Sök i Ratio Lex

Angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan m. m

1932-02-19 · 134 sidor, varav 129 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 129 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:124, Angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan m. m.;

given Stockholms slott den 19 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, von Stockensteöm, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

anför härefter departementschefen, statsrådet Städener:

Under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan m. m., som kunde varda

riksdagen förelagd,

dels beräkna en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid tekniska högskolan, nu 720,440 kronor, med 17,440 kronor till 737,880

kronor;

dels beräkna en höjning av det i riksstaten under Tekniska högskolan:

Vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet uppförda ordiBihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 1

Lantmäteriundervisningens

anordnande

vid

tekniska högskolan

in. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

narie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid tekniska högskolan,

nu 5,000 kronor, med 1,000 kronor till 6,000 kronor;

dels beräkna en höjning av det i riksstaten under Tekniska högskolan:

Vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet uppförda

ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m., nu 325,000 kronor, med

4.000 kronor till 329,000 kronor;

dels till beredande av ökade medel till samlingar och laborationer vid

tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av

47.000 kronor;

dels till beredande av ökade medel för tekniska högskolan till uppvärmning,

belysning och diverse utgifter för budgetåret 1932/1933 beräkna ett

extra anslag av 56,000 kronor;

dels till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska högskolans bibliotek

för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000

kronor;

dels till resekostnads- och traktamentsersättningar åt lärare och studerande

vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner

och fältövningar m. m. beräkna ett extra reservationsanslag av

5.000 kronor;

dels ock till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen för budgetåret

1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 28,000 kronor.

Under punkt 143 av 1932 års nionde huvudtitel har vidare chefen för

jordbruksdepartementet — under erinran att för budgetåret 1931/1932 under

nionde huvudtiteln vore uppfört ett extra reservationsanslag till lantmäteriundervisningen

å 51,350 kronor — framhållit att, då förslag vore å bane

örn framläggande för 1932 års riksdag örn lantmäteriundervisningens inordnande

vid tekniska högskolan samt i avbidan härpå under åttonde huvudtiteln

för budgetåret 1932/1933 beräknats för ändamålet erforderliga anslagsbelopp,

något anslag för lantmäteriundervisningen icke för sistnämnda budgetår

torde uppföras under nionde huvudtiteln. I statsverkspropositionen

för budgetåret 1932/1933 finnes dylikt anslag icke uppfört under nionde

huvudtiteln.

Slutligen har chefen för finansdepartementet under 1932 års elfte huvudtitel:

C. Allmänna indragningsstaten i samband med beräknandet av det

belopp, med vilket det ordinarie förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten

borde uppföras i riksstaten för budgetåret 1932/1933, meddelat, att

förslag förelåge örn inrättande av en personlig professur vid tekniska högskolan

för en av de nuvarande lärarna vid lantmäteriundervisningen ävensom

att avlöningskostnaderna för denna professur torde böra bestridas från

allmänna indragningsstaten.

Sedan utredningen i frågan numera slutförts, anhåller jag nu att ånyo

få anmäla densamma för Kungl. Maj:t.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Jag vill då erinra, att jag vid min anmälan inför Kungl. Maj:t den 4

januari 1932 av omorganisationsfrågan framhöll, att enligt det föreliggande

förslaget de för lantmäteriundervisningen erforderliga kostnaderna till en del

skulle bestridas från vissa redan nu till tekniska högskolan utgående ordinarie

och extra anslag, vilka med anledning härav måste ökas. Med hänsyn

härtill ansåg jag mig böra för överskådlighetens skull till en senare

tidpunkt uppskjuta behandlingen av tekniska högskolans egna riksdagspetita,

i vad dessa avsåge anslag, som berördes av den föreslagna omorganisationen.

Till en början anhåller jag nu att få övergå till själva omorganisationsfrågan;

i samband härmed torde vidare få behandlas de kostnader, som

bliva förenade härmed efter ett slutligt genomförande av förslaget. Härefter

har jag så för avsikt att behandla frågan om de anslag, som må bliva

erforderliga för budgetåret 1932/1933 och härvid även tekniska högskolans

egna, av mig nyss berörda riksdagspetita.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Kap. I. Inledning.

.Den nuvarande

lantin

äteriund ervisningens

allmänna

huvuddrag.

Den nuvarande anordningen för lantmäteriundervisning tillkom efter beslut

vid 1910 års riksdag, som emellertid beviljade anslag för ändamålet

endast å extra stat. Lantmäteriundervisningen står under överinseende av

lantmäteristyrelsen. För inträde vid undervisningen fordras studentexamen

på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos lantmätare eller mätningsman

i stad. Undervisningen är fördelad på två kurser, en tvåårig kurs för lantmäteriexamen

och en ettårig kurs för kulturteknisk examen. Förutom dessa

kurser kan, i den mån möjligheter och förutsättningar därtill föreligga,

ytterligare utbildning meddelas genom handledning i vetenskapliga och praktiska

arbeten. Vid kursen för lantmäteriexamen meddelas undervisning i

matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, fysisk geografi, läran örn

fornlämningar och naturskydd, tolkning av äldre handskrifter samt bokhålleri.

Vid kursen för kulturt.eknisk examen undervisas i jordbrukslära med

jordbruksekonomi och jordvärderingslära, skogslära, kulturteknik samt stadsplanelära.

Undervisningen meddelas i enlighet med en av lantmäteristyrelsen

på förslag av lärarrådet för varje läsår fastställd läsordning genom föreläsningar,

övningar, som dels utföras å lärorummet eller i dess närhet, dels

äro fältövningar, samt exkursioner och dylikt. Kurserna börja årligen den

1 september och sluta med maj månads utgång, vartill komma tre månaders

fältövningar under en sommar. Undervisningen är avgiftsfri; dock har

elev att dels, i den mån därtill anslagna medel ej äro tillräckliga, bestrida

rese- och andra omkostnader under fältövningar och exkursioner, dels ock

gottgöra utgifter för förbrukningsmateriel vid övningar och laborationer.

Undervisningen meddelas av lärare och assistenter. Samtliga lärare ävensom

assistenter och annan personal förordnas för ett år i sänder av lantmäteristyrelsen,

som även utser en av lärarna till föreståndare för undervisningen.

Lärarrådet utgöres av lärarna i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri,

rättslära, jordbrukslära m. m., skogslära och kulturteknik. Den 20

juli 1923 fastställde Kungl. Maj:t nu gällande stadgar för undervisningen.

De sammanlagda kostnaderna för lantmäteriundervisningen beräknade lantmäteristyrelsen

1929 hava för läsåret 1928/1929 uppgått till 94,200 kronor, däri

inberäknat dyrtidstillägg och lokalhyra. Kostnaderna torde för innevarande

läsår uppgå till ungefär samma belopp. Undervisningen var sedan 1912

förlagd till Östermalms högre allmänna läroverks gamla byggnad, där lokaler

förhyrts av Stockholms stad. På grund av beslut örn husets rivning har

undervisningen från början av höstterminen 1931 förlagts till tekniska högskolans

byggnad vid Drottninggatan, där lokaler i flygeln utmed Rådmansgatan

iordningställts för ändamålet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition Nr 124.

Enär, såsom ovan angivits, 1910 års riksdag beviljade anslag för lantmäteriundervisningen

endast å extra stat, är den nuvarande undervisningen närmast

att karakterisera som ett provisorium. Frågan örn lantmäteriundervisningens

definitiva ordnande har emellertid länge varit aktuell, och under

senare år har densamma varit föremål för en ingående prövning av vederbörande

myndigheter och tillkallade sakkunniga ävensom av Kungl. Maj:t

och riksdagen.

1928

anbefallde Kungl. Majit lantmäteristyrelsen att Kungl.Majit

utredning till Kungl. Majit inkomma med förslag till ord- beslut om

Den 14 december

efter verkställd

ilande av lantmäteriundervisningen. Föredragande departementschefen angav

i huvudsak följande riktlinjer för utredningsarbetets bedrivande.

Frågan örn lantmäteriundervisningens definitiva ordnande borde upptagas

till övervägande för att bringas till slutlig lösning. Sålunda borde övervägas

lämpligheten och behovet av upprättandet av en särskild institution för

undervisningens bedrivande eller huruvida denna på tillfredsställande sätt

kunde ordnas genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter

på angränsande utbildningsområden eller vid sådana anstalter anställda lärarkrafter.

I samband därmed borde en omprövning ske av själva undervisningsplanen

.med tillgodogörande av den under de gångna åren vunna

erfarenheten. Önskligt syntes härvid emellertid vara, att icke någon mera

betydande förlängning av studietiden skulle behöva vidtagas. Uppmärksamhet

borde även ägnas spörsmålet, huruvida genom ett sammanförande av

de nuvarande båda kurserna till en sammanhängande studietid möjlighet

vunnes att bättre utnyttja densamma. Vidare uppkomme till bedömande

den ställning, som lärarna, allt efter den ordning för undervisningen som

kunde komma att väljas, borde intaga och i vilken utsträckning lärare med

extra ordinarie anställning fortfarande behövde anlitas.

Sedan lantmäteristyrelsen med biträde av särskilt förordnade sakkunniga

verkställt den sålunda anbefallda utredningen, avlämnade styrelsen den 27

augusti 1929 utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande

(statens offentliga utredningar 1929: 20). I betänkandet uttalades och föreslogs

bland annat följande.

För lantmäteriet tarvades, med hänsyn till verksamhetens egenart och omfattning,

en särskild för ändamålet avpassad utbildning. Då möjlighet icke

förefunnes att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt genom

anlitande av redan förefintliga läroanstalter, borde undervisningen ordnas

som en särskild institution, en lantmäterihögskola. Antalet studerande

i varje årsklass beräknades normalt till 18 ä 20. Undervisningen skulle,

efter ett halvt års praktisk elevtid, omfatta sju terminer, vartill komme fältövningar

under tre somrar. Antalet ordinarie lärartjänster föreslogs till sju,

därav fyra professurer och tre lektorat. Kostnaderna för lantmäteriundervisningens

ordnande enligt förslaget beräknades till 140,932 kronor för år

jämte kostnader för dyrtidstillägg. Lokalfrågan skulle ordnas genom nybyggnad.

Enligt av byggnadsstyrelsen sedermera uppgjorda beräkningar uppgå kostnaderna

för en sådan nybyggnad, som lantmäteristyrelsen föreslagit, till

utredning

1928.

Lantmäteri

styrelsens

förslag

1929.

s. 6 Kontrollera mot PDF

1930 års

utredningsmäns

förslag.

Tekniska

högskolans

förslag 1931.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

675,000 kronor samt kostnaderna för en självständig lantmäterihögskola,

inbyggd i södra flygeln av tekniska högskolans gamla byggnad vid Drottninggatan,

till 525,000 kronor.

Över lantmäteristyrelsens förslag avgåvos yttranden av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar. I vissa av yttrandena ifrågasattes, huruvida

särskild högskola krävdes för lantmäteriundervisningen. Sålunda uttalade

styrelsen för tekniska högskolan, bland annat, att ytterligare utredning vore

erforderlig, särskilt beträffande frågan, örn lantmäteriundervisningen helt

eller delvis kunde anknytas till undervisningen vid högskolan.

I anledning av de i yttrandena sålunda framförda erinringarna tillkallade

chefen för jordbruksdepartementet den 3 oktober 1930, jämlikt Kungl. Majlis

samma dag givna bemyndigande, särskilda utredningsmän att inom departementet

upprätta ett alternativt förslag, huru samma undervisning som den

av lantmäteristyrelsen föreslagna skulle ordnas, därest undervisningen ifråga

tänktes förlagd till tekniska högskolan.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse den

1 december 1930 den anbefallda utredningen, vilken alltså omfattar ett utarbetat

förslag till lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Utredningsmännen framhöllo därvid, att de med hänsyn till omfattningen

av det åt dem lämnade uppdraget icke haft att bedöma frågan

om lämpligheten av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan

i och för sig. I skrivelsen uttalades och föreslogs i huvudsak följande.

Därest utbildningen av lantmätare förlädes till tekniska högskolan, torde

det ligga i sakens natur, att för meddelande av nämnda undervisning borde

bildas en ny fackavdelning. Undervisningen skulle, frånsett praktisk elevtid

— till vilken fråga utredningsmännen icke fattat ståndpunkt — omfatta

fyra år jämte fältövningar under tre somrar. Den sista terminen av studietiden

skulle användas till utförande av s. k. examensarbete. Såsom ordinarie

lärare skulle allenast anställas två professorer; undervisningen skulle

i övrigt meddelas av speciallärare, anställda för viss tid, och assistenter.

Kostnaderna för undervisningens ordnande enligt förslaget beräknades till

116,296 kronor för år jämte kostnader för dyrtidstillägg.

Över utredningsmännens förslag avgåvos yttranden av ett antal myndigheter

och sammanslutningar. Bland dessa yttranden märkes särskilt det,

som avgivits av styrelsen för tekniska högskolan och som grundade sig på

en skrivelse i ämnet av den 30 januari 1931 från tekniska högskolans lärarkollegium.

Nämnda yttrande innefattade ett helt nytt förslag till frågans

lösande och innefattade i korthet följande.

Utbildningen av lantmätare borde förläggas till tekniska högskolan och

där sammanföras med utbildningen av mätningsingenjover med kommunalteknisk

skolning till en gemensam studiegrupp. Vid tekniska högskolan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 7

borde bildas en ny fackavdelning för mätningsteknik, speciellt avsedd för

lantmäteriundervisningen. Utbildningen av mätningsingenjörer kunde förläggas

som en särskild studieriktning inom den nya fackavdelningen eller

inom fackavdelning V eller inom båda. Förberedande praktisk elevutbildning

borde icke erfordras. Studietiden borde vara den av såväl lantmäteristyrelsen

som av de särskilda utredningsmännen föreslagna eller sju terminer.

För erhållande av diplom borde därtill fogas en åttonde termin, ägnad åt

ett självständigt examensarbete. Intet hinder torde emellertid möta, att

lantmäteristyrelsen för kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete

och avgångsdiplom. Såsom ordinarie lärare skulle anställas fyra professorer;

undervisningen i övrigt skulle ombesörjas av speciallärare och assistenter.

De årliga kostnaderna beräknades till 115,596 kronor jämte kostnader

för dyrtidstillägg. Byggnadskostnaderna skulle kunna begränsas till

cirka 240,000 kronor. Örn lantmäteriundervisningen ordnades oberoende avtekniska

högskolan, kunde man icke undgå att införa en studieriktning för

kommunalteknik inom fackavdelning V, vilket skulle draga en årlig kostnad

av minst 19,600 kronor frånsett dyrtidstillägg.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, att frågan om lantmäteri- Frågans beundervisningens

ordnande var föremål för uppmärksamhet vid 1930 års hi\n9gQnfrgKl

riksdag. Såväl föredragande departementschefen (nionde huvudtiteln, punkt riksdag.

133) som jordbruksutskottet (utlåtande nr 2/1930, punkt 51), vilket i anledning

av väckta motioner uppehöll sig vid frågan, uttalade önskvärdheten

av lantmäteriundervisningens ordnande på ett fastare och rationellare sätt.

Vid det förhållande, att, enligt vad utskottet inhämtat, förslag från Kungl.

Majit till undervisningens slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta

till 1931 års riksdag, fann utskottet ej erforderligt göra hänvändelse härom

till Kungl. Majit. Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I en till riksdagen den 13 mars 1931 avlåten proposition, nr 183, före- Kungl. Majas

slog Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, riksdagen att

1) godkänna av departementschefen tillstyrkta huvudgrunder för en omorganisation

av lantmäteriundervisningen samt

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931—den 30

juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i juridik, kulturteknik

och jorddelningslära vid lantmäteriundervisningen.

Kungl. Majits ifrågavarande proposition anslöt sig i allt väsentligt till

lantmäteristyrelsens förslag. Undervisningen föreslogs sålunda fortfarande

skola förläggas till en fristående anstalt, benämnd lantmäteriundervisningen,

och stå under lantmäteristyrelsens överinseende. Emellertid avsågs därmed

icke att avskära möjligheterna av undervisningens framtida förläggande till

tekniska högskolan, varför inga andra lärarbefattningar uppförts såsom ordinarie

än sådana, som bleve erforderliga jämväl vid ett eventuellt framtida

förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan. Efter en

förberedande praktisk elevtid av ett halvt år skulle undervisningen omfatta

1931 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

sju terminer jämte fältövningar under tre somrar. Utförande av examensarbete

skulle icke vara obligatoriskt. Undervisningen skulle handhavas av

tre professorer (i juridik, kulturteknik och jorddelningslära) jämte för viss

tid anställda speciallärare och assistenter. För undervisningen i geodesi

skulle därjämte till en början inrättas en personlig professur för läraren i

detta ämne vid den nuvarande lantmäteriundervisningen. De årliga kostnaderna

beräknades till 141,272 kronor jämte kostnader för dyrtidstillägg.

Beträffande lokalfrågan framhölls, att den för det dåvarande icke kunde

anses aktuell, enär de lokaler, som för lantmäteriundervisningen iordningställdes

i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan, beräknades

förslå även för den omorganiserade undervisningen.

Till stöd för förslaget anförde föredragande departementschefen, bland

annat, följande:

Beträffande frågan örn lantmäteriundervisningens anordnande har under

utredningens gång övervägts, huruvida undervisningen borde förläggas till

en fristående läroanstalt eller inordnas under någon befintlig högskola. I

sistnämnda fallet hava verkställda undersökningar givit vid handen, att lantmäteriundervisningen

icke lämpligen kan samordnas med den högre skogsundervisningen

eller den högre lantbruksundervisningen. Däremot kan allvarligen

övervägas att förlägga lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan.

Såsom av det förestående framgår föreligga nu i huvudsak tre förslag

till lantmäteriundervisningens ordnande, nämligen

lantmäteristyrelsens förslag örn upprättande av en särskild lantmäterihögskola

med en studietid av sju terminer efter ett halvt års förutgången praktisk

elevtid;

det av utredningsmännen utarbetade alternativet örn lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan, utan att ändring i högskolans

undervisning i övrigt vidtages, medförande en studietid av fyra år, oberoende

av praktisk elevtid, vilken, örn den skall förekomma, måste bliva ett år,

varigenom hela studietiden skulle bliva fem år; samt

det av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse framlagda förslag,

vilket innefattar, att lantmäteriundervisningen överföres till tekniska högskolan

samt där i viss utsträckning göres gemensam med utbildningen av

mätningsingenjörer inom en nytillkommande fackavdelning för mätningsteknik

med en studietid av fyra år, frånsett praktisk elevutbildning, eller, örn

kravet på examensarbete eftergives, en studietid av sju terminer.

Vid övervägande av de olika förslagen, därvid valet närmast står mellan

en fristående lantmäteriundervisning och ett inordnande av denna undervisning

inom tekniska högskolan, kunna skäl anföras såväl för som emot

vart och ett av dem. Såsom skäl för lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan kunna åberopas viss kostnadsbesparing, som därav

synes bliva en följd, samt önskemålet att, så långt möjligt är, sammanföra

den högre undervisningen till större enheter och undvika upprättandet av

smärre fristående läroanstalter. Mot tanken att anknyta lantmäteriundervisningen

till tekniska högskolan talar det förhållandet, att lantmäteriet icke

till övervägande grad kan sägas vara av teknisk karaktär, varför lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan skulle kunna tänkas

medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska verk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

samhet i viss män främmande inriktning, varigenom utbildningens resultat

och effektivitet kunde äventyras.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har jag

stannat för att föreslå, att lantmäteriundervisningen tillsvidare, liksom hittills,

meddelas vid en självständig läroanstalt. Härigenom avser jag dock

icke att avskära möjligheterna till lantmäteriundervisningens framtida inordnande

i tekniska högskolan. Den nu förestående omorganisationen av

lantmäteriundervisningen, vars reformering icke längre kan uppskjutas, torde

alltså böra företagas på så sätt, att möjligheten av undervisningens framtida

förläggande till tekniska högskolan hålles öppen.

I enlighet med lantmäteristyrelsens förslag bör undervisningen omfatta

en studietid av sju terminer, vartill komma fältövningar under tre somrar.

Enligt min mening torde det icke vara av nöden, att ändring nu företages

i fråga om undervisningens benämning, utan torde densamma, såsom hittills,

kunna benämnas lantmäteriundervisningen samt i organisatoriskt hänseende

stå under lantmäteristyrelsens överinseende.

I enlighet med den sålunda angivna utgångspunkten torde vid den nyorganiserade

lantmäteriundervisningen ej heller några andra lärarbefattningar

böra uppföras såsom ordinarie än sådana, som bliva behövliga jämväl vid

ett eventuellt framtida förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska

högskolan.

I två i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition väckta, likalydande

motioner (I: 249 och II: 415) hemställdes, att riksdagen ville, med

avslag å Kungl. Maj:ts proposition, för sin del besluta att

1) för lantmäteriundervisningen skulle nyinrättas en fackavdelning för

mätningsteknik vid tekniska högskolan, anordnad enligt de huvudgrunder,

som angåvos i ett av tekniska högskolan den 30 januari 1931 avgivet, såsom

bilaga till motionerna fogat yttrande, med de modifikationer därav, som i

motionerna föreslagits i anslutning till departementschefens förslag samt

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931—

den 30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i kulturteknik,

geodesi och jorddelningslära vid tekniska högskolan.

Att märka är, att i tekniska högskolans förslag ifrågasattes vissa modifikationer,

varav den viktigaste var, att professuren i juridik''skulle utbytas

mot en eller flera lärarbefattningar i ämnet.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition jämte ovanberörda motioner behandlades

av sammansatt stats- och jordbruksutskott.

I utlåtande nr 7 anförde utskottet för egen del följande:

Såsom ovan erinrats har 1930 års riksdag understrukit angelägenheten

av, att lantmäteriundervisningen ordnades på ett fastare och rationellare

sätt. Genom den utredning, som i ärendet förebragts, har behovet av en

omorganisation på detta område även till alla delar bestyrkts. Utskottet

anser sig likväl icke kunna följa det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget

till frågans lösning, vilket närmast beror därpå, att förslaget synes

utskottet innefatta en alltför vidlyftig anordning och dessutom ägnat att

medföra betydande ekonomiska konsekvenser. Även örn enligt Kungl. Maj:ts

Motionerna

nr I: 249 och

II: 415 vid

1931 års

riksdag.

Sammansatt

stats- och

jordbruksutskott

vid

1931 års

riksdag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

förslag möjlighet skulle hållas öppen för lantmäteriundervisningens framtida

inordnande i tekniska högskolan, torde man kunna utgå från, att örn

den av Kungl. Majit nu föreslagna undervisningen väl kommer till stånd,

det torde komma att möta avsevärda svårigheter och motstånd att inlemma

densamma i tekniska högskolan. Utskottet är emellertid av den uppfattningen,

att det i och för sig måste anses lämpligare att de högre läroanstalterna,

såvitt möjligt, sammanföras till större enheter för att man på sådant

sätt må kunna undvika att för undervisningen på olika specialområden upprätta

små fristående högskolor med ett mera begränsat antal elever. De

skäl, som i ärendet anförts mot lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan, synas utskottet icke heller bärande. Farhågorna

för att lantmäteriundervisningen, örn den förlägges till tekniska högskolan,

skulle erhålla en för lantmäteriarbetet främmande inriktning, synas utskottet

omotiverade. Inom den vida ram, som tekniska högskolan utgör, arbeta

flera olika fackavdelningar och utbildas ingenjörer av de mest skilda slag,

exempelvis gruvingenjörer och elektrotekniker, utan att detta hittills ifrågasatts

kunna medföra några olägenheter av antytt slag. Ihågkommas bör

även, att örn lantmäteriutbildningen förlägges till tekniska högskolan, skulle

för denna utbildning anställas särskilda lärare. Blott lantmäteriundervisningen

erhåller nödiga lärarkrafter och lokaler samt erforderlig rörelsefrihet

vid studieplanernas uppgörande torde några olägenheter av dess förläggande

till tekniska högskolan icke behöva uppstå utan fastmera avsevärda fördelar

vara att vinna. Vid en liten fackhögskola råka lärare och elever nämligen

lätt in i en isolering, som kan verka hämmande å intresset för forskningsarbete,

medan vid en större högskola den intima samvaron med personer,

tillhörande andra yrkesgrupper, kan verka stimulerande i detta hänseende.

I detta sammanhang torde även böra uppmärksammas de otvivelaktiga fördelar

i fråga örn utbildningen av mätningsingenjörer, som skulle vinnas

genom lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Frågan örn förberedande praktisk elevtid synes utskottet icke vara av den

betydelse, att den i och för sig bör förhindra undervisningens anordnande

på sätt, som eljest kan anses lämpligt och önskvärt. Spörsmålet, som likväl

synes utskottet böra noga övervägas, torde emellertid kunna vinna en

tillfredsställande lösning, vare sig undervisningen förlägges på det ena eller

andra stället. Huvudsaken synes utskottet vara, att samma utbildningsmöjligheter

erbjudas vid tekniska högskolan som vid en fristående lantmäteriundervisning.

I fråga örn lämpligheten och behovet av examensarbete ställer sig utskottet

tveksamt men vill samtidigt framhålla, att även i detta avseende

gäller att frågan kan och bör lösas oberoende av undervisningens förläggning.

Redan av nu anförda skäl anser utskottet, att lantmäteriundervisningen

lämpligen bör förläggas till tekniska högskolan. För att med säkerhet

undgå den av departementschefen påpekade faran, att studierna erhålla en

för lantmäteriet främmande inriktning, torde det icke böra ifrågakomma att

inordna lantmäteriundervisningen under någon nu befintlig fackavdelning

vid tekniska högskolan utan bör densamma förläggas till en nyinrättad

fackavdelning för lantmäteri och mätningsteknik samt på sätt, som antydes

i det av tekniska högskolans lärarkollegium framlagda förslaget, samordnas

med utbildningen av mätningsingenjörer. Såsom ett ytterligare skäl till

den nu föreslagna anordningen må framhållas, att därigenom skulle vinnas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

icke oväsentliga besparingar, såväl i de årliga utgifterna som framför allt

i fråga örn byggnadskostnaderna.

I fråga om formen för lärarnas anställning synes det utskottet böra noga

övervägas, i vad mån det kan anses nödigt att för de i lantmäteriundervisningen

ingående ämnena inrätta lärarbefattningar i professors ställning.

Särskilt har utskottet ställt sig mycket tveksamt med avseende på den föreslagna

professuren i juridik.

Utskottet anser sålunda, att frågan om lantmäteriundervisningens ordnande

bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse med det i motionerna framförda

förslaget. Då detta emellertid icke innefattar en detaljerad utredning

samt vederbörande myndigheter ej heller varit i tillfälle att däröver avgiva

yttrande, torde vid innevarande års riksdag beslut böra fattas allenast i

principfrågan, d. v. s. rörande lantmäteriundervisningens förläggande till

tekniska högskolan, men frågan i övrigt böra göras till föremål för förnyad

utredning.

Utskottet, som sålunda icke heller anser sig kunna tillstyrka bifall till

motionerna, får under åberopande av det anförda hemställa,

1) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må vinna riksdagens

bifall;

2) att riksdagen må med anledning av motionerna I: 249 och II: 415 i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla om den närmare utredning rörande lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan, som kan påkallas

med hänsyn till vad utskottet här ovan anfört, samt örn framläggande för

1932 års riksdag av förnyat förslag i ämnet;

3) att motionerna I: 249 och II: 415, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom vad utskottet här ovan anfört och hemställt, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I skrivelse den 29 maj 1931, nr 307, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående lantmäteriundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta

motioner, anmälde härefter riksdagen, under åberopande av sammansatta

stats- och jordbruksutskottets ovanberörda, av riksdagen godkända utlåtande

nr 7, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke vunnit riksdagens

bifall, samt anhöll med anledning av motionerna I: 249 och II: 415 örn den

närmare utredning rörande lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska

högskolan, som kunde påkallas med hänsyn till vad utskottet i sitt

berörda utlåtande anfört, samt örn framläggande för 1932 års riksdag av

förnyat förslag i ämnet.

Genom beslut den 12 juni 1931 anbefalldes de sakkunniga, vilka, jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1929, inom ecklesiastikdepartementet

tillkallats för omorganisation av den högre tekniska undervisningen

— de s. k. tekniska högskolesakkunniga ■— att verkställa deri

av riksdagen i dess skrivelse den 29 maj 1931, nr 307, begärda utredningen

rörande lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan.

Riksdagens

skrivelse den

29 maj 1931,

nr 307.

Utlåtande av

sakkunniga

för omorganisation

av

den högre

tekniska

undervisningen

den 29

augusti 1931.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över tekniska

högskolesakkunnigas

utlåtande.

12 Kungl. Majis proposition Nr 124.

Till åtlydnad härav hava nämnda sakkunniga1) — som i olika detaljer

av frågan, muntligen eller skriftligen, samrått med presidenten i Svea hovrätt

L. B. Ekeberg, generaldirektören T. K. V. Nothin, professorerna vid

tekniska högskolan C. A. Forssell, C. A. Heuman och P. E. Fagerholm,

läraren vid lantmäteriundervisningen, professorn S. T. S. Rubin samt stadsplanedirektören

i Stockholm A. Lilienberg — med skrivelse den 29 augusti

1931 avgivit »Utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens anordnande

vid tekniska högskolan jämte därmed sammanhängande frågor».

Över detta de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits den 5 november

1931 av statskontoret, den 10 december 1931 av lantmäteristyrelsen

efter hörande av föreståndaren för lantmäteriundervisningen, som i sin tur

inhämtat yttranden från de vid lantmäteriundervisningen tjänstgörande lärarna,

ävensom den 19 januari 1932 av tekniska högskolans styrelse efter

hörande av högskolans lärarkollegium. Vidare hava svenska kommunaltekniska

föreningen, styrelsen för svenska teknologföreningen och svenska

stadsförbundet den 15, respektive den 21 december 1931 samt den 1 februari

1932 till Kungl. Majit inkommit med yttranden över betänkandet. Styrelsen

för svenska teknologföreningen har meddelat, att styrelsen för granskning

underställt ärendet föreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst.

Avdelningen hade för ändamålet tillkallat en kommitté av tre personer

(kaptenen G. E. Eggert, byrådirektören C. W. Slettenmark och majoren

H. G. Torulf), vilka i anledning härav uttalat sig i en den 27 oktober 1931

dagtecknad promemoria. Avdelningens styrelse hade därefter på avdelningens

vägnar till föreningens styrelse avgivit ett yttrande av den 18 december

1931, vilket styrelsen jämte nyssnämnda promemoria överlämnat till Kungl.

Majit till besvarande av remissen, då tiden icke medgivit ärendets ytterligare

behandling inom föreningen.

Jag anhåller nu att få övergå till att lämna en redogörelse för det huvudsakliga

innehållet i det av de tekniska högskolesakkunniga avgivna utlåtandet

ävensom i de över detsamma avgivna yttrandena. För överskådlighetens

skull kommer jag därvid att behandla varje fråga för sig, och har

jag därvid för avsikt att i det stora hela följa den av de sakkunniga använda

uppställningen.

*) Ledamoten av riksdagens första kammare, generalkrigskommissarien L. Widell, ordförande,

ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn E. Björnsson, rektorn vid

Chalmers tekniska institut, professorn B. H. Grauers, civilingenjören C. Kleman och professorn

vid tekniska högskolan T. G. E. Lindmark.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

13

Kap. II. Undervisningens allmänna anordning m. m.

A. Allmänna synpunkter.

I kap. II av sitt betänkande hava de tekniska högskolesakkunniga behandlat

vissa frågor, som hava samband med undervisningens allmänna

anordning och därvid till en början angivit vissa allmänna synpunkter.

De hava i detta hänseende anfört bland annat:

Det av 1931 års riksdag fattade beslutet rörande lantmäteriundervisningens

framtida organisation innebär, att riksdagen redan i princip uttalat sig för

att nämnda undervisning bör förläggas till tekniska högskolan. Med hänsyn

härtill hava de sakkunniga icke ansett av behovet påkallat att närmare

ingå på denna fråga; under de fleråriga utredningar i ämnet, örn vilka i

det föregående erinrats och vartill de sakkunniga här tillåta sig att hänvisa,

har därjämte denna fråga varit föremål för så ingående diskussion, att något

därutöver knappast torde vara att tillägga. De sakkunniga anse sig därför

kunna inskränka sig till att framhålla, att jämväl enligt deras uppfattning

de skäl, som tala för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska

högskolan, äro de mest vägande, och att de sakkunniga därför finna sig

kunna uttala sin anslutning till riksdagens ovanberörda principbeslut.

När det för de sakkunniga gällde att verkställa den infordrade utredningen

i här föreliggande fråga, hade de till en början att taga ståndpunkt

till spörsmålet, i vilken utsträckning utredningen örn lantmäteriundervisningen

vore beroende av ett samtidigt fullföljande av det de sakkunniga

vid deras tillkallande lämnade, mera omfattande utredningsarbetet rörande

omorganisationen av den högre tekniska undervisningen i dess helhet. Givetvis

hade det varit mest tillfredsställande, örn de båda uppdragen kunnat

slutföras i ett sammanhang. Det åt de sakkunniga ursprungligen lämnade

uppdraget har emellertid visat sig vara av den svårighet och omfattning,

att det icke lärer bliva möjligt att slutföra detsamma i så god tid, att

ett på detsamma grundat förslag kan föreläggas 1932 års riksdag. A

andra sidan måste — enligt vad riksdagen uttalat i sin skrivelse den 28

maj 1931, nr 307 — utredningen beträffande lantmäteriundervisningen så

bedrivas, att ett förslag i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag. Med hänsyn

härtill hava de sakkunniga från början måst inrikta sig på att i detta

hänseende åstadkomma ett förslag, som — utan att föregripa en eventuell

omorganisation av tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut — kan

läggas till grund för ett inarbetande av lantmäteriundervisningen i tekniska

högskolan redan från och med budgetåret 1932/1933. Åtskilliga spörsmål,

som under utredningsarbetets gång uppställt sig, hava därför, där sådant

visat sig möjligt, skjutits åt sidan, och endast i de fall, där det varit oundgängligen

nödvändigt, hava de sakkunniga ansett sig böra framlägga förslag

beträffande den nuvarande tekniska högskolan. I

I ett hänseende hava de sakkunniga emellertid sett sig nödsakade att

redan nu ägna den nuvarande undervisningen och organisationen vid tek
-

Tekniska

högskolesak
kunniga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

niska högskolan en ingående uppmärksamhet, nämligen i fråga örn fackavdelningen

för väg- och vattenbyggnad.

Såsom i det föregående erinrats har riksdagen ifrågasatt, att lantmäteriundervisningen

vid tekniska högskolan borde förläggas till en nyinrättad

fackavdelning för lantmäteri och mätningsteknik samt samordnas med utbildningen

av mätningsingenjörer.

I likhet med föredragande departementschefen i proposition nr 183 till

1931 års riksdag hålla de sakkunniga före, att det — för att med säkerhet

undgå faran av att studierna erhålla en för lantmäteriet främmande inriktning

— icke torde böra ifrågakomma att inordna lantmäteriundervisningen

under någon nu befintlig fackavdelning vid tekniska högskolan. Härför

talar vidare, vilket torde komma att framgå av det följande, att lantmäteriundervisningen

även efter ett inordnande i tekniska högskolan med i viss

mån gemensamma lärarkrafter kommer att vara av så pass säregen art, att

en anslutning till någon där redan befintlig fackavdelning knappast torde

kunna praktiskt genomföras.

Vad däremot beträffar mätningsingenjörerna ställer sig enligt de sakkunnigas

uppfattning saken väsentligt annorlunda.

Lantmäteristyrelsen har behandlat frågan örn sådana mätniugsmän, som

icke äro lantmätare, och därvid kommit till det resultatet, att behovet av

sådana högt kvalificerade mätningsmän syntes vara jämförelsevis ringa och

icke i och för sig motiverade en anordning med specialutbildning.

Denna synpunkt vilja de sakkunniga understryka. Det torde icke vara

lämpligt att uppmuntra utbildningen av en grupp ingenjörer, avsedda uteslutande

för städernas mätningsväsende. Endast i de största städerna torde

mätningsförrättningar förekomma i sådan omfattning, att full sysselsättning

kan beredas för ändamålet särskilt anställd personal.

A andra sidan föreligger för närvarande, i all synnerhet för medelstora

städer och stadsliknande samhällen, ett kännbart behov att erhålla väl utbildade

stads- eller kommunalingenjörer, vilka, på samma gång de kunna

fungera som mätningsmän, kunna såsom kommunala byggnadschefer eller

medhjälpare till sådana utföra de mångskiftande arbeten, för vilkas ändamålsenliga

lösning en god ingenjörsutbildning är av nöden. Detta behov

synes bäst och tillika på det mest ekonomiska sätt kunna tillgodoses genom

inrättande inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad av en studieriktning,

särskilt avpassad för utbildning av sådana ingenjörer, som här

avses, i det följande för enkelhetens skull benämnda kommunalingenjörer.

Inom denna studieriktning skulle enligt de sakkunnigas förslag till timplan

meddelas den grundliga geodetiska utbildning, som erfordras för ingenjörer,

som lia för avsikt att framdeles mera uteslutande ägna sig åt mätningsväsendet.

De sakkunniga vilja dock i detta sammanhang framhålla, att frågan om

denna studieriktning är av ganska omfattande beskaffenhet och jämväl äger

samband med frågan örn den framtida organisationen av Chalmers tekniska

institut. Vidare vilja de sakkunniga erinra, att, jämlikt Kungl. Maj:ts den

20 juni 1930 lämnade bemyndigande, den 4 juli 1930 inom kommunikationsdepartementet

tillkallats fem sakkunniga för verkställande av utredning

och avgivande av förslag i fråga örn förbättrad utbildning i stadsplanekonst

jämte vad därmed äger sammanhang. Dessa sakkunniga hava, enligt vad

de sakkunniga erfarit, ännu icke hunnit slutföra det uppdrag, vilket anför
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 15

trötts dem och som på det allra närmaste sammanhänger med här förevarande

fråga.

Trots här angivna förhållanden hava emellertid de sakkunniga ansett sig

böra redan nu upptaga förslaget örn en särskild studieriktning för kommunalingenjörer.

Behovet av sådana är så stort, att åtgärder för förbättrad

utbildning i detta hänseende synas böra vidtagas med det allra snaraste,

utan att avvakta den tidpunkt, då resultaten av de nyssberörda mera omfattande

utredningarna kunna förverkligas. Vidare har det — enligt vad

i det följande skall visas — varit de sakkunniga möjligt att framlägga ett

förslag i denna fråga, som dels medför obetydligt ökade kostnader för det

allmänna, i det att det i stor utsträckning bygger på användandet av lärarkrafter,

som antingen redan finnas vid tekniska högskolan eller måste där

nyanställas för fackavdelningen för lantmäteri, dels ock icke kan sägas föregripa

de pågående utredningarna i ämnet.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga hemställt, att

vid tekniska högskolan måtte inrättas dels en fackavdelning för lantmäteri,

dels och inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad en särskild studieriktning

för kommunalingenjörer.

