Sök i Ratio Lex

Angående förlängd giltighet av gällande bestämmelser om utförselbevis för råg och vete

1931-02-26 · 39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:159, Angående förlängd giltighet av gällande bestämmelser om utförselbevis för råg och vete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlängd giltighet

av gällande bestämmelser om utförselbevis för råg och

vete; given Stockholms slott den 26 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von

Stockenström frågan angående förlängd giltighet av förordningen den 13

april 1928 (nr 76) angående utlörselbevis för råg och vete samt anför

därvid följande.

De enligt nämnda förordning gällande bestämmelserna äro av följande

lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. lbO höft. (Nr 159.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

»$ 1.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av

tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver

och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg

eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget

minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses

marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis örn utförseln

med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av

sadan vara till enahanda myckenhet.

§ 2.

Innehavare av utförselhevis vare berättigad att, inom sex månader från

det angivnmgen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg

eller omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt

tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna

tullbeloppet,

ellel: j den män varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader,

som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel

ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften

med avdrag av två procent beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen

utbekomma sagda belopp, med avdrag av två procent.

Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas

till tullverket, därest den vara, för vilken beviset utfärdats, återmtöres

och tullfrihet för varan därvid ifrågasättes.

§ 3.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av

ntförselbevis samt författningens tillämpning i övrigt.»

Förordningen gäller till och med den 31 juli 1931.

Den 24 maj 1928 bar Kungl. Maj :t utfärdat kungörelse (nr 153) med tilllämpningsföreskrifter

till förordningen angående utförselbevis för råg

och vete.

Den 25 juli 1930 har Kungl. Majit, under erinran att nyssberörda förordning

och kungörelse upphöra att gälla med utgången av juli 1931,

anbefallt kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen

att gemensamt avgiva yttrande dels angående de erfarenheter, som vunnits

vid tillämpningen av bestämmelserna i nämnda förordning och kungörelse,

samt angående utförselbevissystemets verkningar med avseende

särskilt å de inhemska råg- och veteprisen, statens tullintäkter och den

inhemska prisbildningen å förmalningsprodukter av råg och vete, dels

ock, därest åt nämnda bestämmelser skulle förlänas förlängd giltighet

efter den 31 juli 1931, huruvida och i vad mån ändringar kunde anses

påkallade i bestämmelserna.

I anledning härav hava ämbetsverken — sedan yttranden av dem inhämtats

från Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands

handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

handelskammare samt handelskammaren i Göteborg ävensom Sveriges

allmänna lantbrukssällskap, Svenska kvarnföreningen, Svenska foderämnes-

och spannmålsimportörernas förening samt föreningen Sveriges

spannmålsintressenter — i skrivelse den 5 februari 1931 avgivit det infordrade

utlåtandet.

Innan jag närmare redogör för innehållet i utlåtandet, vill jag i korthet

erinra örn den föregående behandlingen av spörsmålet örn utförselbevis

för råg och vete.

Sedan de den 3 november 1922 tillkallade s. k. spannmålsmarknadssakkunniga

i betänkande den 16 januari 1923 (statens offentliga utredningar

1923:3) framlagt förslag örn införande av utförselbevis för vete, råg och

korn, väcktes vid 1923 års riksdag motioner örn utförselbevis på grundvalen

av samma betänkande. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan

(betänkande 1923:27) fann riksdagen de framställda förslagen

icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Till 1921 års riksdag avlät Kungl. Maj:t proposition i ämnet (nr 56),

avseende införande av utförselbevis för vete och råg. Propositionen vann

ej riksdagens bifall (bevilln.-utsk. 1924: 23; K. skr. 1924: 80).

Ej heller motioner i samma syfte vid 1925 års riksdag vunno riksdagens

bifall (bevilln.-utsk. betänkande 1925: 7).

1926 års riksdag antog ett motionsvis framlagt och av vissa reservanter

inom bevillningsutskottet tillstyrkt förslag till förordning angående

utförselbevis för råg och veto (bevilln.-utsk. 1926:37; K. skr. 1926:197).

Den 26 juli 1926 utfärdades förordning (nr 382) angående utförselbevis

för råg och veto ävensom kungörelse (nr 383) med tillämpningsföreskrifter

till samma förordning. Bestämmelserna skulle gälla till och med

den 31 juli 1928.

I sistnämnda förordning vidtogs i enlighet med beslut av 1927 års riksdag

ändring, avseende rätt att erhålla utförselbevis vid utförsel till svensk

frihamn samt viss skyldighet att vid återinförsel av spannmål, varå utförselbevis

meddelats, återställa beviset eller kontant inbetala det i beviset

angivna belopp (1927: prop. 150; R. skr. 89).

I proposition den 10 februari 1928 (nr 107) föreslog Kungl. Maj:t —

sedan gemensamt utlåtande i ämnet avgivits av kommerskollegium, generaltullstyrelsen

och lantbruksstyrelsen — att den då gällande förordningen

angående utförselbevis för råg och vete med däri gjorda ändringar

skulle, med viss mindre ändring, äga fortsatt giltighet för tiden från

och med den 1 augusti 1928 till och med den 31 juli 1931. Ifrågavarande

ändring avsåg sättet för fastställandet av den tidsperiod, som skulle läggas

till grund för tullverkets kontroll över att verkställda utbetalningar

på grund av företedda utförselbevis icke överstege influtna tullavgifter.

Vid propositionens avlåtande anförde jag till statsrådsprotokollet i

huvudsak följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Enligt vad från flere håll vitsordats hade anordningen med utförselbevis

under sin dittillsvarande tillämpningstid infriat de tidigare av

systemets förespråkare hysta förhoppningar örn dess möjligheter att förskaffa

producenterna skäligare spannmålspris och bereda ett skydd —

erforderligt icke minst med hänsyn till antalet ekonomiskt svagt ställda

jordbrukare — mot den faktiska undervärdering av svenska brödsäden,

som förut i all synnerhet på höstarna förekommit. .Det kunde jämväl sägas,

att de olägenheter, som befarats skola uppkomma genom utförselbevisen,

uteblivit eller framträtt i väsentligt mindre grad än som väntats.

Den gångna tiden hade emellertid icke varit tillräcklig för möjliggörande

av ett mera säkert bedömande av, huru det nya systemet för

vårt lands del i längden kunde komma att verka. På grund av vissa

närmare angivna omständigheter syntes nämligen särskilt goda förutsättningar

för en gynnsam tillämpning av ett utförselbevissystem under

skördeåret 1926—1927 hava förelegat. Försökstiden för utförselbevisen

borde därför utsträckas någon tid, på det att säkrare erfarenhet örn

systemets verkningar kunde vinnas. Ifrågavarande utsträckta giltighetstid

torde böra så avvägas, att å ena sidan bestämmelserna i ämnet

icke förlänades mera definitiv karaktär, men att å andra sidan möjlighet

förelåge till ett mera allsidigt bedömande av utförselbevissystemets

lämplighet under olika produktions- och marknadsförhållanden.

Bevillningsutskottet avgav betänkande, nr 21, över propositionen jämte

i ämnet väckta motioner samt anförde därvid i huvudsak följande.

Med ledning av de erfarenhetsrön, som gjorts, och den utredning av

dessas innebörd, som med propositionen framlagts, hade utskottet funnit

uppenbart, att erfarenheten icke gåve stöd för systemets upphörande. Den

erfarenhet, som hittills kunnat vinnas, hade dock icke varit tillräcklig

för ett allsidigt bedömande av utiörselbevisens lämplighet under olika

produktions- och marknadsförhållanden. Vid sålunda angivna förhållande

hade utskottet icke ansett tiden vara inne för ett slutligt avgörande

av frågan, huruvida anordningen med utförselbevis borde definitivt införlivas

med vår tullagstiftning. Vid det slutiiga avgörandet borde riksdagen

kunna stödja sig på erfarenheten under så lång tid, att stöd vunnes

för en tillräckligt allsidig prövning av olika på bedömandet inverkande

omständigheter. Utskottet hade ansett den av Kungl. Maj:t föreslagna

tiden av ytterligare tre år kunna antagas vara tillräcklig för nu

angivna ändamål.

Utskottet hemställde örn bifall till Kungl. Maj:ts proposition och örn

antagande av det däri framlagda förslaget till förordning angående utförselbevis

för råg och vete. Därjämte föreslog utskottet, i anledning av

motionen 11:434, skrivelse med anhållan, att Kungl. Majit ville låta frågan

örn beräkningen av städernas tolagsersättning med avseende å de

tullavgifter, som skolat utgå för importerad spannmål, men från vilka

avgifters erläggande vederbörande befriats på grund av avlämnade utförselbevis,

bliva föremål för fortsatt allsidig utredning samt till riksdagen

snarast möjligt avgiva förslag i ämnet.

Riksdagen tillkännagav i skrivelse den 27 mars 1928, nr 93, under åberopande

av nyssnämnda utskottsutlåtande samt med bifall till propositionen

i ämnet, att riksdagen antagit det framlagda förslaget örn för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159. 5

ordning. Därjämte anhöll riksdagen om sådan utredning, varom utskottet

hemställt.

Att Kungl. Majit härefter, i enlighet med riksdagens beslut, den 13

april 1928 utfärdat förordning i ämnet, har förut omförmälts. Enligt

beslut samma dag anbefallde Kungl. Majit generaltullstyrelsen att verkställa

nyssnämnda av riksdagen begärda utredning samt att till Kungl.

Majit inkomma med det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.

Utlåtande och förslag i ämnet avgåvos av generaltullstyrelsen

den 30 augusti 1928, varefter lantbruksstyrelsen och svenska stadsförbundets

styrelse efter remisser yttrat sig.

I detta sammanhang må jämväl erinras, att Stockholms stad, efter

stämning å Kungl. Majit och kronan, yrkat utbekommande av tolagsersättning,

varom staden gått miste på den grund att generaltullstyrelsen

för räkenskapsåren 1926—1927 och 1927—1928 låtit avdraga å tulluppbörden

i Stockholm, innan tolagsersättningen till staden beräknades,

även vad styrelsen under dessa räkenskapsår utbetalt för utförselbevi»,

vilka från olika delar av landet insänts till styrelsen för utbekommande

av kontant likvid. Efter det rådhusrätten samt hovrätten dömt till stadens

förmån, ligger detta mål för närvarande under högsta domstolens

prövning. Framhållas må, att staden i stämningen jämväl förbehållit sig

rätt att senare framkomma med yrkande örn ersättning för den minskning

i tolagsersättning, som staden tillskyndas därigenom att med utförselbevis

betalda tullavgifter likställas med restituerade och tolagsersättning

sålunda icke å dem beräknas.

Vid 1930 års riksdag väcktes motioner i frågan ''om utförselbevis. Sålunda

hemställdes i motionen lii 474, att riksdagen mätte i anslutning

till propositionen nr 108 angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets

stödjande besluta, att förberörda förordning om utförselbevis å

vete och råg måtte omfatta även korn, eller, om detta icke kunde bifallas,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa örn utredning

och förslag till 1931 års riksdag angående utförselbevis även för korn. I

motionen lii 485 hemställdes, bland annat, att, örn riksdagen beslutade

inmalningstvång, gällande bestämmelser örn utförselbevis för vete och

råg måtte upphävas. Särskilda utskottet, till vilket både propositionen

nr 108 och sistberörda två motioner hänvisades, erinrade i utlåtande

den 24 maj 1930, nr 2, om utförselbevisens karaktär av försök för

vinnande av erfarenhet samt förklarade sig så mycket mindre finna anledning

att frångå den ståndpunkt, 1928 års riksdag härutinnan intagit,

Som utförselbevisen nu omedelbart kunde få en särskild uppgift att fylla,

innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande över spannmålsmarknaden,

som tillärnats densamma. Utskottet erinrade vidare örn tidigare

uttalanden från riksdagen, att prövningen av frågan örn utförselbevisens

tillämpning jämväl med avseende a korn borde anstå, tills spörsmålet

örn fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tid efter den 31 juli

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

1931 komme under behandling, saint fann ej anledning ifrågasätta, att

riksdagen skulle avvika från den ståndpunkt, riksdagen sålunda redan

intagit. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslöt

härutinnan i enlighet med utskottets hemställan.

Jag övergår nu att lämna följande sammandrag av det huvudsakliga

innehållet i förenämnda av kommerskollegium, generaltullstyrelsen

och lantbruksstyrelsen den 5 februari 1931 avgivna utlåtande, vilket utlåtande

torde böra såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Beträffande vele- och rågarealerna meddelas en siffermässig översikt,

utvisande, att brödsädesarealen i dess helhet under senaste tre årtionden

varit i stort sett rätt konstant, men att en förskjutning från råg- till

veteodling ägt rum. För loderväxtarealen meddelas en översikt, omfattande

samma tid och utvisande, att denna areal i stort sett ökats, under

de senare åren särskilt i avseende på vallodlingen.

Ämbetsverken hava även verkställt en jämförelse mellan jordbrukets

utveckling från 1900-talets början i Danmark och Sverige. Minskningen

av rågodlingen uppgives hava varit i Danmark proportionsvis starkare

än hos oss, dock sannolikt mest till förmån för blandsäd och rotfruktsodling,

vilkas arealer kraftigt stegrats.

Vad beträffade den animala produktionen, saknades, enligt ämbetsverken

tillräckligt underlag för bedömande av densammas växlingar under

den tid, utförselbevisen varit i kraft. Det torde emellertid vara antagligt,

att dessa senare genom den påverkan, de utövat å spannmålsprisen

och därmed på odlingen av brödsäd, utövat någon, örn också obetydlig

inverkan i återhållande riktning på jordbrukets övergång till animalisk

produktion.

För utförselbevisens verkningar på spannmålsprisen åberopas ett av

Sveriges allmänna lantbrukssällskap framlagt siffermaterial. Härom

anföra ämbetsverken: För vetets del kunde tullskyddet under år

1923 utnyttjas endast till omkring hälften. 1924 års minskade skörd såväl

i Sverige som i utlandet, förorsakade en kraftig prisstegring å världsmarknaden.

Det minskade utbudet å den inhemska marknaden verkade i

samband med nämnda prisstegring därhän, att tullskyddet å spannmål

på hösten kunde utnyttjas i exceptionellt hög grad, eiler intill omkring

85 procent, för såväl vete som råg. Med 1925 års rikliga skörd skedde ett

avbrott härutinnan, förorsakat av de starka utbuden av spannmål på

hosten, varigenom vetetullens effektivitet starkt minskades. Den av Sveriges

allmänna lantbrukssällskap anförda siffran för vetetullens utnyttjande

på hösten 1925 — 19 procent — hade emellertid liksom även övriga

anförda siffror endast avseende å en direkt jämförelse mellan Malmöoch

Ivöpenhamnsnoteringarna. En jämförelse åter mellan å ena sidan

de av jordbruksutredningen (se betänkande angående åtgärder för veteoch

rågmarknadens stödjande av den 18 januari 1930, sid. 34) beräknade

riksmedelprisen å svenskt vete och å andra sidan noteringen å danskt

vete gåve vid handen, att tullen i fråga om vetet under september—december

1925 skulle hava utnyttjats till omkring 40 procent. Beträffande

rågtullens utnyttjande vid samma tidpunkt vore prisnoteringarna alltför

divergerande för att giva någon säker utgångspunkt. Sedan utförselbevisen

införts från och med hösten 1926, hade tullsatsens effektivitet

stabiliserats vid omkring två tredjedelar till tre fjärdedelar, under ensta
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

7

ka perioder något därutöver. De tidigare stundom avsevärda differenserna

mellan den effektiva tullsatsen för vete och råg hade också utjämnats.

