Sök i Ratio Lex

Angående beredande av en tredje emeritilön åt biskopar

5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:36, Angående beredande av en tredje emeritilön åt biskopar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande av en

tredje emeritilön åt biskopar: given Stockholms slott den

23 januari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande dels av kyrkomötets bifogade

skrivelse den 31 oktober 1929, nr 16, i anledning av väckt motion örn beredande

av en tredje emeritilön åt biskopar, dels ock närlagda utdrag av

statsrådsprotokollet för den 23 januari 1931 föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 31 käft. (Nr 36—37.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, den 31 oktober 1929, nr 16, i

anledning av väckt motion om beredande av en tredje

emeritilön åt biskopar.

(Särskilda utskottets betänkande nr G.)

Till KONUNGEN.

I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 12, har hemställts, att kyrkomötet

ville hos Eders Kungl. Majit i underdånighet anhålla, att i kungl, kungörelsen

av 22 april 1927 angående beredande av emeritilöner åt biskopar § 1

måtte erhålla följande ändrade lydelse: »Från biskopslöneregleringsfonden

må utgå tre emeritilöner för biskopar, vardera emeritilönen å 9,000 kronor.»

Frågan örn beredande av emeritilöner åt biskopar har upprepade gånger

varit föremål för behandling av riksdag och kyrkomöte. Kyrkomötet vill

i detta hänseende hänvisa till den utförliga redogörelse härför, som återfinnes

i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse till 1926 års kyrkomöte den 23 september

1926, nr 13, angående beredande av emeritilöner för biskopar, och kyrkomötet

anser sig böra särskilt erinra örn allenast följande.

I skrivelse den 2 november 1925, nr 23, hemställde 1925 års kyrkomöte

örn åtgärders vidtagande för beredande av minst två biskopspensioner, vardera

å 9,000 kronor årligen, att ur biskopslöneregleringsfonden efter Eders

Kungl. Maj:ts beprövande under vissa förutsättningar utgå till biskop.

Kyrkomötet anförde i ovanberörda skrivelse bland annat:

Om också möjlighet icke nu torde finnas att angiva, huru många biskopspensioner

skulle kunna utgå från biskopslöneregleringsfonden, har dock kyrkomötet

icke såsom en av motionärerna ansett dess framställning böra begränsas

till två pensioner utan funnit sig böra begära minst två pensioner.

Vad behovet av pensionerna beträffar är att märka, att tre av rikets biskopar

komma att vid 1925 års utgång hava uppnått respektive 88, 80 och

76 års ålder. Av övriga komma de fem äldsta att vid detta års slut hava

fyllt respektive 65, 65, 63, 63 och 62 är.

Det framgår härav, att ett antal av tre biskopspensioner skulle — för så

vitt ej inträffande sjuklighet giver anledning till annat — vara tillräckliga

under de närmaste åren. Men någon slutlig lösning på frågan vinnes ej ens

med tre pensioner. Nyssnämnda siffror peka ju därhän, att snart nog flera

pensionsrum komma att behövas.

I ett över kyrkomötets ifrågavarande skrivelse den 29 januari 1926 avgivet

gemensamt utlåtande anförde kammarkollegiet och statskontoret, bland

annat, att ämbetsverken, som vidhölle sin mening, att biskopslöneregleringsfonden

borde och kunde tagas i anspråk för ändamålet, ansåge det vara

tillrådligt att tills vidare begränsa antalet pensioner till två.

Vid sin anmälan inför Eders Kungl. Maj:t den 23 september 1926 av

frågan örn beredande av emeritilöner åt biskopar förklarade föredragande

departementschefen, att han anslöte sig till det av ämbetsverken framlagda

förslaget i fråga örn, jämte annat, emeritilönernas antal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 36.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts i anslutning härtill framlagda förslag i huvudsakliga

delar godkänts av både kyrkomöte (kyrkomötets skrivelse 1926: 17)

och riksdag (riksdagens skrivelse 1927: 48), utfärdade Eders Kungl. Majit den 22

april 1927 kungörelse, nr 114, angående beredande av emeritilöner åt biskopar.

I den nu föreliggande motionen har hemställts, att antalet emeritilöner

skulle ökas från två till tre.

Enligt kyrkomötets förmenande tala starka skäl för bifall till denna hemställan.

