Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

1931-01-23 · 49 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:50, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den

23 januari 1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o)—26:o) hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler härefter

följande frågor örn pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

och anför därvid:

Utrikesdepartementet.

l:o.

Med skrivelse den 17 november 1930 liar sändebudet i Berlin överlämnat

en framställning från kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen därstädes

Karl Greulach om erhållande av pension från och med den 1 juli

1931.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Greulach, som är född den 1

november 1857 och är tysk medborgare, anställdes vid beskickningen i Ber
Bihang

lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 4''t hafi. (Nr 90.)

Äng.

pension åt

kanslivaktmästaren

vid

beskickningen

i Berlin

K. Greulach.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

lin den 1 oktober 1905; att han för närvarande åtnjuter en avlöning av

2,400 kronor för år jämte fri bostad om tre rum och kök i beskickningshuset;

att han är gift och har två vuxna självförsörjande barn; samt att

hans under anställningstiden sparade medel gått förlorade under inflationstiden.

Sändebudet i Berlin har i sin skrivelse bekräftat riktigheten av förenämnda

uppgifter samt för sin del tillstyrkt bifall till framställningen.

Tillika har meddelats, att Greulach under sin anställningstid skött sig till

full belåtenhet, men att, då på sista tiden hans krafter och minne något

försvagats, det syntes lämpligt, att Greulach under år 1931 ersattes med

en yngre kraft. Vad pensionsbeloppet beträffade, borde vid utmätandet

av detsamma hänsyn tagas till den långa anställningstiden, vilken den 1

juli 1931 uppginge till nära 26 år.

Statskontoret, som den 6 december 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att, då Greulach vore 73 år gammal och efter en tjänstetid

av mer än 25 år såsom kanslivaktmästare vid svenska beskickningen i

Berlin snart nödgades lämna sin anställning, goda skäl syntes föreligga

att åt honom utverka någon pension av statsmedel. I föregående fall av

liknande slag, såsom 1925 års riksdags beslut örn pensioner å 800 kronor

respektive 1,200 kronor åt kanslivaktmästarna vid beskickningarna i S:t

Petersburg J. Sarap.och i Madrid P. Fernandez (Kungl. Maj:ts prop. nr

166, punkterna 6 och 7) samt 1930 års riksdags beslut örn pension å 1,800

kronor åt kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn H. Hanell

(Kungl. Maj:ts prop. nr 136, punkt 11), hade pensionsbeloppet — såsom

jämväl eljest plägade ske — avpassats efter vederbörandes löneförmåner

och tjänstetidens längd, varemot beträffande dessa pensioner plägade

föreskrivas, att någon tilläggsförmån ej finge utgå. Med hänsyn till

Greulachs tjänstetid och de förmåner, som han åtnjöte såsom kanslivaktmästare

vid beskickningen i Berlin, föreställde sig statskontoret, att ett

pensionsbelopp av 1,500 kronor skulle kunna anses lämpligt.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Greulach finge från och med månaden näst efter

den, varunder han avginge från sin anställning, under sin återstående livstid

åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,500 kronor

för år räknat, dock utan att dyrtidstillägg därå finge utgå.

Departements- ^ likhet med statskontoret anser jag goda skäl tala för att åt Greulach

chefen. beredes en årlig pension av statsmedel under hans återstående livstid.

Beträffande storleken av pensionen och tidpunkten, från vilken

densamma bör utgå, ansluter jag mig till statskontorets förslag och finner

lika med statskontoret, att någon tilläggsförmån till pensionen i form

av pensionstillägg, peDsionsförhöjning eller dyrtidstillägg icke bör utgå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 3

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen i

Berlin Karl Greulach må från och med månaden näst

efter den, då han kan komma att entledigas från sin

ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid

uppbära pension å allmänna indragningsstaten

med ett belopp av 1,500 kronor för år räknat, dock att

därutöver icke må utgå pensionstillägg, pensionsförhöjning

eller dyrtidstillägg.

Försvarsdepartementet.

2:o.

Uti en till arméförvaltningens intendentsdepartement ingiven och av

nämnda departement jämte eget yttrande till Kungl. Majit överlämnad

skrivelse av den 18 juli 1930 har chefen för arméns intendentur förråd i

Stockholm gjort framställning örn beredande av pension från och med

den 1 oktober 1931 åt verkmästaren och föreståndaren vid nämnda intendenturförråds

verkstadsavdelning Hans Andersson Hemberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hemberg, som är född den

10 juli 1858 och sålunda över 72 år gammal, alltsedan den 16 september

1893 är anställd såsom verkmästare och föreståndare vid förenämnda intendenturförråds

sadelmakeriverkstad; att han under de senare åren vid

intendenturförrådet uppburit en avlöning, som — med inräknande av

dyrtidstillägg och värdet av honom tillförsäkrad förmån av fri bostad

— uppgått till i medeltal omkring 8,100 kronor för år; att han på ett

utomordentligt förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden; samt att han

torde komma att lämna sin anställning med utgången av september månad

1931.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i förenämnda yttrande anfört, att på grund av Hembergs

långa och synnerligen väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ett

årligt understöd av statsmedel borde tillerkännas honom, att till honom

utgå efter hans avgång från innehavande befattning vid intendenturförrådet.

Beträffande frågan örn storleken av nämnda understöd bordo vid detsammas

beräknande särskilt avseende fästas vid do synnerligen stora personliga

insatser, Hemberg under sin långa tjänstetid gjort till statens

gagn. Sålunda hade Hemberg, enligt vad förrådsehefen i sin förut be
-

Ang. pension

åt verkmästaren

H. Alson

Hemberg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr. 50.

rörda skrivelse uppgivit, genom sin tekniska skicklighet, genom utnyttjande

av arbetsmaterialet till det yttersta och genom av honom i förbilligande

syfte framförda förslag till modelländringar bidragit till att

avsevärda penningsummor sparats åt statsverket. Dessa av förrådschefen

angående Hembergs verksamhet vid intendenturförrådet lämnade

uppgifter, vilka av departementet till alla delar kunde vitsordas, vittnade

örn ett sällsport nit och intresse för arbetet. På grund härav och med

hänsyn till Hembergs långvariga anställning såsom verkmästare i statens

tjänst, omfattande vid avskedet en tid av mera än 38 år, ansåge

departementet sig böra föreslå, att grundbeloppet för pension åt honom

bestämdes till 3,600 kronor för år. De förhöjningar, som med tillämpning

av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser

örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst in. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension, utgjorde:

förhöjning I 476 kronor och förhöjning II 203 kronor 80 öre eller

tillhopa 679 kronor 80 öre. Pensionen skulle alltså uppgå till (3,600 -f679:80=)

4,279 kronor 80 öre, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart

med 12, borde avjämnas nedåt till 4,272 kronor i enlighet med föreskriften

i § 5 av nämnda kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Hemberg,

finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades

från sin anställning vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 4,272 kronor.

Statskontoret, som den 22 november 1930 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet, har därvid anfört, att goda skäl syntes föreligga att utverka

pension åt Hemberg, när han över 72 år gammal och efter 38 års väl

vitsordad verksamhet såsom föreståndare för sadelmakeriverkstaden vid

arméns intendenturförråd i Stockholm nödgades lämna sin anställning.

Vad pensionsbeloppet beträffade, ville statskontoret emellertid erinra, att

det belopp, som plägade tilldelas verkmästare eller mästare vid regementsverkstad,

högst utgjorde 1,452 kronor, såsom exempelvis framginge

av 1928 års riksdags beslut i anledning av de i Kungl. Maj:ts proposition

nr 57, punkterna 1 och 2, framlagda förslagen örn pensioner åt

snickarmästaren .T. Jansson Mellqvist och skrädderiföreståndaren P. Ek;

att i undantagsfall, då alldeles särskilda omständigheter förelegat av

ungefär enahanda beskaffenhet som de, vilka i förevarande ärende åberopats,

ett högre pensionsbelopp beviljats även åt lägre anställningshavare

än verkmästare och mästare, såsom framginge av 1930 års riksdags

beslut örn pension å 2,508 kronor åt förmannen vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori L. A. Håkansson (Kungl. Majlis prop. nr 166,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 0

punkt 1); att verkmästare å månadslönarstat vid marmén plägade erhålla

sådan tilläggspension, att pensionsförmånen i dess helhet uppginge

till 2,544 kronor (Kungl. Maj:ts prop. nr 124: 1928 örn tilläggspensioner

åt laboratorieföreståndaren L. Karlsson och arbetsföreståndaren

G. E. Andersson); samt att enligt kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen pensionsförmånen för verkmästare

och med dem jämställda löntagare utgjorde 2,544 kronor. Med

hänsyn härtill måste statskontoret visserligen finna det av mtendentsdepartementet

för Hemberg föreslagna pensionsbeloppet, 4,272 kronor,

alldeles för högt tilltaget, men statskontoret ville dock medgiva, att omständigheterna

i detta fall skäligen borde föranleda till beviljande av ett

avsevärt högre pensionsbelopp än det för en verkmästare i regeln förekommande.

På grund av vad sålunda anförts bar statskontoret för sin del ifrågasatt

ett pensionsbelopp av 3,000 kronor för år. Mot vad intendentsdepartementet

i övrigt föreslagit har statskontoret ej haft något att erinia.

Lika med ämbetsverken anser jag goda skäl tala för att Hemberg vid

sin avgång ur tjänst erhåller pension av statsmedel.

Vad pensionsbeloppet angår, finner jag omständigheterna i föreliggande

fall vara av den art, att pensionsförmånen bör utgå med högre belopp

än som plägat tillämpas beträffande verkmästare och med dem jämställda

löntagare. Att, på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement ifrågasatt,

pensionsförmånen skulle utgå med så högt belopp som 4,272 kronor

kan jag dock icke tillstyrka. Jag vill för min del förorda, att pensionen

i enlighet med statskontorets förslag bestämmes till 3,000 kronor.

På grund av det sålunda anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att verkmästaren och föreståndaren vid arméns intendenturförråds

ver kstadsavdelning i Stockholm

Hans Andersson Hemberg må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning

vid intendenturförrådet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 3,000 kronor.

Depat tenant achefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunni. Maj:ts proposition Nr 50.

3:o.

Äng.

pensioner åt

snickaren

C. O. Svensson

och magasinsarbetarenC.

A.

A. Johansson.

Uti en till arméförvaltningens intendentsdepartement den 18 juli 1930

ingiven skrivelse har chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm

gjort framställning örn beredande av pensioner åt snickaren vid nämnda

förråds förrådsavdelning Carl Gustaf Svensson och magasinsarbetaren

vid intendenturförrådet Carl Anders Albert Johansson.

Av handlingarna i ämnet inhämtas, att Svensson, som är född den 9

augusti 1860 och alltså uppnått en ålder av över 70 år, varit anställd

vid arméns intendenturförråd i Stockholm sedan den 26 november 1900

eller sålunda en tid av omkring 30 år; att han dessförinnan varit stamanställd

vid Svea livgarde under en tid av 20 år; att han alltsedan år

1921 eller under en tid av omkring 10 år handhaft skötseln av uppbörden

utav förrådsavdelningens å Fredrikshov belägna materialie- och läderförråd;

att hans avlöning under de senare åren uppgått till i medeltal

omkring 2,650 kronor för år, dyrtidstillägg frånräkna!; att han sedan

flera år tillbaka uppbär från Vadstena krigsmanshuskassa underhåll med

200 kronor, korpralstillägg med 60 kronor och dyrtidstillägg därå med

150 kronor, samt från invalidhusfonden gratifikation med 15 kronor och

svärdsmedaljpension med 15 kronor, allt för år räknat; samt att han

städse fullgjort sina åligganden på ett plikttroget och mycket förtjänstfullt

sätt samt alltid fört en hedrande vandel.

Beträffande frågan örn pension åt magasinsarbetaren Johansson inhämtas

av handlingarna, att han, som är född den 3 oktober 1860 och

alltså över 70 år gammal, varit anställd vid arméns intendenturförråd

i Stockholm sedan den 25 augusti 1908 eller sålunda under en tid av omkring

22 år; att han dessförinnan haft fast anställning vid Svea livgarde

i 6 år; att han under de senare åren uppburit avlöning med

omkring 2.400 kronor för år, dyrtidstillägg frånräkna^ samt att han

städse varit synnerligen plikttrogen i sitt arbete och alltid fört en hedrande

vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september

1930 anfört, att departementet i betraktande av Svenssons och Johanssons

väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att de komme i åtnjutande av något

understöd från statens sida för sin återstående levnad.

I fråga örn storleken av understödet till Svensson har departementet

framhållit, att den av Svensson enligt uppgift från intendenturförrådet

sedan år 1921 vid förrådet utövade verksamhet syntes kunna jämställas

med det arbete, som plägade utföras av förman, ävensom erinrat därom,

att Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare åren i allmänhet plägat

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

bevilja pensioner å 800 ä 1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare,

vilka intagit förmans ställning. På grund härav har departementet

ansett, att pensionen till Svensson skäligen borde bestämmas till

ett belopp av 900 kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg

å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni

1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning

av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser

örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och

pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 190 kronor och förhöjning II <5

kronor eller tillhopa 265 kronor. Pensionen, avpassad så att den kunde

betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (900 +180 + 265 = )

1,345 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde

avjämnas nedåt till 1,344 kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av

sistnämnda kungörelse. Uti detta pensionsbelopp syntes emellertid böra

inräknas det Svensson från Vadstena krigsmanskuskassa tillkommande

årliga underhåll och korpralstillägg jämte därå belöpande dyrtidstillägg,

tillhopa 410 kronor, så att pensionen tillika med nämnda underhåll m. m.

bomme att uppgå till lier örda belopp, 1,344 kronor.

