Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen, §§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

1932-02-19 · 70 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:105, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen, §§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen,

§§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och

79 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

given Stockholms slott den 19 februari 1932.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid

fogade förslag till ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen,

§§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1988

1 sami. 82 haft. (Nr 106.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 105.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen, §§ 33,

35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt

2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott: ett

konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning

och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.

Å urtima — -— -— ---förekommande ärenden.

§ 81.

Denna regeringsform — ------riksdagars beslut.

Då riksdagen hos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen,

därest beslutet innefattar bifall till ett av Honom framlagt förslag,

förrän riksdagen åtskilts låta sålun da beslutad grundlagsändring genom allmän

kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelas riksdagen

genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av

en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat. Antager riksdagen

ett inom densamma väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen hela statsrådets

tankar i ämnet och läte, där Han till förslaget samtycker, det tillkännagiva

genom kungörelse och öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. Lämnar

Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma

genom skrivelse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.

§ 82.

Vad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen besluta

och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och riksdagen antagit,

åge, sedan öppet brev, varom i nästföregående paragraf förmäles, blivit i riksdagens

kamrar uppläst, kraft av grundlag.

§ 105.

l:o. Lagtima riksdags konstitutionsutskott åligger att äska de protokoll,

som uti statsrådet blivit förda, med undantag av protokoll i utrikes ärenden.

Protokoll i-----uppgivna händelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

3

2:o. Lagtima riksdags utrikesutskott åligger att äska de i statsrådet förda

protokoll i utrikes ärenden. Sådant särskilt protokoll, som i 9 § sägs, må dock

äskas allenast i vad angår visst av utskottet uppgivet mål. Sker det, pröve Konungen,

huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet

till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, hinder möter för

protokollets överlämnande till utskottet. Ej må protokollet vägras, utan att

utrikesnämnden erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet.

§ 106.

Finner konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet av dessa protokoll, att

någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande,

uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt

någon överträdelse därav, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan

överträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande av

någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §

av denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut

vägra, då skall utskottet ställa en sådan under tilltal av justitieombudsmannen

inför riksrätten, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ örn tilltal

emot regeringsrätten föreskrives. Då statsrådets ledamöter finnas hava, på

sätt ovanberört är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter

allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande av sådant

ansvar utav Konungen och riksdagen fastställd varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet anmärka, att statsrådets

ledamöter samfällt eller en eller flere av dem, uti deras rådslag om allmänna

mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande

icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utövat,

äge då utskottet att sådant tillkännagiva för riksdagen, vilken, örn den

finner rikets väl det kräva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan,

att Han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet skilja den eller dem, emot vilka

anmärkning blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i riksdagens kamrar väckas och av riksdagens

utskott, även i annan ordning än ovan sägs, hos kamrarna andragas, men icke

av riksdagen avgöras förr, än konstitutionsutskottet eller, örn saken rörer utrikes

ärenden, utrikesutskottet däröver blivit hört. Under riksdagens överläggningar

därom skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers

eller korporationers rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas,

ännu mindre någon riksdagens prövning underställas.

Allt vad — —---ämbetsbefattning tillkommer.

Biksdagsordningen.

§ 33.

1. Så snart---— — vice talman.

Närmare bestämmelser — —--— beslutad stadga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

2. Innan val----— levnadsåren äldst.

3. Där talman----—- — vice talman.

4. "Vid samtidigt--—--förfallet upphört.

5. Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Den betjäning,

som vardera kammaren i övrigt för sig under riksdagen anser nödig,

tillsättes av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda ledamöter,

efter samråd med sekreteraren.

§ 35.

1. Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna örn nya val i hela

riket till håda kamrarna eller den ena av dem, meddelar Konungen, sedan

Han låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes sitt beslut härom.

Beslutet må ock, där Konungen så prövar lämpligt, givas riksdagen tillkänna

genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets

ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter uppläsandet

omedelbart upplöst.

2. Då riksdag skall avslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter

förrättad gudstjänst, riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom talmännen

sina välönskningar. Därefter uppläses riksdagsbeslutet, varuppå Konungen

förklarar riksdagen vara avslutad.

Vill Konungen ej själv avsluta riksdag, skall Konungens beslut örn avslutandet

meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt

uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat;

och vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart avslutad.

§ 36.

1. Å varje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas:

ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott. Dessa

riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet av tjugu,

utrikesutskottet av sexton, statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet av

tjugu, bankoutskottet av sexton, vartdera lagutskottet av sexton samt jordbruksutskottet

av tjugu ledamöter, vilka vardera kammaren till halva antalet

inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att

för upptagande av frågor, som prövas böra av särskilt utskott beredas, tillsätta

dylikt utskott, så ock att, därest utskott anmäler behov av förstärkning

i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter att, när utskottsledamöter

avgå eller få förfall, i deras ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som rörer kammaren enskilt

och är av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras, skall för

avgivande av utlåtande och förslag i frågan ett tillfälligt utskott, bestående

av så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.

Tillfälligt utskott må ock tillsättas för ändamål, varom i 44 § 2 mom. förmäles.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

5

4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för

beredning av de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

5. Valen till utskott äro proportionella, där två eller flere personer skola

utses. Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild av Konungen

och riksdagen samfällt beslutad stadga.

6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val

till utskott deltaga.

Ej heller må någon, av vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas

i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.

Vad nu stadgats skall likväl ej utgöra hinder att i annat utskott än konstitutions-

och utrikesutskotten invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock

utan rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, som avser

redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.

§ 37.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, vallagen,

stadgan örn val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan

örn val till riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka

riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå de ändringar

däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa,

så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till utskottet hänvisade

grundlags- och vallagsfrågor samt frågor rörande omförmälda stadgar

och föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som antingen angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar

örn statsrådets ansvarighet, örn statsdepartementen, om kommandomål, om förvärvande

och förlust av medborgarrätt, om rikets vapen och flagga, örn allmänt

kyrkomöte och om allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts

behandling.

3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll med undantag

av protokoll i utrikes ärenden. Om utskottets rätt och plikt att, efter

granskning av protokollen, hos riksdagen anmäla de anmärkningar, vartill

denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning

av gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när av riksdagsman eller

av annat utskott fråga blivit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller

föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat och saken ej rörer utrikes

ärenden, däröver, före frågans avgörande av riksdagen, avgiva yttrande,

därom är i regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan kamrarna

uppstå, till vilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, därom besluta,

så ock att skilja mellan kammare och dess talman, då den senare vägrar

proposition.

opaginerad Kontrollera mot PDF

€ Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

§ 38.

1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som röra överenskommelser med främmande

makter och icke skola av annat utskott behandlas.

2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll i utrikes

ärenden; dock gälle vad i 105 § regeringsformen finnes örn vissa protokoll

särskilt föreskrivet.

Huiti förfaras skall i anledning av anmärkning, vartill granskning av protokollen

föranleder, så ock örn avgivande av yttrande, när med avseende å utrikes

ärenden av annat utskott eller av riksdagsman fråga väckes, att statsrådet

eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt

utövat, därom stadgas i regeringsformen.

3. I den mån utskottet, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet

till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, finner i

visst ämne meddelade upplysningar böra hemliga hållas, vare utskottets ledamöter

till tystnadsplikt förbundna.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov till riksdagen avlåtna proposition och äga tillgång till alla

statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att, i den män det icke gäller

jordbruksärenden, pensionsstaten eller riksdags- och revisionskostnader

eller kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, granska, utreda och

uppgiva statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå vad till fyllandet

av dess behov erfordras, varvid nödiga indragningar och besparingar böra

iakttagas, så ock att föreslå beloppet av de summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,

skola för särskilda händelser avsättas. Utskottet åligger därjämte

att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga

statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster,

uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag

till riksstat.

2. Utskottet tillkommer — — -—- --ansvar yrka.

§ 40.

1. Bevillningsutskottet åligger att bereda alla dit från kamrarna hänvisade

frågor, som angå föreskrifter om bevillnings utgörande. Utskottet har även

att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,

förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningarna

samt, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet

att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen. Utskottet må

därjämte uti bevillningsfrågor föreslå vad det anser billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i

anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala skat
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

7

ler samt, jämväl i andra fall än i 1 mom. avses, rörande tillverkning och försäljning

av rusdrycker och maltdrycker.

§ 41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens och riksgäldskontorets

styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mål, för vilka utskottet

fått sig sådan makt av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter örn bankens

och riksgäldskontorets förvaltning ävensom att föreslå vad till fyllandet

av riksgäldsverkets behov erfordras. Utskottet skall ock meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor, som

avse användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i

anledning av de från kamrarna hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riksbanken

som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt ävensom angående pensionsväsendet.

3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition, vad angår pensionsväsendet samt riksdags-

och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riksdagens

verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från

kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

§ 44.

1. Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt utskotts

behandling, må frågan kunna till nämnda utskott hänvisas, ändå att den

enligt föreskrifterna i 37—43 §§ skolat handläggas av annat ständigt utskott.

2. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke enligt vad i 37—

43 §§ stadgas tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan hänvisas

till det ständiga utskott, under vars behandling densamma prövas närmast

höra. eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott.

§ 45.

1. Alla utskott---utsedda, sammanträda.

2. Utskotten välja, ----nödig finnes.

3. Utskotten böra, — — — dem ankomma.

4. Utskott äger för visst ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren

att vid överläggning i kammaren å utskottets vägnar såsom referent

yttra sig i ärendet.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet

fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma,

och örn lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.-ts proposition nr 105.

En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver,

dock att, där utskott jämlikt 45 § utsett referent i visst ärende, denne i det

ärendet äger yttra sig oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter.

Utan hinder av vad nu sagts må ledamot, som under överläggningen i en

fråga redan yttrat sig, för till viss tid begränsat, kort genmäle till efterföljande

talare kunna, efter talmannens beprövande, erhålla ordet omedelbart efter

sådan talare.

Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträda

pa ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke

av talmannens föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har

sådant ägt rum, må den felande för det sammanträdet icke vidare yttra sig.

Väckes förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, därjämte må av

talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behandling

överlämnas, skall beslut däröver av kammaren utan föregående överläggning

genast fattas.

§ 54.

Konungens skrivelser ----dess yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom två månader från

dess öppnande, och må proposition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen

finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar

uppskov med framställningen lända riket till men.

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar

från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition,

vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde,

som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i

kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till

infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva

utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller

näst efter tjugu dagar fran propositionens avlämnande. Fråga örn sådan

utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det,, då

propositionen avläts.

I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan

inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad

händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen

är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift

flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.

Konungens propositioner, sa ock motioner i ämnen, som ej röra kammare enskilt,

kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit

yttrande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

9

§ 57.

Därest av riksdagsman eller, i andra fall än i 107 § första stycket regeringsformen

avses, av utskott fråga kos kamrarna väckes, att statsrådet eller någon

dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, böra

därvid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot

statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredraganden, varom remiss begäres

till konstitutionsutskottet (eller utrikesutskottet), inför vilket anledningen

skall uppgivas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.

Vid kammares överläggning örn sådan fråga gälle i avseende på Konungens beslut

uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och

angelägenheter, vad uti 107 § regeringsformen stadgat är.

§ 58.

När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall

den, så framt ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar,

ligga på bordet till nästa sammanträde. Vid detta sammanträde bör hänvisning

till utskott ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren

enskilt, eljest bliver avgjord; dock att, där fråga är av beskaffenhet att

kunna hänvisas till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst

till det sammanträde, som inträffar näst efter motionstidens utgång.

Vid remiss till utskott äger varje ledamot i målet avgiva yttrande, vilket

jämväl till utskottet överlämnas; men ej må därav remissen uppehållas.

År inom kammare väckt fråga örn sådan utsträckning av motionstid, som i

55 § första stycket sägs, eller uppstår, i annat fall än i första stycket av denna

paragraf avses, fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga

blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid

det nästföljande ovillkorligen avgöras.

§ 60.

1. När ärende---överläggningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i

den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva föremål för

bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda på bifall. Örn denna

besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen gjorda,

bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar

ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör

särskild proposition å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu

är föreskriven. — Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras,

och talmannen tillkännagive sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid

skall bero, såvida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt

obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må

försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör

voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas, justeras

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

och uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition

göras, örn votering skall äga rum, ej heller någon omröstning därom

tillåtas. Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade,

nedlägge talmannen i en därtill avsedd röstuma en ja-sedel och en nejsedel,

båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för

sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel,

som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur

röstuman.

3. Fråga, varom i ''första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 §

2 mom. eller i sista stycket av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall

alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsproposition

jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; dock bör justerad

proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröstning

skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade

sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott

enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning före sedlarnas uppräkning

en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Örn vid sammanräknandet

av de övriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade

sedeln öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör

den avlagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsedlarna,

så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta

och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas namn som från

oriktighet i anseende till deras antal; dock skall i fråga örn val till utskott

gälla, vad uti den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mellan

personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när

så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen

hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna

och den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga, äger riksdagen eller i ämne, som

angår kammare enskilt, denna kammare att fastställa. Ej må något däri införas,

som mot grundlag eller annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen, vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom

svaren på Hans till riksdagen avlåtna förslag, genom skrivelser till Konungen

avlämnas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

11

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund---som helst.

Vid föregående---ovägerligen iakttagas:

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kommandomål,

eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens,

eller konstitutionsutskottets eller utrikesutskottets, rörande statsrådet

eller banko- och riksgäldsverkens, eller banko- och statsutskottens, eller revisorers

över banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks hemliga ärenden,

icke kunna före femtio år efter protokollets eller handlingens datum till

tryckning fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgivas

sådana---icke uppenbara.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utdrag av protokollet över justitiedepartenientsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, fråga örn ändrade bestämmelser rörande

riksdagens arbetsformer och anför:

»Redan kort tid efter tillkomsten av 1866 års riksdagsordning framkommo

anmärkningar mot riksdagens arbetsformer, och tid efter annan hava sedan

förslag väckts örn ändringar i olika hänseenden. Till en början var det i främsta

rummet fråga om avskaffande eller förändring av de tillfälliga utskotten.

Framemot sekelskiftet aktualiserades emellertid även andra spörsmål, väsentligen

framkallade av den ökning i riksdagens arbetsbörda, som alltmer började

göra sig gällande. Åtskilliga grundlagsändringar hava ock vidtagits, bland

vilka må nämnas de åren 1900, 1909 och 1918 genomförda, åsyftande ett snabbare

igångsättande av riksdagens arbete samt omregleringar beträffande de

ständiga utskotten.

Emellertid hava även efter 1918 års grundlagsändringar inom riksdagen

framförts förslag örn reformer i olika hänseenden beträffande riksdagens arbetssätt,

och i utlåtande (nr 38) vid 1928 års riksdag hemställde konstitutionsutskottet,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn verkställande

av utredning rörande erforderliga ändringar i gällande bestämmelser örn

utskottens sammansättning och arbetsuppgifter ävensom, i samband därmed,

rörande de åtgärder i övrigt, som kunde vara ägnade att främja en sund utveckling

av riksdagens arbetsformer. Bland de problem, som borde tagas under

omprövning, nämnde utskottet frågorna om de tillfälliga utskottens ställning,

örn de ständiga utskottens organisation och fördelningen av ärendena mellan

desamma samt örn budgetens och vissa lagstiftningsfrågors behandling.

Frågan förföll emellertid vid den riksdagen. Icke heller vid 1929 års riksdag

i ämnet väckta motioner föranledde någon riksdagens åtgärd.

Vid 1930 års riksdag upptogs emellertid frågan ånyo, och i överensstämmelse

med konstitutionsutskottets i memorial (nr 21) gjorda hemställan avlät

riksdagen den 2 maj 1930 skrivelse (nr 185) i ämnet. Efter en erinran om

att det förefunnes ett utbrett missnöje med nuvarande anordning av riksdags
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

13

arbetet och de för detta arbete gällande formerna, betonades i skrivelsen angelägenheten

av att vid en utredning av frågan om riksdagsarbetets lämpliga

anordnande samtliga utskotts erfarenheter redan från början tillgodogjordes.

Då någon lämplig form härför ej gåves under pågående riksdag, borde frågan

överlämnas till en av erfarna representanter för de olika utskotten och i

övrigt allsidigt sammansatt kommitté. Denna utväg syntes vara desto lämpligare,

som det kunde tänkas visa sig möjligt att utan större rubbningar åstadkomma

en mera tillfredsställande arbetsorganisation, därest målsmän för de

olika utskotten samtidigt ställdes inför uppgiften att anvisa det sätt, va,rpa

jämkningar, som kunde av arbetet inom utskotten eller eljest påkallas, efter deras

mening bäst borde åstadkommas. Riksdagen anhöll på den grund, att Kungl.

Majit ville låta verkställa utredning angående de ändringar i grundlag och

andra författningar, som kunde finnas nödiga för ett mera ändamålsenligt anordnande

av lagtima riksdags arbeten. I skrivelsen framhölls, att riksdagen

i främsta rummet fäste avseende vid utskottsarbetets planmässiga ordnande,

men att utredningen dock icke borde begränsas härtill utan även omfatta andra

uppslag, som ägde samband med riksdagsarbetet och kunde finnas vara av

beskaffenhet att kunna leda till större planmässighet och effektivitet.

Med föranledande av riksdagens skrivelse beslöt Kungl. Majit den 28 augusti

1930 tillsätta en kommitté med uppdrag att verkställa utredning av frågan rörande

riksdagens arbetsformer. Till ledamöter förordnades ledamöterna av riksdagens

första kammare borgmästaren G. F. Bissmark, tillika ordförande, landshövdingen

S. H. Kvarnzelius, professorn C. L. A. A. Reuterskiöld, förre generalkrigskommissarien

K. V. Rydén och överdirektören C. E. Svensson samt

ledamöterna av riksdagens andra kammare, redaktören, filosofie doktorn A. I.

Anderson, redaktören, filosofie kandidaten J. A. Engberg, sekreteraren hos

Jämtlands läns hushållningssällskap, hemmansägaren P. S. Hedlund och rektorn,

filosofie kandidaten G. A. Mosesson. Sedan Rydén avlidit, förordnades

den 3 oktober 1930 ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen

A. Anderson i Råstock att i hans ställe vara ledamot av kommittén. Såsom

sekreterare i kommittén har tjänstgjort t. f. förste kanslisekreteraren E. A.

Westling.

Till fullgörande av sitt uppdrag har kommittén den 31 oktober 1931 avgivit

betänkande1 med förslag till ändringar i §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen,

§§ 12, 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79

riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. I anslutning till

dessa förslag har kommittén i betänkandet framlagt av kommittén upprättade

utkast till ändringar i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen samt

i ordningsstadgan för första kammaren och arbetsordningen för andra kammaren

med anhållan att utkasten måtto genom Kungl. Majits försorg bringas till

riksdagens kännedom.

Kommittén har såsom ett allmänt omdöme uttalat, att det system för ärendenas

beredning genom vissa för kamrarna gemensamma, till sammansättning,

1 Statens off. utredningar 1931: 26.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 105.

arbetsuppgifter och arbetssätt i sina grunddrag fast bestämda organ, som i vårt

land utvecklats på grundval av en lång parlamentarisk erfarenhet, liksom också

formerna för frågornas behandling inom kamrarna och för åvägabringande

av beslut däri besutte många stora förtjänster. För en allsidig och grundlig,

i detalj gående utredning och prövning av föreliggande frågor lämnades goda

garantier i den svenska utskottsorganisationens i stort sett för bestämt avgränsade

grupper av närbesläktade ämnen avsedda beredningsorgan, vilka utsåges

på sådant sätt, att de väl återspeglade förefintliga meningsgrupper inom riksdagens

båda likaberättigade kamrar. Och även örn det fast organiserade svenska

riksdagsmaskineriet i dess helhet torde kunna göras gällande, att det i

stort sett fungerade tillfredsställande. Brister förefunnes dock i åtskilliga

avseenden. Bland mera påfallande olägenheter vore att nämna

anhopningen av ärenden i kamrarna under riksdagens sista skede och

splittringen i budgetbehandlingen; även utgjorde de tillfälliga utskotten beträffande

flertalet av dem handlagda ärenden en föga rationell och med betänkliga

olägenheter behäftad organisationsform. Olägenheterna syntes dock

kommittén vara av den art, att de kunde i avsevärd mån förminskas eller borttagas

utan en från grunden gående omläggning vare sig av utskottsväsendet

eller av riksdagens arbetsformer i övrigt. Utgångspunkten för kommitténs arbete

hade sålunda varit, att största hänsyn borde tagas till den tradition och

praxis, som efter hand utvecklat sig.

Huvudparten av de grundlagsändringar, som kommittén från nu angivna

utgångspunkter föreslagit, avse ärendenas beredning genom utskott, men även

andra frågor hava behandlats såsom örn begränsning av tiden för propositioners

och motioners avgivande, örn ärendenas behandling i kamrarna m. m.

Jag ämnar nu i huvuddrag redogöra för de olika av kommittén behandlade

grundlagsfrågorna och torde därvid få börja med dem, som avse

Utskottsväsendet.

Historik. Den nuvarande organisationen av utskottsväsendet tillkom i allt väsentligt

Be ständiga genom 1810 års riksdagsordning, vars bestämmelser med vissa jämkningar

utskotten, överflyttades till 1866 års riksdagsordning. Sättet för ärendenas beredning

^nden^n- har sålunda hos oss, i motsats till vad fallet är i flertalet andra länder, i sina

huvuddrag blivit reglerat genom grundlagsstadganden. Karakteristisk är ock

regeln att ärendena beredas genom ständiga utskott, gemensamma för samtliga

stånden, sedermera kamrarna. Arbetet blev ursprungligen i princip fördelat

mellan utskotten efter den formella synpunkten av ärendenas konstitutionella

natur och icke hänsynen till frågornas materiella beskaffenhet och därpå grundade

samhörighet. Sålunda hade konstitutionsutskottet att bereda frågor rörande

grundlagsstiftningen och att handhava den konstitutionella kontrollen

över Konungens rådgivare; handläggningen av ärenden, som härrörde ur riksdagens

finansmakt, fördelades mellan stats- och bevillningsutskotten; bankoutskottet

skulle utgöra riksbankens överstyrelse; och lagutskottet hade att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

15

bereda ärenden beträffande den allmänna lagstiftningen. Denna formella indelningsgrund

var dock sådan, att därigenom samtidigt i avsevärd mån tillgodosågs

behovet av en jämväl materiell avgränsning av utskottens arbetsområden.

