Angående anslag till statsbana Malung—Vansbro m. m
1931-03-20 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:210, Angående anslag till statsbana Malung—Vansbro m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
1
Nr 210.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag
till statsbana Malung—Vansbro m. m.; given Stockholms
slott den 20 mars 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunibationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ola Jeppsson.
Utdrag av protokollet över komraunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Iiegeuten i
statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Jeppsson:
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under utgifter för kapitalökning,
bil. 2, punkt 21, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till statsbana Malung—
Vansbro för budgetåret 1931/1932 beräkna ett reservationsanslag av 300,000
kronor att utgå av lånemedel.
Sedan utredningen i ärendet avslutats, får jag nu till behandling upptaga
frågan örn anläggning av denna bana och nedläggande, i samband därmed
av bandelen Malung—Brintbodarne å statsbanan från Särna över Limedsforsen
och Malung till Brintbodarne.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 184 käft. (Nr 210.)
57 31
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
Sandelen Malung—Brintbodarne, som har en längd av 27.7 kilometer oell
byggts av enskilt företag såsom bibana till Mora—Vänerns järnväg, öppnades
för trafik den 7 september 1892. Bibanans fortsättning till Limedsforsen
öppnades för allmän trafik i november 1903. I samband med att staten
förvärvade Mora—Vänerns järnväg övertogs jämväl bibanan Brintbodarne—
Malung—Limedsforsen den 1 januari 1917 av statens järnvägar. Jämlikt
beslut av 1927 års riksdag har staten även övertagit järnvägen Limedsforsen—Särna.
Beträffande järnvägsförhållandena i övrigt i trakten får jag
erinra örn att från Vansbro station på banan Kristinehamn—Mora utgår
järnväg i östlig riktning mot Björbo och därifrån mot Borlänge och Ludvika.
Sandelen Malung—Brintbodarne är framdragen genom synnerligen oländig
terräng och har särskilt vid övergången av vattendelaren på sträckan mellan
Brintbodarne och Öje station långa och starka stigningar med jämförelsevis
skarpa kurvor. A bandelen finnas fyra trafikplatser, av vilka endast Öje
station, belägen vid södra sidan av Öjesjön på ett avstånd av omkring 11
kilometer från Malung, har någon ehuru ringa betydelse såsom närmaste
järnvägsstation för den till omkring 600 personer uppgående befolkningen i
Öje kapellförsamling, som dock är belägen på omkring 8 kilometers avstånd
från stationen och på norra stranden av sjön Öje. Samtliga trafikplatser
äro i avsaknad av landsvägsförbindelse.
I februari 1923 gjordes av representanter för Järna, Malungs, Appelbo,
Lima och Transtrands kommuner samt Vansbro municipalsamhälle framställning
örn vidtagande av åtgärder för anläggning av en järnväg från Malungöver
södra Malung, Ytter-Malung och Äppelbo till Vansbro. Sedan järnvägsstyrelsen
den 3 september samma år yttrat sig över denna framställning
och därvid — under framhållande bland annat, att en järnvägsförbindelse
med sålunda föreslagen sträckning onekligen skulle medföra avsevärda fördelar
— uttalat sig för en utredning i saken, bemyndigade Kungl. Majit den
21 september 1923 järnvägsstyrelsen att verkställa såväl en okulär undersökning
som ock en trafikekonomisk utredning för järnvägsanläggning från
Malung till Vansbro.
Efter slutförd undersökning och utredning överlämnade järnvägsstyrelsen
med skrivelse den 17 december 1926 dels karta och approximativ profil över
den ifrågasatta järnvägen och dels en trafikekonomisk utredning, beträffande
vilkens innehåll jag torde få hänvisa till handlingarna i ärendet. I skrivelsen
anförde järnvägsstyrelsen bland annat följande:
Såsom styrelsen redan i sitt förenämnda utlåtande den 3 september 1923
påpekat, skulle nedläggandet av trafiken å bandelen Malung—Brintbodarne
vara en nödvändig förutsättning för tillkomsten av en direkt linje mellan
Malung och Vansbro. Oaktat banan ägt bestånd i över trettio år, finnas
utefter linjen utom stations- och banbevakningspersonal endast några få
bebyggare. Vid banan finnas för närvarande endast tvenne industriella
anläggningar, båda av liten omfattning, nämligen vid Öje station ett sågverk
med två ramar och en hyvelmaskin samt vid Löderåns håll- och lastplats en
torvströfabrik. Det långa befolkningsantalet inom banans trafikområde i
förening med de ogynnsamma terrängförhållandena hava medfört det ovan
-
3
Kungl. Majus proposition nr 210.
liga förhållandet att samtliga trafikplatser äro i afsaknad av landsvägsförbindelser.
Förbindelsen mellan Öje station och Öje kapellförsamling sker
över Öjesjön, vilken förbindelse sommartid uppehållits medelst en motorbåt.
Trafiken å bandelen är av jämförelsevis mycket ringa omfattning, och hänvisas
vidkommande storleken av densamma till den utarbetade trafikekonomiska
utredningen rörande planerad järnväg Malung—Vansbro.
Bandelens Malung—Brintbodarne anläggningskostnad, i vilken icke inräknas
Malungs men val andel i Brintbodarnes station, bär uppgått till omkring
650,000 kronor.
Den nu ifrågasatta direkta linjen mellan Malung och Vansbro, som beräknas
få en längd av 44 kilometer, utgår, anförde styrelsen vidare, från
Malungs station och avviker strax öster om stationen från bandelen Malung—
Brintbodarne för att därefter över jämna åkrar framgå i sydostlig riktning
följande Västerdalälven och den efter densamma löpande landsvägen förbi
Malungs kyrka, Grimsåker, Ö. Utsjö och Ytter-Malungs kyrka. Därefter avlägsnar
sig linjen mer och mer från landsvägen, antager en mera ostlig
riktning och går genom skogs- och myrmarker på norra sidan av S. Vålsjön
och söder örn Busjön fram till Appelbo kyrka. Härifrån går linjen i nästan
rak ostlig riktning, korsande Busjöns avlopp, Hunån eller Noret, upp till
vattendelaren norr örn Toktjärn samt ned emot Käringsjön och nedre Gruckåtjärn.
