Angående medverkan från svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet
1931-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:219, Angående medverkan från svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet
Dokumentets text
.Kungl. Maida proposition Nr 219.
1
Nr 219.
Kungl. Majda proposition till riksdagen angående medverkan från
svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet;
given Stockholms slott den 8 maj 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin,
fråga örn medverkan från Sveriges sida för finansiering av en av tyska
riksbaneförvaltningen planerad, bland annat för den svensk-tyska järnvägstrafiken
avsedd brobyggnad mellan ön Rugen och tyska fastlandet,
därvid föredragande departementschefen anför följande:
I en den 6 maj 1931 dagtecknad skrivelse har järnvägsstyrelsen erinrat
därom, att frågan örn förbindandet av ön Rugen med fastlandet genom
bank oell bro över Strelasundet vid Stralsund var aktuell redan före
världskrigets utbrott. Därefter hade emellertid projektet blivit undanBihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 193 haft. (Nr 219.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
skjutet, huvudsakligen på grund av svårigheten att uppbringa det behövliga
anläggningskapitalet på sådana lånevillkor, att den tyska riksbanan
nied ekonomisk fördel kunde sätta planen i verket. Tekniska undersökningar
hade emellertid utförts och, enligt vad järnvägsstyrelsen
hade sig bekant, lett till ett utarbetat förslag till byggande av en kombinerad
järnvägs- och landsvägsbro över Strelasundet med tillfarter, innebärande
en kapitalkostnad, i vad anginge järnvägsförbindelsen, av omkring
20 miljoner riksmark. Landsvägsförbindelsen höjde den totala
byggnadskostnaden för den planerade nya förbindelsen mellan Rugen
och fastlandet till framemot 30 miljoner riksmark, men från den kostnad,
som belöpte sig på landsvägsförbindelsen, vilken på tyskt håll förutsatts
vara en intern tysk penningfråga, kunde i detta sammanhang
bortses.
Härefter har järnvägsstyrelsen anfört följande:
»Det är uppenbart, att utförandet av detta kommunikationsprojekt skulle
medföra väsentliga fördelar för Sveriges trafik med Tyskland och länder
bortom Tyskland. Örn den nya fasta järnvägsförbindelsen kunde
komma till stånd, beräknas, att gångtiden för de viktigare persontågen
kommer att förkortas med cirka 45 minuter, vilket betyder mycket i den
internationella samfärdseln. Man skulle härigenom för Sveriges del kunna
ernå nya viktiga anslutningar särskilt i Berlin. 1 andra fall skulle
övergångstiderna förbättras och anslutningarna med olika tåg därigenom
vara säkerställda. Storm och isgång i Strelasundet inverka i betydlig
grad pä möjligheten att kunna punktligt hålla de i tågtidtabellerna angivna
tiderna, varvid är att bemärka, att ishinder givetvis pläga förekomma
oftare i det instängda Strelasundet än å den fria havssträckan
mellan Trälleberg F och Sassnitz. Dessa tidtabellsstörningar genom den
skäligen primitiva ångfärjedriften vid Altefähr och Stralsund kunna sedan
återverka på de stora tågen och deras anslutningar långt upp i landet,
vållande till och med ibland behov av långväga extratåg för de kungjorda
post- och reseförbindelsernas upprätthållande.
De för närvarande i trafik varande Strelasundsfärjorna kunna endast
taga 4 boggievagnar av äldre konstruktion. Då för trafiken till Sverige och
Norge efter hand komma att insättas nya, större vagnar, måste för ett
snälltåg utföras 5 i stället för 4 färjeturer, vilket kommer att än mer
öka den nuvarande resetidens längd.
Vad godstrafiken beträffar, skulle den nya fasta järnvägsförbindelsen
medföra betydande tidsvinst. Under vissa trafiksäsonger kunna Strelasundsfärjorna
vara flera timmar i taget så starkt tagna i anspråk, att
godstrafiken blir nästan fullständigt hämmad. Man kan endast överföra
enstaka godsvagnar och timmar kunna förgå, innan de till ett tåg
hörande vagnarna kunna bringas tillhopa och sammankopplas. Den genom
en fast förbindelse gjorda tidsvinsten här Iean åstadkomma en minskning
i hela befordringstiden, uppgående ända till 24 timmar eller till och
med mera, därigenom att gynnsammare anslutningar för den numera
kommersiellt så viktiga fjärrgodstrafiken kunna ernås. Den väsentligen
kortare gångtiden jämte säkerställandet av en mera regelbunden transport
göra alltså Träleborg F—Sassnitz-leden i högre grad betydelsefull
för liandel och industri.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
3
Särskilt den högvärdiga godstrafiken, som mycket litar till ångfärjeleden,
t. ex. för transporter av kött och fläsk, djur, lingon, smör samt fisk
och i motsatt riktning frukt och grönsaker, skulle bättre betjänas, och de
nu ofta förekommande klagomålen över oregelbundna transporttider
skulle upphöja. Därmed skulle givetvis även uppstå större möjligheter
för näringsidkarna att knyta nya affärsförbindelser.
