Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
1931-01-23 · 49 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 45 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:50, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 50.
1
Nr 50.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa
i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den
23 januari 1931.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o)—26:o) hemställt.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler härefter
följande frågor örn pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:
Utrikesdepartementet.
l:o.
Med skrivelse den 17 november 1930 liar sändebudet i Berlin överlämnat
en framställning från kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen därstädes
Karl Greulach om erhållande av pension från och med den 1 juli
1931.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Greulach, som är född den 1
november 1857 och är tysk medborgare, anställdes vid beskickningen i Ber
Bihang
lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 4''t hafi. (Nr 90.)
Äng.
pension åt
kanslivaktmästaren
vid
beskickningen
i Berlin
K. Greulach.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
lin den 1 oktober 1905; att han för närvarande åtnjuter en avlöning av
2,400 kronor för år jämte fri bostad om tre rum och kök i beskickningshuset;
att han är gift och har två vuxna självförsörjande barn; samt att
hans under anställningstiden sparade medel gått förlorade under inflationstiden.
Sändebudet i Berlin har i sin skrivelse bekräftat riktigheten av förenämnda
uppgifter samt för sin del tillstyrkt bifall till framställningen.
Tillika har meddelats, att Greulach under sin anställningstid skött sig till
full belåtenhet, men att, då på sista tiden hans krafter och minne något
försvagats, det syntes lämpligt, att Greulach under år 1931 ersattes med
en yngre kraft. Vad pensionsbeloppet beträffade, borde vid utmätandet
av detsamma hänsyn tagas till den långa anställningstiden, vilken den 1
juli 1931 uppginge till nära 26 år.
Statskontoret, som den 6 december 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att, då Greulach vore 73 år gammal och efter en tjänstetid
av mer än 25 år såsom kanslivaktmästare vid svenska beskickningen i
Berlin snart nödgades lämna sin anställning, goda skäl syntes föreligga
att åt honom utverka någon pension av statsmedel. I föregående fall av
liknande slag, såsom 1925 års riksdags beslut örn pensioner å 800 kronor
respektive 1,200 kronor åt kanslivaktmästarna vid beskickningarna i S:t
Petersburg J. Sarap.och i Madrid P. Fernandez (Kungl. Maj:ts prop. nr
166, punkterna 6 och 7) samt 1930 års riksdags beslut örn pension å 1,800
kronor åt kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn H. Hanell
(Kungl. Maj:ts prop. nr 136, punkt 11), hade pensionsbeloppet — såsom
jämväl eljest plägade ske — avpassats efter vederbörandes löneförmåner
och tjänstetidens längd, varemot beträffande dessa pensioner plägade
föreskrivas, att någon tilläggsförmån ej finge utgå. Med hänsyn till
Greulachs tjänstetid och de förmåner, som han åtnjöte såsom kanslivaktmästare
vid beskickningen i Berlin, föreställde sig statskontoret, att ett
pensionsbelopp av 1,500 kronor skulle kunna anses lämpligt.
Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Greulach finge från och med månaden näst efter
den, varunder han avginge från sin anställning, under sin återstående livstid
åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,500 kronor
för år räknat, dock utan att dyrtidstillägg därå finge utgå.
Departements- ^ likhet med statskontoret anser jag goda skäl tala för att åt Greulach
chefen. beredes en årlig pension av statsmedel under hans återstående livstid.
Beträffande storleken av pensionen och tidpunkten, från vilken
densamma bör utgå, ansluter jag mig till statskontorets förslag och finner
lika med statskontoret, att någon tilläggsförmån till pensionen i form
av pensionstillägg, peDsionsförhöjning eller dyrtidstillägg icke bör utgå.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 3
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen i
Berlin Karl Greulach må från och med månaden näst
efter den, då han kan komma att entledigas från sin
ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid
uppbära pension å allmänna indragningsstaten
med ett belopp av 1,500 kronor för år räknat, dock att
därutöver icke må utgå pensionstillägg, pensionsförhöjning
eller dyrtidstillägg.
Försvarsdepartementet.
2:o.
Uti en till arméförvaltningens intendentsdepartement ingiven och av
nämnda departement jämte eget yttrande till Kungl. Majit överlämnad
skrivelse av den 18 juli 1930 har chefen för arméns intendentur förråd i
Stockholm gjort framställning örn beredande av pension från och med
den 1 oktober 1931 åt verkmästaren och föreståndaren vid nämnda intendenturförråds
verkstadsavdelning Hans Andersson Hemberg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hemberg, som är född den
10 juli 1858 och sålunda över 72 år gammal, alltsedan den 16 september
1893 är anställd såsom verkmästare och föreståndare vid förenämnda intendenturförråds
sadelmakeriverkstad; att han under de senare åren vid
intendenturförrådet uppburit en avlöning, som — med inräknande av
dyrtidstillägg och värdet av honom tillförsäkrad förmån av fri bostad
— uppgått till i medeltal omkring 8,100 kronor för år; att han på ett
utomordentligt förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden; samt att han
torde komma att lämna sin anställning med utgången av september månad
1931.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i förenämnda yttrande anfört, att på grund av Hembergs
långa och synnerligen väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ett
årligt understöd av statsmedel borde tillerkännas honom, att till honom
utgå efter hans avgång från innehavande befattning vid intendenturförrådet.
Beträffande frågan örn storleken av nämnda understöd bordo vid detsammas
beräknande särskilt avseende fästas vid do synnerligen stora personliga
insatser, Hemberg under sin långa tjänstetid gjort till statens
gagn. Sålunda hade Hemberg, enligt vad förrådsehefen i sin förut be
-
Ang. pension
åt verkmästaren
H. Alson
Hemberg.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr. 50.
rörda skrivelse uppgivit, genom sin tekniska skicklighet, genom utnyttjande
av arbetsmaterialet till det yttersta och genom av honom i förbilligande
syfte framförda förslag till modelländringar bidragit till att
avsevärda penningsummor sparats åt statsverket. Dessa av förrådschefen
angående Hembergs verksamhet vid intendenturförrådet lämnade
uppgifter, vilka av departementet till alla delar kunde vitsordas, vittnade
örn ett sällsport nit och intresse för arbetet. På grund härav och med
hänsyn till Hembergs långvariga anställning såsom verkmästare i statens
tjänst, omfattande vid avskedet en tid av mera än 38 år, ansåge
departementet sig böra föreslå, att grundbeloppet för pension åt honom
bestämdes till 3,600 kronor för år. De förhöjningar, som med tillämpning
av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser
örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst in. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension, utgjorde:
förhöjning I 476 kronor och förhöjning II 203 kronor 80 öre eller
tillhopa 679 kronor 80 öre. Pensionen skulle alltså uppgå till (3,600 -f679:80=)
4,279 kronor 80 öre, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart
med 12, borde avjämnas nedåt till 4,272 kronor i enlighet med föreskriften
i § 5 av nämnda kungörelse.
På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,
att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Hemberg,
finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades
från sin anställning vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 4,272 kronor.
Statskontoret, som den 22 november 1930 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, har därvid anfört, att goda skäl syntes föreligga att utverka
pension åt Hemberg, när han över 72 år gammal och efter 38 års väl
vitsordad verksamhet såsom föreståndare för sadelmakeriverkstaden vid
arméns intendenturförråd i Stockholm nödgades lämna sin anställning.
Vad pensionsbeloppet beträffade, ville statskontoret emellertid erinra, att
det belopp, som plägade tilldelas verkmästare eller mästare vid regementsverkstad,
högst utgjorde 1,452 kronor, såsom exempelvis framginge
av 1928 års riksdags beslut i anledning av de i Kungl. Maj:ts proposition
nr 57, punkterna 1 och 2, framlagda förslagen örn pensioner åt
snickarmästaren .T. Jansson Mellqvist och skrädderiföreståndaren P. Ek;
att i undantagsfall, då alldeles särskilda omständigheter förelegat av
ungefär enahanda beskaffenhet som de, vilka i förevarande ärende åberopats,
ett högre pensionsbelopp beviljats även åt lägre anställningshavare
än verkmästare och mästare, såsom framginge av 1930 års riksdags
beslut örn pension å 2,508 kronor åt förmannen vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori L. A. Håkansson (Kungl. Majlis prop. nr 166,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 0
punkt 1); att verkmästare å månadslönarstat vid marmén plägade erhålla
sådan tilläggspension, att pensionsförmånen i dess helhet uppginge
till 2,544 kronor (Kungl. Maj:ts prop. nr 124: 1928 örn tilläggspensioner
åt laboratorieföreståndaren L. Karlsson och arbetsföreståndaren
G. E. Andersson); samt att enligt kungörelsen den 15 januari
1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga
civila löntagare vid armén och marinen pensionsförmånen för verkmästare
och med dem jämställda löntagare utgjorde 2,544 kronor. Med
hänsyn härtill måste statskontoret visserligen finna det av mtendentsdepartementet
för Hemberg föreslagna pensionsbeloppet, 4,272 kronor,
alldeles för högt tilltaget, men statskontoret ville dock medgiva, att omständigheterna
i detta fall skäligen borde föranleda till beviljande av ett
avsevärt högre pensionsbelopp än det för en verkmästare i regeln förekommande.
På grund av vad sålunda anförts bar statskontoret för sin del ifrågasatt
ett pensionsbelopp av 3,000 kronor för år. Mot vad intendentsdepartementet
i övrigt föreslagit har statskontoret ej haft något att erinia.
Lika med ämbetsverken anser jag goda skäl tala för att Hemberg vid
sin avgång ur tjänst erhåller pension av statsmedel.
Vad pensionsbeloppet angår, finner jag omständigheterna i föreliggande
fall vara av den art, att pensionsförmånen bör utgå med högre belopp
än som plägat tillämpas beträffande verkmästare och med dem jämställda
löntagare. Att, på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement ifrågasatt,
pensionsförmånen skulle utgå med så högt belopp som 4,272 kronor
kan jag dock icke tillstyrka. Jag vill för min del förorda, att pensionen
i enlighet med statskontorets förslag bestämmes till 3,000 kronor.
På grund av det sålunda anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att verkmästaren och föreståndaren vid arméns intendenturförråds
ver kstadsavdelning i Stockholm
Hans Andersson Hemberg må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning
vid intendenturförrådet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 3,000 kronor.
Depat tenant achefen.
6
Kunni. Maj:ts proposition Nr 50.
3:o.
Äng.
pensioner åt
snickaren
C. O. Svensson
och magasinsarbetarenC.
A.
A. Johansson.
Uti en till arméförvaltningens intendentsdepartement den 18 juli 1930
ingiven skrivelse har chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm
gjort framställning örn beredande av pensioner åt snickaren vid nämnda
förråds förrådsavdelning Carl Gustaf Svensson och magasinsarbetaren
vid intendenturförrådet Carl Anders Albert Johansson.
Av handlingarna i ämnet inhämtas, att Svensson, som är född den 9
augusti 1860 och alltså uppnått en ålder av över 70 år, varit anställd
vid arméns intendenturförråd i Stockholm sedan den 26 november 1900
eller sålunda en tid av omkring 30 år; att han dessförinnan varit stamanställd
vid Svea livgarde under en tid av 20 år; att han alltsedan år
1921 eller under en tid av omkring 10 år handhaft skötseln av uppbörden
utav förrådsavdelningens å Fredrikshov belägna materialie- och läderförråd;
att hans avlöning under de senare åren uppgått till i medeltal
omkring 2,650 kronor för år, dyrtidstillägg frånräkna!; att han sedan
flera år tillbaka uppbär från Vadstena krigsmanshuskassa underhåll med
200 kronor, korpralstillägg med 60 kronor och dyrtidstillägg därå med
150 kronor, samt från invalidhusfonden gratifikation med 15 kronor och
svärdsmedaljpension med 15 kronor, allt för år räknat; samt att han
städse fullgjort sina åligganden på ett plikttroget och mycket förtjänstfullt
sätt samt alltid fört en hedrande vandel.
Beträffande frågan örn pension åt magasinsarbetaren Johansson inhämtas
av handlingarna, att han, som är född den 3 oktober 1860 och
alltså över 70 år gammal, varit anställd vid arméns intendenturförråd
i Stockholm sedan den 25 augusti 1908 eller sålunda under en tid av omkring
22 år; att han dessförinnan haft fast anställning vid Svea livgarde
i 6 år; att han under de senare åren uppburit avlöning med
omkring 2.400 kronor för år, dyrtidstillägg frånräkna^ samt att han
städse varit synnerligen plikttrogen i sitt arbete och alltid fört en hedrande
vandel.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september
1930 anfört, att departementet i betraktande av Svenssons och Johanssons
väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att de komme i åtnjutande av något
understöd från statens sida för sin återstående levnad.
I fråga örn storleken av understödet till Svensson har departementet
framhållit, att den av Svensson enligt uppgift från intendenturförrådet
sedan år 1921 vid förrådet utövade verksamhet syntes kunna jämställas
med det arbete, som plägade utföras av förman, ävensom erinrat därom,
att Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare åren i allmänhet plägat
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
bevilja pensioner å 800 ä 1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare,
vilka intagit förmans ställning. På grund härav har departementet
ansett, att pensionen till Svensson skäligen borde bestämmas till
ett belopp av 900 kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg
å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning
av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser
örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och
pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 190 kronor och förhöjning II <5
kronor eller tillhopa 265 kronor. Pensionen, avpassad så att den kunde
betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (900 +180 + 265 = )
1,345 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde
avjämnas nedåt till 1,344 kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av
sistnämnda kungörelse. Uti detta pensionsbelopp syntes emellertid böra
inräknas det Svensson från Vadstena krigsmanskuskassa tillkommande
årliga underhåll och korpralstillägg jämte därå belöpande dyrtidstillägg,
tillhopa 410 kronor, så att pensionen tillika med nämnda underhåll m. m.
bomme att uppgå till lier örda belopp, 1,344 kronor.
