Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:93, Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
1
Nr 93.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer; given
Stockholms slott den 13 februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maärta
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 13 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler följande
frågor örn understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda
personer och anför därvid'':
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 79 höft. (Nr 93.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
Justitiedepartementet.
l:o.
Äng. pension I en till Kungl. Majit ställd skrift har Johanna Benedikta Hansson,
konstapeln F. Lundahl, anhållit att bliva tillerkänd pension efter sin den 13 augusti
J. Hanssons 1930 avlidne man, f. d. vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen
hanna Bene- Frans Johan Hansson.
dikta Hans
son.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att mannen Hansson var född den
20 februari 1855; att han, efter anställning såsom artillerist vid Vendes
artilleriregemente, den 1 september 1881 antogs till extra vaktkonstapel
vid centralfängelset å Långholmen; att han den 19 december 1882 konstituerades
till ordinarie vaktkonstapel och den 1 april 1908 avgick ur tjänsten
med en årlig pension av 600 kronor; samt att han icke var delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa.
Vidare inhämtas, att änkan Hansson, som är född den 21 januari 1858,
enligt ett den 1 december 1930 utfärdat läkarintyg lider av åderförkalkning
och bukbråck; samt att den i boet efter mannen Hansson befintliga behållningen
utgjorde 6,883 kronor 78 öre och, enär makarna icke ägde bröstarvingar,
i sin helhet tillföll änkan.
Fångvårdsstyrelsen, som den 5 december 1930 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid för egen del anfört, att sökandens ömmande omständigheter, särskilt
hennes ålder och av sjukdom nedsatta arbetsförmåga syntes påkalla understöd
från statens sida. I liknande fall hade riksdagen vid upprepade tillfällen
beviljat änkor efter bevakningsman vid fångvården ekonomisk hjälp på deras
ålderdom. Särskilt ville styrelsen erinra, att 1928 års riksdag enligt skrivelse
till Kungl. Majit den 1 juni 1928, nr 354, beviljat understöd å allmänna
indragningsstaten åt två vaktkonstapelsänkor under deras återstående livstid.
Understödens belopp hade för en var av nämnda änkor bestämts till
384 kronor för år.
Med stöd av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit
måtte genom proposition till 1931 års riksdag åt sökanden utverka understöd
å allmänna indragningsstaten, att utgå under hennes återstående livstid,
så länge hon förbleve änka, med ett årligt belopp av 384 kronor.
I utlåtande den 30 december 1930 har statskontoret framhållit, att de av
fångvårdsstyrelsen åberopade ömmande omständigheterna syntes statskontoret
tala för utverkande av något understöd av statsmedel åt änkan Hansson.
Det kapital, som tillfallit henne vid makens dödsfall — något över 6,000
kronor — syntes ej kunna anses tillräckligt som ekonomiskt stöd, då hon
övrigt icke syntes åtnjuta någon inkomst eller ägde möjlighet att bereda
sig sådan. Mot det föreslagna understödsbeloppet hade statskontoret ej något
att erinra. Understödet borde utgå från och med månaden näst efter den,
Kungl. May.ts proposition Nr 93. 3
då makens frånfälle ägde rum, eller sålunda från och med den 1 september
1930.
Såsom fångvårdsstyrelsen erinrat, har riksdagen vid upprepade tillfällen Departementsi
ömmande fall beviljat årliga understöd åt änkor efter bevakningsman vid ehefen''
fångvården, vilka icke varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.
Även i det nu föreliggande fallet synas mig omständigheterna vara sådana,
att pension bör utverkas. Enär änkan Hansson är ägare av ett mindre
kapital, torde emellertid pensionen böra bestämmas till något lägre belopp
än det av ämbetsverken förordade, förslagsvis till 300 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. vaktkonstapel vid centralfängelset å Långholmen
Frans Johan Hanssons änka Johanna Benedikta
Hansson, född Lundahl, må räknat från och med den
1 september 1930, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension å
300 kronor.
Ecklesiastikdepartementet.
2:o.
I skrivelse till Kungl. Majit den 23 december 1930 har överintendenten
och chefen för nationalmuseum anhållit, att Kungl. Majit måtte hos drag åt amariksdagen
utverka årligt uppfostringsbidrag åt två minderåriga söner till "“f188"6;camanuensen
vid nationalmuseum filosofie licentiaten Gunnar Larl Weng- minderåriga
ström, vilken syntes hava omkommit genom olyckshändelse under juli må- barnnåd
1930.
Enligt ett vid skrivelsen fogat, av chefen för ordonnanspolisen i Stockholm
den 22 december 1930 utfärdat intyg hade Wengström den 7 juli 1930
i sällskap med en annan person begivit sig ut på en segeltur i Stockholms
skärgård med en s. k. blekingseka. Påföljande dag — den 8 juli — hade de
seglande anlänt till Ornö, var est Wengströms sällskap skilts från Wengström,
under det Wengström ensam begivit sig ifrån Ornö under uppgift,
att han skulle företaga en längre segeltur. Efter det Wengström
ombord å segelbåten lämnat Ornö, hade Wengström varit borta och
icke, trots ivriga efterspaningar, kunnat anträffas. Den segelbåt, med
vilken Wengström avseglat från Ornö, hade icke heller kunnat anträffas.
