Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel till statens avdikningsanslag rn. m

1931-01-23 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:43, Angående anvisande av medel till statens avdikningsanslag rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anvisande av

medel till statens avdikningsanslag rn. m.; given Stockholms

slott den 23 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit''''Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari

1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet \-on Stockenström

:

Kungl. Majit har i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln

(punkt 110) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i

ämnet, som må varda riksdagen förelagd, under benämningen statens

avdikningsanslag beräkna för budgetåret 1931/1932 ett belopp av 3,800,000

kronor.

Sedan utredningen i ämnet, vilken icke hunnit avslutas inom sådan tid.

att förslag kunnat framläggas i statsverkspropositionen, numera inom

departementet slutförts, anhåller jag att ånyo få anmäla ärendet.

Hillemo riksdagens protokoll 1931. 1 sami. .‘(7 höft. (Nr lill.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

Såsom jas vid ifrågavarande anslagsäsk andes anmälan framhöll, Ilar

riksdagen under en följd av år under benämningarna »allmänna avdikningsanslaget»

och »norrländska avdikningsanslaget» anvisat medel till

understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av

myrutdikningar och vattenavtappningar. Genom beslut av 1926 års riksdag

sammanslogos nämnda två anslag till ett, benämnt statens avdikningsanslag,

och antogos därvid ändrade grunder för understödjande medelst

statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av sådana torrläggningsföretag,

vilka avsåge höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn

till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och betesvalL

Bestämmelser angående villkoren för erhållande av statsbidrag från statens

avdikningsanslag äro meddelade i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr

257) med däri genom kungörelsen den 27 juni 1929 (nr 215) gjord ändring.

Riksdagen plägar årligen bestämma det belopp, intill vilket statsbidrag

ur anslaget får av Kungl. Maj:t för det nästkommande budgetåret

beviljas, samt anvisa visst anslagsbelopp för finansieringen av sagda bidrag.

Anslaget har karaktären av reservationsanslag. För budgetåret

1930/1931 är bidragssumman bestämd till 4,000,000 kronor, varjämte anslaget

upptagits till 3,800,000 kronor.

I skrivelse den 23 augusti 1930 har lantbruksstyrelsen gjort framställning

örn beredande av medel för budgetåret 1931/1932 för fortsatt utlämnande

av statsbidrag från avdikningsanslaget, över vilken framställning

statskontoret den 15 december 1930 avgivit infordrat yttrande.

Jag torde vidare få erinra därom, att i statsverkspropositionen till

1930 års riksdag dåvarande chefen för jordbruksdepartementet dels under

nionde huvudtiteln punkt 104 och dels under utgifter för kapitalökning

bil. 6 punkt 1 i samband med anmälan av anslagsbehovet för budgetåret

1930/1931 för statens avdikningsanslag respektive statens avdikningslånefond

framhöll önskvärdheten av en jämnare fördelning de olika

budgetåren emellan av de belopp, som borde tillföras avdikningsanslaget

ävensom avdikningslånefonden för att de skulle kunna motsvara de krav,

som på grund av statens gjorda åtaganden gent emot företagen ställdes

å desamma, ävensom ifrågasatte anordnande av undersökning rörande

ändamålsenligaste sättet att undanröja de olägenheter, särskilt ut- budgetär

synpunkt, som uppstode genom en dylik ojämn fördelning.

I anslutning till nyss sagda uttalanden har Kungl. Maj:t den 9 maj

1930 anbefallt statskontoret att, efter samråd med lantbruksstyrelsen och

riksräkenskapsverket, verkställa den sålunda ifrågasatta undersökningen

samt att till Kungl. Majit inkomma med de förslag, vartill utredningen

må föranleda. Med skrivelse den 15 december 1930 har statskontoret inkommit

med utredning i ämnet samt därvid tillika fogat i ärendet mottagna

skrivelser från lantbruksstyrelsen och riksräkenskapsverket.

I sin förberörda framställning anför lantbruksstyrelsen i huvudsak

följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 43. 3

Vid ingången av budgetåret 1930/1931 ilade lius lantbruksstyrelsen funnits

inneliggande 650 ansökningar om statsbidrag från anslaget. Huru

stora bidrag, som till dessa företag bomme att tillstyrkas, kunde givetvis

icke nu närmare uppgivas. Approximativt torde de emellertid kunna

uppskattas till omkring 3,100,000 kronor. Härutöver bade lantbruksstyrelsen

Iros Kungl. Majit tillstyrkt statsbidrag dels till ett företag med

770 kronor, dels ock, i enlighet med av riksdagen i skrivelse den 14 may

1930, nr 230, lämnat särskilt medgivande, till Horn bor gas jöns sänkningsföretag

med 350,000 kronor. Under budgetaret 1930,1931 kunde med ledning

av de närmast föregående årens erfarenheter förväntas inkomma

ansökningar örn bidrag från statens avdikningsanslag till ett belopp av

4.200.000 kronor. För tillgodoseende av samtliga ansökningar under budgetåret

1930 1931 skulle sålunda åtgå 3,100,000 + 770 + 350,000 + 4,200,006- kronor = 7,650,770 kronor eller i runt tal 7,650,000 kronor. Då riksdagen

för sagda budgetår medgivit beviljande av allenast 4,000,000 kronor, kunde

ansökningar motsvarande ett sammanlagt belopp av omkring 3,650,000

kronor förväntas bliva överförda till budgetåret 1931/1932.

