Sök i Ratio Lex

Angående anslag till teckning av aktier i Kalix träindustriaktiebolag m. m

1931-03-20 · 42 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:197, Angående anslag till teckning av aktier i Kalix träindustriaktiebolag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

tfr 197.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anslag

till teckning av aktier i Kalix träindustriaktiebolag

m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över social är end en, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson:

I proposition, nr 252, den 20 maj 1927 föreslog Kungl. Majit riksdagen inledning.

att dels medgiva, att Kungl. Majit finge enligt i statsrådsprotokollet över

socialärenden för nämnda dag angivna grunder lämna bistånd till återupprättande

av viss industriell verksamhet i Nederkalix socken i Norrbottens

län, dels ock å riksstaten för budgetåret 1927/1928 bland utgifter för kapitalökning

under titeln »Låneunderstöd» för understöd till återupprättande av

viss industriell verksamhet anvisa ett reservationsanslag å 2,000,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 173 höft. (Nr 197.) t48 si 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Historik.

Frågans behandling

år

1927.

- Kungl. May.ts proposition nr 191.

därav att täckas av andra statsinkomster än lånemedel 500,000 kronor oell

att täckas av lånemedel 1,500,000 kronor. Vad sålunda föreslagits bifölls av

riksdagen, som i skrivelse den 8 juni 1927 (nr 310) anmälde sitt beslut i

frågan.

I proposition den 27 januari 1928, nr 38, föreslog därefter Kungl. Majit

riksdagen att medgiva, att vid lämnande av det i förstnämnda proposition

avsedda biståndet till återupprättande av industriell verksamhet i Nederkalix

socken finge tillämpas de grunder, som av föredragande departementschefen

angivits i statsrådsprotokollet över socialärenden den 27 januari 1928. I

skrivelse den 17 februari 1928, nr 19, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit

vad Kungl. Majit sålunda föreslagit.

I årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning, bilaga 1) anmälde

jag — efter erinran örn det bistånd, som av statsmakterna lämnats till återupprättande

av berörda verksamhet — att det bolag — Kalix trävaruaktiebolag

— som bildats för drivande av ifrågavarande verksamhet, hemställt

örn ytterligare åtgärder från statens sida för verksamhetens understödjande,

bland annat genom beviljande av ett anslag å 2,000,000 kronor i och för

nyteckning av aktier i bolaget. Jag framhöll därvid, att ehuru utredningen

i ärendet ännu icke vore avslutad, jag ansett mig böra redan vid sagda tillfälle

omnämna framställningen, då det sannolikt komme att visa sig erforderligt

att under riksdagens lopp ingiva framställning örn medgivande till

dylik aktieteckning.

På min hemställan föreslog också Kungl. Majit i statsverkspropositionen,

att i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,

måtte bland utgifter för kapitalökning under rubriken »Fonden för statens

aktier» till teckning av aktier i Kalix träindustriaktiebolag för budgetåret

1931/1932 beräknas ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

Sedan utredningen i förevarande ämne numera avslutats, torde jag få

till slutlig prövning upptaga förevarande framställning ävensom vissa därmed

sammanhängande frågor.

Beträffande de omständigheter, vilka tidigare föranlett statsmakterna att

ingripa stödjande på berörda område, ävensom i fråga örn de i sådant hänseende

vidtagna åtgärderna ber jag att i huvudsak få hänvisa till omförmälda

propositioner och riksdagsskrivelser av åren 1927 och 1928. Här vill

jag blott i korthet erinra örn följande.

Då aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, vilket ägde de i Nederkalix socken

belägna sågverken vid Karlsborg och Båtskärsnäs, nödgades under åren

1924—1925 inskränka samt under år 1926 nästan helt och hållet nedlägga

driften vid dessa anläggningar, medförde detta inom kommunen en omfattande

arbetslöshet. På grund härav sökte man därstädes bilda ett nytt

aktiebolag huvudsakligen med intressenter från orten, vilket bolag skulle

från aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, som gått i konkurs, förvärva sågverket

vid Karlsborg ävensom en bolaget tillhörig sulfatfabrik därstädes,

vilken redan tidigare nedlagts, och iståndsätta dessa anläggningar för en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 197.

årlig tillverkning av cirka 15,000 ton sulfatcellulosa oell 8,000 standards

sågade trävaror. Underhandlingar inleddes dels med Ytterstforsbolagets

konkursbo om förvärv av anläggningarna och dels med domänstyrelsen örn

leverans av erforderligt virke från statens skogar i Norrbotten. Under utredningsarbetet

kom man till det resultatet, att det nya bolaget, för att detsammas

ställning skulle bliva tillräckligt stark och för att erforderligt biträde

av vissa intresserade skulle säkerställas, måste hava ett aktiekapital av minst

3,000,000 ^kronor. Svårigheter mötte emellertid att anskaffa ett så stort

aktiekapital, och sedan andra utvägar förgäves försökts, vände sig representanter

för ortsintresset till Kungl. Majit med anhållan örn statens bistånd

för förverkligande av det eftersträvade målet.

Ben allmänna plan, från vilken man år 1927 utgick, var i huvudsak följande.

Det skulle bildas ett aktiebolag med ett aktiekapital av minst 3,000,000

kronor. Av minimikapitalet skulle 800,000 kronor tecknas av Ytterstforsbolagets

konkursbo och likvideras genom överlåtande av konkursboets fastigheter vid

Karlsborg med visst mindre undantag, 200,000 kronor tecknas och likvideras

i vanlig ordning av enskilda samt återstoden, 2,000,000 kronor, tecknas

antingen av staten eller av personer inom orten, vilka för ändamålet erhållit

lån av staten. Lånen till dessa personer skulle, åtminstone i huvudsak,

förmedlas av en för ändamålet bildad förening — »Föreningen Nederkalix

Industri u. p. a.» — vilken skulle utlämna lån till sina medlemmar mot

revers och säkerhet av aktier i bolaget, och skulle denna förening av staten

erhålla lån intill ett belopp av högst 2,000,000 kronor mot säkerhet av de

reverser, som lämnades av låntagarna hos föreningen, och de till pant

för dessa reverser lämnade aktierna. Därest icke i form av lån för dylikt

ändamål toges i anspråk hela det belopp av 2,000,000 kronor, som staten

skulle tillhandahålla, skulle staten teckna aktier för återstoden, dock högst

för 500,000 kronor. För att bolagets virkesbehov skulle i huvudsak säkerställas,

skulle domänstyrelsen med bolaget avsluta ett långfristigt kontrakt

örn leverans av virke till en myckenhet, motsvarande ungefär hälften av bolagets

årliga behov av massaved och i det närmaste bolagets hela årliga

behov av sågtimmer. Två alternativa förslag till dylikt kontrakt hade uppgjorts.

Dessa kontraktsförslag, för vilka redogörelse lämnades i propositionen

nr 252 år 1927, inneliöllo, bland annat, att betalning för det under

vart och ett år utstämplade och på rot emottagna virket skulle erläggas

senast den 15 september nästföljande år samt att för fullgörandet av betalningsskyldigheten

skulle ställas av domänstyrelsen godkännbar bankgaranti.

Förslagen avsågo leverans under en tid av 10 år med början vintern 1927—

1928, men av intressenterna i det blivande bolaget yrkades, enligt vad

som anfördes i nämnda proposition, att leveranstiden måtte utsträckas till

15 år.

Angående upplånandet av det kapital, som för bolagets verksamhet erfordrades

utöver aktiekapitalet, hade vid tiden för förberedandet av 1927 års proposition

några mera ingående förhandlingar med penninginrättning icke förts,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr 197.

men man ansåg sig kunna påräkna, att det kreditinstitut, som varit förläggare

för Ytterstforsbolaget, skulle vara villigt att tillhandahålla det blivande

bolaget erforderlig kredit. Beträffande det sammanlagda kapitalbehovet förelågo

olika beräkningar. Uti en utredning, som på begäran av Nederkalix

kommun verkställts av sakkunniga personer, hade det högsta sammanlagda

kapitalbehovet vid någon tidpunkt under året beräknats till cirka 7 V, miljoner

kronor, varav å anläggningarna skulle komma cirka 4 miljoner kronor

och på förlagskapital cirka o Y2 miljoner kronor. Domänstyrelsen angav i

avgivet utlåtande kapitalbehovet till omkring 8 ''/2 miljoner kronor, och kommerskollegium

och socialstyrelsen beräknade i gemensamt avgivet utlåtande

det erforderliga kapitalets storlek till 8,910,000 kronor, varav 4,650,000 kronor

belöpte på anläggningarna och 4,260,000 kronor på förlagskapital. Samtliga

dessa beräkningar finnas återgivna i eller fogade vid omförmälda proposition

nr 252 år 1927 i frågan.

I nämnda proposition nr 252 anförde dåvarande chefen för socialdepartementet,

vilken föredrog förevarande ärende — efter att hava utvecklat de

skäl, som enligt hans mening starkt talade till förmån för att staten trädde

hjälpande emellan, framför allt hänsynen till de befolkningsgrupper, som

för sin existens vore beroende av ifrågavarande industrier — bland annat

följande.

Yad beträffade förutsättningarna för det ifrågasatta statsingripandet vore

först att nämna, att enligt vad chefen för jordbruksdepartementet upplyst

hinder i vad på honom ankomme ej mötte för tillmötesgående av det från

intressenternas sida framställda önskemålet, att tiden för giltigheten av det

ifrågasatta avverkningskontraktet med domänstyrelsen bestämdes till 15 år

under de villkor, som Kungl. Majit kunde pröva lämpliga.

En given förutsättning för statens bistånd till återupprättande av berörda

industriföretag borde uppenbarligen vara, att säkerhet vunnes dels för att

överenskommelse på skäliga betingelser komme till stånd med konkursförvaltningen

örn övertagande av de för driften erforderliga anläggningarna

m. m., dels för att den behövliga driftkrediten på rimliga villkor ställdes

till förfogande av det förut avsedda kreditinstitutet eller annan penninginrättning.

Innan full klarhet vunnits i nu berörda hänseenden, syntes någon

utbetalning av medel från statens sida icke böra ifrågakomma.

Vidare anförde chefen för socialdepartementet, att av den lämnade redogörelsen

framgått, att meningarna varit ganska delade örn den lämpligaste

formen för lämnande av statens bistånd. I sådant hänseende hade

föreslagits dels lån för teckning av aktier i det nya bolaget eller lån till

detta bolag direkt, dels aktieteckning i viss omfattning från statens sida i

det nya företaget, dels borgen för lån till aktieteckning. Huruvida och i

vilken omfattning den ena eller den andra understödsformen borde komma

i fråga, syntes i viss mån få vara beroende av den finansiering i övrigt av

företaget, som förhållandena anvisade såsom möjlig och lämplig. Avgörandet

därutinnan syntes därför böra lämnas åt Kungl. Majit, med föreskrift dock

att högst det ifrågasatta beloppet eller 500,000 kronor finge användas för

aktieteckning direkt av staten. Likaledes syntes det böra ankomma på

Kungl. Majit att bestämma örn lånets förräntning, ställande av tillgänglig

säkerhet för detsamma ävensom övriga lånevillkor liksom även att tillse, att

staten tillerkändes det inflytande över företagets ledning, som kunde finnas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 197.

erforderligt. För ändamålet borde ett gemensamt anslag uppföras under

rubriken »låneunderstöd». Skulle det befinnas lämpligt att teckna aktier i

det ifrågasatta bolaget, syntes framdeles kunna omföringsvis göras den omflyttning

från rikshuvudbokens konto för låneunderstöd till kontot för statens

aktier, som av aktieteckningen kunde betingas.

I sin skrivelse den 8 juni 1927 uttalade riksdagen, bland annat, att statens

deltagande i företagets finansiering helst icke borde taga den direkta aktieteckningens

form. I avseende å förslagets detaljer framhöll riksdagen nödvändigheten

av att, innan slutligt avtal örn statshjälpen träffades, trygghet

vunnits för att det blivande bolaget, utöver statshjälpen, förfogade över tillräckligt

anläggnings- och rörelsekapital, varjämte riksdagen uttalade, att

domänstyrelsens medverkan i den planerade hjälpaktionen endast borde

lämnas på ett fullt affärsmässigt sätt.

Efter det 1927 års riksdag fattat sitt beslut i ämnet, fördes av representanter

för ortsintressena genom den s. k. Kalixkommitténs arbetsutskott förhandlingar

dels med representanter för staten och dels med Ytterstforsbolagets

konkursbo och olika penninginrättningar, varjämte det arbetades för anskaffande

av aktieteckningar i det nya bolaget.

I januari 1928 hade arbetet för det nya bolaget fortskridit så långt, att

dess bildande kunde anses säkerställt. Konkursförvaltningen i Ytterstforsbolaget

hade erbjudit sig att teckna aktier för 850,000 kronor. I likvid för

dessa skulle överlåtas dels förut omnämnda fastigheter, dels vissa båtar

m. m., vilka konkursförvaltningen tidigare erbjudit sig att för en köpeskilling

av 50,000 kronor sälja till det nya bolaget. Av medlemmar uti Föreningen

Nederkalix Industri u. p. a. (i det följande benämnd industriföreningen) hade

tecknats aktier till ett belopp av något över 1,500,000 kronor, och det var

meningen, att staten skulle teckna aktier för icke fullt 500,000 kronor, motsvarande

vad som utav det av riksdagen beviljade anslaget, 2,000,000 kronor,

icke foges i anspråk för lån till industriföreningens medlemmar. Aven teckningen

av ytterligare erforderligt belopp, 150,000 kronor, kunde anses säkerställd.

Angående villkoren för det lån, som staten skulle lämna industriföreningen,

hade i stort sett enighet vunnits, ehuru formellt avtal ännu icke

kommit till stånd. Enligt uppgjort förslag till stiftelseurkund för det nya

bolaget skulle Kungl. Majit äga utse två av styrelsens fem ledamöter jämte

två suppleanter ävensom en revisor jämte suppleant. Uti industriföreningens

stadgar hade intagits bestämmelse, att en styrelseledamot och en revisor

jämte suppleanter för dem skulle utses av Kungl. Majit. Enligt särskilt

avtal med domänstyrelsen hade för det nya bolagets räkning skett ^stämpling

och pågick avverkning av virke till den myckenhet, som erfordrades för

driftens igångsättande på tidigare antagna tidpunkter.

Emellertid hade svårigheter mött att anskaffa det kapital, som utöver

aktiekapitalet erfordrades för drivande av den tilltänkta verksamheten.

Därutinnan var läget i januari 1928 följande.

Arbetsutskottet hade satt sig i förbindelse med Ytterstforsbolagets förlagsgivare,

aktiebolaget Svenska handelsbanken, som redan tidigare förklarat sig

i princip villigt att lämna kredit åt det bolag, som kunde komma att bildas.

Frågans

behandling

är 1928.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 197.

Banken hade därvid uttalat den önskan, att innan närmare underhandlingar

påbörjades, ytterligare utredning måtte förebringas rörande det nya bolagets

kapitalbehov och rörande bärigheten av företaget. I anledning härav hade

på begäran av arbetsutskottet dåvarande vice verkställande direktören i svenska

trävaruexportföreningen J. L. Ekman i juli 1927 verkställt en förnyad granskning

av de tidigare gjorda kalkylerna. Ekman hade därvid kommit till det

resultatet, att för anläggningarna erfordrades ett belopp av 4,700,(»00 kronor

och såsom förlagskapital i runt tal 4,250,000 kronor, därvid han räknat med

att det största kapitalbehovet skulle föreligga vid juni månads utgång, innan

skeppningen ännu kommit i gång. Ekman hade vidare framhållit, att i vissa

punkter jämkning borde begäras i det blivande kontraktet med domänstyrelsen.

Efter erhållen del av denna utredning — vilken i de delar, som beröra kapitalbehovet,

såsom bilaga fogats vid omförmälda proposition nr 38 år 1928 —

hade banken förklarat, att, örn Kalixkommittén kunde på annat sätt anskaffa

de medel, som erfordrades för sågens och sulfatfabrikens iordningställande,

banken vore villig att tillhandahålla en kredit, som vid varje tidpunkt högst

motsvarade anskaffnings-, respektive tillverkningsvärdet av samtidigt förefintliga,

under förlagsinteckning eller annan pantförskrivning ingående råvara-

och lagertillgångar, respektive däremot svarande säkra fordringar, dock

att totala kreditbeloppet icke finge överstiga 4,500,000 kronor. Såsom säkerhet

för lånet fordrade banken dels förlagsinteckningar, motsvarande kreditens

totalbelopp, och dels fastighetsinteckningar till samma belopp. Vidare hade

det blivande bolaget ur industrilånefonden — mot av statskontoret godkänd

säkerhet och på vanliga villkor beträffande lånetid, amortering m. m. —

beviljats ett lån å 500,000 kronor. Postsparbanken hade tillförsäkrat bolaget

ett lån å samma belopp, 500,000 kronor, på en tid av 15 år, vilket lån skulle

vara amorteringsfritt i 10 år och därefter amorteras med en femtedel varje

år. Säkerheten för dessa båda lån skulle utgöras av två inteckningar i bolagets

fastigheter å vardera 500,000 kronor med samma rätt inbördes och

beträffande förmånsrätten liggande mellan 500,000 och 1,500,000 kronor;

botteninteckningen å 500,000 kronor skulle — jämte andra inteckningar med

sämre rätt ävensom förlagsinteckningar — tillkomma banken som säkerhet

för dess lån.

På angivna sätt skulle erhållas ett kapital av, inberäknat aktiekapitalet,

8,500,000 kronor. Enligt dessa beräkningar skulle återstå att fylla ett

kapitalbehov av omkring (8,950,000 — 8,500,000) 500,000 kronor. För fyllande

av detta behov ifrågasattes, att domänstyrelsen skulle medgiva kredit för

betalningen för rotvärdet av levererat virke under intill ett år längre tid,

än som avsågs i de uppgjorda kontraktsförslagen. Domänstyrelsen skulle

med sådan kredit komma att på en gång hava fordran för rotvärdet av två

års virkesleveranser, vilket värde enligt kontraktsförslagens priser skulle

uppgå till omkring en miljon kronor. Såsom säkerhet för betalningsskyldighetens

fullgörande skulle — i stället för den i kontraktsförslagen

förutsatta bankgarantien — lämnas inteckningar i bolagets fastigheter till

belopp, motsvarande nyssnämnda värde och till förmånsrätten liggande näst

efter 3,250,000 kronor.