Genom polisens ordonnansavdelning hade spaningar företagits efter
Wengström utan resultat. Bland annat hade samtliga landsfiskaler, som
hade sina distrikt utmed kusten av Östersjön inom Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands och norra delen av Kalmar län, ävensom lands
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
fiskalerna längs Gotlands västkust ock stadsf iskalen i Visby blivit underrättade
om Wengströms försvinnande utan att några upplysningar
kunnat vinnas. Tull- och lötsveden hade likaledes blivit meddelade örn
Wengströms försvinnande, varjämte Stockholms frivilliga motorbåtsflottilj
under övningar företagit spaningar efter Wengström i skärgården.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wengström, som var född den
23 februari 1895, anställdes såsom amanuens vid nationalmuseum den 1
juni 1919; att han från och med den 1 juli 1925 tillhörde 19 lönegraden i
löneplanen för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; att Wengström,
vilkens tjänstgöring var förlagd till museets avdelning för handteckningar
och gravyrer, under budgetåret 1929/1930 åtnjöt ett lönetillägg
å 2,000 kronor såsom föreståndare för denna avdelnings samlingar
av äldre handteckningar och gravyrer; att Wengström på förordnande
uppehållit befattning såsom intendent vid museet under tillhopa
2 år 9 månader 14 dagar; att Wengströms sammanlagda löneförmåner
vid museet under åren 1919—1929 utgjort respektive 2,652 kronor, 3,246
kronor, 6,044 kronor, 4,689 kronor, 4,770 kronor, 5,689 kronor, 6,120 kronor,
7,649 kronor, 5,714 kronor, 6,524 kronor och 6,812 kronor; att Wengström
år 1925 ingått äktenskap med Alice Sofia Viktoria Schotte; samt
att lian i sitt äktenskap med henne hade två söner, Karl-Axel och Torsten
Gunnar Schotte-Wengström, båda födda den 28 december 1925.
Beträffande fru Alice Schotte-Wengström inhämtas av handlingarna,
att hon, som är född den 18 juni 1898, sedan den 1 januari 1924 varit anställd
såsom kontorsbiträde vid statens historiska museum; samt att hon för närvarande
åtnjuter avlöning enligt 8 lönegraden 6 löneklassen i löneplanen
för icke-ordinarie befattningshavare eller med 2,676 kronor för år
jämte dyrtidstillägg.
Enligt en i ärendet företedd förteckning över makarna Wengströms
tillgångar och skulder i juli månad 1930 uppgingo tillgångarna till 19,587
kronor samt skulderna till 16,900 kronor.
Till stöd för sin framställning har överintendenten och chefen för nationalmuseum
anfört, bland annat, följande:
Wengström, som haft sin tjänstgöring förlagd till handtecknings- och
gravyravdelningen, hade i fråga örn de äldre samlingarna å denna avdelning
ådagalagt sådana utomordentliga insikter, att han år 1929 utsetts
att förestå denna del av avdelningens konstskatter — för övrigt det
värdefullaste inom hela museet. Under den tid, Wengström tjänstgjort
vid nationalmuseum, hade han givit prov på synnerligen grundliga kunskaper
och ett brinnande intresse, som tagit sig uttryck på mångahanda
sätt, bland annat i en råd lyckliga initiativ för avdelningens nydaning,
som visat sig vara lika välbetänkta som betydelsefulla. Museet komme
att för en lång framtid draga nytta av Wengströms insats, och den
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93. 5
plats hail lämnat tom komme endast med den största svårighet att kun
D^ru^
Schotte-Wengström ägde icke någon förmögenhet, och det vöre väl
för envar uppenbart, att hon icke på sin blygsamma lön och utan några
medel i övrigt skulle kunna försörja sig själv och sina minderåriga söner
ävensom giva dessa en mot faderns bildningsnivå svarande uppfostran.
Överintendenten Ilar därefter vidare anfört följande:
»Riksdagen har tidigare i liknande fall ställt medel till förfogande för
meddelande av understöd. Jag erinrar örn 1927 års riksdagsbeslut dels
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 15 angående understöd
åt avlidne förste amanuensen B. G. V. E. G. Schotts minderåriga barn, dels
ock på grund av propositionen nr 59 punkt 14 till samma riksdag angående
understöd åt avlidne förste amanuensen i försvarsdepartementet JM. E. iBaad-Heimers
minderåriga barn. 1 intet av dessa fall ansag sig emellertid
Eders Kungl. Majit kunna av riksdagen aska medel till pension
jämväl åt den avlidnes änka. Statskontoret anförde härutinnan i sitt
den 14 augusti 1926 över framställning örn understöd för Baad-Heimers
efterlevande följande: Tor beviljande av understöd av nu ifrågavarande
slag hade dock alltid såsom förutsättning gällt, att särskilt ömmande
omständigheter kunde anses föreligga; och hade så ansetts vara iorhallandet,
då änka varit antingen till följd av hög ålder eller pa grund av
sjukdom oförmögen till arbete och tillika befunnits vara medellös och
i saknad av anhöriga, som ansetts kunna och böra draga försorg örn henne
Där det icke blivit styrkt, att dylika särskilt ömmande förhållanden
förelegat, hade det ansetts betänkligt att av statsmedel bereda änkepension.
