Angående ansvar för kostnad för dikningsföretag å kronans utarrenderade jordbruksdomäner
1932-02-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:121, Angående ansvar för kostnad för dikningsföretag å kronans utarrenderade jordbruksdomäner
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition Nr 121.
1
Nr 121.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ansvar för kostnad
för dikningsföretag å kronans utarrenderade jordbruksdomäner;
given Stockholms slott den 19 februari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet Öval'' jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Be gentön i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
Bestämmelser angående jordägares och arrendators inbördes rättigheter
och skyldigheter ifråga örn torrläggningsföretag, som angår den utarrenderade
egendomen, finnas vad beträffar arrendeförhållanden i allmänhet
för visst fall meddelade i 2 kap. 27 § lagen den 14 juni 1907 örn
nyttjanderätt till läst egendom. Enligt dessa bestämmelser gäller, att,
där jordägaren för dikning eller annan avledning av vatten fått vidkännas
kostnad, men arrendatorn ej vill för den ökade avkomst och nytta, som
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 97 höft. (Nr 121.)
Kronoarrendator
er s rättigheter
och
skyldigheter
vid torrlägg - n ivgsföretag.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.
för honora uppkommer, vidkännas skälig förhöjning i arrendeavgiften*
det skall stå jordägaren öppet att frånträda arrendeavtalet. Jordägaren
skall dock för åtnjutande av denna rätt uppsäga avtalet inom ett år från
det torrläggningsföretaget fullbordas. Avvikande bestämmelser i angivna
hänseenden kunna emellertid med bindande verkan träffas i arrendeavtalet.
Beträffande arrendeupplåtelser av kronans jordbruksdomäner hava vissa
från den allmänna arrendelagen avvikande bestämmelser i ämnet meddelats
i särskilda författningar eller upptagits i domänstyrelsens arrendekontrakt
för domänerna. De i fråga örn kronans arrendeupplåtelser givna
författningsbestämmelserna sträcka sig dessutom delvis utanför det område,
som reglerats genom nyssnämnda, stadgande i allmänna arrendelagen.
Arrendekontrakt rörande kronan tillhörig jordbruksegendom skall enligt
mom. 21:o kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade
grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner innehålla uttrycklig
bestämmelse därom att, örn arrendator vill för det arrenderade
området eller viss del därav i väsentlig mån förändra sättet för jordens
torrläggning eller önskar anlägga ängsvattning, sådant endast må ske
efter av sakkunnig person uppgjord plan, som av domänstyrelsen godkännes.
För dylikt företag liksom för större odlings- eller täckdikningsarbeten,
varav egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men arrendator under
sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande inkomst,
må, enligt stadgande i samma moment, efter domänstyrelsen^ prövning
gottgörelse tilläggas arrendator genom skälig minskning i ett eller flera
års arrendeavgift,
Uppkommer fråga örn en av kronan utarrenderad jordbruksegendoms deltagande
i vattonavledningsfö retag enligt stadgandena i vattenlagen,
bliva arrendatorns rättigheter och skyldigheter gent emot jordägaren
att bedöma enligt förordningen den 6 juli 1849 (nr 47 s. 1) örn deltagande i
vattenavledningsföretag för boställen och annan staten tillhörig jord.
Enligt bestämmelserna i denna förordning skall det ankomma på arrendatorn,
därest han det åstundar och domänstyrelsen därtill lämnar tillåtelse,
att med övriga egendomsinnehavare deltaga i vattenavledningsföretaget
med rätt för arrendatorn att under sin besittningstid åtnjuta den
vinst för egendomen, som därigenom uppkommer; och skall i sådant fall
ej mindre den omkostnad, arrendatorn härför får vidkännas, än även den
ytterligare kostnad, som kan erfordras för den tillvunna eller i förbättrat
skick försatta jordens odling och inhägnande samt för uppförande av de
byggnader, vilka till den därå växande grödans insamlande äro av nöden,
till gottgörande på vissa år fördelas. Antalet av år, varpå denna fördelning
må ske, äger vederbörande synerätt, vid först inträffande laga
syn, att utan avräkning å arrendatorns skyldigheter i avseende å egendomens
lagliga byggnad och hävd i övrigt bestämma i förhållande till
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.
kostnaderna, jämförda med den förkovran, egendomen genom företaget
vinner, dock att fördelningen ej i något fall må utsträckas längre än till
högst tjugu år, räknat från den tid, då vattenavledningen blivit fullbordad.
