Angående hjålpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen
1932-02-19 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:120, Angående hjålpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 120.
1
Nr 120.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående hjålpåtgärder åt
vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste
länen; given Stockholms slott den 19 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
I skrivelse den 30 maj 1931, nr 318, har riksdagen, i anledning av motionerna
I: 54 och II: 47 samt under åberopande av jordbruksutskottets av
riksdagen godkända utlåtande nr 88, anhållit, att Kungl. Majit ville låta
skyndsamt verkställa utredning, om och i vad mån innehavare av lägenheter,
upplåtna å kronans marker i de sex nordligaste länen, borde beredas
lättnad i dem åliggande skyldigheter att erlägga avgifter för bidrag av
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 96 höft. (Nr 120.)
1
Gällande
bestämmelser.
2 Kungl. Majlis proposition Nr120.
statsmedel, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Den 12 juni 1931 uppdrog Kungl. Maj:t dels åt statens egnahemsstyrelse
jämte tre särskilda utredningsmän, vilka chefen för jordbruksdepartementet
ägde tillkalla, (1931 års egnahemsut redning) att verkställa den
av riksdagen sålunda begärda utredningen, i vad den avsåge innehavare
av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, dels ock åt domänstyrelsen
att verkställa den i riksdagsskrivelsen begärda utredningen, i vad
den avsåge innehavare av skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp å
kronomark i de sex nordligaste länen.
Domänstyrelsen har med skrivelse den 7 december 1932 avlämnat utredning
med förslag rörande hjälpåtgärder åt innehavare av skogstorp och
odlingslägenheter. Häröver har statskontoret den 18 januari 1932 avgivit
infordrat yttrande.
Med skrivelse den 11 januari 1932 har 1931 års egnaliemsutredning framlagt
förslag rörande hjälpåtgärder åt innehavare av kolonat å kronoparker
i Norrland och Dalarna samt åt innehavare av ny byggeslägenheter å
Alträsks kolonisationsområde. Häröver hava infordrade yttranden avgivits
den 18 januari 1932 av domänstyrelsen och den 27 januari 1932 av
statskontoret.
A. Hjälpåtgärder åt innehavare av skogstorp och odlingslägenheter å
kronomark i de sex nordligaste länen.
Såsom nyss erinrats har domänstyrelsen i skrivelse den 7 december
1931 framlagt utredning rörande hjälpåtgärder åt innehavare av skogstorp,
odlingslägenheter och kronotorp å kronomark i de sex nordligaste
länen. Innan jag närmare ingår härpå, torde en orienterande redogörelse
få lämnas rörande de olika upplåtelseformerna för lägenheter, varom
nu är fråga.
Bestämmelser rörande upplåtelse av skogstorp hava meddelats dels i
Kungl. Maj:ts brev till domänstyrelsen den 29 maj 1891, dels genom kungörelsen
den 27 maj 1904 (nr 21 sid. 4). Skogstorpen, som samtliga äro belägna
i Västerbottens och Norrbottens län, upplätos på viss tid ej överstigande
20 år. linder denna första upplåtelsetid, som i regel omfattade
20 år, voro innehavarna befriade från skyldighet att erlägga avgäld.
Såsom hjälp till åbyggnadernas uppförande ägde torparen uppbära ett
bidrag av 500 kronor.
Grunderna för upplåtelser av odlingslägenheter på kronoparker och
kronoöverloppsmarker i de sex nordligaste länen äro givna i kungörelsen
den 18 juni 1909 (nr 69). Odlingslägenheterna upplätos på 50 år med innehavaren
tillförsäkrad rätt till frihet för avgäld och utskylder under
de första 15 åren. Såsom odlingshjälp ägde innehavaren att uppbära 750
kronor, varav 250 kronor utbetalades, då uthusbyggnaden färdigbyggts.
Kungl. Maj:ts proposition Nr J20. 3
250 kronor, da mangårdsbyggnaden fullbordats och 25U kronor, då en
hektar odlingsmark uppodlats till åker oell satts i försvarlig hävd.
Denna förmån av 250 kronor såsom bidrag för odling tillerkändes genom
kungörelsen den 17 oktober 1013 (nr 253) jämväl innehavare av
skogstorp, som jämlikt 1909 års kungörelse erhållit förnyad upplåtelse av
torpet på 50 år. Sådana på 50 år upplåtna skogstorp jämställdes även
med odlingslägenheter i fråga örn den sedermera tillkomna rätten att erhålla
tilläggsbidrag. Bestämmelserna härom återfinnas i kungörelserna
den 20 juni 1918 (nr 448) och den 4 juni 1920 (nr 260) och äro i huvudsak
av följande innehåll. Tilläggsbidrag utgår med V-, av lägenhetsinnehavarens
kostnad för byggnadsarbeten, som utförts under tiden 1 januari
1915—1 juli 1918, dock högst med 500 kronor, och för arbeten, som utförts
efter sistnämnda dag, med halva kostnadsbeloppet. Det sammanlagda tillläggsbidraget
får dock icke överstiga 1,250 kronor, och gäller såsom villkor
bland annat, att den årliga arrendeavgälden skall höjas med 3.6 procent
på det uppburna beloppet. Gällande bestämmelse rörande sistnämnda
villkor återfinnes i mom. 1 sista stycket av kungörelsen nr 448/1918
sadant detta moment lyder enligt kungörelsen nr 260/1920. Den ursprungliga
arrendeavgiften beräknades efter 3.6 procent på summan av odlingsnjälpen
och markvärdet vid tiden för upplåtelsen å lägenheten, ouppodlad
och obebyggd, samt uppgick i regel till omkring 30 kronor. Efter frihetsårens
utgång kom arrendet för en lägenhet, vars innehavare kommit i
åtnjutande av såväl odlingshjälp med 750 kronor som tilläggsbidrag med
1,250 kronor, alltså att utgöra omkring 75 kronor.
Kronotorpen representera den nyaste upplåtelseformen. Bestämmelser
angående upplåtelse av kronotorp hava meddelats i kungörelsen den 14
juni 1929 (nr 170). Kronotorp upplåtes på 50 år, och är innehavare av dylik
lägenhet i likhet med innehavare av odlingslägenhet tillförsäkrad frihet
från avgäld och utskylder under de 15 första åren. Kronotorparen är
därjämte tillerkänd vissa förmåner utöver dem, som tidigare tillkommit
innehavare av skogstorp och odlingslägenheter. Sålunda verkställer och
bekostar kronan upptagande av do avlopps- och laggdiken, som erfordras
för odlingsarbetets omedelbara påbörjande. Vidare förutsättes, att bidrag
till utfartsväg kan lämnas, och fastställes viss begränsning i fråga
örn det torparen åliggande vägunderhållet. Kronotorparen är vidare berättigad
inlösa torpet på i huvudsak samma villkor, som gälla för inlösen
av kolonat. Såsom bidrag till åbyggnadernas uppförande äger han
uppbära bidrag intill 2,000 kronor, i undantagsfall intill 3,000 kronor. Torparen
är därjämte berättigad till odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet
å belopp intill 750 kronor för odling, som verkställes enligt fastställd
odlingsplan. Sådan plan upprättas vid torpets upplåtelse kostnadsfritt.
Odlingsbidraget är sålunda räntefritt; däremot är torparen
tillförbunden att från och med det sextonde besittningsåret erlägga en
avgäld, som beräknas efter 3.6 procent på odlingsmarkens värde ökat med
summan av uppburna byggnadsbidrag.
Jämväl innehavare av skogstorp och odlingslägenheter hava i kungörelsen
nr 170/1929 tillförsäkrats avsevärda förbättringar i upplåtelsevillkoren,
under förutsättning att lägenheterna i befintligt skick eller efter
företagen utvidgning befunnits lämpliga för jordbruksändamål. Innehavare
av sådana lägenheter kunna sålunda, erhålla ett odlingsbidrag
utan återbetalningsskyldigliet å belopp intill 500 kronor för odling, som
påbörjats efter den 1 juli 1929 och verkställes enligt fastställd odlingsplan.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
Äro lägenhetens åbyggnader i väsentlig grad bristfälliga, kan byggnads^
bidrag erhållas till byggnadernas iståndsättande eller till uppf brädde av
nya byggnader intill så stort belopp, att detsamma jämte det bidrag, som
enligt äldre bestämmelser utlämnats till byggnadsarbete, uppgår till 2,000
kronor eller i undantagsfall 3,000 kronor. Vidare hava innehavare av
skogstorp och odlingslägenheter, därest nyss angiven förutsättning är för
handen, jämlikt 35 § i kungörelsen, beretts möjlighet att med
äganderätt inlösa sina lägenheter. Sålunda föreskrives i fråga örn
inlösen av dylik lägenhet, att därvidlag skall i tillämpliga delar
gälla vad som stadgats beträffande inlösen av kronotorp. I fråga örn beräkningen
av köpeskillingen för skogstorp och odlingslägenhet skall dock
iakttagas, att hänsyn tages till dels uppburet statsbidrag dels ock värdet
av jord och skog samt kronan tillhörig byggnad, som vid upplåtelsen må
hava funnits å lägenheten, enligt följande grunder: a) att i köpeskillingen
inräknas statsbidrag, till vilket enligt arrendevillkoren hänsyn tagits vid
beräknande av arrendeavgiften för lägenheten; b) att värdet av odlingsmarken
sättes till samma belopp, vartill nämnda värde beräknats vid be•
stämmande av arrendeavgiften för lägenheten; c) att annan mark och
växande skog åsättas skäligt värde; och d) att, där lägenheten vid tiden
för upplåtandet var bebyggd med kronan tillhörigt hus, priset därför sättes
till dess värde vid nämnda tid, dock att rotvärdet å det för byggnaden
använda virket ej må medräknas.
Rörande bestämmelserna i övrigt för upplåtande av skogstorp, odlingslägenheter
och kronotorp anhåller jag att få hänvisa till vad härom meddelats
under punkten 110 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition.
Vissa in- För att tågås i övervägande vid förenämnda utrednings verkställande
kom™ fram- kar till domänstyrelsen överlämnats två till jordbruksdepartementet inkomst
m3ar. na framställningar i hithörande ämne.