När änkan varit arbetsduglig men haft minderåriga barn att
försörja och uppfostra, hade i åtskilliga fall, där behov av understöd
förelegat, detta ansetts böra tillgodoses, icke genom änkepension, utan
genom uppfostringsbidrag åt barnen.’ Med hänsyn härtill anser Dag
mig böra inskränka mig till att hos Eders Kungl. Majit hemställa örn
äskande av medel hos riksdagen i ändamål att bereda vart och ett av oen
omkomnes bägge minderåriga barn ett årligt understöd med det belopp.
Eders Kungl. Majit kan finna skäligt.»
Statskontoret har den 9 januari 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet och därvid anfört:
Med hänsyn till vad handlingarna i ärendet innehölle och med stöd
av Kungl. Majits och riksdagens beslut i föregående liknande lall, sar
skilt år 1927 rörande understöd åt barn efter avlidna förste amanuenserna
Schött och Baad-Heimer, skulle det visserligen kunna synas, som om
uppfostringsbidrag av statsmedel bordo beredas för amanuensen \\ engströms
minderåriga barn, men å andra sidan vore det icke till fullo styrkt,
att han omkommit. Enligt vad statskontoret inhämtat, hade livi orsak
ringsaktiebolaget Nordstjärnan, som iklätt sig försäkring a Wengstroms
liv Gir ett belopp av 20,000 kronor, tills vidare i avvaktan pa dödförklaring
vägrat utbetala beloppet, dock att försäkringen förbleve gällande utan
premiebetalning. Då till följd härav boets tillgodohavande bos bolaget
måhända icke kundo utbekommas, förrän lång tid förflutit elter Wengströms
försvinnande, men behov av hjälp till do minderåriga barnens
uppfostran måste anses föreligga, villo statskontoret ifrågasätta, huru
6
Kungl. Martts proposition Nr 93.
vida icke riksdagens medgivande borde utverkas därtill, att makarna
Wengströms båda söner finge från och med den 1 augusti 1930 tills vidare
intill utgången av det år, då 18 års ålder uppnåtts, åtnjuta understöd
från allmänna indragningsstaten med årliga belopp av 384 kronor
för vardera av dem, med rätt för Kungl. Majit att, örn livförsäkringsbeloppet
utbekommes av familjen eller eljest ändrade förhållanden inträffade,
låta inställa all vidare utbetalning av de beviljade understöden.
Departements■ I betraktande av de i ärendet åberopade omständigheterna finner jag
chefen. mjg böra förorda, att understöd av statsmedel beredes amanuensen
Wengströms familj i form av bidrag till de båda barnens uppfostran.
Vad uppfostringsbidragets storlek beträffar tillstyrker jag
i likhet med statskontoret, att detsamma bestämmes till 384 kronor
för år för vartdera barnet eller således till samma belopp, som
1927 års riksdag beviljat såsom uppfostringsbidrag åt avlidna förste
amanuenserna B. G. V. E. G. Schotts och N. E. I. Baad-Heimers minderåriga
barn. Bidragen torde böra utgå från och med den 1 augusti
1930 samt fa åtnjutas intill utgången av det kalenderår, varunder barnen
uppnå 18 års ålder. Vid ett eventuellt medgivande synes, med hänsyn
till de med förevarande understödsfråga förknippade särskilda förhållanden,
böra knytas det av statskontoret föreslagna villkoret örn rätt
för Kungl. Majit att, örn den å Wengströms liv tagna försäkringen
skulle av familjen utbekommas eller eljest ändrade förhållanden skulle
därtill föranleda, inställa vidare utbetalning av bidragen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vartdera av amanuensen vid nationalmuseum Gunnar
Carl Wengströms och hans hustru Alice SchotteWengströms
minderåriga barn Karl-Axel och Torsten
Gunnar Schotte-Wengström må från och med den 1
augusti 1930 till och med utgången av det kalenderår,
varunder barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor, med rätt för Kungl. Majit att,
örn den å Wengströms liv tagna försäkringen skulle
av familjen utbekommas eller eljest ändrade förhållanden
skulle därtill föranleda, låta inställa vidare uttalning
av uppfostringsbidraget.
3:o.
Äng. upp- Uti en till Kungl. Majit ställd, den 20 november 1930 dagtecknad skrift
fdrc^nåtbav- har doceQtföreningen i Lund gjort framställning örn beredande av dels
liane doren- pension åt docenten vid universitetet i Lund Johannes (Hannes) Eveli^kfids''
nus Skölds änka Nancy Konstance Sköld, född Nilsen, dels ock under
minderåriga
barn.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
stöd till vart och ett av Skölds efterlämnade tre minderåriga barn Paz
Nancy, Tryggve Mark och Bo Sture.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av kanslern för rikets
universitet den 23 december 1930 samt av statskontoret den 10 januari 1931.