Avträder arrendatorn egendomen innan de sålunda bestämda åren
tilländagått, skall hail för de återstående av efterträdaren njuta ersättning,
som upptages i likvid dem emellan vid av- och tillträdessynen. Vill
arrendatorn icke för egendomen deltaga i vattenavledningsföretaget, har
domänstyrelsen enligt stadgande i 1849 års förordning, som i detta hänseende
undergått viss ändring genom kungörelse den 13 maj 1887 (nr 25
s. 1), att därom göra anmälan hos Kungl. Majit, då Kungl. Majit vill i
varje fall särskilt pröva och förordna vad åtgärd i fråga om deltagande i
företaget, som med iakttagande av det allmännas rätt och fördel må finnas
böra äga rum.
Särskilda författningsbestämmelser saknas däremot beträffande kronoarrendatorernas
rättigheter och skyldigheter i fråga örn dikning^- företag enligt stadgandena i vattenlagen. Härutinnan hava i stället
intagits föreskrifter i domänstyrelsens arrendekontrakt för domänerna.
Enligt dessa föreskrifter är arrendatorn skyldig att deltaga i dikningsföretag,
varav egendomen vid tiden för utarrenderingen ber öres eller som på
grund av stadgandena i gällande vattenlag kunna under arrendetiden
ifrågakomma för egendomen, utan rätt till gottgörelse av något slag från
kronans sida.
Även beträffande in v all ning sföretag enligt stadgandena i vattenlagen
saknas särskilda författningsbestämmelser. I detta avseende
hava emellertid ej upptagits några föreskrifter i domänstyrelsens arrendekontrakt
för domänerna. För dylikt företag har kronan att betala de
för den utarrenderade egendomen utgående kostnaderna, och arrendatorn
åligger i sådant fall att jämlikt bestämmelserna i allmänna arrendelagen
för ökad avkomst oell nytta av företaget vidkännas skälig förhöjning
i arrendeavgiften.
Frågan örn kronoarrendators ersättningsskyldighet för kostnader, föranledda
av den utarrenderade egendomens deltagande i dikningsföretag,
har vid 1930 års riksdag för ett särskilt fall varit föremål för behandling
på grund av Kungl. Majlis till riksdagen avlåtna proposition nr 229 angående
befrielse för K. .T. Alm från viss betalningsskyldighet.
Förhållandena i detta fall voro i korthet följande. Genom kontrakt den
7 januari 1921 hade Karl Johan Alm antagits till arrendator av kronoegendomen
3/4 mantal Solvalla nr 5 jämte Vittensten nr 1, ett torp, i Faringe
socken av Stockholms län för tiden från och med den 14 mars 1921
till den 14 mars 1928. Arrendeavtalet blev efter sistnämnda tidpunkt förlängt
på fem år. Då det emellertid sedermera visade sig, att Alm icke
längre var i stånd att ställa godkänd borgen för arrendevillkorens fullgörande,
blev avtalet uppsagt med skyldighet för Alm att avflytta den 14
mars 1929. I det mellan domänstyrelsen och Alm upprättade arrendekontraktet
hade stadgats, bland annat, att arrendatorn vore skyldig att utan
Vopositionen
nr 229 till
1930 års
riksdag.
Domän
styrelsen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.
rätt till gottgörelse av något slag från kronans sida deltaga i dikningsioretag,
varav egendomen vid tiden för kontraktets upprättande berördes
eller sorn på grund av stadgandena i gällande vattenlag kunde under
arrendetiden för egendomen ifrågakomma. Under arrendetiden hade Alm
ingått såsom delägare i dilmingslöretaget »Solvallamossens torrläggningsföretag».
Kungl. Majit, som genom beslut den 27 juni 1927 åt företaget
anvisat statsbidrag från statens avdikningsanslag samt lån från statens
avdikningslånefond, hade i samband därmed medgivit, att Alm finge
Hände övriga deltagare vinna delaktighet i avdikningslånet med skyldighot
för Alm att gälda såväl de under återstående arrendetiden belöpande^
annuiteterna å lånet som ock vid arrendetidens slut den då ännu oguldna
återstoden av egendomens andel i samma lån. Alm anhöll emellertid
sedan hos Kungl. Majit, att han måtte bliva befriad från betalningsskyldighet
för den honom såsom arrendator av egendomen påförda andelen i
kostnaderna för torrläggningsföretaget. Till stöd för framställningen
‘a“örde Alm, bland annat, att då torrläggningsarbetet påbörjats under år
1926 oell slutförts år 1928, Alm icke hade dragit någon nytta av dikningen
utan i stället åsamkats förluster till följd av de stora upplag av jord, varmed
egendomen under arbetets gång besvärats.
I propositionen föreslog Kungl. Majit riksdagen medgiva, att Alm finge
befrias från honom åliggande skyldighet att gälda på nämnda fastighet
belöpande andel, utgörande 2,535 kronor 84 öre, i omförmälda lån från statens
avdikningslånefond till »Solvallamossens torrläggningsföretag». Propositionen
blev, enligt hemställan av jordbruksutskottet, av riksdagen bifallen
(jordbruksutskottets utlåtande nr 44 och riksdagens skrivelse nr 178).