Den ena har avgivits den 10 oktober 1931 av länsstyrelsen i Västerbottens
län och hemställes däri — under framhållande av att det för ifrågavarande
lägenhetsinnehavare skulle medföra en bestående hjälp, örn det tilläggsbidrag
örn högst 1,250 kronor, som utgått som kompensation för penningvärdets
fall, av statsmakterna helt efterskänktes och att skyldigheten att
förränta uppburet statsbidrag begränsades till grundbeloppet 750 kronor
— att Kungl. Majit måtte till 1932 års riksdag avlåta proposition i nyssnämnt
syfte, därvid ändringen borde få gällande kraft från och med år
1931.
Uti den andra av nämnda framställningar hava ett större antal innehavare
av skogstorp och odlingslägenheter inom Östra och Mellersta Stensele
revir i Västerbottens län hemställt örn nedsättning uti de för av dem
innehavda lägenheterna nu utgående arrendena, ävensom framfört vissa
erinringar ifråga örn erläggande av utskylder för samma lägenheter.
Jag övergår nu till domänstyrelsens utlåtande i ärendet.
Domänsty- Styrelsen har till en början erinrat, att enligt direktiven för utredningen
reisen. denna skulle omfatta såväl tidigare upplåtna skogstorp och odlings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
lägenheter som oek de i kungörelsen nr 170/1929 omförmälda kronotorpet
Beträffande de sistnämnda har styrelsen framhållit, att allenast ett 20-tal
dylika lägenheter hittills blivit upplåtna samt att endast en ringa del av
föreskrivna odlings- och byggnadsarbeten hunnit bliva utförda. Med innehavarna
av dessa lägenheter tillförsäkrad befrielse från utskylder och
utlagor under de 15 första åren inträdde sålunda först från och med 14
mars 1945 skyldighet att erlägga arrende. Vid sådant förhållande och då
det icke vore möjligt att nu överblicka i vad mån, med hänsyn till då
rådande försörjnings- och arbetsmöjligheter för dylika lägenhetsinnehavare,
någon svårighet skulle uppstå att erlägga arrende enligt nyssnämnda
kungörelse, har det synts styrelsen som örn det vore för tidigt att
nu, innan någon som helst erfarenhet på området vunnits, föreslå ändrade
eller förbättrade upplåtelse villkor. Det borde enligt styrelsen i detta sammanhang
jämväl framhållas, att lägenheter av detta slag numera upplåtas
på sätt som, jämfört med tidigare upplåtelser av skogstorp och odlingslägenlieter,
måste medföra en starkare garanti för att avsikten med upplåtelsen
verkligen skall kunna ernås. Styrelsen har alltså såsom sin uppfattning
framhållit, att den anbefallda utredningen med hänsyn till vad
nyss anförts beträffande kronotorpen synts böra omfatta allenast skogstorp
och odlingslägenheter, därvid en viss hänsyn borde tagas till de villkor,
som gälla för upplåtelse och särskilt inlösen av sådana kolonat, som
anlagts genom statens kolonisationsnämnd. Härefter har stitelsen rörande
rådande förhållanden å ifrågavarande lägenheter anfört följande.
Förenämnda kungörelse nr 170/1929 trädde i kraft den 1 juli sagda år,
och fick någon vidare upplåtelse av nya lägenheter på grund av kungörelsen
den 18 juni 1909 (nr 69) angående upplåtande av odlingslägenheter
å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen icke vidare
äga rum. Vid denna tidpunkt funnes å nämnda marker upplåtna tillsammans
2,213 skogstorp och odlingslägenheter. Av dessa hade sedermera 50
nedlagts. Utredningen skulle således beröra 2,163 lägenheter.
Beträffande dessa upplåtelser å kronomark torde först böra observeras,
att desamma strängt taget bort särskiljas i två skilda kategorier med hänsyn
till anledningen till upplåtelsen. Tidigare anlades skogstorpen under
förutsättning, att upplåtelsen skulle vara till gagn för skogens vård och
bevakning. I viss mån gällde även detta beträffande tidigare anlagda odlingslägenheter,
men tillkom sedermera den bestämmelsen, att odlingslägenheter
finge anläggas jämväl i närheten av odlad bygd samt vid kommunikationsled.
Beträffande samtliga dessa lägenheter och särskilt de tidigare anlagda
torde som regel kunna påstås, att i ett stort antal fall sökandens val av
plats till slut blivit avgörande för, varest lägenheten skulle upplåtas. En
följd harav hade ej så sällan blivit, att lägenheterna kommit att ligga enstaka
och långt bort från kommunikationsleder samt att tillgången till
odlingsmark i lägenhets grannskap varit för knapp för att lägenheten
skullo kunna bliva en verklig jordbrukslägenhet. Då något urval av
lägenhetshavare ej i egentlig mening ägt eller kunnat äga ruin, hade
dessa, särskilt sådana som nedsatts på lägenheter,- som folie under förenämnda
senare tillkomna slag av upplåtelser, ej sällan varit mindre kämp
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
liga sorn skogsarbetare, ock genom för stor anhopning av dylika lägenheter
på skilda platser hade möjligheten till arbetsförtjänst i en hel del
fall blivit åtskilligt begränsad. En följd härav hade, oaktat beviljade
och delvis utbetalade statsbidrag, blivit en viss naturlig utgallring, som
pågått under en följd av år. I anslutning till förut meddelade uppgift
beträffande antalet av ifrågavarande lägenheter hade denna utgallring
under de senare två åren utgjort cirka l.i procent per år av hela beståndet.
Såsom en sammanfattning av hittills vunna erfarenheter av den nu
ifrågavarande kolonisationen torde kunna sägas, att, där det funnits tillräckligt
med odlingsjord och arbetsförtjänst, en arbetsduglig och arbetsvillig
nybyggare hade med hjälp av beviljade statsbidrag kunnat slå sig
fram och någorlunda fullgöra åtagna skyldigheter att bygga och odla
samt erlägga arrende. Av 1,143 lägenheter, för vilka frihetsåren utgått och
vars innehavare sålunda erlade arrende, hade å 76 procent samtliga byggnads-
och odlingsskyldiglieter fullgjorts, medan på återstående 24 procent
dessa skyldigheter i större eller mindre omfattning blivit eftersatta.
Det vore givetvis innehavarna av dessa ännu ej färdiga lägenheter, som
vore sämst situerade, enär arrende skulle erläggas, innan särskilt odlingen,
sorn väl finge anses såsom den huvudsakliga produktionsfaktorn, helt
kommit i funktion. Ifråga örn dylika lägenheter hade styrelsen i många
fall nödgats medgiva anstånd med fullgörande av byggnads- och odlingsskyldigheterna
långt utöver i kontrakten stipulerad tid, blott skogsstatspersonalen
vitsordat, att vederbörande efter måttet av sin förmåga sökt
utföra sitt åtagande. I en hel del fall hade detta tillvägagående visat sig
ändamålsenligt, i andra åter resultatlöst; allt tydligen vittnande örn att
kolonisationen på Norrlands, särskilt lappmarkernas skogar icke ens med
ganska rikliga statsbidrag kunde forceras.
Till belysande av huru de lägenhetshavare, varom här vöre fråga, full-.,
gjort inbetalningen av arrendena för respektive lägenheter, finge styrelsen
meddela, att för cirka 1,100 arrendepliktiga lägenheter arrendeavgälden
under åren 1926—1930 i allmänhet erlagts på förfallodagen, men i 314
fall först efter inkasso, samt att under samma tid i 4 fall arrendatorn blivit
uppsagd på grund av uraktlåtenhet att erlägga arrendet.
Efter denna orientering på området bär styrelsen uppehållit sig vid det
i ärendet och nu senast av länsstyrelsen i Västerbottens län i skrivelsen
den 10 oktober 1931 framförda uttalandet, att det tilläggsbidrag, vilket
beslutades av 1918 och 1920 års riksdagar, varit ett kristidsbidrag, avsett
att kompensera kristidens ökade arbets- och materialpriser. Styrelsen har
härvid anfört följande.
Styrelsen hade verkställt viss utredning i berörda hänseende, varvid
ersättningen för byggnadsarbetet å lägenheterna före kristiden hade ansetts
utgöra 500 kronor av den tillerkända odlingshjälpen 750 kronor. Som
grundval för denna utredning hade lagts särskilt upprättad kostnadsberäkning
gällande år 1930, fördelad på material- och arbetskostnader. I
trävarukostnaden inginge endast kostnad för avverkning, försågning och
hyvling jämte transport. Ur materialkostnaden för år 1930 hade beräknats
kostnaden åren 1913, 1918—1919, 1920, 1921, 1922—1929, 1930 medelst
byggnadsmaterialindex, härlett för åren 1920—1930 ur kommerskollegii index
för varugrupperna: cement, tegel etc.; trävaror, papp och pappersvaror;
järnfabrikat, varvid dessa gruppers index vägts med den relativa
kostnad de inginge i totala materialkostnaden. För åren 1918—1919 hade G.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120. 7
Silverstolpes byggnadsmaterialindex, publicerade i Ekonomisk Tidskrift
1921, omräknade till kommerskollegii basår, tillämpats. Arbetskostnaden
hade beräknats efter skogsarbetarlöner från Umeå överjägmästardistrikt
för åren 1931, 1922—1930, meddelade i Lönestatistisk årsbok, utgiven av
socialstyrelsen, samt för åren 1918—1921 från Sociala meddelanden, utgivna
av socialstyrelsen 1922.
Den totala byggnadskostnaden, sammanställd för följande år oell därur
framdeducerade indextal, bleve:
År loui 1918—1910 1920 1921 1922 — 1929 1930
Kronor ............ 3,185 9,575 11,000 6,505 5,575 5,140
Indextal ............ 100 301 345 206 181 175
Förestående kostnadsberäkning vöre grundad pä 8-timmars arbetsdag,
och omräknad för år 1913 till 10-timmars-dag bleve totala kostnaden 2,955
kronor, vilken kostnad väl överensstämde med av styrelsen då beräknad
kostnad, 2,900 kronor.
Örn tilläggsbidraget anpassades efter förestående indexserie, borde detta
hava utgjort för åren 1918—1919: 1,005 kronor, 1920: 1,225 kronor, 1921:
530 kronor, 1922—1929: 405 kronor samt 1930: 375 kronor.
