Sök i Ratio Lex

Angående nedskrivning av viss del av det i statens kanalverk nedlagda lånekapitalet

1931-02-26 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:157, Angående nedskrivning av viss del av det i statens kanalverk nedlagda lånekapitalet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning av

viss del av det i statens kanalverk nedlagda lånekapitalet;

given Stockholms slott den 26 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler, efter gemensam

beredning med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet,

fråga örn vissa nedskrivningar beträffande det i statens vattenfallsverk

nedlagda lånekapitalet och anför därvid följande:

I skrivelse till Kungl. Majit den 30 september 1929 angående behållning

å och fortsatt anlitande av vissa äldre reservationsanslag anmälde vattenfallsstyrelsen

sin avsikt att i förslagen till driftkostnadsstat för år 1930

och en följd av år framåt föreslå avskrivningar med driftmedel å kraftBihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 138 hält. (Nr 157.1 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

stationsanläggningarna vid Harsprånget samt å anläggningar och husbyggnader

vid industri- och bostadsområdena i Porjus. Styrelsen upptog sedermera

i sitt förslag till stat för statens vattenfallsverks driftkostnader

för år 1930 nämnda avskrivningar med 130,000 kronor under Porjus

kraftverk och 370,000 kronor under »diverse vattenfall och kraftanläggningar».

Efter remiss avgav riksräkenskapsverket den 3 juni 1930 utlåtande

angående berörda avskrivningar. Verket avstyrkte därvid vattenfallsstyrelsens

förslag beträffande den del av avskrivningen, som avsåge

kraftstationsanläggning, men förordade vad anginge den del, som hänförde

sig till övriga anläggningar, att avskrivning ägde rum, i den mån

värdeminskning blivit konstaterad i samband med försäljning, rivning

eller flyttning av anläggningar och byggnader. I fråga örn formen för den

av riksräkenskapsverket sålunda förordade avskrivningen anslöt sig verket

till vattenfallsstyrelsens förslag örn upptagande i driftkostnadsstaten

av för ändamålet erforderliga avskrivningsbelopp.

På given anledning har vattenfallsstyrelsen sedermera i skrivelse den

14 november 1930 framlagt utredning rörande avskrivningsbehovet be

träffande dels bland kraftverken anläggningarna vid Porjus och Harsprånget,

dels ock kanalverken.

Av denna utredning framgår, vad först angår anläggningarna vid Harsprånget

samt vid industri- och bostadsområdena i Porjus, att de sammanlagda

belopp, som borde avskrivas med hänsyn till rivna, bortflyttade

eller slopade byggnader, kraftledningar, vägar, spår m. m., uppginge till

5,598,031 kronor 51 öre samt att det belopp, som borde avskrivas med hänsyn

till penningvärdets förändring och till minskade användningsmöjligheter

m. m. belöpte sig till 2,797,312 kronor 34 öre. Örn ifrågavarande avskrivningar,

vilka skulle uppgå till sammanlagt omkring 8.40 miljoner kronor,

bestämdes till 500,000 kronor för år 1930 och progressivt ökades med 50,000

kronor för varje följande år, skulle desamma vara i det närmaste slutförda

efter 11 år. Vattenfallsstyrelsen — som ansåge, att samtliga de avskrivningar,

som behövde verkställas för kraftverkens del, borde ske genom

användning av kraftverkens egna inkomster — har sålunda hemställt

örn bemyndigande att såsom driftkostnad för år 1930 avskriva

500,000 kronor å bokförda värdena för anläggningarna vid Harsprånget

(375,000 kronor) samt vid industri- och bostadsområdena i Porjus (125,000

kronor), varjämte styrelsen anmält sig hava för avsikt att i sitt förslag

till driftkostnadsstat för ar 1931 upptaga, motsvarande avskrivningsbelopp

med tillsammans 550,000 kronor.

Styrelsen har härefter övergått till att behandla frågan örn vilka avskrivningar

borde vidtagas vid kanalverken.