Huruvida det sistnämnda borde ske genom att en särskild underavdelning

under fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad inrättades, i likhet

med vad fallet vore med underavdelningarna under tekniska högskolans

fackavdelningar för bergsvetenskap och för arkitektur, eller genom införande

av valfrihet mellan olika ämnesgrupper, såsom för närvarande inom fackavdelningarna

för maskinbyggnad samt väg-och vattenbyggnad m. fl., torde,

framhålla de sakkunniga, böra bliva beroende på ytterligare övervägande

inom tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse. Vilkendera lösningen

av frågan än valdes, måste emellertid inrättande av en särskild studieriktning

för kommunalingenjörer inverka på anordnandet av undervisningen

även för övriga studerande vid fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

De sakkunniga hade därför nödgats redan nu till behandling upptaga frågan

örn undervisningen vid denna avdelning överhuvud.

Ett inordnande av lantmäteriundervisningen i tekniska högskolan förutsätter

givetvis, anföra vidare de sakkunniga, vissa ändringar i de för tekniska

högskolan gällande stadgarna ävensom i bestämmelserna rörande tentamina

och examina samt angående disputation och promotion vid högskolan.

De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig behöva i dessa hänseenden

— dock med undantag, som jag strax skall angiva — framlägga

förslag; detta torde enligt de sakkunnigas mening lämpligen böra ankomma

på vederbörande vid högskolan.

För att lantmäteristyrelsen skall erhålla inflytande på lantmäteriundervisningen

jämväl i fortsättningen — något som med hänsyn till lantmätarkårens

ställning till lantmäteristyrelsen är nödvändigt — hava de sakkunniga

hemställt, att i § 5 av gällande stadgar för tekniska högskolan må

vidtagas sådan ändring, att antalet ledamöter i högskolans styrelse ökas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

till, förutom ordföranden, tio, ävensom att till en av dessa ledamotsplatser

förslag skall uppgöras av lantmäteristyrelsen.

I övrigt hava de sakkunniga framhållit såsom en bärande princip i det

förslag, de framlagt, att den föreslagna fackavdelningen för lantmäteri för

framtiden bör så mycket som möjligt samordnas och likställas med de övriga

fackavdelningarna vid tekniska högskolan. Detta gäller såväl styrelse

och förvaltning som undervisningsplaner, anslag o. s. v.

Yttranden I fråga om yttrandena över de sakkunnigas förslag torde jag få anföra

över de ..... .

sakkunnigas följande.

förslag. Statskontoret har framhållit, att av ämbetsverket i utlåtanden den 26 oktober

1929 och den 19 januari 1931 framställda erinringar i anledning av

förut avgivna två olika förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande

i det stora hela blivit beaktade i det nu föreliggande förslaget. På grund

härav och då detta förslag syntes innebära en god lösning av det sedan

länge på dagordningen stående spörsmålet om lantmäteriundervisningens

ordnande, ville statskontoret för sin del förorda, att frågan avgjordes i

huvudsaklig överensstämmelse härmed.

Beträffande de av de enskilda lärarna vid lantmäteriundervisningen i här

förevarande avseende avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till handlingarna

i ärendet.

Lantmäteriundervisningens lärarråd har anfört bland annat:

Lärarrådet, som med hänsyn till frågans nuvarande läge icke finner siglora

ingå på ett bedömande av frågan örn lämpligheten i och för sig av

lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, nödgas till

en början konstatera, att departementschefens uttalade farhåga — att lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan skulle kunna

tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska

verksamhet i viss mån främmande inriktning, varigenom utbildningens

resultat och effektivitet kunde äventyras — blivit under utredningsarbetets

fortgång i icke oväsentlig mån undervärderad. De sakkunniga hava sålunda

utan tillbörligt hänsynstagande till olika studieriktningars behov föreslagit

Barnundervisning i ett flertal ämnen och detta på ett sätt, som ofrånkomligen

måste lända till nackdel för lantmäteriutbildningen.

Lantmäteristyrelsen har anfört bland annat följande:

Den nu föreliggande utredningen utgår från riksdagens principbeslut örn

lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, och hava de

sakkunniga med hänsyn till berörda beslut icke ansett av behovet påkallat

att närmare ingå på denna fråga. I likhet med vad de sakkunniga anfört

finner även lantmäteristyrelsen, att under de fleråriga utredningar i ämnet,

som nu föreligga, frågan om lantmäteriundervisningens anordnande såsom

självständig läroanstalt eller dess anslutning till tekniska högskolan varit

föremål för så ingående diskussion, att något härutöver knappast torde

vara att tillägga. För lantmäteristyrelsen framstår även såsom av ojämförligt

största vikt, att nuvarande provisoriska anordningar ifråga örn lantmäteriundervisningen

snarast möjligt bringas att upphöra, och att således ett

slutligt ordnande av denna fråga må utan uppskov kunna vinnas. Ehuru

det av lantmäteristyrelsen tidigare framlagda förslaget i ämnet innebär, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lantmäteriundervisningen skulle såsom hittills anordnas såsom självständig

högskola, finner sig styrelsen därför i likhet med de sakkunniga kunna

uttala sin anslutning till riksdagens ovanberörda principbeslut örn undervisningens

inordnande vid tekniska högskolan.

Då lantmäteristyrelsen nu går att yttra sig över det av de sakkunniga

upprättade förslaget, har styrelsen därför och vid det förhållande, att ett inordnande

av lantmäteriundervisningen vid tekniska högskolan givetvis måste

förutsätta, att för studierna där gällande grunder och förefintliga anordningar

i regel böra komma i tillämpning jämväl i fråga örn de lautmäteristuderande,

funnit sig kunna begränsa granskningen till allenast sådana

frågor, som hava direkt sammanhang med nödvändigheten av undervisningens

inriktande på de speciella arbetsuppgifter, vilka åvila lantmätarna.

Styrelsen utgår även därifrån att, för den händelse erfarenheten framdeles

skulle visa, att ändring eller omläggning i ett eller annat hänseende skulle

erfordras ifråga om blivande undervisningsplan och dylikt, möjligheter därtill

uppenbarligen måste förefinnas.

Betydelsen av att lantmäteriundervisningen, som i första hand avser att

utgöra utbildning för den tjänstemannakår, som har att syssla med rikets

lantmäteriväsende, i största möjliga utsträckning anpassas efter de särskilda

krav, som denna verksamhet ställer på utövarna, har lantmäteristyrelsen

vid tidigare tillfällen framhållit.

Med ytterligare understrykande av sin sålunda framförda mening, tillåter

sig lantmäteristyrelsen till en början erinra, hurusom i sammanhang med

framläggandet till 1931 års riksdag av förslag till inrättande av en fristående

läroanstalt för lantmäteriundervisningen föredragande departementschefen

framhöll att, då lantmäteriet icke till övervägande grad kunde sägas

vara av teknisk karaktär, lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska

högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle

en för lantmätarnas praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning,

varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

För att med säkerhet undgå den av departementschefen sålunda uttalade

farhågan ifråga örn studiernas inriktning hava de sakkunniga ansett, att

det icke bör ifrågakomma att inordna lantmäteriundervisningen under någon

nu befintlig fackavdelning vid tekniska högskolan utan för ändamålet föreslagit

särskild fackavdelniug. Härför talade jämväl, enligt de sakkunnigas

mening, att lantmäteriundervisningen, även efter ett inordnande i tekniska

högskolan med i viss mån gemensamma lärarkrafter, komme att vara av

så pass säregen art, att en anslutning till någon där redan befintlig fackavdelning

knappast torde kunna praktiskt genomföras.

Ehuru de sakkunniga således givit uttryck åt den av lantmäteristyrelsen

framhållna nödvändigheten av att studierna för lantmätarna må erhålla en

direkt inriktning med hänsyn till dessa tjänstemäns verksamhet, visar en

granskning av de sakkunnigas förslag i fråga örn läroämnen och undervisuingsplaner

m. m., att förslaget i vissa delar så utformats, att undervisningens

effektivitet ej komme att bliva den bästa möjliga och i dessa delar

bleve mindre tillfredsställande ordnad än vad för närvarande är fallet.

Ehuru lantmäteristyrelsen tillfullo beaktar svårigheten att vid en för flera

fackavdelningar gemensam undervisning i olika ämnen så lägga undervisningen,

att samtliga olika krav bliva helt tillgodosedda, anser sig därför

lantmäteristyrelsen icke kunna underlåta att framställa vissa erinringar, och

(inner styrelsen sig redan nu böra framhålla, att örn ej ändring vidtages i

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

de sakkunnigas förslag i dessa delar, undervisningen därutinnan blir mindre

tillfredsställande än enligt såväl lantmäteristyrelsens förslag som det inför

riksdagen framlagda förslaget i ämnet.

Lantmäteristyrelsen finner, såsom redan antytts, att en av de mest framträdande

orsakerna härtill är att söka i det förhållande, att de sakkunniga

i allt för stor omfattning ifrågasatt Barnundervisning med andra studerande.

Det torde vara ofrånkomligt, att en anordning med gemensamma mera elementära

kurser för studerande från olika fackavdelningar eller med olika

studieriktningar och därpå följande högre kurser för de särskilda avdelningarna

eller studieriktningarna måste medföra dubbelläsning och slöseri

med de studerandes tid samt härigenom ett onödigt utökande av vederbörandes

studietid. En studerande, som skall tränga djupt in i ett ämne,

bör på det bildningsstadium, varom här är fråga, ej börja med en elementär

kurs och därefter successivt genomgå större kurser, utan haus studier böra

givetvis redan från början så vitt möjligt vara planlagda med tanke på

hela den kurs, han har att genomgå, och direkt inriktade på det mått av

vetande, som för honom är erforderligt.

Under sådana förhållanden finner styrelsen det icke tillrådligt att, såsom

de sakkunniga ifrågasatt, i besparingssyfte anordna Barnundervisning i fall,

där härigenom de olika elevgruppernas skilda behov icke i tillräcklig grad

bliva beaktade och varigenom undervisningens effektivitet i hög grad måste

äventyras.

Ovan i korthet berörda erinringar kommer styrelsen vid behandling av de

olika läroämnena att närmare utveckla, och kommer därvid granskningen

att ansluta sig till den av de sakkunniga givna uppställningen av förslaget.

De sakkunniga hava på anförda skäl hemställt, att vid tekniska högskolan

måtte inrättas bland annat en fackavdelning för lantmäteri. Då

lantmäteristyrelsen av skäl styrelsen tidigare och ovan anfört tinner det

nödvändigt, att lantmäteriundervisningen gives största möjliga självständighet

och rörelsefrihet i fråga om undervisningsplaner och vad därmed sammanhänger,

anser lantmäteristyrelsen i likhet med de sakkunniga, att något

inordnande av ifrågavarande undervisning under annan redan förefintlig

fackavdelning vid högskolan icke låter sig praktiskt genomföra. Vid sådant

förhållande vill lantmäteristyrelsen instämma med de sakkunniga och tillstyrka,

att vid lantmäteriundervisningens inordnande under tekniska högskolan

särskild fackavdelning för lantmäteri inrättas, och har lantmäteristyrelsen

intet att erinra mot de sakkunnigas förslag om särskild studieriktning

för kommunalingenjörer vid annan fackavdelning.

Lantmäteristyrelsen har redan framhållit, att styrelsen utgår från, att den

föreslagna fackavdelningen för lantmäteri för framtiden bör i görligaste mån

likställas med övriga fackavdelningar vid tekniska högskolan, och vill styrelsen

således giva sin anslutning till de sakkunnigas principuttalande härutinnan.

Likaledes ansluter sig styrelsen till de sakkunnigas uttalanden örn

erforderliga ändringar i de för högskolan gällande stadgarna samt förslag

om utökning av tekniska högskolans styrelse med en efter förslag av lantmäteristyrelsen

förordnad ledamot.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan har, med instämmande av högskolans

styrelse, anfört bland annat:

Frågan rörande lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan

har tidigare varit föremål för lärarkollegiets provning, varvid dock

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 19

intet tidigare behandlat förslag varit så i detalj utformat som det nu föreliggande.

I sitt senaste i ärendet avgivna utlåtande av den 30 januari 1931 har

lärarkollegiet framhållit betydelsen av att i samband med denna fråga även

behandla frågan örn undervisningen inom fackavdelningen för väg- och

vattenbyggnad, som är den avdelning, som närmast beröres av nu föreliggande

spörsmål.

Även denna fråga rörande väg- och vattenbyggnadsfackavdelningen har

nu av sakkunniga upptagits till ingående prövning.

Då riksdagen i överensstämmelse med vad majoriteten inom lärarkollegiet

tidigare framhållit som lämpligt redan i princip uttalat sig för lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan, har lärarkollegiet icke

ansett sig nu ytterligare behöva undersöka denna del av frågan.

Efter verkställd granskning av de sakkunnigas förslag vill lärarkollegiet

nu endast yttra sig i sådana spörsmål, där kollegiets mening avviker från

de sakkunnigas eller rörande synpunkter som lärarkollegiet vill ytterligare

framhålla, därvid upptagande frågorna i samma ordning som de behandlats

i de sakkunnigas förslag.

Det har av sakkunniga ansetts lämpligt, att styrelsen vid tekniska högskolan

utökades med en medlem utöver nuvarande preses och nio ledamöter

och att förslag till besättandet av en ledamotsplats borde uppgöras av lantmäteristyrelsen,

för att denna styrelse jämväl i fortsättningen skulle erhålla

visst inflytande över lantmäteriundervisningen. Lärarkollegiet har vid närmare

prövning av denna fråga ansett sig böra instämma i de sakkunnigas

förslag.

Lärarkollegiet anser i likhet med de sakkunniga, att lantmäteriundervisningen

vid anslutning till tekniska högskolan borde förläggas till en särskild

fackavdelning. Denna borde benämnas fackavdelningen för lantmäteri.

Förslag till ämnesomfattning för fackavdelningen för lantmäteri lämnas

i det följande i sammanhang med undervisningsplauerna.

Lärarkollegiet anser i likhet med de sakkunniga, att en särskild undervisning

inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad bör anordnas med

särskild betoning åt det kommunaltekniska hållet. De sakkunniga hava

framhållit, att man i stället för att införa särskild studieriktning för kommunalingenjörer

även kunde införa valfrihet mellan olika ämnesgrupper

såsom för närvarande är fallet inom fackavdelningen för maskinbyggnad

och mekanisk teknologi, men att avgörandet härav torde böra bliva beroende

på ytterligare övervägande inom tekniska högskolans lärarkollegium

och styrelse.

Lärarkollegiet har vid frågans bedömande för närvarande icke ansett sig

böra i detalj ingå på den av de sakkunniga föreslagna lösningen med särskild

studieriktning, men anser att man genom vidtagande av åtgärder i

någon av de av de sakkunniga antydda riktningarna bör kunna ernå en

förbättring av undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad

ävensom genom att i erforderlig grad utnyttja de genom lantmäterifackavdelningens

tillkomst erhållna lfirarkrafterna. Kollegiet kommer

därför att upptaga denna fråga i samband nied nu pågående utredning

rörande undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen har anfört bland annat:

De sakkunniga hava vid utarbetande av sitt förslag till ordnande av lantmäteriundervisningen

framlagt även ett förslag till ordnande av en studieriktning

för kommunalingenjörer vid tekniska högskolan. Styrelsen vill

redan nu framhålla, att styrelsen icke kunnat finna grundade skäl till att

en särskild utbildning för kommunalingenjörer är nödvändig av det slag,

som de sakkunniga föreslagit. Enligt styrelsens förmenande föreligger visserligen

ett trängande behov att omändra utbildningen inom fackavdelningen

för väg- och vattenbyggnadskonst på tekniska högskolan, varvid ur föreningens

synpunkt den nuvarande frånvaron av undervisning i husbyggnadslära

och den otillräckliga undervisningen i stadsbyggnad särskilt äro

fel, vilka påkalla omläggning av undervisningen. Då emellertid bristen i

utbildningen inom högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnadskonst

icke enbart hänför sig till den del ingenjörer, som framdeles skola

träda i kommunal tjänst, anser styrelsen att frågan om en viss omläggning

av undervisningen inom nämnda fackavdelning bör upptagas till behandling.

Med anledning av senaste riksdags beslut örn lantmäteriundervisningens

förläggning skall styrelsen icke närmare till behandling upptaga frågan om

lämpligheten av dess överförande till tekniska högskolan och styrelsen anser

sig icke heller böra närmare ingå på frågan om lantmäteriundervisningens

ordnande vad beträffar de ämnen, som direkt hänföra sig till lantmäteriväsendet.

Styrelsen slutar med att förorda lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan men avstyrker inrättandet vid högskolans fackavdelning

för väg- och vattenbyggnadskonst av en studieriktning för kommunalingenjörer

av den utformning, som av de sakkunniga föreslagits.

Styrelsen för avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenska

teknologföreningen har såsom sin åsikt uttalat,

att en fackavdelning för lantmäteri borde inrättas vid tekniska högskolan;

att en särskild studieriktning för »kommunalingenjörer» icke borde inrättas

inom tekniska högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad; men

att en specialundervisning för väg- och vattenbyggnadsingenjörer, inrättad

vid tekniska högskolan och eventuellt Chalmers tekniska institut i huvudsaklig

överensstämmelse med i yttrandet skisserade riktlinjer, borde kunna

verksamt bidraga att fylla landets behov av väl kvalificerade väg- och vattenbyggnadsingenjörer

med specialutbildning och därför borde anordnas; samt

att benämningen »lantmätare» eller eventuellt »lantmäteriingenjör» måtte

fastställas för dem, som efter godkänt examensarbete utexamineras från den

föreslagna fackavdelningen för lantmäteri.

Svenska stadsförbundets styrelse har anfört bland annat:

I sitt yttrande den 2 november 1929 till jordbruksdepartementet över

lantmäteristyrelsens förslag till lantmäteriundervisningens ordnande uttalade

styrelsen, att det med hänsyn till lantmäteri kårens numera begränsade uppgifter

med fog torde kunna ifrågasättas, huruvida utbildningsbehovet för

kårens del kunde tillräckligt motivera en särskild högskola vid sidan av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

redan befintliga högre läroanstalter. Styrelsen ansåg sig emellertid ur de

synpurvkter, den hade att företräda, sakna anledning att gå närmare in på

detta huvudspörsmål och inskränkte sin granskning av förslaget till den för

städerna mera speciellt betydelsefulla frågan om undervisningen i stadsplanelära.

Senare hade styrelsen tillfälle att yttra sig över den förnyade

utredningen om lantmäteriundervisningen och uttalade i sitt yttrande till

jordbruksdepartementet av den 9 januari 1931, att tanken på ett förläggande

av undervisningen i stadsplanelära till tekniska högskolan syntes tilltalande.

När ett förslag om lantmäteriundervisningens anordnande vid sistnämnda

undervisningsanstalt nu föreligger, vill styrelsen därför också för sin del

förorda en sådan lösning.

Frågan om det framtida anordnandet av lantmäteriundervisningen blev,

såsom i det föregående erinrats, efter fleråriga utredningar genom en kungl,

proposition, nr 183, föremål för ingående prövning vid 1931 års riksdag.

Det i nämnda proposition framlagda organisationsförslaget — upprättandet

av en fristående högskola för lantmäteriundervisningen — vann emellertid

icke riksdagens bifall. Riksdagen ansåg i stället att lantmäteriundervisningen

borde förläggas till tekniska högskolan, samt anhöll om den närmare

utredning, som kunde påkallas med anledning härav.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen föreligger nu, verkställd

av de s. k. tekniska högskolesakkunniga. Dessa hava — vid det förhållandet,

att riksdagen redan i princip uttalat sig för att lantmäteriundervisningen

borde förläggas till tekniska högskolan — icke ansett av behovet påkallat

att närmare ingå på denna fråga utan inskränkt sig till att framhålla att

jämväl enligt deras uppfattning de skäl, som talade för lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan, vore de mest vägande, och att

de sakkunniga därför funne sig kunna uttala sin anslutning till riksdagens

ovanberörda principbeslut.

Denna de sakkunnigas ståndpunkt har i huvudsak vunnit anslutning i de

över deras utredning avgivna utlåtandena.

I likhet med lantmäteristyrelsen finner jag det vara av ojämförligt största

vikt, att nuvarande provisoriska anordningar ifråga örn lantmäteriundervisningeu

snarast möjligt bringas att upphöra och att således ett slutligt

ordnande av denna fråga må utan uppskov kunna vinnas. Jag ansluter mig

därför till det framkomna, på 1931 års riksdags principbeslut grundade

förslaget örn lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Förslaget, att lantmäteriundervisningen icke borde inordnas under någon

nu befintlig fackavdelning vid högskolan utan förläggas till en nyinrättad

fackavdelning för lantmäteri har från alla håll vunnit bifall, då man häri

sett ett skydd mot faran att studierna skulle kunna erhålla en för lantmäteriet

främmande inriktning. Jag biträder förslaget i denna del.

De tekniska högskolesakkunniga hava vidare, på sätt i det föregående

meddelats, till behandling upptagit frågan om utbildning av stads- och kom

Departe
mentschefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mcrj.is proposition Nr 124.

munalingenjörer och därigenom kommit att beröra undervisningen vid tekniska

högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad. *

Förslaget i denna del, som synes innebära åtskilliga beaktansvärda uppslag

för ordnandet och moderniserandet av undervisningen i nämnda fackavdelning,

torde dock enligt min uppfattning icke för närvarande böra föranleda

några åtgärder från Kungl. Maj:ts sida.

Härför tala flera skäl. Först och främst befinner sig frågan om hela

den tekniska högskoleundervisningens framtida ordnande i vårt land för

närvarande under utredning av de tekniska högskolesakkunniga, och redan

häri torde ligga ett starkt skäl för att ej nu företaga andra ändringar

av mera genomgripande art än sådana, som av en eller annan anledning

äro ofrånkomliga. Såsom i det föregående erinrats, är vidare den

för denna fackavdelning synnerligen viktiga frågan om undervisningen i

stadsplanekonst m. m. föremål för särskild utredning av vissa inom kommunikationsdepartementet,

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni

1930, tillkallade sakkunniga, vilka ännu icke hunnit slutföra sitt uppdrag.

Slutligen har tekniska högskolans lärarkollegium framhållit, att frågan örn en

förbättring av undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad

samt om utnyttjande av de genom lantmäterifackavdelningens tillkomst

erhållna lärarkrafterna borde upptagas i samband med pågående utredning

rörande undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

I det förslag, jag nu går att framlägga, kommer jag alltså endast att

uppehålla mig vid de frågor, som hava direkt samband med lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan. Härvid måste givetvis

uppmärksammas, att inga sådana åtgärder vidtagas, som kunna föregripa

en kommande omorganisation av den högre tekniska undervisningen över

huvud taget. Jag utgår sålunda i det stora hela från förhållandena, sådana

de nu te sig. Härvid gäller det också att tillse, att lantmäterifackavdelningen

bör så organiseras att den, utan att lantmäteriundervisningens berättigade

krav trädas för nära, bringas i så nära överensstämmelse som möjligt med

högskolans övriga fackavdelningar. Detta gäller såväl styrelse och förvaltning

som undervisningsplaner, anslag o. s. v.

Såsom de tekniska högskolesakkunniga anfört, förutsätter ett inordnande

av lantmäteriundervisningen i tekniska högskolan vissa ändringar i de för

tekniska högskolan gällande stadgarna ävensom i bestämmelserna rörande

tentamina och examina samt angående disputation och promotion vid högskolan.

Till dessa frågor torde jag framdeles få återkomma efter det att

vederbörande vid högskolan beretts tillfälle att i ämnet avlåta förslag.

Dock anser jag mig redan nu böra meddela, att jag biträder det av de

sakkunniga framlagda förslaget, att i § 5 av gällande stadgar för tekniska

högskolan vidtages ändring av innebörd, att antalet ledamöter i högskolans

styrelse ökas till, förutom ordföranden, tio, ävensom att till en av dessa

ledamotsplatser förslag skall uppgöras av lantmäteristyrelsen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Vidare har lantmäteristyrelsen framhållit, att ett genomförande av förslaget

måste föranleda vissa ändringar i bland annat gällande lantmäteriinstruktion.

Styrelsen har emellertid icke härutinnan avgivit något förslag,

då styrelsen förutsatt att, sedan undervisningsfrågan blivit slutligen löst,

styrelsen skulle beredas tillfälle att avgiva förslag till de författningsändringar,

som kunde finnas erforderliga. Häremot har jag intet att erinra.

B. Inträdesfordringar, antalet lantmäterielever, utbildningstidens

längd, examensarbete m. m.

Jag övergår härefter att redogöra för frågorna om inträdesfordringar,

antalet lantmäterielever, utbildningstidens längd, examensarbete m. m. Jag

vill därvid erinra därom, att en fråga, som varit föremål för ingående diskussioner

och vari meningarna starkt brutit sig, är den örn inträdesfordnngarna,

särskilt örn behovet och utsträckningen av praktisk utbildning före inträdet.

Denna fråga är jämväl av grundläggande betydelse för studiernas anordnande

och omfattning.

Såsom tidigare erinrats, fordras för närvarande för inträde vid lantmäteriundervisningen

studentexamen på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos

lantmätare eller mätningsman i stad. Undervisningen är treårig och för.

delad på två kurser, en tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en ettårig

kurs för kulturteknisk examen.

Lantmäteristyrelsen har i sitt betänkande behandlat denna fråga och därvid

framhållit, att densamma varit föremål för delade meningar. Lantmäteristyrelsen

har inhämtat yttranden i ämnet från rikets överlantmätare

samt ett tjugotal andra lantmätare. Av dessa hava åtta överlantmätare

och två andra lantmätare uttalat sig för en elevtid av två år, sju distriktslantmätare

och extra lantmätare ansett en elevtid av ett och ett halvt år

tillräcklig, två överlanlmätare och åtta andra lantmätare ansett den nuvarande

tiden av ett år lämplig och tillräcklig, en extra lantmätare ansett

ett halvt års elevtid vara tillräcklig samt sex överlantmätare och tre

andra lantmätare ansett elevtiden före undervisningen böra helt slopas.

Lantmätt-ristgrelsen har på anförda skäl ansett, att elevtiden borde kunna

begränsas till ett halvt år. 1 annat sammanhang har lantmäteristyrelsen

framhållit, att för en begränsning av den sammanlagda studietiden den

teoretiska undervisningen, sorn vid en specialanstalt torde kunna begränsas

till sju terminer, borde taga sin början med en vårtermin. Härigenom

skulle hela utbildningstiden kunna begränsas till fyra år efter studentexamen.

1930 års utredningsmän hava anfört bland annat följande:

Vid övervägande av frågan örn lantmäteriundervisningens anknytande till

tekniska högskolan uppkomme spörsmålet örn, å vilken tid på året studierna

därvid borde taga sin början. Att i överensstämmelse med 1929 års förslag

Tidigare

uttalanden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majt:s proposition Kr 124.

låta studierna börja med en vårtermin efter en förutgången praktisk utbildning

under sex månader, funne kommitterade icke vara lämpligt. Med hänsyn

till de vid tekniska högskolan tillämpade studieplanerna och till högskolans

hela organisation torde det icke böra ifrågakomma att låta studierna

börja vid annan tidpunkt än vid höstterminens ingång. Kommitterade vore

väl medvetna om att frågan om tidpunkten för studiernas början intimt

sammanhängde med frågan om den praktik, som före högskolestudierna

borde fordras av de lantmäteristuderande, men hade kommitterade med hänsyn

till nyss anförda skäl icke ansett frågan om de lantmäteristuderandes

förberedande praktiska utbildning kunna verka ändring i vad som eljest

torde vara det mest lämpliga och ändamålsenliga i fråga örn studietidens

början. Härtill komme, att i 1929 års förslag betecknades en förberedande

praktisk utbildningstid av sex månader såsom en minimifordran samt att

från majoriteten av i ämnet av lantmäteristyrelsen hörda framförts krav på

en förberedande praktisk utbildning under minst ett års tid. En ettårig

praktisk utbildningstid skulle låta sig väl förena med kommitterades förslag

att studierna påbörjades med en hösttermin.

Ett annat spörsmål, som i detta sammanhang trädde i förgrunden, vore

frågan om, huruvida av de lantmäteristuderande skulle fordras något examensarbete,

vilket i 1929 års förslag icke förutsatts såsom obligatoriskt. Då

emellertid samtliga studerande inom de nuvarande fackavdelningama vid

högskolan för erhållande av avgångsexamen måste utföra ett examensprov,

bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig karaktär, hade

kommitterade stannat för att fordringarna i detta hänseende icke kunde

ställas lägre beträffande de lantmäteristuderande. För att dessa studier skulle

hållas på samma högskolemässiga nivå som studierna vid högskolans nuvarande

fackavdelningar, torde det oundgängligen böra krävas, att även de

lantmäteristuderande genom fullgörande av examensarbete avlade prov på

sin förmåga av självständig verksamhet av mera vetenskaplig natur.

Den utökning av studierna, som examensarbetet innebure, komme i sin

ordning med nödvändighet att medföra en förlängning av studietiden. Denna

förlängning torde emellertid kunna begränsas till en termin, och ville kommitterade

i detta sammanhang framhålla, att högskolans övriga studerande

under sista terminen av sina studier vore sysselsatta så gott som uteslutande

med föreskrivet examensarbete.

Såsom en följd av det föregående torde framstå, att lantmäteriexamen i

det stora flertalet fall icke kunde av de studerande avläggas förrän fem år

efter studentexamen.

Tekniska högskolans lärarkollegium har i fråga om den förberedande praktiska

utbildningstiden uttalat i huvudsak följande:

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen

föreslagit, organiseras i full överensstämmelse med vad som redan vore fallet

vid högskolans övriga fackavdelningar. Studierna borde alltså börja med

en hösttermin, och intet krav på praktik borde uppställas för inträde vid

högskolan. Lantmäteristyrelsen uppställde visserligen i sitt förslag av år

1929 krav på ett halvt års praktik före inträdet men hade häri intet stöd

från de tillfrågade lantmätarna. Av de trettioåtta lantmätare i skilda ställningar,

som uttalat sig, förordade endast två en dylik elevtid av ett halvt

år, tjugosex uttalade sig för en väsentligt längre elevtid, delvis av sådan

längd, att den vore oförenlig med principerna för högskoleutbildning över
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

huvud, en gjorde intet uttalande om elevtiden och nio förordade med motivering

elevtidens slopande. Som skäl för sin ståndpunkt anförde dessa i

de flesta fall, att handledningen av praktikanterna kunde väntas bliva av

så varierande värde på olika håll, att praktikens värde överhuvudtaget bleve

tvivelaktigt såsom förberedelse till högskolestudier. Valutan av praktiken

bleve säkerligen väsentligen större, om den följde efter de teoretiska studierna,

i synnerhet då dessa, såsom här vore fallet, voro förenade med omfattande

övningar.

Styrelsen för tekniska högskolan har biträtt den av lärarkollegiet uttalade

meningen.

Föredragande departementschefen framhöll i propositionen nr 183 till 1931

års riksdag såsom sin uppfattning, att man icke borde släppa kravet på viss

förberedande praktisk utbildning. Med hänsyn till lantmäteriets särskilda

arbetsuppgifter och arbetsmetoder torde nämligen någon tids praktik erfordras

för att lantmäterieleverna skulle kunna få en allmän uppfattning av lantmäteriets

uppgifter och arbetssätt samt kunna rätt tillgodogöra sig den teoretiska

undervisningen. Genom en örn än kort elevtid vunnes möjlighet för

dem, som ej lämpade sig för lantmätarens yrke, att redan på ett tidigt

skede, innan kostnader nedlagts på den teoretiska utbildningen, välja annan

levnadsbana. Departementschefen anslöte sig sålunda till lantmäteristyrelsens

uppfattning i denna fråga.

De tekniska högskolesukkunniga hava till en början yttrat sig i frågan örn

förberedande praktisk utbildning såsom fordran på inträde i den föreslagna

lantmäterifackskolan och därvid anfört bland annat följande:

Enligt de sakkunnigas uppfattning tala de övervägande skälen för den av

tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse företrädda uppfattningen.

Värdesättningen av den förberedande praktiska utbildningen — liksom uppfattningen

om densammas erforderliga utsträckning — har varit mycket

divergerande hos de praktiskt utövande lantmätarna. Det torde, såsom högskolans

lärarkollegium framhållit, säkerligen bliva mera betydelsefulla resultat

av praktiska övningar, om de komma efter än om de komma före

de teoretiska studierna. Vidare är det enligt de sakkunnigas uppfattning

av stort värde för den teoretiska undervisningen, om densamma kan påbörjas

så snart som möjligt efter avslutad studentexamen. Man kan härigenom

undgå tidsödande repetitioner i de teoretiska ämnenas mera elementära

delar, vilka vid ett längre avbrott måste bliva oundvikliga. Under

första året kommer vidare undervisningen i fackavdelningen för lantmäteri

att till största delen omfatta teoretiska ämnen, matematik och vissa delar

av geodesien, för vilka studier ingen praktisk erfarenhet är oundgängligen

nödvändig. Uppställandet av kravet på praktik före inträde i fackavdelningen

för lantmäteri stöter även på mycket stora svårigheter, därest man,

vilket enligt de sakkunnigas up|''fattning är påkallat både av praktiska och

ekonomiska skäl, vill låta lantmäteriundervisningen taga sin början med

höstterminen. Den tid, som förflyter mellan studentexamens avläggande

och inträdet vid tekniska högskolan, är för begränsad för att någon större

praktisk erfarenhet under densamma skulle kunna förvärvas. A andra sidan

år det enligt de sakkunnigas uppfattning — med den ställning, som

jämväl lantmäteristyrelsen intagit till denna fråga — otänkbart, att man

Tekniska

högskole
sakkunniga
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skulle kräva ett helt års praktik före inträdet. Slutligen vilja de sakkunniga

erinra, att för inträde vid de nuvarande fackavdelningarna vid tekniska

högskolan intet krav på föregående praktisk verksamhet ansetts behöva

uppställas, ehuru i åtskilliga fall samina skäl kunnat anföras härför

sorn hittills i fråga om lantmäteriundervisningen.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter finna sig de sakkunniga böra

föreslå, att intet krav på praktisk verksamhet måtte uppställas för inträde

vido tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri.

A andra sidan vilja de sakkunniga icke förneka, att en föregående praktisk

erfarenhet måste vara av betydelse för de lantmäteristuderande, och de

sakkunniga vilja därför förorda, att vid prövning av de inträdessökandes

kvalifikationer hänsyn till föregående praktisk tjänstgöring måtte tagas -—

på samma sätt som för närvarande sker beträffande inträdessökande vid

tekniska högskolans olika fackavdelningar.

De sakkunniga anse sig emellertid kunna förutsätta, att i verkligheten

flertalet inträdessökande till fackavdelningen för lantmäteri komme att förete

intyg örn praktisk tjänstgöring under sommaren närmast före inträdet och

i manga fall även närmast föregående sommar. Ett sådant antagande vinner

stöd av erfarenheten från tekniska högskolans nuvarande fackavdelningar.

Men även örn detta antagande icke skulle gå i uppfyllelse, kommer i allt

fall en ersättning att beredas för den bortfallna praktiska tjänstgöringen

före den teoretiska undervisningen genom de sakkunnigas i annat sammanhang

framställda förslag dels om viss utökning av de praktiska övningarna

i geodesi under sommaren efter första vårterminen, dels och framförallt örn

att sommaren mellan tredje och fjärde studieåren skulle bliva fri från fältövningar,

varigenom möjlighet vinnes för flera månaders praktisk tjänstgöring

omedelbart före avläggandet av lantmäteriexamen, därest icke nämnda

sommar användes för fullgörande av första årets värnpliktstjänstgöring.1

Huruvida viss tids praktisk tjänstgöring efter avlagd examen vid tekniska

högskolan skall uppställas som villkor för erhållande av förordnande att

utföra lantmäteriförrättning, är en fråga, varom det ej lärer tillkomma de

sakkunniga att avgiva yttrande.

Härefter övergå de sakkunniga till frågan om vilka lcunslcapsfordringar

som må böra uppställas för inträde i tekniska högskolans fackavdelning

för lantmäteri och yttra härom:

För närvarande fordras för tillträde till lantmäteriundervisningen avlagd

studentexamen vid realgymnasiet med minst betyget godkänd i matematik,

fysik, kemi och biologi eller efter studentexamen undergången fyllnadsprövning

med enahanda vitsord.

Gällande bestämmelser rörande inträde vid tekniska högskolan återfinnas

i § 71 av högskolans stadgar. Här stadgas i mom. a), att behörig att vinna

inträde såsom ordinarie studerande i högskolans första årskurs är den, som

avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången

fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i matematik,

fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen å realgymnasiet och

därjämte företer vederbörligt intyg om färdighet i teckning till det mått,

som erfordras för vitsordet godkänd i sistnämnda examen. I mom. b)—d)

i samma paragraf meddelas föreskrifter rörande inträde vid tekniska högskolan

för dem, som erhållit avgångsbetyg från någon av statens tekniska

1 De sakkunniga förutsätta härvid, att de blivande lantmätarna framdeles som hittills

komma att som värnpliktiga i regel tilldelas artilleriet i specialtjänst.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Kr 124.

elementarskolor eller tekniska gymnasier eller från annan jämställd eller

högre teknisk läroanstalt eller från handelshögskolan eller från något under

statens inseende stående handelsgymnasium, ävensom för dem, som genom

intyg örn praktisk verksamhet, utövad under en tid av minst två år, visa

sig äga framstående anlag för ingenjörs- eller arkitektyrket.