Under förutsättning att den byggnadshjälp, som utgått 1913 med 500
kronor, varit lämpligt anpassad, hade sålunda för åren efter 1920, genom
att ett tilläggsbidrag på 1,250 kronor då utbetalades, skett en överkompensation
utgörande för år 1921: 720 kronor, 1922—1929: S45 kronor samt år
1930: 875 kronor.
Av de båda utredningarna angående dels i vilken omfattning lägenhetshavarna
ifråga fullgjort inbetalandet av arrendet och huruvida tillläggsbidraget
utgjort kompensation för kristidens höjda byggnadskostnader
syntes ej direkt framgå, att dessa kronans åbor vore i behov av förbättrade
upplåtelsevillkor. Att så emellertid icke vore fallet, torde dock
vara oemotsägligt, örn man sage till det stora flertalet. Styrelsen ansåge
sig ock böra vitsorda, att en avsevärd del av dessa lägenhetshavare levde
under synnerligen knappa omständigheter. Orsakerna härtill kunde vara
flera och av den art, att de ej genom lagstiftningsåtgärder kunde förebyggas,
såsom rent personliga förutsättningar, för att beröra endast ett
område.
Emellertid torde vid tidigare bedömande av hithörande spörsmål för
litet avseende hava fästats vid tillgången på arbetsförtjänst och den omständigheten
att minst 2 hektar odlad jord borde finnas i full produktion
vid en lägenhet av ifrågavarande slag för att en familj av den omfattning,
som vore vanlig vid dessa lägenheter, skulle därav hava den bärgning,
som, jämte arrendatorns arbetsförtjänst under den tid lägenhetens
skötsel lämnade övrig, vore ett existensminimum, som knappast tålde vid
att belastas med ett relativt högt arrende och brandstodsavgifter för lägenheten.
Det vore förklarligt, örn mången av dessa arrendatorer, när han förbrukat
sina bästa krafter på lägenhetens bebyggande och uppodling, sage
framtiden mörk och oviss.
När nu domänstyrelsen fått i uppdrag att föreslå förbättrade villkor
för dessa lägenhetshavare, ansåge sig styrelsen efter samråd i ärendet
med statens egnahemsstyrelse icke vara bunden av enbart de i ärendet
ifrågasatta åtgärderna utan böra anlägga en något vidare syn på frågan.
Därvid syntes det styrelsen vara minst lika viktigt att tillse, att det avsedda
och slutliga syftet med alla dessa uppoffringar från statens sida
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
vunnes, som att för tillfället hjälpa lägenhetshavare över en brydsam
tid. I det förra hänseendet torde syftet få anses vara att få till stånd en
kolonisation, som kunde, så att säga, stå på egna hen och icke ständigt
behövde stödjas och omhuldas av statsmakterna.
I fråga örn de åtgärder, som härutinnan lämpligen borde vidtagas, har
styrelsen anfört följande.
Med hänsyn till de avsevärda statsbidrag, som redan anvisats för denna
kolonisation, först genom odlingshjälp på 750 kronor, så ett tilläggsbidrag
på högst 1,250 kronor, ytterligare ett odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet
på 500 kronor samt möjlighet till iståndsättande av avsevärt
bristfälliga byggnader för en kostnad av i regel högst 1,500 kronor, syntes
det styrelsen icke kunna ifrågasättas, att dessa lägenhetshavare skulle
erhålla ytterligare statsbidrag ens för ytterligare odling å lägenheten,
utan borde enligt styrelsens förmenande de förbättrade villkor, som kunde
komma ifråga, avse att dels och i första hand förvärva lägenheten med
full äganderätt på så lindriga villkor som möjligt, dels ock en tillfällig
lättnad i arrendeavgälden. Det psykologiska momentet borde här ingalunda
förbises utan tillmätas en avgörande betydelse. Ur denna
synpunkt torde utsikten att såsom egen snart få förvärva den jord, varå
nybyggaren utfört sin odlargärning, vara av allra största betydelse och
verka som en mäktig drivfjäder till intensivt arbete på samma gång som
den med fastare band såsom ägare än som arrendator bunde honom vid
torvan.
Uti kungörelsen nr 170/1929 avhandlades uti 35 § villkoren för inlösen
av skogstorp och odlingslägenheter, och vore det genom ändringar av
dessa villkor som styrelsen ville hålla före, att kolonisationen av Norrlands
och lappmarkens kronoskogar skulle kunna befästas. Styrelsen
funne nämligen den köpeskilling, som enligt nyssnämnda bestämmelser
kunde komma att åsättas lägenheten, alltför hög, särskilt med hänsyn till
det betydande arbete innehavaren fått prestera, innan han fullgjort föreskrivna
byggnader och odlingar. En avsevärd nedsättning härutinnan
syntes nödvändig, örn förvärvandet av lägenheten i verkligheten skulle
bliva en belöning för odlargärningen i stället för en ytterligare tunga,
som belastade nybyggarens strävsamma liv. Av denna anledning syntes
det styrelsen böra ifrågasättas, örn ej det tilläggsbidrag, som vederbörande
kunde hava uppburit, borde jämställas med det premielån, som
beträffande egnahemsbyggare vore medgivet i kungörelsen nr 218/1928, d.
v. s. att aterbetalningsskyldighet i någon som helst form ej skulle
föreligga, då villkoren för tilläggsbidragets erhållande blivit uppfyllda
eller föreskrivna byggnader utförda och lägenhetshavaren önskade förvärva
lägenheten med äganderätt. I anslutning härtill borde ock det i
kungörelsen nr 170/1929 § 34 omförmälda bidraget till iståndsättande av
bristfälliga åbyggnader få samma karaktär.
Det statsbidrag, som skulle inräknas i köpeskillingen för skogstorp och
odlingslägenheter, borde enligt domänstyrelsen sålunda fixeras till maximum
750 kronor eller den del därav, som i form av byggnadsbidrag eller
odlingshjälp utbetalats till innehavaren. I vissa fall hade nämligen vederbörande
innehavare icke begagnat sig av sin rätt att utfå den fastställda
. odlingshjälpen. Ifråga örn värdet av odlingsmarken syntes det
domänstyrelsen önskvärt, att vissa generella regler fastsloges, innefat
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
9
tande ett fixerat maximipris på denna. Styrelsen ville i det avseendet
ifrågasätta ett högsta värde av 20 kronor per hektar. Beträffande tilldelning
av skogsmark holle styrelsen före, att det ur flera synpunkter vore
lyckligt, att densamma bestämdes på sätt vore föreskrivet ifråga örn kolonat.
För dessa hade vissa områden vid första upplåtelsen utlagts, innefattande
utom odlingsmark jämväl skogsmark till i regel en areal av
högst 15 hektar. Från denna skogsmark hade avsetts att innehavaren,
sedan han förvärvat kolonatet med äganderätt, skulle kunna i huvudsak
erhålla virke till byggnader. Vedbrand åter skulle avgiftsfritt efter anvisning
få hämtas från angränsande kronopark av mindrevärdigt virke.
Styrelsen holle före, att det ur jämställighetssynpunkt vore synnerligen
önskvärt, att liknande bestämmelser kunde komma till stånd ifråga örn
inlösen av skogstorp och odlingslägenheter. Värdet å dylik skogsmark
syntes böra kunna fastställas till 5 kronor per hektar. Värdet åter av
därå vid överlåtelsetillfället växande skog syntes böra bestämmas med
ledning av då gällande virkespriser. Såsom oeftergivligt villkor för inlösen
av nu ifrågavarande lägenheter borde dock stadgas, att föreskrivna
byggnader skulle finnas å lägenheten i gott stånd och minst 2 hektar
odlad jord vore i god hävd. — Skulle inlösen av lägenhet komma till stånd
före utgången av de i kontraktet medgivna så kallade frihetsåren, borde
ägaren få åtnjuta motsvarande förmån, som i liknande fall jämlikt beslut
av 1929 års riksdag medgivits kolonisterna, nämligen frihet från skyldighet
att erlägga ränta å ogulden köpeskilling för lägenheten under så
lång tid, att denna tillhopa med den legofria tiden utgjorde 15 år.
Köpeskillingen för en medelstor lägenhet av nyssberörda slag har av
domänstyrelsen enligt förut av styrelsen skisserade försäljningsvillkor
beräknats sålunda: statsbidrag 750 kronor, 7 hektar odlingsmark å 20 kronor
140 kronor, 15 hektar skogsmark ä 5 kronor 75 kronor, växande skog
därå å 30 kronor per hektar 450 kronor eller tillsammans 1,415 kronor.
För statsverket inneburc nämnda avsteg från nu gällande bestämmelser
ifråga örn statsbidragets beräkning ett avskrivande av dels tillerkända
tilläggsbidrag, motsvarande ett sammanlagt belopp av 1,954,749 kronor,
dels byggnadsbidrag jämlikt kungörelsen nr 170/1929. För sistnämnda
ändamål hade till den 1 september 1931 anvisats inalles 25,400 kronor. Vad
tilläggsbidraget beträffade torde statsmakterna vid beviljande av detsamma
icke hava ifrågasatt, att kapitalet någonsin skulle till statsverket
återbäras. Enahanda torde förhållandet ock få sägas vara beträffande
edlingshjälpen å 750 kronor. Däremot syntes byggnadsbidraget enligt 1929
års kungörelse hava beräknats komma att under viss förutsättning till
statsverket återbäras.
För domänverkets vidkommande medförde de nu ifrågasatta lindrade
villkoren för inlösen av skogstorp och odlingslägenheter en viss minskning
uti inkomsterna genom uteblivna arrenden, men också en avsevärd lättnad
för revirpersonalen, vilken, sedan dessa lägenheter friköpts, i huvudsak
befriades från uppsiktsskyldigheten över dem. Denna minskning
kundo i första hand beräknas utgöra 3.6 procent årlig ränta å förutnämnda
1,954,749 kronor eller 70,370 kronor, sedan frihetsåren tilländagått för samtliga
lägenheter, som erhållit tilläggsbidrag. vartill komma ränta efter sani
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
ma räntefot å utbetalda byggnädsbidrag jämlikt kungörelsen nr 170/1929.
