Sök i Ratio Lex

Angående tjänstår sberäkning för småskollärarinnor, vilka varit anställda vid privatläroverkens förberedande klasser m. fri

1932-02-12 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:100, Angående tjänstår sberäkning för småskollärarinnor, vilka varit anställda vid privatläroverkens förberedande klasser m. fri

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tjänstår sberäkning

för småskollärarinnor, vilka varit anställda vid privatläroverkens

förberedande klasser m. fri.; given Stockholms

slott den 12 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

februari 1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström,

Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Städener anför härefter:

I en vid 1927 års riksdag väckt motion (I: 248) upptogs frågan örn understöd

åt de lärarinnor, som bestrida undervisningen i de vid åtskilliga privatläroverk

då förefintliga förberedande klasserna och som genom dessa klassers

indragning skulle bliva utan anställning. I motionen hemställdes, att riksdagen,

med anledning av den till 1927 års riksdag avlåtna propositionen

örn det högre skolväsendet ville hos Kungl. Majit anhålla örn övervägande,

i vad mån de lärarinnor vid privatläroverkens småbarnsklasser, vilka genom

indragandet av offentligt stöd för dessa klasser råkade i ekonomiska svårig
-

Tjänstårsberäkning

för

småskollärarinnor,

vilka

varit anställda

vid

privatläroverkens

förberedande

klasser ni. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

heter, kunde genom överflyttning till folkskolan eller annorledes bibehållas

vid ett skäligt livsuppehälle.

Riksdagen förklarade i skrivelse den 2 juni 1927 (nr 262 sid. 102), att

riksdagen funnit den av motionären berörda frågan synnerligen beaktansvärd,

och ville i anledning av det i motionen framställda yrkandet starkt betona,

det riksdagen förutsatte, att vederbörande kommuner läte sig angeläget vara

att, i den mån så vore möjligt, bereda ifrågavarande lärarinnor anställning

vid kommunens folkskoleväsen.

Med anledning härav anmodade Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juni

1929 skolöverstyrelsen att på lämpligt sätt fästa vederbörande kommunala

skolmyndigheters uppmärksamhet på vad riksdagen i sin berörda skrivelse

anfört och för dem framhålla önskvärdheten av att i möjligaste mån tillmötesgå

det av riksdagen uttalade önskemålet. Denna Kungl. Maj:ts anmaning

till överstyrelsen föranledde utsändandet av ett cirkulär den 7 oktober

1929 till folkskolestyrelserna i samtliga städer, i vilka funnos privatläroverk

med förberedande klasser. I denna cirkulärskrivelse fäste överstyrelsen folkskolestyrelsens

as uppmärksamhet på sakens behjärtansvärda innebörd, varjämte

lämnades vissa praktiska anvisningar angående det sätt, på vilket ett

skoldistrikt möjligen kunde bringa de lärarinnor, som saken gällde, erforderlig

hjälp.

Enligt vad skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1931 meddelat,

hava de sålunda vidtagna åtgärderna i åtskilliga fall lett till det resultatet,

att lärarinnor vid privatläroverkens förberedande klasser i samband med

sådana klassers indragning vunnit anställning såsom extra ordinarie eller

ordinarie småskollärarinnor vid folkskoleväsendet på orten. I vissa fall har

Kungl. Majit medgivit, att sådan placering som ordinarie småskollärarinna

fått ske utan iakttagande av bestämmelserna i gällande folkskolestadgas

§19 angående tillsättning av ordinarie lärartjänst.

En del lärarinnor, som under längre tid och med goda vitsord tjänstgjort

vid privatläroverkens småskolavdelningar, sakna formell kompetens för anställning

vid kommunernas småskolor. För dessa finnes emellertid möjlighet

att i dispensväg få sådan kompetens sig tillerkänd.

Under erinran att dispens, som nu avses, författningsenligt skall beviljas

av skolöverstyrelsen, har skolöverstyrelsen i sin nyssnämnda skrivelse den

31 augusti 1931 meddelat, att överstyrelsen hittills i samband med uppkomna

frågor örn överflyttande till det kommunala folkskoleväsendet av

lärarinnor från privatläroverkens förberedande klasser, i den mån så befunnits

erforderligt och eljest från sakliga synpunkter kunnat motiveras, meddelat

dispens från småskollärarexamen.

Vissa möjligheter finnas sålunda och hava även begagnats att bereda

lärarinnor av ifrågavarande kategori möjlighet till utkomst. Emellertid hava

beträffande dessa lärarinnor gjort sig gällande ett par önskemål, vilka hittills

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. 3Iaj:ts proposition Nr 100.

icke blivit tillgodosedda. Dessa önskemål gälla dels rätt för berörda lärarinnor

att för lönetur och pension tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

vid enskilt läroverks småskolavdelningar, dels möjlighet till understöd åt

sådan lärarinna, åt vilken icke kunnat beredas likvärdig anställning i kommuns

tjänst.