Beträffande storleken av understödet till Johansson borde enligt departementets
mening man vid dess beräknande utgå ifrån, att han, med
hänsyn till att hans anställningstid vid intendenturförrådet uppginge
till omkring 22 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av
440 kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg å
180 kronor för år, som omförmäldes i förenämnda kungörelse den 15 juni
1922 (nr 360). De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) belöpte å ifrågavarande pension och
pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 130 kronor och förhöjning II 100
kronor eller tillhopa 230 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde
betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (440 + 180 + 230 =)
850 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas
nedåt till 840 kronor i enlighet med föreskrift i § o av sistnämnda
kungörelse.
På grund av vad sålunda anförts bar arméförvaltningens intendentsdepartement
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Svensson och Johansson finge från och med månaden näst efter
den, varunder de entledigades från sina anställningar vid förrådet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga
pensioner, den förre med så stort belopp, att detsamma, tillika med vad
av honom åtnjötes från Vadstena krigsmansliuskassa, bomme att uppgå
till sammaulagt 1.344 kronor samt den senare med ett belopp av 840 kro
-
nor.
Departements
chefen.
8 Kungl. May.ts proposition Nr 50.
Statskontoret, som den 4 oktober 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att av handlingarna i ärendet framginge att beträffande
såväl Svensson som Johansson sådana omständigheter förelåge, som plägade
utgöra förutsättningar för utverkande av pension av statsmedel.
Ehuru icke heller någon erinran syntes kunna göras mot förslaget att
i pensionshänseende räkna den förre till förmansgruppen, och oaktat han
kunde räkna en ovanligt lång tid i statens tjänst, förefölle dock det föreslagna
pensionsbeloppet, 1,344 kronor, att vara väl högt. Bland i statens
tjänst anställda arbetare vore det allenast verkstadsföreståndare,
såsom snickarmästare, skomakarmästare och skräddarmästare, som plägade
erhålla pensioner å 1,300 å 1,400 kronor, medan däremot pensionen
åt förman vid verkstad eller förråd hittills bestämts till högst 1,260 kronor.
Statskontoret holle före, att pensionen åt Svensson borde begränsas
till sistnämnda belopp med avdrag av vad som tillkomme honom i gratial
från Vadstena krigsmanshuskassa, på sätt som skett i föregående liknande
fall (Kungl. Majlis prop. nr 138:1928, punkt 12).
Mot förslaget i fråga örn pension å 840 kronor åt Johansson har statskontoret
ej haft något att erinra.
Lika med myndigheterna finner jag vara med rättvisa och billighet
förenligt, att Svensson och Johansson må vid sin avgång ur tjänsten tilldelas
årliga pensioner av statsmedel. Vad pensionsbeloppen beträffar,
ansluter jag mig till myndigheternas sammanstämmande förslag i vad
de avse pension åt Johansson med 840 kronor för år räknat. Beträffande
frågan örn pension åt Svensson anser jag mig böra stanna för statskontorets
förslag härutinnan.
Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att snickaren vid arméns intendenturförråds förrådsav
delning i Stockholm Carl Gustaf Svensson och magasinsarbetaren
vid intendenturförrådet Carl Anders Alliert
Johansson må från och med månaden näst efter
den, varunder de entledigas från sina anställningar,
tinder återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner, den förre med så stort
belopp, att detsamma, tillika med vad av honom åtnjutes
från Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till
sammanlagt 1,260 kronor, samt den senare med ett belopp
av 840 kronor.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
4:o.
Uti en tili Kungl. Majit ställd skrivelse den 8 september 1930 har chefen
för Östra arméfördelningen gjort framställning örn beredande av
pension åt skogvaktaren å Järvafältet Emil Hjalmar Rudolf Karlsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den
20 december 1876, alltsedan den 2 juni 1906 varit anställd såsom skogvaktare
å Järvafältet; att han alltså den 1 juli 1931, då arméfördelningschefen
har för avsikt att bevilja honom avsked, kommer att kunna åberopa
en anställningstid i statens tjänst av omkring 25 år; att hans avlöning
såsom skogvaktare å Järvafältet under de senaste fem budgetåren uppgått
till i medeltal omkring 2,800 kronor för år jämte fri bostad; att han
enligt läkarintyg lider av förlamning i vänster ben, på grund varav
han är oförmögen att fullgöra sin tjänst som skogvaktare; att förlamningen
enligt nämnda läkares åsikt med största sannolikhet uppkommit
som följd av hans arbete; samt att Karlsson med nit och intresse och
till full belåtenhet skött de åligganden, som tillkommit honom i egenskap
av skogvaktare å Järvafältet.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement i skrivelse till Kungl. Majit den 4
november 1930 anfört, bland annat, att med hänsyn till att Karlsson endast
vore omkring 54 år gammal, det syntes departementen tveksamt,
huruvida någon pension av statsmedel borde tillkomma honom. Då
emellertid Karlsson lede av sjukdom, som gjorde honom oförmögen att
fullgöra den tjänst såsom skogvaktare, han för närvarande innehade, och
Karlssons sjukdom enligt vederbörande läkares uttalande med största
sannolikhet uppkommit som följd av hans ai-bete, ansåge departementen,
i betraktande jämväl av hans 25-åriga, väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst, det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
han vid avgång ur tjänst erhölle något årligt understöd av statsmedel
för sin återstående levnad.
Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, ville departementen erinra
därom, att arbetare vid försvarsväsendet, vilka icke intoge förmäns
ställning och kunnat räkna 25 tjänsteår, av riksdagen brukat tilldelas
pensioner örn 900 kronor för år. Härav skulle det kunna synas, som
Karlssons pension borde fastställas till detta belopp. Emellertid hade
Karlssons avlöning under de senaste åren uppgått till över 3,000 kronor
för år eller fullt ut lika mycket, som i årsavlöning plägat tillkomma vid
truppförband anställd verkstadsföreståndare. Med hänsyn härtill ansåge
departementen, att Karlssons pension bordo bestämmas till minst
det belopp, som i pension brukade tillerkännas vid regementsverkstäder
anställda förmän med samma antal tjänsteår som Karlsson. Dylika för
-
Äng. pension
åt skogvaktaren
å Järvafältet
E. E.
R. Karlsson,
10
Departements
chefen.
Äng.
pension åt
maskinisten
E. T. Ödmark.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
män hade under senare år efter erhållit avsked tilldelats reglerad pension
om 1,224 kronor för år (Kungl. Marits prop. nr 57:1928, punkt 4,
och K. skr. nr 352:1928, punkt 12). Karlsson tillkommande pension
syntes alltså höra bestämmas till nämnda belopp och pensionen borde i
enlighet med hittills tillämpad praxis utgå från och med månaden näst
efter den, då Karlsson beviljats avsked.
På grund av vad sålunda anförts hava departementen hemställt, att
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Karlsson finge från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigats från sin anställning
å Järvafältet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.
Statskontoret, som den 18 november 1930 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid anfört, att, enär Karlsson på grund av sjukdom, som han med
största sannolikhet ådragit sig såsom följd av sin tjänst, inom kort tid
nödgades lämna sin anställning efter 25-årigt, väl vitsordat arbete för
statens räkning, någon pension av statsmedel syntes böra beredas honom.
Vad i sådant avseende föreslagits av arméförvaltningens fortifikations-
och civila departement hade icke givit statskontoret anledning
till erinran. Statskontoret anslöte sig alltså till de nämnda departementens
hemställan.
Med hänsyn till Karlssons anställningstid och då den sjukdom, varav
han lider, sannolikt uppkommit till följd av hans arbete, har jag ansett
mig böra tillstyrka, att Karlsson beredes pension av statsmedel under
sin återstående levnad. Jag ansluter mig, vad pensionsbeloppet beträffar,
till vad myndigheterna härutinnan föreslagit och hemställer alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skogvaktaren å Järvafältet Emil Hjalmar Rudolf
Karlsson må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning
därstädes, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224
kronor.
5:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 26 september
1930 har arbetsofficer en vid ammunitionsfabrikens avdelning å
Karlsborg hemställt örn utverkande av pension för maskinisten därstädes
Erik Teodor Ödmark.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ödmark, som är född den 15
september 1864, varit anställd såsom maskinist vid Karlsborgs fästningsbyggnad
under tiden 17 september 1895—19 februari 1898 och vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Karlsborg dels från och med den 21 februari
1898 till den 6 december 1917, dels ock sedan den 1 maj 1923, eller vid hans
till den 30 juni 1931 beräknade avgång i sammanlagt mer än 30 år; att
maskinisttjänsten krävde en person med bättre kroppskrafter än Ödmark
hade; samt att hans arbetsförtjänst vid ammunitionsfabriken uppginge
till 3,750 kronor för år, dyrtidstillägg icke inräknat.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1930
anfört, att departementet med hänsyn till föreliggande omständigheter
ansåge det billigt, att Ödmark genom pension bereddes någon hjälp till
sitt livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga örn storleken av
den ifrågasatta pensionen funne sig departementet, med hänsyn till vad i
ärendet förekommit och till de belopp riksdagen senast beviljat likställda
arbetare, böra föreslå ett årligt belopp av 1,224 kronor.
Artilleridepartementet Ilar sålunda hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Ödmark en
årlig pension av 1,224 kronor att utgå från och med månaden näst efter
den, då han av gin ge från sin anställning vid fabriken.
Statskontoret, som den 14 november 1930 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, bär därvid anfört, att det icke syntes vara något att erinra mot
förslaget att bereda Ödmark pension av statsmedel, när han inom kort vid
framskriden ålder och efter omkring 30 års arbete i statens tjänst komme
att entledigas från sin anställning. Vid armén anställda maskinister
plägade i pensionsavseende jämställas med arbetsledande förmän, såsom
exempelvis framginge av kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående
förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen, enligt vilken kungörelse maskinist hänfördes
till grupp II bland där ifrågavarande anställningshavare och
alltså likställdes med förman, verkstadsföreståndare m. fl., som kunde
i förtidspension — inberäknat fast tillägg (s. k. förhöjning I) — bekomma
högst 1,260 kronor. På grund härav och med erinran om 1930 års riksdags
beslut örn pension å nämnda belopp åt maskinisten vid arméns varmbadinrättning
i Karlsborg A. Björk, som, enligt vad av Kungl. Maj:ts proposition
nr 166, punkt 2, framginge, kunde räkna 41 år i statens tjänst,
syntes det för Ödmark av artilleridepartementet föreslagna pensionsbeloppet,
1,224 kronor, skäligt. Statskontoret anslöte sig därför till departementets
hemställan.
Departements
chefen.
Äng.
pension åt
skrädderiarbetaren
K. L. Enstrom.
12 Kungl. Martts proposition Nr 50.
I likhet med myndigheterna anser jag, att Ödmark bör tillerkänna*
pension av statsmedel. Då jag även biträder myndigheternas förslag i
fråga örn pensionsbeloppets storlek, får jag alltså hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att maskinisten vid ammunitionsfabrikens avdelning
å Karlsborg Erik Teodor Ödmark må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin
anställning vid fabriken, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstafen uppbära en årlig
pension å 1,224 kronor.
6:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 21 oktober 1930 har chefen
för Svea ingenjörkår gjort framställning rörande beredande av pension
åt skrädderiföreståndaren vid nämnda kårs kustingenjörkompanis intendenturverkstäder
Karl Leonard Enström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Enström, som är född den
14 september 1859, år 1879 för en tid av fyra år antagits till pontonier
vid pontonier-bataljonen; att han under tiden från och med den 1 mars
1883 till och med den 3 april 1888 arbetat såsom skräddare hos skräddarmästaren
vid nämnda pontonierbataljon; att han under en tid av omkring
två månader år 1898 utfört skrädderiarbete vid Norrlands trängbataljon;
att han från och med år 1900 till och med år 1914 dels arbetat å Svea
livgardes skrädderiverkstad dels ock såsom entreprenör tillverkat uniformer
för sistnämnda regementes räkning; att han alltsedan april månad
1908 varit anställd för skrädderiarbetes utförande vid Svea ingenjörkårs
kustingenjörkompanis intendenturverkstäder, från vilken anställning han
på grund av ålderdomssvaghet anhållit örn avsked; att han under de senare
åren vid kåren uppburit en avlöning, som -- frånsett dyrtidstillägg —
uppgått till omkring 2,875 kronor för år; samt att han utfört sitt arbete
på ett förtjänstfullt sätt och städse ådagalagt ett gott uppförande.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Majit den 28 oktober 1930
anfört, att i betraktande av Enströms långvariga och väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst departementet funne det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att han kom me i åtnjutande av något
understöd från statens sida för sin återstående levnad.
Beträffande frågan örn storleken av det understöd, som borde tillerkännas
Enström, ansåge departementet, att vid detsammas beräknande
Kungl. Majcts proposition Nr 50.
13
hänsyn knappast kunde tagas till det förhållande, att Enström uti handlingarna
uppgåves vara föreståndare, enär Enström, enligt vad från
Svea ingenjörkår under hand meddelats, haft endast en arbetare sig
underställd, utan Enström syntes vid bestämmandet av understödets
storlek böra betraktas såsom arbetare, vilken icke intagit förmans ställning.
Med beaktande härav borde man vid understödets beräknande utgå
ifrån, att Enström, på grund av att han under en tid av omkring 36 år
såsom skräddare arbetat i statens tjänst, skulle hava i oreglerad pension
erhållit ett belopp av 700 kronor för år. Till detta belopp borde läggas
det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som
med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)
med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension
och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 164 kronor och förhöjning II
75 kronor eller tillhopa 239 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde
betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (700 +180 + 239 =)
1,119 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde
avjämnas nedåt till 1,116 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda
kungörelse.
På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Enström
finge från och med månaden näst efter den, varunder han avginge från
sin anställning vid kåren, linder sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.