Rörande den sålunda uppgjorda planen framhöll chefen för socialdepartementet

i propositionen nr 88 till 1928 års riksdal/, att densamma i vissa avseenden

avveke från den, suni förelegat vid tidpunkten för 1927 års riksdagsbeslut,

i det att dels kapital skulle från statens och statsinstitutioners sida

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Majus proposition nr 197.

tillhandahållas i större utsträckning än som då förutsatts, och dels domänstyrelsen

skulle avstå från kravet på bankgaranti, vartill komme att vissa

smärre jämkningar skulle företagas i domänstyrelsens kontrakt. Därjämte

vore enligt departementschefen att märka, att med hänsyn till inträffad

ändring i konjunkturerna de föreliggande kontraktsförslagen, pä vilka finansieringsplanen

uppbyggts, dåmera syntes i vissa hänseenden vara mindre fördelaktiga

för staten än vid den tid, då det i förslagen innefattade anbudet avgivits.

Med hänsyn härtill ävensom till den omfattande kredit, som skulle lämnas

av domänstyrelsen, syntes, anförde departementschefen vidare, sagda styrelse

icke för sin del kunna anse den avsedda uppgörelsen såsom en under då

inträdda förhållanden i alla avseenden affärsmässig sådan.

Enär behovet av understöd till lindrande av arbetslösheten i orten vore

lika stort som år 1927, syntes det enligt departementschefen uppenbart, att

den sistnämnda år beslutade hjälpaktionen borde fullföljas. Då vidare de

såsom nödvändiga befunna modifikationerna i tidigare gällande förutsättningar

för densamma enligt departementschefen syntes kunna godtagas,

föreslog departementschefen, att riksdagens medgivande skulle inhämtas

till de ifrågasatta jämkningarna i grunderna för bistånd till återupprättandet

av ifrågavarande verksamhet.

Såsom förut omnämnts lämnade 1928 års riksdag det sålunda begärda

medgivandet. I sin skrivelse i ämnet den 17 februari 1928, nr 19, gjorde

riksdagen, bland annat, ett uttalande av innehåll att därest förluster skulle

genom ett beslut i överensstämmelse med propositionen uppkomma för

domänverket eller postsparbanken, riksdagen förutsatte, att sådana förluster

skulle av staten genom skattemedel täckas.

Genom beslut sistnämnda dag bemyndigade därefter Kungl. Maj.t chefen

för finansdepartementet att bland annat teckna aktier högst till ett nominellt

belopp av 500,000 kronor i det nya bolag, som skulle bildas och för vilket

stiftelseurkund blivit upprättad. Med begagnande av detta bemyndigande

tecknades för statens räkning aktier i bolaget till ett bélopp av 398,500

kronor, medan av medlemmar i industriföreningen tecknades aktier till ett

värde av 1,001,500 kronor.

Vidare bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 24 februari 1928

chefen för finansdepartementet att å Kungl. Majis och kronans vägnar

underteckna en överenskommelse mellan svenska staten, å ena sidan, och industriföreningen,

å den andra, vilken innehöll bland andra följande bestämmelser.

Under förutsättning att det bildades ett aktiebolag för drivande av fabriksoch

sågverksrörelse vid Karlsborg i Nederkalix socken förband sig staten

att försträcka föreningen ett belopp, motsvarande summan av de av föreningens

medlemmar tecknade aktierna eller alltså 1,601,500 kronor. Det försträckta

beloppet skulle användas till inbetalande av de sålunda tecknade aktierna.

De inbetalta beloppen skulle anses såsom medlemmarnas lån hos föreningen,

och skulle medlemmarna å dessa lämna reverser till föreningen med panträtt

i aktierna.

Till säkerhet för lånet pantsatte föreningen föreningsmedlemmarnas å

svenska staten transporterade reverser med tillhörande aktier.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 197.

Återbetalning av lånet skulle ske på det sätt, att av ursprungliga lånesumman

skulle inbetalas den 30 juni ett vart av åren 1930 och 1931 feni procent,

den 30 juni ett vart av åren 1932 och 1933 sex procent, den 30 juni ett

vart av åren 1934 och 1935 sju procent, den 30 juni ett vart av åren 1936

och 1937 åtta procent, den 30 juni ett vart av åren 1938 och 1939 nio procent

samt den 30 juni ett vart av åren 1940, 1941 och 1942 tio procent.

Lånet skulle vara räntefritt till den 1 januari 1930. Från och med nämnda

dag skulle lånet löpa med ränta, vilken där ej annat följde av vad i kontraktet

vidare sades skulle utgöra fem procent örn året och erläggas årligen

elen. 30 juni. Staten skulle äga påfordra, att räntan från och med den 1

juli 1933 utgjorde högst sex procent örn året, och skulle meddelande örn

att staten ville begagna sin rätt att höja räntan lämnas föreningen senast

den 1 juni 1933. Hade staten icke begagnat denna sin rätt att bestämma

räntan till det a,ngivna maximibeloppet, skulle staten äga att för tiden från

och med den 1 juli 1938 påfordra, att räntan skulle utgå med högst angivet

belopp, sex procent örn året.

Därest ränta eller amortering icke erlagts inom tre månader efter föreskriven

förfallodag, skulle staten äga uppsäga lånet att i dess helhet omedelbart

återbetalas.

I händelse föreningen icke fullgjorde sin betalningsskyldighet, skulle

staten äga genast utan föregående hembud eller iakttagande av andra i lag

stadgade föreskrifter genom pantens realiserande göra sig betäckt för ej

mindre kapitalet oell räntan än även de med pantens vård och realiserande

förenade kostnader ävensom att, därest panten icke lämnat tillgång till full

betalning, för oguldna återstoden göra sin rätt mot föreningen gällande.

Överenskommelse av dylikt innehåll undertecknades av föreningen den

27 februari 1928 och av chefen för finansdepartementet å kronans vägnar

den 3 mars 1928.

Den 29 februari 1928 bildades Kalix träindustriaktiebolag med uppgift

att efter övertagande av de nedlagda industriella anläggningarna vid Karlsborg

i Nederkalix socken därstädes bedriva sågverksrörelse och tillverkning

av sulfatmassa. Enligt bolagsordningen äger Kungl. Majit utse styrelsemedlemmar

jämte suppleanter och revisor med suppleant på sätt i det förut

omförmälda förslaget till stiftelseurkund ifrågasatts. Bolagets aktiekapital

uppgick vid starten till 3,004,500 kronor. Av detta belopp hade statsverket,

som redan anförts, dels direkt tecknat 398,500 kronor, dels ock möjliggjort

aktieteckning från ortsbefolkningens sida genom omförmälda lån å 1,601,500

kronor till föreningen Nederkalix industri u. p. a., vilket lån statskontoret

genom brev den 9 mars 1928 anbefalldes att i enlighet med överenskommelsen

utbetala till föreningen. Å lånet har föreningen uppburit 1,597,700 kronor.

Genom brev den 5 april 1928 bemyndigade Kungl. Majit vidare domänstyrelsen

att med Kalixbolaget träffa avtal rörande virlcesleverans. Det kontrakt,

som i överensstämmelse med nämnda brev kom till stånd och som

alltjämt äger giltighet, innehöll i huvudsak följande bestämmelser.

Domänstyrelsen förband sig att årligen under en tid av 15 år från och med

ar 1927 utstämpla och till bolaget försälja samt bolaget att emottaga från

kronans skogar inom Norrbottens län från och med Luleälvens vattensystem

samt norr och öster därom en kvantitet skog på rot, varur beräknades kunna

utvinnas en årlig kvantitet sågtimmer av cirka 1,700,000 toppmätta cylinderkubikfot

och en likaledes årlig kvantitet massaved av furu och gran av cirka

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 197.

900,000 flottningskubikfot. Domänstyrelsen skulle bestämma de skogstrakter,

där virket för varje år skulle utstämplas, ävensom sättet för stämplingens utförande,

dock att stämplingarna av kontraktsvirket skulle förläggas så att drivningsförhållanden

och avforslingsavstånd bleve någorlunda likvärdiga med

övriga avverkningar på kronans skogar efter de flottleder, som berördes i

kontraktet. Betalning skulle utgå med vissa i kontraktet bilagda prisnotor

närmare angivna priser per kubikfot för varje sågtimmerdimension och massaved.

Dessa priser motsvarade genomsnittet av de priser domänstyrelsen erhållit

på virkesauktionerna i Norrbotten under åren 1924—1926. De i prisnotorna

angivna priserna för sågtimmer skulle anses motsvara ett genomsnittligt

medelexportpris inom Härnösands distrikt av ■£ 13.5/— per standard för 7"

osorterad furubattens f. o. b. Ökning av nämnda bruttoförsäljningspris för

o/s furubattens f. o. b. Härnösands distrikt skulle medföra ändring av sågtimmerpriserna

sålunda, att desamma ökades med 1/2 öre per kubikfot för

varje ökning i exportpriset av fulla 10/— per standard.

De i prislistorna angivna priserna för massaved skulle anses motsvara ett

genomsnittligt medelexportpris inom Härnösands distrikt av 220 kronor per

ton för sulfatmassa och 215 kronor per ton för sulfitmassa. Dessa priser

skulle ökas med 1 öre per kubikfot för ökning i medelexportpriset med 10

kronor per ton massa.

De sålunda fastställda priserna skulle gälla oförändrade till och med år

1936. För perioden 1937—1941 skulle, därest endera parten så påkallade,

en nyreglering av priserna äga rum med hänsyn tagen till de priser, som

erhölles i öppna marknaden vid virkesauktionerna i Norrbotten under åren

1934—1935.

Betalning för det under vart och ett år utstämplade och på rot mottagna

virket skulle av bolaget erläggas senast den 15 september under det andra

året efter det år, då utstämplingen skett. Fullgjordes ej denna betalningsskyldighet,

skulle domänstyrelsen äga rätt att omedelbart häva kontraktet.

Till säkerhet för fullgörandet av bolagets åtaganden enligt kontraktet

skulle bolaget till domänstyrelsen pantsätta inteckningar i samtliga de fastigheter,

vilka bolaget förvärvat från konkursförvaltningen för aktiebolaget

Ytterstfors-Munksund, till ett belopp av 1,250,000 kronor — till förmånsrätt

liggande mellan 3,250,000 kronor och 4,500,000 kronor.

Sammanfattningsvis må här lämnas följande översikt över huru de medel

anskaffats, som hittills ställts till Kalixbolagets förfogande, samt över de för

de olika lånen gällande säkerheterna.

Översikt rörande Kalixbolagets kapitalbelopp m. rn.

Enligt den av direktören Ekman år 1927 verkställda utredningen utgjorde

det erforderliga kapitalbeloppet

för anläggningarna............................................................... kronor 4,700,000

> förlagskapital....................................................................... » 4,250,000

Summa kronor 8,950,000

Avrundat till » 9,000,000

Detta belopp har erhållits på följande sätt:

T. Aktiekapital.

Aktieteckning av konkursförvaltningen i Ytterstforsbolaget

i likvid mot fastigheter och båtar....................................... kronor 850,000

s. 10 Kontrollera mot PDF

Framställningen

från Kalix

träindustriaktiebolag.

10 Kungl. Majus proposition nr 197.

Aktieteckning av medlemmar i »Föreningen Nederkalix

industri u. p. a.», vilken aktieteckning till 1,597,700 kronor

täckts av lån från staten ...................................................... kronor 1,601,500

Direkt aktieteckning av staten ............................................... » 398,500

Ytterligare aktieteckning............................................................ » 150,000

Summa kronor 3,000,000

II. Lån.

Lån av aktiebolaget Svenska handelsbanken mot fastighets
och

förlagsinteckningar............................................... högst kronor 4,500,000

Lån ur industrilånefonden mot inteckning ........................... » 500,000

» av postsparbanken mot inteckning.................................... » 500,000

Ett års extra kredit av domänstyrelsen för levererat virke » 500,000

Summa högst kronor 6,000,000

3,000,000 kronor

_6,000,000 »

Summa 9,000,000 kronor

Inteckning arna i bolagets fastigheter äro placerade på följande sätt:

1) Botteninteckning å 500,000 kronor tillkommer aktiebolaget Svenska

handelsbanken som säkerhet för dess lån.

2) . Två inteckningar å vardera 500,000 kronor äro utfärdade till säkerhet

för industrilånefondens och postsparbankens lån med samma rätt inbördes

och beträffande förmånsrätten liggande mellan 500,000 kronor och 1,500,000

kronor.

3) Till ytterligare säkerhet för aktiebolaget Svenska handelsbankens lån

liava utfärdats inteckningar å tillhopa 4,000,000 kronor. Av sagda belopp

ligga inteckningar å 1,750,000 kronor näst efter de under 2) upptagna inteckningarna

oell inteckningar å återstående 2,250,000 kronor omedelbart efter

de under 4) avsedda inteckningarna.

4) Till säkerhet för domänstyrelsens kontrakt hava meddelats inteckningar

till ett belopp av 1,250,000 kronor, till förmånsrätten liggande mellan

3,250,000 och 4,500,000 kronor.

Ordnade efter förmånsrätten finnas alltså följande inteckningshavare:

Kronor.

............. 500,000

............. 1,000,000

............. 1,750,000

............. 1,250,000

............. 2,250,000

Summa 6,750,000

Jag övergår härefter till den av Kalix träindustriaktiebolag nu gjorda framställningen.

Denna går ut på dels, som redan anförts, nyteckning av aktier

från statens sida till ett belopp av 2 miljoner kronor, dels nytt kontrakt

med domänstyrelsen örn virkesleverans'' och dels jämkning i priserna enligt

det gällande kontraktet för under innevarande vinter avverkat virke.

1) Aktiebolaget Svenska handelsbanken

2) Postsparbanken 1

Industrilånef onden |

3) Aktiebolaget Svenska handelsbanken

4) Domänstyrelsen ..................................

5) Aktiebolaget Svenska handelsbanken

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Afaj:ts proposition nr 197.

Bolaget Ilar i denna framställning anfört i huvudsak följande.

Det program, som legat till grund för bolagsbildningen, hade avsett att

sågverket skulle iordningställas för en produktion av 8,000 standards och

sulfatfabriken utbyggas till en kapacitet av 15,000 ton sulfatmassa. Byggnadsarbetet,

som av bolaget påbörjats omedelbart, fortskred så att sågen kunde

sättas i gång i augusti 1928. Jämnt ett år senare hade även sulfatfabriken

varit färdig och kunnat påbörja driften. Byggnuidsprogramniet hade därmed

varit inom avsedd tid genomfört, utan att de beräknade kostnaderna nämnvärt

överskridits, och ledningen för företaget hade vid denna tid hyst de

bästa förhoppningar för framtiden. Yad anginge anläggningarnas effektivitet

hade dessa förhoppningar icke heller svikits utan snarare överträffats, i det

att såväl sågen som fabriken visat sig äga betydligt större kapacitet än som

från början beräknats.

Emellertid, framhåller bolaget, ter sig läget i ekonomiskt avseende tyvärr

nu mindre ljust till följd av de alltjämt vikande konjunkturerna å förevarande

område. Härom uttalar sig bolaget på följande sätt.

Alltsedan driften vid sågverket kommit i gång, hade marknaden för sågade

trävaror varit trög med oupphörligt fallande priser. Icke desto mindre

hade det hittills lyckats bolagsledningen att bedriva denna gren av verksamheten

så, att den gått ihop och till och med visat något överskott. Däremot

hade förhållandena på sulfatmarknaden utvecklat sig på ett sätt, som

vållat bolaget stora förluster. Priset för sulfatmassa, som vid tiden för bolagets

tillkomst stått åtskilligt över 200 kronor per ton och i de kalkyler,

som legat till grund för bolagsbildningen, upptagits till 185 kronor per ton,

hade nämligen sedermera sjunkit med mera än 50 ?6. Hedan vid tiden för

sulfatfabrikens igångsättande hade priset legat under 185 kronor per ton,

och under år 1930, som vore att betrakta såsom bolagets första verksamhetsår

med full drift, syntes medelpriset hava utgjort omkring 100 kronor

per ton. Omräknat för ett års tillverkning av 20,000 ton läge alltså utförsäljningspriset

nu (20,000 X 85) 1,700,000 kronor lägre för år räknat än enligt

den ursprungliga kalkylen.

Under hänvisning härtill anför bolaget, att bolaget kunde motstå de starka

påfrestningarna av de rådande konjunkturerna endast under förutsättning att

bolaget väsentligen erhölle bifall till sina i framställningen gjorda yrkanden.

Börande de allmänna skäl, vilka enligt bolagets mening tala för ett ytterligare

statsingripande till förmån för bolaget, har bolaget härefter anfört följande.

Såsom aktieägare i bolaget och såsom förläggare för föreningen Nederkalix

industri u. p. a. vore staten den ojämförligt största intressenten i

ifrågavarande företag och ägde i denna egenskap det avgörande inflytandet

på frågan örn bolagets fortbestånd. Men det allmännas intressen i företaget

vore ingalunda begränsade till det direkta och indirekta delägarskapet. För

genomförande av en rationell skogsskötsel vore det, såsom ofta framhållits,

för staten såsom ägare av mer än 60 % av skogsarealerna utefter Kalix och

Torne älvar av största vikt att inom orten hava en fast avnämare för det

mindervärdiga virke, som icke kunde finna användning annorledes än som

sulfatved. Därtill komme de sociala synpunkterna, som ingalunda vore de

minst betydelsefulla. Vid Karlsborgsverken vore fast anställda i medeltal

400 man, vilka i händelse av driftsinställelse skulle bliva arbetslösa. Över

700 man med 200 ä 300 hästar hade därjämte vinterarbete hos bolaget vid

dess drivningar i skilda delar av länet. Verkningarna av en driftsinställelse

skulle .även sträcka sig till övriga sågverk i Tvalixdistriktet, vilka för när
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 197.

varande levererade sitt sågavfall till sulfatfabriken men sannolikt skulle

nödgas nedlägga driften, om dessa leveransmöjligheter upphörde. En sådan

allmän driftsinställelse i Kalixdistriktet, omfattande över 1,000 arbetare, skulle

bliva av ödesdiger art först och främst för Nederkalix kommun men även

för angränsande kommuner och därmed även för länet i dess helhet. Uppehållandet

av industrien vid Karlsborg, så länge någon möjlighet därtill vore

för handen, torde därför få anses vara ett allmänintresse av den allra största

betydelse. Då därtill bomme, att de svårigheter, med vilka bolaget för närvarande

hade att kämpa, uteslutande vore att tillskriva en vidrig konjunktur,

som inträffat innan bolaget vunnit nödig styrka att motstå densamma, men

å andra sidan ingen anledning funnes att misströsta om framtiden och möjligheterna

att i det långa loppet göra företaget räntabelt, syntes tvekan

knappast behöva råda därom, att ett ytterligare ingripande nu från statens

sida stöde i full överensstämmelse med statens intressen.