Frågan örn de teoretiska iuträdesfordringarna vid tekniska högskolan och

Chalmers tekniska institut kommer att bliva föremål för en närmare behaudlmg

av de sakkunuiga vid deras utredning rörande den tekniska högskoleundervisningen

i allmänhet. De sakkunniga vilja emellertid redan nu

framhålla, att denna fråga blivit i viss mån komplicerad genom den av

1927 års riksdag beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet och

den därigenom ökade differentieringen i gymnasiets högsta ringar, varigenom

svårigheter komma att uppstå för de studerande att utau fyllnadsprövning

erhålla studentbetyg såväl i de naturvetenskapliga ämnena som i de

för en blivande ingenjör i allmänhet oumbärliga främmande levande sprakén.1

Såsom ovan erinrats fordras för inträde vid tekniska högskolan godkända

betyg i ämnena matematik, fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen

å realgymnasiet. För inträde vid den nuvarande lantmäteriundervisningen

erfordras därutöver motsvarande betyg även i ämnet biologi. Att

upprätthålla kravet på studentbetyg i sistnämnda ämne för inträde i den

nya fackavdelningen för lantmäteri måste enligt de sakkunnigas mening

väcka betänkligheter med hänsyn till nyss berörda genom omorganisationen

av det högre skolväsendet uppkomna svårigheter. Emellertid torde studentbetyg

i förevarande ämne icke kunna anses oeftergivligt. Därest de studerande

i lantmäteriavdelningen äga kunskaper i biologi, motsvarande minst

fordringarna för betyget godkänd i ämnet vid flyttning till näst högsta

ringen i gymnasiet, torde de kunskaper, som därutöver erfordras, kunna

utan svårighet meddelas i samband med undervisningen i jordbruks- och

skogslära samt fiskerikunskap. De sakkunniga vilja därför föreslå, att för

inträde såsom ordinarie studerande i första årskursen av tekniska högskolans

fackavdelning för lantmäteri skola gälla de kunskapsfordringar, som äro

föreskrivna i § 71 mom. a) av högskolans stadgar, med det tillägg, att därutöver

skola erfordras kunskaper i biologi, motsvarande minst fordringarna

för betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets, resp. lyceets näst högsta

1 Jämlikt § 9 i gällande stadga för rikets allmänna läroverk skall lärjunge i gymnasiets

två högsta ringar eller lyceets två högsta kretsar jämte annat deltaga i undervisningen

de s i vissa för de olika gymnasie- och lyceiformerna bestämda fänta läroämnen, dels i

vissa fritt tillvalda läroämnen. Samtliga de fasta och tillvalda läroämnen, i vilka lärjungen

åtnjuter undervisning, utgöra hans ämnesqrupp. Fasta ämnen äro å realgymnasiet och reallyceet

kristendomskunskap, modersmålet, historia mell samhällslära, matematik samt ett

av de på realgymnasiets timplan upptagna främmande levande språken. Utom i de fasta

ämnena är lärjunge skyldig deltaga i undervisningen i tre läroämnen (titlvalsämnen), valda

bland de på timplanen för de båda högsta ringarna eller kretsarna å den linie han tillhör

upptagna ämnena. Där rektor eller klasskonferens med hänsyn ej mindre till lärjunges

studiebegåvning och övriga indi''iduella förutsättningar än även t 11 omfattningen och

beskaffenheten av det honom åliggande arbetet samt undervisningens anordning i övrigt

finner sådant lämpligen kunna ske, må lärjunge deltaga i undervisningen, utom i de i

bans ämnesgrupp ingående ämnena, i ytterligare ett ämne (tilläggsämne), fritt valt bland

de å timplanen för gymnasiets två högsta ringar och lyceets två högsta kretsar upptagna

ämnen, i vilka undervisning enligt den för läsåret gällande arbetsordningen är anordnad

viii läroverket.

I enlighet med ovanstående kunna alltså numera i studentexamen medtagas högst fyra

ämnen utöver de fasta ämnena, varav följer, att, örn studentkunskaper fordras i fysik,

kemi och biologi, plats kan beredas endast för ett främmande levande språk utöver det

bland de fasta ämnena ingående.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ring eller krets. Om också för inträde i lantmäteriavdelningen de alternativa

inträdesfordringarna i stadgarnas § 71 mom. b)—d) mera sällan torde komma

att tillämpas, synas tillräckliga skäl ej föreligga att utesluta dem beträffande

denna fackavdelning; viss omformulering av mom. d) torde dock

böra vidtagas.

Vid lantmäteriundervisningen antagas för närvarande de studerande av

lantmäteristyrelsen till ett antal, som Kungl. Maj:t årligen på framställning

av styrelsen bestämmer. Antalet nyantagna elever under senare år har varit

omkring 18, men torde för framtiden, enligt vad de tekniska högskolesakkunniga

meddelat, kunna beräknas bliva något lägre. De sakkunniga

hava vid sina kostnadsberäkningar ansett sig böra utgå från ett antal av 15.

Gällande bestämmelser rörande antagande av studerande vid tekniska

högskolan återfinnas i § 77 av högskolans stadgar, som är av följande lydelse:

Vid antagande av ordinarie studerande skall kollegienämnden tillse, att

icke flera studerande i de särskilda fackavdelningarna emottagas, än utrymmet

därstädes medgiver.

Skulle ett större antal behöriga sökande anmäla sig än som kan emottagas,

åligger det kollegienämnden att med hänsyn till graden av de sökandes

kompetens bestämma, vilka av dessa bör.a antagas. Härvid bör den omständigheten,

att sökanden visat sig äga större skicklighet uti de för undervisningen

vid högskolan grundläggande ämnena, räknas honom till företräde.

Nödig hänsyn må även kunna tagas till goda vitsord om praktisk

verksamhet av betydelse inom det fack, inträdesansökan avser. Svensk undersåte

äger företräde framför utländsk.

Tekniska högskolesakkunniga hava framhållit, att det icke torde vara

lämpligt, att antagandet av studerande vid tekniska högskolans fackavdelning

för lantmäteri skedde genom annan myndighet eller på annat sätt än

beträffande högskolans övriga studerande, dock med det undantag härifrån,

att den, som vid lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan

redan av lantmäteristyrelsen antagits till lantmäterielev, finge utan

vidare vinna inträde i tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri vid

början av höstterminen 1932.

Med hänsyn till det förhållandet, att de studerande inom lantmäterifackavdelningen

praktiskt taget uteslutande komma att vinna sin framtida utkomst

inom lantmäterikåren, hava emellertid de sakkunniga funnit nödigt

och önskvärt — jämväl för att undvika överproduktion — att lantmäteristyrelsen

även i fortsättningen beredes tillfälle att avgiva förslag beträffande

det antal studerande, som för varje år bör nyantagas. Bestämmandet av

antalet torde, anföra de sakkunniga, lämpligen böra tillgå på så sätt, att,

sedan lantmäteristyrelsen avgivit förslag i ämnet samt yttranden häröver

avgivits av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse, avgörandet förbehålles

Kungl. Majit.

De sakkunniga hemställa således, att antagandet av studerande vid tekniska

högskolans fackavdelning för lantmäteri skall, med ovan angivet un
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

dantag för det första året, ske på samina sätt som för närvarande är föreskrivet

beträffande högskolans övriga studerande, dock att maximiantalet av

dem, som skola vinna inträde vid denna fackavdelning, skall bestämmas av

Kungl. Majit på förslag, som lantmäteristyrelsen årligen har att avgiva,

samt efter hörande av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse.

Antalet studerande i den nya fackavdelningen har av lantmäteristyrelsen

beräknats till 18 å 20 i varje årsklass. Tekniska högskolesakkunniga hava,

såsom nyss anlorts, framhållit, att det ville förefalla, som örn ett antal av

15 mera skulle motsvara det nuvarande behovet, och vid sina beräkningar

hava de sakkunniga ansett sig kunna utgå från sistnämnda siffra.

De sakkunniga hava härefter övergått till att behandla frågorna örn utbildningstidens

längd samt örn examensarbete och i dessa hänseenden anfört:

Såsom i det föregående erinrats, har lantmäteristyrelsen funnit en studietid

av sju terminer vara tillräcklig, under det att 1930 års utredningsmän

— med hänsyn till att jämväl för dessa studerande ifrågasatts ett examensarbete

— räknade med en studietid av fyra år eller samma tid som för

närvarande beräknas för de flesta av tekniska högskolans fackavdelningar.

Inräknas den för den förberedande praktiska utbildningen avsedda tiden,

uppgår den sammanlagda utbildningstiden enligt lantmäteristyrelsens förslag

till fyra år efter studentexamen samt enligt utredningsmännens förslag

till, som regel, fem år efter studentexamen, häri dock inberäknat tid för

examensarbete.

Vad till en början beträffar examensarbetet har detsammas erforderlighet

varit föremål för skilda meningar. I likhet med 1930 års utredningsmän

och tekniska högskolans lärarkollegium hålla de sakkunniga före, att utförandet

av ett examensarbete kan komma att visa sig värdefullt för den

blivande lantmätaren och sedermera även komma honom till godo vid utredningsarbeten

av mera krävande art. Därtill kommer att utförandet av

ett examensarbete är enligt tekniska högskolans stadgar en nödvändig förutsättning

för erhållande av avgångsbetyg såsom civilingenjör (resp. bergsingenjör,

arkitekt) från tekniska högskolan. A andra sidan kunna de sakkunniga

icke finna, att utförandet av examensarbete och den träning i mera

vetenskapliga arbetsmetoder, ett dylikt arbete avser att giva, kan betraktas

som oundgängligen nödvändigt för en blivande lantmätare. På grund härav

och med hänsyn till önskvärdheten av att i görligaste mån förkorta och

därmed också förbilliga de studerandes utbildning hava de sakkunniga även

övervägt möjligheten av att göra examensarbetet frivilligt för de blivande

lantmätarna.

Efter de teoretiska studierna, vilka — enligt vad de sakkunniga i det

följande komma att visa — val kunna beredas rum inom en tidsrymd av

sju terminer jämte mellanliggande somrar, skulle i sådant fall de studerande

vid lantmäterifackavdelningen avlägga lantmäteriexamen och erhålla

avgångsbetyg såsom lantmätare. Möjlighet skulle därefter stå öppen för

den utexaminerade att under en senare termin utföra ett examensarbete,

efter vars slutförande avgångsbetyg såsom civilingenjör skulle erhållas.

Emot denna till synes enkla och praktiska lösning av den omtvistade

frågan örn examensarbete talar emellertid, att en anordning sådan som den

ovan skisserade skulle komma att klyva den hittills enhetliga lantmätarkå
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Y ärenden

över de tekniska

högskolesakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts proposision Nr 124.

ren i två kategorier, en högre med diplom såsom civilingenjörer och en

lägre utan sådant diplom. Örn denna olägenhet är större än den, som följer

av en genom obligatoriskt examensarbete nödvändiggjord förlängning med

en termin av studietiden för samtliga lantmäteristuderaude, anse sig de

sakkunniga icke behöva yttra sig örn. Det torde nämligen icke vara nödvändigt

att nu taga ståndpunkt till frågan om frivilligt eller obligatoriskt

examensarbete, då det kommer att dröja ett par år, innan denna fråga

blir aktuell.

Lantmäteristyrelsens förslag om lantmäteriundervisningens anordnande såsom

en sammanhängande kurs —- istället för, såsom för närvarande är fallet,

två kurser, skilda från varandra av två års praktisk tjänstgöring — har

icke från något håll mötts av gensaga och är givetvis också, framhålla de

sakkunniga, en nödvändig förutsättning för denna undervisnings inordnande

i tekniska högskolan.

Vad lantmäteristyrelsen i sin utredning anfört rörande tillgodoseende i

samband med lantmäteriundervisningen av vissa andra personalgruppers behov

av utbildning torde, anföra vidare de sakkunniga, med den av dem förordade

lösningen av frågan om lantmäteriundervisningens ordnande ej vålla

några svårigheter. Såsom ordinarie studerande eller specialstuderande vid

högskolan torde här ifrågavarande personalgrupper komma att erhålla fullt

tillfredsställande utbildningsmöjligheter.

Lantmäteriundervisningens lärarråd har, som tidigare nämnts, uttalat farhågor

för att lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan

skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas

praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning, varigenom

utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

Härefter har lärarrådet anfört bland annat:

Det torde vara uppenbart, att farhågan växer i styrka, om man — i likhet

med de sakkunniga — avskaffar fordran på praktisk utbildning före

inträdet och på detta sätt minskar elevernas förmåga att kunna rätt tillgodogöra

sig den teoretiska undervisningen. Det torde också böra bemärkas,

att nödvändigheten av föregående praktisk erfarenhet och verksamhet blir

större, då lantmäteriundervisningen anordnas såsom en sammanhängande

kurs i stället för två kurser, skilda från varandra av längre eller kortare

tids praktisk tjänstgöring. Lärarrådet vill i detta samband, till undvikande

av missförstånd, uttala, att det i fråga om den praktiska verksamheten

kommer mindre an på en längre eller kortare elevtid hos lantmätare eller

mätningsman i stad, vilken elevtid under alla förhållanden bör undantagslöst

användas på ett sådant sätt, att den tillgodofc>r eleven största möjliga

praktiska erfarenhet, utan framför allt därpå, att en lantmäteristuderaude

före början av sina teoretiska studier förvärvat sådan förtrogenhet med lanthushållning,

att han i varje fall icke står främmande för vanligen förekommande

arbeten inom jordbruket och skogsbruket. Lärarrådet finner

varken innehållet i § 77 av högskolans stadgar eller den enligt uppgift vid

tekniska högskolan med hänsyn till antalet inträdessökande rådande praxis

vara härutinnan tillfyllestgörande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Lärarrådet hyser visserligen betänkligheter mot att utbildningstiden för

den tjänstemannakår, som har att syssla nied rikets lantmäteriväsende, måst

förlängas på grund av, bland annat, kravet om utförandet av ett examensprov,

bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig karaktär,

men har vid sina överväganden av frågan funnit de starkare skälen tala

till förmån för kravet på examensprov. Detta krav växer i styrka, då lantmäteriundervisningen

anordnas såsom en fackavdelning vid tekniska högskolan,

där vid redan befintliga fackavdelningar utförandet av ett examensarbete

är en nödvändig förutsättning för erhållande av avgångsbetyg såsom

civilingenjör (resp. bergsingenjör och arkitekt). Då utförandet av examensarbete

förty måste anses vara önskvärt jämväl för de lantmäteristuderande,

håller lärarrådet före, att examensarbetet bör uppställas såsom obligatoriskt.

Lösningen av denna fråga torde i allt fall icke böra uppskjutas till en mer

eller mindre oviss tidpunkt.

Lantmäteristyrelsen har i här förevarande hänseenden anfört bland annat:

Beträffande inträdesfordrinyar hava de sakkunniga bland annat funnit sig

böra föreslå, att intet krav på praktisk verksamhet måtte uppställas för inträde

vid tekniska högskolans faekavdelning för lantmäteri, men hava där

jämte, på grund därav, att en föregående praktisk erfarenhet måste anses

vara av betydelse för de lantmäteristuderande, förordat att vid prövning av

de inträdessökandes kvalifikationer hänsyn till föregående praktik måtte

tagas på samma sätt, som för närvarande skedde beträffande inträdessökande

vid tekniska högskolans olika fackavdelningar.

Styrelsen finner sig icke böra ifrågasätta elevtidens utsträckning till ett

helt år före studiernas början. Vid sådant förhållande och då styrelsen

utgår från att — i den mån studieplanerna och förhållandena i övrigt kunna

anses så medgiva — viss tids praktik kommer att i likhet med för övriga

fackavdelningar fordras före examens avläggande inom fackavdelningen för

lantmäteri, tinner sig styrelsen kunna instämma i de sakkunnigas förslag

om slopande av det ovillkorliga kravet på elevtid före studierna, helst detta

förslag under angiven förutsättning i sak knappast kan anses skilja sig från

styrelsens tidigare uttalande i ämnet. Uppenbarligen bör dock, på sätt de

sakkunniga framhållit, vid prövning av de inträdessökandes kvalifikationer

hänsyn tagas till förvärvad praktik. Likaledes finner lantmäteristyrelsen det

ligga i sakens natur att, därest viss tids aspiranttjänstgöring efter examens

avläggande skulle finnas erforderlig innan vederbörande konstitueras till

extra lantmätare, bestämmelser härom böra meddelas i sammanhang med

de ändringar i gällande lantmäteriinstruktion, som lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan i övrigt måste medföra, men varom nu

icke torde vara fråga.

För närvarande fordras bland annat för tillträde till lantmäteriundervisningen

avlagd studentexamen vid realgymnasium med minst betyget godkänd

i matematik, fysik, kemi och biologi eller efter studentexamen undergången

fyllnadsprövning med enahanda vitsord.

De sakkunniga framhålla — under hänvisning till 1927 års skolreform —

svårigheterna att, utöver de nuvarande fordringarna för inträde vid högskolan

på studentbetyg i ämnena matematik, fysik och kemi, även uppehålla

det hittillsvarande kravet för de lantmäteristuderande på studentbetyg i

biologi och föreslå, att fordringarna i detta ämne skola sänkas till att om
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

fatta minst betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets respektive lyceets

näst högsta ring eller krets.

På av de sakkunniga anförda skäl och då det för de lantmäteristuderande

i lika hög grad som för övriga studerande vid högskolan gäller, att förtrogenhet

med de främmande levande språken är lika oumbärlig som kunskaper

i de naturvetenskapliga ämnena, anser sig lantmäteristyrelsen höra

instämma i det av de sakkunniga sålunda gjorda förslaget om ändring i

fordringarna på studentbetyg i ämnet biologi.

Vidkommande ovannämnda alternativa inträdesfordringar i stadgarnas

§ 71 mom. b) — d) förmena de sakkunniga att, örn också för inträde i

lantmäterifackavdelningen dessa bestämmelser mera sällan torde komma att

tillämpas, tillräckliga skäl ej synas föreligga att utesluta dem beträffande

denna fackavdelning.

Med den strängt tekniska inriktning, som tekniska högskolans samtliga

fackavdelningar för närvarande innehava, synas dessa bestämmelser hava

berättigande, men för en blivande fackavdelning för lantmäteri måste därjämte

stor vikt läggas på jordbruksfrågor och juridiska spörsmål, varför

den i många avseenden ensidiga underbyggnad, som erhålles vid tekniska

gymnasier och handelsskolor, icke kan vara tillfyllest. Enligt gällande lantmäteriinstruktion

skall vid avgörande av sökandes företräde till antagning

såsom elev avseende fästas på av honom företedda vitsord oni kunskaper

särskilt i, bland annat, modersmålet. Denna bestämmelse har tillkommit

för att i möjligaste mån tillgodose det oeftergivliga kravet, att den blivande

lantmätaren skall nöjaktigt kunna behandla svenska språket i skrift, och

torde ett frångående av nämnda krav enligt lantmäteristyrelsens mening

icke kunna ske. Erinras må att lantmätarna, jämsides med sitt mätningstekniska

arbete under ständig kontakt med lant- och skogshushållningens

problem, fungera såsom domare i första instans i jorddelnings- och ägogränsfrågor.

Såsom grundval för lantmäteriutbildningen måste därför fordras

den allmänbildning, som studentexamen avser att grundlägga.

I detta sammanhang finner sig lantmäteristyrelsen även böra framhålla,

att kravet på att avlagd studentexamen skulle utgöra villkor för inträde i

lantmäteristaten är mycket gammalt. Efter att hava konstaterat, att stora

brister gjort sig gällande i elevernas allmänbildning, gjorde år 1847 lantmäteriets

dåvarande ledning framställning om bland annat, att avlagd studentexamen

skulle vara villkor för inträde såsom elev vid lantmäteristaten,

vilken framställning även bifölls år 1848. Genom instruktionsäudring år

1864 medgavs visserligen, att jämväl avlagd godkänd examen vid något av

rikets högre elementarläroverk, krigsskolan vid Karlberg, skogs- eller teknologiskt

institut eller någon av de i riket inrättade tekniska elementarskolor

skulle berättiga till inträde såsom elev vid lantmäteristaten, men denna bestämmelse

borttogs år 1902 i samband med den kraftiga utveckling och

nydaning inom lantmäteriet, som tog sin början med 1900 talets ingång.

Berörda medgivande hade nämligen visat sig medföra avsevärda olägenheter

och i sin mån bidragit till den nedgång, som lantmäteriet under samma

tidsperiod genomgått.

Lantmäteristyrelsen håller därför före, att starka sakskäl föreligga för bibehållande

av hittillsvarande bestämmelse om studentexamen såsom en obligatorisk

fordran för vinnande av inträde vid lantmäteriundervisningen, och

att således vid undervisningens inordnande under tekniska högskolan ovan
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition Nr 124.

nämnda i § 71 mom. b) — d) i högskolans stadgar intagna bestämmelser

icke må komma i tillämpning ifråga örn fackavdelningen för lantmäteri.

För en i alla avseenden mogen inträdessökande, som icke avlagt studentexamen,

torde i varje fall möjlighet till dispens icke vara utesluten.

Lantmäteristyrelsen har tidigare beräknat, att antalet studerande vid lantmäteriundervisningen

normalt kunde vid varje årskurs sättas till 18 å 20

stycken. De sakkunniga åter hava ansett sig böra räkna med i medeltal 15.

Då enligt styrelsens mening lantmäteriundervisningens huvuduppgift allt

framgent bör bliva att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten

och kartverket, bör inträde vid den blivande fackavdelningen för lantmäteri

liksom hittills årligen beviljas främst ett efter behovet för statstjänsten avpassat,

begränsat antal studerande. Aven örn en viss nedgång under närmaste

tiden kan tänkas uppstå i sagda behov, torde dock i allt fall den av

de sakkunniga angivna siffran ställa sig väl låg. Vid bestämmande av antalet

studerande vid ifrågavarande fackavdelning torde jämväl hänsyn böra

tagas därtill, att möjlighet bör förefinnas för studerande, som av en eller

annan anledning finna, att de icke lämpa sig för lantmäteriverksamheten

eller att de icke hava utsikt att bliva antagna vid lantmäteristaten, att —

efter erforderlig komplettering — kunna övergå till annan fackavdelning,

liksom till att viss avgång bland de studerande under studietiden knappast

kan frånkommas.

Lantmäteristyrelsen har emellertid intet att erinra mot de sakkunnigas

förslag i fråga örn sätt och ordning för bestämmande och antagning av studerande

vid den ifrågasatta fackavdelningen för lantmäteri, givetvis under

ovan angiven förutsättning, att antalet studerande avpassas efter det för

statstjänsten beräknade behovet.

Vid uppgörande av lantmäteristyrelsens förslag till lantmäterihögskola

övervägdes frågan örn införande av obligatoriska examensarbeten. Ehuru

starka motiv för införande därav förelåge, framhölls emellertid vid överläggning

inför styrelsen av lärare vid den nuvarande lantmäteriundervisningen,

att undervisningen vid den blivande lantmäterihögskolan även utan särskilda

examensarbeten kunde och borde läggas så, att den fostrade till självständigt

arbete. Det syntes sålunda lämpligt att vid undervisningen vidtaga

sådana anordningar, att särskilda examensarbeten icke bleve obligatoriska

för samtliga studerande men väl kunde förekomma såsom frivilliga för sådana

studerande, som ville särskilt ådagalägga sin förmåga av mera fördjupat,

vetenskapligt arbete.

Genom det av 1931 års riksdag meddelade principbeslutet om lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan har frågan örn examensarbete

kommit i annat läge, än då styrelsen föreslog inrättandet av en självständig

lantmäterihögskola. När lantmäteristyrelsen då framlade sitt förslag

till undervisningsplan, stod det klart för såväl styrelsen som undervisningens

lärare, att behovet inom lantmäteriet av speciell forskning inom av

detsamma berörda vetenskapsgrenar i och för sig kunde i fullt lika hög

grad som beträffande övriga fackavdelningar vid tekniska högskolan motivera

fordran på obligatoriskt examensarbete, och den utveckling inom såväl

lant- och skogshushållningens som jorddelningsrättens områden, som kommit

till synes, har därefter ytterligare understrukit detta behov. Att sådan fordran

då likväl icke uppställdes, får delvis tillskrivas den omständigheten, att

vid en fristående högskola undervisningen ansågs kunna betydligt mera koncentreras

och inriktas på självständiga arbeten för de studerande, men främst

Bihang till riksdagens protokoll 10.12. 1 sami. 100 haft. (Nr 121.) I!

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

den starkt betonade strävan att icke ytterligare förlänga utbildningstiden

utöver föreslagna fyra år efter studentexamen.

Undervisningens lärare hava också i yttrande över de sakkunnigas förslag

nu anfört, att fordran på obligatoriskt examensarbete borde uppställas

utan avseende vid örn undervisningstiden därigenom bleve längre, och att

detta krav växte i styrka genom undervisningens inordnande i tekniska

högskolan.

Visserligen är det att antaga att, om förslaget genomföres, flertalet av de

studerande vid lantmäterifackavdelningen omedelbart efter lantmäteriexamens

avläggande komma att kvarstanna vid högskolan ännu en termin för att

genom den föreslagna kompletteringen av sin utbildning bereda sig de vidgade

möjligheter för sin framtid, som den fullständigare examen bomme

att medföra, men likväl skulle komma att kvarstå det redan av de sakkunniga

påvisade faktiska förhållandet, att genom den föreslagna anordningen

skapades en för lantmäteriet icke önskvärd klyvning av »den hittills enhetliga

lantmätarkåren i två kategorier, en högre med diplom såsom civilingenjörer

och en lägre utan sådant diplom».

Lantmäteristyrelsen finner för sin del, att olägenheterna av en dylik uppdelning

av lantmäterikåren i avseende å utbildningen redan rent organisatoriskt

sett äro av den beskaffenhet, att densamma bör undvikas. Förhållandena

äro såsom ovan antytts ej heller nu sådana, att det obligatoriska

examensarbetet behöver eller bör eftersättas. Någon förlängning av den

sammanlagda utbildningstiden utöver vad styrelsen tidigare föreslagit eller

fyra år efter studentexamen kommer examensarbetet icke att medföra, och

härtill kommer att, i händelse de lautmäteristuderande skulle utexamineras

från högskolan vid slutet av sjunde terminen eller således en hösttermin,

svårigheter skulle uppstå att vid denna årstid utplacera vederbörande på

lämplig tjänstgöring, under det att med obligatoriskt examensarbete de studerande

koinme att såsom hittills utexamineras på våren vid fältarbetenas

början och i direkt anpassning till arbetsårets början för lantmätarna.

I anslutning till vad sålunda anförts och då det synes uppenbart, att

undervisningen åtminstone i huvudämnena bör läggas på olika sätt allteftersom

examensarbete skall förekomma eller icke, håller lantmäteristyrelsen —

som anser skäl icke föreligga till uppskjutande av frågans lösning till senare

tidpunkt — före, att examensårbetet bör göras obligatoriskt, och att alltså

studierna vid fackavdelningen för lantmäteri böra avslutas med utförande

av dylikt arbete, varefter de lantmäteristuderande erhålla avgångsbetyg såsom

civilingenjörer.

Tekniska högskolans lärarkollegium har, med instämmande av högskolans

styrelse, anfört bland annat:

Praktisk utbildning uppställes för närvarande icke såsom fordran för inträde

vid tekniska högskolan, och lärarkollegiet anser sig kunna instämma

i de av de sakkunniga framförda skälen att ej heller för fackavdelningen

för lantmäteri uppställa sådan fordran. Däremot borde vid gradering av

de sökandes meriter hänsyn tågås till praktisk utbildning, i likhet med vad

redan nu är fallet vid intagningen av studerande vid tekniska högskolan.

Rörande det av de sakkunniga framställda förslaget att till § 71 mom. a)

av tekniska högskolans stadgar göra ett tillägg, innebärande fordran på kunskaper

i biologi, motsvarande fordringarna för betyget godkänd vid flyttning

till gymnasiets respektive lyceets näst högsta ring eller krets, anser lärår
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kollegiet, att en dylik fordran bleve i viss mån illusorisk, och att det i varje

fall icke kan vara riktigt att lägga kunskaperna på det lägre gymnasialstadiet

till grund för fordringarna för inträde till tekniska högskolan. Hänsyn

till kunskaper i biologi i studentbetyg eller i betyg från universitet

eller högskola borde dock kunna tagas vid bedömande av den inbördes kompetensen

mellan de inträdessökande till ifrågavarande fackavdelning, då dessas

antal är så stort, att en utgallring är nödvändig, exempelvis på samma

sätt som till intyg över praktisk verksamhet.

Inträdesfordringarna bleve på så sätt lika för högskolans alla fackavdelningar.

Den påtalade omformuleringen av § 71 mom. d) skulle, örn fordringarna

på betyg i biologi slopades, kunna inskränka sig till att orden »för ingenjörs-

eiler arkitektyrket» ersattes med »för något av de yrken, för vilka

högskolan giver utbildning».

De sakkunniga hava föreslagit, att Kungl. Maj:t på förslag av lantmäteristyrelsen

skulle för varje år efter hörande av högskolans lärarkollegium och

styrelse bestämma maarmzantalet av dem, som skulle vinna inträde i fackavdelningen

för lantmäteri.

Lärarkollegiet finner dessa former onödigt komplicerade, och får därför

i stället föreslå, att lantmäteristyrelsen får befogenhet att efter de i tekniska

högskolans stadgar uppställda fordringarna för inträde utse ett antal studerande

ej överstigande 20, vilka av lantmäteristyrelsen garanteras anställning

som lantmätare, sedan de med godkända vitsord genomgått den i det följande

angivna undervisningen. De sålunda av lantmäteristyrelsen utsedda

anmälas av denna för inträde i tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri

senast den 25 augusti varje år.

Kollegienämnden har därefter att bevilja dessa av lantmäteristyrelsen anmälda

inträde i sagda fackavdelning. För den händelse att lantmäteristyrelsen

något år skulle till inträde anmäla ett mindre antal än 20 studerande,

skulle kollegienämnden kunna utfylla de lediga platserna genom att antaga

ett i motsvarande grad ökat antal studerande inom fackavdelningen för vägoch

vattenbyggnad.

De sakkunniga hava för lantmätare föreslagit en utbildningstid av sju terminer

samt eventuellt utförandet av ett examensarbete under en åttonde

termin, men hava icke ansett sig behöva taga ställning till frågan huruvida

examensarbete bör vara obligatoriskt eller icke. Det framhålles, att vissa

olägenheter skulle uppstå genom erhållandet av två kategorier av lantmätare,

om utfört och godkänt examensarbete medförde fullständigt avgångsbetyg

från tekniska högskolan och uteslutandet av examensarbetet icke medförde

sådant betyg.

Det vore enligt lärarkollegiets mening lämpligast att examensarbete antingen

icke alls utfördes inom fackavdelningen för lantmäteri eller ock vore

obligatoriskt inom densamma, ty på så sätt undvekes erhållandet av två

kategorier lantmätare.

Ett definitivt uttalande rörande huruvida examensarbetet för lantmätare

skall vara obligatoriskt eller icke torde böra framställas från lantmäteristyrelsen.

De studerande inom fackavdelningen för lantmäteri skulle erhålla avgångsbetyg

såsom lantmätare.

§ 7 i stadgan angående tentamina och examina vid tekniska högskolan

skulle då erhålla följande lydelse:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Examina vid tekniska högskolan äro: civilingenjörsexamen, bergsingenjörsexamen,

arkitektexamen och lantmäteriexamen samt förprövning för disputation

och efterprövning.

Benämningen lantmäteriexamen bör enligt lärarkollegiets mening användas,

om examensarbete fastställes såsom obligatoriskt, således medförande

en normal studietid av åtta terminer. Örn däremot examensarbetet ej kommer

att erfordras och den normala studietiden således inskränkes till sju

terminer, bör i stället användas benämningen lantmäteriämbetsexamen.

Styrelsen för avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenshafeknologförening

en har anfört bland annat:

Benämningen »civilingenjör» har av ålder speciellt tillagts de högskoleingenjörer,

vilka erhållit sin utbildning som väg- och vattenbyggare. Styrelsen

för denna avdelning av svenska teknologföreningen finner det därför

vara angeläget, att benämningen »civilingenjör» icke utvidgas till att omfatta

även de lantmätare, som komma att utexamineras från den föreslagna

fackavdelningen för lantmäteri, så mycket mindre som lantmätarnas tekniska

utbildning och verksamhet skiljer sig från de övriga ingenjörernas i vida

högre grad än dessa senares sinsemellan.

Styrelsen tillåter sig därför föreslå, att benämningen »lantmätare» fastställes

för dem, som efter godkänt examensarbete utexaminerats från den

föreslagna fackavdelningen för lantmäteri, men — örn det eventuellt skulle

anses önskvärt, att benämningen ingenjör ingår i deras titel — »lantmäteriingenjör».

I

I fråga om inträdesfordringarna vid den nya fackavdelningen för lantmäteri

finner jag mig i det stora hela kunna ansluta mig till det av de sakkunniga

framlagda förslaget.

Något krav på praktisk utbildning före inträdet torde ej längre behöva

uppställas. Dock bör, såsom de sakkunniga framhållit och lantmäteristyrelsen

understrukit, vid prövning av de inträdessökandes kvalifikationer

hänsyn tagas till förvärvad praktik.

Mot det av lantmäteristyrelsen i detta sammanhang framförda förslaget

att — därest viss tids aspirant^’änstgöring efter examens avläggande skulle

finnas erforderlig innan vederbörande konstitueras till extra lantmätare —

bestämmelser härom böra meddelas i lantmäteriinstruktionen, finner jag

intet att erinra.

I fråga örn de teoretiska inträdesfordringarna hava de sakkunniga förordat

samma krav, som för närvarande gälla vid tekniska högskolan, med

den skärpning, att därutöver skola erfordras kunskaper i biologi, motsvarande

minst fordringarna för betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets,

respektive lyceets näst högsta ring eller krets.

Beträffande kravet på vissa kunskaper i biologi har tekniska högskolans

lärarkollegium framhållit, att en dylik fordran bleve i viss mån illusorisk

och att det i varje fall icke kunde vara riktigt att lägga kunskaperna på

det lägre gymnasialstadiet till grund för fordringarna för inträde till tek
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

niska högskolan. Kollegiet har påyrkat, att, om detta krav slopades, inträdesprövningarna

skulle bliva lika för högskolans alla fackavdelningar.

Lantmäteristyrelsen har efter en ingående motivering, för vilken i det

föregående redogjorts, funnit starka sakskäl föreligga för bibehållande av

hittillsvarande bestämmelse om studentexamen som obligatorisk fordran för

vinnande av inträde vid lantmäteriundervisningen. På grund härav skulle

de i § 71 mom. b)—d) i tekniska högskolans stadgar intagna bestämmelserna

rörande rätt till inträde för vissa andra kategorier icke äga tillämplighet

på de lantmäteristuderande. Härvid har lantmäteristyrelsen dock förutsatt,

att möjlighet till dispens icke skulle vara utesluten för en i alla avseenden

mogen inträdessökande, som icke avlagt studentexamen.

För egen del vill jag förorda den av tekniska högskolans lärarkollegium

tillstyrkta lösningen, att inträdesfordringarna må göras lika för alla studerande

vid tekniska högskolan, oavsett vilken avdelning de hava för avsikt

att tillhöra. Att under förhandenvarande omständigheter, då — såsom de

tekniska högskolesakkunniga framhållit — frågan om inträdesfordringarna

vid tekniska högskolan snart torde komma att upptagas till behandling i ett

större sammanhang, föreslå undantagsbestämmelser för en viss, mindre

grupp av studerande, finner jag knappast av behovet påkallat. Härtill kommer

vidare, dels att, såsom de tekniska högskolesakkunniga framhållit, de

alternativa inträdesfordringarna i stadgarnas § 71 mom. b)—d) mera sällan

torde komma att tillämpas för inträde i lantmäterifackavdelningen, dels ock

att lantmäteristyrelsen, enligt vad jag i det följande kommer att föreslå,

skulle komma att erhålla ett avgörande inflytande på antagandet av studerande

i lantmäterifackavdelningen.

Mot de av lantmäteristyrelsen framlagda beräkningarna rörande antalet

studerande vid den blivande fackavdelningen för lantmäteri har jag icke

funnit något att erinra.

Med hänsyn till att lantmäteriundervisningens huvuduppgift även i fortsättningen

bör bliva att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten

och kartverket, torde det icke kunna undvikas, att särskilda bestämmelser

meddelas rörande antagandet av elever i denna fackavdelning.

De sakkunniga hava föreslagit, att Kungl. Majit på förslag av lantmäteristyrelsen

skulle för varje år efter hörande av högskolans lärarkollegium och

styrelse bestämma maximiantalet av dem, som skulle vinna inträde i fackavdelningen

för lantmäteri.

I likhet med högskolans lärarkollegium kan jag icke undgå att finna de

sålunda föreslagna bestämmelserna väl komplicerade. Jag vill i stället uttala

min anslutning till det av högskolans lärarkollegium framställda förslaget,

enligt vilket lantmäteristyrelsen skulle få befogenhet att efter de i

tekniska högskolans stadgar uppställda inträdesfordringarna årligen utse ett

antal studerande, ej överstigande 20.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

En fråga, som varit föremål för mycken diskussion, är den om utbildningstidens

längd och i samband därmed, huruvida examensarbete bör utföras

eller icke.

De sakkunniga hava föreslagit en utbildningstid av sju terminer samt

eventuellt utförandet av ett examensarbete under en åttonde termin, men

hava icke ansett sig böra taga ställning till frågan, huruvida examensarbete

borde vara obligatoriskt eller icke.

Tekniska högskolans lärarkollegium bar framhållit, att det enligt dess

mening vore lämpligast, att examensarbete antingen icke alls utfördes inom

fackavdelningen för lantmäteri eller ock vore obligatoriskt inom densamma,

ty på så sätt undvekes erhållandet av två kategorier lantmätare. Ett definitivt

uttalande härom torde emellertid, framhåller lärarkollegiet, böra framställas

från lantmäteristyrelsen.

Lantmäteristyrelsen har, såsom nyss erinrats, uttalat sig för examensarbete

såsom obligatoriskt, och till denna uppfattning vill jag ansluta mig.

Studietiden kommer ändock att kunna hållas inom rimliga gränser, fyra år,

och man undviker på så sätt den annars ofrånkomliga uppdelningen av den

hittills enhetliga lantmätarkåren i lantmätare med högre och lägre kompetens.

I fråga örn benämningen av den examen, som skall avläggas av de studerande

vid fackavdelningen för lantmäteri, ansluter jag mig till det av högskolans

lärarkollegium framlagda förslaget, lantmäteriexamen, vilket synes

mig bäst motiverat med hänsyn såväl till studiernas speciella inriktning

som till det förhållandet, att den nya fackavdelningen främst är inriktad

på att utbilda befattningshavare för lantmäteriväsendet. I

I fråga örn tillgodoseende i samband med lantmäteriundervisningen av vissa

andra personalgruppers behov av utbildning ansluter jag mig till det av de

sakkunniga framlagda förslaget, att detta bör ske genom antagande av dylika

studerande såsom ordinarie studerande eller specialstuderande vid högskolan.

I detta hänseende vill jag meddela, att för närvarande på Kungl. Maj:ts

prövning är beroende en av chefen för rikets allmänna kartverk den 18

september 1931 gjord hemställan, att Kungl. Majit måtte, i samband med

eventuell proposition till 1932 års riksdag om lantmäteriundervisningens

förläggning till tekniska högskolan från hösten 1932, föreslå sådana övergångsbestämmelser,

att två av chefen för rikets allmänna kartverk föreslagna

kartografelever givas företräde vid antagande år 1932 av elever vid en eventuell

lantmäterifackskola vid tekniska högskolan, eller, för den händelse att

sådan proposition icke skulle komma att avlåtas, giva lantmäteristyrelsen

enahanda bemyndigande i fråga örn antagning år 1932 av högst två för

blivande anställning såsom statskartografer avsedda elever, som givits den

30 augusti 1929 i fråga om år 1930.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I ärendet har lantmäteristyrelsen den 16 januari 1932 avgivit utlåtande

och därvid på det sätt tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen, att

utöver det antal lantmäterielever eller för antagning vid lantmäteristaten

avsedda studerande, som kunde komma att vid en eventuellt blivande fackavdelning

för lantmäteri vid tekniska högskolan vinna inträde hösten 1932,

inträde måtte beviljas för högst två av rikets allmänna kartverk föreslagna

studerande, vilka visade sig innehava för dylikt inträde stadgade kompetensvillkor,

eller, för den händelse lantmäteriundervisningen komme att bibehållas

vid liknande anordning som hittills, att lantmäteristyrelsen måtte bemyndigas

att utöver det antal elever, som framdeles kunde bliva av Kungl.