Huru stort bidragsbeliovet i övrigt kunde komma att bliva under sistnämnda

budgetår, kunde ej nu tillförlitligt bedömas. Med ledning av

erfarenheterna från de närmast föregående åren torde emellertid kunna

påräknas, att under sagda budgetår ansökningar inkomma örn statsbidrag

från anslaget till ett belopp av minst 4,200,000 kronor. Därutöver

torde emellertid för minskande av den till omkring 3,650,000 kronor beräknade

balansen från budgetåret 1930/1931 erfordras ett belopp av

1.100.000 kronor. Sammanlagt bomme sålunda det för budgetåret 1931/1932

erforderliga bidragsbeloppet att uppgå till 4,200,000 + 1.100,000 = 5,300,000

kronor.

Enligt den redogörelse, som lantbruksstyrelsen lämnat i skrivelse den

27 augusti 1929 angående iiskande av medel till statens avdikningsanslag

för budgetåret 1930/1931 beräknades bristen å anslaget vid utgången

av budgetåret 1928/1929 till i runt tal 7.000,000 kronor. Da såsom

ovan nämnts bidrag från anslaget under 1929/1930 beviljats med i runt tal

3.100.000 kronor, medan för samma budgetår anslaget tillförts ett kapitaltillskott

av endast 2,600,000 kronor, skulle medelsbristen å anslaget vid utgången

av budgetåret 1929/1930 hava ökats med omkring 500,000 kronor,

vartill ytterligare torde böra läggas det belopp 18,900 kronor, som i överensstämmelse

med 1923 års riksdags beslut (skr. nr 9 A, p. 73 och 74) linder

budgetåret 1929/1930 åtgått för tilläggsbidrag till vissa med bidrag

från norrländska och allmänna avdikningsanslagen understödda företag.

Sammanlagda medelsbristen för anslaget bunde sålunda vid utgången

av budgetåret 1929/1930 beräknas till 7,500,000 -f 18,900 = 7.518,900

kronor eller i runt tal 7.500.000 kronor. Under förutsättning att Kungl.

Maj:t i enlighet med riksdagens medgivande för budgetåret 1930/1931

beviljade statsbidrag med 4,000.000 kronor och med inberäkning av de

för samma budgetår utgående tilläggsbidrag, approximativt uppskattado

till 15.000 kronor, kommo, då för nämnda budgetår anslaget tillförts

endast 3.800 000 kronor, den ovannämnda bristen att under budgetåret

ökas med 215 000 kronor till i runt tal 7,700,000 kronor.

Då innestående medel å anslaget numera finge användas till löpande

utbetalningar, syntes det emellertid endast vara av vikt att tillse, att

erforderliga medel funnes tillgängliga för do utbetalningar, som kunde

på fordras från anslaget. Enligt från statskontoret inhämtad upplys
-

Ana Lag sfrigart.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition Nr 4b.

ning- hade vid ingången av budgetåret 1930/1931 icke funnits någon kontant

behållning å anslaget. Däremot hade funnits inneliggande ansökningar

om utbetalningar, som på grund av bristande medelstillgång måst

balanseras till budgetåret 1930/1931, till ett sammanlagt belopp av 548,600

kronor. I sin ovannämnda skrivelse den 27 augusti 1929 angående äskande

av medel till statens avdikningsanslag för budgetåret 1930/1931 hade

lantbruksstyrelsen beräknat, att under budgetåret 1929/1930 påfordrade

utbetalningar till ett belopp av omkring 300,000 kronor skulle till följd

av medelsbrist komma att anstå till budgetåret 1930/1931. Balansen i

förevarande avseende hade sålunda i verkligheten blivit omkring

250.000 kronor större än den av lantbruksstyrelsen beräknade. Utbetalningarna

i övrigt under budgetåret 1930/1931 beräknades komma att uppgå

till omkring 3,900,000 kronor, däri inberäkna! förenämnda särskilda

anslag till Hornborgasjöns sänkningsföretag. Sammanlagda medelsbehovet

under ifrågavarande budgetår kunde sålunda antagas komma att

utgöra (548,600 + 3,900,000 =) 4,448,600 kronor eller i runt tal 4,400,000

kronor. Då emellertid för samma budgetår endast 3,800,000 kronor funnes

tillgängliga, kunde förväntas att, därest icke ytterligare medel tillfördes

anslaget, utbetalningar å tillhopa omkring 600,000 kronor måste

anstå till budgetåret 1931/1932. Att med full tillförlitlighet på förhand

beräkna, huru stora utbetalningarna i övrigt komme att bliva under sistnämnda

budgetår, vore givetvis icke möjligt. Lantbruksstyrelsen ansåge

sig emellertid böra beräkna desamma till omkring 3,700,000 kronor.

Till förebyggande så vitt möjligt av risken, att bidragstagare icke

kunde i vederbörlig ordning erhålla de bidrag, de kunde vara berättigade

att lyfta, torde sålunda ett belopp av 600.000 + 3,700,000 kronor —

4.300.000 kronor böra finnas tillgängligt under budgetåret 1931/1932.