Statskontoret, som den 12 november 1930 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att goda skäl syntes föreligga för beredande
av någon pension av statsmedel åt Enström, när han efter sammanlagt
39 års arbete för statens räkning entledigades från sin anställning. I
kårchefens framställning kallades Enström för skrädderiföreståndare,
men med hänsyn till vad arméförvaltningens intendentsdepartement upplyst
rörande Enströms anställning, syntes han knappast kunna hänföras
ens till gruppen arbetsledande förmän. Även örn Enström alltså måste
räknas till gruppen yrkesutbildade arbetare, syntes emellertid det av
departementet föreslagna pensionsbeloppet, 1,116 kronor, snarare vara väl
lågt än för högt tilltaget. Arbetare med ungefär samma tjänsteålder som
Enström hade — såsom framginge exempelvis av riksdagens beslut i anledning
av Kungl. Majlis framställningar i propositionen nr 153:1927.
punkterna 6 och 9, samt propositionen nr 137:1929, punkten 1 — i allmänhet
bekommit pension å 1,152 kronor. Statskontoret, som i övrigt icke
hade något att erinra mot vad departementet hemställt, ville därför ifrå
-
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
Departementschefen.
gasätta, huruvida icke även Enström borde erhålla samma pensionsbelopp.
Liksom myndigheterna anser även jag, att Enström bör beredas pension
av statsmedel samt att vid pensionens bestämmande Enström torde böra
betraktas såsom arbetare, vilken icke intagit förmans ställning. I anslutning
till statskontorets förslag torde pensionsbeloppet böra bestämmas
till 1,152 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren vid Svea ingenjörkårs kustingenjörkompanis
intendenturverkstäder Karl Leonard
Enström må från och med månaden näst efter
den, varunder kan avgår från sin anställning vid kåren,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
Äng. pension
it förre
maskinisten
C. E. Larsson.
7:0.
Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikations- och civila departement
den 10 juni 1929 hemställde chefen för västra arméfördelningen — under
förmälan att, sedan avvecklingsarbetet vid förutvarande Västgöta regemente
slutförts, maskinisten vid regementet Carl Erik Larsson avskedats
från sin anställning den 30 juni 1928 — att Larsson måtte tilldelas avskedsersättning
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926
(nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga
civila löntagare vid armén och marinen.
I skrivelse till fortifikationsdepartementet den 11 oktober 1929 föreslog
sedermera arméfördelningschefen, att avskedsersättningen måtte bestämmas
till 6,800 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Larsson, som är
född den 3 februari 1889, efter omkring 2 år 9 månaders anställning såsom
maskinarbetare vid ammunitionsfabriken å Karlsborg varit anställd
vid flottans sjömanskår under tiden den 15 januari 1907—den 31 december
1918 och vidare i underofficersbeställning vid flottan till den 12 februari
1919; att ban i omedelbar anslutning härtill innehaft anställning
såsom maskinist vid ammunitionsfabriken till den 1 april 1922 och i oavbruten
följd därefter vid Västgöta regementes kasernetablissemang till
den 1 januari 1928, då regementet indrogs; att ban vid regementets avvecklingsorganisation
och vidare vid byggnadsstyrelsens övertagande av
kasernetablissemanget erhållit tillfällig anställning med fortsatt uppdrag
att vara maskinist vid etablissemanget för att sedermera vinna i utsikt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
15
ställd fast maskinistanställning i medicinalstyrelsens tjänst; att med hänsyn
härtill framställning örn beredande av avskedsersättning åt Larsson
icke gjorts i samband med hans entledigande från nämnda regemente;
att sjukdom (lungtuberkulos) mellankommit, som, enligt företedda läkarintyg,
alltsedan juni 1929 gjort honom fullständigt oförmögen till arbete
och, då arbetsoförmågan sannolikt komme att bestå, utestängt honom från
vidare maskinistanställning; att Larsson är medellös; samt att han har
hustru och ett minderårigt barn att försörja.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet anförde arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 11 december 1929, att, enär Larssons dåvarande arbetslöshet vore beroende
av sjukdom och icke direkt en följd av genomförandet av 1925
års härordningsbeslut, departementen ansåge sig icke kunna själva avgöra
ifrågavarande ärende.
Med hänsyn emellertid till Larssons långa och väl vitsordade tjänstgöring
vid försvarsväsendet finge departementen på det varmaste tillstyrka
arméfördelningschefens framställning.
Sedan statskontoret anbefallts avgiva utlåtande i ärendet, anförde statskontoret
i yttrande den 9 januari 1930, att, då arméförvaltningen ansett
sig icke kunna avgöra frågan örn avskedsersättning åt Larsson, sagda
spörsmål icke kunde lösas på annat sätt än genom framställning i ämnet
till riksdagen. Mot beloppet av den föreslagna avskedsersättningen, 6,800
kronor, fann statskontoret icke anledning till erinran.
Genom remiss den 20 februari 1930 anbefallde Kungl. Majit sedermera
arméförvaltningens fortifikations- och civila departement att avgiva erforderlig
utredning för beredande av pension åt Larsson.
Med anledning härav avgåvo departementen den 4 mars 1930 förnyat
utlåtande och anförde därvid, att, med hänsyn till den omständigheten
att Larsson endast uppnått 41 års ålder, det syntes departementen i någon
mån tveksamt, huruvida åt honom borde utverkas någon pension av statsmedel.
Emellertid finge departementen erinra därom, att riksdagen i
skrivelse den 1 juni 1928, nr 352, punkt 37, beviljat årligt understöd åt förra
sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder Hildur
Kristina Emelie Sjögren, trots att hon vid tiden för pensionens beviljande
icke var mer än omkring 39 år gammal. Hildur Sjögren hade, såsom
fallet vore med Larsson, nödgats avgå från sin anställning vid försvarsväsendet
på grund av sjukdom. Vidare hade vederbörande läkare förklarat
— såsom jämväl fallet vöre beträffande Larsson — sjukdomen vara
av sådan beskaffenhet, att den sjuke finge anses vara sannolikt för all
framtid fullständigt oförmögen till arbete. Vid sådant förhållande och
då Larsson under den tid av omkring 25 år, han varit anställd i statens
tjänst, fullgjort sina åligganden på ett synnerligen mönstergillt sätt, funne
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
departementen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
åt Larsson bereddes något årligt understöd av statsmedel för hans återstående
levnad.
Vad anginge beloppet av det årliga understöd, som sålunda syntes böra
tillkomma Larsson, ansåge departementen för sin del, att detsamma borde
bestämmas i enlighet med de grunder, som av de senare årens riksdagar
följts vid beviljandet av pensioner åt vid armén anställda arbetare, vilka
intagit förmans eller verkstadsföreståndares ställning. Att maskinister
vid truppförband borde hänföras till denna grupp av arbetare framginge
av den i 3 § i förenämnda kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10) införda
gruppindelning av i kungörelsen avsedd personal. Arbetare, vilka intagit
dylik ställning, hade fått sig tilldelade pensioner, som uppgått till 700
å 1,000 kronor för år, beroende på tjänstetidens längd och andra omständigheter.
Till ifrågavarande belopp hade i enlighet med kungörelserna
örn pensionstillägg och ny pension kommit de genom dessa kungörelser
bestämda särskilda förmåner, varigenom totala pensionsbeloppet av sådana
pensioner numera utgjorde 1,116 å 1,452 kronor. Med hänsyn till Larssons
levnadsålder ansåge departementen, att hans pension borde bestämmas
i anslutning till det lägsta av nämnda pensionsbelopp eller till 1,116
kronor d. v. s. något mindre än vad som skulle i förtidspension hava
tillkommit Larsson, därest han vid avgången ur tjänst uppnått 50 års
ålder och nämnda kungörelse den 15 januari 1926 i övrigt varit å honom
tillämplig. Enligt nämnda kungörelse utgjorde förtidspensionen för en
arbetare med fulla 24 anställningsår och tillhörig grupp II 1,128 kronor
(780 + 180 + 175 = 1,135 kronor eller efter avrundning 1,128 kronor). Larsson
tillkommande pension syntes böra utgå från och med den 1 januari
1930.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Larsson finge från och
med den 1 januari 1930 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.
Sedan Kungl. Majit anbefallt statskontoret att med anledning av vad
i ärendet ytterligare förekommit avgiva förnyat yttrande i detsamma, uttalade
statskontoret i utlåtande den 11 mars 1930, att statskontoret anslöte
sig till det av arméförvaltningen i dess utlåtande framställda förslaget.
Genom beslut den 11 april 1930 har Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande
ömmande omständigheter medgivit, att till Larsson finge utbetalas
en gratifikation av 1,000 kronor från lantförsvarets anslag till extra
utgifter. Kungl. Majit förklarade sig därvid framdeles vilja taga under
omprövning frågan om beredande av pension åt Larsson.
Med överlämnande av en utav Larsson gjord och till arméförvaltningens
fortifikationsdepartement av chefen för västra arméfördelningen in
-
17
Kungl. Majlis proposition Nr 50.
sänd ansökning rörande pension liava nu arméförvältning ens forti} ikationsoch
civila departement under hänvisning dels till departementens förut
berörda utlåtande den 4 mars 1930 angående beredande av pension åt
Larsson, dels till Kungl. Majits omförmälda beslut den 11 april 1930
angående gratifikation åt densamme, samt dels slutligen till ett den 23
juni 1930 utfärdat, handlingarna bifogat läkarintyg, utvisande att Larsson
vore för all framtid fullständigt arbetsoförmögen, hemställt, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Larsson finge från och med den 1
januari 1931 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,116 kronor, eller samma belopp, som i departementens
förenämnda utlåtande föreslagits.
Statskontoret, som den 17 september 1930 ånyo avgivit utlåtande i ärendet,
bar därvid, under åberopande av sitt utlåtande den 11 mars 1930, därk
som nämnts, statskontoret tillstyrkt arméförvaltningens förslag örn utverkande
åt Larsson av pension till ett belopp av 1,116 kronor årligen, framhållit,
att från ämbetsverkets sida icke vore i annat avseende något att
erinra mot arméförvaltningens nu förevarande förslag, än försåvitt däri
föreslagits, att pensionen skulle utgå först från och med den 1 januari
1931. Enligt vad i ärendet tidigare blivit styrkt och Larsson erinrat,
bade ban icke sedan juni 1929 åtnjutit någon avlöning. Vid sådant förhållande
syntes det billigt, att pensionen finge utgå från och med den 1
juli 1929, med skyldighet dock för Larsson att med förfallande pensionsbelopp
återgälda den gratifikation å 1,000 kronor, som tilldelats honom
enligt Kungl. Majits beslut den 11 april 1930.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag mig i likhet med departement
myndigheterna böra tillstyrka, att Larsson beredes pension av statsmedel. chefen.
Emot storleken av det föreslagna beloppet — 1,116 kronor för år — bar jag
icke funnit skäl till erinran. Då, enligt vad i ärendet blivit upplyst, Larsson
icke åtnjutit någon avlöning sedan juni månad 1929, torde pensionen,
på sätt statskontoret förordat, böra utgå från och med den 1 juli sagda år,
dock med skyldighet för Larsson att återbära den honom tilldelade gratifikationen
av 1,000 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre maskinisten vid förutvarande Västgöta regemente
Carl Erik Larsson må från och med den 1
juli 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,116 kronor;
dock med skyldighet för Larsson att till stats
-
Bihang lill riksdagens protokoll Will. 1 sond H hafi. t Sr 50)
18
Äng.
pension åt
skrädderiarbetaren
0. Antonsson
Lindquist.
Kungl. Majlis proposition Nr 50.
verket återbetala det belopp av 1,000 kronor, som
genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1930 tillerkänts
honom.
8:o.
Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
insänd skrivelse den 2 september 1930 bar chefen för Kronobergs
regementes detachement i Karlskrona gjort framställning örn beredande
av pension åt skrädderiarbetaren vid nämnda detachements intendenturverkstäder
Otto Antonsson Lindquist.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindquist, som är född den 3
januari 1864, varit anställd såsom verkstadsarbetare vid flottans beklädnadsverkstad
under tiderna den 17 maj—30 juli 1893 och den 15 september
1893—30 juni 1895 samt vid Karlskrona kustartilleriregemente under
tiden den 3 januari 1902—31 juli 1915 och vid Karlskrona grenadjärregemente
under tiden den 1 augusti 1915—31 december 1927; att han alltsedan
den 1 januari 1928 innehaft anställning såsom skrädderiarbetare vid
Kronobergs regementes detachements i Karlskrona intendentur verkstäder,
vilken senare anställning han fortfarande innehar; att hans arbetsförmåga,
enligt vad läkarintyg utvisar, är på grund av sjukdom nedsatt med
mer än hälften av den normala; att han städse fullgjort sitt arbete på
ett i alla avseenden förtjänstfullt sätt och alltid iakttagit ett oklanderligt
uppförande; samt att han under de senare aren av statsverket uppburit
en avlöning, som i medeltal uppgått till omkring 2,400 kronor
för år.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Majit den 30 september 1930
anfört, bland annat, att i betraktande av Lindquists väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst departementet funne det vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, att han bomme i åtnjutande av något understöd
från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade
storleken av dylikt understöd, borde man vid dess beräknande utgå ifrån,
att Lindquist, med hänsyn till att hans anställningstid i statens tjänst
uppginge till närmare 31 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett
belopp av 600 kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg
å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning
av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser
örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 19
tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,
utgjorde: förhöjning I 151 kronor och förhöjning II 75 kronor
eller tillhopa 226 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas
såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (600 + 180 + 226 =) 1,006
kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas
nedåt till 996 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda
kungörelse.
På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Lindquist finge från och med månaden näst efter den, varunder han avginge
från sin anställning vid detachementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 996 kronor.
Statskontoret, som den 20 oktober 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att med hänsyn till Lindquists långvariga och väl vitsordade
arbete i statens tjänst goda skäl finge anses föreligga för beredande
av pension av statsmedel, när han vid framskriden ålder nödgades
lämna sin anställning. Då statskontoret icke funne anledning till erinran
mot vad av arméförvaltningens intendentsdepartement i ärendet
föreslagits, ville statskontoret tillstyrka vidtagande av åtgärd i enlighet
med departementets hemställan.
