Angående pension åt förra småskollärarinnan Signe Eriksson
1931-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:178, Angående pension åt förra småskollärarinnan Signe Eriksson
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
9
Nr 178.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förra
småskollärarinnan Signe Eriksson; given Stockholms slott den
13 mars 1931.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungli
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 13 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson. Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 29 mars 1930 dagtecknad skrift bär
förra småskollärarinnan i Järnskogs skoldistrikt Signe Eriksson gjort
framställning örn pension.
Över framställningen hava utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
den 16 juni 1930, av statens pensionsanstalt den 28 juli 1930 och av statskontoret
den 11 augusti 1930.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Signe Eriksson, som är född
•den 5 januari 1891, innehade anställning såsom ordinarie småskollärarinna
vid Skönneruds fasta småskola i Järnskogs skoldistrikt under tiden
från och med den 1 januari 1912 till och med den 30 juni 1924, då hon på
ogen begäran avgick från sin befattning; att hon under tiden för nämnda
anställning var tjänstledig på grund av sjukdom den 20 maj—den 7 juli
och den 3 november—18 december 1920 samt från och med den 1 januari
1921 till avskedstagandet; ''att hon i september 1929 till skolrådet i Järnskogs
församling ingav framställning örn erhållande av genast börjande
tjänstepension, vid vilken framställning fogades läkarintyg, som utvisade,
att sökanden vid tidpunkten för avskedstagandet på grund av sjukdom
(lungtuberkulos) varit oförmögen att sköta sin befattning samt att
hon fortfarande och för framtiden av samma sjukdom vore urståndsatt
att tjänstgöra såsom lärarinna; att nämnda framställning av skolrådet
med tillstyrkan överlämnades till statens pensionsanstalt, som enligt
beslut den 7 mars 1930 icke fann sådana omständigheter föreligga, som
enligt anstaltens reglemente kunde berättiga till begärd pension.
Skolöverstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat från Järnskogs skolråd
och vederbörande folkskolinspektör infordrade yttranden.
Skolrådet har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande:
Statens pensionsanstalts beslut att avslå Signe Erikssons ansökan örn
pension syntes hava grundat sig därå, att pensionsanstalten funnit bestämmelserna
i § 18 mom. 1 c), § 19 och § 24 mom. 1 b) i det för anstalten
gällande reglementet icke vara å Signe Eriksson tillämpliga. Enligt
nämnda bestämmelser tillkomme pension befattningshavare, som förpliktigats
avgå på grund därav, att han under fem på varandra följande år
varit oförmögen att tjänstgöra under sammanlagt mer än 4/ä av den tid,
sorn det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och funnes vara för framtiden
oförmögen att behörigen sköta sin tjänst. Hade Signe Eriksson emellertid
kvarstått i sin tjänst ännu någon månad, syntes hon jämlikt omförmälda
bestämmelser hava blivit pensionsberättigad.
Då Signe Erikssons belägenhet vore i hög grad ömmande, lidande som
hon vore av obotlig sjukdom oell enligt vad till skolrådet uppgivits i avsaknad
av medel för hälsovård och livsuppehälle, ville skolrådet på det
livligaste tillstyrka bifall till hennes hos Kungl. Majit gjorda framställning
örn pension.
Folkskolinspektören har i sitt yttrande anfört, att han på de av skolrådet
åberopade skäl på det livligaste tillstyrkte bifall till framställningen.
Skolöverstyrelsen har för egen del anfört följande:
Av utredningen i ärendet framginge, att vad som utgjort hinder för beviljande
i föreliggande fall av sådan pension, som enligt gällande pensionsreglemente
tillkomme obotligt sjuk lärare, varit av mera formell art.
Då synnerligen ömmande omständigheter förelåge och sakliga skäl talade
för bifall till ansökningen, ville överstyrelsen tillstyrka densamma.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
Statens pensionsanstalt har i sitt utlåtande anfört följande:
Då pensionsanstalten den 7 mars 1930 förehade till prövning frågan om
sökandens rätt till pension, inhämtades, att sökanden under femårsperioden
närmast före avgången från tjänsten den 1 juli 1924 själv uppehållit
densamma under något mer än ett läsår och för övrigt varit tjänstledig
på grund av sjukdom. Tillämpning av föreskrifterna i § 18 mom.
1 c), § 19 och § 24 mom. 1 b) av pensionsanstaltens reglemente den 31 december
1919 hade på grund därav varit utesluten. Ej heller eljest hade
förelegat någon omständighet, som enligt reglementet kunde berättiga
henne till genast börjande förtidspension. Hade sökanden däremot med
fortsatt sjukledighet kvarstått i sin tjänst även under höstterminen 1924,
skulle med stöd av nyss åberopade stadganden kunnat tilldelas henne
SU av hel pension, 1,237 kronor 50 öre, eller 928 kronor 12 öre från 1925
års ingång.
