Sök i Ratio Lex

Angående pension åt förra småskollärarinnan Anna Louisa Holmström

1932-02-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:116, Angående pension åt förra småskollärarinnan Anna Louisa Holmström

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 116.

1

Nr 116.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förra

småskollärarinnan Anna Louisa Holmström; given Stockholms

slott den 19 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

R. Gryllenswärd.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen -Hegén ten i statsrådet å Stockholms slott

den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Gyllenswärd, anför:

I en till Kungl. Majit ställd, den 81 oktober 1931 till finansdepartementet

inkommen skrift har Gustaf Holmström i Innervik i egenskap av förmyndare

för förra småskollärarinnan Anna Lovisa Holmström anhållit,

att pension från statens pensionsanstalt måtte utverkas åt Anna Lovisa

Holmström.

Enligt vad handlingarna utvisa, lämnade Auna Lovisa Holmström år

1901 sin anställning såsom småskollärarinna i Själevads skoldistrikt på

grund av sinnessjukdom, varav lion alltjämt lider.

Ililutng till riksdagens protokoll 19.12. 1 saini. 9.1 hafi. (Nr 116—lil.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Innan jag redogör för de närmare omständigheterna i förevarande

pensionsärende, anser jag mig böra erinra örn vissa i reglementet

den 22 juni 1892 (nr 54) för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och i reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt

meddelade bestämmelser rörande understöd åt obotligt sjuk

lärare eller lärarinna vid småskola.

I § 9 i förstnämnda reglemente, sådan nämnda paragraf lydde enligt

kungörelse den 15 juni 1900 (nr 47), kunde lärare, som ej uppnått det för

erhållande av helt eller avkortat understöd bestämda antalet levnadsoch

tjänstår men genom obotlig sjukdom blivit urståndsatt att vidare

sköta sin tjänst, förklaras berättigad att, därest han tjänstgjort minst

15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd av 90 kronor. Understödsbeloppet

höjdes sedermera, på grund av riksdagens särskilda beslut,

år 1906 till 115 kronor (kungörelse den 16 juni 1906, nr 49) och år 1908 till

205 kronor (kungörelse den 13 juni 1908, nr 96).

Beträffande obotligt sinnessjuk lärare (eller lärarinna) vid småskola

beslöt 1911 års riksdag, efter framställning av Kungl. Majit i proposition

nr 106, sådan modifikation i nyss angivna bestämmelser, att sådan lärare

finge, även örn han icke intjänat 15 tjänstår, förklaras berättigad att, sedan

han entledigats från sin befattning, uppbära understöd till det belopp,

som i § 9 av reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

jämförd med kungörelsen den 13 juni 1908 (nr 96) angående förhöjning

av understödsbeloppen från sagda anstalt, funnes medgivet, under

förutsättning dock att den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, icke

uppenbart framträtt vid den tid, då vederbörande lärare utsetts till sin

innehavande befattning. På grund av detta riksdagens beslut utfärdades

kungörelse den 27 oktober 1911 (nr 132 sid. 2) örn ändrad lydelse av §§ 9 och

17 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, vilken

kungörelse trädde i kraft den 1 januari 1912.

Jämlikt mom. 2 i övergångsstadgandena till kapitel IV i reglementet

den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt skall understödet

till den, som före den 1 januari 1920 förklarats berättigad till understöd

från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för tiden efter

1920 års ingång höjas med ett belopp, som med 300 kronor överstiger

hälften av understödets förutvarande belopp, dock att sålunda förhöjt

understöd icke må understiga 600 kronor.

Beträffande bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt

i fråga örn pension åt befattningshavare, som till följd av sjukdom finnes

vara för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst, torde

i övrigt få hänvisas till §§ 18 och 24 i sagda reglemente.

I flera fall har riksdagen medgivit lärarinnor, som på grund av obotlig

sinnessjukdom avgått ur tjänst, innan förutnämnda kungörelse den

27 oktober 1911 trädde i kraft, och vid avgången icke intjänat 15 tjänst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

år, att komma i åtnjutande av understöd från småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt, respektive statens pensionsanstalt. Såsom

exempel kärpå må åberopas riksdagens beslut angående understöd åt

förra småskollärarinnorna Emilia Alexandra Köhler (1913 års statsverksproposition,

X huvudtiteln bil. 1 sid. 56, och R. skr. nr 10, punkt 76),

Henny Josefina Andersson (Kungl. Majlis prop. nr 242/1918 och R.

skr. nr 10 A, punkt 9), Helena Amanda Höglund (Kungl. Maj:ts prop,

nr 283/1919 och R. skr. nr 10 A, punkt 8) samt Hulda Jenny Blomqvist

(Kungl. Maj:ts prop. nr 206/1920 och R. skr. nr 299, punkt 1). I

sistnämnda fall bestämdes understödet till ett belopp av 600 kronor för

år, att utgå från 1920 års ingång.

Av handlingarna i nu förevarande ärende inhämtas, att Anna Lovisa

Holmström är född den 23 september 1866; att hon efter avlagd småskollära

rinneexamen tjänstgjorde såsom lärarinna i olika skoldistrikt i

Västerbottens och Västernorrlands län åren 1884—1891 samt läsåren

1897/1898—1900/1901 eller sålunda under tillhopa 12 år; att hon senast

var anställd vid småskola i Själevads skoldistrikt; att hon enligt ett av

överläkaren vid Piteå hospital och asyl utfärdat läkarintyg vårdats vid

nämnda sjukhus under tiden den 27 februari—den 30 september 1895 samt

den 5 april 1903—den 25 november 1907 och att hon vid båda tillfällena

utskrivits såsom förbättrad men icke tillfrisknad; att hon alltjämt är

sinnessjuk; att hon sedan den 7 september 1903 är förklarad omyndig;

att hon varit delägare i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;

samt att hon numera är medellös.