Då jag icke har något att erinra mot myndigheternas förevarande förslag,
får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren vid Kronobergs regementes
detachements i Karlskrona intendenturverkstäder Otto
Antonsson Lindquist må från och med månaden näst
efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 996 kronor.
9 :o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 6
februari 1930 har platsbefälhavaren i Karlsborg gjort framställning örn
beredande av årlig pension åt arbetaren vid fastighetsförvaltningen därstädes,
grus- och vägvakten Gustaf Adolf Grahn.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Grahn, som är född den 6
september 1865, varit anställd dels vid förutvarande fästningsbyggnaden
och nuvarande fastighetsförvaltningen i Karlsborg under tillhopa 29 år
8 månader dels ock såsom bergsprängare vid statens vattenfallsverks
byggnadsarbeten i Trollhättan under tillhopa 4 år 11 månader eller sam
-
Departements
chefen.
Äng.
pension åt
arbetaren
G. A. Grahn.
20 Kungl. May.ts ''proposition Kr 50.
manlagt 34 år 7 månader; att hail vid företagen läkarundersökning befunnits,
på grund av dels reumatiska besvär dels ock genom ålder nedsatta
kroppskrafter, oförmögen att vidare fullgöra det med hans anställning
vid fastighetsförvaltningen förenade arbete samt för framtiden oförmögen
att med arbete försörja sig; att han ej äger andra tillgångar än
bostadsförmån i egen stuga å ofri grund; att han har att försörja hustru,
vilken är helt beroende av hans ekonomiska förhållanden; samt att hans
avlöningsförmåner under de sistförflutna fem åren, fransett dyrtidstilllägg,
i medeltal utgjort 2,110 kronor.
I ansökningen har platsbefälhavaren meddelat, att Grahn arbetat hos
entreprenör vid arbeten å Södra Vahergsfortet i Karlsborg under 2 år
samt att Grahn uppgivit, men ej kunnat styrka, att kan under åren 1S75-- 1876 varit anställd vid fästningsbyggnadens tegelbruk och år 1889 vid
jordschakt i den s. k. »Våta graven» å Karlsborg.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
fortifikationsdeparternellf i skrivelse den 8 mars 1930 anfört, att fortifikationsdepartementet
ansåge det arbete, som Grahn under sistnämnda
anställningar kunde hava utfört, icke böra räknas honom till godo.
Med anledning av vad i ärendet upplysts ansåge fortifikationsdepartementet
billigt, att Grahn genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehället
under återstående livstid, och departementet funne med hänsyn
till Grahns tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter sig
böra föreslå, att pensionen bestämdes till 792 kronor örn året.
Fortifikationsdepartementet har således hemställt, att Kungl. Maj.t
måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Grahn
under hans återstående livstid en årlig pension av 792 kronor, att utgå
från och med den 1 juli 1930.
Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 18 mars 1930, har
därvid anfört, att goda skäl syntes i förevarande fall föreligga för beredande
av pension av statsmedel. Mot vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement
föreslagit hade statskontoret icke i annat avseende något
att erinra än för så vitt anginge pensionsbeloppet. Med den levnadsålder
och tjänstetid, som Grahn innehade, skulle pensionsförmånen för
honom, därest han, i stället för att vid avgången ur statstjänst hava innehaft
anställning vid Karlsborgs fastighetsförvaltning, arbetat vid statens
järnvägsbyggnader eller vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning
samt pensionsbestämmelserna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)
alltså varit i förevarande fall tillämpliga, hava med inberäkning av medgivna
fasta tillägg utgjort 900 kronor. Riksdagen hade även under ungefär
motsvarande omständigheter beviljat enahanda pensionsbelopp, såsom
exempelvis framginge av 1928 års riksdags beslut örn pension å 900
kronor åt fästningsbyggnadsarbetaren J. Karlsson, som uppnått 67 års
21
Kungl. Kcij:ts proposition Nr 50.
ålder och innehade 31 tjänstår. Enligt statskontorets mening borde med
hänsyn härtill pensionsbeloppet även i nu förevarande fall (64 levnadsoch
34 tjänstår) bestämmas till 900 kronor.
Även jag anser, att Grahn bör tillerkännas någon pension av statsmedel Department».
från och med den tidpunkt, då han avgick ur tjänst. Vad pensionsbeloppets
storlek beträffar, har, såsom nämnts, arméförvaltningens fortifikationsdepartement
föreslagit en pension å 792 kronor för år räknat, under
det att statskontoret på anförda skäl ansett pensionen böra fixeras til..
900 kronor för år. Under hänvisning till vad statskontoret till stöd för
förslaget härutinnan anfört, får jag ansluta mig till detsamma.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetaren vid fastighetsförvaltningen i Karlsborg
Gustaf Adolf Grahn må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten ägt
rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.
10: o.
Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsde- £*£££
partement insänd skrivelse den 2 juli 1930 har regementsbefälhavaren arbetaren
vid Västerbottens regemente gjort framställning rörande beredande av J. KForspension
åt skomakeriarbetaren vid nämnda regementes intendenturverkstäder
Johan Eeinhold Forsgren.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Forsgren, som är född den 12
januari 1861, varit anställd såsom skomakare vid regementets intendenturverkstäder
under tiden den 1 juni 1907—30 juni 1930; att han sistnämnda
dag måste sluta sin anställning vid regementet på grund av
sjukdom och hög ålder; att han enligt utfärdat läkarbetyg är av nämnda
anledning oförmögen till varje slag av arbete; att han under sin anställning
vid regementet på ett mycket förtjänstfullt sätt utfört de arbeten,
sorn blivit honom förelagda och ådagalagt stor duglighet och berömvärd
ordentlighet; att han, som är medellös, under de senare aren vid regementet
uppburit en avlöning, som —- frånsett dyrtidstillägg uppgått till
i medeltal omkring 2,000 kronor för år; samt att han under tiden 10 mara
—30 juni 1930 författningsenligt åtnjutit sjukavlöning.
I utlåtande i ärendet av den 11 juli 1930 har arméförvaltningens intendentsdepartement
anfört, att departementet i betraktande av Forsgrens
väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa
22
Kunni. Majda proposition Nr 50.
Departements
chefen.
Äng.
pension åt
märket enteriforeståndarinnan
Stuta
Nordqvist.
och billighet överensstämmande, att han bomme i åtnjutande av något
understöd från statens sida för sin återstående levnad.
Vad beträffar storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande
böra utgå ifrån, att Forsgren med hänsyn till att hans anställningstid
i statens tjänst uppgått till omkring 23 år skulle hava i oreglerad
pension erhållit ett belopp av 460 kronor för år. Till detta belopp
borde läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmältes i
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,
som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å
ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 132
kronor och förhöjning II 100 kronor eller tillhopa 232 kronor. Pensionen,
avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså
uppgå till (460 -f-180 + 232 - ) 872 kronor, vilket belopp, för att bliva
jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 864 kronor i enlighet
med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse. Pensionen i fråga borde
utgå från och med den 1 juli 1930.
På grund av vad sålunda anförts, har intendentsdepartementet hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Forsgren
finge från och med den 1 juli 1930 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 864 kronor.
Statskontoret, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den 4
augusti 1930, har anslutit sig till intendentsdepartementets förslag.
Jag biträder myndigheternas förslag, att Forsgren bör beredas pension
av statsmedel och då jag även ifråga örn pensionsbeloppets storlek
ansluter mig till vad myndigheterna förordat, får jag alltså hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skomakeriarbetaren vid Västerbottens regementes
intendenturverkstäder Johan Reinhoid Forsgren
må från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigats från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 864 kronor.
lim.
Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse av den 17 juli 1930 har regementsbefälhavaren
för Dalregementet gjort framställning örn beredande av pension åt
förestånderska!! för regementets marketenterirörelse Stina Nordqvist.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Stina Nordqvist, som är född
den 23 oktober 1864, sedan den 26 mars 1909 innehaft anställning såsom
förestånderska vid regementets marketenteri; att hon, enligt vad ett för
henne utfärdat läkarintyg utvisar, lider av smärtor i ryggen efter genomgången
njurinflammation ävensom av reumatism och anemi, på grum
varav hon är mindre arbetsför; att nedsättningen av hennes arbetsförmåga
är att anse såsom varaktig; att hon under hela sin tjänstetid adagalagt
plikttrohet, skicklighet och intresse; att hennes kontanta avlöning
under de senaste åren vid regementet uppgått till 2,100 kronor för ar,
vartill kommit förmånerna av fri hostad, bränsle, lyse, tvätt och portion,
vilka förmåner vid regementet uppskattats till ett värde av 950 kronor
för år; samt att hon icke äger annan tillgång än ett i sparbank mnestaende
kapital å omkring 3,000 kronor.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet och under erinran att
1930 års riksdag enligt skrivelse den 4 juni 1930, nr 369, punkt 53, bifallit
Kungl. Maj:ts i proposition nr 166, punkt 8, gjorda hemställan örn pension
åt förestånderskan för Norra skånska infanteriregementets marketenteri
Ellen Johansson har arméförvaltningens intendentsdepartement uti skrivelse
till Kungl. Majit den 19 september 1930 anfört, att departementet i
betraktande av Stina Nordqvists synnerligen väl vitsordade verksamhet
vid regementet under tjuguett och ett halft år såsom markenteriförestånderska
samt med hänsyn tillika till de för henne föreliggande ömmande
omständigheter funne det vara med billigheten överensstämmande, att
Stina Nordqvist efter erhållet avsked komme i åtnjutande av något understöd
från statens sida för sin återstående levnad.
Vad beträffar storleken av dylikt understöd, ansåge departementet, att
Stina Nordqvist borde i oreglerad pension erhålla ett belopp ay 300 kronor
för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg a 180 kronor
för år, som omförmältes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående
pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i ku
görelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m D. pensionärer
belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde, for
höjning I 92 kronor och förhöjning II 150 kronor elle,■
Pensionen skulle alltså komma att uppgå till (300 + ISO + 242 ) 722 kro
nor. Jämlikt § 4 mom. 1 B av sistnämnda kungörelse inge eine lertid uti
här ifrågavarande fall ny pension utgå med ett belopp av högst 696
^nionde,^departementet har »alecies hemställt, att Kungl. M.j:t mätte
föreslå riksdagen medgiva, att Stina Nordgvist linge fran och nied mänaden
näst efter den. varunder hon entledigades fran sm befattning i d
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departementschefen.
“4 Kungl. Maj:Is proposition Nr 50.
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.
Statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande den 6 oktober 1930 och därV11„1a„nf°1’t;
att det Vllle synas statskontoret, som örn i förevarande fall goda
skal forelåge för beredande av pension av statsmedel. Arméförvaltningens
mtendentsdepartement bade under åberopande av 1930 års riksdags beslut
örn pension åt förestånderskan för Norra skånska infanteriregementets marketenteri
Ellen Johansson föreslagit samma belopp för Stina Nordqvist,
men harvid vore att märka, hurusom pensionsbeloppet för Ellen Johans*
son påverkats därav, att hon endast var 50 år gammal och ansågs kunna i
någon mån bidraga till sin försörjning. I nu förevarande fall vore belt
andra omständigheter för banden. Jämväl tjänstetiden såsom förestånderska
vöre for Stina Nordqvist betydligt längre. På grund av föreliggande
förhållanden och även örn man icke ville tillmäta avgörande betydelse
åt den omständigheten att, medan Ellen Johansson utom naturaförmåner
atnjote en kontant avlöning av allenast 960 kronor, Stina Nordqvist
utöver enahanda naturaförmåner hade kontant avlöning å 2,100 kronor
syntes det dock statskontoret, som örn ett något högre pensionsbelopp i
detta fall skulle vara av omständigheterna påkallat. För sin del funne
statskontoret ett belopp mellan 800 och 900 kronor vara på sin plats och
ämbetsverket holle före, att pensionen åt Stina Nordqvist lämpligen borde
bestämmas till 852 kronor.
Med hänsyn till de i ärendet lämnade upplysningarna angående Stina
ordqvists anställningsförhållanden m. m. biträder jag myndigheternas
förslag örn beredande av pension åt henne.
Såsom utredningen i ärendet giver vid handen, hava arméförvaltningens
mtendentsdepartement och statskontoret kommit till olika uppfattning
angående storleken av det pensionsbelopp, som bör tilldelas Stina
Nordqvist.
Vid bedömande av denna fråga har jag, i likhet med statskontoret, icke
kunnat undgå att finna, att omständigheterna i detta fall och det av
intendentsdepartementet åberopade visa väsentliga skiljaktigheter. Jag
tillåter mig hänvisa till vad statskontoret härutinnan anfört och ansluter
mig till statskontorets förslag i ämnet, enligt vilket pensionen skulle
utgå med 852 kronor för år räknat.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förestånderskan för Dalregementets marketenteiirörelse
Stina Nordqvist må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger
rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 852
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
12:o.
25
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 20 januari
1930 har styresmannen för ammunitions fabriken hemställt om utverkande
av pension till arbetaren vid fabriken Frans Gottfrid Skoog.
Av de vid skrivelsen fogade handlingarna framgår, att Skoog,
som är född den 16 oktober 1871, varit anställd vid ammunitionsfabriken
sedan den 27 februari 1906; att han under sin tjänstetid visat
ovanlig skicklighet i sitt arbete och städse ådagalagt ett hedrande uppförande;
att hans arbetsförmåga på grund av höggradig åderförkalkning,
stark blodtrycksförhöjning och hörselnedsättning är i väsentlig grad nedsatt;
samt att hans arbetsinkomst vid fabriken under åren 1926—1929 i medeltal
utgjort 3,845 kronor.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 27 januari 1930
anfört, att departementet ansåge det billigt, att Skoog genom pension bereddes
någon hjälp till sitt livsuppehälle under återstående livstid. Departementet,
som ville föreslå, att pensionen bestämdes till 888 kronor årligen,
hemställde förty, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja Skoog en pension å sagda belopp för
år räknat, att utgå från och med hans avgång från sin nuvarande anställning
vid ammunitionsfabriken.