I sistnämnda avseenden hava åtskilliga framställningar blivit gjorda.

Sålunda har hos Kungl. Maj:t lärarinnan vid Oskarshamns elementarläroverk

för flickor Herta Syster Maria Stjernberg med förmälan att

sagda läroverk som följd av 1927 års riksdagsbeslut i skolfrågan komme

att successivt nedläggas från och med utgången av läsåret 1927/1928, då

första förberedande klassen komme att indragas — anhållit örn behörighet

att söka och innehava ordinarie småskollärarinnebefattning vid Oskarshamns

folkskolor med rätt för henne att i fråga örn lönetur och pension tillgodoräkna

sig sin föregående tjänstgöring vid berörda läroverk.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att sökanden är född

den 26 april 1876, att hon vid nämnda läroverk tjänstgjort såsom lärarinna

från och med höstterminen 1902 till och med vårterminen 1.928 och därvid

meddelat undervisning företrädesvis i första förberedande klassen, att hennes

undervisningsskyldighet vid läroverket intet läsår understigit 20 veckotimmar,

att skolöverstyrelsen på grund av ovannämnda ansökning den 10 mars 1928

beviljat sökanden behörighet att, utan hinder därav att hon icke avlagt

därför föreskriven examen, söka och innehava ordinarie småskollärarinnebefattning

vid Oskarshamns stads folkskolor samt att hon den 13 april

1928 valts till småskollärarinna vid Rotviksskolan i Oskarshamns stads

skoldistrikt.

I detta ärende hava yttranden avgivits av folkskolestyrelsen i Oskarshamn

och vederbörande folkskolinspektör samt den 24 februari 1928 av domkapitlet

i Växjö, den 10 mars 1928 av skolöverstyrelsen, den 30 mars 1928

av statens pensionsanstalt och den 30 maj 1928 av statskontoret.

Folkskolestyrelsen i Oskarshamn och domkapitlet hava förordat bifall till

ansökningen. Folkskolinspektören har endast yttrat sig i behörighetsfrågan.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:

Då nu gällande författningsbestämmelser rörande folk- och småskollärares

löneturs- och pensionsförhållanden tillkommit genom riksdagens medverkan,

torde denna omständighet medföra hinder för Kungl. Majit att utan vidare

bifalla ansökningen i vad den avsåge tjänstårsberäkning. Emellertid syntes

det överstyrelsen, särskilt vad pcnsionsförhållandena anginge, vara billigt,

att sådana lärarinnor, vilka i likhet med sökanden på grund av de enskilda

flickläroverkens omorganisation överflyttades till det kommunala skolväsendet,

bereddes möjlighet att erhålla pension och att härför tillgodoräkna sig tidigare

tjänstgöring vid sådana läroverk. Om såsom överstyrelsen förmodade

ett sådant syfte icke heller kunde vinnas genom tillämpning av § 6 i gällande

reglemente för statens pensionsanstalt, syntes syftemålet kunna ernås endast

på sådant sätt, att Kungl. Majit genom proposition till riksdagen utverkade

dess bifall till dylika pensionsfrågors lösning i värjo enskilt lall. På grund

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

av vad sålunda anförts tillstyrkte skolöverstyrelsen beträffande den föreliggande

ansökningen vidtagande av åtgärder i angiven riktning.

Statens pensionsanstalt har anfört, att anstalten ansåge billigt att sökanden

bereddes rätt att, efter vunnen anställning vid den allmänna folkundervisningen,

för pension räkna tjänstår för sin omförmälda tjänstgöring vid

privatläroverk.

Statskontoret har anfört huvudsakligen följande:

Vid bedömande av frågor om tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring

för statsanställda lärares uppfattning i högre lönegrad hade den fordran

alltid uppställts, att endast sådan tjänstgöring finge tillgodoräknas, som fullgjorts

efter det vederbörande vunnit kompetens till den befattning, i vilken

uppflyttningen skulle äga rum. I förevarande fall hade emellertid kompetens

erhållits först sedan den tidigare tjänstgöringen avslutats, varför i analogi

med nyssberörda tillämpning sagda tjänstgöring icke skulle kunna till någon

del tillgodoräknas sökanden. A andra sidan måste dock erkännas, att starka

billighetsskäl talade för ett medgivande i antydd riktning, åtminstone av

sådan omfattning, att sökanden icke genom den förändrade tjänstgöringen

komme att lida minskning i sina avlöningsförmåner. Vad anginge ansökningen

i vad den avsåge rätt att tillgodoräkna tjänstgöringen vid elementarläroverk

såsom tjänstår för pension vid småskollärarinnetjansten, förordade statskontoret

i likhet med statens pensionsanstalt bifall till densamma. Bägge de

avhandlade spörsmålen syntes böra underställas riksdagens prövning.