Majit fastställt, vid den kurs för avläggande av lantrnäteriexamen, vilken

hösten 1932 toge sin början, bevilja inträde för högst två av rikets allmänna

kartverk föreslagna studerande, vilka visade sig hava avlagt de i 74 § i

gällande lantmäteriinstruktion angivna kunskapsprov samt därefter erhållit

praktisk utbildning i stort sett motsvarande vad som enligt 7 § i de av

Kungl. Majit den 20 juli 1923 fastställda stadgar för lantmäteriundervisningen

fordrades för erhållande av inträde vid sådan kurs.

De önskemål, som från rikets allmänna kartverk ställas i fråga örn utbildning

av studerande för dess räkning, böra givetvis tillgodoses även efter

en överflyttning av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan. Till

denna fråga torde jag emellertid få anledning återkomma i samband med

att slutliga bestämmelser meddelas rörande intagning av elever vid fackavdelningen

för lantmäteri.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Kap. III. Läroämnen och undervisningsplaner.

De tekniska högskolesakkunniga hava i kap. III i sitt betänkande behandlat

frågan om läroämnen och undervisningsplaner för fackavdelningen för

lantmäteri.

De hava inledningsvis framhållit, att de under förhandenvarande förhållanden

ansett sig böra föreslå förändringar i tekniska högskolans organisation

och undervisning endast i de fall, där sådant vore erforderligt med

hänsyn tagen till högskolans föreslagna nya uppgifter att jämväl utbilda lantmätare

och stads- och kommunalingenjörer. I fråga örn läroämnen och undervisningskurser

för fackavdelningen för lantmäteri hava de sakkunniga anfort, att

de i möjligaste mån anslutit sig till de förslag, som framlagts av lantmäteristyreisen

samt i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag. Slutligen

hava de sakkunniga framhållit, att deras i detta kapitel framlagda förslag

jämte tillhörande timplaner ingalunda avsåge att giva en definitiv lösning

av frågorna örn de olika ämnenas art och omfattning.

Jämlikt § 14 av gällande stadgar för tekniska högskolan åligger det högskolans

lärarkollegium att fastställa program, läro- och timplaner för undervisningen,

därvid särskilt skall iakttagas, att rum beredes för de olika läroämnena

i förhållande till deras vikt, samt att en jämn fördelning av de

studerandes arbete under studietiden kommer till stånd.

Någon ändring i detta förhållande kan givetvis ej komma på tal, när nu

fråga är örn inrättandet av en fackavdelning för lantmäteri. Högskolans

rätt att inom den ram, som förefintliga arbetskrafter och ekonomiska tillgångar

medgiva, uppdraga de närmare linjerna för sin verksamhet varken

kan eller får rubbas.

A andra sidan är ett visst ståndpunkttagande beträffande de olika läroämnenas

omfattning o. s. v. ofrånkomligt för att ernå en överblick över de

lärarkrafter, som bliva erforderliga. Jag vill emellertid framhålla, att vad

jag i det föjande kommer att anföra beträffande läroämnen och undervisningsplaner,

ingalunda är avsett att skola lända till ovillkorlig efterrättelse

utan endast att, såsom nyss sagts, giva en överblick över de olika ämnenas

inbördes ställning och omfattning. Den närmare utformningen bör ankomma

på vederbörande vid högskolan.

Tekniska Med hänsyn till de nu angivna synpunkterna har jag ansett mig kunna

saHuinniga. om det av de tekniska högskolesakkunniga framlagda, utförligt moti
verade

förslaget i huvudsak hänvisa till handlingarna i ärendet.

Endast beträffande undervisningen i de geodetiska ämnena torde jag här

hava anledning att ingå på en närmare redogörelse.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava i här förevarande fråga samrått med professor E.

Fagerholm vid tekniska högskolan och professor T. Rubin vid lantmäteriundervisningen.

Professorerna Fagerholm och Rubin hava därvid på anmodan av

de sakkunniga avgivit skriftliga uttalanden i ämnet, vilka såsom bilagor äro

fogade vid de sakkunnigas betänkande.

De sakkunniga anföra för egen del huvudsakligen följande:

De sakkunniga hava vid sin prövning av de föreliggande förslagen icke

kunnat undgå att känna en viss tveksamhet i fråga örn det stora timantal,

som geodesiundervisningen hittills ansetts behöva. I all synnerhet har antalet

föreläsningstimmar synts dem anmärkningsvärt stort; enligt de sakkunnigas

uppfattning måste bland dessa timmar ingå åtskilliga, som på

tekniska högskolans studieplan skulle rubriceras som övningstimmar. De

sakkunniga hava likväl under förhandenvarande omständigheter ansett sig

böra godtaga de föreliggande förslagens beräkningar av den erforderliga

tiden för geodesiundervisningen, dock med den ändring, att antalet föreläsningstimmar

minskats och antalet övningstimmar i stället ökats.

De sakkunniga hava underkastat frågan örn geodesiundervisningens fördelning

på olika läroämnen särskild prövning och därvid enat sig örn att,

i enlighet med professor Fagerholms förslag, hemställa örn ämnesgruppens

uppdelning på följande fyra ämnen: planmätning och nivellering, geodetisk

matematik, geodesi och kartografi. I fråga örn studieplaner, ämnenas omfattning

o. s. v. hava de sakkunniga i allt väsentligt ansett sig kunna uttala sin

anslutning till det av professor Fagerholm framlagda förslaget. Skälen härtill

äro främst, att detta förslag dels möjliggör gemensam undervisning, i

den mån sådan kan vara lämplig, för blivande lantmätare och de studerande

vid övriga fackavdelningar, dels ock synes vara på ett lämpligt sätt uppbyggt.

Enligt ifrågavarande förslag, sådant det av de sakkunniga tillstyrkes,

skulle undervisningen i ämnet planmätning och nivellering bliva gemensam

för samtliga studerande vid tekniska högskolan i den utsträckning de obligatoriskt

eller frivilligt deltaga i denna undervisning. För samtliga studerande

föreslås undervisningen skola omfatta under första årets vårtermin 1 veckotimme

föreläsningar i planmätning och nivellering och 1 veckotimme övningar

i kartritning och textning samt 2 veckor fältövningar under följande

sommar, dock att för frivilligt studerande ämnet kan begränsas till enbart

föreläsningar och fältövningar. För lantmäteriavdelningen tillkommer 1 veckotimme

föreläsningar över mätningsförordningen, förlagd till andra årets vårtermin.

För lantmäteriavdelningen tillkommer ytterligare under vårterminen

första året 1 veckotimme föreläsningar och 2 veckotimmar övningar i planmätning

och nivellering samt 1 veckotimme övningar i kartritning och

textning; ävensom under höstterminen andra året 5 veckotimmar övningar

för bearbetning av fältövningarnas resultat. Därjämte utsträckes för lantmäteriavdelningen

tidon för fältövningarna till 1 månad.

Även i ämnet geodetisk matematik föreslås undervisningen skola bliva på

samma sätt gemensam för väg- och vattenbyggnadsavdelningen och lantmäteriavdelningen,

omfattande för lantmäteriavdelningen dels en kortfattad

kurs under höstterminen första året om 1 veckotimme föreläsningar och 2

veckotimmar övningar, behandlande i huvudsak plan trigonometri och minsta

kvadratmetodens enklaste delar, dels en mera omfattande kurs, förlagd till höst
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

terminen andra och tredje åren samt vårterminen första, andra och tredje

åren, omfattande sammanlagt 73 timmar föreläsningar samt resp. 121 och

273 timmar övningar, och avsedd att behandla i huvudsak: sfärisk trigonometri,

tabeller, interpolation, räknemaskiner, minsta kvadratmetoden, utjämningsberäkningar,

jordens form och dennas inverkan på geodetiska mätningar

och beräkningar. Under övningarna i denna kurs bearbetas resultaten

av de geodetiska fältövningarna, med undantag av dem, som falla under

ämnet planmätning och nivellering, samt med undantag jämväl av de astronomiska

ortsbestämningarna.

På liknande sätt föreslås jämväl undervisningen i ämnet geodesi skola bliva

gemensam för väg- och vattenbyggnadsavdelningen och lantmäteriavdelningen.

Undervisningen föreslås skola omfatta dels en lägre kurs för samtliga

ifrågavarande studerande, dels en högre kurs för studieriktningen för

kommunalingenjörer och för lantmäteriavdelningen.

Den lägre bursen föreslås skola omfatta 2 veckotimmar föreläsningar och

2 veckotimmar övningar, förlagda till vårterminen första året för lantmäteriavdelningen,

vartill komma fältövningar sommaren mellan första och andra

åren. Undervisningen avses skola behandla: allmän översikt; instrument och

metoder för mätning av vinklar, längder och lufttryck; punktbestämning

genom triangelmätning, polygonmätning, linjenät och tachymetermätning;

höjdbestämning genom avvägning, trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning;

stakning av räta linjer och kurvor.

Den högre bursen föreslås skola omfatta sammanlagt 62 timmar föreläsningar

och 96 timmar övningar, förlagda för lantmäteriavdelningen till vårterminen

andra och tredje åren samt höstterminen tredje året. Härtill komma

1,5 månad fältövningar under sommaren mellan andra och tredje åren.

Undervisningen föreslås skola avse: fotogrammetri, triangelmätning av högre

ordning, astronomisk ortsbestämning, tyngdkraftundersökningar, översikt av

geodetiska arbeten i Sverige samt geodesiens historia och internationella

organisation.

I ämnet Tcartografi föreslås gemensam undervisning för kommunalingenjörsstudieriktningen

och lantmäteriavdelningen; för väg- och vattenbyggnadsavdelningen

i övrigt synes detta ämne icke vara behövligt. Undervisningen

för lantmäteriavdelningen föreslås skola förläggas till vårterminen

andra året samt omfatta 2 veckotimmar föreläsningar och 8 veckotimmar

övningar. Undervisningen bör i huvudsak avse: allmän kartografisk översikt,

kartografiens utveckling i Sverige, nutida svenska kartverk, kartprojektioner,

kartors kopiering och transportering, mätning på kartor, arealuträkningar,

planimetrar, karteringsinstrument, kartbeteckningar, reproduktionsmetoder.

Härjämte torde jag så få återgiva det förslag till timplan för fackavdelningen

för lantmäteri vid tekniska högskolan, som de sakkunniga uppgjort

såsom en sammanfattning av vad de anfört och hemställt rörande läroämnen

och undervisningsplaner.

Förslaget är av följande lydelse:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

43

Förslag till timplan för fackavdelningen för lantmäteri

vid tekniska högskolan.

I

II

lii

IV

Ämnen

H.T.

V.T.

H.T.

V.T.

H.T.

V.T.

H.T.

V.T.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

Ö.

f.

Ö.

f.

Ö.

f.

Ö.

Matematik II.........

Geologi med marklära:

6

6

1

1

Allmän geologi......

4

1

1

Marklära..........

2

2

Eättskunskap.........

n

Nationalekononp.......

Husbyggnadslära II.....

—

—

—

2

3

3

3

Stadsbyggnadslära......

Planmätning och nivelle-

—

—

—

3

4

—

—

—

—

ring.............

—

—

2

04

—

5

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Geodetisk matematik ....

1

2

1

1

5

—

3

3

6

—

4

—

—

—

—

Geodesi............

—

—

2

2)2

—

«—

2

s)2

2

2

—

2

—

—

—

—

Kartografi...........

—

—

—

—

—

—

2

8

—

—

—

—

—

—

—

—

Jorddelningsrätt.......

Skogsekonomi med skogs-

2

3

“

3

5

3

5

lära.............

Jordbrukslära med jord-

4

0

3

1

bruksekonomi.......

Allmän byggnadslära med

—

—

—

—

3

—

6

5)

3

3

vägteknik..........

—

—

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Vattenbyggnadslära II . . .

—

—

—

—

4

2

2

6)2

—

1

Fiskerikunskap........

2

Skiftesläggningslära.....

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

6

''04

8)

8)

—

—

Arkivkunskap ........

Fornlämningar och natur-

—

2

1

~

skydd ............

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

Summa

15i

10

15_

10i

15_

19

16

18

15

18

il

19

8)

8)

—

—

25''

25 i-

34

34

a

3

33

—

—

—

—

Anni.: 1) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden

den 1—den 30 juni.

2) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden

den 16 juli—den 15 augusti.

3) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan andra och tredje åren under tiden

den 1 juni—den 15 juli.

4) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden

den 1—den 15 juli.

5) Dessutom övningar på fältet dels i detta ämne, dels i vattenbyggnadslära II sommaren

mellan andra och tredje åren under tiden den 16 juli —den 15 augusti.

6) Jfr. anin. 5).

7) Dessutom exkursioner under 1 vecka i slutet av maj eller början av juni månad.

8) Höstterminens under fjärde årskursen undervisning börjar den 13 september

med 4 veckor övningar på fältet i skiftesläggningslära, efterföljda av sammanlagt

56 timmar föreläsningar och 140 timmar övningar i samma ämne samt därefter

erforderlig tentamensperiod.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I anslutning till den sålunda föreslagna timplanen hava de sakkunniga

lämnat kortfattade kommentarer i ett par hänseenden och därvid anfört:

Vid beräknandet av tiderna för sommarövningarna har hänsyn tagits dels

till önskvärdheten av att få dem så sammanhängande som möjligt, dels till

nödvändigheten av att de studerandes fritid örn möjligt kommer i ett sammanhang,

vilket är av vikt för de på längre avstånd från huvudstaden

boende.

Det har lyckats de sakkunniga att till de sex första terminerna sammanföra

hela den för lantmäteriexamen erforderliga undervisningen med undantag

av sammanlagt 196 timmar i ämnet skiftesläggningslära och fem veckor

fältövningar i samma ämne. De sakkunniga föreslå, att dessa fältövningar

med undantago av en vecka exkursioner förlägges till tiden 13 september till

10 oktober. Återstående delen av det fjärde studieårets hösttermin användes

för ovan berörda undervisning i skiftesläggningslära och för erforderlig tentamensperiod.

Härigenom kommer den föregående sommaren att kunna

användas för praktisk tjänstgöring hos lantmätare eller för första årets värnpliktstjänstgöring,

därest ej denna fullgjorts redan före inträdet vid tekniska

högskolan. Lantmäteriexamen skulle alltså komma att avläggas vid tekniska

högskolan efter sju studieterminer. För ett eventuellt examensarbete skulle

därefter erfordras ytterligare en termin, närmast fjärde årets vårtermin.

Mången studerande torde dock bliva i stånd att så planlägga sitt examensarbete,

att hinder ej möter mot att andra årets värnpliktstjänstgöring påbörjas

under samma termin.

Yttranden

över tekniska

högskolesakkunnigas

förslag.

Härefter anhåller jag så att få övergå till en redogörelse för de över

sakkunnigförslaget i denna del avgivna yttrandena. Även här tillåter jag

mig att i stor utsträckning hänvisa till handlingarna i ärendet. Dessa handlingar

torde framdeles, sedan riksdagen fattat beslut i frågan, böra överlämnas

till tekniska högskolan för att tagas i övervägande vid uppgörande

av program o. s. v. för undervisningen.

I fråga örn de av lärarna vid lantmäteriundervisningen i här förevarande

hänseende avgivna yttrandena anser jag mig här endast behöva beröra dem,

som avse sådana ämnen, där jag har för avsikt att uttala mig för mindre

ändringar i de sakkunnigas förslag eller där större meningsskiljaktigheter

yppat sig.

Läraren i matematik vid lantmäteriundervisningen, fil. doktor F. Berwald,

har anfört bland annat:

De sakkunnigas förslag baserar å en naturlig strävan att i sparsamhetssyfte,

så långt sig göra låter, undvika all dubbelundervisning i ett och samma

läroämne. Enligt förslaget skulle därför både specialläraren i matematik

och i »geodetisk matematik» undervisa blivande lantmätare endast tillsammans

med vissa andra studerande vid tekniska högskolan. Vad särskilt

undervisningen i matematik angår, baserar förslaget dessutom å en av högskolans

lärarkollegium framhävd överensstämmelse mellan nuvarande matematikkurs

II vid högskolan och den för lantmätare enligt 1929 års förslag

avsedda kursen — en, såsom nedan skall visas, ganska begränsad överensstämmelse.

Vad som inom lantmäteriundervisningens matematikkurs ej återfinnes

inom matematik II — i själva verket representerande en undervisningstid

av ungefär 65 timmar — har av kollegiet såväl som av de sak
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

kunniga rubricerats som »geodetisk matematik» och ifråga om undervisningstiden

identifierats med de 80 timmar, varmed den i 1929 års förslagupptagna

undervisningstiden eller 280 timmar överstiger den till matematik

II vid tekniska högskolan hörande undervisningstiden eller 200 timmar. I

nämnda geodetiska matematik skulle efter lantmäteriundervisningens inkorporering

liksom hittills undervisas inom ramen av ämnet geodesi.

Det torde vara berättigat att i detta sammanhang påpeka, det lantmäteriundervisningens

matematikundervisning i sin helhet och ej blott i vissa detaljer

strävat att anpassa sig efter geodesiundervisningen, utan att likväl

därför söka få karaktären av något annat än en matematisk förberedelse

för denna. Detta gäller även örn sådana på de geodetiska tillämpningarna

mer speciellt inriktade delar av kursen som läran örn närmevärden och

interpolation, differentialgeometrien och den sferiska trigonometrien. Avlägsnandet

av dylika beståndsdelar från läroämnet matematik kan nog därför

sägas innebära en försämring av geodesiundervisningens matematiska grund.

Detta i så måtto som åtminstone de tre förstnämnda beståndsdelarna komma

att utbrytas ur ett naturligt matematiskt sammanhang, samtidigt som lantmäteriundervisningens

matematikundervisning skulle berövas några av sina

för de studerande mest intresseväckande tillämpningsövningar.

Medvetandet örn den olika inriktning av matematikundervisningen, som

de blivande lantmätarnas respektive ingenjörernas fortsatta studier kräver,

föranledde även såväl lantmäteristyrelsen som 1930 års utredningsmän att

påyrka en separat matematikundervisning för blivande lantmätare.

Värre än ovan påtalade olägenheter är emellertid, att den av sakkunniga

föreslagna anordningen helt enkelt synes innebära, att framdeles all undervisning

skall upphöra inom vissa matematiska discipliner, vilka återfinnas

såväl i nuvarande läroplaner som i de år 1929 föreslagna. Till dessa senare

ha eljest de sakkunniga enligt egen utsago i möjligaste mån anslutit sig.

Sålunda saknas i de sakkunnigas förslag läran örn grafiska räknemetoder

och nomografi. På samma sätt torde all undervisning i läran om tyngdpunkter

och tröghetsmoment, vid lantmäteriundervisningen avsedd som en

förberedelse såväl för undervisningen i geodesi som ej minst för undervisningen

i kulturteknik, komma att upphöra. Något likartat med vad ovan

skildrats torde möjligen inträffa även med differentialgeometrien, vars undervisningstid

redan genom 1929 års förslag reducerats från för närvarande

bortåt 40 till i allt 10 timmar.

Ytterligare torde böra betonas, att för de lantmäteri studer ande differentialräkning

inklusive läran om oändliga serier är den ojämförligt viktigaste delen

av matematikkursen, under det att för blivande ingenjörer och arkitekter matematikkursens

tyngdpunkt nog bär förläggas till integralräkning inklusive läran

om differentialekvationer. Då matematikkurs II omfattar ungefär 50 timmar

med lärostoff, saknande betydelse för de blivande lantmätarna men delvis

av stor vikt för de studerande, som hittills följt motsvarande undervisning,

så inses att möjligheterna för en ur lantmäteriundervisningens synpunkt

tillfredsställande ackomodation av lärokursen i matematik II ej äro synnerligen

stora.

Försåvitt ej lantmätarnas matematikundervisning skall utsträckas över de

i matematik II ingående 200 timmarna, finnes knappast annan möjlighet

att undanröja eller åtminstone minska ovan skildrade olägenheter, än att

lantmäteriundervisningens matematiklärare, vilken i egenskap av speciallärare

vid tekniska högskolan skulle övertaga den till matematik II hörande under
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

visningen, under vårterminens 30 ä 40 timmar (hälften föreläsningar, hälften

övningar) finge meddela de lantmäteristuderande en från de övriga i matematik

II deltagande studerandenas skild undervisning. Den utökning i beträffande

lärares undervisningstid och arvode i jämförelse med de sakkunnigas

förslag, som en dylik anordning skulle medföra, måste anses väga

mycket lätt mot den minskning i de enligt nämnda förslag för lantmäteriundervisningen

inträdande olägenheterna, vilken därigenom skulle kunna

ernås.

Läraren i geodesi vid lantmäteriunder visning en, professorn T. Rubin, har

anfört bland annat följande:

Den mätningstekniska utbildningen av lantmätare har av de sakkunniga

uppdelats på feni olika kurser, benämnda som nedan och med nedan angivna

sammanlagda lärotid.

Planmätning och nivellering 51 förel.

Lägre geodesikursen......34 »

Högre geodesikursen.....62 »

Geodetisk matematik.....87 »

Kartografi.............34 »

138 övn. jämte 1 mån. fältövningar.

34 » jämte 1 mån. d:o

96 » jämte 1,5 mån. d:o

301 »

136 »

Summa 268 förel. 705 övn. 3,5 mån. fältövningar.

Motivet för denna uppdelning har delvis varit en önskan att bereda de

studerande vid andra fackavdelningar vid tekniska högskolan tillfälle att,

alltefter sina större eller mindre behov av mätningsteknisk utbildning, delvis

deltaga i samma kurser, som anordnas för lantmätare. Kursen i »planmätning

och nivellering» skulle sålunda stå öppen för samtliga fackskolor

och utgöra en rent elementär kurs i mätningsteknik. Den lägre geodesikursen

skulle bliva gemensam för lantmätare och väg- och vattenbyggare

samt komplettera den förra kursen med för väg- och vattenbyggare erforderliga

kunskaper. Båda dessa kurser skulle till sist kompletteras med den

högre geodesikursen, på vilken lantmätare och kommunalingenjörer skulle

meddelas kännedom örn de mätningsmetoder, som icke medhunnits på de

lägre kurserna.

Det är lätt att förstå, att en sådan sönderstyckning av den mätningstekniska

utbildningen av lantmätare på kurser, som stå på helt olika nivåer

och äro avpassade efter det kunskapsmått, som erfordras inom helt främmande

studieriktningar, måste medföra en försämring av studieförhållandena

i jämförelse med den nuvarande läroplanen, som är konsekvent inriktad på

att meddela det för lantmätare erforderliga kunskapsmåttet i ett sammanhang.

De sakkunniga synas hava observerat de olägenheter denna uppdelning

medför, och måhända är det därför, som de föreslå en utökning av lärotiden

i mätningsteknik från de 925 timmar å lärorummet jämte 12 veckors

fältövningar, som lantmäteristyrelsen år 1929 föreslog, till resp. 973 timmar

och 3,5 månader. Denna ökning kan, vad lärotimmarna angår, icke enbart

motiveras med den överflyttning av vissa delar av elementär matematik till

den geodetiska ämnesgruppen, som de sakkunniga föreslå.

Det synes nödvändigt att bättre läroplaner upprättas och att den geodetiska

ämnesgruppen uppdelas efter andra grunder än som skett. Hade de

sakkunniga vidhållit sina ursprungliga intentioner och föreslagit tvenne pro
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

fessurer inom nämnda ämnesgrupp, kunde fördelningen dem emellan och

läroplanernas upprättande hava ordnats såsom en inre angelägenhet inom

tekniska högskolan, sedan inkorporeringen därstädes skett. Det sammanlagda

antalet föreläsningstimmar motsvarar nämligen tämligen exakt det,

som brukar åligga tvenne professorer. Att verkställa en rationell uppdelning

av ämnesgruppen mellan den av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen,

en professor och tre speciallärare, erbjuder väsentligt större

svårigheter.

Ett påtagligt fel i den uppdelning mellan dessa lärare, som de sakkunniga

föreslå, är att professorn i geodesi skulle leda sommarövningarna, men

specialläraren i geodetisk matematik skulle bearbeta resultaten av dessa fältövningar

med undantag av dem, som falla under ämnet planmätning och

nivellering samt med undantag jämväl av de astronomiska ortbestämningarna.

Det är påtagligt att nämnde speciallärare, som icke haft tillfälle

att på fältet följa mätningsarbetena, icke kan vara i stånd att felfritt leda

bearbetningen. Denna bearbetning, som hittills fallit under läroämnet »praktiskt

lantmäteri», består endast till en mindre del i en tillämpning av minsta

kvadratmetoden. Det huvudsakliga arbetet består i att bereda mätningsresultaten

i det slutgiltiga skick, vari de skola redovisas till ett lantmäterikontor

eller till vederbörande kommunala myndigheter.

De olägenheter, som äro förbundna med de sakkunnigas uppdelning av

den geodetiska ämnesgruppen, framträda särskilt vid granskning av förslaget

till sommar övning arnäs anordning.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen äro dessa sommarövningar

ordnade på så sätt, att varje årskurs av elever under en och samma sommar

hinner fullständigt genomgå samtliga mätningsövningar. Därvid har

först utförts en triangulering över mätningsområdet, sedermera en till triangelmätningen

ansluten polygonmätning och till sist en på dessa stommätningar

stödd detaljmätning. Aven den »vanliga mätningen» har under senare år

anslutits till trianguleringen, en anordning, som tyvärr är ganska sällsynt

i den vanliga lantmäteripraktiken, men som dock är den enda rationellt

riktiga. — De olika momenten i övningarna hava således övats just i den

ordningsföljd, i vilken de böra förekomma i praktiken, och eleverna hava,

då de utexamineras, ett fullständigt exempel på uppmätningen av ett område.

De sakkunniga däremot föreslå följande ordning för fältövningarna:

1. läsåret 1 juni—15 juli »planmätning» och nivellering. Med »plan
mätning»

synes förslaget närmast avse det som mätningsförordningen

kallar detaljmätning.

2. läsåret 17 juli—15 augusti polygonmätning m. m.

3. läsåret 16 augusti—15 september triangelmätning m. m.

De olika momenten komma således i valet motsatt ordning mot den, vari

de rationellt borde följa på varandra. Skall polygonmätningen kunna anslutas

till en triangelmätning, så kan detta endast ske till den, som föregående

år utfördes av en två år äldre årskurs, eller ock till någon ännu

äldre. Detsamma gäller detaljmätningens anslutning till polygonnätet. Mätningen

av ett område blir således utsträckt under minst tre år, den tid oberäknad,

som bearbetningen kräver.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen hava sommarövningarna

varit förlagda till något samhälle, som på så sätt fått sina mätningsförhållanden

ordnade på ett rationellt och billigt sätt. För undervisningen har

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

denna anordning medfört den stora fördelen, att varje år helt nya mätningsuppgifter

föreligga samt att dessa uppgifter äro fullt verklighetstrogna och

icke tillrättalagda på sätt, som knappast kan undvikas, när ett och samma

övningsfält år efter år genomplöjes. Därjämte har vederbörande samhälle

kunnat bära en del av kostnaden för markering, signalbygge, renritning

och renskrivning m. m.

De sakkunniga uttala sig för, att denna anordning skall bibehållas i framtiden,

och vilja därur utvinna än större ekonomisk fördel, förmenande att

vederbörande samhälle, utöver vad hittills varit vanligt, skulle vilja betala

resekostnader och dagtraktamenten åt eleverna.

Dessa förhoppningar tror jag vara i hög grad överdrivna. Och skall det

överhuvud lyckas att framdeles som hittills tinna lämpliga samhällen, villiga

att bidraga till kostnaden, så måste mätningarna såsom hittills ordnas så

att en fullständig uppmätning av ett område med tillhörande uträkning

medhinnes på kortast möjlig tid och icke som enligt förslaget utsträckes

över ett flertal år.

I läroplanen saknas en kurs i fysik. Kommunalingenjörer och övriga

väg- och vattenbyggare hava en sådan kurs på sitt program, men icke lantmätarna.

I den hittillsvarande geodesiundervisningen för lantmätare ingår

en kurs i optik. Om denna uteslutes, såsom här föreslås, komma de elever,

som studera till lantmätare, att få svårt att tillgodogöra sig undervisningen

i de geodetiska instrumenten. Aven för andra läroämnen, t. ex. för vattenbyggnadslära,

torde en kurs i fysik vara önskvärd. En sådan torde utan

kostnadsökning kunna inarbetas i första årskursen, därigenom att lantmäterieleverna

genomgå den för Vi m. fl. anordnade kursen i detta ämne.

Läraren i kidturteknilc vid lantmäter lundervisning en, byrådirektören G. C.

W. SlettenmarJc har anfört bland annat följande:

Vid lantmäteristyrelsens utredning visade sig de väsentligaste önskemålen

beträffande detta ämne vara en betydande ökning av övningstiden samt en

lämplig förläggning av fältövningarna. Dessa synpunkter vunno anslutning

av de särskilda sakkunniga och styrelsen, som beräknade 165 timmar föreläsningar

och 185 timmar övningar i lärorummet ävensom 15 dagar fältövningar

under sommaren efter den vårtermin, då ämnet påbörjats. Häri ingick

den konstruktiva delen av husbyggnadsläran med cirka 15 timmar föreläsningar

och 25 timmar övningar, under det att husbyggnaders allmänna

planläggning ingick i stadsplaneläran.

En jämförelse mellan de av styrelsen sålunda beräknade och de i senare

förslag åt kulturtekniken tillmätta tiderna göres här nedan.

ForB Övningar

lasmngar

timmar timmar

Lantmäteristyrelsen

kulturteknik-husbyggnad...................... 150 160

Utredningsmännen

kulturteknik + kommunikationsteknik............ 188 206,5

Tekniska högskolans lärarkollegium

kulturteknik + vägbyggnad.................... 146 227,5

Sakkunniga

vattenbyggnad II + byggnadslära med vägteknik . . . 141 127

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava sålunda mycket kraftigt beskurit övningstiden och

även något minskat föreläsningstiden. Därjämte är övningstiden utomordentligt

olämpligt förlagd. För bearbetning av fältövningarna i vattenbyggnadslära

föreslås en veckotimme eller totalt 14 timmar under följande hösttermin.

Allmän byggnadslära med vägteknik avslutas ett år före fältövningarna,

och några dylika i detta ämne torde därför icke vara avsedda.

Under sådana förhållanden måste tydligen övningarna å lärorummet i huvudsak

avse konstgjorda skolexempel, under det att fältövningarna bli besiktningar

av pågående eller färdiga arbeten.

Det ligger i öppen dag, att de sakkunnigas förslag innebär en allvarlig

försämring av lantmäteristyrelsens förslag, som var väl avpassat efter det

föreliggande behovet och det måste även sägas innebära en försämring av

de nuvarande förhållandena. Dessbättre synes timplanen icke lägga absoluta hinder

i vägen för kurser i kulturteknik av erforderlig omfattning och å lämplig tid.

För husbyggnadslära II, vartill torde räknas de ur kulturtekniken och

stadsplaneläran utbrutna delarna av husbyggnadsläran, hava däremot de sakkunniga

föreslagit en anmärkningsvärt lång tid. Utredningsmännen föreslogo

50,5 timmar föreläsningar och 101 timmar övningar. De sakkunniga säga

sig finna dessa tider väl avvägda, men upptaga det oaktat i timplanen ic -e

mindre än 79 timmar föreläsningar, motsvarande en ökning av 56 procent;

övningstiden har minskats med 8 procent till 93 timmar. Föreläsningstiden

i husbyggnadslära II är mer än tre gånger så lång som i allmän rättskunskap

samt nära 2/s av tiden för jorddelningsrätt och 9/10 av tiden för vattenbyggnadslära

II. Om den föreslagna föreläsningstiden är tillräcklig för

kommunalingenjörerna, bör tiden för lantmätarna utan olägenhet kunna

minskas till den av utredningsmännen beräknade.

Föreståndaren för lantmäteriunclervisningen, revisionssekreteraren 11. Ericsson

har i egenskap av lärare i rättslära vid lantmäteriundervisningen anfört

bland annat:

Antalet undervisningstimmar för ämnet juridik har för de lantmäteristuderande

beräknats på följande sätt, av lantmäteristyrelsen till omkring 370

timmar, därav 90 timmar övningar, av utredningsmännen till 371 timmar,

därav 247.5 timmar övningar, och av tekniska högskolans lärarkollegium

till 369,5 timmar, därav 245,5 timmar övningar. De sakkunniga hava funnit

sig kunna för ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt anslå allenast tillhopa

343,5 timmar, nämligen för kursen i rättskunskap 25,5 timmar föreläsningar

och för undervisningen i jorddelningsrätt 318 timmar, därav 197

timmar övningar. Jag finner det vara oundgängligen erforderligt, att rättelse

vidtages härutinnan, så att timantalet blir minst 370.

Enligt de av de sakkunniga uppgjorda förslagen till timplaner skulle den

årliga undervisningen i ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt vid tekniska

högskolan komma att uppgå till sammanlagt 371,5 timmar, därav

197 timmar övningar, nämligen dels kursen i rättskunskap 25,5 timmar föreläsningar

(enligt samtliga tre timplaner), dels jorddelningsrätt enligt timplanen

för fackavdelningen för lantmäteri 318 timmar, därav 197 timmar

övningar, dels jorddelningsrätt enligt timplanen för studieriktningen för

kommunalingenjörer 28 timmar föreläsningar. De sakkunniga hava icke

uttalat sig örn '' huruvida och i så fall i vilken utsträckning någon dol av

denna undervisning skulle meddelas av någon annan än den av dem föreslagna

professorn i jorddelningsrätt, utan hålla tvärt örn före, att denne

Bihang till riksdagens protokoll 11)32. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skulle utan olägenhet kunna meddela jämväl den elementära kursen i rättskunskap.

Oavsett att jag ställer mig synnerligen tveksam till den föreslagna

professuren i jorddelningsrätt och ifrågasätter, huruvida icke fasthellre

ett mot professors avlöning svarande belopp bör ställas till förfogande

för undervisningen i juridik att disponeras såsom arvode till en eller flera

lärare i detta ämne, anser jag det böra sörjas för ytterligare lärarkrafter

i ämnet. Jag kan icke förorda, att lösningen av detta spörsmål göres avhängigt

av de medel som genom de studerandes terminsavgifter kunna finnas

disponibla för avlöning av assistenter.

Ur lantmäteristyrelsens i här förevarande hänseende avgivna yttrande torde

här endast behöva återgivas de delar, där lantmäteristyrelsen ansett sig böra

föreslå avvikelsen från de sakkunnigas förslag och som äro av betydelse för

bedömandet av erforderliga lärarkrafter.

I fråga örn läroämnen och undervisning splaner för den föreslagna fackavdelningen

för lantmäteri angiver förslaget, att de sakkunniga i möjligaste män

anslutit sig till de förslag, som framlagts av lantmäteristyrelsen samt till

1931 års riksdag, men att det nu framförda förslaget icke avsåge att giva

en definitiv lösning av frågorna örn de olika ämnenas art och omfattning.

Aven örn lantmäteriundervisningens inordnande under tekniska högskolan

givetvis måste påkalla åtskilliga jämkningar i tidigare förslag i ämnet, för

att de med denna anordning avsedda ekonomiska fördelar skola kunna tillgodogöras,

synas de sakkunniga dock i en del fall hava anlagt så strängt

ekonomiska synpunkter på frågan, att fara föreligger för en icke oväsentlig

försämring av lantmäteriundervisningen. Detta gäller isynnerhet några av

de viktigaste ämnena vid nuvarande lantmäteriundervisning.

Vad angår ämnet matematik tillåter sig lantmäteristyrelsen hänvisa till vad

nuvarande läraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen, til. doktor Berwald

anfört. Lantmäteristyrelsen vill ytterligare framhålla, hurusom vid lantmäteriundervisningen

under de gångna åren strävats efter att anpassa ämnet

i dess helhet så mycket som möjligt efter geodesiundervisningens och kulturteknikens

krav. Det berättigade i dessa strävanden har förut beaktats, och

1930 års utredningsmän hava rörande ämnet matematik anfört bland annat,

att någon kombination mellan den vid tekniska högskolan meddelade undervisningen

och undervisningen för de lantmäteristuderande knappast vore

möjlig att genomföra. De sakkunniga hava likväl förordat tekniska högskolans

lärarkollegii förslag örn den nuvarande matematikkursen »matematik

II» vid högskolan, då denna ansåges till väsentliga delar ganska nära

sammanfalla med den för lantmätarna avsedda matematiken, varav endast

vissa delar avsåge speciellt på geodesin inriktad matematik och därför tarvade

specialundervisning.

En jämförelse mellan å ena sidan nuvarande och av lantmäteristyrelsen

år 1929 föreslagna kurs i matematik vid lantmäteriundervisningen och å

andra sidan tekniska högskolans matematik II utvisar, enligt vad nuvarande

läraren i matematik vid lantmäteriundervisningen framhållit, icke blott att

vissa delar av matematiken till olägenhet för undervisningen skulle överflyttas

till andra läroämnen, utan även att de studerande vid lantmäterifackavdelningen

komme att bliva helt i avsaknad av undervisning i vissa

för deras utbildning i övriga ämnen viktiga matematiska discipliner.

Under sådana förhållanden finner sig lantmäteristyrelsen icke kunna giva

de sakkunnigas förslag sin anslutning utan böra vidhålla kravet på special
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

undervisning vid fackavdelningen för lantmäteri i ämnet matematik. Ett

godtagande av de sakkunnigas förslag måste i alla händelser kräva inrättandet

av en särskild kompletteringskurs i matematik för de lantmäteristuderande

på sätt nuvarande matematikläraren föreslagit.

Vid framläggandet av 1929 års förslag framhöll lantmäteristyrelsen att

ämnet marklära, såsom det då tänktes utformat, utgjorde grundval för såväl

jordbruks- och skogslära som, framför allt, jordvärderingslära, och att därför

undervisningen i ämnet, vilken för närvarande vore stadd i stark utveckling

vid lantmäteriutbildningen, vore av synnerlig vikt för lantmätarna. De

sakkunniga hava nu föreslagit ämnets uppdelning i dels geologi i den utsträckning,

undervisning häri meddelas under första läsåret vid tekniska

högskolan, dels marklära. Härigenom har emellertid ämnet fått en utformning

och sammansättning, som väsentligt skiljer sig från styrelsens förslag,

och allt för stor vikt har lagts vid allmän geologi. Inriktningen av det

nuvarande ämnet geologi vid högskolan måste av naturliga skäl vara lagd

efter sådana, mera tekniskt betonade linjer, att de lantmäteristuderande icke

kunde anses hava direkt behov av att följa en sådan undervisning under

så lång tid, som denna nu upptager, medan å andra sidan under för själva

markläran avsedd tid icke kan inrymmas den specialundervisning, som för

de lantmäteristuderande vid Barnundervisning i allmän geologi bleve oundgängligen

nödvändig

Lantmäteristyrelsen anser därför, att ämnet marklära bör erhålla en utformning,

som närmare ansluter sig till den av styrelsen förut föreslagna,

och att någon gemensam undervisning i geologi med annan fackavdelning

lämpligen icke bör ifrågakomma.

Det nuvarande ämnet rättslära vid lantmäteriundervisningen är och har

alltsedan undervisningens ordnande år 1910 varit uppdelat i dels en allmän

och dels en speciell del med en sammanlagd undervisningstid av 285 timmar.