Statskontoret, som den 8 februari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, bär
därvid icke haft annat att erinra mot artilleridepartementets hemställan
än att, då Skoog räknade 24 år i statens tjänst och, såvitt handlingarna
utvisade, icke innehaft förmans ställning, pensionsbeloppet syntes höra
begränsas till 828 kronor.
Jag tillstyrker myndigheternas förslag, att Skoog bör beredas pension
av statsmedel. I fråga örn pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad
statskontoret därutinnan anfört.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetaren vid ammunitionsfabriken Frans Gottfrid
Skoog må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigas från sin anställning vid fabriken,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 828
kronor.
Äng.
pension åt
arbetaren
F. G. Skoog.
Departement*
chefen.
Äng.
pension åt
arbetaren
A. Eriksson.
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
13:o.
I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 7 januari 1930 har chefen
för Svea artilleriregemente anhållit om beredande av pension åt arbetaren
vid Marma skjutfält Anton Eriksson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 17
januari 1865, under tidsperioderna juni 1881—april 1912 och oktober 1916
—december 1929 eller under en tid av sammanlagt omkring 44 år arbetat för
kronans räkning å Marma skjutfält; att han därunder utfört sina åligganden
till full belåtenhet och ådagalagt ett hedrande uppförande; att av
honom åtnjutna avlöningsförmåner under femårsperioderna 1920—1924
och 1925—1929 uppgått till i medeltal per år 1,914 respektive 1,299 kronor;
samt att han icke innehar andra beskattningsbara tillgångar än till 5,000
kronor taxerade fastigheter.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement i skrivelse den 25 januari 1930 anfört, att vid
beräknandet av den i framställningen för Eriksson uppgivna tjänstetiden,
44 år och 2 månader, avdrag icke gjorts för de kortare perioder, han
enligt ett av förrådsförvaltaren vid Marma skjutfält till fortifikationsdepartementet
insänt intyg av den 20 januari 1930 på grund av tillfällig
minskning i tillgången på arbete varit permitterad. Då emellertid
Eriksson enligt nyssnämnda intyg haft skyldighet att vid kallelse tjänstgöra
vid skjutfältet närhelst detta påfordrats och därför torde hava haft
svårighet att skaffa sig stadigvarande arbete å annat håll, hade departementet
icke något att erinra mot sättet för beräknandet av anställningstidens
längd. Med anledning härav funne fortifikationsdepartementet
billigt, att Eriksson, som i januari 1930 uppnått en levnadsålder av 65
år, genom pension bereddes någon hjälp till sitt livsuppehälle under återstående
livstid, och departementet ansåge sig med hänsyn till Erikssons
tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter böra föreslå, att pensionen
bestämdes att utgå med ett belopp av 864 kronor för år.
Departementet har således hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja Eriksson en årlig pension
av 864 kronor att utgå från och med månaden näst efter den, då
han entledigades från sin anställning i statens tjänst.
Statskontoret har den 8 februari 1930 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid icke haft annat att erinra mot vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement
hemställt än att, med hänsyn till arten av Erikssons
anställning och den jämförelsevis låga avlöning han åtnjutit, pensionsbeloppet
borde begränsas till 756 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 27
Även jag finner mig böra tillstyrka, att Eriksson beredes pension av Departementsstatsmedel.
Ifråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad chefen.
statskontoret härutinnan föreslagit.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att arbetaren vid Marma skjutfält Anton Eriksson
må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 756 kronor.
14:o.
Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepar- Äng.
tement insänd skrivelse den 5 juli 1930 har chefen för Jämtlands fält- Skrädderi1
jägarregemente gjort framställning örn beredande av pension åt skräd- arbetaren
deriarbetaren vid nämnda regementes intendenturverkstäder Erik Lars- E- Larssonson.
Av handlingarna i målet inhämtas, att Larsson, som är född den 26
november 1857 och sålunda över 73 år gammal, varit anställd såsom
skräddare vid regementets intendenturverkstäder från den 17 mars 1913;
att han på grund av hög ålder är oförmögen till arbete; att han, som
icke besitter någon förmögenhet, är helt beroende av sin arbetsinkomst;
samt att han under de senaste åren vid regementet uppburit en avlöning,
som i medeltal uppgått till omkring 2,600 kronor för år.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 19 september
1930 anfört, att departementet i betraktande av Larssons väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att han bomme i åtnjutande av något understöd från
statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken av
dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att
Larsson, med hänsyn till att hans anställningstid i statens tjänst icke
uppginge till mer än omkring 18 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit
ett belopp av 360 kronor för år. Till detta belopp syntes böra läggas
det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,
som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifråga
-
28
Kungl. Martts proposition Nr 50.
Departements
chefen
-
varande pension oell pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 108 kronor
och förhöjning II 100 kronor eller tillhopa 208 kronor. Pensionen, avpassad
så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå
till (360 + 180 + 208 =) 748 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt
delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 744 kronor i enlighet med
föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse.
På grund av Arnd sålunda anförts, har departementet hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Larsson finge från
och med månaden näst efter den, varunder han avTginge från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 744 kronor.
Statskontoret, som den 6 oktober 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att, med hänsyn därtill att Larsson uppnått en levnadsålder
av 55 år, när han den 17 mars 1913 började sitt arbete i statens
tjänst samt då hans anställningstid utgjorde allenast något mer än 17
år, en viss tveksamhet syntes kunna råda beträffande det föreliggande
förslaget. Emellertid syntes billigheten bjuda, att Larsson icke lämnades
alldeles utan hjälp, när han vid framskriden ålder nödgades upphöra
med det arbete, som berett honom levebröd. På grund härav och
under åberopande av 1929 års riksdags beslut örn pensioner å 624 kronor
åt en var av skomakeriarbetarna Ulrik Jönsson och Thor Johansson, vilkas
tjänstetid uppgått till 16 respektive 19 år (Kungl. Maj:ts prop. nr
104:1929), finge statskontoret förorda, att enahanda pensionsbelopp utverkades
åt Larsson. I
I betraktande av Larssons relativt korta tjänstetid och den ålder,
55 år, han innehade, då han anställdes vid Jämtlands fältjägarregementes
intendenturverkstäder har jag i likhet med statskontoret ansett
tA^eksamt, huruvida pension borde tillerkännas Larsson. Emellertid har
jag lika med statskontoret funnit Lilliglietsskjil tala för att Larsson icke
lämnas helt utan hjälp, när han Aud framskriden ålder och efter väl vitsordad
tjänstgöring i statens tjänst nödgas upphöra med det arbete, som givit
honom hans levebröd. Med hänsyn härtill och under åberopande av de
av statskontoret anförda precedensfallen får jag alltså tillstyrka beviljandet
av pension åt Larsson med 624 kronor för år räknat.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren ATid Jämtlands fältjägarregementes
intendenturverkstäder Erik Larsson må
från och med månaden näst efter den, varunder han
avgår från sin anställning vid regementet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 624 kronor.
Kunni. May.ts proposition Nr 50.
15:o.
29
Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens civila departe- Ang^”ss^"
ment överlämnad skrivelse den 12 december 1929 har sekundchejen för An°a Pers.
Göta livgarde gjort framställning örn beredande av pension åt kokerskan dotter dm.
vid regementet Anna Persdotter Dahl.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Dahl, som är född
den 26 februari 1873, varit anställd såsom kokerska vid regementet
sedan den 1 maj 1914; att hon sålunda vid ingången av januari månad
1931, då hon skulle lämna tjänsten, kunde åberopa en anställningstid
av 16 år 8 månader; att hennes avlöning i egenskap av kokerska vid regementet
uppgår till 1,050 kronor för år jämte dyrtidstillägg härå, vartill
komma naturaförmåner, vilkas värde uppgår till sammanlagt 721
kronor för år; samt att hon under sin tjänstgöring städse på ett synnerligen
förtjänstfullt, kunnigt och plikttroget sätt fullgjort sina åligganden
till regementets bästa.
År 1914 förlorade hon till följd av olycksfall i tjänsten fingrarna å
högra handen med undantag av tummen och halva pekfingrets grundfalang,
och sedan flera år lider hon av, bland annat, magkatarr med kräkningar
samt andra rubbningar i matsmältningen ävensom sedan 5 å 6 år tillbaka
av reumatiska besvär. Vid läkarundersökning den 9 december 1929 företedde
hon ledgångsinflammation i högra knäleden med ökad vätskeansamling
och knarrande ljud samt klagade över svaghet i fotlederna. Någon ersättning
för förenämnda till följd av olycksfall i tjänsten ådragna kroppsskada
har icke av riksförsäkringsanstalten utgivits eller författningsenligt kunnat
av anstalten utgivas, enär, enligt vad anstalten i ett över framställningen
den 21 januari 1930 avgivet utlåtande meddelat, det arbete, vari Anna
Dahl vid olycksfallet var sysselsatt, icke vore av sådan art, som avsåges
i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete. Dylik ersättning skulle, därest ifrågavarande lag varit å
olycksfallet tillämplig och framställning örn ersättning gjorts inom föreskriven
tid, hava utgivits till henne dels eventuellt i form av sjukpenning,
dels i form av årlig livränta å 105 kronor, vilken livränta under de senare
åren skulle förhöjts med 125 procent av livräntans belopp eller med 131
kronor 25 öre.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
civila departement uti skrivelse till Kungl. Majit den 28 januari 1930
anfört, att, med hänsyn till att Anna Dahl vid sin avgång från befattningen
kunde åberopa en anställningstid i statens tjänst av i det närmaste
17 år samt i betraktande av att hon på grund av ålder och hälsoskäl
ej längre kunde tagas i anspråk för det krävande arbete, som vore
förenat med ifrågavarande befattning, departementet ansåge det vara med
30
Kungl. Majlis ''proposition Nr 50.
Departements
chefen.
rättvisa och billighet överensstämmande, att åt henne vid avgång ur tjänst
bereddes något årligt understöd av statsmedel för hennes återstående levnad.
Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, linge departementet erinra
därom,’ att pensioner till kokerskor vid armén under de senaste åren bestämts
i enlighet med de grunder, enligt vilka förtidspension utginge till
vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen (Kungl. Martts
prop. nr 135: 1927, punkt 23, och nr 46: 1929, punkt 7, samt R. skr. nr
214: 1927, punkt 48, och nr 215: 1929, punkt 31). Utmätt enligt dessa
grunder skulle den Anna Dahl tillkommande pensionen uppgå till 648
kronor (530 + 14 + 108 = 652 kronor eller efter avrundning 648 kronor).
Emellertid hade, såsom angivits, Anna Dahl blivit invalid på grund
av kroppsskada, ådragen i tjänsten. Med hänsyn härtill och då någon
ersättning härför icke tillerkänts eller författningsenligt kunde tillerkännas
henne, ansåge departementet för sin del angivna pensionsbelopp väl knappt.
Departementet ifrågasatte därför, huruvida icke detsamma skäligen borde
höjas till minst det belopp, som jämlikt riksdagens förutnämnda skrivelse nr
215:1929, punkt 31, tillerkänts kokerskan vid intendenturkompaniet i Karlsborg
Hilma Björling eller till 720 kronor. Hilma Björlings anställningstid i
statens tjänst hade visserligen uppgått till omkring 20 år, men någon invaliditet
på grund av kroppsskada, ådragen i tjänsten, hade däremot ej
i detta fall förelegat.
På grund av vad sålunda anförts, har departementet hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Anna Dahl finge
från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigats från
sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension å minst 720 kronor.
Statskontoret, som den 15 februari 1930 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid anfört, att statskontoret i likhet med civila departementet
funne billighetsskäl tala för att någon pension bereddes Anna Dahl,
när hon på grund av sjukdom nödgades lämna sin anställning vid Göta
livgarde. Då statskontoret med hänsyn till vad departementet anfört icke
hade något att erinra mot att pensionsbeloppet i detta fall sattes något
högre än tjänstårens antal i och för sig skulle kunna anses föranleda, har
statskontoret tillstyrkt, att åtgärd måtte vidtagas i enlighet med departementets
hemställan.
Ehuru det föreslagna pensionsbeloppet med hänsyn till Anna Dahls
jämförelsevis korta tjänstgöringstid och hennes avlöningsförmåner kan
synas något högt, anser jag mig dock på grund av de i ärendet förekommande
särskilda omständigheterna böra tillstyrka den av myndigheterna
förordade pensionen eller 720 kronor för år räknat.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
att kokerskan vid Göta livgarde Anna Persdotter
Dahl må från oell med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 720 kronor.
16:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departe- Äng.
ment insänd skrivelse den 15 oktober 1930 har sekundchefen för Livrege- kokerskan
mentets grenadjärer gjort framställning örn pension åt kokerskan vid Amanda Jofia
regementet, änkan Amanda Sofia Lager.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Amanda Lager, som är född
den 15 maj 1867, varit anställd vid regementet såsom kokerska sedan den 1
januari 1913; att hennes avlöning i egenskap av kokerska vid regementet
uppgått till 930 kronor för år jämte dyrtidstillägg härå samt fri portion
och hostad örn 1 rum och kök med bränsle och lyse; att hon under
hela sin tjänstgöring vid regementet på ett fullt tillfredsställande
sätt fullgjort sina åligganden; samt att hon, som under januari—april
månader 1930 av vederbörande regementsläkare behandlats för lungsäcksinflammation
och hjärtmuskelinflammation, lider av högt blodtryck, som
gör henne varaktigt oförmögen till att vederbörligen upprätthålla befattningen
såsom kokerska vid regementet.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 september 1930 anfört,
att med hänsyn till att Amanda Lager vid sin avgång ur tjänst
kunde åberopa en anställningstid i statens tjänst av omkring sjutton och
ett halft år samt i betraktande av att hon på grund av ålder och sjukdom
måste lämna sin anställning vid regementet, departementet ansåge det
vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något årligt understöd
av statsmedel bereddes henne vid hennes avgång ur tjänsten. Vad
anginge beloppet av ett dylikt understöd, erinrade departementet därom,
att pensioner till kokerskor vid armén under de senaste åren bestämts i
enlighet med de grunder, enligt vilka förtidspension utginge till vissa
övertaliga civila löntagare vid armén och marinen (E. skr. 214:1927,
punkt 48, 215:1929, punkt 31, samt 369:1930, punkt 22). Utmätt enligt dessa
grunder skulle den Amanda Sofia Lager tillkommande pensionen uppgå
till 660 kronor (530 + 28 + lil — 669 eller efter avrundning 660). Pensionen
borde i enlighet med vad i allmänhet plägat ske tillkomma Amanda
Lager från och med månaden näst efter den, varunder lion entledigats
från sin anställning vid regementet.
Departements
chefen.
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
På grund av vad sålunda anförts har departementet hemställt dels att
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Amanda Sofia Lager
måtte från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigats
från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor, dels ock
att Kungl Maj:t ville medgiva, att från anslaget till extra utgifter finge
tillsvidare, räknat från och med månaden näst efter den, då avgång ur
tjänst ägt rum, i avräkning å blivande pension till Amanda Lager utbetalas
understöd med förslagsvis 55 kronor i månaden (= 1/12 av det föreslagna
beloppet), intill dess frågan örn beredande av pension åt henne
blivit slutligen prövad.
Statskontoret, som den 16 september 1930 avgivit utlåtande i ärendet,
bar därvid anfört, att statskontoret icke bade något att erinra mot att
framställning gjordes till riksdagen örn beviljande av pension åt Amanda
Lager i enlighet med vad arméförvaltningens civila departement föreslagit.
Ej heller syntes det vara något att erinra mot förslaget, att i
avvaktan på pensionsfrågans slutliga avgörande månatligt understöd till
föreslaget belopp utginge till henne. Vid bifall till sistberörda förslag
borde i pensionsbeslutet stadgas skyldighet för benne att å utfallande
pensionsbelopp vidkännas avdrag intill summan av vad bon må hava i
understöd uppburit.
Enligt brev den 24 oktober 1930 bar Kungl. May.t medgivit, att till
Amanda Sofia Lager finge från och med månaden näst efter den, varunder
bon avginge från sin ifrågavarande anställning, från lantförsvarets anslag
till extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje månads
utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt benne blivit slutligt
prövad, med skyldighet för benne att, i den mån pension kunde bliva
henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit det medgivna
understödet, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna
understödsmedel, vilken återbetalning skulle ske genom överföring av
till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Jag biträder myndigheternas förslag örn helgande av pension åt Amanda
Lager. Då jag även i fråga örn pensionsbeloppet samt i övrigt ansluter
mig till vad myndigheterna härutinnan föreslagit, får jag sålunda hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kokerskan vid Livregementets grenadjärer Amauda
Sofia Lager må från och med månaden näst efter
den, då avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
Kungl. Majlis proposition Nr 50.
33
en årlig pension av 660 kronor; dock med skyldighet
för henne att för tid, varunder hon uppburit understöd
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 oktober 1930,
återbetala beloppet av sagda understöd.
17 :o.
Uti en till arméförvaltningens intendentsdepartement ställd skrivelse
av den 17 april 1930 har regementsbefälhavaren vid Upplands regemente
gjort framställning örn utverkande av en pension å 1,000 kronor åt förre
skomakeriarbetaren vid nämnda regementes intendenturverkstäder Johan
Oskar Vilhelm Lindgren.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindgren, som är född den
15 november 1882 och sålunda omkring 48 år gammal, varit anställd
såsom skomakeriarbetare vid förenämnda regementes intendenturverkstäder
från och med den 12 november 1912 till och med den 12 september
1929, då han på grund av sjukdom erhöll avsked från sin an
ställning; att han under tiden 17 mars—12 september 1929 varit av sjukdom
förhindrad att utföra sitt arbete vid regementet; att hans arbetsförmåga
enligt ett till departementet under hand infordrat läkarintyg är
i mycket hög grad och varaktigt nedsatt till följd dels därav att vänstra
benet är amputerat ovanför knäskålen, dels av neuros och blodtrycksför
höjning m. m.; att han icke äger andra tillgångar än hälften av en till
4,000 kronor taxerad lägenhet; att han under de senare åren vid regementet
uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått
till i medeltal omkring 1,470 kronor för år; samt att han på ett fullt tillfredsställande
sätt fullgjort sina åligganden vid regementet.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1930 anfört,
att, med hänsyn till Lindgrens jämförelsevis låga levnadsålder och
den korta tid, under vilken Lindgren arbetat i statens tjänst (16 år 4
månader), departementet funne det tveksamt, huruvida pension borde ho
nom tillerkännas.
För den händelse Kungl. Majit likväl skulle finna Lindgren böra beredas
något årligt understöd av statsmedel, finge intendentsdepartementet
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lindgren
finge från och med månaden näst efter den, under vilken han avgått
från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å ali
männa indragnagsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor eller
med tillägg av vederbörliga pensionstillägg och förhöjningar jämlikt kun
Äng. pension
åt förre
skomakeriarbetaren
J. O. V.
Lindgren.
Bihang till riksdagens protokoll 10.11. 1 sorni. M haft. (Nr 50.)
34
Kungl. May.ts proposition Nr 50.
Departements
chefen.
Ang.
pension åt
förnå arbe■
enkan Agnes
Bofia Bos.
görelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) av 696
kronor.
Statskontoret, som den 24 juli 1930 avgivit utlåtande i ärendet har därvid
anfört, att, då Lindgrens arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt
samt riksdagen förut medgivit, att pension finge utgå till arbetare,
vilka icke kunnat räkna längre tjänstetid än Lindgren (Kungl. Maj:ts
prop. 128:1927, 153:1927 och 166:1930, punkt 9, samt K. skr. 214:1927, punkterna
25 och 51, samt 369:1930, punkt 54), pension syntes böra utverkas
jämväl åt Lindgren. Då han emellertid icke syntes vara helt urståndsatt
till arbete samt han kunde påräkna pension från pensionsstyrelsen,
syntes högre pension än 600 kronor årligen icke böra ifrågakomma.
Med hänsyn till att Lindgren på grund av sjukdom nödgats lämna sin
anställning och då, på sätt statskontoret erinrat, riksdagen i liknande
fall tillerkänt statsanställda arbetare pension, anser jag mig böra tillstyrka
framställningen örn beredande av pension åt Lindgren. Vad pensionsbeloppet
beträffar, får jag ansluta mig till intendentsdepartementets
förslag. Gent emot vad statskontoret anfört vill jag framhålla, att pensionstillägg
enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring icke utgår till
man, vars årsinkomst överstiger 425 kronor samt att vid bestämmande
av pensionstilläggs storlek enligt sagda lag hänsyn tages till pension
av det slag, varom nu är fråga. Ävenledes vill jag påpeka, att Lindgrens
arbetsförmåga enligt ingivet läkarintyg är i mycket hög grad och
varaktigt nedsatt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skomakeriarbetaren vid Upplands regementes
intendenturverkstäder Johan Oskar Vilhelm
Lindgren må från och med månaden näst efter den,
varunder han avgått från sin anställning vid regementet,
tinder sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696
kronor.
18:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 4 juli
1930 har chefen för arméns tvättanstalt i Stockholm gjort framställning
örn beredande av pension åt förra arbeterskan vid anstalten Agnes Sofia
Ros.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Agnes Ros, som är född den
15 maj 1874, varit anställd vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning onder
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
35
tiden från och med den 1 september 1907 till och med den 14 oktober
1927 och vid arméns tvättanstalt i Stockholm från och med den 15 oktober
1927 till och med den 25 maj 1930; att hon erhållit avsked från sin
befattning såsom tvättbiträde från och med den 26 maj 1930; att hon
på grund av sjukdom är oförmögen till tyngre arbete; att hon i medeltal
för år uppburit i avlöning 1,750 kronor; att hennes man för år 1930 är
enligt gällande kommunalskattelag taxerad för en inkomst av 3,100 kronor;
samt att hon visat synnerligen gott uppförande ävensom samvetsgrant
oell plikttroget utfört det arbete, som blivit henne förelagt.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendent sdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1930
anfört, att i betraktande av Agnes Kos’ väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst departementet funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att hon komme i åtnjutande av något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. Beträffande storleken av dylikt
understöd, borde man vid dess beräknande utgå ifrån, att hon, med hänsyn
till att hennes anställningstid i statens tjänst uppginge till närmare
23 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av 200
kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg å 180
kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360)
angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny
pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,
utgjorde: förhöjning I 73 kronor och förhöjning II 150 kronor eller tillhopa
223 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom
nyreglerad, skulle alltså uppgå till (200 4- 180 + 223 =) 603 kronor, vilket
belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till
600 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse. Då
Agnes Ros från och med den 26 maj 1930 erhållit avsked från sin
befattning vid tvättanstalten, borde pensionen utgå från och med den 1
juni 1930.
På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Agnes
Ros finge från och med den 1 juni 1930 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Statskontoret, som den 7 november 1930 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att Agnes Ros visserligen ännu icke uppnått
den levnadsålder, som i regel förutsattes för beredande av pension. Då
bon emellertid vid 56 års ålder oell efter en tjänstetid av inemot 23 år
Departements
chefen.
Ang.
pension åt
stickerskan
Kerstin Persson,
född
Jeppson.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
nödgats till följd av sjukdom lämna sin anställlning och syntes vara för
framtiden oförmögen till arbete, förelåge skäl att söka åt henne utverka
någon pension av statsmedel. Det av intendentsdepartementet föreslagna
pensionsbeloppet, 600 kronor, motsvarade vad av 1929 års riksdag tillerkändes
tvätterskorna Johanna Evelina Rönnbäck och Bernhardina Jonsson
(Kungl. Maj:ts prop. nr 137, punkterna 2 och 4), vilka väl icke hade
fullt så lång tjänstetid som tvätterskan Ros, men i stället uppnått mera
framskriden ålder. Med hänsyn till föreliggande omständigheter hade
statskontoret därför intet att erinra mot intendentsdepartementets förslag.
Liksom myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för att Agnes Ros
beredes pension av statsmedel. Med hänsyn till Agnes Ros’ tjänstetid
synes det mig skäligt, att pensionen bestämmes till samma belopp som
i det under punkten 16 nyss behandlade fallet eller 660 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra arheterskan vid arméns tvättanstalt i
Stockholm Agnes Sofia Ros må från och med månaden
näst efter den, varunder hon avgått från sin tjänst,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 660 kronor.
19 :o.
Uti en till Kungl. Majit ställd, den 25 september 1930 dagtecknad skrift
har stickerskan vid Vendes artilleriregemente, änkan Kerstin Persson,
född Jeppson, anhållit att komma i åtnjutande av pension från och med
den 1 juli 1931.
I ärendet hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningens intendentsdepartement
den 10 oktober 1930 och av statskontoret den 18 oktober samma
år.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden, som är född den 19
januari 1860 och sålunda över 70 år gammal, alltsedan den 1 september 1909
ombesörjt lagning av strumpor för nämnda regementes räkning, vilket
arbete utförts utom regementets verkstäder samt mot ackordsbetalning;
att sökanden enligt för henne utfärdat läkarbetyg lider av allmän åderförkalkning
med ålderdomsavtyning och på grund därav anses vara oförmögen
att försörja sig; att hon på ett plikttroget och tillfredsställande sätt
fullgjort sitt arbete; samt att hon under de senare åren såsom betalning
för sitt arbete från regementet uppburit 672 kronor för år jämte därå belöpande
dyrtidstillägg.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
37
Arméförvaltningens intendentsdepartement har i sitt utlåtande, bland
annat, yttrat, att i betraktande av sökandens väl vitsordade verksamhet
för kronans räkning samt då det arbete, hon under omkring 21 år för
nämnda regemente utfört, åtminstone under de senare åren, syntes hava
utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning, departementet funne det vara
med rättvisa och billighet överensstämmande, att hon bomme i åtnjutande
av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. Vad
beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande
kunna utgå ifrån, att sökanden, med hänsyn till att hon under de senare
åren från regementet icke uppburit högre ersättning än 672 kronor för år,
skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av allenast 100 kronor
för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg å 100 kronor för
år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg
åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
De förhöjningar, som, med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte
å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I
38 kronor och förhöjning II 150 kronor eller tillhopa 188 kronor. Pensionen,
avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså
uppgå till (100 + 100 + 188 =) 388 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt
delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 384 kronor i enlighet med
föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse.
På grund av vad sålunda anförts, har arméförvaltningens intendentsdepartement
hemställt, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva,
att sökanden finge från och med den 1 juli 1931 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384
kronor.
Statskontoret har, i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement
hållit före, att någon pension borde beredas sökanden, när hon vid
uppnådda 70 levnadsår nödgades upphöra med det arbete för statens räkning,
som under de senaste 20 åren förskaffat henne levebröd. Det föreslagna
pensionsbeloppet, 384 kronor, vore visserligen synnerligen litet, när
det gällde pension för fullgjort arbete, och motsvarade närmast vad som i
allmänhet bestodes i änkepension, men med hänsyn till sökandens anställnings-
och avlöningsförhållanden kunde knappast någon mera avsevärd
förhöjning ifrågasättas. I varje fall syntes icke högre pension böra förekomma
än 444 kronor. I övrigt har statskontoret ej haft något att erinra
mot förslaget.
Även jag finner skäl föreligga för att Kerstin Persson beredes pension
av statsmedel. Med hänsyn till hennes anställnings- och avlöningsförhållanden
har jag ansett pensionen böra begränsas till det belopp, arméförvaltningens
intendentsdepartement förordat.