Emellertid iramgingo tillika av siffrorna, vad vetet beträiiade, en

viss successiv minskning av tullsatsens effektivitet. Enligt de av Sveriges

allmänna lantbrukssällskap anförda prisjämförelserna mellan

Malmö- och Köpenhamnsnoteringarna skulle sålunda tullsatsens utnyttjande

under september—december åren 1926—1929 för vetet motsvarat

respektive 86, 77, 65 och 65 procent. De av jordbruksutredningen beräknade

prisjämförelserna mellan svenskt och danskt vete under samma perioder

gåve däremot såsom motsvarande procentsiffror respektive 89, 76,

72 och 71 procent. En motsvarande minskning av tullsatsens effektivitet

framträdde under vårmånaderna.

Ämbetsverken hava, med hänsyn till utförselbevisens stimulerande verkan

på vete- och rågprisen, uttalat den förmodan, att de även bidragit

till vetearealens ökning och vidmakthållandet av den totala spannmålsarealen.

För att vinna en överblick, i vilken omfattning utförselbevisen framdrivit

en spannmålsexport, hava ämbetsverken sammanfattat vissa sifferuppgifter.

Härav inhämtas i huvudsak iöljande. Elter en tilliällig

exportökning i anledning av en gynnsam skörd 1921, hade exporten under

förra hälften av 1920-taiet återgått till förkrigsförhållandena och varit

utan praktisk betydelse. Först från och med 1926 förmärktes en ny

exportperiod, och exportkvantiteten av vetet uppginge enligt ämbetsverken

under åren 1928 och 1929 till i runt tal 70,000 ton per år. Under

januari—september 1930 hade veteexporten uppgått till omkring 10,000

ton, motsvarande ungefär en fjärdedel av exporten under samma tid

1929. Efter inmalningstvångets ikraftträdande hade spannmålsexporten,

såsom framginge av en sammanställning av densamma månadsvis

under 1930, såsom naturligt voro avstannat så gott som fullständigt beträffande

råg; även för vetets vidkommande hade exporten nedgått till

en obetydlighet. Av sammanställda siffror rörande fördelningen till olika

länder av vete- och rågexporten framginge, att en mera kontinuerlig

veteexport uppstått allenast till Danmark. Kågexporten hade varit mindre

stabil. Under åren 1927—1928 och 1928—1929 hade exporten mot utförselbevis

varit jämnare fördelad över hela året, varemot åren 1926—1927 och

1929—1930 visade starkare begränsning av exporten till höstmånaderna.

Exporten hade, på sätt ämbetsverken närmare med siffror belyst, skett

till priser, som avsevärt understigit priset i Sverige. Nu anförda förhållanden

kunde enligt ämbetsverken givetvis hava i någon mån verkat återhållande

på den svenska animalieproduktionens utveckling, örn ock andra

omständigheter därvid måste anses i första hand utslagsgivande. Det

läge för övrigt i sakens natur, att ett frihandelsland som Danmark hade

något gynnsammare betingelser för animalieproduktionen, och särskilt

svinskötseln, än Sverige. En omständighet, som i detta samband förtjänade

beaktande, vore, att den spannmål, som gjorts till föremål för

försäljning till underpris, kommit en av de svenska animalieproducenternas

konkurrent på världsmarknaden — de danska djur- och speciellt

svinuppfödarna — till godo. Att denna export ur lantbrukssynpunkt

varit ägnad att ingiva vissa betänkligheter medgåves i viss mån av lantbrukssällskapet,

som framhållit, att exporten i fråga »ej kan anses såsom

i och för sig önskvärd».

A andra sidan vore emellertid, såsom framginge av marknadsnotering
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

arna, otvivelaktigt, att utförselbevisen medfört en utjämning i spannmålsutbudens

starka säsongmässiga fluktuationer och därmed i någon

mån stärkt säljarnas ställning gentemot kvarnindustrien. Emellertid syntes

böra tillfogas, att denna utjämning i fluktuationerna sannolikt icke

helt och hållet torde hava kommit spannmålsproducenterna utan även i

viss grad mellanhänderna till godo.

Ämbetsverken meddela vidare för perioden augusti 1923 till juli 1930

siffror för prisen på råg och rågsikt samt anse det med ganska stor visshet

kunna antagas, att de inhemska rågprisen genom utförselbevisen hållits

uppe på en högre nivå än eljest varit fallet. Det vore tydligt, att jämväl

rågmjölprisen därgenom stegrats, enär marginalen mellan rågpris och

rågmjölprisen sedan tiden före augusti 1926 i varje fall icke nämnvärt

minskats. Av siffror rörande vetemjölprisen anse ämbetsverken, under förutsättning

att noteringarna avse en med svenskt extra patentmjöl likvärdig

kvalitet, det framgå, att redan från förra hälften av 1926 en viss relativ

stegring av det svenska mjölpriset inträtt, vilken sedermera ökats och

nått en jämförelsevis hög nivå under tiden februari 1927—januari 1929.

Perioden februari 1929—januari 1930 visade åter nedgång, varpå följde

en förnyad stegring under påföljande halvår. Tendensen torde dock enligt

ämbetsverken hava flera orsaker.

Ämbetsverken ville icke underlåta erinra örn, att systemet med utförselbevis

genom införandet av inmalningstvång och därmed förenat avtal

med kvarnarna i fråga örn brödsädespriset, för viss del av den tid, undersökningen

avser, satts mer eller mindre ur funktion. Detta förhållande

gjorde givetvis, att de erfarenheter, som vunnits under den tid, systemet

varit i kraft, icke kunde anses tillräckliga för ett slutgiltigt bedömande

av frågan örn systemets verkningar. I yttrande den 30 september

1927 hade ämbetsverken framhållit, att denna fråga vore så svårbedömd,

att härför erfarenheten från en tidrymd av ytterligare fem år

frän 1928 syntes önskvärd. Den tidrymd, varunder systemet sedan dess

haft sådan effekt, att verkningarna kunde bedömas, torde emellertid icke

uppgå till mera än cirka två år.

I några av de avgivna utlåtandena hade yrkats vissa ändringar i författningarna

rörande utförselbevis, i händelse dessa skulle förlängas. Sålunda

ifrågasatte föreningen Sveriges spannmålsintressenter utsträckning

av utförselbevisen att jämväl omfatta korn. Ämbetsverken ansåge

emellertid, att tillräckligt vägande skäl icke anförts för en sådan utsträckning.

Bland annat borde anmärkas, att det korn, som kunde förväntas

bliva exporterat med tillhjälp av utförselbevis, sannolikt skulle

komma att för foderändamål absorberas av den danska kreatursproduktionen,

och sålunda ytterligare gynna denna produktion.

Däremot syntes någon erinran ej kunna göras mot det likaledes av föreningen

Sveriges spannmålsintressenter framförda önskemålet, att import

medgåves tullii*itt jämväl för mindre partier än vederbörande utförselbevis

angåve. Denna fråga vore för närvarande reglerad i punkt 5 av

generaltullstyrelsens cirkulär den 30 juli 1926 angående ordningen för

utfärdande och redovisning av utförselbevis för råg och vete (Tullverkets

författningssamling nr 184). Generaltullstyrelsen torde sålunda

hava att i sinom tid eventuellt överväga frågan örn cirkulärets ändring

härutinnan.

Av den utredning, som förebragts, har enligt ämbetsverkens uppfattning

framgått, att, enligt vad hittills kunnat bedömas, verkningarna av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Nr 159.

systemet med utförselbevis, i den mån detta system kunnat i avsedd utsträckning

fungera, knappast kunde sägas hava varit andra än som förutsattes

vid systemets genomförande. I vad mån och i vilken utsträckning

detsamma i fortsättningen kunde komma att påverkas av inmalningstvånget

och särskilt av en bibehållen prisreglering för spannmål,

undandroge sig ämbetsverkens bedömande. Emellertid hade, såvitt ämbetsverken

kunnat finna, några sådana omständigheter icke hittills kommit

till synes, vilka skulle kunna föranleda ämbetsverken att förorda ett

upphävande av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande bestämmelserna.

Med hänsyn härtill och med fästat avseende tillika vid den

omständigheten, att i samtliga till kommerskollegium inkomna yttranden

från representativa organ för näringslivet ett bibehållande av utförselbevisen

i samma omfattning som hittills bestämt förordats, hava ämbetsverken

ansett sig böra tillstyrka, att de på ifrågavarande område nu

gällande bestämmelserna utan ändring tillsvidare upprätthölles.

Skiljaktig mening har anmälts av kommerserådet S. Matz, som avstyrkt

förlängning av anordningen med utförselbevis. Till stöd härför har åberopats

vissa uppgifter angående den animaliska produktionen och exporten,

särskilt den försämrade fläskexporten, ävensom handelspolitiska

synpunkter.

Vid innevarande års riksdag hava väckts motioner örn förlängd giltighet

av gällande bestämmelser angående utförselbevis för råg och vete.

Sålunda har i de likalydande motionerna 1:110 och II: 158 hemställts,

att riksdagen ville besluta, att de i Kungl. Maj:ts förordning den 13 april

1928 (nr 76) angående utförselbevis för råg och vete innehållna bestämmelser

skola äga fortsatt giltighet under tiden till och med den 31 juli

1934. I de likalydande motionerna 1:159 och 11:268 har hemställts, att

riksdagen ville besluta, att förenämnda förordning ävensom kungörelsen

den 24 maj 1928 med tillämpningsföreskrifter till förordningen skola

vara gällande under ytterligare fyra år eller till och med utgången av

juli 1935.

Då vid 1926 års riksdag anordningen med utförselbevis för råg och

vete infördes, skedde detta huvudsakligen i syfte att häi igenom kunna

skapa vissa möjligheter för export av svensk spannmål, därest prisläget

inom landet vid hopade utbud bleve särskilt nedpressat, samt i dylikt

läge bidraga till återställande av spannmålstullens effektivitet. Sedan

av myndigheternas under hösten 1927 verkställda utredning örn systemets

verkningar framgått, att utlörselbevisen i huvudsak infriat de av dess

förespråkare hysta förhoppningarna om systemets möjligheter att förebygga

undervärdering av den svenska brödsäden, erhöllo utlörselbevisen

genom beslut vid 1928 års riksdag förlängd giltighet för tiden till och

med den 31 juli 1931. Därvid förutsattes, att förnyad prövning av systemets

verkningar skulle äga rum löre giltighetstidens utgång.

Dep }rtement&~

chefen,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

I gemensamt utlåtande hava kommerskollegium, generaltullstyrelsen

•och lantbruksstyrelsen nu redogjort för resultatet av en jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 25 juli 1930 av ämbetsverken verkställd utredning i

ämnet. Enligt ämbetsverken hava icke några sådana omständigheter

kommit till synes, vilka skulle kunna föranleda ett upphävande

av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande bestämmelserna. Under

framhållande av att samtliga i ärendet hörda representativa organ

för näringslivet bestämt förordat ett bibehållande av utförselbevisen,

hava ämbetsverken tillstyrkt, att de gällande bestämmelserna utan ändring

tillsvidare upprätthållas.

Vid prövning av denna fråga har jag icke kunnat undgå att uppmärksamma,

hurusom utförselbevisen, sedan den från och med juli månad

1930 bos oss pågående stödaktionen för spannmålsproduktionen kommit

till stånd, förlorat sin tidigare betydelse. Under sist åsyftade tid bär

nämligen, på sätt av myndigheternas utredning framgår, någon nämnvärd

export av råg och vete från vårt land icke ägt rum. Ur denna synpunkt

ävensom med hänsyn till att utförselbevissystemet till arten tydligt

skiljer sig från principerna för den nu igångsatta stödaktionen i övrigt,

kunde övervägande skäl måhända anses föreligga för utförselbevissystemets

indragning. Härtill kommer, att den faran icke får anses utesluten,

att bibehållandet av sistnämnda system kan tänkas i sin mån stimulera

särskilt veteodlingen att icke blott närma sig till utan även passera

den gräns, där produktionen överstiger landets normala konsumtionsbehov.

Då jag likväl funnit mig böra framlägga förslag örn fortsatt giltighet

för bestämmelserna angående utförselbevis för råg och vete, sker det med

hänsyn till ovissheten örn, huru förhallandena på jordbruksnäringens

område i fortsättningen kunna komma att gestalta sig. Skulle den nu

tillämpade, otvivelaktigt ur alla synpunkter riktigaste metoden för stöd

åt spannmålsodlingen —- stadgande örn användning i skälig utsträckning

av den inhemska brödsäden samt ett därtill anpassat prisavtal — av ena

eller andra anledningen icke kunna fullföljas och obruten upprätthållas,

är det icke lätt att förutse, vilken ställning denna för oss oumbärliga del

av jordbruksnäringen komme att få och vilka hjälpmedel som därvid

stöde den till buds. Då tillika — frånsett den omnämnda mera teoretiska

motsägelse, som torde kunna anses ligga i utförselbevissystemets kvarstående

under ännu en period — någon avsevärd praktisk olägenhet icke

synes vara förbunden med att i nu berört avseende lämna det bestående

förhållandet oförändrat, har jag stannat för att tillstyrka, att 1928 års

förordning måtte bibehållas, varvid dock giltighetstiden synes höra bestämmas

till allenast två år. Det vid frågans behandling år 1928 avgöiande

skälet, att ökad erfarenhet på detta område behövde inhämtas,

äger otvivelaktigt i den nu förevarande, med nya särdrag präglade situationen

minst samma styrka som då.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Martts proposition Kr 159.

Jag förordar alltså, att bestämmelserna örn utförselbevis för råg och

vete få fortfara att gälla till och med den 31 juli 1933. Någon anledning

till ändring av bestämmelsernas lydelse synes icke föreligga.

Skulle utförselbevisen, ensamt för sig eller i förening med övriga stödåtgärder,

mot förmodan föranleda en för landets förbrukning icke erforderlig

stegring i den inhemska produktionen av brödsäd, torde fråga

kunna uppkomma, huruvida utförselbevissystemet, oavsett att giltighetstiden

tilläventyrs ännu ej utgått, bör övergivas. Emellertid må i detta

samband erinras, att systemet med utförselbevis är i vårt land i olikhet

med förhållandet i vissa andra länder anordnat på så sätt, att rätten

till inlösen av utförselbevis endast gäller i den mån, motsvarande spannmålsmängder

införts under senaste halvåret. På grund härav skulle,

därest exportöverskott av spannmål uppstår, utförselbevisens användbarhet

komma att utan vidare upphöra.

Beträffande den av 1928 års riksdag begärda utredningen av frågan

örn beräkningen av städernas tolagsersättning får jag, efter samråd med

chefen för finansdepartementet, framhålla, att med fullföljandet av sagda

utredning torde böra anstå så länge det av mig omförmälda målet mellan

Stockholms stad och kronan angående utbekommande av mistad tolagsersättning

ännu icke blivit avdömt i högsta instans. Någon olägenhet av

ett uppskov synes mig så mycket mindre föreligga, som beloppen av restitutioner

på grund av utförselbevis äro helt obetydliga under nu gällande

statliga reglering av spannmålsmarknaden och frågan sålunda för närvarande

ej är av nämnvärd praktisk betydelse.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen besluta,

att de i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis

för råg och vete meddelade bestämmelser skola äga fortsatt giltighet under

tiden från och med den 1 augusti 1931 tillsvidare till och med den 31

juli 1933.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Amkrifi. Bilaga.