Lantmäteristyrelsen har i 1929 års förslag uppdelat ämnet på enahanda sätt

meu ansett en ökning till omkring 370 timmar erforderlig, och hava såväl

1930 års utredningsmän som tekniska högskolans lärarkollegium kommit

till ungefär samma resultat.

Den allmänna delen avsågs enligt förslaget att i stort sett vara en motsvarighet

till ämnets nuvarande allmänna del, som på timplanen upptager

110 timmar. Då de sakkunniga anse sig kunna inskränka denna allmänna

del till att omfatta endast 25,5 timmar — visserligen med någon utökningav

tiden för den speciella delen — synes detta uteslutande vara dikterat

av hänsyn till att kunna utnyttja redan inom tekniska högskolan förefintlig

kurs i rättslära, och utan beaktande av de vitt skilda krav, som måste uppställas

ifråga örn allmän kännedom i det svenska rättsväsendet för en tekniser

och en tjänsteman med lantmätarens arbetsuppgifter. Det ligger i

sakens natur, att en ärnbetsmannagrupp, som i sin tjänsteutövning ständigt

kommer i kontakt med och har att meddela beslut i olika speciella juridiska

spörsmål, måste erhålla skolning i jämväl allmän rättskunskap i en utsträckning,

som icke erfordras för teknikern. För den blivande lantmätaren måste

därför en så kort, under helt andra förutsättningar meddelad kurs i allmän

rättskunskap, som de sakkunniga ifrågasätta, anses tämligen värdelös; helst

ämnet sedermera ånyo måste genomgås efter helt andra linjer och betydligt

grundligare.

Den speciella delen av rättskunskapen eller såsom de sakkunniga benämna

ämnet jorddelningsrätt, som enligt lantmäteristyrelsens förslag upptog omkring

2ö0 timmars undervisning, har i de sakkunnigas förslag utökats till

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

att omfatta 318 undervisningstimmar, vari emellertid skulle komma att ingå

omkring 85 timmar av ämnets allmänna del. Under sådana förhållanden

blir den av de sakkunniga föreslagna tider för ifrågavarande speciella del

av rättskunskapen i verkligheten icke utökad utan fastmera icke oväsentligt

mindre än den av lantmäteristyrelsen tidigare föreslagna, fastän de sakkunniga

själva funnit de skäl, som under utredningen anförts för en utvidgning

och fördjupning av de blivande lantmätarnas juridiska kunskaper,

speciellt i de delar därav, som närmast beröra lantmätarnas verksamhetsområde,

tungt vägande samt uttalat sin anslutning därtill.

Lantmäteristyrelsen kan därför, under hänvisning till vad styrelsen i sitt

betänkande år 1929 i ämnet anfört, icke giva sin anslutning till de sakkunnigas

förslag ifråga om ämnena rättslära och jorddelningsrätt utan finner

sig böra vidhålla sitt tidigare förslag med den ändrade fördelning mellan

föreläsnings- och övningstider, som må finnas lämplig.

Undervisningen i husbyggnadslära ingår för närvarande vid lantmäteriundervisningen

i ämnet kulturteknik.

De sakkunniga föreslå, i huvudsaklig överensstämmelse med 1930 års

utredningsmän, att undervisningen i husbyggnad utbrytes såsom särskilt

ämne.

Mot de sakkunnigas förslag har lantmäteristyrelsen intet annat att erinra,

än att för ämnet, på sätt av nuvarande läraren i kulturteknik vid lantmäteriundervisningen

framhållits, synes avsatts väl riklig tid till föreläsningar och

att denna därför, till förmån för övningarna eller eventuellt för andra ämnen,

i viss mån torde kunna beskäras.

Lantmäteristyrelsen ansluter sig till den av de sakkunniga givna omfattningen

och anordningen av ämnet stadsbyggnadslära, men kan knappast

finna tillräckliga skäl tala för den av de sakkunniga föreslagna ändringen

av ämnets nuvarande benämning eller stadsplanelära.

Vid lantmäteriundervisningen meddelas för närvarande undervisning i

geodesi under 700 timmar, varjämte ämnet praktiskt lantmäteri för närvarande

till omkring tre fjärdedelar eller omkring 460 timmar utgör mätningsteknik,

d. v. s. tillämpning av de kunskaper, som inhämtas vid undervisningen

i ämnet geodesi. Lantmäteristyrelsen har år 1929 föreslagit, att

denna undervisning i mätningsteknik skulle överföras till geodesiundervisningen,

och har för det nya ämnet geodesi beräknat 400 föreläsnings- och

525 övningstimmar eller sammanlagt 925 timmar jämte fältövningar under

12 veckor.

1930 års utredningsmän hava för undervisningen i geodesi föreslagit 235

föreläsnings- och 693 övningstimmar eller sammanlagt 928 timmar jämte

fältövningar under 12 veckor.

Tekniska högskolans lärarkollegium har för ämnet föreslagit 271 föreläsnings-

och 736 1 2 övningstimmar eller tillsammans 1,007 1/s timmar jämte

fältövningar under 12 veckor. Härvid är att märka, att enligt kollegiets

förslag till ämnet geodesi från ämnet matematik överflyttats den speciellt

geodetiska matematiken.

De sakkunniga hava underkastat frågan om geodesiundervisningens fördelning

på olika läroämnen särskild prövning och hava därvid enat sig om

att i enlighet med ett av läraren vid tekniska högskolan, professorn Erik

Fagerholm avgivet förslag hemställa om ämnets uppdelning på de fyra eller

rättare fem ämnen, med anslutning i fråga om studieplanen, ämnenas omfattning

o. s. v. i allt väsentligt till professor Fagerholms förslag. Skälen

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

härtill angivas vara, främst att detta förslag möjliggör gemensam undervisning

i den mån, sådan kan vara lämplig för blivande lantmätare och de

studerande vid övriga fackavdelningar, och i andra hand att förslaget synes

»vara på ett lämpligt sätt uppbyggt». Hade emellertid vid prövningen

möjligheterna för ämnets sammanhållning i högre grad beaktats, lärer säkerligen

resultatet blivit mera ägnat att undanröja farhågorna för att undervisningen

kan komma att få en för de blivande lantmätarnas utbildning

för deras praktiska verksamhet främmande inriktning.

Lantmätarnas geodetiska och mätningstekniska utbildning, som under de

gångna mer än tjugo åren sedan den nuvarande lantmäteriuudervisningens

tillkomst led för led uppbyggts till sin nuvarande erkänt höga nivå under

ständig och målmedveten strävan såväl efter anpassning till den praktiska

verksamhetens krav som efter vetenskaplig anknytning och grund, föreslås

nu av de sakkunniga skola uppdelas på fem olika kurser eller ämnen.

Kursen i planmätning och nivellering skulle stå öppen för samtliga fackskolor

och utgöra en rent elementär kurs i mätningsteknik.

Den lägre geodesikursen skulle bliva gemensam för lantmätare och vägoch

vattenbyggare och för de senare komplettera den förra kursen med för

dem erforderliga kunskaper.

Den högre geodesikursen skulle därefter för blivande lantmätare och kornmunaiingenjörer

avse att meddela kännedom om de ytterligare mätningsmetoder,

som icke medhunnits på de lägre kurserna.

Undervisningen i geodetisk matematik föreslås bli gemensam för lantmäteriavdeluingen

och väg- och vattenbyggnadsavdelningen.

I ämnet kartografi slutligen skulle undervisningen bli gemensam för lantmäterifackavdelningen

och de blivande kommunalingenjörerna.

Örn förslaget rörande de två sistnämnda ämnena må i detta sammanhang

intet vara att erinra. Däremot måste understrykas, att en sådan söndersplittring

av den mätningstekniska utbildningen av lantmätare på kurser,

som stå på helt olika nivåer och äro avpassade efter det kunskapsmått,

som erfordras inom helt främmande studieriktningar, måste medföra en

avsevärd försämring av studieförhållandena i jämförelse med den nuvarande

läroplanen.

Särskilt tydligt framträda de med förslaget om den mätningstekniska utbildningens

uppdelning förbundna olägenheterna vid granskning av förslaget

till sommarövningarnas anordning.

Den föreslagna planen för sommarövningarna vid lautmäterifackavdelningen

utvisar, att beträffande övningarna i den geodetiska ämnesgruppen

de olika momenten komma i rakt motsatt ordning mot den, vari de rationellt

borde följa på varandra. Under en månad den första sommaren skola

eleverna s3''sselsättas med övningar i detaljmätning och avvägning — utan

kännedom om mätningsförordningen, vilken återfinnes först å läroplanen

för andra årskursen. Efter ett avbrott för två veckors övningar i skogshushållning

skola de studerande därefter gripa sig an med en månads övningar

i stommätning av lägre ordning och först följande sommar få eleverna

handledning i anordning av huvudstomnät, anslutning till rikstrianguleringen,

astronomisk ortsbestämning m. m. Oavsett den oriktiga ordningsföljden

mellan de olika operationerna blir den fullständiga mätningen

av ett område således utsträckt under minst tre år, den tid oberäknad, som

mätningarnas bearbetning kräver.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen äro motsvarande sommar
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis proposition Nr 124.

övningar på naturligt sätt ordnade sålunda, att varje årskurs av elever under

en och samma sommar å ett och samma övningsfält hinner fullständigt

genomgå samtliga mätningsövningar. Därvid utföres först en triangulering

över mätningsområdet, örn möjligt med anslutning till rikstrianguleringen,

sedermera en till triangelmätningen ansluten polygonmätning och till sist

en på dessa stommätningar stödd både numerisk och grafisk detaljmätning.

För övrigt torde endast genom en sådan anordning av fältövningarna kunna

påräknas någon förståelse hos det samhälle, som utgör mätningsobjekt, för

den nytta dessa arbeten medföra för samhället, och utan sådan förståelse

kail ej sedan i sin tur påräknas den ekonomiska medverkan från samhällets

sida till arbetenas genomförande, som hittills ägt rum, och vilken de sakkunniga

dessutom ansett än ytterligare kunna utnyttjas.

Förslagets söndersplittring av geodesien i så många ämnen har också

medfört motsvarande uppdelning av undervisningsskyldigheten. Den geodetiska

ämnesgruppen uppdelas nämligen enligt förslaget på fyra lärarbefattningar,

en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i vartdera av

ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och kartografi.

Av dessa befattningar är professuren förut befintlig, medan samtliga speciallärarbefattningar

skulle nyinrättas. De två sistnämnda av dessa speciallärarbefattniugar

föreslås visserligen sammanslagna till en personlig professur,

men detta skall endast gälla tillsvidare.

Av vad ovan anförts torde framgå, att det av de sakkunniga framlagda

förskget till geodesiundervisningens ordnande skulle medföra en högst betänklig

försämring av de lantmäteristuderandes utbildning i detta synnerligen

viktiga ämne. Det synes därför oundgängligen nödvändigt, att mera

tillfredsställande läroplaner upprättas och att ämnet uppdelas efter andra

grunder än som skett. Den väsentligen olika omfattningen av ämnet geodesi,

som torde krävas för olika fackavdelningar inom tekniska högskolan,

lärer sannolikt göra undervisningsskyldigheten allt för betungande för en

professor.

Lantmäteristyrelsen finner sig därför för sin del böra ansluta sig till det

av nuvarande läraren vid lantmäteriundervisningen professor Tryggve Rubin

inför de sakkunniga framlagda förslaget örn inrättandet av två professurer

i ämnet geodesi, den ena med ingenjörsteknisk och den andra med lantmäteriteknisk

inriktning. På sådant sätt finge även envar av dessa båda

för det allmänna och allmänheten lika viktiga ämnesgrenar större förutsättningar

till allsidig och likvärdig utveckling vid tekniska högskolan.

Beträffande ämnet slcogsekonomi med skogslärl% vill lantmäteristyrelsen biträda

de sakkunnigas förslag med allenast den erinran, att den föreslagna

minskningen av tiden för fältövningar icke synes böra ifrågakomma, utan

att. dessa fältövningar böra bibehållas till den omfattning, som styrelsen

tidigare föreslagit.

Det nuvarande ämnet kulturteknik vid lantmäteriundervisningen föreslogs

av 1930 års utredningsmän att uppdelas i tre särskilda ämnen: husbyggnadsläru,

allmän byggnadslära med kommunikationsteknik (vägteknik) samt

vattenbyggnads! ära.

De sakkunniga hava nu i huvudsak följt detta förslag.

För de två nu föreliggande ämnena, vilka utgöra återstoden av nuvarande

ämnet kulturteknik sedan den ovan redan berörda husbyggnadsläran utgått,

föreslå de sakkunniga nyinrättandet av två speciallärarbefattningar.

Vid lantmäteristyrelsens utredning år 1929 visade sig de väsentligaste

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majds proposition Nr 124.

önskemålen rörande kulturtekniken vara en betydande ökning av övningstiden

samt en lämplig förläggning av fältövningarna. I det nu föreliggaude

förslaget har däremot, på sätt nuvarande läraren i ämnet kulturteknik i sitt

till föreståndaren för lantmäteriundervisningen avgivna, härvid fogade yttrande

framhållit, övningstiden icke oväsentligt beskurits samt jämväl erhållit

en mindre gynnsam förläggning. Påtagligt är även att förslaget innebär

en försämring av utbildningen inom den kulturtekniska ämnesgruppen

såväl i jämförelse med de nuvarande förhållandena som med styrelsens

förslag år 1929.

Ehuru den omständighet, att inom ämnesgruppen kulturteknik ingå olika

ämnen, kan synas göra en undervisning genom olika speciallärare naturlig,

kräver dock den särskilda inriktning, som måste givas den för de lantmäteristuderande

i hithörande delar avsedda undervisningen, såsom lantmäteristyrelsen

vid tidigare tillfällen framhållit, en för ändamålet speciell bearbetning

av ämnet. Denna torde vara svår att på lämpligt sätt åstadkomma

vid ämnets uppdelning mellan flera speciallärare men skulle möjliggöras

och befrämjas genom ämnets samlande under en ordinarie lärare.

Även med beaktande därav, att det lättare låter sig göra att anordna undervisning

med speciallärare vid tekniska högskolan med dess större resurser

än vid en fristående mindre läroanstalt, synes det dock styrelsen, som om

alltjämt de övervägande skälen talade för, att de i föreliggande förslag upptagna

ämnena byggnadslära med vägteknik och vattenbyggnadslära böra

anordnas i närmare överensstämmelse med lantmäteristyrelsens förslag och

sammanslås till ett ämne under benämningen kulturteknik, i vilket fall för

undervisningens bestridande i detta ämne en professur bör nyinrättas.

Den av de sakkunniga för fackavdelningen för lantmäteri vid tekniska

högskolan framlagda timplanen har lantmäteristyrelsen, med anledning av

de av styrelsen ovan framställda erinringar mot vissa läroämnens omfattning

och utformning, ansett sig icke böra underkasta någon ingående granskning

eller nu särskilt yttra sig över.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört bland annat följande:

Matematik. Mot de sakkunnigas förslag har lärarkollegiet intet att invända.

Genom tillkomsten av den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen

i matematik kan den nuvarande professuren i matematik

och mekanik ändras till förmån för undervisningen vid högskolan. Lärarkollegiet

får därvid föreslå, att den ändras till professur i mekanik och matematisk

fysik, varvid mekanikundervisning skall bedrivas inom de lägre årskurserna

av fackavdelningarna för lantmäteri, kemi och kemisk teknologi,

bergsvetenskap och arkitektur.

Undervisningen i matematisk fysik skulle däremot göras tillgänglig för

samtliga de studerande inom högskolan, vilka önska draga fördel därav.

Särskilt betydelsefull blir denna undervisning i händelse av inrättandet av

en studieriktning för teknisk fysik, som länge stått såsom ett önskemål.

Geologi med marklära. Tekniska högskolan äger för närvarande en speciallärarbefattning

i allmän geologi, varigenom de studerandes vid högskolan

behov på ett utmärkt sätt tillgodoses. De sakkunniga föreslå, att denna befattning

(arvode 3,000 kronor) indrages och att en ny inrättas i geologi med

marklära (arvode 4,200 kronor).

Detta är enligt kollegiets mening olämpligt och det måste anses som ett

oeftergivligt villkor, att speciallärarbefattningen i allmän geologi får kvarstå

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

oförändrad, men att undervisningen i detta ämne utsträckes även till fackavdelningen

för lantmäteri.

För ämnet marklära torde däremot särskild speciallärarbefattning böra

inrättas inom fackavdelningens för lantmäteri behov med en tjänstgöringstid

av 2 timmar föreläsningar och 2 timmar övningar per vecka under en hösttermin

och med en avlöning av 1,200 kronor.

Rättskunskap. De sakkunniga föreslå till en början »att de studerande

vid fackavdelningen för lantmäteri skola i likhet med högskolans övriga

studerande deltaga i den vid högskolan meddelade undervisningen i rättskunskap».

Längre fram i sitt utlåtande föreslå emellertid de sakkunniga, att speciallärarbefattningen

i rättskunskap vid tekniska högskolan skall utgå i samband

med inrättandet av en professur i jorddelningsrätt.

Lärarkollegiet har fattat detta så, att de sakkunniga anse, att den nu befintliga

undervisningen i rättskunskap skall kvarstå men övertagas av professorn

i jorddelningsrätt.

Enligt lärarkollegiets förmenande vore detta för högskolans vidkommande

synnerligen olyckligt, emedan det då kunde befaras, att undervisningen i

rättskunskap omlades på ett sätt, som gjorde densamma mindre väl ögnad

för högskolans övriga fackavdelningar. Lärarkollegiet får därför på det bestämdaste

motsätta sig förslaget örn borttagandet av den nuvarande speciallärarbefattningen

i rättskunskap.

Stadsbyggnadslära. Undervisningsplanerna rörande detta ämnes omfattning

i vad rör fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt arkitektur

äro för närvarande under utredning. Lärarkollegiet har intet att erinra

mot de sakkunnigas förslag rörande ordnandet av undervisningen i

detta ämne för lantmätare, då den pågående utredningen icke därigenom

synes bliva föregripen.

Geodetiska ämnen. De geodetiska ämnena hava av de sakkunniga föreslagits

fördelade på en professur i geodesi samt tre speciallärarbefattningar,

nämligen en i planmätning och nivellering, en i geodetisk matematik och

en i kartografi.

Lärarkollegiet har redan tidigare i sin skrivelse av den 30 januari 1931

uttalat sig mot en uppdelning på en professur och tre speciallärarbefattningar

och i stället föreslagit en uppdelning på två professurer och en speciallärarbefattning

samt att uppdelningen av undervisningen borde ske i

detalj först sedan den nya fackavdelningen konstituerats. Lärarkollegiet har

all anledning vidhålla denna sin uppfattning rörande lärarbefattningarna,

men anser det lämpligt att redan nu söka få till stånd en uppdelning av

ämnena på de olika befattningarna åtminstone i huvuddrag.

Ämnet numeriska och grafiska metoder, som tidigare helt tillhörde professuren

i geodesi vid tekniska högskolan, har numera delvis överflyttats till

professuren i beskrivande geometri, varför det måste anses lämpligt att de

studerande inom fackavdelningen för lantmäteri få tillfälle deltaga i ämnet

beskrivande geometri åtminstone i sådan utsträckning som motsvaras av de

överflyttade delarna av läroämnet numeriska och grafiska metoder.

I övrigt har lärarkollegiet vid förnyad granskning funnit lämpligt föreslå

en professur i geodesi, en professur i mätningsteknik och en speciallärarbefattning

i geodesi. Genom denna senare borde undervisning meddelas endast

i fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad, bergsvetenskap och

arkitektur.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Följande uppdelning av undervisningen inom de geodetiska ämnena bör

enligt lärarkollegiets mening i princip fastställas, dock under medgivande

av de ändringar, som kunna befinnas lämpliga, sedan den nya fackavdelningen

för lantmäteri blivit konstituerad. Sålunda kunde eventuellt »fotogrammetri»

i nedanstående uppställning överflyttas från professuren i mätningsteknik

till professuren i geodesi under det att »minsta kvadratmetoden»

överföres till professuren i mätningsteknik.

Professur i geodesi. 124 timmar föreläsningar samt 248 timmar övningar

på lärorummet jämte 5 veckor fältövningar.

Triangelmätning inklusive basmätning.

Precisionsavvägning, trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning.

Minsta kvadratmetoden med tillämpningar på i det föregående nämnda

delar.

Astronomisk ortsbestämning.

Sfärisk trigonometri.

Geofysikaliska metoder.

Översikt över geodetiska arbeten i Sverige.

Geodesiens historia och internationella organisation.

Professur i mätning steinik. 124 timmar föreläsningar samt 403 timmar

övningar på lärorummet jämte 7 veckor fältövningar.

Polygonmätning, stomlinjemätning och mätningslinjemätniDg.

Grafisk och numerisk detaljmätning.

Vanlig avvägning och tachymetermätning.

Fotogrammetri.

Kartografi.

Mätning på kartor, arealuträkning.

Mätningstoreskrifter.

Speciali är arbefattning i geodesi. 51 timmar föreläsningar och 51 timmar

övningar på lärorummet jämte 2 veckor fältövningar första sommaren och

4 veckor fältövningar andra sommaren.

Planmätning och nivellering.

Kartritning och textning.

Mätningsf öreskrifter.

Kortare kurs i triangulering, polygonmätning, linjenät, tachymetermätning,

höjdbestämning samt utstakningar.

Jorddelningsrätt. Rörande detta ämne hava olika meningar rått bland de

sakkunniga. Till undervisningens handhavande har föreslagits en professor

men har en av de sakkunniga, lektor Björnsson, reserverat sig mot detta

förslag.

Lärarkollegiet har vid frågans behandling ansett riktigast ansluta sig till

de sakkunnigas majoritet och förordar således en professur i detta ämne,

varvid dock borde beaktas, att den nu befintliga speciallärarbefattningen i

rättskunskap bör bibehållas, och att således undervisningen i rättskunskap

icke, som av sakkunniga förordats, skulle handhavas av professorn i jorddelningsrätt.

Jordbrukslära med jordbruks ekonomi. Lärarkollegiet har intet att invända

mot de sakkunnigas förslag.

Det bör dock framhållas, att en föreläsningstid av 186 timmar per läroår

är allt för lång för en lärare och att ämnet därför helst borde uppdelas på

två befattningar om ovan nämnda tid ej kan reduceras.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Allmän byggnadslära med väg teknik. Lärarkollegiet får för sin del instämma

i de sakkunnigas förslag om inrättande av en speciallärarbefattning

i allmän byggnadslära men anser dock, att den till denna befattning

hörande undervisningen i vägteknik lämpligen bör hänföras till den vid

tekniska högskolan befintliga professuren i vägbyggnad och kommunikationsteknik

och att sålunda nämnda speciallärarbefattuing endast kommer att

omfatta allmän byggnadslära. Rörande undervisningen i vägbyggnad inom

fackavdelningen för lantmäteri får lärarkollegiet föreslå att densamma fastställes

till 2 timmar föreläsningar och 3 timmar övningar per vecka under

en hösttermin.

Vattenbyggnadslära. Lärarkollegiet får rörande detta ämne instämma i de

sakkunnigas förslag örn inrättande av en speciallärarbefattuing i vattenbyggnadslära,

varvid dock till denna speciallärarbefattning borde överflyttas

en del av den undervisning, som nu meddelas av professorn i vattenbyggnadslära,

då närmast hydrografi och hydrologi. På så sätt skulle även en

viss avlastning av professuren i vattenbyggnadslära kunna ernås.

Under hänsynstagande till ovan av lärarkollegiet gjorda framställningar

rörande lantmäteriundervisningen skulle densamma komma att meddelas enligt

nedanstående tabell.

Denna tabell upptager sammanlagda antalet föreläsningstimmar och övningstimmar

för hela utbildningstiden men icke detaljerad fördelning på de

olika terminerna och årskurserna, emedan sådan fördelning måste bliva föremål

för ytterligare bearbetning. Lärarkollegiet anser den här gjorda tabellariska

framställningen fullt tillräcklig för frågans bedömande.

Undervisningsplan för fackavdelningen för lantmäteri.

Föreläsa. Övningstim.

tim.

Matematik II.................

Beskrivande geometri...........

Allmän geologi...............

Marklära....................

Rättskunskap.................

Nationalekonomi..............

Husbyggnadslära II............

Stadsbyggnad ................

Geodesi I..................

Mätningsteknik . . .............

Jorddelningsrätt...............

Skogsekonomi med skogslätt.....

Jordbrukslära med jordbruksekonomi

Vattenbyggnadslära II..........

Allmän byggnadslära...........

Vägbyggnad ................

Fiskerikunskap...............

Skiftesläggningslära............

Arkivkunskap................

Fornlämningar och naturskydd . . .

101

101

28

42

64.5

8.5

exk. 1 vecka.

28

28

25.5

—

35

■—-

79

93

51

68

124

248

fältövn. 5 veckor.

124

403

» 7 »

124

197

110

14

» 2 »

186

42\

104

62/

> 4 >

34

51

28

51

34

—

124

225

/exk. 1 vecka,

/fältövn. 4 veckor.

28

14

28

—

Summa 1,460 1,647.5

24 veckor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Till jämförelse må nämnas, att motsvarande tider enligt de sakkunnigas

förslag äro 1,458 timmar föreläsningar och 1,605.5 timmar övningar samt

tiden för fältövningar och exkursioner 25 veckor.

Vid lärarkollegiets yttrande voro fogade åtskilliga reservationer, för vilka

jag anhåller att få redogöra i nu förevarande sammanhang.

Professorn i vattenhy g gna ds! ära W. Fellenius har anfört huvudsakligen

följande:

Såväl med hänsyn till professor Rubins skrivelse av den 3 juli 1931 till

de sakkunniga för omorganisationen av den högre tekniska undervisningen,

däri han föreslagit, att minsta kvadratmetoden m. m. skall tilläggas professuren

i »lantmätnmg» (vilken här motsvaras av professuren i »mätningsteknik»),

som med hänsyn till den nuvarande professorns i geodesi önskan

och förslag anser jag, att redan i det preliminära förslaget till ämnesuppdelning

»Fotogrammetri» hade bort tilläggas professuren i geodesi och »Minsta

kvadratmetoden m. m.», professuren i mätningsteknik.

Special! är arbefattningen i Geodesi II bör kallas »special l är arbefattning i

kartografi» eller »speciallärarbefattning i planmätning och nivellering» och dess

undervisning bör ordnas enligt sakkunnigas förslag.

Professuren i jorddelningsrätt. Till denna bör — i överensstämmelse med

sakkunnigas förslag läggas undervisningen i rättskunskap för högskolans

samtliga fackavdelningar, varför särskild lärarbefattning i rättskunskap ej

erfordras.

Professorn i hyggnadsstatik C. A. Forssell har anfört:

Professur i jorddelningsrätt vid tekniska högskolan för undervisning inom

fackavdelning för lantmäteri skulle komma att omfatta så vitt skilda delar

av juridiken, att den såsom högskoleprofessur icke vore godtagbar. Svårigheten

vid dess besättande vore vidare påtaglig. Redan vid besättande av

de juridiska fakulteternas professurer yppar sig ofta svårigheter, och detta

även i Stockholm. Med en cirka 1,500 kronor per år lägre avlöning vore

professuren i jorddelningsrätt endast en passage-befattning för en skicklig

juridisk universitetsman. Delas lärarbefattningen däremot på tvenne speciallärare,

synes det mera sannolikt att till vardera kunna få någon i huvudstaden

verksam jurist, med erfarenhet inom lärarbefattningens område.

Speciallärarbefattningar i kulturteknik, eventuellt med omfattning inom

allmänna byggnadsläran och inom vattenbyggnad böra utbytas mot en professur

i kulturteknik av deras sammanlagda undervisningstid, vilken just

motsvarar en professurs. Den påstådda heterogeniteten i ämnesområdet för

en dylik professur föreligger icke. Dess vetenskapsområde är väsentligen

tillämpad fysik, detta både för allmänna byggnadsläran och vattenbyggnad.

Den praktiska ingenjörserfarenheten inom ettdera av områdena förutsätter i

hög grad också erfarenhet inom det andra. Sålunda kan knappast en ingenjör

besitta vederbörliga insikter inom allmänna byggnadsläran, om han icke är

förfaren i vattenbyggnad och tvärtom.

Det har påståtts, att en professor i kulturteknik icke skulle finna användning

för sina högre kvalifikationer vare sig inom undervisning eller inom i

samband med denna stående forskning. Man hänvisar till, att lantmäteristuderande

icke skulle vara i behov av annat än en rent elementär undervisning

inom området. Härvid glömmer man, att dels skulle undervisningen

inom viktiga delar följas även av väg- och vattenbyggarna, dels

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majis proposition Nr 124.

bleve denna professur avgörande för utbildningen av lantbruksingenjör erna,

vilkas verksamhet inom professurens område är av största betydelse. De

sorgliga erfarenheter, förenade med miljonförluster och med ruin för många

intressenter, som gjorts vid våra torrläggningsföretag, vittna på ett övertygande

sätt örn nödvändigheten av hela detta problemområdes upptagande

till ingående behandling både i forskning och i undervisning.

Den man, som för närvarande handhar undervisningen i kulturteknik vid

lantmäteriinstitutet, byrådirektör Slettenmark, är en av alla och en var erkänd

kapacitet av osedvanligt framstående slag inom såväl allmänna bvggnadsläran

som inom vattenbyggnad. Han har vidare bedrivit erkänt framstående

specialforskning inom den del av vattenbyggnadskonsten, som omfattar

dräneringsfrågan.

Här föreligger sålunda ett undervisningsområde, som är av största betydelse

för viktiga och ekonomiskt betydelsefulla allmänna intressen och som

visat sig kräva fördjupat vetande. Vidare är en för detta arbete särskilt väl

skickad man att påräkna, särskilt kompetent att utföra det vägbrytande arbete

som särskilt är nödvändigt vid denna professurs nyinrättande. Det

synes mig, som örn skälen för inrättande av en professur i detta fall vore

osedvanligt starka.

Professorn i brobyggnad O. Linton har ansett,

att i geodesi — utöver den nuvarande professuren — tre speciallärarbefattningar

böra inrättas samt att det redan nu hade bort uttalas, att fotogrammetri

— liksom hittills har varit fallet — skulle tillhöra nämnda professur

och vidare

att speciallärarbefattningen i rättskunskap kan undvaras, enär detta läroämne

bör införlivas med professuren i jorddelningsrätt.

Professorn i geodesi E. Fagerholm har anfört bland annat följande:

I vad avser lantmäteriundervisningens ordnande synes mig de sakkunnigas

förslag innebära en i allt väsentligt god lösning. Då lärarkollegiet nu

beslutat att föreslå, att frågan om omändring av undervisningsplanerna

inom väg- och vattenbyggnads fackavdelningen i detta sammanhang ej skall

lösas, förefinnes för närvarande ingen anledning att ingå på de sakkunnigas

förslag i denna del.

Beträffande lantmäteriundervisningen äro de avvikelser från de sakkunnigas

förslag, som möjligen skulle kunna vara önskvärda, obetydliga och av

sådan art, att de kunna framdeles genomföras av tekniska högskolans egna

myndigheter. Jag tänker härvid närmast på den ändrade omfattningen av

speciallärarens i planmätning och nivellering undervisning, som eventuellt

kunde visa sig önskvärd på grund av de från lantmäterihåll härutinnan

framförda synpunkterna.

Reserverande mig mot de delar av lärarkollegiets beslut, vari föreslås avvikelser

från de sakkunnigas förslag, anser jag lämpligast, att de sakkunnigas

förslag i vad beträffar lantmäteriundervisningen nu antages i oförändrat

skick. I likhet med lärarkollegiet finner jag lämpligast att frågan

örn ändring inom väg- och vattenbyggnadsfackavdelningen tills vidare uppskjutes.

Beträffande det ämne, som jag representerar, nämligen geodesien, vill jag

något närmare motivera, varför jag anser de sakkunnigas förslag vara att

föredraga framför lärarkollegiets.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Inom ämnesgruppen geodesi hade de sakkunniga föreslagit en professur

(i geodesi) samt tre speciallärarbefattningar, nämligen en i kartografi, en i

geodetisk matematik och en i planmätning med nivellering. Lärarkollegiet

har däremot föreslagit två professurer och en speciallärarbefattning. I fråga

örn befattningarna innebär detta för den närmaste framtiden ej någon skillnad,

ty de sakkunniga förutsätta att intill dess professor Rubin uppnår

pensionsåldern, till vilken tidpunkt återstå cirka åtta år, Rubin skall såsom

innehavare av personlig professur bestrida deu med de två förstnämnda

speciallärarbefattningarna förenade tjänstgöringen.

Ifrågavarande två speciallärarbefattningars sammanlagda tjänstgöringsskyldighet

motsvarar precis den för professor vanliga.

Hade lärarkollegiet inskränkt sig till att föreslå inrättandet av en professur

i kartografi och geodetisk matematik, i stället för en speciallärare i vardera

av dessa två grenar, skulle någon reell anmärkning mot kollegiets förslag

ej behövt framställas.

Lärarkollegiet föreslår emellertid även en helt annan uppdelning av ämnet

mellan lärarna, än enligt de sakkunnigas förslag. Grundprinciperna för

de sakkunnigas uppdelning av ämnet vore, att dubbelundervisning i möjligaste

mån skulle undvikas och att de skilda lärarnas undervisningsområden

skulle motsvara naturligt skilda delar av ämnet. Med undvikandet av

dubbelundervisning avses att samma del av ämnet ej skall föreläsas av mer

än en lärare. Motsatsen medför påtagligen onödig kostnad och ett mindre

gott utnyttjande av de studerandes tid. Dessutom förefinnes då risk för

att en viss dualism i undervisningen kan uppstå.

Den fördelning av ämnet mellan de skilda lärarna, som lärarkollegiet

föreslagit, medför dubbelundervisning i stor skala. En del saker skulle till

och med komma att föreläsas av alla tre lärarna. Närliggande och samhörande

delar av ämnet skulle i stor utsträckning komma att handhavas av

skilda lärare. Det kommer säkerligen att visa sig mycket svårt att med

den av lärarkollegiet föreslagna ämnesuppdelningen åstadkomma en enhetlig

undervisning.

Den av lärarkollegiet föreslagna uppdelningen av ämnet medför även

olägenheter beträffande laboratorierna. Inom den geodetiska undervisningen

spela de praktiska mätningsövningarna en mycket avsevärd roll. För dessa

fordras laboratorier och instrumentsamlingar, som äro både omfattande och

dyrbara. En av de väsentligaste fördelar, som man hoppades vinna genom

sammanslagningen av lantmäteriundervisningen med tekniska högskolan,

var att istället för två geodetiska laboratorier skulle för framtiden blott ett

erfordras. Detta skulle medföra möjlighet att utan ökning av kostnaderna,

ja, till och med för lägre kostnad, vidmakthålla laboratoriet och instrumentsamlingen

i ett tillfredsställande skick.

Denna fördel har tillvaratagits i de sakkunnigas förslag. Enligt detsamma

skulle det finnas ett enda laboratorium i geodesi och ett enda i kartografi.

Gränsen mellan dessa laboratorier är lika naturlig och skarp som mellan

motsvarande lärarbefattningar enligt de sakkunnigas förslag. Någon dubblering

av instrument behöver edligt denna uppdelning ej förekomma.

Annorlunda är förhållandet enligt lärarkollegiets förslag. Enligt detta

skulle erfordras ett laboratorium i geodesi för vardera professorn. Den isolerade

ställning specialläraren enligt lärarkollegiets förslag skulle komma att

intaga, gör det sannolikt, att från hans sida snart skulle resas krav på eget

laboratorium och egen instrumentsamling. Vid tekniska högskolan före
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kommer nämligen knappast delning av ett laboratorium mellan självständiga

lärare.

Ett resultat av den av lärarkollegiet föreslagna ämnesuppdelningen blir

med all sannolikhet, att tre geodetiska laboratorier med var sin instrumentsamling

skulle erfordras. Den kostnadsökning, som därigenom skulle uppstå,

är betydande och återkommer år efter år för all framtid så länge ett sådant

abderitiskt tillstånd äger bestånd.

I en till tekniska högskolans styrelse ingiven skrift har vidare professor

Fagerholm anfört bland annat:

Vid uppdelning av en professur är det vid universitet och högskolor en

nästan undantagslös regel, att den förutvarande professorn får välja, vilka

delar av ämnet han fortfarande skall behålla. Tekniska högskolans lärarkollegium

har emellertid i detta fall uppgjort förslag till fördelning utan

att taga hänsyn till av mig framförda önskemål. Visserligen har lärarkollegiet

samtidigt uttalat, att framtida förändringar av ämnets fördelning skulle

kunna göras, men genom detta uttalande synes mig ingen säkerhet ha vunnits

för att mina önskemål bliva beaktade.

Skillnaden mellan min och lärarkollegiets ståndpunkt i denna fråga hänför

sig främst till fotogrammetrien. Lärarkollegiet har fört nämnda del av

geodesien till professuren i mätningsteknik, under det att jag önskar densamma

förlagd till den professur, som jag kommer att bekläda.

Orsaken till att jag önskar fotogrammetrien kvar hos mig är, att densamma

är den del av geodesien, inom vilken min vetenskapliga verksamhet

under senare åren varit och fortfarande är i huvudsak förlagd. Inom fotogrammetrien

utföres för närvarande under min ledning flertalet av de examensarbeten,

som verkställas i geodesi. Så långt mitt laboratoriums blygsamma

anslag tillåter, har jag anskaffat instrument för de fotogram metriska

undersökningar, som utföras dels av mig själv, dels av de studerande, som

avlägga ovannämnda examensarbeten.

För närvarande är jag dessutom sysselsatt med utarbetande av en lärobok

i fotogrammetri, för vilken jag hos Kungl. Majit anhållit örn statsanslag.

Denna anhållan har tillstyrkts såväl av lärarkollegiet som av tekniska

högskolans styrelse. I samband med den högre frivilliga kursen i geodesi

håller jag årligen ett betydande antal föreläsningar i fotogrammetri och leder

de därmed förenade övningarna. Antalet studerande, som begagnar

sig av denna undervisning, har under den senaste tiden varit cirka 15

årligen.

Skulle lärarkollegiets förslag beträffande fotogrammetrien bliva fastställt,

så att undervisningen av nämnda del av geodesien komme att bortslitas

från min professur, så skulle detta innebära ett avbrytande av mina vetenskapliga

undersökningar på området, överförande av dithörande instrument

ifrån mitt laboratorium till laboratoriet i mätningsteknik och minskat värde

för den ovannämnda läroboken i fotogrammetri, om jag ens under sådana

förhållanden blir i tillfälle att fullborda densamma.

Jag vill framhålla, att professor Rubin i det yttrande han i somras avgav

i ärendet till den s. k. Chalmerskommittén ej uttalade någon önskan att få

fotogrammetrien förlagd till den professur, som han förmodades skola komma

att bekläda. Professor Rubin uttalade tvärtom, att i händelse fotogrammetrien

ej komme att handhavas av en särskild speciallärare, densamma kunde

förläggas lika väl till vilken som helst av de två professurerna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Med stöd av vad jag här ovan anfört och åberopande den praxis, till vilken

jag här ovan hänvisat, auhåller jag, att styrelsen ville, med frångående

av lärarkollegiets förslag i sitt yttrande över lautmäteriundervisningen, föreslå,

att fotograinmetrieu föres till professuren i geodesi.

