Sök i Ratio Lex

Angående hjålpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen

1932-02-19 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:120, Angående hjålpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående hjålpåtgärder åt

vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste

länen; given Stockholms slott den 19 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

I skrivelse den 30 maj 1931, nr 318, har riksdagen, i anledning av motionerna

I: 54 och II: 47 samt under åberopande av jordbruksutskottets av

riksdagen godkända utlåtande nr 88, anhållit, att Kungl. Majit ville låta

skyndsamt verkställa utredning, om och i vad mån innehavare av lägenheter,

upplåtna å kronans marker i de sex nordligaste länen, borde beredas

lättnad i dem åliggande skyldigheter att erlägga avgifter för bidrag av

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 96 höft. (Nr 120.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gällande

bestämmelser.

2 Kungl. Majlis proposition Nr120.

statsmedel, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Den 12 juni 1931 uppdrog Kungl. Maj:t dels åt statens egnahemsstyrelse

jämte tre särskilda utredningsmän, vilka chefen för jordbruksdepartementet

ägde tillkalla, (1931 års egnahemsut redning) att verkställa den

av riksdagen sålunda begärda utredningen, i vad den avsåge innehavare

av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, dels ock åt domänstyrelsen

att verkställa den i riksdagsskrivelsen begärda utredningen, i vad

den avsåge innehavare av skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp å

kronomark i de sex nordligaste länen.

Domänstyrelsen har med skrivelse den 7 december 1932 avlämnat utredning

med förslag rörande hjälpåtgärder åt innehavare av skogstorp och

odlingslägenheter. Häröver har statskontoret den 18 januari 1932 avgivit

infordrat yttrande.

Med skrivelse den 11 januari 1932 har 1931 års egnaliemsutredning framlagt

förslag rörande hjälpåtgärder åt innehavare av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna samt åt innehavare av ny byggeslägenheter å

Alträsks kolonisationsområde. Häröver hava infordrade yttranden avgivits

den 18 januari 1932 av domänstyrelsen och den 27 januari 1932 av

statskontoret.

A. Hjälpåtgärder åt innehavare av skogstorp och odlingslägenheter å

kronomark i de sex nordligaste länen.

Såsom nyss erinrats har domänstyrelsen i skrivelse den 7 december

1931 framlagt utredning rörande hjälpåtgärder åt innehavare av skogstorp,

odlingslägenheter och kronotorp å kronomark i de sex nordligaste

länen. Innan jag närmare ingår härpå, torde en orienterande redogörelse

få lämnas rörande de olika upplåtelseformerna för lägenheter, varom

nu är fråga.

Bestämmelser rörande upplåtelse av skogstorp hava meddelats dels i

Kungl. Maj:ts brev till domänstyrelsen den 29 maj 1891, dels genom kungörelsen

den 27 maj 1904 (nr 21 sid. 4). Skogstorpen, som samtliga äro belägna

i Västerbottens och Norrbottens län, upplätos på viss tid ej överstigande

20 år. linder denna första upplåtelsetid, som i regel omfattade

20 år, voro innehavarna befriade från skyldighet att erlägga avgäld.

Såsom hjälp till åbyggnadernas uppförande ägde torparen uppbära ett

bidrag av 500 kronor.

Grunderna för upplåtelser av odlingslägenheter på kronoparker och

kronoöverloppsmarker i de sex nordligaste länen äro givna i kungörelsen

den 18 juni 1909 (nr 69). Odlingslägenheterna upplätos på 50 år med innehavaren

tillförsäkrad rätt till frihet för avgäld och utskylder under

de första 15 åren. Såsom odlingshjälp ägde innehavaren att uppbära 750

kronor, varav 250 kronor utbetalades, då uthusbyggnaden färdigbyggts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr J20. 3

250 kronor, da mangårdsbyggnaden fullbordats och 25U kronor, då en

hektar odlingsmark uppodlats till åker oell satts i försvarlig hävd.

Denna förmån av 250 kronor såsom bidrag för odling tillerkändes genom

kungörelsen den 17 oktober 1013 (nr 253) jämväl innehavare av

skogstorp, som jämlikt 1909 års kungörelse erhållit förnyad upplåtelse av

torpet på 50 år. Sådana på 50 år upplåtna skogstorp jämställdes även

med odlingslägenheter i fråga örn den sedermera tillkomna rätten att erhålla

tilläggsbidrag. Bestämmelserna härom återfinnas i kungörelserna

den 20 juni 1918 (nr 448) och den 4 juni 1920 (nr 260) och äro i huvudsak

av följande innehåll. Tilläggsbidrag utgår med V-, av lägenhetsinnehavarens

kostnad för byggnadsarbeten, som utförts under tiden 1 januari

1915—1 juli 1918, dock högst med 500 kronor, och för arbeten, som utförts

efter sistnämnda dag, med halva kostnadsbeloppet. Det sammanlagda tillläggsbidraget

får dock icke överstiga 1,250 kronor, och gäller såsom villkor

bland annat, att den årliga arrendeavgälden skall höjas med 3.6 procent

på det uppburna beloppet. Gällande bestämmelse rörande sistnämnda

villkor återfinnes i mom. 1 sista stycket av kungörelsen nr 448/1918

sadant detta moment lyder enligt kungörelsen nr 260/1920. Den ursprungliga

arrendeavgiften beräknades efter 3.6 procent på summan av odlingsnjälpen

och markvärdet vid tiden för upplåtelsen å lägenheten, ouppodlad

och obebyggd, samt uppgick i regel till omkring 30 kronor. Efter frihetsårens

utgång kom arrendet för en lägenhet, vars innehavare kommit i

åtnjutande av såväl odlingshjälp med 750 kronor som tilläggsbidrag med

1,250 kronor, alltså att utgöra omkring 75 kronor.

Kronotorpen representera den nyaste upplåtelseformen. Bestämmelser

angående upplåtelse av kronotorp hava meddelats i kungörelsen den 14

juni 1929 (nr 170). Kronotorp upplåtes på 50 år, och är innehavare av dylik

lägenhet i likhet med innehavare av odlingslägenhet tillförsäkrad frihet

från avgäld och utskylder under de 15 första åren. Kronotorparen är

därjämte tillerkänd vissa förmåner utöver dem, som tidigare tillkommit

innehavare av skogstorp och odlingslägenheter. Sålunda verkställer och

bekostar kronan upptagande av do avlopps- och laggdiken, som erfordras

för odlingsarbetets omedelbara påbörjande. Vidare förutsättes, att bidrag

till utfartsväg kan lämnas, och fastställes viss begränsning i fråga

örn det torparen åliggande vägunderhållet. Kronotorparen är vidare berättigad

inlösa torpet på i huvudsak samma villkor, som gälla för inlösen

av kolonat. Såsom bidrag till åbyggnadernas uppförande äger han

uppbära bidrag intill 2,000 kronor, i undantagsfall intill 3,000 kronor. Torparen

är därjämte berättigad till odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet

å belopp intill 750 kronor för odling, som verkställes enligt fastställd

odlingsplan. Sådan plan upprättas vid torpets upplåtelse kostnadsfritt.

Odlingsbidraget är sålunda räntefritt; däremot är torparen

tillförbunden att från och med det sextonde besittningsåret erlägga en

avgäld, som beräknas efter 3.6 procent på odlingsmarkens värde ökat med

summan av uppburna byggnadsbidrag.

Jämväl innehavare av skogstorp och odlingslägenheter hava i kungörelsen

nr 170/1929 tillförsäkrats avsevärda förbättringar i upplåtelsevillkoren,

under förutsättning att lägenheterna i befintligt skick eller efter

företagen utvidgning befunnits lämpliga för jordbruksändamål. Innehavare

av sådana lägenheter kunna sålunda, erhålla ett odlingsbidrag

utan återbetalningsskyldigliet å belopp intill 500 kronor för odling, som

påbörjats efter den 1 juli 1929 och verkställes enligt fastställd odlingsplan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

Äro lägenhetens åbyggnader i väsentlig grad bristfälliga, kan byggnads^

bidrag erhållas till byggnadernas iståndsättande eller till uppf brädde av

nya byggnader intill så stort belopp, att detsamma jämte det bidrag, som

enligt äldre bestämmelser utlämnats till byggnadsarbete, uppgår till 2,000

kronor eller i undantagsfall 3,000 kronor. Vidare hava innehavare av

skogstorp och odlingslägenheter, därest nyss angiven förutsättning är för

handen, jämlikt 35 § i kungörelsen, beretts möjlighet att med

äganderätt inlösa sina lägenheter. Sålunda föreskrives i fråga örn

inlösen av dylik lägenhet, att därvidlag skall i tillämpliga delar

gälla vad som stadgats beträffande inlösen av kronotorp. I fråga örn beräkningen

av köpeskillingen för skogstorp och odlingslägenhet skall dock

iakttagas, att hänsyn tages till dels uppburet statsbidrag dels ock värdet

av jord och skog samt kronan tillhörig byggnad, som vid upplåtelsen må

hava funnits å lägenheten, enligt följande grunder: a) att i köpeskillingen

inräknas statsbidrag, till vilket enligt arrendevillkoren hänsyn tagits vid

beräknande av arrendeavgiften för lägenheten; b) att värdet av odlingsmarken

sättes till samma belopp, vartill nämnda värde beräknats vid be•

stämmande av arrendeavgiften för lägenheten; c) att annan mark och

växande skog åsättas skäligt värde; och d) att, där lägenheten vid tiden

för upplåtandet var bebyggd med kronan tillhörigt hus, priset därför sättes

till dess värde vid nämnda tid, dock att rotvärdet å det för byggnaden

använda virket ej må medräknas.

Rörande bestämmelserna i övrigt för upplåtande av skogstorp, odlingslägenheter

och kronotorp anhåller jag att få hänvisa till vad härom meddelats

under punkten 110 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition.

Vissa in- För att tågås i övervägande vid förenämnda utrednings verkställande

kom™ fram- kar till domänstyrelsen överlämnats två till jordbruksdepartementet inkomst

m3ar. na framställningar i hithörande ämne.