Beträffande Trollhätte kanal ver k har styrelsen anfört följande:

»Detta verks anläggningar äro bokförda till 27,781,024.17 kronor, varav

omkring 4,300,000 kronor belöpa på de gamla kanalanläggningar, som sta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts propositit*i Nr 157. 3

ten år 1904 inköpte av Nya Trollhätte kanalbolag. En stor del av dea

mark, som på sin tid erfordrades för kanalanläggningen, var dock statens

egendom och återgick utan lösen till staten, när denna blev ägare till

Redan i underdånig skrivelse den 3 oktober 1930 angående ny taxa för

trafiken å Trollhätte kanal har vattenfallsstyrelsen framhållit, att en del

av det bokförda värdet av Trollhätte kanal bör avskrivas, och att da

främst bör ifrågakomma en summa, motsvarande kostnaderna tor den

gamla kanalen, 4,300,000 kronor. , ,

Vattenfallsstyrelsen har i samband härmed pavisat, att nar styrelsen

för Trollhätte kanal- och vattenverk år 1908 framlade förslag rörande en

ombyggnad av Trollhätte, kanal, i de kalkyler, som lago till grund tor

förslagen, förutsatts att inköpssumman för kanalen skulle under byggnadsåren

minskas med inflytande kanalinkomster, med avraknande av

ränta efter 3.g % å inköpssumman. Någon dylik avskrivning kom

emellertid ej till stånd, då beslut härom icke fattades i samband med be

viljandet av anslag till kanalombyggnaden.

Emellertid föreskrevs vid statens övertagande av Trollhätte kanal, att

av kanalverkets inkomstöverskott, sedan driftkostnaderna täckts, skulle

till riksgäldskontoret inbetalas 3.6 % ränta å köpeskillingen. Vad

som därefter återstod, skulle överlämnas till handels- och sjöfartsfonden.

År 1911 preciserades årsräntebeloppet till 161,000 kronor, och samtidigt bestämdes,

att efter kanalombyggnadens fullbordande hela nettobehallningen

skulle inlevereras till statsverket. På grund av anförda föreskrifter

inbetalades till handels- och sjöfartsfonden under åren 1905—1916 sammanlagt

omkring 2,058,000 kronor, medan samtidigt ränta erlades till riksgäldskontoret

med cirka 1,400,000 kronor. . .

Vidare är att märka att, redan innan staten inköpte Trollhätte kanal,

gällde en, på grund av statens medverkan till tillkomsten av den sa kallade

nya slussleden vid Trollhättan, i Nya Trollhätte kanalbolags privilegier

intagen bestämmelse, i följd varav* kanalbolaget till handels- och

sjöfartsfonden från och med år 1863 inbetalade ''vinstandelar’, vilka för

åren 1863—1904 kommo att uppgå till sammanlagd 2,536,672 kronor, räntor

oräknade. Faktiskt blev härigenom återbetalad så gott som hela den

summa, varmed staten bidragit till den ''nya slussleden, 2,565,000 kronor.

Handels- och sjöfartsfonden har sålunda från Trollhätte kanalverk under

årens lopp fått mottaga ett kapital av cirka 4.5 miljoner kronor. Med

hänsvn härtill och i betraktande av, att de gamla kanalanläggningarna

endast i mycket ringa grad numera äro till nytta, finner styrelsen det

vara synnerligen skäligt, att, på sätt styrelsen ifrågasatt, minska Trollhätte

kanalverks bokförda värde med ett belopp av 4,300,000 kronor. _

Efter genomförande av sålunda föreslagen nedskrivning av anläggningskostnaderna

skulle dessa komma att uppgå till cirka 23,481,000 kronor.

Härtill komma emellertid dels värdet av diverse fastigheter cirka 1,485.000

kronor, dels förlagskapital för inventarier cirka 330,000 kronor, varigenom

den totala kapitalplacering, som skulle återstå att förränta, bomme

att uppgå till omkring 25,300,000 kronor. Räntan härå efter 4.5 % utgör

1138 500 kronor. Örn härtill läggas årskostnaderna, vilka, om andra in

komstor jin trafikavgifter frånräknas, kunna beräknas till cirka 950,000

kronor, skulle således krävas en totalinkomst i kanalavgifter av i runt

tal 2.090.000 kronor. Med den av vattenfallsstyrelsen för tiden eiler innevarande

års utgång föreslagna taxan beräknas inkomsten av trafikav
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majda proposition Nr 157.

gifter för år 1931 till 1,585,000 kronor. En ytterligare ökning av nämnda

inkomst med cirka 500,000 kronor är således behövlig för att nå fram till

skalig förräntning. Örn trafiktillväxten fortgår ungefär i samma proportion,

som ägt rum sedan år 1922, och örn taxan blir fastställd i enlighet

med vattenfallsstyrelsens förslag, kan man anse sannolikt att inkomsten

ökas så att dylik förräntning kan förverkligas örn ett 10-tal år.