Sedan linjen passerat Gruckån, svänger den örn norra änden av
Grim tjärn och kommer omkring 1 kilometer söder örn Vansbro fram till
Mora—Vänerns järnväg, som följes fram till sistnämnda station. Lutningsförhållandena
å linjen äro gynnsamma. Starkare stigning än högst 14.4
pro mille å rak bana anses icke behöva komma till användning. Endast vid
nedgången från vattendelaren vid Toktjärn förekommer en längre lutning
med lutningsförhållandet 12.6 pro mille på cirka 3 kilometers längd.
Efter en redogörelse för de tekniska bestämmelser, som avsetts att komma
till användning och som i huvudsak äro desamma som de vid de norrländska
tvärbanorna gällande, ingick järnvägsstyrelsen på kostnadsfrågan och villkoren
för järnvägsanläggningens utförande samt yttrade härom:
Från Malung räknat äro trafikplatser ifrågasatta att anläggas vid Malungs
kyrka, Ö. Utsjö, Ytter-Malung, Ovanheden (Äppelbo), Rågsveden och S.
Gruckåtjärn.
Bandelen beräknas nu komma att draga en anläggningskostnad av 3,400,000
kronor, motsvarande omkring 77,000 kronor per kilometer. I dessa summor
ingår icke kostnaden för rullande materiel — sådan anses icke behöva anskaffas
särskilt för den nya bandelen — och icke heller kostnaden för jordlösen
med mera, vilken styrelsen anser böra som vanligt påvila landstinget.
Skulle beslut örn banans anläggning komma till stånd, bör detta alltså
ske under förbehåll, att vederbörande landsting utfäster sig att kostnadsfritt
för banan upplåta dels för all framtid: all mark till banbyggnad med
därtill hörande avdikningar, vattenavlopp och parallellvägar; ali mark för
banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och mötesplatser samt lokomotivoch
vattenstationer med tillhörande ledningar, varvid iakttages ifråga örn mark
för bangårdar, håll-, last- och mötesplatser samt lokomotivstationer, att så
stora områden därför upplåtas, att tillräckligt utrymme erhålles för framtida
möjligen erforderliga utvidgningar samt för rymliga bostäder åt järn
-
4
Kungl. Majlis proposition nr 210.
vägens personal, genom skogsmark en bredd av 15 meter å vardera sidan
örn banans medellinje ävensom, där arbetets beskaffenhet betingar en större
bredd, vad som i sådant hänseende erfordras, med all skog, som å den erforderliga
marken befinnes vid den utstakning, vilken ligger till grund för
Kungl. Maj:ts beslut örn fastställelse av definitiv plan för banan; all mark
för till följd av banbjggnaden erforderlig anläggning av nya eller omläggning
av gamla, allmänna eller enskilda vägar, ävensom rätt att efter behov i
sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden och för järnvägens trafikering
med mera erforderligt vatten samt att, där område icke anses böra för
ändamålet förvärvas, framdraga och för framtiden underhålla för vattentagning
erforderlig ledning; skolande i händelse av tvist angående storleken
av markområde, som för något av nu angivna ändamål må vara
erforderligt, frågan därom underställas Kungl. Maj:ts prövning och avgörande;
dels under arbetets fortgång: all mark, behövlig för dels
sidoschaktningar, dels upplag av sten, jord, samt för anläggningen erforderliga
materialier och andra effekter, dels sten-, grus- och dyjordstäkter, dels
vägar och sidospår, dels slutligen de provisoriska anordningar, av vad namn
och slag de vara må, som för byggnadsarbetenas utförande befinnas nödiga,
allt att vid arbetets slut avlämnas i då befintligt skick; att överlämna den
för all framtid upplåtna marken gravationsfri; att lämna ersättning för husflyttningar
och olägenheter till följd av försvårad brukning och förlängda
vägar eller andra olägenheter, av vad namn och beskaffenhet de vara må,
som kunna anses härflyta av det genom anläggningens utförande orsakade
intrång; samt att utan kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen
överlämna alla för erhållande av lagfart å den för all framtid upplåtna
marken erforderliga handlingar och kartor med mera; allt med skyldighet
för vederbörande att hålla staten skadeslös, för vad i ett eller annat hänseende
härutinnan till äventyrs kan komma att brista.
Härförutom bör i förevarande fall landstingets utfästelse även omfatta
eventuella skadeersättningar i samband med nedläggandet av bandelen
Malung—Brintbodarne, vartill dock, som styrelsen i det följande framhåller,
någon juridisk rätt ej torde finnas.
Beträffande *de trafikekonomiska förutsättningarna för den nya bandelen
hänvisade styrelsen till den förut åberopade trafikekonomiska utredningen och
meddelade därutöver, att efter nedläggning av bandelen Malung- Brintbodarne
och anläggning av den direkta linjen Malung— ^Vansbro statens järnvägars trafikinkomster
beräknades komma att ökas med 86,000 kronor. På grund av den
nya bandelens större längd skulle dock driftkostnaderna samtidigt ökas med
53,000 kronor. Överskottet beräknades således komma att uppgå till 33,000
kronor.
I fortsättningen meddelade järnvägsstyrelsen, att styrelsen hos länsstyrelsen
i Kopparbergs län hemställt örn uttalande, huruvida nedläggandet av
bandelen Malung—Brintbodarne kunde befaras medföra så skadliga konsekvenser
för befolkningen och näringslivet, att frågan örn den nya bananläggningen
med hänsyn härtill ansåges böra förfalla. Järnvägsstyrelsen lämnade
därefter en redogörelse för av länsstyrelsen från vederbörande införskaffade
yttranden, vilka utvisade, att erinringar mot nedläggande av ifrågavarande bandel
uttalats av befolkningen i Öje kapellförsamling, medan man i övrigt uttalat
sig för tillkomsten av den nya järnvägen, vilken tillstyrktes även av
länsstyrelsen. I anslutning härtill meddelade järnvägsstyrelsen, att chefen
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
5
för generalstaben i skrivelse den 29 november 1926 förklarat sig icke hava
något att erinra mot nedläggande av nyssnämnda bandel och anläggande av
järnväg från Malung till Vansbro.