Av handlingarna i ärendet framgå!*, att Sköld, som var född den 20 september
1886, avled den 14 september 1930; att han blev docent vid Lunds
universitet i slaviska språk den 23 juni 1922 samt i jämförande indoeuropeisk
språkforskning den 19 juni 1926; att han förklarades kompetent till
professur i slaviska språk vid universitetet i Köpenhamn år 1923; att han’
med stöd av de Letterstedtska och Dicksonska resestipendierna år 1928
företog en forskningsfärd till Pamir; att han upprätthållit professuren i
sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning vid Lunds universitet
från den 1 januari 1929 till sin död; att Skölds sammanlagda löneförmåner
vid Lunds universitet under åren 1922—1930 utgjort respektive
3,178, 7,206, 6,935, 7,206, 7,224, 7,164, 7,194, 8,314 och 6,233 kronor; att enligt
förrättad bouppteckning tillgångarna i boet uppgingo till 47,184 kronor,
varav 2,570 kronor belöpte å lösöret, samt skulderna till 41,233 kronor,
vadan boet utvisade en behållning av 5,951 kronor; att Skölds änka
är född den 14 april 1892; samt att hans efterlämnade tre barn äro födda,
Paz Nancy den 11 september 1918, Tryggve Mark den 2 november 1922
och Bo Sture den 1 november 1924.
Till stöd för sin framställning har docentföreningen anfört, bland
annat, följande:
Skölds vetenskapliga verksamhet hade kännetecknats av rastlös flit
och stor mångsidighet. Hedan året efter sitt första docentförordnande
kompetensförklarad till professur i slaviska språk vid Köpenhamns universitet,
hade han senare övergått till jämförande språkforskning och
efterlämnade en med hänsyn till den korta tidrymden för dess tillkomst
betydande produktion.
Allt från sin utbildnings begynnelse och ända till slutet av sitt liv
hade Sköld haft att kämpa med ekonomiska svårigheter. Han hade måst
ikläda sig betydande skulder, och hans brinnande hängivenhet för sin
forskning hade stundom förlett honom att för denna göra större uppoffringar
än en mera kallsinnig egoism skulle ansett nyttigt för honom
själv och för hans familj. Docentföreningen hade inhämtat,, att hans
skulder vid anträdandet av Pamirfärden uppgått till omkring 20,000
kronor. Det erhållna stipendiebeloppet — omkring 6,500 kronor — hade
endast kunnat täcka en bråkdel av de med resan förenade kostnaderna, vilka
sprungit upp till ett oberäknat högt belopp på grund av de rådande förhållandena
i Ryssland och lång väntan i Tyskland och senare i Ryssland
på genomresetillstånd till forskningsorten. Därför uppvisade också
bouppteckningen efter hans död en skuldsumma på något över 40.000
opaginerad Kontrollera mot PDF
® Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
kronor. Det från resan hemförda vetenskapliga materialet skulle nu av
andra vetenskapsmän vidare bearbetas.
Sköld bade visserligen med stor samvetsgrannhet sörjt för att genom
livförsäkringar skydda sina borgenärer, och dessas fordringar vore
genom ikraftvarande livförsäkringar täckta, men något nämnvärt överskott
tillgodo för de efterlevande funnes icke, utan dessa stöde vid mannens
och faderns frånfälle utan existensmedel. Att genom frivillig pensionering
trygga sina närmaste bade med bans begränsade ekonomiska
resurser icke varit honom möjligt. Det vore docentföreningen även bekant,
att han endast med största svårighet kunnat vidmakthålla de
nämnda livförsäkringarna. Härtill komme den omständigheten, att han
byst en nog icke oberättigad förhoppning att inom en nära framtid ernå
en ställning, som skulle erbjuda både honom och familjen ekonomisk
trygghet.
Det syntes docentföreningen obestridligt, att en så hängiven och självuppoffrande
insats för svensk forskning, som den Sköld presterat, utgjorde
tillräcklig grund för statsåtgärder till beredande av nödig försörjning
åt hans efterlevande maka och barn samt något bidrag till de
senares uppfostran.
Docentföreningen har erinrat, att på framställning av Kungl. Majit
liksdagen tidigare vid olika tillfällen på allmänna indragningsstaten
beviljat pension åt vetenskapsmän, som genom självuppoffrande hängivenhet
för sin forskning till slut blivit ställda i ekonomisk misär. Sålunda
hade det beretts pension på detta sätt åt docenterna S. Linde i
Lund och E. Petrini i Uppsala (Kungl. Majits prop. 1:1911, 10 huvudtiteln,
bilaga 6, punkt 26, och 142:1921, punkt 3).
På grund av vad sålunda anförts har docentföreningen hemställt, att
Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för beredande av dels åt Skölds
anka en pension å allmänna indragningsstaten, utgående med samma
årliga belopp som tillf olle änka efter docent, delaktig i pensionsinrättningen
för änkor och barn efter befattningshavare vid universitetet i
Lund, dels ock ett årligt understöd till skäligt belopp till vart och ett
av Skölds efterlämnade tre minderåriga barn, att utgå till fyllda 18 år.