UTLÅTANDE ANGÅENDE UTFÖRSELBEVISSYSTEMETS

VERKNINGAR M. M.,

avgivet den 5 februari 1931 av kommerskollegium, generaltullstyrelsen

och lantbruksstyrelsen gemensamt.

Under erinran att förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis

för råg och vete ävensom kungörelsen den 24 maj 1928 (nr 153) med tillämpningsföreskrifter

till samma förordning upphörde att gälla med utgången av juli 1931,

har Kungl. Maj:t den 25 juli 1930 anbefallt kommerskollegium, generaltullstyrelsen

och lantbruksstyrelsen att gemensamt avgiva yttrande dels angående de

erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av bestämmelserna i nämnda förordning

och kungörelse samt angående utförsel hevi ssystemets verkningar med avseende

särskilt å de inhemska råg- och veteprisen, statens tullintäkter och den

inhemska prisbildningen å förmalningsprodukter av råg och vete, dels ock, därest

åt nämnda bestämmelser skulle förlänas förlängd giltighet efter den 31 juli 1931,

huruvida och i vad mån ändringar kunde anses påkallade i bestämmelserna.

I anledning av förestående remiss har kommerskollegium genom skrivelse den

25 augusti 1930 i ärendet inhämtat yttrande dels av följande handelskamrar:

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare samt handelskammaren

i Göteborg, dels av följande sammanslutningar: Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

Svenska kvarnföreningen samt Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening samt föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

I samtliga avgivna yttranden har tillstyrkts en förlängning av systemet med

utförselbevis. Av Skånes handelskammare samt av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening har yrkats, att systemet i fråga måtte erhålla permanent

karaktär. Ett sammandrag över yttrandena bifogas ämbetsverkens utlåtande

i ärendet den 5 februari 1931. Detta utlåtande är av följande innehåll.

Frågan örn bibehållande av systemet med utförselbevis har senast varit föremål

för behandling vid 1930 års riksdag. I en i andra kammaren väckt motion (nr

485) framställdes ett yrkande, att, i händelse inmalningstvång skulle genomföras,

gällande bestämmelser om utförselbevis å råg och vete måtte upphävas. Det särskilda

utskott, som behandlade jordbruksfrågan, erinrade i sitt utlåtande (nr 2, sid.

88) bland annat därom, att förordningen om utförselbevis för vete och råg

allenast gällde till och med den 31 juli 1931. Åtgärden hade enligt Kungl. Maj:ts

och riksdagens beslut i ämnet angivits ha karaktären av ett försök för vinnande

av erfarenhet om systemets verkningar. Det vore vidare förutsatt, att förnyad

prövning av systemets verkningar före giltighetstidens utgång skulle äga rum.

Utskottet funne desto mindre anledning frångå den ståndpunkt riksdagen sålunda

intagit, som utförselbevisen nu omedelbart kunde få en särskild uppgift att fylla,

innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande över spannmålsmarknaden,

som tillärnats densamma.

Beträffande en inom riksdagen (II kamm. nr 474) väckt motion örn utsträckning

av systemet med utförselbevis jämväl till korn erinrade utskottet örn ett tidigare

uttalande av riksdagen, att prövningen av denna fråga borde anstå tills spörsmålet

örn fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tiden efter den 31 juli 1931 komme

under behandling. Utskottet fann ej anledning att ifrågasätta, att riksdagen skulle

avvika från den ståndpunkt riksdagen sålunda intagit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Utskottet avstyrkte bifall till ifrågavarande motioner. Utskottets hemställan

vann riksdagens bifall.

Beträffande den i remissen framställda förfrågan rörande de erfarenheter, som

vunnits vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningen och kungörelsen angående

utförselbevis, ävensom angående utförselbevissystemets verkningar, må anföras

följande.

Då kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen den 30 september

1927 avgåvo yttrande beträffande då ifrågasatt förlängning av författningarna

angående utförselbevis, sammanfattade ämbetsverken de erfarenheter i

fråga örn utförselbevisens verkningar, som dittills vunnits, på följande sätt:

“En ganska ansenlig utförsel av såväl råg som vete har under skördeåret

1920/27 ägt rum, vilken med all sannolikhet till väsentlig del framkallats genom

de därvid erhållna utförselbevisen.

Denna utförsel har beträffande vete till större delen försiggått under höstmånaderna,

medan den i fråga örn råg fördelats mera jämnt över skördeåret.

Då utförseln av råg överstigit införseln av samma spannmålsslag, hava utförselbevisen

sannolikt bidragit till att i någon mån befordra den allmänna tendensen

till övergång från råg- till vetekonsumtion. Möjligen har en del av den utförda

rågen, vilken eljest skulle konsumerats inom landet, i förbi ukningen ersatts med

importerad tullfri spannmål, och har härigenom en viss minskning i statens eljest

påräkneliga inkomst av spannmålstull uppstått utöver den minskning, som må anses

ligga dels däri, att utförselbevis meddelats även för den spannmålskvantitet, som

skulle exporterats, även om utförselbevis icke funnes — en kvantitet som, enligt

vad ovan gjorts gällande, sannolikt icke varit betydande dels däri, att utförselbevisen

möjligen ha kunnat utöva ett stimulerande inflytande på brödsädesodlingen,

något varom det ännu torde vara för tidigt att yttra sig.

Tack vare den lättnad, som den uppkomna utförseln medfört å den inhemska

spannmålsmarknaden, har en fullt märkbar höjning av priset å såväl svensk råg

som svenskt vete i förhållande till världsmarknadspriset å motsvarande varor ägt

rum, i synnerhet under höst- och vintermånaderna. Beträffande vete torde den

uppnådda prisförbättringen enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps beräkningar

kunna skattas till risö å 2 kr. per 100 kg.

Denna prisförbättring har e] varit inskränkt till blott omradena närmast exporthamnarna

utan mer eller mindre berört även de inuti landet belägna produktionsområdena.

I samband med den prisstegring, som den svenska brödsäden erfarit genom det

bättre utnyttjandet av tullskyddet, torde jämväl en viss, örn än ej synnerligen

betydande, höjning av mjölpriserna hava ägt rum.

I stort sett torde det kunna sägas, att utförselbevissystemet under den tid det

varit i tillämpning fullt infriat de förhoppningar, som ställts på detsamma från

dess förespråkares sida, utan att några mera avsevärda olägenheter därav försports.

Denna uppfattning delas ock av samtliga de sammanslutningar, som i

yttranden till kommerskollegium uttalat sig i ämnet.»

Ämbetsverken framhöllo emellertid därjämte, att de anförda iakttagelserna

angående utförse''bevisens verkningar hänförde sig till ett år, som i olika hänseenden

erbjudit särskilt goda möjligheter för uppnående av de med ifrågavarande

anordning avsedda syftemålen. På grund av de ovanliga förhållanden, som under

detta år varit rådande, kunde de härvid gjorda erfarenheterna uppenbarligen icke

anses tillfyllest för bedömande av huru utförselbevissystemet kunde antagas komma

att verka under mera normala tider. Ämbetsverken ansågo därför, att det vore

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

av stor betydelse, om möjlighet bereddes att under längre tid än den då gällande

provisoriska förordningen avsåge, fullfölja iakttagelserna angående verkningarna av

ifrågavarande för vårt land nya system. Ehuru den till ämbetsverken ställda

remisskrivelsen icke innefattade någon anmodan för dem att uttala sig för eller

emot systemets fortsatta giltighet, kunde ämbetsverken dock, med hänsyn till vad

sålunda anförts, icke underlåta att uttala, att en förlängning av förordningen

exempelvis under ytterligare fem år vore att anse som i hög grad önskvärd, enär

först därigenom en säkrare erfarenhet kunde vinnas angående systemets verkningar

i olika hänseenden och under olikartade årsväxts- och marknadsförhållanden.

Det material, som numera föreligger angående utförselbevisens verkningar — omfattande

en tidrymd om ungefär fyra år — är givetvis betydligt mera rikhaltigt

än det, som förelåg till bedömande, när ämbetsverken år 1927 hade att yttra sig

i ämnet.

Vad då först beträffar frågan, huruvida utförselbevisen övat ett stimulerande

inflytande på brödsädesodlingen — ett spörsmål, varom vid berörda tillfälle ansågs

för tidigt att yttra sig — må lämnas följande uppgifter.

Vete- och rågarealerna i har voro vid nedan angivna tider av följande omfattning

.

Vete

Råg

Summa

årligen 1901—05 ...........

........ 81 225

410 791

492 016

* 1906—10 ...........

........ 91579

405 542

497 121

» 1911 —15 ...........

........ 115715

387 663

503 378

» 1916—20 ...........

........ 140 044

3«5 221

505 265

år 1919 .......................

....... 140903

372169

513072

årligen 1921—25 ...........

....... 142 467

338 243

480 710

år 1926 .......................

........ 154145

339 283

493 428

» 1927 .......................

...... 226816

276 004

502820

» 1928 .......................

........ 227 385

270 095

503 480

» 1929 ......................

........ 232 280

255 355

487 635

» 1930 .......................

....... 261500

240 600

502 100

årligen 1926—30 ...........

....... 220 425

277 467

497 892

Utvecklingen visar en i stort sett konstant siffra på brödsädesarealen i dess helhet

men en mycket bestämd förskjutning inom denna areal mellan vete- och rågodlingen.

Medan vid 1900-talets början rågarealen var ungefär fem gånger så

stor som vetearealen, uppvisar det sista året i serien en veteareal på omkring

52 % och en rågareal på omkring 48 % av totalarealen. Det må anmärkas, att

siffrorna för 1919 grundas på en arealinventering och siffrorna för 1927 på årets

allmänna jordbruksräkning. Siffrorna för mellanliggande år ävensom för de tre

senaste åren grundas på uppskattning.

Såsom i sammanfattningen över 1927 års jordbruksräkning (sid. 30) erinrats,

gjorde sig övergången från höstråg till höstvete gällande inom praktiskt taget alla

stor!eksgrupper av brukningsdelar, ehuru densamma framträdde med olika styrka

vid det större och mindre jordbruket. Vid de stora gårdarna hade omläggningen

varit mera genomgripande än vid de små. På slättbygderna i Malmöhus, Skaraborgs

och Östergötlands län framträdde vid småbruken en tydlig tendens till inskränkning

av höstsädesodlingen, medan utvecklingen vid de medelstora och större

gårdarna gått i rakt motsatt riktning. I Uppsala län hade endast de allra största

gårdarna ökat sin höstsädesareal, under det att densamma inom alla andra storleksgrupper

blivit inskränkt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

15

Jämför man vete- och rågarealen med den areal, som disponerats för blandsädr

foderrotfrukter och för vallar, kan konstateras följande utvecklingsgång:

Blandsäd 1

Foderrot- frukter 1

Vall för

höskörd samt

för bete och

årligen 1901—05..................

135115

27 476

grönfoder 1

1 235 851

» 1906—10 ..................

153 045

55 102

1 318 571

» 1911—15..................

174 010

75 223

1 373 978

» 1916 -20 ..................

247 570

84 958

1 386 386

år 1919 ..............................

260 767

91060

1342861

årligen 1921—25..................

267 810

95 135

1 365 085

år 1926 ..............................

270 821

109 843

1 362 863

» 1927 ..............................

228124

84 949

1468906

» 1928 ..............................

225 618

82 333

1 469 467

» 1929 ..............................

232 159

85 476

1 468 906

» 1930 .............................

254 595

103 810

1 462 404

årligen 1926—30 ..................

242 263

93 282

1 446 509

servation för tillförlitlighetei

n hos det

statistiska

materialet,

undantag för åren 1919 och 1927 grundar sig på approximativa uppskattningar

och därför även företer vissa ojämnheter, uppvisa de nu anförda sifferserierna för

blandsäd och foderrotfrukter en kontinuerlig utveckling under hela perioden

1901—1925. Den utvecklingsgång, som kan utläsas ur serien, torde sammanhänga

med den under århundradets första fjärdedel småningom skeende omläggningen

i det svenska jordbruket till större animal produktion. Den starka ökningen

av blandsädesarealen under tiden 1911—1920 torde delvis bero på en

övergång från havre- till biandsädesodling. Tabellens arealsiffror utvisa en topppunkt

för år 1926. Vid 1927 års jordbruksräkning konstaterades tillbakagång för

både blandsäd och foderrotfrukter. Först år 1930 — sannolikt under inflytande

av de något förbättrade konjunkturerna för animalisk produktion — uppvisa

siffrorna en mera betydande stegring. Vad foderrotfrukterna angår, har vid

bearbetningen av jordbruksräkningens material iakttagits, att de mindre brukningsdelarna

i allmänhet visade en utveckling rakt motsatt de medelstora och

större gårdarnas. Vid småbruken kom på foderrotfrukterna en ökad andel av hela

åkerarealen, varemot bondgårdar och herrgårdar visade en minskning, som i vissa

fall var ganska stor (Jordbruksräkningen sid. 33). Minskningen i rotfruktsodlingen

torde i väsentlig män vara att tillskriva höjningen av arbetslönerna även inom

jordbruket. För de medelstora och större jordbruken, som i relativt större omfattning

äro beroende av förhyrd arbetskraft, gör denna höjning sig mera gällande

i fråga örn den arbetskrävande rotfruktsodlingen än för småbruken.

Även vallarealen har, såsom av de anförda siffrorna framgår, kontinuerligt ökats

från ett medeltal för perioden 1901 — 1905 på 1 235 851 har till ett medeltal å

1 386 386 har för perioden 1916—1920. Vid 1919 års arealinventering uppgavs

emellertid arealen till endast 1 342 851 har. I avseende å siffrornas tillförlitlighet

framhålles i statistiska centralbyråns redogörelse för arealinventeringen (sid.

15), att av det inkomna uppgiftsmaterialet att döma uppfattningen örn vad som

borde hänföras under begreppet »vall» vore tämligen vacklande. Medeltalssiffran

för perioden 1921 —1925 steg till 1 365 085 har. Vid 1927 års arealinventering

konstaterades en ökning av arealen till 1 468 906 har. Jämfört med siffran för

1926 1 362 863 kan ökningen förefalla anmärkningsvärd. Emellertid är därvid

att beakta, att siffrorna under hela tiden 1920—1926 endast grunda sig på upp
-

1 Arealen angiven i har.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

skattning ock att härvid tydligen den ökning, som successivt skett, icke blivit

behörigen uppmärksammad. Sannolikt har ökningen ägt rum ganska jämnt under

hela perioden i fråga.

Beträffande ökningen av vallarealen yttrades i jordbruksräkningen (sid. 34)

följande:

»En förändring, som relativt sett icke är så synnerligen stor men som dock

tyder på en viss omläggning av jordbrukets allmänna produktionsriktning, är den

sedan år 1919 inträffade ökningen i vallarealen med 126 000 har. Då samtidigt

en del åker torde hava igenlagts till betesmark, visar detta, att de strävanden,

som under de senare åren gjort sig gällande att öka den egna foderproduktionen,

lett till betydande resultat. Utvidgningen av vallarealen är genomgående för så

gott som heila landet och förekommer vid alla storleksgrupper av brukningsdelar

men är, relativt taget, störst vid det mindre jordbruket.»