Efter det Rugenbrofrågan, vars utveckling styrelsen alltid följt med det
största intresse, länge varit undanskjuten, har den nu ånyo upptagits från
tysk sida, och enligt vad järnvägsstyrelsen erfarit är tyska riksbaneleduingen
benägen att igångsätta byggnadsföretaget, så snart spörsmålet örn
dess finansiering för järnvägens del kan finna en tillfredsställande lösning.
Härvid har man, med hänsyn till Sveriges intresse av att brobyggnaden
kommer till stånd, utgått ifrån, att viss medverkan från svensk
sida skulle kunna påräknas. För anskaffande av det erforderliga kapitalet
har man sålunda tänkt sig, att ett 5.5 procent obligationslån till belopp
av nominellt 18.5 miljoner kronor skulle genom förmedling av svenska
banker upptagas å den svenska marknaden. Vidare har förutsatts, att
svenska staten och tyska riket skulle gå i borgen såsom för egen skuld för
obligationernas betalning till såväl kapital som ränta, envar till hälften
därav.
Från tyska riksbaneförvaltningen har styrelsen erfarit, att beträffande
de laga formaliteterna gentemot sjöfarts- och fiskeriintressena samt markägarna
på platsen numera icke några svårigheter äro att förvänta, ävensom
att kapitalanskaffningen för landsvägsförbindelsens utförande samtidigt
med en eventuellt möjliggjord anläggning av järnvägsförbindelsen
är säkrad. Utförandet av den nya järnvägs- och landsvägsförbindelsen
över Strelasundet kan följaktligen påbörjas med det snaraste, efter det
att förhandlingarna örn det för järnvägens del nödiga utlandslånet äro
avslutade. Riksbaneförvaltningen anser vidare en byggnadstid av Svår
vara tillräcklig för anläggningens färdigställande och beräknar alltså,
att, därest oförutsedda hinder ej inträffa, anläggningen skall vara färdig
att tagas i bruk ungefär vid årsskiftet 1934—1935.
På grund av det betydande intresse, som utförandet av den ifrågavarande
fasta järnvägslinjen mellan Rugen och tyska fastlandet, enligt vad
ovan anförts, har för Sveriges trafik med utlandet och därav beroende
kommersiella och kulturella förbindelser, hälsar järnvägsstyrelsen med
den största tillfredsställelse det tillfälle, som sålunda synes yppa sig,
till en lösning av den sedan länge svävande frågan.»
På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtto hos riksdagen utverka bemyndigande att, efter erforderlig
prövning av den föreliggande frågans detaljer, ikläda svenska
staten ansvarighet för hälften av den ifrågasatta kapitalkrediten, intill
ett belopp av högst 9,250,000 kronor, jämte därå belöpande ränta.
Den i järnvägsstyrelsens skrivelse omförmälda finansieringsplanen
innebär i sina huvuddrag följande:
För finansiering av det ifrågasatta brobyggnadsföretaget skall i Sverige
bildas ett aktiebolag med ett aktiekapital av 100,000 kronor.
Bolaget lämnar tyska riksbaneförvaltningen ett lån å nominellt 18.5
miljoner kronor. Ränta å lånebeloppet erlägges efter 5.5 procent örn året.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
Lånets löptid skall vara 20 år med de första 5 åren amorteringsfria. Riksbaneförvaltningen
skall äga uppsäga lånet till återbetalning efter 10 år.
