Sök i Ratio Lex

Angående ansvar för kostnad för dikningsföretag å kronans utarrenderade jordbruksdomäner

1932-02-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:121, Angående ansvar för kostnad för dikningsföretag å kronans utarrenderade jordbruksdomäner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ansvar för kostnad

för dikningsföretag å kronans utarrenderade jordbruksdomäner;

given Stockholms slott den 19 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet Öval'' jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Be gentön i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Bestämmelser angående jordägares och arrendators inbördes rättigheter

och skyldigheter ifråga örn torrläggningsföretag, som angår den utarrenderade

egendomen, finnas vad beträffar arrendeförhållanden i allmänhet

för visst fall meddelade i 2 kap. 27 § lagen den 14 juni 1907 örn

nyttjanderätt till läst egendom. Enligt dessa bestämmelser gäller, att,

där jordägaren för dikning eller annan avledning av vatten fått vidkännas

kostnad, men arrendatorn ej vill för den ökade avkomst och nytta, som

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 97 höft. (Nr 121.)

Kronoarrendator

er s rättigheter

och

skyldigheter

vid torrlägg - n ivgsföretag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

för honora uppkommer, vidkännas skälig förhöjning i arrendeavgiften*

det skall stå jordägaren öppet att frånträda arrendeavtalet. Jordägaren

skall dock för åtnjutande av denna rätt uppsäga avtalet inom ett år från

det torrläggningsföretaget fullbordas. Avvikande bestämmelser i angivna

hänseenden kunna emellertid med bindande verkan träffas i arrendeavtalet.

Beträffande arrendeupplåtelser av kronans jordbruksdomäner hava vissa

från den allmänna arrendelagen avvikande bestämmelser i ämnet meddelats

i särskilda författningar eller upptagits i domänstyrelsens arrendekontrakt

för domänerna. De i fråga örn kronans arrendeupplåtelser givna

författningsbestämmelserna sträcka sig dessutom delvis utanför det område,

som reglerats genom nyssnämnda, stadgande i allmänna arrendelagen.

Arrendekontrakt rörande kronan tillhörig jordbruksegendom skall enligt

mom. 21:o kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade

grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner innehålla uttrycklig

bestämmelse därom att, örn arrendator vill för det arrenderade

området eller viss del därav i väsentlig mån förändra sättet för jordens

torrläggning eller önskar anlägga ängsvattning, sådant endast må ske

efter av sakkunnig person uppgjord plan, som av domänstyrelsen godkännes.

För dylikt företag liksom för större odlings- eller täckdikningsarbeten,

varav egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men arrendator under

sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande inkomst,

må, enligt stadgande i samma moment, efter domänstyrelsen^ prövning

gottgörelse tilläggas arrendator genom skälig minskning i ett eller flera

års arrendeavgift,

Uppkommer fråga örn en av kronan utarrenderad jordbruksegendoms deltagande

i vattonavledningsfö retag enligt stadgandena i vattenlagen,

bliva arrendatorns rättigheter och skyldigheter gent emot jordägaren

att bedöma enligt förordningen den 6 juli 1849 (nr 47 s. 1) örn deltagande i

vattenavledningsföretag för boställen och annan staten tillhörig jord.

Enligt bestämmelserna i denna förordning skall det ankomma på arrendatorn,

därest han det åstundar och domänstyrelsen därtill lämnar tillåtelse,

att med övriga egendomsinnehavare deltaga i vattenavledningsföretaget

med rätt för arrendatorn att under sin besittningstid åtnjuta den

vinst för egendomen, som därigenom uppkommer; och skall i sådant fall

ej mindre den omkostnad, arrendatorn härför får vidkännas, än även den

ytterligare kostnad, som kan erfordras för den tillvunna eller i förbättrat

skick försatta jordens odling och inhägnande samt för uppförande av de

byggnader, vilka till den därå växande grödans insamlande äro av nöden,

till gottgörande på vissa år fördelas. Antalet av år, varpå denna fördelning

må ske, äger vederbörande synerätt, vid först inträffande laga

syn, att utan avräkning å arrendatorns skyldigheter i avseende å egendomens

lagliga byggnad och hävd i övrigt bestämma i förhållande till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

kostnaderna, jämförda med den förkovran, egendomen genom företaget

vinner, dock att fördelningen ej i något fall må utsträckas längre än till

högst tjugu år, räknat från den tid, då vattenavledningen blivit fullbordad.

