Angående pension åt förra småskollärarinnan Anna Louisa Holmström
1932-02-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:116, Angående pension åt förra småskollärarinnan Anna Louisa Holmström
Dokumentets text
Kungl. Marits proposition Nr 116.
1
Nr 116.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förra
småskollärarinnan Anna Louisa Holmström; given Stockholms
slott den 19 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
R. Gryllenswärd.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen -Hegén ten i statsrådet å Stockholms slott
den 19 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Gyllenswärd, anför:
I en till Kungl. Majit ställd, den 81 oktober 1931 till finansdepartementet
inkommen skrift har Gustaf Holmström i Innervik i egenskap av förmyndare
för förra småskollärarinnan Anna Lovisa Holmström anhållit,
att pension från statens pensionsanstalt måtte utverkas åt Anna Lovisa
Holmström.
Enligt vad handlingarna utvisa, lämnade Auna Lovisa Holmström år
1901 sin anställning såsom småskollärarinna i Själevads skoldistrikt på
grund av sinnessjukdom, varav lion alltjämt lider.
Ililutng till riksdagens protokoll 19.12. 1 saini. 9.1 hafi. (Nr 116—lil.)
I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Innan jag redogör för de närmare omständigheterna i förevarande
pensionsärende, anser jag mig böra erinra örn vissa i reglementet
den 22 juni 1892 (nr 54) för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och i reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt
meddelade bestämmelser rörande understöd åt obotligt sjuk
lärare eller lärarinna vid småskola.
I § 9 i förstnämnda reglemente, sådan nämnda paragraf lydde enligt
kungörelse den 15 juni 1900 (nr 47), kunde lärare, som ej uppnått det för
erhållande av helt eller avkortat understöd bestämda antalet levnadsoch
tjänstår men genom obotlig sjukdom blivit urståndsatt att vidare
sköta sin tjänst, förklaras berättigad att, därest han tjänstgjort minst
15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd av 90 kronor. Understödsbeloppet
höjdes sedermera, på grund av riksdagens särskilda beslut,
år 1906 till 115 kronor (kungörelse den 16 juni 1906, nr 49) och år 1908 till
205 kronor (kungörelse den 13 juni 1908, nr 96).
Beträffande obotligt sinnessjuk lärare (eller lärarinna) vid småskola
beslöt 1911 års riksdag, efter framställning av Kungl. Majit i proposition
nr 106, sådan modifikation i nyss angivna bestämmelser, att sådan lärare
finge, även örn han icke intjänat 15 tjänstår, förklaras berättigad att, sedan
han entledigats från sin befattning, uppbära understöd till det belopp,
som i § 9 av reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
jämförd med kungörelsen den 13 juni 1908 (nr 96) angående förhöjning
av understödsbeloppen från sagda anstalt, funnes medgivet, under
förutsättning dock att den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, icke
uppenbart framträtt vid den tid, då vederbörande lärare utsetts till sin
innehavande befattning. På grund av detta riksdagens beslut utfärdades
kungörelse den 27 oktober 1911 (nr 132 sid. 2) örn ändrad lydelse av §§ 9 och
17 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, vilken
kungörelse trädde i kraft den 1 januari 1912.
Jämlikt mom. 2 i övergångsstadgandena till kapitel IV i reglementet
den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt skall understödet
till den, som före den 1 januari 1920 förklarats berättigad till understöd
från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för tiden efter
1920 års ingång höjas med ett belopp, som med 300 kronor överstiger
hälften av understödets förutvarande belopp, dock att sålunda förhöjt
understöd icke må understiga 600 kronor.
Beträffande bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt
i fråga örn pension åt befattningshavare, som till följd av sjukdom finnes
vara för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst, torde
i övrigt få hänvisas till §§ 18 och 24 i sagda reglemente.
I flera fall har riksdagen medgivit lärarinnor, som på grund av obotlig
sinnessjukdom avgått ur tjänst, innan förutnämnda kungörelse den
27 oktober 1911 trädde i kraft, och vid avgången icke intjänat 15 tjänst
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
år, att komma i åtnjutande av understöd från småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt, respektive statens pensionsanstalt. Såsom
exempel kärpå må åberopas riksdagens beslut angående understöd åt
förra småskollärarinnorna Emilia Alexandra Köhler (1913 års statsverksproposition,
X huvudtiteln bil. 1 sid. 56, och R. skr. nr 10, punkt 76),
Henny Josefina Andersson (Kungl. Majlis prop. nr 242/1918 och R.
skr. nr 10 A, punkt 9), Helena Amanda Höglund (Kungl. Maj:ts prop,
nr 283/1919 och R. skr. nr 10 A, punkt 8) samt Hulda Jenny Blomqvist
(Kungl. Maj:ts prop. nr 206/1920 och R. skr. nr 299, punkt 1). I
sistnämnda fall bestämdes understödet till ett belopp av 600 kronor för
år, att utgå från 1920 års ingång.
Av handlingarna i nu förevarande ärende inhämtas, att Anna Lovisa
Holmström är född den 23 september 1866; att hon efter avlagd småskollära
rinneexamen tjänstgjorde såsom lärarinna i olika skoldistrikt i
Västerbottens och Västernorrlands län åren 1884—1891 samt läsåren
1897/1898—1900/1901 eller sålunda under tillhopa 12 år; att hon senast
var anställd vid småskola i Själevads skoldistrikt; att hon enligt ett av
överläkaren vid Piteå hospital och asyl utfärdat läkarintyg vårdats vid
nämnda sjukhus under tiden den 27 februari—den 30 september 1895 samt
den 5 april 1903—den 25 november 1907 och att hon vid båda tillfällena
utskrivits såsom förbättrad men icke tillfrisknad; att hon alltjämt är
sinnessjuk; att hon sedan den 7 september 1903 är förklarad omyndig;
att hon varit delägare i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
samt att hon numera är medellös.