Vidare har Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund genom sitt

arbetsutskott i skrivelse den 26 maj 1930 anfört, bland annat, följande:

I riksdagsskrivelsen nr 262 till 1927 års riksdag beröres ej frågan örn

lönetursrätt för lärarinna, som från flickskolornas förberedande avdelning

övergår till motsvarande klasser i folkskolan. Dock synes det på intet vis

motiverat, att sådan lärarinna skulle förlora de tjänstår, hon med tjänstgöring

av samma art ehuru i annan skolform intjänat.

Det synes vidare väl motiverat och i hög grad behjärtansvärt att i de

fall, där lärarinnor genom direkta eller indirekta åtgärder från statens sida

förlora sin tjänst, och då likvärdig anställning ej omedelbart erhålles, någon

form av understöd, åtminstone ett existensminimum, tillerkändes denna lilla

grupp av lärarinnor under tiden från entledigandet, intill dess ny anställning

vunnits.

I anslutning härtill har lärarinneförbundet hemställt

att med hänsyn till de brydsamma förhållanden, som oförskyllt drabbat

en oförvitlig kår, Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen sådan ändring i

gällande bestämmelser vid lönetursberäkning för småskollärarinnor, att i de

fall, då överflyttning till kommunal småskola av f. d. privatanställd men

genom skolreformens verkningar entledigad småskollärarinna äger rum, lärarinnan

i fråga måtte för lönetursberäkning få tillgodoräkna sig de tjänstår,

hon i den privata småskolan intjänat, samt

att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida det ej kunde

befinnas skäligt, att i de fall, där lärarinna i statsunderstödd privatskolas

förberedande avdelning direkt eller indirekt genom åtgärder från statens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 5

sida förlorar sin tjänst och då likvärdig anställning ej omedelbart erhålles,

någon form av understöd, åtminstone ett existensminimum, tillerkändes

denna lilla grupp av lärarinnor under tiden från entledigandet, intill dess

ny likvärdig anställning vunnits.

I särskilda, till Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen ingivna ansökningar

hava därjämte småskollärarinnorna Karin Pettersson i Karlstad och Gerda

Munthe i Visby samt elementarlärarinnorna Maria Hagelin, Valborg Himmelstrand

och Ester Westerdal i Sundsvall gjort framställningar, vilka till sin

sakliga innebörd sammanfalla med vad i sådant avseende yrkats av lärarinneförbundet

i dess nyssberörda hemställan. Beträffande innehållet i dessa

fem ansökningar torde jag kunna inskränka mig till att hänvisa till handlingarna

i ärendet.

Över lärarinneförbundets och nyssnämnda lärarinnors framställningar hava

yttranden avgivits den 31 augusti 1931 av skolöverstyrelsen och den 3

oktober 1931 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Såsom i lärarinneförbundets skrivelse framhålles, nämnde^ ingenting i

riksdagsskrivelsen 1927 angående spörsmålet örn lönetursrätt. Överstyrelsen

håller dock före, att lösningen av denna lönetursfråga kan betraktas såsom

ett led i de åtgärder, vilka statsmakterna genom ovan anförda uttalande

givit sitt stöd, nämligen säkerställande, så långt sig göra låter, av nu ifrågavarande

lärarinnors existensmöjligheter, i första hand genom deras överflyttning

till vederbörande kommuns folkskoleväsen. Starka billighetsskäl tala

för att den lönetursrätt, som nu ifrågasättes, blir beviljad. Avlöningsförmånerna

för den vid privatläroverkens förberedande klasser anställda lärarpersonalen

hava visserligen icke varit genom författning reglerade. Dock

torde i allmänhet den praxis hava tillämpats, att avlöningen kommit att

hållas i nivå med småskollärarinnelönerna vid den kommunala småskolan

på orten. I sådana fall hava även ålderstillägg utgått efter vederbörligen

intjänade lönetursår. Det synes obilligt, att under sådana förhållanden den

lärarinna, som i samband med tjänstens indragning kommer att övergå till

kommunal småskola, alltid måste börja åtnjuta lön i första lönegraden.

Det torde ock vid bedömandet av denna fråga böra beaktas, att så länge

de förberedande klasserna vid privatläroverken uppehållits, detta i stort sett

betytt en motsvarande besparing av lärarkrafter vid folkskolan och alltså

en minskning i statens och kommunernas utgifter för det kommunala skolväsendet.

Enligt från privatläroverken inhämtade uppgifter synas av de lärarinnor,

som efter ingången av år 1930 entledigats på grund av indragning av förberedande

klasser, 14 hava erhållit ordinarie anställning vid vederbörande

kommuns småskola. Härtill kommer ett fåtal fall, då tidigare en dylik

överflyttning skett, varjämte böra beräknas ytterligare några placeringar av

detta slag under de närmast kommande åren. I det bela torde man kunna

räkna med, att den lönetursrätt, varom nu är fråga, kommer att beröra omkring

ett 20-tal lärarinnor. De ekonomiska konsekvenserna av ett medgivande

av den nu ifrågasatta lönetursrätten synas sålunda bliva ganska begränsade.

