Sök i Ratio Lex

Angående medverkan från svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet

1931-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:219, Angående medverkan från svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

.Kungl. Maida proposition Nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Majda proposition till riksdagen angående medverkan från

svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet;

given Stockholms slott den 8 maj 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin,

fråga örn medverkan från Sveriges sida för finansiering av en av tyska

riksbaneförvaltningen planerad, bland annat för den svensk-tyska järnvägstrafiken

avsedd brobyggnad mellan ön Rugen och tyska fastlandet,

därvid föredragande departementschefen anför följande:

I en den 6 maj 1931 dagtecknad skrivelse har järnvägsstyrelsen erinrat

därom, att frågan örn förbindandet av ön Rugen med fastlandet genom

bank oell bro över Strelasundet vid Stralsund var aktuell redan före

världskrigets utbrott. Därefter hade emellertid projektet blivit undanBihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 193 haft. (Nr 219.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

skjutet, huvudsakligen på grund av svårigheten att uppbringa det behövliga

anläggningskapitalet på sådana lånevillkor, att den tyska riksbanan

nied ekonomisk fördel kunde sätta planen i verket. Tekniska undersökningar

hade emellertid utförts och, enligt vad järnvägsstyrelsen

hade sig bekant, lett till ett utarbetat förslag till byggande av en kombinerad

järnvägs- och landsvägsbro över Strelasundet med tillfarter, innebärande

en kapitalkostnad, i vad anginge järnvägsförbindelsen, av omkring

20 miljoner riksmark. Landsvägsförbindelsen höjde den totala

byggnadskostnaden för den planerade nya förbindelsen mellan Rugen

och fastlandet till framemot 30 miljoner riksmark, men från den kostnad,

som belöpte sig på landsvägsförbindelsen, vilken på tyskt håll förutsatts

vara en intern tysk penningfråga, kunde i detta sammanhang

bortses.

Härefter har järnvägsstyrelsen anfört följande:

»Det är uppenbart, att utförandet av detta kommunikationsprojekt skulle

medföra väsentliga fördelar för Sveriges trafik med Tyskland och länder

bortom Tyskland. Örn den nya fasta järnvägsförbindelsen kunde

komma till stånd, beräknas, att gångtiden för de viktigare persontågen

kommer att förkortas med cirka 45 minuter, vilket betyder mycket i den

internationella samfärdseln. Man skulle härigenom för Sveriges del kunna

ernå nya viktiga anslutningar särskilt i Berlin. 1 andra fall skulle

övergångstiderna förbättras och anslutningarna med olika tåg därigenom

vara säkerställda. Storm och isgång i Strelasundet inverka i betydlig

grad pä möjligheten att kunna punktligt hålla de i tågtidtabellerna angivna

tiderna, varvid är att bemärka, att ishinder givetvis pläga förekomma

oftare i det instängda Strelasundet än å den fria havssträckan

mellan Trälleberg F och Sassnitz. Dessa tidtabellsstörningar genom den

skäligen primitiva ångfärjedriften vid Altefähr och Stralsund kunna sedan

återverka på de stora tågen och deras anslutningar långt upp i landet,

vållande till och med ibland behov av långväga extratåg för de kungjorda

post- och reseförbindelsernas upprätthållande.

De för närvarande i trafik varande Strelasundsfärjorna kunna endast

taga 4 boggievagnar av äldre konstruktion. Då för trafiken till Sverige och

Norge efter hand komma att insättas nya, större vagnar, måste för ett

snälltåg utföras 5 i stället för 4 färjeturer, vilket kommer att än mer

öka den nuvarande resetidens längd.

Vad godstrafiken beträffar, skulle den nya fasta järnvägsförbindelsen

medföra betydande tidsvinst. Under vissa trafiksäsonger kunna Strelasundsfärjorna

vara flera timmar i taget så starkt tagna i anspråk, att

godstrafiken blir nästan fullständigt hämmad. Man kan endast överföra

enstaka godsvagnar och timmar kunna förgå, innan de till ett tåg

hörande vagnarna kunna bringas tillhopa och sammankopplas. Den genom

en fast förbindelse gjorda tidsvinsten här Iean åstadkomma en minskning

i hela befordringstiden, uppgående ända till 24 timmar eller till och

med mera, därigenom att gynnsammare anslutningar för den numera

kommersiellt så viktiga fjärrgodstrafiken kunna ernås. Den väsentligen

kortare gångtiden jämte säkerställandet av en mera regelbunden transport

göra alltså Träleborg F—Sassnitz-leden i högre grad betydelsefull

för liandel och industri.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

3

Särskilt den högvärdiga godstrafiken, som mycket litar till ångfärjeleden,

t. ex. för transporter av kött och fläsk, djur, lingon, smör samt fisk

och i motsatt riktning frukt och grönsaker, skulle bättre betjänas, och de

nu ofta förekommande klagomålen över oregelbundna transporttider

skulle upphöja. Därmed skulle givetvis även uppstå större möjligheter

för näringsidkarna att knyta nya affärsförbindelser.