Såsom jämväl motionären framhållit, komma inom något mer än

tre år — alltså före den ordinarie tiden för nästa kyrkomöte — ej mindre

än sex av de nu levande biskoparna, däribland biskoparna i de båda norrländska

stiften, att hava uppnått sjuttio års ålder. Vid sådant förhållande

kan befaras att de båda nu medgivna emeritilönerna — vilka för övrigt

för närvarande äro tagna i anspråk — icke skola visa sig motsvara vad som

för fyllande av syftet med biskopsemeritilöner tarvas. Det är nämligen, på

sätt motionären ock framhållit, av vikt att biskoparna, vilkas ämbetsåligganden,

särskilt i de större och synnerligen i de norrländska stiften, kräva oförsvagade

kropps- och själskrafter, verkligen må kunna, där så erfordras,

komma i åtnjutande av den dem enligt ifrågavarande författning tillförsäkrade

möjligheten att efter uppnådda sjuttio levnadsår erhålla emeritilön.

I anslutning härtill vill kyrkomötet förorda, att ytterligare en emeritilön

måtte beredas.

Härvid har kyrkomötet icke förbisett, att hänsyn måste tagas till biskopslöneregleringsfondens

ställning och förmåga att bära jämväl de övriga utgifter,

som redan nu åvila eller framdeles kunna komma att påläggas densamma.

Här torde endast böra erinras om redan nu från biskopslöneregleringsfonden

utgående avlöningsmedel och ersättningsbelopp, underhåll av

biskopshus, gottgörelse åt biskopar vid tillträde av ämbetet — varom 1929

års kyrkomöte redan gjort framställning hos Eders Kungl. Majit — samt

kostnaderna vid en framtida reglering av biskoparnas löner. Med hänsyn

emellertid till såväl fondens starka ställning som ock det förhållandet, att

statskontoret jämlikt § 7 i gällande författning före varje förnyat beviljande

av emeritilön skall yttra sig, huruvida biskopslöneregleringsfondens ställning

medgiver, att ifrågavarande emeritilön ånyo utdelas, har kyrkomötet funnit

sig icke behöva hysa några betänkligheter i detta hänseende.

Kyrkomötet får på grund härav i underdånighet anmäla, att kyrkomötet

för sin del beslutat medgiva, att ur biskopslöneregleringsfonden må — under

de bestämmelser i övrigt, som innehållas i kungörelsen den 22 april 1927

angående beredande av emeritilöner åt biskopar — utgå ytterligare en emeritilön

å 9,000 kronor jämte dyrtidstillägg.

Stockholm den 31 oktober 1929.

Underdånigst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Äng. beredande

av en

tredje emeritilön

åt

biskopar.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundquist.

Departementschefen, statsrådet Städener redogör vidare för kyrkomötets

skrivelse den 31 oktober 1929, nr 16, i anledning av väckt motion örn beredande

av en tredje emeritilön åt biskopar, och anför därefter:

Genom kungörelse den 22 april 1927, nr 114, har Kungl. Majit, sedan

riksdagen och kyrkomötet medgivit att från biskopslöneregleringsfonden

finge under vissa villkor och bestämmelser utgå två emeritilöner till biskopar

jämte dyrtidstillägg därå, meddelat närmare bestämmelser härutinnan. Därvid

har föreskrivits, bland annat, dels att biskop skall vara skyldig att mot

åtnjutande av emeritilön avgå från tjänsten, när han fyllt 75 år, samt att

biskop, som antingen fyllt 70 år eller som fyllt 65 år och tillika på grund

av sjukdom är för framtiden oförmögen att förvalta sitt ämbete, må kunna

på därom gjord ansökan erhålla emeritilön, dels ock att, då emeritilön blivit

ledig, vederbörande domkapitel skall därom underrätta bland andra statskontoret,

som har att efter verkställd undersökning till Kungl. Maj:t inkomma

med yttrande, huruvida biskopslöneregleringsfondens ställning medgiver, att

ifrågavarande emeritilön ånyo utdelas från fonden.

Sedan kyrkomötet genom förutberörda skrivelse anmält, att kyrkomötet

för sin del beslutat medgiva, att ur biskopslöneregleringsfonden finge —

under de bestämmelser i övrigt, som innehölles i nyssnämnda kungörelse

den 22 april 1927 — utgå ytterligare en emeritilön å 9,000 kronor jämte

dyrtidstillägg, hava kammarkollegiet och statskontoret anbefallts att i detta

ärende gemensamt avgiva utlåtande.