Den ena har avgivits den 10 oktober 1931 av länsstyrelsen i Västerbottens

län och hemställes däri — under framhållande av att det för ifrågavarande

lägenhetsinnehavare skulle medföra en bestående hjälp, örn det tilläggsbidrag

örn högst 1,250 kronor, som utgått som kompensation för penningvärdets

fall, av statsmakterna helt efterskänktes och att skyldigheten att

förränta uppburet statsbidrag begränsades till grundbeloppet 750 kronor

— att Kungl. Majit måtte till 1932 års riksdag avlåta proposition i nyssnämnt

syfte, därvid ändringen borde få gällande kraft från och med år

1931.

Uti den andra av nämnda framställningar hava ett större antal innehavare

av skogstorp och odlingslägenheter inom Östra och Mellersta Stensele

revir i Västerbottens län hemställt örn nedsättning uti de för av dem

innehavda lägenheterna nu utgående arrendena, ävensom framfört vissa

erinringar ifråga örn erläggande av utskylder för samma lägenheter.

Jag övergår nu till domänstyrelsens utlåtande i ärendet.

Domänsty- Styrelsen har till en början erinrat, att enligt direktiven för utredningen

reisen. denna skulle omfatta såväl tidigare upplåtna skogstorp och odlings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

lägenheter som oek de i kungörelsen nr 170/1929 omförmälda kronotorpet

Beträffande de sistnämnda har styrelsen framhållit, att allenast ett 20-tal

dylika lägenheter hittills blivit upplåtna samt att endast en ringa del av

föreskrivna odlings- och byggnadsarbeten hunnit bliva utförda. Med innehavarna

av dessa lägenheter tillförsäkrad befrielse från utskylder och

utlagor under de 15 första åren inträdde sålunda först från och med 14

mars 1945 skyldighet att erlägga arrende. Vid sådant förhållande och då

det icke vore möjligt att nu överblicka i vad mån, med hänsyn till då

rådande försörjnings- och arbetsmöjligheter för dylika lägenhetsinnehavare,

någon svårighet skulle uppstå att erlägga arrende enligt nyssnämnda

kungörelse, har det synts styrelsen som örn det vore för tidigt att

nu, innan någon som helst erfarenhet på området vunnits, föreslå ändrade

eller förbättrade upplåtelse villkor. Det borde enligt styrelsen i detta sammanhang

jämväl framhållas, att lägenheter av detta slag numera upplåtas

på sätt som, jämfört med tidigare upplåtelser av skogstorp och odlingslägenlieter,

måste medföra en starkare garanti för att avsikten med upplåtelsen

verkligen skall kunna ernås. Styrelsen har alltså såsom sin uppfattning

framhållit, att den anbefallda utredningen med hänsyn till vad

nyss anförts beträffande kronotorpen synts böra omfatta allenast skogstorp

och odlingslägenheter, därvid en viss hänsyn borde tagas till de villkor,

som gälla för upplåtelse och särskilt inlösen av sådana kolonat, som

anlagts genom statens kolonisationsnämnd. Härefter har stitelsen rörande

rådande förhållanden å ifrågavarande lägenheter anfört följande.

Förenämnda kungörelse nr 170/1929 trädde i kraft den 1 juli sagda år,

och fick någon vidare upplåtelse av nya lägenheter på grund av kungörelsen

den 18 juni 1909 (nr 69) angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen icke vidare

äga rum. Vid denna tidpunkt funnes å nämnda marker upplåtna tillsammans

2,213 skogstorp och odlingslägenheter. Av dessa hade sedermera 50

nedlagts. Utredningen skulle således beröra 2,163 lägenheter.

Beträffande dessa upplåtelser å kronomark torde först böra observeras,

att desamma strängt taget bort särskiljas i två skilda kategorier med hänsyn

till anledningen till upplåtelsen. Tidigare anlades skogstorpen under

förutsättning, att upplåtelsen skulle vara till gagn för skogens vård och

bevakning. I viss mån gällde även detta beträffande tidigare anlagda odlingslägenheter,

men tillkom sedermera den bestämmelsen, att odlingslägenheter

finge anläggas jämväl i närheten av odlad bygd samt vid kommunikationsled.

Beträffande samtliga dessa lägenheter och särskilt de tidigare anlagda

torde som regel kunna påstås, att i ett stort antal fall sökandens val av

plats till slut blivit avgörande för, varest lägenheten skulle upplåtas. En

följd harav hade ej så sällan blivit, att lägenheterna kommit att ligga enstaka

och långt bort från kommunikationsleder samt att tillgången till

odlingsmark i lägenhets grannskap varit för knapp för att lägenheten

skullo kunna bliva en verklig jordbrukslägenhet. Då något urval av

lägenhetshavare ej i egentlig mening ägt eller kunnat äga ruin, hade

dessa, särskilt sådana som nedsatts på lägenheter,- som folie under förenämnda

senare tillkomna slag av upplåtelser, ej sällan varit mindre kämp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

liga sorn skogsarbetare, ock genom för stor anhopning av dylika lägenheter

på skilda platser hade möjligheten till arbetsförtjänst i en hel del

fall blivit åtskilligt begränsad. En följd härav hade, oaktat beviljade

och delvis utbetalade statsbidrag, blivit en viss naturlig utgallring, som

pågått under en följd av år. I anslutning till förut meddelade uppgift

beträffande antalet av ifrågavarande lägenheter hade denna utgallring

under de senare två åren utgjort cirka l.i procent per år av hela beståndet.

Såsom en sammanfattning av hittills vunna erfarenheter av den nu

ifrågavarande kolonisationen torde kunna sägas, att, där det funnits tillräckligt

med odlingsjord och arbetsförtjänst, en arbetsduglig och arbetsvillig

nybyggare hade med hjälp av beviljade statsbidrag kunnat slå sig

fram och någorlunda fullgöra åtagna skyldigheter att bygga och odla

samt erlägga arrende. Av 1,143 lägenheter, för vilka frihetsåren utgått och

vars innehavare sålunda erlade arrende, hade å 76 procent samtliga byggnads-

och odlingsskyldiglieter fullgjorts, medan på återstående 24 procent

dessa skyldigheter i större eller mindre omfattning blivit eftersatta.

Det vore givetvis innehavarna av dessa ännu ej färdiga lägenheter, som

vore sämst situerade, enär arrende skulle erläggas, innan särskilt odlingen,

sorn väl finge anses såsom den huvudsakliga produktionsfaktorn, helt

kommit i funktion. Ifråga örn dylika lägenheter hade styrelsen i många

fall nödgats medgiva anstånd med fullgörande av byggnads- och odlingsskyldigheterna

långt utöver i kontrakten stipulerad tid, blott skogsstatspersonalen

vitsordat, att vederbörande efter måttet av sin förmåga sökt

utföra sitt åtagande. I en hel del fall hade detta tillvägagående visat sig

ändamålsenligt, i andra åter resultatlöst; allt tydligen vittnande örn att

kolonisationen på Norrlands, särskilt lappmarkernas skogar icke ens med

ganska rikliga statsbidrag kunde forceras.

Till belysande av huru de lägenhetshavare, varom här vöre fråga, full-.,

gjort inbetalningen av arrendena för respektive lägenheter, finge styrelsen

meddela, att för cirka 1,100 arrendepliktiga lägenheter arrendeavgälden

under åren 1926—1930 i allmänhet erlagts på förfallodagen, men i 314

fall först efter inkasso, samt att under samma tid i 4 fall arrendatorn blivit

uppsagd på grund av uraktlåtenhet att erlägga arrendet.

Efter denna orientering på området bär styrelsen uppehållit sig vid det

i ärendet och nu senast av länsstyrelsen i Västerbottens län i skrivelsen

den 10 oktober 1931 framförda uttalandet, att det tilläggsbidrag, vilket

beslutades av 1918 och 1920 års riksdagar, varit ett kristidsbidrag, avsett

att kompensera kristidens ökade arbets- och materialpriser. Styrelsen har

härvid anfört följande.

Styrelsen hade verkställt viss utredning i berörda hänseende, varvid

ersättningen för byggnadsarbetet å lägenheterna före kristiden hade ansetts

utgöra 500 kronor av den tillerkända odlingshjälpen 750 kronor. Som

grundval för denna utredning hade lagts särskilt upprättad kostnadsberäkning

gällande år 1930, fördelad på material- och arbetskostnader. I

trävarukostnaden inginge endast kostnad för avverkning, försågning och

hyvling jämte transport. Ur materialkostnaden för år 1930 hade beräknats

kostnaden åren 1913, 1918—1919, 1920, 1921, 1922—1929, 1930 medelst

byggnadsmaterialindex, härlett för åren 1920—1930 ur kommerskollegii index

för varugrupperna: cement, tegel etc.; trävaror, papp och pappersvaror;

järnfabrikat, varvid dessa gruppers index vägts med den relativa

kostnad de inginge i totala materialkostnaden. För åren 1918—1919 hade G.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120. 7

Silverstolpes byggnadsmaterialindex, publicerade i Ekonomisk Tidskrift

1921, omräknade till kommerskollegii basår, tillämpats. Arbetskostnaden

hade beräknats efter skogsarbetarlöner från Umeå överjägmästardistrikt

för åren 1931, 1922—1930, meddelade i Lönestatistisk årsbok, utgiven av

socialstyrelsen, samt för åren 1918—1921 från Sociala meddelanden, utgivna

av socialstyrelsen 1922.

Den totala byggnadskostnaden, sammanställd för följande år oell därur

framdeducerade indextal, bleve:

År loui 1918—1910 1920 1921 1922 — 1929 1930

Kronor ............ 3,185 9,575 11,000 6,505 5,575 5,140

Indextal ............ 100 301 345 206 181 175

Förestående kostnadsberäkning vöre grundad pä 8-timmars arbetsdag,

och omräknad för år 1913 till 10-timmars-dag bleve totala kostnaden 2,955

kronor, vilken kostnad väl överensstämde med av styrelsen då beräknad

kostnad, 2,900 kronor.

Örn tilläggsbidraget anpassades efter förestående indexserie, borde detta

hava utgjort för åren 1918—1919: 1,005 kronor, 1920: 1,225 kronor, 1921:

530 kronor, 1922—1929: 405 kronor samt 1930: 375 kronor.