Kostnaderna för det biträde, domänverket jämlikt kungörelsen den 18 december
1925 (nr 486) med tillämpningsföreskrifter till kungörelsen den 26
juni 1925 (nr 291) angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat
på kronoparker i Norrland och Dalarna lämnade kolonisationsnämnderna
i Norrbottens och Västerbottens län vid utövande av deras verksamhet,
hade styrelsen beräknat till cirka 30 kronor per kolonat och år. Utgående
från enahanda beräkningsgrunder beträffande skogstorp och odlingslägenheter
borde domänverkets befattningstagande med sistnämnda upplåtelser
uppskattas till en årlig utgift av cirka 68,000 kronor. Beloppet vore emellertid
åtskilligt för lågt såsom full ersättning för förvaltningsuppgiften,
enär denna i senare fallet helt vilade å domänverket och i det förra endast
till viss mindre del.
Vid behandling av frågan örn och i vad mån innehavare av skogstorp
och odlingslägenhet^- omedelbart borde beredas vissa lättnader särskilt
beträffande nu utgående arrenden, bär domänstyrelsen anfört, att styrelsen
haft flera förslag under övervägande. Sålunda hade bland annat ifrågasatts
en annan räntefot å de statsbidrag, som beviljats och varå arrendet
i huvudsak beräknats. Till följd av de konsekvenser, som ett dylikt frångående
av nu gällande bestämmelser skulle medföra ifråga örn exempelvis
egnahemslånerörelsen och därför gällande föreskrifter, hade styrelsen
måst frångå denna tanke. Då ett rubbande av kontraktens bestämmelser
ifråga örn arrendets beräknande och erläggande jämväl ansetts kunna medföra
betänkliga konsekvenser bland annat därutinnan att ytterligare anspråk
på ändringar i berörda hänseende skulle kunna framkomma, hade
styrelsen, med hänsyn till att kolonisterna jämlikt beslut av 1929 års riksdag
beviljats ytterligare fem frihetsår, funnit sig bäst gagna såväl
statens som lägenhetsinnehavarnas intressen genom att beträffande innehavarna
av skogstorp och odlingslägenheter föreslå befrielse under fem
år från erläggande av den del av arrendet, som beräknats efter 3.c procent
på åtnjutet tilläggsbidrag. Denna lindring i arrendeavgälden syn
tes styrelsen böra tillämpas först från och med den 14 mars 1932. Styrelsen
kunde sålunda icke biträda länsstyrelsens i Västerbottens län här förut
omnämnda förslag, att en eventuell lindring i arrendevillkoren för ifrågavarande
lägenheter skulle få retroaktiv verkan. Närmare utformat innebure
styrelsens sistnämnda förslag, att beträffande skogstorp och odlingslägenheter,
för vilka redan erlagts arrende enligt gällande föreskrifter,
arrendet under fem år eller för tiden 14 mars 1932—14 mars 1937 nedsättes
med 3.6 procent på uppburet tilläggsbidrag samt att beträffande sådana
lägenheter, för vilka ännu ej erlagts arrende, arrendet under de fem första
åren, sedan skyldighet att erlägga arrende inträtt, nedsättes efter samma
beräkningsgrunder. Sedan dessa fem år tilländagått, skulle arrendet utgå
enligt nu gällande bestämmelser, därest icke innehavaren dessförinnan
inlöst lägenheten till pris, beräknat enligt styrelsens nu avgivna förslag.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
11
Statskontoret har anslutit sig till den av domänstyrelsen framförda stal skontoret.
meningen, att nuvarande innehavare av vissa lägenheter å kronomark
borde beredas möjlighet att på förmånliga villkor förvärva lägenheterna
i fråga. Jämväl de grunder, efter vilka domänstyrelsen ansett en försäljning
av lägenheterna kunna äga rum, syntes statskontoret med hänsyn till
rådande förhållanden knappast höra föranleda någon erinran. Domänstyrelsens
förslag beträffande nedsättning under fem år för tid efter deli 14
mars 1932 av arrendet för vissa lägenheter, till vilka tilläggsbidrag utgått,
har statskontoret likaledes tillstyrkt. I övrigt har den av domänstyrelsen
verkställda utredningen icke föranlett särskilt uttalande från
statskontorets sida.
Skogstorpen, odlingslägenheterna och kronotorpen hava det gemensamt, Departementsatt
de äro av domänstyrelsen å kronomark i de sex nordligaste länen un- ejie fen.
der nyttjanderätt upplåtna lägenheter, varå i främsta rummet skogsarbetare
beretts tillfälle att å obruten mark genom nyodling och nybyggnad
skapa sig en bostad med ett mindre jordbruk till stöd. Medan de
äldre upplåtelserna, skogstorpen och odlingslägenheterna, blivit understödda
med förhållandevis ringa kontant odlings- och byggnadshjälp samt
huvudsakligen äro skogsarbetarboställen, har vid den nyaste upplåtelseformen,
kronotorpen, större omvårdnad ägnats frågan örn lägenheternas
tjänlighet och tillräcklighet ur jordbrukssynpunkt samt rikligare bidrag
tillmätts för odlings- och byggnadsarbeten.
I den med anledning av begäran av fjolårets riksdag ni\ verkställda
utredningen rörande frågan örn lindring i upplåtelsevillkoren för ifrågavarande
lägenhetshavare har på skäl, som jag finner giltiga, gjorts gällande,
att åtgärder i dylikt syfte ej för närvarande borde ske i avseende
å kronotorpen. Denna upplåtelseform är ännu så gott som oprövad —
villkoren bestämdes vid 1929 års riksdag — vartill kommer, att kronotorparna
tidigast 1945 hava att utgöra avgifter för sina lägenheter. Att redan
nu, nära femton år i förväg och i avsaknad av varje kännedom örn de
förhållanden, som då råda å lägenheterna, besluta örn lindrade betalningsvillkor
beträffande kronotorpen synes varken erforderligt eller lämpligt.
Frågan inskränker sig alltså till skogstorpen och odlingslägenheterna,
vilka samtliga upplåtits före den 1 juli 1929. Att innehavarna av dessa
lägenheter ofta befinna sig i knappa omständigheter och äro förtjänta
av att i sin nybyggargärning erhålla viss ekonomisk lättnad torde framgå
av utredningen i ämnet. Det härutinnan nu föreliggande förslaget
avser i främsta rummet att underlätta för de lägenhetshavare, som jämlikt
gällande, år 1929 utfärdade bestämmelser äro därtill berättigade, att
med äganderätt övertaga de av dem bildade lägenheterna samt i andra
rummet att åstadkomma viss lindring i arrendeavgifterna under den
närmaste framtiden beträffande sådana lägenheter av nu förevarande
slag, som under samma tid fortfarande innehavas under nyttjanderätt.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
Den av domänstyrelsen, vilken myndighet tidigare hyst vissa betänkligheter
mot äganderättsupplåtelser å kronoparkerna, nu hävdade uppfattningen,
att hithörande lägenhetsbildning bäst främjas genom målmedvetna
åtgärder för underlättande av friköp, synes mig välgrundad. Såsom
styrelsen framhållit, torde utsikten för nybyggaren att såsom egen
snart och på gynnsamma villkor få förvärva den jord, varå han utfört sin
odlargärning, vara av den största betydelse samt verka såsom en mäktig
drivfjäder till intensivt arbete på samma gång som den med fastare band
knöte honom vid hemmet. Visserligen medför det av styrelsen framlagda
förslaget, att staten vid köpeskillingarnas bestämmande avskriver ej oväsentliga
belopp. Med hänsyn till förslagets betydelse för den befolkning i
Norrlands skogsbygder, som därav beröres, finner jag mig emellertid
kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas i enlighet med det av domänstyrelsen
framlagda, av statskontoret tillstyrkta förslaget.
De föreslagna åtgärderna för underlättande av friköp av skogstorp och
odlingslägenheter innebära i huvudsak, att i köpeskillingen skulle inräknas,
i likhet med vad nu gäller, den kontanta odlings- och byggnadshjälp,
högst 750 kronor, som utgått enligt tidigare bestämmelser, men, i motsatts
till vad nu är stadgat, däremot icke det tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor,
som utgått jämlikt kungörelserna nr 448/1918 och 260/1920. Vidare
skulle vid köpeskillingens bestämmande följande högsta markvärden beräknas
per hektar, nämligen för odlingsmark 20 kronor och för skogsmark
5 kronor. Värdet å växande skog skulle bestämmas med ledning av
vid överlåtelsetillfället gällande virkespriser. Mot detta förslag har jag
intet annat att erinra, än att jag tillika tillstyrker att, i anslutning till
vad som på sätt jag strax skall omnämna ifrågasatts för de s. k. försökskolonaten,
annan mark än odlings- eiler skogsmark bör vid försäljningen
åsättas ett värde av 1 krona per hektar, dock att för sjöar och berg ej
beräknas något värde. Jämväl tillstyrker jag domänstyrelsens förslag,
att, därest inlösen under äganderätt av skogstorp eller odlingslägenhet
kommer till stånd före utgången av de i upplåtelseavtalet medgivna femton
legofria åren, köparen befrias från skyldighet att erlägga ränta å
ogulden köpeskilling för lägenheten under så lång tid, att denna tillika
med den legofria tiden utgör femton år. Nu gällande stadganden örn inlösen
av skogstorp och odlingslägenheter, i vilka stadganden jag för övrigt
ej ifrågasätter ändring, återfinnas i 31 och 35 §§ av kungörelsen den
14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtelse av kronotorp å vissa kronoparker
m. m., vilken kungörelse tillkommit efter riksdagens hörande år
1929 (prop. nr 198; K. skr. nr 282). Därest riksdagen biträder det av mig
nu tillstyrkta förslaget, torde Kungl. Maj:t äga vidtaga härav påkallad
ändring av sagda 35 §, att träda i kraft förslagsvis den 1 juli 1932.
I syfte att för skogstorpare och odlingslägenhetshavare, i den mån de
ännu ej äro berättigade eller önska inlösa sina lägenheter, bereda viss
omedelbar lättnad i avseende å arrendeavgifter, har domänstyrelsen vi
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120. 13
dare föreslagit befrielse för ifrågavarande lägenhetshavare under feni
år från erläggande av den del av arrendeavgiften, som beräknats efter 3.r.
procent på sådant tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor, som avses i förenämnda
kungörelser nr 448/1918 och 260/1920. Befrielsen skulle begynna
för de lägenhetshavare, som redan börjat erlägga arrende, från och med
arrendeåret 1932—1933 samt för övriga från och med det år, arrendeskyldighet
enligt avtalet inträder. Ej heller mot detta förslag har jag något
att invända. Därest förslaget gillas av riksdagen, torde Kungl. Majit få
vidtaga härav påkallad ändring av sista stycket i 1 mom. av kungörelsen
den 20 juni 1918 (nr 448) angående tilläggsbidrag till vissa innehavare av
odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen
sådant sagda moment lyder enligt kungörelsen den 4 juni 1920 (nr 260).