Vissa omregleringar, närmast påkallade av utskottens växande arbetsbörda,

hava emellertid senare verkställts. Sålunda inrättades genom grundlagsändringar

år 1909 ett nytt utskott, jordbruksutskottet, till vilket överflyttades

från statsutskottet alla jordbruksdepartementsärenden och från lagutskottet

frågor örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar eller författningar

rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt

och fiske, örn vattenrättsförhållanden, örn skatteköp, avvittringar, skiften och

jordstyckningar och därmed sammanhängande ämnen, så ock angående vägar

och skjutsväsende. Till konstitutionsutskottet överfördes från lagutskottet

frågor rörande lagstiftning örn statsrådets ansvarighet, örn förvärvande och

förlust av medborgarrätt, om rikets vapen och flagga och örn allmänt kyrkomöte

ävensom rörande kommunallagstiftningen. Bankoutskottet övertog från

statsutskottet handläggningen dels av frågor örn riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning samt därmed sammanhängande ämnen, dels ock av ärenden

rörande pensionsväsendet. Från lagutskottet övertog bankoutskottet frågor

angående lagstiftning örn såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt

örn rikets mynt.

Genom grundlagsändring år 1918 uppdelades lagutskottet i två utskott,

vilka tillsammans skulle hava att fördela de på lagutskott ankommande ärendena.

I samband därmed återfördes lagstiftningfrågorna rörande vattenrätt

och skifte m. m. från jordbuksutskottet till lagutskottet.

Med jordbruksutskottets tillkomst infördes en i viss mån ny grundsats beträffande

ärendenas fördelning, i det frågornas materiella natur blev avgörande

för kompetensen hos detta utskott, vilket inom sitt ämnesområde erhöll såväl

statsreglerings- som lagstiftningsbefogenheter. Även vissa andra genom grundlagsändringar

eller utveckling av praxis verkställda omflyttningar och jämkningar

i ärendenas fördelning hava inneburit mer eller mindre omfattande förskjutningar

mellan den formella och reella indelningsgrunden. Budgetbehandlingen

är nu uppdelad mellan, förutom stats- och bevillningsutskotten, jämväl

jordbruks- och bankoutskotten. Uttryckliga stadganden örn samarbete mellan

utskotten i budgetbehandlingen finnas ej.

Vid olika tillfällen hava framkommit förslag till omreglering av de ständiga

utskotten, i vissa fall syftande till en fullständig omorganisation. Så välfället

vid 1900 års riksdag, då motionsvis föreslogs en uppdelning av frågorna

efter deras materiella samhörighet a ett större antal utskott. Utskotten skulle

enligt förslaget vara följande: ett konstitutions-, ett stats-, ett riksgälds-, ett

tull-, ett bevillnings-, ett banko-, ett lag-, ett kommunal-, ett socialpolitiskt

och ett ekonomiutskott.

Även vid 1914 års senare riksdag samt åren 1915 och 1916 framfördes i

motion frågan om en genomgripande omläggning av utskottsorganisationen,

innebärande ärendenas fördelning pa ett stort antal ständiga utskott. Åren

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utrikes

ärendena.

1915 och 1916 väcktes förslag att samtliga riksdagsledamöter skulle för deltagande

i det beredande arbetet fördelas såsom ledamöter i 15 ständiga utskott;

suppleantinstitutionen skulle därmed avskaffas.

Förslag örn en stark ökning av de ständiga utskotten hava ock framkommit

på senaste tid. En motionär vid 1928 och 1929 års riksdagar ansåg dem böra

utökas till ett antal av 10 eller 11. En annan motionär vid 1929 års riksdag

föreslog en omgruppering av ärendena efter materiella grunder på de nuvarande

utskotten jämte tre nya, benämnda närings-, kultur- och administrativa

utskottet.

Aven mindre vittsyftande ändringar hava vid olika tillfällen ifrågasatts, såsom

exempelvis inrättande av särskilt kommunalutskott eller särskilt granskningsutskott.

I åtskilliga förslag har uppmärksamheten särskilt riktats på budgetbehandlingen.

Härutinnan må nämnas en vid 1915 års riksdag väckt motion med begäran

örn utredning på vad sätt större planmässighet och enhetlighet skulle

kunna förlänas åt statsregleringsarbetet och därmed sammanhängande ärendens

behandling. Såsom tänkbara utvägar ifrågasattes, bland annat, att mera betydande

utgiftsfrågor efter den förberedande utredningen endast skulle bliva

föremål för provisoriska beslut och slutligt avgöras först i samband med riksstatens

fastställande samt att en ordnad samverkan mellan de fyra budgetbehandlande

utskotten skulle anordnas genom ett av delegerade från dem bestående

budgetutskott. Liknande synpunkter hava motionsvis framförts åren

1922, 1928 och 1929. Även har föreslagits att ersätta statsutskottet med ett

flertal självständiga utskott, vilkas förslag skulle underställas en finansdelegation.

Denna tanke uttalades av den s. k. budgetårskommittén och förslag i

samma riktning förekommo i motioner vid 1928 och 1929 års riksdagar.

Konstitutionsutskottet har vid olika tillfällen påpekat behovet av en ordnad

samverkan mellan de budgetbehandlande utskotten och jämväl framlagt förslag

örn mindre omflyttningar av ärenden mellan sådana utskott. Ytterligare må

nämnas, att i motioner vid 1922 års riksdag ifrågasatts inskränkning i de enskilda

riksdagsmännens initiativrätt i budgetfrågor i syfte att vinna ökad fasthet

i budgetbehandlingen.

Slutligen kan erinras, att vid olika tillfällen framkommit fristående förslag

till lättande av ett eller flera mera arbetstyngda utskotts börda utan genomgripande

omläggning av utskottsorganisationen. Bland sådana förslag från

senare år är särskilt att nämna en motion vid 1930 års riksdag örn utökning

av statsutskottet från 24 till 30 ledamöter för att möjliggöra inrättande av

ytterligare en avdelning inom utskottet.

Till ändringsförslag, vilka ej åsyfta större omläggning av utskottsorganisationen,

äro att hänföra de som avse behandlingen av utrikes ärendena.

Med avseende å riksdagens befattning med utrikesärenden genomfördes betydelsefulla

grundlagsändringar år 1921. De inneburo i första hand en utveckling

av det s. k. hemliga utskottet till en fast institution genom dess ombildning

till en utrikesnämnd för rådplägning, även mellan riksdagarna, med Konungen

örn ärenden, som angå rikets förhållande till främmande makter. Med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

17

omläggningen avsågs att skapa möjlighet för de olika meningsriktningarna

inom representationen till ett, låt vara indirekt, inflytande på utrikesärendenas

behandling. Örn nämnden stadgas, att rådplägning med densamma hör i alla

utrikesärenden av större vikt äga rum före avgörandet. Ministern för utrikes

ärendena skall i början av varje riksdag och sedermera så ofta omständigheterna

det föranleda lämna nämnden en framställning av de allmänna utrikespolitiska

förhållanden, som kunna erhålla betydelse för riket. — Nämndens 16

ledamöter väljas på sätt örn val till utskott är stadgat och utöva sina befattningar

till dess nya val förrättas vid nästa riksdag. Suppleanter utses till

samma antal och i samma ordning, men suppleant må ej inträda såsom ledamot

i annat fall än då ledighet i nämnden inträffat. Nämndens ledamöter äro förbundna

till tystnadsplikt.

De år 1921 genomförda ändringarna inneburo vidare en utvidgning av riksdagens

befogenhet i fråga örn traktater med främmande makter, i det att dels

ett uttryckligt stadgande infördes därom att överenskommelse med främmande

makt i fråga, som riksdagen enligt regeringsformen äger allena eller med

Konungen avgöra, skall framläggas för riksdagen till godkännande, dels ock

föreskrevs att överenskommelse, som, utan att angå fråga av nyssnämnd art,

är av större vikt, jämväl skall med visst undantag underställas riksdagens

godkännande. I samband härmed bestämdes, att frågor örn överenskommelser

med främmande makter i ämnen, vilka ej tillhörde annat utskotts behandling,

skulle beredas av konstitutionsutskottet.

Även ändrades år 1921 konstitutionsutskottets rätt att infordra i utrikesärende

fört särskilt protokoll i vad rör allmänt kända och av utskottet uppgivna

händelser därhän, att utskottets begäran skall avse visst uppgivet mål.

Samtidigt stadgades emellertid rätt för Konungen att under vissa förutsättningar

vägra utlämna protokollet, dock endast om utrikesnämnden dessförinnan

erhållit tillfälle att yttra sig.

Slutligen infördes genom 1921 års grundlagsändringar en form för lämnande

av muntliga redogörelser för riksdagen. Stadgandet härom (riksdagsordningen

§ 56) syftar närmast på upplysningar i utrikespolitiska frågor, men är ej

begränsat enbart till dem.

Beträffande utrikesnämndens ställning framställdes vid 1924 års riksdag

motionsvis åtskilliga förslag. Flertalet av dessa avstyrktes av konstitutionsutskottet,

men i anledning av vissa uppslag — bland annat om rätt för suppleant

att deltaga i nämndens sammanträden även vid tillfälligt förfall för ledamot —

hemställde utskottet örn utredning angående möjliga förbättringar i formerna

för nämndens verksamhet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen och

vid 1928 års riksdag avgavs proposition med förslag till ändrade regler för

suppleants inkallande i nämnden. Förslaget föll vid nämnda riksdag, men

ändring i samma syfte av riksdagsordningen § 50 blev av 1930 års riksdag, i

anledning av väckt motion, antagen såsom vilande.

Redan före igångsättandet av den utredning, som resulterade i utrikesnämndens

inrättande, hade emellertid en annan form för utrikesärendenas behandling

varit under övervägande. I motioner vid 1915, 1916 och 1917 års

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami.* 88 käft. {Nr 105.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj :ts proposition nr 105.

riksdagar föreslogs nämligen tillskapandet av ett ständigt utskott för dessa

ärendens beredning. Örn det nya utskottets ställning förelågo dock olika meningar.

I ett förslag åsyftades endast ett med de övriga jämställt utskott. I ett

annat åter avsågs, att utrikesutskottet skulle kunna vara verksamt även då riksdagen

ej vore samlad men i övrigt borde intaga en ställning liknande den, som

tillkomme andra riksdagsutskott.

Emot sistnämnda anordning påpekade 1917 års konstitutionsutskott, som tillstyrkte

utredning om närmare samarbete mellan regering och riksdag rörande

utrikespolitiken, angelägenheten av att den förtroendenämnd, som ifrågasattes

för samråd med regeringen — den sedermera inrättade utrikesnämnden —

icke utvecklades till allmän likställighet med de ständiga utskotten i fråga örn

organisation och arbetssätt. Huruvida granskningen av protokoll i utrikesärenden

skulle övertagas av ett utrikesutskott borde bliva föremål för övervägande,

men åtskilligt talade enligt konstitutionsutskottets mening för lämpligheten

av att låta denna granskning alltjämt tillkomma konstitutionsutskottet.

Frågan om inrättande av ett speciellt för utrikesärenden avsett utskott blev

emellertid icke upptagen till behandling av den kommitté, som därefter tillsattes

för utredning av spörsmålet örn närmare samarbete mellan regering och

riksdag i utrikespolitiska angelägenheter.

Spörsmålet återkom dock efter utrikesnämndens införande. Sålunda ifrågasattes

i en motion år 1924 utrikesnämndens ombildning till ett ständigt utskott.

Även vid 1929 års riksdag väcktes förslag i samma riktning. Med avstyrkande

av förslaget framhöll konstitutionsutskottet sistnämnda år bland annat,

att en dylik omändring av utrikesnämnden vore ägnad att göra regeringen

mindre benägen till en oförbehållsam samverkan med riksdagen på utrikespolitikens

område än vad genom rådplägningar med nämnden vore fallet och sålunda

skulle snarare motverka än gagna motionens huvudsakliga syfte.

De till- Med 1866 års riksdagsordning infördes en ny form för ärendens beredning,

^skotten.^ de s- k- tillfälliga utskotten. Enligt 1810 års riksdagsordning hade frågor,

vilka ej folie inom de ständiga utskottens i riksdagsordningen uttryckligt angivna

kompetensområden, kunnat remitteras till vilket som helst av dessa utskott,

därvid dock i första hand nämndes besvärs- och ekonomiutskottet. Sistnämnda

utskott uteslöts i den nya riksdagsordningen, och frågor av nu angiven

art skulle i stället beredas av för de särskilda frågorna utsedda tillfälliga

utskott inom var kammare för sig. Såsom följd av denna utskottens karaktär

av kammarutskott skulle de av dem beredda ärendena behandlas successivt i

de båda kamrarna, först i den kammare där frågan väckts och, i händelse av

positivt beslut i denna kammare, därefter i medkammaren. Kamrarna tillerkändes

rätt att utan hänvisning till tillfälligt utskott avslå motioner av beskaffenhet

att tillhöra dylikt utskotts behandling.

Avsikten var alltså att utskottens sammansättning skulle kunna för varje

fråga avvägas med hänsyn till frågans innebörd och att medkammaren

icke skulle behöva pröva ärendet annat än örn det föranlett positivt beslut i

den kammare, där förslaget väckts.

«

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 105.

19

Sedan lång tid hava emellertid de tillfälliga utskotten i praxis blivit ungefär

lika permanenta som de ständiga utskotten. Tillfälliga utskott tillsättas ej

särskilt för viss eller vissa därförinnan väckta frågor utan utses till visst antal

redan vid riksdagens början, i regel två i första kammaren och fem i andra

kammaren. Sedan de tillfälliga utskotten genom grundlagsändring år 1912 medgivits

rätt att anställa sekreterare, bar sådan i regel anlitats; dessförinnan utsågs

för varje mål bland utskottsledamöterna särskild föredragande, som ock

hade att uppsätta utskottets yttrande i ämnet. Mellan dessa utskott fördelas

frågorna inom vardera kammaren vanligen i grupper efter ärendenas sakliga

natur. Fördelningen är dock icke bestämt fixerad och emellanåt har till samma

utskott hänskjutits frågor av mycket olikartad natur.

Till skillnad mot de ständiga utskotten kunna de tillfälliga ej ingå i sammansättningar

med andra utskott. Någon officiell samverkan mellan tillfälliga utskott

i den ena kammaren och motsvarande utskott i den andra för behandling

av frågor, som väckts i båda kamrarna, kan sålunda ej komma till stånd. I

praktiken torde dock samarbete under hand stundom hava ägt rum.

Den i riksdagsordningen § 55 lämnade möjligheten att utan remiss avslå

motion, som kan beredas av tillfälligt utskott, kommer numera i praktiken ej

till användning.

Om gränsen för de tillfälliga utskottens kompetensområde — beredning av

frågor, vilka icke tillhöra ständigt utskotts eller i dess ställe tillsatt särskilt

utskotts behandling — rådde från början skiljaktiga meningar. I främsta rummet

stod därvid spörsmålet, huruvida till ständigt eller tillfälligt utskott borde

hänvisas motion i frågor, vilka folie delvis inom ständigt och delvis inom tillfälligt

utskotts kompetensområde, eller motion, avseende skrivelse till Kungl.

Maj:t i fråga som, därest förslag till antagande av lag eller till beviljande av

anslag förelegat, skolat hänvisas till ständigt utskott. Numera torde i dylika

fall remiss i regel ske till ständigt utskott. Det har dock även på de senaste

åren förekommit åtskilliga undantag från denna regel, liksom överhuvud taget

en vacklande praxis med avseende å gränsdragningen mellan ständiga och tillfälliga

utskott gjort sig märkbar. Utvecklingen har emellertid i stort sett gått

i riktning mot en inskränkning av de tillfälliga utskottens verksamhetsområde

genom remiss i möjligaste mån till det ständiga utskott, under vars behandling

den föreliggande frågan närmast prövats höra.

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att de tillfälliga utskotten

fått en annan karaktär än den av lagstiftaren åsyftade. Redan kort efter de

tillfälliga utskottens införande framkommo ock anmärkningar mot den nya

anordningen. Tid efter annan hava även förslag väckts örn avskaffande av de

tillfälliga utskotten eller om ändringar i deras ställning och uppgifter, dock

utan att hittills hava lett till något resultat.

I vissa ändringsförslag har man utgått från att formen av tillfälligt utskott

skulle bibehållas, såsom i ett vid 1869 års riksdag motionsvis framställt yrkande

att de tillfälliga utskotten skulle göras gemensamma för de båda kamrarna.

I samma riktning gick en motion vid 1900 års riksdag, däri föreslogs att för

beredning av frågor, som ej tillhörde de ordinarie utskottens behandling, skulle

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

tillsättas ett tillfälligt utskott, bestående av 18 ledamöter från vardera kammaren.

Konstitutionsutskottet föreslog då en mindre ändring, nämligen att särskilt

utskott skulle kunna tillsättas även för frågor, som eljest skulle hava hänvisats

till tillfälligt utskott. Slutligen må nämnas ett vid 1929 års riksdag

framställt förslag, att sammansatt tillfälligt utskott skulle kunna anordnas för

beredning av fråga, som genom likalydande motioner väckts i båda kamrarna

och hänvisats till tillfälliga utskott.

I andra fall åter har man avsett att ersätta de tillfälliga utskotten med visst

ständigt utskott, ett eller flera. Sålunda föreslogs vid 1880 års riksdag, att de

tillfälliga utskottens uppgift skulle övertagas av ett ständigt ekonomiutskott.

Konstitutionsutskottet förordade en sådan anordning, dock med rätt för kamrarna

att var för sig tillsätta tillfälliga utskott i kamrarnas enskilda angelägenheter.

Ett i stort sett därmed överensstämmande förslag framkom vid

1890 års riksdag och understöddes av konstitutionsutskottet. Och vid behandlingen

av propositionen örn grundlagsändringar vid 1908 års riksdag yrkades

motionsvis inrättande av ett ''allmänt’ utskott för behandling av frågor, som

ej kunde hänföras till annat ständigt utskott. Vid andra tillfällen har man

tänkt sig de tillfälliga utskotten böra ersättas av två eller flera för ändamålet

inrättade utskott.

Frågan om de tillfälliga utskotten har ock behandlats i flertalet av de förut

berörda förslag, med vilka åsyftats en mera genomgående omorganisation av utskottsväsendet

i allmänhet. I dessa förslag har man utgått ifrån att i samband

med en omgestaltning av de ständiga utskotten och ärendenas fördelning dem

emellan efter materiella grunder de tillfälliga utskotten skulle avskaffas eller

åtminstone endast i extraordinära fall kunna ifrågakomma och i stället deras

uppgifter övertagas av det eller de ständiga utskott, inom vilkas ämnesområde

frågorna komme att höra. Uttalanden i denna riktning gjordes senast i motioner

vid 1928 och 1929 års riksdagar. Sistnämnda år förekom emellertid även

en motion i motsatt riktning; den gick ut på att motioner, som uteslutande utmynnade

i ett yrkande om utredning, skulle hänvisas till tillfälligt utskott.

Även de åren 1907 och 1916 för utredning om erforderliga åtgärder till beredande

av lättnad i riksdagens arbete tillsatta kommittéerna hade frågan örn de

tillfälliga utskottens ställning under övervägande, men de stannade vid att ej

föreslå några ändringar. Samma ställning intog konstitutionsutskottet år 1921

vid behandlingen av en motion med förslag om de tillfälliga utskottens avskaffande

och örn återgång till systemet i 1810 års riksdagsordning. Rörande framkomna

ändringsförslag framhöllos vid dessa tillfällen bland annat olämpligheten

av att ersätta de tillfälliga utskotten med ett för ändamålet inrättat ständigt

utskott samt svårigheten att, i händelse de tillfälliga utskottens arbetsuppgifter

sloges ut på flera ständiga utskott, finna en lämplig grund för fördelningen

av de till beskaffenheten synnerligen skiftande ärenden, varom här vore

fråga. Konstitutionsutskottet erinrade därjämte örn de tillfälliga utskottens

betydelse för ett talrikt deltagande av riksdagsledamöterna i utskottsarbetet.

I en inom den år 1919 tillsatta s. k. budgetårskommittén upprättad promemoria

ifrågasattes åter en överföring av ärenden från de tillfälliga utskotten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

21

Till de i promemorian tänkta nya budgetutskotten skulle kunna hänskjuta®

även annat än rena anslagsfrågor, och kommittén pekade därvid i första hand

på åtskilliga av de frågor, som behandlades av tillfälliga utskott. Det kunde,

yttrade kommittén, med skäl sättas i fråga, örn det vore lämpligt att samma

ärende på olika stadier handlades av olika utskott, av tillfälligt utskott då det

gällde initiativ till en utredning och av ständigt utskott då det gällde genomförande

av det förslag, vartill utredningen föranlett.

Såsom inledningsvis omnämnts har kommittén icke åsyftat en till grunden Kommittén,

gående omläggning av utskottsorganisationen. Kommittén har sålunda ej funnit

en systematisk omläggning för fördelning av ärendena efter rent materiella

grunder vara påkallad utan inskränkt sig till att förorda vissa jämkningar i organisationen

och fördelningen av ärendena, där sådana jämkningar ansetts erforderliga

för ett snabbare eller mera effektivt bedrivande av riksdagens arbete

eller eljest synts motiverade av starka sakliga skäl.

Nuvarande

utskott.

Beträffande de ständiga utskotten har kommittén till en början undersökt, De ständiga

huruvida den påtalade anhopningen av ärenden mot riksdagens slut är till nå- utskottengon

del beroende på att ett eller flera, utskott äro för hårt arbetstyngda.

Kommittén, som beträffande 1928—1930 års riksdagar utarbetat vissa statistiska

sammanställningar till belysande av de olika utskottens arbetsbörda,1

har kommit till den slutsatsen att statsutskottet, även om hänsyn tages till

att utskottet arbetar på fyra avdelningar, är långt mera arbetstyngt än övriga

utskott samt att dess arbetsbörda är av den omfattning, att den i betänklig

grad medverkar till den starka anhopningen av ärenden mot slutet av

riksdagen. Vid sådant förhållande har kommittén funnit anstalter för lättande

av statsutskottets arbetsbörda vara den åtgärd, som i fråga örn utskottsväsendet

i första hand bör ifrågasättas till vinnande av en jämnare fördelning av

arbetet. En dylik lättnad vore enligt kommittén så mycket mer påkallad, som

ett snabbare slutförande av utgiftsfrågornas beredning utgjorde en väsentlig

förutsättning för åstadkommande av en mera tillfredsställande ordning för

statsregleringsarbetets avslutande.