Kanslern för rikets universitet har med överlämnande av yttrande från
större akademiska konsistoriet i Lund tillstyrkt den gjorda framställningen.
I berörda yttrande har större akademiska konsistoriet — med tillstyrkan
av bifall till framställningen —upplyst, att Sköld icke varit delaktig i pensionsinrättningen
för änkor och barn efter befattningshavare vid universitetet
i Lund; att delaktighetsbelopp i inrättningen utgjorde för docent
20 procent av årliga beloppet av ett docentstipendium (6,000 kronor) eller
alltså 1,200 kronor; att pension från inrättningen utginge för år räknat:
a) för änka med det delaktighetsbelopp, som senast varit för mannen
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
gällande, och b) för delaktigs underåriga barn, vilkas egen. moder levde
och vöre efter samm© delaktig© pensionsberättigad, med 40 procent av
änkas pensionsbelopp för det första barnet och med 10 procent av samma
pensionsbelopp för varje ytterligare barn, därvid summan av till barnen
sålunda utgående belopp dem emellan skulle lika fördelas; ävensom
att delaktigs barn inom äktenskap vore pensionsberättigade, tills de fyllt.
18 år.
I sitt utlåtande den 10 januari 1931 bär statskontoret anfort, att
riksdagen visserligen i många fall beviljat årliga understöd åt änkor
efter sådana befattningshavare i statstjänst, som icke varit i tillfälle
att sörja för sina efterlevande genom att ingå i någon för sådan
familjepensionering avsedd kassa. För beviljande av understöd av
ifrågavarande slag hade dock alltid såsom förutsättning gällt, att särskilt
ömmande omständigheter kunnat anses föreligga. Så hade ansetts
vara fallet, då änka varit antingen på grund av hög ålder eller till följd
av sjukdom oförmögen till arbete och tillika befunnits vara medellös och
i saknad av anhöriga, som ansetts kunna och böra draga försorg om
henne. Där det icke blivit styrkt, att dylika särskilt ömmande förhållan
den förelegat, hade det ansetts betänkligt att av statsmedel bereda änkepension.
När änkan varit arbetsduglig men haft minderåriga barn att
försörja och uppfostra, hade i åtskilliga fall, där behov av understöd förelegat,
detta ansetts böra tillgodoses, icke genom änkepension, utan genom
understöd i form av uppfostringsbidrag till barnen.
Med tillämpning av dessa principer på föreliggande fall syntes dei
statskontoret knappast ifrågakomma att åt Skölds änka söka utverka
någon pension, medan däremot förhållandena syntes starkt framhäva
behovet av hjälp åt familjen i form av uppfostringsbidrag till de tre
minderåriga barnen. Statskontoret föreställde sig, att i detta lall, där
det gällde tre barn, understödet lämpligen borde bestämmas att utgöra
300 kronor örn året för vart och ett av dem, att utgå från och med månaden
näst efter faderns frånfälle.
Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att makarna Skölds minderåriga barn Paz Nancy,
Tryggve Mark och Bo Sture finge från och med den 1 oktober 1930 intill
utgången av det år, varunder 18 års ålder uppnåtts, åtnjuta understöd
från allmänna indragningsstaten till årligt belopp av 300 kronor för
vart ooh ett av dem.
På sätt av det föregående framgår har docentföreningen i Lund hemställt
samt större akademiska konsistoriet i Lund och kanslern för rikets
universitet tillstyrkt, att åtgärder måtte vidtagas för beredande av dels
pension åt Skölds änka och dels ett årligt understöd till skäligt belopp
åt vart och ett av Skölds efterlämnade barn.
Departements
chefen.
Äng. uppfostringsbidrag
åt
avlidne docenten
A. F.
Söderströms
minderåriga
barn.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
I förevarande fall föreligga sådana omständigheter, att den gjorda
framställningen örn understöd synes böra så långt möjligt är röna tillmötesgående.
Med hänsyn till de principer, som förut tillämpats vid behandling
av likartade frågor, har jag dock, i likhet med statskontoret, funnit
mig icke kunna förorda, att pension beredes Skölds änka, då hon är
endast 38 år gammal och hennes arbetsförmåga icke, såvitt handlingarna
utvisa, är nedsatt.
Däremot biträder jag förslaget, att ett årligt uppfostringsbidrag tillerkännes
ett vart av makarna Skölds minderåriga barn. Det synes mig
därvid, att det av statskontoret i sådant avseende ifrågasatta beloppet av
300 kronor för varje barn bör höjas, förslagsvis till 384 kronor, d. v. s.
till vad som enligt mitt förslag skulle i liknande bidrag utgå i det under
nästföregående punkt omförmälda fall. Uppfostringsbidraget torde, på
sätt föreslagits, böra utgå från och med månaden näst efter Skölds frånfälle.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vart och ett av avlidne docenten vid universitetet
i Lund Johannes (Hannes) Evelinus Skölds och
hans efterlämnade änka Nancy Konstance Skölds
minderåriga barn Paz Nancy, Tryggve Mark och Bo
Sture må från och med den 1 oktober 1930 till och
med utgången av det kalenderår, under vilket barnet
uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.
4:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 juli 1930 dagtecknad och den 4
augusti 1930 till ecklesiastikdepartementet inkommen skrift har docentföreningen
i Uppsala gjort framställning örn beredande av pension åt
docenten vid universitetet i Uppsala Adolf Fredrik Söderströms änka, Margit
Söderström, född Elg, samt uppfostringsbidrag åt den avlidnes minderåriga
barn Gustaf Fredrik, Johan Axel och Nils Adolf.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av kanslern för rikets
universitet den 23 december 1930 samt av statskontoret den 10 januari 1931.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderström, som var född den
20 april 1888, avled den 30 oktober 1929; att han under tiderna den 25
januari—16 november 1914, den 1 januari—14 november 1915 och den 1
januari—31 december 1921 var amanuens vid universitetets i Uppsala
zootomiska laboratorium mot åtnjutande av ett arvode av 1,200 kronor för
år; att han förordnades till docent den 9 december 1920 samt innehade docent
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
stipendium under tiden den 1 oktober 1921—30 september 1928, vilket stipendium
före den 1 juli 1925 utgick med 5,000 kronor samt därefter med 6,000
kronor örn året; att han under tiden den 15 januari—14 mars 1926 uppehöll
professuren i jämförande anatomi mot åtnjutande av ett vikariatsarvode,
utöver docentstipendiet, efter 1,000 kronor för år; att han under vårterminen
1929 uppbar Filéns legat å 380 kronor; att enligt förrättad bouppteckning
behållningen i boet efter Söderström utgjorde 4,711 kronor 27
öre, därav i kontanta tillgångar, fordringar och obligationer 2,786 kronor
98 öre; att Söderströms änka, som är född den 23 september 1894, avlagt
filosofie magisterexamen samt för närvarande genomgår provårskurs vid
Uppsala högre allmänna läroverk; samt att barnen Söderström äro födda.
Gustaf Fredrik den 27 november 1924, Johan Axel den 11 december 1926
och Nils Adolf den 17 september 1928.
I sin förevarande framställning har docentföreningen anfört, bland annat,
att Söderström intagit en framstående ställning inom sin vetenskap, samt
att han för den zoologiska forskningen i Uppsala under det sista decenniet
ansåges hava haft stor betydelse.
Rörande de efterlevandes ekonomiska omständigheter har docentföreningen
anfört i huvudsak följande:
Med hänsyn till den ringa behållningen i boet efter .Söderström vöre hans
efterlevande hänvisade att leva på vad änkan förtjänade genom sitt arbete,
därest icke understöd kunde på annat sätt erhållas. Då det läge i öppen
dag, att en ensam moder med tre små barn endast med den största svårighet
kunde utföra något förvärvsarbete, vore det tydligt, att familjens läge måste
betecknas såsom mycket bekymmersamt.
Kanslern för rikets universitet har i sitt utlåtande tillstyrkt framställningen.
Vid utlåtandet hava fogats yttranden av större akademiska konsistoriet
i Uppsala, matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala och
direktionen för Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemäns änkor
och barn.
Större akademiska konsistoriet har tillstyrkt framställningen under framhållande,
att konsistoriet med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter
funne framställningen synnerligen behjärtansvärd."
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen har likaledes tillstyrkt framställningen
samt därvid åberopat innehållet i ett av professorerna N. von
Hofsten och S. Ekman vid ärendets behandling gemensamt avgivet yttrande,
däri anförts, bland annat, följande:
Söderströms vetenskapliga begåvning och verksamhet vöre vid olika tillfällen
väl intygad. Sålunda hade professorn A. Wirén vid behandlingen
den 1 april 1922 av fråga örn utdelandet av ett docentstipendium i sektionen
yttrat, att Söderström vore en eminent vetenskaplig begåvning och att hans
gradualavhandling, som bedömts med högsta betyget för författandet, vöre
den på viktiga resultat och nya uppslag rikaste avhandling, som ventilerats
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
i Uppsala under den tid, Wirén varit professor. På sätt fram girigt» av
sektionens protokoll för den 27 mars 1929 hade i anledning av väckt förslag
om tilldelande åt Söderström av ett forskarstipendium sakkunnigutlåtande
i fråga örn Söderströms vetenskapliga författarverksamhet inhämtats
bland annat av professorn i Berlin K. Heider, vilken anfört, att Söderström
vöre en kunskapsrik, mångsidig och begåvad forskare, att han genom sina
skrifter visat en utomordentlig forskarbegåvning och att han intoge en verkligt
framträdande ställning inom sin vetenskap.
von Hofsten och Ekman ville med styrka betona, att det vore en mycket
ovanlig vetenskaplig begåvning, som gått bort med Söderström, och en
ovanligt resultatsrik verksamhet, som genom denne geniale forskares död i
förtid avbrutits. De hyste den åsikten, att Söderström såväl genom sin
internationellt vetenskapliga författarverksamhet som genom sin lärarverksamhet
i övrigt på ett sällsynt förtjänstfullt sätt fyllt sitt värv som docent
vid Uppsala universitet.