Aven uppskattningen av arealen för naturlig äng utvisar en avsevärd ökning

från c:a 929 000 har år 1920 till c:a 1 269 000 har år 1927. Dessa siffror äro

emellertid uppenbarligen alltför osäkra för att kunna läggas till grund för en beräkning

av den faktiska arealökningen.

Man torde dock av de anförda siffrorna samt av i övrigt kända förhållanden

angående utvecklingen inom det svenska jordbruket under de senaste åren kunna

draga den slutsatsen, att, medan den sammanlagda arealen av brödsädesodling

bibehållits i det närmaste konstant samt odlingen av blandsäd och rotfrukter —

liksom även i övrigt havre och korn — utvisat en viss minskning, en häremot svarande

ökning skett i arealen av vall liksom av äng (vari förmodligen åtminstone

delvis ingår s. k. permanent vall). Den ökning, som kan antagas hava ägt rum

i vallarealen efter 1927, torde icke tillräckligt framgå av uppskattningarna.

Av det sagda framgår, att den gradvisa omläggningen inom det svenska jordbruket

mot ökad animalisk produktion under de senaste åren i väsentlig mån inriktats

på den mindre arbetskrävande vallkulturen i stället för på ökad blandsädes-

och rotfruktsodling. Detta förhållande torde, såsom förut antytts, få ses

bl. a. mot bakgrunden av vissa efter de inhemska förhållandena avpassade rationaliseringssträvanden

inom det svenska jordbruket, avseende begränsad användning

av arbetskraft.

Det kan äga sitt intresse att jämföra jordbrukets utvecklingsgång från 1900- talets början i Danmark och Sverige. Utvecklingen är i vissa avseenden parallell.

Sålunda framträder även i Danmark övergången från råg- till veteodling.

Areulfön/elningen i Danmark på vissa spannmålssorter samt foderrotfrukter i har

är följande:

Yete

Råg

Summa

brödspann-

mål

Blandsäd

Foderrot-

frukter

År 1901 .................................

41 000

272 900

313 900

138 400

141 000

237 5C0

261900

289 900

349 600

408 300

» 1907 .................................

40 500

276 000

316 500

169 600

» 1912 .................................

54 000

245 800

299 800

18040o

» 1919 .................................

51 8i>0

236 000

287 300

202 000

* 19231 .................................

82 900

232 500

315 400

206 800

» 19291.................................

104 100

152 100

256 200

304 600

Som synes har den danska rågarealen betydligt minskats. Bortsett från SönderJylland,

som ingår i serien först från och med år 1923, föreligger en minskning,

1 I siffrorna ingår även arealen för Sönder-Jylland, omkring 8 300 har vete och 12 500

har råg eller tillhopa 20 »00 har brödspannmål samt 21 700 har blandsäd och 257 700 har

foderrotfrukter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

i runt tal, från 273 000 till 140 000 har eller med 133 000 har — en minskning,

som proportionsvis är något starkare än hos oss. Men av denna arealminskning har

endast omkring 40 %, ungefär 55 000 har, förts över till veteodling, medan den

övriga arealen disponerats för andra ändamål — sannolikt till blandsädes- och foder-;

rotfruktsodling, vilka arealer, såsom synes, uppvisa synnerligen kraftig stegring under

perioden i fråga. Hos oss har däremot, såsom förut nämnts, praktiskt taget hela

minskningen i rågarealen kommit veteodlingen till godo. Het kan dock i detta

sammanhang förtjäna nämnas, att mellan 1927 och 1930 i de bada skånska länen

minskningen i rågarealen varit starkare än ökningen av vetearealen och att alltså

i nämnda län likasom i Danmark en inskränkning ägt rum av den totala brödsädesodlingen.

Uppsvinget i veteodlingen och stagnationen i odlingen av sådana fodermedel

som blandsäd och foderrotfrukter under åren 1927—29, som kan konstateras vid

ett studium av de svenska arealsiffrorna, kommer till synes även i skördesififrorna.

I följande tabell har för perioden 1925—30 i kol. a redovisats den totala skördesiffran.

För att lämna en exponent på den relativa storleken av de olika årens

skörderesultat, anföras jämväl siffrorna av skörden för Ilar (kol. b).

Då en jämförelse med förhållandena i Danmark givetvis är av värde för belysning

av den olika utvecklingstendensen, anföras jämväl motsvarande siffror för

Danmark.

År

och land

Vete

Råg

Blandsäd

!

Foderrotfrukter

a

1 000 ton

b

100 kg1

a

1 000 ton

b

100 kg2

a

1 000 ton

b

100 kg

a

1 000 ton

b

100 kg

1925 S.............

364

26-s

676

19-5

536

20-2

3 226

337

D ............

265

33-1

349

16-3

508

22-1

19 048

.

1926 S.............

331

22-6

587

17-6

531

19-6

4 063

370

D.............

239

23-4

317

15-2

488

20-6

21338

1927 S.............

417

18-8

385

14-1

403

17-6

2 300

273

D.............

256

23-1

263

144

556

21-7

18 668

1928 S.............

499

22-8

431

15-7

467

20-7

2 771

354

D.............

332

32-6

246

16-s

763

25-7

22 796

•

1929 S.3............

518

23-i

414

16-8

516

22-2

3 012

355

D.............

320

30-7

265

17''3

772

25-3

22 309

1930 S.3............

584

223

457

19-o

*

. ''!

D.............

-

.

• * ...

Också här kan för Sveriges vidkommande konstateras en brytning i avseende å

blandsädes- och foderrotfruktsproduktionen mellan 1926 och 1927. Trots att den

relativa skördesiffran för såväl 1928 som 1929 är gynnsammare än för 1925 och

1926, uppvisa dock de senare båda åren en större skörd blandsäd än 1928 och

1929. Motsvarande iakttagelse kan göras för foderrotfrukternas del. I Danmark

är tendensen i avseende å båda dessa fodermedel den rakt motsatta.

De olika, av ett flertal faktorer betingade skiljaktiga linjer för jordbrukets utveckling

— speciellt för förhållandet mellan brödsädesodling och animalieproduktion

samt den gradvisa ökningen av den senare — som sålunda inslagits i Sverige och

Danmark, belysas jämväl av siffrorna för kreatursbeståndets utveckling i de båda

länderna efter världskriget. Följande siffror äro, vad Sverige beträffar, hämtade

1 För höstvete.

2 För höstråg.

•’ Preliminära siffror.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sami. 140 hafi. (Nr 159.)

9

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

från 1919 års husdjursräkning och 1927 års jordbruksräkning saint, vad Danmark

angår, från kreatursräkningama för motsvarande år:

Ar och land

Nötkreatur

1 000 st.

Därav kor

1 000 st.

Svin

1 000 st.

Höns

1 000 st.

! 1919 S....................................................

2 561

1 607

717

4 829 i

D-...................................................

2 188

1 042

716

12 134

1927 S....................................................

2 899

1 874

1 387

6 852

D................................

2 913

1 514

3 731

1 18 524

Den procentuella ökningen av nötkreatursbeståndet från 1919 till 1927 utgör i

Sverige 14 % och i Danmark 33 %. För kornas del är den procentuella olikheten

ännu mera markerad, nämligen för Sverige 17 % och för Danmark 45 %. Motsvarande

siffror äro, vad svinbeståndet angår, för Sverige 93 %• och för Danmark

421 %. I sistnämnda avseende må nämnas, att vid den svenska svinräkningen den

15 september 1930, som dock omfattat endast Göta- och Svealand, svinbeståndet

befanns uppgå till i runt tal 1 679 000 st. Motsvarande siffra för 1927 är

1 310 000. ökningen är således c:a 28 %. Den danska svinstammen har ökats

något kraftigare, nämligen sedan år 1928 med 36 %. Den danska svinstammen

är nu uppe i 4-9 milj. st.

I fråga örn andra djurslag än svin har icke sedan år 1927 skett någon fullständig

räkning. Av den år 1930 utförda representativa räkningen framgår emellertid, att

jämväl nötkreatursstocken är i fortsatt stegring. För landets mjölk- och smörproduktion

har härvid antalet kor den största betydelsen, och den representativa

räkningen ger vid handen, att koantalet i Svealand och Götaland under åren 1927

— 1930 stigit med 10 %. Då man torde kunna förutsätta, att avkastningen per

djur icke under denna tid sjunkit utan snarare stigit, synes man hava skäl antaga,

att mjölkproduktionen i landet under samma tid stigit med minst 10 % eller med

omkring 400 000 ton motsvarande i smör c:a 16 000 ton. Denna avsevärda stegring

av mjölkproduktionen torde i väsentlig mån hava möjliggjorts genom den ovan

nämnda ökningen i fråga örn areal jord använd till vall och bete.

För att belysa den animala produktionens utveckling och omfattning i vårt land

hava i bifogade tabell A sammanförts en del siffror utvisande produktion och

export av vissa animaliska produkter. I syfte att bereda tillfälle till jämförelse

med förhållandena i Danmark och Finland hava parallellt anförts jämväl vissa siffror

från dessa länder.

De tidvis, särskilt för exporten av nötkreatur och svin samt kött, rätt avsevärda

fluktuationerna torde till en del utgöra återverkningar av mul- och klövsjukans

härjningar och därav föranledd nedslaktning samt transportförbud m. m. under de

båda sista månaderna 1924 samt under åren 1925 — 1927. Vad angår den inverkan,

som nedslaktningen i anledning av mul- och klövsjukan haft på kreatursbeståndet,

må nämnas, att under hela perioden i fråga nedslaktades omkring 28 700 nötkreatur

och 20 100 svin, motsvarande av rikets hela djurstock enligt 1919 års husdjursräkning

l-i °/0 av nötkreaturen och 2-8 % av svinen.

Vid en jämförelse mellan förändringarna i fråga örn exporten av lantbruksprodukter

inom Sverige och Danmark måste emellertid hänsyn tagas till de olika förhållanden,

som äro rådande i dessa båda länder. För Sverige får jordbruksproduktionens

huvudsyfte anses vara att tillgodose behovet hos en betydande icke jordbruksidkande

befolkning, och exporten avser överskottet på denna produktion, ett

1 Siffran avser 1926.

22 039.

Motsvarande siffra för 1927 finnes ej, men den utgjorde för 1929

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 159.

förhållande, som alltid måste medföra synnerligen stora växlingar och osäkerhet i

fråga om exportsiffrorna. Särskilt måste man räkna med ökad förbrukning inom

landet, när livsmedelsprisen sjunka hastigare än de ekonomiska förhållandena förändras

för den icke jordbruksidkande befolkningen, vilket under sådana tider medför

en relativt minskad export. I Danmark åter torde jordbrukets huvudsyfte

kunna sägas vara exporten, och produktionsöverskottet konsumeras inom landet. Växlingar

i fråga örn priserna för jordbruksprodukter komma därvid icke att på samma

sätt som inom Sverige återspegla sig i exportsiffrorna.

Ett visst belägg för denna uppfattnings riktighet ger vår smörexport under senaste

tid. Hade icke den inhemska förbrukningen av mejeriprodukter i samband med

de fallande prisen stigit, skulle sannolikt den ovan påvisade ökade mjölkproduktionen

hava på ett helt annat sätt än som skett påverkat smörexporten.

Exportsiffrorna måste därför tydligen frånkännas avgörande betydelse vid bedömandet

av den animala produktionens storlek inom landet, och siffrorna rörande

denna export lära vid sådant förhållande knappast kunna tillmätas utslagsgivande

betydelse vid bedömandet av frågan örn utförselbevisens verkningar. Vad åter

själva den animala produktionen i dess helhet beträffar, saknas tillräckligt underlag

för bedömande av densammas växlingar under den tid, utförselbevisen varit i kraft.

Det torde emellertid vara antagligt, att dessa senare emellertid genom den påverkan,

de utövat å spannmålsprisen och därmed på odlingen av brödsäd, utövat någon,

örn också obetydlig inverkan i återhållande riktning på jordbrukets övergång till

animalisk produktion.

För en mera direkt belysning av utförselbevisens verkningar torde det emellertid

vara erforderligt att undersöka spannmålsmarknadens läge och särskilt att söka

utröna den inverkan, som systemet med utförselbevis kan anses hava utövat på

spannmålspriserna.

Med avseende å sistberörda spörsmål har Sveriges allmänna lantbrukssällskap

i sitt yttrande till kommerskollegium framlagt ett ganska omfattande siffermaterial.

Enligt detta skulle spannmålstullens effektivitet, uttryckt i procent, under tiden

från och med 1923 års ingång hava varit följande:

År

Tid

Vete

Råg

månad

våren

hösten

våren

hösten

1923

Jan.—april .................................

48

_

_

Sept. — dec..................................

—

55

—

15

1921

Jan.—april .................................

15

—

21

—

Sept.—dec..................................

—

85

—

85

1925

Jan —april ................................

77

—

89

- ''

Sept. —dec.................................

—

19

—

■65

1926

Jan.—april .................................

84

—

86

Sept. —dec..................................

—

86

—

67

1927

Jan.—april ................................

84

—

57

—

Sept.—dec..................................

—

77

—

71

1928

Jan. — april .................................

65

—

70

—

_

65

—

66

1929

Jan.—april ................................

62

67

—

Sept —dec..................................

—

65

—

75

1930

Jan.—april ................................

72

—

66

Beträffande de i tabellen anförda siffrorna torde böra framhållas den svårighet,

som ligger i att vid prisjämförelserna kunna utgå från prisnoteringar å fullt järn
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

förlig vara. Värdet av jämförelsematerialet måste därför även betecknas som ganska

växlande.

För vetets del kunde — såsom av översikten framgår — tullskyddet under år

1923 utnyttjas endast till omkring hälften. 1924 års minskade skörd, såväl i Sverige

som i utlandet, förorsakade en kraftig prisstegring å världsmarknaden. Det minskade

utbudet å den inhemska marknaden verkade i samband med nämnda prisstegring

därhän, att tullskyddet å spannmål på hösten kunde utnyttjas i exceptionellt hög

grad, eller intill omkring 85 %, för såväl vete som råg. Med 1925 års rikliga

skörd skedde ett avbrott härutinnan, förorsakat av de starka utbuden av spannmål

på hösten, varigenom vetetullens effektivitet starkt minskades. Den av Sveriges

allmänna lantbrukssällskap anförda siffran för vetetullens utnyttjande på hösten

1925 — 19 % — har emellertid liksom även övriga anförda siffror endast avseende

å en direkt jämförelse mellan Malmö- och Köpenhamnsnoteringarna. En jämförelse

åter mellan å ena sidan de av jordbruksutredningen (se betänkande angående åtgärder

för vete- och rågmarknadens stödjande, avg. den 18 januari 1930, sid. 34)

beräknade riksmedelprisen å svenskt vete och å andra sidan noteringen å danskt

vete ger vid handen, att tullen i fråga om vetet under september—december 1925

skulle hava utnyttjats till omkring 40 % .

Beträffande rågtullens utnyttjande vid samma tidpunkt äro prisnoteringarna alltför

divergerande för att giva någon säker utgångspunkt.