Under förutsättning att den byggnadshjälp, som utgått 1913 med 500

kronor, varit lämpligt anpassad, hade sålunda för åren efter 1920, genom

att ett tilläggsbidrag på 1,250 kronor då utbetalades, skett en överkompensation

utgörande för år 1921: 720 kronor, 1922—1929: S45 kronor samt år

1930: 875 kronor.

Av de båda utredningarna angående dels i vilken omfattning lägenhetshavarna

ifråga fullgjort inbetalandet av arrendet och huruvida tillläggsbidraget

utgjort kompensation för kristidens höjda byggnadskostnader

syntes ej direkt framgå, att dessa kronans åbor vore i behov av förbättrade

upplåtelsevillkor. Att så emellertid icke vore fallet, torde dock

vara oemotsägligt, örn man sage till det stora flertalet. Styrelsen ansåge

sig ock böra vitsorda, att en avsevärd del av dessa lägenhetshavare levde

under synnerligen knappa omständigheter. Orsakerna härtill kunde vara

flera och av den art, att de ej genom lagstiftningsåtgärder kunde förebyggas,

såsom rent personliga förutsättningar, för att beröra endast ett

område.

Emellertid torde vid tidigare bedömande av hithörande spörsmål för

litet avseende hava fästats vid tillgången på arbetsförtjänst och den omständigheten

att minst 2 hektar odlad jord borde finnas i full produktion

vid en lägenhet av ifrågavarande slag för att en familj av den omfattning,

som vore vanlig vid dessa lägenheter, skulle därav hava den bärgning,

som, jämte arrendatorns arbetsförtjänst under den tid lägenhetens

skötsel lämnade övrig, vore ett existensminimum, som knappast tålde vid

att belastas med ett relativt högt arrende och brandstodsavgifter för lägenheten.

Det vore förklarligt, örn mången av dessa arrendatorer, när han förbrukat

sina bästa krafter på lägenhetens bebyggande och uppodling, sage

framtiden mörk och oviss.

När nu domänstyrelsen fått i uppdrag att föreslå förbättrade villkor

för dessa lägenhetshavare, ansåge sig styrelsen efter samråd i ärendet

med statens egnahemsstyrelse icke vara bunden av enbart de i ärendet

ifrågasatta åtgärderna utan böra anlägga en något vidare syn på frågan.

Därvid syntes det styrelsen vara minst lika viktigt att tillse, att det avsedda

och slutliga syftet med alla dessa uppoffringar från statens sida

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

vunnes, som att för tillfället hjälpa lägenhetshavare över en brydsam

tid. I det förra hänseendet torde syftet få anses vara att få till stånd en

kolonisation, som kunde, så att säga, stå på egna hen och icke ständigt

behövde stödjas och omhuldas av statsmakterna.

I fråga örn de åtgärder, som härutinnan lämpligen borde vidtagas, har

styrelsen anfört följande.

Med hänsyn till de avsevärda statsbidrag, som redan anvisats för denna

kolonisation, först genom odlingshjälp på 750 kronor, så ett tilläggsbidrag

på högst 1,250 kronor, ytterligare ett odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet

på 500 kronor samt möjlighet till iståndsättande av avsevärt

bristfälliga byggnader för en kostnad av i regel högst 1,500 kronor, syntes

det styrelsen icke kunna ifrågasättas, att dessa lägenhetshavare skulle

erhålla ytterligare statsbidrag ens för ytterligare odling å lägenheten,

utan borde enligt styrelsens förmenande de förbättrade villkor, som kunde

komma ifråga, avse att dels och i första hand förvärva lägenheten med

full äganderätt på så lindriga villkor som möjligt, dels ock en tillfällig

lättnad i arrendeavgälden. Det psykologiska momentet borde här ingalunda

förbises utan tillmätas en avgörande betydelse. Ur denna

synpunkt torde utsikten att såsom egen snart få förvärva den jord, varå

nybyggaren utfört sin odlargärning, vara av allra största betydelse och

verka som en mäktig drivfjäder till intensivt arbete på samma gång som

den med fastare band såsom ägare än som arrendator bunde honom vid

torvan.

Uti kungörelsen nr 170/1929 avhandlades uti 35 § villkoren för inlösen

av skogstorp och odlingslägenheter, och vore det genom ändringar av

dessa villkor som styrelsen ville hålla före, att kolonisationen av Norrlands

och lappmarkens kronoskogar skulle kunna befästas. Styrelsen

funne nämligen den köpeskilling, som enligt nyssnämnda bestämmelser

kunde komma att åsättas lägenheten, alltför hög, särskilt med hänsyn till

det betydande arbete innehavaren fått prestera, innan han fullgjort föreskrivna

byggnader och odlingar. En avsevärd nedsättning härutinnan

syntes nödvändig, örn förvärvandet av lägenheten i verkligheten skulle

bliva en belöning för odlargärningen i stället för en ytterligare tunga,

som belastade nybyggarens strävsamma liv. Av denna anledning syntes

det styrelsen böra ifrågasättas, örn ej det tilläggsbidrag, som vederbörande

kunde hava uppburit, borde jämställas med det premielån, som

beträffande egnahemsbyggare vore medgivet i kungörelsen nr 218/1928, d.

v. s. att aterbetalningsskyldighet i någon som helst form ej skulle

föreligga, då villkoren för tilläggsbidragets erhållande blivit uppfyllda

eller föreskrivna byggnader utförda och lägenhetshavaren önskade förvärva

lägenheten med äganderätt. I anslutning härtill borde ock det i

kungörelsen nr 170/1929 § 34 omförmälda bidraget till iståndsättande av

bristfälliga åbyggnader få samma karaktär.

Det statsbidrag, som skulle inräknas i köpeskillingen för skogstorp och

odlingslägenheter, borde enligt domänstyrelsen sålunda fixeras till maximum

750 kronor eller den del därav, som i form av byggnadsbidrag eller

odlingshjälp utbetalats till innehavaren. I vissa fall hade nämligen vederbörande

innehavare icke begagnat sig av sin rätt att utfå den fastställda

. odlingshjälpen. Ifråga örn värdet av odlingsmarken syntes det

domänstyrelsen önskvärt, att vissa generella regler fastsloges, innefat
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

9

tande ett fixerat maximipris på denna. Styrelsen ville i det avseendet

ifrågasätta ett högsta värde av 20 kronor per hektar. Beträffande tilldelning

av skogsmark holle styrelsen före, att det ur flera synpunkter vore

lyckligt, att densamma bestämdes på sätt vore föreskrivet ifråga örn kolonat.

För dessa hade vissa områden vid första upplåtelsen utlagts, innefattande

utom odlingsmark jämväl skogsmark till i regel en areal av

högst 15 hektar. Från denna skogsmark hade avsetts att innehavaren,

sedan han förvärvat kolonatet med äganderätt, skulle kunna i huvudsak

erhålla virke till byggnader. Vedbrand åter skulle avgiftsfritt efter anvisning

få hämtas från angränsande kronopark av mindrevärdigt virke.

Styrelsen holle före, att det ur jämställighetssynpunkt vore synnerligen

önskvärt, att liknande bestämmelser kunde komma till stånd ifråga örn

inlösen av skogstorp och odlingslägenheter. Värdet å dylik skogsmark

syntes böra kunna fastställas till 5 kronor per hektar. Värdet åter av

därå vid överlåtelsetillfället växande skog syntes böra bestämmas med

ledning av då gällande virkespriser. Såsom oeftergivligt villkor för inlösen

av nu ifrågavarande lägenheter borde dock stadgas, att föreskrivna

byggnader skulle finnas å lägenheten i gott stånd och minst 2 hektar

odlad jord vore i god hävd. — Skulle inlösen av lägenhet komma till stånd

före utgången av de i kontraktet medgivna så kallade frihetsåren, borde

ägaren få åtnjuta motsvarande förmån, som i liknande fall jämlikt beslut

av 1929 års riksdag medgivits kolonisterna, nämligen frihet från skyldighet

att erlägga ränta å ogulden köpeskilling för lägenheten under så

lång tid, att denna tillhopa med den legofria tiden utgjorde 15 år.

Köpeskillingen för en medelstor lägenhet av nyssberörda slag har av

domänstyrelsen enligt förut av styrelsen skisserade försäljningsvillkor

beräknats sålunda: statsbidrag 750 kronor, 7 hektar odlingsmark å 20 kronor

140 kronor, 15 hektar skogsmark ä 5 kronor 75 kronor, växande skog

därå å 30 kronor per hektar 450 kronor eller tillsammans 1,415 kronor.

För statsverket inneburc nämnda avsteg från nu gällande bestämmelser

ifråga örn statsbidragets beräkning ett avskrivande av dels tillerkända

tilläggsbidrag, motsvarande ett sammanlagt belopp av 1,954,749 kronor,

dels byggnadsbidrag jämlikt kungörelsen nr 170/1929. För sistnämnda

ändamål hade till den 1 september 1931 anvisats inalles 25,400 kronor. Vad

tilläggsbidraget beträffade torde statsmakterna vid beviljande av detsamma

icke hava ifrågasatt, att kapitalet någonsin skulle till statsverket

återbäras. Enahanda torde förhållandet ock få sägas vara beträffande

edlingshjälpen å 750 kronor. Däremot syntes byggnadsbidraget enligt 1929

års kungörelse hava beräknats komma att under viss förutsättning till

statsverket återbäras.

För domänverkets vidkommande medförde de nu ifrågasatta lindrade

villkoren för inlösen av skogstorp och odlingslägenheter en viss minskning

uti inkomsterna genom uteblivna arrenden, men också en avsevärd lättnad

för revirpersonalen, vilken, sedan dessa lägenheter friköpts, i huvudsak

befriades från uppsiktsskyldigheten över dem. Denna minskning

kundo i första hand beräknas utgöra 3.6 procent årlig ränta å förutnämnda

1,954,749 kronor eller 70,370 kronor, sedan frihetsåren tilländagått för samtliga

lägenheter, som erhållit tilläggsbidrag. vartill komma ränta efter sani

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

ma räntefot å utbetalda byggnädsbidrag jämlikt kungörelsen nr 170/1929.