I fråga örn sättet för beredande av den såsom önskvärd befunna lättnaden

i statsutskottets arbete har kommittén omnämnt tre utvägar, nämligen uppdelning

av utgiftsfrågorna på ett flertal fristående utskott, utbrytning från statsutskottet

av en eller flera ämnesgrupper och dessas överlämnande till ett eller

flera andra utskott samt slutligen tillförande till statsutskottet av nya arbetskrafter

för att utan mera betydande ändring i utskottets arbetsuppgifter möjliggöra

arbetets fördelning på flera avdelningar. Kommittén har stannat vid

att förorda sistnämnda väg och föreslår härutinnan en ökning av utskottets

medlemsantal från 24 till 30, varigenom en del uppgifter för de mera arbetstyngda

avdelningarna inom utskottet, främst den tredje, skulle kunna överföras

till en ny femte avdelning. En sådan ökning anser kommittén behövlig

redan för beredande av lättnad i utskottets nuvarande arbete. Inom kommit
-

1 Se tablåer å sid. 79 och 80 i betänkandet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

tén Ilar även ifrågasatts en ökning av medlemsantalet i annat syfte, nämligen

för återförande till utskottet av de anslagsfrågor, som sedan år 1909 handläggas

av jordbruksutskottet. Emellertid finner kommittén dessa anslagsfrågor

numera vara av sådan omfattning, att de vid en återflyttning till statsutskottet

torde komma att helt utfylla en avdelnings verksamhet. För att möjliggöra

arbetets påskyndande skulle då krävas två nya avdelningar inom statsutskottet.

Under åberopande av bland annat den tungroddhet i plenarbehandlingen

inom utskottet, som därav bleve följden, har kommittén, ehuru visst fog kunde

föreligga för kravet å större centralisering av utgiftsberedningen, ansett sig

ej böra förorda en återgång i detta hänseende till förhållandena före år 1909.

Utöver ökningen i statsutskottets medlemsantal hava föreslagits vissa jämkningar

i avseende å utskottets kompetensområde. Härutinnan har kommittén

erinrat om att bankoutskottet sedan år 1909 handlägger, jämte riksgäldsärenden

i egentlig mening, även ärenden angående de riksdagens verk, för vilka

anslag finnas uppförda i riksstaten, samt örn riksdagens personal och om dess

hus eller alltså angående dispositionen av de anslag, vilka vid sidan av huvudtitlarna

äro uppförda under den gemensamma rubriken ''riksdags- och revisionskostnader

m. m.’, medan däremot statsutskottet behandlar själva anslagsäskandena

eller anslagsberäkningen. Då detta förhållande stundom medfört

mindre lämpliga konsekvenser, föreslår kommittén, att till bankoutskottet

hänföras de delar av statsverkspropositionen, vilka omfatta riksdags- och revisionskostnader

samt kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk.

Av liknande skäl föreslår kommittén att till bankoutskottet överföras ärenden

angående användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående

utlåningsfonderna. Dessa äro allmänna järnvägslånefonden, bibanelånefonden

och allmänna byggnadslånefonden. Prövningen av riksgäldskontorets

förvaltning av dessa fonder åvilar bankoutskottet, under det frågor örn ändringar

i dispositionen av fonderna — såsom beträffande omreglering av ett

järnvägsföretags statslån eller dylikt — i regel handläggas av statsutskottet.

Ur såväl principiell som praktisk synpunkt har kommittén funnit lämpligt att

även de senare frågorna övertagas av bankoutskottet.

A andra sidan föreslår kommittén även en omflyttning i motsatt riktning.

Då för beredning av frågor örn användning av medel från allmänna indragningsstaten

— företrädesvis ärenden örn personliga professurer och dylika frågor,

vilka formellt helt fallit under bankoutskottets kompetens men avsett ändamål,

sakligt sett närmast fallande under statsutskottets behörighet — måst

tillsättas sammansatta stats- och bankoutskott, förordar kommittén till undvikande

av sammansatt utskott, att statsverkspropositionen remitteras till

bankoutskottet icke såsom nu beträffande såväl pensions- som indragningsstaten

utan blott i fråga örn pensionsstaten. Enär de ärenden, som skulle överflyttas

till statsutskottet, hittills såsom regel krävt nämnda utskotts medverkan

i sammansatt utskott, är denna överflyttning, framhåller kommittén, ur

arbetsbelastningssynpunkt utan betydelse för statsutskottets vidkommande.

Även beträffande övriga utskott har undersökts, huruvida lättnad i arbetsbördan

är för något av dem erforderlig för arbetets slutförande inom rimlig

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 105.

23

tid och utan alltför stark forcering. I fråga om konstitutions-, bevillnings-, banko-,

första lag- och jordbruksutskottet har kommittén funnit så ej vara fallet.

Beträffande andra lagutskottet framhåller kommittén, att dess arbetsbörda

visserligen under senare år synts hava varit ganska betungande, men att det

förefölle tveksamt, örn här gjort sig gällande en stadigvarande belastning av

den omfattning att särskilda åtgärder för lättnad i arbetsbördan vore erforderliga.

Behovet härav syntes i varje fall ej så trängande, att därmed ej

kunde anstå i avvaktan på närmare erfarenhet huruvida de senare årens starka

belastning varit av mera tillfällig art eller ej. Kommittén omnämner två

inom densamma framkomna förslag rörande lagutskotten, det ena avseende

att bereda lättnad i deras arbete genom sammanslagning av desamma till ett

utskott, fördelat på två ä tre avdelningar, det andra gående ut på att utskottens

rätt att sig emellan fördela ärendena skulle upphöra och utskotten ombildas

till ett lagutskott och ett sociallagutskott med en i grundlagen fastslagen

arbetsfördelning. Kommittén har emellertid icke biträtt nagotdera

förslaget och framhåller emot den förra anordningen, att densamma icke skulle

medföra någon tidsvinst, emedan lagfrågornas natur säkerligen komma att

även vid plenarbehandlingen framtvinga en ingående lagteknisk granskning,

och emot den senare att örn det ena lagutskottet något år är i avsevärd grad

mera arbetstyngt än det andra, det nu tillämpade systemet medgiver en viss

utjämning av arbetsbördan mellan utskotten.

Kommittén har sålunda ansett tillräcklig anledning saknas att för lättande

av utskottens arbetsbörda förorda särskilda åtgärder utöver de nu angivna.

I detta sammanhang må nämnas, att kommittén utöver förut angivna ändringar

beträffande stats- och bankoutskotten jämväl i sitt förslag upptagit ett

tillägg i stadgandena örn bevillningsutskottets kompetensområde. Därmed åsyftas

dock ej någon ändring i den faktiska fördelningen av ärendena. Bevillningsutskottet

handlägger, förutom bevillningsärenden i egentlig mening, även

vissa andra grupper av frågor, i främsta rummet kommunalskattefragor och

nykterhetslagstiftningsärenden. I vissa fall innefattar sistnämnda grupp direkta

bevillningsmoment, men i övrigt stöder sig utskottets kompetens i fråga

om berörda ämnen väsentligen på praxis, som har sin grund i frågornas historiska

anknytning till och i vissa delar likhet med bevillningsärenden. Da det

emellertid synts mindre tillfredsställande att ifrågavarande viktiga områden

av bevillningsutskottets verksamhet icke kommit till synes i grundlagsstadgande,

har kommittén föreslagit intagande av en uttrycklig föreskrift i ämnet

såsom ett tillägg i riksdagsordningen § 40.

Ur andra synpunkter än de tidigare anförda har kommittén funnit skäl tala

för en sådan omläggning av utskottsorganisationen, varigenom för utnkesärendenas

beredning skapas ett särskilt organ inom riksdagen.

Härutinnan har kommittén framhållit att de utrikespolitiska ärendenas vikt

efter världskriget ökats även för Sveriges vidkommande och att i samma man

insikten örn det internationella samarbetets betydelse jämväl för de egna förhållandenas

utveckling vidgats och fördjupats. Dessa förhållanden syntes

också tala för att riksdagen genom inrättande av ett särskilt organ, vilket

Nytt utskott

för utrikesärendena.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:is proposition nr 105.

kunde ägna speciellt intresse åt de utrikespolitiska ärendena, beredde större

betingelser för en tillräckligt insiktsfull behandling av de viktiga och grannlaga

spörsmål, om vilka här vore fråga. Konstitutionsutskottet, som nu utövade

den konstitutionella kontrollen i utrikesärenden och behandlade frågor

om överenskommelser med främmande makter i flertalet ämnen, hade inom sitt

övriga ämnesområde så omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter, att man

icke kunde förutsätta att dess ledamöter skulle i allmänhet kunna vare sig

utses med särskild tanke på utrikesärendenas speciella krav eller äga tillfälle

att i dessa frågor förvärva tillräcklig erfarenhet och insikt. Om däremot ett

fristående utskott anordnades för utrikesärendena, skulle ledamöterna i detta utskott

— vilket finge en i jämförelse med övriga ständiga utskott tämligen ringa

arbetsbörda kunna utses med särskild hänsyn till sina förutsättningar för

handläggning av dessa ärenden och de handelspolitiska frågor, som borde beredas

av samma utskott, men däremot utan hänsyn till huruvida de kunde

förutsättas vara i tillfälle att deltaga i det löpande arbetet inom ett vanligt

ständigt utskott. Ett dylikt utrikesutskott skulle därjämte, örn det gjordes

mindre än konstitutionsutskottet, utgöra ett lämpligare organ för behandling

av frågor, som vore av natur att kräva särskild diskretion, och tillkomsten av

ett dylikt utskott kunde därför antagas leda till att riksdagen i ökad omfattning

finge inblick även i utrikesärenden av dylik natur.

Kommittén föreslår därför inrättandet av ett särskilt utskott, benämnt utrikesutskottet,

till vilket överföras konstitutionsutskottets uppgifter i avseende

å utrikesärendena.

Utrikesutskottet skall enligt förslaget bestå av 16 ledamöter eller samma

antal som i de minsta nuvarande utskotten. I avseende å suppleanter har kommittén,

som understrukit angelägenheten av att deras antal med hänsyn till

utskottets särskilda karaktär icke göres större än vad för utskottets arbete

och rekryteringen till detsamma prövas oundgängligt, ifrågasatt en fixering

eller åtminstone maximering av antalet suppleanter men emellertid stannat vid

att förorda samma ordning för deras utseende, som gäller för övriga utskott,

eller att frågan örn deras antal får bero av kamrarnas avgörande.

Någon ändring i de regler, vilka för närvarande gälla konstitutionsutskottets

rätt att utbekomma protokoll och ministeriella handlingar, föreslås ej för

utrikesutskottets vidkommande. Däremot förordas införande av viss tystnadsplikt

för dess medlemmar. Det skulle, påpekar kommittén, vara önskvärt att

pa sadant sätt undanröja det hinder, som eljest måhända i ömtåliga frågor

kunde föreligga för utskottet att erhålla den orientering, vilken för ett ansvarsfullt

bedömande av landets utrikespolitik kunde vara behövlig. Att härutinnan

stadga befogenhet för Konungen att bestämma, när tystnadsplikt måste

iakttagas, syntes dock ej lämpligt med hänsyn särskilt till att protokollen i

regeringsärenden kunde giva utskottet anledning framställa dechargeanmärknirig.

Däremot syntes kommittén avgörande invändningar ej kunna resas mot

alt låta utskottet självt bedöma om och i vilken utsträckning tystnadsplikt

vore påkallad. Kommittén föreslår därför ett stadgande av innebörd att, i

den man utrikesutskottet finner upplysningar, som meddelats i visst ämne, böra

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majds proposition nr 105.

25

med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande

makter betingade synnerligen viktiga skäl hållas hemliga, utskottets medlemmar

skola vara till tystnadsplikt förbundna.

Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida inrättandet av ett utrikesutskott

borde medföra utrikesnämndens avskaffande. Kommittén har dock ej funnit

sig böra förorda någon åtgärd i sådan riktning samt anför härom:

’En dylik åtgärd skulle förutsätta, att på utrikesutskottet överfördes den

rådgivande uppgift, som nu tillkommer utrikesnämnden, och att anstalter vidtoges

för att möjliggöra utskottets inkallande till rådplägning även mellan

riksdagarna. Ett organ för dylik rådplägning mellan regeringen och representanter

för riksdagen torde nämligen alltjämt böra bibehållas. Det har emellertid

synts kommittén vara riktigare, att den rådgivande uppgiften fortfarande

förbehålles ett organ av den art, som utrikesnämnden utgör. Det syfte,

som man med nämndens inrättande velat vinna —- att med bibehållande i regeringens

hand av utrikespolitikens ledning skapa möjlighet för skilda meningsriktningar

inom riksdagen att före viktiga utrikespolitiska frågors avgörande

göra sina uppfattningar hörda — torde bättre motsvaras av en institution, vilken

icke liksom ett utskott framträder såsom en enhet under ledning

av en utav utskottet vald ordförande utan vars enskilda medlemmar var för

sig avgiva personliga rådslag. Kommittén har därför ansett sig böra förorda,

att utrikesnämnden bibehålies, i varje fall tills vidare i avvaktan på närmare

erfarenhet av den anordning med avseende på de utrikespolitiska ärendenas

handläggning, som av kommittén ifrågasatts.’

Beträffande frågan, huruvida i utrikesutskottet borde kunna inväljas personer,

vilka tillika vore ledamöter av utrikesnämnden, har inom kommittén

rått någon tvekan, men kommittén har kommit till den uppfattningen, att

något hinder för en sådan anordning ej bör uppställas.

Beträffande de tillfälliga utskotten erinrar kommittén till en början huru- De tillsom

huvudsyftet med detta system, som innebär ett avsteg från den hos oss

hävdvunna formen med gemensamma, för vissa ämnesområden avsedda utskott,

redan från dess tillkomst blev i huvudsak förfelat. Utvecklingen hade

också visat, att denna utskottsform icke slagit fast rot i det svenska riksdagsskicket.

De tillfälliga utskottens betydelse hade även under senare år alltmera

sjunkit.

Rörande de med nu ifrågavarande utskottsorganisation förenade olägenheterna

anför kommittén, som verkställt undersökningar rörande de tillfälliga ut

skottens arbetsbörda under ett antal år,1 följande:

’En av de viktigaste grunderna till dessa olägenheter är att söka i den

oklara gränsen i kompetenshänseende mellan ständiga och tillfälliga utskott,

vilket i förening med den längre motionstiden för ärenden till tillfälliga utskott

omöjliggjort enhetlighet beträffande remisserna och medfört, att en och samma

fråga eller likartade frågor kommit att behandlas ena året av tillfälliga och

andra året av ett ständigt utskott, stundom samma år både av ständigt och av

tillfälliga utskott. En annan påtaglig olägenhet med de tillfälliga utskotten

är den successiva behandlingen av ärendena inom kamrarna. Bortsett från de

egendomligheter beträffande den formella handläggningen, vartill detta system

stundom visat sig kunna leda, föranleder berörda behandlingssätt onödigt

dubbelarbete och tidsutdräkt. Dessa omständigheter hava jämte de tillfälliga

1 Se tablå å sid. 48 i betänkandet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:is proposition nr 105.

utskottens vana att vid ärendenas behandling tillgripa en utredningsapparat,

vars vidlyftighet ofta ej motsvaras av ärendenas vikt och betydelse, medfört

att åtskilliga av tillfälliga utskott beredda frågor kunna avgöras först mot

slutet av riksdagen, då anhopningen av ärenden från de ständiga utskotten är

särskilt stor. Dubbelarbetets och dubbelbehandlingens olägenheter torde endast

i ringa mån hava upphävts genom det samarbete under hand, som äger

lum mellan tillfälliga utskott beträffande frågor, vilka väckts i båda kamrarna.

Utan att underskatta värdet av det utredningsarbete, som av tillfälliga utskott

i åtskilliga särskilda frågor utförts, torde man vidare näppeligen kunna

undgå att finna, att den beredningsorganisation, som dessa utskott sammantagna

utgöra, icke står i rimligt förhållande till antalet och beskaffenheten av

de frågor, vilka utskotten hava att behandla. Den i det föregående lämnade

utredningen visar, att under den av kommittén särskilt undersökta femårsperioden

1926—1930 behandlats i genomsnitt ett 50-tal frågor årligen, av vilka Vs

å Vio lett till positivt resultat i form av en skrivelse till Konungen, i regel endast

med begäran örn vidare utredning av frågan. För detta arbete hava årligen

tillsatts tillhopa 7 utskott med sammanlagt 66 ledamöter och 58 suppleanter,

vilka utskott som regel haft var sin avlönad sekreterare och vilka i ungefär

halva antalet frågor infordrat utredningar från myndigheter på i genomsnitt

sammanlagt inemot 200 trycksidor årligen.’

Bland de skäl, som anförts mot de tillfälliga utskottens avskaffande, omnämner

kommittén särskilt den betydelse dessa utskott ansetts äga såsom en god

skola för utbildning av yngre riksdagsmän. Sedan sekreterare kommit att i

regel anlitas, synes dock, påpekar kommittén, denna betydelse hava varit

synnerligen ringa. Även ett övervägande passivt deltagande som suppleant

i ett ständigt utskott torde i regel erbjirda större möjligheter till inträngande

i riksdagsarbetet än ledamotskap i ett tillfälligt utskott.

Kommittén uttalar som sin uppfattning, att beredning av de ärenden, som

nu handläggas av tillfälliga utskott, genom ständiga, för båda kamrarna gemensamma

utskott skulle i flertalet fall vara ur alla synpunkter att föredraga.

I fråga örn sättet för utförande av en omläggning i denna riktning

har kommittén ansett sig icke kunna biträda tidigare framkomna förslag örn

inrättande särskilt för ändamålet av ett eller ett par ständiga utskott. I

stället har upptagits tanken att fördela de tillfälliga utskottens ärenden på

olika utskott med jämväl andra uppgifter. Detta syfte har ansetts kunna

nås utan omläggning eller utbyggnad av de ständiga utskottens organisation.

Härutinnan framhålles att, därest samma motionstid vöre gällande för ärenden

till de ständiga och de tillfälliga utskotten, remiss till ständigt utskott av

ärenden, som pläga behandlas av tillfälliga utskott, i många fall vore möjlig

redan med stöd av nuvarande bestämmelser och att beträffande det tämligen

ringa antal ärenden, vilka med nuvarande grundlagsbestämmelser svårligen

läte sig hänvisas till ständigt utskott, som regel torde gälla att de ur saklig

synpunkt naturligt folie in under ett ständigt utskotts kompetensområde. Vid

en av kommittén försöksvis verkställd uppdelning för åren 1926—1930 av de

tillfälliga utskottens samtliga frågor på de ständiga utskotten hade knappast

någon enda fråga visat sig vara av den beskaffenhet, att den icke lämpligen

kunnat hänföras till något ständigt utskott.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 105.

27

Vidkommande de ständiga utskottens förmåga att ur arbetsbelastningssynpunkt

mottaga de tillfälliga utskottens arbetsmaterial har kommittén, som

verkställt en beräkning på grundval av siffermaterial från åren 1928—1930,1

kommit till den uppfattningen, att avgörande svårigheter härför ej möta för

något utskott. Statsutskottet komme visserligen enligt nyssnämnda beräkning

att mottaga större andel av de tillfälliga utskottens arbetsuppgifter än övriga

ständiga utskott, men denna ökning syntes ej vara större än att den väl uppvägdes

av den rationalisering i beredningen av de ifrågavarande ärendena, som

överförandet skulle medföra, varjämte för frågan vore att beakta de samtidigt

föreslagna lättnaderna i statsutskottets arbetsbörda. Överhuvud taget, fortsätter

kommittén, torde de ständiga utskottens större erfarenhet rutin och

arbetsresurser i allmänhet medföra, att beredning av de överförda ärendena

komme att kräva mindre tid i dessa utskott än i tillfälliga utskott.

Kommittén förordar därför en omläggning i den riktningen att de tillfälliga

utskottens ärenden överföras till de ständiga utskotten. Emellertid har kommittén

funnit försiktigheten bjuda, att möjligheten att tillgripa tillfälliga utskott

ej helt borttages. Sålunda borde dylika utskott kunna tillsättas för behandling

av kammares enskilda ärenden. Dessutom syntes önskvärt att icke

avskära möjligheten att tillsätta tillfälligt utskott för behandling av en eller

annan genom motion väckt fråga eller grupp av sammanhängande frågor, beträffande

vilken det kunde befinnas lämpligt verkställa beredning genom ett

inom kammaren valt utskott, vilket tillsatts särskilt för den avsedda frågans

utredning och i vilket alltså kunde insättas den sakkunskap, som ansåges önskvärd

för vederbörande ärendes belysning. Denna väg borde dock icke utan

alldeles speciella skäl anlitas, där samma eller likartad fråga väckts även i medkammaren

eller alltså där från början vore klart, att båda kamrarna måste taga

befattning med frågan.

I överensstämmelse härmed föreslår kommittén, att fråga, som icke enligt

riksdagsordningens regler ankommer på beredning av visst ständigt utskott,

må hänvisas till det ständiga utskott, under vars behandling densamma prövas

närmast höra, eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott.

Till ett härmed sammanhängande förslag att begränsa tiden för väckande

av motioner i frågor, vilka kunna hänvisas till tillfälligt utskott, till den eljest

i allmänhet gällande återkommer jag senare.

Genomförandet av kommitténs förslag beträffande de tillfälliga utskottens

begränsning har krävt viss ändring i kamrarnas bordläggnings- och remissförfarande.

För närvarande gäller, att när proposition eller motion första gången

förekommer i kammare, den skall, såframt ej kammaren enhälligt genast förvisar

densamma till utskott, ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan

hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, om den rörer kammaren

enskilt, eljest bliver avgjord (riksdagsordningen § 58). Härutinnan föreslår

kommittén den ändringen att, där fråga är av beskaffenhet att kunna hänvisas

till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst till det sammanträde,

som inträffar näst efter motionstidens utgång.

Kamrarnas

remiss- och

hordläggningsförfarande.

Se sammanställning å sid. 94 i betänkandet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Kammarledamöternas

deltagande

i utskottsarbete.

Därest — såsom kommittén förutsatt — remiss till tillfälligt utskott skall

ske endast i särskilda fall beträffande motioner, som icke tillhöra visst ständigt

utskott, och under förutsättning tillika såsom regel, att samma eller liknande

ärende ej föreligger i medkammaren, har nämligen kommittén ansett påkallat,

att fråga örn tillsättande av tillfälligt utskott uppskjutes intill dess motionsmaterialet

kan på en gång överblickas, d. v. s. intill motionstidens utgång.

Uppskov med remiss har givetvis dock ej avsetts böra ifrågakomma, där formella

förutsättningar för remiss till tillfälligt utskott ej föreligga eller där

det eljest från början är klart, att motion bör remitteras till ständigt utskott.

Även i ett annat hänseende föreslår kommittén ändring i reglerna för ärendens

hänvisning till utskott. Förslaget går ut på att fråga, som enligt riksdagsordningens

föreskrifter ankommer på beredning av visst ständigt utskott,

må utan hinder härav kunna hänvisas till annat sådant utskott, därest frågan

finnes äga nära samband med ämne, som tillhör sistberörda utskotts handläggning.

