Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för Sollefteå tingslags väghållning sdistrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla järnvägsbron över Angermanälven vid Forsmo m. m

1931-01-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:56, Angående befrielse för Sollefteå tingslags väghållning sdistrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla järnvägsbron över Angermanälven vid Forsmo m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för Sollefteå tingslags väghållning sdistrikt från vissa

förpliktelser beträffande gamla järnvägsbron över

Angermanälven vid Forsmo m. m.; given Stockholms

slott den 30 januari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför efter gemensam beredning

med statsministern och chefen dör försvarsdepartementet:

Efter det att den vid Forsmo i Eds socken av Västernorrlands län belägna

nya järnvägsbron över Ångermanälven å norra stambanan under år

1912 öppnats för trafik, upptog järnvägsstyrelsen till övervägande frågan örn

användningen av den gamla järnvägsbron vid Forsmo på fördelaktigaste sätt

såväl med hänsyn till statens järnvägars intressen som ock med avseende

fästat vid behovet av lämplig kommunikation för gående och eventuellt

åkande mellan älvens båda stränder. Styrelsen förde därvid bland annat

förhandlingar med vägstyrelsen i Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt anBihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 48 höft. (Nr 56.)

195 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 56.

gående brons apterande för landsvägstrafik. Sedan vägstämman för sin del

förklarat sig villig övertaga bron under villkor bland annat att den gratis

och med äganderätt överlätes på distriktet, hemställde järnvägsstyrelsen lios

Kungl. Maj:t örn bemyndigande att på väghållningsdistriktet kostnadsfritt

överlata bron i och för dess apterande till landsvägsbro.

Frågan härom förelädes 1920 års riksdag genom proposition (nr 18), vari

hemställdes om riksdagens medgivande till att bron finge av järnvägsstyrelsen

kostnadsfritt överlåtas till väghållningsdistriktet för att användas såsom

landsvägsbro under villkor, att bron vid förefallande behov finge användas

som reserv för den nya järnvägsbron samt att de till bron ledande järnvägsbankarna

i görligaste mån bibehölles i orubbat skick.

Riksdagen beslöt (skrivelse nr 172) i enlighet med vad Kungl. Majit i

propositionen föreslagit och uttalade samtidigt, att riksdagen förutsatte, att

vid den blivande överlåtelsen träffades för statens järnvägar och det allmänna

betryggande överenskommelse rörande skyldighet för väghållningsdistriktet

att för framtiden underhålla bron och till densamma ledande järnvägsbankar.

Efter av Kungl. Majit lämnat bemyndigande träffades sedermera mellan

järnvägsstyrelsen och väghållningsdistriktet överenskommelse — dagtecknad

den 26 januari och den 9 februari 1924 — varigenom järnvägsstyrelsen till

väghållningsdistriktet dels med full äganderätt överlät gamla järnvägsbron vid

Forsmo att användas till landsvägsbro, dels ock avgiftsfritt med nyttjanderätt

tills vidare upplät statens järnvägar tillhörig mark, som kunde behöva

tagas i anspråk för erforderliga tillfartsvägar, allt under villkor bland

annat att bron med till densamma ledande bankar skulle av väghållningsdistriktet

för framtiden underhållas på betryggande sätt, som kunde av statens

järnvägars vederbörande distriktsförvaltning godkännas. Med avseende

å underhållet innehöll överenskommelsen vidare bland annat att, innan bron

toges i anspråk såsom landsvägsbro, genom väghållningsdistriktets försorg

skulle ske fullständig nitundersökning med tillhörande utbyte av lösa nitar

ävensom målning av järnöverbyggnaden samt att för framtiden sådan nitundersökning

och målning skulle verkställas minst vart nionde år.

Redan innan omförmälda överenskommelse undertecknades anhöll vägstyrelsen,

med hänvisning till av de vägliållningsskyldiga tidigare fattat beslut

örn brons övertagande till ombyggnad, hos länsstyrelsen i Västernorrlands

län örn åläggande för de vägliållningsskyldiga att mot erhållande av

vanligt stats- och landstingsbidrag utföra ombyggnaden av bron i enlighet

med ett i sådant avseende efter vederbörligt förordnande utarbetat förslag.