Att marka är dock, att hänsyn icke tagits till de ränteförluster, staten

dessförinnan fått vidkännas å anläggningskapitalet.»

Vad angår Södertälje kanalverk har styrelsen yttrat sig sålunda

:

»Med underdånig skrivelse den 27 oktober 1930 har vattenfallsstyrelsen

framlagt förslag till ny taxa för avgifter å Södertälje kanal. Styrelsen

har i denna skrivelse starkt betonat, dels att man vid bestämmande

a7 nämnda avgifter är i hög grad beroende av vilka avgifter, som av

Stockholms stad uttagas vid slussen i Hammarbyleden, varför kanalavgifternas

storlek måste i erforderlig mån begränsas, örn Södertäljeleden

a 1 till avsedd nytta, dels att de summor, som staten nedlagt

på Södertälje kanal, icke kunna inom överskådlig tid beräknas i någon

större utsträckning direkt förräntade, ävensom att dylik förräntning icke

heller ställts i utsikt av vattenfallsstyrelsen, som verkställde utredningen

angående kanalombyggnaden. Vid framläggande av denna utredning

förklarade vattenfallsstyrelsen tvärtom en kanalutvidgning vara motiverad

endast örn de allmänna intressen, vilka därigenom bleve tillgodosedda,

kunde anses järda den uppoffring, som staten finge ikläda sig genom

en mycket dålig direkt avkastning å anläggningskapitalet.

I Eders Kungl. Maj:ts proposition till 1916 års riksdag rörande anslag

till ombyggnaden underströkos även de därmed förknippade indirekta fördelarna.

Föredragande departementschefen erinrade örn att, då statsinköpet

av Södertälje kanal år 1912 beslöts, såväl dåvarande chefen för civildepartementet

som riksdagen utgingo från den förutsättningen, att en utvidgning

av kanalen borde företagas inom den närmaste framtiden. Vattenfallsstyrelsen

hade, framhöll vidare departementschefen, visserligen i

sin utredning kommit till det resultat, att en avsevärd uvidgning icke inom

överskådlig framtid kunde bliva ett företag, som lämnade tillräcklig direkt

avkastning å det nedlagda kapitalet, varför styrelsen — såsom skyldig

att sörja för en god avkastning av de fonder, styrelsen handhaver — till

följd av denna privatekonomiska syn på saken ej velat tillstyrka utvidgningen.

Mot denna ståndpunkt vore givetvis föga att erinra. Vattenfallsstyrelsen

hade dock även uttalat, att därest större fartyg kunde genom Södertälje

kanal passera mellan Mälaren och Saltsjön, detta skulle bliva till

stor nytta för Mälardalen, under vissa förutsättningar även för Stockholm

och i stort sett för landet i dess helhet, vartill kom en dylik utvidgnings

nytta för försvaret, örn en motsvarande förbindelseled upptogs vid Stockholm.

Departementschefen fann dessa senare synpunkter, som även anlagts

av flertalet hörda myndigheter och korporationer, beaktansvärda och

anförde vidare: ''Örn även den direkta avkastningen av kanalen till en

början med all sannolikhet icke blir måhända på långt när tillräcklig för

det nedlagda kapitalets nöjaktiga förräntning och amortering, torde dock

de fördelar, som vinnas för landet genom den ifrågasatta utvidgningen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

kunna anses tillräckliga att icke desto mindre motivera dess genomförande.

I detta avseende vill jag först och främst framhålla, att enligt min mening

kanalutvidgningens berättigande ligger förnämligast däri, att den

större leden sannolikt kommer att giva upphov till en ny slags trafik mellan

Mälaren, å ena sidan, och mer eller mindre avlägsna hamnar, å den

andra.’

Ytterligare förklarade sig departementschefen anse försvarbart, att i

detta fall, såsom ofta sker vid avgörande av viktiga kommunikationsfrågor,

icke endast se till de inkomster, som med säkerhet kunna påräknas,

utan fastmer på den ökade utveckling och det indirekta gagn, företaget

torde komma att medföra.