Bolaget behandlar härefter frågan örn behovet av nytt leveranskontrakt med

domänstyrelsen och uttalar sig därom på följande sätt:

Det gällande råvarukontraktet med domänstyrelsen vore baserat på ett

lägsta pris för sågade trävaror av £ 13.5/— per standard för 7 " osorterad

furubattens f. o. b. Härnösands distrikt, med glidande skala uppåt för varje

ökning av 10/— per standard. Massavedspriset vore beräknat på grundval

av 220 kronor per engelsk ton prima kraftmassa, likaledes med glidande

skala uppåt. Någon prissänkning vid sjunkande priser å den färdiga varan

medgåve kontraktet däremot icke, beroende på att man vid tiden för kontraktets

uppgörande ansett sig icke behöva räkna med någon ytterligare

nedgång i trävarupriserna. Följden därav hade blivit, att bolaget nu nödgades

inköpa huvudparten av sitt råvarubehov till priser, som läge avsevärt över

allmänna marknadens och omöjliggjorde ekonomisk produktion. För bolagets

fortsatta verksamhet vore det därför en tvingande nödvändighet att få till

stånd en revision av detta kontrakt, så att råvarupriserna bringades i bättre

relation till den förädlade varans marknadspris. I sådant syfte hade med domänstyrelsen

förts förhandlingar, som resulterat i ett förslag till avtal, vilket

vore av beskaffenhet att även vid en vikande konjunktur möjliggöra driftens

uppehållande.

Berörda avtalsförslag, som bifogats bolagets framställning, skiljer sig från

nu gällande avtal huvudsakligen i följande avseenden.

Förslaget avser att gälla virkesleveranser under åren 1932—1936, i följd

varav någon ytterligare leverans emot det nuvarande kontraktet utöver det

virke, som nu överlämnats till bolaget för avverkning innevarande vinter, ej

skulle ske.

Enligt förslaget skulle emellertid såväl säljare som köpare äga att — efter

Kungl. Maj:ts medgivande — inställa ytterligare leveranser enligt kontraktet

efter fullgörandet av 1934 års leverans.

Enligt förslaget skulle domänverket åtaga sig att verkställa och bekosta

utdrivningen av virket samt bolaget befrias från skyldigheten att taga emot

jämväl den vid avverkningen utfallande sulfitveden.

Priset för sågtimret skulle regleras enligt en tämligen jämnt glidande skala,

däri priset ställts i visst förhållande till det medelförsäljningspris per standard,

som bolaget under leveransåret erhölle för samtliga virkesdimensioner.

Lägsta priset — 331/, öre per toppmätt cylinderkubikfot — skulle utgå vid

ett medelförsäljningspris av 158 kronor per standard. Priset på sågtimret

skulle alltså regleras efter det medelpris bolaget i verkligheten erhölle för

sitt virke samma år som timret utflottacles. På motsvarande sätt var priset för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 197.

sulfatveden bestämt. Lägsta priset skulle bär utgöra 20 öre per flottningskubikfot,

vilket pris skulle utgå vid ett medelförsäljningspris under leveransåret

per 1,000 kg. f. o. b. Karlsborg av högst 122 kronor 50 öre.

Enligt avtalsförslaget skulle den huvudsakliga betalningen erläggas i avräkning

den 15 september samma år som leveransen skett samt definitiv

slutlikvid erläggas den 31 december samma år, vilket innebär, att kredittiden

skulle i huvudsak bliva den för domänverkets samtliga övriga virkesleveranser

gällande.

Enligt förslaget skulle vidare bolaget för fullgörande av den bolaget

enligt leveransvillkoren åliggande betalningsskyldigheten ställa av domänstyrelsen

godkännbar bankgaranti för det närmast följande årets leverans.

I sin framställning hemställer nu’ bolaget, att det gällande kontraktet

måtte få ersättas av ett kontrakt, innehållande de i avtalsförslaget intagna

bestämmelserna, dock med den jämkning, att bolaget förutsatte, att det

äldre kontraktets bestämmelser angående betalningstid och säkerhet skulle

bliva gällande även i det nya avtalet.

Bolaget har härefter ingått på frågan örn bolagets kapitalbehov och därvid

meddelat, att — i överensstämmelse med vad som tidigare planerats —

bolaget med aktiebolaget Svenska handelsbanken träffat avtal örn förlagskredit

å högst 4,500,000 kronor, vilken kredit dock icke skulle få utnyttjas

till högre belopp än som motsvarade värdet av bolagets råvara- och lagertillgångar.

I anslutning härtill har bolaget anfört följande. •

Genom det våldsamma prisfallet å massa och i mindre mån även till

följd av minskat värde å råvarulagret hade i säkerheten för förlagskrediten

uppstått en brist, som av banken för närvarande beräknades tili 1,105,000

kronor och för vilken banken fordrade täckning. Därjämte hade bolaget

en förfallen skuld till domänstyrelsen för levererat virke å c:a 260,000 kronor.

Slutligen erfordrades för driftens uppehållande under tiden till den

1 juni 1931 ett driftsförlag av c:a 635,000 kronor. Det nu erforderliga

kapitalbehovet rörde sig sålunda örn c:a 2,000,000 kronor. Förlagets värde

komme visserligen, i den mån förädling skedde, att under vinterns lopp

undan för undan stiga, varigenom kreditmöjligheterna ökades, men då man

ej säkert kunde räkna med att skeppningarna komme i gång förrän i slutet

av juni, kunde å andra sidan uppstå behov av större driftsförlag än det av

bolaget beräknade. Ett belopp av c:a 2,000,000 kronor torde alltså få anses

oundgängligen erforderligt.

Under framhållande av att det redan vid tiden för bolagets tillkomst

uttalats allvarliga farhågor för att bolagets aktiekapital i händelse av fallande

konjunkturer skulle visa sig otillräckligt samt att dessa farhågor i

oroväckande hög grad besannats, uttalar härefter bolaget den uppfattningen,

att det syntes mest rationellt, att det nu erforderliga kapitaltillskottet anskaffades

genom ökning av aktiekapitalet. Enligt bolagets mening borde det

sålunda erforderliga nya aktiekapitalet i sin helhet tecknas av staten. Bolaget

har därför i denna del hemställt, att Kungl Majit måtte för 1931 års

riksdag framlägga proposition örn anvisande av ett anslag å 2,000,000 kronor

i och för nyteckning av aktier i bolaget.

Slutligen har bolaget — under åberopande av vad bolaget anfört angående

relationen mellan nuvarande försäljningspriser och råvarupriset enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över Kalixbolagets

framställning.

Länsstyrelsen

i Norrbottens

län den 29

december 1930.

Domänstyrelsen

den 7

januari 1931.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

gällande kontrakt nied domänstyrelsen — som redan antytts ifrågasatt, huruvida

icke för att ytterligare lätta bolagets ställning under den rådande lågkonjunkturen

någon nedsättning i sistnämnda priser kunde medgivas för det

virke, som komme att avverkas under innevarande vinter.

Bolagets framställning har, som förut nämnts, till Kungl. Majit överlämnats

av länsstyrelsen i Norrbottens län med skrivelse den 29 december 1930. I

anslutning till framställningens innehåll har länsstyrelsen därvid yttrat sig

sålunda.

Då år 1928 genom statsmakternas direkta medverkan Kalix träindustriaktiebolag

bildades och därmed förutsättningar skapades för återupplivandet

av den genom aktiebolaget Ytterstfors-Munksunds konkurs lamslagna trävaruindustrin

i Kalixbygden, hade man all anledning att hysa de bästa förhoppningar

örn det nystartade företaget. Särskilt hade stora förväntningar

knutits vid sulfatfabriken, som ej blott hade betraktats som det oumbärliga

stödet för den betryckta sågverksindustrien i orten och som erforderlig för

underlättandet av att särskilt det vid gallringen i skogarna erhållna småvirket

skulle komma till nyttig användning, utan även med dåvarande konjunktur

hade beräknats komma att lämna mycket god vinst. I det förra

avseendet hade fabriken visserligen fyllt sin uppgift, men den beräknade

vinsten hade tyvärr alldeles uteblivit oell i stället hotades nu företaget av

allvarliga förluster genom det våldsamma prisfall å sulfatmassa, som inträtt

omedelbart efter det produktionen kommit i gång. De svårigheter, i vilka

företaget nu sage sig invecklat, syntes, såvitt länsstyrelsen kunde bedöma,

helt och hållet få tillskrivas den sällsynt vidriga konjunkturen, vars tryck

det kapitalsvaga bolaget icke varit i stånd att med egna krafter uthärda.

Såväl för ett rationellt tillgodogörande av statens och enskildas skogstillgångar

i övre Norrbotten som för bemästrandet av försörjningsproblemet

för den i snabb tillväxt stadda befolkningen i dessa trakter vore Kalixindustrin

av oerhört stor betydelse, något som statsmakterna genom sin

redan lämnade medverkan för denna industris rekonstruktion till fullo erkänt.

Staten syntes därför icke heller böra undandraga sig att nu lämna

det ytterligare stöd, som erfordrades för att sätta företaget i stånd att övervinna

lågkonjunkturens svårigheter. Skulle driften vid Karlsborg komma

att nedläggas, vore det anledning förmoda, att detta skulle föra med sig

allmän driftsinställelse vid övriga sågverk i distriktet, d. v. s. läget skulle

bliva detsamma som före rekonstruktionen och statens dittills gjorda uppoffringar

utan värde.

På grund av det nuvarande ogynnsamma läget inom trävaruindustrin

kunde måhända ifrågasättas, att driften tills vidare i avvaktan på bättre

konjunktur borde nedläggas. Med hänsyn till de synnerligen besvärliga och

svåröverkomliga konsekvenser ur arbetslöshetssynpunkt, som detta skulle

medföra, syntes det dock länsstyrelsen påtagligt, att staten hade anledning

anlägga delvis andra synpunkter på denna fråga än ett helt enskilt

företag.

Under hänvisning till det anförda har länsstyrelsen hemställt, att sådana

åtgärder måtte vidtagas, som kunde vara ägnade att sätta bolaget i stånd

att fortfarande uppehålla driften vid Karlsborg.

Till följd av remiss avgav domänstyrelsen den 7 januari 1931 utlåtande i

ärendet. Däri har domänstyrelsen — efter erinran att enligt gällande leveranskontrakt

betalningsskyldighet för bolaget inträdde först två år efter det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 107.

virket utlämnats ävensom att domänstyrelsen vore berättigad att omedelbart

häva kontraktet, därest betalningsskyldigheten ej fullgjordes — till en början

anfört följande.

Å kontraktet hade följande virkesleveranser skett, nämligen:

år 1927, uppgående till..................... kronor 487,414: 31

» 1928, » » » 503,070:63

» 1929, » » » 469,373:07

» 1930, » >•■ » 449,416:49

tillsammans kronor 1,909,274: 50.

Därav hade likviden för 1927 års leverans erlagts. Sedan den till betalning

den 15 september 1930 förfallna virkeslikviden för 1928 års leverans å 503,070

kronor 63 öre emellertid uteblivit, hade domänstyrelsen — med hänsyn till

att bolagets styrelse hos Kungl. Maj:t gjort framställning örn anstånd med

erläggande av ifrågavarande belopp — ännu icke uppsagt kontraktet.

Sedan det likväl under senare hälften av november 1930 visat sig, att ej

heller den i bolagets nämnda framställning örn betalningsanstånd i utsikt

ställda delvisa likviden per den 15 november 1930 av bolaget fullgjordes,

och ej heller något Kungl. Maj:ts beslut i fråga örn av bolaget begärt betalningsanstånd

meddelats, ansåg sig domänstyrelsen ■— i avsikt att i händelse

av bolagets likvidation så långt möjligt söka nedbringa domänverkets engagement

i företaget — vid sagda tidpunkt böra påkalla att bolaget, intill

dess betalningsfrågan blivit ordnad, vidtoge åtgärder för inställande av

innevarande vinters avverkningar. I telegram av den 24 november 1930

hade bolaget meddelat, att order givits örn avverkningarnas inställande. Av

domänstyrelsen framlagt förslag till möjliggörande av bolagets fortsatta

virkesdrivningar hade ej av bolagets styrelse utnyttjats.

Sedermera hade enligt från riksbanken den 22 december 1930 erhållet

besked bolaget inbetalat 250,000 kronor i avräkning å skulden för 1928 års

leverans. Beträffande den ännu oguldna delen av skulden för 1928 års

leverans jämte därå belöpande ränta hade däremot Kungl. Maj:t ännu ej

meddelat styrelsen något besked.

Domänstyrelsen berör härefter frågan örn de förluster, som uppkommit

för bolaget, samt i vad mån dessa förluster vore en följd av de kontrakterade

råvarupriserna. I denna del anför styrelsen bland annat.

Enligt av bolaget lämnade uppgifter hade å bolagets sågverksrörelse under

år 1929 uppkommit viss vinst. Ett mindre överskott å denna rörelse hade

uppkommit jämväl under år 1930. Däremot hade å bolagets sulfatfabrikation

under sistnämnda år uppstått en driftsförlust av 31 kronor per ton.

Då den av domänstyrelsen enligt gällande kontrakt levererade årliga kvantiteten

siilfatved utgjorde cirka 500,000 flottningskubikfot, motsvarande omkring

2,600 ton sulfatmassa, kunde bolagets förlust å nämnda kvantitet under

år 1930 uppskattas till omkring (2,600 X 31) 80,000 kronor.

Det stubböre domänstyrelsen fått tillgodoräkna sig för sulfatveden hade

i medeltal uppgått till 6 öre per kubikfot eller alltså under år 1930 till

(0,0 G X 500,000) 30,000 kronor. Då bolaget i sin framställning uppgivit en

minskning i den beräknade årsinkomsten av ej mindre än 1,700,000 kronor,

vore det därför uppenbart, att endast en mycket obetydlig del därav kunde

tillskrivas råvarupriset.

I vad mån och till vilka priser bolaget företagit råvaruinköp i öppna

marknaden, hade styrelsen icke varit i tillfälle att kontrollera.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Domänstyrelsen öyergår härefter till bolagets framställning örn nytt leveranskontrakt

med styrelsen och anför i sådant hänseende till en början följande.

Redan vid de förhandlingar, som under år 1927 förts beträffande det

nuvarande råvarukontraktet, hade styrelsen framhållit det för alla parter

betänkliga i långfristiga kontrakt och för sin del avstyrkt en längre giltighetstid

för den nuvarande prisskalan än fem år, medan riksdagen medgivit

bolaget en giltighetstid för densamma av tio år.

Ehuru det nuvarande råvarukontraktet under åren 1927—1929 för domänverket

medfört förluster i jämförelse med de priser, som virket från statsskogarna

under nämnda år betingat i öppna marknaden, och statsverket sålunda

jämväl i detta avseende gjort ej obetydliga insatser i företaget samt

först vid nu inträdda prisläge en viss priskompensation för domänverket

härför skulle uppkomma, ansåge sig styrelsen likväl, inför de särskilda förhållanden,

som vore förknippade med företaget ifråga, för sin del ej böra

motsätta sig en omläggning av leveranskontraktet från och med 1932 års

leverans, därvid styrelsen tillstyrkte en kontraktstid av fem år med möjlighet

för båda parterna att — efter Kungl. Maj:ts prövning — redan efter tre år

uppsäga kontraktet.

Enligt domänstyrelsen borde emellertid nytt leveranskontrakt med bolaget

ingås allenast under förutsättning dels att en lämplig form kunde utfinnas för

det gällande kontraktets hävande, i vad detsamma avsåge ytterligare leveranser,

dels ock att styrelsen i enlighet med 1928 års riksdagsbeslut, sådant styrelsen

fattat detsamma, hölles skadeslös för uppkomna förluster på grund

av sistnämnda kontrakt.

Domänstyrelsen redogör härefter för vissa smärre jämkningar i det av

bolaget ingivna kontraktsförslaget, vilka av styrelsen påyrkats och mot vilka

bolaget i skrivelse till styrelsen den 28 december 1930 förklarat sig icke

hava något att erinra.

Domänstyrelsen, som bifogat sitt utlåtande det förslag till leveranskontrakt,

örn vilket bolaget och styrelsen slutligen i huvudsak enats, har bland de

fördelar, vilka genom nämnda förslag skulle tillerkännas bolaget, framhållit

dels bestämmelsen örn att virkesutdrivningen skulle övertagas av styrelsen,

vilken bestämmelse enligt styrelsen kunde beräknas minska bolagets kapitalbehov

med omkring 200,000 kronor per år, dels — och framför allt — de

ändrade råvarupriserna. I sistnämnda hänseende har styrelsen anfört, bland

annat, följande.

Under det att det nuvarande kontraktets prisskala för sågtimret vore

orörlig nedåt och rörde sig uppåt med endast 1/2 öre per kubikfot för varje

10/— per standard prisstegring å virket med basis vid £ 13.5/— för 7" furubattens

samt reglerades i förhållande till medeltalet för exportpriserna inom

Härnösands distrikt endast under de första sex månaderna det år, då timret

utflottades, medgåve det nya kontraktsförslaget en tämligen jämn glidning

nedåt till ett exportprisläge av 158 kronor per standard och reglerades detsamma

av genomsnittspriset för samtliga virkesdimensioner inklusive splitved

av bolagets egna utskeppningar under hela det år timret utflottades.