Härom anför kommittén:

’Det sätt, varpå de ständiga utskottens kompetensområden i riksdagsordningen

avgränsats, har medfört, att remissfrågorna kommit att bedömas ur rent

formell synpunkt i en omfattning, som icke alltid medgiver önskvärd hänsyn

till frågornas reala natur och sammanhang. Följden har stundom blivit en av

sakliga skäl icke påkallad splittring av ett större problemkomplex på olika

utskott, något som bland annat emellanåt föranlett sammansatta utskott, och

därigenom verkat hindrande för vederbörande ständiga utskotts arbete. Givet

är, att en större sakfråga ibland kan vara av sådan natur, att dess uppdelning

på skilda utskott även sakligt sett är påkallad för en allsidig prövning. Men

å andra sidan kunna fall förekomma — t. ex. i fråga om ett ärende, som är en

ren följdfråga till ett annat — då en sådan splittring är obehövlig eller då

förhållandena göra en enhetlig behandling i ett och samma utskott av sakliga

skäl önskvärd. Kommittén har ur nu antydda synpunkter funnit den i grundlagen

angivna fördelningen av ärendena mellan de ständiga utskotten icke

böra vara alldeles ovillkorlig utan ansett sig böra i detta avseende tillst5^rka

sådan uppmjukning, som möjliggör en mera smidig anpassning av remisserna

efter föreliggande förhållanden.’

Kommittén erinrar, att för vinnande av det med förslaget avsedda syftet

erfordras, att första kammaren övergår till andra kammarens praxis att alltid

bordlägga ej blott propositioner utan även motioner före remissen till utskott.

Förslaget förutsatte nämligen från kammarpresidiernas sida i högre grad än

hittills en prövning av frågorna ur sakliga lämplighetssynpunkter, vilket nödvändiggjorde

samråd i ökad omfattning mellan talmännen inbördes samt mellan

dem och vederbörande utskottsordförande.

I vissa tidigare förslag till ändrad utskottsorganisation har uppmärksamhet

ägnats frågan på vad sätt riksdagsledamöterna kunde i större utsträckning

beredas tillfälle deltaga i utskottsarbetet. Spörsmålet, som närmast avser

ledamöterna i den talrikare andra kammaren, aktualiseras vid en inskränkning

av de tillfälliga utskotten i enlighet med kommitténs förslag.

Kommittén, som behandlat frågan, har icke ansett sig kunna tillstyrka en

inom densamma ifrågasatt ökning över lag av antalet ledamöter i de mindre

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

29

utskotten. Bortsett från att första kammarens mindre ledamotsantal omöjliggör

en sådan åtgärd utan uppgivande av grundsatsen örn kamrarnas likställighet,

åberopas att en utvidgning av ledamotsantalet för flertalet utskott ingalunda

innebär någon lättnad utan tvärtom ett förtyngande av arbetet med därav

följande tidsutdräkt. Endast beträffande jordbruksutskottet har kommittén,

med hänsyn till ärendenas art och utskottets fördelning på avdelningar, funnit

en ökning av ledamotsantalet vara örn icke erforderlig så dock försvarlig och

förordar, att detsamma bestämmes till samma siffra, som gäller för konstitutions-

och bevillningsutskottet, eller 10 ledamöter från vardera kammaren. I

övrigt hänvisar kommittén till kamrarnas möjlighet att, utan grundlagsändring,

öka antalet suppleanter i utskotten samt framhåller, att en sådan ökning

kunde vara av värde för utskottens rekrytering och för de yngre riksdagsmännens

utbildning ägde avgjort företräde framför ledamot- och suppleantskap i

tillfälligt utskott.

Rörande sättet för budgetfrågornas handläggning inom riksdagen erinrar Budgetbekommittén

örn att kritiken väsentligen riktats mot dels att utgiftsärendena äro handlingen.

splittrade på flera olika utskott, dels att planmässiga metoder ej tillämpas för

statsregleringens slutliga behandling och fastställande och särskilt att formella

garantier saknas för ordnat samarbete härvidlag mellan de budgetbehandlande

utskotten, enkannerligen stats- och bevillningsutskotten, dels ock att riksdagens

ledamöter vid frågornas successiva behandling inom kamrarna sakna vägledning

för överblickande av statsregleringsarbetets fortgång. Å andra sidan framhållas

även omständigheter, ägnade att minska olägenheterna av systemet för

budgetbehandlingen, främst att riksdagen genom statsverkspropositionen redan

från början får en med avseende å såväl inkomster som utgifter fullständig

finansplan, som är avsedd att bilda och jämväl i stort sett utgör den fasta

grunden för riksdagens finansarbete, samt, vad särskilt angår splittringen av

utgiftssidans behandling, att summan av de från statsutskottet utbrutna huvudtitlarna

utgör ej fullt tio procent av riksstatens totalsumma.

Emellertid har kommittén funnit de framställda erinringarna icke helt sakna

fog och framhåller, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara behövligt

med en form, som skapar större garantier för en tillfredsställande

prövning av budgetärendena och särskilt för budgetens slutliga fastställande.

Vid övervägande av tänkbara åtgärder i denna riktning har kommittén, såsom

tidigare omnämnts, ansett sig ej kunna förorda tillskapande -— med eller utan

uppdelning av utgiftsfrågornas preliminära beredning på ett flertal utskott —

av en överinstans över de budgetbehandlande utskotten. Även har övervägts

ett annat tidigare framkommet uppslag att göra anslagsbesluten till en början

provisoriska och att alltså skapa möjlighet till en förnyad prövning av och

jämkning i budgetens utgiftssida, men med hänsyn till betänkligheter såväl i

konstitutionellt avseende som beträffande de praktiska konsekvenserna har

kommittén avstått från att fullfölja denna linje.

Däremot har kommittén funnit sig böra inom ramen för nuvarande utskottsorganisation

ifrågasätta vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 105.

Avvikande

meningar.

de allmännast påtalade olägenheterna av nuvarande system. Såsom angelägnast

har därvid enligt kommittén framstått att möjliggöra en officiell samverkan

mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande.

En dylik samverkan har synts kommittén lämpligast kunna åvägabringas

på det sätt att avgivandet av förslag till den slutliga budgetregleringen

anförtros åt deputerade, utsedda av de fyra budgetutskotten på sätt

gäller om sammansatta utskott. Emellertid framhålles önskvärdheten av att

beträffande formerna för detta samarbete icke i grundlag lämnas närmare

regler, vilka skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis

med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.

På denna grund föreslår kommittén ej annan grundlagsföreskrift örn ifrågavarande

samarbete än att stats- och bevillningsutskottens uppgifter, i vad de

hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande, skola fullgöras av vederbörande

utskott gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka

handlägga statsregleringsfrågor. Det skulle med en sådan avfattning, framhåller

kommittén, stå stats- och bevillningsutskotten fritt att för statsregleringens

handläggande välja mellan å ena sidan en gemensam behandling av samtliga

budgetutskotten i form av ett sammansatt utskott och å andra sidan ett

samråd med de övriga budgetutskotten i den form de finna lämpligast, vilket

samråd skulle föregå de av stats- och bevillningsutskotten vart för sig avgivna

betänkandena. Därest den förstnämnda utvägen valdes, skulle vinnas

den fördelen att i ett betänkande kunde framläggas förslag beträffande

samtliga de frågor, som ägde samband med den slutliga budgetregleringen. Genom

statsutskottets utökning med en femte avdelning skapades förutsättningar

för statsregleringens verkställande i nu föreslagen ordning å en tidpunkt,

då riksdagsarbetet i övrigt ännu påginge.

För att bereda riksdagens ledamöter information rörande budgetarbetets

fortgång och befrämja ökad sammanhållning av och bättre överblick över budgetarbetet

i allmänhet under dess successiva gång har tillika föreslagits viss

anordning. Bestämmelse härom har emellertid avsetts skola inarbetas i de reglementariska

föreskrifterna för riksdagen.

Rörande olika punkter i kommitténs uttalanden örn utskottsväsendet hava

av särskilda dess ledamöter uttalats avvikande meningar, vilka här må i korthet

angivas såvitt de avse grundlagsändringar.

Emot en ökning av statsutskottets ledamotsantal riktar sig herr Reuterskiöld,

som anser detta utskotts arbetsbörda med bibehållande i huvudsak

av dess nuvarande uppgifter icke vara av den avsevärda omfattning i förhållande

till andra utskotts, som kommittén förmenat. Reservanten framhåller,

att ett 30-mannautskott skulle på ett olämpligt sätt centralisera viktiga arbetsuppgifter

samt försvåra och fördröja avdelningsärendenas behandling i utskottets

plenum. Hade det gällt att till statsutskottet återföra de anslagsfrågor,

som sedan år 1909 handläggas av jordbruksutskottet och vilkas avskiljande

från statsutskottet utgjort ett missgrepp, så kunde en utvidgning av statsutskottet

bliva ofrånkomlig för att sålunda återställa enhetligheten i anslags
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

31

beredningen, men den borde ej begagnas blott för att lätta arbetsbördan för

de nuvarande avdelningarna.

Även herr Anders Anderson finner tillräckligt bärande skäl för en utvidgning

av statsutskottet ej föreligga och avstyrker förslaget härutinnan.

Det nyss omnämnda spörsmålet örn jordbruksutskottets anslagsfrågor har

behandlats av herr Ivar Anderson, som uttryckligen föreslår att dessa anslagsfrågor

överföras till statsutskottet och att utskottet för detta ändamål förstärkes

med en femte avdelning.

En utökning av andra lagutskottets ledamotsantal från 16 till 20 föreslås

av herrar Reuterskiöld och Mosesson. Den senare understryker särskilt önskemålet

att i större utsträckning bereda riksdagens ledamöter tillfälle att

deltaga i utskottsarbete. Den förre anför, att de av kommittén åberopade

skälen mot en uppdelning på avdelningar i fråga örn det egentliga lagarbetet

väsentligen avsåge första lagutskottet, under det för andra lagutskottet, som

vore mera socialpolitiskt än rent juridiskt och lagtekniskt betonat, en dylik

uppdelning vore tänkbar och praktiskt möjlig.

Slutligen uttalar sig herr Reuterskiöld i anslutning till kommitténs förslag

rörande bevillningsutskottets kompetensområde för viss utvidgning därav.

Frågor örn lagstiftningen rörande tillverkning och försäljning av rusdrycker

och maltdrycker böra, anser reservanten, falla under utskottet väsentligen av

det skäl att de utgöra monopolärenden, icke därför att de angå rusdrycker och

maltdrycker. I konsekvens härmed borde all monopollagstiftning förläggas

under bevillningsutskottet. Reservanten föreslår på den grund att under nämnda

utskott förläggas lagstiftningsärenden rörande varor, vilka enligt lag, stiftad

i den ordning regeringsformen § 87 mom. 1 stadgar, äro underkastade monopol.

Såsom jag förut nämnt har kommittén vid sidan av frågan örn utskottsväsendet

haft under övervägande även andra, delvis därmed sammanhängande

grundlagsspörsmål rörande riksdagens arbetsformer. I vissa avseenden har

därvid ändring i gällande bestämmelser föreslagits. I andra åter har kommittén

ansett sig ej böra tillstyrka sådan åtgärd. Jag övergår nu till att redogöra

för antydda, av kommittén behandlade

Övriga frågor.

I den uti riksdagsordningen § 54 angivna tiden, inom vilken propositioner Tid för probera,

vara avlämnade, föreslår kommittén viss mindre begränsning. Ursprung- avlämnande

ligen saknades bestämmelser örn tid för avlåtande av propositioner. Den förut

omnämnda, år 1916 tillsatta kommittén föreslog för normala fall en begränsning

av propositionstiden vid lagtima riksdag till 60 dagar från riksdagens

öppnande. Vid behandling av kommitténs förslag upptog Kungl. Maj:t tanken

på en begränsning av propositionstiden, men föreslog dess fixerande till

70 dagar. Denna tidsbegränsning infördes ock genom grundlagsändring år

1918 och är ännu gällande. Proposition må dock avlåtas senare, därest Ko
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Tid f ör väc

kande av

motioner.

mangen finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller

prövar uppskov med framställningen lända riket till men.

Frågan örn ytterligare inskränkning i propositionstiden väcktes vid 1927 års

riksdag i en motion, däri påyrkades en begränsning till 50 dagar från riksdagens

början under hänvisning till att regeringen år 1926 frivilligt iakttagit

denna tid. Konstitutionsutskottet uttalade, med avstyrkande av sådan

ändring, en förväntan att den år 1926 inledda praxis komme att oberoende av

uttryckligt stadgande tillämpas även i framtiden och framhöll att i vissa fall,

särskilt då ny regering bildades på hösten, en så stark begränsning av tiden

som till 50 dagar kunde medföra olägenheter.

Betydelsen av en snävt begränsad propositionstid för riksdagsarbetets snabba

och jämna fortgång borde, framhåller nu kommittén, visserligen icke överskattas

med beaktande, bland annat, av att flertalet utskott oberoende härav

redan vid riksdagens början erhölle ett betydande material för sin verksamhet.

Men det skulle dock bliva lättare att åstadkomma bättre planläggning och ledning

av riksdagsarbetet, örn utskotten kunde tidigare än vid den nu stadgade

propositionstidens utgång överblicka hela sitt arbetsmaterial. Den nu bestämda

tidsgränsen kunde ock stundom medföra olägenheter till följd av kollision

mellan motionstider i anledning av propositionerna och riksdagens påskferier.

önskvärd vore därför en ytterligare beskärning av propositionstiden,

men den kunde ej göras alltför kraftig med hänsyn till därav uppkommande

svårigheter för organisationen av propositionsarbetet i Kungl. Majits kansli

samt de särskilda förhållanden, vilka kunde inträda vid regeringsskiften på

hösten.

Kommittén föreslår därför en. propositionstid av två månader från riksdagens

öppnande —- eller ungefärligen samma tid som 1916 års kommitté ifrågasatt

— med rätt för Kungl. Majit att avlämna proposition även därefter under

de förutsättningar, som redan nu gälla.

Även i de för väckande av motioner stadgade tiderna föreslår kommittén viss

inskränkning, nämligen i fråga örn motioner i grundlagsfrågor och i ämnen,

som kunna hänvisas till tillfälligt utskotts behandling.

Genom grundlagsändringar åren 1909 och 1918 hava redan vidtagits icke

obetydliga begränsningar i motionstiderna. Ursprungligen angavs viss tid

för väckande av motion blott då denna avsåge ämne, som tillhörde ständigt

utskotts behandling. Sådan motion skulle väckas inom 10 dagar från riksdagens

öppnande, såvitt ej motionen avsåge grundlagsfråga eller omedelbarligen

föranleddes av inom någondera kammaren fattat beslut eller upptaget ärende

eller annan under riksdagen inträffad händelse. I dessa fall liksom ock i

fråga, som ej tillhörde ständigt utskott, kunde motion väckas så länge riksdagen

vore samlad. De därefter gjorda inskränkningarna avse dels motioner

i grundlagsfrågor, för vilka tidsfristen blivit bestämd till 40 dagar från riksdagens

öppnande, dels motioner i anledning av någon efter riksdagens öppnande

avlåten proposition, vilka må väckas sist å det sammanträde, som infaller

näst efter 10 dagar från propositionens avlämnande, med rätt för kammaren

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

33

att under särskilda förhållanden medgiva viss utsträckning av tiden, dels ock

motioner i ämnen, tillhörande tillfälligt utskotts behandling, vilka skola väckas

inom 20 dagar efter riksdagens öppnande, vederbörande kammare obetaget

att för särskilt fall medgiva motions väckande även senare. Då år 1909 en

första inskränkning gjordes i tiden för väckande av motion i anledning av proposition,

tillerkändes samtidigt utskotten viss begränsad initiativrätt i syfte

att de skulle vid behandlingen av en proposition kunna föreslå ändringar, som

ginge utanför propositionens ram, även örn motion ej blivit väckt.

Ändringar i motionstiderna hava ifrågasatts vid olika tillfällen. Sålunda

framkommo på 1870-talet förslag örn inskränkning av motionstiden i frågor,

hörande under ständigt utskotts behandling, från 10 till 6 dagar från riksdagens

öppnande, och vid 1917 års riksdag yrkades motionsvis, att alla motioner

med undantag av motioner i grundlagsfrågor och sådana, som föranleddes av

proposition, skulle väckas inom 4 dagar från öppnandet. Ett förslag örn utsträckning

återigen av tiden för motioner i ärenden, hörande under ständigt

utskott, förekom vid 1925 års riksdag. Beträffande särskilt motionstiden i

grundlagsfrågor må nämnas ett år 1915 eller före tidsbegränsningens införande

framkommet förslag att fastställa denna tid till 30 dagar från riksdagens

öppnande. Slutligen hava vid några tillfällen motionsvis ifrågasatts, att

en begränsad initiativrätt, liknande den som tillkommer utskotten, skulle tillerkännas

även minoriteter inom utskotten samt enskilda ledamöter av kamrarna.

Såsom förut antytts har kommittén funnit hållbara skäl icke kunna anföras

för bibehållande av särskilda, längre motionstider beträffande grundlagsfrågor

och ämnen, som tillhöra tillfälligt utskotts behandling.

Vad först grundlagsfrågor angår, torde det, anför kommittén, tvärtom kunna

sägas, att särskild motionstid i dessa ärenden vore av behovet mindre påkallad

än beträffande flertalet övriga frågor. Då grundlagsändring icke kunde

slutligt antagas förrän vid en senare riksdag efter nya val till andra kammaren,

kunde en inskränkning i motionstiden föranleda uppskov med en

grundlagsändring endast i det fall att ett tilltänkt förslag därigenom förhindrades

framkomma vid sista riksdagen i valperiod för andra kammaren. Men

även för nämnda riksdag kunde särskild motionstid näppeligen anses påkallad.

Med beaktande av dessa frågors karaktär kunde nämligen med fog krävas,

att tillämnade förslag genomtänktes och utarbetades redan före riksdagens

början. Skulle fråga aktualiseras först genom någon händelse under sista

riksdagen i valperiod, funnes ju dessutom redan möjlighet att oberoende av motionstid

väcka förslag. Ej heller borde vid frågans bedömande förbises konstitutionsutskottets

obegränsade initiativrätt i grundlagsärenden. Den nuvarande

långa motionstiden vore ägnad att för konstitutionsutskottet försvåra

planläggning inom rimlig tid av dess arbete.

Vad härefter angår ärenden, som tillhöra tillfälligt utskotts behandling,

framhåller kommittén, att ett borttagande av den särskilda motionstiden vore

en nödvändig förutsättning redan för genomförande av förslaget örn begräns
Bihang

till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 82 haft. (Nr 105.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Yttranderätten

vid

kamrarnas

sammanträden.

ning av nämnda utskotts användande. På grund av de vaga gränserna för de

tillfälliga utskottens verksamhetsområde hade ofta, erinrar kommittén, olägenheter

framträtt i anledning av den särskilda motionstiden för ärenden till sådana

utskott. En motion, som, därest den väcktes inom 10 dagar från riksdags

öppnande, redan enligt den på grundval av nuvarande bestämmelser utvecklade

praxis skulle hava hänvisats till ständigt utskott, hade, då den väckts

efter nämnda tidpunkt, ofta remitterats till tillfälligt utskott, emedan vid en

sträng tolkning av riksdagsordningens ordalydelse hänvisning till sådant utskott

icke kunnat vägras. Därigenom hade motionärer, som försummat motionstiden

för ärenden tillhörande ständigt utskott, erhållit en utväg att i vissa

fall likväl få sina förslag under omprövning, eventuellt efter någon jämkning

i den avfattning, som eljest skulle hava givits åt yrkandet. Skulle nu en särskild

motionstid bibehållas för ärenden, som enligt kommitténs förslag finge,

örn särskilda skäl förelåge, hänvisas till tillfälligt utskott, skulle otvivelaktigt

i gränsfall uppkomma motsvarande olägenheter och svårigheter. Även frånsett

nu angivna synpunkter, tillägger kommittén, saknades hållbara grunder

för bibehållande av en längre motionstid i förevarande ärenden; örn dem gällde

liksom beträffande grundlagsfrågorna, att deras art såsom regel rnedgåve förslags

utarbetande redan före riksdags början.

Kommittén föreslår på nu anförda skäl sådan ändring i riksdagsordningen

§ 55, att motionstiden i grundlagsfrågor och i ämnen, vilka kunna hänvisas

till tillfälligt utskott, blir begränsad på samma sätt som beträffande frågor i

allmänhet, hörande under ständigt utskotts behandling. Några ändringar i övrigt

i nuvarande regler om tid för motions väckande har kommittén ej funnit

påkallade. Ej heller har kommittén ansett sig böra förorda åtgärder i syfte att

berättiga vare sig minoriteter inom utskott eller enskilda kammarledamöter att i

kamrarna utan stöd av motion göra yrkanden, som gå utom ramen för i propositioner

gjorda framställningar. I

I syfte huvudsakligen att bereda större koncentration åt kammardebatterna

har kommittén föreslagit ändring i de uti riksdagsordningen § 52 upptagna bestämmelserna

om yttranderätten vid kamrarnas sammanträden.

Inskränkningar i yttranderätten i och för begränsande av överläggningarna,

såsom i fråga om antalet gånger ledamot äger yttra sig i ett och samma ärende

eller rörande yttrandes längd, finnas ej för närvarande. Om den ordning, vari

ordet erhålles, stadgas att en var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält

och uppropad bliver. Denna regel lider inskränkning endast av den rätt,

som enligt ordningsstadgan för första kammaren och arbetsordningen för andra

kammaren tillkommer statsrådsledamot att framför vederbörande kammares

ledamöter erhålla ordet utan avseende å den ordning, vari detta begärts.

Något förslag till direkt begränsning av yttranderätten i kamrarna torde

hitintills icke hava framställts. Däremot har under senare år ifrågasatts åtgärder

för vinnande av koncentration i överläggningarna utan inkräktande på

yttrandefriheten. Härutinnan må nämnas ett vid 1920 års riksdag motion svis

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

35

framställt förslag att varje anmäld talare, som ej förut yttrat sig under överläggningen,

skulle uppropas före den, som tidigare haft ordet. Konstitutionsutskottet

avstyrkte förslaget under erinran att en dylik regel skulle minska

möjligheten för talare att genom repliker besvara mot deras huvudanföranden

riktade invändningar. Denna replikrätt ansåg utskottet vara av betydelse för

en frågas klara och allsidiga belysning. Vid behandling av utskottets utlåtande

i andra kammaren framhöll en talare, att det skulle vara av synnerligt

värde, om i vår riksdag liksom i engelska underhuset odh andra parlament möjlighet

bereddes att med ett kort beriktigande avbryta ett större anförande. Ett

annat förslag väcktes i en motion vid 1930 års riksdag. Det gick ut på att en

av utskottsma jonte ten inom sig utsedd talare — referent — skulle tillerkännas

samma rätt att ingripa i kammardebatterna som nu tillkommer ledamot

av statsrådet. Med avstyrkande av förslaget påpekade konstitutionsutskottet

bland annat, att anordningen med uttskottsreferenter syntes komma att medföra

vissa ytterligare anordningar med minoritetsreferenter liksom ock vissa konsekvenser

i avseende å rätt för motionär att i särskild ordning erhålla ordet.