På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde lantbruksstyrelsen,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att dels Kungl. Maj:t

måtte bliva i tillfälle att till understödjande av sådana torrläggningsföretag,

vilka avse höjandet av alstringsförmågan hos mark med hänsyn

till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- oell betesvall.

under budgetåret 1931/1932 bevilja statsbidrag från statens avdikningsanslag

å tillhopa 5,300,000 kronor, dels ock så stort belopp måtte tillföras

anslaget, att under nämnda tid medel måtte finnas tillgängliga för utbetalning

från anslaget av sammanlagt 4,300,000 kronor*

Statskontoret bär i sin utredning rörande åtgärder för jämnare fördelning

mellan budgetåren av medelsanvisn inga rila för avdikningsanslaget

anfört, bland annat, följande.

Före sammanslagningen av allmänna avdikningsanslaget och »norrländska

avdikningsanslaget» förefunnes ansenliga reservationer, särskilt

på det norrländska avdikningsanslaget; och ännu vid ingången av budgetåret

3923/1924 utgjorde reservationerna inemot 5,350,000 kronor, därav

över 5,300,000 kronor tillhörde norrländska avdikningsanslaget. Då

nya medel icke tillfördes sistnämnda anslag, hade anslagets behållning

vid ingången aAr budgetåret 1926/1927, då sammanslagningen ägde rum.

nedgått till 891,416 kronor 64 öre; och då behållningen å allmänna avdikningsanslaget

vid samma tidpunkt utgjorde 560,634 kronor 47 öre, fick

det nya anslaget, statens avdikningsanslag, övertaga behållningar å tillhopa

l,452,051_kronor 11 öre. Därefter hade nya medel tillförts anslaget:

3926/1927 1,800.000 kronor, 1927/1928 2.100.000 kronor, 1928 1929 2.600.000

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 43. 5

kronor oell 1929/1930 likaledes 2,600,000 kronor. Efter det nya anslagets

tillkomst kade alltså till förfogande för därmed avsett ändamål stått tillhopa

10,552,051 kronor 11 öre. Dessa medel hade emellertid till fullo tagits

i anspråk, och tillgängliga medel vore uttömda redan ett par månader

före utgången av budgetåret 1929/1930. I stället för att de anslagna medlen

dittills alltid visat överskott, hade situationen alltså under sistförfluten

budgetåret utvecklat sig därhän, att anslaget varit tömt och att

till utbetalning förfallna statsbidrag till sammanlagt belopp av inemot

550,000 kronor icke kunnat av brist på anvisade medel utbetalas förr än

efter ingången av nu löpande budgetår, då ytterligare medel blevo å anslaget

tillgängliga.

Enligt riksdagens medgivande hade Kungl. Maj:t ägt att ur avdikningsanslagen

(norrländska och allmänna avdikningsanslagen, sedermera

statens avdikningsanslag) bevilja bidrag till följande belopp, nämligen:
för

budgetåret 1923/1924 ................................ kronor 2,400,000

» » 1924/1925 ................................ » 2,200,000

» » 1925/1926 ................................ » 3,000,000

» » 1926/1927 ................................ » 2,500,000

» » 1927/1928 » 3,100,000

» » 1928/1929 ................................ » 3,100,000

» » 1929/1930 ................................ » 3,100,000.

Under samma budgetår hade avdikningsanslagen tillförts följande belopp,

nämligen:

för budgetåret 1923/1924

» » 1924/1925

» » 1925/1926

» » 1926/1927

» » 1927/1928

» » 1928/1929

» » 1929/1930

kronor 1,050,000

» 1,400,000

» 1.000,000

» 1,800,000

2,100,000

2,600,000

» 2,600,000.

Vid jämförelse mellan dessa båda grupper av uppgifter framginge, att

de belopp, som enligt riksdagens medgivande finge såsom bidrag beviljas,

vida överstigit de anslagsbelopp, som för samma tid anvisats. Medgivandena

örn statsbidrags beviljande hade avpassats efter inneliggande

ansökningar örn bidrag och de anspråk, som ytterligare kunde väntas bliva

framställda och hinna granskas intill utgången av respektive budgetår.

Vid anvisande av anslagsbeloppen däremot hade hänsyn tagits dels

till befintlig reservation, dels ock till den omständigheten att, enligt vad

erfarenheten givit vid handen, ofta nog lång tid förflöte mellan statsbidragets

beviljande och den slutliga utbetalningen av statsbidraget.

Emellertid hade det visat sig, att beviljade statsbidrag i sin helhet i allt

större utsträckning numera kunde lyftas omedelbart efter beviljandet;

vilket förhållande i förening med de anspråk, som under vissa år ställts

på ifrågavarande anslag för bestridande av medgivna tilläggsbidrag (so

riksdagens skrivelse den 25 maj 1923 nr 9 A, punkt 73 samt kungörelsen

ilen 1 juni 1923 nr 159) lett därhän, att någon reservation icke längre

voro att påräkna.