I skrivelse den 30 oktober 1930 hava nämnda ämbetsverk anfört följande:

För närvarande är endast en av de två för biskopar avsedda emeritilönerna

tagen i anspråk. Innehavaren av denna emeritilön har en ålder av

85 år. Levnadsåldern för rikets nuvarande biskopar är 70, 68, 68, 67, 64,

61, 59, 58, 58, 56, 56 och 52 år. Båda biskoparna i de norrländska stiften

äro 68 år gamla.

Då den normala avgångsåldern för biskopar är bestämd till 75 år, under

det avgång vid 70 år endast har beretts som en möjlighet, samt bestämmelsen

om skyldighet att avgå vid nämnda högre ålder icke torde äga tilllämplighet

för någon av de nuvarande äldre biskoparna, synes det väl tvivelaktigt

huruvida behov att kunna disponera över tre emeritilöner för

biskopar må komma att yppa sig ännu på några år. Då emellertid inom

utgången av tredje året härefter fyra av de nu tjänstgörande biskoparna,

örn de då leva, uppnått sjuttio år eller mera, har man måhända att räkna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. o

med möjligheten att behov av tre emeritilöner för biskopar inom de närmaste

åren kommer att föreligga. Redan tidigare (i utlåtanden den 28 september

1900 och den 29 januari 1926) hava ämbetsverken förordat pensionsrätts

inträdande för biskoparna vid 70 års ålder. Genom den genom lagen

den 13 december 1929 (nr 385) vidtagna ändringen i lagen örn emeritilöner

för präster tillhörande det territoriella prästerskapet har för dessa präster

skäligheten av 70 levnadsår som tid för pensionsålderns inträdande blivit

erkänd. Vid angivna förhållanden saknas icke skäl att redan nu bereda

möjlighet för ett tredje pensionsrum för biskopar.

Biskopslöneregleringsfonden har från den 30 juni 1926 till den 30 juni

1930 ökats med omkring 100,000 kronor. De anspråk, som ställas på fonden

för vidmakthållande av biskopshusen, äro väl numera betydande; i

vilken mån en blivande omreglering av biskoparnas löner, varom fråga nu

föreligger, må komma att betunga fonden kan nu ej bedömas. Då emellertid

varje utdelande på nytt av emeritilön för biskop skall föregås av utredning

huruvida fondens ställning medgiver denna tilldelning, torde nyssnämnda

omständigheter ej behöva utgöra hinder för lämnande av medgivande

till att en tredje emeritilön för biskop må kunna utgå ur biskopslöneregleringsfonden

.

Av det anförda framgår, att möjligheten att kunna bereda emeritilön åt

åtminstone tre biskopar är snart sagt en nödvändig förutsättning för att

den ordning för biskoparnas pensionering, som statsmakterna gått in för,

skall kunna anses säkerställd. Jag finner därför, att biskopsemeritilönernas

maximiantal bör ökas från två till tre, och tillstyrker, att Kungl. Majit inhämtar

riksdagens yttrande, huruvida riksdagen för sin del medgiver åtgärder

i sådant syfte. Att härvid hänsyn måste tagas till biskopslöneregleringsfondens

förmåga att bära de bördor, som sålunda skulle kunna påläggas

fonden ligger i öppen dag, men något hinder från synpunkten av fondens bärkraft

torde mot det nu föreliggande förslaget ej föreligga, då, på sätt redan

nu äger rum, en särskild prövning härutinnan givetvis alltid bör föregå

beslut om utdelandet av varje ny emeritilön från fonden. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen för sin del medgiva,

att ur biskopslöneregleringsfonden må under de i kungörelsen

den 22 april 1927 (nr 114) angivna förutsättningar

utgå ytterligare en emeritilön till biskop å 9,000 kronor

jämte dyrtidstillägg därå.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Departe
mentschefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:45 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Marits •proposition angående beredande av en tredje emeritilön åt biskopar. s. 1 i texten
  2. 1LU 1931:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av en tredje emeritilön åt biskopar. s. 1 i texten
  3. KU 1931:5 Konstitutionsutskottets memorial Nr 5 s. 1 i texten