Efter det Rugenbrofrågan, vars utveckling styrelsen alltid följt med det

största intresse, länge varit undanskjuten, har den nu ånyo upptagits från

tysk sida, och enligt vad järnvägsstyrelsen erfarit är tyska riksbaneleduingen

benägen att igångsätta byggnadsföretaget, så snart spörsmålet örn

dess finansiering för järnvägens del kan finna en tillfredsställande lösning.

Härvid har man, med hänsyn till Sveriges intresse av att brobyggnaden

kommer till stånd, utgått ifrån, att viss medverkan från svensk

sida skulle kunna påräknas. För anskaffande av det erforderliga kapitalet

har man sålunda tänkt sig, att ett 5.5 procent obligationslån till belopp

av nominellt 18.5 miljoner kronor skulle genom förmedling av svenska

banker upptagas å den svenska marknaden. Vidare har förutsatts, att

svenska staten och tyska riket skulle gå i borgen såsom för egen skuld för

obligationernas betalning till såväl kapital som ränta, envar till hälften

därav.

Från tyska riksbaneförvaltningen har styrelsen erfarit, att beträffande

de laga formaliteterna gentemot sjöfarts- och fiskeriintressena samt markägarna

på platsen numera icke några svårigheter äro att förvänta, ävensom

att kapitalanskaffningen för landsvägsförbindelsens utförande samtidigt

med en eventuellt möjliggjord anläggning av järnvägsförbindelsen

är säkrad. Utförandet av den nya järnvägs- och landsvägsförbindelsen

över Strelasundet kan följaktligen påbörjas med det snaraste, efter det

att förhandlingarna örn det för järnvägens del nödiga utlandslånet äro

avslutade. Riksbaneförvaltningen anser vidare en byggnadstid av Svår

vara tillräcklig för anläggningens färdigställande och beräknar alltså,

att, därest oförutsedda hinder ej inträffa, anläggningen skall vara färdig

att tagas i bruk ungefär vid årsskiftet 1934—1935.

På grund av det betydande intresse, som utförandet av den ifrågavarande

fasta järnvägslinjen mellan Rugen och tyska fastlandet, enligt vad

ovan anförts, har för Sveriges trafik med utlandet och därav beroende

kommersiella och kulturella förbindelser, hälsar järnvägsstyrelsen med

den största tillfredsställelse det tillfälle, som sålunda synes yppa sig,

till en lösning av den sedan länge svävande frågan.»

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtto hos riksdagen utverka bemyndigande att, efter erforderlig

prövning av den föreliggande frågans detaljer, ikläda svenska

staten ansvarighet för hälften av den ifrågasatta kapitalkrediten, intill

ett belopp av högst 9,250,000 kronor, jämte därå belöpande ränta.

Den i järnvägsstyrelsens skrivelse omförmälda finansieringsplanen

innebär i sina huvuddrag följande:

För finansiering av det ifrågasatta brobyggnadsföretaget skall i Sverige

bildas ett aktiebolag med ett aktiekapital av 100,000 kronor.

Bolaget lämnar tyska riksbaneförvaltningen ett lån å nominellt 18.5

miljoner kronor. Ränta å lånebeloppet erlägges efter 5.5 procent örn året.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Lånets löptid skall vara 20 år med de första 5 åren amorteringsfria. Riksbaneförvaltningen

skall äga uppsäga lånet till återbetalning efter 10 år.