Sedan utförselbevisen införts från och med hösten 1926, har tullsatsens effektivitet

stabiliserats vid omkring två tredjedelar till tre fjärdedelar, under enstaka

perioder något därutöver. De tidigare stundom avsevärda differenserna mellan den

effektiva tullsatsen för vete och råg hava också utjämnats. Emellertid framgår

tillika av siffrorna vad vetet beträffar en viss successiv minskning av tullsatsens

effektivitet. Enligt de av Sveriges allmänna lantbrukssällskap anförda prisjämförelserna

mellan Malmö- och Köpenhamnsnoteringarna skulle sålunda tullsatsens

utnyttjande under september—december åren 1926—29 för vetet motsvarat resp.

86, 77, 65 och 65 %. De av jordbruksutredningen efter ovan angivna grunder

beräknade prisjämförelserna mellan svenskt och danskt vete under samma perioder

giva däremot såsom motsvarande procentsiffror resp. 89, 76, 72 och 71 %. En

motsvarande minskning av tullsatsens effektivitet framträder under vårmånaderna.

Rörande anledningen till utförselbevisens minskade effektivitet har Sveriges allmänna

lantbrukssällskap i sitt utlåtande yttrat, att förhållandet syntes ha sin grund

däri, att den svenska skörden stegrats så, att tillgången på svenskt vete även

under våren och sommaren varit större än tidigare.

Med hänsyn till den stimulerande inverkan, som systemet med utförselbevisen

sålunda verkligen utövat på de inhemska vete- och rågprisen, kan den förmodan

ligga nära till hands, att systemet i fråga varit ägnat att befrämja jämväl själva

spannmålsproduktionen eller åtminstone motverka en minskning av den totala spannmålsarealen

och i någon mån bidraga till den starka ökning av vetearealen, som

ägt rum. Visserligen har, såsom av tidigare anförda siffror framgår, den totala

spannmålsarealen icke nämnvärt ökats, men beträffande vidmakthållandet av densamma

vid ungefärligen samma storlek torde måhända den stimulans å spannmålsprisarna,

som utförselbevisen utövat, hava i sin mån medverkat.

Själva övergången i och för sig från rågodling till veteodling är för övrigt en

företeelse, vilken man, såsom förut nämnts, möter även i andra länder t. ex. Danmark.

Denna övergång är, såsom närmare utvecklats i 1927 års jordbruksräkning

(sid. 29), beroende på flera samverkande omständigheter, bland vilka särskilt

märkes växtförädlingens framställning av härdiga och rikt givande nya höstvetesorter,

den pågående förskjutningen i brödsädesförbrukningen från råg till vete —

i viss mån beroende på levnadsstandardens höjning — samt de relativt sett låga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

konstgödselpriserna. Härtill må läggas en erinran om, att vetet lättare än rågen

kan skördas med maskin och att arbetskostnaderna för skördens bärgning därför

äro lägre för vetet än för rågen. ,

Såsom i ämbetsverkens yttrande 1927 framhölls syntes den viktigaste faktorn,

som medverkat till den svenska spannmålstullens ineffektivitet — framförallt under

år, då skördeutfallet varit rikligare — varit den, att Sverige i avseende å såväl

vete som råg närmat sig stadiet av självförsörjning, då hänsyn beträffande vete

toges till behovet av inblandning av främmande hårt vete för erhållande av bakningsdugligt

mjöl.

Ut ifrån ett sådant jämviktsläge mellan produktion och konsumtion, måste givetvis

den ökning av veteskörden, som ägt rum under de senaste åren — 1928 och

1929 årens skörd, omkring 500 000 å 520 000 ton, ligger c:a 150 000 ton över

1925 års och 180 000 ton över 1926 års skörd — förutsätta antingen en export

av det överskott, som ej konsumeras inom landet, eller också en ökad konsumtion

inom landet av det svenska vetet. När utförselbevisen infördes, var avsikten

emellertid icke att därmed uppamma någon svensk spannmålsexport — tvärtom de,

som ivrade mest för förslaget, voro angelägna betona, att man icke kunde förvänta

någon mer regelbunden export.

För att vinna en överblick över i vilken omfattning utförselbevisen framdrivit

en spannmålsexport från Sverige, hänvisas till bil. B, varav framgår förhållandet

mellan besådd areal och skörd i ton av vete och råg, ävensom exporten av vete

och råg i ton samt i procent av skörden.

Sammanfattningsvis meddelas här nedan siffror på vete- och rågexporten dels

före kriget, dels från och med år 1919:

Årligen

Vete

ton

1906—10

91

1911

161

1912

209

1913

310

1919

69

1920

759

1921

6 981

1922

536

Råg

Summa

ton

ton

51

142

40

201

44

253

454

764

715

784

15 184

15 943

65 536

72 517

4103

4 639

„

Vete

Ärligen

ton

1923

303

1924

169

1925

362

1926

40 080

1927

34 007

1928

69 098

1929

72 593

1930

11016

Råg

Summa

ton

ton

463

766

73

242

52

414

19 815

59 895

25 006

59013

11055

80 153

4 520

77113

93

11 109

Den exportökning, som inträdde 1921, var föranledd av detta års synnerligen

gynnsamma skörd. Sedermera återgick emellertid exporten till en omfattning, som

hade sin motsvarighet i förkrigsförhållandena och var utan praktisk betydelse.

Först från och med 1926 sätter en ny exportperiod in, och exportkvantiteten av

vetet uppgår under åren 1928 och 1929 till i runt tal 70 000 ton per år. Under

januari—september 1930 har veteexporten uppgått till omkring 10 000 ton, motr

svarande ungefär en fjärdedel av exporten under samma tid 1929. Efter mmalningstvångets

ikraftträdande har spannmålsexporten, såsom framgår av bilagda

sammanställning av densamma månadsvis under 1930, bil. C, såsom naturligt är

avstannat så gott som fullständigt beträffande råg; även för vetets vidkommande

har exporten nedgått till en obetydlighet.

Till jämförelse med de anförda exportsiffrorna meddela^ här nedan uppgift å

importen av vete och råg under motsvarande tider. Uppgifter å importen under

olika månader från och med skördeåret 1926/27 till och med utgången av 1930

finnas intagna i bil. D.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Årligen

. Vete

ton

Båg .

ton

Summa

ton

1906-10

190 383

59 415

249 798

1911

172 360

46 186

218 546

1912

171054

106 829

277 883

1913

200 181

91284

291 465

1919

109 287

_ ■

109 287

1920

201 621

5

201 626

1921

156 135

12 904

169 039

1922

138 335

10 360

148 695

Årligen

Vete

ton

fiåg

ton

Summa

ton

1923

268 634

78113

346 747

1924

286 473

119 763

406 236

1925

240 472

60 534

301 006

1926

180 645

24 702

205 347

1927

237 020

81 977

318 997

1928

262035

98 648

360 683

1929

273 240

97 402

370 642

1930

175 461

73 021

248 482

Införseln av vete före kriget uppgick normalt till c:a 190 000 ä 200 000 ton,

ehuru den under 1911 och 1912 var något lägre. Efter kriget har emellertid

veteimporten varit synnerligen växlande. Medan den under 1922 uppgick endast

till 138 335 ton, redovisades för de följande två åren så höga siffror som 268 634,

resp. 286 473 ton. Den starka införseln under 1924, som för övrigt utgör rekord,

beror uteslutande på detta års särskilt svaga skörd. Denna kom även att påverka

importen under följande kalenderår, innan detta års skörd fördes i marknaden.

För 1926 redovisas en avsevärt lägre import, nämligen 180 645 ton, vilken siffra

till och med ligger något under vad som före kriget var att anse som normalt.

Sedermera har, såsom synes, såväl vete- som rågimporten avsevärt ökat och åter

kommit i ungefärlig jämnhöjd med importsiffrorna från 1923 och 1924, varvid dock

är att märka, att, såsom nyss påvisats, under åren 1926—1929 förekommit én

betydande export av vete och tidvis även av råg.

En sammanställning av skörd och förbrukning av vete och råg enligt Statistisk

årsbok åren 1924—1929 meddelas här nedan.1 Det är att märka, att i den beräknade

förbrukningen per invånare ingår även utfodring av kreatur.

Årligen

Skörd, ton

Införselöverskott,

ton

Utsäde, ton

Beräknad förbrukning

vete

råg

vete

råg

vete

råg

vete

ton

råg

ton

kg per inv.

vete

råg

1924 ......

185 081

276 432

288 222

109104

30 767

68 337

442 536

317 199

73-8

52-6

1925 ......

363 588

676 054

167 503

31 517

32 343

68 135

498 748

639 436

82-4

105-6

1926 ......

330 748! 586 ti 13

166 422

— 20 603

47 182

53 6H5

449 988

512 345

74-1

84-3

1927 ......

416 911

385 453

231 420

85 594

47 182

53 726

601 149

417 321

98-7

68-5

1928 ......

498 886

430 647

221 242

112 984

48 746

53 803

671 382

489 828

UO-o

80-2

81929 ......

517 963

413 578

200 870

104 085

48 718| 53 803

670115

463 860

109-5

75-8

Vad beträffar vete- och rågexportens fördelning på olika länder samt olika månader

under året meddelas en översikt i bilagorna E och F.

Av tabell E framgår, att en mera kontinuerlig veteexport uppstått endast till

Danmark, vilket land under 1928 och 1929 mottagit c:a 46 000, resp. 42 000

ton. Aven Tyskland har importerat svenskt vete i betydande kvantiteter. Under

1927 och 1928 torde de till Tyskland destinerade partierna till stor del ha gått

över Danzig. Under de båda första åren utförselbevisen gällde var Frankrike en

betydande avnämare av svenskt vete. Denna export har emellertid i det närmaste

helt avstannat. Rågexporten har såsom synes varit mindre stabil. De båda första åren

1926 och 1927 gick så gott som hela den exporterade kvantiteten till Danmark.

År 1928 nedgick den danska importen starkt — i stället gick en betydande kvantitet

till Danzig. Följande år upphörde emellertid denna export och Danmark

var så gott som enda avnämaren av den svenska rågen.

Uppgifterna avse skörden under de angivna kalenderåren samt införselöverskott m m

under förbrukningsåret (börjande 1 aug. angivna årl.

’ Preliminära uppgifter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

För bedömande av i vad mån export mot utförselbevie, såsom vid dessas ikraftträdande

närmast avsetts, varit begränsad till månaderna närmast efter skörden,

har gjorts nedanstående sammanställning av dels hela exporten av vete och råg

mot utförselbevis, dels samma export för månaderna september—december, resp.

september—januari under skördeåren september—augusti 1926/27 1929/30.

Export under m&naderna

Total export

sept.—dec.

i % av

skördeårets

hela export

sept.—jan.

i % av

skördeårets

hela export

Omalet vete

1926—27 .....................

59 050 733

39 472520

66-s

45 474 491

77-0

1927—28 .....................

41 214 095

13 176 512

32-0

13 776 008

33-4

1928 29 ....................

80 496 103

41816 677

51-9

47 776 610

59-4

1999 30 ...............

44 288 502

34 510 368

77-9

38 906 180

87-8

Omalen råg

1926—27 .....................

36 627 627

17 537 296

47-»

21 258 019

58-o

1927—28 .....................

15 145 197

5 932141

39-2

7 293 602

48-2

1928 29 .....................

5 995 783

1 883 356

31-4

2 150 856

35-8

1929—30 .....................

488 608

410 303

84-o

411 995

84-3

Såsom härav framgår, har under åren 1927—28 och 1928—29 exporten mot

mtförselbevis varit jämnare fördelad under hela året, medan åren 1926 27 och

1929—30 visa en starkare begränsning av exporten till höstmånaderna.

För att möjliggöra ett bedömande av den statsfinansiella. verkan ay utförselbevisen

må här meddelas uppgift örn beloppet å restitution av tullmedel pa utförselbevis.

Kr.

Budgetåret 1926—27 ................................................. 3 552116

» 1927—28 ............................................ 1940 996

>, 1928—29 ................................................ 2 944 760

» 1929-30 ................................................ ‘2 046 642

10 484 514

Förutsättningen för att utförselbevisen skola kunna utöva den verkan, som därmed

avsetts, nämligen att möjliggöra export av ett temporärt överskott av inhemskt

vete eller inhemsk råg och därmed borteliminera dettas pristryckande verkan på den

inhemska marknaden, är uppenbarligen att genom desamma möjliggöres en försäljning

av spannmålen utom landet till världsmarknadspris. Utförselbevisens verkan

kan i sådant hänseende för lantbrukets vidkommande i vissa hänseenden jämföras

med den, som rätten till åtnjutande av tullrestitution har för industrien. I båda

fallen blir verkan samtidigt, att priset på den utländska marknaden kan sättas

lägre än inlandspriset. Givetvis kan detta i sin ordning ha inneburit vissa olägenheter

för förbrukarna inom landet i nu förevarande fall för de animalieproducenter,

som äro hänvisade att uppköpa en del spannmål utöver den egna produktionen

därav. Detta torde särskilt gälla i fråga örn en del större uppfödare av svin för

export i södra Sverige.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde det vara av visst intresse att

söka åstadkomma en jämförelse mellan det pris, vartill särskilt vete noterats &

1 Därav endast kr. 464 838 under tiden l/i—■•/« 1930.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

inhemsk marknad, och de priser, vartill svenskt vete försålts utomlands, i första

rummet till Danmark. Då största delen av det till Danmark försålda vetet fraktats

över Malmö, torde Malmö-noteringen i förstnämnda hänseende kunna tjäna till utgångspunkt.

Kommerskollegium har under hand införskaffat uppgifter om de pris,

beräknade eif dansk hamn, som vid en del av dessa försäljningar till Danmark

erhållits. Det har härvid visat sig, att priset, inklusive de i »eif»-klausulen inbegripna

kostnaderna, avsevärt — ända upp till omkring 3 kr. — understigit Malmönoteringen.

Det har av Sveriges allmänna lantbrukssällskap i dess yttrande uppgivits, att det

låga försäljningspriset å den till Danmark försålda spannmålen, särskilt vetet, skulle

bero på att varan delvis varit skadad. Härvid är dock att märka, att enligt

gällande författningar om utförselbevis vara, för att utförselbevis skall kunna erhållas,

måste vara »marknadsgill», även om vissa oväsentliga fel (lätt fuktig beskaffenhet,

ringare grodd o. s. v.) ej föranleda att utförselbevis nekas.

Det är givet, att denna utförsel av billigt svenskt vete kan hava inverkat i prissänkande

riktning även för det danska vetet. Jordbruksutredningen uttalade också

i sitt förberörda betänkande (sid. 42) den förmodan, att den svenska exporten kan

hava övat en »pristryckande inverkan i Danmark».

För övrigt är att märka, att den svenska veteexporten icke begränsats till enbart

Danmark. Såsom framgår av bil. E, hava ej oväsentliga partier exporterats

till Danzig, förmodligen för leverans till Tyskland. Även denna export har skett

till priser, som avsevärt understigit priset i Sverige. Sålunda har t. ex. på våren

1928 ägt rum försäljning eif Danzig till priser, som legat omkring 2 kr. under

priset för motsvarande kvaliteter i Malmö och Norrköping, från vilka hamnar denna

export huvudsakligen bedrivits. Lägges härtill beloppet av de i »eif.-försäljningen

ingående kostnaderna omkring kr. 1 a l-io, har således försäljningen skett omkring

3 kr. under priset inom landet.