Innan den förberedande behandlingen av detta förslag avslutats hos vederbörande

myndigheter, väcktes emellertid inom vägdistriktet fråga, huruvida

icke — sedan kommunikationsförhållandena på grund av motortrafikens starka

utveckling föiändiats pa sadant sätt, att bron icke vidare vore behövlig

— åtgärder borde vidtagas i syfte att distriktet måtte befrias från skyldigheten

att övertaga och underhålla bron.

Frågan örn åläggande för de väghållningsskyldiga att verkställa ombyggnad

av bron jämte tillfartsvägar blev efter åtskillig utredning och skriftväxling,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

som här icke torde behöva återgivas, av länsstyrelsen avgjord genom utslag

den 8 mars 1929. Utslaget innehöll, att länsstyrelsen — med hänsyn

såväl till av de väghållningsskyldiga å vägstämma fattat beslut att, med

ändring av vad tidigare beslutits, hemställa att de väghållningsskyldiga icke

måtte åläggas att utföra bron och vägföretaget, som ock till vad eljest i

målet förekommit med avseende å nyttan för det allmänna vägväsendet av

ombyggnad för landsvägstrafik av bron jämte anordnande av tillfartsvägar —

icke fann skäl förplikta de väghållningsskyldiga att utföra ifrågavarande brooch

vägföretag.

Sedan besvär hos Kungl. Majit anförts över länsstyrelsens beslut, har

Kungl. Majit genom utslag, givet i regeringsrätten den 25 februari 1930, ej

funnit skäl att däri göra ändring.

Efter det att länsstyrelsens nyssnämnda utslag meddelats, gjorde vägstyrelsen

i en till Kungl. Majit ställd skrift den 18 april 1929 — under åberopande

av det förändrade läge, varuti frågan kommit — hemställan att Kungl. Majit

måtte befria väghållningsdistriktet från skyldigheten att enligt den med

järnvägsstyrelsen träffade överenskommelsen övertaga bron i fråga.

Över denna framställning hava infordrade utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,

chefen för generalstaben, länsstyrelsen i Västernorrlands län, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt arméförvaltningens fortifikations- och civila

departement.

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande, dagtecknat den 29 april 1929, erinrat,

att bibehållandet av gamla Eorsmobron för något statens järnvägars ändamål

icke krävdes samt att det ursprungligen varit ifrågasatt att till enskild köpare

försälja järnöverbyggnaden. Styrelsen har därjämte anfört, att styrelsen,

därest bron med hänsyn till militära intressen skulle bibehållas, icke

kunde tillstyrka att vägdistriktet befriades från skyldighet att övertaga bron

med mindre underhållet av densamma bekostades antingen av vägdistriktet

eller ock med andra statsmedel än sådana, som belastade statens järnvägar.

Chefen för generalstaben, vars utlåtande avgivits den 14 maj 1929, har på

närmare angivna skäl förklarat sig avstyrka varje förslag, som avsåge eller

resulterade i ett nedtagande av den gamla järnvägsbron vid Forsmo eller

ett minskande av dennas användbarhet såsom reserv för den nya järnvägsbron,

intill dess att genom anskaffande av provisorisk bromateriel effektiva

åtgärder vidtagits för ett hastigt återställande av åtminstone järnvägsbron

över Ångermanälven. På grund härav har chefen för generalstaben hemställt

att, därest vägstyrelsens ansökning bifolles, bron måtte underhållas

genom kronans försorg.

Länsstyrelsen har i utlåtande den 19 oktober 1929 — under förutsättning

att de över länsstyrelsens utslag den 8 mars 1929 anförda besvären i enlighet

med vad länsstyrelsen hemställt lämnades utan bifall — funnit det

icke skäligen kunna påfordras, att de väghållningsskyldiga skulle fullgöra

sina åtaganden enligt ifrågavarande överenskommelse. Länsstyrelsen har

sålunda tillstyrkt bifall till vägstyrelsens framställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars utlåtande avgivits den 27 mars 1930

och alltså efter det Kungl. Maj:ts utslag i besvärsmålet fallit, har nied hänsyn

till detta utslag ansett sig böra i likhet med länsstyrelsen tillstyrka

bifall till vägstyrelsens hemställan.