Vid 1920 års utgång hade norrländska avdikningsanslaget utvisat en

reservation å något över 8.5 miljoner kronor, och å allmänna avdiknings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Kany/. Maj:ts proposition Nr 43.

anslaget linde vid samma tidpunkt förefunnits en reservation a något melan

1.7 miljoner kronor. Emellertid hade beviljade statsbidrag innestått

till så stort belopp att, såsom framginge av statsverkspropositionen tili

1921 års riksdag, nionde huvudtiteln, sid. 126 och 128, nettobehållningarna

å nämnda båda anslag vid 1921 års början inklusive för samma år anslagna

medel beräknades utgöra omkring 3,200,000 kronor (2,220,000 -j900,

000). Örn man utginge från nämnda belopp 3,120,000 kronor och därtill

lade vad som därefter i riksstaterna till och med budgetåret 1929/1930

anvisats för med berörda anslag avsedda ändamål eller 13,850,000 kro

nor, men å andra sidan beaktade, att under samma tid nya bidrag an

visats å sammanlagt 24.5 miljoner kronor, däri inberäkna! författningsenligt

utgående tilläggsbidrag, i den mån sådana under tiden utbetalts,

funne man, att de beviljade statsbidragen med omkring 7.7 miljoner kronor

överstege de tillgängliga medlen eller med andra ord, att det vid ingången

av nu löpande budgetår förefunnits en brist hos statens avdikningsanslag

av i runt tal 7.5 miljoner kronor. Härvid hade emellertid

hänsyn icke tagits till att en hel del företag, som erhållit statsbidrag,

icke komme till utförande eller att det ursprungligen beviljade statsbidraget

nedsattes. Enligt i lantbruksstyrelsen verkställd beräkning hade

sålunda sedan år 1921 av dessa anledningar hittills skett en reduceringav

beviljade statsbidrag med sammanlagt omkring 1.5 miljoner kronor,

varigenom den ovannämnda bristen hos anslaget per den 1 juli 1 tillo

minskades till i runt tal 6 miljoner kronor. Genom att i riksstaten för

budgetåret 1931/1932 upptaga dels täckning av motsvarande skuldbelopp

vid utgången av budgetåret 1930/1931, dels ett belopp, fullt motsvarande

vad riksdagen medgåve finge anvisas för budgetåret 1931/1932, och genom

att sedermera alltjämt upptaga anslaget till samma belopp, som

finge till nya bidrag anvisas, skulle man givetvis vara säker på att kunna

fylla de krav, som på grund av statens gjorda åtaganden gent emot

företagen ställdes å statens avdikningsanslag; och efter övergångsåret

skulle också härigenom kunna, under förutsättning att medgivandet rörande

anvisning av statsbidrag fixerades till visst konstant belopp per

budgetår, ernås en jämn fördelning de olika budgetåren emellan av de

belopp, som skulle tillföras avdikningsanslaget.

Emellertid syntes erfarenheten giva vid handen, att så genomgripande

åtgärder knappast kunde anses vara behövliga. Däremot måste det

anses befogat att vidtaga sådan åtgärd, att, sedan staten genom beviljande

av statsbidrag åtagit sig utfästelser gent emot företagen, tillräckliga

medel för ändamålet alltid funnes tillgängliga. I sådant syfte och

då det ju icke torde kunna ifrågakomma att vid beviljande av statsbidrag

fästa villkor örn utbekommande av bidraget först vid viss tidpunkt

eller alltefter det medel bleve tillgängliga, syntes statens avdikningsanslag

böra erhålla natur av förslagsanslag. Statsbidragen vore inom av

riksdagen fastställd gräns beviljade, men tidpunkten, då de komme att

lyftas, läte sig icke med säkerhet på förhand beräkna; och för så beskaffade

utgifter erfordrades just ett förslagsanslag. För riksdagen borde

det vara tillräckligt att bestämma gränsen för anvisande av statsbidrag.

Örn saken ordnades på sålunda angivet sätt, vore det sannolikt, att

under första året, då icke obetydliga statsbidragsbelopp, som icke rymts

inom reservationsanslagets ram, måst stå över, ett större belopp komme

att åtgå än det, som under följande år bleve erforderligt. På grund härav

torde det sannolikt åtgå åtminstone 4.3 miljoner kronor under budget
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 4il. 7

året 1931/1932, medan däremot ett belopp av 4 miljoner kronor torde sedermera

visa sig ungefär tillräckligt, örn eljest förhållandena vore oförändrade.

Förändrades anslaget, såsom statskontoret föreslagit, till förslagsanslag,

torde emellertid anslagsbeloppet även för nästkommande

budgetår kunna begränsas till 4 miljoner kronor.

Äv de vid statskontorets utlåtande fogade skrivelserna från lantbruksstyrelsen

och riksräkenskapsverket inhämtas, att lantbruksstyrelsen icke

haft något att erinra mot statskontorets förslag samt att riksräkenskapsverket

allenast ifrågasatt, huruvida det med hänsyn till föreliggande

omständigheter kunde anses erforderlig!, att i riksstaten för budgetåret

1931/1932 uppföra anslaget till högre belopp än det, 4,000,000 kronor,

som för följande budgetår beräknats vara tillräckligt.