Nu anförda förhållanden kunna givetvis hava i någon mån verkat återhållande

på den svenska animalieproduktionens utveckling örn ock, såsom förut antytts,

andra omständigheter därvid måste anses i första hand utslagsgivande. Det ligger

för övrigt i sakens natur, att ett frihandelsland som Danmark har något gynnsammare

betingelser för animalieproduktionen, och särskilt svinskötseln, än Sverige.

En omständighet, som i detta samband förtjänar beaktande, är, att den spannmål,

som gjorts till föremål för försäljning till underpris, kommit en av de svenska

animalieproducenternas konkurrent på världsmarknaden — de danska djur- och speciellt

svinuppfödarna — till godo.

Att denna export ur lantbrukssynpunkt varit ägnad att ingiva vissa betänkligheter

medgives i viss mån av lantbrukssällskapet, som framhåller, att exporten i

fråga »ej kan anses såsom i och för sig önskvärd».

Å andra sidan är emellertid, såsom framgår av marknadsnoteringarna, otvivelaktigt,

att utförselbevisen medfört en utjämning i spannmålsutbudens starka säsongmässiga

fluktuationer och därmed i någon mån stärkt säljarnas ställning gentemot

kvarnindustrien. Emellertid synes böra tillfogas, att denna utjämning i fluktuationerna

sannolikt icke helt och hållet torde hava kommit spannmålsproducenterna

utan även i viss grad mellanhänderna till godo. I

I den kungl, remissen hava ämbetsverken anbefallts att jämväl avgiva yttrande

angående utförselbevissystemets verkningar å den inhemska prisbildningen av för.

malningsprodukter av råg och vete. Beträffande denna fråga må nämnas, att vissa

av de hörda korporationerna — Stockholms och Skånes handelskammare samt

Svenska kvarnföreningen — väl medgivit, att utförselbevisen i vissa fall verkat

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis proposition Nr 159.

fördyrande på. mjöl av råg och vete, men samtidigt framhållit, att berörda prisstegring

icke borde tillerkännas någon större betydelse.

I denna fråga anförde ämbetsverken i yttrandet den 30 september 1927 följande:

»Möjligheten av en mera betydande relativ prisstegring å mjöl har naturligtvis

varit beroende på i vad mån tullskyddet å mjöl tidigare utnyttjats och huruvida

alltså någon marginal förefunnits mellan det svenska inlandspriset och det utländska

konkurrenspriset. Att en ganska vid sådan marginal funnits i avseende på rågmjöl

står utom allt tvivel. På detta område har någon reglering av marknaden

ej förekommit utan konkurrensen varit fullt fri. Priserna å rågmjöl ha därför

hållits nere på en nivå, som i allmänhet omöjliggjort import. En jämförelse mellan

prisnoteringarna å inhemsk råg och inhemsk rågsikt visar, att priserna å mjölet

vanligen ganska väl följt priserna å råvaran, vadan man får antaga, att de senare

varit väsentligen bestämmande för de förra.»

Halvårsvis från och med augusti 1923 till utgången av juli månad 1930 ställa

sig priserna pä väg och rågsikt genomsnittligt till varandra på följande sätt.

aug. 1923—jan. 1924

febr. 1924—juli 1924

aug. 1924—jan. 1925

febr. 1925—juli 1925

aug. 1925—jan. 1926

febr. 1926—juli 1926

äng. 1926—jan. 1927

febr. 1927—juli 1927

aug. 1927—jan. 1928

fehr. 1928—juli 1928

aug. 1928—jan. 1929

febr. 1929—juli 1929

aug. 1929—jan. 1930

febr. 1930—juli 1930

Råg

Rågsikt

Skillnad

k r.

per 100

k g

15''34

27-58

12-19

15-54

27-37

11-83

24-36

36-31

11-95

26-81

37-24

10-87

17-1-2

98-2 5

11-13

18-28

28-59

10-81

19-73

31-68

11-95

23*06

34-4 4

11-88

21-18

34-74

13’56

23-06

36-88

13-28

19-61

32-19

12-58

18-15

30-so

12-65

15-81

28-41

12-54

13-93

25-45

11-52

Då det med ganska stor visshet kan antagas, att de inhemska rågprisen genom

utförselbevisen hållits uppe på en högre nivå än eljest skulle varit fallet, är det

tydligt, att jämväl rågmjölsprisen därigenom stegrats, enär marginalen mellan rågpriset

och rågmjölspriset sedan tiden före augusti 1926 i varje fall icke nämnvärt

minskats. Hur stor denna höjning av rågmjölspriset varit, torde vara omöjligt att

avgöra.

Till belysning av vetemjölsprisens utveckling meddelas i bilaga G en sammanställning

på grundval av uppgifter lämnade av mellansvenska kvarnarnas importförening,

vilken uppgift utvisar noteringar månadsvis från och med augusti 1923

dels å bästa svenska vetemjöl (»Extra patent»), dels å härmed jämförbart amerikanskt

vetemjöl, eif svensk hamn plus tull. Då det icke varit möjligt att för importerat

amerikanskt mjöl erhålla prisnoteringar, avseende ett och samma märke

för hela den ifrågavarande perioden, hänföra sig priserna för augusti 1923

februari 1926 till märket »Pilsbury Best Patent», och för mars 1926 —september

1930 till »Canadian Spring Patent». Man lärer emellertid kunna anse, att ungefär

fram till mitten av 1925 noteringarna å det förstnämnda märket avse ett fabrikat

till kvaliteten praktiskt taget likvärdigt med det som noteringarna å det

sistnämnda märket från och med mars 1926 representera. Däremot torde noteringarna

å »Pilsbury Best Patent» för tiden från mitten av 1925 och framåt ligga

på en i jämförelse härmed något högre nivå, varför de vid jämförelsen med de

svenska noteringarna böra uteslutas. Här nedan lämnas en sammanfattande översikt

halvårsvis av de i bilaga G anförda prisnoteringarna.

■ Här utesluten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Martts proposition Nr 159.

PRISER Å SVENSKT OCH AMERIKANSKT VETEMJÖL, BÄSTA KVALITET.

Svenskt

extra

patent

aug. 1923—jan. 1924 ..................... 36-98

febr. 1924—juli 1924 ..................... 34-19

aug. 1924—jan. 1925 ..................... 43-07

febr. 1925—juli 1925 .........;........... 44-38

aug. 1925—jan. 1926 ..................... 41 63

mars 1926—juli 1926 ..................... 42-81

a«g. 1926—jan. 1927 ..................... 42-65

febr. 1927—juli 1927 ..................... 43-0 7

aug. 1927—jan. 1928 ..................... 41-48

febr. 1928—juli 1928 ..................... 40 05

aug. 1928—jan. 1929 ..................... 36-61

febr. 1929—juli 1929 ..................... 36-15

aug. 1929—jan. 1930 ..................... 37-88

febr. 1930—juli 1930 ..................... 85-60

Amerikanskt mjöl

eif Göteborg -{- tull

Pitsburg

Best Patent

*. per 1

Canadian

Spring Patent

0 0 kg

Skillnad

37-80

—

— 0*82

38-8 6

—

— 4-67

45-04

—

— 1-97

47-14

—

— 2-76

4681

—

(- 5-18)

—

42-33

-p 0*4 8

—

41-19

-p 1-46

—

40-89

+ 2-18

—

38-0 2

4- 3-41

—

38-21

+ 2-44

—

33-68

+ 2-98

—

35*00

-i- i-is

—

3762

-j- 0-26

—

31-62

+ 3-88

Under förutsättning att de amerikanska prisnoteringarna för hela perioden

i fråga, med ovannämnda undantag, avse en med svenskt extra patentmjöl i huvudsak

likvärdig kvalitet, utvisar tabellen redan från förra hälften av 1926 en viss relativ

stegring av det svenska mjölpriset, vilken sedermera ökats och nått en jämförelsevis

hög nivå under tiden febr. 1927—jan. 1929. Perioden febr. 1929—

jan. 1930 visar åter nedgång, varpå följer en förnyad stegring under det påföljande

halvåret. Att en viss tendens till relativ förhöjning av det svenska prima vetemjölet

förelegat synes sålunda otvivelaktigt, även örn storleken av denna relativa

prisförhöjning icke torde kunna med någon säkerhet konstateras.

Denna tendens — ävensom för övrigt de framträdande prisfluktuationerna — torde

emellertid i mycket hög grad hava påverkats av andra omständigheter än utförselbevisen,

såsom av konkurrensförhållanden mellan kvarnarna inom landet och under

år 1930 av de motsedda och faktiska verkningarna av inmalningstvånget. Den

icke obetydliga införsel av vetemjöl, som ägt rum såväl före som efter augusti

1926, tyder också på att vetemjölstullen som regel varit ganska väl utnyttjad och

under sådana förhållanden kan något utrymme för en mera nämnvärd relativ prisstegring

å det svenska vetemjölet icke gärna ha förekommit. Då marginalerna

mellan noteringarna å olika mjölmärken av Svenska kvarnföreningen sedan länge

hållits oförändrade, torde vad här anförts örn det finare mjölet kunna i det stora

hela tillämpas även beträffande det grövre. I

Ämbetsverken vilja icke underlåta erinra örn att systemet med utförselbevis

genom införandet av inmalningstvång och därmed förenat avtal med kvarnarna

i fråga örn brödsädespriset, för viss del av den tid, undersökningen avser, satts mer

eller mindre ur funktion. Detta förhållande gör givetvis, att de erfarenheter, som

vunnits under den tid, systemet varit i kraft, icke kunna anses tillräckliga för ett

slutgiltigt bedömande av frågan örn systemets verkningar. I sitt förbemälda yttrande

den 30 september 1927 framhöllo ämbetsverken, att denna fråga vore så svårbedömd,

att härför erfarenheten från en tidrymd av ytterligare fem år från 1928

syntes önskvärd. Den tidrymd, varunder systemet sedan dess haft sådan effekt,

att verkningarna kunna bedömas, torde emellertid icke uppgå till mera än cirka

två år.

I detta sammanhang vilja ämbetsverken även tillägga följande. Det förhållandet,

att den nuvarande anordningen med inmalningstvång och prisreglering m. m. försvagat

systemet med utförselbevis eller gjort detta verkningslöst, får ingalunda

tagas till intäkt för uppfattningen, att systemet på grund härav vore ur jordbrukets

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

synpunkt mindre värdefullt. Inmalningstvånget har visserligen genomförts i form

av en författning antagen av Kungl. Maj:t med riksdagen men är icke i och för

sig av den natur, att det på något sätt kan ersätta utförselbevisen, och den prisuppgörelsé

med vissa kvarnar, som för närvarande föreligger, måste enligt ämbetsverkens

förmenande anses vara av en alltför tillfällig karaktär för att den skall kunna

tagas till intäkt för uppfattningen, att utförselbevisen på grund därav skulle kunna

anses för avsett ändamål obehövliga.

I några av de avgivna utlåtandena hava yrkats vissa ändringar i författningarna

rörande utförselbevis, i händelse dessa skulle förlängas. Sålunda ifrågasätter föreningen

Sveriges spannmålsintressenter utsträckning av utförsel bevisen att jämväl

omfatta korn. Ämbetsverken anse emellertid, att tillräckligt vägande skäl icke

anförts för en sådan utsträckning. Bland annat bör anmärkas, att det korn, som

kunde förväntas bliva exporterat med tillhjälp av utförselbevis, sannolikt skulle

komma att för foderändamål absorberas av den danska kreatursproduktionen, och

sålunda ytterligare gynna denna produktion.

Däremot synes någon erinran ej kunna göras mot det likaledes av föreningen

Sveriges spannmålsintressenter framförda önskemålet, att import medgives tullfritt

jämväl för mindre partier än vederbörande utförselbevis angiva. Denna fråga är

för närvarande reglerad i punkt 5 av generaltullstyrelsens cirkulär den 30 juli

1926 angående ordningen för utfärdande och redovisning av utförselbevis för råg

och vete (Tullverkets författningssamling nr 184). Generaltullstyrelsen torde sålunda

hava att i sinom tid eventuellt överväga frågan örn cirkulärets ändring

härutinnan.

Under ärendets behandling i ämbetsverken har ifrågasatts sådan ändring i bestämmelserna

för utförselbevis, att desamma skulle komma att gälla för utförsel

av vete och råg, endast örn den äger rum under månaderna närmast efter skörden,

sålunda under tiden september—december eller eventuellt september—januari.

Härigenom skulle otvivelaktigt den uppgift, som vid införandet av systemet med utförselbevisen

närmast åsyftats för desamma, nämligen att genom underlättandet av

en viss begränsad export under höstmånaderna minska den pristryckande verkan,

som det under denna tid av kända orsaker förekommande starka utbudet av spannmål

utövar, kunna sägas bättre komma till sin rätt. Med hänsyn till ovissheten

örn, huru utförselbevisens verkan eventuellt i fortsättningen kan komma att påverkas

av ett samtidigt gällande inmalningstvång, vilket hittills visat sig i mycket

hög grad förminska exporten över huvud taget av brödspannmål och därmed även

utnyttjandet av rätten till erhållande av utförsel bevis, hava ämbetsverken icke ansett

tillräcklig anledning föreligga för att föreslå en ändring i nu antydd riktning

av hittills gällande bestämmelser.

Av den utredning, som förebragts, framgår enligt ämbetsverkens uppfattning,

att, enligt vad hittills kunnat bedömas, verkningarna av systemet med utförselbevis,

i den mån detta system kunnat i avsedd utsträckning fungera, knappast

kunna sägas hava varit andra än som förutsattes vid systemets genomförande. I

vad mån och i vilken utsträckning detsamma i fortsättningen kan komma att påverkas

av inmalningstvånget och särskilt av en bibehållen prisreglering för spannmål

undandrager sig ämbetsverkens bedömande.

Emellertid hava, såvitt ämbetsverken kunnat finna, några sådana omständigheter

icke hittills kommit till synes, vilka skulle kunna föranleda ämbetsverken att förorda

ett upphävande av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

stämmelserna. Med hänsyn härtill och nied fästat avseende tillika vid den omständigheten,

att i samtliga till kommerskollegium inkomna yttranden från representativa

organ för näringslivet ett bibehållande av utförselbevisen i samma omfattning

som hittills bestämt förordas, anse sig ämbetsverken böra tillstyrka, att

de på ifrågavarande område nu gällande bestämmelserna utan ändring tillsvidare

upprätthållas.

I detta ärendes behandling deltogo från kommerskollegium generaldirektören

Fryxell samt kommerseråden Sohlman och Matz, föredragande; från generaltullstyrelsen

generaltulldirektören Wohlin samt t. f. byråcheferna sekreteraren Hilding

och byråinspektören Olsson samt från lantbruksstyrelsen generaldirektören Insulander

samt byråcheferna Bjurstedt och von Zweigbergk. Skiljaktig mening mot

beslutet anmäldes av kommerserådet Matz, som anförde:

Huruvida utförselbevisen utövat någon menlig inverkan på produktionen och

exporten av animaliska produkter är givetvis — ej minst med hänsyn till det ofullständiga

statistiska material, som står till buds — vanskligt att bedöma. Jag kan

emellertid ej undgå att finna anmärkningsvärt, att fläskexporten under åren 1928

och 1929 visat nedgång från i runt tal 26 700 ton 1927 till 22 600 ton 1928 och

19 700 ton 1929. För 1930 har exportsiffran stigit till 27 800 ton — uppenbarligen

ett resultat av den omfattande svinuppfödning, som under 1929 ägt rum

under inflytande av de gynnsamma konjunkturerna på fläskmarknaden. Det har

gjorts gällande, att nedgången i exporten 1928 och 1929 vöre beroende icke på

minskning av själva fläskproduktionen utan på en ökad förbrukning å hemmamarknaden.