Grunden för det gamla kontraktets timmerpriser hade utgjorts av en viss

medeltalsberäkning av de sågtimmerpriser, som ansågos hava erhållits under

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 197.

de tre år, som närmast föregått kontraktets upprättande. Priserna kade sålunda

ej närmare anknutits till marknadsläget, sådant detsamma kunde komma

att gestalta sig i öppna marknaden. Grunden för den glidande prisskalan

i det nya förslaget anlmöte sig däremot intimt till exportprisläget under

respektive år samt innebure dessutom, att sågtimmerpriset reglerades efter

det medelpris bolaget i verkligheten erhölle för sitt virke samma år som

timret utflottades, under det att övriga sågverksföretag nödgades företaga

sina råvaruinköp från statsskogarna enligt de priser, som gällde på hösten

före det år, då timret kunde utflottas, vilket senare givetvis innebure avsevärt

större risker.

För sulfatveden vore prisskalan i det nuvarande kontraktet fix vid ett

pris vid kusten av omkring 281/2 öre per kubikfot med en obetydlig stegring

uppåt vid prislägen för sulfatmassan av över kronor 220 per ton. Det

nya förslaget innebure däremot ett vedpris av endast 20 öre per kubikfot

vid nuvarande prisläge för sulfatmassan samt en mindre successiv höjning

först då sulfatmassepriset nådde upp i kronor 122: 50 per ton f. o. b. Kalix

distrikt. Då nuvarande utdrivnings- och flottningskostnader holle sig vid

omkring 20 öre per kubikfot, innebure leveransförslaget icke något rotviirde

för sulfatveden förrän sulfatmassan nådde över kronor 122: 50 per ton.

I fråga örn betalning stiden förklarar domänstyrelsen, att styrelsen för sin

del ansåge, att bolaget i det nya avtalet icke på sätt bolaget ifrågasatt borde

medgivas den extra kreditförmån, som bolaget tillförsäkrats enligt gällande

kontrakt, samt att i avtalsförslaget kredittiden därför i överensstämmelse

med vad som tillämpades vid domänverkets samtliga övriga virkesleveranser

bestämts till ett år.

Även beträffande säkerheten för fullgörande av bolagets förpliktelser hade,

framhåller domänstyrelsen, i avtalsförslaget intagits strängare bestämmelser

än i gällande kontrakt, i det att på yrkande av styrelsen i förslaget föreskrivits,

att bolaget skulle hava att årligen ställa av domänstyrelsen godkännbar

bankgaranti. Med hänsyn till de stora förmåner, som enligt avtalsförslaget

skulle tillkomma bolaget, har domänstyrelsen vidare förklarat, att

— för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäligt medgiva bolaget ytterligare

förmåner utöver dem, som innehölles i avtalsförslaget — styrelsen ansåge

sig böra med hänsyn till de statliga intressesynpunkter styrelsen hade

att företräda göra anspråk på samma garanti, som enligt styrelsen utgjorde

förutsättning för det gällande kontraktet, nämligen att domänstyrelsens eventuella

förluster på grund av kontraktet bleve domänstyrelsen gottgjorda.

I detta sammanhang har domänstyrelsen yttrat sig rörande bolagets framställning

örn lättnader jämväl för den virkeslev antitet, som enligt gällande kontrakt

avverkades av bolaget under innevarande vinter, samt anfört, att styrelsen

kunde tillstyrka nämnda framställning endast under förutsättning att styrelsen

erhölle gottgörelse såsom för förlust på grund av bristande fullgörande

av kontraktet från bolagets sida.

Gent emot den av bolaget och länsstyrelsen i Norrbottens län framförda

synpunkten i fråga om önskvärdheten av en lokal avnämare av det mindervärdiga

virke från statsskogarna, som icke kunde finna användning annorledes

än som sulfatved, har styrelsen vidare anfört, att denna synpunkt

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 173 haft. (Nr 197.) 648 3i 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

visserligen i princip vore riktig, men att densamma åtminstone för närvarande

för statsskogarna saknade praktisk ekonomisk betydelse, enär enligt

det nya kontraktsförslaget något som helst rotvärde för sulfatveden på de

flesta avverkningslokaler ej skulle erhållas, förrän en prisstegring å sulfatmassan

av 25 ä 30 % å nuvarande exportpriser inträdde.

Med anledning av bolagets framställning örn ytterligare kapitaltillskott har

domänstyrelsen härefter anfört i huvudsak följande.

Styrelsen hade icke varit i tillfälle att taga del av bolagets beräkningar

i fråga örn kapitalbehovet för rörelsens fortsättande. Styrelsen kunde därför

ej avgiva något ingående yttrande i detta avseende. Därest emellertid

beräkningarna beträffande sulfatmassetillverkningen — såsom av handlingarna

syntes framgå^— skulle vara baserade på ett medelförsäljningspris under

år 1931 av 115 ä 120 kronor per ton netto f. o. b. Karlsborg, förefölle det

styrelsen, som örn en ytterligare kapitalbrist skulle kunna befaras, örn den

sålunda beräknade höjningen i nu gällande sulfatmassepriser icke skulle inträffa.

Dylik brist vore även att befara med tanke på de ännu utestående

virkeslikviderna till domänstyrelsen, uppgående till inalles omkring 1,200,000

kronor, vilket belopp ej syntes täckas av det av bolaget nu begärda nya

kapitaltillskottet av 2,000,000 kronor.

Domänstyrelsen har till sist berört frågan örn inställande av driften vid

sulfatfabriken samt därom anfört huvudsakligen följande.

Med hänsyn till bolagets nuvarande kapitalbrist kunde det ifrågasättas,

huruvida det ej kunde vara lämpligt att tills vidare helt nedlägga driften

vid nämnda fabrik, då denna drift — oavsett varje rotvärde å sulfatveden —

för närvarande uppenbarligen tillskyndade bolaget förlust samt den inkomst

sågverksrörelsen nu kunde tillgodoräkna sig genom leverans av sågverksavfall

till sulfatfabriken endast ungefärligen motsvarade den direkta kostnad

bolaget finge vidkännas för barkning av sågtimret, vilken barkning endast

vore nödvändig, därest dylik leverans ifrågakomme.

Då även vid de övriga norrbottniska sågverken inkomsterna för eventuell

sulfathackleverans knappast överstege de direkta kostnaderna för barkningen

av sågtimret, betvivlade styrelsen, att ett nedläggande tills vidare av sulfatfabrikationen

vid Karlsborg skulle medföra av bolaget och länsstyrelsen

befarade driftsinställelser vid berörda sågverk.

Enligt vad styrelsen försport, skedde för närvarande icke någon leverans av

sulfathack från sågverket i Törefors till sulfatfabriken i Karlsborg. Det

komplement för sågverksindustrien, som sulfatmassetillverkningen hade

ansetts utgöra vid tiden för företagets start, kunde således -— vid nuvarande

prisläge för sulfatmassan — ej anses förefinnas i trakter, där barkning av

sågtimret ej på grund av andra omständigheter vore erforderlig.

Domänstyrelsen har emellertid framhållit, att ett driftstillestånd vid en

sulfatfabrik alltid medförde risk för förstöring och andra stora olägenheter

av skilda slag samt därför vore en åtgärd, som endast i nödfall vore att

tillråda. I

Domänstyrelsen

den

12 januari

1931.

I skrivelse den 12 januari 1931 har härefter domänstyrelsen framlagt vissa

beräkningar rörande de fordringsanspråk, som enligt styrelsens uppfattning

uppkommit i anledning av gällande, med bolaget avslutade leveranskontrakt

och det ifrågasatta upphörandet av detsamma. Enligt dessa beräkningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 197. 19

skulle styrelsens förlust under åren 1927—1930 kava uppgått till följande

belopp, nämligen

för år 1927 till ................................ 300,902 kronor

» » 1928 » ................................. 196,345 »

» » 1929 » ................................. 209,223

» » 1930 » ................................ 61,589 »

eller sammanlagt 768,059 kronor.

Beräkningarna grundade sig på skillnaden mellan de priser, som domänstyrelsen

erhållit för det virke, som under berörda år försålts på auktion

inom övre och nedre Norrbottens överjägmästaredistrikt, och de priser

styrelsen jämlikt gällande kontrakt betingat sig för det till bolaget under

samma år överlämnade virket.

Enligt domänstyrelsens tolkning av 1928 års riksdagsbeslut i Kalixfrågan

skulle styrelsen äga rätt att av skattemedel erhålla gottgörelse för de sålunda

uppkomna förlusterna.

Domänstyrelsen anför vidare, att — även om, i motsats till vad styrelsen

antoge, 1928 års riksdagsbeslut skulle tolkas så, att ersättning enligt berörda

grander endast skulle tillkomma domänstyrelsen under förutsättning av

bolagets oförmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt kontraktet — rätt

till ersättning nu uppkommit för styrelsen, sedan bolaget i sin skrivelse till

Kungl. Maj:t av den 27 december 1930 förklarat sig icke önska ytterligare

leveranser enligt kontraktet. Nyssnämnda belopp 768,059 kronor finge i så

fall betraktas såsom den av staten genom domänverket under åren 1927—1930

gjorda insatsen i företaget, som i följd av det gamla kontraktets upphörande

icke kunde genom fortsatt leverans återvinnas, och beloppet borde på denna

grund av bolaget återbäras.

Genom att bolaget i skrivelse den 27 december 1930 förklarat sig icke

vilja fullfölja det gällande kontraktet hade vidare enligt domänstyrelsen

för bolaget uppkommit skadeståndsskyldigliet gentemot statsverket på grand

av det bristande fullgörandet av kontraktet under den återstående kontraktstiden.

Yad angår detta skadestånd har styrelsen skilt mellan perioden

1931—1936, för vilken respektive priser äro i gällande kontrakt fixerade,

och perioden 1937—1941, för vilken priserna enligt kontraktet, därest endera

parten så påkallar, skola regleras i förhållande till de priser, som erhållas

i öppna marknaden vid virkesauktionerna i Norrbotten åren 1934—1935.

För förstnämnda tidsperiod har styrelsen med utgångspunkt från en beräknad

förlust av 7.5 öre per kubikfot för sågtimret och 8 öre per kubikfot för sulfatveden

uppskattat den ersättning, vartill styrelsen skulle vara berättigad,

för vart och ett av de i perioden ingående åren på följande sätt:

för 1,700,000 kbf sågtimmer ä 7''/2 öre 127,500 kronor

» 900,000 » massaved » 8 » 72,000 »

eller tillhopa 199,500 kronor

Sammanlagda ersättningen för nämnda sexårsperiod skulle i enlighet härmed

bliva (6 X 199,500) 1,197,000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kalixbolagct

don 16 februari

1931.

Kungl. Majus proposition nr 197.

För sistnämnda period har domänstyrelsen ansett något skadeståndsbelopp

nu icke kunna fixeras.

Domänstyrelsens ersättningskrav på grund av ifrågavarande kontrakt

omfattar således för närvarande ett belopp av sammanlagt (768,059 + 1,197,000)

1,965,059 kronor.

Domänstyrelsen anför till sist, att styrelsen med hänsyn till föreliggande

omständigheter ansett sig böra till Kungl. Majlis avgörande hänskjuta frågan,

i vilken utsträckning den domänstyrelsen tillkommande ersättningen för

förluster på grund av Kalixkontraktet borde utgå.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att domänstyrelsen redan i skrivelse

den 16 november 1929 anmält, att enligt styrelsens uppfattning på grund

av 1927 och 1928 års virkesleveranser uppkommit en förlust av sammanlagt

497,247 kronor. Detta belopp motsvarade den förlust, som kunnat rent siffermässigt

beräknas. Enär det till Kalixbolaget överlämnade virket utgjorts

av särskilt grova och följaktligen mera värdefulla dimensioner än de genomsnittliga,

hade den verkliga förlusten uppgått till större belopp. Det rådde

nämligen icke något tvivel om att, därest de till Kalixbolaget överlämnade

virkesposterna hade försålts på auktion, desamma skulle hava betingat ej

oväsentligt högre medelpris än de, efter vilka nyssnämnda förlustbelopp

uträknats. Ej heller kunde det råda något tvivel örn att ifrågavarande

virkespartier skulle hava kunnat placeras i öppna marknaden till minst de

angivna priserna och utan att inverka på prisläget för det i övrigt under

samma år försålda kronoskogsvirket. — Över denna framställning inhämtades

yttranden från Kalixbolaget och länsstyrelsen i Norrbottens län, vilka

båda anförde, att någon rätt till ersättning för domänstyrelsen enligt deras

mening icke förelåge. Jag återkommer i det följande till dessa yttranden,

i den mån deras innehåll icke återgår i senare avgivna utlåtanden. I

I anledning av domänstyrelsens här återgivna utlåtanden den 7 och 12

januari 1931 har länsstyrelsen i Norrbottens län, efter hörande av Kalix träindustriaktiebolag,

den 20 februari 1931 avgivit förnyat utlåtande.

Kalixbolaget, vars yttrande i ämnet är dagtecknat den 16 februari 1931,

meddelar däri inledningsvis, att anledningen till att domänstyrtlsens förslag

till möjliggörande av bolagets fortsatta virkesutdrivningar, då dessa på styrelsens

order i slutet av november 1930 blivit stoppade, icke av bolaget

utnyttjats varit den, att aktiebolaget Svenska handelsbanken vägrat lämna

erforderliga medel till arbetets utförande på de villkor, som i berörda förslag

angivits. Kalixbolaget anför härefter beträffande det gällande leveranskontraktet

i huvudsak följande.

Då domänstyrelsen omnämnde, att bolagets sågverksrörelse på basis av

det första kontraktets sågtimmerpriser under åren 1929 och 1930 lämnat

överskott, ville bolaget erinra därom, att detta överskott icke varit av den

storlek, att det ens räckt till för erforderliga avskrivningar och amorteringar,

samt att bolaget städse kunnat i den öppna marknaden komplettera

sitt timmerbehov till priser, som understigit de i kontraktet stipulerade.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 197. 21

För närvarande läge också det öppna marknadspriset minst 6 öre per kubikfot

lägre än kontraktets priser.

Domänstyrelsen syntes vilja göra gällande, att den förlust bolaget lidit

på den enligt kontraktet levererade sulfatveden icke skulle vara av någon

praktisk betydelse. Däremot ville bolaget invända, att detsamma enligt

kontraktet varit nödsakat mottaga i runt tal 900,000 kubikfot massaved

årligen, vilket för innevarande års leverans vore fördelat på omkring 600,000

kubikfot sulfatved oell 300,000 kubikfot granmassaved. På detta virke

bade bolaget årligen gjort förluster, då kontraktspriset städse legat högre

än priset i den allmänna marknaden. För årets leverans syntes denna förlust

i nuvarande stund kunna beräknas till 9 öre per kubikfot på sulfatveden

och 11 öre på granmassaveden, vilket motsvarade ett belopp av nära

90,000 kronor. Örn till detta belopp lades den förlust, som drabbade bolaget

för samma års timmerleverans med 6 öre för 1,700,000 kubikfot, bleve

det merpris utöver priset i allmänna marknaden, som bolaget hade att betala

för det under avverkning varande virket, i runt tal 190,000 kronor, vilken

förlust leonline att drabba 1931 års verksamhet. Aven med ett eventuellt

tillskott i aktiekapitalet av 2,000,000 kronor torde en sådan nedskrivning å

det inneliggande lagrets värde för bolaget bliva mycket kännbar och svår att

bära, varför bolaget ville upprepa sin förut gjorda hemställan, att ifrågavarande

leveranser hnge likvideras enligt samma prisskala, som föresloges att

gälla i det nya kontraktet. Skulle Kungl. Majit icke anse sig kunna bifalla

nedprutningen i sin helhet, ville bolaget likväl uttala den förhoppningen, att

framställningen måtte bliva beaktad i den utsträckning, som kunde vara

möjlig, och ansåge bolaget då i första rummet en prisreduktion beträffande

massaveden befogad. Med hänsyn till rådande förhållanden syntes

det bolaget rimligt, att en sådan reduktion komme till stånd såsom en övergångsbestämmelse

till det nya kontraktet, utan att domänstyrelsen berättigades

att därför utfå särskild ersättning av statsmedel.

Att det nu gällande, 15-åriga kontraktet redan efter mindre än 3 år visat

sig vara för bolaget omöjligt att fullfölja berodde enligt bolagets mening

därpå, att kontraktets priser vore fasta under ett visst prisläge, det vill

säga icke toge någon hänsyn till prisfall å den förädlade varan. Bolaget

ville i detta sammanhang erinra örn att vid de förhandlingar med domänstyrelsen,

som föregått upprättandet av nämnda kontrakt, bolagets representanter

med kraft hävdat den uppfattningen, att en även nedåt glidande skala

vore nödvändig, men att sagda representanter — på grund av domänstyrelsens

bestämda motstånd — icke lyckats vinna gehör för sina önskemål. Att den

vid berörda förhandlingar av bolagets ombud förfäktade ståndpunkten varit

fullt berättigad torde framgå av det förhållandet, att domänstyrelsen nu ställt

sig tillmötesgående till en sådan omläggning av kontraktet, att råvaruprisen

ställdes i relation till försäljningspriset å den färdiga varan.

Beträffande det liga kontraktsförslaget har bolaget härefter yttrat sig sålunda.

Bolaget ville ånyo uttala den uppfattningen, att det nya kontraktet, örn

det komme till stånd, skulle göra det möjligt för bolaget att även under

ogynnsamma konjunkturer driva rörelsen utan förlust, dock under förutsättning

av normal drift och ett sulfatmassepris ej understigande lid kronor

per ton. Mot den slutliga utformning, som kontraktsförslaget i domänstyrelsens

skrivelse erhållit, hade styrelsen ej annan erinran att göra jin beträffande

säkerhet och betalningstid, vilken senare, liksom förut, borde utsträckas

ett år utöver den i dylika fall vanliga mot den säkerhet och den

ränta, som enligt don hittills gällande överenskommelsen godtagits.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 197.