I syfte.att anskaffa det för kreditgivningen erforderliga kapitalet skall
finansieringsbolaget genom förmedling av ett konsortium svenska banker
på den svenska marknaden upptaga ett 20-årigt obligationslån å 18.5 miljoner
kronor, löpande med 5.5 procent årlig ränta. Såsom säkerhet för
obligationslånet skall läggas det skuldebrev å lånet hos finansieringsbolaget,
sorn utfärdas av tyska riksbaneförvaltningen. För obligationernas
betalning till såväl kapital som ränta skola därjämte svenska staten och
tyska riket, envar till hälften, ikläda sig borgen såsom för egen skuld.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium och
lantbruksstyrelsen gemensamt samt av statskontoret. Tillika hava fullmäktige
i riksgäldskontoret inkommit med utlåtande. Kommerskollegium
har inhämtat yttrande från styrelsen för Sveriges allmänna exportförening,
varjämte kollegium för belysning av godstrafikens omfattning
å linjen Trälleberg—Sassnitz från järnvägsstyrelsens statistiska byrå införskaffat
vissa statistiska uppgifter.1
Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening har yttrat följande:
»Ångf är jelin jen mellan Trälleberg och Sassnitz har som bekant varit
av den största betydelse för Sveriges förbindelser med kontinenten både
vad person- och godstrafik beträffar. Örn nu det kollega skrivelse bifogade
förslaget örn förbindandet av ön Rugen med det tyska fastlandet
genom bank och bro över Strelasundet förverkligas, torde utan tvivel
ytterligare betydande fördelar stå att vinna i trafikhänseende.
Med den utveckling, som Sveriges näringsliv nått, är det mer än någonsin
nödvändigt att med den europeiska kontinentens olika delar äga
så snabba och säkra kommunikationer samt så många lämpliga anslutningar
som möjligt. Med hänsyn härtill måste en tidsvinst, som beräknas
till 45 minuter — vilken i och för sig själv kanske verkar relativt
obetydlig — för persontrafiken innebära avsevärda förbättringar ur
svensk-internationell kommunikationssynpunkt.
Vad åter angår godstrafiken är särskilt att ur svensk exports synvinkel
notera, att ej sällan ganska avsevärda förseningar uppstått genom de
primitiva färjeförhållanden, som för närvarande förefinnas i Strelasundet.
Särskilt för ömtåligare svenska exportvaror, framför allt livsmedel,
såsom smör, kött, djur, fisk m. m„ innebär detta givetvis betydande nackdelar.
Exportföreningen vill i detta sammanhang påpeka, att genom den nya
svenska isbrytande ångfärjans tillkomst större garantier skapats för upprätthållandet
av den reguljära trafiken mellan Sassnitz och Trälleberg
även under svåra isförhållanden. Genom byggandet av den föreslagna
fasta förbindelsen skulle man dessutom nu bliva oberoende av de ej sällan
besvärliga isförhållandena i Strelasundet, varigenom avsevärt större
säkerhet vunnes för tidtabellens och därmed även för ingångna leveransavtals
hållande.
Till slut vill exportföreningen understryka, att det med hänsyn till den
hårda konkurrens, som förefinnes på det internationella kommunikations
-
1 Här ej återgivna.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
5
området, och av vilken Trälleberg—Sassnitz-förbindelsen eventuellt kan
få ökad känning genom vissa kontemplerade åtgärder, som beröra de nordiska
ländernas trafik på Tyskland, är av största vikt, att Sveriges förbindelser
med Berlin oell Hamburg via Trälleberg—Sassnitz hållas på
höjden av effektivitet, vilken skulle avsevärt befrämjas just genom den
föreslagna åtgärden.
Utan att närmare ingå på den finansiella lösningen av detta för svensk
export så betydelsefulla trafikproblem får därför styrelsen för Sveriges
allmänna exportförening för sin del livligt tillstyrka järnvägsstyrelsens
till Kungl. Majit inlämnade hemställan, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen
utverka bemyndigande att efter erforderlig provning av frågans detaljer
ikläda svenska staten ansvarighet för hälften av den ifrågasatta
kapitalkrediten intill ett belopp av högst 9,250,000 kronor jämte därå belöpande
ränta.»
Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava anförti
»Såsom järnvägsstyrelsen i sin skrivelse framhållit, måste de fördelar
för järnvägstrafiken, som en fast förbindelse över Strelasundet skulle
medföra, vara i hög grad betydelsefulla för handel och industri. Av alldeles
särskild vikt måste en dylik förbättring dessutom vara för vårt
jordbruk och fiske. Av de bifogade statistiska uppgifterna framgår, att
det är avsevärda kvantiteter av jordbrukets och fiskerinäringens exportprodukter,
som passera ifrågavarande linje. Sålunda har enligt järnvägsstyrelsens
statistik under åren 1928 och 1929 i riktning från Sverige
passerati
Boskapsdjur.................
Sill och strömming .......