Man skulle under tider, då livsmedelsprisen sjunka hastigare än de ekonomiska

förhållandena förändras för den icke jordbruksidkande befolkningen, ha att

räkna med en ökad förbrukning inom landet och därmed också med en relativt

minskad export. Ur nämnda synpunkt torde knappast fläskexportens nedgång 1928

och 1929 kunna förklaras. Enligt socialstyrelsens uppgifter örn livsmedelsprisen

vörö nämligen fläskprisen särskilt låga 1927, då exporten var anmärkningsvärt

hög. Såväl 1928 som 1929, då fläskprisen stego ej oväsentligt och hemmamarknadens

konsumtion alltså bort vara mera begränsad, visa emellertid exportminskning,

varemot år 1930 med låga fläskpris visar en betydande exportökning. Nu

nämnda förhållanden låta förmoda, att det icke varit någon hemmamarknadens

större absorbtionsförmåga, som vållat exportminskningen 1928 och 1929, utan att

denna varit beroende på en nedgång i fläskproduktionen. Detta antagande bestyrkes

också av industristatistikens uppgifter om fläsktillverkningen, därför 1927

redovisas en produktion av i runt tal 40 200 ton, medan siffrorna för 1928 och

1929 sjunka till 38 600, resp. 36 800 ton. Sant är visserligen, att i denna statistik

ej ingå samtliga slakterier utan endast de större, men det material, varpå

uppgifterna grundas, torde dock vara så omfattande, att själva tendensen i utvecklingen

därav framgår. Beträffande exporten av levande svin må anmärkas, att den

betydande uppgång densamma visar för 1929, då den steg från c:a 19 000 st.

året före till omkring 122 000 st., beror på den skånska smågrisexporten till Danmark.

Till detta land utfördes nämligen 1929 över 119 000 st. Däremot har

den ur lantbrukssynpunkt värdefulla exporten av gödsvin till Tyskland, som 1923

uppgick till omkring 12 000 st. och 1924 till 13 000 st. avsevärt nedgått under de

senare åren, nämligen till omkring 5 600 st. år 1927, 3 100 st. år 1928 och 3 000 st.

år 1929. Till jämförelse må nämnas följande siffror för den danska exporten av

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

levande svin till Tyskland för motsvarande år omkring: 34 400, 31 000 och

44 600 st. Jag har svårt att tro, att ej den förmån, som genom de svenska utförselbevisen

torde ha beretts den danska svinproduktionen, i sin mån medverkat

till det försämrade exportresultatet för oss särskilt vad angår fläsk under åren

1928 och 1929.

Vid bedömande av frågan örn förlängning av systemet med utförselbevis torde

även vissa handelspolitiska synpunkter böra beaktas. Jag vill erinra örn att 1930

års riksdag i samband med behandlingen av den s. k. jordbruksfrågan beslöt att

hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes söka åvägabringa förhandlingar

olika länder emellan örn åtgärder, eventuellt även åsyftande ett gemensamt uppträdande

inom Nationernas förbund, mot en genom exportpremier eller liknande

medel åstadkommen dumping. Det torde varit i anledning av denna hemställan

som Sveriges ombud vid folkförbundets möte i Genéve sistliden höst framställt ett

av assembléen godtaget resolutionsförslag, vari bland annat konstaterades de svåra

ekonomiska följderna av de olika former av dumping, som föranletts genom statliga

åtgärder.

I Tyskland ha, enligt vad jag inhämtat, exportpremierna å lantbruksprodukter

numera i huvudsak upphävts och även i Polen har under höstens lopp en avveckling

av vissa exportpremier påbörjats. Det framgångsrika initiativ till upphävande

av exportpremiesystemet, som tagits från svensk sida, synes mig i viss mån förplikta

Sverige att icke förlänga anordningen med utförselbevis. Tillfället att nu

avveckla detta system synes mig också lämpligt valt, då utförselbevisen under

gällande ordning med inmalningstvång och minimiprisreglering icke äro av någon

praktisk betydelse och snarast kunna sägas till själva sitt syftemål stå i motsättning

till inmalningssystemet.

På anförda grunder vill jag avstyrka en förlängning av anordningen med utförselbevis.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Bilagor till kommerskollegiets, generaltullstyrelsen*

SAMMANSTÄLLNING AV UPPGIFTER ANGÅENDE PRODUKTION

Nötkreatur

K ö t

t e x

port

Levande

svin

Fläskexport

År och land

*

export

av nöt- krea-

andra

slag

ton

summa

e

X p 0

r t

1 000 st.

tur

ton

ton

t

o n

1 000

st.

1

i ton

1 000

st.

o n

Sve-

rige

Dan-

mark

Sverige

Dan-

mark

Fin-

land

Sverige

Dan-

mark

Sve-

rige

Dan-

mark

Fin-

land

1924 Sverige

Danmark

Finland

10

171

2611

1432

4 043

20 763

1 752

21

2 225

180

18 696

197 172

152

1925 Sverige

Danmark

Finland

3

81

5 313

1 169

6 482

41167

2 861

0

—

13

7 618

191 510

321

1926 Sverige

Danmark

Finland

0

156

2 562

1229

3 791

31242

3 043

22

1942

18

13 882

190 229

132

1927 Sverige

Danmark

Finland

6

255

970

1597

2 567

19 159

1425

22

1771

37

26 695

256257

52

1928 Sverige

Danmark

Finland

5

247

2 095

1427

3 522

19 183

565

19

880

45

22 600

272 210

82

1929 Sverige

Danmark

Finland

6

262

2181

1480

3 661

21 566

266

122

2 610

51

19 665

248 868

150

1930 Sverige

Danmark

Finland *

3

166

2 097

2 006

4103

41162

775

78

1801

62

27 834

306 389

247

1 Januari—november.

4 Avser vid mejerierna invägd mjölk (grädde inräknad) enligt Statistisk årsbok.

3 Avser »den samlede Mselkemsengd» enligt dansk Statistisk Aarbog.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159. 31

Bil. A.

och lantbruksstyrelsens utlåtande den 5 februari 1931.

OCH EXPORT AV VISSA ANIMA LISKA PRODUKTER.

M j

o 1 k

s

m ö

r

0

s t

Ä g g!

produktion

1 000 ton

produktion

ton

export

ton

pro-

duk-

tion

ton

export

ton

export

ton

Sve-

rige2

Dan-

mark*

Sve-

rige

Dan-

mark

Sve-

rige

Dan-

mark

Fin-

land

Sverige

Dan-

mark

Fin-

land

Sve-

rige

Dan-

mark

Fin-

land

1394

4 000

30 601

140 000

5 364

122 114

8 248

11084

121

8 836

2 546

745

49 337

39

1441

4 700

31998

141 000

9 223

121 535

13 191

10 627

331

8 520

3 820

818

47 808

78

1 635

4 300

38 485

150 000

15129

131 390

13 212

13 260

297

6 961

2 887

1830

49 321

57

1752

4 600

42 040

162 000

18 465

142 159

15 076

15 632

261

5 282

2 949

3 920

50 070

18

1 780

4 750

41289

166 000

17 545

146 733

13 376

16 833

66

6 086

1648

3 888

46 760

6

1 981

4 635

47 898

179 000

24 930

158 120

16 606

19 937

119

6 583

2194

5 267

46 564

40

26 697

168 186

15 842

•

•

5 727

2 006

4 357

51080

375

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Bil. B.

SAMMANSTÄLLNING AV UPPGIFTER RÖRANDE ODLINGEN OCH EXPORTEN AV BRÖDSÄD UNDER

ÅREN 1901—1930.

År

Besådd areal i

hektar

Skörd i ton

Export i

vete

råg

samma

vete

råg

samma

ton

vete

%

av

skörd

ton

råg

%

av

skörd

samma

%

1901—1905

81225

410 791

492 016

138 412

590 347

728 759

49

0*04

27

0oo

76

0-oi

1906—1910

91 579

405 542

497 121

190 657

631 655

822 312

91

0*05

51

0 01

142

002

1911-1915

115 715

387 663

503 378

239 340

613 671

853 011

159

0o 7

122

0*02

281

0-08

1919

140 903

372 169

513 072

254 500

574 255

828 755

69

0''08

715

0-12

784

0''09

1920

144 728

369 735

514 463

280 917

569 850

850 767

759

0*27

15 184

2-66

15 943

1*87

1921

144 728

369 735

514463

335 717

674 616

1 010 333

6 981

2-08

65 536

9-71

72 517

7-18

1922

144 128

352 834

496 962

258 893

562 192

821 085

536

0*21

4103

0-73

5 639

0-69

1923

146 520

351 676

498 196

299 501

593 527

893 028

303

0*10

463

0-08

766

009

1924

130 170

264 550

394 720

185 081

276 432

461 513

169

0*09

73

0-03

242

0’05

1925

146 789

352 418

499 207

363 588

676 054

1 039 642

362

0''10

52

0*01

414

0*04

1926

154145

339 283

493 428

330 748

586 613

917 361

40 080

12-12

19 815

3-38

59 895

6-68

1927

226 816

276 004

502 820

416 911

385 453

802 364

34 007

816

25 006

6-49

59 013

7-3 5

1928

227 385

276 095

503 480

498 886

430 647

929 533

69 098

13*85

11055

2-57

80 153

8.6 2

1929

232 280

255 355

487 635

517 963

413 578

931 541

72 693

14-02

4 520

1''09

77 113

8.28

1930

261 500

240 600

502 1001

584 297

457 347

1 041 644

11016

1*»9

93

0-02

11 109

1.07

Bil. C.

SVERIGES TOTALA EXPORT AV RÅG OCH VETE ÅR 1930.

Vete Råg

kg kg

Januari.......................................... 4 098 462 1 692

Februari ....................................... 943 025 1205

Mars............................................. 1 310 659 35 894

April............................................. 1733 715 3 036

Maj .......................... 1258 870 12000

Juni ................:............................. 423 902 —

Juli ................ 164 271 —

Augusti.......................................... 302 289 27 509

September .................................... 145 879 7 290

Oktober .......... 228 756 —

November....................................... 313435 4 710

December....................................... 92 400 —

Summa 11015 663 93 336

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl: Mattts proposition Nr 169.

33

Bil. D.

UPPGIFT Å

DE

KVANTITETER OMAL

ET VETE OCH

OMALEN RÅG,

SOM IMPORTERA

lTS

UNDER TIDEN Ali

GUSTI 192 6 —

DECEMBER 19 3 0.1

Omalet vete.

M å ii a

1926—1927

192T —1928

1928 — 1929

1929 — 1930

1930

ton

ton

ton

ton

ton

Augusti .......

21067

22 242

25 743

13 437

September ....

............ 21 968

28 554

30 430

29 045

19 411

Oktober .......

............ 20 880

23 833

29 916

24 004

20 460

November ....

........... 22 700

21011

25 089

22 472

14 527

December ...

............ 14 200

24 803

24 309

27 943

10 790

Januari .......

........... 11024

13 089

22 381

14 675

Februari .......

............ 12 949

17 865 !

• 12 666

20 324

Mars............

............ 13 781

22 459

11085

8 868

April .........

...... ..... 10 682

98 894

34 923

8 980

Maj ............

............ 24 837

32 581

23 895

14 249

Juni...........

............ 25 981

Ib 126

15 258

9 326

Juli ............

............. 18 509

10 194

25 045

20 412

Summa 215 073

250 476

277 239

226 041

Omalen råg

M å n

1926 -1927

1927 — 1928

1928 -1929

1929—1980

1930

a (1

ton

ton

Ion

ton

ton

Augusti .....

............. 730

4 941

7 097

10 919

2 547

September ...

............. 958

9 768

18 471

7 827

4 906

Oktober ......

............. 244

18 860

17 556

8 580

5 387

November ...

............. 562

16 491

12 706

9 038

3 019

December ...

............. 10

13 364

8 056

9 632

1 056

Januari .....

—

4 668

6 351

8 840

Februari ......

............. 462

3 389

3 236

10 269

Mars............

............. 1575

5 888

2 606

4 395

April .......

............ 1 175

7 597

19 678

7 924

Maj ............

............. 1778

5 584

8 276

6 036

Juni............

............. 5 439

4 188

4 374

13 027

Juli ............

............. 8125

3133

7 464

5 615

Summa 21 064

97 871

115 871

101 602

'' Uppgifterna i denna tabell Uro hämtade ur månadsstatistiken Över handeln.

Bihang till riksdagens protokoll ISSI.

1 sami.

UO haft. (Nr V>9.)

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. E.

DE UNDER ÅREN 1926 - 1830 FRÅN SVERIGE UTFÖRDA RÅG- OCH VETEMÄNGDERNAS FÖRDELNING PÅ DE SKILDA LÄNDER, TILL VILKA w

VARORNA BLIVIT FÖRSÅLDA, I KILOGRAM. 4a

!

2 6

1 9

2 7

1 9

2 8

19 2 9

1930

Båg

Vete

i Båg

Vete

Båg

Vete

Båg

Vete

Båg

Vete

1 Norge .............

........Bkg

Vete

—

1 710

190 080

3 190

500

5 750

710 137

12 295

215 861

‘ .Danmark...........

.........Båg

Vete

18 759 075

5 374 851

24 462 415

12 595 578

6 478 204

45 519 618

4 483 264

42059 169

17 870

5 808 835

Finland ...........

.........Båg

Vete

313 260

''

96 980

4 136

15 403

2 547

39 283

11 778}

71 522

41 405

36 949

Estland..............

.........Båg

Vete

100 112

154 262

—

—

3 649

308 953

13 405

612 410

—

500

Lettland ...........

Vete

160

441 270

2 450

2 300

50

28

30

541 384

19100

215 495

Polen ..............

.........Båg

Vete

1 850

18 355

4 066

2 770122

20 523

947 575

—

6 720

~~

2 580

Danzig .............

.........Båg

Vete

1 000

63 000

8 262 145

4 245 883

18 894 480

—

_

Tyska riket.........

.........Båg

Vete

39 025

14 136 112

467 256

2 913 816

300 150

1 644 455

2 050

17 617 420

3 313 9751

Nederländerna ...

.........Båg

Vete

5 002

1 354

1423

150 832

500

7 342 lil

86

i

1 132 43fc|

Belgien ..............

Vete

—

—

_

■

944 676

160

1 931 133

7 792i

Storbritannien ...

Vete

3 237

176 867

51

8 983

-

12 356

302

1 085 364

211

262 891

Frankrike............

........Båg

Vete

592 131

18 764100

100

7 244 650

36

635 261

990

615 919

1 100

17 362

Italien ...............

........Båg

Vete

915000

—

—

—

Övriga länder......

.......Båg

Vete

650

200

1250

2 600

820,

468

1454

64

1 269

1

985;

Summa

19 814 502

40 080851

25006 484

84 007 100

11055052

69098485

4 519 688

72 593 858

93 886

11015663

Kungl. Mattts proposition Nr 159.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr löV.

35

Bil. F.