Kommittén har för sin del funnit tillräckliga skäl saknas för vidtagande av

särskilda åtgärder, motsvarande vad som skett flerstädes i utländska parlament,

för inskränkning i den fria yttranderätt, som vunnit hävd i den svenska

riksdagen, men i förslagen till ändringar i ordningsstadgan för första kammaren

och arbetsordningen för andra kammaren har upptagits en bestämmelse i

syfte att, utan ingrepp i yttrandefriheten, motverka oskälig förlängning av

överläggningarna.

Däremot har kommittén fullföljt den tidigare framkastade tanken rörande

utskottsreferent och även förordat införande av en särskild replikrätt. Efter

en erinran örn att det i den svenska riksdagen visserligen icke torde hava förekommit

att överläggningarna i obstruktionssyfte utdragits, anför kommittén i

denna del i huvudsak följande.

''Emellertid lärer det icke kunna bestridas, att debatterna stundom uttänjas

utöver vad som påkallas för en ingående och allsidig belysning av föreliggande

frågor samt att onödig vidlyftighet och upprepningar förekomma. Den svenska

riksdagsordningens tämligen stela bestämmelser om ordningsföljden mellan

talare synas i själva verket i viss mån inbjuda härtill. En talare, som funnit

sitt anförande hava i viss del missuppfattats av en efterföljande talare, kan

sålunda icke rätta missuppfattningen utan att avvakta sin tur i talarordningen.

Gäller det en överläggning i en större fråga, dröjer det vanligen flera timmar,

innan han kan ånyo erhålla ordet* och på grundval av missförståndet kan då

hava utspunnit sig en lång debatt, som måhända varit helt överflödig, därest

saken kunnat genom ett kort genmäle omedelbart tillrättaläggas. Liknande

olägenheter framträda såsom följd därav, att möjlighet saknas för en officiell

talesman för vederbörande utskott att utan iakttagande av den vanliga talarordningen

ingripa i överläggningen för meddelande av sakliga upplysningar,

för rättande av missförstånd o. s. v.

Ett undanröjande av här antydda missförhållanden skulle enligt kommitténs

mening otvivelaktigt vara ägnat att verka i riktning mot större koncentration

i kammardebatterna. Införande av möjlighet för en talare, som redan yttrat

sig, att med ett kort genmäle omedelbart bemöta en efterföljande talare, skulle

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

utan tvivel ofta medföra, att den förstnämnde talaren efter sitt huvudanförande

nöjde sig med en eller flera dylika korta repliker i stället för att — såsom nu

icke sällan sker — när lian efter lång väntan åter erhållit ordet, ånyo tämligen

utförligt utveckla sina synpunkter.’

Kommittén föreslår, dels att utskotten medgivas rätt att i varje ärende inom

sig utse en ledamot av vardera kammaren att vid ärendets behandling i kammaren

såsom referent yttra sig å utskottets vägnar med befogenhet att erhålla

ordet oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter, dels

ock att kammarledamot, som redan yttrat sig i en överläggning, må för ett

till tiden begränsat, kort genmäle (replik) till en efterföljande talare kunna

efter talmannens beprövande erhålla ordet »medelbart efter sådan talare. I

fråga örn den inbördes ordningen mellan referent och replikant har kommittén,

då replik med hänsyn till dess syfte bör komma omedelbart efter det

anförande som skall bemötas, utgått ifrån att replikant alltid skall äga företräde.

Av samma skäl bör enligt kommittén replikant hava företräde även

framför statsråd, medan däremot referent skulle fa vika för statsråd. Replikrätten

är enligt förslaget icke ovillkorlig. På talmannens beprövande skall

bero, huruvida exempelvis en talare bör tillåtas att upprepade gånger med

brytande av den vanliga ordningsföljden replikera en och samma efterföljande

talare. På talmannen ankommer likaledes att bestämma örn repliks varaktighet.

Maximitid för replik skulle lämpligen kunna beslutas att gälla antingen

generellt för hel riksdag eller ock för varje särskild debatt. Kommittén har

närmast tänkt sig en maximitid av en minut; i varje fall borde replik ej få

upptaga mer än två å tre minuter.

Vidare gående möjligheter att bryta ordningsföljden mellan talare än den

nu föreslagna har kommittén ansett sig ej böra förorda. Sålunda skulle det

enligt kommittén föra för långt i avvikelser, örn viss förtursrätt skulle tillerkännas

representant för utskottsminoritet eller motionär. Däremot har

ifrågasatts att medgiva rätt till ''inpass’ eller att avbryta en talare under dennes

anförande med ett tillrop, ett kort beriktigande, en fråga eller dylikt.

Emellertid har kommittén, som erinrar örn att dylika inpass torde redan nu

hava stundom ägt rum utan erinran från talmännens sida, ansett det även

framdeles böra bero på talmännens avgörande huruvida och i vad mån inpass

må tillåtas.

I detta sammanhang må slutligen omnämnas en av kommittén föreslagen

ändring i den uti riksdagsordningen § 52 upptagna bestämmelsen örn disciplinära

åtgärder mot talare, som gör sig skyldig till missbruk i yttrandefriheten.

Där stadgas, att örn någon använt personligen förolämpande uttryck, kammaren

äger pröva, huruvida denne må av talmannen erhålla tjänlig föreställning

och varning eller örn saken bör överlämnas till laga domstols behandling

eller ock alldeles förfalla. Detta stadgande, som icke lägger någon

disciplinär makt i talmannens hand, har synts kommittén otillfredsställande.

Bestämmelser, liknande de i flertalet utländska parlament förekommande, finner

kommittén visserligen ej påkallade hos oss, men anser riksdagens värdig
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

37

het dock kräva, att garantier beredas för arbetets behöriga bedrivande därigenom

att åt talmännen gives en möjlighet att utan sammanträdes ajoumering

värja kamrarna mot grova missbruk av yttrandefriheten.

I nu nämnt syfte föreslår kommittén ett stadgande av innehåll att om talare

använder personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträder på ett

mot god ordning stridande sätt och icke låter sig rätta av talmannens föreställning,

talmannen äger fråntaga honom ordet med påföljd att han icke

vidare må yttra sig under det pågående sammanträdet. Från rätt att deltaga

i omröstningar skulle den felande däremot ej avstängas. Nuvarande påföljdsbestämmelser

bibehållas i huvudsak enligt förslaget och äro avsedda

att kunna tillämpas efter det talmannen gjort bruk av sin självständiga befogenhet.

Under åberopande av att riksdagens långa påskferier äro till icke oväsentligt

hinder för ett lugnt och jämnt bedrivande av riksdagsarbetet samt bidraga

till den starka anhopningen av ärenden under riksdagens sista veckor ifrågasätter

kommittén en förkortning av denna ledighet till en tid av 8 dagar. En

dylik förkortning anser kommittén kunna genomföras, därest samtidigt en utvidgning

sker av riksdagsmännens rätt till fria resor mellan Stockholm och

hemorten under riksdagens lopp. Härutinnan föreslås, att ersättning må utgå

för högst 5 i stället för, såsom nu är stadgat, högst 2 resor fram och åter.

För genomförande av kommitténs förslag skulle grundlagsändring erfordras

endast i sistnämnda hänseende.

I grunderna för valbarhet till utskott föreslår kommittén i ett speciellt avseende

en jämkning. Riksdagsordningen § 44 stadgar bland annat att den, av

vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, ej må inväljas i utskott, där redovisning

för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma. Härav följer, påpekar

kommittén, att förutvarande statsråd ej kan placeras i konstitutions- eller statsutskott

vid riksdag, då. granskning av hans ämbetsåtgärder kan förekomma,

samt att under motsvarande förhållanden fullmäktig eller förutvarande fullmäktig

i riksbanken eller riksgäldskontoret ej kan inväljas i bankoutskottet. Detta

valbarhetshinder finner kommittén sakligt fullt motiverat för konstitutions- och

bankoutskottens vidkommande. Beträffande åter hindret för inval i statsutskottet

framhåller kommittén, att detta utskotts granskningsuppgift med

avseende å statsregleringens realiserande icke vore i jämförelse med utskottets

övriga arbete av sådan betydelse, att det kunde anses påkallat att av hänsyn

till denna uppgift avskära möjligheten att för utskottets verksamhet tillgodogöra

en erfaren arbetskraft endast därför att han under året förut varit

ledamot av statsrådet.

Kommittén föreslår på denna grund sådan modifiering av det angivna allmänna

förbudet, att regeln i fråga ej skall utgöra hinder att i statsutskottet

invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom

utskottet deltaga i behandling av ärende, som avser redovisning för någon

hans ämbetsåtgärd.

Inskränkning

av

påskferierna

m. m.

Valbarhet

till utskott.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Formerna

för riksdags

avslutande

m. m

I särskilt yttrande har herr Reuterskiöld förklarat sig med hänsyn bland

annat till konsekvenserna av den föreslagna ändringen böra avstyrka dess genomförande.

Kommittén har jämväl haft under övervägande frågan örn ändring i nuvarande

regler örn ceremoni på rikssalen i samband med riksdagens verksamhet.

Sådan förekommer vid riksdags öppnande (riksdagsordningen § 34), vid dess

avslutande eller dess upplösande i samband med nya val i hela riket till båda

kamrarna eller endera (riksdagsordningen § 36), då riksdagen bifallit proposition

örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag (riksdagsordningen

§ 79) och då Konungen till ett av riksdagen antaget, inom densamma

väckt grundlagsförslag meddelar sitt samtycke eller de orsaker, för

vilka beslutet ej godkänts (regeringsformen § 81 andra stycket).

I fråga örn formerna för riksdagens avslutande erinrar kommittén, att då

avslutandet ägde rum först åtskilliga dagar efter det egentliga riksdagsarbetets

slut och vid den tidpunkten flertalet av riksdagens ledamöter redan lämnat huvudstaden,

ceremonien på rikssalen, som föreginges av procession från riksdagshuset,

plägade bevistas endast av ett fåtal riksdagsmän. Att Konungen

själv förklarat riksdagen avslutad hade icke på länge förekommit. Då förutsättningar

för en riksdagens värdighet motsvarande procession och ceremoni

pa rikssalen under dessa omständigheter knappast torde föreligga, syntes ceremoniens

obligatoriska karaktär böra borttagas. Detsamma kunde lämpligen

ske även i avseende å formen för riksdags upplösande i samband med nyval.

Icke heller vid dylika tillfällen plägade Konungen numera själv komma tillstädes

på rikssalen.

För dessa fall föreslår kommittén, att Konungens beslut må kunna tillkännagivas

riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses

av en därtill av Konungen förordnad statsrådsledamot, varefter riksdagen

anses omedelbart avslutad eller upplöst. I båda fallen har i förslaget den

nu gällande formen bibehållits såsom alternativt förfaringssätt att användas

då Konungen vill personligen möta riksdagen.

Med avseende å behandlingen av grundlagsärenden anser kommittén ceremonien

på rikssalen, som i dessa fall inkräktar på riksdagens arbetstid, böra

helt avskaffas. I stället föreslår kommittén, att riksdagens beslut i dylika

frågor — i likhet med övriga riksdagsbeslut vilka tillkännagivas Konungen —

meddelas genom skrivelse. Därefter skulle i fall, då grundlagsändring genom

Konungens och riksdagens sammanstämmande beslut kommer till stånd — vare

sig det gäller ett av Konungen framlagt eller ett inom riksdagen väckt förslag

— den beslutade ändringen genom kungörelse utfärdas innan riksdagen åtskilts

och meddelande härom lämnas riksdagen genom öppet brev på sätt nyss

nämnts örn beslut rörande riksdagens avslutande och upplösning. Uppläsandet

av det öppna brevet är avsett att, i stället för ceremonien på rikssalen,

utgöra den akt, varigenom grundlagsändringen erhåller gällande kraft. Lämnar

åter Konungen ej sitt samtycke till ett inom riksdagen väckt och av densamma

antaget grundlagsförslag, skola enligt förslaget de orsaker, för vilka

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 105. 39

riksdagens beslut ej godkänts, genom skrivelse meddelas riksdagen innan densamma

åtskilts.

Under övervägande inom kommittén hava ock varit vissa andra grundlagsspörsmål,

vilka vid olika tillfällen tidigare bringats under diskussion. Sålunda

har kommittén behandlat frågan örn underlättande av riksdagens arbete

genom begränsande av dess arbetsmaterial antingen genom att till Konungens

avgörande överlämna vissa ärenden, i vilka riksdagens medverkan för närvarande

påkallas, eller ock genom att inskränka de enskilda riksdagsledamöternas

rätt till initiativ. Vidare hava övervägts tidigare i samma syfte väckta förslag

örn uppdelande av riksdagens arbete på två sessioner, en vår- och en höstsession,

samt örn beredande av möjlighet att från en riksdag till en följande

uppskjuta behandlingen av vissa ärenden. Slutligen har kommittén även förehaft

frågan örn rätt för ledamot av statsrådet att deltaga i utskottens överläggningar

och örn rätt för statssekreterare att såsom ställföreträdare för statsrådsledamot

deltaga såväl i utskottens som kamrarnas förhandlingar.

Av olika skäl har kommittén emellertid ansett sig ej böra i nu angivna

hänseenden förorda ändringar i de för närvarande gällande bestämmelserna.

Rörande kommitténs närmare uttalanden härom torde jag få hänvisa till betänkandet.

»

Efter att hava närmare redogjort för det av kommittén upprättade förslaget

till ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen,

vilket förslag härvid fogats såsom bilaga (A), anför föredraganden vidare:
»Då

riksdagen i sin skrivelse med begäran örn utredning i förevarande

ämne framhöll lämpligheten av att för denna utredning anlita erfarna representanter

för de olika utskotten, förknippades därmed en förhoppning att såmedelst

skulle kunna anvisas ett sätt att utan större rubbningar i bestående

förhållanden åstadkomma en mera tillfredsställande organisation av riksdagens

arbete. Att inom en sålunda begränsad ram söka åvägabringa en lösning av

frågan har ock varit kommitténs ögonmärke. De förslag, vari utredningen utmynnat,

bygga helt på huvudgrunderna i gällande system. Huruvida de ifrågasatta

ändringarna kunna giva ett tillfredsställande resultat är helt naturligt

vanskligt att nu bedöma. Möjligen komma mera ingripande åtgärder att visa

sig nödvändiga. Med det inbördes beroende, i vilket de olika leden stå till varandra

i ett så omfattande system som riksdagens arbetsformer utgöra, är dock

en djupare gående omläggning en ömtålig fråga, och det gäller att icke giva

till spillo de förtjänster, som den gamla under lång tid prövade organisationen

visat sig i många hänseenden besitta. Riktig synes mig därför den väg vara,

som kommittén följt, eller att i första hand pröva vad som kan vinnas med

mindre medel. Erfarenheten må sedan visa örn man kan stanna därvid.

Bland föreslagna åtgärder för ett jämnare bedrivande av riksdagens arbete

tilldrar sig statsutskottets utökande det största intresset. Även örn hänsyn

tages till att statsutskottets arbete fördelas på olika avdelningar torde det,

Diverse

spörsmål.

Departe
ments
chefen.

Allmänna

synpunkter.

Stats
utskottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

med beaktande av dess vittomfattande uppgifter och tillika bland annat den

avsevärda tid plenarbehandlingen kräver, vara ställt utom tvivel och jämväl

vara av erfarenheten bekräftat, att detta utskott är mer arbetstyngt än de

övriga. För att råda bot härpå kan tänkas antingen att utskottet uppdelas eller

mera betydande grupper av ärenden utbrytas från dess ämnesområde eller

ock att utskottets arbetskapacitet utökas. Av hänsyn till statsregleringens enhetliga

behandling vore dock en uppdelning i skilda utskott säkerligen ej möjlig,

med mindre för enhetens bevarande utformades en särskild överbyggnad.

Men man komme då i själva verket tillbaka till det system som fått sitt uttryck

i statsutskottets redan bestående organisation, ehuru i en form som helt

visst skulle medföra större omgång och vara förknippad med även andra olägenheter.

Ur samma synpunkt torde betänkligheter möta mot en mera väsentlig

utbrytning av ärenden från statsutskottet. I detta hänseende har inom

kommittén dryftats ett förslag, avseende att ärenden rörande de affärsdrivande

verken skulle överföras till bankoutskottet. Anslagen till dessa verk bestridas

till väsentlig del av lånemedel, varför vid prövningen av anslagskraven i viss

mån andra synpunkter komma i beaktande än i fråga örn skattebudgeten. Någon

nämnvärd svårighet ur arbetsbelastningssynpunkt lärer ej för bankoutskottets

del följa av överflyttningen. Mot en dylik anordning har kommittén

bland annat framhållit, att löneärendena för dessa verks ekonomi spelade en

så stor roll, att ett avskiljande av nämnda ärenden från övriga frågor beträffande

verken knappast sjmtes lämpligt, ävensom att det samband, som i viss

utsträckning förefunnes mellan frågorna örn de affärsdrivande verken och anslagsfrågorna

under riksstatens sjätte huvudtitel, i sin mån talade för att

dessa båda grupper av ärenden behandlades inom samma utskott. Då kommittén

sålunda haft frågan under övervägande och funnit sig ej kunna tillråda

nämnda åtgärd, Ilar jag ansett mig ej böra framkomma med förslag härom.

För lättande av statsutskottets arbetsbörda torde man under sådana förhållanden

vara hänvisad till att, såsom kommittén föreslagit, med bibehållande

i allt väsentligt av utskottets kompetensområde, öka utskottets arbetskapacitet

genom att tillföra utskottet det antal ledamöter, som erfordras för bildande av

en ny femte avdelning. Visserligen kan invändas att vinsten av en sådan anordning

motverkas av ökad tyngd i plenarbehandlingen, och såsom olämplig har

även framhållits en sammanföring av viktiga arbetsuppgifter under ett och

samma, redan på grund av medlemsantalet dominerande utskott. Då emellertid

det egentliga utredningsarbetet sker inom avdelningarna och förslagets genomförande

otvivelaktigt skulle medföra ett påskyndande av ärendenas beredning,

torde den angivna olägenheten i fråga örn plenarbehandlingen icke behöva tillmätas

allt för stor betydelse. Vad den senare invändningen angår, synes densamma

knappast träffa nu förevarande förslag, då detta ej åsyftar någon utvidgning

av utskottets kompetens.

Med vida större styrka skulle båda nu omnämnda synpunkter kunna göras

gällande, därest ytterligare utvidgning av statsutskottet framtvingades av nya

arbetsuppgifters överförande till detsamma. I likhet med kommitténs majoritet

anser jag emellertid ej tillrådligt att till statsutskottet nu återflytta de av

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 105.

41

jordbruksutskottet behandlade anslagsfrågorna, ehuru eljest vissa principiella

skäl kunde tala för en sådan åtgärd. Den större enhetlighet i budgetbehandlingen,

som därigenom skulle vinnas, har avsetts i erforderlig utsträckning kunna

åstadkommas på annat sätt.

Därmed är jag inne på den av kommittén övervägda frågan örn budgetbehandlingen.

Kommitténs förslag härutinnan innebär, i vad det avser grundlagsändring,

införandet av uttrycklig bestämmelse örn samverkan mellan de budgetbehandlande

utskotten i och för budgetens slutliga fastställande. Under övervägande

inom kommittén har varit att i större eller mindre utsträckning möjliggöra

fattande av provisoriska beslut i anslagsfrågor. Vid en förnyad prövning

skulle därefter vid behov jämkning kunna verkställas i budgetens utgiftssida.

Emellertid har kommittén på grund av uttalade betänkligheter såväl i

kontstitutionellt avseende som beträffande de praktiska konsekvenserna ej ansett

sig böra ifrågasätta en dylik anordning. Onekligen äro en del anslagsfrågor

av den beskaffenhet, att beslut däri böra bliva omedelbart bindande. I

andra fall åter skulle det otvivelaktigt vara till stor fördel, örn en efterprövning

av de successivt fattade anslagsbesluten och, i mån anledning därtill yppades,

nedsättning i eller uteslutning av preliminärt beslutade anslag finge

ske i samband med statsregleringens slutliga handläggning, då budgeten kan i

dess helhet överblickas och hänsyn även kan tagas till under riksdagens lopp

inträffade omständigheter. Kommittén har emellertid avsett, att syftet med

nu omnämnda anordning skulle till viss grad kunna nås medelst ett kontinuerligt

samarbete mellan de budgetbehandlande utskotten, vilket föreslås skola ske

genom deputerade, utsedda av utskotten. Stadgande härom har upptagits i

kommitténs utkast till ändringar i de för riksdagen gällande reglementariska

föreskrifterna. Med hänsyn till den av kommittén sålunda intagna ståndpunkten

torde i frågans nuvarande läge tillräcklig anledning ej föreligga för ett

framställande av förslag från min sida örn annan ordning vid beslut i anslagsfrågor.

Vad beträffar kommitténs förslag till grundlagsbestämmelse om samverkan

mellan de budgetbehandlande utskotten i och för budgetens slutliga

fastställande, kan det möjligen komma att visa sig mest rationellt att ordna

detta samarbete i form av sammansatt utskott. Det synes dock lämpligt att,

såsom kommittén ock förordat, ej nu fastslå en viss bestämd form utan i stället

låta praxis utveckla sig med ledning av de erfarenheter, som kunna komma att

göras. Till förslaget i denna del kan jag sålunda giva min anslutning.

Mot de föreslagna mindre jämkningarna i arbetsfördelningen mellan statsoch

bankoutskotten, vilka synas ur saklig synpunkt väl motiverade, har jag

intet att erinra. Även biträder jag den uppfattning, varåt kommitténs majoritet

givit uttryck, att ändring i övriga ständiga utskotts organisation eller i

arbetsfördelningen dem emellan ej för närvarande pakallas i syfte att lätta

något av dessa utskotts arbetsbörda. Med beaktande av den förefintliga möjligheten

till utjämning i arbetsbördan mellan de båda lagutskotten torde det

sålunda bland annat vara överflödigt att nu vidtaga särskilda åtgärder i anledning

av den under senare år stundom inträffade ökningen av sådana ärenden,

vilka pläga ankomma å andra lagutskottets handläggning. Frågan härom bör

Budget
behandlingen.