Kostnaderna för det biträde, domänverket jämlikt kungörelsen den 18 december

1925 (nr 486) med tillämpningsföreskrifter till kungörelsen den 26

juni 1925 (nr 291) angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat

på kronoparker i Norrland och Dalarna lämnade kolonisationsnämnderna

i Norrbottens och Västerbottens län vid utövande av deras verksamhet,

hade styrelsen beräknat till cirka 30 kronor per kolonat och år. Utgående

från enahanda beräkningsgrunder beträffande skogstorp och odlingslägenheter

borde domänverkets befattningstagande med sistnämnda upplåtelser

uppskattas till en årlig utgift av cirka 68,000 kronor. Beloppet vore emellertid

åtskilligt för lågt såsom full ersättning för förvaltningsuppgiften,

enär denna i senare fallet helt vilade å domänverket och i det förra endast

till viss mindre del.

Vid behandling av frågan örn och i vad mån innehavare av skogstorp

och odlingslägenhet^- omedelbart borde beredas vissa lättnader särskilt

beträffande nu utgående arrenden, bär domänstyrelsen anfört, att styrelsen

haft flera förslag under övervägande. Sålunda hade bland annat ifrågasatts

en annan räntefot å de statsbidrag, som beviljats och varå arrendet

i huvudsak beräknats. Till följd av de konsekvenser, som ett dylikt frångående

av nu gällande bestämmelser skulle medföra ifråga örn exempelvis

egnahemslånerörelsen och därför gällande föreskrifter, hade styrelsen

måst frångå denna tanke. Då ett rubbande av kontraktens bestämmelser

ifråga örn arrendets beräknande och erläggande jämväl ansetts kunna medföra

betänkliga konsekvenser bland annat därutinnan att ytterligare anspråk

på ändringar i berörda hänseende skulle kunna framkomma, hade

styrelsen, med hänsyn till att kolonisterna jämlikt beslut av 1929 års riksdag

beviljats ytterligare fem frihetsår, funnit sig bäst gagna såväl

statens som lägenhetsinnehavarnas intressen genom att beträffande innehavarna

av skogstorp och odlingslägenheter föreslå befrielse under fem

år från erläggande av den del av arrendet, som beräknats efter 3.c procent

på åtnjutet tilläggsbidrag. Denna lindring i arrendeavgälden syn

tes styrelsen böra tillämpas först från och med den 14 mars 1932. Styrelsen

kunde sålunda icke biträda länsstyrelsens i Västerbottens län här förut

omnämnda förslag, att en eventuell lindring i arrendevillkoren för ifrågavarande

lägenheter skulle få retroaktiv verkan. Närmare utformat innebure

styrelsens sistnämnda förslag, att beträffande skogstorp och odlingslägenheter,

för vilka redan erlagts arrende enligt gällande föreskrifter,

arrendet under fem år eller för tiden 14 mars 1932—14 mars 1937 nedsättes

med 3.6 procent på uppburet tilläggsbidrag samt att beträffande sådana

lägenheter, för vilka ännu ej erlagts arrende, arrendet under de fem första

åren, sedan skyldighet att erlägga arrende inträtt, nedsättes efter samma

beräkningsgrunder. Sedan dessa fem år tilländagått, skulle arrendet utgå

enligt nu gällande bestämmelser, därest icke innehavaren dessförinnan

inlöst lägenheten till pris, beräknat enligt styrelsens nu avgivna förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

11

Statskontoret har anslutit sig till den av domänstyrelsen framförda stal skontoret.

meningen, att nuvarande innehavare av vissa lägenheter å kronomark

borde beredas möjlighet att på förmånliga villkor förvärva lägenheterna

i fråga. Jämväl de grunder, efter vilka domänstyrelsen ansett en försäljning

av lägenheterna kunna äga rum, syntes statskontoret med hänsyn till

rådande förhållanden knappast höra föranleda någon erinran. Domänstyrelsens

förslag beträffande nedsättning under fem år för tid efter deli 14

mars 1932 av arrendet för vissa lägenheter, till vilka tilläggsbidrag utgått,

har statskontoret likaledes tillstyrkt. I övrigt har den av domänstyrelsen

verkställda utredningen icke föranlett särskilt uttalande från

statskontorets sida.

Skogstorpen, odlingslägenheterna och kronotorpen hava det gemensamt, Departementsatt

de äro av domänstyrelsen å kronomark i de sex nordligaste länen un- ejie fen.

der nyttjanderätt upplåtna lägenheter, varå i främsta rummet skogsarbetare

beretts tillfälle att å obruten mark genom nyodling och nybyggnad

skapa sig en bostad med ett mindre jordbruk till stöd. Medan de

äldre upplåtelserna, skogstorpen och odlingslägenheterna, blivit understödda

med förhållandevis ringa kontant odlings- och byggnadshjälp samt

huvudsakligen äro skogsarbetarboställen, har vid den nyaste upplåtelseformen,

kronotorpen, större omvårdnad ägnats frågan örn lägenheternas

tjänlighet och tillräcklighet ur jordbrukssynpunkt samt rikligare bidrag

tillmätts för odlings- och byggnadsarbeten.

I den med anledning av begäran av fjolårets riksdag ni\ verkställda

utredningen rörande frågan örn lindring i upplåtelsevillkoren för ifrågavarande

lägenhetshavare har på skäl, som jag finner giltiga, gjorts gällande,

att åtgärder i dylikt syfte ej för närvarande borde ske i avseende

å kronotorpen. Denna upplåtelseform är ännu så gott som oprövad —

villkoren bestämdes vid 1929 års riksdag — vartill kommer, att kronotorparna

tidigast 1945 hava att utgöra avgifter för sina lägenheter. Att redan

nu, nära femton år i förväg och i avsaknad av varje kännedom örn de

förhållanden, som då råda å lägenheterna, besluta örn lindrade betalningsvillkor

beträffande kronotorpen synes varken erforderligt eller lämpligt.

Frågan inskränker sig alltså till skogstorpen och odlingslägenheterna,

vilka samtliga upplåtits före den 1 juli 1929. Att innehavarna av dessa

lägenheter ofta befinna sig i knappa omständigheter och äro förtjänta

av att i sin nybyggargärning erhålla viss ekonomisk lättnad torde framgå

av utredningen i ämnet. Det härutinnan nu föreliggande förslaget

avser i främsta rummet att underlätta för de lägenhetshavare, som jämlikt

gällande, år 1929 utfärdade bestämmelser äro därtill berättigade, att

med äganderätt övertaga de av dem bildade lägenheterna samt i andra

rummet att åstadkomma viss lindring i arrendeavgifterna under den

närmaste framtiden beträffande sådana lägenheter av nu förevarande

slag, som under samma tid fortfarande innehavas under nyttjanderätt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

Den av domänstyrelsen, vilken myndighet tidigare hyst vissa betänkligheter

mot äganderättsupplåtelser å kronoparkerna, nu hävdade uppfattningen,

att hithörande lägenhetsbildning bäst främjas genom målmedvetna

åtgärder för underlättande av friköp, synes mig välgrundad. Såsom

styrelsen framhållit, torde utsikten för nybyggaren att såsom egen

snart och på gynnsamma villkor få förvärva den jord, varå han utfört sin

odlargärning, vara av den största betydelse samt verka såsom en mäktig

drivfjäder till intensivt arbete på samma gång som den med fastare band

knöte honom vid hemmet. Visserligen medför det av styrelsen framlagda

förslaget, att staten vid köpeskillingarnas bestämmande avskriver ej oväsentliga

belopp. Med hänsyn till förslagets betydelse för den befolkning i

Norrlands skogsbygder, som därav beröres, finner jag mig emellertid

kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas i enlighet med det av domänstyrelsen

framlagda, av statskontoret tillstyrkta förslaget.

De föreslagna åtgärderna för underlättande av friköp av skogstorp och

odlingslägenheter innebära i huvudsak, att i köpeskillingen skulle inräknas,

i likhet med vad nu gäller, den kontanta odlings- och byggnadshjälp,

högst 750 kronor, som utgått enligt tidigare bestämmelser, men, i motsatts

till vad nu är stadgat, däremot icke det tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor,

som utgått jämlikt kungörelserna nr 448/1918 och 260/1920. Vidare

skulle vid köpeskillingens bestämmande följande högsta markvärden beräknas

per hektar, nämligen för odlingsmark 20 kronor och för skogsmark

5 kronor. Värdet å växande skog skulle bestämmas med ledning av

vid överlåtelsetillfället gällande virkespriser. Mot detta förslag har jag

intet annat att erinra, än att jag tillika tillstyrker att, i anslutning till

vad som på sätt jag strax skall omnämna ifrågasatts för de s. k. försökskolonaten,

annan mark än odlings- eiler skogsmark bör vid försäljningen

åsättas ett värde av 1 krona per hektar, dock att för sjöar och berg ej

beräknas något värde. Jämväl tillstyrker jag domänstyrelsens förslag,

att, därest inlösen under äganderätt av skogstorp eller odlingslägenhet

kommer till stånd före utgången av de i upplåtelseavtalet medgivna femton

legofria åren, köparen befrias från skyldighet att erlägga ränta å

ogulden köpeskilling för lägenheten under så lång tid, att denna tillika

med den legofria tiden utgör femton år. Nu gällande stadganden örn inlösen

av skogstorp och odlingslägenheter, i vilka stadganden jag för övrigt

ej ifrågasätter ändring, återfinnas i 31 och 35 §§ av kungörelsen den

14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtelse av kronotorp å vissa kronoparker

m. m., vilken kungörelse tillkommit efter riksdagens hörande år

1929 (prop. nr 198; K. skr. nr 282). Därest riksdagen biträder det av mig

nu tillstyrkta förslaget, torde Kungl. Maj:t äga vidtaga härav påkallad

ändring av sagda 35 §, att träda i kraft förslagsvis den 1 juli 1932.

I syfte att för skogstorpare och odlingslägenhetshavare, i den mån de

ännu ej äro berättigade eller önska inlösa sina lägenheter, bereda viss

omedelbar lättnad i avseende å arrendeavgifter, har domänstyrelsen vi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120. 13

dare föreslagit befrielse för ifrågavarande lägenhetshavare under feni

år från erläggande av den del av arrendeavgiften, som beräknats efter 3.r.

procent på sådant tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor, som avses i förenämnda

kungörelser nr 448/1918 och 260/1920. Befrielsen skulle begynna

för de lägenhetshavare, som redan börjat erlägga arrende, från och med

arrendeåret 1932—1933 samt för övriga från och med det år, arrendeskyldighet

enligt avtalet inträder. Ej heller mot detta förslag har jag något

att invända. Därest förslaget gillas av riksdagen, torde Kungl. Majit få

vidtaga härav påkallad ändring av sista stycket i 1 mom. av kungörelsen

den 20 juni 1918 (nr 448) angående tilläggsbidrag till vissa innehavare av

odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen

sådant sagda moment lyder enligt kungörelsen den 4 juni 1920 (nr 260).