Då det för bibehållandet av jämvikt mellan de två professurernas omfattning

torde vara nödvändigt att i så fall föra någon av de delar av

ämnet, som enligt lärarkollegiets förslag tillagts professuren i geodesi med

till professuren i mätningsteknik, vill jag nämna, att minsta kvadratmetoden

lämpligen kan föras till professuren i mätningsteknik.

Tekniska högskolans styrelse har meddelat, att styrelsen instämde i lärarkollegiets

yttrande utom beträffande den av kollegiet förordade professuren

i jorddelningsrätt. I anslutning till den skiljaktiga mening, som vid kollegiets

behandling av denna fråga uttalats av professor C. Forssell, ansåge

nämligen styrelsen, ätt undervisningen i förevarande läroämne borde uppdelas

å två speciallärarbefattningar.

Mot detta styrelsens beslut har, enligt bifogat protokollsutdrag, styrelsens

preses, presidenten A. Lindstedt, i så måtto varit av skiljaktig mening, att

han förklarat sig instämma i kollegiets yttrande även i vad detsamma avsåge

ifrågavarande professur.

Såsom jag inledningsvis i detta kapitel omnämnde, är det nu icke fråga

om att för Kungl. Majit och riksdagen framlägga detaljerade förslag till

undervisnings- och timplaner för den föreslagna nya fackavdelningen för

lantmäteri. Utformandet och fastställandet av dessa bör, liksom vid övriga

fackavdelningar, närmast ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan.

Här gäller det endast att få en ungefärlig översikt över den blivande undervisningens

omfattning för att på detta sätt få material för bedömande av

lärarbehovet. Det har icke kunnat undvikas, att jag i min nu lämnade

redogörelse för de olika förslagen även kommit att något beröra de olika

önskemål, som uppställts rörande läroämnenas fördelning på olika lärarkrafter.

Till dessa frågor återkommer jag i följande kapitel.

I här nu närmast förevarande sammanhang vill jag endast meddela, att

jag i allt väsentligt anser mig kunna uttala min anslutning till de av de

tekniska högskolesakkunniga framlagda förslagen.

I ett par hänseenden har jag dock funnit mig böra förorda vissa smärre

avvikelser, vilka komma att få ett visst inflytande på lärarkrafterna vid

högskolan samt de med omorganisationen förenade kostnaderna.

Vad till en början matematikundervisningen beträffar, har jag genom

vad härutinnan av lantmäteristyrelsen anförts funnit mig övertygad om att

en viss utökning av denna undervisning för de blivande lantmätarna torde

bliva ofrånkomlig i vissa för deras framtida verksamhet viktiga grenar av

ämnet, som ej — i vart fall icke i tillräcklig utsträckning — ingå i den

vid tekniska högskolan meddelade undervisningen i matematikkurs II. Jag

Departe

lnentschefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majds proposition Nr 124.

vill därför ansluta mig till lantmäteri styrelsens förslag om anordnandet av

en särskild kompletteringskurs i matematik för de lantmäteristuderande.

Jämväl i fråga örn undervisningen i rättslära torde någon utökning utöver

vad i sakkunnigbetänkandet föreslagits bliva nödvändig. Man får icke

förbise, att lantmätarna i sin tjänstutövning ständigt komma i kontakt

med och hava att meddela beslut i olika speciella juridiska spörsmål, varför

en grundlig utbildning här är av nöden. I detta ämne torde undervisningen

böra erhålla ungefärligen den omfattning, som föreslagits av ämnets nuvarande

företrädare vid lantmäteriundervisningen.

Beträffande undervisningen i flera andra ämnen, främst de geodetiska

ämnena, hava stora meningsskiljaktigheter yppat sig. Dessa avse emellertid

företrädesvis undervisningens fördelning på olika lärarkrafter, och härtill

återkommer jag i följande kapitel.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 124.

65

Kap. IV. Erforderliga lärarkrafter.

Härefter torde jag så få övergå till att behandla frågan om de lärarkrafter,

vilka skulle bliva erforderliga vid ett genomförande av det utav mig

i det föregående tillstyrkta förslaget örn lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan såsom en särskild fackavdelning.

Jag torde då till en början få lämna en redogörelse för den huvudsakliga

innebörden i de tidigare förslag, som framkommit i detta hänseende.

Lantmäteristyrelsen anförde i sitt ovanberörda betänkande i huvudsak

följande.

Undervisningen i matematik krävde en särskild lärare, som likväl icke erhölle

full sysselsättning med denna undervisning. Med hänsyn till ämnets

art och uppgift måste det emellertid anses vara av vikt, att undervisningen

däri bestredes av en ordinarie lärare. Detta hade ansetts bliva möjligt genom

att för ämnet upprätta ett lektorat med reducerad avlöning. Då en

lektor med full sysselsättning torde böra placeras i samma lönegrad som en

lektor vid skogshögskolan eller B 26, borde lektorn i matematik med hänsyn

till undervisningsskyldighetens omfattning placeras i lönegraden B 22.

För ämnet geodesi hade ända sedan 1910 funnits en lärare, för vilken avlöningen

ursprungligen beräknats lika med professor vid högskola. Undervisningsskyldigheten

hade emellertid varit väsentligt större än den, som ålåge

sådan professor. För ämnet måste tydligen beräknas en professor med avlöning

i samma lönegrad som professorer vid andra högskolor eller B 30.

Med hänsyn till nödvändigheten att minska huvudlärarens nuvarande arbetsbörda

och till att ämnet utökats med större delen av nuvarande ämnet praktiskt

lantmäteri krävdes utöver professorn även en biträdande lärare i ämnet.

Denne finge, särskilt genom de omfattande praktiska övningarna, full sysselsättning

och borde därför bliva ordinarie befattningshavare såsom lektor

med samma avlöning som lektor vid skogshögskolan, eller efter lönegraden

B 26. För ämnena geodesi och praktiskt lantmäteri funnes för närvarande

en assistent med full sysselsättning. För det utvidgade ämnet geodesi erfordrades

således en assistent, som uteslutande ägnade sig åt denna befattning.

Denne assistent borde emellertid icke vara ordinarie befattningshavare

men borde dock erhålla sådan avlöning, att lämpliga personer kunde erhållas

för befattningen, vilket vore av vikt, då assistenten vore avsedd att fylla

viktiga uppgifter, särskilt vid do praktiska övningarna. Det syntes lämpligt,

att assistenten bleve likställd med assistenterna å länens lantmäterikontor

och således erli olle avlöning efter lönegraden B 21. Slutligen borde den

nuvarande anordningen med speciallärare i kartritning och textning bibehållas.

Undervisningen i juridik vore av den omfattning och betydelse, att den

icke kunde på tillfredsställande sätt handhavas annat än av en ordinarie

lärare med professors ställning. Ehuru vägande skäl talade för att denne

professor borde givas samma ställning som professorerna i de juridiska

fakulteterna vid rikets universitet, föresloges dock icke högre löneställning

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.) 5

Tidigare

förslag.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 124.

än för andra professorer vid fackskolor, nämligen B 30. Vid undervisningen

i ämnet, särskilt i frågor av mera administrativ natur samt vid övningar

av praktisk art, erfordrades någon assistenthjälp.

För ämnet nationalekonomi erfordrades endast en speciallärare.

Aven i ämnet marklära borde undervisningen lämpligen handhavas av en

speciallärare.

I jordbrukslära och jordbruks ekonomi bleve läraren ej fullt sysselsatt, men

särskilt med hänsyn till den speciella inriktning, som denna undervisning

måste givas, vore det av betydelse, att läraren bleve ordinarie befattningshavare.

Han borde därför erhålla samma ställning som läraren i matematik

eller lektor med placering i lönegraden B 22.

Ämnet skogsekonomi med skogslära borde kunna tillfredsställande handhavas

av en speciallärare.

Ämnet kulturteknik hade vid lantmäteriundervisningen ända sedan 1910

räknats till huvudämnena och hade här utökats. Det komme att kräva en

lärares hela tid. Med hänsyn härtill och för att kunna för befattningen

förvärva fullt kompetent och lämplig person vore det nödvändigt, att för

ämnet beräknades en professor med samma löneställning som övriga professorer

eller B 30. Assistent för ämnet funnes redan nu och bleve än mera

nödvändig efter den föreslagna utökningen av ämnet.

För stadsplanelära erfordrades en speciallärare.

Ämnet jorddelningslära vore till väsentliga delar nytt. Det bleve av betydande

omfattning och komme att ställa mycket stora krav på läraren, som

utom specialutbildning borde vara väl förtrogen med alla olika grenar av

lantmäteriverksamheten. Det torde därför vara ofrånkomligt att för ämnet

beräkna en professor med samma ställning som övriga professorer eller i

lönegraden B 30. Undervisning i ämnet kunde emellertid icke bedrivas

utan biträde av assistent särskilt för de praktiska övningarna, som vore avsedda

att förekomma i stor utsträckning.

För ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd samt fiskerikunskap

erfordrades givetvis endast speciallärare.

Lärarpersonalen vid högskolan skulle således bliva fyra professorer och

tre lektorer som ordinarie befattningshavare samt dessutom speciallärare i

åtta ämnen och assistenter i fyra ämnen.

Framhållas borde, att vid bedömande av behovet av lärare hänsyn måste

tagas till att i lantmäteriundervisningen inginge ett stort antal från varandra

väsentligt skilda ämnen. Det torde även böra nämnas, att samtliga arvoden

för speciallärare beräknats lägre i förhållande till undervisningsskyldigheten

än vad fallet vore exempelvis vid skogshögskolan.

1930 års utredningsmän hava i fråga örn behovet av lärarkrafter framhållit,

att undervisningen borde uppdelas mellan professorer och lärare på

sätt ägde rum vid tekniska högskolan; att låta viss del av undervisningen

ombesörjas av fast anställda lektorer vore icke överensstämmande med vad

som eljest brukades vid tekniska högskolan. Härefter anförde utredningsmännen

i huvudsak följande.

Beträffande matematik torde någon kombination mellan den vid tekniska

högskolan meddelade undervisningen och undervisningen för de lantmäteristuderande

knappast vara möjlig att genomföra. Då undervisningen för

tekniska högskolans studerande och för de lantmäteristuderande med hänsyn

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

till de fortsatta studier, för vilka kunskapen i matematik vöre avsedd som

underlag, vore väsentligt olika inriktad, torde redan denna omständighet i

och för sig utesluta sammanslagningen av undervisningen. Härtill komme,

att tekniska högskolans lärare i ämnet redan hade så många studerande,

att de näppeligen kunde förutsättas skola vara i stånd att meddela undervisning

i vidare omfattning. För meddelande av den för de lantmäteristuderande

erforderliga undervisningen i matematik borde sålunda anställas

en speciallärare.

Ej heller i ämnet nationalekonomi torde någon gemensam undervisning

kunna ifrågakomma. I detta sammanhang borde nämligen bemärkas, att

ämnet nationalekonomi för de lantmäteristuderande utgjorde ett förberedande

ämne särskilt till studier i jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogslära

med skogsekonomi och därför måste läsas i början av studierna samt

hava en speciell inriktning på dessa grenar av folkhushållningen. Vid tekniska

högskolan däremot vore läroämnet nationalekonomi förlagt till slutet

av studietiden samt med nödvändighet mera inriktat på industriens problem.

För undervisningen i nationalekonomi för de lantmäteristuderande erfordrades

en speciallärare.

I ämnena marklära, jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi

med skogslära meddelades för närvarande icke någon undervisning vid högskolan,

varför för dessa ämnen vore nödvändigt att anställa speciallärare.

I fråga örn läroämnet geodesi ville utredningsmännen framhålla, att professor

Fagerholm på förfrågan förklarat sig anse det av utredningsmännen

föreslagna antalet timmar för undervisningen i geodesi vara lämpligt. Vid

övervägande av det antal lärarkrafter, som vid tekniska högskolan behövdes

för meddelande av undervisningen i geodesi efter lantmäteriundervisningens

överflyttning till högskolan, hade utredningsmännen stannat för, att det för

ändamålet torde vara erforderligt med en professor och tre speciallärare.

Utredningsmännen ifrågasatte sålunda icke upprättandet av någon ny professur

i ämnet, en mening, som professor Fagerholm på förfrågan förklarat

sig kunna biträda. Beträffande den undervisning, som nämnda speciallärare

skulle meddela, torde en av dem huvudsakligast böra vara inriktad på undervisning

i praktisk geodesi (fältövningar och vad därtill hörer), en på

undervisning i utjämningsräkning och en på undervisningen vid den lägre

kursen i geodesi. För undervisningen i geodesi behövdes därjämte assistenthjälp

utöver den, som nu funnes vid tekniska högskolan. För undervisning

i textning erfordrades slutligen en särskild lärare.

Beträffande ämnet kulturteknik borde ihågkommas, att till detta ämne

sammanförts kunskapsstoff från flera av de vid högskolan förekommande

och med professurer försedda läroämnena. För detta ämne borde därför

icke ifrågakomma någon professur utan borde undervisningen, givetvis med

samma omfattning som i lantmäteristyrelsens förslag, meddelas av speciallärare.

Med hänsyn till ämnets beskaffenhet och stora omfattning borde

undervisningen delas upp på två speciallärare, av vilka en huvudsakligen

ägnade sig åt undervisning i vattenbyggnad och därmed besläktade ämnen

och en åt undervisning i byggnadslära. För undervisningens behöriga fullgörande

torde därjämte vara nödvändigt att anställa en assistent.

Undervisningen i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning torde

icke lämpligen kunna förenas med den undervisning, som nu meddelades

vid högskolan. Den undervisning i ämnet, som .skulle meddelas åt de lantmäteristuderande,

borde därför anförtros åt en speciallärare.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I fråga om ämnet juridik delade utredningsmännen den uppfattning, som

kommit till uttryck i lantmäteristyrelsens förslag, att för meddelande av

undervisning härutinnan en professur borde upprättas och att åt professorn

i ämnet borde beredas assistent^alp.

I ämnet kommunikationsteknik torde undervisningen utan olägenhet kunna

vara gemensam med den vid högskolan meddelade och undervisningen sålunda

icke draga någon särskild kostnad för nya lärarkrafter. Med hänsyn

till det ökade antalet studerande borde emellertid åt läraren i kommunikationsteknik

beredas en något ökad assistenthjälp.

Undervisningen i jorddelningslära borde i överensstämmelse med vad som

upptagits i lantmäteristyrelsens förslag meddelas av en professor i ämnet,

åt vilken jämväl ansåges böra beredas hjälp av en assistent.

Undervisningen i stadsplanerna kunde lämpligen göras gemensam med

tekniska högskolans undervisning, varför någon särskild kostnad för ändamålet

icke uppstode, frånsett att med hänsyn till ökningen av antalet studerande

assistenthjälpen torde böra förstärkas.

Undervisningen i arkivkunskap samt läran om fornlämningar och naturskydd

borde överlämnas åt speciallärare.

För undervisningen i fiskerikunskap ansåge utredningsmännen böra anställas

en speciallärare.

I sitt över utredningsmännens ifrågavarande förslag avgivna utlåtande

anförde lantmäteristyrelsen — efter att hava framhållit, hurusom det av utredningsmännen

framlagda förslaget måste anses utgöra en betänklig försämring

av lantmäteristyrelsens förslag och medföra, att vad man velat

vinna med lantmäteriundervisningens definitiva ordnande i ett synnerligen

betydelsefullt avseende endast till helt ringa del skulle kunna uppnås —

bland annat följande:

Skulle Kungl. Majit finna övervägande skäl tala för lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan, ansåge lantmäteristyrelsen oundgängligen

nödvändigt, att följande ändringar gjordes i nu berörda del av

utredningsmännens förslag.

Lantmäteristyrelsen holle sålunda av skäl, som framkommit vid den till

grund för lantmäteristyrelsens förslag liggande utredningen, fortfarande bestämt

före, att för ämnet kulturteknik en professor krävdes. Det av utredningsmännen

såsom enda skäl för ämnets uppdelning i två speciallärare

anförda, eller att till detta ämne sammanförts stoff från flera av de vid

högskolan förekommande och med professurer försedda läroämnen, funne

lantmäteristyrelsen icke böra tillmätas avgörande betydelse, helst den för

lantmäterieleverna i hithörande delar avsedda undervisningen måste inriktas

på de blivande lantmätarnas verksamhet och ämnet därför erhålla en för

ändamålet speciell bearbetning, som torde vara svår att på lämpligt sätt

åstadkomma vid ämnets uppdelning mellan två speciallärare.

Visserligen funnes för närvarande vid tekniska högskolan icke anställda

lärare med lektors ställning, och måhända ansåges lektorat av en eller annan

anledning icke böra komma till användning vid högskolans hittillsvarande

undervisning, men lantmäteristyrelsen funne fortfarande ingen utväg att

ändamålsenligt ordna undervisningen för lantmätarnas vidkommande utan

att denna anställningsform för vissa lärare komme till användning. I anslutning

till lantmäteristyrelsens förslag borde därför en av speciallärarbefatt
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ningarna i geodesi omändras till lektorat i geodesi, och borde speciållärarbefattningarna

i såväl matematik som jordbrukslära med jordbruksekonomi

ersättas med lektorat.

Tekniska högskolans läraricollegium anslöt sig ifråga örn behovet av lärarkrafter

vid den nya fackavdelningen med vissa modifikationer till utredningsmännens

förslag.

I matematik bade högskolan för närvarande undervisning för tvenne professorer,

den ene i matematik, den andre i matematik och mekanik. Den

förre professorns undervisningsprogram vore av sådan art, att lantmätarnas

undervisning i matematik helt eller delvis ej lämpligen skulle kunna förläggas

under honom (matematik I). I professuren för matematik och mekanik

vore däremot matematikkursen (matematik II) till väsentliga delar ganska

nära sammanfallande med den för lantmätarna avsedda matematiken. Endast

vissa delar av den senare avsåge speciellt på geodesien inriktad matematik,

varför specialundervisning erfordrades. Man skulle på denna grund

kunna tänka sig att låta de blivande lantmätarna följa undervisningen i

matematik II och därutöver giva dem en kortare specialkurs i geodetisk

matematik. Emellertid vore nämnde professor dels redan nu synnerligen

starkt belastad med föreläsningar, övningar och examination, dels innebure

hans ämne en föga önskvärd sammankoppling av matematik och mekanik.

Professorn ifråga kunde icke skäligen utan vidare belastas med den ökade

arbetsbördan av lantmätarnas matematikundervisning, särskilt deras examination.

Vid sidan härav förelåge sedan gammalt önskemålet, att professorn ifråga

skulle beredas tillfälle att jämte den mera elementära undervisning, hans

ämne nu innefattade, bedriva undervisning även inom för närvarande

aktuella gränsområden mellan fysik och mekanik. Samtliga dessa frågor

kunde lösas på ett tillfredsställande sätt inom den kostnadsram för lantmäteriundervisningen,

som sakkunniga föreslagit, örn hela den elementära

matematikundervisning, som nu innefattades i matematik II, överlämnades

åt den nye specialläraren i matematik, och örn lantmäteristuderande samtidigt

följde denna undervisning. Professorn i matematik och mekanik skulle

därefter omhänderhava dels höstterminens kurs i statik, dels vårterminens

kurs i mekanik och dels föreläsningar inom det teoretiskt-fysikaliska området,

den senare undervisningen tills vidare frivillig för de studerande.

Professorns undervisningstid skulle härigenom bliva den, som tillämpades

vid övriga professurer eller i medeltal fyra timmar föreläsningar per vecka

med tillhörande övningar. Den sålunda bedrivna undervisningen i mekanik

bleve för studier i tillämpad fysik av största värde.

Den geodetiska matematik, som vid lantmäteristudierna förekomme vid

sidan örn matematikkursen II ovan, meddelades för närvarande vid högskolan

i undervisningen i geodesi. Så borde även ske i fortsättningen.

En assistent i matematik torde ytterligare behövas på grund av ökningen

av de studerandes antal.

Den föreslagna geodesiundervisningen fyllde väl upp undervisningstiden

för tvenne professorer, därav den ene överflyttad från fackavdelning V, och

eu speciallärare. Denna uppdelning syntes kollegiet väsentligt vara att föredraga

framför sakkunnigas uppdelning på en professor och trenne speciallärare.

Uppdelningen av geodesiundervisningen mellan do båda professurerna

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj ds proposition Nr 124.

och speciallärarbefattningen borde i detalj ske, sedan den nya fackavdelningen

konstituerats.

Ämnet kulturteknik hade de sakkunniga föreslagit till uppdelning på två

speciallärarbefattningar, den ena omfattande dess vattenbyggnadstekniska

del, den andra dess inom allmänna byggnadsläran fallande område. Det

vore att föredraga, ur såväl undervisnings- som rekryteringssynpunkt, att

hava en professor i ämnet framför att hava tvenne speciallärare. Den relativt

obetydliga kostnadsökning, som därigenom uppstode, vore väl motiverad

genom det bättre resultat undervisningen på så sätt kunde förväntas giva.

Vid sin anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan om lantmäteriundervisningens

ordnande anförde föredragande departementschefen (se prop. nr 183

sid. 58—60) bland annat.

Beträffande ämnet matematik ville departementschefen biträda utredningsmännens

förslag, att för ämnet matematik icke förordnades någon fast anställd

lärare utan allenast en speciallärare.

Enligt departementschefens mening torde för undervisningen för lantmätaraspiranter

i ämnet geodesi erfordras bland annat en professur i lönegraden

B 30. Då emellertid vid tekniska högskolan redan funnes inrättad

en professur i geodesi samt det icke kunde anses klarlagt, att, om lantmäteriundervisningen

förlädes dit, därutöver erfordrades en ny professur i

ämnet, ville departementschefen icke nu föreslå, att vid lantmäteriundervisningen

upprättades någon ordinarie professur i geodesi. Såsom huvudlärare

i ämnet torde i stället böra anställas en speciallärare. Då emellertid undervisningen

i geodesi vid lantmäteriundervisningen sedan omkring 23 år tillbaka

uppehölles av en lärare — professor S. T. S. Rubin — för vilken

avlöningen ursprungligen beräknats lika med för professor och vilken inom

några år uppnådde den för professor stadgade pensionsålder, torde det vid

lantmäteriundervisningens omorganisation med hänsyn till billighet och rättvisa

vara ofrånkomligt, att sist nämnde lärare på något sätt bereddes mera

fast anställning. Detta syntes departementschefen lämpligast kunna ske

genom att för honom upprättades en personlig professur i geodesi. Under

den tid, ifrågavarande personliga professur funnes, torde givetvis nyss åsyftade

speciallärarbefattning icke böra tillsättas. I avseende å behovet i övrigt

av lärarkrafter i geodesi tillstyrkte departementschefen, att en biträdande

speciallärare med arvode av 8,400 kronor anställdes samt att för assistenthjälp

beräknades 6,000 kronor och till speciallärare i kartritning och textning

400 kronor.

För undervisningen i juridik hade lantmäteristyrelsen, utredningsmännen

och lärarkollegiet vid tekniska högskolan samstämmigt föreslagit inrättande

av en professur i lönegraden B 30 samt att till assistenthjälp åt denne

skulle beräknas 1,000 kronor. Mot förslaget att inrätta sagda professur hade

erinran framställts dels av statskontoret, som ansett, att för undervisningen

i ämnet borde anställas en lärare, avlönad enligt lönegraden B 26, dels ock

av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som ansett, att för undervisning

i juridik borde ställas till förfogande ett mot professors avlöning svarande

belopp, att disponeras såsom arvode till en eller flera lärare i detta ämne.

Med hänsyn till ämnets omfattning och betydelse tillstyrkte departementschefen

förslaget örn inrättande av en ordinarie professur i juridik, placerad

i lönegraden B 30. Däremot syntes tillräckliga skäl för anställande av

assistent i detta ämne icke föreligga.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Beträffande ämnet jordbrukslära och jordbrulcseleonomi förordnade departementschefen,

att för nämnda undervisning icke upptoges någon fast anställd

lärare utan allenast en speciallärare.

För ämnet kulturteknik hade såväl lantmäteristyrelsen som tekniska högskolans

lärarkollegium föreslagit inrättande av en professur, medan utredningsmännen

ansett, att undervisningen borde uppdelas på två speciallärare.

Då kulturteknik måste anses såsom ett av huvudämnena vid lantmäteriundervisningen

biträdde departementschefen det först nämnda förslaget, att

för undervisningen i ämnet inrättades en professur i lönegraden B 30, varjämte

torde för en assistent beräknas 1,500 kronor.

För undervisning i jorddelning slär a, vilket synnerligen viktiga ämne till

väsentliga delar vore nytt, torde i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen,

utredningsmännen och tekniska högskolans lärarkollegium samstämmande

föreslagit böra inrättas en professur i lönegraden B 30 samt

anställas en assistent med ett arvode av 2,000 kronor.

För ämnena nationalekonomi, marklära, skog sekonomi och skog slär a, fornlämningar

och naturskydd, arkivkunskap samt fiskerikunskap torde i enlighet

med lantmäteristyrelsens förslag böra anställas speciallärare.

För undervisning i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning

borde anställas en speciallärare. Kursen i kommunikationsteknik torde böra

meddelas av en speciallärare. Slutligen borde för undervisningen i den

egentliga stadsplaneläran anställas en speciallärare.

Det i motionen I: 249 framlagda förslaget innehöll dels upptagandet på

högskolans ordinarie stat av ett belopp, motsvarande en professors avlöning,

till arvoden till en eller flera lärare i juridik, dels inrättandet av tre professurer:

i kulturteknik, i jorddelningslära och i geodesi, dels ock inrättandet

av speciallärarbefattningar i följande ämnen: matematik, geodesi, kartritning

och textning, nationalekonomi, marklära, jordbrukslära m. m., skogsekonomi

m. m., fornlämningar m. m., arkivkunskap, fiskerikunskap och

husbyggnad.

Sammansatta stats- och jordbruksutskottet vid 1931 års riksdag framhöll

i sitt utlåtande i ämnet, såsom tidigare erinrats, att det i fråga örn formen

för lärarnas anställning syntes utskottet böra noga övervägas, i vad mån

det kunde anses nödigt att för de i lantmäteriundervisningen ingående ämnena

inrätta lärarbefattningar i professors ställning. Särskilt hade utskottet

ställt sig mycket tveksamt med avseende å den föreslagna professuren i

juridik.

Tekniska högskolesakkunniga hava för egen del anfört huvudsakligen följande:
När

de sakkunniga nu gå att framlägga sitt förslag i fråga örn de lärarkrafter,

som — med anledning av lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan ävensom inrättandet av den nya studieriktningen

för kommunalingenjörer — må bliva erforderliga, hava de sakkunniga utgått

från att den nya undervisningen skall bestridas på enahanda sätt, som för

närvarande är fallet vid tekniska högskolan, d. v. s. medelst professorer,

speciallärare och assistenter.

Frågan om bestridandet av undervisningen i matematik har, såsom av

Tekniska

högskole
sakkunniga.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

den i det föregående lämnade redogörelsen torde framgå, varit föremål för

olika förslag. Om, på sätt de sakkunniga förordat, de lantmäteristuderande

skola deltaga i undervisningen i matematik II, kommer icke någon

förändring av matematikundervisningen vid tekniska högskolan att bliva

oundgängligen nödvändig. Emellertid föreligga åtskilliga tungt vägande

skäl, som ändock tala för vidtagandet av särskilda åtgärder. Undervisningen

i matematik II meddelas för närvarande av professorn i matematik och

mekanik. Såsom tekniska högskolans lärarkollegium framhållit, är denne

professor redan nu synnerligen starkt belastad med föreläsningar, övningar

och examination, och torde det vara omöjligt att ytterligare öka denna belastning

med jämväl undervisningen av de lantmäteristuderande. I samband

härmed har lärarkollegiet framhållit ett gammalt önskemål örn frigörande

av professorn i matematik och mekanik från den mera elementära

matematikundervisning, som innefattas i matematik II, för att bereda honom

möjlighet att bedriva undervisning och forskning inom för närvarande aktuella

gränsområden mellan fysik och mekanik. Detta lärarkollegiets förslag

synes innebära en god lösning av frågan men står å andra sidan mera i

samband med högskoleundervisningens omorganisation i dess helhet än med

den nu närmast förhandenvarande frågan örn lantmäteriundervisningens inordnande

vid högskolan.

Gällde det endast att bereda professorn i matematik och mekanik en avlastning,

som ungefär kunde antagas motsvara den ökade arbetsbörda, som

lantmäteriundervisningen kommer att medföra, skulle det enligt de sakkunnigas

förmenande vara tillräckligt att befria professorn från kursen i

statik (28 föreläsningar och 28 övningar under första höstterminen) samt

att för denna undervisning anställa en speciallärare, vilken skulle äga att

uppbära ett arvode, enligt vanliga beräkningsgrunder uppgående till 1,200

kronor.

Att de sakkunniga icke anse sig kunna tillstyrka denna lösning — vilken,

på samma gång den skulle innebära en relativt lindrig kostnadsökning för

det allmänna, måste anses nära ansluta sig till det utredningsuppdrag, de

sakkunniga för närvarande hava att utföra — beror på personliga förhållanden.

Det riktigaste hade då måhända varit att behandla denna personalfråga

— liksom andra av samma slag —- i samband med de övergångsanordningar,

som må bliva erforderliga. Ehuru speciallärarbefattningarna

äro icke-ordinarie-tjänster, för vilka medel beviljas av Kungl. Majit och

riksdagen för viss, mera begränsad tid, hava de sakkunniga ändock ansett

sig böra upptaga denna fråga till behandling redan nu.

Undervisningen i matematik vid lantmäteriundervisningen meddelas för

närvarande av filosofie doktorn, civilingenjören F. K. Berwald, som anställdes

vid undervisningen år 1914. Doktor Berwald, som är född år 1882 och

alltså år 1932 eller det år, då omorganisationen av lantmäteriundervisningen

beräknats taga sin början, kommer att uppnå 50 levnads- och 18 tjänstår,

har haft sin huvudsakliga verksamhet förlagd till lantmäteriundervisningen

men har på grund av de provisoriska förhållandena därstädes icke kunnat

bliva innehavare av ordinarie statstjänst. Därest den först av de sakkunniga

antydda lösningen av frågan om matematikundervisningens ordnande

vunne beaktande, skulle doktor Berwald förlora denna sin anställning. Med

hänsyn till doktor Berwalds långa och väl vitsordade tjänstgöring kunna de

sakkunniga icke undgå att finna ett sådant förfaringssätt synnerligen otillfredsställande.

Följer man däremot det av tekniska högskolans lärarkol
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

legitim framförda förslaget om inrättandet av en speciallärarbefattning i

matematik, har man uppnått en lösning, som på ett tillfredsställande sätt

kan anses tillgodose doktor Berwalds berättigade intressen, på samma gång

undervisningen vid tekniska högskolan erhåller en önskad förbättring. Den

kostnadsökning, som härigenom skulle uppkomma för det allmänna, är enligt

de sakkunnigas förmenande mera skenbar än verklig. Därest doktor

Berwalds nuvarande befattning indrages, utan att någon annan ungefärligen

motsvarande tjänstgöring kunde beredas honom, torde det enligt de sakkunnigas

uppfattning icke vara tänkbart annat än att doktor Berwald komme

att av Kungl. Majit och riksdagen tillerkännas avkortad pension.

De sakkunniga anse sig alltså böra förorda, att en speciallärarbefattning

i matematik II inrättas vid tekniska högskolan ävensom att till innehavare

av densamma måtte utan ansökan förordnas doktor Berwald. Ett sådant

förfaringssätt kan visserligen anses strida emot tidigare tillämpade principer

ifråga om såväl tillsättandet av speciallärarbefattningar som inrättandet av

personliga tjänster. Med hänsyn till här föreliggande säregna förhållanden

hnna sig de sakkunniga dock kunna tillstyrka denna åtgärd.

Det torde böra ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan att

verkställa närmare utredning och till Kungl. Majit inkomma med därpå

grundade förslag ifråga om såväl den föreslagna speciallärarbefattningen i

matematik som erforderlig ombildning av den nuvarande professuren i matematik

och mekanik.

De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att det förslag, som de nu framlagt

rörande ordnande av undervisningen i matematik II, icke får betraktas

såsom slutgiltigt. Det riktigaste torde vara, att när antingen den nuvarande

professorn i matematik och mekanik eller doktor Berwald avgår från sin

befattning, frågan örn undervisningens ändamålsenliga anordnande upptages

till förnyad, allsidig prövning. _

Jämväl ifråga örn (jreodmundervisningens framtida ordnande hava åtskilliga

förslag framkommit. De sakkunniga hava tidigare uttalat sin principiella

anslutning till det av professor Fagerholm framlagda förslaget, enligt

vilket den geodetiska ämnesgruppen skulle uppdelas på fyra lärarbefattningar,

nämligen en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i

vartdera av ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och

kartografi. Härvid har förutsatts att den nuvarande huvudläraren i ämnet

vid lantmäteriundervisningen, professor Rubin, skulle såsom innehavare av

en personlig professur bestrida den med speciallärarbefattningarna i geodetisk

matematik och kartografi förenade undervisningen. Speciallärarbefattningen

i planmätning och nivellering, med vilken borde förenas föreläsningsskyldighet

rörande mätningsförordningen, skulle däremot bliva erforderlig,

även om en personlig professur i geodesi inrättas.

Till detta förslag, i vad detsamma avser lärarbefattningarna, vilja de sakkunniga

ansluta sig. Vad angår undervisningen i kartritning oell textning

torde medel för en särskild lärarbefattning häri icke behöva anvisas, utan

torde kostnaden för denna undervisning kunna bestridas av högskolans anslagspost

för arvoden till tillfälliga lärare och assistenter.

Ordnandet av undervisningen i juridik har varit föremål för olika uppfattningar,

för vilka i det föregående redogjorts. Do sakkunniga, som i

denna fråga samrått med presidenten Ekeborg, få framhålla följande:

Mot den föreslagna professuren har framhållits, att densamma skulle

komma att omfatta icke ett ämne utan en mångfald från varandra ganska

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skilda ämnen och att det föreslagna ämnet juridik alltså ej vore av den

enhetliga karaktär, som enligt annars vedertagna grunder anses vara erforderlig

vid inrättandet av en professur. Vidare har framhållits, att innehavaren

av en eventuell professur i juridik skulle komma att vid tekniska

högskolan intaga en mycket isolerad ställning utan möjlighet till den kontakt

med andra vetenskapsmän på angränsande områden, som förefinnes

vid de juridiska fakulteterna i landet. Tvivel hava också uttalats rörande

möjligheten att för den lön, som kunde komma i fråga -— d. v. s. samma

avlöning som högskolans övriga professorer eller lönegraden B 30 — kunna

erhålla någon verkligt meriterad vetenskapsman i konkurrensen med de

högre avlönade professorsbefattningarna vid universiteten samt med domarbanan.

Härtill komma vidare de ökade kostnader, som äro förenade med

inrättandet av denna professur, ävensom det förhållandet att, såsom i det

föregående erinrats, sammansatta stats- och jordbruksutskottet vid 1931 års

riksdag ställt sig mycket tveksamt med avseende på den föreslagna professuren.

För den föreslagna professuren tala däremot följande förhållanden.

Den blivande professurens ämnesområde är endast skenbart heterogent.

Dess huvudsakliga innehåll, och det som tillika kommer att taga en blivande

tjänstinnehavare i anspråk under den vida övervägande delen av

hans arbetstid, är jorddelningsrätten. Detta ämne saknar för närvarande

en vetenskaplig målsman. Behovet av en sådan är mycket kännbart med

hänsyn till de många och betydelsefulla arbetsuppgifter, som här föreligga

för vetenskapligt forskningsarbete. Vidare har beträffande professurens ämnesområde

erinrats, att vi redan vid våra juridiska fakulteter hava professurer,

där vissa ej alltför nära besläktade ämnen blivit sammanförda. Det

har vidare framhållits, att de svårigheter, som beräknats komma att yppa

sig i fråga om professurens besättande med kompetent innehavare, icke

torde komma att bliva så stora. Ämnets art och omfattning synes vara

sådan, att en professur i ämnet kan verka lockande på unga vetenskapsmän.

Å andra sidan har framhållits, att det säkerligen komme att stöta på

svårigheter att erhålla fullt kompetenta speciallärare i ämnet, i varje fall

sådana, som kunna väntas stanna någon längre tid på sin befattning och

alltså uppehålla den vid undervisningen så viktiga kontinuiteten.

De sakkunniga hava ingående prövat skälen för och emot inrättandet av

en professur och därvid funnit sig böra ansluta sig till det av de närmast

sakkunniga myndigheterna ävensom i propositionen nr 183 till 1931 års

riksdag framlagda förslaget om inrättande av en professur.

_ En sådan kommer otvivelaktigt att bliva till stort gagn ej blott för undervisningen

vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri och för det

vetenskapliga forskningsarbetet på ifrågavarande område av rättsvetenskapen

utan jämväl för tekniska högskolan i dess helhet. Det är enligt de sakkunnigas

mening så långt ifrån, att en professor i jorddelningsrätt skulle

komma att vid tekniska högskolan intaga en isolerad ställning, att man

tvärtom har all anledning antaga, att han kommer att på ett lyckligt sätt

komplettera den sakkunskap, som förefinnes inom högskolans kollegium.

Ej heller blir den kostnadsökning, som måste följa med inrättandet av

ifrågavarande professur, så stor, att den skulle kunna utgöra ett hinder

häremot. Avlöningen för en professor vid tekniska högskolan uppgår för

närvarande, beräknad på sedvanligt sätt, till 11,460 kronor. För den undervisning

i jorddelningsrätt, som i annat fall skulle bestridas med special
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majis proposition Nr 124:.

lärare, torde med hänsyn till ämnets art och omfattning komma att erfordras

ett arvode av minst 7,200 kronor. Härtill kommer kostnaden för

den kurs i allmän rättskunskap, som för närvarande meddelas vid tekniska

högskolan. De sakkunniga hålla före, att en blivande professor i jorddelningsrätt

utan olägenhet jämväl skulle kunna meddela denna elementära

undervisning. Med ifrågavarande kurs följer visserligen en omfattande examinationsskyldighet,

men denna torde ej behöva bliva alltför avskräckande

eller tidsödande. Härtill kommer vidare, att det för hela ämnets planläggning

och undervisningens bedrivande torde vara fördelaktigt med gemensam

lärare. Den nuvarande specialläraren i rättskunskap, som alltså vid

ett bifall till de sakkunnigas förslag skulle bliva överflödig, åtnjuter ett arvode

av 1,200 kronor. Mot kostnaderna för professuren, 11,460 kronor,

måste alltså ställas ett belopp av (7,200 + 1,200) 8,400 kronor, vilket skulle

vara kostnaderna för anlitande av speciallärare för den juridiska undervisningen

vid tekniska högskolan. Merkostnaden för det allmänna inskränker

sig alltså till (11,460—8,400) 3,060 kronor för år.