Nämnda stycke torde därvid böra givas det innehåll, att lägenhetsinnehavare,
som uppbär tilläggsbidrag, skall vara skyldig att från och med
det tjuguförsta året från första upplåtelsen vidkännas den höjning i den
årliga arrendeavgiften, som motsvarar ränta efter 3.c procent å sagda
bidrag. Ändringen torde böra äga tillämpning i avseende å arrendeavgifter,
som skola erläggas för arrendeåret 1932—1933 och senare år, därvid
dock tillika torde böra stadgas, att sådan lägenhetsinnehavare, beträffande
vilken skyldighet att erlägga arrendeavgift inträtt före arrendeåret
1932—1933, icke skall vidkännas höjning av arrendeavgiften på
grund av erhållet tilläggsbidrag förrän från och med arrendeåret 1937—
1938.
B. Hjälpåtgärder åt innehavare av kolonat å kronoparker i Norrland
och Dalarna samt av nybyggen å Alträsks kolonisationsområde.
Innan jag närmare ingår på de förslag till hjälpåtgärder åt innehavare
av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, som av 1931 års egnahemsutredning
framlagts i förenämnda skrivelse, torde jag få lämna en
kortfattad redogörelse för den försökskolonisation, som ägt rum å kronoparker
inom sagda trakter.
Vid 1918 års riksdag (prop. nr 198; B. skr. nr 173) beslöts anordnande
av kolonisationsförsök å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län i huvudsaklig överensstämmelse med av 1916 års kolonisationskommitté
i betänkande den 15 december 1917 framställda förslag
med vissa av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i propositionen
tillstyrkta jämkningar.
Två typer av kolonat skulle upplåtas, en större med omkring 15 hektar
odlingsmark och en mindre med omkring 5 hektar. , Odlingsmarken
skulle till större delen bestå av torvmark. Till de större kolonaten.
skulle därjämte läggas omkring 15 hektar skogsmark; till de
mindre kolonaten däremot skulle ej läggas mera skogsmark, än att lämp
-
Gäliande
bestämmelser
för kolonat.
14
Kunni. Majus proposition Nr 120.
lig ar ronder ing vunnes. Kolonaten skulle upplåtas pa arrende lör en
tid av femton år, med rätt för kolonist att, efter tio år oell när kolonist
uppfyllt sina kontraktsenliga åligganden, få mot viss köpeskilling förvärva
kolonatet med äganderätt. Genom statens försorg skulle vissa
avlopps- oell avledningsdiken upptagas. En del av de mindre kolonaten
(statsbyggen) skulle genom statens försorg förses nied mangårds- och uthusbyggnad,
dock ej i fullt färdigt skick (s. k. förstahanösbygge). Kolonist
å statsbyggt Polona t skulle inom tio år fullborda åbyggnaderna
enligt viss plan. A övriga kolonat (självbyggen) skulle kolonist inom
tre år utföra byggnadsarbeten, motsvarande förstahandsbygget å statsbyggda
kolonat, samt inom tio år fullborda åbyggnaderna. Kolonist
å mindre kolonat skulle inom fem år odla en hektar samt före upplåtelsetidens
utgång ytterligare tvä hektar. Kolonist å större kolonat
skulle inom tre år odla en hektar och innan åtta år förflutit ytterligare
två hektar samt före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar.
Självbyggande kolonist skulle av statsmedel erhålla en kontant byggnadshjälp
med */« av den beräknade byggnadskostnaden, dock högst 4,500
kronor. Kolonist å .större kolonat skulle ilga att i odlingshjälp utfå 500
kronor. Kolonist skulle vidare berättigas att efter vissa regler å kronans
mark kostnadsfritt erhålla virke m. m. Vid kolonatets avträdande skulle
kolonist åtnjuta ersättning för de förbättringar han å kolonatet utfört i
avseende å jord, diken, hägnader, hässjor, vägar och byggnader, dock
att härvid skulle avräknas värdet äv virke, som för förbättringens utförande
tillhandahållits kolonisten av staten, samt belopp, som kolonisten
kunde hava enligt kontraktet eller eljest bekommit såsom odlings-, diknings-
eller byggnadshjelp; oell finge ersättning ej utgå för byggnader,
till vilkas uppförande kolonisten ej ägde erhålla virke. Under de fem
första åren (frihetsåren) skulle ingen lega utgå. Därefter skulle i årlig
lega erläggas dels för marken 3.6 procent å det belopp, som vid köp av
kolonatet skulle utgå för odlingsmarken, dels för byggnaderna ISO kronor
vid statsbyggen samt vid självbyggen 3.6 procent å den kontanta
hyggnadshjalpen. Köpeskillingen för kolonat, som förvärvades med
äganderätt, skulle bestämmas sålunda: a) För byggnaderna räknas, örn
desamma blivit delvis uppförda av staten, 5,000 kronor, och, örn de helt,
uppförts av kolonisten, det belopp denne bekommit i byggnadshjälp. b)
För odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna, beräknas
ett pris av 50 kronor för hektar, vilket pris dock må kunna med hänsyn
till markens läge och beskaffenhet skäligen nedsättas, c) Skogsmarken
beräknas till 20 kronor för hektar och övrig mark till 10 kronor för
hektar, dock att för sjöar och berg icke beräknas något värde, d) Betalningen
för gagnvirkesduglig ståndskog, som vid äganderättens förvärvande
finnes inom kolonatets område, uträknas efter följande grundpris:
för lövskog samt växande barrskog örn 10—14 centimeter i diameter vid
brösthöjd 75 öre per kubikmeter fast mått, för växande barrskog om
15—24 centimeter i diameter vid brösthöjd 1 krona 50 öre per kubikmeter
sådant mått samt för dylika träd om 25—29 centimeter i diameter vid
brösthöjd 3 kronor per kubikmeter fast mått. Köpeskillingen skulle bestämmas
vid upplåtelsen, dock skulle värdet av växande skog göras beroende
av skogsräkning vid äganderättsupplåtelsen. Köpeskillingen
skulle gäldas enligt i huvudsak samma regler som gällde för egnahemslån.
Vid köp av mindre kolonat skulle köpeskillingen kunna minskas,
enligt vissa regler, med hänsyn till antalet dagsverken utförda hos skogs
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
förvaltningen (avdrag på grund av s. k. skogsarbetspremier). Vid köp
av större kolonat skulle köpeskillingen också kunna enligt vissa regler
minskas med högst 500 kronor, så framt kolonisten utfört odling utöver
vad honom enligt kontraktet ålegat (avdrag på grund av s. k. odlingspremier).
— I övrigt skulle åtskilliga andra bestämmelser gälla, vilka
dock äro av mindre betydelse för den nu föreliggande frågan.
Vid riksdagarna 1919—1924 beslöts anordnande av ytterligare kolonisationsförsök,
vilka skulle äga rum enligt i allt väsentligt samma grunder
som stadgats för 1918 års kolonisationsförsök. Kolonisationsföretagen
hava förlagts till följande kronoparken.
1918 års företag: Djupsjö i Norrbottens län samt Metseken och Rönnliden-Luspberget
i Västerbottens län.
1919 års företag: Ängeså i Norrbottens* län, Östra och Västra Jörnsmarken
samt Aronsjökullarna i Västerbottens län, Ansjö i Jämtlands län
och Hamra (Tandsjö) i Gävleborgs län.
1920 års företag: Ljusåtrakten, Vaksliden, Siksjö och Pite (Blåsmark)
i Norrbottens län, Aborrträskliden i Västerbottens län och Hamra (Fågelsjö)
i Gävleborgs län.
1921 års företag: Vargisåvattnen, Pajala Östra, Ohtanajärvi och Västra
Limingojärvi i Norrbottens län samt Örålandet och Abmoberget i Västerbottens
län.
1922 års företag: Narken, Vuodnaberget och Pite (Långträsk) i Norrbottens
län, Gunnarn, Jovan, Tallträskliden, Simsjölandet, Mötingselberget,
Bocken och Grundträskliden i Västerbottens län samt Ede i Jämtlands
län.
1923 års företag: Laxbäcken, Pite (Koler), Viståsen, Västra Limingojärvi,
Östra Limingojärvi och Äihämä i Norrbottens län, Råbäekstjäln i
Västerbottens län, Rätansbyn i Jämlands län, Haverö i Västernorrlands
län samt Älvdalen i Kopparbergs län.
1924 års företag: Dundret i Norrbottens län.
Sedan viss omläggning av kolonisationsverksamheten blivit vid 1925
års riksdag beslutad (prop. nr 90; R. skr. nr 299), fann Kungl. Majit
den 26 juni 1925 gott att dels utfärda kungörelse (nr 291) angående allmänna
grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och
Dalarna, avseende i främsta rummet reglering av framtida upplåtelser
av kolonat, dels ock godkänna vissa tilläggsbestämmelser att
gälla för äldre kolonat, beträffande vilka oinskränkt övergång till förenämnda
allmänna grunder ej kunde ske. Dessa tilläggsbestämmelser
voro följande.
1. Kolonisten må, i den mån så befinnes lämpligen kunna ske, erhålla
ökad tilldelning av odlingsmark intill vad som bestämts genom de år
1925 fastställda nya grunderna för upplåtande av kolonat, skolande i så
fall köpeskillingen för kolonatet i motsvarande mån höjas.
2. Örn särskilda skäl därtill föranleda, må kolonisten erhålla visst
uppskov med fullgörande av de i kontraktet bestämda byggnads- och
odlingsskyldigheterna.
3. Kolonisten kontraktsenligt tillkommande odlingshjälp må utbetalas
i den mån odlingsarbetet utföres, och äger kolonisten, om kolonatet
är av mindre typ, att i samma ordning utbekomma ett odlingsbidrag
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
utan åter betalningsskyldighet av 500 kronor för uppodling elter den 1
maj 1925 av en hektar jord.