Bolaget ville ingalunda förneka, att det lija kontraktet för bolaget innebure

vissa fördelar. Dessa fördelar i jämförelse med det förutvarande

gjorde sig dock gällande huvudsakligen endast under låga konjunkturer å

trävarumarknaden, under det att höga trävarupriser komme att överflytta

fördelarna på försäljaren. Ett utförsäljningspris av omkring 200 kronor per

standard medförde nämligen samma pris per kubikfot sågtimmer som enligt

det gamla kontraktet, oell en stegring i utförsäljningspriset till exempelvis

250 kronor skulle giva domänstyrelsen ett med 10 öre per kubikfot stegrat

pris för råvaran. Vid jämförelse med det äldre kontraktet vore det således

helt beroende på blivande konjunkturer vilken av parterna, domänstyrelsen

eller bolaget, som bomme att draga fördel av det nya. Under alla

förhållanden medförde det nya kontraktet i ett avseende en avgjord försämring

för bolaget, nämligen beträffande det levererade timrets medelkubik,

som enligt det ursprungliga kontraktet ej finge understiga 6.5 cylinderkubikfot

per sågtimmer men enligt det senare gjordes beroende av medeltalet

för den totala utstämplingen inom försäljningsområdet, vilket med all sannolikhet

komme att medföra en nedsättning i medelkubiken av omkring 1

kubikfot per stycketal timmer, ett förhållande som i sin ordning medförde

en icke ringa fördyring i produktionskostnaderna.

Den nedsättning i bolagets utgifter för skogsadministrationen, som kunde

bliva en följd av att domänstyrelsen ombestyrde avverkningen, hade redan

tagits i beräkning vid åsättande av kubikfotpriset i det nya kontraktet, och

någon nämnvärd förenkling i administrationen kunde svårligen tänkas, då

bolaget fortfarande vore hänvisat att täcka en del av sitt råvarubehov i den

öppna marknaden. Därtill komme, att bolaget hade att erlägga halva kostnaden

för intumningen.

Bolaget anför vidare följande.

Domänstyrelsen ifrågasatte, huruvida det ej — särskilt nied hänsyn till

bolagets nuvarande kapitalbrist — vore lämpligt att tills vidare helt inställa

driften vid sulfatfabriken, då densamma syntes tillskynda bolaget förlust och

den inkomst, som sågverksrörelsen i form av sulfathaek kunde tillgodogöra sig

av sågverksavfallet, ungefärligen syntes motsvara den direkta kostnad, som

barkningen medförde. Däremot ville bolaget genmäla, att ett nedläggande

av driften vid Karlsborg för närvarande svårligen kunde ske, enär såväl

virke som rå- och förrådsmaterialier funnes i förlag för närmast kommande

års förbrukning, vilka råvaror, örn de icke komme till användning, skulle

avsevärt försämras och delvis helt förstöras. I fråga örn sulfathacken hade

sågen därav, sedan barkningskostnaderna fråndragits, en nettoinkomst av

minst 4 kronor per tillverkad standard, och för den händelse fabriken nedlades

komme kostnaderna för avfallets bortskaffande att fördyra tillverkningen

vid sågen med omkring 8 kronor per standard.

Domänstyrelsen hade vidare uttalat sina tvivelsmål i fråga om den påstådda

inverkan på närliggande sågverk ett nedläggande av driften vid

Karlsborg skulle komma att medföra. Bolaget hade i detta avseende genom

uttalanden från initierat håll fått den bestämda uppfattningen, att anläggningarna

vid Axelsvik och Båtskärsnäs, som droges med stora ekonomiska

svårigheter, med säkerhet komme att nedlägga driften, för så vitt ej sågverken

i fråga finge till Karlsborg leverera sitt avfall, vilken leverans för

dem representerade ett årligt värde av bortemot 200,000 kronor.

Bolaget har härefter ingått på ett bemötande av domänstyrelsens i skrivelsen

den 12 januari 1931 gjorda framställning örn ersättning av skattemedel för den

förlust, som styrelsen skulle hava lidit dels på sina enligt kontraktet utförda

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 23

leveranser och dels på de kontrakterade leveranser, som styrelsen icke fått

fullgöra.

Därvid Ilar bolaget framhållit, att bolaget på grund av domänstyrelsens

i det föregående berörda skrivelse den 16 november 1929 med anmälan örn

uppkommen förlust i anledning av Kalixkoutraktet avgivit yttrande den 30

december 1929, vari bolaget bland annat anfört följande.

Domänstyrelsen hade i sin skrivelse den 16 november 1929 givit en oriktig

tolkning åt 1928 års riksdags uttalande rörande ersättande av eventuella

förluster med skattemedel. Detta uttalande hade innehållit, att därest förlusten

skulle genom ett beslut i överensstämmelse med den i uttalandet

avsedda propositionen uppkomma för domänverket eller postsparbanken,

riksdagen förutsatte, att sådana förluster skulle täckas av staten med skattemedel.

Genom 1928 års riksdagsbeslut hade emellertid icke gjorts andra

ändringar i förutvarande och av 1927 års riksdag godkända grunder för

statsingripandet än beträffande krediten och säkerheten därför. Domänstyrelsens

begäran att i statsgarantien även få innesluta de kontraktspriser,

som domänstyrelsen själv föreslagit som affärsmässiga och vid vilkas bestämmande

domänstyrelsen haft fria händer, saknade stöd i riksdagens

beslut och kunde i sak icke anses rimlig.

Även örn domänverket haft rättighet till prisreglering genom statsmedel

av sina affärer med Kalixbolaget, skulle en sådan likväl ej kunnat ifrågakomma,

förrän efter det att en tioårsperiod förflutit av koncessionstiden.

Kontraktet bestämde nämligen, att båda parterna till dess vöre bundna vid

de avtalade priserna, och man svävade därför tills vidare i okunnighet örn

på vilken sida vinst och förlust för kontraktstiden i genomsnitt komme

att stanna.

Bolaget hade i yttrandet den 30 december 1929 vidare lamnat en redogörelse

för de kostnader bolaget haft för det enligt kontraktet under år

1927 utstämplade virket. Enligt denna redogörelse hade bolagets utgifter

för virket överstigit den allmänna marknadens priser för motsvarande virke

med följande belopp per kubikfot utsorterad vara, nämligen med 0.4 5 öre

för sågtimret, med 7.37 ä 5.37 öre för furumassaveden och med 3.96 öre för

granmassaveden. I följd därav hade bolagets merkostnader på grund av

kontraktet för nämnda år uppgått till närmare 60,000 kronor.

Bolaget hade därefter i samma yttrande vidare anfört följande.

Man skulle möjligen beträffande den gjorda jämförelsen med virkespriserna

i den öppna marknaden kunna säga, att bolagets betydande råvarubehov

icke skulle kunna fyllas genom köptimmeraffärer, eller, örn så vore möjligt,

att bolagets uppträdande som timmerköpare skulle ytterligare driva

priserna i höjden. En sådan anmärkning hade mycket som talade för sig,

och bolaget uppskattade till fullo fördelen av att det huvudsakliga, virkesbeliovet

vore genom kontraktet med domänverket tryggat för en följd av ar

framåt. Å andra sidan finge icke förbises, att under frånvaro av denna

leverans motsvarande kvantum skulle av domänstyrelsen årligen utbjudas

på auktionerna, och det måste starkt dragas i tvivelsmål, huruvida domänstyrelsens

förmodan vore riktig, att det till Kalixbolaget levererade virket

skulle kunna hava placerats i öppna marknaden till minst de av domänstyrelsen

angivna priserna och utan att inverka på prisläget för det övriga

under samma år försålda kronoskogsvirket.

För sin del vore bolaget övertygat örn att så icke skulle hava blivit fallet.

Detta sammanhängde med en annan omständighet,, som vid bedömandet av

dithörande förhållanden icke finge lämnas ur räkningen. Det vore en känd

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 197.

sak, att domänverket på sina auktioner i de övre distrikten finge mer betalt

för sitt virke än någon annan. Detta berodde huvudsakligen därpå, att då

trävarubolagen i södra Norrland såge sig örn efter råvara för att täcka toppbehovet,

de helst riktade blicken norrut, där kronostämplingarna innehölle

en större procent av de grövre virkessortiment, som dels redan vore uttagna

på deras egna skogar, dels icke i nämnvärd myckenhet vore till finnandes i

de virkesposter, som av enskilda skogsägare salufördes. Då emellertid trävarubolagen

vore i trängande behov av detta grövre virke för att vid sågverken

kunna framställa en för köparna begärlig specifikation, överbetalade

de gärna en och annan sådan timmerpost och räknade på att få denna uppoffring

ersatt genom större lättsåldket och högre pris för stocknotans mindre

begärliga dimensioner. Man skulle vänta, att fraktkostnaden av timret skulle

motväga fördelen av sådana inköp, men så vore icke fallet, emedan de sydnorrländska

sågverken finge så mycket mera betalt för sina trävaror, att

denna kostnad bleve täckt.

Det läge emellertid i sakens natur, att en sådan överbetalning blott i

måttlig utsträckning kunde praktiseras, och det vore givet, att en större tillgång

till grövre stämplingar vid kronoskogsauktionerna mycket snart skulle

bliva märkbar. Den av domänstyrelsen gjorda jämförelsen med de priser,

som erhållits vid kronoskogsauktionerna, vore alltså icke berättigad, och de

priser, som bolaget haft att erlägga, vore så höga, att man icke kunde grunda

en sund trävaruindustri på virkesleverans till dylika priser.

På sålunda och i övrigt anförda skäl hade bolaget hemställt, att domänstyrelsens

skrivelse icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sitt den 16 februari 1931 dagtecknade yttrande har Kalixbolaget beträffande

domänstyrelsens ersättningskrav för enligt kontraktet utförda leveranser

ytterligare anfört, att eftersom bolaget, enligt vad tidigare utvecklats, å

1930 års leverans, det vill säga det virke, som nu vore under avverkning,

hade att erlägga ett merpris utöver allmänna marknadens av omkring 190,000

kronor, men domänstyrelsen icke desto mindre framställt ersättningsanspråk

för samma virkesleverans med 61,589 kronor, det pris, som styrelsen

ansåge sig berättigad att erhålla för samma leverans, skulle med omkring

250,000 kronor överstiga marknadspriset. Bolaget kunde icke finna, att ett

dylikt krav vore befogat.

I fråga härefter örn domänstyrelsens skadeståndskrav ä 1,197,000 kronor på

grund av bolagets bristande fullgörande av kontraktet under den återstående

kontraktstiden har bolaget yttrat sig på följande sätt.

Bolaget måste bestämt hävda, att detta krav saknade hemul. Förhållandet

vore ju det, att både bolagsledningen och domänstyrelsen kommit underfund

med, att det gällande kontraktet under rådande konjunktur vore omöjligt

att tillämpa, och efter förhandlingar mellan parterna hade man därför enats

örn ett nytt kontrakt, varigenom det äldre hävdes. Det borde under sådana

omständigheter icke gärna kunna vara tal örn några skadeståndskrav, och

dylika hade icke heller avhörts, medan förhandlingarna pågingo.

I övrigt måste bolaget finna, att, även örn kontraktsbrott vore för handen,

det likväl icke kunde vara riktigt och rimligt att nu beräkna skadestånd för

leveranser, som skolat ske i framtiden och under prisförhållanden, örn vilka

för närvarande ingenting vore känt. Då domänstyrelsen gjorde gällande, att

ur juridisk synpunkt vid ett likartat rättsförhållande mellan två enskilda

kontrahenter någon tvekan icke skulle hava rått beträffande det berättigade i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

skadeståndskravet, kunde bolaget sålunda för sin del icke biträda denna

uppfattning. Än mindre kunde bolaget fatta det berättigade uti att ett dylikt

skadeståndskrav gjordes gällande i avseende å ett företag, som tillkommit

och utvecklat sig under sådana förhållanden som Kalixindustrin.

Länsstyrelsen i Norrbottens län Ilar i sitt utlåtande den 20 februari 1931

anfört i huvudsak följande.

Domänstyrelsen hade som förutsättningar för sitt ingående på det nya

leveranskontraktet angivit dels att en lämplig form kunde utfinnas för det

gamla kontraktets hävande i vad det avsåge ytterligare leveranser, dels och

att styrelsen i enlighet med 1928 års riksdags beslut hölles skadeslös för

uppkomma förluster på grund av samma kontrakt.

Dessa »förluster» hade styrelsen i sin skrivelse den 12 januari 1931 när
-

mare preciserat till

prisdifferenser för åren 1927—1930 ....................................... kronor 768,059

skadestånd i anledning av det gamla kontraktets hävande

(= beräknade prisdifferenser för åren 1931—1936) ........ » 1,197,000.

Den första av angivna förutsättningar syntes utan någon större svå"

låghet kunna uppfyllas.

Beträffande den andra förutsättningen syntes det anmärkningsvärt, att

domänstyrelsen alltjämt vidhölle sin uppenbart felaktiga tolkning av 1928

års riksdagsbeslut. Det syntes dock redan i den med anledning av styrelsens

tidigare framställning i ämnet av den 16 november 1929 förda skriftväxlingen

hava blivit till fullo ådagalagt, att det ingalunda varit riksdagens

avsikt att lämna någon prisgaranti för det till Kalixbolaget levererade virket,

utan att med utfästelsen endast avsetts att säkerställa domänverket mot

eventuella förluster i följd av den kredit, som lämnades företaget, d. v. s.

genom bristande likvider för mottaget virke. Några sådana förluster hade

domänstyrelsen dittills icke lidit. Gent emot statsverket torde domänstyrelsen

alltså icke för närvarande äga några grundade anspråk på skadestånd.

Yad anginge de beräknade förlusterna för framtiden vore ju dessa fullkomligt

fiktiva. Örn genom överenskommelse mellan parterna det gamla avtalet

hävdes och ersattes med ett nytt, borde väl avskrivandet av dessa skäligen

svagt grundade anspråk vara en given konsekvens. Domänstyrelsens ståndpunkt

i denna fråga syntes icke hållbar och borde icke få lägga hinder i

vägen för den ifrågasatta aktionen till stöd för företaget.

Domänstyrelsen medgåve nu »i princip», att det vore en fördel för staten

som skogsägare att hava en lokal avnämare av det mindervärdiga virke från

statsskogarna i Norrbotten, som icke kunde finna användning annorledes än

som sulfatved. Men sett på längre sikt torde domänverkets intresse av att

hålla Kalixindustrin vid liv icke inskränka sig till sulfatveden. Gent emot

de utpräglade tendenser mot sammanslutningar och förtrustning, som på

senaste tid kännetecknat trävaruindustrin i Norrland, torde staten som

skogsägare icke kunna stå som intresselös åskådare. Det syntes icke uteslutet,

att denna utveckling kunde leda till att den nu en följd av år så

starka konkurrensen örn råvaran på den överbottniska trävarumarknaden

helt försvunne. Skulle en sådan situation inträda, torde en industri med

statligt inslag i Kalix visa sig vara en mycket betydelsefull regulator för

säkerställande av en jämn avsättning till skäliga priser av skogsprodukterna

från denna del av landet.

Till följd av remiss har statens arbetslöshetslcommission den 23 januari 1931

avgivit utlåtande i ärendet. Kommissionen har däri till en början lämnat

Länsstyrelsen

i Norrbottens

län den 20

februari 1931.

Statens

arbctslöshcts
kommission.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

vissa uppgifter till belysande av arbetslöshetens omfattning m. m. inom

Nederkalix socken under åren 1927—1930. De sålunda lämnade uppgifterna,

vilka komplettera de uppgifter i samma ämne, som lämnats i proposition

nr 252 år 1927 (sid. 2 och 3), äro sammanfattade i följande tabell.

Ar och månad

Antal

anmälda

arbetslösa

Därav

anställda

i statliga

och

stats-

kommunala

reserv-

arbeten

År och månad

Antal

anmälda

arbetslösa

Därav

anställda

i statliga

och

stats-

kommunala

reserv-

aroeten

1 927:

! Januari ............

854

548

1929:

Januari ...........

470

212

Februari ...........

832

684

Februari ...........

511

235

Mars..................

752

510

Mars..................

492

228

) April.................

690

281

April..................

426

124

j Maj ..................

629

117

Maj ..................

224

60

Juni .................

446

121

Juni ..................

148

44

Juli ..................

296

143

Juli ..................

90

41

Augusti ............

376

211

Augusti ............

39

34

September .........

443

230

September .........

78

32

Oktober ............

672

252

Oktober ............

192

30

November .........

768

317

November .........

310

30

December .........

917

242

December .........

424

35

19 2 8:

J anuari ............

812

436

1 930:

J anuari ............

427

166

Februari ...........

703

456

Februari ............

516

216

Mars..................

649

364

Mars.................

345

291

April.................

590

334

April..................

417

296

Maj ..................

398

157

Maj ..................

190

109

Juni ..................

269

137

Juni ..................

31

10

Juli ..................

152

68

Juli ..................

31

10

Augusti ..........

119

62

Augusti ........

84

9

September .........

150

73

September......

251

48

Oktober ............

230

60

Oktober ........

380

153

November .........

349

150

November .........!

843

154

December .........

384

144

December ........ 1

998

282

I anslutning till dessa sifferuppgifter bär kommissionen härefter anfört

följande.

Tabellens siffror ådagalade, att arbetslöshet oavbrutet varit rådande inom

Nederkalix socken under hela den period, sammanställningen omfattade,

och att densamma varje år nått sin största utveckling under vintermånaderna

för att sedan sommartiden betydligt avtaga. Särskilt för somrarna 1929

och 1930 kunde ett jämförelsevis tillfredsställande läge på den lokala arbetsmarknaden

konstateras.

"4.v tabellen framginge även, att en stark ökning av de arbetslösas antal

inträtt i slutet av år 1930, vilket också haft till följd, att kommissionen inskridit^

med ökad hjälp åt kommunen. Förhållandena hade dock icke dittills

pakallat kommissionens ingripande i fullt samma omfattning som under

några av de föregående vintrarna.

Det största antalet arbetslösa under perioden 1927—1930 kunde antecknas

för december 1930 med 998 man och det högsta antalet i statliga reservarbeten

anställda för februari 1927 med 684 man.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 107.