Av framställningen liksom ock av vad överstyrelsen nu anfört framgår,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is j)roposition Nr 100.

att de nuvarande lönetursbestämmelserna beträffande ordinarie småskollärarinna

enligt § 10 mom. 4 i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760)

angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor saint statsbidrag till

sådan avlöning icke skulle ändras i syfte att för uppflyttning i högre lönegrad

skulle generellt få räknas föregående tjänstgöring vid förberedande

klasser vid privatläroverk. En dylik utvidgning av lönetursrätten kan överstyrelsen

givetvis icke tillstyrka. Den skulle begränsas till allenast de fall,

som hava ett verkligt sammanhang med den i riksdagens skrivelse år 1927

antydda förutsättningen för ett det allmännas hjälpande ingripande till förmån

för de lärarinnor, som på grund av skolreformens genomförande eljest

komme att stå arbetslösa. Emellertid skulle det eldigt överstyrelsens mening

vara ganska svårt att finna en formulering, som på förhand täckte samtliga

de fall, vilka i verkligheten kunde komma i fråga till den lönetursrätt, som

nu åsyftas. Det torde därför vara mest ändamålsenligt och praktiskt att

frågan löses på enahanda sätt som redan blivit bestämt beträffande tillgodoräknande

för lönetur av tjänstgöring vid statsunderstödd svensk skola i

utlandet, nämligen efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall

(punkten e i ovannämnda § 10 mom. 4).

Överstyrelsen vill i detta sammanhang jämväl erinra om dessa lärarinnors

ställning i pensionshänseende. De lärarinnor, som bliva överflyttade

från privatläroverkens förberedande klasser till kommunal småskola, erhålla

därvid pensionsrätt i statens pensionsanstalt men bibehålla, i den mån de

såsom lärarinnor vid privatläroverks förberedande klasser tillhört svenska

lärarinnornas pensionsförening, den rätt till pension, som tillkommer dem

på grund av gjorda inbetalningar till nämnda pensionsförening. Sker överflyttningen

till den kommunala småskolan vid relativt hög ålder, blir den

från statens pensionsanstalt utgående pensionen starkt avkortad, och det

torde därför komma att inträffa, att det sammanlagda pensionsbeloppet för

dylik lärarinna kommer att understiga det belopp, som skulle hava tillkommit

henne, därest hon haft sin tjänstgöring helt förlagd till kommunal småskola.

Det synes överstyrelsen billigt, örn detta kunde åtminstone i viss

utsträckning förekommas därigenom, att befattningshavaren finge för tjänstår

tillgodoräkna sig även viss tid av tjänstgöring vid privatläroverkens förberedande

klasser. Överstyrelsen vill erinra därom, att riksdagen på framställning

av Kungl. Majit vid ett flertal tidigare tillfällen — bland annat

beträffande folkskollärarinnorna Anna Ljungberg och Gurli d’Aubigné (riksdagens

skrivelser nr 215/1929 och 369/1930) — medgivit, att lärare för åtnjutande

av pension enligt civila pensionslagen eller från statens pensionsanstalt

fått tillgodoräkna sig två tredjedelar av den tid, som vederbörande

tjänstgjort vid enskild läroanstalt. En liknande förmån synes lämpligen

böra beredas nu ifrågavarande lärarinnor, sålunda att de medgivas rätt att

för pension i statens pensionsanstalt tillgodoräkna sig jämväl två tredjedelar

av sin tjänstetid vid statsunderstött privatläroverks förberedande klasser.

Givetvis borde en dylik utsträckt tjänstårsberäkning för pension, i överensstämmelse

med vad som i motsvarande fall gäller beträffande lärarinna vid

kommunal flickskola, förbindas med det villkoret, att, därest nu avsedd lärarinna

åtnjuter pension från svenska lärarinnornas pensionsförening, den

henne från statens pensionsanstalt tillkommande pensionen i motsvarande

mån minskas, dock med den begränsningen, att därvid hänsyn ej må tagas

till större del av den från pensionsföreningen utgående pensionen än den,

som grundas på statsbidrag och de för detsammas erhållande erforderliga

minimiavgifter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Slutligen yrkar lärarinneförbundet, att Kungl. Maj:t täcktes taga under

övervägande, huruvida det ej kunde finnas skäligt att i de fall, där lärarinna

i statsunderstödd privatskolas förberedande avdelning direkt eller indirekt

genom åtgärder från statens sida förlorar sin tjänst, och då likvärdig

anställning ej omedelbart erhålles, någon form av understöd, åtminstone ett

existensminimum, tillerkändes denna lilla grupp av lärarinnor under tiden

från entledigandet, intill dess ny likvärdig anställning vunnits.