Nämnda stycke torde därvid böra givas det innehåll, att lägenhetsinnehavare,

som uppbär tilläggsbidrag, skall vara skyldig att från och med

det tjuguförsta året från första upplåtelsen vidkännas den höjning i den

årliga arrendeavgiften, som motsvarar ränta efter 3.c procent å sagda

bidrag. Ändringen torde böra äga tillämpning i avseende å arrendeavgifter,

som skola erläggas för arrendeåret 1932—1933 och senare år, därvid

dock tillika torde böra stadgas, att sådan lägenhetsinnehavare, beträffande

vilken skyldighet att erlägga arrendeavgift inträtt före arrendeåret

1932—1933, icke skall vidkännas höjning av arrendeavgiften på

grund av erhållet tilläggsbidrag förrän från och med arrendeåret 1937—

1938.

B. Hjälpåtgärder åt innehavare av kolonat å kronoparker i Norrland

och Dalarna samt av nybyggen å Alträsks kolonisationsområde.

Innan jag närmare ingår på de förslag till hjälpåtgärder åt innehavare

av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, som av 1931 års egnahemsutredning

framlagts i förenämnda skrivelse, torde jag få lämna en

kortfattad redogörelse för den försökskolonisation, som ägt rum å kronoparker

inom sagda trakter.

Vid 1918 års riksdag (prop. nr 198; B. skr. nr 173) beslöts anordnande

av kolonisationsförsök å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län i huvudsaklig överensstämmelse med av 1916 års kolonisationskommitté

i betänkande den 15 december 1917 framställda förslag

med vissa av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i propositionen

tillstyrkta jämkningar.

Två typer av kolonat skulle upplåtas, en större med omkring 15 hektar

odlingsmark och en mindre med omkring 5 hektar. , Odlingsmarken

skulle till större delen bestå av torvmark. Till de större kolonaten.

skulle därjämte läggas omkring 15 hektar skogsmark; till de

mindre kolonaten däremot skulle ej läggas mera skogsmark, än att lämp
-

Gäliande

bestämmelser

för kolonat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunni. Majus proposition Nr 120.

lig ar ronder ing vunnes. Kolonaten skulle upplåtas pa arrende lör en

tid av femton år, med rätt för kolonist att, efter tio år oell när kolonist

uppfyllt sina kontraktsenliga åligganden, få mot viss köpeskilling förvärva

kolonatet med äganderätt. Genom statens försorg skulle vissa

avlopps- oell avledningsdiken upptagas. En del av de mindre kolonaten

(statsbyggen) skulle genom statens försorg förses nied mangårds- och uthusbyggnad,

dock ej i fullt färdigt skick (s. k. förstahanösbygge). Kolonist

å statsbyggt Polona t skulle inom tio år fullborda åbyggnaderna

enligt viss plan. A övriga kolonat (självbyggen) skulle kolonist inom

tre år utföra byggnadsarbeten, motsvarande förstahandsbygget å statsbyggda

kolonat, samt inom tio år fullborda åbyggnaderna. Kolonist

å mindre kolonat skulle inom fem år odla en hektar samt före upplåtelsetidens

utgång ytterligare tvä hektar. Kolonist å större kolonat

skulle inom tre år odla en hektar och innan åtta år förflutit ytterligare

två hektar samt före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar.

Självbyggande kolonist skulle av statsmedel erhålla en kontant byggnadshjälp

med */« av den beräknade byggnadskostnaden, dock högst 4,500

kronor. Kolonist å .större kolonat skulle ilga att i odlingshjälp utfå 500

kronor. Kolonist skulle vidare berättigas att efter vissa regler å kronans

mark kostnadsfritt erhålla virke m. m. Vid kolonatets avträdande skulle

kolonist åtnjuta ersättning för de förbättringar han å kolonatet utfört i

avseende å jord, diken, hägnader, hässjor, vägar och byggnader, dock

att härvid skulle avräknas värdet äv virke, som för förbättringens utförande

tillhandahållits kolonisten av staten, samt belopp, som kolonisten

kunde hava enligt kontraktet eller eljest bekommit såsom odlings-, diknings-

eller byggnadshjelp; oell finge ersättning ej utgå för byggnader,

till vilkas uppförande kolonisten ej ägde erhålla virke. Under de fem

första åren (frihetsåren) skulle ingen lega utgå. Därefter skulle i årlig

lega erläggas dels för marken 3.6 procent å det belopp, som vid köp av

kolonatet skulle utgå för odlingsmarken, dels för byggnaderna ISO kronor

vid statsbyggen samt vid självbyggen 3.6 procent å den kontanta

hyggnadshjalpen. Köpeskillingen för kolonat, som förvärvades med

äganderätt, skulle bestämmas sålunda: a) För byggnaderna räknas, örn

desamma blivit delvis uppförda av staten, 5,000 kronor, och, örn de helt,

uppförts av kolonisten, det belopp denne bekommit i byggnadshjälp. b)

För odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna, beräknas

ett pris av 50 kronor för hektar, vilket pris dock må kunna med hänsyn

till markens läge och beskaffenhet skäligen nedsättas, c) Skogsmarken

beräknas till 20 kronor för hektar och övrig mark till 10 kronor för

hektar, dock att för sjöar och berg icke beräknas något värde, d) Betalningen

för gagnvirkesduglig ståndskog, som vid äganderättens förvärvande

finnes inom kolonatets område, uträknas efter följande grundpris:

för lövskog samt växande barrskog örn 10—14 centimeter i diameter vid

brösthöjd 75 öre per kubikmeter fast mått, för växande barrskog om

15—24 centimeter i diameter vid brösthöjd 1 krona 50 öre per kubikmeter

sådant mått samt för dylika träd om 25—29 centimeter i diameter vid

brösthöjd 3 kronor per kubikmeter fast mått. Köpeskillingen skulle bestämmas

vid upplåtelsen, dock skulle värdet av växande skog göras beroende

av skogsräkning vid äganderättsupplåtelsen. Köpeskillingen

skulle gäldas enligt i huvudsak samma regler som gällde för egnahemslån.

Vid köp av mindre kolonat skulle köpeskillingen kunna minskas,

enligt vissa regler, med hänsyn till antalet dagsverken utförda hos skogs
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

förvaltningen (avdrag på grund av s. k. skogsarbetspremier). Vid köp

av större kolonat skulle köpeskillingen också kunna enligt vissa regler

minskas med högst 500 kronor, så framt kolonisten utfört odling utöver

vad honom enligt kontraktet ålegat (avdrag på grund av s. k. odlingspremier).

— I övrigt skulle åtskilliga andra bestämmelser gälla, vilka

dock äro av mindre betydelse för den nu föreliggande frågan.

Vid riksdagarna 1919—1924 beslöts anordnande av ytterligare kolonisationsförsök,

vilka skulle äga rum enligt i allt väsentligt samma grunder

som stadgats för 1918 års kolonisationsförsök. Kolonisationsföretagen

hava förlagts till följande kronoparken.

1918 års företag: Djupsjö i Norrbottens län samt Metseken och Rönnliden-Luspberget

i Västerbottens län.

1919 års företag: Ängeså i Norrbottens* län, Östra och Västra Jörnsmarken

samt Aronsjökullarna i Västerbottens län, Ansjö i Jämtlands län

och Hamra (Tandsjö) i Gävleborgs län.

1920 års företag: Ljusåtrakten, Vaksliden, Siksjö och Pite (Blåsmark)

i Norrbottens län, Aborrträskliden i Västerbottens län och Hamra (Fågelsjö)

i Gävleborgs län.

1921 års företag: Vargisåvattnen, Pajala Östra, Ohtanajärvi och Västra

Limingojärvi i Norrbottens län samt Örålandet och Abmoberget i Västerbottens

län.

1922 års företag: Narken, Vuodnaberget och Pite (Långträsk) i Norrbottens

län, Gunnarn, Jovan, Tallträskliden, Simsjölandet, Mötingselberget,

Bocken och Grundträskliden i Västerbottens län samt Ede i Jämtlands

län.

1923 års företag: Laxbäcken, Pite (Koler), Viståsen, Västra Limingojärvi,

Östra Limingojärvi och Äihämä i Norrbottens län, Råbäekstjäln i

Västerbottens län, Rätansbyn i Jämlands län, Haverö i Västernorrlands

län samt Älvdalen i Kopparbergs län.

1924 års företag: Dundret i Norrbottens län.

Sedan viss omläggning av kolonisationsverksamheten blivit vid 1925

års riksdag beslutad (prop. nr 90; R. skr. nr 299), fann Kungl. Majit

den 26 juni 1925 gott att dels utfärda kungörelse (nr 291) angående allmänna

grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och

Dalarna, avseende i främsta rummet reglering av framtida upplåtelser

av kolonat, dels ock godkänna vissa tilläggsbestämmelser att

gälla för äldre kolonat, beträffande vilka oinskränkt övergång till förenämnda

allmänna grunder ej kunde ske. Dessa tilläggsbestämmelser

voro följande.

1. Kolonisten må, i den mån så befinnes lämpligen kunna ske, erhålla

ökad tilldelning av odlingsmark intill vad som bestämts genom de år

1925 fastställda nya grunderna för upplåtande av kolonat, skolande i så

fall köpeskillingen för kolonatet i motsvarande mån höjas.

2. Örn särskilda skäl därtill föranleda, må kolonisten erhålla visst

uppskov med fullgörande av de i kontraktet bestämda byggnads- och

odlingsskyldigheterna.

3. Kolonisten kontraktsenligt tillkommande odlingshjälp må utbetalas

i den mån odlingsarbetet utföres, och äger kolonisten, om kolonatet

är av mindre typ, att i samma ordning utbekomma ett odlingsbidrag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

utan åter betalningsskyldighet av 500 kronor för uppodling elter den 1

maj 1925 av en hektar jord.