Järnvägsstyrelsen yttrade sig vidare örn behovet av en omläggning av järnvägsförbindelsen
ifråga och anförde därutinnan:
Redan kort efter sedan bibanan Malung—Brintbodarne till Mora—Vänerns
järnväg genom privat initiativ kommit till stånd, visade det sig att bibanan,
genom att Brintbodarne i stället för Vansbro hade valts till utgångspunkt
för densamma, erhållit ett olämpligt läge. Dels erhöll banan härigenom, såsom
förut påpekats, en ur driftssynpunkt mindre lämplig tracé med svåra
stigningsförhållanden, dels utgör Brintbodarne en plats, som icke har några
särskilda betingelser för utveckling, och detta gäller vare sig man bedömer
saken ur ren järnvägssynpunkt eller ur kommersiella och industriella synpunkter.
Så som utvecklingen snart visade sig vilja gå, måste det numera
få betecknas som ett missgrepp av det dåvarande järnvägsbolaget att låta
banan dragas den väg som skedde. Betydelsen av detta måste nog komma
att ökas, när den under byggnad varande banan Limedsforsen—Särna blir
öppnad för allmän trafik och trafikrörelsen därmed växer på den nedre delen
av den grenbana, på vilken denna järnväg bildar en omedelbar fortsättning.
Det lär alltså få sägas, att anordnandet av en direkt järnvägsförbindelse
mellan Malung och Vansbro skulle innebära tillrättandet av ett begånget
fel och vara en åtgärd, som bomme att medföra avsevärda fördelar ur hera
synpunkter.
Förutom det att en järnväg mellan dessa orter skulle komma att betjäna
jämförelsevis tätt bebyggda trakter och vara av stor betydelse för allmänheten,
skulle tillkomsten av en sådan järnväg även medföra, att man vid
Vansbro finge direkt anslutning till befintliga banor, ledande kortaste vägen
till såväl Falun och Gävle som Stockholm, varjämte avståndet från Västerdalarna
till Kristinehamn skulle förkortas. Vidare vore det ur järnvägssynpunkt
en fördel att få endast en föreningsstation, Vansbro, i stället för två
sådana stationer, Brintbodarne och Vansbro, liggande jämförelsevis nära
varandra. Som förut påpekats, skulle linjen Malung—Vansbro även komma
att erbjuda ur driftsynpunkt bättre tracé än linjen Malung—Brintbodarne.
Styrelsen erinrade vidare, att nedläggandet av bandelen Malung—Brintbodarne,
såsom styrelsen förut framhållit, utgjorde en ofrånkomlig förutsättning
för anläggandet av en järnväg Malung—Vansbro. Angående verkningarna
härav anförde styrelsen:
Vad då först beträffar invånarna i Öje kapellförsamling, vilken är belägen
utefter stora landsvägen från Malung till Mora på ett avstånd av 18 kilometer
från Malung, synas deras förbindelser med yttervärlden redan nu till
huvudsaklig del gå via Malung. Detta är ju också naturligt, då den närmare
belägna järnvägsstationen Öje saknar landsvägsförbindelse och då i Malung
finnas bank, präst, läkare, apotek, veterinär, lantmätare, landsfiskal med
mera, vilket allt saknas i Öje. På grund av dessa omständigheter och med
hänsyn därjämte till den år från år ökade motortrafiken å landsvägarna anser
järnvägsstyrelsen, att ett nedläggande av bandelen Malung —Brintbodarne
kommer att medföra endast ringa olägenheter för befolkningen i Öje kapellförsamling.
Vidkommande förutnämnda två industriella anläggningar vid bandelen
Malung—Brintbodarne synes man ej heller behöva fästa något större avseende
vid desamma, då under de senare åren rörelsen vid dessa anläggningar
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
bedrivits i mycket ringa omfattning. Man lär också redan nu vara betänkt
på att överflytta sågen vid Öje station till annan trakt, enär virkestillgången
på den nuvarande platsen icke längre är tillfyllest.
Visserligen hava rests vissa skadeståndskrav från befolkningen vid ett
eventuellt nedläggande av bandelen Malung—Brintbodarne, men dessa synas
från juridisk synpunkt icke kunna göras" gällande. Det förhållandet, att
Malungs kommun vid sin aktieteckning år 1886 fästat villkoret, att banan
skulle beröra Öjesjön, synes numera sakna betydelse, då vid statsinköpet
av järnvägen kommunen återfått hela det tecknade beloppet och ej därvid
gjort något förbehåll om banans behållande i nuvarande sträckning. Såsom
tidigare nämnts, hava också delegerade från övre Västerdalarna uttalat, att
fördelarna med den nya banans tillkomst äro så stora, att krav på den nuvarande
linjens bibehållande icke få stå hindrande i vägen för tillkomsten
av den direkta linjen Malung—Vansbro.
Med stöd av nu verkställda utredningar anser också styrelsen för sin del,
att ett nedläggande av bandelen ifråga skulle medföra jämförelsevis små
olägenheter. Med den betydelse för den allmänna utvecklingen, som järnvägskommunikationerna
alltid äga, och med den vikt det alltså alltid måste ligga
därpå, att dessa äro väl ordnade för och väl anpassa sig efter de lokala
behoven, synes det styrelsen i förevarande fall vara ett önskemål värt att
stödja, att i sammanhang med den vidgning i storlek och betydelse av järnvägssystemet,
som sker genom tillkomsten av linjen Limedsforsen—Särna, nu
få detsamma tjänligare ordnat för den framtida utvecklingen. Järnvägsstyrelsen
anser därför, att statens järnvägar böra härtill medverka så långt som
kan vara väl förenligt med statsbanans ekonomiska intressen och möjligheter.
Beträffande slutligen finansierandet av företaget anförde styrelsen följande:
Den beräknade anläggningskostnaden för banan är 3,400,000 kronor. Då
det här gäller nedläggandet av en bandel och dess ersättande med en annan,
som bättre motsvarar nuvarande och framtida behov, anser styrelsen, att en
del av kostnadsbeloppet bör kunna bestridas med medel ur förnyelsefonden
till belopp, som annars förr eller senare måste för ackumulerat underhåll
nedläggas å den befintliga bandelen. Storleken å denna del har styrelsen
uppskattat till 500,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen hävdar den av statsmakterna gillade principen, att statens
järnvägars överskott åtminstone bör vara så stort, att det räcker till
för förräntning av det i statsbanerörelsen investerade lånemedelskapitalet.