Jämkningar i

arbetsfördelningen

mellan

de ständiga

utskotten.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utrikes
utskott.

lämpligen anstå i avvaktan på närmare erfarenhet huruvida nämnda ökning är

av tillfällig art eller ej. I detta sammanhang må nämnas, att viss lättnad i en

del utskotts arbetsbörda kan, om ock ej i mera betydande grad, förväntas av

den ändring i reglerna för remiss till ständigt utskott, varom kommittén avgivit

förslag. Med en sådan ändring kan säkerligen en förenkling och understundom

även större enhetlighet i handläggningen av med varandra sammanhängande

frågor ernås i åtskilliga fall, där enligt nu gällande regler frågorna

måste i viss mån underkastas dubbelbehandling i skilda utskott eller ock föranleda

bildandet av sammansatt utskott.

Emot förslaget att inrätta ett nytt utskott enbart för utrikesärendenas beredning

kunna utan tvivel göras gällande vissa erinringar. Det nya utskottet

skulle enligt förslaget utöva den konstitutionella kontrollen i utrikesärendena

och bereda sådana frågor örn överenskommelser med främmande makter, vilka

ej på grund av deras sakliga natur tillkomma annat ständigt utskott. I stort

sett skulle sålunda utskottet endast hava att övertaga de arbetsuppgifter beträffande

utrikesförhållandena, som nu åvila konstitutionsutskottet. Granskningen

av statsrådsprotokollen i utrikesärendena torde i allmänhet ej kräva

något väsentligare arbete. Ej heller lär utskottet i traktatfrågorna som regel

få något mera omfattande arbetsmaterial i betraktande av att viktiga dylika

ärenden ofta ankomma på beredning av andra utskott, såsom lag- och bevillningsutskotten.

Visserligen beräknas utrikesutskottet genom den föreslagna

ändringen rörande de tillfälliga utskotten komma att få handlägga vissa utrikesfrågor,

vilka hittills behandlats av tillfälliga utskott. Möjligen kan, därest

nyss omnämnda uppmjukning i remissreglema kommer till stånd, även ifrågakomma,

att någon sådan traktatfråga, som nu prövas av bevillningsutskottet,

tillföres utrikesutskottet. Det torde dock vara uppenbart att utrikesutskottet

komme att erhålla en arbetsuppgift, i omfattning väsentligt mindre än övriga

ständiga utskotts. För konstitutionsutskottets vidkommande lärer en överflyttning

av ärenden ej heller åtminstone för närvarande vara påkallad ur arbetsbelastningssynpunkt.

Ytterligare må påpekas, att åtgärden är ägnad att

i viss mån minska den enhetlighet i den konstitutionella kontrollen, som nu

råder.

En särskild fråga är förhållandet mellan utskottet och utrikesnämnden.

Kommittén har ansett, att inrättande av ett utrikesutskott icke bör föranleda

någon ändring i nämndens konstitutionella ställning. Emellertid kan en

viss tvekan göra sig gällande, huruvida det kan anses lämpligt, särskilt med

hänsyn till kontinuiteten i ärendenas behandling, att å två särskilda organ

uppdela den medverkan i fråga örn utrikespolitiken, som bör tillkomma riksdagen.

Mot en sådan invändning må erinras, att kommittén ansett sig ej

böra i sitt förslag uppställa något hinder mot samtidigt ledamotskap i nämnden

och utskottet. Uppenbarligen skulle ock det egentliga syftet med utrikesutskottets

inrättande väsentligt förfelas, därest icke för utskottets arbete kunde

påräknas den i nämnden förvärvade erfarenheten. Visserligen kunna vissa

konsekvenser av ett dylikt gemensamt ledamotskap anses som mindre tillfreds
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

43

ställande. Om utskottet och nämnden komma att bestå övervägande av för

dem gemensamma ledamöter, kan sålunda inträffa, att samma ledamöter hava

att granska behandlingen av ärende, i vilket deras råd tidigare inhämtats, eller

att, då utskottet framställt begäran örn tillhandahållande av särskilt protokoll

i utrikesärenden, samma ledamöter kunna i utrikesnämnden få att yttra sig

över en dylik framställning.

Örn sålunda ur olika synpunkter skäl kunna anföras mot inrättande av ett

särskilt utrikesutskott, kunna dock å andra sidan omständigheter åberopas,

vilka framhäva önskvärdheten av förslagets genomförande. Kommitténs ståndpunkt

har främst dikterats av det rent sakliga intresset att bereda utrikesärendena

en möjligast insiktsfull behandling. Med utrikesnämndens införande

åsyftades att åvägabringa ett närmare samarbete mellan regering och riksdag

i utrikespolitiska angelägenheter. Då emellertid utrikesnämnden ej såsom

sådan sysslar med beredningen inom riksdagen av de utrikesfrågor, i vilka

riksdagen har att fatta beslut, kommer för närvarande den insikt och kännedom,

som nämndens ledamöter förvärvat i hithörande ämnen, ej utan vidare berörda

beredningsarbete till godo. Såsom kommittén framhållit, kan det ej förutsättas

att ledamöterna i konstitutionsutskottet med dess omfattande uppgifter av annan

art skola i allmänhet kunna utses med särskild tanke på utrikesärendenas krav.

Nu förevarande förslag synes därför tillmötesgå ett i och för sig berättigat

önskemål att stärka kontinuiteten i dessa ärendens beredning och därvid så

långt möjligt tillgodogöra den erfarenhet och kunnighet, som inom detta speciella

område äro företrädda inom riksdagen. Till ett utskott utan annat ämnesområde

än utrikesärendena kunna nämligen ledamöter utses övervägande

med hänsyn till deras förutsättningar för handläggning av dylika spörsmål,

och man kan även utgå ifrån att frågorna vid en dylik begränsning av utskottets

uppgift komma att ägnas en mera ingående prövning än hittills varit möjligt.

Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter

har jag därför ansett mig böra giva förslaget min anslutning jämväl i denna

del.

Det torde numera råda en tämligen stadgad mening därom att den år 1866 införda

organisationen med tillfälliga utskott, sådan den i praxis utvecklat sig,

ej varit tillfredsställande, men örn sättet att härutinnan åstadkomma ändring

hava olika uppfattningar uttalats. Kommitténs linje går ut på att sådana

ärenden, som nu tillhöra tillfälligt utskotts handläggning, i allmänhet skola

allt efter sin art fördelas mellan de ständiga utskotten. Möjligheten att tillsätta

tillfälligt utskott skall dock enligt förslaget bibehållas, men avses icke

böra användas annat än för särskilda undantagsfall. Det kan i viss mån råda

tvekan, huruvida de ständiga utskotten kunna utan olägenhet mottaga den ökning

i arbetsuppgifter, som med denna anordning skulle tillfalla dem; i en del

fall vållar beredningen av hithörande frågor, kanske just på grund av dessas

allmänna läggning, ett icke obetydligt arbete. Det synes dessutom sannolikt,

att just statsutskottet, som nu är mest arbetstyngt, komme att erhålla ett betydande

tillskott av nya arbetsuppgifter. Tages hänsyn övervägande till önske
-

Tillfålliga

utskott.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Övriga frågor.

målet om en jämn fördelning av arbetet, synas vissa fördelar vara förenade med

en annan, tidigare anvisad väg för frågans lösning, nämligen den att samla alla

hithörande ärenden under ett för ändamålet särskilt inrättat utskott. Ur saklig

synpunkt torde dock mot inrättandet av ett dylikt utskott vissa skäl kunna

anföras. Erfarenheten från tiden före den nya riksdagsordningen, då ifrågavarande

ärenden i stort sett behandlades av ett enda utskott, torde ock tala

mot denna anordning. Merendels höra de till tillfälliga utskott hänvisade ärendena

nära samman med de ämnen, som tillhöra ständigt utskott, och i de särskilda

fall, då enligt förslaget hänvisning till tillfälligt utskott bör ske, blir

det ursprungliga syftet med sådana utskott helt förverkligat därigenom att utskott

tillsättes enkom för det speciella ärendet. Man lärer ock kunna påräkna,

att de ärenden, vilka enligt förslaget komme att överföras till de ständiga utskotten,

genom deras fördelning på flera utskott ej skola i allmänhet bereda

dessa besvärande ökning i arbetet samt att, vad statsutskottet beträffar, ökningen

åtminstone i viss utsträckning komme att uppvägas av den lättnad, som

erbjudes genom den föreslagna jämkningen i arbetsfördelningen mellan nämnda

utskott och bankoutskottet. Hänsyn bör härvid tagas bland annat till den

förenkling i utredningen och handläggningen i övrigt, som ofta kan vinnas

på grund av frågornas sammanhang med andra av vederbörande utskott behandlade

ärenden. Jag anser mig på dessa grunder kunna biträda förslaget i

denna del liksom ock det därmed sammanhängande förslaget till ändring i kamrarnas

bordläggningsförfarande.

Emot den mindre förkortning av propositionstiden, som kommittén föreslagit,

har jag intet att erinra. Även tillstyrker jag den såsom en följd av kommitténs

ståndpunkt rörande de tillfälliga utskotten föreslagna begränsningen

av tiden för väckande av motioner i ämnen, vilka kunna hänvisas till sådant

utskott. Vad beträffar motioner i grundlagsfrågor synes det uppenbart att

den tid, inom vilken de må väckas, utan olägenhet kan väsentligt inskränkas.

Det kunde måhända ifrågasättas att härutinnan likväl ej gå längre än att

tidsfristen alltjämt bleve något vidare än den vanliga motionstiden, exempelvis

tjugu dagar från riksdagens öppnande, varigenom de första tio dagarna

kunde, liksom hittills, ägnas väsentligen åt arbetet å andra motioner. För

konstitutionsutskottet torde härav ej vållas någon nämnvärd olägenhet, enär

utskottet alltid kan påräknas i granskningen av statsrådsprotokollen hava tillräckligt

arbete under första tiden efter riksdagens öppnande. Då emellertid

den omständigheten att fråga är av grundlags natur ej i och för sig gör en

längre tidsfrist för dess framläggande av behovet påkallad, utan snarast örn

dylika frågor i högre grad än beträffande flertalet övriga kan sägas att förslag

böra kunna iordningställas före riksdagens början, har jag ej ansett mig

böra frångå kommitténs enhälliga förslag att begränsa motionstiden i grundlagsfrågor

till den för övriga frågor i allmänhet gällande eller tio dagar från

riksdagens öppnande.

Införande av replikrätt och rätt för utskottsreferent att med brytande av

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

45

den vanliga ordningsföljden få ordet vid kammardebattema synes mig ägnat

att giva större koncentration åt överläggningarna. Tillräcklig anledning att

i vidare mån medgiva förtursrätt torde ej föreligga. En ytterligare utsträckt

rätt att bryta ordningsföljden skulle ock i tillämpningen erbjuda vissa praktiska

svårigheter. Yad särskilt angår representanter för utskottsminoriteter

samt motionärer må erinras, att sådana enligt sakens natur ofta hava anledning

att i god tid anmäla sig för att få ordet och därefter kunna, i mån anledning

uppkommer, använda sig av den medgivna replikrätten.

I fråga örn förutvarande statsrådsledamots valbarhet till utskott och rätt

att deltaga i därinom förekommande ärenden torde visserligen statsutskottet

såtillvida konstitutionellt intaga en särställning i förhållande till utskotten i

allmänhet, att för dess del uttryckligen stadgats skyldighet att hos kamrarna

göra anmälan örn anmärkning, till vilken den verkställda kontrollen över budgetens

tillämpning och granskningen av budgetredovisningen givit anledning,

men även andra utskotts verksamhet kunna föranleda, att fråga örn anmärkning

på grund av statsråds ämbetsåtgärd andrages hos kamrarna. Den

ifrågasatta avvikelsen från den i nuvarande § 44 riksdagsordningen uttalade

regeln torde därför lämpligen böra angivas negativt såsom avseende valbarhet

till andra utskott än konstitutions- och utrikesutskotten. I överensstämmelse

härmed har det i förslaget såsom punkt 6 i riksdagsordningen § 36 upptagna

stadgandet jämkats.

Den av kommittén föreslagna ändringen i riksdagsordningen § 12 rörande

ökat antal fria resor för riksdagsledamöterna torde böra behandlas gemensamt

med den samma paragraf berörande frågan örn sänkning av riksdagsledamöternas

arvoden, vilken fråga torde komma att senare anmälas för propositions

avlåtande. Jag saknar därför anledning att nu närmare yttra mig örn kommittéförslaget

på denna punkt.

Emot de föreslagna grundlagsändringar, som ja^ ej nu närmare berört, har

jag intet att erinra.

De av kommittén upprättade, i dess betänkande upptagna utkasten till ändringar

i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen samt i ordningsstadgan

för första kammaren och arbetsordningen för andra kammaren, vilka

det ankommer på riksdagen ensam att pröva, påkalla intet yttrande från min

sida. Till efterkommande av kommitténs hemställan, att utkasten måtte genom

Kungl. Maj:ts försorg bringas till riksdagens kännedom, torde desamma

vid avlåtande av proposition rörande grundlagsfrågorna få såsom bilaga (B)

fogas till statsrådsprotokollet.»

Efter att hava redogjort för vidtagna smärre redaktionella jämkningar i kommitténs

förslag till grundlagsändringar, hemställer departementschefen, att

detsamma, med uteslutande av vad det innehåller rörande § 12 riksdagsordningen

samt med iakttagande av vidtagna jämkningar, må föreläggas riksdagen

till prövning i grundlagsenlig ordning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axél Wennerholm.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320529

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

47

Bilaga A.

Förslag till grundlagsändringar.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

Regeringsformen.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, ett

statsutskott, ett bevillningsutskott, ett

bankoutskott, två lagutskott samt ett

jordbruksutskott med den sammansättning

och de uppgifter, som i riksdagsordningen

bestämmas.

Å urtima--— förekommande

ärenden.

§ 81.

Denna regeringsform---riks
dagars

beslut.

Riksdagens beslut i grundlagsfråga,

väckt av Konungen, skall hos Honom

anmälas, på sätt riksdagsordningen föreskriver.

Antager riksdagen ett inom

densamma väckt grundlagsförslag, skall

beslutet därom Konungen underställas.

Konungen inhämte då, förrän riksdagen

åtskilts, bela statsrådets tankar i ämnet

och meddele riksdagen, på rikssalen, Sitt

samtycke eller de orsaker, för vilka Han

beslutet ej godkänner.

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott,

ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, två

lagutskott samt ett jordbruksutskott

med den sammansättning och de uppgifter,

som i riksdagsordningen bestämmas.

A urtima--— förekommande

ärenden.

§ 81.

Denna regeringsform---riks
dagars

beslut.

Då riksdagen hos Konungen anmält

sitt beslut i grundlagsfråga, skall

Konungen, därest beslutet innefattar bifall

till ett av Honom framlagt förslag,

förrän riksdagen åtskilts låta sålunda

beslutad grundlagsändring genom allmän

kungörelse utfärda; och skall Konungens

beslut härom för riksdagen tillkännagivas

genom öppet brev, som i vardera

kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets

ledamot, den Konungen därtill förordnat.

Antager riksdagen ett inom densamma

väckt grundlagsförslag, inhämte

Konungen liela statsrådets tankar i

ämnet och läte, där Han till förslaget

samtycker, utfärda kungörelse och öppet

brev inom tid, som nyss sagts. Lämnar

Konungen ej Sitt samtycke, meddele

Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma

genom skrivelse de orsaker, för

vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.

sami. S2 käft. (Nr 105.)

441 32 4

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Nuvarande lydelse:

§ 82.

Yad till ändring av grundlagarna,

uti föreskriven ordning, riksdagen

beslutit oell Konungen gillat, eller

Konungen föreslagit och riksdagen

antagit, åge kraft av grundlag.

§ 105.

Lagtima riksdags konstitutionsutskott

åligger att äska de protokoll,

som uti statsrådet blivit förda. Sådant

särskilt protokoll som i 9 §

sägs må dock äskas allenast i vad

angår visst av utskottet uppgivet mål.

Sker det, pröve Konungen, huruvida,

med hänsyn till rikets säkerhet eller

andra av förhållandet till främmande

makt betingade, synnerligen viktiga

skäl, hinder möter för protokollets

överlämnande till utskottet. Ej må

protokollet vägras, utan att utrikesnämnden

erhållit tillfälle att yttra sig

i ämnet.

Protokoll i----uppgivna

händelser.

Föreslagen lydelse:

§ 82.

Yad till ändring av grundlagarna,

uti föreskriven ordning, riksdagen

beslutit och Konungen gillat, eller

Konungen föreslagit och riksdagen

antagit, äge, sedan öppet brev, varom i

nästföregående paragraf förmäles, blivit

i riksdagens kamrar uppläst, kraft av

grundlag.

§ 105.

l:o. Lagtima riksdags konstitutionsutskott

åligger att äska de protokoll,

som uti statsrådet blivit förda, med

undantag av protokoll i utrikes ärenden.

Protokoll i----uppgivna

händelser.

2:o. Lagtima riksdags utrikesutskott

åligger att äska statsrådsprotokollen i

utrikes ärenden. Sådant särskilt protokoll,

som i 9 § sägs, må dock äskas

allenast i vad angår visst av utskottet

uppgivet mål. Sker det, pröve

Konungen, huruvida, med hänsyn till

rikets säkerhet eller andra av förhållandet

till främmande makt betingade,

synnerligen viktiga skäl, hinder möter

för protokollets överlämnande till utskottet.

Ej må protokollet vägras,

utan att utrikesnämnden erhållit tillfälle

att yttra sig i ämnet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

49

Nu varan de lydelse:

§ 106.

Finner utskottet av dessa protokoll,

att någon statsrådets ledamot, eller

någon för tillfället förordnad föredragande,

uppenbarligen handlat emot

rikets grundlag eller allmän lag, eller

tillstyrkt någon överträdelse därav,

eller underlåtit att göra föreställningar

emot sådan överträdelse, eller den

vållat och befrämjat genom uppsåtligt

fördöljande av någon upplysning, eller

att den föredragande underlåtit att, i

de fall, som 38 § av denna regeringsform

förutsätter, sin kontrasignation

å ett Konungens beslut vägra, då

skall konstitutionsutskottet ställa en

sådan under tilltal av justitieombudsmannen

inför riksrätten, och gånge

härmed som i 101 och 102 §§ örn tilltal

emot regeringsrätten föreskrives.

Då statsrådets ledamöter finnas hava,

på sätt ovanberört är, gjort sig till

ansvar skyldige, döme dem riksrätten

efter allmän lag och den särskilda

författning, som till bestämmande av

sådant ansvar utav Konungen och

riksdagen fastställd varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet anmärka,

att statsrådets ledamöter samfällt

eller en eller flere av dem, uti deras

rådslag örn allmänna mått och steg,

icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta,

eller att någon föredragande icke med

oväld, nit, skicklighet och drift sitt

förtroendeämbete utövat, lige då utskottet

att sådant tillkännagiva för

riksdagen, vilken, örn den finner rikets

väl det kräva, kan hos Konungen skriftligen

anmäla sin önskan, att Han

ville ur statsrådet och ifrån ämbetet

Föreslagen lydelse:

§ 106.

Finner konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet

av dessa protokoll, att

någon statsrådets ledamot, eller någon

för tillfället förordnad föredragande,

uppenbarligen handlat emot rikets

grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt

någon överträdelse därav, eller

underlåtit att göra föreställningar emot

sådan överträdelse, eller den vållat

och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande

av någon upplysning, eller

att den föredragande underlåtit att, i

de fall, som 38 § av denna regeringsform

förutsätter, sin kontrasignation

å ett Konungens beslut vägra, då skall

utskottet ställa en sådan under tilltal

av justitieombudsmannen inför riksrätten,

och gånge härmed som i 101

och 102 §§ örn tilltal emot regeringsrätten

föreskrives. Då statsrådets ledamöter

finnas hava, på sätt ovanberört

är, gjort sig till ansvar skyldige, döme

dem riksrätten efter allmän lag och

den särskilda författning, som till bestämmande

av sådant ansvar utav

Konungen och riksdagen fastställd

varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet eller

utrikesutskottet anmärka, att statsrådets

ledamöter samfällt eller en eller

flere av dem, uti deras rådslag örn

allmänna mått och steg, icke iakttagit

rikets sannskyldiga nytta, eller

att någon föredragande icke med oväld,

nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete

utövat, äge då utskottet

att sådant tillkännagiva för riksdagen,

vilken, örn den finner rikets väl det

kräva, kan hos Konungen skriftligen

anmäla sin önskan, att Han ville ur

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts jmojiosition nr 105.

Nuvarande lydelse:

skilja den eller dem, emot vilka anmärkning

blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i

riksdagens kamrar väckas oell av andra

riksdagens utskott än konstitutionsutslcottet

lios kamrarna andragas, men

icke av riksdagen avgöras förr, än

sistnämnda utskott däröver blivit bort.

Under riksdagens överläggningar därom

skola icke Konungens beslut uti

mål, som röra enskilda personers eller

korporationers rättigheter och angelägenheter,

kunna ens nämnas, ännu

mindre någon riksdagens prövning

underställas.

Allt vad---ämbetsbefattning

tillkommer.

Föreslagen lydelse:

statsrådet och ifrån ämbetet skilja

den eller dem, emot vilka anmärkning

blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i

riksdagens kamrar väckas och av riksdagens

utskott, även i arnian ordning

än ovan sägs, hos kamrarna andragas,

men icke av riksdagen avgöras förr,

än konstitutionsutskottet eller, om saken

rörer utrikes ärenden, utrikesutskottet

däröver blivit hört. Under riksdagens

överläggningar därom skola icke

Konungens beslut uti mål, som röra

enskilda personers eller korporationers

rättigheter och angelägenheter,

kunna ens nämnas, ännu mindre någon

riksdagens prövning underställas.

Allt vad--— ämbetsbefattning

tillkommer.

Riksdagsordningen.

§ 12.

Ledamot av första kammaren, som

icke är bosatt å ort där riksdag hålles,

åtnjuter av statsmedel ersättning

för resekostnad till och från riksdagen

samt i dagtraktamente under riksdagen

trettiotvå riksdaler, vilket dagtraktamente

dock ej må överstiga sammanlagt

fyratusen femhundra riksdaler.

Ledamot, som under lagtima

riksdag efter beviljad ledighet besöker

hemorten, åge att av statsmedel undfå

ersättning för därav föranledd resekostnad,

dock högst för två resor fram

och åter.

Ledamot av---fyrahundra

riksdaler.

Den ledamot---tillkommande

dagtraktamente.

Vill ledamot —--Konungens

befallningskavande.

§ 12.

Ledamot av första kammaren, som

icke är bosatt å ort, där riksdag hål*

les, åtnjuter av statsmedel ersättning

för resekostnad till och från riksdagen

samt i dagtraktamente under riksdagen

trettiotvå riksdaler, vilket dagtraktamente

dock ej må överstiga sammanlagt

fyratusen femhundra riksdaler.

