1909 i genomsnitt 3 dagar månatligen skurat visningslokalerna

samt tjänstgjort såsom vakt vid visning, under de sista åren 2 dagar och

tidigare 4 dagar i veckan (i båda fallen 2 timmar för dag); att hon härutöver

vid behov även biträtt vid utförande av andra arbeten; att hennes av
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departement

ekefen.

20 Kungl. May.ts proposition Nr 153.

löningsförmåner utgjort efter löneregleringen för riksmuseet år 1926 68

kronor för månad och dessförinnan 50 kronor för månad jämte dyrtidstillägg;

att hon alltid utfört sina göromål synnerligen samvetsgrant och

ordentligt; att hon icke haft annat förvärvsarbete än anställningen vid

etnograliska avdelningen; att hon enligt läkarintyg lider av kronisk

Hjärtsjukdom ävensom reumatism i muskler och leder oell för framtiden

är oförmögen till arbete; samt att hon fullständigt är i avsaknad av

egna medel och icke åtnjuter någon pension.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har vetenskapsakademien.

i skrivelse till Kungl. Majit den 26 november 1930 hemställt, att Maria

Andersson måtte på grund av långvarig och plikttrogen tjänstgöring

ävensom med hänsyn till ömmande omständigheter tilldelas pension.

Statskontoret, som den 8 december 1930 avgivit utlåtande i ärendet, bär

därvid anfört, att uppdraget att ombesörja städning av lokaler, som upplåtits

åt statens ämbetsverk eller institutioner, i allmänhet icke ansetts

vara att hänföra till sådan anställning i statstjänst, att därmed borde

följa rätt till pension eller därmed jämförligt understöd, när vederbörande

icke längre kunde bibehållas vid siu syssla. Med hänsyn härtill

kunde givetvis någon tvekan hysas i fråga örn beredande av pension

i nu förevarande fall. Då emellertid Maria Andersson syntes hava dragit

sig fram på den jämförelsevis obetydliga inkomsten av städningsarbetet

vid naturhistoriska riksmuseets etnograliska avdelning samt nu i sammanhang

med denna avdelnings ombyte av lokaler icke längre kunde

behålla sin syssla, som hon med goda vitsord skött under 25 år, utan nödgades

lämna det arbete, som givit henne levebröd, ville statskontoret icke

motsätta sig, att något litet understöd utverkades åt henne; och föreställde

sig statskontoret, att beloppet lämpligen kunde bestämmas till 384 kronor

— motsvarande vad som plägade beviljas en arbetaränka i nödläge — att

från allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter

den, då hon lämnat sin syssla.

Med hänsyn till vad som blivit upplyst rörande långvarigheten av Maria

xVnderssons anställning och omfattningen av hennes arbetsuppgifter samt

med avseende å de ömmande omständigheter, som i detta fall föreligga, anser

jag i likhet med myndigheterna skäligt, att någon mindre pension herodes

henne av statsmedel. Mot det av statskontoret härutinnan föreslagna

beloppet har jag intet att erinra.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid naturhistoriska riksmuseets etnografiska

avdelning Nanny Maria Andersson, född

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 153.

Welander, må från och med månaden näst efter den,

varunder hon lämnar sin anställning, under sin aterstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en ärlig pension av 384 kronor.

Jordbruksdepartementet.

ll:o.

I skrivelse till Kungl. Maj:! den 1 december 1930 har styrelsen för ^

skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt gjort framställning assisi entin vid

beredande av pension åt assistenten vid skogsförsöksanstaltens ento- statens skogs
•

^ , . « p fÖTSÖKS(in~

Biologiska avdelning Paul Spessivtseii. stålts entomo
logiska

avdel
Av

handlingarna i ärendet framgår, att Spessivtseff, som är född den

21 augusti 1866, under år 1920, vid vilken tid Spessivtseff var utländsk undersåte,

biträdde vid statens skogsförsöksanstalt med vissa undersökningar;

att han, sedan genom 1920 års riksdags beslut en assistentbefattning

inrättats vid anstaltens entomologiska laboratorium och denna ledigförklarats

utan att någon sökande anmält sig, den 23 november 1920 erhöll

styrelsens förordnande att tills vidare under ar 1921 uppehålla befattningen

såsom assistent vid laboratoriet; att detta förordnande sedermera för-''

nyades för vart och ett av arén 1922, 1923 och 1924, varefter Spessivtseff,

som under år 1923 blev svensk medborgare, den 30 april 1924 efter tjänstens

ledigförklarande utsågs till assistent för tiden till och med 1926 års utgång;

att Spessivtseff därefter, i likhet med övriga assistenter vid försöksanstalten,

förordnats för en tid av tre år i sänder; att det nu gällande

förordnandet, vilket meddelats den 28 november 1929, sålunda avser tiden

från och med den 1 januari 1930; att han under tiden den 1 januari 1921—30

juni 1926 uppbar ett arvode av 4,400 kronor för år, varjämte från och med år

1922 utgick tillfällig löneförbättring med 900 kronor för år och för tiden

den 1 januari—30 juni 1926 ett ålderstillägg efter 400 kronor för år; att

efter lönereglering den 1 juli 1926 arvodet utgjort 6,300 kronor för år jämte

ålderstillägg; samt att Spessivtseff uttalat önskan att på grund av nedsatta

krafter avgå från befattningen den 31 december 1931.

Professorn i skogsentomologi vid skogshögskolan Ivar Trägårdh har i

en framställningen bifogad promemoria anfört, bland annat, följande:

Då år 1921 den entomologiska avdelningens personal skulle utökas med en

assistentbefattning, var det självfallet, att Spessivtseff skulle fårordnas

att uppehålla densamma. Han hade nämligen bakom sig en 28-arig

verksamhet som lärare i skogszoologi vid skogshögskolan i Lesnoj utanför

retrograd, varunder han dokumenterat sig, bland annat, såsom en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

framstående barkborrekännare, och. stod utan konkurrens bland de svenska

entomologerna, av vilka ingen sysslat med skogsentomologi.

För den entomologiska avdelningen var det utomordentligt värdefullt

att kunna förvärva en sådan kapacitet som Spessivtseff och hans snart

10-åriga verksamhet vid anstalten hade till fullo inlriat de förhoppningar,

professor Trägårdh knutit vid densamma.

Att den svenska skogsentomologien under den period av blott 15 år,

varunder den varit fast organiserad, hunnit förvärva sig en internationellt

erkänd ställning berodde i icke ringa mån på det arbete, som utförts

av Spessivtseff. Genom hans hjälp hade det varit möjligt att på en

jämförelsevis kort tid utforska vårt lands barkborrefauna, och hans undersökningar

över flera ekonomiskt viktiga arters biologi och utveckling

komme genom deras utomordentligt samvetsgranna planläggning och

genomförande och på grund av de betydelsefulla resultat, som vunnits, att

för alla tider stå som mönster av skogsentomologisk forskning. Tack vare

Spessivtseffs eminenta konstnärliga begåvning torde den entomologiska

avdelningens publikationer vara de i illustrationshänseende bästa som

existerade.

Styrelsen för skog shö g skolan och statens skog sför söksanstalt har till

stöd för sin framställning anfört, bland annat, att det av uttalanden av

framstående svenska och utländska vetenskapsmän — vilka uttalanden

i avskrift bilagts framställningen — framginge, att Spessivtseff gjortsig

känd såsom en forskare av betydande rang samt att hans vetenskapliga

arbeten, företrädesvis rörande de svenska barkborrarna men

även behandlande andra insektsarter, vöre kända såsom de bästa inom

den europeiska litteraturen på detta område. Under åberopande av vad

professor Trägårdh i sin förenämnda promemoria anfört rörande Spessivtseffs

förtjänster örn den svenska skogsentomologien och med vitsordande

av det samvetsgranna och värdefulla arbete, han under mer än

tio år nedlagt vid statens skogsförsöksanstalt, ville styrelsen föreslå, att

det pensionsbelopp, som kunde komma att tillerkännas Spessivtseff, icke

sattes lägre än 2,400 kronor.

Styrelsen har alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Spessivtseff finge från och med dagen näst efter den,

då han avginge från sin tjänst vid statens skogsförsöksanstalt, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 2,400 kronor.

Statskontoret, som den 19 december 1930 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid yttrat, att den omständigheten, att Spessivtseff under jämförelsevis

kort tid varit anställd i svenska statens tjänst, visserligen vore

ägnad att ingiva någon tvekan beträffande förslaget att bereda honom

pension av statsmedel. Då han till följd av framskriden ålder och nedsatta

krafter funne sig böra med utgången av år 1931 lämna sin befattning

hos skogsförsöksanstalten, där han alltifrån ingången av år 1921 varit

assistent å entomologiska avdelningen och, enligt vad handlingarna ut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition Nr 153.

visade, utfört ett synnerligen framstående vetenskapligt arbete, ville

statskontoret emellertid icke motsätta sig, att sådan förmån utverkades

åt honom.

Beträffande pensionsbeloppet har statskontoret framhållit, att, även

örn man i detta fall- liksom eljest, då det gällde tjänstepension till

vetenskapsman i statstjänst, räknade med allenast 25 tjänstår såsom förutsättning

för erhållande av hel pension, pensionsbeloppet skulle i detta

fall enligt civila pensionslagens regler för beräkning av avkortad pension

bliva allenast (u/25 X */» X 6,300 =) 1,848 kronor. Därvid hade ändock

icke något avdrag gjorts med anledning av att avgifter för egen

pensionering icke erlagts. Emellertid syntes för beredande av en något

högre pension i detta fall föreligga ungefär samma skäl, som föranlett

beredande av tilläggspensioner åt professorerna J. E. Lehmann och C. E.

Överton (Kungl. Maj:ts prop. nr 125:1927, punkt 3, och nr 137:1930,

punkt 5). Anställningen i utlandet och den därunder förvärvade erfarenheten

måste nämligen i detta liksom i de åberopade fallen anses hava

varit av sådan betydelse för vederbörandes verksamhet i svenska statens

tjänst, att hänsyn därtill skäligen borde tagas även vid avpassande av

pensionsbeloppet. Statskontoret ansåge sig därför böra lämna det föreslagna

beloppet, 2,400 kronor, utan erinran och hemställde örn vidtagande

av åtgärd i enlighet med det föreliggande förslaget.

På grund av den jämförelsevis korta tid, Spessivtseff innehaft statsanställning

i Sverige, har jag i likhet med statskontoret icke kunnat undgå

att hysa viss tvekan, huruvida pension av statsmedel bör beredas honom.

Med hänsyn till det synnerligen gagneliga, på erfarenhet från tidigare

långvarig lärarverksamhet vid utländsk skogshögskola grundade arbete,

som Spessivtseff under sin vistelse i Sverige utfört, ävensom till vad i övrigt

andragits till stöd för den gjorda framställningen har jag dock ansett

mig icke böra motsätta mig utverkande av pension.

Vad storleken av pensionsbeloppet beträffar, finner jag mig kunna tillstyrka,

att detsamma bestämmes på sätt styrelsen för skogshögskolan och

statens skogsförsöksanstalt ifrågasatt eller till 2,400 kronor för år, vilket belopp,

såsom nämnts, statskontoret lämnat utan erinran. Jag ber härvid

få framhålla, att i de av statskontoret åberopade precedensfallen angående

professorerna Lehman och Överton pension trots felande antal tjänstår be

viljats med belopp, motsvarande hela pensionsunderlaget. En tillämpning

av dessa grunder å nu förevarande fall, vilket dock icke synes mig kunna

ifrågakomma, skulle lända till ett för Spessivtseff betydligt förmånligare

pensionsbelopp. Pensionen åt Spessivtseff torde böra bestridas från allmänna

indragna ngsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:! måtte föreslå riksdagen medgiva.

Departements»

chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

Ang. ''pension

åt befallningsminnen

A. E.

P:son Stind en.

att assistenten vid statens skogsförsöksanstalts entomologiska

avdelning Paul Spessivtseff må från och

med den dag efter den 31 december 1931, med vilken

han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 2,400 kronor.

12:o.

I en till Kungl. Majit ställd, den 20 september 1930 dagtecknad skrivelse

har styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna hemställt örn beredande

av pension till högsta möjliga belopp åt befallningsmannen vid utgården

Kungsängen under Ultuna egendom Axel Emil Pettersson Sundén.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen

den 10 oktober 1930 och av statskontoret den 25 oktober samma år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sundén, som är född den 17

juli 1868, sedan den 1 november 1892 eller sålunda mer än 38 år med goda

vitsord tjänstgjort såsom befallningsman vid Ultuna egendom och lantbruksskola;

att han på grund av sjukdom och allmän kraftnedsättning för

framtiden är urståndsatt att sköta sin tjänst; samt att hans årliga avlöningslörmåner

under en följd av år utgjort dels kontant 2,000 kronor och

dels naturaförmåner till ett värde av omkring 1,400 kronor eller tillhopa

3,400 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att det syntes styrelsen

billigt, att pension bereddes Sundén, sedan han efter 38 års tjänstgöring

på grund av hög ålder och sjuklighet icke vore i stånd att försörja

sig och sin familj. Med hänsyn till hans ålder och tjänstår ävensom

åtnjutna löneförmåner ville styrelsen föreslå, att hans pension bestämdes

till 1,500 kronor för år. Vid beräkning av detta belopp hade

lantbruksstyrelsen utgått från ett pensionsunderlag, utgörande två tredjedelar

av de sammanlagda avlöningsförmånerna, 3,400 kronor, och därefter,

med hänsyn till att Sundén icke erlagt avgifter för sin pensionering,

minskat det på så sätt erhållna beloppet med en tredjedel.

På grund av vad sålunda andragits har lantbruksstyrelsen hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sundén finge från

och med månaden näst efter den, varunder han frånträdde sin ifrågavarande

anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1931, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en ärlig pension

av 1,500 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Martts proposition Nr 153.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Då Sundén, enligt vad handlingarna utvisade, under 38 år med goda

vitsord tjänat staten, syntes goda skäl föreligga att bereda honom någon

pension av statsmedel, när han inom kort till följd av framskriden ålder och

nedsatta krafter nödgades lämna sin anställning.

Vad pensionsbeloppet beträffade, ville statskontoret erinra, att, då fråga

varit örn pension åt arbetare, beloppet hittills icke plägat direkt avpassas

efter den avlöning, som vederbörande åtnjutit, enär denna i regel icke

vore i stat fastställd utan berodde av konjunkturer och arbetsort. Vidare

bade, där vid pensionering av statstjänare beloppet funnits böra avpassas

i förhållande till avlöningen, avdraget från det beräknade pensionsunderlaget

till följd därav, att pensionsavgifter icke erlagts, numera icke plägat

sättas till Vs utan till 10 å 15 procent, såsom exempelvis framginge av

1930 års riksdags beslut örn pension åt vice häradshövdingen C. A. W.

Haraldsson (prop. nr 85).

Ett belopp, motsvarande det av lantbruksstyrelsen föreslagna, bade av

1921 års riksdag beviljats rättaren vid jordbruksavdelningen vid centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet K. G. Ersson Ellzén,

för vilken gällde ungefär likartade anställnings- och avlöningsförhållanden

som för Sundén. Emellertid vore att märka, hurusom Ellzéns

ursprungligen till 1,500 kronor bestämda pension numera med pensionstillägg

och pensionsförliöjningar uppginge till 1,980 kronor, vartill komme

rörligt dyrtidstillägg.

På grund av vad sålunda förekommit och då, enligt vad statskontoret

inhämtat, Sundén såsom befallningsman å utgården Kungsängen innehade

en relativt självständig och ansvarsfull ställning, ansåge sig statskontoret

böra ifrågasätta, att åt Sundén utverkades pension till samma belopp,

1,980 kronor, som numera tillkomme förenämnde Ellzén.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Sundén finge från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnade sin anställning, under sin återstående livstid åtnjuta

pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,980 kronor

för år räknat.

I likhet med de hörda ämbetsverken anser jag skäligt, att Sundén kommer

i åtnjutande av pension av statsmedel, då han nu efter långvarig, väl

vitsordad tjänstgöring på grund av sjuklighet nödgas lämna sin anställning.

Vad pensionsbeloppet beträffar ansluter jag mig till statskontorets förslag

örn pensionens bestämmande till 1,980 kronor för år. Detta belopp sammanfaller

för övrigt i det närmaste med det pensionsbelopp, som skulle tillkomma

Sundén, därest pensionsunderlaget i enlighet med lantbruksstyrelsen

förslag avpassas i förhållande till avlöningen, men det avdrag från

det sålunda uppkomna pensionsunderlaget, som betingas därav att pensionsavgifter

icke erlagts, beräknas icke enligt lantbruksstyrelsens förslag

utan enligt de av statskontoret angivna, numera i regel tillämpade grunder.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. tilli hafi. (Nr t!>3.) ''.I

Departements

chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Atty.

pension åt

/Örre domänintendenten

J?. A. Lindblad.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

att befallningsmannen vid utgården Kungsängen

under Ultuna egendom Axel Emil Pettersson Sundén

må från och med månaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,980 kronor.

13:o.

Med eget utlåtande av den 19 januari 1931 bär länsstyrelsen i Södermanlands

län överlämnat en av förre domänintendenten i nämnda län Ernst

August Lindblad gjord framställning örn erhållande av pension.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av domänstyrelsen den 2

februari 1931 och av statskontoret den 13 i samma månad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindblad, som är född den 28

augusti 1857, oavbrutet skött domänintendentsbefattningen i Södermanlands

län från och med ingången av år 1903 till och med den 31 december

1930, då han avgått från befattningen; samt att med denna varit förenat

ett årligt arvode, som från och med år 1919 utgått med 3,600 kronor.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i sitt utlåtande framhållit, att

Lindblad med stort nit och intresse ägnat sig åt sina arbetsuppgifter såsom

domänintendent, samt hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att, i enlighet med förut tillämpad praxis, bevilja Lindblad en

årlig pension av 2,448 kronor, att utgå från och med ingången av år 1931.

Domänstyrelsen, som vitsordat det synnerligen förtjänstfulla och plikttrogna

sätt, varpå Lindblad städse fullgjort de med hans befattning förenade

åliggandena, har — under hänvisning till 1927 års riksdags beslut

(R. skr. nr 214, punkt 90) örn pension åt domänintendenten friherre E. G.

Leijonhufvud samt med hänsyn till Lindblads levnadsålder och långvariga

tjänstgöring — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Lindblad finge från och med den 1 januari 1931 under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 2,448 kronor.

Statskontoret har anfört följande:

Med hänsyn till Lindblads långa tjänstetid såsom domänintendent och

med erinran, att under liknande förhållanden pension av statsmedel beviljats

till belopp, som numera — såsom franninge av 1927 års riksdags beslut

angående domänintendenten friherre Leijonhufvud — plägade bestämmas

till 2,448 kronor för år räknat, anslöte sig statskontoret till domänstyrelsens

i ärendet gjorda hemställan.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.

Under hänvisning till det av domänstyrelsen och statskontoret åberopade

precedensfallet tillstyrker jag, att pension utverkas åt Lindblad med

föreslaget belopp, 2,448 kronor för år. Pensionen torde böra utgå från

och med den 1 januari 1931, då Lindblads förordnande såsom domänintendent

upphörde.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre domänintendenten i Södermanlands län

Ernst August Lindblad må, räknat från och med den

1 januari 1931, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 2,448 kronor.

Vad departementschefen ovan under

punkterna l:o)—13:o) hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla, samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Departements*

chefen.

Vid protokollet:

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1931:27 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 31 i texten