4. Legan för kolonatet må från och med det sjätte till och med det
åttonde året efter tillträdet nedsättas till hälften av det i kontraktet angivna
beloppet.
5. Kolonisten må efter bestämmande av vederbörande kolonisationsnämnd
erlägga legan för kolonatet i vissa terminer direkt till denna
nämnd.
6. Med kapitalavbetalning å köpeskillingens amorteringsdel må anstå,
till dess femton år förflutit från kolonatets första upplåtande.
7. På kolonatet belöpande skatt och annan allmän tunga må, efter
skedd ansökning och framgent under den tid, kolonatet innehaves med
nyttjanderätt, betalas av staten, dock under högst femton år från den
första upplåtelsen.
8. Kolonisten må, efter prövning av behovet, kostnadsfritt efter utsyning
erhålla erforderligt virke för mindre byggnader utöver den fastställda
byggnadsplanen, såsom bagarstuga, bastu eller dylikt.
9. I den mån och för den tid, så prövas lämpligen kunna ske, må kolonisten
beredas rätt utan avgift till fiske i vatten å angränsande kronopark.
10. Kolonisten må, så snart han fullgjort honom kontraktsenligt
åliggande odlings- och byggnadsskyldighet, få förvärva kolonatet med
äganderätt.
Den 18 december 1925 utfärdade Kungl. Majit kungörelse (nr 486) med
tillämpningsföreskrifter till kungörelsen nr 291/1915. I nämnda båda
kungörelser hava sedermera vissa ändringar vidtagits genom kungörelser
den 17 december 1926 (nr 511 och 515) samt den 8 juni 1928 (nr 220
och 221).
Ytterligare har, i överensstämmelse med beslut av 1929 års riksdag
(prop. nr 143; R. skr. nr 281), Kungl. Majit den 27 juni 1929 fastställt
ändringar i de för försökskolonaten gällande villkoren av följande
innebörd.
1) Kolonist, som vederbörligen fullgör sina odlings- och övriga skyldigheter
enligt kontraktet, befrias från erläggande av lega för kolonatet
under ytterligare fem år, eller, örn han före utgången av de legofria
åren övertager kolonatet med äganderätt, från erläggande av ränta
å ogulden köpeskilling för kolonatet under så lång tid, att denna tid tillhopa
med den legofria tiden utgör tio år.
2) Beträffande sådant kolonat, som under de tio närmaste åren från
den första upplåtelsen antingen någon tid stått obesatt eller å vilket en
förutvarande innehavare märkbart brustit i uppfyllandet av byggnadselev
odlingsskyldighet skall den nye innehavaren äga frihet från erläggande
av lega, respektive ränta, jämväl under så lång tid efter sagda
tio år, som skäligen kan anses motsvara den tid, varunder kolonatet
sålunda varit obesatt eller besuttits av en föregående innehavare utan
fullgörande av byggnads- och odlingskyldigheter.
3) Det för beräknande av lega och köpeskilling för kolonat åsätta vär*
det å byggnader nedsättes, för såväl statsbyggda som så kallade självbyggdå
kolonat, till 3,500 kronor, med rätt för vederbörande kol oni sationshämnd,
respektive domänstyrelsen beträffande kolonat inom Köp
-
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
parbergs län, att, där särskilda skäl därtill föranleda, medgiva ytterligare
nedsättning till lägst 3,000 kronor samt, efter särskilt tillstånd av
Kungl. Majit i fråga örn Norrbottens oell Västerbottens län, jämväl därunder
till lägst 2,000 kronor.
4) Kolonist tillerkännes ytterligare odlingsbidrag av 250 kronor, att
utbetalas i den mån han under 1929, 1930 och 1931 nyodlade en hektar
jord.1
5) Såsom villkor för åtnjutande av någon av de under 1—4 omförmälda
förmåner skall gälla, att förut överenskommen bestämmelse örn
ersättning vid avträde av kolonat jämkas i vissa avseenden.
Jämlikt de i ämnet 1925 antagna förändrade bestämmelserna handläggas
frågor örn kolonisationsåtgärder — vilka förut omhänderhafts av
statens kolonisationsnämnd — numera av fyra särskilda kolonisationsnämnder,
nämligen en för Norrbottens län, en för Västerbottens län, en
för Jämtlands och Västernorrlands län samt en för Gävleborgs län. Därjämte
har Kungl. Majit uppdragit åt domänstyrelsen att tillsvidare fullgöra
kolonisationsnämnd tillkommande åligganden rörande inom Kopparbergs
län beslutat kolonisationsområde. Ledningen av och kontrollen
över kolonisationsnämndernas verksamhet utövas sedan den 1 juli
1928 av statens egnahemsstyrelse. Jag torde här få bringa i erinran,
att till följd av riksdagens därom i skrivelse nr 281/1929 gjorda anhållan
utredning genom statens egnahemsstyrelse pågår örn lämpligaste sättet
för avveckling av kolonisationsnämnderna. Angående denna utredning
vill jag tillika hänvisa till vad jag anfört i nionde huvudtiteln till årets
riksdag (sid. 254).
I detta sammanhang torde jag jämväl få erinra örn de för Alträsks
kolonisationsområde i Norrbottens län gällande särskilda bestämmelser.
Vid 1909 års riksdag beslöts anordnande av nybyggeslägenheter å ett
från Alträsks och Svanå kronoparker samt Selets f. d, stockfångskog
avskilt område, beläget vid Brännbergs järnvägsstation ej fullt tre mil
från Boden. Enligt en förberedande plan för områdets indelning skulle
ett femtiotal lägenheter utläggas. Planen har sedermera av Kungl.
Majit fastställts i avseende å 48 lägenheter. Nybyggesväsendet å kolonisationsområdet
står under ledning av en särskild nämnd, Alträsks nybyggesnämnd,
som tillerkänts rätt att i vidsträckt omfattning handla
efter omständigheterna. Viss tillsyn över verksamheten utövas av statens
egnahemsstyrelse. De för upplåtelserna bestämda villkoren sammanfalla
i många hänseenden med motsvarande stadganden rörande ohlin
gslägenlieter å kronoparker i de sex nordligaste länen. Upplåtelserna
— vilka i regel avse, utom impedimenter, 20 hektar, varav minst 10 hektar
odlingsvärd jord — ske emellertid nied äganderätt, dock med en försökstid
på 15 år, varunder nybyggaren innehar lägenheten under nyttjanderätt
samt är befriad från utlagor och onera för nybygget. Nybyggaren
är under försökstiden skyldig uppodla, bebygga och, där så erfordras,
'' I 1932 års statsverksproposition, IX II. T. punkt lil, har föreslagits, att den tid, varunder
odling skall ske, måtte utsträckas att omfatta åren 1932, 1933 oell 1934.
Hillring till riksdagens protokoll 19.''!?. I sami. Uti höft. (Sr 120.)
Koloninat
io nsverksa niheten
vid
Alträsk.
o
1931 års
egnahemsutrednivg.
18 Kungl. Marits proposition Nr 120.
inhägna lägenheten enligt föreskrifter, som nyibyggesnämnden meddelar
vid upplåtelsen, samt hålla utförda byggnader, hägnader oell odlingar i
fullgott stånd; laggdiken, som möjliggöra odlingsarbetets omedelbara påbörjande,
upptagas emellertid genom nämndens försorg.
Enligt 1909 års bestämmelser ägde nybyggaren att av allmänna medel
erhålla odlingshjälp till belopp av 750 kronor. I samband med utfärdandet
år 1918 och 1920 av bestämmelser örn tilläggsbidrag till innehavare
av odlingslägenlieter å kronoparlter i de sex nordligaste länen
för utförda byggnadsarbeten hava genom Kungl. Maj:ts brev den 20
juni 1918 och den 4 juni 1920 meddelats motsvarande föreskrifter örn
tilläggsbidrag till innehavare av nybyggeslägenhet å Alträsk. Enligt
dessa föreskrifter tillerkändes innehavare, vars lägenhet blivit före den
20 juni 1918 upplåten jämlikt därom meddelade föreskrifter, rätt att, där
föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda före den 1 januari 1915
— utöver honom tillkommande odlingshjälp — såsom tilläggsbidrag erhålla
ett belopp, svarande mot tredjedelen av innehavarens kostnad för
föreskrivna byggnadsarbeten, vilka utförts under tiden från och med
ingången av år 1915 intill den 20 juni 1918, och mot hälften av sådan
kostnad för fullbordande efter sistnämnda tidpunkt av dylika byggnadsarbeten,
med iakttagande att tilläggsbidrag för byggnadsarbeten, som utförts
före den 20 juni 1918, icke må överstiga 500 kronor och att tilläggsbidraget
icke må sammanlagt uppgå till högre belopp än 1,250 kronor.
Innehavare av nybyggeslägenhet, som upplåtits under tiden 19 juni 1918
—30 juni 1929, äger rätt att, utöver odlingshjälpen, såsom tilläggsbidrag
erhålla ett belopp, svarande mot hälften av innehavarens kostnad för
föreskriva byggnadsarbeten, med iakttagande att sådant tilläggsbidrag*
icke må överstiga 1,250 kronor. Ku nämnda lägenhetsinnehavare hava
sålunda kommit i åtnjutande av kontant statsbidrag med sammanlagt
högst 2,000 kronor.
Köpeskillingen bestämmes så, att den motsvarar dels det kapitalvärde,
vartill nybygget vid upplåtelsen av nämnden uppskattas, vilket värde ej
får sättas högre än 50 kronor för hektar av lägenhetens areal, impedimenter
oberäknade, dels ock uppburen odlingshjälp jämte tilläggsbidrag.
För upplåtelser, vilka äga rum från och med den 1 juli 1929, gälla särskilda
av Kungl. Majit i brev den 14 juni 1929 meddelade bestämmelser. Desamma
ansluta sig till 1929 års grunder för upplåtelse av kronotorp och.
förete sålunda i förhållande till förberörda grunder olikheter i flera avseenden.
I förberörda skrivelse den 11 januari 1932 har 1931 års egnahemsutredning
inledningsvis meddelat följande sammanställning å antalet upplåtna
kolonat och därå bosatta personer. Uppgifterna hänföra sig till år 1930.
L ä n
Norrbottens...........................................
Västerbottens.....................................
Jämtlands och Västernorrlands.......