I sitt yttrande över lantbruksstyrelsen framställning i fråga örn medelsbehovet

för ifrågavarande ändamål åberopar statskontoret sin ovan

återgivna utredning samt ifrågasätter, att statens avdikningsanslag må

i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptagas såsom förslagsanslag och

till belopp av 4,000.000 kronor.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av Svenska järnvägsföreningen

den 28 september 1928 gjord framställning, vari hemställts örn

åtgärder i syfte att järnväg måtte för de kostnader, järnväg måste vidkännas

i anledning av arbeten i samband med torrläggningsföretag,

bliva delaktig av statsbidrag från statens avdikningsanslag. Över framställningen

hava yttranden avgivits den 17 oktober 1928 av lantbruksstyrelsen,

den 24 januari 1929 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, den 30

januari 1929 av statskontoret samt den 22 oktober 1929 av järnvägsstyrelsen.

Till stöd för nyssnämnda framställning anför järnvägsföreningen,

bland annat, att enligt vad för föreningen anmälts kostnaderna för sådana

arbeten, vilka nu vore i fråga och för vilka järnvägs ägare icke

vore berättigad till ersättning, börjat stiga till sådana belopp, att de under

nuvarande för järnvägarna mycket brydsariima ekonomiska förhållanden

verkat i hög grad betungande. Då det läge i det allmännas intresse,

att sådana torrläggningsföretag, som här avsåges, komme till utförande,

syntes det föreningen rimligt, att statsbidrag komme vederbörande

järnvägs ägare tillgodo för den del, som det ålåge dem att bekosta.

Då någon båtnad i regel ej kunde påvisas för järnvägarna av de

arbeten, som lagenligt kunde påläggas dem, och det sålunda utan överdrift

kunde sägas, att kostnaderna alltid överstege eventuell båtnad, syntes

det skäligt, att järnvägarna komme i åtnjutande av ett anslagsbelopp,

som ej gjordes beroende av torrläggningsföretagens större eller mindre

bärighet utan fixerades till det belopp, som högst kunde utgå till torrläggningsföretag.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat, att framställningen

icke kunde frånkännas visst fog. Med hänsyn till de synpunkter, som

kommit till uttryck i vattenlagens bestämmelser i ämnet, torde det emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida statsbidrag borde utgå till nu ifråga

Fråga örn

statsbidrag

till kostnader,

som uppkomma

fö* järnväg

vid torrläggningsfiiretag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunni. Maj:tb proposition Ar 43.

varande kostnad. Därtill korinne, att gällande grunder för bidrag fran

statens avdikningsanslag icke kunde vinna tillämpning i fråga om bidrag

för ändamål, varom bär vore fråga. Framhållas borde även, att

bifall till framställningen kunde förväntas medföra liknande anspråk

jämväl från väghållningsskyldiga beträffande kostnader för sådant vattenavlopp

genom allmän väg, som avsåges i 7 kapitlet 8 § vattenlagen.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig sålunda icke böra tillstyrka bifall till

framställningen.

Väg- och vattenhyggnadsstyi''elsen anser i likhet med lantbruksstyrelsen,

att järnvägsföreningens framställning icke kunde frånkännas visst

fog, samt yttrar bland annat vidare:

Då statsbidragen från statens avdikningsanslag tillkommit för att främja

det allmänna intresse, som läge i torrläggningsföretagens genomförande,

syntes det styrelsen även ur det allmännas synpunkt vara ändamålsenligt

och riktigt, att statsbidrag beräknades på hela torrläggningsarbetets

kostnad, kostnaden inom järnvägens område däri inberäknad, och

detta så mycket mera som järnvägen i motsats till jordägande intressenter

icke hade någon egen fördel av vattenavledningen. Härtill bomme,

att järnvägarna i vårt land numera i regel vore ekonomiskt hårt ansträngda,

varför det syntes väl befogat, att även de finge komma i åtnjutande

av den lättnad i dessa pålagor, som kunde erhållas genom statsbidrag

även för deras del i respektive företag.

Slutligen finge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med anledning av

den farhåga, lantbruksstyrelsen uttalade i fråga örn konsekvenserna i avseende

på avlopp genom vanliga vägar, framhålla, att det syntes styrelsen

både rättvist och skäligt, att motsvarande lättnad bereddes

ägare av väg, genom vilken vidgat avlopp tarvades. Härutinnan vore

för övrigt att märka, dels att dessa arbeten i regel vore betydligt mindre

kostsamma jin i fråga örn järnvägar, och dels att stadgandet i 7 kapitlet

8 § vattenlagen endast avsåge vattengenomlopp, som tillkommit efter den

1 januari 1880 och därvid utförts otillfredsställande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställde i överensstämmelse

med det anförda, att Kungl. Majit täcktes medgiva, att statsbidrag

till torrläggningsföretag finge beräknas jämväl på kostnaden för vattenavlopp

under väg eller järnväg, och att vägens, respektive järnvägens

ägare av beviljat statsbidrag finge erhålla så stor del, som hans

kostnad utgjorde av kostnaden för hela företaget.

Statskontoret framhåller, att det ville synas, som örn goda skäl anförts

för att till kostnaden för upptagande, i sammanhang med avdikning, av

vattenavlopp genom järnvägs banvall, eventuellt även genom allmän väg,

statsbidrag finge utgå från allmänna avdikningsanslaget, varvid det

emellertid förefölle statskontoret, som örn bidraget under inga förhållanden

borde få överstiga en tredjedel av denna kostnad.

Järnvägsstyrelsen har i ärendet anfört:

Styrelsen kunde icke finna annat, än att framställningen vore befogad.