Enligt de uppgifter, som överstyrelsen kunnat inhämta, hava intill utgången

av vårterminen 1931 omkring 35 lärarinnor vid de statsunderstödda

privatläroverkens förberedande klasser entledigats under sådana förhållanden,

att entledigandet kan sättas i samband med 1927 års skolreform och

i anslutning därtill vidtagna åtgärder. Två av dessa lärarinnor hava emellertid,

enligt de för överstyrelsen tillgängliga uppgifterna, anställts vid vederbörande

skola senare än den 1 mars 1927, och ytterligare två uppgivas icke

önska erhålla annan anställning. Då därjämte ett ej ringa antal av de

entledigade lärarinnorna erhållit anställning vid kommunal eller annan skola,

återstår, enligt de beräkningar som överstyrelsen kunnat verkställa, endast

ett tiotal lärarinnor, för vilka ersättning av den art, som i framställningen

åsyftas, kan ifrågakomma. Huruvida detta antal framdeles kan komma att

ökas, undandrager sig för närvarande säkert bedömande. Sannolikheten

talar dock för att någon större ökning av antalet understödsbehövande lärarinnor

icke kommer att ske, enär den i samband med skolreformen förutsatta

avvecklingen av de förberedande klasserna i allmänhet redan ägt rum.

Överstyrelsen finner för sin del synnerligen starka billighetsskäl tala för

att de lärarinnor vid nu ifrågavarande klasser, som genom åtgärder i samband

med skolreformen förlorat sina utkomstmöjligheter, erhålla någon ersättning

av statsmedel, i den mån annan utkomst icke kunnat beredas dem.

Dylik ersättning synes böra beviljas för allenast ett år i sänder och efter

Kungl. Maj:ts beprövande med hänsyn till de föreliggande omständigheterna

i varje särskilt fall. I likhet med vad som av riksdagen beslutits rörande

grunder i motsvarande fall för ersättning åt andra kategorier av lärarinnor

vid enskilda läroanstalter bör gälla, att ersättning utgår allenast till sådan

entledigad lärarinna, som under minst fem år varit anställd vid statsunderstött

privatläroverks förberedande klasser och som vunnit dylik anställning

före den 1 mars 1927 samt vilkens tjänstgöring haft sådan omfattning, att

den kan sägas hava utgjort hennes väsentliga sysselsättning. Däremot synes,

med hänsyn därtill, att någon överflyttning till annan tjänst, på samma sätt

som skett beträffande vid egentlig flickskola anställd lärarinna, icke kan

beredas nu ifrågavarande lärarinnekategori, någon föreskrift ej böra lämnas

därom, att vederbörande lärarinna skall vid tiden för början av de förberedande

klassernas avveckling hava uppnått en ålder av 50 år. Överstyrelsen

vill härvidlag erinra om 1931 års riksdags beslut, enligt vilket ersättning

kan under vissa förhållanden av Kungl. Majit tillerkännas lärarinna vid

privatläroverk, oavsett hennes ålder vid början av avvecklingen av den

skola, vid vilken hon varit anställd, under förutsättning bland annat att

vederbörande lärarinna icke kunnat beredas annan anställning. Samma

förutsättning bör, såsom redan ovan nämnts, givetvis gälla i nu förevarande

fall.

Den övre åldersgräns, intill vilken ersättning för nastad arbetsinkomst

må kunna beviljas ifrågavarande lärarinnor, torde böra bestämmas med

hänsyn till de bestämmelser rörande inträde i pensionsåldern (livränteklas
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

sen), som innehållas i stadgarna för svenska lärarinnornas pensionsförening,

till vilken lärarinnorna vid privatläroverkens förberedande klasser i allmänhet

torde vara anslutna. Då detta inträde sker med början av det kalenderår,

då delägare fyller 55 år, synes ersättning böra beviljas högst intill

nämnda tidpunkt. Någon ersättning åt ifrågavarande lärarinnor efter pensionsålderns

inträde synes åtminstone ej för närvarande böra ifrågasättas,

dels på grund av de bestämmelser, som gälla för nämnda pensionsförening

och som bland annat innebära, att pensionens storlek icke är beroende av

antalet tjänstår, dels med hänsyn till den omständigheten, att någon skyldighet

ej föreligger för vederbörande lärarinnor att tillhöra pensionsföreningen.

Vad därefter beträffar beloppet av den ersättning, som under ovan angivna

förutsättningar skulle kunna tillerkännas entledigad lärarinna, anser

överstyrelsen, med hänsyn till föreliggande förhållanden, detsamma böra bestämmas

från fall till fall. Överstyrelsen vill erinra därom, att några bestämmelser

vare sig i lönehänseende eller i fråga örn tjänstgöringsskyldighetens

omfattning icke finnas utfärdade rörande nu ifrågavarande kategori

av lärarinnor. Deras avlöningsförmåner liksom deras tjänstgöringsskyldighet

kunna således vara ganska växlande vid olika skolor. Under sådana

förhållanden synes lämpligen en norm för ersättningens maximibelopp kunna

erhållas med utgångspunkt från de i gällande författningar stadgade avlöningsförmånerna

för ordinarie småskollärarinna. Då en del av de lärarinnor,

som skulle ifrågakomma till ersättning, kan åberopa en mångårig tjänstgöring,

torde man böra utgå från lönen i högsta lönegraden, vartill så kommer

dyrtidstillägg, beräknat enligt för närvarande gällande grundtal, nämligen

30 procent, provisorisk avlöningsförbättring å billigaste ort samt värdet

av naturaförmåner, vilka uppskattats till samma belopp, som av 1928

års lönekommitté ifrågasatts beträffande lägsta ortsgruppen i dess betänkande

med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.