En given följd härav måste vara, att för en anläggning som den diskuterade
ej bör få användas och i statsbaneaffären investeras mera av lånemedel än
vad som kan förväntas bliva förräntat genom tillkommande driftöverskott.
Ej heller en linje Vansbro—Limedsforsen kommer under sannolikt lång tid
framåt att kunna täcka sina driftkostnader, och alltså synes ingen som helst
användning av lånemedel gärna kunna komma ifråga för den nu ifrågasatta
anläggningen av delsträckan Malung—Vansbro. Som förut nämnts, beräknas
emellertid driftsresultatet genom denna nya delsträckas anläggning bliva
33,000 kronor bättre, än örn den nuvarande linjen bibehålies. Detta förhållande
bör således kunna motivera, att för linjens byggande användas
omkring 700,000 kronor av lånemedel, och detta bör vara dess mera försvarbart,
örn saken tages på längre sikt, varvid man torde kunna förutsätta, att
de genom den nya linjen uppstående järnvägsekonomiska fördelarna — särskilt
efter hand som den nytillkommande linjen Limedsforsen—Särna gör
sig gällande — komma att växa.
7
Kungl. Majus proposition nr 210.
Med dessa belopp, 500,000 kronor från förnyelsefonden och 700,000 kronor
kapitalinvestering av lånemedel eller sammanlagt 1,200,000 kronor, anser
järnvägsstyrelsen alltså försvarbart, att statens järnvägar inträda för ernående
av den önskade tjänligare anordningen av järnvägssystemet i berörda landsända.
Detta belopp är dock otillräckligt. Slutsatsen kan alltså synas bliva,
att järnvägsstyrelsen borde gå till ett avstyrkande av de föreliggande
planerna såsom icke järnvägsekonomiskt berättigade. Detta avstyrkande
måste järnvägsstyrelsen bär också framföra, ifall företaget ej kan finansieras
utan tyngre bördor för statens järnvägar än de nu nämnda.
Emellertid är det, som förut sagts, även kommunikationernas stod tor
berörda orters utveckling efter rätta linjer, som man i här förevarande fall
har att tänka på. Örn statsmakterna därför vid frågans prövning med anläggande
av dylika allmänna synpunkter skulle finna dessa göra sig så starkt
gällande, att trots tidens allmänna och angelägna sparsamhetskrav även det
återstående som erforderligt beräknade beloppet, 2,200,000 kronor, bör tillhandahållas,
har järnvägsstyrelsen, med de intressen styrelsen för statens
järnvägars del har att bevaka, intet att erinra emot anläggningens tillkomst
under den därmed förbundna förutsättningen, att dessa ytterligare erforderliga
medel icke komma att få öka statens järnvägars bokförda värde.
Med anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj:t genom
beslut den 4 november 1927 åt järnvägsstyrelsen att föranstalta örn uppstakning
å marken av den ifrågasatta järnvägslinjen ävensom att verkställa och
till Kungl. Majit inkomma med fullständig kostnadsberäkning rörande företaget.
Till åtlydnad härav har järnvägsstyrelsen med skrivelse den 17 januari
1928 överlämnat av kartor samt plan- och profilritningar åtföljd kostnadsberäkning
för bananläggningen ifråga. Styrelsen meddelar, att den stakade
linjen, som har en längd av 44.8 kilometer, med endast obetydliga avvikelser
följer den tidigare okulärt undersökta linjen. Trafikplatser skulle anordnas
vid Rågsveden, Äppelbo, Sillerö, Ytter-Malung, Skördåker och Malungs
kyrka. Vid de fem förstnämnda platserna vore avsett att uppföra banvaktsstuga
med tillbyggnad av erforderliga expeditions- och väntrum samt i
förekommande fall godsbod; trafikgöromålen skulle handhavas av banvakten
eller någon av dennes familjemedlemmar på sätt sker bland annat å flertalet
trafikplatser vid inlandsbanan och de norrländska tvärbanorna. Efter en
redogörelse för de avsedda tekniska bestämmelserna för banans byggande
meddelar styrelsen, att banan med då rådande arbets- och materialpriser
— liksom tidigare — beräknats draga en kostnad av 3,400,000 kronor, exklusive
kostnad för rullande materiel.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har efter vederbörandes hörande avgivit
utlåtande den 13 december 1929 och därvid överlämnat dels en skrift av
ombud för Malungs, Äppelbo och Järna kommuner nied framställning, att
ifrågavarande järnvägsanläggning med det snaraste måtte komma till stånd
och utföras såsom statligt "nödhjälpsarbete, jämte vid skriften fogade protokollsutdrag,
utvisande att kommunalfullmäktige i nämnda socknar beslutat
kostnadsfritt upplåta mark för järnvägsanläggningen, ävensom yttranden häröver
från landsfiskalen i Malungs distrikt och vägkonsulenten i länet, dels
opaginerad Kontrollera mot PDF
“ Kungl. Majus proposition nr 210.
protokoll vid sammanträde den 6 juni 1929 med ortsinvånarne inför landsfogden
i länet, dels ock av landsfogden och Kopparbergs läns landsting i
ärendet avgivna infordrade yttranden. För egen del har länsstyrelsen anfört
följande.
, .J.®111 skrivelse den 17 december 1926 framhåller järnvägsstyrelsen — efter
kritik av bandelen Malung—Brintbodarne, utmvnnande uti att det måste
betecknas såsom ett missgrepp av det dåvarande järnvägsbolaget att låta
banan dragas den väg som skedde — att anordnandet av en direkt järnvägsförbindelse
mellan Malung och Vansbro skulle innebära tillrättandet av
ett begånget fel och vara en åtgärd, som komme att medföra avsevärda fördelar
ur nera synpunkter, vilka närmare angivas.