Direktionen för Uppsala universitets pensionsinr ätt ning för tjänstemäns
änkor och harn har i sitt förenämnia yttrande anfört följande:
Enligt § 1 mom. 2 i reglementet för pensionsinrättningen vore docenter
vid universitetet berättigade att vinna delaktighet i inrättningen. Någon
skyldighet för dem att ingå i densamma förefunnes emellertid icke. I reglementets
§ 4 föreskreves, att den, som erhållit avsked från sin tjänst vid
universitetet utan rättighet till pension eller ock befordrades till tjänst utom
universitetet, därigenom vore skild från inrättningen och ej ägde rätt
att återbekomma de av honom gjorda insatserna. Då nu endast en ringa
del av docenterna kunde räkna med att få befordran vid universitetet, hade
följden helt naturligt blivit, att endast i ytterst sällsynta undantagsfall en
docent ingått såsom medlem i pensionsinrättningen. Docenten Söderström
utgjorde härvidlag intet undantag, och någon pension utginge fördenskull
icke och kunde ej heller rätteligen utgå från pensionsinrättningen till hans
änka eller barn.
Nu rådande förhållanden beträffande familjepensionering för docenters
änkor och barn hade sedan länge med rätta ansetts otillfredsställande och i
längden ohållbara. En utredning hade fördenskull för någon tid sedan
igångsatts för att utröna, vilka möjligheter förelåge för frågans ordnande.
Problemet vore emellertid mycket svårlöst, och utredningen vore ännu
icke slutförd.
Direktionen vitsordade, att här föreliggande fall vore av ytterst ömmande
art. Enligt vad som kommit till direktionens kännedom, hade docenten
Söderströms änka nödgats helt upplösa hemmet och på tre olika håll utplacera
sina tre minderåriga barn för att på så sätt bli i stånd att själv
ägna sig åt förvärvsarbete för sig och sin familj. Det vore synnerligen
önskvärt, örn någon pension kunde beredas henne och barnen. Den pension,
som skulle utgått, därest docenten Söderström varit delägare i universitetets
pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och harn, hade utgjort i runt tal
1,540 kronor, varå skolat utgå ett dyrtidstillägg av omkring 260 kronor.
I sitt utlåtande den 10 januari 1931 har statskontoret anfört:
Under åberopande av vad statskontoret anfört i sitt samtidigt avgivna
utlåtande angående familjepension efter avlidne docenten Sköld ville
statskontoret såsom sin mening framhålla, att icke heller i nu förevarande
fall anledning syntes föreligga att söka utverka änkepension, men att omständigheterna
starkt framhävde familjens behov av hjälp i form av upp
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
fostringsbidrag för de tre minderåriga sönerna. Understödsbeloppen syntes
böra bliva 300 kronor för år räknat samt få åtnjutas från och med månaden
näst efter den, då framställning i ämnet inkommit.
På grund av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att makarna Söderströms minderåriga
söner Gustaf Fredrik, Johan Axel och Nils Adolf finge från och med
den 1 september 1930 intill utgången av det år, varunder 18 års ålder uppnåtts,
åtnjuta understöd från allmänna indragningsstaten till årligt belopp
av 300 kronor för en var av dem.
I enlighet med de vid behandling av frågor av liknande art förut till- Departement*
lämpade principer har jag ansett det icke kunna ifrågakomma att, på sätt chef
hemställts, söka utverka pension av statsmedel åt Söderströms änka, vilken
är endast 36 års gammal och enligt vad i ärendet blivit upplyst ämnar
söka sin utkomst på lärarbanan. Däremot finner jag den gjorda framställningen,
i vad den avser uppfostringsbidrag åt de tre barnen, behjärtansvärd
och tillstyrker för den skull, att understöd i denna form herodes
familjen. Beträffande storleken av uppfostringsbidragen förordar
jag, att bidraget för varje barn, som av statskontoret föreslagits till 300
kronor, bestämmes till något högre belopp, lämpligen till vad som under
närmast föregående två punkter av mig ifrågasatts för där avsedda fall.
eller således till 384 kronor. I fråga örn tiden för bidragens utgående ansluter
jag mig till statskontorets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vart och ett av avlidne docenten vid universitetet
i Uppsala Adolf Fredrik Söderströms och hans
efterlämnade änka Margit Söderströms minderåriga
barn Gustaf Fredrik, Johan Axel och Nils Adolf må
från och med den 1 september 1930 till och med utgången
av det kalenderår, varunder barnet uppnår
18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.
Handelsdepartementet.
5io.
Äng.
Uti en till kommerskollegium ställd, den 11 november 1930 dagtecknad J^io”r^en
och av kommerskollegium med eget utlåtande av den 12 december 1930 till vid navigaKungl.