Det sålunda beräknade avlöningsbeloppet uppgår till 2,559 kronor,

och med tillämpning av samma grunder, som i detta hänseende gälla

beträffande ersättning åt lärarinnor vid egentlig flickskola, skulle ersättningens

maximibelopp bestämmas till två tredjedelar av det ovannämnda

beloppet eller med lämplig avrundning nedåt till 1,600 kronor. Därjämte

torde böra bestämmas, att ersättning i intet fall må utgå med högre belopp,

än som motsvarar två tredjedelar av de avlöningsförmåner, som vederbörande

lärarinna i medeltal åtnjutit under de 5 sista åren före entledigandet.

Det belopp, som sålunda skulle bli erforderligt för budgetåret 1932/1933

för tillgodoseende av nu avsedda ändamål, skulle, örn man räknar med tio

till ersättning ifrågakommande lärarinnor, uppgå till högst 16,000 kronor

Då emellertid ersättningen icke torde böra beräknas utgå med i varje särskilt

fall högsta möjliga belopp, synes anslagsbehovet lämpligen kunna begränsas

till 12,000 kronor.

Statskontoret har anfört:

Vidkommande den av såväl lärarinneförbundet som åtskilliga lärarinnor

begärda lönetur sr ätten för de lärarinnor, om vilka här är fråga, kan statskontoret

instämma i vad överstyrelsen härutinnan anfört och föreslagit.

Billigheten bjuder otvivelaktigt att, då dessa lärarinnor genom av statsmakterna

vidtagna åtgärder nödgas antaga annan tjänst, de icke gå miste om

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

redan intjänt Jonetia’. Då det endast rör sig om ett tjugutal lärarinnor,

bliva de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna och staten av iönetursrätten

av så ringa betydelse, att ur denna synpunkt några betänkligheter

mot förslaget icke lära kunna resas.

I sammanhang med behandlingen av lärarinneförbundets framställning

om ifrågavarande lärarinnors lönetursrätt har skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten

på ett av förbundet icke berört spörsmål, nämligen dessa lärarinnors

ställning i pousi onshänseende. Överstyrelsen anser billigt, att lärarinnorna,

vilka såsom anställda vid privatläroverks förberedande avdelning

torde hava blivit delaktiga i svenska lärarinnornas pensionsförening och som

vid övergång till kommunal småskola erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt,

må få såsom tjänstår för pension från sistnämnda anstalt tillgodoräkna

3/3 av tjänstetiden vid statsunderstödd privatskolas förberedande

klasser, med iakttagande dock att, därest lärarinnan erhåller pension från

nämnda pensionsförening, den henne från statens pensionsanstalt tillkommande

pensionen skall minskas med den del av den från pensionsföreningen

utgående pensionen, som grundas på statsbidrag och de för detsammas erhållande

erforderliga minimiavgifterna. Statskontoret, som med hänsyn till

här föreliggande omständigheter ansluter sig till överstyrelsens mening att

det bör tillses, att ifrågavarande lärarinnor icke genom förändringen få det

sämre ställt i pensionsavseende än om de fortsatt med sin anställning vid

privatläroverk, håller emellertid före, att lämplig åtgärd i sådant syfte bör

övervägas först, när pensionsfrågan blir aktuell i varje särskilt fall. Beträffande

överstyrelsens nyssnämnda förslag vill statskontoret icke underlåta att

erinra, hurusom 1931 års riksdag, såsom framgår av dess skrivelse nr 202,

punkt 71, angående väckt förslag om tilläggspension åt ämneslärarinnan

Anna Sofia Sondén på grund av hennes tidigare anställning vid privatläroverk,

funnit avdrag vid bestämmande av den föreslagna tilläggspensionens

belopp böra ske icke blott för den på obligatoriska avgifter grundade pension,

som hon åtnjöt från svenska lärarinnornas pensionsförening, utan även

för den pension hon uppbar från samma förening till följd av erlagda frivilliga

avgifter. Enligt statskontorets mening föreligga emellertid beträffande

nu ifrågavarande lärarinnor alldeles särskilda skäl, som synas böra

föranleda till en gynnsammare behandling i berörda avseende.

Vidkommande slutligen förslaget om understöd åt sådan lärarinna, som

efter sitt entledigande från anställningen vid privatläroverk icke kunnat erhålla

anställning vid kommunal småskola eller på annat sätt vinna sin utkomst,

synes lärarinneförbundets framställning jämväl i denna del värd beaktande.