Avträder arrendatorn egendomen innan de sålunda bestämda åren

tilländagått, skall hail för de återstående av efterträdaren njuta ersättning,

som upptages i likvid dem emellan vid av- och tillträdessynen. Vill

arrendatorn icke för egendomen deltaga i vattenavledningsföretaget, har

domänstyrelsen enligt stadgande i 1849 års förordning, som i detta hänseende

undergått viss ändring genom kungörelse den 13 maj 1887 (nr 25

s. 1), att därom göra anmälan hos Kungl. Majit, då Kungl. Majit vill i

varje fall särskilt pröva och förordna vad åtgärd i fråga om deltagande i

företaget, som med iakttagande av det allmännas rätt och fördel må finnas

böra äga rum.

Särskilda författningsbestämmelser saknas däremot beträffande kronoarrendatorernas

rättigheter och skyldigheter i fråga örn dikning^- företag enligt stadgandena i vattenlagen. Härutinnan hava i stället

intagits föreskrifter i domänstyrelsens arrendekontrakt för domänerna.

Enligt dessa föreskrifter är arrendatorn skyldig att deltaga i dikningsföretag,

varav egendomen vid tiden för utarrenderingen ber öres eller som på

grund av stadgandena i gällande vattenlag kunna under arrendetiden

ifrågakomma för egendomen, utan rätt till gottgörelse av något slag från

kronans sida.

Även beträffande in v all ning sföretag enligt stadgandena i vattenlagen

saknas särskilda författningsbestämmelser. I detta avseende

hava emellertid ej upptagits några föreskrifter i domänstyrelsens arrendekontrakt

för domänerna. För dylikt företag har kronan att betala de

för den utarrenderade egendomen utgående kostnaderna, och arrendatorn

åligger i sådant fall att jämlikt bestämmelserna i allmänna arrendelagen

för ökad avkomst oell nytta av företaget vidkännas skälig förhöjning

i arrendeavgiften.

Frågan örn kronoarrendators ersättningsskyldighet för kostnader, föranledda

av den utarrenderade egendomens deltagande i dikningsföretag,

har vid 1930 års riksdag för ett särskilt fall varit föremål för behandling

på grund av Kungl. Majlis till riksdagen avlåtna proposition nr 229 angående

befrielse för K. .T. Alm från viss betalningsskyldighet.

Förhållandena i detta fall voro i korthet följande. Genom kontrakt den

7 januari 1921 hade Karl Johan Alm antagits till arrendator av kronoegendomen

3/4 mantal Solvalla nr 5 jämte Vittensten nr 1, ett torp, i Faringe

socken av Stockholms län för tiden från och med den 14 mars 1921

till den 14 mars 1928. Arrendeavtalet blev efter sistnämnda tidpunkt förlängt

på fem år. Då det emellertid sedermera visade sig, att Alm icke

längre var i stånd att ställa godkänd borgen för arrendevillkorens fullgörande,

blev avtalet uppsagt med skyldighet för Alm att avflytta den 14

mars 1929. I det mellan domänstyrelsen och Alm upprättade arrendekontraktet

hade stadgats, bland annat, att arrendatorn vore skyldig att utan

Vopositionen

nr 229 till

1930 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Domän
styrelsen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

rätt till gottgörelse av något slag från kronans sida deltaga i dikningsioretag,

varav egendomen vid tiden för kontraktets upprättande berördes

eller sorn på grund av stadgandena i gällande vattenlag kunde under

arrendetiden för egendomen ifrågakomma. Under arrendetiden hade Alm

ingått såsom delägare i dilmingslöretaget »Solvallamossens torrläggningsföretag».

Kungl. Majit, som genom beslut den 27 juni 1927 åt företaget

anvisat statsbidrag från statens avdikningsanslag samt lån från statens

avdikningslånefond, hade i samband därmed medgivit, att Alm finge

Hände övriga deltagare vinna delaktighet i avdikningslånet med skyldighot

för Alm att gälda såväl de under återstående arrendetiden belöpande^

annuiteterna å lånet som ock vid arrendetidens slut den då ännu oguldna

återstoden av egendomens andel i samma lån. Alm anhöll emellertid

sedan hos Kungl. Majit, att han måtte bliva befriad från betalningsskyldighet

för den honom såsom arrendator av egendomen påförda andelen i

kostnaderna för torrläggningsföretaget. Till stöd för framställningen

‘a“örde Alm, bland annat, att då torrläggningsarbetet påbörjats under år

1926 oell slutförts år 1928, Alm icke hade dragit någon nytta av dikningen

utan i stället åsamkats förluster till följd av de stora upplag av jord, varmed

egendomen under arbetets gång besvärats.

I propositionen föreslog Kungl. Majit riksdagen medgiva, att Alm finge

befrias från honom åliggande skyldighet att gälda på nämnda fastighet

belöpande andel, utgörande 2,535 kronor 84 öre, i omförmälda lån från statens

avdikningslånefond till »Solvallamossens torrläggningsföretag». Propositionen

blev, enligt hemställan av jordbruksutskottet, av riksdagen bifallen

(jordbruksutskottets utlåtande nr 44 och riksdagens skrivelse nr 178).