4. Legan för kolonatet må från och med det sjätte till och med det

åttonde året efter tillträdet nedsättas till hälften av det i kontraktet angivna

beloppet.

5. Kolonisten må efter bestämmande av vederbörande kolonisationsnämnd

erlägga legan för kolonatet i vissa terminer direkt till denna

nämnd.

6. Med kapitalavbetalning å köpeskillingens amorteringsdel må anstå,

till dess femton år förflutit från kolonatets första upplåtande.

7. På kolonatet belöpande skatt och annan allmän tunga må, efter

skedd ansökning och framgent under den tid, kolonatet innehaves med

nyttjanderätt, betalas av staten, dock under högst femton år från den

första upplåtelsen.

8. Kolonisten må, efter prövning av behovet, kostnadsfritt efter utsyning

erhålla erforderligt virke för mindre byggnader utöver den fastställda

byggnadsplanen, såsom bagarstuga, bastu eller dylikt.

9. I den mån och för den tid, så prövas lämpligen kunna ske, må kolonisten

beredas rätt utan avgift till fiske i vatten å angränsande kronopark.

10. Kolonisten må, så snart han fullgjort honom kontraktsenligt

åliggande odlings- och byggnadsskyldighet, få förvärva kolonatet med

äganderätt.

Den 18 december 1925 utfärdade Kungl. Majit kungörelse (nr 486) med

tillämpningsföreskrifter till kungörelsen nr 291/1915. I nämnda båda

kungörelser hava sedermera vissa ändringar vidtagits genom kungörelser

den 17 december 1926 (nr 511 och 515) samt den 8 juni 1928 (nr 220

och 221).

Ytterligare har, i överensstämmelse med beslut av 1929 års riksdag

(prop. nr 143; R. skr. nr 281), Kungl. Majit den 27 juni 1929 fastställt

ändringar i de för försökskolonaten gällande villkoren av följande

innebörd.

1) Kolonist, som vederbörligen fullgör sina odlings- och övriga skyldigheter

enligt kontraktet, befrias från erläggande av lega för kolonatet

under ytterligare fem år, eller, örn han före utgången av de legofria

åren övertager kolonatet med äganderätt, från erläggande av ränta

å ogulden köpeskilling för kolonatet under så lång tid, att denna tid tillhopa

med den legofria tiden utgör tio år.

2) Beträffande sådant kolonat, som under de tio närmaste åren från

den första upplåtelsen antingen någon tid stått obesatt eller å vilket en

förutvarande innehavare märkbart brustit i uppfyllandet av byggnadselev

odlingsskyldighet skall den nye innehavaren äga frihet från erläggande

av lega, respektive ränta, jämväl under så lång tid efter sagda

tio år, som skäligen kan anses motsvara den tid, varunder kolonatet

sålunda varit obesatt eller besuttits av en föregående innehavare utan

fullgörande av byggnads- och odlingskyldigheter.

3) Det för beräknande av lega och köpeskilling för kolonat åsätta vär*

det å byggnader nedsättes, för såväl statsbyggda som så kallade självbyggdå

kolonat, till 3,500 kronor, med rätt för vederbörande kol oni sationshämnd,

respektive domänstyrelsen beträffande kolonat inom Köp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

parbergs län, att, där särskilda skäl därtill föranleda, medgiva ytterligare

nedsättning till lägst 3,000 kronor samt, efter särskilt tillstånd av

Kungl. Majit i fråga örn Norrbottens oell Västerbottens län, jämväl därunder

till lägst 2,000 kronor.

4) Kolonist tillerkännes ytterligare odlingsbidrag av 250 kronor, att

utbetalas i den mån han under 1929, 1930 och 1931 nyodlade en hektar

jord.1

5) Såsom villkor för åtnjutande av någon av de under 1—4 omförmälda

förmåner skall gälla, att förut överenskommen bestämmelse örn

ersättning vid avträde av kolonat jämkas i vissa avseenden.

Jämlikt de i ämnet 1925 antagna förändrade bestämmelserna handläggas

frågor örn kolonisationsåtgärder — vilka förut omhänderhafts av

statens kolonisationsnämnd — numera av fyra särskilda kolonisationsnämnder,

nämligen en för Norrbottens län, en för Västerbottens län, en

för Jämtlands och Västernorrlands län samt en för Gävleborgs län. Därjämte

har Kungl. Majit uppdragit åt domänstyrelsen att tillsvidare fullgöra

kolonisationsnämnd tillkommande åligganden rörande inom Kopparbergs

län beslutat kolonisationsområde. Ledningen av och kontrollen

över kolonisationsnämndernas verksamhet utövas sedan den 1 juli

1928 av statens egnahemsstyrelse. Jag torde här få bringa i erinran,

att till följd av riksdagens därom i skrivelse nr 281/1929 gjorda anhållan

utredning genom statens egnahemsstyrelse pågår örn lämpligaste sättet

för avveckling av kolonisationsnämnderna. Angående denna utredning

vill jag tillika hänvisa till vad jag anfört i nionde huvudtiteln till årets

riksdag (sid. 254).

I detta sammanhang torde jag jämväl få erinra örn de för Alträsks

kolonisationsområde i Norrbottens län gällande särskilda bestämmelser.

Vid 1909 års riksdag beslöts anordnande av nybyggeslägenheter å ett

från Alträsks och Svanå kronoparker samt Selets f. d, stockfångskog

avskilt område, beläget vid Brännbergs järnvägsstation ej fullt tre mil

från Boden. Enligt en förberedande plan för områdets indelning skulle

ett femtiotal lägenheter utläggas. Planen har sedermera av Kungl.

Majit fastställts i avseende å 48 lägenheter. Nybyggesväsendet å kolonisationsområdet

står under ledning av en särskild nämnd, Alträsks nybyggesnämnd,

som tillerkänts rätt att i vidsträckt omfattning handla

efter omständigheterna. Viss tillsyn över verksamheten utövas av statens

egnahemsstyrelse. De för upplåtelserna bestämda villkoren sammanfalla

i många hänseenden med motsvarande stadganden rörande ohlin

gslägenlieter å kronoparker i de sex nordligaste länen. Upplåtelserna

— vilka i regel avse, utom impedimenter, 20 hektar, varav minst 10 hektar

odlingsvärd jord — ske emellertid nied äganderätt, dock med en försökstid

på 15 år, varunder nybyggaren innehar lägenheten under nyttjanderätt

samt är befriad från utlagor och onera för nybygget. Nybyggaren

är under försökstiden skyldig uppodla, bebygga och, där så erfordras,

'' I 1932 års statsverksproposition, IX II. T. punkt lil, har föreslagits, att den tid, varunder

odling skall ske, måtte utsträckas att omfatta åren 1932, 1933 oell 1934.

Hillring till riksdagens protokoll 19.''!?. I sami. Uti höft. (Sr 120.)

Koloninat

io nsverksa niheten

vid

Alträsk.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

1931 års

egnahemsutrednivg.

18 Kungl. Marits proposition Nr 120.

inhägna lägenheten enligt föreskrifter, som nyibyggesnämnden meddelar

vid upplåtelsen, samt hålla utförda byggnader, hägnader oell odlingar i

fullgott stånd; laggdiken, som möjliggöra odlingsarbetets omedelbara påbörjande,

upptagas emellertid genom nämndens försorg.

Enligt 1909 års bestämmelser ägde nybyggaren att av allmänna medel

erhålla odlingshjälp till belopp av 750 kronor. I samband med utfärdandet

år 1918 och 1920 av bestämmelser örn tilläggsbidrag till innehavare

av odlingslägenlieter å kronoparlter i de sex nordligaste länen

för utförda byggnadsarbeten hava genom Kungl. Maj:ts brev den 20

juni 1918 och den 4 juni 1920 meddelats motsvarande föreskrifter örn

tilläggsbidrag till innehavare av nybyggeslägenhet å Alträsk. Enligt

dessa föreskrifter tillerkändes innehavare, vars lägenhet blivit före den

20 juni 1918 upplåten jämlikt därom meddelade föreskrifter, rätt att, där

föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda före den 1 januari 1915

— utöver honom tillkommande odlingshjälp — såsom tilläggsbidrag erhålla

ett belopp, svarande mot tredjedelen av innehavarens kostnad för

föreskrivna byggnadsarbeten, vilka utförts under tiden från och med

ingången av år 1915 intill den 20 juni 1918, och mot hälften av sådan

kostnad för fullbordande efter sistnämnda tidpunkt av dylika byggnadsarbeten,

med iakttagande att tilläggsbidrag för byggnadsarbeten, som utförts

före den 20 juni 1918, icke må överstiga 500 kronor och att tilläggsbidraget

icke må sammanlagt uppgå till högre belopp än 1,250 kronor.

Innehavare av nybyggeslägenhet, som upplåtits under tiden 19 juni 1918

—30 juni 1929, äger rätt att, utöver odlingshjälpen, såsom tilläggsbidrag

erhålla ett belopp, svarande mot hälften av innehavarens kostnad för

föreskriva byggnadsarbeten, med iakttagande att sådant tilläggsbidrag*

icke må överstiga 1,250 kronor. Ku nämnda lägenhetsinnehavare hava

sålunda kommit i åtnjutande av kontant statsbidrag med sammanlagt

högst 2,000 kronor.

Köpeskillingen bestämmes så, att den motsvarar dels det kapitalvärde,

vartill nybygget vid upplåtelsen av nämnden uppskattas, vilket värde ej

får sättas högre än 50 kronor för hektar av lägenhetens areal, impedimenter

oberäknade, dels ock uppburen odlingshjälp jämte tilläggsbidrag.

För upplåtelser, vilka äga rum från och med den 1 juli 1929, gälla särskilda

av Kungl. Majit i brev den 14 juni 1929 meddelade bestämmelser. Desamma

ansluta sig till 1929 års grunder för upplåtelse av kronotorp och.

förete sålunda i förhållande till förberörda grunder olikheter i flera avseenden.

I förberörda skrivelse den 11 januari 1932 har 1931 års egnahemsutredning

inledningsvis meddelat följande sammanställning å antalet upplåtna

kolonat och därå bosatta personer. Uppgifterna hänföra sig till år 1930.

L ä n

Norrbottens...........................................

Västerbottens.....................................