Innevarande års riksdag har åt ämneslärarinna vid privatläroverk,

som mistat sin anställning på grund av skolreformen, oavsett hennes ålder,

beviljat understöd, under förutsättning att åt henne icke kunnat beredas

anställning vid statsläroverk eller statsunderstödd kommunal eller enskild

läroanstalt. Enahanda skäl, som föranlett denna åtgärd, äro för handen

beträffande lärarinnorna i de förberedande klasserna, och det synes förefinnas

så mycket mindre anledning till tvekan i detta fall, som enligt skolöverstyrelsens

uppgift endast ett tiotal lärarinnor kan beräknas ifrågakomma

till understöd. I trots av de direktiv angående sträng återhållsamhet vid

prövning av anslagsäskandcn, som givits i nådiga cirkuläret den 12 juni

1931, och med hänsyn till dels den skyldighet ur billighetssynpunkt, statsverket

enligt statskontorets mening äger att komma ifrågavarande lärarinnor

till hjälp, och dels de jämförelsevis måttliga kostnader, som åtgärden kan

lUhang till riimiaqens protokoll 1932. 1 sami. ?.S haft. (Kr 100.) -

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

väntas medföra, anser sig därför statskontoret böra förorda, att anslag för

ändamålet beviljas.

Beträffande de närmare bestämmelserna för erhållande av understöd har

statskontoret intet att erinra mot överstyrelsens förslag i sådant hänseende.

Överstyrelsen har beräknat ett anslag å 12,000 kronor vara erforderligt

för budgetåret 1932/1933. Statskontoret vill med anledning härav först och

främst framhålla, att det icke lärer vara behövligt att för ändamålet uppföra

ett särskilt riksstatsanslag, utan torde de nu ifrågavarande utgifterna

böra bestridas från det redan befintliga förslagsanslaget till beredande av

ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Detta anslag, som första gången uppfördes å riksstaten för budgetåret 1930,

1931 med 7,000 kronor och då i sin helhet besparades, höjdes i riksstaten

för innevarande budgetår till 23,000 kronor. Beräkningen av detta belopp

gjordes, innan Kungl. Majit framlade propositionen örn förenämnda understöd

åt ämneslärarinnorna. Sistnämnda proposition ansågs dock ej behöva

föranleda någon höjning av anslaget. Statskontoret anser sig nu böra

ifrågasätta, örn icke anslaget, i avbidan på någon erfarenhet örn utgifterna

från detsamma, bör jämväl för budgetåret 1932/1933 bibehållas vid sitt nuvarande

belopp, oaktat ett bifall till det nu föreliggande förslaget måhända

kan förväntas medföra ytterligare belastning av detsamma. Givetvis kan

härigenom uppkomma brist i anslaget, men statskontoret anser denna möjlighet

vara under innevarande bekymmersamma budgettider att föredraga

framför att tynga riksstaten med ett belopp, som, på sätt skedde med anslaget

för budgetåret 1930/1931, måhända endast kommer att helt eller delvis

vid nästa budgetårs utgång tillgodoföras statsverkets kassafond.

Beträffande de lärarinnor, som genom skolreformen förlorat innehavd

anställning vid de statsunderstödda privatläroverkens förberedande avdelningar,

hava framkommit tre önskemål, som ännu icke blivit tillgodosedda.

Det första av dessa önskemål avser rätt för dem av dessa lärarinnor, som

fått anställning i folkskolas småskolavdelningar, att för lönetur tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring i privatläroverkets förberedande klasser. Det

andra önskemålet rörer ifrågavarande lärarinnors ställning i pensionshänseende,

och det tredje går ut på att de lärarinnor av ifrågavarande kategori, som

icke kunnat förses med någon likvärdig anställning, måtte erhålla understöd

under den tid, de måste gå utan förvärvsarbete.

Vidkommande först de ifrågavarande lärarinnornas rätt till lönetur har

skolöverstyrelsen erinrat, att kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760)

angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till

sådan avlöning i § 10 mom. 4 stadgar, att lärare vid småskola, lärare vid

mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken eljest kan

komma i åtnjutande av ålderstillägg, äger att för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig, enligt de närmare villkor som av Kungl. Majit i

varje särskilt fall bestämmas, den tid han i egenskap av lärare med fast

anställning tjänstgjort vid statsunderstödd svensk skola i utlandet. Skolöverstyrelsen

anser, att frågan örn lönetursrätt för lärarinna, örn vilken nu

är fråga, bör ordnas på enahanda sätt, nämligen efter prövning av Kungl.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

Maj:t i varje särskilt fall. Statskontoret är härutinnan ense med skolöverstyrelsen.

För egen del anser jag den sålunda föreslagna utvägen vara att

förorda. Då det här endast är fråga om ett tjugutal lärarinnor, torde

några betänkligheter ur ekonomisk synpunkt näppeligen kunna hysas mot

förslaget.