„ i^styrelsen vill på det kraftigaste understryka vad järnvägsstyrelsen
salunda framhalht. Det är icke tu tal örn att sträckningen Malung—Brintbodarne
var ett stort missgrepp ävensom att en sträckning Malung—Vans
i!
nsk!lUe påtagligt sätt bättre tillgodose allmänhetens trafikbehov
och bidraga till bygdens framåtskridande och förkovran, än vad det någonsin
kan tankas ske genom järnvägen Malung—Brintbodarne,
v» S?m länsstyrelsen förut framhållit nedläggandet av linjen Malung—
Brintbodarne icke kan antagas medföra skada eller olägenhet av nämnvärd
art i synnerhet örn, såsom vägkonsulenten föreslagit, banvallen efter trafikens
nedläggande ställes till vägdistriktets disposition för vägväsendets tillgodoseende,
får länsstyrelsen livligt tillstyrka, att anläggning av järnväg mellan
Malung och Vansbro kommer till stånd under villkor att bandelen Malung
—Brintbodarne nedlägges.
Beträffande järnvägsstyrelsens beräkningar angående det belopp, med
vilket den nya bandelen bör öka statens järnvägars bokförda värde, samt
angående trafiköverskottet saknar länsstyrelsen sakkunskap för att kunna i
detalj yttra sig över samma beräkningar.
Emellertid vill länstyrelsen framhålla, att vid beräkningarnas uppgörande,
såvitt länsstyrelsen kunnat finna, tillbörligt avseende icke fästats vid den
fortgående minskning i trafikinkomsterna bandelen Malung—Brintbodarne—
Vansbro med all sannolikhet kommer att få vidkännas genom den förstklassiga
landsvägen mellan Malung och Vansbro över Äppelbo. Det är tämligen
givet, att därvidlag den långa tidsödande transporten av resande och
gods över Malung—Brintbodarne—Vansbro erbjuder en tacksam angreppspunkt
för den med järnvägen konkurrerande motortrafiken och fara föreiigger
att konkurrensen kommer att sträcka sina verkningar även till bandelen
Särna—Limedsforsen—Malung.
Det förefaller länsstyrelsen jämväl, att inkomsten av godstrafiken från
den nya bandelen, med hänsyn till de utvecklingsmöjligheter orten erbjuder
beraknats väl lågt.
På grund av det anförda synes anslaget av lånemedel kunna beräknas till
ett avsevärt högre belopp, än vad järnvägsstyrelsen gjort.
För ersättning för skada och olägenheter eller dylikt eller för eventuellt
skadestånd för nedläggande av trafiken å bandelen Malung-Brintbodarne
torde de av företaget intresserade kommunerna ikläda sig garanti.
_ Äy de till länsstyrelsen avgivna yttrandena framgår, att endast befolkningen
i Öje kapellförsamling uttalat sig mot det ifrågasatta nedläggandet
av bandelen Malung-Brintbodarne.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 4 oktober 1930 hava därefter
representanter för de av järnvägsanläggningen berörda kommunerna i västra
Dalarna hemställt, att ärendet måtte föreläggas 1931 års riksdag.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
Sedermera har järnvägsstyrelsen den 12 november 1930 ånyo yttrat sig i
ärendet. I sitt utlåtande anför styrelsen följande:
I järnvägsstyrelsens skrivelse den 17 januari 1928 har byggnadskostnaden
för den 44.8 kilometer långa banan angivits till 3,400,000 kronor, vilket är
samma belopp som upptagits i skrivelsen den 17 december 1926. Yad
finansierandet av företaget beträffar, föreslog styrelsen i sistnämnda skrivelse
följande fördelning av kapitalet:
Kronor
Medel ur statens järnvägars förnyelsefond.......................................... 500,000
Anslag å riksstaten:
av lånemedel..................................................................................... 700 000
av övriga statsinkomster ................................................................. 2,200,000
Summa kronor 3,400,000
Lånemedelsbeloppet var så avvägt, att räntan å detsamma skulle motsvara
den beräknade förbättringen av trafikresultatet gentemot nuvarande
linjesträckning, vilken förbättring kalkylerats sålunda:
■ • , . Kronor
Ökning i trafikinkomster .......................................................................... gg qqq
Ökning i kostnader för drift och underhåll ....................................... 53^000
Skillnad förbättring kronor 33,000
För närmare detaljer hänvisas till den i november 1926 utarbetade trafikekonomiska
utredningen.
Den tid, som denna gång stått till järnvägsstyrelsens förfogande, har icke
medgivit någon fullständig revidering av denna utredning. Visst material
har emellertid insamlats, och av detta synes framgå, att det tidigare angivna
värdet för resultatförbättringen, 33,000 kronor, lämpligen kan bibehållas
Visserligen hava en hel del förändringar inträffat såväl å inkomst- som
utgiftssidan, men det vill förefalla, som örn ändringarna i stort sett skulle
kompensera varandra. Med den osäkerhet, som alltid vidlåder framtidskalkyler,
_ spela för övrigt mindre variationer ingen nämnvärd roll.
Vad inkomsterna angår, har icke befunnits skäligt vidtaga några ändringar
i fråga örn trafikomfattningen. De omständigheter, som anföras i
länsstyrelsens utlåtande den 13 december 1929, hava nämligen ej förbisetts
vid tidigare utredningar. Att bedöma verkningarna av den sedan år 1926
inträdda ökningen i landsvägstrafiken måste för övrigt sägas vara en mycket
vansklig. uppgift. Det är möjligt, att sagda utveckling åstadkommit en
större minskning i inkomstmöjligheterna för den nuvarande linjesträckningen
än för den nya, men även motsatta förhållandet är icke uteslutet, eftersom
man för den nya linjen räknat med väsentligt högre absoluta tal. Däremot
ar den genomförda godstaxesänkningen en realitet, från vars verkningar icke
kan bortses; förenämnda inkomstökning synes med hänsyn till taxesänknmgen
böra minskas från 86,000 till 80,000 kronor.
. Vad kostnaderna beträffar, må först erinras, att praktiskt taget hela ökmngen,
53,000 kionor, räknats komma på banavdelningen — bevakning, underhåll
samt avsättning till förnyelsefond — den nya linjen är 17 kilometer
längre än den nuvarande. För övriga avdelningar räknades däremot med
samma kostnad för båda linjerna; genom bättre driftsförhållanden skulle
alltså inbesfiaras merkostnaderna för den ej obetydliga nytillkommande
trafiken.