Det är alltså tydligt, att statsmakterna redan vid första beslutet örn

anslag för Södertälje kanals ombyggnad icke räknade med en räntabel

penningeplacering. Vid fortsatt anvisning av medel för detta ändamål

tillkom ytterligare hänsynen till statens skyldighet att sörja för arbetstillfällen

under rådande kristid, och därigenom blevo faktiskt till och med

en del av dessa anslag beviljade av skattemedel. Statsverkets totalkostnad

för kanalen fördelar sig å olika anslag sålunda:

Gamla kanalanläggningen (i avrundad summa) ........ kronor 751,000

Anslag i samband med omläggningen av dubbelspåret

Benninge—Ström ................................... » 485,000

Vanliga byggnadsanslag av lånemedel ................ » 8,800,000

Arbetslöshetsanslag av lånemedel ...................... » 5,691,000

D:o av skattemedel .................................. ___1,068,000

Summa kronor 16,795,000

Avräknas skattemedelsanslaget ........................ kronor 1,068,000,

erhålles en totalsumma av ............................ » 15,727,000,

vilken motsvarar nuvarande bokförda värdet för kanalanläggningen.

Härtill kommer ett inventariekapital av omkring 31,000 kronor, varigenom

den summa, varå efter för statens vattenfallsverk eljes vanliga beräkningsgrunder

en avkastning, motsvarande statens låneränta, borde eftersträvas,

kommer att utgöra 15,758,000 kronor.

Såsom vattenfallsstyrelsen i ovannämnda underdåniga skrivelse den 27

oktober 1930 påvisat, kan emellertid nettobehållningen för Södertälje kanalverk

icke beräknas för år 1931 bliva mer än cirka 50,000 kronor för att

därefter under närmaste åren vid normala förhållanden stiga med 10,000

å 20,000 kronor örn året. Enligt vattenfallsstyrelsens åsikt bör under sådana

förhållanden det bokförda värdet för kanalen sänkas åtminstone till

omkring 5,000,000 kronor. Även å detta belopp kan förräntning, räknad

efter 4.5 procent till 225,000 kronor, sannolikt ernås först örn 15 å 20 år.

Erinras må, att för exempelvis landsvägar, broar och hamnar ett statsbidrag

av två tredjedelar av anläggningskostnaden är normalt, och att

statsanslagen till fördjupning av farlederna i Mälaren i samband med Södertälje

kanals ombyggnad, sammanlagt 1,450,000 kronor, helt anvisats av

skattemedel.»

Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att till nedskrivning av kanalverkens

bokförda värden måtte anvisas för Trollhätte kanal 4.:io miljoner

kronor och för Södertälje kanal 10.70 miljoner kronor eller tillsammans

15 miljoner kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Efter remiss har riksräkenskapsverket den 16 december 1930 avgivit utlåtande

över vattenfallsstyrelsens framställning.

I anslutning till sin i utlåtandet den 3 juni 1930 i ärendet hävdade uppfattning

har riksräkenskapsverket därvid tillstyrkt vattenfallsstyrelsens

förslag rörande avskrivning å bokförda värden för vissa anläggningar

vid Harsprånget och vid industri- och bostadsområdena vid Porjus samt

vissa allmänna byggnader i Porjus, i den mån värdeminskningen hänförde

sig till slopning av förevarande objekt. Den del av den föreslagna avskrivningen,

som avsåge värdeminskning på grund av ändrat penningvärde,

minskade användningsmöjligheter eller andra omständigheter, har riksräkenskapsverket

funnit icke böra nu beslutas, utan frågan härom upptagas

först i samband med en för hela statens affärsförvaltning genomförd

omvärdering av det i densamma nedlagda statskapitalet. Även med

den begränsning av avskrivningens omfattning, som riksräkenskapsverket

sålunda förordat, syntes de av vattenfallsstyrelsen föreslagna avskrivningsbeloppen

för de närmaste åren kunna godtagas och samma belopp

följaktligen upptagas bland statens vattenfallsverks driftkostnader i respektive

års stater.

I fråga örn vattenfallsstyrelsens förslag rörande avskrivning å bokförda

värden vid kanalverken har riksräkenskapsverket uttalat följande,

Vad först anginge den föreslagna nedskrivningen av Trollhätte kanalverks

bokförda tillgångar, avseende de gamla kanalanläggningarna, syntes

denna omedelbart böra äga rum och härför erforderliga medel beredas

från fonden för statsskuldens amortering. Beträffande den föreslagna

nedskrivningen av Södertälje kanalverks bokförda tillgångar ville

riksräkenskapsverket uttala, att enligt ämbetsverkets uppfattning någon

sådan nedskrivning för närvarande icke borde äga rum. Emellertid funne

riksräkenskapsverket det vara påkallat, att det i ifrågavarande tillgångar

investerade lånekapital i sådan utsträckning utbyttes mot skattekapital,

att härigenom det kvarstående lånekapitalet nedbringades till

5 miljoner kronor. Jämväl härför erforderliga medel syntes böra utgå från

fonden för statsskuldens amortering. Frågan örn avskrivning helt eller

delvis av det därefter i Södertälje kanal investerade skattekapitalet syntes

böra upptagas till avgörande först i samband med förutberörda hela

statens affärsförvaltning omfattande omvärdering av det i densamma

nedlagda statskapitalet.

De av vattenfallsstyrelsen väckta avskrivningsfrågorna hava sedermera

från en delvis annan utgångspunkt framförts jämväl av fullmäktige

i riksgäldskontoret.

I en den 18 december 1930 dagtecknad skrivelse hava nämligen fullmäktige

— under erinran att numera, med anlitande av medel ur fonden

för statsskuldens amortering, avskrivning av statens utlåningsfonders

oräntabla kapital ägt ram i den utsträckning, som för närvarande ansetts

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ändamålsenligt — fäst uppmärksamheten på frågan, huruvida ej amorteringsfonden

skulle kunna i lämplig omfattning tagas i anspråk för nedskrivning

av det i statens affärsverksamhet m. m. nedlagda, ej räntabla

lånekapitalet. Fullmäktige förklara sig därvid närmast åsyfta statens

vattenfallsverk. Under hänvisning till vattenfallsstyrelsens av mig nyss

omförmälda förslag i dess skrivelse den 14 november 1930 örn avskrivning

med omkring 8.40 miljoner kronor å anläggningarna vid Harsprånget

och Porjus samt örn nedskrivning med inalles 15 miljoner kronor av kanalverkens

bokförda värden anföra fullmäktige i huvudsak följande.

Därest avskrivningen av värdena å anläggningarna vid Harsprånget

och Porjus skulle, på sätt vattenfallsstyrelsen ifrågasatt, ske med användande

av kraftverkens eget överskott, komma detta överskott, som

skall inlevereras till statsverket, att under den period, då avskrivningen

påginge, för varje år minskas med det till avskrivning använda beloppet.

Ehuru fullmäktige till fullo uppskattade de skäl, styrelsen anfört

för sitt förslag, kunde fullmäktige i nuvarande statsfinansiella läge icke

förorda, att överskottsmedel på sådant sätt undandroges budgeten, då

möjlighet funnes att även för ifrågavarande avskrivningsändamål anlita

fonden för statsskuldens amortering, såsom i varje fall skulle komma

att ske beträffande nedskrivning av det i kanalverken investerade

lånekapitalet. Fullmäktige ville framhålla, att en nedskrivning av

ifrågavarande art endast innebure en överflyttning av visst belopp från

lånekapital till skattekapital och att kravet på förräntning av det sålunda

överförda kapitalet därigenom ej definitivt uppgåves. Riksdagen hade

nämligen aldrig förklarat, att affärsverkens skattekapital ej borde förräntas,

utan endast uppställt såsom fordran, att i första hand lånekapitalet

borde vara räntabelt.

Även efter den av vattenfallsstyrelsen föreslagna nedskrivningen med

15 miljoner kronor av kanalverkens lånekapital skulle, såsom ock framginge

av vattenfallsstyrelsens skrivelse, detta delvis alltjämt förbliva

oförräntat, i varje fall under en lång följd av år framåt. Vid sådant förhållande,

och då amorteringsfondens behållning utan svårighet lämnade

möjlighet därtill, ville fullmäktige föreslå en ytterligare nedskrivning av

det i Trollhätte kanal nedlagda lånekapitalet med 5 miljoner kronor.

På grund härav hava riksgäldsfullmäktige hemställt, att medgivande

för riksgäldskontoret måtte av riksdagen utverkas att av fonden för

statsskuldens amortering taga i anspråk tillhopa 28.4 miljoner kronor enligt

angivna fördelning för nedskrivning av i statens kraftverk och kanalverk

investerat, icke räntabelt lånekapital.

Över riksgäldsfullmäktiges framställning hava yttranden avgivits

av riksräkenskapsverket den 23 december 1930 samt av statskontoret och

vattenfallsstyrelsen var för sig den 27 i samma månad.

Riksräkenskapsverket, som i fråga örn avskrivningen å anläggningarna

vid Harsprånget och Porjus vidhåller sin i utlåtandet den 16 december

1930 uttalade uppfattning, har i detta sammanhang framhållit, att

den särställning, som statens vattenfallsverk intoge i förhållande till privata

vattenkraftverk, väl motiverade, att avskrivningsförfarandet vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

statens kraftverk utformades efter delvis andra linjer än beträffande

de egentliga kommunikationsverken.

Vad därefter angår nedskrivningen av de bokförda värdena av statens

kanalverk, ville riksräkenskapsverket påpeka, att den av ämbetsverket i

förberörda yttrande förordade nedskrivningen av det i Trollhätte kanal

nedlagda lånekapitalet enligt verkets mening skulle förenas med ett bortskrivande

ur kapitalredovisningen av ifrågavarande belopp. Den nu

ifrågasatta nedskrivningen av lånekapitalet med ytterligare 5 miljoner

kronor borde däremot — i likhet med vad riksräkenskapsverket i berörda

utlåtande yttrat beträffande Södertälje kanalverk — avse allenast en omflyttning

av lånekapital till skattekapital.

Statskontoret har anfört följande:

»Då kraftverkens rörelse lämnar tillräckligt överskott för full förräntning

av det i desamma nedlagda lånekapitalet, vill statskontoret ansluta

sig till det av vattenfallsstyrelsen föreslagna sättet för nedskrivningen

av bokförda värden i vissa anläggningar vid Harsprånget och Porjus.

Beträffande åter kanalverken lämnar denna rörelsegren så ringa överskott,

att detsamma icke tillnärmelsevis förräntar det nedlagda lånekapitalet,

varför en nedskrivning av detta kapital synes nödvändig. Mot att

fonden för statsskuldens amortering tages i anspråk för en dylik nedskrivning

har statskontoret icke något att erinra. Statskontoret måste

emellertid ställa sig synnerligen tveksamt till frågan, huruvida under

nuvarande förhållanden en så pass stor nedskrivning som 20 miljoner

kronor kan anses tillrådlig, helst som någon fullständig utredning icke

föreligger angående behovet av kapitalnedskrivning inom andra grenar

av statens verksamhet.»

Av vattenfallsstyrelse7is yttrande framgår bland annat, att styrelsen nu,

på anfört skäl, icke ville motsätta sig, att fonden för statsskuldens amor.

tering toges i anspråk för nedskrivning av det i anläggningarna vid Harsprånget

investerade lånekapitalet, under förutsättning att motsvarande

belopp av 6.40 miljoner kronor ej behövde bokföras såsom skattekapital

utan finge, såsom icke ägande motsvarighet i något reellt tekniskt värde,

omedelbart avföras ur statens vattenfallsverks räkenskaper. I fråga örn

anläggningarna vid industri- och bostadsområdena i Porjus samt vissa

husbyggnader och markområden därstädes måste vattenfallsstyrelsen

däremot, på de i utlåtandet den 14 november 1930 anförda skäl, fortfarande

vidhålla sin i samma utlåtande uttalade åsikt, att den för nämnda

egendom behövliga avskrivningen av cirka 1,996,000 kronor borde ske på

ett affärsmässigt sätt genom användning av Porjus kraftverks egna in.- komster. Vad slutligen angår riksgäldsfullmäktiges förslag, att ytterligare

5 miljoner kronor av det i Trollhätte kanal nedlagda lånekapitalet

skulle överföras till skattekapital, har vattenfallsstyrelsen uttalat, att styrelsen

icke ville motsätta sig detta, men funne det icke nödvändigt, då

det tekniska värdet på nämnda kanal fullt motsvarade det bokförda värdet

utan sådan avskrivning och då det enligt styrelsens mening funnes

goda utsikter för att jämväl sistnämnda kapitalbelopp skulle kunna för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

räntas inom en ej alltför avlägsen framtid under förutsättning av en

lämpligt avvägd taxepolitik.