För statens järnvägars vidkommande finge styrelsen vitsorda, att de

kostnader, varom i detta fall vore fråga, under den relativt korta tid,

sorn 1918 års vattenlag varit i tillämpning, uppginge till icke obetydliga

belopp, och det torde icke vara att förvänta, att de ekonomiska uppoffringar,

som statens och de enskilda järnvägarna enligt 7 kapitlet 9 och

10 §§ vattenlagen finge vidkännas för utvidgning eller fördjupning av

vattenavlopp genom bankar, komme att minskas, utan fastmer syntes utvecklingen

tyda på, att de komme att ökas i en omfattning, som kanske

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition Nr 43.

icke förutsattes vid införande i vattenlagen av ifrågavarande bestämmelser.

Styrelsen ansåge fördenskull, att åtgärder i det av svenska j arn vägsföreningen

angivna syfte borde vidtagas, och syntes det styrelsen icke

mer än rimligt och rättvist, att vad som i förevarande hänseende kunde

komma att föreskrivas eller medgivas enskild järnväg jämväl utsträcktes

att gälla statens järnvägar. Beträffande därefter den form, under vilken

ifrågasatt bidrag skulle utgå, och storleken av detsamma anslöte

sig styrelsen i huvudsak till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat,

nämligen att bidraget skulle anvisas av samma medel, varav anslag

beviljades till förekommande torrläggningsföretag, och fastställas till

enahanda procent av kostnaden för järnvägen, som enligt gällande bestämmelser

utbetalades i statsbidrag åt intressenterna i företaget å dess kostnader.

I en den 26 oktober 1929 till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse, kar

järnvägs för euin gen ytterligare meddelat, att de enskilda järnvägarnas

kostnader för ifrågavarande arbeten visserligen icke varit så stora, om

man fördelade kostnaden på alla järnvägarna, men förhållandet vöre, att

endast några få järnvägar drabbades av dessa kostnader, och i vissa fall

hade en järnväg år efter år råkat ut för dylika kostnader. Sålunda hade

en järnväg under år 1926 fått utbetala 14,512 kronor och under det följande

året 1,168 kronor; en annan järnväg hade under de tre sista åren

fått utbetala sammanlagt cirka 8,700 kronor och en tredje järnväg hade

under de sju sista åren utbetalat 74,864 kronor. Huru det kunde komma

att ställa sig framdeles, kunde ej nu förutsägas, men det kunde lätt inträffa,

att en ekonomiskt mycket svag järnväg råkade ut för relativt

höga kostnader kanske under flera år.

Jag vill omnämna, att de jämlikt Kungl Majtts bemyndigande av chefen

för kommunikationsdepartementet den 18 november 1927 tillkallade

järnvägsekonomisakkiinniga i sitt den 19 december 1928 avgivna betänkande

(statens offentliga utredningar 1929: 2) å sid. 54 och 55 berört samma

fråga, som avses i järnvägsföreningens förevarande framställning,

och därvid instämt i föreningens hemställan.

I de utlåtanden, som avgivits över järnvägsekonomisakkunnigas betänkande,

har det av de sakkunniga i nu förevarande avseende tillstyrkta

förslaget biträtts av statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kai

inar, Älvsborgs och Värmlands län saint Västernorrlands och Jämtlands

läns handelkammare.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län yttrar, att någon inskränkning i

järnvägs skyldighet enligt vattenlagen att utan kostnad för jordägaren

släppa fram vatten för full torrläggning av ovan liggande mark borde

naturligtvis icke förekomma och hade ej ifrågasatts av de sakkunniga.

Att järnväg åter enligt de sakkunnigas förslag i likhet med jordägare

skulle erhålla statsbidrag till arbetets utförande vore en lämplighetsfråga,

mot vars lösning till förmån för järnvägarna länsstyrelsen ej

hade någon erinran att göra.

Emellertid har den av de sakkunniga uttalade meningen även mötts

av vissa erinringar.

•>

Bihang till riksdagens protokoll 19.11. t sand

lii hafi. (Sr iS.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschefeffi.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

Salunda framhåller lantbruksstyrelsen, att bidrag till järnvägarna icke

borde ur avdikningsanslaget lämnas till företag, som nödvändiggjorts av

bristande hänsyn till torrläggning av angränsande marker vid järnvägs

byggande. Örn särskilt anslag skulle anvisas, hade styrelsen icke något

att erinra häremot, då avdikningsanslaget i så fall fortfarande oinskränkt

stöde till jordbrukets förfogande. Länsstyrelsen i Uppsala län

har av principiella skäl icke kunnat tillstyrka, att bidrag till ifrågavarande

ändamål lämnades från avdikningsanslaget. Vägkonsidenten i

Gävleborgs lån, med vilken länsstyrelsen i nämnda län instämt, framhåller,

att örn nu ifrågavarande skyldigheter hade järnvägar och vägar haft

vetskap vid deras tillkomst, och företagen hade oftast haft möjlighet att

redan då gardera sig mot kommande kostnader. Att vattenlagen ålade

företagen att bestrida kostnaderna för de arbeten, som måste utföras för

åstadkommande av ifrågavarande vattenavlopp genom järnväg eller väg

finge anses fullt naturligt, och de sakkunniga hade icke heller beträffande

järnvägarna bestritt det berättigade i vattenlagens föreskrifter. Beviljandet

av statens avdikningsanslag vore en av de få åtgärder till jordbrukets

fromma, som statsmakterna numera vidtoge, och anslaget torde

ingalunda vara större, än att det ginge åt för jordbrukets egna behov.