Fisk andra slag m. m—
Smör, margarin, ost, ägg
Frukt och bär ............
1928
1929
7,095 st-
7 678 st.
21,899 ton
19,205 ton
4,357 »
1,957 t>
4,783 »
8,547 »
1,606 »
3,801 »
Även i fråga örn importen till Sverige är den ifrågavarande trafikleden
av stor betydelse.
Sammanlagt har express-, paket-, il- och fraktstyckegodset samt vagnslastgodset
(därunder ej inberäknat åkdon m. m. och levande djur) uppgått
till följande kvantiteter i toni
1928 1929
Riktning till Sverige.................. 120,082 135,828
Riktning från Sverige .............. 104,450 114,136
1930
130,297
113,065
Det sagda torde ge vid handen, att det måste anses som ett betydande
.svenskt intresse, att trafikleden i fråga undergår den förbättring, som en
fast förbindelse över Strelasundet skulle innebära, och det synes ämbetsverken,
som örn en viss medverkan från svensk sida för att företaget må
komma till stånd skulle vara väl motiverad. Denna medverkan skulle enligt
föreliggande förslag — såvitt det allmänna angår — begränsa sig
därtill, att svenska staten skulle för hälften av det 5.5 procent obligationslån
å högst 18,500,000 kronor, som för ändamålet skulle upptagas i Sverige,
gå i borgen såsom för egen skuld för såväl kapital som ränta. Ämbetsverken,
som erfarit, att tyska statens motsvarande förbindelse i fråga örn
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
obligationslånets andra hälft, kommer att avse beloppet i svensk valuta,
finna, att någon betänklighet från svensk sida ej behöver möta mot ett
biträdande av förslaget. Ämbetsverken vilja för den skull förorda bifall
till järnvägsstyrelsens framställning.»
Statskontoret har uttalat, att — därest utförandet av ifrågavarande brobyggnadsföretag
skulle befinnas vara av det betydande intresse för Sveriges
trafik med utlandet, som järnvägsstyrelsen framhållit — statskontoret,
som förutsatte, att staten skulle äga att öva erforderlig kontroll
över det för företagets finansiering avsedda aktiebolaget, ansåge sig
icke hava anledning att ur de synpunkter ämbetsverket hade att företräda
göra någon erinran mot att medverkan, på sätt som föreslagits,
lämnades från svensk sida till lösningen av föreliggande fråga.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava — med förmälan, att de ej ansett
sig hava anledning ingå på själva sakfrågan, utan endast velat uttala
sig beträffande finansieringen av den föreslagna brobyggnaden — anfört
följande:
»Det torde vara ett tämligen enastående förhållande, att en stat, såsom
i förevarande fall är ifrågasatt, lämnar garanti för ett obligationslån, som
skall komma ett företag i ett annat land till godo. Därest emellertid tillkomsten
av ifrågavarande broförbindelse skulle anses ur synpunkten av
Sveriges trafik med utlandet vara av det betydande intresse, som järnvägsstyrelsen
framhållit, hava fullmäktige ej något att erinra mot, att
medel till täckande av kostnaderna för brobyggnaden anskaffas medelst
upptagande inom Sverige genom ett för ändamålet bildat aktiebolag av
ett obligationslån till belopp av nominellt 18.5 miljoner kronor med borgen
såsom för egen skuld för såväl kapital som ränta av svenska staten och
tyska riket, envar till halva beloppet.
Fullmäktige förutsätta, att staten skall äga att öva erforderlig kontroll
över förenämnda bolag. Enligt fullmäktiges mening hade det varit
önskvärt, att lånets löptid satts kortare än föreslagna 20 år, men torde
detta möta svårigheter, enär lånet under de fem första åren enligt förslaget
skall vara amorteringsfritt. Mot räntefoten för det blivande obligationslånet
samt vad i övrigt anförts rörande lånevillkoren är från fullmäktiges
sida intet att erinra.»
I en till utrikesdepartementet avlämnad verbalnote har tyska beskicka
ningen i Stockholm meddelat, att tyska riksregeringen är beredd att åtaga
sig borgen såsom för egen skuld för förräntning och amortering av hälften
av ifrågavarande kredit och att omedelbart vidtaga härför erforderliga
åtgärder. Beskickningen har tillfogat, att tyska riksregeringen skulle
hälsa med särskild tillfredsställelse, örn svenska regeringen å sin sida ville
ikläda sig borgen såsom för egen skuld för andra hälften av krediten.