Kyrkoherden i Skellefteå landsförsamling K. A. Fellström har i ett

den 15 september 1931 avgivet intyg meddelat, att Anna Lovisa Holmström

sedan år 1901 icke haft någon anställning och i januari månad 1902

nödgats uppsäga erhållen anställning i Själevads skoldistrikt på grund av

sinnessjukdom. I intyget anföres vidare följande:

»Lärarinnan Holmströms belägenhet är synnerligen beklagansvärd. En

broder till den sjuka har trots trånga ekonomiska förhållanden nödtorftigt

tillsett den sjuka. Vård å sinnessjukhus står ej att erhålla, då den

sjuka icke anses vådlig för sig själv eller andra. Från sin stuga har hon

icke velat flytta, och fattigvård är henne en styggelse. Däremot grubblar

hon ideligen över möjligheten att som andra lärarinnor bekomma

pension. Ett bidrag ur statens pensionsanstalt skulle säkerligen verka

som en solstråle i den gamla lärarinnans lidandes mörker.»

överförmyndaren i Skellefteå södra distrikt har i ett den 27 oktober

1931 dagteeknat intyg, med förmälan att han sedan ett trettiotal år väl

kände Anna Lovisa Holmströms förhållanden, anfört, att Anna Lovisa

Holmströms ekonomiska ställning numera vore beklagansvärd; att hon

utgått från ett gott bondehem och lagt ned en del av sitt arv i sin utbildning

till lärarinna; att hon måst sluta sin lärarinneverksamhet, åt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

vilken lion under sin hälsas dagar med nit och intresse ägnat sig, på

grand därav att hennes nervsystem »kommit i olag»; samt att återstoden

av hennes arv sedermera förbrukats till hennes uppehälle.

Av ett av överförmyndaren jämte annan person utfärdat intyg inhämtas

vidare, att Anna Lovisa Holmström varit fullt frisk vid den tid, då

hon begynt sin tjänstgöring såsom lärarinna.

»

Statens pensionsans t alt, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den

14 november 1931, har därvid anfört, bland annat, att det torde få anses,

att den sinnessjukdom, som satt Anna Lovisa Holmström ur stånd att

vidare sköta sin tjänst, vore obotlig. På grund härav och då hon befunne

sig i synnerligen torftiga levnadsomständigheter och hennes levnadsålder

och sjukdom syntes utesluta all möjlighet för henne att väsentligen

bidraga till sitt uppehälle, har pensionsanstalten — under åberopande

av riksdagens förut omnämnda beslut, varigenom pension beviljats

i tidigare liknande fall — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Anna Lovisa Holmström finge av pensionsanstalten

tillerkännas ett årligt understöd av 600 kronor, att utgå från

och med ingången av år 1932 under hennes återstående livstid.

Efter remiss har statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet

den 24 november 1931 och därvid yttrat:

Enligt vad av utredningen i ärendet framginge, vore Anna Lovisa

Holmström ipke berättigad att erhålla något ålderdomsunderstöd från

statens pensionsanstalt. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

och då det syntes kunna med visshet antagas, att hon, som uppnått en

levnadsålder av 65 år, vore för framtiden oförmögen till tjänstgöring såsom

lärarinna, måste det anses billigt, att henne bereddes något understöd

för återstående livstiden. Såsom pensionsanstalten erinrat hade understöd

i liknande fall förut beviljats, och hade statskontoret icke något

att erinra mot vad pensionsanstalten i överensstämmelse därmed föreslagit.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 7 december 1931 tillstyrkt bifall

till den föreliggande framställningen på sätt statens pensionsanstalt i

ärendet hemställt.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har Anna Lovisa

Holmström icke kunnat komma i åtnjutande av pension vare sig enligt

reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

eller enligt reglementet för statens pensionsanstalt, i vilken nämnda ålderdomsunderstödsanstalt

uppgått.

Därest bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 27 oktober 1911

varit gällande vid den tid, då Anna Lovisa Holmströms tjänstgöring på

grand av hennes sinnessjukdom upphörde, eller eljest blivit å henne tilllämpliga,

synes hon däremot hava kunnat komma i åtnjutande av un
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

derstäd, vilket, jämlikt förut omnämnda övergångsstadgande i reglementet

för statens pensionsanstalt, från 1920 års ingång skulle kava utgått

med minst 600 kronor.

Då, enligt vad av utredningen i ärendet synes framgå, Anna Lovisa

Holmström på grund av ålder och sjukdom är urståndsatt att genom arbete

bereda sig sin utkomst och då bon numera saknar egna medel för bestridande

av sitt uppehälle, anser jag det skäligt, att, i överensstämmelse

med vad som skett i vissa tidigare liknande fall, pension utverkas

åt benne för hennes återstående livstid. Pensionen synes i enlighet med

vad statens pensionsanstalt föreslagit böra bestämmas till ett belopp av

600 kronor för år, att utgå från och med ingången av innevarande år, samt

bestridas av pensionsanstaltens medel.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra småskollärarinnan Anna Lovisa Holmström

må, räknat från och med den 1 januari 1932,

under sin återstående livstid från statens pensionsanstalt

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet K r on p r i n s e n - Pege n te n, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Hjalmar Ekengren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 10 i texten