I syfte.att anskaffa det för kreditgivningen erforderliga kapitalet skall

finansieringsbolaget genom förmedling av ett konsortium svenska banker

på den svenska marknaden upptaga ett 20-årigt obligationslån å 18.5 miljoner

kronor, löpande med 5.5 procent årlig ränta. Såsom säkerhet för

obligationslånet skall läggas det skuldebrev å lånet hos finansieringsbolaget,

sorn utfärdas av tyska riksbaneförvaltningen. För obligationernas

betalning till såväl kapital som ränta skola därjämte svenska staten och

tyska riket, envar till hälften, ikläda sig borgen såsom för egen skuld.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium och

lantbruksstyrelsen gemensamt samt av statskontoret. Tillika hava fullmäktige

i riksgäldskontoret inkommit med utlåtande. Kommerskollegium

har inhämtat yttrande från styrelsen för Sveriges allmänna exportförening,

varjämte kollegium för belysning av godstrafikens omfattning

å linjen Trälleberg—Sassnitz från järnvägsstyrelsens statistiska byrå införskaffat

vissa statistiska uppgifter.1

Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening har yttrat följande:

»Ångf är jelin jen mellan Trälleberg och Sassnitz har som bekant varit

av den största betydelse för Sveriges förbindelser med kontinenten både

vad person- och godstrafik beträffar. Örn nu det kollega skrivelse bifogade

förslaget örn förbindandet av ön Rugen med det tyska fastlandet

genom bank och bro över Strelasundet förverkligas, torde utan tvivel

ytterligare betydande fördelar stå att vinna i trafikhänseende.

Med den utveckling, som Sveriges näringsliv nått, är det mer än någonsin

nödvändigt att med den europeiska kontinentens olika delar äga

så snabba och säkra kommunikationer samt så många lämpliga anslutningar

som möjligt. Med hänsyn härtill måste en tidsvinst, som beräknas

till 45 minuter — vilken i och för sig själv kanske verkar relativt

obetydlig — för persontrafiken innebära avsevärda förbättringar ur

svensk-internationell kommunikationssynpunkt.

Vad åter angår godstrafiken är särskilt att ur svensk exports synvinkel

notera, att ej sällan ganska avsevärda förseningar uppstått genom de

primitiva färjeförhållanden, som för närvarande förefinnas i Strelasundet.

Särskilt för ömtåligare svenska exportvaror, framför allt livsmedel,

såsom smör, kött, djur, fisk m. m„ innebär detta givetvis betydande nackdelar.

Exportföreningen vill i detta sammanhang påpeka, att genom den nya

svenska isbrytande ångfärjans tillkomst större garantier skapats för upprätthållandet

av den reguljära trafiken mellan Sassnitz och Trälleberg

även under svåra isförhållanden. Genom byggandet av den föreslagna

fasta förbindelsen skulle man dessutom nu bliva oberoende av de ej sällan

besvärliga isförhållandena i Strelasundet, varigenom avsevärt större

säkerhet vunnes för tidtabellens och därmed även för ingångna leveransavtals

hållande.

Till slut vill exportföreningen understryka, att det med hänsyn till den

hårda konkurrens, som förefinnes på det internationella kommunikations
-

1 Här ej återgivna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

5

området, och av vilken Trälleberg—Sassnitz-förbindelsen eventuellt kan

få ökad känning genom vissa kontemplerade åtgärder, som beröra de nordiska

ländernas trafik på Tyskland, är av största vikt, att Sveriges förbindelser

med Berlin oell Hamburg via Trälleberg—Sassnitz hållas på

höjden av effektivitet, vilken skulle avsevärt befrämjas just genom den

föreslagna åtgärden.

Utan att närmare ingå på den finansiella lösningen av detta för svensk

export så betydelsefulla trafikproblem får därför styrelsen för Sveriges

allmänna exportförening för sin del livligt tillstyrka järnvägsstyrelsens

till Kungl. Majit inlämnade hemställan, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen

utverka bemyndigande att efter erforderlig provning av frågans detaljer

ikläda svenska staten ansvarighet för hälften av den ifrågasatta

kapitalkrediten intill ett belopp av högst 9,250,000 kronor jämte därå belöpande

ränta.»

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava anförti

»Såsom järnvägsstyrelsen i sin skrivelse framhållit, måste de fördelar

för järnvägstrafiken, som en fast förbindelse över Strelasundet skulle

medföra, vara i hög grad betydelsefulla för handel och industri. Av alldeles

särskild vikt måste en dylik förbättring dessutom vara för vårt

jordbruk och fiske. Av de bifogade statistiska uppgifterna framgår, att

det är avsevärda kvantiteter av jordbrukets och fiskerinäringens exportprodukter,

som passera ifrågavarande linje. Sålunda har enligt järnvägsstyrelsens

statistik under åren 1928 och 1929 i riktning från Sverige

passerati

Boskapsdjur.................