Gävleborgs ..........................................
Kopparbergs .......................................
Summa
Antal upplåtna
Antal bosatta
kolonat
personer
204
1,060
176
847
20
101
25
159
6
23
431
2,190.
Kungl. Muj:ts proposition Nr 120.
19
Beträffande kolonisationsnämndernas kostnader för kolonisationsverksamketen
har utredningen meddelat följande uppgifter, avseende budgetåret
1929/1930.
i
Kolo
nisa
i
o n s n ä
m n d
Utgifter
Norr-
bottens
län
Väster-
bottens
län
Jämtlands
och Väster- norrlands
län
Gävle-
borgs
län
Koppar- bergs län
(D. styr.)
Tillhopa
kronor
Löner, sammanträden, resor,
expedition m. m.............
15,618: os
20,046: 6 9
4,998
32
1,660: 2 5
42,323: 3 2
Eyggnadsbidrag till kolonister | ^ ^
5,918: 7 5
6,011
5G
—
—
> 26,541: —1
Odlingsbidrag till dito.........
1
5,268: 82
919
25
81: 13
—
Dikningsarbeten..................
5,313: 4 6
5,85(5: 14
3,592
7 5
—
—
14,762: 35
Vägarbeten ........................
11,047:46
9,217: 40
36
—
—
—
20,300: 85
Kompletteringsarbeten å bygg- nader m. m...................
5,018: so
1,676: 0 7
_
251: 50
225:-
7,170: 96
Ersättning vid avträdande av
kolonat...........................
475: —
1,483: os
_
1,958: 0 8
Utskylder...........................
8,027: 56
6,044: 98
—
170: 50
14,242: 9 9
Ströängsinköp.....................
—
482: 20
—
—
482: 20
Mosskulturförsök ...............
—
682: 35
—
_
682: 85
Diverse övriga utgifter.........
1,361:
971: 87
8
5 7
516: 02
16: 7 6
2,874: 4 5
Tillhopa kronor
55,202: c 4
57,648: 80
15,566
45
2,508: 90
412: 26
131,338: 55
Börande kolonisternas ekonomiska förhållanden och övriga omständiglieter
meddelas härefter följande ur kolonisationsnämndernas berättelser
för 1930 hämtade uppgifter.
Norrbottens län. Två kolonat hava under året nedlagts. Nio kolonister
hava under 1930 lämnat sina kolonat, och fem hava uppsagts på grund av
eftersatta skyldigheter. Elva kolonister hava nyantagits under året. Sju
kolonat hava tillagts ytterligare odlingsmark, därav tre från disponibelt
kolonat och fyra från intilliggande kronopark. Det slutliga justeringsarbetet
å do statsbyggda kolonaten har slutförts. Kolonisternas odlings- och
byggnadsverksamhet fortskrider tämligen långsamt. Under året hava på
samtliga kolonisationsområden nyodlats tillhopa 26.44 hektar. Av kolonisternas
arbete med färdigställande av de statsbyggda kolonaten återstår ännu
åtskilligt även i de fall, där den medgivna tidsfristen av tio år snart är tillända.
De självbyggande kolonisterna däremot hava i stort sett utfört
sitt byggnadsarbete. På grund av statsgaranti för av hushållningssällskapet
till kolonister utlämnade nyodlingslån hava under året på grund av
bristande betalning från kolonisternas sida måst utgivas 775 kronor 25 öre.
I fråga örn fullgörandet av förpliktelser till kolonisationsnämaden har åtskilligt
brustit. Detta torde delvis haft sin grund i bristande förmåga men
i åtskilliga lall även berott på bristande god vilja, enär kolonisternas arbetsinkomster
i allmänhet varit tillfredsställande och på ett par kolonisationsområden
mycket goda.
Västerbottens län. Ä 176 besatta kolonat voro byggnader färdiga å 65
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.
kolonat oell å övriga lil under arbete. Å 6 kolonat hava byggnadsarbetena
under året avslutats. Å 107 kolonat har odlingsarbetet utförts motsvarande
eller utöver givna bestämmelser, varemot å 69 kolonat arealunderskott
av odlad jord förelegat.
Jämtlands och Västernorrlands län, Inga åtgärder hava vidtagits för
upplåtande av nya kolonat. Förbättringsarbeten hava vidtagits å samtliga
kolonisationsområden, därav betydande diknings- och byggnadsarbeten.
Gävleborgs län. Det allmänna tillståndet vid kolonaten är någorlunda
gott. Vissa kolonister hava fortfarande haft svårigheter att reda sig beroende
på ovana vid arbete av hithörande art och dels även andra personliga
förhållanden. Några nya kolonat hava under året ej anlagts. Nyodling
har under året förekommit i synnerligen liten omfattning. Klagomål
över bristande tillgång på förtjänstarbete hava knappast avhörts, och
synas tillräckliga arbetstillfällen å kronoparkerna beretts kolonisterna.
Från kolonisationsnämnderna ävensom domänstyrelsen i fråga örn Kopparbergs
län har 1931 års egnahemsutredning införskaffat uppgifter angående
av uppgiftslämnarna till kolonisterna utlämnade lån av olika slag
m. m., om kolonisternas sannolika möjligheter att erlägga kontraktsenlig
lega för kolonaten samt örn tillgången på förtjänstarbete å kronoparkerna.
Lämnade uppgifter angående till kolonisterna utlämnade lån m. m. hava
sammanställts i följande tabell.
L ä n
Kreaturs- ian
kronor
i Redskaps-1
lån
kronor j
1
! Odlings- 1
lån i
kronor |
v , ,o '' Skuld for i
i1 ode rian , j 1 r*
! byggnads- j Summa
1 * 1 * i material j
kronor ! kronor | kronor
Norrbottens ........................
12,135:
S 132: —
11,261: — i
3,493: 81! 3,775: 69! 30,798: 2c
Västerbottens .....................
7,099: 01
—
1,995: ost — I 9,094:0 41
Jämtlands och Västernorrlands
962: 17
—
—
— — 962:17
Gävleborgs...........................
296: 94
— i
100:— — ! 396: 9lj
Kopparbergs........................
795: -
—
—
— — ; 795: — |
För övriga lämnade uppgifter har 1931 års egnahemsutredning redogjort
som följer.
Norrbottens län. Möjligheten att erlägga lega vore ytterst beroende på
kolonistens goda vilja och förstånd att handhava sina ekonomiska angelägenheter.
Men även i de fall, då anmärkning härvidlag icke kunde göras
mot vederbörande, kunde givetvis svårigheter i fråga om legans erläggande
uppstå. För ökat underlättande härutinnan, syntes en ytterligare
utsträckning av den legofria tiden med fem år böra medgivas. Därjämte
borde en omvärdering av kolonatmarken ske så, att bättre överensstämmelse
ernåddes med det kapital, som kolonaten skäligen kunde förränta.
— Arbetsförtjänsterna från kronoparken uppginge under 1930 till i medeltal
575 kronor per kolonist. Kolonisterna vägrade i regel att mottaga arbete
å kronoparken under andra förhållanden än att arbetsplatsen vore så*
närbelägen, att kolonisten kunde bo hemma.
Västerbottens län. Med få undantag torde kolonisterna komma att visa
oförmåga att å förfallotiden erlägga kontraktsenlig lega. Den legofria
21
Kungl. Muj:ts proposition Nr 120.
tiden borde utsträckas med ytterligare,fem år. Omvärdering av kolonatmarken
borde ske, så att värdet sattes å skogsmarken efter bonitet till 20, 15
eller 10 kronor, för odlingsbar myrmark till 5 kronor och lör impediment
till 1 krona, allt per hektar. —Arbetsinkomsten fran kronoparken uppginge
1930 i medeltal till 1,021 kronor per kolonist.
Jämtlands och Västernorrlands län. Svårigheter bomme troligen att
uppstå för kolonisterna att erlägga lega. — Arbetsinkomsterna från kronoparken
uppginge i medeltal till omkring 300 kronor per kolonist och år.
Gävleborgs län. En stor del av kolonisterna torde sannolikt kunna och
vilja uppfylla sina kontraktsenliga förpliktelser i fråga örn legan. Närmare
vägledande uttalande kunde dock ej lämnas. — Arbetsinkomsterna,
från kronoparken uppginge 1930 i medeltal till 1,000 kronor per familj.
Kopparbergs län. För » gen örn sn i t tskol on i ston» vore det berättigat att
hysa tvivelsmål beträffande möjligheten att erlägga lega. Säkerligen
komme de nu bestämda legoavgifterna att bliva svårbetalda för de mindre
dugliga kolonisterna. •— Arbetsförtjänsten hade uppgått till i medeltal 850
kronor per år och individ.
För egen del har 1931 års egnahemsutredning anfört i huvudsak följande.
Av de anförda yttrandena torde framgå, att ringa utsikt ansåges förefinnas
för att kolonisterna i gemen skulle mäkta erlägga föreskriven lega,
när denna förfölle till betalning. Därjämte hade uttalats, att svårigheter
för kolonisterna torde yppa sig att efter inlösen av kolonaten förränta
köpeskillingen för desamma.
Enligt egnahemsutredningens förmenande syntes böra läggas minst lika
stor vikt uppå vidtagande av sådana anordningar, att det avsedda syftet
med statens uppoffringar på detta område vunnes, som på åstadkommande
av tillfälliga lättnader under en brydsam tid. Målet torde få anses vara
att ernå sådana förhållanden, att kolonisterna själva kunde reda sig utan
krav tid efter annan på statsmakternas mellankommande i hjälpande och
stödjande riktning. Med dylik utgångspunkt torde det av kolonisationsnämnderna
i Norrbottens och Västerbottens län framförda förslaget örn
lättnader i villkoren för inlösen av kolonat med äganderätt vara värt beaktande.
Det psykologiska momentet härvidlag syntes icke böra underskattas.
Utsikten att under förbättrade och billigare villkor kunna bliva ägare till
den jord, varå kolonisten nedlagt sin cdlarmöda, torde verka såsom en
drivfjäder till allt intensivare arbete på samma gång som kolonisten med
fastare band brandes vid torvan. Inlösen av kolonat med äganderätt i ökad
utsträckning torde medföra en ej oansenlig besparing för statsverket. Kostnaden
för domänverket med lämnande av biträde åt kolcnisationsnämnderna
vid handhavandet av kolonisationsverksamheten uppginge enligt
domänstyrelsens beräkningar till omkring 30 kronor per kolonat och år
beträffande Norrbottens och Västerbottens län. Efter hand som kolonaten
inlöstes med äganderätt bortfölle nu nämnda kostnad ävensom å inlösta
kolonat belöpande del av kostnaderna för kolonisationsverksamheten hos
kolonisationsnämnderna.