Ledamot, som under lagtima

riksdag efter beviljad ledighet besöker

hemorten, åge att av statsmedel undfå

ersättning för därav föranledd resekostnad,

dock högst för feni resor fram

och åter.

Ledamot av--— fyrahundra

riksdaler.

Den ledamot —-- tillkommande

dagtraktamente.

Till ledamot---Konungens

befallningskavande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 105.

51

Nuvarande lydelse:

§ 33.

1. Så snart---vice talman.

Närmare bestämmelser — — —

beslutad stadga.

2. Innan val —--levnadsåren

äldst.

3. Där talman---vice tal
man.

4. Vid samtidigt — — — förfallet

upphört.

§ 35.

Vardera kammaren äger utse och

förordna sin sekreterare. Den betjäning,

som vardera kammaren i övrigt

för sig under riksdagen anser nödig,

tillsättes av talmannen och några utav

kammaren därtill utsedda ledamöter,

efter samråd med sekreteraren.

§ 36.

Vill Konungen, med upplösande av

riksdag, förordna örn nya val i hela

riket till båda kamrarna eller den ena

av dem, skall Konungens beslut därom,

sedan Han låtit till rikssalen kalla

riksdagen, densamma därstädes meddelas.

Då riksdag skall avslutas, infinna

sig, på Konungens kallelse och efter

förrättad gudstjänst, riksdagsmännen

på rikssalen och framföra genom talmannen

sina välönskningar. Därefter

uppläses riksdagsbeslutet, varuppå

Konungen, själv (dier genom statsministern

eller annan statsrådslcdamot, förklarar

riksdagen vara avslutad.

Föreslagen lydelse:

§ 33.

1. Så snart — — — vice talman.

Närmare bestämmelser — — —

beslutad stadga.

2. Innan val---levnadsåren

äldst.

3.

Där talman — —

--vice tal-

man.

4.

Vid samtidigt — -

--förfallet

upphört.

5. Vardera kammaren äger utse

och förordna sin sekreterare. Den

betjäning, som vardera kammaren i

övrigt för sig under riksdagen anser

nödig, tillsättes av talmannen och några

utav kammaren därtill utsedda ledamöter,

efter samråd med sekreteraren.

§ 35.

1. Vill Konungen, med upplösande

av riksdag, förordna örn nya val i

hela riket till båda kamrarna eller

den ena av dem, meddelar Konungen,

sedan Han låtit till rikssalen kalla

riksdagen, densamma därstädes sitt

beslut härom. Beslutet må ock, där

Konungen så prövar lämpligt, givas

riksdagen tillkänna genom öppet brev,

som i vardera kammaren samtidigt uppläses

av en statsrådets ledamot, den

Koyiungen därtill för ordnat; och vare

riksdagen efter uppläsandet omedelbart

upplöst.

2. Då riksdag skall avslutas, infinna

sig, på Konungens kallelse och

efter förrättad gudstjänst, riksdagsmännen

på rikssalen och framföra

genom talmännen sina välönskningar.

Därefter uppläses riksdagsbeslutet,

varuppå Konungen förklarar riksdagen

vara avslutad.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Vill Konungen ej själv avsluta riksdag,

skall Konungens beslut om avslutandet

meddelas riksdagen genom öppet

brev, som i vardera kammaren samtidigt

uppläses av en statsrådets ledamot,

den Konungen därtill förordnat; och

vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart

avslutad.

§ 37.

1. A varje lagtima riksdag skola,

inom sex dagar efter dess öppnande,

tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett

statsutskott, ett bevillningsutskott, ett

bankoutskott, två lagutskott samt ett

jordbruksutskott. Dessa riksdagens

ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet

av tjugu, statsutskottet

av tjugufyra, bevillningsutskottet

av tjugu, bankoutskottet av sexton,

vartdera lagutskottet av sexton samt

jordbruksutskottet av sexton ledamöter,

vilka vardera kammaren till halva

antalet inom sig väljer; ankommande på

kamrarnas sammanstämmande beslut

att, när sådant finnes vara av nöden,

tillsätta särskilt utskott för upptagande

av frågor, som tillhöra ständigt utskotts

behandling, så ock att, därest utskott

anmäler behov av förstärkning i ledamöternas

antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren — — —

ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren

fråga väckes, som icke tillhör förenämnda

utskotts behandling, men är av

beskaffenhet att utskotts yttrande däröver

erfordras, skall för avgivande av

utlåtande och förslag i frågan ett tillfälligt

utskott, bestående av så många

ledamöter, som kammaren nödigt aktar,

inom kammaren tillsättas.

§ 36.

1. Ä varje lagtima riksdag skola,

inom sex dagar efter dess öppnande,

tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett

utrikesutskott, ett statsutskott, ett

bevillningsutskott, ett bankoutskott,

två lagutskott samt ett jordbruksutskott.

Dessa riksdagens ständiga utskott

skola bestå: konstitutionsutskottet

av tjugu, utrikesutskottet av sexton,

statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet

av tjugu, bankoutskottet av

sexton, vartdera lagutskottet av sexton

samt jordbruksutskottet av tjugu

ledamöter, vilka vardera kammaren

till halva antalet inom sig väljer; ankommande

på kamrarnas sammanstämmande

beslut att för upptagande

av frågor, som prövas böra av särskilt

utskott beredas, tillsätta dylikt utskott,

så ock att, därest utskott anmäler behov

av förstärkning i ledamöternas

antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren — — —

ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren

fråga väckes, som rover kammaren

enskilt och är av beskaffenhet att

utskotts yttrande däröver erfordras,

skall för avgivande av utlåtande och

förslag i frågan ett tillfälligt utskott,

bestående av så många ledamöter, som

kammaren nödigt aktar, inom kammaren

tillsättas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj is proposition nr 105.

53

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

För ändamål, varom i 44 § 2 mom.

förmäles, må ock tillfälligt utskott tillsättas.

4. A urtima — — — förekom- 4. Å urtima förekommande

ärenden. mande ärenden.

5. Valen till--— beslutad 5. Valen till —--beslutad

stadga. stadga.

§ 44.

Ej må statsrådsledamot, justitieråd g. Ej må statsrådsledamot, justieller

regeringsråd i utskott eller val tieråd eller regeringsråd i utskott eller

till utskott deltaga; ej heller någon, val till utskott deltaga,

av vilken riksdagen kan fordra redo Ej heller må någon, av vilken riksoch

ansvar, inväljas i utskott, där dagen kan fordra redo och ansvar,

redovisning för hans egna ämbetsåt- inväljas i utskott, där redovisning för

gärder kan förekomma. hans egna ämbetsåtgärder kan före
komma.

Vad nu stadgats skall likväl

ej utgöra hinder att i statsutskottet invälja

förutvarande ledamot av statsrådet,

dock utan rätt för denne att inom utskottet

deltaga i behandling av ärende, som

avser redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.

§ 38. § 37.

1. Konstitutionsutskottet tillkom- 1. Konstitutionsutskottet tillkommer

----och föreskrifter. mer---och föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela 2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anled- utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som ning av dit hänvisade frågor, som

antingen angå stiftande, ändring, för- antingen angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommu- klaring eller upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författ- nallagarna samt av lagar och författningar

örn statsrådets ansvarighet, om ningar örn statsrådets ansvarighet, örn

statsdepartementen, örn kommando- statsdepartementen, örn kommandomål,

örn förvärvande och förlust av mål, örn förvärvande och förlust av

medborgarrätt, örn rikets vapen och medborgarrätt, om rikets vapen och

flagga, om allmänt kyrkomöte och örn flagga, örn allmänt kyrkomöte och örn

allmän folkomröstning i ämnen, som allmän folkomröstning i ämnen, som

ej tillhöra annat utskotts behandling, ej tillhöra annat utskotts behandling.

eller ock röra överenskommelser med

främmande makter i sådana ämnen.

3. Utskottet åligger ock att äska 3. Utskottet åligger ock att äska

de i statsrådet förda protokoll; dock de i statsrådet förda protokoll med

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Nuvarande lydelse:

galle vad i 105 § regeringsformen finnes

om vissa protokoll särskilt föreskrivet.

Om utskottets rätt ock plikt att, efter

granskning av protokollen, hos riksdagen

anmäla de anmärkningar, vartill

denna granskning funnits föranleda,

eller eljest vidtaga den med anledning

av gjord anmärkning erforderliga

åtgärd, så ock att, när av riksdagsman

eller av annat utskott än

konstitutionsutskottet fråga blivit väckt,

att statsrådet eller någon dess ledamot

eller föredragande sitt ämbete på

obehörigt sätt utövat, däröver, före

frågans avgörande av riksdagen, avgiva

yttrande, därom är i regeringsformen

stadgat.

4. Utskottet tillkommer — — —

vägrar proposition.

Föreslagen lydelse:

undantag av protokoll i utrikes ärenden.

Örn utskottets rätt och plikt att, efter

granskning av protokollen, hos riksdagen

anmäla de anmärkningar, vartill

denna granskning funnits föranleda,

eller eljest vidtaga den med anledning

av gjord anmärkning erforderliga

åtgärd, så ock att, när av riksdagsman

eller av annat utskott fråga

blivit väckt, att statsrådet eller någon

dess ledamot eller föredragande sitt

ämbete på obehörigt sätt utövat och

saken ej rover utrikes ärenden, däröver,

före frågans avgörande av riksdagen,

avgiva yttrande, därom är i regeringsformen

stadgat.

4. Utskottet tillkommer — — —

vägrar proposition.

§ 38.

1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som röra överenskommelser

med främmande makter

och icke skola av annat utskott behandlas.

2. Utskottet åligger ock att äska''de

i statsrådet förda protokoll i utrikes

ärenden; dock galle vad i 105 § regeringsformen

finnes om vissa protokoll

särskilt föreskrivet.

Huru förfaras skall i anledning av

anmärkning, vartill granskning av protokollen

föranleder, så ock örn avgivande

av yttrande, när med avseende

å utrikes ärenden av annat utskott eller

av riksdagsman fråga väckes, att statsrådet

eller någon dess ledamot eller föredragande

sitt ämbete på obehörigt sätt

utövat, därom stadgas i regeringsformen.

3. I den mån utskottet, med hänsyn

till rikets säkerhet eller andra av förhållandet

till främmande makt betingade,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

oo

Nuvarande lydelse:

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå

del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov till riksdagen

avlåtna proposition och äga tillgång

till alla statsverkets räkenskaper

och handlingar, åligger att, i den

mån det icke gäller jordbruksar enden

eller pensions- och indragnings staterna,

granska, utreda och uppgiva statsverkets

tillstånd och förvaltning samt

föreslå vad till fyllandet av dess behov

erfordras, varvid nödiga indragningar

och besparingar böra iakttagas,

så ock att föreslå beloppet av de

summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,

skola för särskilda händelser

avsättas, och att uppgiva huru mycket

bör genom bevillningar utgöras, ävensom

att uppgöra förslag till riksstat.

2. Utskottet tillkommer — — —

ansvar yrka.

§ 40.

Bevillningsutskottet åligger att bereda

alla dit från kamrarna hänvisade

frågor, som angå förändring uti föreskrifterna

örn bevillnings utgörande,

att förslagsvis beräkna inkomsterna

av de särskilda bevillningarna, och att,

sedan statsverkets behov blivit utredda

och bestämda, opåmint föreslå

sättet för bevillningens ökande, om det

erfordras, eller dess minskande, örn sådant

Föreslagen lydelse:

synnerligen viktiga skäl, finner i visst

ämne meddelade upplysningar höra hemliga

hållas, vare utskottets ledamöter till

tystnadsplikt förbundna.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå

del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov till riksdagen

avlåtna proposition och äga tillgång

till alla statsverkets räkenskaper

och handlingar, åligger att, i den mån

det icke gäller jordbruk Härendén, pensionsstaten

eller riksdags- och revisionskostnader

samt kostnader för riksdagens

hus och riksdagens verk, granska, utreda

och uppgiva statsverkets tillstånd

och förvaltning samt föreslå vad till

fyllandet av dess behov erfordras, varvid

nödiga indragningar och besparingar

böra iakttagas, så ock att föreslå

beloppet av de summor, vilka, jämlikt

63 § regeringsformen, skola för

särskilda händelser avsättas. Utskottet

åligger därjämte att, gemensamt eller

efter samråd med de övriga utskott, vilka

handlägga statsregleringsfnågor, förslagsvis

beräkna statsverkets ordinarie inkomster,

uppgiva huru mycket bör

genom bevillningar utgöras samt uppgöra

förslag till riksstat.

2. Utskottet tillkommer — — —

ansvar yrka.

§ 40.

1. Bevillningsutskottet åligger att

bereda alla dit frän kamrarna hänvisade

frågor, som angå föreskrifter örn

bevillnings utgörande. Utskottet har

även att, gemensamt eller efter samråd

med de övriga utskott, vilka handlägga

statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna

inkomsterna av de särskilda bevillningarna

samt, sedan statsverkets

behov blivit utredda oell bestämda,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 105.

Nuvarande lydelse:

Iean äga rum, oell i sammanhang därmed

till riksdagen avgiva förslag till

bevillning sstadgar. Utskottet må därjämte

uti bevillningsfrågor föreslå vad

det anser billigt och nyttigt.

§ 41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka

och utreda riksbankens och riksgäld

skontorets styrelse och tillstånd

samt att föreslå och i mål, för vilka

utskottet fått sig sådan makt av riksdagen

uppdragen, giva föreskrifter örn

bankens och riksgäldskontorets förvaltning

ävensom att föreslå vad till

fyllandet av riksgäldsverkets behov

erfordras.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från kamrarna hänvisade

frågor örn stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av lagar

och författningar rörande såväl riksbanken

som andra bankinrättningar

samt örn rikets mynt.

3. Utskottet skall jämväl undfå del

av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition

vad angår pensions- och indrag
-

Föreslagen lydelse:

föreslå sättet att genom bevillning åvägabringa

jämvikt i statsreglering en. Utskottet

må därjämte uti bevillningsfrågor

föreslå vad det anser billigt

och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av från kamrarna dit hänvisade

frågor örn stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av lagar och författningar

rörande kommunala skatter samt,

jämväl i andra fall än i 1 mom. avses,

rörande tillverkning och försäljning av

rusdrycker och maltdrycker.

§ 41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka

och utreda riksbankens och riksgäldskontorets

styrelse och tillstånd

samt att föreslå och i mål, för vilka

utskottet fått sig sådan makt av riksdagen

uppdragen, giva föreskrifter örn

bankens och riksgäldskontorets förvaltning

ävensom att föreslå vad till

fyllandet av riksgäldsverkets behov

erfordras. Utskottet skall ock avgiva

utlåtanden och förslag i anledning av

de från kamrarna dit hänvisade frågor,

som avse användningen av de under riksgäldskontorets

förvaltning stående utlåning

sf onder.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från kamrarna hänvisade

frågor örn stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av lagar

och författningar rörande såväl riksbanken

som andra bankinrättningar

samt örn rikets mynt ävensom angående

pensionsväsendet.

3. Utskottet skall jämväl undfå del

av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition,

vad angår pensionsväsendet samt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

57

Nuvarande lydelse:

ningsstaterna och med anledning därav

liksom ock med avseende å de från

kamrarna dit hänvisade frågor rörande

vensionsväsendet avgiva utlåtanden och

förslag.

§ 45.

1. Alla utskott--— utsedda,

sammanträda.

2. Utskotten välja,---nödig

finnes.

3. Utskotten böra,---dem

ankomma.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger

varje dess ledamot rätt att till protokollet

fritt tala och utlåta sig i alla

frågor, som under överläggning komma,

och om lagligheten av allt, som inom

kammaren sig tilldrager. En var yttrar

Föreslagen lydelse:

riksdags- och revisionskostnader ävensom

kostnader för riksdagens hus och riksdagens

verk, och med anledning därav

liksom ock med avseende å övriga från

kamrarna dit hänvisade frågor i dessa

ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

§44.

1. Utan hinder av föreskrifterna i

37—43 §§ må fråga, som enligt vad

där sägs ankommer på beredning av

visst ständigt utskott, kunna till annat

sådant utskott hänvisas, därest frågan

finnes äga nära samband med ämne,

som tillhör sistberörda utskotts handläggning.

2. Därest i någondera kammaren

fråga väckes, som icke enligt vad i 37

—43 §§ stadgas tillhö)'' visst ständigt

utskotts be>''edning, må frågan hänvisas

till det ständiga utskott, under vars behandling

densamma prövas närmast

hö)''a, eller, där särskilda skäl därtill

äro, till ett tillfälligt utskott.

§ 45.

1. Alla utskott —--utsedda,

sammanträda.

2. Utskotten välja,---nödig

finnes.

3. Utskotten böra,---dem

ankomma.

4. Utskott äger för visst ärende inom

sig utse en ledamot av vardera kammaren

att vid överläggning i kammaren å

utskottets vägnar såsom referent yttra

sig i frågan.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger

varje dess ledamot rätt att till protokollet

fritt tala och utlåta sig i alla

frågor, som under överläggning komma,

och örn lagligheten av allt, som inom

kammaren sig tilldrager.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majus proposition nr 105.

Nuvarande lydelse:

sig i elen ordning, han därtill sig anmält

och uppropad bliver, och må ej

någon vara berättigad att tala utom

protokollet. Ingen må tillåta sig personligen

förolämpande uttryck; sker

det, äger hammaren pröva, huruvida

den ledamot, som sålunda sig förgått,

må av talmannen erhålla tjänlig föreställning

och varning, eller örn saken

bör till laga domstols behandling överlämnas

eller och alldeles förfalla.

§ 54.

Konungens skrivelser---dess

yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima

riksdag avlämnas inom sjuttio dagar

från dess öppnande, och må proposition

ej senare avlåtas, utan så är,

att Konungen finner någon under

riksdagen inträffad händelse därtill

föranleda eller prövar uppskov med

framställningen lända riket till men.

Föreslagen lydelse:

En var yttrar sig i den ordning,

han därtill sig anmält och uppropad

bliver, doch att, där utshott jämliht

45 § utsett referent i visst ärende,

denne i det ärendet äger yttra sig oberoende

av ordningen mellan hammarens

övriga ledamöter.

Utan hinder av vad nu sagts må

likväl ledamot, som under överläggningen

i en fråga redan yttrat sig, för till

tiden begränsat, hort genmäle till en efterföljande

talare hunna, efter talmannens

beprövande, erhålla ordet omedelbart efter

sådan talare.

Ej må någon vara berättigad att

tala utom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen

förolämpande uttryck eller eljest uppträda

på ett mot god ordning stridande

sätt. Sker det, och låter den felande sig

icke av talmannens föreställning rätta,

äger talmannen fråntaga honom ordet.

Har sådant ägt rum, må den felande

för det sammanträdet icke vidare yttra

sig. Yäches förslag, att den ledamot,

som sålunda sig förgått, må därjämte

av talmannen erhålla varning eller att

saken bör till laga domstols behandling

överlämnas, skall beslut däröver

av hammaren utan föregående överläggning

genast fattas.

§ 54.

Konungens skrivelser---dess

yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima

riksdag avlämnas inom två månader

från dess öppnande, och må proposition

ej senare avlåtas, utan så är,

att Konungen finner någon under

riksdagen inträffad händelse därtill

föranleda eller prövar uppskov med

framställningen lända riket till men.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Mårts proposition nr 105.

Nuvarande lydelse:

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt

utskotts behandling, må av riksdagsman

i den kammare, lian tillhör, göras

inom tio dagar från riksdags öppnande,

dock att motion i grundlagsfråga må

väckas inom fyrtio dagar från öppnandet

och motion, som föranledes av

kungl, proposition, vilken efter öppnandet

till riksdagen avlåtits, sist vid

det sammanträde, som infaller näst

efter tio dagar från propositionens

avlämnande i kammare. I sistnämnda

fall äge likväl kammare, därest den

med hänsyn till infallande helg eller

ärendets synnerliga omfattning finner

sådant nödigt, medgiva utsträckning

av motionstiden, dock längst till det

sammanträde, som infaller näst efter

tjugu dagar från propositionens avlämnande,

och må fråga härom ej väckas

senare än vid sammanträdet näst efter

det, då propositionen avläts.

Motion i ämne, som tillhör tillfälligt

utskotts behandling, må väckas inom

tjugu dagar efter riksdags öppnande,

kammare obetaget att för särskilt fall

medgiva, att sådan motion även senare

må väckas.

I frågor, som röra någondera kammaren

enskilt, samt i frågor, som av

redan inom någondera kammaren fattat

beslut eller annan under riksdagen

inträffad händelse omedelbarligen föranledas,

må motion framställas, så

länge riksdagen är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till

protokollet avlämnas. Ej må i en

skrift flera mål av olika beskaffenhet

sammanföras.

Konungens propositioner, så ock

motioner i ämnen, som tillhöra ständigt

utskotts behandling, kunna icke till

avgörande i kammare företagas, innan

utskott däröver avgivit yttrande. An
-

Föreslagen lydelse:

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den

kammare, han tillhör, göras inom tio

dagar från riksdags öppnande. Dock

må motion, som föranledes av kungl,

proposition, vilken efter öppnandet

till riksdagen avlåtits, väckas sist vid

det sammanträde, som infaller näst

efter tio dagar från propositionens

avlämnande i kammare. I sistnämnda

fall äge likväl kammare, därest den

med hänsyn till infallande helg eller

ärendets synnerliga omfattning finner

sådant nödigt, medgiva utsträckning

av motionstiden, dock längst till det

sammanträde, som infaller näst efter

tjugu dagar från propositionens avlämnande.

Fråga örn sådan utsträckning

må ej väckas senare än vid andra

sammanträdet efter det, då propositionen

avläts.

I frågor, som röra någondera kammaren

enskilt, samt i frågor, som av

redan inom någondera kammaren fattat

beslut eller annan under riksdagen

inträffad händelse omedelbarligen föranledas,

må motion framställas, så

länge riksdagen är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till

protokollet avlämnas. Ej må i en skrift

flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.

Konungens propositioner, så ock

motioner i ämnen, sorn ej röra kammare

enskilt, kunna icke till avgörande

i kammare företagas, innan utskott

däröver avgivit yttrande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Nuvarande lydelse:

går motion annat ämne, oell rör er det

ej kammaren enskilt, Iean motionen ej

utan remiss till utskott bifallas. Frågor,

som röra någondera kammaren enskilt,

må genast avgöras.

§ 57.

Därest av riksdagsman eller av

annat utskott, än konstitutionsutskottet,

fråga hos kamrarna väckes, att statsrådet

eller någon dess ledamot eller

föredragande sitt ämbete på obehörigt

sätt utövat, böra därvid endast följande

ordalag nyttjas: »det är anledning till

anmärkning mot statsrådet, eller den

eller den ledamoten eller föredraganden,

varom remiss begäres till konstitutionsutskottet,

inför vilket anledningen

skall uppgivas». Sådan remiss

skall då genast ovägerligen verkställas.