För ämnet kulturteJcnik hava lantmäteristyrelsen, tekniska högskolans lärarkollegium

och statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet i proposition

till 1931 års riksdag tillstyrkt inrättandet av en professur, under det

att 1930 års utredningsmän motsatt sig detsamma. De sakkunniga hava

efter en ingående prövning av frågan ansett sig böra ansluta sig till den

av utredningsmännen intagna ståndpunkten. Den undervisning, som enligt

lantmäteristyrelsens förslag skulle sammanfattas under benämningen kulturteknik,

är enligt de sakkunnigas uppfattning icke av så djupgående art, att

densamma skulle kunna motivera inrättandet av en professur. Härtill kommer

att de i ämnet kulturteknik ingående delämnena äro företrädda av professorer

vid högskolan. Under hänvisning härtill och tillika till vad de

sakkunniga tidigare anfört rörande de olika ämnen, som skulle ersätta det

föreslagna ämnet kulturteknik, hemställa de sakkunniga nu, att vid tekniska

högskolan måtte inrättas speciallärarbefattningar i husbyggnadslära II, allmän

byggnadslära med vägteknik samt vattenbyggnadslära II. Vid bifall

härtill skulle den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära

kunna indragas.

Till förslaget örn inrättandet av en professur i ämnet skiftesläggning slär a

(jorddelningslära) vilja däremot de sakkunniga obetingat ansluta sig. De

skäl, som anförts till förmån för inrättandet av denna professur, hava synts

tungt vägande, och de sakkunniga anse sig kunna inskränka sig till en

hänvisning till det enhälliga tillstyrkande, som förslaget örn denna professur

mött. De sakkunniga hava härvid icke förbisett, att det måhända

kommer att möta svårigheter att redan från början besätta en sådan professur

med ordinarie innehavare, men å andra sidan torde ett beslut redan

nu örn professurens inrättande vara en nödvändig förutsättning för en gynnsam

utveckling av lantmäteriundervisningen vid tekniska högskolan. Det

torde för övrigt böra omnämnas, att de sakkunniga i annat sammanhangföreslå,

att ifrågavarande professur skall tillsättas först från och med början

av år 1935.

Den nuvarande speciallärarbefattningen i allmän geologi skulle enligt de

sakkunnigas förslag utbytas mot en speciallärarbefattning i geologi och marklära.

I övrigt förutsätter de sakkunnigas tidigare framlagda förslag i fråga

örn läroämnena ■— i huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan

föreslagits i propositionen till 1931 års riksdag — nyinrättandet vid tekniska

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

högskolan av speciallärarbefattningar i stadsbyggnadslära, sTcogsekonomi med

sJcogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi, fisken ikunskap, arkivkunskap

samt fornlämningar och naturskydd.

De sakkunniga föreslå alltså — förutom inrättandet av en personlig professur

för huvudläraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen, professor

Rubin — inrättande av följande nya lärarbefattningar vid tekniska högskolan,

nämligen professurer i jorddelningsrätt och skiftesläggningslära samt

speciallärarbefattningar i matematik II, geologi med marklära, husbyggnadslära

II, stadsbyggnadslära, planmätning och nivellering, geodetisk matematik,

kartografi, skogsekonomi med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi,

allmän byggnadslära med vägteknik, vattenbyggnadslära II,

fiskerikunskap, arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd. Av förenämnda

speciallärarbefattningar äro de i geodetisk matematik och kartografi

avsedda att tillsättas först efter professor Rubins avgång från den för

honom föreslagna personliga professuren. A andra sidan föreslå de sakkunniga

till indragning de nuvarande speciallärarbefattningarna i allmän

geologi, rättskunskap, stadsanläggningslära och arkitektonisk formlära.

Beträffande detta förslag, i vad det avsåg inrättande av en professur i

jorddelningsrätt, har en av de sakkunniga, lektorn Björnsson, anmält avvikande

mening och till stöd härför anfört följande:

Beträffande de sakkunnigas förslag örn inrättandet vid tekniska högskolan

av en professur i jorddelningsrätt har jag ansett mig böra anmäla avvikande

mening. De skäl, som i de sakkunnigas utlåtande anförts mot ett

dylikt förslag, förefalla mig nämligen tillräckligt tungt vägande för att motivera

åtminstone ett uppskov med inrättandet av en professur i en juridisk

disciplin vid tekniska högskolan intill dess erfarenheten till äventyrs visat,

att undervisningen för de blivande lantmätarna icke på annat sätt kan nöjaktigt

ordnas.

I detta sammanhang förtjänar det särskilt beaktas, att den blivande professorn

enligt sakkunnigmajoritetens förslag skulle åläggas att sköta icke

blott den mera ingående undervisningen i jorddelningsrätt för de blivande

lantmätarna, utan också den översiktliga, mera elementära undervisningen i

allmän rättskunskap för samtliga studerande. Förslaget synes i denna del

stå i viss motsats till de principer, vilka i allmänhet tillämpas, då det gäller

att utmäta den med en professur förenade undervisningsskyldigheten. Därjämte

skulle en anordning sådan som den föreslagna ge ökat berättigande

åt den anmärkningen, att den föreslagna professurens ämnesområde skulle

vara alltför heterogent. Slutligen må det erinras därom, att ämnet jorddelningsrätt

icke är företrätt av särskild professor vid någon av landets juridiska

fakulteter, fastän det vid dessa utbildas jurister, vilka som domare i

olika instanser komma att få döma i jorddelningsmål.

Lägger man åter vid bedömandet av skälen för och emot professuren huvudvikten

vid behovet av vetenskaplig forskning inom jorddelningsrättens

område, synes icke den utredning, som nu föreligger, giva tillräckliga skäl

för förläggande av en professur i detta ämne till en teknisk högskola. Det

synes icke uteslutet, att en sådan förläggning skulle bli ett första steg på

ett nytt område i en utveckling, som innebär en icke önskvärd splittring i

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

vårt högskoleväsen. Det finns sannolikt också andra juridiska ämnesområden

än jorddelningsrätt, vilka man med lika stort fog kunde önska företrädda

genom professorer vid tekniska högskolan, om det endast gällde att

komplettera den sakkunskap, som inom dess kollegium eljest finnes.

Jag finner det därför riktigast, att man åtminstone tills vidare nöjer sig

med att inrätta en speciallärarbefattning för bestridande av undervisningen

i jorddelningsrätt.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket tidigare uttalat, att upprättandet

av en professur i ämnet juridik icke kunde anses behövligt för lantmäteriundervisningen.

Statskontoret hade av vad de sakkunniga anfört icke blivit

övertygat örn vare sig lämpligheten eller behövligheten av den ifrågasatta

professurens inrättande, vadan statskontoret anslöte sig till vad en av de

sakkunniga, lektorn Björnsson, anfört i den av honom avgivna reservationen.

Lantmäteristyrelsen har i fråga örn erforderliga lärarkrafter vid den nya

fackavdelningen för lantmäteri hänvisat till vad styrelsen i denna fråga

tidigare anfört i samband med behandlingen av de olika läroämnena. Härförutom

har styrelsen gent emot de sakkunnigas förslag i fråga örn lärarkrafterna

erinrat, att den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen

och därmed följande löneförmåner för nuvarande läraren i matematik

vid lantmäteriundervisningen doktor Berwald icke syntes utgöra en

tillfredsställande lösning av frågan örn denne lärares framtida anställning.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört bland annat:

Med hänsyn till speciallärarbefattningen i matematik får lärarkollegiet

instämma i de sakkunnigas förslag att till innehavare av densamma förordnas

filosofie doktorn, civilingenjören F. It. Berwald.

Genom tillkomsten av ämnet matematik II, i vilket matematikundervisning

skulle meddelas lantmätare, arkitekter, kemister och bergsmän ernås

möjligheter till en länge eftersträvad omläggning av undervisningen inom

den nu vid tekniska högskolan befintliga professuren i matematik och mekanik,

som därvid borde omändras till en professur i mekanik och matematisk

fysik i enlighet med vad som tidigare framhållits i denna skrivelse.

De sakkunniga hava särskilt framhållit betydelsen av att vid undervisningen

för lantmätare fastare anknyta professor Rubin, och däri vill lärarkollegiet

livligt instämma. Då kollegiet emellertid föreslagit en annan uppdelning

av de geodetiska ämnena måste professor Rubins fästande vid högskolan

ske på ett annat sätt än vad de sakkunniga tänkt sig. Då lärarkollegiet

föreslagit en professur i mätningsteknik och professor Rubin äger

en synnerligen framstående kompetens härför, en kompetens, som genom

det grundliga arbete han nedlagt på lantmätarnas utbildning under en lång

följd av år, är av sådan art, att professor Rubin måste anses äga utomordentliga

förtjänster för den föreslagna professuren i mätningsteknik, får

lärarkollegiet'' härmed föreslå, att han kallas till innehavare av professuren

i mätningsteknik.

Enligt lärarkollegiets förslag skulle alltså följande nya lärarbefattningar

inrättas vid tekniska högskolan, nämligen professurer i skiftesläggningslära,

Yttranden

över de

sakkunnigas

förslag.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

mätningsteknik och jorddelningsrätt samt speciallärarbefattningar i matematik

II, marklära, husbyggnadslära II, stadsbyggnadslära, geodesi II, skogsekonomi

med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi, allmän byggnadsarb,

vattenbyggnads^^ II, fiskerikunskap, arkivkunskap och fornlämningar

och naturskydd. A andra sidan skulle den nuvarande speciallärarbefattningen

i stadsanläggningslära kunna indragas.

I likhet med de förslag, som under ärendets behandling framförts, utgår

jag från att undervisningen vid den nya fackavdelningen för lantmäteri vid

tekniska högskolan skall bestridas på enahanda sätt, som där för närvarande

är fallet, d. v. s. medelst professorer, speciallärare och assistenter.

I fråga örn undervisningen i matematik ansluter jag mig till det framkomna

förslaget örn inrättandet av en speciallärarbefattning i matematik II.

Härigenom vinnes möjlighet att realisera ett upprepade gånger från tekniska

högskolan framfört önskemål örn ett frigörande av den nuvarande

professuren i matematik och mekanik från den mera elementära matematikundervisning,

som innefattas i matematik II, för att bereda professurens

innehavare möjlighet att bedriva undervisning och forskning inom för närvarande

aktuella gränsområden mellan fysik och mekanik. Genom inrättandet

av denna speciallärarbefattning erhålles vidare möjlighet att vid tekniska

högskolan placera lantmäteriundervisnmgens mångårige lärare i matematik,

filosofie doktor Berwald, som enligt de tekniska högskolesakkunnigas

förslag utan ansökan skulle förordnas att uppehålla den ifrågasatta nya

speciallärarbefattningen. Det har visserligen framhållits, att ett sådant förfaringssätt

kan anses strida emot tidigare tillämpade principer ifråga örn

såväl tillsättandet av speciallärarbefattningar som inrättandet av personliga

tjänster. Med hänsyn till här föreliggande säregna förhållanden finner jag

mig dock — i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna — böra tillstyrka

denna åtgärd.

Såsom jag under föregående kapitel framhållit, torde det emellertid bliva

nödvändigt att för de lantmäteristuderande anordna en kompletteringskurs

i matematik. För detta ändamål torde ytterligare en speciallärarbefattning

i matematik, förslagsvis benämnd matematik III, böra inrättas. Även till

denna befattning torde doktor Berwald böra kunna utan ansökan förordnas.

Gällande bestämmelser rörande speciallärarbefattningarna medgiva nämligen

—- inom vissa gränser — samma person att innehava mer än en befattning,

och härigenom skulle doktor Berwald beredas en rättvis kompensation för

den löneminskning, vilken i annat fall skulle drabba honom på grund av

den föreslagna omorganisationen.

Det torde få ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan att verkställa

närmare utredning och avgiva förslag ifråga örn såväl de föreslagna

speciallärarbefattningarna i matematik som erforderlig ombildning av den

nuvarande professuren i matematik och mekanik. Därest det härvid skulle

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

visa sig ändamålsenligt att — exempelvis med hänsyn till önskvärdheten

att så mycket som möjligt nedbringa antalet läroämnen — sammanslå de

båda speciallärarbefattningarna i matematik II och matematik III till en,

torde häremot ej något vara att erinra.

I likhet med de tekniska högskolesakkunniga vill jag emellertid framhålla,

att det nn av mig tillstyrkta förslaget rörande matematikundervisningens

ordnande icke får betraktas såsom slutgiltigt, utan att frågan örn

denna undervisnings ändamålsenliga anordnande torde få upptagas till förnyad,

allsidig prövning när antingen den nuvarande professorn i matematik

och mekanik eller doktor Berwald avgår från sin befattning.

Frågan örn det framtida ordnandet av undervisningen i de geodetiska

ämnena har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, varit föremål för

skarpa meningsbrytningar. Enligt de tekniska högskolesakkunnigas förslag

skulle sålunda den geodetiska ämnesgruppen uppdelas på fyra lärarbefattningar,

nämligen en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i

vartdera av ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och

kartografi. Den nuvarande huvudläraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen,

professor Rubin, skulle såsom innehavare av en personlig professur

i geodesi (geodetisk matematik och kartografi) bestrida den med speciallärarbefattningarna

i sistnämnda båda ämnen förenade undervisningen. Lantmäteristyrelsen

har anslutit sig till ett av professor Rubin framlagt förslag

örn inrättandet av två professurer i ämnet geodesi, den ena med ingen jörsteknisk

och den andra med lantmäteriteknisk inriktning. Tekniska högskolans

lärarkollegium slutligen har — utöver den nuvarande professuren i

geodesi vid högskolan — förordat inrättandet av en professur i mätningsteknik

och en speciallärarbefattning i geodesi.

Starka skäl hava onekligen anförts till förmån för de olika uppfattningarna.

När det nu gäller att avgöra, vilket förslag som bör givas företräde,

torde följande vara att beakta. Det gäller att tillse, att man icke på sakens

nuvarande ståndpunkt mer än nödvändigt binder den kommande utvecklingen

utan håller möjligheten öppen att — därest erfarenheten skulle sådant

påkalla — vidtaga behövliga förändringar. Härvid böra de ekonomiska

synpunkterna noga beaktas, så att man söker vinna den lösning,

som för det allmänna medför de minst kännbara konsekvenserna i fråga

om laboratorieutrustning o. s. v. Vidare måste tillses, att professor Rubin,

som under många år på ett synnerligen förtjänstfullt sätt omhänderhaft

sitt nuvarande ämbete, icke genom omorganisationen åsamkas alltför känn

bara ekonomiska förluster.

En prövning av de framkomna förslagen under aktgivande på de nyss

av mig angivna synpunkterna har kommit mig att för närvarande ansluta

mig till den av de sakkunniga förordade lösningen. Enligt denna skulle,

såsom nyss erinrats, förutom den nuvarande professuren i geodesi vid hög
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

skolan inrättas en personlig professur i geodesi för professor Rubin samt

en speciallärarbefattning i ämnet planmätning och nivellering.

De skäl, som redan i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag ansågos

föreligga för inrättandet av en personlig professur för professor Rubin, synas

mig alltfort vara för handen, och med hänsyn härtill anser jag mig böra

förorda förslag härom till riksdagen. Härigenom vinnes å ena sidan, att

åt professor Rubin beredes en ordinarie anställning, varav han i hög grad

gjort sig förtjänt, och å andra sidan, att ämnesfördelningen ej nu definitivt

fastlåses. Jag utgår nämligen från att, så snart någon av de båda professurerna

i geodesi bliver vakant, frågan örn ämnets fortsatta uppdelning

kommer att upptagas till förnyad omprövning, varvid man skall kunna

begagna sig av den erfarenhet, som under tiden kan hava vunnits rörande

de olika geodetiska ämnenas mest ändamålsenliga planläggning.

Den närmare fördelningen av undervisningen inom den nu av mig föreslagna

ramen av lärarkrafter torde få ske av vederbörande vid tekniska

högskolan.

Professor Rubin torde såsom innehavare av den föreslagna personliga

professuren böra erhålla lön å allmänna indragningsstaten samt i löneoch

pensionshänseende bliva likställd med övriga professorer vid tekniska

högskolan. Beträffande de närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga

att av Kungl. Majit meddelas rörande professuren, torde förslag framdeles

få avgivas av tekniska högskolan.

Jämväl frågan örn de lantmäteristuderandes undervisning i juridik har

varit föremål för delade meningar. Här hava de sakkunniga föreslagit

en professur i jorddelning srätt, vars innehavare tillika skulle meddela undervisning

i den allmänna kurs i rättskunskap, som för närvarande gives vid

högskolan, under det att från andra håll framhållits, att i stället ett ungefärligen

motsvarande belopp borde ställas till högskolans förfogande för att

möjliggöra undervisning genom en eller flera speciallärare. Häremot hava

emellertid, såsom i det föregående erinrats, från skilda håll starka betänkligheter

uttalats. Under förhandenvarande ekonomiska förhållanden finner

jag mig icke kunna förorda inrättandet av en ordinarie professur, innan

någon erfarenhet föreligger rörande ett oeftergivligt behov härav, och ansluter

jag mig följaktligen till förslaget örn här ifrågavarande undervisnings

uppehållande med speciallärare.

Ett belopp, beträffande vars storlek jag torde få yttra mig i följande

kapitel, bör alltså nu ställas till högskolans förfogande för anställande av

speciallärare i ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt för de lantmäteristuderande.

Vid sådant förhållande förfaller givetvis det av de sakkunniga

framlagda förslaget örn slopandet av den nuvarande speciallärarbefattningen

i rättskunskap.

För det nuvarande ämnet kulturteknik vid lantmäteriundervisningen föreslogs

i proposition nr 183 till 1931 års riksdag inrättandet av en professur.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava däremot föreslagit inrättandet av tre speciallärarbefattningar,

nämligen i husbyggnadslära II, allmän byggnadslära och vägteknik

samt vattenbyggnadslära II. Även beträffande detta förslag hava i de avgivna

utlåtandena meningarna varit delade. Jag finner mig emellertid böra

biträda de sakkunnigas förslag i denna del.

I övrigt har jag icke funnit annat att erinra mot de sakkunnigas förslag

än att, i överensstämmelse med vad tekniska högskolans lärarkollegium

förordat, den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen i geologi

och marklära synes böra uppdelas i två befattningar, en speciallärarbefattning

i allmän geologi — motsvarande den redan nu befintliga befattningen

i detta ämne — och en ny speciallärarbefattning i marklära.

Vid bifall till vad jag nu tillstyrkt skulle alltså med anledning av lantmäteriundervisningens

överflyttande till tekniska högskolan inrättas följande

nya lärarbefattningar, nämligen en professur i skiftesläggningslära samt en

personlig professur för professor Rubin i geodesi ävensom speciallärarbefattningar

i matematik II, matematik III, marklära, husbyggnadslära II,

stadsbyggnadslära, planmätning och nivellering, rättskunskap och jorddelningsrätt,

skogsekonomi med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi,

allmän byggnadslära med vägteknik, vattenbyggnadslära II, fiskerikunskap,

arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.)

(5

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Nuvarande

kostnader för

lantmäteriundervisningen.

Kap. V. Kostnadsberäkningar.

Beträffande kostnaderna för lantmäteriundervisningen under budgetåret

1931/1932 torde följande få meddelas.

För nämnda budgetår utgår till lantmäteriundervisningens ordnande och

bedrivande ett extra reservationsanslag av 51,350 kronor.

Genom beslut den 21 maj 1931 har Kungl. Majit

dels bemyndigat lantmäteristyrelsen att under våren 1932 för redan examinerade

lantmätare anordna en kurs i stadsplan elära att pågå under minst

tre veckor,

dels förklarat kursdeltagarna berättigade att för resa till och från Stockholm

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning, var och en efter den

tjänstegrad, han innehade, ävensom bemyndigat lantmäteristyrelsen att efter

granskning av avgivna räkningar utanordna nu ifrågavarande resekostnadsoch

traktamentsersättningar från nionde huvudtitelns extra förslagsanslag

till reseersättningar vid lantmäteriväsendet,

dels fastställt följande

Utgiftsstat för lantmäteriundervisningen för budgetåret 1931/1932:

till lärare i matematik..........................

» » » geodesi .............................

» » » praktiskt lantmäteri....................

» » » rättslära............................

» » » jordbrukslära m. m....................

» » » skogslära............................

» » » kulturteknik.........................

» övriga lärare...............................

» assistenter.................................

» föreståndaren...............................

» vikariatsersättning...........................

» undervisning åt äldre lantmätare i stadsplanelära, för
ortsbildning

m. m...........................

» resekostnader för lärare, assistenter och elever vid resor

i sammanhang med undervisningen samt till traktamentsersättning

åt lärare och assistenter vid dylika

resor samt fältövningar.......................

» oförutsedda utgifter..........................

kronor 4,500: —

» 7,500: —

» 5,400: —

» 4,000: —

» 4,000: —

» 1,500: —

» 4,000: —

» 3,475: —

» 8,400: —

» 1,000: —

» 525:—

» 1,900: —

» 6,700: —

» 400: —

Summa kronor 53,300: —

med rätt för lantmäteristyrelsen att göra de jämkningar, som förhållandena

kunde påkalla, i de av Kungl. Majit sålunda beträffande utgiftsstaten

meddelade föreskrifterna.

Därjämte har Kungl. Majt förklarat, att medel till gäldande av de i utgiftsstaten

upptagna kostnaderna för uppehållande av lantmäteriundervis
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

ningen under budgetåret 1931/1932 finge utgå i första hand av vad som

den 30 juni 1931 kunde återstå oförbrukat av det för budgetåret 1930/1931

för ifrågavarande ändamål anvisade anslag, vilket genom Kungl. Maj:ts brev

den 23 maj 1930 ställts till lantmäteristyrelsens förfogande, samt i övrigt

av ovanstående av riksdagen för budgetåret 1931/1932 anvisade extra reservationsanslag

av 51,350 kronor.

Vidare har Kungl. Majit den 8 maj 1931 medgivit, att från det under

nionde huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier

och expenser, ved m. m. må under budgetåret 1931/1932 för lantmäteriundervisningen

bestridas ej mindre erforderliga kostnader för lokalhyra,

bränsle, lyse, renhållning och städning än även utgifter för övriga med

anslaget avsedda ändamål till högst nedan angivna belopp, nämligen

för skrivmaterialier och papper...................kronor 600: —

» telegram, telefon och annonsering............... » 1,400: —

» inköp och underhåll av möbler................. » 14,000: —

» bokinköp, bindning av böcker och handlingar, tidningar

m. fl. utgifter........................ » 3,800: —■

Summa kronor 19,800: —

Ifrågavarande anslag får icke tagas i anspråk för renskrivning och tillfälliga

arbetsbiträden, dock att under budgetåret 1931/1932, utöver ovan

angivna belopp, för renskrivning och tillfälliga biträden må för lantmäteriundervisningen

användas högst 250 kronor.

Kostnaderna för lantmäteriundervisningen för innevarande budgetår kunna

således beräknas till 73,350 kronor, vartill komma tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg enligt de normer, som gälla för s. k. oreglerade verk,

ävensom kostnader för bränsle, lyse, renhållning och städning.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag samt propositionen nr 183 (sid. 43—44)

skulle de sammanlagda årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen

uppgå till ett belopp av 140,932 kronor.

1930 års utredningsmän hava beräknat de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen,

örn densamma förlägges till tekniska högskolan, till

ett sammanlagt belopp av 116,296 kronor.

Utredningsmännen hava därvid framhållit, att vid en allsidig jämförelse

ur kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens och utredningsmännens förslag

hänsyn borde tagas till, bland annat, dels de enligt utredningsmännens

förslag med 3,500 kronor ökade kostnaderna för ökning och omläggning av

undervisningen (ämnena husbyggnaders allmänna planläggning och utformning,

kommunikationsteknik och stadsplanelära), dels den eventuella förlängningen

av studietiden, dels och kostnaderna för terminsavgifter.

Beträffande detta utredningsmännens förslag har lantmäteristyrelsen i sitt

i ärendet avgivna utlåtande (propositionen nr 183 sid. 47) anfört bland

annat:

Kostnaderna

för lantmäteriundervisningen

enligt de tidigare

framlagda

förslagen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Då lantmäteriundervisningen så gott som uteslutande avsåge att utbilda

personal för anställning i statens tjänst, borde undervisningen, såsom hittills,

vara avgiftsfri, helst som terminsavgifterna enligt utredningsmännens

förslag skulle avse att täcka utgifterna för viss lärarkraft. Skulle emellertid

terminsavgifter utgå, vore det likväl ofrånkomligt att desea utgifter på

ett eller annat sätt slutligen stannade å statsverket, och under alla förhållanden

borde de medräknas vid en jämförelse mellan kostnaderna enligt

lantmäteristyrelsens och utredningsmännens förslag. Mot den av utredningsmännen

gjorda sammanställningen av de årliga kostnaderna hade lantmäteristyrelsen

— som dock ställde sig något tveksam i fråga örn de föreslagna

minskningarna i administrationskostnader samt i utgifter för bränsle m. m.

—■ icke annat att erinra, än att till sammanställningen borde läggas dels

kostnaderna för det enligt styrelsens mening nödvändiga utbytet av vissa

speciallärare mot ordinarie lärare, dels den utgift för ökad assistenthjälp,

som utredningsmännen tänkt sig skola täckas av elevernas terminsavgifter.

Sammanlagda årliga beloppet av terminsavgifterna kunde beräknas uppgå

till i medeltal 15,000 kronor, och kostnaden för förändringen i vissa lärares

anställningsform uppginge till 2,312 kronor.

En jämförelse gå ve sålunda följande resultat.

Lantmäteristyrelsens förslag.

I förslaget upptagna............kronor 140,932: —

Tillägg för ökad undervisning..... » 3,500: — kronor 144,432:

Utredningsmännens förslag.

I förslaget upptagna............. kronor 116,296: —

Tillägg för förändring i vissa lärares

anställning................. » 2,312: —

Tillägg för ökad assistenthjälp, motsvarande

beräknade terminsavgifter » 15,000: — kronor 133,608:

Med det av utredningsmännen framlagda förslaget skulle alltså i de årliga

kostnaderna för lantmäteriundervisningen uppstå en besparing av 10,824

kronor.

TeknisTta högskolans lärarkollegium har sammanfört de årliga kostnaderna

för den av kollegiet föreslagna fackavdelningen i mätningsteknik i följande

uppställning:

Professor i geodesi............................kronor 10,500: —

» » juridik............................. » 10,500: —

■» » jorddelningslära...................... » 10,500: —

» » kulturteknik........................ » 10,500: —

Assistenter . . ................................ » 2,500: —

Speciallärare i geodesi.......................... » 4,000: —-

» » nationalekonomi................... » 1,000: —

» » marklära......................... » 3,000: —

» » jordbrukslära m. m................. » 6,800: —

» » skogslära m. m.................... » 4,000: —

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Speciallärare i husbyggnad m. m................

» » arkivkunskap...................

» » fornlämningar m. m.............. .

» » fiskerikunskap...................

» » matematik......................

Posterna: kontorsbiträde, vaktmästare, etc. — bränsle,

oförändrat............................ ■ • •

kronor 3,000: —

» 800: —

» 800: —

» 1,000: —

» 5,000: —

» 41,696: —

Summa kronor 115,596: —

I anslutning härtill framhåller lärarkollegiet, att dess förslag gåve en besparing

på 700 kronor per år i förhållande till utredningsmännens förslag

och på 28,836 kronor i förhållande till lantmäteristyrelsens förslag. Därmed

hade emellertid icke beaktats den besparing, som vunnes genom att sammanföra

undervisningen för lantmätare och mätningsingenjörer. Örn lantmäteriundervisningen

skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan, kunde

man i alla fall icke undgå att vid tekniska högskolan införa en studieriktning

för kommunalteknik inom fackavdelning V. De årliga kostnaderna

härför hade kollegiet approximativt beräknat till 19,600 kronor enligt följande

beräkningsgrunder:

Speciallärare i geodesi...........

Assistent » » ..........

Ökade utgifter för praktiska övningar

Speciallärare i juridik............

Assistent » » ............

Speciallärare i husbyggnad........

Assistent » » ........

kronor 4,000: —

> 2,500: —

» 1,500: —

» 7,000: —

» 1,000: —

» 3,000: -

» 600:—

Summa kronor 19,600: —

Kollegiet beräknade alltså besparingen genom lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan till cirka 50,000 kronor för år. Härvid

hade ingen hänsyn tagits därtill, att en professur i kulturteknik vid tekniska

högskolan skulle möjliggöra ett länge närt önskemål att i vissa delar avlasta

professuren i vattenbyggnad. Hydrografi, hydrologi och vissa angränsande

delar av ämnet vattenbyggnad skulle sannolikt kunna övertagas av professorn

i kulturteknik. Detta skulle också innebära en påtaglig besparing.

Å sid. 60—61 i propositionen nr 183 har framlagts följande ungefärliga

beräkning av de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 professor i juridik, lönegrad B 30 . . kronor 11,460: —

1 » » kulturteknik, lönegrad B 30 » 11,460: —

1 » » jorddelningslära, lönegrad

B 30....................... » 11,460: —

1 kanslibiträde, lönegrad B 7....... » 3,144:

l vaktmästare, lönegrad B 5........ » 2,988: — kronor 40,512: —

Avlöning till innehavare av personlig professur.

1 professor i geodesi, lönegrad B 30

11,460: —

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.

Speciallärare i matematik..........

» » geodesi (huvudlärare);

tillsättes ej så länge per- sonlig professur finnes i

kronor

6,800: —

ämnet.............

»

—

—

» » geodesi............

»

8,400

—

» » kartritning och textning

»

400

—

» » nationalekonomi......

»

1,000

—

» » marklära...........

» » jordbrukslära och jord-

»

3,000

—

bruksekonomi........

» » skogsekonomi med skogs-

»

6,800: —

lära...............

» » fornlämningar och natur-

4,000: —

skydd .............

800

—

* » arkivkunskap........

800

—

» » fiskerikunskap.......

» » husbyggnaders allmänna

planläggning och utform-

»

800

mng..............

»

3,000

—

» » kommunikationsteknik .

»

1,000

—

» » stadsplanelära........

2,500

—

Assistent i geodesi..............

»

6,000

—

» » kulturteknik...........

1,500

—

» » jorddelningslära.........

Övriga utgifter.

*

2,000

— kronor 48,800: —

Arvode till föreståndaren..........

kronor

1,500:

_

» » bibliotekarien..........

Vikariatsersättning till icke-ordinarie

»

500:

—

befattningshavare............

»

1,500:

—

Stipendier åt elever.............

Resekostnader och traktamentsersättning

vid praktiska övningar och exkur-

»

2,000:

sioner............

»

10,000:

—

Kostnader vid praktiska övningar ....

5,000:

—

Skrivmaterialier och expenser.....

Möbler, instrument, böcker, undervis-

»

3,000:

—

ningsmateriel m. m.........

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och

1

9,000:

—

städning............

»

8,000: — »

Summa kronor

40,500: —

141,272: —

Departementschefen har i detta sammanhang vidare anfört:

Det torde böra framhållas, att förestående kostnadsberäkning vore ungefärlig

samt att definitiv ställning till frågan örn utgiftsstat för lantmäteriundervisningen

icke behövde tagas, förrän anslag för ändamålet första

gången äskades av riksdagen.

Någon byggnadsfråga för lantmäteriundervisningen torde för närvarande

icke vara aktuell, enär lokaler för undervisningen för det dåvarande iord
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ningställdes i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan. Dessa

lokaler torde tillsvidare förslå även för den omorganiserade undervisningen.

De sakkunniga hava till en början framhållit, att de vid sin beräkning k^kolesakav

lönerna för här ifrågavarande befattningshavare ansett sig böra utgå från kunnigas

de principer, som för närvarande komma till användning vid tekniska hög- förs ag.

skolan. När framdeles de sakkunniga komme att till behandling upptaga

frågan örn omorganisation av den högre tekniska undervisningen överhuvud- m. fl.

taget, skulle givetvis även frågan örn avlöningsförmånerna vid tekniska

högskolan bliva föremål för en ingående, allsidig prövning.

De sakkunniga utgå alltså för närvarande från dels att de föreslagna nya

professurerna, i likhet med tekniska högskolans övriga professurer, komma

att placeras i lönegraden B 30, dels att arvoden vid erforderliga nya speciallärarbefattningar

beräknas efter i genomsnitt samma grunder som de nuvarande

speciallärararvodena, d. v. s. något över 30 kronor per timme, varvid

emellertid två övningstimmar beräknas motsvara ungefär en föreläsningstimme.

I anslutning härtill föreslå de sakkunniga följande löner och arvoden för

de erforderliga lärarna.

Ordinarie professurer.

1 professor i jorddelningsrätt, lönegrad B 30.........^kronor 11,460: —

1 » » skiftesläggningslära, lönegrad B 30 ...... * * 11,460:

Summa kronor 22,920: —

Speciallärare.

Speciallärare i

» »

> »

» »

»

3»

3>

»

»

»

»

»

matematik II.....................kronor 4,800:

geologi med marklära...............2) * 4,200:

husbyggnadslära II.................3) * 4,800:

stadsbyggnadslära..................4) » 3,600:

planmätning och nivellering........... * 4,200:

geodetisk matematik............... * 7,200:

kartografi........................ * 3,000:

skogsekonomi med skogslära.......... * 4,200:

jordbrukslära med jordbruksekonomi .... » 6,600:

allmän byggnadslära med vägteknik .... » 2,400: -

vattenbyggnadslära II.............. * 4,800:

fiskerikunskap..................... * 900:

arkivkunskap...................... * 900: —

fornlämningar och naturskydd . . ....... »_900:

Summa kronor 52,500

i) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i rättskunskap, arvode

1,200 kronor, indragas.

») Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i allmän geologi, arvode

3,000 kronor, indragas.

8) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära,

arvode 1,200 kronor, indragas.

*) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i stadsanläggnmgslära,

arvode 2,400 kronor, indragas.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Om från nyssnämnda belopp, 52,500 kronor, dragés ett belopp av 7,800

kronor, motsvarande de för närvarande utgående arvodena till speciallärarna

i rättskunskap, allmän geologi, arkitektonisk formlära och stadsanläggningslära,

som enligt vad de sakkunniga förutsatt skulle kunna indragas, erhålles

en summa av 44, <00 kronor, vilket belopp alltså skulle utgöra nettoökningen

av tekniska högskolans anslag till arvoden till speciallärare vid ett fullständigt

genomförande av de sakkunnigas förslag.

Härefter hava de sakkunniga övergått till frågan örn den ökade assistenthjälp,

som vid ett bifall till de sakkunnigas förslag kunde bliva erforderlig

vid tekniska högskolan. Denna fråga sammanhänger emellertid, framhålla

de sakkunniga, intimt med en annan fråga, nämligen den örn de studerandes

terminsavgifter.

Härom anföra de sakkunniga bland annat:

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har detta

spörsmål redan varit föremål för behandling, varvid olika meningar gjort

sig gällande. Vid lantmäteriundervisningen är undervisningen för närvarande

kostnadsfri. Vid tekniska högskolan utgår däremot en terminsavgift,

för närvarande uppgående till 150 kronor. Härvid är emellertid att märka’

dels att nedsättning i betydande omfattning, ända ned till en fjärdedel av

den sedvanliga avgiften, förekommer, där sådant finnes vara av behovet

påkallat, dels ock att i denna avgift ingå alla de avgifter, som i andra fall

pläga betunga de studerande, såsom laborations- och kursavgifter; t. o. m.

de ofta betydande kostnaderna för examensarbete täckas av dessa avgifter.

I realiteten torde man alltså knappast med fog kunna kalla denna avgift

betungande, i all synnerhet örn jämförelse göres med de avgifter, som förekomma

vid utlandets tekniska högskolor. Ur statsfinansiell synpunkt spela

vidare terminsavgifterna en ganska betydande roll, i det att avlöningar till

assistenter och biträdande lärare till största delen bestridas med de sålunda

inflytande medlen.

De sakkunniga hava för avsikt att framdeles till ingående prövning upptaga

frågan örn de studerandes avgifter vid den högre tekniska undervisningen.

Detta är emellertid en fråga, som tarvar noggrant övervägande,

icke minst med hänsyn till sina betydande statsfinansiella konsekvenser. De

sakkunniga finna sig därför icke nu kunna framlägga förslag örn slopande

av terminsavgifterna vid tekniska högskolan. Å andra sidan kunna de sakkunniga

ej heller ifrågasätta, _ att de studerande vid tekniska högskolans

fackavdelning för lantmäteri i detta hänseende skulle komma i en annan

och förmånligare ställning än högskolans övriga studerande. Jämväl dessa

skola i mycket stor utsträckning bliva anställda i statens tjänst, och för

dem skulle det kännas såsom en orättvisa, därest terminsavgifter uttoges av

dem men icke av de lantmäteristuderande. De sakkunniga föreslå därför,

att dessa likställas med högskolans övriga studerande jämväl ifråga om erläggandet

av. terminsavgifter. Härvid utgå de sakkunniga från att nedsättning

i terminsavgifterna kommer att medgivas jämväl de lantmäteristuderande

enligt samma grunder, som hittills tillämpats vid högskolan.

Därest detta de sakkunnigas förslag vinner bifall, torde enligt av de sakkunniga

företagna beräkningar anslaget till arvoden till tillfälliga lärarbiträden

och assistenter behöva höjas med endast 2,000 kronor. De sakkun
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

niga hava härvid icke medtagit i beräkningen några terminsavgifter under

en eventuell åttonde, för examensarbete avsedd termin.

Slutligen hava de sakkunniga avgivit förslag beträffande de övriga befattningar,

som behöva uppföras på tekniska högskolans stat, därest lantmäteriundervisningen

förlägges dit. De sakkunniga anföra i detta hänseende:

Lantmäteristyrelsen har, under förutsättning att lantmäteriundervisningen

förlädes till en särskild högskola, föreslagit inrättandet av en kanslibiträdesbefattning

i lönegraden B 7, en vaktmästarbefattning i lönegraden B 5 samt

en vaktmästar- och maskinistbefattning, likaledes i lönegraden B 5. 1930

års utredningsmän, med vilka i detta hänseende tekniska högskolans lärarkollegium

instämt, hava, under förutsättning att lantmäteriundervisningen

förlädes till tekniska högskolan, föreslagit inrättandet av en kontorsbiträdesbefattning

i lönegraden B 4 och en vaktmästarbefattning i lönegraden

B 7. I propositionen till 1931 års riksdag har föreslagits inrättandet av en

kanslibiträdesbefattning i lönegraden B 7 och en vaktmästarbefattning i

lönegraden B 5.

Behovet av en förstärkning av tekniska högskolans här ifrågavarande

personal på grund av den ifrågasatta utvidgningen finna de sakkunniga

tydligt. För det ökade arbetet å högskolans kansli är ny ordinarie arbetskraft

erforderlig. De sakkunniga anse sig emellertid kunna inskränka sig

till att för detta ändamål, i likhet med utredningsmännen och högskolans

lärarkollegium, förorda inrättandet av en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden

B 4, vilket efter sedvanliga beräkningsgrunder skulle medföra en

kostnadsökning av 2,676 kronor.