Jämtlands och Västernorrlands.......

Gävleborgs ..........................................

Kopparbergs .......................................

Summa

Antal upplåtna

Antal bosatta

kolonat

personer

204

1,060

176

847

20

101

25

159

6

23

431

2,190.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 120.

19

Beträffande kolonisationsnämndernas kostnader för kolonisationsverksamketen

har utredningen meddelat följande uppgifter, avseende budgetåret

1929/1930.

i

Kolo

nisa

i

o n s n ä

m n d

Utgifter

Norr-

bottens

län

Väster-

bottens

län

Jämtlands

och Väster- norrlands

län

Gävle-

borgs

län

Koppar- bergs län

(D. styr.)

Tillhopa

kronor

Löner, sammanträden, resor,

expedition m. m.............

15,618: os

20,046: 6 9

4,998

32

1,660: 2 5

42,323: 3 2

Eyggnadsbidrag till kolonister | ^ ^

5,918: 7 5

6,011

5G

—

—

> 26,541: —1

Odlingsbidrag till dito.........

1

5,268: 82

919

25

81: 13

—

Dikningsarbeten..................

5,313: 4 6

5,85(5: 14

3,592

7 5

—

—

14,762: 35

Vägarbeten ........................

11,047:46

9,217: 40

36

—

—

—

20,300: 85

Kompletteringsarbeten å bygg- nader m. m...................

5,018: so

1,676: 0 7

_

251: 50

225:-

7,170: 96

Ersättning vid avträdande av

kolonat...........................

475: —

1,483: os

_

1,958: 0 8

Utskylder...........................

8,027: 56

6,044: 98

—

170: 50

14,242: 9 9

Ströängsinköp.....................

—

482: 20

—

—

482: 20

Mosskulturförsök ...............

—

682: 35

—

_

682: 85

Diverse övriga utgifter.........

1,361:

971: 87

8

5 7

516: 02

16: 7 6

2,874: 4 5

Tillhopa kronor

55,202: c 4

57,648: 80

15,566

45

2,508: 90

412: 26

131,338: 55

Börande kolonisternas ekonomiska förhållanden och övriga omständiglieter

meddelas härefter följande ur kolonisationsnämndernas berättelser

för 1930 hämtade uppgifter.

Norrbottens län. Två kolonat hava under året nedlagts. Nio kolonister

hava under 1930 lämnat sina kolonat, och fem hava uppsagts på grund av

eftersatta skyldigheter. Elva kolonister hava nyantagits under året. Sju

kolonat hava tillagts ytterligare odlingsmark, därav tre från disponibelt

kolonat och fyra från intilliggande kronopark. Det slutliga justeringsarbetet

å do statsbyggda kolonaten har slutförts. Kolonisternas odlings- och

byggnadsverksamhet fortskrider tämligen långsamt. Under året hava på

samtliga kolonisationsområden nyodlats tillhopa 26.44 hektar. Av kolonisternas

arbete med färdigställande av de statsbyggda kolonaten återstår ännu

åtskilligt även i de fall, där den medgivna tidsfristen av tio år snart är tillända.

De självbyggande kolonisterna däremot hava i stort sett utfört

sitt byggnadsarbete. På grund av statsgaranti för av hushållningssällskapet

till kolonister utlämnade nyodlingslån hava under året på grund av

bristande betalning från kolonisternas sida måst utgivas 775 kronor 25 öre.

I fråga örn fullgörandet av förpliktelser till kolonisationsnämaden har åtskilligt

brustit. Detta torde delvis haft sin grund i bristande förmåga men

i åtskilliga lall även berott på bristande god vilja, enär kolonisternas arbetsinkomster

i allmänhet varit tillfredsställande och på ett par kolonisationsområden

mycket goda.

Västerbottens län. Ä 176 besatta kolonat voro byggnader färdiga å 65

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

kolonat oell å övriga lil under arbete. Å 6 kolonat hava byggnadsarbetena

under året avslutats. Å 107 kolonat har odlingsarbetet utförts motsvarande

eller utöver givna bestämmelser, varemot å 69 kolonat arealunderskott

av odlad jord förelegat.

Jämtlands och Västernorrlands län, Inga åtgärder hava vidtagits för

upplåtande av nya kolonat. Förbättringsarbeten hava vidtagits å samtliga

kolonisationsområden, därav betydande diknings- och byggnadsarbeten.

Gävleborgs län. Det allmänna tillståndet vid kolonaten är någorlunda

gott. Vissa kolonister hava fortfarande haft svårigheter att reda sig beroende

på ovana vid arbete av hithörande art och dels även andra personliga

förhållanden. Några nya kolonat hava under året ej anlagts. Nyodling

har under året förekommit i synnerligen liten omfattning. Klagomål

över bristande tillgång på förtjänstarbete hava knappast avhörts, och

synas tillräckliga arbetstillfällen å kronoparkerna beretts kolonisterna.

Från kolonisationsnämnderna ävensom domänstyrelsen i fråga örn Kopparbergs

län har 1931 års egnahemsutredning införskaffat uppgifter angående

av uppgiftslämnarna till kolonisterna utlämnade lån av olika slag

m. m., om kolonisternas sannolika möjligheter att erlägga kontraktsenlig

lega för kolonaten samt örn tillgången på förtjänstarbete å kronoparkerna.

Lämnade uppgifter angående till kolonisterna utlämnade lån m. m. hava

sammanställts i följande tabell.

L ä n

Kreaturs- ian

kronor

i Redskaps-1

lån

kronor j

1

! Odlings- 1

lån i

kronor |

v , ,o '' Skuld for i

i1 ode rian , j 1 r*

! byggnads- j Summa

1 * 1 * i material j

kronor ! kronor | kronor

Norrbottens ........................

12,135:

S 132: —

11,261: — i

3,493: 81! 3,775: 69! 30,798: 2c

Västerbottens .....................

7,099: 01

—

1,995: ost — I 9,094:0 41

Jämtlands och Västernorrlands

962: 17

—

—

— — 962:17

Gävleborgs...........................

296: 94

— i

100:— — ! 396: 9lj

Kopparbergs........................

795: -

—

—

— — ; 795: — |

För övriga lämnade uppgifter har 1931 års egnahemsutredning redogjort

som följer.

Norrbottens län. Möjligheten att erlägga lega vore ytterst beroende på

kolonistens goda vilja och förstånd att handhava sina ekonomiska angelägenheter.

Men även i de fall, då anmärkning härvidlag icke kunde göras

mot vederbörande, kunde givetvis svårigheter i fråga om legans erläggande

uppstå. För ökat underlättande härutinnan, syntes en ytterligare

utsträckning av den legofria tiden med fem år böra medgivas. Därjämte

borde en omvärdering av kolonatmarken ske så, att bättre överensstämmelse

ernåddes med det kapital, som kolonaten skäligen kunde förränta.

— Arbetsförtjänsterna från kronoparken uppginge under 1930 till i medeltal

575 kronor per kolonist. Kolonisterna vägrade i regel att mottaga arbete

å kronoparken under andra förhållanden än att arbetsplatsen vore så*

närbelägen, att kolonisten kunde bo hemma.

Västerbottens län. Med få undantag torde kolonisterna komma att visa

oförmåga att å förfallotiden erlägga kontraktsenlig lega. Den legofria

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Muj:ts proposition Nr 120.

tiden borde utsträckas med ytterligare,fem år. Omvärdering av kolonatmarken

borde ske, så att värdet sattes å skogsmarken efter bonitet till 20, 15

eller 10 kronor, för odlingsbar myrmark till 5 kronor och lör impediment

till 1 krona, allt per hektar. —Arbetsinkomsten fran kronoparken uppginge

1930 i medeltal till 1,021 kronor per kolonist.

Jämtlands och Västernorrlands län. Svårigheter bomme troligen att

uppstå för kolonisterna att erlägga lega. — Arbetsinkomsterna från kronoparken

uppginge i medeltal till omkring 300 kronor per kolonist och år.

Gävleborgs län. En stor del av kolonisterna torde sannolikt kunna och

vilja uppfylla sina kontraktsenliga förpliktelser i fråga örn legan. Närmare

vägledande uttalande kunde dock ej lämnas. — Arbetsinkomsterna,

från kronoparken uppginge 1930 i medeltal till 1,000 kronor per familj.

Kopparbergs län. För » gen örn sn i t tskol on i ston» vore det berättigat att

hysa tvivelsmål beträffande möjligheten att erlägga lega. Säkerligen

komme de nu bestämda legoavgifterna att bliva svårbetalda för de mindre

dugliga kolonisterna. •— Arbetsförtjänsten hade uppgått till i medeltal 850

kronor per år och individ.

För egen del har 1931 års egnahemsutredning anfört i huvudsak följande.

Av de anförda yttrandena torde framgå, att ringa utsikt ansåges förefinnas

för att kolonisterna i gemen skulle mäkta erlägga föreskriven lega,

när denna förfölle till betalning. Därjämte hade uttalats, att svårigheter

för kolonisterna torde yppa sig att efter inlösen av kolonaten förränta

köpeskillingen för desamma.

Enligt egnahemsutredningens förmenande syntes böra läggas minst lika

stor vikt uppå vidtagande av sådana anordningar, att det avsedda syftet

med statens uppoffringar på detta område vunnes, som på åstadkommande

av tillfälliga lättnader under en brydsam tid. Målet torde få anses vara

att ernå sådana förhållanden, att kolonisterna själva kunde reda sig utan

krav tid efter annan på statsmakternas mellankommande i hjälpande och

stödjande riktning. Med dylik utgångspunkt torde det av kolonisationsnämnderna

i Norrbottens och Västerbottens län framförda förslaget örn

lättnader i villkoren för inlösen av kolonat med äganderätt vara värt beaktande.

Det psykologiska momentet härvidlag syntes icke böra underskattas.