Skulle detta anslag användas att täcka de ifrågavarande kostnader, som

enligt vattenlagen ålåge järnvägarna, skulle man nog med rätt kunna

säga, att anslaget icke bleve använt för sitt ändamål utan till förmån

för annan part.

För understödjande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande

av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom

åker eller ständig slåtter- och betesvall, utgår statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

från statens avdikningsanslag. Detta anslag, som

inrättats genom beslut vid 1926 års riksdag och trädde i stället för de förutvarande

norrländska och allmänna avdikningsanslagen, har liksom dessa

natur av reservationsanslag. För ifrågavarande verksamhet har riksdagen

årligen bestämt det belopp, intill vilket Kungl. Majit ägt bevilja

bidrag, samt anvisat vissa anslag.

Det belopp, intill vilket statsbidrag skulle få beviljas under budgetåret

1931/1932, har av lantbruksstyrelsen föreslagits till 5,300,000 kronor. Erinras

må, att de medgivna bidragsbeloppen utgjort under budgetåret

1923/1924 2,400,000 kronor, 1924/1925 2,200,000 kronor, 1925/1926 3,000,000

kronor, 1926/1927 2,500,000 kronor, under vartdera av de tre budgetåren

1927/1930 3,100,000 kronor och tinder budgetåret 1930/1931 4,000,000 kronor.

Av flera skäl är jag icke beredd att tillstyrka den av lantbruksstyrelsen

för nästkommande budgetår ifrågasatta högst avsevärda ökningen

i hithörande understödsverksamhets omfattning. Utan att underskatta

betydelsen av ändamålsenliga åtgärder för lämplig jords torrläggning

och angelägenheten av att föreliggande ansökningar örn bidrag i görligaste

mån snarast tillgodoses, anser jag, att de missräkningar, som i

ekonomiskt hänseende både för staten och de enskilda intressenterna tyvärr

blivit följden av en del större torrläggningsföretag, böra mana till

viss försiktighet, då fråga är om verksamhetens utveckling. Jämväl

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

bör betänkas, att en vidgad omfattning av verksamheten kommer att för

efterföljande budgetår, då utfästelserna örn bidrag skola infrias, nödvändiggöra

uppförandet på riksstaten av i motsvarande grad förhöjda anslagsbelopp.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter

samt av statsfinansiella skäl finner jag mig för budgetåret

1931/1932 ej kunna förorda högre sammanlagt bidragsbelopp än 3,300,000

kronor, vilket belopp, för såvitt man undantager innevarande budgetår,

dock innebär en mindre förhöjning i vad hittills årligen fått beviljas.

Innan jag ingår på frågan örn storleken av anslaget för budgetåret

1931/1932, må först erinras, att anslagen till avdikningsverksamheten tidigare

så bestämdes, att därå vid varje budgetårs ingång skulle finnas, förutom

täckning för redan beviljade bidrag, en odisponerad tillgång, motsvarande

vad av Kungl. Maj:t finge för året beviljas. Då de beviljade bidragen

finge lyftas endast i mån av arbetets fortgång och i regel en del

skulle innestå, tills arbetet fullbordats och godkänts, uppstodo efter hand

å anslagen avsevärda behållningar, vilka vid 1921 års ingång enligt statskontoret

uppgingo till drygt 10,000,000 kronor. Sedan man härefter begynt

tillmäta anslagen med utgångspunkt därifrån, att därå endast behövde

finnas tillgång att gälda de belopp, som under året borde utbetalas,

förbrukades småningom de förefintliga behållningarna. Sålunda

hade dessa vid ingången av budgetåret 1923/1924 nedgått till ungefär

5,350,000 kronor, och vid inrättandet 1926 av statens avdikningsanslag

fick detta anslag övertaga behållningar å de äldre anslagen av sammanlagt

allenast 1,450,000 kronor. Situationen utvecklade sig därefter därhän,

att vid utgången av nästföregående budgetår anslaget var uttömt och

till betalning förfallna statsbidrag till belopp av omkring 550,000 kronor

därjämte fingo i brist på tillgängliga medel överföras till innevarande

budgetår. Enligt uppgift av lantbruksstyrelsen överstego vid samma

tidpunkt de redan beviljade statsbidragen, i vad de beräknades komma

att utbetalas, med i runt tal 6,000,000 kronor de av riksdagen för ändamålet

anvisade medlen.