Då frågan örn propositionens avlåtande till riksdagen föredrogs i statsrådet,
anförde min företrädare i ämbetet, bland annat, att det syntes kunna
ifrågasättas, huruvida över huvud nu gällande kontraktsbestämmelser rörande
det sätt, på vilket kostnaderna för avdikningsföretag skulle av arrendator
gäldas, kunde i varje fall anses överensstämma med billighet, samt
att en utredning i detta ämne syntes lämpligen böra komma till stånd.
Med anledning härav erinrade riksdagen i sin förenämnda skrivelse, att
riksdagen i skrivelse den 29 maj 1928 (nr 264) anhållit örn vidtagande av åtgärder
i syfte att reglerna för upplåtelser under nyttjanderätt från kronans
mark måtte i möjligaste mån anpassas efter den allmänna arrendelagens
bestämmelser och syftemål. Det av departementschefen berörda spörsmålet
syntes riksdagen äga samband med den av riksdagen sålunda begärda
utredningen.
På grund av sist berörda uttalanden vill jag meddela, att frågan om
en allmän revidering av bestämmelserna angående kostnaderna för torrläggningsföretag,
som beröra kronans utarrenderade egendomar, upptagits
å programmet för den inom jordbruksdepartementet med anledning av
riksdagens skrivelse nr 264/1928 igångsatta utredningen beträffande en del
jordbruksdomänerna berörande spörsmål.
Domänstyrelsen har nu i skrivelse den 19 januari 1932 gjort framställning
av vidtagande, i avvaktan på tillkomsten av förändrade grunder
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.
för förvaltningen av kronans jordbr uksd om aner, av viss åtgärd beträffande
kronoarrendator ansvar för kostnad för dikningsföretag. Styrelsen bär
i skrivelsen anfört, att då bibehållandet bland kontraktsbestämmelserna av
skyldigheten för kronoarrendator att utan gottgörelse av något slag svara
för de med dikningsföretag förenade kostnaderna ur skälighetssynpunkt
synts styrelsen starkt kunna sättas i fråga, inom styrelsen diskuterats olika
förslag till åstadkommande av mera ändamålsenliga föreskrifter. Styrelsen
hade i frågan även hört samtliga domänintendenter ävensom berett
lantbruksingenjörerna i södra och mellersta Sverige samt lantbruksstyrelsen
tillfälle att yttra sig.
Domänintendenterna hava därvid uttalat sig för att bestämmelserna angående
vattenavledning i allmänhet jämväl böra gälla dikningsföretagen.
Även i de yttranden, som inkommit från lantbruksingenjörerna, har uttalats
önskvärdheten av en jämkning av kontraktsbestämmelserna i sådan
riktning, att föreskrifterna för arrendators skyldighet att deltaga i kostnaderna
för vattenavledningsföretag utsträckas att gälla jämväl beträffande
dikningsföretagen. Lantbruksstyrelsen har förklarat sig finna, att
för närvarande gällande bestämmelser angående skyldighet för arrendator
av kronoegendom att gälda på kronoegendomen belöpande kostnad för torrläggningsföretag
böra revideras i sådan riktning, att de bringas i överensstämmelse
med vad i sådant avseende är stadgat rörande arrendator av
enskild fastighet.
För egen del har domänstyrelsen nu icke till diskussion upptagit några
definitiva förslag i ämnet, då det synts styrelsen vara att förvänta, att
frågan örn en allmän revidering av bestämmelserna angående kostnaderna
för torrläggningsföretag vid kronoegendom skall erhålla sin lösning i
samband med ett slutligt förslag till förändrade grunder för förvaltningen
av kronans jordbruksdomäner. Styrelsen har emellertid beslutat att i
nya arrendekontrakt visserligen tillsvidare bibehålla skyldigheten för
arrendator att deltaga i förekommande dikningsföretag men medgiva
arrendatorn att för sina kostnader erhålla gottgörelse i den ordning, som
är föreskriven i fråga örn vattenavledningsföretag.
Domänstyrelsen har vidare i skrivelsen — med avseende å hittills gjorda
arrendeupplåtelser — anfört följande.
I praktiken gjordes vid arrendevärderingarna ingen skillnad vid uppskattningen
av arrendevärdet vare sig egendomen häftade för kostnader för
vattenavledning eller för dikning eller invallning. Förelåge sålunda oguldna
avdikningslåneannuiteter för ett avdikningsföretag, foges av uppskattningsnämnderna
hänsyn till berörda förhållande och arrendevärdet beräknades
så mycket lägre, som svarade mot den nytta av företaget, som arrendatorn
vid den löpande arrendeperiodens slut ansetts ej kunna tillgodogöra
sig. Då statsbidrag i stort sett alltid beviljades till företag, vilka vore av
någon betydenhet, bomme nedsättningen i arrendevärdet att i praktiken
utgöra ett belopp, som svarade mot storleken av den årliga avdikningslåneannuiteten.