Beträffande storleken av understödet till Johansson borde enligt departementets

mening man vid dess beräknande utgå ifrån, att han, med

hänsyn till att hans anställningstid vid intendenturförrådet uppginge

till omkring 22 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av

440 kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg å

180 kronor för år, som omförmäldes i förenämnda kungörelse den 15 juni

1922 (nr 360). De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) belöpte å ifrågavarande pension och

pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 130 kronor och förhöjning II 100

kronor eller tillhopa 230 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde

betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (440 + 180 + 230 =)

850 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas

nedåt till 840 kronor i enlighet med föreskrift i § o av sistnämnda

kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts bar arméförvaltningens intendentsdepartement

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Svensson och Johansson finge från och med månaden näst efter

den, varunder de entledigades från sina anställningar vid förrådet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga

pensioner, den förre med så stort belopp, att detsamma, tillika med vad

av honom åtnjötes från Vadstena krigsmansliuskassa, bomme att uppgå

till sammaulagt 1.344 kronor samt den senare med ett belopp av 840 kro
-

nor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. May.ts proposition Nr 50.

Statskontoret, som den 4 oktober 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att av handlingarna i ärendet framginge att beträffande

såväl Svensson som Johansson sådana omständigheter förelåge, som plägade

utgöra förutsättningar för utverkande av pension av statsmedel.

Ehuru icke heller någon erinran syntes kunna göras mot förslaget att

i pensionshänseende räkna den förre till förmansgruppen, och oaktat han

kunde räkna en ovanligt lång tid i statens tjänst, förefölle dock det föreslagna

pensionsbeloppet, 1,344 kronor, att vara väl högt. Bland i statens

tjänst anställda arbetare vore det allenast verkstadsföreståndare,

såsom snickarmästare, skomakarmästare och skräddarmästare, som plägade

erhålla pensioner å 1,300 å 1,400 kronor, medan däremot pensionen

åt förman vid verkstad eller förråd hittills bestämts till högst 1,260 kronor.

Statskontoret holle före, att pensionen åt Svensson borde begränsas

till sistnämnda belopp med avdrag av vad som tillkomme honom i gratial

från Vadstena krigsmanshuskassa, på sätt som skett i föregående liknande

fall (Kungl. Majlis prop. nr 138:1928, punkt 12).

Mot förslaget i fråga örn pension å 840 kronor åt Johansson har statskontoret

ej haft något att erinra.

Lika med myndigheterna finner jag vara med rättvisa och billighet

förenligt, att Svensson och Johansson må vid sin avgång ur tjänsten tilldelas

årliga pensioner av statsmedel. Vad pensionsbeloppen beträffar,

ansluter jag mig till myndigheternas sammanstämmande förslag i vad

de avse pension åt Johansson med 840 kronor för år räknat. Beträffande

frågan örn pension åt Svensson anser jag mig böra stanna för statskontorets

förslag härutinnan.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att snickaren vid arméns intendenturförråds förrådsav

delning i Stockholm Carl Gustaf Svensson och magasinsarbetaren

vid intendenturförrådet Carl Anders Alliert

Johansson må från och med månaden näst efter

den, varunder de entledigas från sina anställningar,

tinder återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga pensioner, den förre med så stort

belopp, att detsamma, tillika med vad av honom åtnjutes

från Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till

sammanlagt 1,260 kronor, samt den senare med ett belopp

av 840 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

4:o.

Uti en tili Kungl. Majit ställd skrivelse den 8 september 1930 har chefen

för Östra arméfördelningen gjort framställning örn beredande av

pension åt skogvaktaren å Järvafältet Emil Hjalmar Rudolf Karlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den

20 december 1876, alltsedan den 2 juni 1906 varit anställd såsom skogvaktare

å Järvafältet; att han alltså den 1 juli 1931, då arméfördelningschefen

har för avsikt att bevilja honom avsked, kommer att kunna åberopa

en anställningstid i statens tjänst av omkring 25 år; att hans avlöning

såsom skogvaktare å Järvafältet under de senaste fem budgetåren uppgått

till i medeltal omkring 2,800 kronor för år jämte fri bostad; att han

enligt läkarintyg lider av förlamning i vänster ben, på grund varav

han är oförmögen att fullgöra sin tjänst som skogvaktare; att förlamningen

enligt nämnda läkares åsikt med största sannolikhet uppkommit

som följd av hans arbete; samt att Karlsson med nit och intresse och

till full belåtenhet skött de åligganden, som tillkommit honom i egenskap

av skogvaktare å Järvafältet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens

fortifikations- och civila departement i skrivelse till Kungl. Majit den 4

november 1930 anfört, bland annat, att med hänsyn till att Karlsson endast

vore omkring 54 år gammal, det syntes departementen tveksamt,

huruvida någon pension av statsmedel borde tillkomma honom. Då

emellertid Karlsson lede av sjukdom, som gjorde honom oförmögen att

fullgöra den tjänst såsom skogvaktare, han för närvarande innehade, och

Karlssons sjukdom enligt vederbörande läkares uttalande med största

sannolikhet uppkommit som följd av hans ai-bete, ansåge departementen,

i betraktande jämväl av hans 25-åriga, väl vitsordade verksamhet i statens

tjänst, det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att

han vid avgång ur tjänst erhölle något årligt understöd av statsmedel

för sin återstående levnad.

Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, ville departementen erinra

därom, att arbetare vid försvarsväsendet, vilka icke intoge förmäns

ställning och kunnat räkna 25 tjänsteår, av riksdagen brukat tilldelas

pensioner örn 900 kronor för år. Härav skulle det kunna synas, som

Karlssons pension borde fastställas till detta belopp. Emellertid hade

Karlssons avlöning under de senaste åren uppgått till över 3,000 kronor

för år eller fullt ut lika mycket, som i årsavlöning plägat tillkomma vid

truppförband anställd verkstadsföreståndare. Med hänsyn härtill ansåge

departementen, att Karlssons pension bordo bestämmas till minst

det belopp, som i pension brukade tillerkännas vid regementsverkstäder

anställda förmän med samma antal tjänsteår som Karlsson. Dylika för
-

Äng. pension

åt skogvaktaren

å Järvafältet

E. E.

R. Karlsson,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Äng.

pension åt

maskinisten

E. T. Ödmark.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

män hade under senare år efter erhållit avsked tilldelats reglerad pension

om 1,224 kronor för år (Kungl. Marits prop. nr 57:1928, punkt 4,

och K. skr. nr 352:1928, punkt 12). Karlsson tillkommande pension

syntes alltså höra bestämmas till nämnda belopp och pensionen borde i

enlighet med hittills tillämpad praxis utgå från och med månaden näst

efter den, då Karlsson beviljats avsked.

På grund av vad sålunda anförts hava departementen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Karlsson finge från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigats från sin anställning

å Järvafältet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Statskontoret, som den 18 november 1930 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att, enär Karlsson på grund av sjukdom, som han med

största sannolikhet ådragit sig såsom följd av sin tjänst, inom kort tid

nödgades lämna sin anställning efter 25-årigt, väl vitsordat arbete för

statens räkning, någon pension av statsmedel syntes böra beredas honom.

Vad i sådant avseende föreslagits av arméförvaltningens fortifikations-

och civila departement hade icke givit statskontoret anledning

till erinran. Statskontoret anslöte sig alltså till de nämnda departementens

hemställan.

Med hänsyn till Karlssons anställningstid och då den sjukdom, varav

han lider, sannolikt uppkommit till följd av hans arbete, har jag ansett

mig böra tillstyrka, att Karlsson beredes pension av statsmedel under

sin återstående levnad. Jag ansluter mig, vad pensionsbeloppet beträffar,

till vad myndigheterna härutinnan föreslagit och hemställer alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skogvaktaren å Järvafältet Emil Hjalmar Rudolf

Karlsson må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning

därstädes, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224

kronor.

5:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 26 september

1930 har arbetsofficer en vid ammunitionsfabrikens avdelning å

Karlsborg hemställt örn utverkande av pension för maskinisten därstädes

Erik Teodor Ödmark.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ödmark, som är född den 15

september 1864, varit anställd såsom maskinist vid Karlsborgs fästningsbyggnad

under tiden 17 september 1895—19 februari 1898 och vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg dels från och med den 21 februari

1898 till den 6 december 1917, dels ock sedan den 1 maj 1923, eller vid hans

till den 30 juni 1931 beräknade avgång i sammanlagt mer än 30 år; att

maskinisttjänsten krävde en person med bättre kroppskrafter än Ödmark

hade; samt att hans arbetsförtjänst vid ammunitionsfabriken uppginge

till 3,750 kronor för år, dyrtidstillägg icke inräknat.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1930

anfört, att departementet med hänsyn till föreliggande omständigheter

ansåge det billigt, att Ödmark genom pension bereddes någon hjälp till

sitt livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga örn storleken av

den ifrågasatta pensionen funne sig departementet, med hänsyn till vad i

ärendet förekommit och till de belopp riksdagen senast beviljat likställda

arbetare, böra föreslå ett årligt belopp av 1,224 kronor.

Artilleridepartementet Ilar sålunda hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Ödmark en

årlig pension av 1,224 kronor att utgå från och med månaden näst efter

den, då han av gin ge från sin anställning vid fabriken.

Statskontoret, som den 14 november 1930 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, bär därvid anfört, att det icke syntes vara något att erinra mot

förslaget att bereda Ödmark pension av statsmedel, när han inom kort vid

framskriden ålder och efter omkring 30 års arbete i statens tjänst komme

att entledigas från sin anställning. Vid armén anställda maskinister

plägade i pensionsavseende jämställas med arbetsledande förmän, såsom

exempelvis framginge av kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen, enligt vilken kungörelse maskinist hänfördes

till grupp II bland där ifrågavarande anställningshavare och

alltså likställdes med förman, verkstadsföreståndare m. fl., som kunde

i förtidspension — inberäknat fast tillägg (s. k. förhöjning I) — bekomma

högst 1,260 kronor. På grund härav och med erinran om 1930 års riksdags

beslut örn pension å nämnda belopp åt maskinisten vid arméns varmbadinrättning

i Karlsborg A. Björk, som, enligt vad av Kungl. Maj:ts proposition

nr 166, punkt 2, framginge, kunde räkna 41 år i statens tjänst,

syntes det för Ödmark av artilleridepartementet föreslagna pensionsbeloppet,

1,224 kronor, skäligt. Statskontoret anslöte sig därför till departementets

hemställan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Äng.

pension åt

skrädderiarbetaren

K. L. Enstrom.

12 Kungl. Martts proposition Nr 50.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Ödmark bör tillerkänna*

pension av statsmedel. Då jag även biträder myndigheternas förslag i

fråga örn pensionsbeloppets storlek, får jag alltså hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten vid ammunitionsfabrikens avdelning

å Karlsborg Erik Teodor Ödmark må från och med

månaden näst efter den, varunder han avgår från sin

anställning vid fabriken, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstafen uppbära en årlig

pension å 1,224 kronor.

6:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 21 oktober 1930 har chefen

för Svea ingenjörkår gjort framställning rörande beredande av pension

åt skrädderiföreståndaren vid nämnda kårs kustingenjörkompanis intendenturverkstäder

Karl Leonard Enström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Enström, som är född den

14 september 1859, år 1879 för en tid av fyra år antagits till pontonier

vid pontonier-bataljonen; att han under tiden från och med den 1 mars

1883 till och med den 3 april 1888 arbetat såsom skräddare hos skräddarmästaren

vid nämnda pontonierbataljon; att han under en tid av omkring

två månader år 1898 utfört skrädderiarbete vid Norrlands trängbataljon;

att han från och med år 1900 till och med år 1914 dels arbetat å Svea

livgardes skrädderiverkstad dels ock såsom entreprenör tillverkat uniformer

för sistnämnda regementes räkning; att han alltsedan april månad

1908 varit anställd för skrädderiarbetes utförande vid Svea ingenjörkårs

kustingenjörkompanis intendenturverkstäder, från vilken anställning han

på grund av ålderdomssvaghet anhållit örn avsked; att han under de senare

åren vid kåren uppburit en avlöning, som -- frånsett dyrtidstillägg —

uppgått till omkring 2,875 kronor för år; samt att han utfört sitt arbete

på ett förtjänstfullt sätt och städse ådagalagt ett gott uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Majit den 28 oktober 1930

anfört, att i betraktande av Enströms långvariga och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst departementet funne det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att han kom me i åtnjutande av något

understöd från statens sida för sin återstående levnad.

Beträffande frågan örn storleken av det understöd, som borde tillerkännas

Enström, ansåge departementet, att vid detsammas beräknande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majcts proposition Nr 50.

13

hänsyn knappast kunde tagas till det förhållande, att Enström uti handlingarna

uppgåves vara föreståndare, enär Enström, enligt vad från

Svea ingenjörkår under hand meddelats, haft endast en arbetare sig

underställd, utan Enström syntes vid bestämmandet av understödets

storlek böra betraktas såsom arbetare, vilken icke intagit förmans ställning.

Med beaktande härav borde man vid understödets beräknande utgå

ifrån, att Enström, på grund av att han under en tid av omkring 36 år

såsom skräddare arbetat i statens tjänst, skulle hava i oreglerad pension

erhållit ett belopp av 700 kronor för år. Till detta belopp borde läggas

det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som

med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)

med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension

och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 164 kronor och förhöjning II

75 kronor eller tillhopa 239 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde

betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (700 +180 + 239 =)

1,119 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde

avjämnas nedåt till 1,116 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda

kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Enström

finge från och med månaden näst efter den, varunder han avginge från

sin anställning vid kåren, linder sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.

Statskontoret, som den 12 november 1930 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att goda skäl syntes föreligga för beredande

av någon pension av statsmedel åt Enström, när han efter sammanlagt

39 års arbete för statens räkning entledigades från sin anställning. I

kårchefens framställning kallades Enström för skrädderiföreståndare,

men med hänsyn till vad arméförvaltningens intendentsdepartement upplyst

rörande Enströms anställning, syntes han knappast kunna hänföras

ens till gruppen arbetsledande förmän. Även örn Enström alltså måste

räknas till gruppen yrkesutbildade arbetare, syntes emellertid det av

departementet föreslagna pensionsbeloppet, 1,116 kronor, snarare vara väl

lågt än för högt tilltaget. Arbetare med ungefär samma tjänsteålder som

Enström hade — såsom framginge exempelvis av riksdagens beslut i anledning

av Kungl. Majlis framställningar i propositionen nr 153:1927.

punkterna 6 och 9, samt propositionen nr 137:1929, punkten 1 — i allmänhet

bekommit pension å 1,152 kronor. Statskontoret, som i övrigt icke

hade något att erinra mot vad departementet hemställt, ville därför ifrå
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Departementschefen.

gasätta, huruvida icke även Enström borde erhålla samma pensionsbelopp.

Liksom myndigheterna anser även jag, att Enström bör beredas pension

av statsmedel samt att vid pensionens bestämmande Enström torde böra

betraktas såsom arbetare, vilken icke intagit förmans ställning. I anslutning

till statskontorets förslag torde pensionsbeloppet böra bestämmas

till 1,152 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Svea ingenjörkårs kustingenjörkompanis

intendenturverkstäder Karl Leonard

Enström må från och med månaden näst efter

den, varunder kan avgår från sin anställning vid kåren,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

Äng. pension

it förre

maskinisten

C. E. Larsson.

7:0.

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikations- och civila departement

den 10 juni 1929 hemställde chefen för västra arméfördelningen — under

förmälan att, sedan avvecklingsarbetet vid förutvarande Västgöta regemente

slutförts, maskinisten vid regementet Carl Erik Larsson avskedats

från sin anställning den 30 juni 1928 — att Larsson måtte tilldelas avskedsersättning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926

(nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen.

I skrivelse till fortifikationsdepartementet den 11 oktober 1929 föreslog

sedermera arméfördelningschefen, att avskedsersättningen måtte bestämmas

till 6,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Larsson, som är

född den 3 februari 1889, efter omkring 2 år 9 månaders anställning såsom

maskinarbetare vid ammunitionsfabriken å Karlsborg varit anställd

vid flottans sjömanskår under tiden den 15 januari 1907—den 31 december

1918 och vidare i underofficersbeställning vid flottan till den 12 februari

1919; att ban i omedelbar anslutning härtill innehaft anställning

såsom maskinist vid ammunitionsfabriken till den 1 april 1922 och i oavbruten

följd därefter vid Västgöta regementes kasernetablissemang till

den 1 januari 1928, då regementet indrogs; att ban vid regementets avvecklingsorganisation

och vidare vid byggnadsstyrelsens övertagande av

kasernetablissemanget erhållit tillfällig anställning med fortsatt uppdrag

att vara maskinist vid etablissemanget för att sedermera vinna i utsikt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

15

ställd fast maskinistanställning i medicinalstyrelsens tjänst; att med hänsyn

härtill framställning örn beredande av avskedsersättning åt Larsson

icke gjorts i samband med hans entledigande från nämnda regemente;

att sjukdom (lungtuberkulos) mellankommit, som, enligt företedda läkarintyg,

alltsedan juni 1929 gjort honom fullständigt oförmögen till arbete

och, då arbetsoförmågan sannolikt komme att bestå, utestängt honom från

vidare maskinistanställning; att Larsson är medellös; samt att han har

hustru och ett minderårigt barn att försörja.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet anförde arméförvaltningens

fortifikations- och civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 11 december 1929, att, enär Larssons dåvarande arbetslöshet vore beroende

av sjukdom och icke direkt en följd av genomförandet av 1925

års härordningsbeslut, departementen ansåge sig icke kunna själva avgöra

ifrågavarande ärende.

Med hänsyn emellertid till Larssons långa och väl vitsordade tjänstgöring

vid försvarsväsendet finge departementen på det varmaste tillstyrka

arméfördelningschefens framställning.

Sedan statskontoret anbefallts avgiva utlåtande i ärendet, anförde statskontoret

i yttrande den 9 januari 1930, att, då arméförvaltningen ansett

sig icke kunna avgöra frågan örn avskedsersättning åt Larsson, sagda

spörsmål icke kunde lösas på annat sätt än genom framställning i ämnet

till riksdagen. Mot beloppet av den föreslagna avskedsersättningen, 6,800

kronor, fann statskontoret icke anledning till erinran.

Genom remiss den 20 februari 1930 anbefallde Kungl. Majit sedermera

arméförvaltningens fortifikations- och civila departement att avgiva erforderlig

utredning för beredande av pension åt Larsson.

Med anledning härav avgåvo departementen den 4 mars 1930 förnyat

utlåtande och anförde därvid, att, med hänsyn till den omständigheten

att Larsson endast uppnått 41 års ålder, det syntes departementen i någon

mån tveksamt, huruvida åt honom borde utverkas någon pension av statsmedel.

Emellertid finge departementen erinra därom, att riksdagen i

skrivelse den 1 juni 1928, nr 352, punkt 37, beviljat årligt understöd åt förra

sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder Hildur

Kristina Emelie Sjögren, trots att hon vid tiden för pensionens beviljande

icke var mer än omkring 39 år gammal. Hildur Sjögren hade, såsom

fallet vore med Larsson, nödgats avgå från sin anställning vid försvarsväsendet

på grund av sjukdom. Vidare hade vederbörande läkare förklarat

— såsom jämväl fallet vöre beträffande Larsson — sjukdomen vara

av sådan beskaffenhet, att den sjuke finge anses vara sannolikt för all

framtid fullständigt oförmögen till arbete. Vid sådant förhållande och

då Larsson under den tid av omkring 25 år, han varit anställd i statens

tjänst, fullgjort sina åligganden på ett synnerligen mönstergillt sätt, funne

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

departementen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att

åt Larsson bereddes något årligt understöd av statsmedel för hans återstående

levnad.

Vad anginge beloppet av det årliga understöd, som sålunda syntes böra

tillkomma Larsson, ansåge departementen för sin del, att detsamma borde

bestämmas i enlighet med de grunder, som av de senare årens riksdagar

följts vid beviljandet av pensioner åt vid armén anställda arbetare, vilka

intagit förmans eller verkstadsföreståndares ställning. Att maskinister

vid truppförband borde hänföras till denna grupp av arbetare framginge

av den i 3 § i förenämnda kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10) införda

gruppindelning av i kungörelsen avsedd personal. Arbetare, vilka intagit

dylik ställning, hade fått sig tilldelade pensioner, som uppgått till 700

å 1,000 kronor för år, beroende på tjänstetidens längd och andra omständigheter.

Till ifrågavarande belopp hade i enlighet med kungörelserna

örn pensionstillägg och ny pension kommit de genom dessa kungörelser

bestämda särskilda förmåner, varigenom totala pensionsbeloppet av sådana

pensioner numera utgjorde 1,116 å 1,452 kronor. Med hänsyn till Larssons

levnadsålder ansåge departementen, att hans pension borde bestämmas

i anslutning till det lägsta av nämnda pensionsbelopp eller till 1,116

kronor d. v. s. något mindre än vad som skulle i förtidspension hava

tillkommit Larsson, därest han vid avgången ur tjänst uppnått 50 års

ålder och nämnda kungörelse den 15 januari 1926 i övrigt varit å honom

tillämplig. Enligt nämnda kungörelse utgjorde förtidspensionen för en

arbetare med fulla 24 anställningsår och tillhörig grupp II 1,128 kronor

(780 + 180 + 175 = 1,135 kronor eller efter avrundning 1,128 kronor). Larsson

tillkommande pension syntes böra utgå från och med den 1 januari

1930.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementen, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Larsson finge från och

med den 1 januari 1930 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.

Sedan Kungl. Majit anbefallt statskontoret att med anledning av vad

i ärendet ytterligare förekommit avgiva förnyat yttrande i detsamma, uttalade

statskontoret i utlåtande den 11 mars 1930, att statskontoret anslöte

sig till det av arméförvaltningen i dess utlåtande framställda förslaget.

Genom beslut den 11 april 1930 har Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande

ömmande omständigheter medgivit, att till Larsson finge utbetalas

en gratifikation av 1,000 kronor från lantförsvarets anslag till extra

utgifter. Kungl. Majit förklarade sig därvid framdeles vilja taga under

omprövning frågan om beredande av pension åt Larsson.

Med överlämnande av en utav Larsson gjord och till arméförvaltningens

fortifikationsdepartement av chefen för västra arméfördelningen in
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition Nr 50.

sänd ansökning rörande pension liava nu arméförvältning ens forti} ikationsoch

civila departement under hänvisning dels till departementens förut

berörda utlåtande den 4 mars 1930 angående beredande av pension åt

Larsson, dels till Kungl. Majits omförmälda beslut den 11 april 1930

angående gratifikation åt densamme, samt dels slutligen till ett den 23

juni 1930 utfärdat, handlingarna bifogat läkarintyg, utvisande att Larsson

vore för all framtid fullständigt arbetsoförmögen, hemställt, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Larsson finge från och med den 1

januari 1931 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,116 kronor, eller samma belopp, som i departementens

förenämnda utlåtande föreslagits.

Statskontoret, som den 17 september 1930 ånyo avgivit utlåtande i ärendet,

bar därvid, under åberopande av sitt utlåtande den 11 mars 1930, därk

som nämnts, statskontoret tillstyrkt arméförvaltningens förslag örn utverkande

åt Larsson av pension till ett belopp av 1,116 kronor årligen, framhållit,

att från ämbetsverkets sida icke vore i annat avseende något att

erinra mot arméförvaltningens nu förevarande förslag, än försåvitt däri

föreslagits, att pensionen skulle utgå först från och med den 1 januari

1931. Enligt vad i ärendet tidigare blivit styrkt och Larsson erinrat,

bade ban icke sedan juni 1929 åtnjutit någon avlöning. Vid sådant förhållande

syntes det billigt, att pensionen finge utgå från och med den 1

juli 1929, med skyldighet dock för Larsson att med förfallande pensionsbelopp

återgälda den gratifikation å 1,000 kronor, som tilldelats honom

enligt Kungl. Majits beslut den 11 april 1930.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag mig i likhet med departement

myndigheterna böra tillstyrka, att Larsson beredes pension av statsmedel. chefen.

Emot storleken av det föreslagna beloppet — 1,116 kronor för år — bar jag

icke funnit skäl till erinran. Då, enligt vad i ärendet blivit upplyst, Larsson

icke åtnjutit någon avlöning sedan juni månad 1929, torde pensionen,

på sätt statskontoret förordat, böra utgå från och med den 1 juli sagda år,

dock med skyldighet för Larsson att återbära den honom tilldelade gratifikationen

av 1,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre maskinisten vid förutvarande Västgöta regemente

Carl Erik Larsson må från och med den 1

juli 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,116 kronor;

dock med skyldighet för Larsson att till stats
-

Bihang lill riksdagens protokoll Will. 1 sond H hafi. t Sr 50)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Äng.

pension åt

skrädderiarbetaren

0. Antonsson

Lindquist.

Kungl. Majlis proposition Nr 50.

verket återbetala det belopp av 1,000 kronor, som

genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1930 tillerkänts

honom.

8:o.

Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

insänd skrivelse den 2 september 1930 bar chefen för Kronobergs

regementes detachement i Karlskrona gjort framställning örn beredande

av pension åt skrädderiarbetaren vid nämnda detachements intendenturverkstäder

Otto Antonsson Lindquist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindquist, som är född den 3

januari 1864, varit anställd såsom verkstadsarbetare vid flottans beklädnadsverkstad

under tiderna den 17 maj—30 juli 1893 och den 15 september

1893—30 juni 1895 samt vid Karlskrona kustartilleriregemente under

tiden den 3 januari 1902—31 juli 1915 och vid Karlskrona grenadjärregemente

under tiden den 1 augusti 1915—31 december 1927; att han alltsedan

den 1 januari 1928 innehaft anställning såsom skrädderiarbetare vid

Kronobergs regementes detachements i Karlskrona intendentur verkstäder,

vilken senare anställning han fortfarande innehar; att hans arbetsförmåga,

enligt vad läkarintyg utvisar, är på grund av sjukdom nedsatt med

mer än hälften av den normala; att han städse fullgjort sitt arbete på

ett i alla avseenden förtjänstfullt sätt och alltid iakttagit ett oklanderligt

uppförande; samt att han under de senare aren av statsverket uppburit

en avlöning, som i medeltal uppgått till omkring 2,400 kronor

för år.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Majit den 30 september 1930

anfört, bland annat, att i betraktande av Lindquists väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst departementet funne det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att han bomme i åtnjutande av något understöd

från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade

storleken av dylikt understöd, borde man vid dess beräknande utgå ifrån,

att Lindquist, med hänsyn till att hans anställningstid i statens tjänst

uppginge till närmare 31 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett

belopp av 600 kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg

å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni

1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning

av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser

örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 19

tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,

utgjorde: förhöjning I 151 kronor och förhöjning II 75 kronor

eller tillhopa 226 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas

såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (600 + 180 + 226 =) 1,006

kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas

nedåt till 996 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda

kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet

hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Lindquist finge från och med månaden näst efter den, varunder han avginge

från sin anställning vid detachementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Statskontoret, som den 20 oktober 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att med hänsyn till Lindquists långvariga och väl vitsordade

arbete i statens tjänst goda skäl finge anses föreligga för beredande

av pension av statsmedel, när han vid framskriden ålder nödgades

lämna sin anställning. Då statskontoret icke funne anledning till erinran

mot vad av arméförvaltningens intendentsdepartement i ärendet

föreslagits, ville statskontoret tillstyrka vidtagande av åtgärd i enlighet

med departementets hemställan.

Då jag icke har något att erinra mot myndigheternas förevarande förslag,

får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Kronobergs regementes

detachements i Karlskrona intendenturverkstäder Otto

Antonsson Lindquist må från och med månaden näst

efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 996 kronor.

9 :o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 6

februari 1930 har platsbefälhavaren i Karlsborg gjort framställning örn

beredande av årlig pension åt arbetaren vid fastighetsförvaltningen därstädes,

grus- och vägvakten Gustaf Adolf Grahn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Grahn, som är född den 6

september 1865, varit anställd dels vid förutvarande fästningsbyggnaden

och nuvarande fastighetsförvaltningen i Karlsborg under tillhopa 29 år

8 månader dels ock såsom bergsprängare vid statens vattenfallsverks

byggnadsarbeten i Trollhättan under tillhopa 4 år 11 månader eller sam
-

Departements
chefen.

Äng.

pension åt

arbetaren

G. A. Grahn.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. May.ts ''proposition Kr 50.

manlagt 34 år 7 månader; att hail vid företagen läkarundersökning befunnits,

på grund av dels reumatiska besvär dels ock genom ålder nedsatta

kroppskrafter, oförmögen att vidare fullgöra det med hans anställning

vid fastighetsförvaltningen förenade arbete samt för framtiden oförmögen

att med arbete försörja sig; att han ej äger andra tillgångar än

bostadsförmån i egen stuga å ofri grund; att han har att försörja hustru,

vilken är helt beroende av hans ekonomiska förhållanden; samt att hans

avlöningsförmåner under de sistförflutna fem åren, fransett dyrtidstilllägg,

i medeltal utgjort 2,110 kronor.

I ansökningen har platsbefälhavaren meddelat, att Grahn arbetat hos

entreprenör vid arbeten å Södra Vahergsfortet i Karlsborg under 2 år

samt att Grahn uppgivit, men ej kunnat styrka, att kan under åren 1S75-- 1876 varit anställd vid fästningsbyggnadens tegelbruk och år 1889 vid

jordschakt i den s. k. »Våta graven» å Karlsborg.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

fortifikationsdeparternellf i skrivelse den 8 mars 1930 anfört, att fortifikationsdepartementet

ansåge det arbete, som Grahn under sistnämnda

anställningar kunde hava utfört, icke böra räknas honom till godo.

Med anledning av vad i ärendet upplysts ansåge fortifikationsdepartementet

billigt, att Grahn genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehället

under återstående livstid, och departementet funne med hänsyn

till Grahns tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter sig

böra föreslå, att pensionen bestämdes till 792 kronor örn året.

Fortifikationsdepartementet har således hemställt, att Kungl. Maj.t

måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Grahn

under hans återstående livstid en årlig pension av 792 kronor, att utgå

från och med den 1 juli 1930.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 18 mars 1930, har

därvid anfört, att goda skäl syntes i förevarande fall föreligga för beredande

av pension av statsmedel. Mot vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement

föreslagit hade statskontoret icke i annat avseende något

att erinra än för så vitt anginge pensionsbeloppet. Med den levnadsålder

och tjänstetid, som Grahn innehade, skulle pensionsförmånen för

honom, därest han, i stället för att vid avgången ur statstjänst hava innehaft

anställning vid Karlsborgs fastighetsförvaltning, arbetat vid statens

järnvägsbyggnader eller vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning

samt pensionsbestämmelserna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)

alltså varit i förevarande fall tillämpliga, hava med inberäkning av medgivna

fasta tillägg utgjort 900 kronor. Riksdagen hade även under ungefär

motsvarande omständigheter beviljat enahanda pensionsbelopp, såsom

exempelvis framginge av 1928 års riksdags beslut örn pension å 900

kronor åt fästningsbyggnadsarbetaren J. Karlsson, som uppnått 67 års

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Kcij:ts proposition Nr 50.

ålder och innehade 31 tjänstår. Enligt statskontorets mening borde med

hänsyn härtill pensionsbeloppet även i nu förevarande fall (64 levnadsoch

34 tjänstår) bestämmas till 900 kronor.

Även jag anser, att Grahn bör tillerkännas någon pension av statsmedel Department».

från och med den tidpunkt, då han avgick ur tjänst. Vad pensionsbeloppets

storlek beträffar, har, såsom nämnts, arméförvaltningens fortifikationsdepartement

föreslagit en pension å 792 kronor för år räknat, under

det att statskontoret på anförda skäl ansett pensionen böra fixeras til..

900 kronor för år. Under hänvisning till vad statskontoret till stöd för

förslaget härutinnan anfört, får jag ansluta mig till detsamma.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid fastighetsförvaltningen i Karlsborg

Gustaf Adolf Grahn må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten ägt

rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

10: o.

Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsde- £*£££

partement insänd skrivelse den 2 juli 1930 har regementsbefälhavaren arbetaren

vid Västerbottens regemente gjort framställning rörande beredande av J. KForspension

åt skomakeriarbetaren vid nämnda regementes intendenturverkstäder

Johan Eeinhold Forsgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Forsgren, som är född den 12

januari 1861, varit anställd såsom skomakare vid regementets intendenturverkstäder

under tiden den 1 juni 1907—30 juni 1930; att han sistnämnda

dag måste sluta sin anställning vid regementet på grund av

sjukdom och hög ålder; att han enligt utfärdat läkarbetyg är av nämnda

anledning oförmögen till varje slag av arbete; att han under sin anställning

vid regementet på ett mycket förtjänstfullt sätt utfört de arbeten,

sorn blivit honom förelagda och ådagalagt stor duglighet och berömvärd

ordentlighet; att han, som är medellös, under de senare aren vid regementet

uppburit en avlöning, som —- frånsett dyrtidstillägg uppgått till

i medeltal omkring 2,000 kronor för år; samt att han under tiden 10 mara

—30 juni 1930 författningsenligt åtnjutit sjukavlöning.

I utlåtande i ärendet av den 11 juli 1930 har arméförvaltningens intendentsdepartement

anfört, att departementet i betraktande av Forsgrens

väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunni. Majda proposition Nr 50.

Departements
chefen.

Äng.

pension åt

märket enteriforeståndarinnan

Stuta

Nordqvist.

och billighet överensstämmande, att han bomme i åtnjutande av något

understöd från statens sida för sin återstående levnad.

Vad beträffar storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande

böra utgå ifrån, att Forsgren med hänsyn till att hans anställningstid

i statens tjänst uppgått till omkring 23 år skulle hava i oreglerad

pension erhållit ett belopp av 460 kronor för år. Till detta belopp

borde läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmältes i

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,

som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å

ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 132

kronor och förhöjning II 100 kronor eller tillhopa 232 kronor. Pensionen,

avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså

uppgå till (460 -f-180 + 232 - ) 872 kronor, vilket belopp, för att bliva

jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 864 kronor i enlighet

med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse. Pensionen i fråga borde

utgå från och med den 1 juli 1930.

På grund av vad sålunda anförts, har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Forsgren

finge från och med den 1 juli 1930 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 864 kronor.

Statskontoret, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den 4

augusti 1930, har anslutit sig till intendentsdepartementets förslag.

Jag biträder myndigheternas förslag, att Forsgren bör beredas pension

av statsmedel och då jag även ifråga örn pensionsbeloppets storlek

ansluter mig till vad myndigheterna förordat, får jag alltså hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Västerbottens regementes

intendenturverkstäder Johan Reinhoid Forsgren

må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigats från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 864 kronor.

lim.

Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse av den 17 juli 1930 har regementsbefälhavaren

för Dalregementet gjort framställning örn beredande av pension åt

förestånderska!! för regementets marketenterirörelse Stina Nordqvist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Stina Nordqvist, som är född

den 23 oktober 1864, sedan den 26 mars 1909 innehaft anställning såsom

förestånderska vid regementets marketenteri; att hon, enligt vad ett för

henne utfärdat läkarintyg utvisar, lider av smärtor i ryggen efter genomgången

njurinflammation ävensom av reumatism och anemi, på grum

varav hon är mindre arbetsför; att nedsättningen av hennes arbetsförmåga

är att anse såsom varaktig; att hon under hela sin tjänstetid adagalagt

plikttrohet, skicklighet och intresse; att hennes kontanta avlöning

under de senaste åren vid regementet uppgått till 2,100 kronor för ar,

vartill kommit förmånerna av fri hostad, bränsle, lyse, tvätt och portion,

vilka förmåner vid regementet uppskattats till ett värde av 950 kronor

för år; samt att hon icke äger annan tillgång än ett i sparbank mnestaende

kapital å omkring 3,000 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet och under erinran att

1930 års riksdag enligt skrivelse den 4 juni 1930, nr 369, punkt 53, bifallit

Kungl. Maj:ts i proposition nr 166, punkt 8, gjorda hemställan örn pension

åt förestånderskan för Norra skånska infanteriregementets marketenteri

Ellen Johansson har arméförvaltningens intendentsdepartement uti skrivelse

till Kungl. Majit den 19 september 1930 anfört, att departementet i

betraktande av Stina Nordqvists synnerligen väl vitsordade verksamhet

vid regementet under tjuguett och ett halft år såsom markenteriförestånderska

samt med hänsyn tillika till de för henne föreliggande ömmande

omständigheter funne det vara med billigheten överensstämmande, att

Stina Nordqvist efter erhållet avsked komme i åtnjutande av något understöd

från statens sida för sin återstående levnad.

Vad beträffar storleken av dylikt understöd, ansåge departementet, att

Stina Nordqvist borde i oreglerad pension erhålla ett belopp ay 300 kronor

för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg a 180 kronor

för år, som omförmältes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående

pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i ku

görelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för

vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m D. pensionärer

belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde, for

höjning I 92 kronor och förhöjning II 150 kronor elle,■

Pensionen skulle alltså komma att uppgå till (300 + ISO + 242 ) 722 kro

nor. Jämlikt § 4 mom. 1 B av sistnämnda kungörelse inge eine lertid uti

här ifrågavarande fall ny pension utgå med ett belopp av högst 696

^nionde,^departementet har »alecies hemställt, att Kungl. M.j:t mätte

föreslå riksdagen medgiva, att Stina Nordgvist linge fran och nied mänaden

näst efter den. varunder hon entledigades fran sm befattning i d

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

“4 Kungl. Maj:Is proposition Nr 50.

regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande den 6 oktober 1930 och därV11„1a„nf°1’t;

att det Vllle synas statskontoret, som örn i förevarande fall goda

skal forelåge för beredande av pension av statsmedel. Arméförvaltningens

mtendentsdepartement bade under åberopande av 1930 års riksdags beslut

örn pension åt förestånderskan för Norra skånska infanteriregementets marketenteri

Ellen Johansson föreslagit samma belopp för Stina Nordqvist,

men harvid vore att märka, hurusom pensionsbeloppet för Ellen Johans*

son påverkats därav, att hon endast var 50 år gammal och ansågs kunna i

någon mån bidraga till sin försörjning. I nu förevarande fall vore belt

andra omständigheter för banden. Jämväl tjänstetiden såsom förestånderska

vöre for Stina Nordqvist betydligt längre. På grund av föreliggande

förhållanden och även örn man icke ville tillmäta avgörande betydelse

åt den omständigheten att, medan Ellen Johansson utom naturaförmåner

atnjote en kontant avlöning av allenast 960 kronor, Stina Nordqvist

utöver enahanda naturaförmåner hade kontant avlöning å 2,100 kronor

syntes det dock statskontoret, som örn ett något högre pensionsbelopp i

detta fall skulle vara av omständigheterna påkallat. För sin del funne

statskontoret ett belopp mellan 800 och 900 kronor vara på sin plats och

ämbetsverket holle före, att pensionen åt Stina Nordqvist lämpligen borde

bestämmas till 852 kronor.

Med hänsyn till de i ärendet lämnade upplysningarna angående Stina

ordqvists anställningsförhållanden m. m. biträder jag myndigheternas

förslag örn beredande av pension åt henne.

Såsom utredningen i ärendet giver vid handen, hava arméförvaltningens

mtendentsdepartement och statskontoret kommit till olika uppfattning

angående storleken av det pensionsbelopp, som bör tilldelas Stina

Nordqvist.

Vid bedömande av denna fråga har jag, i likhet med statskontoret, icke

kunnat undgå att finna, att omständigheterna i detta fall och det av

intendentsdepartementet åberopade visa väsentliga skiljaktigheter. Jag

tillåter mig hänvisa till vad statskontoret härutinnan anfört och ansluter

mig till statskontorets förslag i ämnet, enligt vilket pensionen skulle

utgå med 852 kronor för år räknat.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förestånderskan för Dalregementets marketenteiirörelse

Stina Nordqvist må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger

rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 852

kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

12:o.

25

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 20 januari

1930 har styresmannen för ammunitions fabriken hemställt om utverkande

av pension till arbetaren vid fabriken Frans Gottfrid Skoog.

Av de vid skrivelsen fogade handlingarna framgår, att Skoog,

som är född den 16 oktober 1871, varit anställd vid ammunitionsfabriken

sedan den 27 februari 1906; att han under sin tjänstetid visat

ovanlig skicklighet i sitt arbete och städse ådagalagt ett hedrande uppförande;

att hans arbetsförmåga på grund av höggradig åderförkalkning,

stark blodtrycksförhöjning och hörselnedsättning är i väsentlig grad nedsatt;

samt att hans arbetsinkomst vid fabriken under åren 1926—1929 i medeltal

utgjort 3,845 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 27 januari 1930

anfört, att departementet ansåge det billigt, att Skoog genom pension bereddes

någon hjälp till sitt livsuppehälle under återstående livstid. Departementet,

som ville föreslå, att pensionen bestämdes till 888 kronor årligen,

hemställde förty, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å allmänna

indragningsstaten bevilja Skoog en pension å sagda belopp för

år räknat, att utgå från och med hans avgång från sin nuvarande anställning

vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 8 februari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, bär

därvid icke haft annat att erinra mot artilleridepartementets hemställan

än att, då Skoog räknade 24 år i statens tjänst och, såvitt handlingarna

utvisade, icke innehaft förmans ställning, pensionsbeloppet syntes höra

begränsas till 828 kronor.

Jag tillstyrker myndigheternas förslag, att Skoog bör beredas pension

av statsmedel. I fråga örn pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad

statskontoret därutinnan anfört.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid ammunitionsfabriken Frans Gottfrid

Skoog må från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigas från sin anställning vid fabriken,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 828

kronor.

Äng.

pension åt

arbetaren

F. G. Skoog.

Departement*

chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Äng.

pension åt

arbetaren

A. Eriksson.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

13:o.

I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 7 januari 1930 har chefen

för Svea artilleriregemente anhållit om beredande av pension åt arbetaren

vid Marma skjutfält Anton Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 17

januari 1865, under tidsperioderna juni 1881—april 1912 och oktober 1916

—december 1929 eller under en tid av sammanlagt omkring 44 år arbetat för

kronans räkning å Marma skjutfält; att han därunder utfört sina åligganden

till full belåtenhet och ådagalagt ett hedrande uppförande; att av

honom åtnjutna avlöningsförmåner under femårsperioderna 1920—1924

och 1925—1929 uppgått till i medeltal per år 1,914 respektive 1,299 kronor;

samt att han icke innehar andra beskattningsbara tillgångar än till 5,000

kronor taxerade fastigheter.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement i skrivelse den 25 januari 1930 anfört, att vid

beräknandet av den i framställningen för Eriksson uppgivna tjänstetiden,

44 år och 2 månader, avdrag icke gjorts för de kortare perioder, han

enligt ett av förrådsförvaltaren vid Marma skjutfält till fortifikationsdepartementet

insänt intyg av den 20 januari 1930 på grund av tillfällig

minskning i tillgången på arbete varit permitterad. Då emellertid

Eriksson enligt nyssnämnda intyg haft skyldighet att vid kallelse tjänstgöra

vid skjutfältet närhelst detta påfordrats och därför torde hava haft

svårighet att skaffa sig stadigvarande arbete å annat håll, hade departementet

icke något att erinra mot sättet för beräknandet av anställningstidens

längd. Med anledning härav funne fortifikationsdepartementet

billigt, att Eriksson, som i januari 1930 uppnått en levnadsålder av 65

år, genom pension bereddes någon hjälp till sitt livsuppehälle under återstående

livstid, och departementet ansåge sig med hänsyn till Erikssons

tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter böra föreslå, att pensionen

bestämdes att utgå med ett belopp av 864 kronor för år.

Departementet har således hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja Eriksson en årlig pension

av 864 kronor att utgå från och med månaden näst efter den, då

han entledigades från sin anställning i statens tjänst.

Statskontoret har den 8 februari 1930 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid icke haft annat att erinra mot vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement

hemställt än att, med hänsyn till arten av Erikssons

anställning och den jämförelsevis låga avlöning han åtnjutit, pensionsbeloppet

borde begränsas till 756 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 27

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Eriksson beredes pension av Departementsstatsmedel.

Ifråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad chefen.

statskontoret härutinnan föreslagit.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att arbetaren vid Marma skjutfält Anton Eriksson

må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 756 kronor.

14:o.

Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdepar- Äng.

tement insänd skrivelse den 5 juli 1930 har chefen för Jämtlands fält- Skrädderi1

jägarregemente gjort framställning örn beredande av pension åt skräd- arbetaren

deriarbetaren vid nämnda regementes intendenturverkstäder Erik Lars- E- Larssonson.

Av handlingarna i målet inhämtas, att Larsson, som är född den 26

november 1857 och sålunda över 73 år gammal, varit anställd såsom

skräddare vid regementets intendenturverkstäder från den 17 mars 1913;

att han på grund av hög ålder är oförmögen till arbete; att han, som

icke besitter någon förmögenhet, är helt beroende av sin arbetsinkomst;

samt att han under de senaste åren vid regementet uppburit en avlöning,

som i medeltal uppgått till omkring 2,600 kronor för år.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Majit den 19 september

1930 anfört, att departementet i betraktande av Larssons väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han bomme i åtnjutande av något understöd från

statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken av

dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att

Larsson, med hänsyn till att hans anställningstid i statens tjänst icke

uppginge till mer än omkring 18 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit

ett belopp av 360 kronor för år. Till detta belopp syntes böra läggas

det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,

som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifråga
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Martts proposition Nr 50.

Departements
chefen
-

varande pension oell pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 108 kronor

och förhöjning II 100 kronor eller tillhopa 208 kronor. Pensionen, avpassad

så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå

till (360 + 180 + 208 =) 748 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt

delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 744 kronor i enlighet med

föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse.

På grund av Arnd sålunda anförts, har departementet hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Larsson finge från

och med månaden näst efter den, varunder han avTginge från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 744 kronor.

Statskontoret, som den 6 oktober 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att, med hänsyn därtill att Larsson uppnått en levnadsålder

av 55 år, när han den 17 mars 1913 började sitt arbete i statens

tjänst samt då hans anställningstid utgjorde allenast något mer än 17

år, en viss tveksamhet syntes kunna råda beträffande det föreliggande

förslaget. Emellertid syntes billigheten bjuda, att Larsson icke lämnades

alldeles utan hjälp, när han vid framskriden ålder nödgades upphöra

med det arbete, som berett honom levebröd. På grund härav och

under åberopande av 1929 års riksdags beslut örn pensioner å 624 kronor

åt en var av skomakeriarbetarna Ulrik Jönsson och Thor Johansson, vilkas

tjänstetid uppgått till 16 respektive 19 år (Kungl. Maj:ts prop. nr

104:1929), finge statskontoret förorda, att enahanda pensionsbelopp utverkades

åt Larsson. I

I betraktande av Larssons relativt korta tjänstetid och den ålder,

55 år, han innehade, då han anställdes vid Jämtlands fältjägarregementes

intendenturverkstäder har jag i likhet med statskontoret ansett

tA^eksamt, huruvida pension borde tillerkännas Larsson. Emellertid har

jag lika med statskontoret funnit Lilliglietsskjil tala för att Larsson icke

lämnas helt utan hjälp, när han Aud framskriden ålder och efter väl vitsordad

tjänstgöring i statens tjänst nödgas upphöra med det arbete, som givit

honom hans levebröd. Med hänsyn härtill och under åberopande av de

av statskontoret anförda precedensfallen får jag alltså tillstyrka beviljandet

av pension åt Larsson med 624 kronor för år räknat.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren ATid Jämtlands fältjägarregementes

intendenturverkstäder Erik Larsson må

från och med månaden näst efter den, varunder han

avgår från sin anställning vid regementet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 624 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kunni. May.ts proposition Nr 50.

15:o.

29

Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens civila departe- Ang^”ss^"

ment överlämnad skrivelse den 12 december 1929 har sekundchejen för An°a Pers.

Göta livgarde gjort framställning örn beredande av pension åt kokerskan dotter dm.

vid regementet Anna Persdotter Dahl.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Dahl, som är född

den 26 februari 1873, varit anställd såsom kokerska vid regementet

sedan den 1 maj 1914; att hon sålunda vid ingången av januari månad

1931, då hon skulle lämna tjänsten, kunde åberopa en anställningstid

av 16 år 8 månader; att hennes avlöning i egenskap av kokerska vid regementet

uppgår till 1,050 kronor för år jämte dyrtidstillägg härå, vartill

komma naturaförmåner, vilkas värde uppgår till sammanlagt 721

kronor för år; samt att hon under sin tjänstgöring städse på ett synnerligen

förtjänstfullt, kunnigt och plikttroget sätt fullgjort sina åligganden

till regementets bästa.

År 1914 förlorade hon till följd av olycksfall i tjänsten fingrarna å

högra handen med undantag av tummen och halva pekfingrets grundfalang,

och sedan flera år lider hon av, bland annat, magkatarr med kräkningar

samt andra rubbningar i matsmältningen ävensom sedan 5 å 6 år tillbaka

av reumatiska besvär. Vid läkarundersökning den 9 december 1929 företedde

hon ledgångsinflammation i högra knäleden med ökad vätskeansamling

och knarrande ljud samt klagade över svaghet i fotlederna. Någon ersättning

för förenämnda till följd av olycksfall i tjänsten ådragna kroppsskada

har icke av riksförsäkringsanstalten utgivits eller författningsenligt kunnat

av anstalten utgivas, enär, enligt vad anstalten i ett över framställningen

den 21 januari 1930 avgivet utlåtande meddelat, det arbete, vari Anna

Dahl vid olycksfallet var sysselsatt, icke vore av sådan art, som avsåges

i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete. Dylik ersättning skulle, därest ifrågavarande lag varit å

olycksfallet tillämplig och framställning örn ersättning gjorts inom föreskriven

tid, hava utgivits till henne dels eventuellt i form av sjukpenning,

dels i form av årlig livränta å 105 kronor, vilken livränta under de senare

åren skulle förhöjts med 125 procent av livräntans belopp eller med 131

kronor 25 öre.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

civila departement uti skrivelse till Kungl. Majit den 28 januari 1930

anfört, att, med hänsyn till att Anna Dahl vid sin avgång från befattningen

kunde åberopa en anställningstid i statens tjänst av i det närmaste

17 år samt i betraktande av att hon på grund av ålder och hälsoskäl

ej längre kunde tagas i anspråk för det krävande arbete, som vore

förenat med ifrågavarande befattning, departementet ansåge det vara med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis ''proposition Nr 50.

Departements
chefen.

rättvisa och billighet överensstämmande, att åt henne vid avgång ur tjänst

bereddes något årligt understöd av statsmedel för hennes återstående levnad.

Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, linge departementet erinra

därom,’ att pensioner till kokerskor vid armén under de senaste åren bestämts

i enlighet med de grunder, enligt vilka förtidspension utginge till

vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen (Kungl. Martts

prop. nr 135: 1927, punkt 23, och nr 46: 1929, punkt 7, samt R. skr. nr

214: 1927, punkt 48, och nr 215: 1929, punkt 31). Utmätt enligt dessa

grunder skulle den Anna Dahl tillkommande pensionen uppgå till 648

kronor (530 + 14 + 108 = 652 kronor eller efter avrundning 648 kronor).

Emellertid hade, såsom angivits, Anna Dahl blivit invalid på grund

av kroppsskada, ådragen i tjänsten. Med hänsyn härtill och då någon

ersättning härför icke tillerkänts eller författningsenligt kunde tillerkännas

henne, ansåge departementet för sin del angivna pensionsbelopp väl knappt.

Departementet ifrågasatte därför, huruvida icke detsamma skäligen borde

höjas till minst det belopp, som jämlikt riksdagens förutnämnda skrivelse nr

215:1929, punkt 31, tillerkänts kokerskan vid intendenturkompaniet i Karlsborg

Hilma Björling eller till 720 kronor. Hilma Björlings anställningstid i

statens tjänst hade visserligen uppgått till omkring 20 år, men någon invaliditet

på grund av kroppsskada, ådragen i tjänsten, hade däremot ej

i detta fall förelegat.

På grund av vad sålunda anförts, har departementet hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Anna Dahl finge

från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigats från

sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension å minst 720 kronor.

Statskontoret, som den 15 februari 1930 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att statskontoret i likhet med civila departementet

funne billighetsskäl tala för att någon pension bereddes Anna Dahl,

när hon på grund av sjukdom nödgades lämna sin anställning vid Göta

livgarde. Då statskontoret med hänsyn till vad departementet anfört icke

hade något att erinra mot att pensionsbeloppet i detta fall sattes något

högre än tjänstårens antal i och för sig skulle kunna anses föranleda, har

statskontoret tillstyrkt, att åtgärd måtte vidtagas i enlighet med departementets

hemställan.

Ehuru det föreslagna pensionsbeloppet med hänsyn till Anna Dahls

jämförelsevis korta tjänstgöringstid och hennes avlöningsförmåner kan

synas något högt, anser jag mig dock på grund av de i ärendet förekommande

särskilda omständigheterna böra tillstyrka den av myndigheterna

förordade pensionen eller 720 kronor för år räknat.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

att kokerskan vid Göta livgarde Anna Persdotter

Dahl må från oell med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 720 kronor.

16:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departe- Äng.

ment insänd skrivelse den 15 oktober 1930 har sekundchefen för Livrege- kokerskan

mentets grenadjärer gjort framställning örn pension åt kokerskan vid Amanda Jofia

regementet, änkan Amanda Sofia Lager.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Amanda Lager, som är född

den 15 maj 1867, varit anställd vid regementet såsom kokerska sedan den 1

januari 1913; att hennes avlöning i egenskap av kokerska vid regementet

uppgått till 930 kronor för år jämte dyrtidstillägg härå samt fri portion

och hostad örn 1 rum och kök med bränsle och lyse; att hon under

hela sin tjänstgöring vid regementet på ett fullt tillfredsställande

sätt fullgjort sina åligganden; samt att hon, som under januari—april

månader 1930 av vederbörande regementsläkare behandlats för lungsäcksinflammation

och hjärtmuskelinflammation, lider av högt blodtryck, som

gör henne varaktigt oförmögen till att vederbörligen upprätthålla befattningen

såsom kokerska vid regementet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 september 1930 anfört,

att med hänsyn till att Amanda Lager vid sin avgång ur tjänst

kunde åberopa en anställningstid i statens tjänst av omkring sjutton och

ett halft år samt i betraktande av att hon på grund av ålder och sjukdom

måste lämna sin anställning vid regementet, departementet ansåge det

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något årligt understöd

av statsmedel bereddes henne vid hennes avgång ur tjänsten. Vad

anginge beloppet av ett dylikt understöd, erinrade departementet därom,

att pensioner till kokerskor vid armén under de senaste åren bestämts i

enlighet med de grunder, enligt vilka förtidspension utginge till vissa

övertaliga civila löntagare vid armén och marinen (E. skr. 214:1927,

punkt 48, 215:1929, punkt 31, samt 369:1930, punkt 22). Utmätt enligt dessa

grunder skulle den Amanda Sofia Lager tillkommande pensionen uppgå

till 660 kronor (530 + 28 + lil — 669 eller efter avrundning 660). Pensionen

borde i enlighet med vad i allmänhet plägat ske tillkomma Amanda

Lager från och med månaden näst efter den, varunder lion entledigats

från sin anställning vid regementet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

På grund av vad sålunda anförts har departementet hemställt dels att

Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Amanda Sofia Lager

måtte från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigats

från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor, dels ock

att Kungl Maj:t ville medgiva, att från anslaget till extra utgifter finge

tillsvidare, räknat från och med månaden näst efter den, då avgång ur

tjänst ägt rum, i avräkning å blivande pension till Amanda Lager utbetalas

understöd med förslagsvis 55 kronor i månaden (= 1/12 av det föreslagna

beloppet), intill dess frågan örn beredande av pension åt henne

blivit slutligen prövad.

Statskontoret, som den 16 september 1930 avgivit utlåtande i ärendet,

bar därvid anfört, att statskontoret icke bade något att erinra mot att

framställning gjordes till riksdagen örn beviljande av pension åt Amanda

Lager i enlighet med vad arméförvaltningens civila departement föreslagit.

Ej heller syntes det vara något att erinra mot förslaget, att i

avvaktan på pensionsfrågans slutliga avgörande månatligt understöd till

föreslaget belopp utginge till henne. Vid bifall till sistberörda förslag

borde i pensionsbeslutet stadgas skyldighet för benne att å utfallande

pensionsbelopp vidkännas avdrag intill summan av vad bon må hava i

understöd uppburit.

Enligt brev den 24 oktober 1930 bar Kungl. May.t medgivit, att till

Amanda Sofia Lager finge från och med månaden näst efter den, varunder

bon avginge från sin ifrågavarande anställning, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje månads

utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt benne blivit slutligt

prövad, med skyldighet för benne att, i den mån pension kunde bliva

henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit det medgivna

understödet, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning skulle ske genom överföring av

till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Jag biträder myndigheternas förslag örn helgande av pension åt Amanda

Lager. Då jag även i fråga örn pensionsbeloppet samt i övrigt ansluter

mig till vad myndigheterna härutinnan föreslagit, får jag sålunda hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Livregementets grenadjärer Amauda

Sofia Lager må från och med månaden näst efter

den, då avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 50.

33

en årlig pension av 660 kronor; dock med skyldighet

för henne att för tid, varunder hon uppburit understöd

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 oktober 1930,

återbetala beloppet av sagda understöd.

17 :o.

Uti en till arméförvaltningens intendentsdepartement ställd skrivelse

av den 17 april 1930 har regementsbefälhavaren vid Upplands regemente

gjort framställning örn utverkande av en pension å 1,000 kronor åt förre

skomakeriarbetaren vid nämnda regementes intendenturverkstäder Johan

Oskar Vilhelm Lindgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindgren, som är född den

15 november 1882 och sålunda omkring 48 år gammal, varit anställd

såsom skomakeriarbetare vid förenämnda regementes intendenturverkstäder

från och med den 12 november 1912 till och med den 12 september

1929, då han på grund av sjukdom erhöll avsked från sin an

ställning; att han under tiden 17 mars—12 september 1929 varit av sjukdom

förhindrad att utföra sitt arbete vid regementet; att hans arbetsförmåga

enligt ett till departementet under hand infordrat läkarintyg är

i mycket hög grad och varaktigt nedsatt till följd dels därav att vänstra

benet är amputerat ovanför knäskålen, dels av neuros och blodtrycksför

höjning m. m.; att han icke äger andra tillgångar än hälften av en till

4,000 kronor taxerad lägenhet; att han under de senare åren vid regementet

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått

till i medeltal omkring 1,470 kronor för år; samt att han på ett fullt tillfredsställande

sätt fullgjort sina åligganden vid regementet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1930 anfört,

att, med hänsyn till Lindgrens jämförelsevis låga levnadsålder och

den korta tid, under vilken Lindgren arbetat i statens tjänst (16 år 4

månader), departementet funne det tveksamt, huruvida pension borde ho

nom tillerkännas.

För den händelse Kungl. Majit likväl skulle finna Lindgren böra beredas

något årligt understöd av statsmedel, finge intendentsdepartementet

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lindgren

finge från och med månaden näst efter den, under vilken han avgått

från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å ali

männa indragnagsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor eller

med tillägg av vederbörliga pensionstillägg och förhöjningar jämlikt kun

Äng. pension

åt förre

skomakeriarbetaren

J. O. V.

Lindgren.

Bihang till riksdagens protokoll 10.11. 1 sorni. M haft. (Nr 50.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition Nr 50.

Departements
chefen.

Ang.

pension åt

förnå arbe■

enkan Agnes

Bofia Bos.

görelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) av 696

kronor.

Statskontoret, som den 24 juli 1930 avgivit utlåtande i ärendet har därvid

anfört, att, då Lindgrens arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt

samt riksdagen förut medgivit, att pension finge utgå till arbetare,

vilka icke kunnat räkna längre tjänstetid än Lindgren (Kungl. Maj:ts

prop. 128:1927, 153:1927 och 166:1930, punkt 9, samt K. skr. 214:1927, punkterna

25 och 51, samt 369:1930, punkt 54), pension syntes böra utverkas

jämväl åt Lindgren. Då han emellertid icke syntes vara helt urståndsatt

till arbete samt han kunde påräkna pension från pensionsstyrelsen,

syntes högre pension än 600 kronor årligen icke böra ifrågakomma.

Med hänsyn till att Lindgren på grund av sjukdom nödgats lämna sin

anställning och då, på sätt statskontoret erinrat, riksdagen i liknande

fall tillerkänt statsanställda arbetare pension, anser jag mig böra tillstyrka

framställningen örn beredande av pension åt Lindgren. Vad pensionsbeloppet

beträffar, får jag ansluta mig till intendentsdepartementets

förslag. Gent emot vad statskontoret anfört vill jag framhålla, att pensionstillägg

enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring icke utgår till

man, vars årsinkomst överstiger 425 kronor samt att vid bestämmande

av pensionstilläggs storlek enligt sagda lag hänsyn tages till pension

av det slag, varom nu är fråga. Ävenledes vill jag påpeka, att Lindgrens

arbetsförmåga enligt ingivet läkarintyg är i mycket hög grad och

varaktigt nedsatt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skomakeriarbetaren vid Upplands regementes

intendenturverkstäder Johan Oskar Vilhelm

Lindgren må från och med månaden näst efter den,

varunder han avgått från sin anställning vid regementet,

tinder sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696

kronor.

18:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 4 juli

1930 har chefen för arméns tvättanstalt i Stockholm gjort framställning

örn beredande av pension åt förra arbeterskan vid anstalten Agnes Sofia

Ros.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Agnes Ros, som är född den

15 maj 1874, varit anställd vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning onder

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

35

tiden från och med den 1 september 1907 till och med den 14 oktober

1927 och vid arméns tvättanstalt i Stockholm från och med den 15 oktober

1927 till och med den 25 maj 1930; att hon erhållit avsked från sin

befattning såsom tvättbiträde från och med den 26 maj 1930; att hon

på grund av sjukdom är oförmögen till tyngre arbete; att hon i medeltal

för år uppburit i avlöning 1,750 kronor; att hennes man för år 1930 är

enligt gällande kommunalskattelag taxerad för en inkomst av 3,100 kronor;

samt att hon visat synnerligen gott uppförande ävensom samvetsgrant

oell plikttroget utfört det arbete, som blivit henne förelagt.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendent sdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1930

anfört, att i betraktande av Agnes Kos’ väl vitsordade verksamhet i statens

tjänst departementet funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att hon komme i åtnjutande av något understöd från statens

sida för sin återstående levnad. Beträffande storleken av dylikt

understöd, borde man vid dess beräknande utgå ifrån, att hon, med hänsyn

till att hennes anställningstid i statens tjänst uppginge till närmare

23 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av 200

kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg å 180

kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360)

angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny

pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,

utgjorde: förhöjning I 73 kronor och förhöjning II 150 kronor eller tillhopa

223 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom

nyreglerad, skulle alltså uppgå till (200 4- 180 + 223 =) 603 kronor, vilket

belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till

600 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse. Då

Agnes Ros från och med den 26 maj 1930 erhållit avsked från sin

befattning vid tvättanstalten, borde pensionen utgå från och med den 1

juni 1930.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Agnes

Ros finge från och med den 1 juni 1930 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Statskontoret, som den 7 november 1930 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att Agnes Ros visserligen ännu icke uppnått

den levnadsålder, som i regel förutsattes för beredande av pension. Då

bon emellertid vid 56 års ålder oell efter en tjänstetid av inemot 23 år

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ang.

pension åt

stickerskan

Kerstin Persson,

född

Jeppson.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

nödgats till följd av sjukdom lämna sin anställlning och syntes vara för

framtiden oförmögen till arbete, förelåge skäl att söka åt henne utverka

någon pension av statsmedel. Det av intendentsdepartementet föreslagna

pensionsbeloppet, 600 kronor, motsvarade vad av 1929 års riksdag tillerkändes

tvätterskorna Johanna Evelina Rönnbäck och Bernhardina Jonsson

(Kungl. Maj:ts prop. nr 137, punkterna 2 och 4), vilka väl icke hade

fullt så lång tjänstetid som tvätterskan Ros, men i stället uppnått mera

framskriden ålder. Med hänsyn till föreliggande omständigheter hade

statskontoret därför intet att erinra mot intendentsdepartementets förslag.

Liksom myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för att Agnes Ros

beredes pension av statsmedel. Med hänsyn till Agnes Ros’ tjänstetid

synes det mig skäligt, att pensionen bestämmes till samma belopp som

i det under punkten 16 nyss behandlade fallet eller 660 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra arheterskan vid arméns tvättanstalt i

Stockholm Agnes Sofia Ros må från och med månaden

näst efter den, varunder hon avgått från sin tjänst,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 660 kronor.

19 :o.

Uti en till Kungl. Majit ställd, den 25 september 1930 dagtecknad skrift

har stickerskan vid Vendes artilleriregemente, änkan Kerstin Persson,

född Jeppson, anhållit att komma i åtnjutande av pension från och med

den 1 juli 1931.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningens intendentsdepartement

den 10 oktober 1930 och av statskontoret den 18 oktober samma

år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden, som är född den 19

januari 1860 och sålunda över 70 år gammal, alltsedan den 1 september 1909

ombesörjt lagning av strumpor för nämnda regementes räkning, vilket

arbete utförts utom regementets verkstäder samt mot ackordsbetalning;

att sökanden enligt för henne utfärdat läkarbetyg lider av allmän åderförkalkning

med ålderdomsavtyning och på grund därav anses vara oförmögen

att försörja sig; att hon på ett plikttroget och tillfredsställande sätt

fullgjort sitt arbete; samt att hon under de senare åren såsom betalning

för sitt arbete från regementet uppburit 672 kronor för år jämte därå belöpande

dyrtidstillägg.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

37

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i sitt utlåtande, bland

annat, yttrat, att i betraktande av sökandens väl vitsordade verksamhet

för kronans räkning samt då det arbete, hon under omkring 21 år för

nämnda regemente utfört, åtminstone under de senare åren, syntes hava

utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning, departementet funne det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att hon bomme i åtnjutande

av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. Vad

beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande

kunna utgå ifrån, att sökanden, med hänsyn till att hon under de senare

åren från regementet icke uppburit högre ersättning än 672 kronor för år,

skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av allenast 100 kronor

för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg å 100 kronor för

år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

De förhöjningar, som, med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa

pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte

å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I

38 kronor och förhöjning II 150 kronor eller tillhopa 188 kronor. Pensionen,

avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså

uppgå till (100 + 100 + 188 =) 388 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt

delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 384 kronor i enlighet med

föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts, har arméförvaltningens intendentsdepartement

hemställt, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva,

att sökanden finge från och med den 1 juli 1931 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384

kronor.

Statskontoret har, i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement

hållit före, att någon pension borde beredas sökanden, när hon vid

uppnådda 70 levnadsår nödgades upphöra med det arbete för statens räkning,

som under de senaste 20 åren förskaffat henne levebröd. Det föreslagna

pensionsbeloppet, 384 kronor, vore visserligen synnerligen litet, när

det gällde pension för fullgjort arbete, och motsvarade närmast vad som i

allmänhet bestodes i änkepension, men med hänsyn till sökandens anställnings-

och avlöningsförhållanden kunde knappast någon mera avsevärd

förhöjning ifrågasättas. I varje fall syntes icke högre pension böra förekomma

än 444 kronor. I övrigt har statskontoret ej haft något att erinra

mot förslaget.

Även jag finner skäl föreligga för att Kerstin Persson beredes pension

av statsmedel. Med hänsyn till hennes anställnings- och avlöningsförhållanden

har jag ansett pensionen böra begränsas till det belopp, arméförvaltningens

intendentsdepartement förordat.

Departements
chefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt polisbverkonstapeln

E. A Sjödahl.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stickerska!! vid Vendes artilleriregemente, änkan

Kerstin Persson, född Jeppson, må från och med

månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384

kronor.

20:o.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 21 september 1929 har varvschefen

vid flottans station i Stockholm hemställt örn utverkande av pension

åt överkonstapeln å övergångsstat vid flottans poliskår Ernst

Alfred Sjödahl.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sjödahl, som är född den 24

september 1871, efter att under tiden den 7 januari 1892—den 7 oktober

1897 hava innehaft anställning i gemenskapsställning vid Svea livgarde,

den 1 februari 1898 förordnades till konstapel vid flottans poliskår vid

Karlskrona station och den 1 januari 1900 vid Stockholms station; att

han sedan den 13 maj 1914 varit förordnad såsom polisöverkonstapel

men numera överförts å övergångsstat; samt att han, som enligt läkarintyg

lider av kronisk luftrörskatarr och bronkial astma, på grund varav

hans verksamhetsförmåga för framtiden anses bliva i hög grad inskränkt

och förhindra hans återinträde i tjänstgöring, alltsedan den 26 maj 1927

varit sjukledig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen,

som inhämtat utlåtande från direktionen över flottans pensionskassa, i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 februari 1930 anfört, att till överkonstapel,

som icke tjänstgjorde såsom poliskommissarie, utginge enligt 36 §

officersavlöningsreglementet årligt arvode till belopp, motsvarande den

lön, som tillkomme beställningshavare i lönegraden C 3 i nämnda avlöningsreglemente.

Örn Sjödahls ställning i pensionshänseende gällde följande.

Sjödahl kunde, enär han underlåtit att begagna sig av den möjlighet,

som jämlikt § 2 mom. 2 av för flottans pensionskassa gällande reglemente

stått honom till huds, att förvärva delägarskap i kassan, icke från denna

tillerkännas någon pension. Örn emellertid sådant delägarskap blivit

honom efter ansökan beviljat, skulle han, som den 26 maj 1930 komma

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 50.

-att hava varit under tre på varandra följande år på grund av sjukdom

ur stånd att tjänstgöra och som enligt förenämnda läkarintyg vore för

framtiden till tjänstgöring oförmögen, efter skiljande från tjänsten vara

berättigad till årlig pension jämlikt gällande grunder för pensionering

av flottans befäl och underbefäl med vederlikar m. fl. ävensom flottans

poliskår samt kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

och den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa

pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

Enär Sjödahls avlöning utginge i form av arvode, vore han icke berättigad

till pensionsförbättring enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336)

med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen. Emellertid

plägade riksdagen medgiva pensionsförbättring för exempelvis

mästare vid marinen, å vilka nyssnämnda kungörelse ej heller vore tilllämplig.

Örn Sjödahl även fått åtnjuta oavkortad pensionsförbättring,

skulle hans sammanlagda pensionsförmåner, inberäknat pensionsforhojning,

uppgått till 2,268 kronor. Även kunde nämnas, att civil ordinarie

tjänsteman i motsvarande lönegrad som Sjödahl efter fullt antal tjänstår,

i regel 35, åtnjöte årlig pension till belopp av 2,436 kronor. Ehuru Sjödahl

haft möjlighet att bereda sig pension genom flottans pensionskassa

men icke begagnat sig därav, ansåge marinförvaltningen likväl, att pension

borde tillerkännas honom. Vad anginge pensionens belopp, funné

marinförvaltningen, med beaktande av vad förut anförts och då Sjödahl

icke erlagt några avgifter för sin pensionering, detsamma skäligen

böra bestämmas till 1,800 kronor. Pensionen syntes böra utgå från och

med dagen efter den, då avgång från tjänsten ägde rum, samt bestridas

från allmänna indragningsstaten.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hem

ställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sjödahl

finge’från och med dagen efter den, då han avginge från sin tjänst, under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten

av 1,800 kronor.

Statskontoret, som den 26 mars 1930 avgivit utlåtande i ärendet, bär

därvid yttrat, att Sjödahl, vilken enligt läkarintyg lede av sjukdom,

som icke torde medgiva hans återinträde i tjänstgöring, samt uppnått 58

levnadsår och kunde räkna 37 tjänstår, syntes efter avsked böra erhålla

något årligt understöd av statsmedel. Mot det av marinförvaltningen

föreslagna pensionsbeloppet hade statskontoret icke något att erinra.

Därest Sjödahl avgått under sådana förhållanden, att föreskrifterna om

förtidspension i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) varit å honom

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

tillämpliga, skulle lian erhållit pension med högre belopp än det av marinförvaltningen

föreslagna.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag billigt, att något

understöd av statsmedel beredes Sjödahl från och med den tidpunkt, då

han avgår från sin tjänst. Ifråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter

jag mig till vad myndigheterna härutinnan föreslagit. Erinras må, att,

därest Sjödahl avgått under sådana förhållanden, att föreskrifterna örn

förtidspension i förenämnda kungörelse den 15 januari 1926 varit å honom

tillämpliga, han skulle erhållit en årlig förtidspension å 1,910 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag alltså, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att överkonstapeln på övergångsstat vid flottans poliskår

Ernst Alfred Sjödahl må från och meri dagen

efter den, då han avgår från sin anställning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.

Kommunikationsdepartementet.

21:o.

A,‘ät förre0" Uti en tiU väg'' °.ch vatten byggnadsstyrelsen ställd, den 1 september

arbetsför- 1930 dagteeknad skrift har förre arbetsförmannen vid Väddö kanal Carl

Erik Wallerström anhållit att komma i åtnjutande av pension.

** rom- Med överlämnande av handlingarna i ärendet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Majit den 7 november 1930 avgivit

utlåtande över framställningen, varjämte statskontoret den 15 november

1930 inkommit med infordrat yttrande.

. _A.V kaildlingarna i ärendet framgår, att Wallerström, som är född den

25 juni 1861, enligt egen, av färjvakten vid Väddö kanal jämte annan

person styrkt uppgift varit anställd vid arbeten vid kanalen sedan år

1898, varav de senaste 18 åren såsom arbetsförman; att han enligt av

nuvarande kanalinspektoren lämnad uppgift från och med år 1904 intill

den 31 mars 1930 haft fast anställning vid kanalens underhållsarbeten;

att hans löneförmåner under de senaste åtta åren uppgått till i medeltal

1,100 kronor per år; att han vid sin anställning såsom byggmästare, kanalreparatör

och förman i arbetet ådagalagt nit, skicklighet och plikttrohet;

samt att han, som nu är medellös, på grund av h jörts vaghet är

för framtiden oförmögen till arbete.

Fap- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att, ehuru

Wallerström författningsenligt icke ägde någon rätt till pension, det syntes

styrelsen vara överensstämmande med billighet, att han, som mer än

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

trettio år ägnat staten sin tjänst, komme i åtnjutande av en årlig pension

av statsmedel, när han efter ett strävsamt liv och plikttroget arbete

på grund av ålder saknade förmåga att genom arbete försörja sig själv.

Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes det styrelsen skäligt, att detta

beräknades efter 50 procent av avlöningsförmånerna eller, då beloppet

borda avpassas i med tolv jämnt delbart krontal, till 552 kronor.

Styrelsen bar alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Wallerström finge från och med år 1931, eventuellt från

och med den 1 april 1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 552 kronor.

Statskontoret bar yttrat, att, då Wallerström arbetat under mer än 30

år vid Väddö kanal och till följd av framskriden ålder och sjuklighet

nödgats att med utgången av mars månad 1930 lämna sin anställning,

det syntes vara billigt, att han komme i åtnjutande av någon pension till

hjälp på ålderdomen. Mot det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna

beloppet, 552 kronor, som ungefär motsvarade hälften av vad han

i medeltal intjänat under de senare åren, har statskontoret ej haft något

att erinra. Statskontoret har ansett, att pensionen borde i detta liksom

i andra dylika fall få åtnjutas från och med månaden efter avgången

ur tjänsten eller alltså från och med den 1 april 1930.

Jag delar den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret Departement*- nttalade uppfattningen att pension av statsmedel bör beredas Wallerström chefen''

och finner icke något att erinra mot storleken av det föreslagna pensionsbeloppet.

Pensionen torde böra utgå från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigats från sin tjänst, samt bestridas från

allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetsförmannen vid Väddö kanal Carl

Erik Wallerström må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigats från sin tjänst,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 552 kronor.

Finansdepartementet.

22 io.

I skrivelse den 22 november 1930 har statskontoret hemställt, att Kungl. Äng. pension

Majit måtte hos riksdagen utverka pension åt extra ordinarie kansli- åt e-°- biträdet i statskontoret Alma Augusta Charlotta Byström, född Lindahl, Augsta Cha?- efter hennes avsked ur tjänst. lotta Byström.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Statskontoret har i sin skrivelse anfört följande:

»Då extra ordinarie kanslibiträdet i statskontoret fru Alma Augusta

•Charlotta Byström, född Lindahl, är 66 år gammal och hennes hälsa är

vacklande, lärer det bliva nödvändigt att inom kort ersätta henne med

yngre arbetskraft; och statskontoret har för avsikt att entlediga henne

med utgången av juni 1931. Hon kan då räkna 21 tjänsteår i statens

tjänst. Hon blev nämligen den 16 juni 1910 anställd såsom extra biträde å

stämpelexpeditionen inom ämbetsverket samt överflyttades med 1914 års

ingång till räntekammaren, där hon vid den nya löneregleringens genomförande

förordnades att vara extra ordinarie kanslibiträde. Såsom sådan

är hon hänförd till 6:e lönegraden å den i nu gällande avlöningsreglemente

för icke ordinarie befattningshavare intagna löneplanen.

Tjänstledighet har av henne åtnjutits för sjukdom under 1 år 2 månader

25 dagar, därav 2 månader till följd av olycksfall i tjänsten, samt för

enskilda angelägenheter under tillhopa 22 dagar. Hon är gift, men är

för uppehället uteslutande hänvisad till inkomsten av eget arbete. Med

hänsyn till sålunda föreliggande omständigheter och då hon med gott

vitsord skött sitt arbete i statens tjänst, är det synnerligen önskvärt, att

hon efter avgången från sin befattning kommer i åtnjutande av någon

pension av statsmedel.

Statskontoret vill erinra därom, att 1929 års riksdag med bifall till

Eders Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 211 beviljade pension å

900 kronor årligen åt extra ordinarie kanslibiträdet i statskontoret Anna

Scherdin, född Freding; och avpassades därvid beloppet med hänsyn till

tjänstetiden, 19 år, och det för kvinnlig ordinarie befattningshavare i

6:e lönegraden gällande pensionsunderlaget, 1,644 kronor, med någon reduktion

i anledning därav, att avgifter för egen pensionering icke erlagts.

Då fru Byström intager samma löneställning som fru Scherdin

men vid avgången kommer att räkna 21 tjänsteår, vill statskontoret i

detta fall ifrågasätta en något större pension eller 996 kronor.»

Under åberopande av det sålunda anförda har statskontoret hemställt,

att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Alma Byström

må från och med dagen efter den, då avgång från befattningen efter

den 16 juni 1931 kommer att äga rum, under återstående livstiden från allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp av 996 kronor årligen.

Departements- I likhet med statskontoret anser jag, att fru Byström bör komma i åtchefen.

njutande av pension av statsmedel, då hon på grund av ohälsa nödgas

lämna sin anställning. Pensionens belopp synes mig böra — såsom exempelvis

skett i det av statskontoret åberopade fallet — bestämmas i anslutning

till de grunder, som kommit till uttryck i det av särskilda sakkunniga

den 29 mars 1927 avgivna förslaget till ny civil pensionslag

m. m., varvid pensionen med hänsyn till att fru Byström icke haft att

erlägga avgifter för sin pensionering, torde böra minskas med omkring

en tiondel. Pensionen synes mig i enlighet härmed kunna fastställas till

det av statskontoret föreslagna beloppet av 996 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50■ 43

att extra ordinarie kanslibiträdet i statskontoret

Alma Augusta Charlotta Byström, född Lindahl, må

från och med dagen efter den, då avgång från befattningen

efter den 16 juni 1931 kommer att äga rum,

under återstående livstiden från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

23: o.

Med utlåtande den 2 juli 1930 har skolöverstyrelsen till Kungl. Majit

överlämnat en av rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping

gjord framställning örn pension för förste vaktmästaren vid nämnda läroverk

Carl Johan Claeson.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Claeson, som är

född den 6 december 1855 och alltså uppnått en ålder av 75 år, varit i läroverkets

tjänst sedan vårterminen 1881 och därvid bestritt sin befattning

på ett över allt beröm stående sätt. Hans löneförmåner hava under de

senaste åren varit 2,100 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå efter

samma grunder, som gälla för de allmänna läroverkens lärare, samt ett

personligt lönetillägg å 500 kronor för år utan dyrtidstillägg. Dessutom

har han åtnjutit förmånen av fri bostad med vedbrand och lyse till ett

beräknat värde av 1,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, att enligt ett

av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 12 september 1911 avgivet

förslag till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund

för åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare,

Claesons vaktmästarbefattning vid högre allmänna läroverket i

Linköping vore att hänföra till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit

för förste vaktmästare vid högre allmänt läroverk. Till vaktmästare

av nämnda pensionsklass hade pension senast beviljats av 1930

års riksdag. Då beviljades pension, bland annat, till vaktmästarna vid

östra realskolan i Göteborg A. K. Engberg och vid högre allmänna läroverket

å Kungsholmen i Stockholm H. W. Th. Lundin (Kungl. Maj:ts

prop. nr 137, punkterna 10 och 11). Deras pensioner beräknades därvid

efter ett belopp av 1,584 kronor för full pension, d. v. s. det belopp, vartill

en pension av 1,100 kronor — det pensionsbelopp, som alltsedan år 1923

av riksdagen beviljats till vaktmästare av ifrågavarande pensionsklass

i de fall, då vederbörande sökande uppnått en tjänstålder av minst 30

år — uppginge vid omräkning efter de i kungörelserna nr 360:1922 och

nr 280:1925 angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension.

Sagda belopp, 1,584 kronor, borde även beviljas Claeson.

Äng.

pension åt

fölsto vaktmästaren

J~. Claeson

s. 44 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Äng.

pension dt

städerskan

Karvlina

Matilda Andersson.

44 Kungl. Majlis proposition Nr 50.

Skolöverstyrelsen Ilar alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Claeson finge från och med månaden näst efter

den, under vilken avgång från hans innehavande befattning bomme att

äga rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

I ärendet har statskontoret den 2 augusti 1930 avgivit infordrat yttrande

och därvid anslutit sig till vad skolöverstyrelsen i ärendet anfört och

hemställt.

Det torde vara skäligt, att Claeson, i likhet med vad tidigare skett beträffande

läroverksvaktmästare, beredes pension, vilken torde böra utgå

från allmänna indragningsstaten. Mot skolöverstyrelsens beräkning av

pensionsbeloppet, vilken överensstämmer med förut tillämpade grunder»

har jag icke något att erinra.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

i Linköping Carl Johan Claeson må från och

med månaden näst efter den, under vilken han avgår

från sin befattning, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,584 kronor.

24 :o.

Med utlåtande den 8 augusti 1930 har skolöverstyrelsen till Kungl.

Maj:t överlämnat en av rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping

gjord framställning örn beredande av pension åt städerskan vid.

nämnda läroverk Karolina Matilda Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karolina Andersson, som är

född den 6 augusti 1857 och alltså uppnått en ålder av 73 år, tjänstgjort

såsom städerska vid sagda läroverk från och med den 1 januari

1882 och därvid alltjämt med stort nit och omsorg, skicklighet, intresse

och ordentlighet skött sina sysslor samt alltid varit mån örn läroverkets

bästa. Hennes löneförmåner vid läroverket hava under en lång följd

av år utgjort i kontant lön 720 kronor, som år 1930 höjts till 780 kronor»

samt fri bostad, vedbrand och lyse, vilka naturaförmåner av rektorsämbetet

uppskattas till ett belopp av 300 kronor. Å lönen utgår icke dyrtidstillägg.

Av handlingarna framgår vidare, att hennes syssla vid läroverket

varit så omfattande, att hon ej kunnat hava någon syssla vid si
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition Kr 50.

dan därav, utan uteslutande varit hänvisad till nyssnämnda inkomst,

ävensom att hennes enda tillgång utgöres av en besparing på 1,600 kronor.

Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande.

Överstyrelsen funne det i hög grad behjärtansvärt, att Karolina Andersson

erhölle en så stor pension, som med hänsyn till arten av hennes

arbete i statens tjänst kunde synas skälig.

Överstyrelsen ville i sådant hänseende erinra därom, att Kungl. Majit

och riksdagen vid flera tillfällen beviljat pensioner till såväl vaktmästare

som städerskor vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet.

I det av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivna förslaget

till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för

åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare,

hänfördes till den i sagda förslag upptagna lägsta pensionsklass, för vilken

läroverksöverstyrelsen föreslog, att pension skulle utgå, samtliga de vid

de allmänna läroverken anställda kvinnliga betjänte, vilka hade stadigvarande

anställning, men vilkas arvoden uppginge till jämförelsevis små

belopp. Karolina Andersson syntes böra i pensions!] änseende jämställas

med dylika befattningshavare.

Som rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping åberopat två

fall, då pension beviljats befattningshavare av nu ifrågavarande slag.

nämligen åt städerskan vid högre allmänna läroverket i Gävle Sofia

Eriksson (Kungl. Majlis prop. nr 136:1925, punkt 5) samt åt städerskan

vid högre lärarinneseminariet Maria Olsdotter Kilfeldt (Kungl. Maj:ts

prop. nr 86:1926, punkt 7), har överstyrelsen vidare yttrat följande:

»Städerskan vid högre allmänna läroverket i Gävle Sofia Eriksson hade

uppburit en årsavisning av 500 kronor med därå utgående dyrtidstillägg

enligt de för befattningshavare i statens tjänst gällande bestämmelser.

Henne beviljades av 1925 års riksdag en årlig pension av 250 kronor med

därå jämlikt nådiga kungörelsen nr 360/1922 utgående pensionstillägg av

180 kronor samt dyrtidstillägg enligt bestämmelserna för icke nyreglerade

pensioner. Sagda dyrtidstillägg har sedermera jämlikt nådiga kungörelsen

nr 280/1925 förändrats till pensionsförhöjningar örn sammanlagt

230 kronor samt dyrtidstillägg enligt de grunder, som numera gälla för

alla f. d. befattningshavare i statens tjänst. Den henne beviljade pensionen

uppgår således nu, dyrtidstillägg oberäknat, till ett belopp av 660 kronor.

Den i den underdåniga ansökningen omnämnda städerskan vid högre

lärarinneseminariet i Stockholm, Maria Olsdotter Kilfeldt, beviljades av

1926 års riksdag en årlig pension av 660 kronor med därå utgående dyrtidstillägg.

Vad hennes avlöningsförmåner beträffar, voro de nära lika

dem, som Karolina Matilda Andersson åtnjutit. Maria Kilfeldt hade nämligen

uppburit avlöning av i medeltal 875 kronor örn året och hade därjämte

haft fördelen att dela bostad med en dotter, som i egenskap av vakt

mästare och portvakt vid seminariet åtnjutit fri bostad. Karolina Matilda

Andersson har uppburit något liigre kontant, avlöning, nämligen

780 kronor, men i hennes löneförmåner hava dessutom, såsom ovan nämnts,

ingått såväl fri bostad som vedbrand och lyse, av rektor uppskattade till

ett belopp av 300 kronor.»

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departement erhefen.

Ang. pension

it hovelagaren

K. V. Johansson

Stéen.

46 Kungl. Martts proposition Nr 50.

Med anledning av vad sålunda anförts, Ilar överstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Karolina Andersson

finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon avginge

från sin befattning, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 660 kronor.

I ärendet har statskontoret den 8 september 1930 avgivit infordrat utlåtande

och därvid, under hänvisning till att skolöverstyrelsens förslag

överensstämde med vad som förut under liknande förhållanden beviljats

såsom pension åt städerskor vid allmänt läroverk, anslutit sig till överstyrelsens

hemställan.

Såsom skolöverstyrelsen erinrat, har riksdagen vid flera tillfällen beviljat

pensioner åt städerskor vid allmänna läroverk. Vad nu ifrågavarande

städerskebefattning angår, synes den vara fullt lika krävande som

andra liknande befattningar, vilkas innehavare tillerkänts pension. Med

hänsyn härtill och under åberopande av förefintliga precendensfall får jag

alltså tillstyrka, att Karolina Andersson tilldelas pension av statsmedel.

Mot det föreslagna beloppet har jag icke funnit något att erinra.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid högre allmänna läroverket i

Linköping Karolina Matilda Andersson må från och

med månaden näst efter den, under vilken hon avgår

från sin befattning, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 660 kronor.

Jordbruksdepartementet.

25 io.

I en till Kungl. Majit ställd, den 7 oktober 1930 dagtecknad skrift har

styrelsen för veterinärinrättningen i Skara hemställt örn beredande av

pension åt hovslagaren vid veterinär] nrättningens hovbeslagssmed ja Klas

Valfrid Johansson Stéen.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen

den 18 oktober 1930 och av statskontoret den 11 november samma år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Stéen, som är

född den 12 oktober 1875, varit anställd såsom förste hovslagare vid veterinärinrättningen

sedan den 28 oktober 1905; att han enligt läkarintyg

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 50.

lider av kronisk ledgångsreumatism i båda axellederna med väsentligt

inskränkt rörelseförmåga; att han på grund därav är och kommer att

förbliva fullständigt oförmögen att tjänstgöra såsom hovslagare och smed;

att hans avlöningsförmåner under de senaste 7 åren i medeltal utgjort

2,541 kronor; samt att han är ägare av en till 7,500 kronor taxerad fastighet,

å vilken han häftar i skuld med 2,500 kronor.

Styrelsen för veterinärinrättningen har anfört, att, enär Stéen icke

ägde sådan ekonomisk ställning, att han och hans familj kunde existera

utan effektivt ekonomiskt stöd och hans ålder därjämte utgjorde hinder

för honom att i annat yrke förtjäna sitt uppehälle, styrelsen ansåge

verkligt vägande skäl föreligga för att Stéen bleve tilldelad pension.

Styrelsen har hemställt, att pensionen måtte fastställas till 1,000 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han avginge

från tjänsten.

Medicinalstyrelsen har för sin del tillstyrkt bifall till framställningen
Statskontoret

har i sitt utlåtande anfört, att pension av statsmedel syntes

böra utverkas åt Stéen, när han efter 25-årig tjänstgöring vid veterinärinrättningen

i Skara på grund av sjukdom nödgades lämna sin anställning.

Det föreslagna pensionsbeloppet, 1,000 kronor, syntes visserligen

något högt i betraktande av Stéens levnads- och tjänstålder och den

avlöning, som tillkomme honom, men med hänsyn till föreliggande ömmande

förhållanden ville statskontoret icke göra annan erinran, än att

beloppet syntes böra avjämnas till närmast lägre, med tolv jämnt delbara

fulla krontal, eller alltså till 996 kronor.

Statskontoret har sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t villo föreslå

riksdagen medgiva, att Stéen måtte från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnade sin anställning, under sin återstående livstid

uppbära en pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 996

kronor årligen.

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att Stéen beredes pen- Departementssion

av statsmedel från och med månaden näst efter den, varunder han chefen.

lämnar sin anställning. Då riksdagen i flera fall åt arbetare i jämförlig

ställning med omkring 25 tjänstår beviljat pension med 900 kronor årligen,

anser jag mig icke kunna förorda, att pensionen för Stéen bestäm

mes till högre belopp.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen med

giva.

att hovslagaren vid veterinärinrättningens i Skara

hovbeslagssmedja Klas Valfrid Johansson Stéen må

från och med månaden näst efter den. varunder han

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Äng. pension

dt kusken

P. Persson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 900 kronor.

26 :o.

I en till lantbruksstyrelsen ingiven och av styrelsen till Kungl. Maj:t

överlämnad skrivelse av den 26 september 1930 bar styrelsen för lantbruksoch

mejeriinstitutet vid Alnarp hemställt örn beredande åt kusken vid institutet

Per Persson av en årlig pension till skäligt belopp, att utgå från och

med den 1 juli 1931.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som är född den 11 juli

1865 och således uppnått en ålder av 65 år, alltsedan den 1 november 1888

varit anställd som kusk vid förenämnda institut; att Perssons årliga kontanta

avlöningsförmåner under en lång följd av år uppgått till i runt tal 1,530

kronor, dyrtidstillägg inberäknat, jämte fri bostad med bränsle ävensom

mjölk till ett uppskattat värde av sammanlagt 500 kronor eller tillhopa

2,030 kronor; att Persson städse med nit och plikttrohet skött sin tjänst

samt fört en i allo hedrande vandel; samt att Persson har stor familj —

hustru och sex barn — på grund varav han icke kunnat samla tillräckliga

medel för att trygga sin ålderdom.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har lantbruksstyrelsen

i skrivelse den 10 oktober 1930 anfört, att styrelsen ansåge det billigt, att

pension bereddes Persson, sedan han efter 42 års tjänstgöring på grund av

minskad arbetsförmåga icke torde vara i stånd att försörja sig och sin familj.

Med hänsyn till Perssons ålder och tjänstår ävensom åtnjutna löneförmåner

ville lantbruksstyrelsen föreslå, att hans pension bestämdes till 900 kronor

för år. Vid beräkning av detta belopp hade lantbruksstyrelsen utgått från

ett pensionsunderlag, utgörande två tredjedelar av de sammanlagda avlöningsförmånerna,

2,030 kronor, och därefter, med hänsyn till att Persson

icke erlagt avgifter för sin pensionering, minskat det på så sätt erhållna

beloppet med en tredjedel.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 27 oktober 1930, har

ansett goda skäl föreligga för beredande av pension åt Persson, när han

vid framskriden ålder och efter långvarig, väl vitsordad tjänstgöring inom

kort nödgades lämna sin befattning. Beträffande det föreslagna beloppet,

900 kronor, har statskontoret framhållit, att det motsvarade vad som i

pension efter lika lång tjänstetid, som Persson innehade, tillkomme vid

hingstdepå eller stuteri anställd stallbetjänt enligt kungörelsen den 8 april

1925 (nr 87) med grunder för pensionering av vissa icke ordinarie befattningshavare

vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingst
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Martts proposition Nr 50.

depå. Då Perssons anställnings- och avlöningsförhållanden nära överensstämde

med sådan stallbetjänts, syntes det icke vara något att erinra mot

lantbruksstyrelsens förslag.

Även jag finner tillräckliga motiv föreligga för beredande av pension Departementsåt

Persson. Av skäl, statskontoret anfört, biträder jag lantbruksstyrelsens chefe«- förslag örn pensionsbeloppets bestämmande till 900 kronor, att utgå från

och med månaden näst efter den, varunder han frånträder sin anställning

vid institutet, dock tidigast från och med den 1 juli 1931.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kusken vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp Per Persson må från och med månaden näst

efter den, varunder han frånträder sin anställning därstädes,

dock tidigast från och med den 1 juli 1931,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Vad departementschefen under punkterna l:o)—

26:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Majit Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Borgström.

linning till riksdagens protokoll Will

I saint, ii höft. (Nr iiO)

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1931:27 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 30 i texten