10
Kungl. Majus proposition nr 210.
Sistnämnda antagande må göras även nu. I fråga örn banavdelningen
kostnader åter har med hänsyn till de senaste årens prisutveckling en sänkning
med 6,000 kronor ansetts skälig.
Man kommer alltså, som redan sagts, till en resultatförbättring av 33,000
kronor, motsvarande ett lånemedelsbelopp av 700,000 kronor, d. v. s. samma
belopp som angavs i 1928 års skrivelse.
Beträffande finansieringen av företaget erinrar järnvägsstyrelsen örn att
förnyelsefondens tidigare beräknade kostnadsandel, 500,000 kronor, var avsedd
att motsvara kostnader för ackumulerat underhåll, vilka förr eller
senare måst nedläggas å den befintliga bandelen. Styrelsen hade därvid
syftat i första hand på inläggning av nya räler och växlar samt viss ombyggnad
av broar. Då emellertid även i fråga örn dessa kostnader prisutvecklingen
undergått en avsevärd sänkning, har järnvägsstyrelsen nu föreslagit
en minskning av förnyelsefondens beräknade andel i kostnaderna till
400,000 kronor, liksom det tidigare angivna beloppet avsett att vara ett
bruttobelopp.
Styrelsen meddelar, att kostnadsförslaget underkastats viss revision, som
resulterat i att förslaget numera slutade å ett kostnadsbelopp av sammanlagt
3,300,000 kronor. Detta belopp skulle, i enlighet med vad förut anförts,
fördelas med 400,000 kronor på förnyelsefonden, 700,000 kronor på anslag
av lånemedel och 2,200,000 kronor på anslag av andra statsinkomster än
lånemedel.
Behovet av sådana anslagsmedel, å vilka ingen förräntning kan väntas
erhållas är alltså, anför styrelsen vidare, detsamma som tidigare uppgivits;
och de järnvägsekonomiska förutsättningarna för det planerade företaget äro
i stort sett desamma, som då järnvägsstyrelsen förra gången hade att taga
ställning till frågan. Styrelsen anser allt fortfarande det vara angeläget,
att åt järnvägssystemet i de här berörda orterna gives en mera rationell gestaltning,
så att det måtte kunna på bästa möjliga sätt tjäna ortens framtidsutveckling,
sådan denna alltid står i ett visst beroende av kommunikationerna,
I detta sammanhang framhåller styrelsen också verkningarna å arbetsmarknaden
av den depression, som för närvarande råder i flertalet industriländer
och som gör sig allt starkare gällande även i vårt land. Visserligen
är, säger styrelsen, det byggnadsarbete, som här avses, ej särdeles omfattande
i jämförelse med de byggnadsarbeten å annat område, som kunna
ifrågasättas, men detsammas igångsättande torde i allt fall få anses som en
åtgärd av ej så ringa betydelse för förebyggande av arbetslösheten särskilt
inom järnvägsbyggnadsarbetarfacket. Härom yttrar styrelsen vidare:
I den mån den under senare årtionden livliga verksamheten med byggandet
av nya statsbanor och dubbelspår samt ombyggnad av större bangårdar
på senare tid inskränkts eller upphört har också den gamla vid
dessa anläggningar sysselsatta kåren av i yrket vana järnvägsbyggnadsarbetare
måst entledigas. Många hava givetvis fått ai''bete på annat håll, vid
vägbyggnader och dylika företag, men många, i synnerhet de äldre, hava
fortfarande svårigheter att skaffa sig mera stadigvarande sysselsättning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
11
Detta förhållande torde nog bliva förvärrat under den närmare framtiden,
då statens järnvägsbyggnader komma att inskränkas till en enda arbetsplats
nämligen byggandet av inlandsbanan i trakten av Arvidsjaur. För dessa
arbetare vore det givetvis av värde, örn de kunde motse arbete av det slag,
de äro vana vid, på en banbyggnad mellan Malung och Vansbro.
Av banans anläggningskostnad, här beräknad till 3.3 milj. kronor, torde
i runda tal 1.3 milj. kronor komma att utgå i direkta arbetslöner, l.o milj.
kronor i kostnader för täler, sliprar, broar m. m., 0.4 milj. kronor för transporter
samt resten 0.6 milj. kronor till diverse utgifter och administration.
Antalet erforderliga dagsverken för jord- och bergarbetare, stenarbetare,
träarbetare, rälsläggare och grusarbetare torde vara omkring 130,000, ..oberäknat
dem som komma att sysselsättas med transporter och dylikt. Även
örn en banbyggnad Malung—Vansbro skulle komma att i viss utsträckning
giva arbete åt folk inom väg- och vattenbyggnadsfacket, som hotas av arbetslöshet
i de orter, banan skulle genomlöpa, komme den säkerligen att giva
sysselsättning åt ett större antal gamla järnvägsbyggnadsarbetare, som antingen
redan äro arbetslösa eller som inom en nära framtid komma att stå
utan arbete, då verksamheten vid statens järnvägsbyggnader inskränkes.
Härvid lär särskilt böra bemärkas, att örn ett antal järnvägsbyggnadsarbetare
detacheras till här ifrågavarande förhållandevis långt ner i landet
liggande byggnadsplats, de vid järnvägsbyggnadens upphörande böra hava
lättare att förskaffa sig annan sysselsättning än vad fallet kan vara örn de
vid ledigblivandet kunna befinna sig vid de i övrigt endast långt lippe i
nordligaste Sverige förefintliga järn vägsby ggnadsplatserna.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker järnvägsstyrelsen för sin del,
att järnvägen Malung—Vansbro bygges som statsbana, under förutsättning
att landsting, kommuner eller enskilda åtaga sig att uppfylla de vid beslut
örn nya statsbanor vanliga villkoren beträffande fritt tillhandahållande av
erforderlig mark, att svara för olägenheter och intrång med mera dylikt.