Sill och strömming .......

Fisk andra slag m. m—

Smör, margarin, ost, ägg

Frukt och bär ............

1928

1929

7,095 st-

7 678 st.

21,899 ton

19,205 ton

4,357 »

1,957 t>

4,783 »

8,547 »

1,606 »

3,801 »

Även i fråga örn importen till Sverige är den ifrågavarande trafikleden

av stor betydelse.

Sammanlagt har express-, paket-, il- och fraktstyckegodset samt vagnslastgodset

(därunder ej inberäknat åkdon m. m. och levande djur) uppgått

till följande kvantiteter i toni

1928 1929

Riktning till Sverige.................. 120,082 135,828

Riktning från Sverige .............. 104,450 114,136

1930

130,297

113,065

Det sagda torde ge vid handen, att det måste anses som ett betydande

.svenskt intresse, att trafikleden i fråga undergår den förbättring, som en

fast förbindelse över Strelasundet skulle innebära, och det synes ämbetsverken,

som örn en viss medverkan från svensk sida för att företaget må

komma till stånd skulle vara väl motiverad. Denna medverkan skulle enligt

föreliggande förslag — såvitt det allmänna angår — begränsa sig

därtill, att svenska staten skulle för hälften av det 5.5 procent obligationslån

å högst 18,500,000 kronor, som för ändamålet skulle upptagas i Sverige,

gå i borgen såsom för egen skuld för såväl kapital som ränta. Ämbetsverken,

som erfarit, att tyska statens motsvarande förbindelse i fråga örn

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

obligationslånets andra hälft, kommer att avse beloppet i svensk valuta,

finna, att någon betänklighet från svensk sida ej behöver möta mot ett

biträdande av förslaget. Ämbetsverken vilja för den skull förorda bifall

till järnvägsstyrelsens framställning.»

Statskontoret har uttalat, att — därest utförandet av ifrågavarande brobyggnadsföretag

skulle befinnas vara av det betydande intresse för Sveriges

trafik med utlandet, som järnvägsstyrelsen framhållit — statskontoret,

som förutsatte, att staten skulle äga att öva erforderlig kontroll

över det för företagets finansiering avsedda aktiebolaget, ansåge sig

icke hava anledning att ur de synpunkter ämbetsverket hade att företräda

göra någon erinran mot att medverkan, på sätt som föreslagits,

lämnades från svensk sida till lösningen av föreliggande fråga.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava — med förmälan, att de ej ansett

sig hava anledning ingå på själva sakfrågan, utan endast velat uttala

sig beträffande finansieringen av den föreslagna brobyggnaden — anfört

följande:

»Det torde vara ett tämligen enastående förhållande, att en stat, såsom

i förevarande fall är ifrågasatt, lämnar garanti för ett obligationslån, som

skall komma ett företag i ett annat land till godo. Därest emellertid tillkomsten

av ifrågavarande broförbindelse skulle anses ur synpunkten av

Sveriges trafik med utlandet vara av det betydande intresse, som järnvägsstyrelsen

framhållit, hava fullmäktige ej något att erinra mot, att

medel till täckande av kostnaderna för brobyggnaden anskaffas medelst

upptagande inom Sverige genom ett för ändamålet bildat aktiebolag av

ett obligationslån till belopp av nominellt 18.5 miljoner kronor med borgen

såsom för egen skuld för såväl kapital som ränta av svenska staten och

tyska riket, envar till halva beloppet.

Fullmäktige förutsätta, att staten skall äga att öva erforderlig kontroll

över förenämnda bolag. Enligt fullmäktiges mening hade det varit

önskvärt, att lånets löptid satts kortare än föreslagna 20 år, men torde

detta möta svårigheter, enär lånet under de fem första åren enligt förslaget

skall vara amorteringsfritt. Mot räntefoten för det blivande obligationslånet

samt vad i övrigt anförts rörande lånevillkoren är från fullmäktiges

sida intet att erinra.»

I en till utrikesdepartementet avlämnad verbalnote har tyska beskicka

ningen i Stockholm meddelat, att tyska riksregeringen är beredd att åtaga

sig borgen såsom för egen skuld för förräntning och amortering av hälften

av ifrågavarande kredit och att omedelbart vidtaga härför erforderliga

åtgärder. Beskickningen har tillfogat, att tyska riksregeringen skulle

hälsa med särskild tillfredsställelse, örn svenska regeringen å sin sida ville

ikläda sig borgen såsom för egen skuld för andra hälften av krediten.