Enligt vad av järnvägsstyrelsens skrivelse i ämnet framgår, är det ett
gammalt önskemål för den svenska järnvägstrafiken med kontinenten, att
en fast broförbindelse kommer till stånd mellan ön Rugen och det tyska
fastlandet. För godstrafiken skulle därigenom till fördel för varuutby
-
7
Kungl. Maj.ts proposition Nr 219.
tet uppstå en betydande tidsvinst, som under vissa förhållanden kunde
uppgå ända till 24 timmar eller till och med däröver. Vad resandetrafiken
angår, komme gångtiden för de viktigare persontågen att förkortas
med cirka 45 minuter. Brofrågan, som länge varit undanskjuten, Ilar
nu ånyo upptagits från tysk sida, och tyska riksbaneförvaltningen är beredd
att igångsätta företaget, så snart spörsmålet örn dess finansiering
blivit ordnad. I avseende härå har man, med hänsyn till det svenska
intresse, som är knutet till spörsmålet örn broförbindelsens ordnande,
tänkt sig, att ett obligationslån till belopp av nominellt 18.5 miljoner kronor
skulle genom ett för ändamålet bildat finansieringsbolag upptagas
på den svenska marknaden och ställas till tyska riksbaneledningens förfogande.
Svenska staten och tyska riket skulle gå i borgen såsom för
egen skuld för obligationernas betalning till såväl kapital som ränta, envar
till hälften därav. Broanläggningen, som skulle omedelbart påbörjas,
är avsedd att vara färdig att tagas i bruk vid årsskiftet 1934—1935.
Under åberopande av nu angivna synpunkter har järnvägsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka bemyndigande
att ikläda svenska staten den ifrågasatta garantien. Kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen hava — liksom Sveriges allmänna exportförening
— kraftigt understrukit de fördelar, som den fasta broförbindelsen ur
trafiksynpunkt skulle medföra för Sveriges handel och industri samt för
vårt jordbruk och fiske. På grund härav hava ämbetsverken förordat bifall
till järnvägsstyrelsens framställning. Statskontoret samt fullmäktige
i riksgäldskontoret hava icke heller haft erinran mot att från svensk
sida medverkan lämnas till lösningen av föreliggande fråga. Enligt meddelande
från härvarande tyska beskickning är tyska riksregeringen beredd
att åtaga sig borgen såsom för egen skuld för förräntning och amortering
av hälften av ifrågavarande obligationslån.
Med hänsyn till de uppenbara fördelar för våra järnvägsförbindelser söderut,
som den föreslagna fasta järnvägsbron mellan Rugen och det tyska
fastlandet skulle innebära, och som särskilt vad godstrafiken beträffar
torde kunna bliva av stor betydelse för näringslivet, synes det mig kunna
motiveras, att från svensk sida den medverkan lämnas, som här är ifrågasatt.
För statens del skulle denna medverkan begränsas till en garanti
avseende hälften av det obligationslån till kapital och ränta, som för företagets
finansiering skulle uppläggas i Sverige. I anslutning till den mening,
som kommit till uttryck från de i ämnet hörda myndigheterna, förordar
jag alltså, att denna garanti lämnas på i huvudsak de i det föregående
angivna förutsättningarna och de villkor i övrigt, som Kungl. Majit
bestämmer. Jag utgår därvid ifrån, att det finansieringsbolag, som för
ändamålet bildas, underkastas den kontroll från statens sida, som av
Kungl. Majit finnes påkallad.
Då det är angeläget, att broföretaget snarast kommer till utförande,
torde med hänsyn till frågans vikt ärendet böra redan i år underställas
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
riksdagens prövning. Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte
i proposition föreslå riksdagen
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, på i huvudsak
de i det föregående angivna förutsättningar och villkor,
ikläda svenska staten ansvarighet såsom för egen
skuld för hälften av det obligationslån å nominellt 18.r>
miljoner kronor jämte därå belöpande 5.5 procent årlig
ränta, som kan komma att upptagas i Sverige för finansiering
av en fast broförbindelse för järnvägstrafiken
mellan Rugen och det tyska fastlandet,
dels ock bemyndiga riksgäldskontoret att, i händelse
av behov, tillhandahålla erforderliga medel för fullgörande
av de förpliktelser, som kunna följa av den sålunda
åtagna garantiförbindelsen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
anses. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:343 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medverkan från svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet. s. 4 i texten
- SU 1931:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medverkan: från svensk sida till en brobyggnad mellan Rugen och tyska fastlandet. s. 1 i texten