Utsikten att under förbättrade och billigare villkor kunna bliva ägare till

den jord, varå kolonisten nedlagt sin cdlarmöda, torde verka såsom en

drivfjäder till allt intensivare arbete på samma gång som kolonisten med

fastare band brandes vid torvan. Inlösen av kolonat med äganderätt i ökad

utsträckning torde medföra en ej oansenlig besparing för statsverket. Kostnaden

för domänverket med lämnande av biträde åt kolcnisationsnämnderna

vid handhavandet av kolonisationsverksamheten uppginge enligt

domänstyrelsens beräkningar till omkring 30 kronor per kolonat och år

beträffande Norrbottens och Västerbottens län. Efter hand som kolonaten

inlöstes med äganderätt bortfölle nu nämnda kostnad ävensom å inlösta

kolonat belöpande del av kostnaderna för kolonisationsverksamheten hos

kolonisationsnämnderna.

Enligt gällande bestämmelser vore kolonist berättigad till inlösen av

koionatet med äganderätt, då minst tio år förflutit från upplåtelsen samt

kolonisten uppfyllt sina förpliktelser ifråga om odling och byggnader.

Utredningen holle före, att högre pris ej borde sättas å kolonaten, än att

utsikter funnes för kolonisten att förränta det kapital, som koionatet en
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition Nr 120.

ligt värdesättning representerade. I anslutning till förslag från domänstyrelsen

angående skogstorp och odlingslägenheter syntes det nu stadgade

maximipriset av 50 kronor för hektar för odlingsmarken böra

sänkas till 20 kronor. Värdet å skogsmarken torde böra kunna fastställas

till 5 kronor för hektar oell värdet å övrig mark till 1 krona för hektar,

dock att för sjöar och berg ej beräknades något värde. Växande skog åter

syntes böra åsättas pris enligt värdesättning vid tiden för överlåtelsen.

Med denna beräkningsgrund skulle köpeskillingen för större kolonat komma

att uppgå till (15 hektar odlingsmark å 20 kronor =) 300 kronor -f- (15

hektar skogsmark å 5 kronor =) 75 kronor -f åbyggnader högst 3,500

kronor eller sammanlagt 3,875 kronor jämte det pris, som bleve åsatt

växande skog.

Genom beslut 1929 hade den legofria tiden utsträckts från feni till tio år.

Ytterligare någon frist med legans erläggande torde verka uppmuntrande

under för handen varande läge på samma gång som härigenom för åtskilliga

kolonister torde öppnas ökade möjligheter att kvarstanna å kolonaten

och framdeles med äganderätt förvärva desamma. Utredningen

ville alltså föreslå, att den legolria tiden utsträcktes med ytterligare lem år

till sammanlagt femton år. Skulle inlösen av kolonat komma till stånd före

utgången av frihetsåren, borde kolonisten få åtnjuta samma förmån som

medgivits kolonist i punkt 1 av Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1929 eller

befrielse från erläggande av ränta å ogulden köpeskilling för kolonatet

under så lång tid, att samma tid tillhopa med den legofria tiden utgjorde

femton år. Vid beräknande av den legofria och den räntefria tiden borde,

för den händelse legan under viss tid enligt därom gällande bestämmelser

utgått med allenast halva legobeloppet, hälften av sistnämnda tid räknas

såsom legofri. Såsom villkor för att kolonist skulle komma i åtnjutande av

sådan utsträckning av den legofria och räntefria tiden, som nu sagts, syntes

böra gälla, att kolonisten under berörda tilläggstid år från år fullgjorde

honom enligt kontraktet beträffande odling, byggnad, dikning och

eljest åliggande skyldigheter, vid äventyr att förmånen eljest indroges.

Undantag på grund av särskilda omständigheter syntes emellertid böra få

medgivas.

Enahanda lättnader torde jämväl böra tillkomma innehavare av lägenheter

å Alträsks kolonisationsområde.

Under åberopande av det anförda bär egnahemsutredningen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att, beträffande redan

utlagda kolonat i Norrland och Dalarna, ändringar av hittills gällande

upplåtelsevillkor måtte vidtagas i följande hänseenden, nämligen

1) att kolonist, som vederbörligen fullgör sina odlings- och övriga skyldigheter

enligt kontrakt, befrias från erläggande av lega för kolonatet

under ytterligare fem år eller, örn han före utgången av de legofria åren

övertager kolonatet med äganderätt, från erläggande av ränta å ogulden

köpeskilling för kolonatet under så lång tid, att denna tillhopa med den

legofria tiden utgör femton år,

2) att vid övertagande av kolonat med äganderätt köpeskillingen för

kolonatet beräknas efter en värdesättning av för odlingsmarken 20 kronor

för hektar, för skogsmarken 5 kronor för hektar och för övrig mark 1 krona

för hektar, dock att för sjöar och berg ej beräknas något värde, samt

för växande skog enligt pris, som åsättes vid tiden för överlåtelsen, samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majlis proposition Nr 120.

3) att enahanda lättnader måtte tillkomma innehavare av lägenheter å

Alträsks kolonisationsområde.

Domänstyrelsen har förklarat sig icke hava något att i ärendet erinra.

Statskontoret har med hänsyn till den lörehragta utredningen och vad i

övrigt i ärendet anförts icke haft något att erinra mot bifall till egnahemsutredningens

förslag, under förutsättning att några komplikationer icke

komme att uppstå med anledning av den föreslagna utsträckningen av de

så kallade frihetsåren för innehavare av kolonat i Norrland och Dalarna

till att omfatta hela den första upplåtelsetiden för dylika kolonat.

Det av 1931 års egnahemsutredning framlagda, av domänstyrelsen och

statskontoret tillstyrkta förslaget rörande vissa lindringar i upplåtelsevillkoren

för kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna ansluter sig

i huvudsak till motsvarande, av mig nyss tillstyrkta förslag i avseende

å skogstorp och odlingslägenheter. Förslaget avser s. k. försökskolonat,

vilka enligt riksdagens beslut 1918—1924 genom vissa från statens sida

direkt ledda åtgärder utlagts i grupper å ett fyrtiotal kronoparker i

Norrland och Dalarna. I de ursprungliga villkoren för dessa kolonatupplåtelser,

vilka krävt statsanslag till betydande belopp, hava såsom

framgår av utredningen åtskilliga ändringar till kolonisternas förmån

vidtagits jämlikt beslut av riksdagen 1925 och 1929. Detta oaktat torde

kolonisterna, enligt vad i utredningen anförts, vara i behov av ytterligare

lättnader.

I sådant syfte ifrågasättes främst, att för kolonist, som vederbörligen

fullgör sina odlings- och byggnadsskyldigheter enligt kontraktet, den

legofria tiden, nu bestämd till tio år, utsträckes med fem år, varigenom

den skulle bliva av samma längd som den för innehavare av skogstorp,

odlingslägenheter och kronotorp medgivna legofria tiden av femton år.

Därest kolonist före utgången av den sålunda utsträckta legofria tiden

övertager kolonatet med äganderätt, skulle han befrias från erläggande

av ränta å ogulden köpeskilling för kolonatet'' under så lång tid, att

denna tillhopa med den legofria tiden utgör femton år. För egen del anser

jag mig kunna biträda ifrågavarande förslag, såsom väl ägnat att

bereda kolonisterna vissa lättnader i syfte att stärka deras ekonomiska

ställning.

I anslutning till vad som i liknande hänseende medgavs vid 1929 års

riksdag torde emellertid därjämte böra stadgas, att beträffande sådana

kolonat, som under de femton närmaste åren från den första upplåtelsen

antingen någon tid stått obesatt eller å vilket en förutvarande innehavare

märkbart brustit i uppfyllandet av byggnads- oller odlingsskyldighet, den

nye innehavaren beredes frihet från erläggande av lega, respektive ränta,

jämväl under så lång tid efter sagda femton år, som skäligen kan anses

motsvara den tid, varunder kolonatet sålunda varit obesatt eller besuttits

Infordrade

yttranden.

!) epartementschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Hemställan.

24 Kungl. Majlis proposition Nr 120.

av en föregående innehavare ulan fullgörande av byggnads- och odlingsskyldigheter.

Jag anser mig jämväl böra biträda egnahemsutredningens förslag, att

åtgärder, överensstämmande med !■ det nyss tillstyrkta förslaget rörande

skogstorp och odlingslägenheter, vidtagas i syfte att underlätta

för kolonisterna att med äganderätt inlösa sina kolonat. Därutinnan

hör alltså medgivas, att vid övertagandet av kolonat med äganderätt den

del av köpeskillingen, som hänför sig till markens värde, beräknas sålunda,

att priset per hektar nedsättes för odlingsmark från 50 till 20

kronor, för skogsmark från 20 till 5 kronor och för övrig mark från 10

kronor till 1 krona, därvid för sjöar och berg dock ej beräknas något värde.

Växande skog bör åsättas värde med ledning av vid överlåtelsetillfället

gällande virkespriser.

Vidkommande frågan örn nybyggesnpplåtelserna å Alträsks kolonisationsområde

i Norrbottens län må framhållas, att de härom gällande bestämmelserna

i allt väsentligt äro likartade med, i avseende å nybyggesupplåtelser

före den 1 juli 1929, vad som gällt och gäller beträffande odlingslägenheter

å kronomark inom de sex nordligaste länen samt, i avseende

å nybyggesupplåtelser efter sagda dag, vad som gäller rörande

kronotorp å nämnda marker. Med hänsyn härtill och under hänvisning

till vad jag tidigare anfört rörande frågan örn lindrade villkor för odlingslägenheter

och kronotorp förordar jag, att de av mig i det föregående tillstyrkta

ändringarna i upplåtelsevillkoren för odlingslägenheter måtte i

tillämpliga delar vinna giltighet beträffande sådana nybyggeslägenheter

å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits före den 1 juli 1929.

Därest riksdagen beslutar i enlighet med vad jag i fråga örn kolonaten

och förenämnda nybyggeslägenheter nu tillstyrkt, torde Kungl. Majit i

brev till vederbörande myndigheter förordna örn härav påkallade ändringar

i gällande upplåtelsevillkor, varefter myndigheterna hava att i

enlighet härmed med vederbörande lägenhetshavare träffa tilläggsöverenskommelse

till löpande avtal.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt,

ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren beträffande

a) skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste

länen,

b) kolonat å kronoparken i Norrland och Dalarna, samt

c) nybyggeslägenheter. å Alträsks kolonisationsområde i Norrbottens län.

Till denna av statsrådet övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Kr 120.

Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. / sami

96 höft. (Nr 120.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen. a1 i texten
  2. JoU 1932:76 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen jämte en i ämnet v s. 1 i texten