Enligt vad av järnvägsstyrelsens skrivelse i ämnet framgår, är det ett

gammalt önskemål för den svenska järnvägstrafiken med kontinenten, att

en fast broförbindelse kommer till stånd mellan ön Rugen och det tyska

fastlandet. För godstrafiken skulle därigenom till fördel för varuutby
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 219.

tet uppstå en betydande tidsvinst, som under vissa förhållanden kunde

uppgå ända till 24 timmar eller till och med däröver. Vad resandetrafiken

angår, komme gångtiden för de viktigare persontågen att förkortas

med cirka 45 minuter. Brofrågan, som länge varit undanskjuten, Ilar

nu ånyo upptagits från tysk sida, och tyska riksbaneförvaltningen är beredd

att igångsätta företaget, så snart spörsmålet örn dess finansiering

blivit ordnad. I avseende härå har man, med hänsyn till det svenska

intresse, som är knutet till spörsmålet örn broförbindelsens ordnande,

tänkt sig, att ett obligationslån till belopp av nominellt 18.5 miljoner kronor

skulle genom ett för ändamålet bildat finansieringsbolag upptagas

på den svenska marknaden och ställas till tyska riksbaneledningens förfogande.

Svenska staten och tyska riket skulle gå i borgen såsom för

egen skuld för obligationernas betalning till såväl kapital som ränta, envar

till hälften därav. Broanläggningen, som skulle omedelbart påbörjas,

är avsedd att vara färdig att tagas i bruk vid årsskiftet 1934—1935.

Under åberopande av nu angivna synpunkter har järnvägsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka bemyndigande

att ikläda svenska staten den ifrågasatta garantien. Kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen hava — liksom Sveriges allmänna exportförening

— kraftigt understrukit de fördelar, som den fasta broförbindelsen ur

trafiksynpunkt skulle medföra för Sveriges handel och industri samt för

vårt jordbruk och fiske. På grund härav hava ämbetsverken förordat bifall

till järnvägsstyrelsens framställning. Statskontoret samt fullmäktige

i riksgäldskontoret hava icke heller haft erinran mot att från svensk

sida medverkan lämnas till lösningen av föreliggande fråga. Enligt meddelande

från härvarande tyska beskickning är tyska riksregeringen beredd

att åtaga sig borgen såsom för egen skuld för förräntning och amortering

av hälften av ifrågavarande obligationslån.

Med hänsyn till de uppenbara fördelar för våra järnvägsförbindelser söderut,

som den föreslagna fasta järnvägsbron mellan Rugen och det tyska

fastlandet skulle innebära, och som särskilt vad godstrafiken beträffar

torde kunna bliva av stor betydelse för näringslivet, synes det mig kunna

motiveras, att från svensk sida den medverkan lämnas, som här är ifrågasatt.

För statens del skulle denna medverkan begränsas till en garanti

avseende hälften av det obligationslån till kapital och ränta, som för företagets

finansiering skulle uppläggas i Sverige. I anslutning till den mening,

som kommit till uttryck från de i ämnet hörda myndigheterna, förordar

jag alltså, att denna garanti lämnas på i huvudsak de i det föregående

angivna förutsättningarna och de villkor i övrigt, som Kungl. Majit

bestämmer. Jag utgår därvid ifrån, att det finansieringsbolag, som för

ändamålet bildas, underkastas den kontroll från statens sida, som av

Kungl. Majit finnes påkallad.

Då det är angeläget, att broföretaget snarast kommer till utförande,

torde med hänsyn till frågans vikt ärendet böra redan i år underställas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

riksdagens prövning. Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte

i proposition föreslå riksdagen

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, på i huvudsak

de i det föregående angivna förutsättningar och villkor,

ikläda svenska staten ansvarighet såsom för egen

skuld för hälften av det obligationslån å nominellt 18.r>

miljoner kronor jämte därå belöpande 5.5 procent årlig

ränta, som kan komma att upptagas i Sverige för finansiering

av en fast broförbindelse för järnvägstrafiken

mellan Rugen och det tyska fastlandet,

dels ock bemyndiga riksgäldskontoret att, i händelse

av behov, tillhandahålla erforderliga medel för fullgörande

av de förpliktelser, som kunna följa av den sålunda

åtagna garantiförbindelsen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Majit Konungen, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

anses. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:343 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medverkan från svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet. s. 4 i texten
  2. SU 1931:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medverkan: från svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet. s. 1 i texten