Enligt gällande bestämmelser vore kolonist berättigad till inlösen av
koionatet med äganderätt, då minst tio år förflutit från upplåtelsen samt
kolonisten uppfyllt sina förpliktelser ifråga om odling och byggnader.
Utredningen holle före, att högre pris ej borde sättas å kolonaten, än att
utsikter funnes för kolonisten att förränta det kapital, som koionatet en
-
22
Kungl. May.ts proposition Nr 120.
ligt värdesättning representerade. I anslutning till förslag från domänstyrelsen
angående skogstorp och odlingslägenheter syntes det nu stadgade
maximipriset av 50 kronor för hektar för odlingsmarken böra
sänkas till 20 kronor. Värdet å skogsmarken torde böra kunna fastställas
till 5 kronor för hektar oell värdet å övrig mark till 1 krona för hektar,
dock att för sjöar och berg ej beräknades något värde. Växande skog åter
syntes böra åsättas pris enligt värdesättning vid tiden för överlåtelsen.
Med denna beräkningsgrund skulle köpeskillingen för större kolonat komma
att uppgå till (15 hektar odlingsmark å 20 kronor =) 300 kronor -f- (15
hektar skogsmark å 5 kronor =) 75 kronor -f åbyggnader högst 3,500
kronor eller sammanlagt 3,875 kronor jämte det pris, som bleve åsatt
växande skog.
Genom beslut 1929 hade den legofria tiden utsträckts från feni till tio år.
Ytterligare någon frist med legans erläggande torde verka uppmuntrande
under för handen varande läge på samma gång som härigenom för åtskilliga
kolonister torde öppnas ökade möjligheter att kvarstanna å kolonaten
och framdeles med äganderätt förvärva desamma. Utredningen
ville alltså föreslå, att den legolria tiden utsträcktes med ytterligare lem år
till sammanlagt femton år. Skulle inlösen av kolonat komma till stånd före
utgången av frihetsåren, borde kolonisten få åtnjuta samma förmån som
medgivits kolonist i punkt 1 av Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1929 eller
befrielse från erläggande av ränta å ogulden köpeskilling för kolonatet
under så lång tid, att samma tid tillhopa med den legofria tiden utgjorde
femton år. Vid beräknande av den legofria och den räntefria tiden borde,
för den händelse legan under viss tid enligt därom gällande bestämmelser
utgått med allenast halva legobeloppet, hälften av sistnämnda tid räknas
såsom legofri. Såsom villkor för att kolonist skulle komma i åtnjutande av
sådan utsträckning av den legofria och räntefria tiden, som nu sagts, syntes
böra gälla, att kolonisten under berörda tilläggstid år från år fullgjorde
honom enligt kontraktet beträffande odling, byggnad, dikning och
eljest åliggande skyldigheter, vid äventyr att förmånen eljest indroges.
Undantag på grund av särskilda omständigheter syntes emellertid böra få
medgivas.
Enahanda lättnader torde jämväl böra tillkomma innehavare av lägenheter
å Alträsks kolonisationsområde.
Under åberopande av det anförda bär egnahemsutredningen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att, beträffande redan
utlagda kolonat i Norrland och Dalarna, ändringar av hittills gällande
upplåtelsevillkor måtte vidtagas i följande hänseenden, nämligen
1) att kolonist, som vederbörligen fullgör sina odlings- och övriga skyldigheter
enligt kontrakt, befrias från erläggande av lega för kolonatet
under ytterligare fem år eller, örn han före utgången av de legofria åren
övertager kolonatet med äganderätt, från erläggande av ränta å ogulden
köpeskilling för kolonatet under så lång tid, att denna tillhopa med den
legofria tiden utgör femton år,
2) att vid övertagande av kolonat med äganderätt köpeskillingen för
kolonatet beräknas efter en värdesättning av för odlingsmarken 20 kronor
för hektar, för skogsmarken 5 kronor för hektar och för övrig mark 1 krona
för hektar, dock att för sjöar och berg ej beräknas något värde, samt
för växande skog enligt pris, som åsättes vid tiden för överlåtelsen, samt
23
Kungl. Majlis proposition Nr 120.
3) att enahanda lättnader måtte tillkomma innehavare av lägenheter å
Alträsks kolonisationsområde.
Domänstyrelsen har förklarat sig icke hava något att i ärendet erinra.
Statskontoret har med hänsyn till den lörehragta utredningen och vad i
övrigt i ärendet anförts icke haft något att erinra mot bifall till egnahemsutredningens
förslag, under förutsättning att några komplikationer icke
komme att uppstå med anledning av den föreslagna utsträckningen av de
så kallade frihetsåren för innehavare av kolonat i Norrland och Dalarna
till att omfatta hela den första upplåtelsetiden för dylika kolonat.
Det av 1931 års egnahemsutredning framlagda, av domänstyrelsen och
statskontoret tillstyrkta förslaget rörande vissa lindringar i upplåtelsevillkoren
för kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna ansluter sig
i huvudsak till motsvarande, av mig nyss tillstyrkta förslag i avseende
å skogstorp och odlingslägenheter. Förslaget avser s. k. försökskolonat,
vilka enligt riksdagens beslut 1918—1924 genom vissa från statens sida
direkt ledda åtgärder utlagts i grupper å ett fyrtiotal kronoparker i
Norrland och Dalarna. I de ursprungliga villkoren för dessa kolonatupplåtelser,
vilka krävt statsanslag till betydande belopp, hava såsom
framgår av utredningen åtskilliga ändringar till kolonisternas förmån
vidtagits jämlikt beslut av riksdagen 1925 och 1929. Detta oaktat torde
kolonisterna, enligt vad i utredningen anförts, vara i behov av ytterligare
lättnader.
I sådant syfte ifrågasättes främst, att för kolonist, som vederbörligen
fullgör sina odlings- och byggnadsskyldigheter enligt kontraktet, den
legofria tiden, nu bestämd till tio år, utsträckes med fem år, varigenom
den skulle bliva av samma längd som den för innehavare av skogstorp,
odlingslägenheter och kronotorp medgivna legofria tiden av femton år.
Därest kolonist före utgången av den sålunda utsträckta legofria tiden
övertager kolonatet med äganderätt, skulle han befrias från erläggande
av ränta å ogulden köpeskilling för kolonatet'' under så lång tid, att
denna tillhopa med den legofria tiden utgör femton år. För egen del anser
jag mig kunna biträda ifrågavarande förslag, såsom väl ägnat att
bereda kolonisterna vissa lättnader i syfte att stärka deras ekonomiska
ställning.
I anslutning till vad som i liknande hänseende medgavs vid 1929 års
riksdag torde emellertid därjämte böra stadgas, att beträffande sådana
kolonat, som under de femton närmaste åren från den första upplåtelsen
antingen någon tid stått obesatt eller å vilket en förutvarande innehavare
märkbart brustit i uppfyllandet av byggnads- oller odlingsskyldighet, den
nye innehavaren beredes frihet från erläggande av lega, respektive ränta,
jämväl under så lång tid efter sagda femton år, som skäligen kan anses
motsvara den tid, varunder kolonatet sålunda varit obesatt eller besuttits
Infordrade
yttranden.
!) epartementschefen.
Hemställan.
24 Kungl. Majlis proposition Nr 120.
av en föregående innehavare ulan fullgörande av byggnads- och odlingsskyldigheter.
Jag anser mig jämväl böra biträda egnahemsutredningens förslag, att
åtgärder, överensstämmande med !■ det nyss tillstyrkta förslaget rörande
skogstorp och odlingslägenheter, vidtagas i syfte att underlätta
för kolonisterna att med äganderätt inlösa sina kolonat. Därutinnan
hör alltså medgivas, att vid övertagandet av kolonat med äganderätt den
del av köpeskillingen, som hänför sig till markens värde, beräknas sålunda,
att priset per hektar nedsättes för odlingsmark från 50 till 20
kronor, för skogsmark från 20 till 5 kronor och för övrig mark från 10
kronor till 1 krona, därvid för sjöar och berg dock ej beräknas något värde.
Växande skog bör åsättas värde med ledning av vid överlåtelsetillfället
gällande virkespriser.
Vidkommande frågan örn nybyggesnpplåtelserna å Alträsks kolonisationsområde
i Norrbottens län må framhållas, att de härom gällande bestämmelserna
i allt väsentligt äro likartade med, i avseende å nybyggesupplåtelser
före den 1 juli 1929, vad som gällt och gäller beträffande odlingslägenheter
å kronomark inom de sex nordligaste länen samt, i avseende
å nybyggesupplåtelser efter sagda dag, vad som gäller rörande
kronotorp å nämnda marker. Med hänsyn härtill och under hänvisning
till vad jag tidigare anfört rörande frågan örn lindrade villkor för odlingslägenheter
och kronotorp förordar jag, att de av mig i det föregående tillstyrkta
ändringarna i upplåtelsevillkoren för odlingslägenheter måtte i
tillämpliga delar vinna giltighet beträffande sådana nybyggeslägenheter
å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits före den 1 juli 1929.
Därest riksdagen beslutar i enlighet med vad jag i fråga örn kolonaten
och förenämnda nybyggeslägenheter nu tillstyrkt, torde Kungl. Majit i
brev till vederbörande myndigheter förordna örn härav påkallade ändringar
i gällande upplåtelsevillkor, varefter myndigheterna hava att i
enlighet härmed med vederbörande lägenhetshavare träffa tilläggsöverenskommelse
till löpande avtal.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt,
ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren beträffande
a) skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste
länen,
b) kolonat å kronoparken i Norrland och Dalarna, samt
c) nybyggeslägenheter. å Alträsks kolonisationsområde i Norrbottens län.
Till denna av statsrådet övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-
25
Kungl. Maj:ts proposition Kr 120.
Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. / sami
96 höft. (Nr 120.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen. a1 i texten
- JoU 1932:76 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen jämte en i ämnet v s. 1 i texten