Enligt styrelsens förmenande bör banbyggnaden beräknas fullbordad på
tre k fyra år, beroende på det under olika år förefintliga större eller mindre
behovet av arbetstillfällen för motverkande av arbetslöshet. Under förutsättning
av en byggnadstid örn fyra år framlägger styrelsen förslagsvis följande
plan för banbyggnadens finansiering:
Budgetår
Förnyelse - fondsmedel
Första ..................
kronor
Andra ..................
................. .
Tredje ..................
................. 200,000
Fjärde ...................
................. 200,000
Summa kronor 400,000
Lånemedel
kronor
300.000
400.000
Andra stats- inkomster
kronor
300.000
600.000
800,000
500,000
Summa
kronor
600,000
1,000,000
1,000,000
700,000
700,000
2,200,000
3,300,000
Järnvägsstyrelsen avser sålunda, att för budgetåret 1931/1932 skulle för
ifrågavarande ändamål ställas till förfogande ett belopp av 600,000 kronor,
att med lika delar utgå av lånemedel och av andra statsinkomster.
Då en förutsättning för framläggande av förslag till proposition i förevarande
fråga synts böra vara, att vederbörande kommuner åtoge sig att upp
-
Departements
chefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
fylla i dylika fall sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av erforderlig
mark m. m., har länsstyrelsen i Kopparbergs län anbefallts att
lämna berörda kommuner tillfälle att i sådant hänseende avgiva förbindelser
i huvudsaklig enlighet med vad järnvägsstyrelsen angivit i skrivelsen den
17 december 1926. Med skrivelse den 31 december 1930 har länsstyrelsen
överlämnat av kommunalfullmäktige i Malungs, Appelbo och Järna kommuner
genom beslut respektive den 29 december, den 7 december och den 7
december 1930 avgivna sådana förbindelser. Appelbo och Järna kommunalfullmäktiges
omförmälda beslut hava vunnit laga kraft. Över beslutet av
kommunalfullmäktige i Malung hava besvär blivit anförda, men länsstyrelsen
i Kopparbergs län har enligt utslag den 21 februari 1931 prövat lagligt
lämna besvären utan bifall.
I detta sammanhang må nämnas att, i samband med nyss omförmälda
beslut örn tillhandahållande av mark, från Malungs och Appelbo kommuners
sida framhållits önskvärdheten av att arbetslösa inom de berörda socknarna
bereddes sysselsättning vid ifrågavarande företag.
I ärendet hava sedermera från vissa invånare i Malungs socken ingivits
skrifter, i vilka gjorts gällande, att den ifrågasatta anläggningen icke borde
komma till stånd. Därvid har bland annat framhållits, att det tilltänkta
järnvägsföretaget visserligen innebure fördelar för en del av ortens befolkning
men att dessa fördelar icke syntes stå i riktig proportion till de ekonomiska
uppoffringarna för markupplåtelse och det förfång, som tillfogades andra,
enskilda intressen.
En inom järnvägsstyrelsen upprättad karta, utvisande den ifrågasatta
järnvägens avsedda sträckning samt föreslagna trafikplatser m. m., torde få
i avtryck fogas vid statsrådsprotokollet.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att den av statens järnvägar
i samband med förvärv av Mora—Vänerns järnväg övertagna bibanan till
Malung fått ett olämpligt läge genom att Brintbodarne i stället för Vansbro
valts till utgångspunkt för densamma. Järnvägsstyrelsen har framhållit, att
banan erhållit en ogynnsam tracé med svåra stigningar samt att Brintbodarne
synes ur såväl järnvägs- som näringssynpunkt sakna betingelser för
utveckling. A andra sidan har styrelsen betonat, att en järnväg mellan
Malung och Vansbro, vilken skulle erhålla vida bättre lutningsförhållanden,
komme att betjäna jämförelsevis tätt bebyggda trakter och bliva av stor betydelse
även för befolkningen vid bandelen Särna—Malung liksom också Klandra
trafikanter. Vid Vansbro skulle direkt anslutning erhållas till befintliga
banor, ledande kortaste vägen till Falun, Gävle och Stockholm, varjämte
avståndet från Västerdalarna till Kristinehamn skulle förkortas. Ur
järnvägssynpunkt vore det en fördel att få endast en föreningsstation i stället
för två närbelägna.
Vid besök å platsen har jag tagit närmare del av förhållandena och därvid
kommit till en uppfattning, vilken sammanfaller med den av järnvägsstyrelsen
hävdade. Bandelen Malung—Brintbodarne är uppenbarligen föga
13
Kungl. Majus proposition nr 210.
ägnad att tjäna det intresse, för vilket den tillkommit. Därom vittna framför
allt sådana omständigheter, som att under banans snart fyrtioåriga tillvaro
inga tillfartsvägar anlagts och att bebyggelse omkring banan praktiskt taget
uteblivit. En linjesträckning på föreslaget sätt från Malung till Vansbro
skulle utan tvivel bliva till betydande gagn icke blott för befolkningen i
Västerdalarna utan även för andra trafikanter. Den skulle därjämte ur järnvägsekonomisk
synpunkt erbjuda fördelar. Från de berörda orterna har det
föreliggande förslaget vunnit livligt understöd, med undantag dock för en
del invånare i Malungs socken, särskilt befolkningen i Öje kapellförsamling.
Den nuvarande järnvägsförbindelsens betydelse för sistnämnda befolkning torde
emellertid icke böra överskattas. Kapellförsamlingen är belägen på 8 kilometers
avstånd från Öje station och saknar, såsom nämnts, väg till stationen.
Mellan Öje och Malung finnes däremot landsväg, vars längd uppgår till endast
omkring 18 kilometer. Med hänsyn till nu berörda förhållanden synes Öjeortens
särskilda intresse icke kunna tillerkännas avgörande inverkan vid
ståndpunktstagande till förevarande spörsmål.