Sedan järnvägsstyrelsen anbefallts verkställa utredning angående storleken

av de årligen eller periodvis återkommande kostnaderna för erforderligt

underhåll av bron vid dess bibehållande enbart såsom reservförbindelse för

järnvägsändamål, har styrelsen i utlåtande den 7 juni 1930 meddelat, att

iståndsättandet av bron i och för användning för järnvägsändamål beräknades

kosta omkring 30,000 kronor samt att de för framtiden periodvis återkommande

kostnaderna för motsvarande underhåll beräknades utgöra, för

år räknat, 2,750 kronor.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava i utlåtande den

28 oktober 1930 i likhet med chefen för generalstaben avstyrkt, att den gamla

järnvägsbron vid Forsmo slopades. Därest Kungl. Maj:t skulle finna skäl

bifalla vägstyrelsens framställning, borde därför bron för framtiden av järnvägsstyrelsen

underhållas såsom reserv för den nya järnvägsbron. Kostnaderna

härför, av styrelsen beräknade till 2,750 kronor årligen, syntes kunna

bestridas av lantförsvarets anslag till extra utgifter. Såsom villkor för väghållningsdistriktets

befrielse från dess åtagande i överenskommelsen med

järnvägsstyrelsen syntes böra uppställas, att distriktet innan kontraktet

hävdes ombesörjde det underhåll, varom i kontraktet överenskommits men

som syntes icke hava vederbörligen utförts av distriktet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, grundades den mellan väghållningsdistriktet

och järnvägsstyrelsen träffade överenskommelsen angående

överlåtande på vägdistriktet av den gamla järnvägsbron över Ångerman älven

vid Forsmo på den förutsättningen, att bron skulle komma till användning

såsom landsvägsbro. Då på grund av ändrade förhållanden denna förutsättning

icke blivit uppfylld, synes det mig icke skäligen kunna från statens sida

påfordras, att vägdistriktet skall fullgöra den i överenskommelsen stadgade

skyldigheten att bestrida underhåll av bron. Detta gäller enligt min mening

underhållet såväl för framtiden som för den tid, vilken förflutit efter överenskommelsens

ingående. Jag vill alltså för min del tillstyrka ett tillmötesgående

av den i ärendet gjorda framställningen örn befrielse från fullgörande

av förpliktelserna enligt överenskommelsen.

Vid ett beslut i enlighet härmed torde bron böra, åtminstone tillsvidare,

övertagas av statens järnvägar. Huruvida bron för framtiden bör, med hänsyn

till militära intressen, bibehållas såsom reserv för den nu använda järnvägsbron

vid Forsmo, lärer få bliva beroende av ytterligare utredning, i

samband varmed även frågan örn sättet för täckande i sådant fall av kostnaderna

för brons iståndsättande och framtida underhåll torde böra tagas

under övervägande. Därest ifrågavarande undersökning skulle giva vid handen,

att bron icke bör av nyss angivna skäl bibehållas, lärer det ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta örn brons borttagande och försäljning. Ehuru

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

enligt inhämtade upplysningar bron befinner sig i sådant skick, att ett

iståndsättande av densamma, därest den skall bibehållas, icke länge kan

uppskjutas, lärer dock under den kortare tid, som kan erfordras för nyssnämnda

utredning, kunna anstå med vidtagande av underhållsåtgärder.

Enär frågan om brons överlåtande på vägdistriktet på sin tid avgjorts

under medverkan av riksdagen, synes även nu förevarande spörsmål lämpligen

böra liänskjutas till riksdagens prövning.

Med stöd av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt må befrias från

de förpliktelser, som åvila distriktet enligt omförmälda, mellan

distriktet och järnvägsstyrelsen den 26 januari och den 9

februari 1924 träffade överenskommelse angående överlåtelse

av gamla järnvägsbron över Ångermanälven vid Forsmo, under

förutsättning att distriktet till statens järnvägar avstår den

rätt till bron jämte mark för tillfartsvägar, som distriktet enligt

berörda överenskommelse äger.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1931:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse för Sollefteå tingslags väghållning sdistrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla jä a1 i texten