Den av kommissionen lämnade hjälpen hade företrädesvis bestått i beredandet''

av anställning för de arbetslösa vid statliga reservarbeten, dels

inom kommunen eller i angränsande kommuner, dels vid kommissionens

arbetsplatser i södra och mellersta Sverige. De arbetslösa hade därvid

sysselsatts vid väg-, Högleds-, brobyggnads-, kaj- och muddnngsarbeten samt

vid arbeten å idrottsplatser m. m. Vidare hade arbetslos ungdom i Kalix

fått draga nytta av de kurser, vilka nied bidrag av statsmedel varit anoldnade

i orten, därvid de även medgivits rätt att uppbära kontanta aibetslöshetsunderstöd.

Vidare har arbetslöshetskommissionen uppgjort en sammanställning

rörande de statliga utgifterna till bekämpande av arbetslösheten inom Nederkalix

kommun under nämnda fyraårsperiod, utvisande tillika huru dessa utgifter

fördelat sig på olika slag av hjälper iner. Sammanställningen, vars

siffror för år 1930 äro preliminära, har följande utseende.

.

1927

1928

1929

1930

Summa

Kr.

Arbetslöner vid statliga reservarbeten

1

347.171

283,042

153,357

260,000

1,043,570

Dito vid statskommunala arbeten ......

4.937

—

—

4,937

Kontanta arbetslöshetsunderstöd ......

18,902 j

—

—

—

18,902

Kursverksamhet .............................

—

3,238

—

"

3,238

Kronor

371,010

286,280

153,357

260,000

1,070,647

Arbetslöshetskommissionen meddelar, att statens utgifter för åtgärder

mot arbetslösheten inom Nederkalix kommun under åren 1925 och 1926

uppgått till sammanlagt omkring 560,000 kronor samt att följaktligen statsverkets

utgifter för berörda ändamål under åren 1925—1930 tillhopa utgjort

ungefär 1,630,000 kronor.

Kommissionen har härefter övergått till behandling av frågan om ytterligare

stata understöd för Kalixindustrin. Efter att först hava framhållit, att

kommissionen icke inlåtit sig på frågan örn de för nämnda industri uppgjorda

kalkylernas bärighet eller spörsmålet örn samma industris framtida

räntabilitet utan allenast ansett sig böra taga hänsyn till frågans rent sociala

sida, har kommissionen i denna del anfört, bland annat, följande.

Med hänsyn till rådande förhållanden i Nederkalix syntes i stort sett

endast tvenne huvudformer av statligt ingripande kunna komma i fråga,

nämligen antingen åtgärder för ett överflyttande till andra orter av den övertaliga

del av befolkningen, som icke längre hade möjlighet att vinna sin

utkomst i den inom orten tidigare bedrivna industrin, eller också åtgärder,

avsedda att temporärt och i avvaktan på gynnsammare konjunkturer möjliggöra

för ortens arbetslösa eller av arbetslöshet hotade befolkning att kunna

nödtorftigt existera i hemkommunen, vare sig hjälpen därvid lämnades i

form av anställning vid reservarbeten eller som kontanta arbetslöshetsunderstöd

eller den finge taga gestalt av understöd i någon form åt den

industri, som därigenom sattes i tillfälle att bereda arbetarna försörjning.

Då mot de tidigare framförda förslagen om evakuering av Seskarö rests

starka invändningar från skilda meningsriktningar, och det allmänt ansetts

ytterst svårt att realisera förslagen därom, kunde man taga för givet, att

svårigheterna och oppositionen skulle bliva än större, för den händelse en

s. 28 Kontrollera mot PDF

Socialstyrelsen

och kommerskollegium.

28 Kungl. Majus proposition nr 107.

''lylik. åtgärd skulle ifrågasättas beträffande Nederkalix industriarbetarebefolkning.

Över liuvud förefölle det möta hart när oöverstigliga hinder att ens beträffande

ett lokalt begränsat arbetslöshetsproblem ernå en hållbar lösning

medelst en nästan tvångsvis genomförd utflyttning av en befolkning, som

med fasta rottrådar kände sig bunden vid den bygd, där flertalet fötts, vuxit

upp och tidigare vunnit sin bärgning, och där arbetarna alltjämt ansåge sig

kunna räkna med en ljusare framtid, så snart nuets svårigheter övervunnits.

De psykologiska faktorerna spelade med andra ord en så tungt vägande roll

i de föreställningssätt, som behärskade dessa befolkningsgrupper, att de

verkade starkt modifierande på eljest avgörande ekonomiska hänsyn.

Såvitt kommissionen kunde finna, återstode därefter för staten endast att

träffa sitt val mellan olika slag av direkta hjälpåtgärder. Den av kommissionen

uppgjorda tablå.n över statens kostnader för hjälpverksamheten under

t*1.®? 1925 1930 gåve ju vid handen, att staten för arbetslöner och understöd

i Nederkalix utbetalat cirka 1,700,000 kronor eller genomsnittligt cirka 283,000

kronor per år. Därest Kalixindustrin nu lämnades utan allt stöd, vore det

att antaga, att nämnda kostnader komme att stiga till minst 300,000 kronor

per år. Aven om det vöre troligt, att någon del av befolkningen skulle komma

att självmant avflytta från orten inför utsikten att därstädes icke kunna förskaffa

sig uppehälle annat än som understödstagare hos det allmänna, syntes

man dock kunna antaga, att större delen av de arbetslösa skulle komma att

stanna kvar såväl till följd av i det föregående antydda skäl som också med

hänsyn till de numera så gott som helt stoppade emigrationsmöjligheterna

och trängseln på arbetsmarknaden inom landet i övrigt, ej minst i övre

Norrland.

T Inför det ofrånkomliga förhållandet, att staten ej kunde undgå att lämna

Nederkalix hjälp, oell då det ur allmänt sociala synpunkter givetvis vore att

föredraga, att det produktiva arbetet vidmakthölles, funne kommissionen det

önskvärt, att industriföretaget vid Karlsborg på något sätt bereddes möjlighet

att fortsätta sin verksamhet.

Under föreliggande förhållanden syntes därför icke något vara att erinra

mot att bistånd därtill lämnades från statens sida, i den mån ett dylikt bistånd

ur ekonomiska synpunkter befunnes försvarligt.

Vidare hava socialstyrelsen och kommerskollegium till följd av remiss den 6

mars 1931 avgivit gemensamt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken hänvisa

däri till en början till av dem den 20 maj 1927 likaledes gemensamt avgivet

utlåtande rörande då föreliggande ansökan, åsyftande stödjeaktion från

statens sida för åstadkommande av viss industriell verksamhet i Nederkalix

socken, vilket utlåtande finnes i huvudsak återgivet i omförmälda proposition

nr 252 år 1927 (sid. 24).

Ämbetsverken framhålla härefter, att det syntes uppenbart, att vidtagandet

av statens stödjeaktion år 1927 väsentligen förestavats av sociala hänsynstaganden,

nämligen av önskemålet att motverka den i orten rådande arbetslösheten

och den därav framkallade allmänna ekonomiska destruktionen, ävensom

att den nu ifrågasatta stödaktionen syntes böra bedömas ur enahanda synpunkter.

Med hänsyn härtill hava ämbetsverken först med några ord berört

de allmänna sociala förhållandena i Norrbottens län och därvid yttrat väsentligen

följande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Ur befolkningssynpunkt utmärkte sig Norrbottens län för en befolkningstillväxt,

som vida överträffade medeltalet för hela riket. Indexsiffran, från

år 1850 räknat, hade år 1925 för landsbygdens del varit 343.3 för länet och

133.6 för riket. Frånräknades även Gällivare och Jukkasjärvi, där gruvfälten

spelat en betydande roll, hade lantbefolkningens tillväxt under perioden

1900—1925 uppgått till 25.o procent för länet mot endast 3.7 procent för

riket. Denna betydande folkökning finge väsentligen tillskrivas hög födelsefrekvens.

Nämnas kunde, att möjligheterna till avlastning av befolkningsöverskott

genom emigration ytterligare kringskurits sedan år 1927 i sådan

grad, att de i nuvarande stund knappast kunde tagas i betraktande. Därtill

komme, att hos befolkningen i dessa nordliga bygder i allmänhet starka

psykologiska krafter syntes resa sig mot förflyttningar söderut inom landet.

Näringslivet hade visserligen förkovrats, men utvecklingen hade näppeligen

hållit jämna steg med befolkningstillväxten. Det vore inställt huvudsakligen

på jordbruk med husdjursskötsel och skogshantering med träindustri,

driften vid de stora gruvfälten ej att förglömma. Denna berörde

ju dock knappast Kalixbygden. Andra näringsgrenar vore påfallande sparsamt

företrädda.

iVad trävaruindustrin anginge hade den under senare tider undergått en

alldeles speciell* utveckling, bestående i företagens koncentration i storföretag,

förbundna med cellulosaindustri. Denna utveckling, som för Kalixbygdens

vidkommande illustrerades av Ytterstfors-Munksundsbolagets kända

sammanbrott och hithörande industris koncentrering söderut inom länet,

hade givetvis även i övrigt burit spår av de allmänna rationaliseringssträvandena.

Därtill komme, att konjunkturen för hithörande industrier sedan

år 1927 på grund av flera samverkande faktorer — dels en på vissa håll

ökad produktion och dels en den allmänna depressionen på världsmarknaden

åtföljande konsumtionsbegränsning — visat starkt vikande tendens.

Antydningsvis berörda förhållanden, nämligen den starka befolkningstillväxten,

de ringa möjligheterna till emigration samt befolkningens obenägenhet

för inre omflyttning, näringslivets relativt långsamma utveckling och

ensidiga inställning med ringa tillgång till kompletterande förvärvsgrenar

och slutligen träindustrins koncentrations- och rationaliseringstendenser samt

för närvarande hårt pressade läge, samverkade alla till framkallande av arbetslöshet.

Denna tryckte också sin prägel på hela det svenska kustlandet öster

om Luleå. Det hjälpbehov, som därav föranleddes, riktade sig närmast mot

kommunerna. Dessas finanser vore också genomgående hårt ansträngda, något

som i sin tur ej kunde undgå att verka återhållande på den enskilda företagsamheten.

Här uppstode sålunda en synnerligen olycklig växelverkan. Det

kunde knappast behöva framhållas, att arbetslösheten givetvis också försvagade

det kommunala skatteunderlaget och därmed minskade kommunernas

förmåga att bära de av densamma föranledda liksom övriga nödvändiga

skattebördor.

Till följd av arbetslöshetens omfattning och kommunernas pressade finanser

hade staten också under senare år fått träda hjälpande emellan i en

både relativt och absolut taget stor omfattning.

I anslutning härtill betona ämbetsverken, att vad sålunda anförts gällde

icke minst förhållandena inom Nederkalix socken, inom vilken Kalixbolagets

rörelse bedreves, samt anföra härom följande.

Det syntes närmast vara av intresse att undersöka, vilka konsekvenser

ett nedläggande av bolagets verksamhet skulle få ur arbetslöshetssynpunkt.

Vid Karlsborgsverken sysselsattes för närvarande 400 man, därav vid sulfatverket

150 man och vid sågen 250 man, allt i avrundade tal. Antalet skogs- och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:!* proposition nr 197.

flottningsarbetare, som under nuvarande förhållanden ansåges mer eller

mindre beroende av verkens drift för sin utkomst under säsongen, uppskattades,

likaledes i avrundat tal, till 700. Vidare förtjänade erinras, att

arbetskraft i viss, icke närmare beräknelig omfattning indirekt torde vara

beroende av driften, nämligen inom handel, samfärdsel och dylik verksamhet.

Aven örn man bortsåge från sistnämnda kategori samt från skogs- och

flottningsarbetarna, vilka senare måhända även vid verkens nedläggande

skulle vinna fortsatt utkomst inom samma verksamhetsgrenar, måste den aven

driftsnedläggelse direkt föranledda arbetslösheten alltså komma att drabba

en arbetarstyrka på lågt räknat 400 man.

Inom Kalix socken redovisades den 31 januari 1931 till arbetslöslietskonrmissionen

907 arbetslösa; av dessa vore 569 man sysselsatta i statligt reservarbete

;o kontant arbetslöshetsunderstöd med bidrag av statsmedel utbetalades

icke. Återstoden, 338 arbetslösa, erhölle sålunda ingen hjälp med statsmedel.

Siffrorna utvisade, i vilken grad den lokala arbetsmarknaden vore

ansträngd. Den torde sakna elasticitet för att ens till någon nämnvärd del

absorbera den arbetskraft, som bomme att frigöras vid ett nedläggande av

Karlsborgsverken. Kringliggande bygder vore, såsom redan nämnts, likaledes

hårt tryckta av arbetslöshet. Man torde ej kunna peka på några särskilda

faktorer, vilka inom den skönjbara, närmare framtiden skulle kunna

i märkbar mån framkalla en förbättring. Erinras kunde, att enligt vad

arbetslöshetskommissionen påvisat arbetskraften i orten under senare tid ej

ens under den avsevärda lättnad, som inträdde under sommaren, kunnat

erhålla sysselsättning i nöjaktig omfattning utan nödgats anlita det allmännas

lijälpåtgärder, däribland reservarbeten.

Kommunens finanser vore hårt ansträngda. Enligt senast tillgängliga

officiella uppgifter (år 1929) utgjorde sålunda kommunalskatten 15.oo kronor,

landstingsskatten 3.16 kronor och municipalskatten 0.9 5 kronor per bevillningskrona

samt vägskatten 0.4 5 kronor per fyrk eller tillhopa 22.26 kronor

per bevillningskrona.

Erfarenheten syntes vidare bekräfta det i och för sig lätt förklarliga förhållandet,

att en ökning av arbetslösheten i en ort, som redan förut pressats

av sådan, mycket snart ledde till en häremot svarande ökning av hjälpbehovet,

i sin tur föranledande krav på statlig mellankomst.

Man torde sålunda kunna räkna med, att ett nedläggande av driften vid

Karlsborgsverken skulle föranleda, att anspråk på statlig hjälp åt arbetslösa

skulle resas för ytterligare lågt räknat 400 man. Vid temporär nedläggelse

skulle någon anpassning näppeligen hinna ske, detta med hänsyn till de

härför ogynnsamma betingelserna. Nämnda kontingent skulle alltså sannolikt

påkalla omvårdnad under praktiskt taget hela tiden för en sådan temporär

nedläggelse. örn åter driften nedlades för en icke närmare fixerad, längre

tid, finge man sannolikt räkna med ett tills vidare årligen återkommande

hjälpbehov för dessa 400 man åtminstone under vintersäsongen, det vill säga

cirka sex månader.

Vid en hjälpverksamhet torde kontant understöd ur statlig synpunkt

visserligen vara den billigaste formen i ett dylikt fall, men sådant understöd,

tillmätt efter fastställda grunder, torde bereda de arbetslösa så ringa hjälp,

att anvisandet av reservarbete redan av detta skäl borde föredragas. Därtill

bomme, att olägenheterna av en kontant understödsverksamhet av denna

omfattning ur åtskilliga synpunkter här skulle vara i ögonen fallande. Man

torde sålunda lia att utgå från att man åtminstone i huvudsak finge lita

till arbetslinjen.

Med avseende därå kunde till en början nämnas, att den av arbetslöshetskommissionen

på sedvanliga beräkningsgrunder fastställda grovarbetare

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

lönen i orten vore 5 kronor per dag. Reservarbetslönen vore alltså 4.3 o

kronor per dag. Medeldagsförtjänsten uppskattades till 4.5 0 kronor. Sistnämnda

belopp innefattade emellertid icke kostnader för arbetsmateriel, bostäder,

resor, arbetsledning oell så vidare. Örn sådana utgifter medräknades,

utgjorde den totalkostnad, som belastade arbetslöshetsanslaget, i genomsnitt

för hela riket cirka 7.7 0 kronor per dagsverke.

Vad speciellt Kalix beträffade kunde någon siffra för totalkostnaden, jämförlig

med nämnda riksmedeltal, av naturliga skäl ej exakt angivas. Emellertid

torde en sådan knappast understiga rikssiffran. Det borde nämligen ihågkommas,

att det i dessa nordliga bygder icke blott mötte speciella, utomordentligt

stora svårigheter att över huvud taget anordna rimliga reservarbeten

vintertid — då de i allt fall mest behövdes — utan att anordnandet också

föranledde proportionsvis dryga kostnader. Örn åter arbetena förlädes till

sydligare landsändar, tillkomine de stora kostnaderna för resor å dessa avsevärda

distanser. Räknade man emellertid i underkant och ansloge den totalkostnad

per dagsverke, som komme att belasta arbetslöshetsanslaget, till

jämna 7 kronor, skulle en kalkyl gestalta sig sålunda.

1 man per månad (25 dagar ä 7 kronor)......... 175 kronor

400 » » » ............................................ 70,000

400 » » 6 månader ................................. 420,000

Även örn man ej borde förglömma, att sålunda disponerade medel skulle

lämna visst utbyte av nyttiga arbeten, tedde sig dock resultatet av den

gjorda överslagsberäkningen onekligen betänkligt. Icke desto mindre vore

siffrorna ur så många synpunkter beräknade i underkant — hänsyn hade ej

tagits till de indirekta menliga verkningarna av driftsnedläggelse och så vidare

—■ att man, under föreliggande förutsättningar, snarast finge betrakta

de kalkylerade kostnaderna såsom minimibelopp.

Enligt ämbetsverken framginge av det anförda, att det ur social synpunkt

utan vidare måste anses i och för sig högeligen önskvärt, att driften vid

Karlsborgsverken kunde upprätthållas.

Ämbetsverken hava härefter ingått på en prövning av frågan huruvida i

föreliggande fall de allmänna ekonomiska förutsättningarna för en hjälpaktion

från statens sida förelåge. I denna del är ämbetsverkens utlåtande av följande

innehåll.

Hur önskvärt driftens uppehållande i sig själv kunde synas vara och hur

stor ökning av statens andel i bördorna för arbetslösheten en nedläggelse

av driften än kunde föranleda, så syntes det orimligt att under alla förhållanden

uppehålla driften med artificiellt stöd av statliga tillskott under den

ena eller andra formen. Ett sådant förfarande skulle i själva verket leda

till, att en anpassning av förhållandena efter de naturliga betingelserna, något

som ju i längden vore önskvärt även ur social synpunkt, helt omöjliggjordes.

Undersökas måste därför de ekonomiska betingelserna för den

ifrågasatta stödjeaktionen. Om denna icke vore ekonomiskt försvarlig, så

skulle den i det långa loppet säkerligen ej heller vara socialt gagnelig.

Till en början kunde därvid konstateras, att enligt ämbetsverkens mening

intet motsade uf>pfattningen, att de naturliga betingelserna för en industriell

anläggning av ifrågavarande typ i Kalixorten vore ungefär likvärdiga med

betingelserna på andra håll, där liknande industriell verksamhet dreves. Anläggningarna

vore fullt moderna. Det handikap i förhållande till andra liknande

anläggningar i Sverige, som Karlsborgsverken, de nordligaste i landet,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

möjligen kunde äga i sitt läge — genom kort skeppningssäsong oell andra

klimatiska olägenheter — torde ej vara så stort, att det i oell för sig fiillde

ett avgörande utslag i negativ riktning. Belägenheten invid ett av våra

största timmerförande vattendrag oell de tillfredsställande hamnförhållandena

invid havet vore att hänföra till de gynnsamma betingelserna.

De naturliga förutsättningarna att för överskådlig framtid erhålla tillgång

till de för driften erforderliga virkeskvantiteterna vore tillfredsställande.

Intet motsade heller uppfattningen, att en rationell skogsdrift inom vidkommande

skogsområden, bland vilka de statliga genom sin dominerande

storlek främst komme i betraktande, enligt hittillsvarande erfarenheter förutsatte

direkt anslutning till en förädlingsindustri av nu ifrågavarande typ oell

att tillgången till en sådan anläggning kunde lända till gagn för de stora

skogsintressen, som staten här företrädde.

I själva verket vore frågan helt och hållet beroende av hur konjunkturutvecklingen

komme att gestalta sig. Därutinnan nödgades man konstatera,

att säkra hållpunkter för ett bedömande i positiv riktning helt och hållet

saknades i nuvarande stund. Den rådande ovissheten vore emellertid på

samma gång av beskaffenhet att ej medgiva slutsatser i motsatt, negativ riktning,

nämligen att utsikter till industriföretagets framtida bärighet skulle,

saknas.

Man stöde alltså inför en synnerligen oauss spekulation, där det avgörande

utslaget tillhörde framtiden. När nu aktuella sociala skäl till förmån fölen

förnyad statlig stödaktion gjorde sig gällande med osedvanlig styrka och

på ett egenartat sätt samt utsikt ej saknades, att en sådan aktion skulle

kunna leda till åsyftat resultat, nämligen en bärkraftig industriell verksamhet,

syntes alla betänkligheter till trots de sammanlagda skälen för ett statsingripande

väga över.

En konsekvens av lägets ovisshet borde emellertid enligt ämbetsverkens

mening vara, att stödaktionen betraktades såsom en huvudsakligen social

hjälpåtgärd och att de för densamma erforderliga statsmedlen helt eller åtminstone

till väsentlig del toges av skattemedel.

Med styrka måste emellertid samtidigt betonas, att stödaktionen visserligen

motiverades av företrädesvis sociala skäl, men att den anbringades direkt

i en verksamhet av helt och hållet ekonomisk natur. Företaget i fråga

kunde icke få förutsättas bliva till varje pris säkerställt genom det allmännas

socialt betingade mellankomst. Något sådant skulle i själva verket innebära,

jämte åtskilligt annat, att hjälpen till detta företag mer eller mindre lämnades

på den övriga hithörande industrins bekostnad och att statsåtgärderna,

i samma mån som de motverkade arbetslöshet å förevarande ort, skapade

arbetslöshet annorstädes. Stödaktionen måste därför erhålla en begränsad

räckvidd och ett begränsat syfte.

Därutinnan märktes, att företaget arbetade inom ett industriområde, som

syntes vara i hög grad utsatt för konjunkturens växlingar och där bärigheten

vore beroende av, i vad män högkonjunkturens fördelar förmådde uppväga

lågkonjunkturens nackdelar. Kalixbolaget startade vid en inträdande lågkonjunktur.

Denna kom viii icke helt oväntat — ämbetsverken påpekade i

sitt utlåtande år 1927 flera omständigheter, som manade till försiktighet vid

det dåvarande bedömandet av de närmaste framtidsutsikterna — men den

erhöll dock en knappast anad intensitet. Man kunde alltså ej lita sig till

vinster från en föregående högkonjunktur. På grund av omständigheterna

vid starten bereddes bolaget ej heller i annan väg tillgång till kapital i

sådan omfattning, att det fanns rum för täckning av förluster under lågkonjunktur.

Tvärtom finge kapitaltillgångarna anses hava blivit knappt tillmätta

även för en verksamhet under relativt gynnsamma konjunkturer. Jämväl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 197.

finge erinras, att industriella företag på detta område annorstädes, väl utan

undantag, vöre förenade med större skogsdomäner under en juridisk person

såsom ägare till totalkomplexet. I förevarande fall åter kunde själva industriföretaget

ej stödja sig på innehav av egna skogsdomäner; de skogstillgångar,

ur vilka den för driften erforderliga råvaran vore avsedd att liämtas,

vore ju till väsentlig del statsegendom.

I hela denna kapitalknapphet, vilken i förening med de övriga ogynnsamma

omständigheterna till fullo förklarade bolagets nuvarande nödinge,

hade företaget haft ett speciellt handikap, och det vore detta som den ifrågasatta

stödjeaktionen syntes böra inriktas på att undanröja.

Stödaktionen syntes därför böra principiellt anpassas så, att den beredde

bolaget väl icke bättre men ej heller sämre möjligheter än den övriga industrin

på området att arbeta sig fram genom de aktuella svårigheterna, detta

i förhoppning att dessa skulle visa sig vara av övergående natur och över

huvud taget möjliga att genomkämpa.

Vidare meddela ämbetsverken, att de för att kunna taga ställning till den

föreliggande framställningen ansett nödvändigt att åvägabringa en närmare

utredning om det ekonomiska läge, vari Kalixbolaget för närvarande befunne

sig, rörande storleken av de förluster, som uppstått å den hittillsvarande

rörelsen, samt utsikterna för den närmaste framtiden vid fortsatt drift, i den

mån dessa senare läte sig överblickas. För att såsom sakkunnig biträda

vid utredningen av hithörande frågor hade av kommerskollegium tillkallats

verkställande direktören hos svenska trävaruexportföreningen J. L. Ekman.

Föredragandena inom socialstyrelsen och kommerskollegium av ifrågavarande

ärende hade tillsammans med direktör Ekman besökt bolagets fabriker vid

Karlsborg i Nederkalix, tagit del av bolagets ställning enligt 1930 års böcker

samt genomgått av bolagets disponent uppgjorda kalkyler rörande fortsatt

drift vid såväl sågverket som sulfatfabriken ävensom beräkningar rörande

därför erforderligt kassaförlag till och med juni månad 1932, det vill säga

till den tidpunkt, då likvider jämväl för sistnämnda års skeppningar kunde

beräknas börja inflyta.

Ämbetsverken anföra, att den i dessa hänseenden verkställda utredningen

givit vid handen att, medan 1929 års rörelse uppvisat en mindre vinst, för

år 1930 uppkommit en driftsförlust av omkring 700,000 kronor. Kades därtill

nödiga ytterligare avskrivningar å inneliggande lager av råmaterial och

färdiga produkter i syfte att nedbringa desamma till vad som kunde anses

representera dagsvärden, komme man till en sammanlagd förlust av något

över 1,100,000 kronor. Däri inginge enligt ämbetsverken icke någon marginal

för ytterligare sänkning av värdena och icke heller någon avskrivning å

fabriksanläggningarna. En avskrivning av 2 % å byggnader och 5 % å maskiner

skulle motsvara ett belopp av cirka 179,000 kronor.

Även örn avskrivningarna å inneliggande lager av råvaror och därmed

jämförliga tillgångar verkställdes, hade man eldigt ämbetsverkens uppfattning

att räkna med att rörelsen också i fortsättningen komme att uppvisa förlust,

därest icke en uppgång i konjunkturen, siirskilt för sulfatmassa, inträdde.

Ämbetsverken framhålla härefter, att — på sätt bolagets framställning

utvisade — orsakerna till det ogynnsamma resultatet av bolagets verksamhet

Dilian!J till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 113 haft. (Nr 197.) M8 3i 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

huvudsakligen vore att söka i den katastrofala nedgången i priserna på sulfatcellulosa,

men att även bestämmelserna i det hittills gällande kontraktet

mellan domänstyrelsen och bolaget, vilket kontrakt särskilt med hänsyn till

konjunkturutvecklingen ställt sig för bolaget synnerligen ofördelaktigt och

under det sistförflutna året direkt förlustbringande, måste anses hava medverkat

till det ekonomiska trångmål, vari bolaget råkat. I anslutning härtill

yttra ämbetsverken följande.

Yad beträffade först svårigheterna i fråga örn avsättningsmöjligheter och

pris å sulfatmassa, tilläte sig ämbetsverken erinra örn, att dessa varit i viss

mån förutsedda redan vid tidpunkten för bolagets bildande — örn än icke

i den omfattning, som sedermera i verkligheten gjort sig gällande. I sitt

utlåtande år 1927 anförde ämbetsverken bl. a.: »De kanske allvarligaste betänkligheterna

i tekniskt-ekonomiskt hänseende för det tillämuade företaget

erbjuda likväl av sättning sförhållandena för sulfatmassan. För belysande av

dessa förhållanden hänvisas till bilagda tablåer, uppgjorda å kommerskollegii

statistiska byrå över Sveriges produktion och export av sulfatcellulosa

under åren 1913 samt 1921—1925 (26), dels till jämväl bilagda, av de sakkunniga

sammanställda översiktstablå över den totala världsproduktionen av

samma vara till och med år 1926, jämte kalkylerad produktionsökning under

åren 1927—1929. Av dessa tablåer framgår den ofantliga fortgående ökningen

såväl av Sveriges produktion som av världsproduktionen sedan år 1920.

Enligt den av de sakkunniga meddelade tablån skulle världsproduktionen

år 1929 kunna motsvara omkring 21/'', gånger siffran för år 1920. Härvid är

likväl att märka, att i fråga örn vissa länder (Norge, Finland, Kanada) några

siffror rörande eventuell produktionsökning ej varit tillgängliga; i den

approximativa totala produktionen ingå därför i fråga örn dessa länder endast

senare tillgängliga produktionsstatistiska siffror.

Med hänsyn till de i viss mån försvårade avsättningsförhållanden, som

redan gjort sig gällande, samt till den ytterligare motsedda, enorma produktionsökningen

torde det vara tvivel underkastat, huruvida det beräknade

priset för sulfatmassan, 185 kronor per ton, skall visa sig hållbart. Sannolikt

torde man snarare få räkna med en lägre siffra, eventuellt ned till 160

kronor per ton, i vilket fall cellulosafabrikationen med inräknande av nödiga

avskrivningar skulle visa ren förlust, därest icke råvarupriset kan i motsvarande

grad nedbringas.»

Av bolagets framställning framginge, att det uppnådda medelpriset för

sulfatmassan under det nästförfiutna året uppgått till omkring 100 kronor,

sålunda t. o. m. cirka 37.5 procent under det av ämbetsverken såsom lägsta,

då beräknade pris anförda. Även priset å sågade trävaror hade fallit, om

också icke tillnärmelsevis i samma grad. Däremot hade priserna å råvaror

från domänverket, vilka priser kalkylerats på basis av 1926—1927 års prisläge

för trävaror och sulfatmassa såsom minimipriser, åtminstone under år

1930 legat åtskilligt över de eljest i allmänna marknaden rådande. I ämbetsverkens

citerade utlåtande framhölls jämväl, att som en konsekvens av de

tvivelsmål, som av domänstyrelsen uttalats rörande bolagets möjlighet att

ernå beräknade saluvärden å produktionen, bort framgå, att rotvärdena å

virket enligt kontraktet satts väl höga och att i varje fall möjlighet för en

reduktion av desamma vid vikande konjunktur skäligen bort förutsättas.

Under dessa förhållanden ansåge ämbetsverken givetvis angeläget och

nödvändigt att den föreslagna ändringen i kontraktet med domänstyrelsen

komme till stånd, och att den i enlighet härmed modifierade prissättningen

å virket vunne tillämpning snarast möjligt, sålunda även å 1930 års ut
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 1U7.

35

stämplingar, respektive under innevarande år flottat virke. Det syntes knappast

böra förutsättas, att ett statens verk genom tillämpning av priser,

liggande avsevärt över den fria marknadens, skulle bidraga till ökning

av förluster för statsverket inom andra områden för statlig verksamhet.

I själva verket torde statens intressen såsom skogsägare få anses principiellt

stå i samma nära förhållande till de industrier, som förarbetade virket,

som fallet vore i fråga örn de enskilda större trävaruindustriföretag, vilka

själva vore skogsägare och sålunda väsentligen förarbetade egen råvara.

Ur denna synpunkt förelåge uppenbarligen ett intresse för staten även

såsom skogsägare att i den män så kunde ske utan direkt förlust under en

kritisk period stödja den under statens egen medverkan återupplivade trävaruindustrin

i Nederkalix. Nämnas kunde i detta sammanhang, att även

vissa med andra, enskilda företag träffade långfristiga kontrakt rörande

leverans av råvara (kokflis) visat sig vara baserade på priser, vilka ej kunde

anses motsvara nuvarande konjunkturläge.

Ämbetsverken hava vidare berört det väckta spörsmålet örn eventuell driftsinställelse

vid bolagets anläggningar samt därom uttalat sig sålunda.

När man vid bedömande av framställningen vöre hänvisad till att emot

varandra väga de svårigheter och förluster av olika slag såväl för det allmänna

som för befolkningen i den berörda delen av landet, som skulle orsakas

av en driftsinställelse under längre eller kortare tid, mot de uppoffringar

från statens sida, som nu ifrågasattes, torde dock böra förutskickas,

att en omedelbar inställelse av driften knappast syntes under några förhållanden

böra ifrågakomma. Hedan intresset från fordringsägarnas sida av

en gynnsammast möjlig realisation av de värden, som funnes i inneliggande

lager av råvaror, torde motivera en fortsatt drift åtminstone så länge, att

dessa råvaror hunnit förarbetas till säljbara produkter. Med hänsyn därtill

torde ett inställande av driften före skeppningstidens slut innevarande år

knappast böra ifrågasättas.

Skulle emellertid någon ändring i den nuvarande lågkonjunkturen för

sulfatmassa icke vid nämnda tidpunkt skönjas, syntes anledning föreligga

att till förnyat övervägande upptaga frågan örn en driftsinställelse vid sulfatfabriken.

Därvid borde framhållas, att en dylik driftsinställelse i och för

sig medförde avsevärda förluster dels till följd av fasta omkostnader, som

normalt påfördes tillverkningen såsom räntor, försäkringar, skatter, krafthyra,

löner åt fast engagerad personal m. m., dels genom demonteringskostnader

och utgifter för skyddande av maskiner och apparater mot att taga

skada, ävensom senare eventuella igångsättningskostnader. Med hänsyn till

de förut behandlade kostnader i fråga om åtgärder till mötande av den

ökade arbetslöshet, som skulle bliva följden av en driftsinställelse, vore

det klart, att en sådan endast av synnerligen tvingande skäl borde tillgripas.

Skulle ett dylikt läge inträffa, torde en mera genomgripande omläggning

av bolagets verksamhet befinnas nödig, något varför emellertid för närvarande

nödiga förutsättningar och utredningar saknades.

Såsom en sammanfattning av sitt yttrande hava socialstyrelsen och kommerskollegium

slutligen anfört, att enligt ämbetsverkens uppfattning övervägande

skäl syntes tala för att från statens sida bistånd lämnades till möjliggörande

av ett uppehållande av driften vid Karlsborgsverken, men att det

därvid syntes angeläget, att statshjälpen lämnades på sådana villkor, att dels

syftet med hjälpen i möjligaste mån vunnes och dels statsverkets ekonomiska

uppoffringar och risker så vitt möjligt begränsades.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Majus proposition nr 197.

I sistnämnda hänseende hava ämbetsverken ansett en viss reduktion av

det belopp å 1,105,000 kronor, som beräknats erforderligt till täckning av

brist i den förlagsgivande bankens säkerhet för lämnad kredit mot förlagsinteckning,

vara motiverad. Vidare syntes det enligt ämbetsverken böra

anses såsom en oundgänglig förutsättning för det ifrågasatta statliga inskridandet,

att den dittillsvarande svävande krediten dels till väsentlig del

bundes i form av fast lån — såsom obligationslån eller s. k. partialförskrivningar

— mot säkerhet av första inteckningar i fastigheterna och i viss utsträckning

i förlaget och dels i övrigt säkerställdes mot plötsliga indragningar.

Under förmälan att av bolaget uppgjorda kalkyler för den fortsatta driften

förutsatte viss reduktion i förut gällande arbetslöner hava ämbetsverken

vidare anfört, att de utgått från att dessa nedsättningar läte sig genomföra.

I likhet med vad förhållandena ansåges kräva i fråga örn kontraktet med

domänstyrelsen syntes även i övrigt böra tillses, att nödiga jämkningar

genomfördes i bolagets under andra ekonomiska förhållanden ingångna långfristiga

kontrakt.

Ämbetsverken förklara sålunda, att de icke i betraktande av det allmänna

läget vilja motsätta sig att statshjälp beviljas med ett belopp av 2 miljoner

kronor, men uttala, att detsamma i så fall under antydda förutsättningar

rörande förlagskrediten även syntes kunna inrymma täckning för den minskade

kredit från domänverkets sida — motsvarande ett års kredit å rotvärde

för levererat virke — som förutsattes enligt det nya kontraktet med

domänstyrelsen.

Beträffande formen för det ifrågasatta statliga stödet hava ämbetsverken

anfört följande.

Detta stöd borde helst ske i form av lån — tertiärkredit — och ej i form

av aktieteckning. I detta hänseende ville ämbetsverken jämväl åberopa sitt

uttalande i sitt utlåtande år 1927, däri i fråga örn då föreslaget sätt för bolagets

finansiering yttrades bland annat:

»Under nu angivna förhållanden kunna ämbetsverken icke undgå att finna

det möta starka principiella betänkligheter, att staten skulle engageras såsom

direkt medintressent i form av aktieägare i det tillämnade industriföretaget.

Det torde nämligen vara att emotse, att staten i så fall knappast

skulle kunna undgå att göras i första hand ansvarig för företagets ekonomi

och skötsel. Det är icke ens uteslutet, att statligt direkt delägareskap skulle

kunna medföra ökade svårigheter för företagets ledning att vidtaga nödiga

åtgärder för nedbringande av anläggnings- och driftkostnader eller att motsätta

sig med bolagets ekonomiska intressen oförenliga krav på detsamma.

På anförda grunder hade ämbetsverken år 1927 ansett lämpligast, att det

då ytterligare erforderliga beloppet av 500,000 kronor i statligt understöd

för företaget — utöver lån å intill iy2 miljon kronor till föreningen Nederkalix

industri u. p. a. för att möjliggöra aktieteckning i orten — lämnades

icke i form av direkt aktieteckning utan såsom lån till företaget.

Enahanda skäl syntes alltjämt föreligga för att icke statens fortsatta

engagemang i bolaget erhölle sådan form, att staten därigenom kunde anses

hava påtagit sig det huvudsakliga ansvaret för bolagets verksamhet.

Fastmer måste det anses vara av synnerlig vikt, att intresset i orten för bolagets

sunda utveckling och känslan av ansvar för densamma samt av för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

pliktelsen att med uppbjudande av alla krafter stödja den industriella verksamheten

på allt sätt befästes och utvecklades. Det förhållandet, att staten

icke vore aktieägare i större utsträckning borde dock ej förhindra staten såsom

fordringsägare att utöva det inflytande på styrelsens sammansättning

eller att utöva den kontroll genom opartiskt sakkunnig person, som staten

ansåge lämpligt.

Ämbetsverken hava till sist uttalat, att det med hänsyn till de förluster

bolaget lidit syntes ämbetsverken önskvärt och riktigt, att en viss bokföringsmässig

sanering av bolagets ställning bleve genomförd i samband med den

ifrågasatta stödaktionen. Enligt ämbetsverken torde en sadan sanering i allt

fall förr eller senare bliva ofrånkomlig.

I det föregående har omförmälts, att föreningen Nederkalix industri

u. p. a. — som hade att anskaffa och åt sina medlemmar tillhandahålla

medel för tecknande av aktier i det blivande industriföretaget, Kalix träindustriaktiebolag

— av staten erhållit ett lån å 1,601,500 kronor att återbetalas

i viss angiven ordning, samt att föreningen av detta lån uppburit

1,597,700 kronor. Jämlikt de av mig förut återgivna lånevillkoren har föreningen

den 30 juni 1930 verkställt en första amortering å lånet med 79,885

kronor, varjämte ränta är betald till och med sagda dag med 39,942 kronor

50 öre.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 februari 1931 har nu industriföreningen

gjort framställning örn vissa lindringar i villkoren för statslånet samt

därvid — efter erinran örn Kalixbolagets hemställan örn åtgöranden fran

Kungl. Majits sida till upphjälpande av bolagets ekonomi — anfört bland

annat följande.

På grund av lågkonjunkturen på särskilt sulfatmarknaden och huvudsakligen

därav orsakad försenad eller utebliven betalning av vissa föreningsmedlemmars

årliga inbetalningar till föreningen kunde det numera med

visshet förutses, att föreningen icke den 30 nästkommande juni bleve i

stånd att fullgöra betalningen å statslånet enligt avtalets bestämmelser, utan

att föreningen därför nödgades söka Kungl. Majits bistånd till svårigheternas

avhjälpande för åtminstone den närmaste tiden. Föreningen hade söht att

göra en beräkning över den sannolika medelstillgången den 30 juni 1931,

vilken dag räkenskapsåret utgår, och därvid kommit till det resultat, att en

brist å 42,361 kronor 67 öre då komme att föreligga.

Under åberopande härav och då det, bland annat till följd av ovissheten

örn depressionens långvarighet, tedde sig nödvändigt för föreningen att äga en

viss marginal utöver det belopp, som erfordrades för täckande av den sålunda

befarade bristen, har föreningen hemställt, att Kungl. Majit ville dels

pröva skäligt medgiva antingen räntefrihet under ett år på återstående

låneskuld eller ock ett års uppskov med do förfallna amorteringarna enligt

låneavtalet, så att sista amorteringen skulle ske år 1943 i stället för år 1942,

dels ock såsom ett ytterligare ekonomiskt stöd för föreningen bevilja en skälig

räntesänkning tills vidare från i låneavtalet bestämda fem procent till fyra

och en halv procent.

Framställning

från

föreningen

Nederkalix

Industri

u. p- a.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departe
mentschefen.

Kungl. Magit» proposition nr 197.

Statskontoret, som den 24 februari 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

har uttalat, att av den utav föreningen verkställda beräkningen över

dess sannolika medelstillgångar den 30 juni 1931, d. v. s. den tidpunkt då

nästa inbetalning a länet skulle fullgöras, syntes framgå, att föreningen icke

bleve i stånd att gälda då förfallna amorterings- och räntebelopp. Med hänsyn

till de särskilda omständigheter, som ansetts motivera statens mellankomst

beträffande ifrågavarande industriella verksamhet, har statskontoret

ansett sig icke böra motsätta sig, att föreningen, med anledning av de uppkomna

svårigheterna för densamma att uppfylla sina åtagna förpliktelser

med avseende å statslånet, medgåves uppskov under ett år med amorteringarna

å lånet, dock under förutsättning att räntan å lånet i behörig tid erlades.

Beträffande den av föreningen ifrågasatta ändringen av å lånet nu

utgående ränta, ville det synas, som borde, med hänsyn till nyss framhållna

omständigheter och i betraktande av det från tiden för lånets utlämnande

förändrade ränteläget, någon sänkning å räntan tills vidare kunna äga rum,

eventuellt till begärda fyra och en halv procent.

Av den föreliggande utredningen framgår, att det bolag — Kalix träindustriaktiebolag

— som med statsmakternas stöd bildats för återupprättande

av verksamheten vid Karlsborgs sågverk och sulfatfabrik i Nederkalix

socken, kunnat igångsätta nämnda verksamhet i överensstämmelse med den

härför uppgjorda planen samt att därvid de kalkyler, på vilka planen grundats,

visat sig hållbara såväl med avseende å kostnaderna för de i planen

ingående nybyggnads- och omändringsarbetena som ock beträffande de ifrågavarande

anläggningarnas kapacitet. Det torde också kunna sägas, att bolagets

anläggningar äro fullt moderna och att dess allmänna förutsättningar för en

lönande verksamhet knappast äro mindre goda än för åtskilliga andra Norrlandsbolag

av motsvarande art.

Emellertid har det högst avsevärda prisfall, som under de senaste åren

ägt rum inom träindustrin — framför allt å sulfatmassa men även å sågad

vara — och vars storlek icke rimligtvis kunde förutses vid tidpunkten för

nyss avsedda kalkylers uppgörande, inneburit en fullständig omkastning i

de vid bolagsbildningen föreliggande konjunkturerna och medfört stora förluster,

till vilka även bidragit de höga råvarukostnaderna. Verkningarna av

prisfallet hava givetvis blivit särskilt kännbara för detta bolag, vars verksamhet

knappast hunnit komma i gång, då den kraftiga lågkonjunkturen inträdde,

och vars kapitaltillgångar från början varit knappt tillmätta. Sådant

läget nu är, synes det uteslutet, att bolaget skulle kunna utan ytterligare

bistånd i en eller annan form fortsätta sin verksamhet.

Då en stor del av befolkningen i Nederkalix kommun och omnejd för sin

utkomst är helt eller delvis beroende av den arbetsförtjänst den kan erhålla

genom bolaget, skulle ett nedläggande av bolagets drift komma att i utomordentlig

grad försvåra den omfattande arbetslöshet, som redan under nuvarande

förhållanden är rådande därstädes och som linder årens lopp föranlett

vidtagande av åtskilliga hjälpåtgärder från arbetslöshetskommissionens

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

sida. Denna ökade arbetslöshet skulle givetvis sträcka sina verkningar även

till befolkningsgrupper, som icke direkt arbeta för bolagets räkning. Det

kan därför med visshet förutsägas, att en driftsinställelse vid Karlsborgsverken

skulle få ödesdigra konsekvenser för kommunen i dess helhet samt

för statsverket nödvändiggöra långt gående åtgärder till hjälp åt det växande

antalet arbetslösa. Härtill komma de med hänsyn till Kalixbygdens isolerade

läge föreliggande svårigheterna att överföra arbetskraften till andra

orter. I betraktande av sålunda anförda omständigheter ävensom med

tanke på de särskilda intressen, staten som den huvudsakliga skogsägaren

har i dessa trakter, synes det önskvärt, att bolaget kan fortsätta sin verksamhet.

Detta torde emellertid — såsom redan i statsverkspropositionen

antytts — bliva möjligt endast därigenom att staten tillskjuter de för nödigt

bistånd åt bolaget erforderliga medlen.

Yid bedömandet av frågan örn dylikt bistånd bör man icke bortse från

det förhållandet att, örn nuvarande prisförhållanden komma att förbliva oförändrade

under en längre tid, ytterligare förluster för bolaget icke torde

kunna undgås. På grund av den stora betydelsen ur olika sociala synpunkter

av rörelsens fortgång har jag, detta oaktat, kommit till den uppfattningen,

att staten bör för Kalixbolaget möjliggöra att i hittillsvarande omfattning

fortsätta verksamheten.

Yad då först beträffar det erforderliga kapitalbeloppet, har detsamma

av bolaget uppskattats till 2,000,000 kronor. Även socialstyrelsen och kommerskollegium

hava — ehuru enligt delvis andra beräkningsgrunder —

kommit fram till denna summa, varemot domänstyrelsen ifrågasatt, huruvida

detta belopp kunde vara tillräckligt. Med hänsyn till vad i denna del

från olika håll anförts torde bolagets nu föreliggande behov av kapitaltillskott

kunna uppskattas till omkring 2,000,000 kronor. Jag anser därför, att

statens insats bör bestämmas till detta belopp.

Börande formen för det statliga bidraget har bolaget föreslagit, att

detsamma skulle lämnas genom aktieteckning, medan socialstyrelsen och

kommerskollegium förordat låneformen. I nuvarande läge finner jag mig

— med hänsyn till de svårigheter en omedelbar tillämpning av det sistnämnda

alternativet otvivelaktigt skulle möta — böra förorda, att tillskottet

erhåller formen av aktieteckning.

En förutsättning för aktieteckningen bör emellertid tydligen vara, att

bolagets löpande omkostnader nedbringas ungefärligen i den utsträckning,

varmed räknats i de under utredningens gång uppgjorda driftskalkylerna.

De närmare villkoren för aktieteckningen och övrigt nu avsett bistånd torde

det böra få ankomma på Kungl. Majit att meddela. Givetvis bör därvid

tillses, att staten i all önskvärd utsträckning erhåller tillfälle till inflytande

över bolagets ledning och kontroll över dess verksamhet.

Vad angår de av socialstyrelsen och kommerskollegium berörda frågorna

örn viss omläggning av bolagets kredit samt om »bokföringsmässig sanering»

av dess ställning hava förhållandena för närvarande visat sig vara sådana,

att några förändringar i berörda hänseenden knappast låta sig genomföra.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition hr 197.

I överensstämmelse med mina i statsverkspropositionen gjorda uttalanden

synes mig det för aktieteckningen erforderliga beloppet böra uppföras bland

utgifter för kapitalökning under rubriken »Fonden för statens aktier» samt

erhålla karaktär av reservationsanslag att täckas av andra inkomster än

lånemedel.

Såsom av den i ärendet lämnade redogörelsen framgår, Ilar en av de

väsentligaste anledningarna till bolagets nuvarande svårigheter befunnits

vara, att de bestämmelser, vilka innefattas i det mellan bolaget och domänstyrelsen

ingångna kontraktet angående virkesleverans, under förliandenvarande

förhållanden äro för bolaget i hög grad ogynnsamma. En förutsättning

för den nu ifrågasatta hjälpaktionen är därför, att ändring härutinnan

kommer till stånd.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet anser jag följaktligen,

att sagda kontrakt bör ersättas med ett nytt, som närmare ansluter sig

till de varierande prislägena. Det nya avtalet synes lämpligen kunna avfattas i

huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, vilket bifogats domänstyrelsens

den 7 januari 1931 i ämnet avgivna utlåtande och vars grundläggande

bestämmelser återgivits i det föregående. Detta förslag har i huvudsak godkänts

såväl av bolaget som av domänstyrelsen. Dock har bolaget hemställt,

att det uppställda kravet på bankgaranti måtte utgå och att kredittiden ej

måtte förkortas i förhållande till vad nu gäller. Ehuru domänstyrelsen med

rätta ansett dessa krav böra vidmakthållas, därest kontraktet skall kunna

betecknas såsom affärsmässigt och överensstämma med av ämbetsverket

tillämpad praxis, finner jag, under åberopande av de skäl av social natur,

som nu påkalla statliga hjälpåtgärder, befogat att lämna bolaget det ytterligare

bistånd, som ligger däri att berörda krav frånfallas. Jag anser

alltså, att bestämmelserna i avtalsförslaget böra jämkas därhän, att det nya

leveranskontraktets föreskrifter angående betalningstid och säkerhet komma

att överensstämma med motsvarande föreskrifter i nu gällande kontrakt.

Det nya kontraktet torde, på sätt föreslagits, lämpligen böra avse

virkesleveranser under åren 1932—1936. Kontraktet skulle alltså icke

komma att inverka på priserna för det virke, som av bolaget avverkas under

innevarande vinter. Bolaget har emellertid hemställt att komma i åtnjutande

av prisnedsättning jämväl för detta virke. Då det är ostridigt, att de

i hittills gällande kontrakt stadgade virkespriserna för närvarande avsevärt

överstiga motsvarande priser i öppna marknaden, får jag -— av enahanda skäl,

som nyss anförts för ett statligt ingripande till förmån för företaget — tillstyrka,

att bolagets ifrågavarande hemställan på det sätt bifalles, att bolaget

berättigas att för innevarande vinters virkesleverans erlägga betalning

enligt priser, som motsvara de nu i allmänna marknaden gällande. Rörande

sagda prisnedsättning torde särskilt avtal böra träffas mellan domänstyrelsen

och bolaget i anslutning till avslutandet av det av mig förordade kontraktet

rörande virkesleveranser för åren 1932—1936.

Yad härefter angår domänstyrelsens krav på ersättning av skattemedel

för förluster i anledning av nu gällande leveranskontrakt med bolaget grundar

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majit» proposition nr 197.

sig detta klav, i vad det avser förluster å redan utförda virkesleveranser,

pä det i det föregående omförmälda uttalandet av 1928 ars riksdag angående

ersättning till bland andra domänverket för eventuellt uppkommande förluster.

Riksdagen torde emellertid med sagda uttalande endast hava avsett

att säkerställa domänverket mot förluster på grund av det riksdagens beslut,

vartill uttalandet utgjorde motivering, det vill säga i följd av den kredit,

som lämnades bolaget, oell uttalandet lärer alltså icke hava åsyftat att tillförsäkra

domänstyrelsen någon prisgaranti för det till bolaget levererade

virket. Med hänsyn härtill och då domänstyrelsen hittills icke kan anses

liava i följd av den lämnade krediten lidit någon kapitalförlust, torde domänstyrelsens

ersättningskrav i denna del icke böra föranleda någon åtgärd.

Domänstyrelsen har vidare begärt ersättning för de förluster, som enligt

styrelsens uppfattning bomme att uppstå därigenom- att leverans enligt gällande

kontrakt icke i fortsättningen skulle äga rum. I betraktande av de

omständigheter, vilka föranlett förslaget örn upphävande av nämnda kontrakt,

torde icke heller detta ersättningsanspråk böra föranleda någon åtgärd. Det

må för övrigt anmärkas att, då man icke kan veta något bestämt örn prisförliållandena

i framtiden, grunder för beräkning av ett eventuellt skadeståndsbelopp

för närvarande saknas.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att vad 1928 års riksdag uttalat

angående ersättning av skattemedel för förluster i anledning av .bifall till

då framlagd proposition i frågan enligt min mening bör äga motsvarande

tillämpning beträffande det nya leveranskontraktet i fråga örn förlust, som

kan uppkomma i följd av den kredit, som enligt detta kontrakt lämnas bolaget.

Yad slutligen angår den av föreningen Nederkalix industri u. p. a. gjorda

framställningen om vissa lindringar i villkoren för åtnjutande av det åt föreningen

lämnade statslånet, får jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

uttala, att anledning synes föreligga att i så måtto tillmötesgå

denna framställning, att envar av återstående amorteringar å lånet uppskjutes

på ett år. Frågan härom torde vid ett senare tillfälle få underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Räntefrihet eller nedsättning i räntesatsen lärer

däremot ej böra medgivas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att Kungl. Majit må genom teckning av aktier

ävensom genom vissa andra åtgärder lämna ytterligare bistånd

till den av Kalix träindustriaktiebolag bedrivna industriella

verksamheten i Nederkalix socken i Norrbottens liin, allt i

överensstämmelse med av mig i det föregående angivna grunder

;

Bihang till riksdagtns protokoll 1931. 1 sami. 173 höft. [Nr 197.)

518 31 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl; Maj:ts proposition nr 197.

dels ock bland utgifter för kapitalökning under rubriken

»Fonden för statens aktier» till teckning av aktier i nämnda

aktiebolag för budgetåret 1931/1932 anvisa étt reservationsanslag

av ......................................................... kronor 2,000,000.

Till vad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämma, lämnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

Stockholm 1931. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till teckning av aktier i Kalix träindustriaktiebolag m. m. s. 4 i texten
  2. SU 1931:113 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag till teckning av aktier i Kalix träindustriaktiebolag rn. m. s. 1 i texten