Från nu angivna utgångspunkter synes det framställda förslaget örn en
järnvägsanläggning Malung—Vansbro och i samband därmed nedläggande
av bandelen Malung—Brintbodarne värt beaktande. Det förhållandet, att
anläggningen kräver en betydande kapitalinvestering utöver förnyelsefondsoch
lånemedel, kan visserligen med hänsyn till rådande konjunkturer föranleda
en viss tvekan beträffande lämpligheten av att nu framlägga förevarande
fråga till prövning och avgörande. Emellertid föreligga särskilda
omständigheter att i detta sammanhang beakta. .lag avser härvid de synpunkter,
som såväl från av företaget berörda orter som av järnvägsstyrelsen
framförts, syftande därtill att detta byggnadsföretag lämpligen skulle kunna
komma till utförande såsom ett led i de statliga åtgärderna till motverkande
av arbetslöshet. Onekligen skulle banbygget vara väl ägnat att tillgodose
ett sådant syfte, icke minst med hänsyn till den omständigheten att takten
för arbetets bedrivande skulle kunna i väsentlig mån lämpas efter behovet
av arbetstillfällen.
Enligt vad jag inhämtat biträdes den uppfattning, varåt jag nu givit uttryck,
av chefen för socialdepartementet. Företaget ifråga förekommer också bland
dem, som vid den nyligen verkställda utredningen av frågan örn beredskapsarbeten
angivits såsom lämpliga sådana arbeten. För dylika arbeten äskas
anslag i en av Kungl. Majit tidigare denna dag på bemälde departementschefs
föredragning beslutad proposition, till vilken jag tillåter mig hänvisa.
Ett bifall till vad i nämnda proposition föreslagits synes möjliggöra en tillfredsställande,
efter förhållandena lämpad lösning av den nu föreliggande
finansieringsfrågan.
Efter prövning av samtliga på frågan inverkande omständigheter vill jag
alltså tillstyrka, att en statsbana Malung—Vansbro anlägges samt att vid
dess tagande i bruk bandelen Malung—Brintbodarne nedlägges och till bananläggningen
hörande mark och övriga tillgångar försäljas. Innan försäljning
av marken sker, torde böra tillses, huruvida densamma lämpligen kan, helt
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
eller delvis, nyttiggöras för vägändamål. I detta avseende torde järnvägsstyrelsen
framdeles böra hos Kungl. Maj:t göra eventuellt erforderlig framställning.
Den av järnvägsstyrelsen verkställda kostnadsberäkningen, slutande å
3,300,000 kronor, har icke givit mig anledning till erinran. Ej heller har
jag funnit något att anmärka mot styrelsens ekonomiska kalkyler och därpå
grundade förslag till det erforderliga kapitalets fördelning på förnyelsefondsoch
lånemedel samt medel av andra statsinkomster.
För nästkommande budgetår synes det enligt järnvägsstyrelsens plan
erforderliga beloppet av 600,000 kronor böra anvisas. Av nämnda belopp
torde, såsom i statsverkspropositionen beräknats, 300,000 kronor böra utgå
av lånemedel. Återstoden synes, i anslutning till vad jag förut anfört, böra
utgå av anslaget till beredskapsarbeten enligt grunder, som för användandet
av detta anslag må bliva bestämda. I fråga örn arbetets igångsättande torde
böra tillämpas samma regler som beträffande andra arbeten, utförda med
anlitande av medel från nämnda anslag.
Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels till statsbana Malung—Vansbro för budgetåret 1931/1932
anvisa ett reservationsanslag av ........................ kronor 300,000,
att utgå av lånemedel,
dels och medgiva, att bandelen Malung—Brintbodarne må,
sedan nyssnämnda statsbana öppnats för allmän trafik, upprivas
samt att till bananläggningen hörande mark och övriga
tillgångar må försäljas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hafverman.
Stockholm 1931. K. L. Beckmans Boktr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
^uA«yr<»
rje/fsds«a\u åfsrnds''
ledan ho)
ikaphxdsn,.
Notari.
iAåtmgk,
,*jVartf*pb
Horrmimdb.
Åsbergen,
Hemul b.
N0orbmgfå
lor^Nbrtt
‘SJ**
M oskarl b;
Faulia fb
NbrrgäisseJSn /S&f
Rönnide
Mora
Rusberg i
bärbacken
ästbförluK^
Bjensjön.
x Hvitna;.
■SMlHfilf»-
{Åren fäÅ
Lueia-nkfm
Styalltför t
Herris sätern fab.
-77.
''''Lyéergetfäb.
iSW^wA?äl ''
"Irbergkt " ~
Gemil dolt
-
Junkers* räi.
[XOtej
, It. huit rusin
\HkbmjvA-ftf*
Almberger.
SuaTtHénféJtS
Hjulbäck^
Djörby t , >
1;A . Åj» WW/oA
‘•HNfeÄPå
Flenbyfget
Sali hvid b
M A LiN-t5%V^
forsberget1
Olsnäs,
WbergetfSb:
Öjabtrget.
•örn*
Labé!
VSstanrii
''''tyng emis et
Yxberg*''
Digerö.
i 3 ~
Irintbodarm
fyr»1* 7
IIalert/£
riffi
uiUslmg
A N DjS^py''
Rältlindor\
I nnbod''
Lomberget
asumia
Grimsmyr}
Gärdås*#^ fäb.
''.Grimsåker
Snotieb.
Arnaldi.
Storåsen
jSWi
YeLti-M
Rrtås^w.
fredy oi,
''ergctrSb
Nordanåker
Hopp näst
Sjöhusen fäb. \
Hedbo''
Väster fors
i tu a-* ~
Nonlb äck
thonsberg et få&K
A ra sjöh.
berget frih.
Storslätt,
-fA.A****f
Långs Ölen. fia
Hista. }y
'' f ''ärrasnäs fX _ ij
triman
Häxåsen
Hög o tift
^ dront,
•V alill v,
LSfrWi
''öl/häcken
Björbolf''^2
i *0* 1
Stej dAsm
Ärttjärn
—®— /-/o//-oefil /a^fp/ofs.
Nas
fSrbysätem
Orsala
AnAgrefon,
$torberget
S vansö
[Vaktm
Jgn Astri
Moling»
irenas
mg*
: 8''AGN''£ l
’y f >T n.r
Skala 1:400000
so Alif)//trior
lUKTIONSANSTAi.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statsbana Malung—Vansbro m. m. s. 13 i texten
- SU 1931:153 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till statsbana Malung— Vansbro m. m. s. 1 i texten