Då frågan örn propositionens avlåtande till riksdagen föredrogs i statsrådet,

anförde min företrädare i ämbetet, bland annat, att det syntes kunna

ifrågasättas, huruvida över huvud nu gällande kontraktsbestämmelser rörande

det sätt, på vilket kostnaderna för avdikningsföretag skulle av arrendator

gäldas, kunde i varje fall anses överensstämma med billighet, samt

att en utredning i detta ämne syntes lämpligen böra komma till stånd.

Med anledning härav erinrade riksdagen i sin förenämnda skrivelse, att

riksdagen i skrivelse den 29 maj 1928 (nr 264) anhållit örn vidtagande av åtgärder

i syfte att reglerna för upplåtelser under nyttjanderätt från kronans

mark måtte i möjligaste mån anpassas efter den allmänna arrendelagens

bestämmelser och syftemål. Det av departementschefen berörda spörsmålet

syntes riksdagen äga samband med den av riksdagen sålunda begärda

utredningen.

På grund av sist berörda uttalanden vill jag meddela, att frågan om

en allmän revidering av bestämmelserna angående kostnaderna för torrläggningsföretag,

som beröra kronans utarrenderade egendomar, upptagits

å programmet för den inom jordbruksdepartementet med anledning av

riksdagens skrivelse nr 264/1928 igångsatta utredningen beträffande en del

jordbruksdomänerna berörande spörsmål.

Domänstyrelsen har nu i skrivelse den 19 januari 1932 gjort framställning

av vidtagande, i avvaktan på tillkomsten av förändrade grunder

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

för förvaltningen av kronans jordbr uksd om aner, av viss åtgärd beträffande

kronoarrendator ansvar för kostnad för dikningsföretag. Styrelsen bär

i skrivelsen anfört, att då bibehållandet bland kontraktsbestämmelserna av

skyldigheten för kronoarrendator att utan gottgörelse av något slag svara

för de med dikningsföretag förenade kostnaderna ur skälighetssynpunkt

synts styrelsen starkt kunna sättas i fråga, inom styrelsen diskuterats olika

förslag till åstadkommande av mera ändamålsenliga föreskrifter. Styrelsen

hade i frågan även hört samtliga domänintendenter ävensom berett

lantbruksingenjörerna i södra och mellersta Sverige samt lantbruksstyrelsen

tillfälle att yttra sig.

Domänintendenterna hava därvid uttalat sig för att bestämmelserna angående

vattenavledning i allmänhet jämväl böra gälla dikningsföretagen.

Även i de yttranden, som inkommit från lantbruksingenjörerna, har uttalats

önskvärdheten av en jämkning av kontraktsbestämmelserna i sådan

riktning, att föreskrifterna för arrendators skyldighet att deltaga i kostnaderna

för vattenavledningsföretag utsträckas att gälla jämväl beträffande

dikningsföretagen. Lantbruksstyrelsen har förklarat sig finna, att

för närvarande gällande bestämmelser angående skyldighet för arrendator

av kronoegendom att gälda på kronoegendomen belöpande kostnad för torrläggningsföretag

böra revideras i sådan riktning, att de bringas i överensstämmelse

med vad i sådant avseende är stadgat rörande arrendator av

enskild fastighet.

För egen del har domänstyrelsen nu icke till diskussion upptagit några

definitiva förslag i ämnet, då det synts styrelsen vara att förvänta, att

frågan örn en allmän revidering av bestämmelserna angående kostnaderna

för torrläggningsföretag vid kronoegendom skall erhålla sin lösning i

samband med ett slutligt förslag till förändrade grunder för förvaltningen

av kronans jordbruksdomäner. Styrelsen har emellertid beslutat att i

nya arrendekontrakt visserligen tillsvidare bibehålla skyldigheten för

arrendator att deltaga i förekommande dikningsföretag men medgiva

arrendatorn att för sina kostnader erhålla gottgörelse i den ordning, som

är föreskriven i fråga örn vattenavledningsföretag.

Domänstyrelsen har vidare i skrivelsen — med avseende å hittills gjorda

arrendeupplåtelser — anfört följande.

I praktiken gjordes vid arrendevärderingarna ingen skillnad vid uppskattningen

av arrendevärdet vare sig egendomen häftade för kostnader för

vattenavledning eller för dikning eller invallning. Förelåge sålunda oguldna

avdikningslåneannuiteter för ett avdikningsföretag, foges av uppskattningsnämnderna

hänsyn till berörda förhållande och arrendevärdet beräknades

så mycket lägre, som svarade mot den nytta av företaget, som arrendatorn

vid den löpande arrendeperiodens slut ansetts ej kunna tillgodogöra

sig. Då statsbidrag i stort sett alltid beviljades till företag, vilka vore av

någon betydenhet, bomme nedsättningen i arrendevärdet att i praktiken

utgöra ett belopp, som svarade mot storleken av den årliga avdikningslåneannuiteten.

Även vid uppskattning för försäljning gjordes i tillämpliga

delar motsvarande avdrag. Begagnade därför arrendatorn sig av honom

tillkommande hembudsrätt vid utarrendering eller försäljning, bleve

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

lian i tillfälle njuta nyttan av sina kostnader för dikningsföretaget. Romme

egendomen däremot att utbjudas till fri tävlan vare sig för arrende

eller för försäljning, framträdde obilligheten av de nuvarande kontraktsbestämmelsernas

innehåll i angivna avseende. Arrendatorn bleve då skyldig

att på en gång erlägga de oguldna avdikningslåneannuiteterna, under

det att kronan, vid det förhållande att en eventuell ny innehavare av egendomen

befriades från sagda kostnader, oförtjänt kunde påräkna en högre

arrendeavgift, respektive köpeskilling. Styrelsen ville därför ifrågasätta,

huruvida icke styrelsen skulle kunna av statsmakterna bemyndigas att i

förekommande fall vid löpande arrendeperiods slut medgiva arrendator

befrielse från honom enligt arrendekontrakt åliggande betalningsskyldighet

för dikningsföretag. En dylik befrielse innebure i stort sett endast,

att betalningsskyldigheten för oguldna avdikningslåneannuiteter för dikningsföretag

komme att, såsom nu ägde rum vid vattenavledning och invallning,

åläggas ny arrendeinnehavare respektive ny köpare.

Styrelsen har i anslutning till det sålunda anförda hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte hos riksdagen utverka bemyndigande för styrelsen att i förekommande

fall vid löpande arrendeperiods slut medgiva arrendator av kronoegendom

befrielse från honom kontraktsenligt eller eljest åvilande betalningsansvar

för kostnader för dikningsföretag.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 10 februari 1932 tillstyrkt bifall

till domänstyrelsens framställning.

De hittills tillämpade reglerna beträffande kronoarrendators deltagande

i torrläggningsföretag, som angå den utarrenderade egendomen, kunna icke

anses hava varit i allo tillfredsställande. Detta har särskilt gällt de i domänstyrelsens

kontrakt för domänerna intagna föreskrifterna, att arrendator

skall vara skyldig att deltaga i dikningsföretag, som angå den utarrenderade

egendomen, utan rätt till gottgörelse av något slag från kronans

sida. För framtida arrendeupplåtelser har emellertid härutinnan genomförts

en ändrad anordning genom domänstyrelsens beslut att i nya

arrendekontrakt visserligen bibehålla skyldigheten för arrendatorn att deltaga

i förekommande dikningsföretag men medgiva arrendatorn att för

sina kostnader erhålla gottgörelse i den ordning, som är föreskriven ifråga

örn vattenavledningsföretag.

För tidigare gjorda arrendeupplåtelser kvarstå däremot olägenheterna

av de gamla föreskrifterna örn arrendators skyldighet att deltaga i dikningsföretag

utan rätt till gottgörelse av något slag från kronans sida.

Lika med domänstyrelsen finner jag starka billighetsskäl tala för vidtagande

av åtgärder till dessa olägenheters undanröjande. För sådant

ändamål torde domänstyrelsen böra bemyndigas att, där så finnes skäligt,

vid arrendes upphörande medgiva arrendator av kronoegendom befrielse

från honom kontraktsenligt eller eljest åvilande betalningsskyldighet

för kostnader för dikningsföretag. En dylik befrielse innebär, på

sätt domänstyrelsen framhållit, i stort sett endast, att betalningsskyldig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

heten för oguldna avdikningslåneannuiteter för dikningsföretag komma

att, såsom nu äger rum vid vattenavledning och invallning, åläggas ny

arrendeinnehavare respektive ny köpare.

För angivna bemyndigande erfordras riksdagens tillstånd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtto

föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må bemyndiga domänstyrelsen att, där så finnes skäligt,

befria arrendator av kronan tillhörig jordbruksegendom från honom

enligt arrendekontrakt eller eljest vid arrendets upphörande åvilande

betalningsskyldighet för dikningsföretag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten bifall saint förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ansvar för kostnad för dikningsföretag u kronans utarrenderade jordbruksdomäner. a1 i texten
  2. JoU 1932:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående ansvar för kostnad för dikningsförelag å kronans utarrenderade jordbruksdomäner. s. 3 i texten