I avseende å frågan örn en jämnare fördelning mellan budgetåren av

medelsanvisningarna till statens avdikningsanslag har av statskontoret

till en början övervägts, huruvida icke i riksstaten för budgetåret

1931/1932 borde upptagas så stort anslag, att detta dels täckte vid ingången

av sagda budgetår beviljade ej lyftade bidragsbelopp, dels oek

motsvarade vad riksdagen medgåve fingo i bidrag beviljas linder budgetåret,

samt sedermera i konsekvens hånnell anslaget borde år frim år

uppföras till samma belopp som den fastställda bidragssumman. Statskontoret

har emellertid ansett, att dylik genomgripande åtgärd ej behövde

vidtagas. I stället har statskontoret, enär det för riksdagen i avseende

å understödsverksamhetens omfattning vore tillräckligt att årligen

bestämma gränsen för anvisande av statsbidrag, med instämmande av

lantbruksstyrelsen och riksräkenskapsverket föreslagit, att anslaget

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition Nr 43.

måtte givas förslagsanslags natur samt för budgetåret 1931/1932 upptagas

till 4,000,000 kronor. Med hänsyn till vikten av att anslaget städse

skall kunna motsvara de krav, som på grund av statens åtaganden gentemot

torrläggningsföretagen ställas på detsamma, och att bidragstagarna alltså

icke behöva vänta på utfående av till betalning förfallna belopp, vill

jag i enlighet med statskontorets av övriga myndigheter biträdda förslag

förorda, att statens avdikningsanslag upptages såsom förslagsanslag.

Anslagsbeloppet bör emellertid i fortsättningen uppföras till sådant

belopp och ställas i den relation till den medgivna bidragssumman,

att ett överskridande av förslagsanslaget såvitt möjligt förebygges. Under

erinran, att den för de fyra budgetåren 1927/1931 i medeltal per år

beviljade bidragssumman uppgått till i runt tal 3,300,000 kronor samt att

under sistförflutna budgetår ett belopp av 550,000 kronor av brist på medel

ej kunnat utbetalas, vill jag förorda, att anslaget för budgetåret 1931/1932

uppföres med 3.800.000 kronor eller samma belopp som för innevarande

budgetår.

Vidkommande den av svenska järnvägsföreningen gjorda framställningen

örn åtgärder i syfte att järnväg för do kostnader, den måste vidkännas

i anledning av arbeten i samband med torrläggningsföretag, måtte

bliva delaktig av bidrag från statens avdikningsanslag, vill jag till en

början erinra örn följande. I 7 kapitlet, 9 § vattenlagen stadgas, att, örn för

torrläggning av mark tarvas, att genom järnvägs banvall anordnas vattenavlopp

eller ock befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, järnvägens ägare

är pliktig att ombesörja arbetet. I fråga örn ersättning för sålunda utfört

arbete stadgas i 10 § samma kapitel, att, örn järnvägen påbörjats före den

1 januari 1921, järnvägens ägare är berättigad till ersättning, i den mån

ej arbetet tarvas för torrläggning till högst 1.2 meters djup av åker eller

äng, som jämväl vid tiden för järnvägens tillkomst varit att hänföra till

sådant ägoslag. I motiven till förenämnda stadganden i vattenlagen

framhålles, att ett allmänt påtalat missförhållande vore, att vid utförandet

av järnvägsanläggningar mången gång allt för liten hänsyn tagits

till bevarande eller beredande av möjlighet till närliggande marks torrläggning,

i det öppningar för vattnets avledande genom järnvägarnas

banvallar icke gjorts tillräckligt vida eller icke förlagts på ett för ända

målet tillfredsställande djup. Vid järnvägs byggande visad uraktlåtenhet

i nämnda avseende hade ansetts motivera åläggande för järnvägens

ägare att på egen bekostnad avhjälpa det rådande missförhållandet. Av

praktiska skäl och billighetshänsyn hava dock i nämnda huvudregel gjorts

modifikationer.

Mot järnvägsföreningens förevarande framställning, att järnväg må

kunna erhålla statsbidrag ur avdikningsanslaget till fullgörande av sina

nyss nämnda skyldigheter, b ava i vissa däröver avgivna yttranden erinringar

gjorts. Lantbruksstyrelsen har bland annat framhållit, att det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Marits proposition Nr 43.

med hänsyn till de synpunkter, som kommit till uttryck i vattenlagens

bestämmelser i ämnet, torde kunna ifrågasättas, huruvida statsbidrag

borde utgå till nu ifrågavarande kostnad. Från länsstyrelsens i Gävleborgs

län sida bar erinrats, att vederbörande vid anläggningarnas tillkomst

haft vetskap örn nu ifrågavarande skyldigheter och att företagen oftast

haft möjlighet att redan då gardera sig mot kommande kostnader. Länsstyrelsen

bar därjämte framhållit, att det finge anses fullt naturligt,

att vattenlagen ålade företagen att bestrida kostnaderna för de arbeten,

som måste utföras för åstadkommande av vattenavlopp genom järnväg

eller väg.

Med hänsyn till motiven för nu gällande lagstadgande i ämnet och i

anslutning till vad nyssnämnda myndigheter anfört samt enär statens

avdikningsanslag är mycket hårt anlitat för sitt egentliga ändamål, finner

jag mig icke kunna tillstyrka järnvägsföreningens framställning.

I anslutning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

a) medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1931/1932 bevilja

statsbidrag från statens avdikningsanslag å tillhopa högst 3,300,000 kronor;

samt

b) anvisa för budgetåret 1931/1932 under benämningen statens avdikningsanslag

ett extra förslagsanslag av 3,800,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Rune Thygesen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 37 höft. fSr i3.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel till statens avdikning sanslag. a1 i texten
  2. JoU 1931:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anvisande av medel till statens avdikningsanslag ävensom tre i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten