Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt vissa i statens tjänst anställda personer

1931-01-23 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:51, Angående tilläggspension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

1

Kr 51.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt vissa i statens tjänst anställda personer; given Stockholms

slott den 23 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o)—6:o) hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen, i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari

1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler härefter

följande frågor örn tilläggspension åt vissa i statens tjänst anställda personer

och anför därvid:

Försvarsdepartementet.

l:o.

I en den 14 januari 1930 dagtecknad skrift har översten i armén friherre

Gustaf Daniel Leuhusen anhållit örn beredande åt honom, utöver

honom såsom ryttmästare tillkommande pension, av tilläggspension såsom

domänofficer vid östra arméfördelningens stab.

Till stöd för sin framställning har sökanden anfört, att han sedan de
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. t.1), haft. (Nr 31.)

Ang. tillägg»

pension it

friherre O. D

Leuhusen.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

timber månad 1908 intill utgången av år 1929 eller något mera än 21 år

tjänstgjort såsom domänofiicer för skötseln av Järvafältet, i vilken egenskap

han uppburit ett arvode, som under de senaste åren utgått med

3,000 kronor örn året jämte dyrtidstillägg.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement, som den 12

februari 1930 avgivit infordrat utlåtande i ärendet, hava därvid i anledning

av den i ansökningen lämnade uppgiften rörande sökandens löneförmåner

såsom domänofficer vid Järvafältet till en början anmält, att

enligt vederbörliga förteckningar över vissa i stat icke uppförda löner

och arvoden med flera ersättningar för ifrågavarande befattnings upprätthållande

från och med budgetåret 1926/1927 av avlöningsanslaget utgått

och utginge ett årligt arvode av 3,480 kronor, varå dyrtidstillägg beräknats

enligt de för i avlöningshänseende nyreglerade verk stadgade

grunder.

Beträffande ett flertal av de vid armén befintliga befattningar, för vilkas

upprätthållande arvoden utginge, hade genom särskilda instruktioner,

stater eller dylikt föreskrivits, att befattningarna skulle bestridas av pensionerad

personal, som i regel avsåges att kvarstå i tjänst högst intill

fyllda 60 år. Såvitt departementen hade sig bekant, hade emellertid

några motsvarande föreskrifter icke meddelats i avseende å befattningen

såsom domänofficer vid Järvafältet. Vid sådant förhållande och då på

befattningens innehavare måste ställas särskilda krav på kännedom örn

och erfarenhet i frågor, som berörde skogs- och jordbruk, syntes sagda

befattning — oavsett innehavarens benämning — få anses vara fullt likartad

med vissa icke ordinarie befattningar inom den civila förvaltningen.

På grund härav och med hänsyn dels till den långa tid, sökanden innehaft

ifrågavarande civila befattning, dels ock till hans ålder av nära 72

år, ansåge departementen skäligt, att sökanden, utöver honom från arméns

pensionskassa i egenskap av ryttmästare tillkommande pensionsförmåner.

tillerkändes viss årlig pension från allmänna indragningsstaten.

I avseende å pensionsbeloppets storlek hava departementen hänvisat

till de beräkningsgrunder härutinnan, som tillämpats vid beredande av

pension åt förutvarande amanuensen i lantmäteristyrelsen, f. d. överstelöjtnanten

G. Sahlin, sådana dessa grunder framginge av Kungl. Maj:ts

proposition nr 109:1928, punkt 4. I överensstämmelse med nämnda beräkningsgrunder

syntes till utgångspunkt för pensionsbeloppets bestämmande

i förevarande fall böra läggas ett belopp, motsvarande två tredjedelar

av det till 3,480 kronor för år bestämda arvodet eller 2,320 kronor. Sedan

sistnämnda belopp med hänsyn till bestämmelserna i 16 § 3 mom. i

lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänsteinnehavares rätt

till pension reducerats till en tredjedel eller 773 kronor 33 öre, syntes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 51. 3

den särskilda pensionen böra bestämmas till det närmast högre, i fullt

krontal med 12 jämnt delbara tal eller till 780 kronor.

Departementen hava sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att sökanden finge, utöver honom på grund av hans

förutvarande militära anställning tillkommande pensionsförmåner, från

och med den 1 januari 1930 åtnjuta en årlig pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 780 kronor.

I remissutlåtande den 19 februari 1930 har statskontoret anfört följande:
Såsom

statskontoret framhållit vid åtskilliga tillfällen, då fråga väckts

örn beredande av tilläggspension åt pensionerade officerare eller underofficerare,

som efter avgången från beställning å stat bestritt arvodesbefattningar,

exempelvis såsom befälhavare för områden för de värnpliktigas

inskrivning och redovisning, kunde det icke anses påkallat att

bereda pensionsförhöjning i anledning därav, att vederbörande bestritt

befattning, som vore avsedd att innehavas av pensionär. Någon sådan

tilläggspensionering hade icke heller förekommit. Ehuru såväl sökanden

som hans efterträdare tillträtt befattningen såsom domänofficer efter det

de avgått med pension ur militärtjänst, kunde det dock icke förutsättas,

att ifrågavarande befattning städse skulle innehavas av pensionerad officer.

Det faktum att sökanden först efter avsked med pension erhållit

här ifrågavarande befattning syntes visserligen i och för sig kunna

väcka betänkligheter mot beviljande av tilläggspension, men med hänsyn

till befattningens art och då sökanden under så lång tid som 21 år innehaft

densamma, ville statskontoret ej motsätta sig, att pension utverkades

åt honom. Mot den av arméförvaltningen gjorda beräkningen av

pensionsbeloppet ansåge sig statskontoret böra göra den erinran, att pension

syntes böra utgå med endast 21ho av det av arméförvaltningen föreslagna

beloppet, 780 kronor, eller alltså, efter avrundning till närmast

lägre med 12 jämnt delbara tal, 540 kronor.

På de skäl ämbetsverken anfört vill jag tillstyrka, att tilläggspension

beredes sökanden från och med tiden för hans avgång- från

tjänsten såsom domänofficer. I avseende å pensionens storlek ansluter

jag mig till statskontorets förslag allenast med den jämkning att, i överensstämmelse

med vad som hittills plägat tillämpas, någon reduktion av

beloppet torde böra ske med anledning av att sökanden icke i egenskap

av domänofficer haft att erlägga avgifter för sin pensionering. Tilläggspensionens

belopp synes mig i enlighet härmed böra bestämmas till 504

kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att förre domänofficeren vid Östra arméfördelningens

stab, översten i armén friherre Gustaf Daniel

Lenhusen må. utöver honom på grund av hans förut
-

Departements
ehe/en.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

varande militära anställning tillkommande pensionsförmåner,

från och med den 1 januari 1930 åtnjuta

en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 504 kronor.

2:o.

Äng. tillägga Med skrivelse den 9 januari 1930 har stationsbefälhavaren vid flottans

Vmusikk<m s^ati°n i Stockholm med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämnat en

stapeln av s-.a framställning, däri musikkonstapeln av 2:a graden över stat Erik Wilhelm

graden E. w. Pettersson anhållit att komma i åtnjutande av pension vid uppnådda 65

års ålder samt att ett pensionsbelopp, motsvarande det för underofficerare

av 2:a graden fastställda, måtte tilldelas honom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den

28 augusti 1865, antogs till hornblåsare den 5 maj 1880 och sålunda den

5 maj 1930 varit i tjänst vid flottan i 50 år; att han utnämndes och förordnades

till underofficer av 2:a graden över stat den 5 mars 1908 med

stöd av Kungl. Maj:ts brev den 21 iebruari 1908; att Kungl. Majit genom

brev den 6 juni 1919 under vissa förutsättningar medgivit honom rätt att

kvarstå i tjänst vid flottan tillsvidare till 65 års ålder eller, där så

stationsbefälhavaren prövade lämpligt, under längre tid; att han, som åtnjutit

avlöning såsom korpral vid flottan, enligt gällande bestämmelser vore

berättigad att från och med månaden näst efter den, uti vilken avsked

meddelats honom, årligen åtnjuta i pension sammanlagt 1,380 kronor;

att han under sin långa tjänstetid på ett plikttroget och samvetsgrant

sätt utfört sina åligganden inom flottans musikkår; att han i över 22 år

innehaft underofficers av 2:a graden tjänsteställning samt under denna

tid tjänstgjort såsom musikinstruktör vid kåren på ett berömvärt sättEtt

av musikdirektören vid flottans station i Stockholm utfärdat intyg

utvisar, att Pettersson under en tid av cirka 30 år varit instruktör för

hornblåsare i signalblåsning ävensom för elever, som traktera mässingsinstrument,

i blåsning av sådana; att Pettersson under cirka 40 års tid

tagits i anspråk för notskrivning; att han deltagit i musiken såsom l:e

basist under cirka 30 år; samt att han under korvetten Balders långresa

1896—1897 tjänstgjorde såsom ledare för den ombord kommenderade musiken.

I sitt utlåtande har stationsbefälhavaren anhållit, att Pettersson vid

avgång ur tjänst måtte tillerkännas en årlig tilläggspension av 780 kronor,

att utgå från allmänna indragningsstaten, varigenom han skulle komma

i åtnjutande av pension å sammanlagt (1,380 + 780 =) 2,160 kronor

eller samma belopp, som nu tillkomma pensionsberättigad underofficer

av 2:a graden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

Direktionen över flottans pensionskassa, som den 25 februari 1930 avgivit

yttrande i ärendet, har anfört, att direktionen i likhet med stations-,

befälhavaren vid ilottans station i Stockholm funne skäligt och lämpligt,

att Pettersson tillerkändes en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten.

Att denna tilläggspension fastställdes till sådant belopp, att

hans sammanlagda pensionsförmåner komma att uppgå till de för underofficer

av 2:a graden på stat bestämda, syntes emellertid direktionen icke

tillrådligt, då Pettersson icke bidragit med några avgifter till sin pensionering.

Medgivande av en så avsevärd tilläggspension skulle dessutom kunna

åberopas som stöd för krav även från andra över stat befordrade beställningshavare

på pensionsförmåner till lika belopp med vederlikar på

stat. Örn Pettersson bereddes en tilläggspension, måste en sådan åtgärd

uteslutande innebära, att hans långa och väl vitsordade tjänstgöring

som musikinstruktör vunnit erkännande och ansåges värd en belöning.

Med hänsyn till nämnda omständigheter syntes sålunda en reducering av

den av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm föreslagna

tilläggspensionen böra ske. Örn ett tilläggsbelopp av 420 kronor bleve

Pettersson tillerkänt, skulle hans sammanlagda årliga pensionsförmåner

uppgå till 1,800 kronor, vilket belopp finge anses skäligt och väl avvägt.

Till jämförelse kunde anföras, att underofficerare av 3:e graden på stat

tillkommande pensionsförmåner utgjorde 1,884 kronor. Direktionen hade

även vid upprepade tillfällen och senast i skrivelse till marinförvaltningen

den 29 december 1929 föreslagit, att kockar och hovmästare vid sjömanskåren,

som uppbure underofficers av 3:e graden lön, finge tillerkännas

sammanlagda årliga pensionsförmåner av 1,536 kronor.

Vidare har direktionen framhållit, att direktionen uti skrivelse den 28

oktober 1929 framställt förslag om en tilläggspension från allmänna indragningsstaten

av 540 kronor åt förre förmannen vid flottans varv i

Karlskrona H. T. Danielson, vilken innehaft befattning såsom föreståndare

och arbetsledare i varvets handvapenförråd. Örn nämnda tilläggsbelopp

beviljades Danielsson, komme han, som genom flottans pensionskassa

uppbure årlig pension av 1,260 kronor, att sammanlagt åtnjuta

1,800 kronor i årliga pensionsförmåner. För flottans pensionskassas del

skulle beviljandet av tilläggspension från allmänna indragningsstaten

för Pettersson med angivna belopp, 420 kronor, icke medföra annan konsekvens

än att dyrtidstillägg jämväl å denna pensionsförmån enligt gällande

bestämmelser komme att från pensionskassan utbetalas.

I avgivet utlåtande den 13 mars 1930 har marinförvaltningen, under

åberopande av direktionens över flottans pensionskassas yttrande, hemställt,

att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Pettersson

finge under sin återstående livstid jämte honom tillkommande pension

åtnjuta årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp

av 420 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ang. tilläggspension

åt

förre rektorn

vid skeppsgosseskolan

i

Karlskrona

K J. B.

Segrell.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

I remissutlåtande den 9 april 1930 har statskontoret anfört, att det ur

principiell synpunkt syntes vara betänkligt att bereda en befattningsha

vare högre pension än som svarade mot hans löneställning. Då emellertid

Pettersson under en lång följd av år med goda vitsord tjänstgjort såsom

musikinstruktör, borde i detta fall få anses föreligga sådana särskilda

omständigheter, som motiverade beviljande av högre pension än den Pettersson

författningsenligt tillkommande. I fråga örn storleken av dylik

ytterligare pensionsförmån anslöte sig statskontoret till vad direktionen

över flottans pensionskassa och marinförvaltningen i sådant avseende

föreslagit.

Ehuru jag delar den principiella betänklighet, varåt statskontoret i ärendet

givit uttryck, finner jag dock med hänsyn till Petterssons långvariga

och väl vitsordade tjänstgöring såsom xnusikinstruktör sådana särskilda

omständigheter i detta fall föreligga, att jag anser mig kunna förorda,

att han vid sin avgång ur tjänsten kemmer i åtnjutande av tilläggspension.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att 1930 års riksdag

bifallit Kungl. Majis proposition nr 94 angående tilläggspension åt

förut omförmälte förmannen H. T. Danielson. Vad tilläggspensionens

storlek beträffar synes mig det av myndigheterna föreslagna beloppet väl

avvägt. Jag får därför hemställa, att Kungl. Maji måtte föreslå riksdagen

medgiva.

att musikkonstapeln av 2:a graden över stat Erik

Wilhelm Pettersson må från och med den tidpunkt,

då han berättigats till pension, under sin återstående

livstid jämte honom tillkommande pension åtnjuta

en årlig tilläggspension från allmänna indra gningsstaten

till belopp av 420 kronor.

3:o.

I en till Kungl. Maji ställd, av stationsbefälhavarén vid flottans station

i Karlskrona den 8 maj 3930 överlämnad skrift har rektorn vid

skeppsgosseskolan i Karlskrona Karl Johan Kikard Segrell hemställt, att

hans tjänstgöring som extra ordinarie ämneslärare vid allmänna läroverk

och som präst i svenska statskyrkan måtte tillgodoräknas honom vid beräkningen

av hans pension vid avgång från rektoratjänsten.

Av handlingarna i ärendet framgår, att sökanden, som är född den 14

augusti 1865, innehaft befattning såsom vice komminister den 7 oktober

1896—30 april 1897 och som vice pastor den 1 maj 1897—29 augusti 1900

samt att han, sedan han åren 1900—1901 genomgått provårskurs vid högre

allmänna läroverket i Lund, tjänstgjort som pastorsadjunkt den 14 juni

—31 augusti 1901, som vikarierande läroverksadjunkt vid högre allmänna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

läroverket i Falun läsåret 1901—1902, som vikarierande läroverksadjunkt

vid högre allmänna läroverket i Kalmar läsåret 1902—1903, som pastorsadjunkt

tre veckor under julferierna läsåret 1902—1903, som extra lärare

vid högre allmänna läroverket i Karlskrona läsåren 1903—1905, som regementspastor

vid Karlskrona grenadjärregemente den 21 december 1904—

13 december 1907, som rektor vid skeppsgosseskolan i Karlskrona sedan

den 2 juni 1905 samt som t. f. predikant vid tvångsarbetsanstalten och

länsfängelset i Karlskrona den 4 maj—31 maj 1908. Av handlingarna i

ärendet inhämtas vidare, att sökanden genom beslut av statskontoret den

20 juni 1930 beviljats avkortad pension till belopp av 3,650 kronor årligen,

att utgå enligt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85)

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension; att sökanden såsom

tjänsteår för pension därvid tillgodoräknats allenast tiden från och med

höstterminen 1901, då han börjat sin anställning såsom lärare vM statsläroverk;

att denna tid utgjorde fulla 28 tjänstår; samt att, då för hel

pension i detta fall erfordrats 33 tjänstår, hans pension alltså bestämts

tili =9/33 av det för honom gällande pensionsunderlaget, 4,300 kronor. Då

sökanden emellertid erhållit anstånd med avsked till 1 september 1930,

kan han räkna ytterligare ett tjänstår och på grund härav erhålla en

tilläggspension å 130 kronor för år räknat.

Statskontoret, som den 25 juni 1930 avgivit utlåtande i ämnet, har därvid

anfört, att statskontoret ansett sig icke kunna såsom tjänstår för

pension tillgodoräkna sökanden den tid av något mer än 4 år, då han

under åren 1896—1901 tjänstgjort såsom extra ordinarie prästman. För

den uppfattning av begreppet statstjänst, som läge till grund för detta

avgörande, finge statskontoret åberopa vad som funnes meddelat i Kungl.

Maj:ts proposition nr 129:1924 angående rätt för läroverksadjunkten J. A.

Kjellander att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna viss del av

den tid, varunder han innehaft befattning såsom kyrkoherde, samt i

Kungl. Maj:ts proposition nr 137:1925 rörande liknande lörman för lektorn

H. E. Scholander. Anställning i prästerlig befattning hade således

icke hänförts till statstjänst, utan frågan örn tillgodoräkning av prästerlig

tjänstetid hade ansetts böra underställas riksdagens prövning.

Utomstatlig anställning hade av riksdagen räknats till godo även 1

pensionshänseende, såsom framginge av åtskilliga riksdagsbeslut under

de senare åren, exempelvis 1930 års riksdagsbeslut rörande tilläggspensioner

åt professorerna L. V. A. Stavenow, P. E. Liljeqvist och Ch. E.

Överton, ämneslärarinnorna Sigrid Een och Karin Åhman samt läroverksadjunkten

J. A. Eckstein (Kungl. Maj:ts prop. nr 137:1930). Förutsättningen

för sådant tillgodoräknande syntes hava varit att den

utomstatliga verksamheten varit av betydelse för vederbörandes senare

anställning i statstjänst. Den utomstatliga anställningstiden plägade allenast

till 2/.i tillgodoräknas i pensionshänseende.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departement*

chefen.

Ang.

tilläggspension

åt förre

lektorn G. A.

8. Göransson.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

På grund härav och då sökandens prästerliga anställning finge anses

hava varit av betydelse för hans verksamhet såsom lärare i statens tjänst,

syntes skäl föreligga att utverka riksdagens medgivande till en tilläggspension

åt sökanden till årligt belopp av 260 kronor, motsvarande vad

som ytterligare skulle hava tillkommit sökanden, örn 7a av den prästerliga

tjänstgöringstiden likställts med statlig anställningstid.

Statskontoret har sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att sökanden finge, utöver den honom författningsenligt

tillkommande pensionen, under sin återstående livstid uppbära en

årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av 260

kronor.

Såsom statskontoret erinrat, Ilar i ett flertal fall utomstatlig anställning

av riksdagen räknats tillgodo i pensionshänseende, varvid

förutsättningen för sådant tillgodoräknande varit, att den utomstatliga

verksamheten ägt betydelse för vederbörandes senare anställning i

statstjänst. Härvid har, såsom statskontoret framhållit, den utomstatliga

anställningstiden plägat allenast till 7a tillgodoräknas i pensionshänseende.

Med hänsyn härtill och då Segrells tjänstgöring i prästerlig befattning

torde få anses hava varit av betydelse för hans senare verksamhet

såsom lärare och rektor vid skeppsgosseskolan, får jag tillstyrka,

att Segrell tillerkännes en viss tilläggspension. Då jag icke har

något att erinra mot storleken av det av statskontoret föreslagna beloppet,

får jag alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre rektorn vid skeppsgosseskolan i Karlskrona

Karl Johan Rikard Segrell må från och med

månaden näst efter den, under vilken avgång från

tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära,

utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, en årlig tilläggspension från allmänna indrag

ningsstaten till belopp av 260 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

4:o.

Med eget utlåtande den 23 september 1930 har skolöverstyrelsen till

Kungl. Majit överlämnat en av förre lektorn vid högre latinläroverket å

Norrmalm i Stockholm Gustaf (Gösta) Andeis Sören Göransson gjord ansökning

att i och för tilläggspension utöver den pension, som tillerkänts

honom vid avgången från hans lektorsbefattning, få tillgodoräkna sig

tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

9

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Göransson, som är född den 11

augusti 1865, utnämndes till adjunkt vid högre latinläroverket å Norrmalm

den 9 mars 1904 och till lektor vid samma läroverk den 31 december

1920, att han den 3 juli 1930 erhöll avsked från sistnämnda befattning

från och med den 12 augusti samma år, samt att statskontoret genom beslut

den 5 juni 1930 beviljat Göransson avkortad pension till ett belopp

av 3,630 kronor örn året, därvid jämlikt bestämmelserna i lagen den 11

oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

tillgodoräknats honom de 26 år, under vilka han tjänstgjort i statens

tjänst. Göransson har emellertid utöver förutnämnda tjänster bestritt

tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen såsom

ämneslärare vid Beskowska skolan i Stockholm under läsåren 1894—

1904 eller under 10 läsår, därvid han haft en undervisningsskyldighet av

26—30 timmar i veckan samt åtnjutit tjänstledighet under en tid av endast

8 dagar.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat att, då sökanden

anhölle att på grund av nyssnämnda tjänstgöring erhålla tilläggspension,

överstyrelsen finge erinra därom, att Kungl. Majit och riksdagen

i vissa tidigare fall bifallit liknande ansökningar. Så hade 1926

års riksdag (Kungl. Majlis prop. nr 191 och 192) beviljat förra adjunkterna

J. J:son Ekegren och K. G. Harlin tilläggspensioner, beräknade

för 2U av den tid, under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring

vid kommunal eller enskild läroanstalt, och 1928 och 1929 års riksdagar

hade (Kungl. Majda prop. 92:1928, punkt 11, och 27:1929, punkt 7) till

förre lektorn A. E. Westholm, respektive förre adjunkten E. O. G.

Lindqvist beviljat tilläggspensioner, beräknade för 2U av den tid, under

vilken var och en av dem bestritt full tjänstgöring vid samma enskilda

läroanstalt, Beskowska skolan i Stockholm, vid vilken sökanden tjänstgjort.

Vad nu förevarande ansökning beträffade, ville överstyrelsen

framhålla, att Beskowska skolan i Stockholm ägt samma bildningsmål

som de högre allmänna läroverken och att den vunnit erkännande

för sin verksamhet genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan

höstterminen 1890, studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1878

samt lönetursrätt för skolans lärare genom brev den 6 november

1874, den sistnämnda rätten visserligen icke längre gällande med de löneregleringsprinciper,

som tillämpas sedan år 1905. Vad sökandens

tjänstgöring vid nämnda läroanstalt beträffade, ansåge överstyrelsen, att

densamma måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet

och till stort gagn för sökandens följande arbete i statstjänst. Under

sådana omständigheter har det synts överstyrelsen med billigheten överensstämmande,

att sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel,

och att därvid tillgodoräknades honom av den till 1C läsår uppgående

tjänstetid, tinder vilken han vid Beskowska skolan i Stockholm

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
cJtefe*.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr ål.

tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring, eller 6 liela läsår.

Vid bifall härtill skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid uppgå till 32 år och hans årliga pension till 32/«X4,600

kronor eller 4,460 kronor 60 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet

uppåt 4,470 kronor. Den tilläggspension, som i förevarande

fall skulle kunna ifrågakomma, syntes alltså, enär den sökanden författningsenligt

tillkommande pensionen utginge med 3,630 kronor, utgöra 840

kronor. Med hänsyn till Kungl. Maj:ts och riksdagens förenämnda beslut

i fråga örn Ekegren, Harlin, Westholm och Lindqvist borde sökanden

jämväl erhålla rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med

bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att Göransson finge från och

med månaden näst efter den. under vilken avgång från tjänsten ägt rum.

under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande avkortad pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till ett belopp av 840 kronor för år, dels ock att å sammanlagda

beloppet av Göranssons pension och tilläggspension finge utgå förhöjning

enligt bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 18 juni 1925

(nr 280).

I utlåtande den 4 oktober 1930 har statskontoret anfört, att, då skolöverstyrelsens

förslag i förevarande ärende vore avpassat i överensstämmelse

med de grunder, som kommit till tillämpning vid beviljande av tilläggspension

i liknande fall, exempelvis enligt 1929 års riksdags beslut örn sådan

förmån åt förut omförmälte läroverksadjunkten Lindqvist, statskontoret

anslöte sig till skolöverstyrelsens hemställan.

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret samt under hänvisningtill

åberopade precedensfall tillstyrker jag, att tilläggspension tillerkännes

Göransson med det belopp, myndigheterna förordat. Vid bifall härtill

lärer sammanlagda beloppet av den Göransson tillkommande pensionen

jämte tilläggspensionen böra regleras i enlighet med bestämmelserna i meromnämnda

kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280).

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre lektorn vid högre latinläroverket å Norrmalm

i Stockholm Gustaf (Gösta) Anders Sören Göransson

må från och med månaden näst efter den, under

vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin

återstående livstid uppbära, utöver honom författ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

ningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 840 kronor

för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmåner

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

5:o.

TJti en av skolöverstyrelsen med eget utlåtande den 7 juni 1930 till t{U^apeH_

Kungl. Majit överlämnad skrift har förra lektorn vid folkskolesemina- .ston åt förra

riet i Skara Elida Sanomon anhållit örn tilläggspension på grund av lektornjBiida

tjänstgöring vid statsunderstödda privata läroverk och vikariat vid

stats]äroverk före sin anställning vid nämnda seminarium.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Elida Sanomon,

som är född den 3 september 1868, varit anställd vid Skara folkskoleseminarium

som vikarierande adjunkt från och med början av höstterminen

1905 till och med den 31 januari 1906, som ordinarie adjunkt från

och med den 1 februari 1906 till och med den 31 december 1918 och som

ordinarie lektor från och med den 1 januari 1919 till och med den 30

juni 1929, från vilken dag hon enligt Kungl. Majits beslut den 27 juni

1929 beviljats avsked från innehavande befattning; att statskontoret,

sedan Kungl. Majit genom beslut den 5 april 1928 medgivit henne rätt att

få kvarstå vid sin tjänst tills vidare intill utgången av juni månad 1929,

den 26 juni 1929 förklarat henne berättigad att från och med månaden

näst efter den, vari avgång från tjänsten bomme att äga rum, under återstående

livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp av 2,880 kronor

årligen, att utgå enligt bestämmelserna i lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 (nr 85); att den

av statskontoret beslutade pensionen är beräknad med hänsyn till en

tjänstetid av 24 år; samt att, därest tjänstetiden uppgått till 30 år, pensionen

skulle hava utgått med ett. belopp av 3,600 kronor.

Före sagda tjänstgöring vid folkskoleseminariet i Skara har Elida

Sanomon enligt handlingarna i ärendet bifogad, bestyrkt tjänsteförteckning

tjänstgjort vid följande läroanstalter, nämligen! under fyra

läsår från och med höstterminen 1889 med full tjänstgöring vid

nya elementarskolan för flickor i Karlstad, under läsåret 1894—1895

med full tjänstgöring vid Karlshamns läroverk för flickor, under

tiden den 17 januari—1 mars 1896 med cirka 9 timmars veckotjänstgöring

vid statens normalskola för flickor i Stockholm, under tiden den

16 februari till vårterminens slut 1900 med 3—4 timmars veckotjänstgöring

vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, under september må
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

nåd 1904 med 13 timmars veckotjänstgöring vid statens folkskoleseminarium

i Stockholm, under läsåret 1899—1900 med sammanlagt 7 timmars

veckotjänstgöring vid privata högre lärarinneseminariet och vid

realskolan för flickor i Stockholm, under läsåret 1900—1901 med sammanlagt

17 timmars veckotjänstgöring vid privata lärarinneseminariet,

realskolan för flickor och ateneum för flickor i Stockholm, under

läsåret 1901—1902 med sammanlagt 9 timmars veckotjänstgöring vid

samma läroanstalter samt vid realskolan för flickor och ateneum för

flickor i Stockholm under läsåret 1902—1903 med sammanlagt 7 timmars

veckotjänstgöring och under läsåren 1903—1904 och 1904—1905 med sammanlagt

7—8 timmars veckotjänstgöring, samt att hon dessa läsår icke

åtnjutit någon tjänstledighet vare sig på grund av sjukdom eller andra

orsaker.

Elida Sanomon har hemställt, att Kungl. Maj:t ville medgiva, att

någon del av omförmälda tjänstgöring under en sammanlagd tid av 11

läsår finge räknas som tjänsteår och att Kungl. Maj:t på denna grund

måtte bevilja henne någon tilläggspension. Såsom skäl härför har hon

framhållit, att den henne tillerkända statspensionen blivit starkt avkortad

icke allenast på grund av att hon ej i statstjänst uppnått 30 tjänsteår

utan även och icke i ringa grad därigenom, att hon, som den 1 januari

1929 intjänat det för uppflyttning i högsta lönegraden erforderliga

antalet tjänsteår, likväl icke kunnat ernå högsta lönegraden, emedan

hon fyllt 60 år några månader, innan denna uppflyttning eljest

skulle hava ägt rum, varför således hennes pension komme att utgöra

-''Iso av pensionsunderlaget i näst högsta lönegraden.

I sitt utlåtande har skolöverstyrelsen anfört, bland annat, att den tid.

under vilken Elida Sanomon vikarierat vid statsläroverk, inräknats i den

tjänstetid, som lagts till grund för beräknande av sökanden tillerkänd

pension.

Vidkommande av Elida Sanomon åberopad tjänstetid vid''enskilda läroanstalter

finge överstyrelsen erinra örn riksdagens i skrivelse nr 215 år

1929, punkt 79, gjorda uttalande av innebörd, att sådan tjänstetid i nu,

ifrågavarande hänseende åtminstone icke för närvarande borde medräknas,

i den mån den avsåge icke statsunderstödd läroanstalt. Med hänsyn

härtill ansåge sig överstyrelsen icke kunna tillstyrka, att hennes

tjänstetid vid nyssnämnda läroanstalter i pensionshänseende räknades

henne till godo i vidare mån än den infallit under tid. då anstalterna i

fråga åtnjutit statsunderstöd.

Av handlingarna i ärendet framginge, att Elida Sanomon varit anställd

som lärarinna vid Nya elementarskolan för flickor i Karlstad från och med

höstterminen 1889 till och med vårterminen 1893 samt vid Karlshamns

elementarläroverk för flickor under läsåret 1894—1895. Förstnämnda

skola hade emellertid erhållit statsunderstöd först från och med varter
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

minen 1892. i följd varav hon i pensionshänseende endast kunde tillgodoräknas

ett och ett halvt år av tjänstetiden vid denna skola. Skolan

i Karlshamn hade däremot åtnjutit statsunderstöd under hela läsåret

1894—1895, varför sökandens tjänstetid vid denna skola kunde helt

medräknas. Elida Sanomon skulle med nu angivna beräkningsgrund äga

tillgodoräkna sig en tjänstetid vid privata läroanstalter av tillhopa två och

ett halvt år. För beräknande av tilläggspension skulle emellertid i enlighet

med tidigare tillämpade grunder medräknas allenast två tredjedelar

av tjänstetiden eller alltså ett och två tredjedels år. Då hennes

tjänstetid vid statsläroverk, såsom nämnts, uppginge till 24 år, skulle

hon alltså hava att för pension tillgodoräkna sig 24 + 12/a = 25 2h tjänsteår

eller i avrundat tal 25 tjänsteår. Enär pensionsunderlaget utgjorde

3,600 kronor, skulle alltså hennes pension jämte tilläggspension uppgå

till 25/S0 X 3,600 = 3,000 kronor, vadan tilläggspensionen skulle

uppgå till (3,000 — 2,880) 120 kronor för år.

Till sist ville överstyrelsen erinra därom, att 1930 års riksdag (Kungl.

Maj:ts prop. 137, punkterna 7:o—9:o, samt Kungl. Majlis prop. 158) medgivit,

att tilläggspensioner finge utgå till förra ämneslärarinnorna Sigrid

Ben och Karin Åman, förre läroverksadjunkten J. A. Eckstein samt biträdande

föreståndarinnan Gerda Eufrosyne von Sydow. De förhållanden,

som läge till grund för beviljande av tilläggspension åt nämnda personer,

vore likartade med förut åberopade grunder för bifall till Elida

Sanomons framställning i av överstyrelsen angiven omfattning.

I anslutning till vad överstyrelsen sålunda anfört, har överstyrelsen

hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå 1931 års riksdag medgiva, dels

att Elida Sanomon finge, räknat från och med den 1 januari 1931, under

sin återstående livstid uppbära — utöver henne eljest tillkommande pension

av statsmedel —• en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten

av 120 kronor, dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg för sökanden finge, likaledes från och

med den 1 januari 1931, beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp av

3,000 kronor.

Statskontoret, som den 22 augusti 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att, då Elida Sanomon tjänstgjort vid statsunderstött enskilt

läroverk under två och ett halvt år samt hon, enligt vad statskontoret

inhämtat, från enskild statsunderstödd pensionsinrättning icke åtnjöte

pension till högre belopp än 91 kronor 40 öre årligen — vilken pension aflinge

från svenska lärarinnornas pensionsförening — tilläggspension

syntes, i överensstämmelse med vad som skett i tidigare liknande fall,

böra utverkas åt henne. Mot det av skolöverstyrelsen föreslagna kelop

pet, 120 kronor, hade statskontoret ej något att erinra.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

DepartemenU
ehefen.

Äng.

tiiläggsyp nsion

åt l:e

expeditionsvakten

C. J.

Lindström.

Att, på sätt skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrkt, tilläggspension

beviljas Elida Sanomon i överensstämmelse med de principer, som

i likartade fall förut tillämpats, finner jag mig böra tillstyrka. Jag får

alltså, under hänvisning till de av skolöverstyrelsen åberopade precedensfallen,

förorda överstyrelsens förslag och hemställer, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra lektorn vid folkskoleseminariet i Skara.

Elida Sanomon må, räknat från och med den

1 januari 1931, under sin återstående livstid uppbära

—- utöver henne eljest tillkommande pension av statsmedel

— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 120 kronor för år med rätt att å

ett sammanlagt belopp av 3,000 kronor åtnjuta förhöjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280).

6:o.

I en till Knngl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Gotlands län överlämnad

skrift av den 20 september 1930 har förre förste expeditionsvakten hos

länsstyrelsen i Gotlands län C. J. Lindström anhållit örn beredande åt honom,

utöver tillerkänd pension såsom förste expeditionsvakt hos nämnda

länsstyrelse, av tilläggspension i egenskap av vaktmästare vid högre allmänna

läroverket i Visby.

Till stöd för ansökningen har Lindström anfört, att han genom beslut

av statskontoret den 4 september 1930 förklarats berättigad att från och

med dagen näst efter den, då avgång från hans anställning såsom förste

expeditionsvakt hos länsstyrelsen i Gotlands län komme att äga rum, under

återstående livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp av 1,104 kronor

årligen, att utgå enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907. Den av statskontoret

beräknade pensionen, 1,104 kronor, utgjorde, då Lindströms tjänstetid hos

länsstyrelsen uppginge till cirka 21 år — efter vederbörlig avrundning —

“*/35 av pensionsunderlaget för förste expeditionsvakt (7ie lönegraden),

1,824 kronor.

Emellertid hade Lindström före tillträdandet av sin tjänst hos länsstyrelsen

innehaft anställning under tiden 1 april 1901—31 maj 1909 såsom

vaktmästare vid Visby högre allmänna läroverk, vilken syssla statskontoret

enligt under hand lämnad underrättelse ansett icke kunna betraktas

såsom anställning i statstjänst i den bemärkelse, vari detta uttryck toges

i den civila pensionslagen.

Då bestridandet av befattning som vaktmästare vid ett högre allmänt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

läroverk borde få anses utgöra ett arbete i statens tjänst och riksdagen,

enligt vad Lindström inhämtat, vid ett flertal tillfällen även funnit skäligt

bevilja pension åt dylika vaktmästare, har Lindström anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte hos 1931 års riksdag göra framställning, att en tilläggspension

på grund av hans nämnda anställning måtte tillerkännas honom

med 408 kronor årligen, beräknat för en anställningstid av åtta år,

så att sammanlagda pensionsbeloppet för honom komme att uppgå till

1,512 kronor, motsvarande 29/*5 av förenämnda pensionsunderlag, 1,824

kronor.

Enligt ett av förre rektorn vid Visby högre allmänna läroverk R. Steffen

utfärdat intyg har Lindström under den tid, han varit anställd vid läroverket,

med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden samt icke åtnjutit

någon ledighet.

Länsstyrelsen i Gotlands län, som tillstyrkt ansökningen, har meddelat,

att Lindström beviljats avsked från och med den 1 oktober 1930.

Skolöverstyrelsen, sorn, efter remiss, den 11 oktober 1930 avgivit utlåtande

i ärendet, har därvid endast yttrat sig i frågan, huruvida sökandens

tjänstgöring såsom vaktmästare vid berörda läroverk varit av beskaffenhet

att böra tillgodoräknas honom för tilläggspension.

Överstyrelsen har erinrat därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid

flera föregående tillfällen beviljat pensioner till vaktmästare vid allmänna

läroverk, samt att i ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911

avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till

grund för åtskilliga av riksdagen beviljade sådana pensioner, vaktmästarbefattningen

vid högre allmänna läroverket i Visby hänförts till den pensionsklass,

som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre

allmänna läroverk. Överstyrelsen har tillika meddelat, att nämnda befattning

även under den tid, då sökanden innehade densamma, varit av samma

beskaffenhet som då överstyrelsens nyssnämnda förslag avgavs. Till

vaktmästare av nämnda pensionsklass hade hel pension beviljats efter en

tjänstetid av minst 30 år och proportionellt avkortad pension efter en tjärn

stetid, som omfattat mindre än 30 år. Hel sådan pension hade under de

senare åren utgått med ett belopp av 1,584 kronor, dyrtidstillägg oberäknat,

eller således med ett belopp, som endast obetydligt understege hel

pension för manlig expeditionsvakt vid länsstyrelserna.

Med anledning härav har överstyrelsen ansett önskligt, att sökanden

på grund av sin nämnda tjänstgöring vid högre allmänna läroverket i

Visby kunde beviljas tilläggspension, överstyrelsen har funnit skäligt,

att därvid tillgodoräknades honom en tjänstetid av åtta år, och sålunda

tillstyrkt bifall till ansökningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

16 Kungl Maj:ts proposition Nr 51.

I utlåtande i ärendet den 22 oktober 1930 har statskontoret anfört, att

ämbetsverket vid prövning den 4 september 1930 av frågan örn sökandens

rätt till pension enligt bestämmelserna i den civila pensionslagen funnit,

att allenast sökandens anställningstid hos länsstyrelsen i Gotlands län

alltifrån ingången av juni månad 1909 kunde tillgodoräknas honom såsom

tjänstår för pension, och hade alltså tillagt honom en avkortad pension,

motsvarande av det för honom gällande pensionsunderlaget, 1,824

kronor, eller efter föreskriven avjämning 1,104 kronor. Statskontoret hade

nämligen ansett sig icke kunna författningsenligt tillgodoräkna i detta

hänseende den tid av något mer än 8 år, varunder sökanden innehaft anställning

såsom vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Visby. Vid

allmänt läroverk anställd vaktmästare hade med hänsyn till anställningsoch

avlöningsförhållandena icke ansetts vara befattningshavare i statstjänst

i egentlig bemärkelse. Emellertid hade riksdagen, såsom skolöverstyrelsen

framhållit, i förekommande fall alltid plägat tilldela sådan vaktmästare

pension av statsmedel vid avgång efter långvarig tjänst och vid

framskriden levnadsålder. Med hänsyn härtill ville det synas statskontoret

billigt, att åt sökanden utverkades en tilläggspension, motsvarande

hans förenämnda tjänstetid av 8 år vid allmänna läroverket i Visby,

eller alltså 408 kronor att utgå från och med den 1 oktober 1930, då han

tillträdde sin av statskontoret honom tilldelade pension. Härigenom skulle

han komma i åtnjutande av en avkortad pension till belopp av 1,512 kronor,

motsvarande **/*s av förenämnda pensionsunderlag.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att sökanden finge från och med den 1 oktober 1930 under

sin återstående livstid uppbära, utöver den honom författningsenligt tillkommande

pensionen, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 408 kronor för år räknat.

Ehuru anställning såsom vaktmästare vid allmänt läroverk, på sätt

statskontoret erinrat, ansetts icke hänförlig till statstjänst i egentlig mening,

hava dock läroverksvaktmästare i ett flertal fall genom särskilda

beslut av Kungl. Majit och riksdagen tillerkänts pension av statsmedel.

Med hänsyn härtill finner jag i likhet med myndigheterna billigt, att sökanden

erhåller viss tilläggspension på grund av sin tjänstgöring såsom

vaktmästare vid allmänt läroverk.

Då jag ej funnit något att erinra mot den ifrågasatta tilläggspensionens

storlek, får jag alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

, att förre förste expeditionsvakten hos länsstyrelsen

i Gotlands län C. J. Lindström må, räknat från och

med den 1 oktober 1930, under sin återstående livstid

uppbära, utöver den honom författningsenligt tillkom
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:is proposition Nr 51.

mande pensionen, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 408 kronor för år

räknat.

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o)-—6:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Majit Konungen bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Borgström.

llihang lill riksdagéns protokoll 19,11. 1 sorni.

höft (Nr 51.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1931:27 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 52 i texten