Slutligen ber jag få erinra, att ''Kungl. Maj:t den 30 december 1930, vid

fastställande av driftkostnadsstat för vattenfallsverket för år 1931, enligt

hemställan av chefen för kommunikationsdepartementet, tillsvidare

uppskjutit den slutliga prövningen av frågan örn disponerande av driftmedel

till avskrivning å anläggningarna vid Harsprånget och Porjus

och med hänsyn härtill funnit vattenfallsstyrelsens framställning örn

upptagande i kraftverkens driftkostnadsstat för år 1930 av medel för dylik

avskrivning icke föranleda någon åtgärd.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har frågan örn en ned- Depa£*‘j^>u

skrivning av värdena å vissa anläggningar vid statens kraftverk och statens

kanalverk framförts av såväl vattenfallsstyrelsen som riksgäldsfullmäktige,

ehuru från delvis skilda utgångspunkter. I de sålunda föreliggande

förslagen med däröver avgivna yttranden hava olika meningar

framkommit rörande omfattningen av den ifrågasatta nedskrivningen och

tidpunkten för dess verkställande, liksom ock beträffande spörsmålet,

vilka medel höra för ändamålet anlitas.

I samband med inkomstberäkningen i årets statsverksproposition uttalade

jag, att förskjutningarna i penningvärdet samt utvecklingen på kommunikationsväsendets

område och inom det ekonomiska livet i övrigt medfört

i olika hänseenden väsentligen förändrade förhållanden, vilka syntes

påkalla en undersökning över huvud taget av statens investeringar av lånekapital

och detta kapitals nuvarande och framtida avkastning. Särskilt

pekade jag därvid på spörsmålet örn en omvärdering av det i statens affärsförvaltning

nedlagda kapitalet och örn en eventuell nedskrivning

av oräntabla delar av sådant kapital. En utredning i nu nämnda hänseenden

syntes med det snaraste böra igångsättas, så att densamma kunde

beräknas föreligga färdig till 1932 års riksdag.

Spörsmålet örn nedskrivning å olika anläggningar vid statens vattenfallsverk

lärer höra ingå i den allmänna undersökning, som sålunda inom

en nära framtid torde komma att igångsättas. Att med hänsyn härtill

uppskjuta avgörandet av varje dylik fråga torde dock icke vara nödvändigt.

Efter samråd med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet

har jag kommit till den uppfattningen, att vissa av de vid kanalverken

ifrågasatta nedskrivningarna höra kunna redan nu verkställas, utan

att resultatet av den allmänna utredningen därigenom skulle föregripas.

I sådant hänseende tillstyrker jag till en början, att nedskrivning verkställes

med 4,300,000 kronor å det i Trollhätte kanal nedlagda lånekapitalet,

avseende den s. k. gamla kanalen. Då denna kanalanläggning numera

endast i mycket ringa grad är till nytta, torde nedskrivningen böra

förbindas med ett bortskrivande ur kapitalredovisningen av motsvarande

värde. I enlighet med vad vattenfallsstyrelsen avsett, torde för nedBihang

till riksdagens protokoll 1031. 1 sami■ 13S käft. (Nr 107.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition Nr 157.

skrivningen böra anlitas andra medel än verkets egna inkomster, och såsom

myndigheterna i övrigt förordat, bör härför tagas i anspråk fonden

för statsskuldens amortering.

Beträffande Södertälje kanal biträder jag vattenfallsstyrelsens förslag

— som av de hörda myndigheterna lämnats utan väsentlig erinran —

att det i anläggningen investerade lånekapitalet nedskrives med 10,700,000

kronor. Här torde man emellertid för närvarande böra stanna vid en

omföring av lånekapital till skattekapital. Även för denna nedskrivning

lärer amorteringsfonden böra komma till användning.

De av mig nu förordade nedskrivningarna belöpa sig till sammanlagt

15,000,000 kronor. Med det av fullmäktige i riksgäldskontoret framförda

spörsmålet att i vidare mån anlita amorteringsfonden för detta ändamål

synes mig lämpligen kunna anstå, till dess utredningen i fråga örn

avskrivningsbehovet i allmänhet beträffande statens produktiva fonder

verkställts.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen besluta,

att för nedskrivning, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet

förordats, av det i Trollhätte kanalverk

(den s. k. gamla kanalen) och Södertälje kanalverk

nedlagda lånekapitalet skall av fonden för statsskuldens

amortering tagas i anspråk ett belopp av

15,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

810630. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiobolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedskrivning av viss del av det i statens kanalverk nedlagda lånekapitalet. s. 6 i texten
  2. SU 1931:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående nedskrivning av viss del av det i statens kanalverk nedlagda lånek apit alet. s. 18 i texten