Departements
chefen.
Ang. pension
åt polisbverkonstapeln
E. A Sjödahl.
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att stickerska!! vid Vendes artilleriregemente, änkan
Kerstin Persson, född Jeppson, må från och med
månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384
kronor.
20:o.
Uti skrivelse till marinförvaltningen den 21 september 1929 har varvschefen
vid flottans station i Stockholm hemställt örn utverkande av pension
åt överkonstapeln å övergångsstat vid flottans poliskår Ernst
Alfred Sjödahl.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sjödahl, som är född den 24
september 1871, efter att under tiden den 7 januari 1892—den 7 oktober
1897 hava innehaft anställning i gemenskapsställning vid Svea livgarde,
den 1 februari 1898 förordnades till konstapel vid flottans poliskår vid
Karlskrona station och den 1 januari 1900 vid Stockholms station; att
han sedan den 13 maj 1914 varit förordnad såsom polisöverkonstapel
men numera överförts å övergångsstat; samt att han, som enligt läkarintyg
lider av kronisk luftrörskatarr och bronkial astma, på grund varav
hans verksamhetsförmåga för framtiden anses bliva i hög grad inskränkt
och förhindra hans återinträde i tjänstgöring, alltsedan den 26 maj 1927
varit sjukledig.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen,
som inhämtat utlåtande från direktionen över flottans pensionskassa, i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 februari 1930 anfört, att till överkonstapel,
som icke tjänstgjorde såsom poliskommissarie, utginge enligt 36 §
officersavlöningsreglementet årligt arvode till belopp, motsvarande den
lön, som tillkomme beställningshavare i lönegraden C 3 i nämnda avlöningsreglemente.
Örn Sjödahls ställning i pensionshänseende gällde följande.
Sjödahl kunde, enär han underlåtit att begagna sig av den möjlighet,
som jämlikt § 2 mom. 2 av för flottans pensionskassa gällande reglemente
stått honom till huds, att förvärva delägarskap i kassan, icke från denna
tillerkännas någon pension. Örn emellertid sådant delägarskap blivit
honom efter ansökan beviljat, skulle han, som den 26 maj 1930 komma
39
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 50.
-att hava varit under tre på varandra följande år på grund av sjukdom
ur stånd att tjänstgöra och som enligt förenämnda läkarintyg vore för
framtiden till tjänstgöring oförmögen, efter skiljande från tjänsten vara
berättigad till årlig pension jämlikt gällande grunder för pensionering
av flottans befäl och underbefäl med vederlikar m. fl. ävensom flottans
poliskår samt kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg
åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
och den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
Enär Sjödahls avlöning utginge i form av arvode, vore han icke berättigad
till pensionsförbättring enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336)
med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen. Emellertid
plägade riksdagen medgiva pensionsförbättring för exempelvis
mästare vid marinen, å vilka nyssnämnda kungörelse ej heller vore tilllämplig.
Örn Sjödahl även fått åtnjuta oavkortad pensionsförbättring,
skulle hans sammanlagda pensionsförmåner, inberäknat pensionsforhojning,
uppgått till 2,268 kronor. Även kunde nämnas, att civil ordinarie
tjänsteman i motsvarande lönegrad som Sjödahl efter fullt antal tjänstår,
i regel 35, åtnjöte årlig pension till belopp av 2,436 kronor. Ehuru Sjödahl
haft möjlighet att bereda sig pension genom flottans pensionskassa
men icke begagnat sig därav, ansåge marinförvaltningen likväl, att pension
borde tillerkännas honom. Vad anginge pensionens belopp, funné
marinförvaltningen, med beaktande av vad förut anförts och då Sjödahl
icke erlagt några avgifter för sin pensionering, detsamma skäligen
böra bestämmas till 1,800 kronor. Pensionen syntes böra utgå från och
med dagen efter den, då avgång från tjänsten ägde rum, samt bestridas
från allmänna indragningsstaten.
Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hem
ställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sjödahl
finge’från och med dagen efter den, då han avginge från sin tjänst, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten
av 1,800 kronor.
Statskontoret, som den 26 mars 1930 avgivit utlåtande i ärendet, bär
därvid yttrat, att Sjödahl, vilken enligt läkarintyg lede av sjukdom,
som icke torde medgiva hans återinträde i tjänstgöring, samt uppnått 58
levnadsår och kunde räkna 37 tjänstår, syntes efter avsked böra erhålla
något årligt understöd av statsmedel. Mot det av marinförvaltningen
föreslagna pensionsbeloppet hade statskontoret icke något att erinra.
Därest Sjödahl avgått under sådana förhållanden, att föreskrifterna om
förtidspension i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) varit å honom
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
tillämpliga, skulle lian erhållit pension med högre belopp än det av marinförvaltningen
föreslagna.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag billigt, att något
understöd av statsmedel beredes Sjödahl från och med den tidpunkt, då
han avgår från sin tjänst. Ifråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter
jag mig till vad myndigheterna härutinnan föreslagit. Erinras må, att,
därest Sjödahl avgått under sådana förhållanden, att föreskrifterna örn
förtidspension i förenämnda kungörelse den 15 januari 1926 varit å honom
tillämpliga, han skulle erhållit en årlig förtidspension å 1,910 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att överkonstapeln på övergångsstat vid flottans poliskår
Ernst Alfred Sjödahl må från och meri dagen
efter den, då han avgår från sin anställning, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.
Kommunikationsdepartementet.
21:o.
A,‘ät förre0" Uti en tiU väg'' °.ch vatten byggnadsstyrelsen ställd, den 1 september
arbetsför- 1930 dagteeknad skrift har förre arbetsförmannen vid Väddö kanal Carl
Erik Wallerström anhållit att komma i åtnjutande av pension.
** rom- Med överlämnande av handlingarna i ärendet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Majit den 7 november 1930 avgivit
utlåtande över framställningen, varjämte statskontoret den 15 november
1930 inkommit med infordrat yttrande.
. _A.V kaildlingarna i ärendet framgår, att Wallerström, som är född den
25 juni 1861, enligt egen, av färjvakten vid Väddö kanal jämte annan
person styrkt uppgift varit anställd vid arbeten vid kanalen sedan år
1898, varav de senaste 18 åren såsom arbetsförman; att han enligt av
nuvarande kanalinspektoren lämnad uppgift från och med år 1904 intill
den 31 mars 1930 haft fast anställning vid kanalens underhållsarbeten;
att hans löneförmåner under de senaste åtta åren uppgått till i medeltal
1,100 kronor per år; att han vid sin anställning såsom byggmästare, kanalreparatör
och förman i arbetet ådagalagt nit, skicklighet och plikttrohet;
samt att han, som nu är medellös, på grund av h jörts vaghet är
för framtiden oförmögen till arbete.
Fap- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att, ehuru
Wallerström författningsenligt icke ägde någon rätt till pension, det syntes
styrelsen vara överensstämmande med billighet, att han, som mer än
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
trettio år ägnat staten sin tjänst, komme i åtnjutande av en årlig pension
av statsmedel, när han efter ett strävsamt liv och plikttroget arbete
på grund av ålder saknade förmåga att genom arbete försörja sig själv.
Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes det styrelsen skäligt, att detta
beräknades efter 50 procent av avlöningsförmånerna eller, då beloppet
borda avpassas i med tolv jämnt delbart krontal, till 552 kronor.
Styrelsen bar alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Wallerström finge från och med år 1931, eventuellt från
och med den 1 april 1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 552 kronor.
Statskontoret bar yttrat, att, då Wallerström arbetat under mer än 30
år vid Väddö kanal och till följd av framskriden ålder och sjuklighet
nödgats att med utgången av mars månad 1930 lämna sin anställning,
det syntes vara billigt, att han komme i åtnjutande av någon pension till
hjälp på ålderdomen. Mot det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna
beloppet, 552 kronor, som ungefär motsvarade hälften av vad han
i medeltal intjänat under de senare åren, har statskontoret ej haft något
att erinra. Statskontoret har ansett, att pensionen borde i detta liksom
i andra dylika fall få åtnjutas från och med månaden efter avgången
ur tjänsten eller alltså från och med den 1 april 1930.
Jag delar den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret Departement*- nttalade uppfattningen att pension av statsmedel bör beredas Wallerström chefen''
och finner icke något att erinra mot storleken av det föreslagna pensionsbeloppet.
Pensionen torde böra utgå från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigats från sin tjänst, samt bestridas från
allmänna indragningsstaten.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetsförmannen vid Väddö kanal Carl
Erik Wallerström må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigats från sin tjänst,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 552 kronor.
Finansdepartementet.
22 io.
I skrivelse den 22 november 1930 har statskontoret hemställt, att Kungl. Äng. pension
Majit måtte hos riksdagen utverka pension åt extra ordinarie kansli- åt e-°- biträdet i statskontoret Alma Augusta Charlotta Byström, född Lindahl, Augsta Cha?- efter hennes avsked ur tjänst. lotta Byström.
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
Statskontoret har i sin skrivelse anfört följande:
»Då extra ordinarie kanslibiträdet i statskontoret fru Alma Augusta
•Charlotta Byström, född Lindahl, är 66 år gammal och hennes hälsa är
vacklande, lärer det bliva nödvändigt att inom kort ersätta henne med
yngre arbetskraft; och statskontoret har för avsikt att entlediga henne
med utgången av juni 1931. Hon kan då räkna 21 tjänsteår i statens
tjänst. Hon blev nämligen den 16 juni 1910 anställd såsom extra biträde å
stämpelexpeditionen inom ämbetsverket samt överflyttades med 1914 års
ingång till räntekammaren, där hon vid den nya löneregleringens genomförande
förordnades att vara extra ordinarie kanslibiträde. Såsom sådan
är hon hänförd till 6:e lönegraden å den i nu gällande avlöningsreglemente
för icke ordinarie befattningshavare intagna löneplanen.
Tjänstledighet har av henne åtnjutits för sjukdom under 1 år 2 månader
25 dagar, därav 2 månader till följd av olycksfall i tjänsten, samt för
enskilda angelägenheter under tillhopa 22 dagar. Hon är gift, men är
för uppehället uteslutande hänvisad till inkomsten av eget arbete. Med
hänsyn till sålunda föreliggande omständigheter och då hon med gott
vitsord skött sitt arbete i statens tjänst, är det synnerligen önskvärt, att
hon efter avgången från sin befattning kommer i åtnjutande av någon
pension av statsmedel.
Statskontoret vill erinra därom, att 1929 års riksdag med bifall till
Eders Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 211 beviljade pension å
900 kronor årligen åt extra ordinarie kanslibiträdet i statskontoret Anna
Scherdin, född Freding; och avpassades därvid beloppet med hänsyn till
tjänstetiden, 19 år, och det för kvinnlig ordinarie befattningshavare i
6:e lönegraden gällande pensionsunderlaget, 1,644 kronor, med någon reduktion
i anledning därav, att avgifter för egen pensionering icke erlagts.
Då fru Byström intager samma löneställning som fru Scherdin
men vid avgången kommer att räkna 21 tjänsteår, vill statskontoret i
detta fall ifrågasätta en något större pension eller 996 kronor.»
Under åberopande av det sålunda anförda har statskontoret hemställt,
att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Alma Byström
må från och med dagen efter den, då avgång från befattningen efter
den 16 juni 1931 kommer att äga rum, under återstående livstiden från allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp av 996 kronor årligen.
Departements- I likhet med statskontoret anser jag, att fru Byström bör komma i åtchefen.
njutande av pension av statsmedel, då hon på grund av ohälsa nödgas
lämna sin anställning. Pensionens belopp synes mig böra — såsom exempelvis
skett i det av statskontoret åberopade fallet — bestämmas i anslutning
till de grunder, som kommit till uttryck i det av särskilda sakkunniga
den 29 mars 1927 avgivna förslaget till ny civil pensionslag
m. m., varvid pensionen med hänsyn till att fru Byström icke haft att
erlägga avgifter för sin pensionering, torde böra minskas med omkring
en tiondel. Pensionen synes mig i enlighet härmed kunna fastställas till
det av statskontoret föreslagna beloppet av 996 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50■ 43
att extra ordinarie kanslibiträdet i statskontoret
Alma Augusta Charlotta Byström, född Lindahl, må
från och med dagen efter den, då avgång från befattningen
efter den 16 juni 1931 kommer att äga rum,
under återstående livstiden från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 996 kronor.
Ecklesiastikdepartementet.
23: o.
Med utlåtande den 2 juli 1930 har skolöverstyrelsen till Kungl. Majit
överlämnat en av rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping
gjord framställning örn pension för förste vaktmästaren vid nämnda läroverk
Carl Johan Claeson.
Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Claeson, som är
född den 6 december 1855 och alltså uppnått en ålder av 75 år, varit i läroverkets
tjänst sedan vårterminen 1881 och därvid bestritt sin befattning
på ett över allt beröm stående sätt. Hans löneförmåner hava under de
senaste åren varit 2,100 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå efter
samma grunder, som gälla för de allmänna läroverkens lärare, samt ett
personligt lönetillägg å 500 kronor för år utan dyrtidstillägg. Dessutom
har han åtnjutit förmånen av fri bostad med vedbrand och lyse till ett
beräknat värde av 1,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, att enligt ett
av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 12 september 1911 avgivet
förslag till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund
för åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare,
Claesons vaktmästarbefattning vid högre allmänna läroverket i
Linköping vore att hänföra till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit
för förste vaktmästare vid högre allmänt läroverk. Till vaktmästare
av nämnda pensionsklass hade pension senast beviljats av 1930
års riksdag. Då beviljades pension, bland annat, till vaktmästarna vid
östra realskolan i Göteborg A. K. Engberg och vid högre allmänna läroverket
å Kungsholmen i Stockholm H. W. Th. Lundin (Kungl. Maj:ts
prop. nr 137, punkterna 10 och 11). Deras pensioner beräknades därvid
efter ett belopp av 1,584 kronor för full pension, d. v. s. det belopp, vartill
en pension av 1,100 kronor — det pensionsbelopp, som alltsedan år 1923
av riksdagen beviljats till vaktmästare av ifrågavarande pensionsklass
i de fall, då vederbörande sökande uppnått en tjänstålder av minst 30
år — uppginge vid omräkning efter de i kungörelserna nr 360:1922 och
nr 280:1925 angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension.
Sagda belopp, 1,584 kronor, borde även beviljas Claeson.
Äng.
pension åt
fölsto vaktmästaren
J~. Claeson
Departements
chefen.
Äng.
pension dt
städerskan
Karvlina
Matilda Andersson.
44 Kungl. Majlis proposition Nr 50.
Skolöverstyrelsen Ilar alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Claeson finge från och med månaden näst efter
den, under vilken avgång från hans innehavande befattning bomme att
äga rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
I ärendet har statskontoret den 2 augusti 1930 avgivit infordrat yttrande
och därvid anslutit sig till vad skolöverstyrelsen i ärendet anfört och
hemställt.
Det torde vara skäligt, att Claeson, i likhet med vad tidigare skett beträffande
läroverksvaktmästare, beredes pension, vilken torde böra utgå
från allmänna indragningsstaten. Mot skolöverstyrelsens beräkning av
pensionsbeloppet, vilken överensstämmer med förut tillämpade grunder»
har jag icke något att erinra.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
i Linköping Carl Johan Claeson må från och
med månaden näst efter den, under vilken han avgår
från sin befattning, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,584 kronor.
24 :o.
Med utlåtande den 8 augusti 1930 har skolöverstyrelsen till Kungl.
Maj:t överlämnat en av rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping
gjord framställning örn beredande av pension åt städerskan vid.
nämnda läroverk Karolina Matilda Andersson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karolina Andersson, som är
född den 6 augusti 1857 och alltså uppnått en ålder av 73 år, tjänstgjort
såsom städerska vid sagda läroverk från och med den 1 januari
1882 och därvid alltjämt med stort nit och omsorg, skicklighet, intresse
och ordentlighet skött sina sysslor samt alltid varit mån örn läroverkets
bästa. Hennes löneförmåner vid läroverket hava under en lång följd
av år utgjort i kontant lön 720 kronor, som år 1930 höjts till 780 kronor»
samt fri bostad, vedbrand och lyse, vilka naturaförmåner av rektorsämbetet
uppskattas till ett belopp av 300 kronor. Å lönen utgår icke dyrtidstillägg.
Av handlingarna framgår vidare, att hennes syssla vid läroverket
varit så omfattande, att hon ej kunnat hava någon syssla vid si
-
45
Kungl. Majus proposition Kr 50.
dan därav, utan uteslutande varit hänvisad till nyssnämnda inkomst,
ävensom att hennes enda tillgång utgöres av en besparing på 1,600 kronor.
Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande.
Överstyrelsen funne det i hög grad behjärtansvärt, att Karolina Andersson
erhölle en så stor pension, som med hänsyn till arten av hennes
arbete i statens tjänst kunde synas skälig.
Överstyrelsen ville i sådant hänseende erinra därom, att Kungl. Majit
och riksdagen vid flera tillfällen beviljat pensioner till såväl vaktmästare
som städerskor vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet.
I det av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivna förslaget
till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för
åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare,
hänfördes till den i sagda förslag upptagna lägsta pensionsklass, för vilken
läroverksöverstyrelsen föreslog, att pension skulle utgå, samtliga de vid
de allmänna läroverken anställda kvinnliga betjänte, vilka hade stadigvarande
anställning, men vilkas arvoden uppginge till jämförelsevis små
belopp. Karolina Andersson syntes böra i pensions!] änseende jämställas
med dylika befattningshavare.
Som rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping åberopat två
fall, då pension beviljats befattningshavare av nu ifrågavarande slag.
nämligen åt städerskan vid högre allmänna läroverket i Gävle Sofia
Eriksson (Kungl. Majlis prop. nr 136:1925, punkt 5) samt åt städerskan
vid högre lärarinneseminariet Maria Olsdotter Kilfeldt (Kungl. Maj:ts
prop. nr 86:1926, punkt 7), har överstyrelsen vidare yttrat följande:
»Städerskan vid högre allmänna läroverket i Gävle Sofia Eriksson hade
uppburit en årsavisning av 500 kronor med därå utgående dyrtidstillägg
enligt de för befattningshavare i statens tjänst gällande bestämmelser.
Henne beviljades av 1925 års riksdag en årlig pension av 250 kronor med
därå jämlikt nådiga kungörelsen nr 360/1922 utgående pensionstillägg av
180 kronor samt dyrtidstillägg enligt bestämmelserna för icke nyreglerade
pensioner. Sagda dyrtidstillägg har sedermera jämlikt nådiga kungörelsen
nr 280/1925 förändrats till pensionsförhöjningar örn sammanlagt
230 kronor samt dyrtidstillägg enligt de grunder, som numera gälla för
alla f. d. befattningshavare i statens tjänst. Den henne beviljade pensionen
uppgår således nu, dyrtidstillägg oberäknat, till ett belopp av 660 kronor.
Den i den underdåniga ansökningen omnämnda städerskan vid högre
lärarinneseminariet i Stockholm, Maria Olsdotter Kilfeldt, beviljades av
1926 års riksdag en årlig pension av 660 kronor med därå utgående dyrtidstillägg.
Vad hennes avlöningsförmåner beträffar, voro de nära lika
dem, som Karolina Matilda Andersson åtnjutit. Maria Kilfeldt hade nämligen
uppburit avlöning av i medeltal 875 kronor örn året och hade därjämte
haft fördelen att dela bostad med en dotter, som i egenskap av vakt
mästare och portvakt vid seminariet åtnjutit fri bostad. Karolina Matilda
Andersson har uppburit något liigre kontant, avlöning, nämligen
780 kronor, men i hennes löneförmåner hava dessutom, såsom ovan nämnts,
ingått såväl fri bostad som vedbrand och lyse, av rektor uppskattade till
ett belopp av 300 kronor.»
Departement erhefen.
Ang. pension
it hovelagaren
K. V. Johansson
Stéen.
46 Kungl. Martts proposition Nr 50.
Med anledning av vad sålunda anförts, Ilar överstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Karolina Andersson
finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon avginge
från sin befattning, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 660 kronor.
I ärendet har statskontoret den 8 september 1930 avgivit infordrat utlåtande
och därvid, under hänvisning till att skolöverstyrelsens förslag
överensstämde med vad som förut under liknande förhållanden beviljats
såsom pension åt städerskor vid allmänt läroverk, anslutit sig till överstyrelsens
hemställan.
Såsom skolöverstyrelsen erinrat, har riksdagen vid flera tillfällen beviljat
pensioner åt städerskor vid allmänna läroverk. Vad nu ifrågavarande
städerskebefattning angår, synes den vara fullt lika krävande som
andra liknande befattningar, vilkas innehavare tillerkänts pension. Med
hänsyn härtill och under åberopande av förefintliga precendensfall får jag
alltså tillstyrka, att Karolina Andersson tilldelas pension av statsmedel.
Mot det föreslagna beloppet har jag icke funnit något att erinra.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan vid högre allmänna läroverket i
Linköping Karolina Matilda Andersson må från och
med månaden näst efter den, under vilken hon avgår
från sin befattning, under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 660 kronor.
Jordbruksdepartementet.
25 io.
I en till Kungl. Majit ställd, den 7 oktober 1930 dagtecknad skrift har
styrelsen för veterinärinrättningen i Skara hemställt örn beredande av
pension åt hovslagaren vid veterinär] nrättningens hovbeslagssmed ja Klas
Valfrid Johansson Stéen.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen
den 18 oktober 1930 och av statskontoret den 11 november samma år.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Stéen, som är
född den 12 oktober 1875, varit anställd såsom förste hovslagare vid veterinärinrättningen
sedan den 28 oktober 1905; att han enligt läkarintyg
47
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 50.
lider av kronisk ledgångsreumatism i båda axellederna med väsentligt
inskränkt rörelseförmåga; att han på grund därav är och kommer att
förbliva fullständigt oförmögen att tjänstgöra såsom hovslagare och smed;
att hans avlöningsförmåner under de senaste 7 åren i medeltal utgjort
2,541 kronor; samt att han är ägare av en till 7,500 kronor taxerad fastighet,
å vilken han häftar i skuld med 2,500 kronor.
Styrelsen för veterinärinrättningen har anfört, att, enär Stéen icke
ägde sådan ekonomisk ställning, att han och hans familj kunde existera
utan effektivt ekonomiskt stöd och hans ålder därjämte utgjorde hinder
för honom att i annat yrke förtjäna sitt uppehälle, styrelsen ansåge
verkligt vägande skäl föreligga för att Stéen bleve tilldelad pension.
Styrelsen har hemställt, att pensionen måtte fastställas till 1,000 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han avginge
från tjänsten.
Medicinalstyrelsen har för sin del tillstyrkt bifall till framställningen
Statskontoret
har i sitt utlåtande anfört, att pension av statsmedel syntes
böra utverkas åt Stéen, när han efter 25-årig tjänstgöring vid veterinärinrättningen
i Skara på grund av sjukdom nödgades lämna sin anställning.
Det föreslagna pensionsbeloppet, 1,000 kronor, syntes visserligen
något högt i betraktande av Stéens levnads- och tjänstålder och den
avlöning, som tillkomme honom, men med hänsyn till föreliggande ömmande
förhållanden ville statskontoret icke göra annan erinran, än att
beloppet syntes böra avjämnas till närmast lägre, med tolv jämnt delbara
fulla krontal, eller alltså till 996 kronor.
Statskontoret har sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t villo föreslå
riksdagen medgiva, att Stéen måtte från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnade sin anställning, under sin återstående livstid
uppbära en pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 996
kronor årligen.
I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att Stéen beredes pen- Departementssion
av statsmedel från och med månaden näst efter den, varunder han chefen.
lämnar sin anställning. Då riksdagen i flera fall åt arbetare i jämförlig
ställning med omkring 25 tjänstår beviljat pension med 900 kronor årligen,
anser jag mig icke kunna förorda, att pensionen för Stéen bestäm
mes till högre belopp.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen med
giva.
att hovslagaren vid veterinärinrättningens i Skara
hovbeslagssmedja Klas Valfrid Johansson Stéen må
från och med månaden näst efter den. varunder han
48
Äng. pension
dt kusken
P. Persson.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 900 kronor.
26 :o.
I en till lantbruksstyrelsen ingiven och av styrelsen till Kungl. Maj:t
överlämnad skrivelse av den 26 september 1930 bar styrelsen för lantbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp hemställt örn beredande åt kusken vid institutet
Per Persson av en årlig pension till skäligt belopp, att utgå från och
med den 1 juli 1931.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som är född den 11 juli
1865 och således uppnått en ålder av 65 år, alltsedan den 1 november 1888
varit anställd som kusk vid förenämnda institut; att Perssons årliga kontanta
avlöningsförmåner under en lång följd av år uppgått till i runt tal 1,530
kronor, dyrtidstillägg inberäknat, jämte fri bostad med bränsle ävensom
mjölk till ett uppskattat värde av sammanlagt 500 kronor eller tillhopa
2,030 kronor; att Persson städse med nit och plikttrohet skött sin tjänst
samt fört en i allo hedrande vandel; samt att Persson har stor familj —
hustru och sex barn — på grund varav han icke kunnat samla tillräckliga
medel för att trygga sin ålderdom.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 10 oktober 1930 anfört, att styrelsen ansåge det billigt, att
pension bereddes Persson, sedan han efter 42 års tjänstgöring på grund av
minskad arbetsförmåga icke torde vara i stånd att försörja sig och sin familj.
Med hänsyn till Perssons ålder och tjänstår ävensom åtnjutna löneförmåner
ville lantbruksstyrelsen föreslå, att hans pension bestämdes till 900 kronor
för år. Vid beräkning av detta belopp hade lantbruksstyrelsen utgått från
ett pensionsunderlag, utgörande två tredjedelar av de sammanlagda avlöningsförmånerna,
2,030 kronor, och därefter, med hänsyn till att Persson
icke erlagt avgifter för sin pensionering, minskat det på så sätt erhållna
beloppet med en tredjedel.
Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 27 oktober 1930, har
ansett goda skäl föreligga för beredande av pension åt Persson, när han
vid framskriden ålder och efter långvarig, väl vitsordad tjänstgöring inom
kort nödgades lämna sin befattning. Beträffande det föreslagna beloppet,
900 kronor, har statskontoret framhållit, att det motsvarade vad som i
pension efter lika lång tjänstetid, som Persson innehade, tillkomme vid
hingstdepå eller stuteri anställd stallbetjänt enligt kungörelsen den 8 april
1925 (nr 87) med grunder för pensionering av vissa icke ordinarie befattningshavare
vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingst
-
49
Kungl. Martts proposition Nr 50.
depå. Då Perssons anställnings- och avlöningsförhållanden nära överensstämde
med sådan stallbetjänts, syntes det icke vara något att erinra mot
lantbruksstyrelsens förslag.
Även jag finner tillräckliga motiv föreligga för beredande av pension Departementsåt
Persson. Av skäl, statskontoret anfört, biträder jag lantbruksstyrelsens chefe«- förslag örn pensionsbeloppets bestämmande till 900 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, varunder han frånträder sin anställning
vid institutet, dock tidigast från och med den 1 juli 1931.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kusken vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp Per Persson må från och med månaden näst
efter den, varunder han frånträder sin anställning därstädes,
dock tidigast från och med den 1 juli 1931,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.
Vad departementschefen under punkterna l:o)—
26:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Majit Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Borgström.
linning till riksdagens protokoll Will
I saint, ii höft. (Nr iiO)
i
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1931:27 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 30 i texten