UPPGIFT Å 1)E KVANTITETEK OMAEET VETE OCH OMALEN RÅG, SOM ANMÄLTS TILL UTFÖRSEL

MOT ERHÅLLANDE AV UTFÖRSELBEVIS UNDER TIDEN AUGUSTI 1926 DECEMBER

1930.

Omalet vete.

'' Månad

1926 — 1927

1927—1928

1928—1929

1929—1930

1930

ton

ton

ton

ton

ton

Augusti ..................

September ...............

49

898

2 833

302

....... 8 922

4 169

2 055

2 975

144

Oktober ..................

5 038

14 059

8 800

166

November................

....... 11 712

2 863

15111

9 904

313

December ..............

...... 11 963

1 107

10 592

12 832

87

Januari ..................

..... 8 002

599

5 960

4 396

Februari ..................

....... 2 997

l 716

3 235

1 146

Mars........................

...... 6 642

5128

l 560

6Cf>

April .....................

...... 1 835

6 552

7 335

1 783

Maj ........................

...... 1 338

5159

8 826

1080

Juni........................

4 715

3 686

423

Juli ........................

....... 180

3 270

5 254

43

Summa aug.-

-juli 59 569

40 365

78 561

46 820

Summa sept.—

aug. 59 051

41 214

80 496

44 289

Omalen ray.

1926—1927

1927—1928

1928-1929

1929—1930

1930

Månad

Ion

ton

ton

ton

Ion

Augusti ................

....... 2 277

185

63

50

26

September ..............

........ 5 791

1 394

467

143

t

Oktober ................

........ 2 654

1669

513

165

—

November ..............

1 559

313

57

5

December ..............

........ 5 038

1311

591

45

—

•Januari ..............

1 361

268

2

Februari ................

........ 3 927

848

651

0

Mars......................

........ 2 656

3 077

637

36

April......................

........ 3118

2187

991

3

Maj .....................

........ 4 219

1031

683

12

Juni.....................

........ 842

407

423

—

Juli ......................

........ 423

238

409

—

Summa aug.

—juli 38 721

15 267

6 009

513

Summa sept.-

—aug. 36 628

15 145

5 996

489

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition Nr 169.

Erfarenheter,

som vunnits

vid tillämpningen

av gällande

bestämmelser

rörande

utförselbevis

för råg

och vete.

Med avseende

å de inhemska

råg- och veteprisen.

Bil. G.

P. M.

SAMMANSTÄLLNING AV TILI. KOMMERSKOLLEGIUM INKOMNA YTTRANDEN 1 ÄRENDE ANGÅENDE

UTREDNING RÖRANDE FORTSATT TILLÄMPNING AV BESTÄMMELSERNA OM UTFÖRSELBEVIS

FÖR RÅG OCH VETE.

Sammanställningen avser yttranden av Stockholms handelskammare, Östergötlands

och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare.

Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göteborg, Svenska kvarnföreningen,

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, Föreningen Sveriges

spannmalsintressenter och Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

1 samtliga yttranden framhålles, att utförselbevisen i viss män bidragit att höja

prisnivån på svensk brödsäd.

Svenska kvarnförening en och Skånes handelskammare (beträffande handelskammarens

distrikt) påpeka sålunda, att genom utförselbevisen priserna inom landet å

svensk brödsäd i stort sett kommit att motsvara prisläget å likvärdig kvalitet

spannmål i grannländerna, ökat med den svenska införseltullen och minskat med

exportkostnaderna.

Enligt Skånes handelskammare hade genom de exportmöjligheter, som skapats

av utförselbevisen, dessutom uppstått en viss utjämning i inlandsprisen, i det

man numera inom de särskilda produktionsområdena haft att räkna med avståndet

och frakten ej blott till närmaste kvarn utan även till närmaste exportplats.

Att på grund av utförselbevisen »tullskyddet å brödspannmål uppnått en förut

i allmänhet saknad effektivitet» framhålles även av Föreningen Sveriges spannmåls - intressenter.

Nämnda förening samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare anföra

särskilt, att de vidgade exportmöjligheterna under höstarna — med deras starka

utbud av brödsäd, som icke alltid för skäligt pris kunnat avsättas inom landet *_

motverkat de under berörda årstid tidigare förekommande prisfallen å inhemsk

vara. Prisfallen hade enligt föreningens uppfattning företrädesvis varit att hänföra

till »dén inhemska förmalningsindustriens otillräckliga förmåga och intresse att

absorbera den naturliga ansvällning av tillförseln, som höstmånaderna uppvisade».

Handelskammaren i Norrköping påpekar i detta samband betydelsen av, att utförselbevisen

jämväl möjliggjort export av en hel del endast till foder användbar

råg och vete.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter framhåller vidare, att de genom utförselbevisens

införande vidgade exportmöjligheterna knutit den svenska spannmålsmarknaden

fastare samman med världsmarknaden, varigenom växlingarna i

världsprisen trognare återspeglats på hemmamarknaden och en utjämnande kontakt

skapats mellan de svenska och utländska prisen. Sistberörda synpunkter understrykas

i viss mån även av Smålands och Blekinge handelskammare samt Handelskammaren

i Göteborg.

Stockholms handelskammare finner, att utförselbevisen särskilt väl förmått fylla

sin uppgift dels år 1928, då det på grund av den svenska spannmålens dåliga

kvalitet visade sig förenat med stora svårigheter att avsätta spannmålen inom lan
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl, Maj.ts proposition Nr tö9.

det, och dels år 1929, då veteskörden blev betydligt större än den inhemsk»

marknaden kunde absorbera.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anför i detta sammanhang i huvudsak följande.

Av utav sällskapet förebragt siffermaterial framginge, att det svenska vetet efter

utförselbevisens införande under första hälften av konsumtionsåret i regel betingat

ett, i förhållande till de utländska vetesorterna fördelaktigare pris än fallet

varit första halvåret 1925/1926. Prisläget för det svenska vetet hade emellertid

under de senaste åren icke varit relativt lika fördelaktigt som konsumtionsåret

1926/1927, det första Ar då utförselbevisen tillämpats. Att så icke blivit fallet

torde i främsta rummet berott på i allmänhet sämre kvalitet å det svenska vetet

under de senaste åren ävensom betydande förekomst av skadat vete även i andra

europeiska länder (1927 och 1928) samt rikliga skördar därstädes (1929), vilket

föranlett mindre efterfrågan från utlandets sida på det svenska vetet. Härtill hade

medverkat, att den europeiska marknaden, dit vi vore hänvisade för spannmålsexport,

i sin helhet varit tryckt, samt att flertalet länder vidtagit mer eller mindre

vittgående åtgärder, vilka försvårat import till dessa. Av visst intresse vore, att

tullen med ett undantag (1928/1929) varit väsentligt bättre utnyttjad under andra

än under första hälften av konsumtionsåret, men att dess utnyttjande under andra

hälften av konsumtionsåret dock tenderat att bliva något sämre de senaste åren

än tidigare. Detta torde ha sin grund däruti, att den svenska skörden stegrats,

så att tillgången på svenskt vete även under våren och sommaren varit större än

tidigare.

Emellertid vore det otvivelaktigt, att utförselbevisen varit av stor betydelse för

prisbildningen å den svenska spannmålen. De exportmöjligheter, som dock genom

dessa funnits, hade verkat prisreglerandc och förhindrat, att prisläget blivit betydligt

sämre.

Vissa av sällskapet utarbetade siffersammanställningar utvisade vidare, att tullen

under de senaste åren i vad vete beträffade ej varit lika mycket utnyttjad som

1926/1927, men att den ä andra sidan för såväl vete som råg varit bättre utnyttjad

än inånga av de föregående åren, då utförselbevis ej funnits. 1 genomsnitt

hade tullen utnyttjats till omkring två tredjedelar.

Enligt Stockholms handelskammares uppfattning kunde systemet med utförsel - bevis icke anses hava åstadkommit någon förändring i statens tullintäkter.

Stockholms och Skånes handelskammare samt Svenska kvarnföreningen medgiva

väl, att utförselbevisen i vissa fall verkat fördyrande pa mjöl av råg och vete,

men framhålla samtidigt, att berörda prisstegring icke borde tillerkännas någon

större betydelse.

Smalands och Blekinge handelskammare framhålla såsom en följd av systemet

med utförselbevis, att systemet verkat stimulerande på brödsädesodlingen.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter påpekar, att don med utförselbevisens

införande fruktade eventualiteten av en stigande rågodling såsom underlag för

en rågexport, avsedd att finansieras av tullinkomsten av vete, icke inträffat, Rågoxporten

hade genomgående hållit sig inom mattliga gränser och rågodlingen

sjunkit i mån av konsumtionens förskjutning i riktning mot en ökad förbrukning

av vete.

Föreningen framhåller vidare, att den befarade nationalekonomiska förlusten av

en veteexport under höstmånaderna, avsedd att. kompenseras genom motsvarande

import (vid högre prisläge) under vårarna, icke kunnat styrkas. Exportför
-

Med avseende

å statens tullintäkter.

Med avseende

å ilen inhemska

prisbildningen

ä förraalningsprodukter

av råg

oell vete.

I övrigt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr lön.

säljningarna. under höstarna hade i stället i visst avseende visat sig förmånliga, i

det de inneburit befrielse från kostnaderna för svensk varas bevarande för förbrukning

till våren. Under det sistförfluten förbrukningsåret hade världsmarknaden

dessutom t. o. ni, uppvisat högre spannmålspris på hösten 192!) än under

våren 1930.

Till bemötande av vissa under de senare åren mot utförselbevisen anförda erinringar,

att dessa genom att stimulera exporten av billigt fodervete till Danmark

bidragit att — särskilt beträffande fläskproduktionen — stärka de danska

jordbrukarnas ställning i konkurrensen med de svenska, anför Sveriges allmänna

lantbrukssällskap i huvudsak följande.

De danska jordbrukarna hade för nedbringandet av sina produktionskostnader

oj varit beroende av importen från Sverige, då kanadensiskt fodervete oell tysk

råg i Danmark noterats och försålts till lägre priser än motsvarande svenska produkter.

.A andra sidan hade de svenska lantbrukarna, som för utnyttjande arskadat

svenskt vete icke tillräckligt hastigt kunnat övergå till animalisk produktion

samt sålunda och även av andra skäl varit nödsakade att avyttra ifrågavarande

vete, tack vare utförsel bevisen kunnat sälja vetet för väsentligt högre pris än som

eljest stått att erhålla.

hörda korporationer uttala sig för en fortsatt tillämpning ar- systemet

rande bestäm- mefJ utförselbevis för råg och vete.

melera giltig- Smålands och Blekinge handelskammare förordar sålunda, att den nuvarande förhetetid.

sökstiden för utförselbevisen utsträckes att gälla tillsvidare och intill dess Kungl.

Majit och riksdagen annorlunda beslutade.

Skånes handelskammare samt Svenska foderämnes- och spannmålsimporter emus förening

finna däremot tiden nu vara inne för att giva bestämmelserna örn utförselbevis

en permanent karaktär. Härför talade, framhåller nämnda förening, särskilt

den omständigheten, att vidtagandet av vissa anordningar, bland annat för

lagring av spannmål, vilka erfordrades för ett rationellt bedrivande av reguljär

spannmålsexport, droge sådana kostnader, att den, som skulle påtaga sig dessa,

måste äga någorlunda trygghet för att utförselbevisens existens ej vore tillfällig.

Ostergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare,

Skånes handelskammare och Handelskammaren i Göteborg ävensom Svenska

foderämnes- och spannmälsimportörernas förening samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap

påpeka likväl i förevarande sammanhang, att det innevarande år till följd

av vissa abnorma förhållanden införda i nmalningstvånget för närvarande i praktiken

förminskat eller upphävt utförselbevisens verkan. Samtliga ifrågavarande

organisationer anse dock, att denna tillfälliga omständighet icke borde föranleda

ett slopande under nu rådande depression av det stöd, som utförsel bevisen i varje

fall för framtiden torde skänka det svenska jordbruket.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter framhåller att, då ett upphävande av bestämmelserna

rörande utförselbevis under höstarna skulle medföra starka stockningar

i spannmålsförsäljningarna med därav följande prisfall, en sådan gestaltning av den

svenska marknaden sannolikt skulle skapa opinion för uppoffrande av statsmedel

till byggande av en mängd lagerhus i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning

av konsumtionen och en till följd därav stabilare prisnivå. Då emellertid

från vissa länder hittills föreliggande erfarenheter bekräftade, att därstädes tilllämpade

system med lagerhus tillfogat såväl staten som odlarna betydande förluster,

vore det i Sverige nu gällande systemet med utförselbevis att föredraga framför

förstnämnda system.

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Kr lö9.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter ifrågasätter utsträckning av utförselbevisets

verksamhetsområde att jämväl omfatta korn.

Enligt föreningens uppfattning skulle härvid såsom exportvara i praktiken endast

för mältning avsett kvalitetskorn kunna komma ifråga. Vid skördeutfall, som överstege

de svenska bryggeriernas tillverkning, skulle för odlarna härigenom öppnas

möjlighet att genom avsättning till grannländerna av korn av ifrågavarande slag

erhålla större valuta för detsamma än, därest de varit hänvisade att använda eller

försälja det som foderkorn.

Stockholms handelskammare och Svenska kvarnföreningen uttrycka såsom ett önskemål,

att exportörer av råg- och vetemjöl måtte få utnjuta förmåner av samma

reella innebörd, som de, vilka genom utförselbevisen beviljats exportörer av omalen

spannmål. Sagda önskemål kunde enligt ifrågavarande organisationers uppfattning

tillgodoses antingen genom en utsträckning av utförselbevisens tillämplighetsområde

eller genom sådan ändring av bestämmelserna angående kvarnindustrirestitution,

att vid utförsel av mjöl av råg eller vete restitution medgåves för

importerad råvara av vare sig det ena eller andra sädesslaget.

Enligt Svenska kvarnföreningen syntes därvid det. sistnämnda alternativet vara

»naturligare».

Kvarnföreningen framhåller i detta sammanhang, att genom ändring av tulllestitutionsbestämmelserna

möjlighet borde beredas jämväl för export av krossad

(plattmalen) spannmål.

Med avseende å härovan angivna, av Stockholms handelskammare och Svenska

kvarnföreningen framförda önskemål erinrar Skånes handelskammare om en av handelskammaren

i särskild ordning gjord framställning.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter framhåller önskvärdheten av en i så

måtto smidigare och mera affärsmässig tillämpning av bestämmelserna rörande utförselbevis,

att import medgåves tullfritt jämväl för mindre parti än vederbörande

utförselbevis angåve.

Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare och Sveriges allmänna

lantbrukssällskap anse några ändringar i nu gällande bestämmelser om utförselbevis

icke vara påkallade.

Skånes handelskammare anser sig slutligen böra erinia örn ett av handelskammaren

tidigare framställt yrkande rörande en för de tolagsberättigade städerna

tillfredsställande lösning av vissa i samband med utförsel bevisen med avseende å

städernas tolagsersättning uppkommna frågor.

Ändringskrttr

Beträffande

korn.

Beträffande

förmalningaprodukter

av

råg oell vele.

I övrigt.

Städernas

tolagserstUt
vinq.

Stockholm i november 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:194 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängd giltighet av gällande bestämmelser örn utförselbevis för råg och vete jämte a1 i texten
  2. BevU 1931:33 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående förlängd giltighet av gäldande bestämmelser om utförselbevis för råg och vete jämte i ämnet väck s. 1 i texten