Även vid uppskattning för försäljning gjordes i tillämpliga
delar motsvarande avdrag. Begagnade därför arrendatorn sig av honom
tillkommande hembudsrätt vid utarrendering eller försäljning, bleve
Statskontoret.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.
lian i tillfälle njuta nyttan av sina kostnader för dikningsföretaget. Romme
egendomen däremot att utbjudas till fri tävlan vare sig för arrende
eller för försäljning, framträdde obilligheten av de nuvarande kontraktsbestämmelsernas
innehåll i angivna avseende. Arrendatorn bleve då skyldig
att på en gång erlägga de oguldna avdikningslåneannuiteterna, under
det att kronan, vid det förhållande att en eventuell ny innehavare av egendomen
befriades från sagda kostnader, oförtjänt kunde påräkna en högre
arrendeavgift, respektive köpeskilling. Styrelsen ville därför ifrågasätta,
huruvida icke styrelsen skulle kunna av statsmakterna bemyndigas att i
förekommande fall vid löpande arrendeperiods slut medgiva arrendator
befrielse från honom enligt arrendekontrakt åliggande betalningsskyldighet
för dikningsföretag. En dylik befrielse innebure i stort sett endast,
att betalningsskyldigheten för oguldna avdikningslåneannuiteter för dikningsföretag
komme att, såsom nu ägde rum vid vattenavledning och invallning,
åläggas ny arrendeinnehavare respektive ny köpare.
Styrelsen har i anslutning till det sålunda anförda hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte hos riksdagen utverka bemyndigande för styrelsen att i förekommande
fall vid löpande arrendeperiods slut medgiva arrendator av kronoegendom
befrielse från honom kontraktsenligt eller eljest åvilande betalningsansvar
för kostnader för dikningsföretag.
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 10 februari 1932 tillstyrkt bifall
till domänstyrelsens framställning.
De hittills tillämpade reglerna beträffande kronoarrendators deltagande
i torrläggningsföretag, som angå den utarrenderade egendomen, kunna icke
anses hava varit i allo tillfredsställande. Detta har särskilt gällt de i domänstyrelsens
kontrakt för domänerna intagna föreskrifterna, att arrendator
skall vara skyldig att deltaga i dikningsföretag, som angå den utarrenderade
egendomen, utan rätt till gottgörelse av något slag från kronans
sida. För framtida arrendeupplåtelser har emellertid härutinnan genomförts
en ändrad anordning genom domänstyrelsens beslut att i nya
arrendekontrakt visserligen bibehålla skyldigheten för arrendatorn att deltaga
i förekommande dikningsföretag men medgiva arrendatorn att för
sina kostnader erhålla gottgörelse i den ordning, som är föreskriven ifråga
örn vattenavledningsföretag.
För tidigare gjorda arrendeupplåtelser kvarstå däremot olägenheterna
av de gamla föreskrifterna örn arrendators skyldighet att deltaga i dikningsföretag
utan rätt till gottgörelse av något slag från kronans sida.
Lika med domänstyrelsen finner jag starka billighetsskäl tala för vidtagande
av åtgärder till dessa olägenheters undanröjande. För sådant
ändamål torde domänstyrelsen böra bemyndigas att, där så finnes skäligt,
vid arrendes upphörande medgiva arrendator av kronoegendom befrielse
från honom kontraktsenligt eller eljest åvilande betalningsskyldighet
för kostnader för dikningsföretag. En dylik befrielse innebär, på
sätt domänstyrelsen framhållit, i stort sett endast, att betalningsskyldig
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.
heten för oguldna avdikningslåneannuiteter för dikningsföretag komma
att, såsom nu äger rum vid vattenavledning och invallning, åläggas ny
arrendeinnehavare respektive ny köpare.
För angivna bemyndigande erfordras riksdagens tillstånd.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtto
föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Maj:t må bemyndiga domänstyrelsen att, där så finnes skäligt,
befria arrendator av kronan tillhörig jordbruksegendom från honom
enligt arrendekontrakt eller eljest vid arrendets upphörande åvilande
betalningsskyldighet för dikningsföretag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten bifall saint förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ansvar för kostnad för dikningsföretag u kronans utarrenderade jordbruksdomäner. a1 i texten
- JoU 1932:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående ansvar för kostnad för dikningsförelag å kronans utarrenderade jordbruksdomäner. s. 3 i texten