Majit överlämnad skrift har extra läraren vid navigationsskolan i tionaskolan
Göteborg Johan Teodor Ahnbergs änka Mimmi Ragnhild Ahnberg, född jt. Ahnberg*
Olsson, anhållit, att pension av statsmedel måtte beredas henne. änka Mimmi
Ragnhild
Ahnberg.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Ahnberg, som var född
den 29 december 1877, den 4 september 1909 förordnades att tills vidare
under läsåret 1909—1910 uppehålla en biträdande extra lärarbefattning
i matematik å maskinistavdelningen vid navigationsskolan i Malmö
med en undervisningsskyldighet av 6 timmar för dag; att han, efter att
hava under läsåret 1910—1911 under 29 dagar bestritt en extra lärarbefattning
i matematik vid nämnda navigationsskola, under läsåret 1911—
1912 uppehöll en extra lärarbefattning i mekanik, ångmaskinlära och maskinritning
vid samma skola med en undervisningsskyldighet av 33 timmar
för vecka; att han den 29 juli 1912 förordnades till extra lärare i maskinlära,
fysik och mekanik i en 2:a maskinistklass och maskinlära
i två sjökaptensklasser vid navigationsskolan i Göteborg med en
undervisningsskyldighet av 24 timmar för vecka, vilken lärarbefattning
han innehade till sitt frånfälle den 6 april 1930; att Ahnberg under vårterminen
1913, i stället för egen tjänstgöring, uppehöll en ordinarie lärarbefattning
i fysik och mekanik samt maskinlära i en l:a maskinistklass
vid navigationsskolan i Göteborg; samt att de löneförmåner, han åtnjöt i
egenskap av extra lärare vid sistnämnda skola, uppgingo till 150 kronor
för veckotimme (3,600 kronor för år) jämte, under senare tid, därå löpande
dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring.
Vidare inhämtas, att änkan Ahnberg, som är född den 17 juni 1891,
vid läkarundersökning befunnits lida av hjärtsjukdom samt organisk
nervsjukdom, på grund varav hennes arbetsförmåga är i väsentlig grad
nedsatt; att vid bouppteckning efter mannen skulderna i boet väsentligt
överstego tillgångarna; att änkan Ahnberg ej äger något privat kapital
samt ej heller åtnjuter pension eller årligt understöd; samt att hon halen
minderårig fosterson att försörja.
Enligt handlingarna bifogat protokollsutdrag har direktionen för navigationsskolan
i Göteborg vid sammanträde den 16 oktober 1930 beslutat
tillstyrka framställningen.
Kommerskollegium har i sitt förenämnda utlåtande den 12 december
1930 hemställt, att Kungl. Majit måtte göra framställning till riksdagen
örn anslag av statsmedel för beredande av pension åt änkan Ahnberg.
Statskontoret, som den 31 december 1930 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att det med hänsyn till att änkan Ahnberg
ännu ej uppnått 40 års ålder skulle kunna ifrågasättas, huruvida någon
pension åt henne borde hos riksdagen utverkas. Emellertid framginge
av läkarintyg, att änkan Ahnberg lede av hjärtsjukdom samt organisk
nervsjukdom och att på grund härav hennes arbetsförmåga ansetts
vara i väsentlig grad nedsatt. Vid sådant förhållande och då boet efter
läraren Ahnberg visade avsevärd brist, syntes billighetsskäl tala för be
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.
viljande i förevarande fall av något understöd av statsmedel. I fråga om
bestämmande av beloppet av sagda understöd syntes viss ledning kunna
erhållas av 1926 års riksdags beslut örn pension åt förre navigationsskola
läraren O. Mårtenssons änka (Kungl. Maurts prop. nr 101, punkt 3, och R.
skr. nr 148, punkt 62). Den i berörda fall beviljade pensionen utgjorde
696 kronor. Då emellertid Mårtensson innehaft ordinarie anställning och
kunnat vid avgång från tjänsten räkna 36 tjänstår, under det att Ahnberg
endast varit extra lärare med en anställningstid av omkring 20 år, syntes
i förevarande fall understödet böra sättas något lägre, förslagsvis till 600
kronor. Understödet syntes böra få utgå från och med månaden efter
mannens frånfälle, eller sålunda från och med den 1 maj 1930.
Med hänsyn till änkan Ahnbergs levnadsålder har jag i likhet med Departements
**
# # chef Sfi
statskontoret ansett det kunna ifrågasättas, huruvida pension av
statsmedel hör beredas henne. På grund av de i ärendet upplysta omständigheterna
synes emellertid billigt, att så sker. Det av statskontoret
föreslagna pensionsbeloppet har jag funnit mig kunna tillstyrka. Pensionen
torde höra utgå, så länge sökanden är änka, samt bestridas från
allmänna indragningsstaten.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att extra läraren vid navigationsskolan i Göteborg
Johan Teodor Ahnbergs änka Mimmi Ragnhild Ahnberg,
född Olsson, må räknat från och med den 1 maj
1930, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension å 600 kronor.
Vad departementschefen ovan under
punkterna l:o)—5:o) hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla, samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Olga Gjörloff.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:204 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m s. 6 i texten
- BU 1931:29 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. m. Bankoutsk s. 1 i texten