Vad därefter beträffar de ifrågavarande lärarinnornas ställning i pensionsliänseende,

har skolöverstyrelsen ansett billigt, att lärarinnorna må få såsom

tjänstår för pension från statens pensionsanstalt tillgodoräkna 2/s av tjänstetiden

vid statsunderstödd privatskolas förberedande klasser. Härmed har

skolöverstyrelsen förbundit ett förbehåll, för kännedom varom jag ber att

få hänvisa till den nyss lämnade redogörelsen av skolöverstyrelsens yttrande.

Statskontoret, som visserligen i likhet med skolöverstyrelsen anser,

att ifrågavarande lärarinnor icke böra få det sämre ställt i pensionshänseende

än örn de fortsatt med sin anställning i privatläroverk, uttalar sig

emellertid för att lämplig åtgärd i sådant syfte bör övervägas, först när

pensionsfrågan blir aktuell i varje särskilt fall. Efter att hava i ärendet

samrått med chefen för finansdepartementet ansluter jag mig till statskontorets

uppfattning härutinnan.

Slutligen ber jag att med några ord få beröra den väckta frågan örn

understöd åt sådana lärarinnor, som förlorat sin anställning vid statsunderstött

privatläroverks småskolavdelningar utan att därefter kunnat erhålla

något förvärvsarbete. Skolöverstyrelsen, som anser starka billighetsskäl tala

för att dessa lärarinnor erhålla någon ersättning av statsmedel, har förordat,

att dylik ersättning skulle beviljas för ett år i sänder och efter Kungl. Maj:ts

beprövande med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Överstyrelsen

har beräknat, att det här vore fråga om endast ett tiotal lärarinnor,

samt har vidare framlagt vissa närmare grunder för en sådan prövning.

Överstyrelsen har beräknat, att ett statsanslag av 12,000 kronor skulle

för ändamålet bliva erforderligt under budgetåret 1932/1933. Jämväl statskontoret

förordar, att anslag för ändamålet beviljas, men framhåller, att det

icke lärer vara behövligt att därför uppföra särskilt anslag å riksstaten, utan

skulle de nu ifrågavarande utgifterna kunna bestridas från det redan befintliga

förslagsanslaget till beredande av ersättning åt vissa lärarinnor vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter. För det sålunda framförda förslaget

tala enligt min mening starka billighetsskäl. Det kan svårligen anses vara

staten värdigt att lämna ifrågavarande, så vitt nu kan bedömas ganska

fåtaliga grupp av lärarinnor helt utan ekonomiskt stöd. De hava ju under

längre eller kortare tid utfört ett samhällsnyttigt arbete och hava obestridligen

på grund av den av statsmakterna beslutade omorganisationen av

skolväsendet och alltså utan eget förvållande gått förlustiga det levebröd,

de tidigare njutit. Jag ber vidare få erinra örn att enligt äldre bestämmelser

för åtnjutande av statsunderstöd en viss del av en ämneslärarinnas vid

privatläroverk tjänstgöring kunde vara förlagd till de förberedande klasserna:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

alltifrån början — intill 1 juli 1925 —■ kunde högst Vä av en ämneslärarinnås

tjänstgöring, senare under vissa villkor — intill den 1 juli 1928 —

högst V''-'' av samtliga ämneslärarinnors sammanlagda tjänstgöring vid den

privatskola, med vilken de förberedande klasserna voro förbundna, fullgöras

i berörda klasser. Dessa hava alltså visserligen åtnjutit allenast ett indirekt

understöd av staten men hava dock ända till senare tid varit ur viss synpunkt

sett godtagna av staten.

Även örn jag således måste i likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret

anse det billigt och skäligt, att åtgärder från det allmännas sida vidtagas

för att bereda ifrågavarande lärarinnor något understöd som ersättning

för mistad anställning, anser jag mig dock ej kunna tillstyrka, att

förslag till ett mera generellt ordnande av denna angelägenhet förelägges

riksdagen. Lämpligare är det enligt min mening, att, efter verkställd närmare

utredning, de särskilda fallen bringas under riksdagens prövning.

Det är också min avsikt att hemställa örn uppdrag åt skolöverstyrelsen att

vidtaga de åtgärder för det nämnda syftets vinnande, som kunna befinnas

erforderliga.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att lärare vid småskola, vilken eljest kan komma i åtnjutande

av ålderstillägg, må, därest han varit anställd vid

statsunderstött privatläroverks förberedande klasser och blivit

entledigad på grund av nämnda klassers avveckling i samband

med genomförandet av den år 1927 beslutade omorganisationen

av det högre skolväsendet, äga att för uppfattning

i högre lönegrad i förekommande fall tillgodoräkna

sig enligt de närmare villkor, som av Kungl. Majit

i varje särskilt fall bestämmas, den tid, han tjänstgjort vid

sagda förberedande klasser.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Stockholm 1932, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

320331

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tjänstårsberäkning för småskollärarinnor, vilka varit anställda vid privatläroverkens a1 i texten
  2. SU 1932:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tjänstårsberä/cning för småskollärarinnor, vilka varit anställda vid privatläroverkens förberedande s. 14 i texten