Sökandens begäran om avsked från tjänsten syntes hava förestavats
av den uppfattningen, att det ej vore rätt av henne att längre kvarstå
vid tjänsten, då hon väl förstode, att hennes krafter ej skulle tillåta henne
att återtaga tjänstgöringen. Örn den rätt till förtidspension, som under
viss betingelse tillkomme henne, hade hon uppenbarligen varit okunnig.
I ett ungefärligen liknande ärende hade Kungl. Majit genom beslut den
27 juni 1929 efter riksdagens medgivande (Kungl. Maj:ts prop. nr 132:
1929; R. skr. nr 215:1929, punkt 3) förklarat förra småskollärarinnan
Ester Desideria Mellander berättigad till en förtidspension av 928 kronor
12 öre från statens pensionsanstalt. Denna pension hade bestämts att
utgå först från 1929 års ingång, oaktat att den, örn lärarinnan kvarstått i
tjänst, till dess hon blivit skyldig avgå, skulle kunnat utgå redan från
och med mars månad 1927.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och sökandens ömmande levnadsvillkor
har pensionsanstalten hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka,
att Signe Eriksson finge från och med den 1 januari 1931 under sin återstående
livstid från anstalten åtnjuta en årlig pension av 928 kronor 12
öre, att utgå enligt de beträffande pension åt småskollärare i övrigt gällande
bestämmelserna i anstaltens reglemente.
Statskontoret har i ärendet erinrat, att riksdagen i ett flertal fall medgivit,
att pension finge utgå till befattningshavare, som erhållit avsked
före den tidpunkt, då rätt att avgå med pension för dem inträtt. Sålunda
hade pension tillerkänts f. d. kronojägaren A. J. Johansson (Kungl. Maj:ts
prop. nr 281:1917; R. skr. nr 153), förre kanslirådet C. D. R. von Schulzenheim
(Kungl. Majlis prop. nr 14:1921, punkt 1; R. skr. nr 288, sid. 3), förre
läroverksadjunkten K. H. Andersson (Kungl. Maj:ts prop. nr 97:1923,
punkt 5; R. skr. nr 199, sid. 5), förre länsnotarien E. O. F. Forssgren
(Kungl. Majlis prop. nr 147:1927; R. skr. nr 182) samt den av pensionsanstalten
omförmälta förra småskollärarinnan Mellander. I samtliga ifrågavarande
fall hade vederbörande dock på grund av sinnessjukdom eller höggradig
neurasteni icke varit i stånd att bedöma följderna av ett avskedstagande.
Beträffande sökanden vore förhållandena annorlunda. Att hou
begärt avsked några månader före den tidpunkt, då för henne inträdde
Vepartemeiits
ehefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
rätt att efter avsked erhålla pension, syntes hava berott på okunnighet
om för henne gällande pensionsbestämmelser. Det syntes därför kunna
ifrågasättas, huruvida pension över huvud taget borde beredas sökanden.
Vid det förhållandet att hon tagit avsked endast något över fyra månader,
innan hon kunnat erhålla avsked med pension och då hon syntes
sakna medel för sitt uppehälle, ville statskontoret dock ej motsätta sig,
att något årligt understöd utverkades åt henne. Med erinran om att i de
flesta av de av statskontoret åberopade fallen pensionerna reducerats
i jämförelse med vad som författningsenligt skulle tillkommit vederbörande,
ville statskontoret framhålla, att pension till sökanden icke syntes
böra utgå med av pensionsanstalten föreslaget belopp, 928 kronor 12 öre.
För egen del ansåge sig statskontoret icke böra tillstyrka högre belopp äu
600 kronor.
Med hänsyn till i ärendet upplysta omständigheter synes det mig knappast
billigt, att Signe Eriksson på grund av sitt avskedstagande skall gå
i mistning av hela den pension, hon varit berättigad erhålla, därest hon
förblivit i tjänst den korta tid som återstått, till dess hon i anledning
av sin sjukdom blivit skyldig att avgå. Jag tillstyrker därför, att åt
Signe Eriksson utverkas någon pension, därvid jag beträffande pensionsbeloppets
storlek ansluter mig till statskontorets förslag. Pensionen
synes, på sätt statens pensionsanstalt föreslagit, böra utgå från och med
ingången av innevarande år.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra småskollärarinnan Signe Eriksson må
från och med den 1 januari 1931 under sin återstående
livstid från statens pensionsanstalt uppbära en årlig
pension av 600 kronor att utgå enligt de beträffande
pension åt småskollärare i övrigt gällande bestämmelserna
i anstaltens reglemente.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Vid protokollet:
Olga Gjörloff.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:202 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 2 i texten
- BU 1931:27 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 2 i texten