Vid kammares överläggning örn sådan

fråga gälle i avseende på Konungens

beslut uti mål, som röra enskilda

personers eller korporationers rättigheter

och angelägenheter, vad uti 107 §

regeringsformen stadgat är.

§ 58.

När proposition eller motion första

gången i kammare förekommer, skall

den, så framt ej kammaren enhälligt

densamma genast till utskott förvisar,

ligga på bordet till nästa sammanträde,

då sådan hänvisning bör ske,

därest frågan ej nedlägges eller, örn

den rörer kammaren enskilt, eljest

bliver avgjord. Varje ledamot äger i

målet avgiva yttrande, vilket jämväl

till utskottet överlämnas; men ej må

därav remissen till utskottet uppehållas.

Föreslagen lydelse:

§ 57.

Därest av riksdagsman eller, i andra

fall än i 107 § regeringsformen första

stycket avses, av utskott fråga hos kamrarna

väckes, att statsrådet eller någon

dess ledamot eller föredragande sitt

ämbete på obehörigt sätt utövat, böra

därvid endast följande ordalag nyttjas:

»det är anledning till anmärkning mot

statsrådet, eller den eller den ledamoten

eller föredraganden, varom remiss

begäres till konstitutionsutskottet

(eller utrikesutskottet), inför vilket anledningen

skall uppgivas». Sådan

remiss skall då genast ovägerligen

verkställas. Vid kammares överläggning

örn sådan fråga gälle i avseende

på Konungens beslut uti mål, som

röra enskilda personers eller korporationers

rättigheter och angelägenheter,

vad uti 107 § regeringsformen

stadgat är.

§ 58.

När proposition eller motion första

gången i kammare förekommer, skall

den, så framt ej kammaren enhälligt

densamma genast till utskott förvisar,

ligga på bordet till nästa sammanträde.

Vid detta sammanträde bör hänvisning

till utskott ske, därest frågan

ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren

enskilt, eljest bliver avgjord;

dock att, där fråga är av beskaffenhet

att kunna hänvisas till tillfälligt utskott,

nied beslut örn hänvisning må anstå

längst till det sammanträde, som inträffar

näst efter motionstidens utgång„

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 105.

61

Nuvarande lydelse:

Är inom kammare väckt fråga örn

sådan utsträckning av motionstid, som

i 55 § första stycket sägs, eller uppstår

fråga till vilket utskott ett mål

bör hänvisas, skall sådan fråga blott

för det sammanträde, då den väckt

blivit, kunna läggas på bordet, men

vid det nästföljande ovillkorligen avgöras.

§ 60.

1. När ärende--— överlägg
ningen

slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall,

mom. 3 upptager, proposition framställas

i den ordning, här nedan i

detta mom. stadgas. Kan fråga bliva

föremål för bifall eller avslag, bör talmans

första proposition lyda på bifall.

Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar

i saken blivit under överläggningen

gjorda, bör den följande

propositionen i enlighet med dem

uppställas. Innefattar ett förslag flera

delar, som ej lämpligen kunna i ett

sammanhang avgöras, bör särskild

proposition å vardera delen framställas

i enahanda ordning, som nu är föreskriven.

— Proposition skall alltid

endast med ja eller nej besvaras, och

talmannen tillkännagive sin uppfattning

av det svar, som lämnats, varvid

skall bero, såvida ej votering begäres,

vilken då ej må vägras; envar

i övrigt obetaget att låta sin särskilda

mening i protokollet antecknas. Ingen

må försöka att beslutet genom ny

överläggning uppriva. — Då voteras

skall, bör voteringsproposition jämte

Föreslagen lydelse:

Vid remiss till utskott äger varge

ledamot i målet avgiva yttrande, vilket

jämväl till utskottet överlämnas; men

ej må därav remissen uppehållas.

Är inom kammare väckt fråga örn

sådan utsträckning av motionstid, som

i 55 § första stycket sägs, eller uppstår,

i annat fall än i första stycket

av denna paragraf avses, fråga till vilket

utskott ett mål bör hänvisas, skall

sådan fråga blott för det sammanträde,

då den väckt blivit, kunna läggas

på bordet, men vid det nästföljande

ovillkorligen avgöras.

§ 60.

1. När ärende---överlägg
ningen

slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall,

mom. 3 upptager, proposition framställas

i den ordning, här nedan i

detta mom. stadgas. Kan fråga bliva

föremål för bifall eller avslag, bör talmans

första proposition lyda på bifall.

Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar

i saken blivit under överläggningen

gjorda, bör den följande

propositionen i enlighet med dem

uppställas. Innefattar ett förslag flera

delar, som ej lämpligen kunna i ett

sammanhang avgöras, bör särskild

proposition å vardera delen framställas

i enahanda ordning, som nu är föreskriven.

—- Proposition skall alltid

endast med ja eller nej besvaras, och

talmannen tillkännagive sin uppfattning

av det svar, som lämnats, varvid

skall bero, såvida ej votering begäres,

vilken då ej må vägras; envar

i övrigt obetaget att låta sin särskilda

mening i protokollet antecknas. Ingen

må försöka att beslutet genom ny

överläggning uppriva. — Då voteras

skall, bör voteringsproposition jämte

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition nr 101).

Nuvarande lydelse:

tydlig kontraproposition genast författas,

justeras och anslås, samt omröstningen

strax därefter verkställas;

men ej må proposition göras, örn votering

skall äga rum, ej heller någon

omröstning därom tillåtas. Omröstningen

skall ske öppet. Befinnas de

avgivna rösterna lika delade, nedlägge

talmannen i en därtill avsedd rösturna

en ja-sedel och en nej-sedel, båda

lika till storlek och utseende, tryckta

och omärkta samt var för sig slutna

och hoprullade, och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel,

som en av kammarens ledamöter på

anmodan av talmannen upptager ur

ros tilman.

3. Fråga, varom i första punkten

av 110 § regeringsformen eller i 32 §

2 mom. eller i tredje punkten av 52 §

i denna riksdagsordning förmäles, skall

alltid avgöras genom votering. I ty

fall galle angående voteringsproposition

jämte kontraproposition vad i

nästföregående mom. sägs; och hör,

sedan nämnda propositioner anslagits,

omröstning genast äga rum. Sådan

omröstning skall alltid ske med tryckta

och omärkta, enkla, slutna och hoprullade

sedlar, och bör, till undvikande

av lika röstetal för ja och nej, i mål,

där blott enkel pluralitet erfordras,

talmannen vid varje omröstning före

sedlarnas uppräkning en bland dem

uttaga och genast förseglad avlägga.

Örn vid sammanräknandet av de övriga

sedlarna rösterna befinnas lika

delade, skall den förseglade sedeln

öppnas och avgöra beslutet. Ar pluralitet

redan vunnen, bör den avlagda

sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar,

och iakttages därvid, att namn
-

Föreslagen lydelse:

tydlig kontraproposition genast författas,

justeras och uppläsas, samt omröstningen

strax därefter verkställas;

men ej må proposition göras, örn votering

skall äga rum, ej heller någon

omröstning därom tillåtas. Omröstningen

skall ske öppet. Befinnas de

avgivna rösterna lika delade, nedlägge

talmannen i en därtill avsedd rösturna

en ja-sedel och en nej-sedel, båda

lika till storlek och utseende, tryckta

och omärkta samt var för sig slutna

och hoprullade, och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel,

som en av kammarens ledamöter på

anmodan av talmannen upptager ur

rösturnan.

3. Fråga, varom i första punkten

av 110 § regeringsformen eller i 32 §

2 mom. eller i sista stycket av 52 § i

denna riksdagsordning förmäles, skall

alltid avgöras genom votering. I ty

fall gälle angående voteringsproposition

jämte kontraproposition vad i

nästföregående mom. sägs; dock hör

justerad proposition anslås och därefter

omröstning genast äga rum. Sådan

omröstning skall alltid ske med tryckta

och omärkta, enkla, slutna och hoprullade

sedlar, och bör, till undvikande

av lika röstetal för ja och nej, i mål,

där blott enkel pluralitet erfordras,

talmannen vid varje omröstning före

sedlarnas uppräkning en bland dem

uttaga och genast förseglad avlägga.

Örn vid sammanräknandet av de övriga

sedlarna rösterna befinnas lika

delade, skall den förseglade sedeln

öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet

redan vunnen, bör den avlagda

sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar,

och iakttages därvid, att namn
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 105.

63

Nuvarande lydelse:

sedlarna, så framt de skola bliva gällande,

böra vara enkla, hoprullade,

omärkta och fria såväl från all tvetydighet

i anseende till personernas

namn som från oriktighet i anseende

till deras antal; dock skall i fråga örn

val till utskott gälla, vad uti den i

37 § 5 mom. omförmälda stadga finnes

föreskrivet. Mellan personer, som vid

val undfått lika antal röster, skiljes

genom lottning, när så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som

för riksdagsgöromålen och ordningen

hos kamrarna och utskotten anses

nödiga till iakttagande jämte grundlagarna

och den i 37 § 5 mom. omförmälda

stadga, äger riksdagen eller

i ämne, som angår kammare enskilt,

denna kammare att fastställa. Ej må

något däri införas, som mot grundlag

eller annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen,

vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom

svaren på Hans till riksdagen

avlåtna förslag, genom skrivelser till

Konungen avlämnas. A Konungens

propositioner i frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande av

grundlag skola riksdagens svar, därest

heslutet innefattar bifall till Konungens

förslag, på rikssalen å dag, som

Konungen utsätter, överlämnas.

Föreslagen lydelse:

sedlarna, så framt de skola bliva gällande,

böra vara enkla, hoprullade,

omärkta och fria såväl från all tvetydighet

i anseende till personernas

namn som från oriktighet i anseende

till deras antal; dock skall i fråga örn

val till utskott gälla, vad uti den i

36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes

föreskrivet. Mellan personer, som vid

val undfått lika antal röster, skiljes

genom lottning, när så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som

för riksdagsgöromålen och ordningen

hos kamrarna och utskotten anses

nödiga till iakttagande jämte grundlagarna

och den i 36 § 5 mom. omförmälda

stadga, äger riksdagen eller

i ämne, som angår kammare enskilt,

denna kammare att fastställa. Ej må

något däri införas, som mot grundlag

eller annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen,

vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom

svaren på Hans till riksdagen

avlåtna förslag, genom skrivelser till

Konungen avlämnas.

Tryckfrihetsförordningen.

§2. § 2.

4:o. I grund — — — som helst. 4:o. I grund —- — — som helst.

Vid föregående---ovägerligen Vid föregående---ovägerligen

iakttagas: iakttagas:

Bihang till riksdagens protokoll 1332. 1 samt. 82 haft. (Nr 105.)

441 32 I)

s. 64 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

64

Nuvarande lydelse:

Att protokoll, hållna hos Konungen

i ministeriella ärenden och kommandomål,

eller statsrådets protokoll och

handlingar, eller riksståndens, eller

utrikesnämndens, eller konstitutionsutskottets,

rörande statsrådet, eller

banko- och riksgäldsverkens, eller

banko- och statsutskottens, eller revisorers

över banko- och riksgäldsverken,

rörande samma verks hemliga ärenden,

icke kunna före femtio år efter protokollets

eller handlingens datum till

tryckning fordras, eller, utan vederbörandes

tillstånd, utbekommas. Utgivas

sådana — — — icke uppenbara.

Föreslagen lydelse:

Att protokoll, hållna hos Konungen

i ministeriella ärenden och kommandomål,

eller statsrådets protokoll och

handlingar, eller riksståndens, eller

utrikesnämndens, eller konstitutionsutskottets

eller utrikesutskottets, rörande

statsrådet, eller banko- och riksgäldsverkens,

eller banko- och statsutskottens,

eller revisorers över banko- och

riksgäldsverken, rörande samma verks

hemliga ärenden, icke kunna före femtio

år efter protokollets eller handlingens

datum till tryckning fordras,

eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas.

Utgivas sådana---

icke uppenbara.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

65

Utlaga B.

Utkast till ändringar i reglementariska föreskrifter för riksdagen

samt i ordningsstadgan för riksdagens första

kammare och arbetsordningen för riksdagens

andra kammare.1

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Reglementariska föreskrifter för riksdagen.

§ 3. § 3.

l:o. Talmannen ock vice talmännen,

jämte tre av vardera kammaren

för kela riksdagen eller för viss tid

utsedda ledamöter, böra, så ofta någon

av talmännen det anser nödigt, på

kallelse av talmännen sammanträda,

för att rådpläga om vad de i avseende

å ärendenas föredragning och gör omålens

gång Jeunna finna lämpligt att hos kamrarna

föreslå. Vid dessa sammanträden

böra kamrarnas sekreterare vara

tillstädes. Anses nödigt att inhämta

upplysningar av utsJcottens ordförande

eller av de ledamöter, vilka kava insende

över riksdagens kansli, böra

även de, efter kallelse, tillstädeskomma.

2:o. Vid talmanssammanträde —

— — till kamrarna.

3:o. De av---över riksdags
biblioteket.

l:o. Talmännen skola tillse, att nödig

skyndsamhet och största möjliga

planmässighet iakttages vid riksdagsarhetets

hedrivande. Talmännen ock vice

talmännen, jämte fyra av vardera

kammaren för kela riksdagen utsedda

ledamöter, böra, så ofta någon av talmännen

det anser nödigt, på kallelse

av talmännen sammanträda för att

rådpläga örn vad i avseende å ärendenas

behandling i utskott och kamrar

må vara att ialcttaga för vinnande av

nämnda syfte. Yid dessa sammanträden

böra kamrarnas sekreterare vara

tillstädes. Utskottens ordförande slcola

ock, så ofta det finnes påkallat, deltaga

i nämnda sammanträden. Anses nödigt

att inhämta upplysningar av de ledamöter,

vilka hava inseende över riksdagens

kansli, böra även de, efter

kallelse, tillstädeskomma.

2:o. Yid talmanssammanträde —

— — till kamrarna.

3:o. De av---över riksdags
biblioteket.

§4.

l:o. Utskott, som---av tal
mannen.

2:o. Kallelser till — — — av talmännen.

§4.

l:o. Utskott, som — — — av talmännen.

2:o. Kallelser till---av tal

männen.

1 I utkastet hava icke medtagits sådana ändringar, som erfordras allenast för rättelse

av nummer å, paragraf eller moment i hänvisning till grundlagar eller andra stadganden

(Regi. F. § 2; O. St. §§ 6 och 7; A. O. §§ 6, 7 och 15).

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majus proposition nr 103.

Nuvarande lydelse:

§ 10.

Talmannen äga tillträde i utskotten,

dock utan rätt att deltaga i överläggningarna

och besluten.

§7-

Anser ständigt utskott ett dit hänvisat

ärende ej tillhöra dess befattning,

åligge utskottet att därom senast inom

åtta dagar, efter det målet till utskottet

inkom, avgiva utlåtande till

kamrarna, vilka böra skyndsamt besluta,

örn frågan skall av samma utskott

behandlas eller till annat utskott

överlämnas.

§ 9.

Föreslagen lydelse:

3:o. Talmännen äga tillträde i utskotten,

dock utan rätt att deltaga i

överläggningarna och besluten.

§ 7.

Anser ständigt utskott ett dit hänvisat

ärende ej höra av utskottet handläggas,

åligge utskottet att därom senast

inom åtta dagar, efter det målet

till utskottet inkom, avgiva utlåtande

till kamrarna, vilka böra skyndsamt

besluta, örn frågan skall av samma

utskott behandlas eller till annat utskott

överlämnas.

§9.

l:o. Inom tjugu dagar från lagtima

riksdags öppnande höra statsutskottet,

hevillningsutskottet, bankoutskottet och

jordbruksutskottet utse deputerade för

att under riksdagens lopp, i den utsträckning

sådant finnes påkallat, rådpläga

i frågor, som angå budgetarbetet

inom riksdagen. Dessa deputerade böra

verka för att största möjliga enhetlighet

vid budgetbehandlingen iakttages.

De deputerade hava att föranstalta därom,

att lämpliga sammanställningar angående

statsverkets inkomster'' och utgifter

samt angående budgetarbetets fortgång

inom riksdagen tid efter annan delgivas

kamrarnas ledamöter.

2:o. Då inom ständigt utskott fråga

uppstår örn inbjudan till annat sådant

utskott att utse deputer''ade för gemensam

behandling av visst ärende, skall,

innan beslut örn dylik inbjudan fattas,

från sistnämnda utskott skriftligen inhämtas

upplysning, huruvida detta utskott

anser skäl föreligga för sådan

behandling av ärendet eller, därest så

ej är fallet, huruvida utskottet finner

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 105.

67

Nuvarande lydelse:

Kunna utskott, som skola genom

deputerade med varandra sammanträda,

icke överenskomma örn de deputerades

antal, skall detsamma utgöras

av fyra ledamöter från varje utskott.

§ 13-

Utom de — — — ledamöter utdelas.

Föreslagen lydelse:

anledning att ur de synpunkter, detsamma

har att företräda, göra något

uttalande i ärendet.

3:o. Kunna utskott, som skola genom

deputerade med varandra sammanträda,

icke överenskomma örn de

deputerades antal, skall detsamma utgöras

av sex ledamöter från varje utskott.

§ 10.

Har utskott jämlikt 45 § riksdagsordningen

i visst ärende utsett referenter,

hör anteckning därom ske å betänkandet.

§ 13.

Utom de — — — ledamöter utdelas.

De ledamöter, vilka hava inseende

över riksdagens kansli, höra vaka däröver,

att de i kamrarna förda protokollen

samt övriga riksdagshandlingar

Miva med största möjliga skyndsamhet

tryckta och till kamrarnas ledamöter utdelade.

Ordningsstadga för riksdagens första kammare.

§ 12.

l:o. Ledamot, som vill inför kammaren

sig yttra, begäre ordet av talmannen

och uppropas i den ordning,

han sig därtill anmält. Hava två eller

flera samtidigt hegart ordet, hestämme

talmannen ordningen dem emellan att

sig yttra.

2:o. Vill någon----ledamöter

emellan.

§ 12-

l:o. Ledamot, som vill inför kammaren

sig yttra, begäre ordet av talmannen

och uppropas i den ordning,

han sig därtill anmält, dock med iakttagande

av vad i 2 mom. är för vissa

fall föreskrivet.

2:o. Vill någon---ledamöter

emellan.

Referent, som i 45 § riksdagsordningen

sägs, åge rätt att under över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

t’> K

Nuvarande lydelse:

§ 13.

l:o. Ledamot, som erhållit ordet,

skall tala stående från den plats, lian

i samlingssalen innehar, eller från den

plats, som av talmannen bestämmes.

2:o. Statsråds] edamot, som i denna

sin egenskap erhåller ordet, skall tala

stående från någon av de särskilda

platser, som för statsrådets ledamöter

äro i kammaren anordnade, eller ock

från plats, som av talmannen anvisas.

Föreslagen lydelse:

läggningen i det ärende, för vilket lian

utsetts, yttra sig oberoende av ordningen

mellan kammarens övriga ledamöter.

Utan hinder av vad nu sagts må

ledamot för genmäle, varom stadgas i

52 § riksdagsordningen (replik), kunna

efter talmannens beprövande erhålla ordet

omedelbart efter talare, som han vill

bemöta.

3:o. Hava två eller flera samtidigt

begärt ordet och skall ej på grund av

vad i 2 moni. stadgas någon av dem äga

företräde, bestämme talmannen ordningen

dem emellan att sig yttra.

§ 13.

l:o. Ledamot, som erhållit ordet,

skall tala stående från plats, som är

för talare bestämd, dock att den, som

avgiver replik, må yttra sig från den

plats, han i samlingssalen innehar.

2:o. Statsrådsledamot, som i denna

sin egenskap erhåller ordet, skall tala

stående från någon av de särskilda

platser, som för statsrådets ledamöter

äro i kammaren anordnade, eller ock

från plats, som är för talare bestämd.

§ U.

Talmannen bär verka för, att överläggningarna

icke oskäligt förlängas,

samt vaka däröver, att under överläggningarna

stillhet och ordning råda

i samlingssalen, ävensom i dessa hänseenden

inför kammaren göra de föreställningar,

till vilka han finner anledning.

§§ 15-24.

(= nuvarande §§ 14.—23.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 105.

09

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Arbetsordning för riksdagens andra kammare.

§ 13-

Ledamot, som vill inför kammaren

sig yttra, begäre ordet av talmannen.

I den ordning, vari ledamöter sådant

begärt, varde de av talmannen uppropade.

Hava två eller flera på en

gång begärt ordet, bestämme talmannen

ordningen dem emellan att sig yttra.

Konungens rådgivare åge dock att

framför kammarens ledamöter erhålla

ordet, utan avseende å den ordning,

vari de sådant begärt.

§ 14.

Ledamot, som erhållit oidet, skall

tala stående antingen från den särskilda

plats, som kan vara för talare bestämd,

eller ock, örn han det hellre vill, från den

plats, han i samlingssalen innehar.

§ 13.

l:o. Ledamot, som vill inför kammaren

sig yttra, begäre ordet av talmannen.

I den ordning, vari ledamöter

sådant begärt, varde de av talmannen

uppropade, dock med iakttagande

av vad i 2 mom. är för vissa fall

föreskrivet.

2:o. Konungens rådgivare åge att

framför kammarens ledamöter erhålla

ordet, utan avseende å den ordning,

vari de sådant begärt.

Referent, som i 45 § riksdagsordningen

sägs, åge rätt att under överläggningen

i det ärende, för vilket han utsetts,

yttra sig oberoende av ordningen

mellan kammarens övriga ledamöter.

Utan hinder av vad nu sagts må

ledamot för genmäle, varom stadgas i

52 § riksdagsordningen (replik), kunna

efter talmannens beprövande erhålla ordet

omedelbart efter talare, som han vill

bemöta.

3:o. Hava två eller flera på en gång

begärt ordet och skall ej på grund av

vad i 2 mom. stadgas någon av dem äga

företräde, bestämme talmannen ordningen

dem emellan att sig yttra.

§ 14.

Ledamot, som erhållit ordet, skall

tala stående från plats, som är för

talare bestämd, dock att den, som avgiver

replik, må yttra sig från den

plats, han i samlingssalen innehar.

§ v
Talmannen

bin• verka för, att överläggningarna

icke oskäligt förlängas,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

samt valia däröver, att under överläggningarna

stillhet och ordning råda i samlingssalen,

ävensom i dessa hänseenden

inför hammaren göra de föreställningar,

till vilha han finner anledning.

§§ 16-28.

(— nuvarande §§ 15—27.)

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin (1)

  1. NOTISER., SvJT 1932 s. 175 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1932:26 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26 s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1932 s. 175 NOTISER. s. 175 i texten