Kyrkoherden i Skellefteå landsförsamling K. A. Fellström har i ett
den 15 september 1931 avgivet intyg meddelat, att Anna Lovisa Holmström
sedan år 1901 icke haft någon anställning och i januari månad 1902
nödgats uppsäga erhållen anställning i Själevads skoldistrikt på grund av
sinnessjukdom. I intyget anföres vidare följande:
»Lärarinnan Holmströms belägenhet är synnerligen beklagansvärd. En
broder till den sjuka har trots trånga ekonomiska förhållanden nödtorftigt
tillsett den sjuka. Vård å sinnessjukhus står ej att erhålla, då den
sjuka icke anses vådlig för sig själv eller andra. Från sin stuga har hon
icke velat flytta, och fattigvård är henne en styggelse. Däremot grubblar
hon ideligen över möjligheten att som andra lärarinnor bekomma
pension. Ett bidrag ur statens pensionsanstalt skulle säkerligen verka
som en solstråle i den gamla lärarinnans lidandes mörker.»
överförmyndaren i Skellefteå södra distrikt har i ett den 27 oktober
1931 dagteeknat intyg, med förmälan att han sedan ett trettiotal år väl
kände Anna Lovisa Holmströms förhållanden, anfört, att Anna Lovisa
Holmströms ekonomiska ställning numera vore beklagansvärd; att hon
utgått från ett gott bondehem och lagt ned en del av sitt arv i sin utbildning
till lärarinna; att hon måst sluta sin lärarinneverksamhet, åt
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
vilken lion under sin hälsas dagar med nit och intresse ägnat sig, på
grand därav att hennes nervsystem »kommit i olag»; samt att återstoden
av hennes arv sedermera förbrukats till hennes uppehälle.
Av ett av överförmyndaren jämte annan person utfärdat intyg inhämtas
vidare, att Anna Lovisa Holmström varit fullt frisk vid den tid, då
hon begynt sin tjänstgöring såsom lärarinna.
»
Statens pensionsans t alt, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den
14 november 1931, har därvid anfört, bland annat, att det torde få anses,
att den sinnessjukdom, som satt Anna Lovisa Holmström ur stånd att
vidare sköta sin tjänst, vore obotlig. På grund härav och då hon befunne
sig i synnerligen torftiga levnadsomständigheter och hennes levnadsålder
och sjukdom syntes utesluta all möjlighet för henne att väsentligen
bidraga till sitt uppehälle, har pensionsanstalten — under åberopande
av riksdagens förut omnämnda beslut, varigenom pension beviljats
i tidigare liknande fall — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Anna Lovisa Holmström finge av pensionsanstalten
tillerkännas ett årligt understöd av 600 kronor, att utgå från
och med ingången av år 1932 under hennes återstående livstid.
Efter remiss har statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet
den 24 november 1931 och därvid yttrat:
Enligt vad av utredningen i ärendet framginge, vore Anna Lovisa
Holmström ipke berättigad att erhålla något ålderdomsunderstöd från
statens pensionsanstalt. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
och då det syntes kunna med visshet antagas, att hon, som uppnått en
levnadsålder av 65 år, vore för framtiden oförmögen till tjänstgöring såsom
lärarinna, måste det anses billigt, att henne bereddes något understöd
för återstående livstiden. Såsom pensionsanstalten erinrat hade understöd
i liknande fall förut beviljats, och hade statskontoret icke något
att erinra mot vad pensionsanstalten i överensstämmelse därmed föreslagit.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 7 december 1931 tillstyrkt bifall
till den föreliggande framställningen på sätt statens pensionsanstalt i
ärendet hemställt.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har Anna Lovisa
Holmström icke kunnat komma i åtnjutande av pension vare sig enligt
reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
eller enligt reglementet för statens pensionsanstalt, i vilken nämnda ålderdomsunderstödsanstalt
uppgått.
Därest bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 27 oktober 1911
varit gällande vid den tid, då Anna Lovisa Holmströms tjänstgöring på
grand av hennes sinnessjukdom upphörde, eller eljest blivit å henne tilllämpliga,
synes hon däremot hava kunnat komma i åtnjutande av un
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
derstäd, vilket, jämlikt förut omnämnda övergångsstadgande i reglementet
för statens pensionsanstalt, från 1920 års ingång skulle kava utgått
med minst 600 kronor.
Då, enligt vad av utredningen i ärendet synes framgå, Anna Lovisa
Holmström på grund av ålder och sjukdom är urståndsatt att genom arbete
bereda sig sin utkomst och då bon numera saknar egna medel för bestridande
av sitt uppehälle, anser jag det skäligt, att, i överensstämmelse
med vad som skett i vissa tidigare liknande fall, pension utverkas
åt benne för hennes återstående livstid. Pensionen synes i enlighet med
vad statens pensionsanstalt föreslagit böra bestämmas till ett belopp av
600 kronor för år, att utgå från och med ingången av innevarande år, samt
bestridas av pensionsanstaltens medel.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra småskollärarinnan Anna Lovisa Holmström
må, räknat från och med den 1 januari 1932,
under sin återstående livstid från statens pensionsanstalt
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet K r on p r i n s e n - Pege n te n, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Hjalmar Ekengren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 10 i texten