Jämväl en ny ordinarie vaktmästarbefattning finna de sakkunniga erforderlig

med hänsyn till det ökade lokalbehovet för högskolan och behovet

av biträde åt de nya lärarna. De sakkunniga anse sig med hänsyn till att den

nya vaktmästaren icke skulle komma att tjänstgöra såsom laboratorievaktmästare

i egentlig mening, kunna ansluta sig till det av lantmäteristyrelsen

framlagda, i propositionen tillstyrkta förslaget örn placerandet av denna

befattning i lönegraden B 5. De årliga kostnaderna härför utgöra, beräknade

på sedvanligt sätt,’ 2,988 kronor.

Beträffande arvoden åt föreståndare och bibliotekarie samt vikariatsersättningar

anföra de sakkunniga:

Därest lantmäteriundervisningen förlägges till tekniska högskolan bliva de

arvoden å respektive 1,500 kronor och 500 kronor, som i propositionen nr

183 beräknats för föreståndare och bibliotekarie, obehövliga.

Någon höjning av den i förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan

ingående, såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till vikariatsersättningar

torde icke vara erforderlig. I

I staten för tekniska högskolan är uppfört ett ordinarie reservationsanslag

till stipendier åt lärare för utrikes studieresor å 4,500 kronor. Häri har

ingen ändring ifrågasatts i samband med lantmäteriundervisningens överflyttning.

Vidare finnes under tekniska högskolan uppfört ett ordinarie reservations

anslag å 5,000 kronor till stipendier åt elever.

Arvoden dt

föreståndare

och bibliotekarie.

Vikariat

ser sättningar.

Stipendier.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Resekostnads-

och traktamentser

sättning

vid exkursioner

och

fältövningar.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Lantmäteristyrelsen har för de lantmäteristuderande föreslagit ett stipendieanslag

av 2,000 kronor, och mot detta förslag har ingen erinran blivit

gjord.

De sakkunniga anföra härom:

De sakkunniga finna visserligen, att det föreslagna beloppet kan förefalla

proportionsvis väl högt med hänsyn till det relativt ringa antal nya studerande,

varom här är fråga. Vissa skäl föreligga emellertid, som komma de

sakkunniga att ansluta sig till det framlagda förslaget.

Tekniska högskolan är för närvarande ganska väl utrustad med stipendiedonationer

till förmån för de studerande. 1930 års utredningsmän hava

till behandling förehaft frågan, huruvida de lantmäteristuderande kunde

bliva berättigade till stipendier från högskolans stipendiefonder, men därvid

—- utan att taga ställning till frågan — ansett det vara synnerligen

tveksamt, huruvida nämnda studerande kunde komma i åtnjutande av något

studiestipendium från de fonder, som nu finnas vid tekniska högskolan.

Det har icke varit de sakkunniga möjligt att under den begränsade tid,

som stått dem till buds för här förevarande utredning, verkställa någon

undersökning i den av utredningsmännen sålunda berörda frågan. Emellertid

anse de sakkunniga sig med hänsyn till den ovisshet, som sålunda föreligger

i detta hänseende, böra tillstyrka, att det nu utgående reservationsanslaget

till stipendier åt elever vid tekniska högskolan, nu 5,000 kronor,

måtte höjas med 2,000 kronor till 7,000 kronor.

Till resekostnader för lärare och elever samt traktamentsersättning för

lärare vid praktiska övningar och exkursioner åtgå vid den nuvarande lantmäteriundervisningen

omkring 4,500 kronor. Då tiden för dessa övningar

och exkursioner vore avsedd att något mer än fördubblas, har lantmäteristyrelsen

föreslagit, att för ändamålet borde beräknas ett belopp av 10,000

kronor. Detta förslag har upptagits i proposition nr 183 till 1931 års

riksdag.

De sakkunniga hava i här förevarande hänseende anfört:

Vid tekniska högskolan äro för närvarande motsvarande föhållanden

ordnade på följande sätt.

Lärarna erhålla för deltagande i övningar och exkursioner, beslutade av

högskolans kollegienämnd, resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna

resereglementet från det under åttonde huvudtiteln upptagna ordinarie

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar. Kostnaderna härför

hava, enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat från statskontoret,

uppgått för budgetåret 1929/1930 till 8,528 kronor och 50 öre och för budgetåret

1930/1931 till 7,324 kronor och 73 öre eller i medeltal till något

mindre än 8,000 kronor om året.

För de studerande vid tekniska högskolan finnas för här ifrågavarande

ändamål inga statsmedel tillgängliga. Däremot erhålla sådana studerande,

som åtnjuta nedsättning av terminsavgifter, från tekniska högskolans fonder

reseunderstöd, bestående av dels ersättning för järnvägsresor i tredje klass,

dels traktamentsersättning med 7 kronor örn dagen.

De omfattande resor, som enligt det nu framlagda förslaget skulle bliva

obligatoriska för såväl lärare som studerande, nödvändiggöra enligt de sak
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 91

kunnigas uppfattning bidrag i en eller annan form i ganska betydande utsträckning.

Vad till en början beträffar lärarna vid fackav delningen för lantmäteri,

synas dessa, liksom tidigare varit fallet och i likhet med sina kolleger vid

högskolans övriga fackavdelningar, böra för exkursioner och övningar erhålla

resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande grunder. Det

hade då legat närmast till hands att låta även de kostnader, som belöpa på

lantmäterifackavdelningen, utgå från åttonde huvudtitelns allmänna resekostnadsanslag.

De sakkunniga vilja emellertid erinra, att 1931 års riksdag, i enlighet

med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag, i åtskilliga fall beslutat utbrytande

ur huvudtitlarnas allmänna reseanslag av resekostnaderna för vissa grupper

av befattningshavare. Med resekostnads- och traktamentsersättningarna

åt tekniska högskolans lärare synes enligt de sakkunnigas uppfattning lämpligen

böra förfaras på samma sätt. Då detta innebär endast en formell

men ingen saklig förändring av nu rådande förhållanden, finna de sakkunniga

inga hinder föreligga för att denna åtgärd vidtages redan nu.

De nuvarande resekostnads- och traktamentsersättningarna vid tekniska

högskolan hava, såsom ovan omnämnts, under de två sistförflutna budgetåren

uppgått till i medeltal icke fullt 8,000 kronor örn året. Härtill böra

så läggas de kostnader, som föranledas av lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan ävensom av upprättandet därstädes av en ny

studieriktning för kommunalingenjörer, vilka kostnader förslagsvis torde

böra beräknas till 3,000 kronor årligen. Den sammanlagda kostnaden torde

alltså kunna beräknas till i runt tal 11,000 kronor årligen. På grund av

vad nu anförts hemställa de sakkunniga, att i riksstaten under tekniska högskolan

måtte upptagas ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor till resekostnads-

och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner

och fältövningar. Vid bifall till detta förslag skulle åttonde huvudtitelns

allmänna reseanslag kunna minskas med 8,000 kronor.

När det gäller de studerandes kostnader, föreligger för närvarande den

olikhet mellan de studerande vid lantmäteriundervisningen och vid tekniska

högskolan, att vid förstnämnda läroanstalt samtliga studerande åtnjuta reseersättning

men däremot inga erhålla traktamentsersättning, under det att

vid tekniska högskolan endast obemedlade eller mindre bemedlade studerande

erhålla bidrag, men då i stället både resekostnads- och traktamentsersättning.

I anslutning till den princip, som de sakkunniga i förevarande betänkande

följa, förorda de, att de studerande vid den nya fackavdelningen för

lantmäteri jämväl i detta hänseende jämställas med (ivriga studerande vid

tekniska högskolan och komma i åtnjutande av ungefär likartade förmåner.

När det så gäller beredande av medel för täckande av här ifrågavarande

utgifter, hava de sakkunniga inhämtat, att tekniska hiigskolans fonder redan

äro så hårt anlitade för ändamålet, att någon ytterligare belastning av dem

icke kan komma ifråga, vartill kommer, att det, såsom tidigare antytts, icke

varit de sakkunniga möjligt att undersöka, örn dessa donationsmedel även

kunna komma till användning för de lantmäteristuderande. Vid sådant

förhållande torde det enligt de sakkunnigas förmenande bliva nödvändigt

att för de lantmäteristuderande bereda möjlighet till ersättning genom uppförande

av ett anslag på riksstaten. Vid beräkning av storleken av detta

anslag torde man böra utgå från i huvudsak de grunder, som för närvä
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Materiel
anslag.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

rande tillämpas vid tekniska högskolan. Resekostnads- och traktamentsersättning

bör alltså endast komma obemedlade och mindre bemedlade till del.

Reseersättningen bör utgöra ersättning för kostnaderna för resa på järnväg,

tredje klass. Vad traktamentsersättningen beträffar, utgör denna, såsom

förut meddelats, för de studerande vid nuvarande fackavdelningar 7 kronor

örn dagen. Enligt de sakkunnigas mening torde denna ersättning kunna

betraktas som väl hög och kunna reduceras till förslagsvis 5 kronor örn

dagen vid övningar, som äro under längre tid förlagda till samma plats.

De sakkunniga föreslå därför, att för de blivande lantmäteristuderande en

ersättning av 5 kronor örn dagen fastställes såsom den normala.

Det är givetvis synnerligen svårt att beräkna storleken av det anslag,

som från nu givna utgångspunkter skulle bliva erforderligt. Någon som

helst erfarenhet föreligger icke i fråga örn den utsträckning, i vilken de

lantmäteristuderande komma att visa sig vara i behov av nedsättning i terminsavgifterna

med åtföljande rätt till resekostnads- och traktamentsersättning.

Vidare komma de olika förläggningsorterna för övningar och exkursioner

att inverka på dessa kostnader. En med ledning av erfarenheterna

från tekniska högskolan gjord överslagsberäkning har givit vid handen, att

ett belopp av 8,000 kronor torde komma att visa sig erforderligt.

Med hänsyn till svårigheterna att exakt beräkna det föreliggande behovet,

hade det givetvis varit riktigast, att detta anslag erhållit karaktären av förslagsanslag.

De sakkunniga finna detta emellertid knappast vara tillrådligt,

utan vilja i stället förorda, att för ändamålet måtte upptagas ett reservationsanslag

av 8,000 kronor, benämnt resekostnads- och traktamentsersättningar

åt elever vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för

deltagande i exkursioner och fältövningar. Från detta anslag torde — i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan angivna grunder samt i den mån

tillgängliga medel därtill lämna tillgång — medel få utgå efter kollegienämndens

beprövande samt med den fördelning mellan olika kurser och

övningar, som nämnden bestämmer.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla följande. Av lantmäteristyrelsens

utredning framgår, att triangelmätningar ej sällan utförts

av lantmäteriundervisningen inom städer och andra samhällen. Detta är

givetvis av stor nytta för de studerande, men även vederbörande samhälle

eller enskilda draga nytta härav. De sakkunniga utgå från att — därest

ersättning lämnas för under övningarna utfört arbete — densamma i den

mån den ej åtgår för därmed förenade kostnader för hantlangning o. s. v.,

skall komma de i arbetena deltagande studerande till godo såsom ett ytterligare

bidrag till täckande av deras med övningen förenade kostnader. Dessa

bidrag böra enligt de sakkunnigas förmenande fördelas lika mellan alla de

i övningen deltagande studerande, ej blott bland dem, som i övrigt åtnjuta

statsbidrag. I

I propositionen till 1931 års riksdag beräknades till kostnader vid praktiska

övningar 5,000 kronor, till skrivmaterialier och expenser 3,000 kronor,

till möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m. 9,000 kronor

samt till bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning 8,000 kronor eller

sammanlagt 25,000 kronor.

De sakkunniga hava, efter prövning av de framlagda förslagen samt

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 124. 93

under jämförelse med de för närvarande vid tekniska högskolan utgående

anslagen föreslagit följande anslag till materiel m. m.

Vid de praktiska övningarna erfordras ett anslag till bestridande av utgifter

av olika slag, såsom för hantlangning, ersättning för övningsområdens

begagnande, transport av instrument och redskap, förbrukningsmaterialier

m. m., och de sakkunniga beräkna för ändamålet ett belopp av 4,000 kronor,

vilket belopp lämpligen synes böra tilläggas den i det ordinarie reservationsanslaget

till materiel m. m. vid tekniska högskolan ingående, såsom

reservationsanslag betecknade anslagsposten till samlingar och laborationer

å 150,000 kronor.

För bokinköp och bokbindning för den nytillkommande fackavdelningen

beräkna de sakkunniga ett belopp av 2,000 kronor örn året bliva erforderligt.

Detta belopp synes lämpligen böra tilläggas det sedan budgetåret

1930/1931 utgående extra reservationsanslaget å 5,000 kronor till bokinköp,

bokbindning m. m. för tekniska högskolans bibliotek, vilket alltså skulle

höjas till 7,000 kronor.

För materiel till samlingar och laborationer beräkna de sakkunniga ett

årligt belopp av 4,000 kronor bliva erforderligt, vilket lämpligen synes böra

tilläggas det sedan åtskilliga år utgående extra anslaget till ökade medel

till samlingar och laborationer. Detta anslag, som i riksstaten för budgetåret

1931/1932 upptagits till ett belopp av 43,000 kronor, skulle alltså behöva

höjas till 47,000 kronor.

Slutligen torde till uppvärmning, belysning och diverse utgifter böra beräknas

ett belopp av 9,000 kronor. Detta belopp synes lämpligen böra

tilläggas det sedan flera år utgående extra anslaget till uppvärmning, belysning

och diverse utgifter, vilket i riksstaten för budgetåret 1931/1932

upptagits med ett belopp av 42,000 kronor och alltså skulle av denna anledning

behöva höjas till 51,000 kronor.

Vid ett bifall till de nu av de sakkunniga framlagda förslagen skulle de årliga

kostnaderna för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan

samt inrättandet därstädes av en särskild studieriktning för kommunalingenjörer

efter den föreslagna organisationens slutliga genomförande

uppgå till följande belopp:

1. Avlöningar m. m.

Avlöningar till professorer . ........................kronor 22,920: —

Arvoden till speciallärare........................ » 44,700: —

» » tillfälliga lärarbiträden och assistenter..... » 2,000: —

Avlöning till ett kontorsbiträde................... » 2,676: —

» »en vaktmästare..................... » 2,988: —

Summa avlöningar m. m. kronor 75,284

2. Stipendier, materiel m. m.

Stipendier åt elever vid tekniska högskolan..........kronor 2,000: —

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans

lärare vid exkursioner och fältövningar............ » 3,000: —

Samman
fattning.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt elever vid

högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande

i exkursioner och fältövningar..................kronor 8,000: —

Materiel för praktiska övningar................... » 4,000: —

Bokinköp och bokbindning m. m.................. » 2,000: —

Materiel till samlingar och laborationer ............. » 4,000: —

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter......... » 9,000: —

Summa stipendier, materiel m. m. kronor 32,000: —

Summa summarum kronor 107,284: —

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 107,300 kronor, böra

vidare läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder

för s. k. nyreglerade verk.

I förhållande till de nuvarande kostnaderna för lantmäteriundervisningen,

73,350 kronor, innebär de sakkunnigas förslag alltså en utgiftsökning för

statsverket av i runt tal 34,000 kronor, vilken ökning dock till en del är

endast skenbar såsom förorsakad därav, att avlöningarna av de sakkunniga

beräknats enligt grunderna för s. k. nyreglerade verk, varmed följer en i

stort sett motsvarande sänkning av dyrtidstilläggen. I jämförelse med lantmäteristyrelsens

förslag innebär de sakkunnigas förslag en besparing för

statsverket av (140,932—107,284) 33,648 kronor. Motsvarande siffror bliva i

förhållande till det av 1930 års utredningsmän framlagda förslaget en besparing

av (116,296—107,284) 9,012 kronor, i förhållande till det av tekniska

högskolans lärarkollegium framlagda förslaget en besparing av (115,596

—107,284) 8,312 kronor samt i förhållande till det i proposition nr 183 till

1931 års riksdag framlagda förslaget en besparing av (141,272—107,284)

33,988 kronor.

Härvid hava de sakkunniga framhållit, å ena sidan att det trots den betydande

besparing, som sålunda åstadkommits, lyckats de sakkunniga att

inom tekniska högskolans ram bereda rum för en av behovet starkt påkallad

särskild studieriktning för utbildning av kommunalingenjörer samt

för ny eller förbättrad undervisning för även övriga blivande väg- och

vattenbyggnadsingenjörer i ämnena husbyggnadslära och stadsbyggnadslära

(stadsplanelära) ävensom för en av tekniska högskolans lärarkollegium önskad

ombildning av professuren i matematik och mekanik, men å andra sidan

att ett belopp, som enligt de av lantmäteristyrelsen och i propositionen nr

183 framlagda förslagen avsetts skola bestridas av statsmedel och som torde

kunna beräknas uppgå till omkring 12,000 kronor årligen, enligt de sakkunnigas

förslag skulle bestridas av de studerandes terminsavgifter. Härvid

är emellertid att märka, att terminsavgifterna i full utsträckning icke komma

att drabba obemedlade eller mindre bemedlade studerande. Dessa komma

först och främst att erhålla betydande nedsättningar, och härtill kommer,

att de enligt de sakkunnigas förslag skulle, i motsats till vad för närvarande

är fallet, erhålla dagtraktamenten under de obligatoriska fältövning
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

arna. Beräknas kostnaderna för dessa dagtraktamenten till i runt tal 6,000

kronor, skulle den årliga belastningen av de studerande i form av avgifter

stanna vid ett nettobelopp av omkring 6,000 kronor.

I detta sammanhang hava slutligen de sakkunniga framhållit, att de i

likhet med föredragande departementschefen i propositionen nr 183 till 1931

års riksdag funne frågan om nya byggnader för lantmäteriundervisningen

för närvarande icke vara aktuell, då de lokaler, som nu stöde till buds,

torde kunna anses åtminstone för den närmare framtiden tillgodose behovet

härutinnan.

Lantmäteristyrelsen har anfört följande:

Genom de av lantmäteristyrelsen ovan föreslagna förändringar beträffande

såväl vissa ämnens omfattning och utformning som de härför erforderliga

lärarkrafterna komma givetvis vissa ändringar att tarvas ifråga örn de sakkunnigas

kostnadsberäkningar särskilt för löner och arvoden åt lärare. Styrelsen

har emellertid ansett sig icke böra ingå på någon närmare granskning

av de sakkunnigas kostnadskalkyler.

Lantmäteristyrelsen finner det visserligen vara att beklaga att de organisatoriska

anordningarna vid tekniska högskolan komma att medföra en icke

oväsentlig förhöjning i utbildningskostnaderna för de blivande lantmätarna,

men då styrelsen ansluter sig till den av de sakkunniga följda principen

örn i största möjliga mån ensartade bestämmelser för de studerande vid

högskolan, har lantmäteristyrelsen ansett sig sakna tillräckliga skäl att i

förevarande hänseende framställa någon erinran.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört huvudsakligen följande:

Vid beräkning av löner för befattningshavarna har lärarkollegiet i likhet

med de sakkunniga utgått från de principer, som för närvarande gälla vid

tekniska högskolan.

Ordinarie professorer.

1 professor i skiftesläggningslära..........kronor 11,460

1 » » mätningsteknik............. » 11,460

1 » » jorddelningsrätt............. » 11,460 34 380

Speciallärare (förordnade på 5-årsperioder)

1 speciallärare i matematik II ............kronor 4,800

1 » i marklära................ » 1,200

1 » i husbyggnad slära II........ » 4,800

1 » i stadsbyggnadslära1 ........ » 3,600

1 » i geodesi II............... » 4,200

1 » i skogsekonomi m. skogslära . . » 4,200

1 » i jordbrukslära m. jordbrukseko
nomi.

.................. » 7,2001 2

1 Vid bifall till befattningen i stadsbyggnadslära kan nuvarande motsvarande befattning

indragas.

2 Arvodet föreslaget att höjas från 6,600 kronor till 7,200 kronor särskilt med hänsyn

till att lärarkollegiet i likhet med vad ovan anförts ansett en uppdelning på 2 befattningar

önskvärd.

Yttranden

över de tekniska

högskolesakkunnigas

förslag.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

1 speciallärare i allmän byggnadslära.......kronor 2,100

1 » i vattenbyggnadslära II...... » 5,100

1 » i fiskerikunskap............ » 900

1 » i arkivkunskap............. » 900

1 » i fornlämningar oell naturskydd » 900 39,900

Avgår 2,400 2,400

Rest 37,500

Summa summarum kronor 71,880

Anslag till tillfälliga lärarbiträden och assistenter. Lärarkollegiet har intet

att erinra mot de sakkunnigas förslag att höja detta anslag med 2,000 kronor

samt att tillfälliga lärarbiträden och assistenter även avlönas med de medel,

som inflyta genom terminsavgifter.

Ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Mot de sakkunnigas förslag angående

inrättandet av en ordinarie kontorsbiträdesbefattning i lönegrad B 4 har

lärarkollegiet intet att erinra.

Vaktmästare. De sakkunniga förutsätta en ny vaktmästarbefattning som

erforderlig men anse, att innehavaren icke skulle komma att tjänstgöra

som laboratorievaktmästare i egentlig mening och hava därför föreslagit en

ordinarie vaktmästarbefattning i lönegrad B 5. Lärarkollegiet är i detta

avseende nu liksom tidigare av annan mening. Inom de geodetiska ämnena

laboreras med ett stort antal mer eller mindre känsliga och invecklade instrument,

och det är därför av stor betydelse, att befattningshavaren ifråga

är lämpad att biträda vid instrumentens handhavande, vård och skötsel.

Det vore även rent ekonomiskt sett fördelaktigt, örn han åtminstone i en

del fall kunde biträda vid reparationer och justeringar av instrumenten på

hithörande institutioner. Enligt lärarkollegiets mening är det därför nödvändigt,

att vaktmästaren inom fackavdelningen för lantmäteri äger motsvarande

kompetens som laboratorievaktmästare i övrigt vid tekniska högskolan,

och att således en ordinarie laboratorievaktmästarbefattning med

lönegrad B 7 inrättas.

Arvoden åt föreståndare och bibliotekarie. Vikariatsersättning ar. Mot de

sakkunnigas förslag i dessa avseenden har lärarkollegiet intet att invända.

Stipendier. Mot de sakkunnigas förslag att med 2,000 kronor öka det

nu utgående reservationsanslaget till stipendier åt studerande har lärarkollegiet

intet att invända.

Resekostnads- och traktamentsersättning vid exkursioner och fältövningar. De

sakkunniga hava föreslagit ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor till

resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner

och fältövningar, och lärarkollegiet har intet att invända däremot. Enligt

av de sakkunniga verkställd beräkning skulle för högskolan för närvarande

åtgå en summa av 8,000 kronor och genom tillkomsten av en fackavdelning

för lantmäteri skulle tillkomma 3,000 kronor. I följande kostnadstablå, som

avser att giva ett begrepp örn ökade kostnader på grund av den nya fackavdelningens

tillkomst har endast sistnämnda 3,000 kronor blivit upptagna.

De sakkunniga förutsätta, att resekostnads- och traktamentsersättningar

till studerande böra utgå endast till medellösa och mindre bemedlade, således

i full överensstämmelse med vad fallet är vid tekniska högskolan, och lärarkollegiet

får för sin del instämma häri ävensom i det framställda förslaget

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 97

om reseersättning, beräknad efter kostnaderna för resa på järnväg tredje

klass.

Rörande ira^tamewfsersättningen till de studerande synas de sakkunniga

anse en ersättning av 7 kronor om dagen lämplig vid kortare resor, men

föreslå en nedsättning till 5 kronor örn dagen vid övningar, som äro under

längre tid förlagda till samma plats. Lärarkollegiet anser sig böra framhålla,

att vid tekniska högskolan lämnas traktamentsersättning till de studerande

med 7 kronor per dag men vid fältövningar endast under resedagarna.

Det vore givetvis i hög grad underlättande örn medellösa och mindre bemedlade

finge komma i åtnjutande av traktamentsersättning även under

liggdagar. Dock torde därvid ett belopp av 3 kronor 50 öre per dag kunna

anses tillräckligt. Härvid bör icke någon skillnad förekomma mellan studerande

inom fackavdelningarna för lantmäteri å ena sidan och för vägoch

vattenbyggnad och bergsvetenskap å andra sidan, utan samma regler

böra gälla för studerande inom nämnda fackavdelningar.

Lärarkollegiet inser liksom de sakkunniga, att det icke är möjligt att

uppgöra en tillförlitlig beräkning av härför erforderligt anslag. Om emellertid

den av sakkunniga föreslagna traktamentsersättningen av 5 kronor per

dag nedsättes till 3 kronor 50 öre per dag, bör det av de sakkunniga föreslagna

beloppet av 8,000 kronor sannolikt kunna räcka för ändamålet.

Lärarkollegiet får därför föreslå, att traktamente under exkursioner och

fältövningar tillsvidare utgår för medellösa och mindre bemedlade studerande

inom fackavdelningarna för lantmäteri, väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap

med 7 kronor per dag under resdagar och med 3 kronor 50 öre

per dag under liggdagar vid fältövningar och exkursioner samt att till bestridande

härav beviljas ett reservationsanslag av 8,000 kronor, benämnt

resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande vid tekniska högskolans

fackavdelningar för lantmäteri, väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap.

Av dessa 8,000 kronor beräknas cirka 6,000 kronor komma på

fackavdelningen för lantmäteri och därför hava 6,000 kronor upptagits i

nedanstående kostnadstablå.

I de sakkunnigas yttrande rörande fördelningen av eventuell ersättning

till de studerande för under fältövningar utfört arbete får lärarkollegiet instämma.

Materielanslag. Lärarkollegiet har intet att invända mot de av de sakkunniga

föreslagna ökningarna, som bliva en följd av lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan, dock med undantag för det

föreslagna beloppet av 2,000 kronor för bokinköp och bokbindning m. m.

Detta bör enligt lärarkollegiets förmenande ökas till 3,000 kronor såsom

oundgängligen nödvändigt.

Sammanfattning av kostnadsberäkningar.

1. Avlöningar:

Avlöning till professorer ....................kronor 34,380

Arvoden » speciallärare................... » 37,500

» » assistenter..................... » 2,000

Avlöning till 1 ordinarie kontorsbiträde (B 4)...... » 2,364

» »1 » laboratorievaktmästare (B 7) » 2,832 79^)76

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

2. Stipendier, materiel m. m.

Stipendier åt studerande.....................kronor 2,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans

lärare vid exkursioner och fältövningar inom fackavdelningen

för lantmäteri................... » 3,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande

vid fackavdelningen för lantmäteri för deltagande i

exkursioner och fältövningar . . » 6,000

Materiel för praktiska övningar................. » 4,000

Bokinköp och bokbindning m. m................ » 3,000

Materiel till samlingar och laborationer........... » 4,000

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter....... » 9,000

Summa summarum kronor

31,000

110,076

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 110,100 kronor, böra

läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder för

s. k. nyreglerade verk.

I det stora hela har jag ansett mig kunna uttala min anslutning till de

kostnadsberäkningar, som framlagts av de tekniska högskolesakkunniga. De

förändringar ifråga örn lärarkrafterna, som jag i det föregående förordat,

nödvändiggöra dock vissa smärre justeringar även i kostnadsberäkningarna.

För den för de lantmäteristuderande föreslagna kompletteringskursen i

matematik, matematik III, torde ett arvode av 1,200 kronor böra beräknas.

I ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt, där undervisningen enligt

mitt förslag skulle meddelas av speciallärare, torde, såsom jag i det föregående

tillstyrkt, en viss utökning av den av de sakkunniga föreslagna undervisningen

bliva ofrånkomlig. Om denna undervisning i enlighet med vederbörande

lärares förslag ökas till 370 timmar skulle man, med beräkning att

halva antalet timmar vore föreläsningar och halva antalet övningar, efter

sedvanliga grunder behöva räkna med ett sammanlagt arvode av (185 X 30

+185 X15) = 8,325 kronor eller i avrundat tal 8,400 kronor. Detta belopp

bör då ställas till högskolans förfogande för att disponeras för här ifrågavarande

undervisning i form av arvoden till speciallärare. Den närmare

fördelningen av det tillgängliga beloppet mellan lärarna i dessa ämnen torde

få ankomma på Kungl. Majit efter vederbörandes vid tekniska högskolan

hörande.

För specialläraren i marklära torde ett arvode av 1,200 kronor böra beräknas.

I anslutning till vad sålunda anförts skulle för professorer och lärare beräknas

följande löner och arvoden:

Ordinarie professur.

1 professur i skiftesläggningslära, lönegrad B 30.......kronor 11,460: —

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

Professur å allmänna indragningsstaten.

1 personlig professur i geodesi för professor T. Rubin,

lönegrad B 30...............................

kronor

11,460: —

Speciallärare.

Speciallärare

i matematik II......................

kronor

4,800

—

i matematik III.....................

»

1,200

—

»

i marklära .........................

»

1,200

—

»

i husbyggnadslära II1).................

4,800

—

»

i stadsbyggnadslära* 2)..................

3,600

—

»

i planmätning och nivellering...........

»

4,200

—

»

i rättskunskap och jorddelningsrätt, att utgå

med den närmare fördelning, som av

Kungl. Majit bestämmes............

»

8,400

i skogsekonomi med skogslära...........

»

4,200

—

i jordbrukslära med jordbruksekonomi.....

»

6,600

—

i allmän byggnadslära med vägteknik.....

2,400

—

»

i vattenbyggnadslära II...............

»

4,800

-—

»

i fiskerikunskap.................

900

—

»

i arkivkunskap...................

»

900

—

i fornlämningar och naturskydd.........

»

900

—

Summa kronor 48,900: —

Örn från nyssnämnda belopp, 48,900 kronor, dragen ett belopp av 3,600

kronor, motsvarande de för närvarande utgående arvodena till speciallärarna

i arkitektonisk formlära och i stadsanläggningslära, som enligt mitt förslag

skulle kunna indragas, erhålles en summa av 45,300 kronor, vilket belopp

alltså skulle utgöra nettoökningen av tekniska högskolans anslag till arvoden

till speciallärare vid ett genomförande av förslaget. Härvid är emellertid

att märka, att i detta belopp icke inräknats kostnaderna för den undervisning

i geodetiska ämnen, som enligt mitt förslag tills vidare skulle bestridas

av professor Rubin såsom innehavare av den för honom föreslagna personliga

professuren. De tekniska högskolesakkunniga hava beräknat kostnaderna

för denna undervisning, därest den skulle meddelas av speciallärare,

till sammanlagt 10,200 kronor, med vilket belopp nyssberörda summa

alltså i en framtid kan behöva ökas, när professor Rubin avgår från den

för honom föreslagna personliga professuren.

Anslaget till tillfälliga lärarbiträden och assistenter har av de sakkunniga

— under förutsättning att de lantmäteristuderande i fråga örn erläggandet

av terminsavgifter bleve likställda med övriga studerande vid högskolan —

beräknats behöva höjas med ett belopp av 2,000 kronor. Häremot har jag

'') Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära,

arvode 1,200 kronor, indragas.

2) Vid bifall härtill kan. den nuvarande speciallärarbefattningen i stadsanläggningslära,

arvode 2,400 kronor, indragas.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Marits proposition Nr 124.

för närvarande intet att erinra. Jag vill dock understryka vad de sakkunniga

anfört därom, att frågan örn terminsavgifter vid tekniska högskolan

snarast måste underkastas en ingående prövning. Under nuvarande statsfinansiella

förhållanden kan jag dock icke förorda någon ändring i nu bestående

bestämmelser i detta hänseende, då detta skulle kunna medföra

kännbara ekonomiska konsekvenser för statsverket. Emellertid torde böra

beaktas, att nedsättning i terminsavgifterna redan nu i stor utsträckning

kommer obemedlade och mindre bemedlade studerande vid högskolan tillgodo,

och jag förutsätter, att enahanda fördelar jämväl skola tillkomma de

lantmäteristuderande.

I likhet med de sakkunniga och på av dem anförda skäl vill jag vidare

förorda inrättandet vid tekniska högskolan av en vaktmästarbefattning i

lönegraden B 5 samt en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden B 4.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om arvoden åt föreståndare och

bibliotekarie, vikariatsersättningar samt stipendier har ej givit mig anledning

till erinran.

De sakkunniga hava föreslagit ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor

till resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner

och fältövningar. Av detta belopp har en summa av i runt tal

8,000 kronor, som för närvarande utgår från åttonde huvudtitelns anslag

till rese- och traktamentspenningar, nu föreslagits skola överflyttas till detta

nya specialanslag; samtidigt hava de ökade kostnaderna på grund av lantmäteriundervisningei^s

överflyttande beräknats till 3,000 kronor.

Jag har i princip intet att erinra mot detta de sakkunnigas förslag. För

budgetåret 1932/1933 torde — vid det förhållandet att Kungl. Maj:t redan

för riksdagen framlagt förslag rörande anslag för rese- och traktamentspenningar

under åttonde huvudtiteln — någon framställning till riksdagen

örn något särskilt anslag ej vara erforderlig. I den mån lärare vid fackavdelningen

för lantmäteri nödgas företaga resor i tjänsten, torde härmed

under nämnda budgetår böra förfaras på samma sätt som ifråga om högskolans

övriga lärare. Någon höjning av det ordinarie anslaget till reseoch

traktamentspenningar torde, då detta anslag har förslagsanslags natur,

ej bliva erforderlig för budgetåret 1932/1933. Framdeles torde jag emellertid

få anledning återkomma till frågan, huru bör förfaras med utgifterna

för resor för lärare vid tekniska högskolan

De sakkunniga hava vidare beräknat, att ett belopp av 8,000 kronor skulle

bliva erforderligt för att bestrida resekostnads- och traktamentsersättningar

åt obemedlade och mindre bemedlade studerande vid högskolans fackavdelning

för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar.

I fråga örn resekostnaderna hava de sakkunniga föreslagit, att sådana skulle

— i likhet med vad för närvarande är fallet vid tekniska högskolan — för

här ifrågavarande studerande utgå efter kostnaderna för resa å järnväg i

tredje klass.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Häremot har jag i likhet med högskolans lärarkollegium intet att erinra.

I fråga om traktamentsersättning hava de sakkunniga föreslagit 7 kronor

om dagen vid kortare resor och 5 kronor örn dagen vid övningar, som äro

under längre tid förlagda till samma plats.

Högskolans lärarkollegium har framhållit, att vid tekniska högskolan

lämnas traktamentsersättning till de studerande med 7 kronor per dag men

vid fältövningar endast under resdagarna. Lärarkollegiet har vidare framhållit,

att det givetvis vore i hög grad underlättande, örn medellösa och mindre

bemedlade studerande finge komma i åtnjutande av traktamentsersättning

även under »liggdagar», varvid dock ett belopp av 3 kronor 50 öre per dag

torde kunna anses tillräckligt. Härvid borde icke någon skillnad förekomma

mellan studerande inom fackavdelningarna för lantmäteri å ena sidan och

för väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap å andra sidan, utan samma

regler borde gälla för studerande inora nämnda fackavdelningar.

I likhet med de sakkunniga och högskolans lärarkollegium anser jag

högeligen önskvärt, att åtgärder vidtagas för att för obemedlade och mindre

bemedlade elever vid tekniska högskolan nedbringa de kostnader, som förorsakas

genom de i kursplanerna ingående, omfattande resorna och fältövningarna.

I princip vill jag jämväl uttala min anslutning till vad högskolans

lärarkollegium anfört därom, att denna förmån bör tillkomma studerande

vid samtliga de tre fackavdelningar — lantmäteri, väg- och vattenbyggnad

samt bergsvetenskap — där de mest omfattande resorna och fältövningarna

förekomma.

För närvarande ser jag mig dock icke i stånd att framlägga förslag om

dylik ersättning. Det gäller en förmån för de studerande, som -— hur berättigad

och rimlig den än må vara — dock måste medföra vissa ekonomiska

konsekvenser för statsverket. En närmare utredning torde — allra

helst med hänsyn till lärarkollegiets förslag att utsträcka den ifrågasatta

traktamentsersättningen till fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad

samt bergsvetenskap — vara ofrånkomlig. Det är emellertid min förhoppning,

att en dylik utredning — vilken det närmast torde ankomma på vederbörande

vid tekniska högskolan att verkställa — skall kunna verkställas

i så god tid, att förslag i ämnet må kunna föreläggas 1933 års riksdag.

Med hänsyn härtill anser jag mig böra vid beräknandet av de kostnader,

som lantmäteriundervisningens omorganisation vid ett slutligt genomförande

kan komma att medföra, även upptaga det av högskolans lärarkollegium

för här ifrågavarande ändamål beräknade beloppet, 6,000 kronor.

De sakkunniga hava slutligen beräknat vissa materielanslag för den

blivande lantmäterifackavdelningen, nämligen

till materiel för praktiska övningar.................kronor 4,000:

» bokinköp och bokbindning m. m................ » 2,000: —

» materiel vid samlingar och laborationer .......... » 4,000: ■

» uppvärmning, belysning och diverse utgifter....... » 9,000: —

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Jag finner mig kunna godtaga de angivna beloppen såsom ett underlag

för mina beräkningar av kostnaderna för lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan.

Såsom en sammanfattning av vad jag i detta kapitel anfört torde jag

härefter få lämna en översikt över de kostnader, som för närvarande kunna

beräknas uppstå vid ett förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska

högskolan:

1. Avlöningar m. m.

A. Avlöningar m. m. under åttonde huvudtiteln:

avlöning till professor....................

arvoden till speciallärare..................

* » tillfälliga lärarbiträden och assistenter

avlöning till ett kontorsbiträde..............

» »en vaktmästare..............

11,460

—

45,300

—

y>

2,000

—

2,676

—

»

2,988

—

Summa kronor 64,424

—

B. Avlöningar under allmänna indragningsstaten:

personlig professur åt professor T. Rubin...........kronor 11,460: —

Summa avlöningar m. m. 75,884: —

2. Stipendier, materiel m. m.

stipendier åt studerande........................kronor 2,000: —

resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans

lärare vid exkursioner och fältövningar........... > 3,000: —

resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande

vid högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande

i exkursioner och fältövningar........... » 6,000: —

materiel för praktiska övningar.................. » 4,000: —

bokinköp och bokbindning m. m.................. » 2,000: —

materiel till samlingar och laborationer............. » 4,000: —

uppvärmning, belysning och diverse utgifter......... »_9,000; —

Summa stipendier, materiel m. in. kronor 30,000: —

Summa summarum kronor 105,884: —

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 106,000 kronor, böra

vidare läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder

för s. k. nyreglerade verk.

I förhållande till de för budgetåret 1931/1932 beräknade, i riksstaten direkt

synliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen, 73,350 kronor, innebär

mitt nu framlagda förslag en utgiftsökning för statsverket av i runt

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

tal 33,000 kronor. Härvid måste dock beaktas, att dyrtidstillägg m. m. för

lantmäteriundervisningen för närvarande utgår enligt de grunder, som gälla

vid s. k. oreglerade verk, under det att dyrtidstilläggen framdeles, såsom

nyss nämnts, skulle utgå enligt grunderna för s. k. nyreglerade verk. Härigenom

följer en betydande sänkning av utgifterna för dyrtidstillägg.

I jämförelse med lantmäteristyrelsens ursprungliga förslag innebär mitt

nu framlagda förslag en besparing för statsverket av (140,932—105,884)

35,048 kronor. Motsvarande siffror bliva i förhållande till det av 1930 års

utredningsmän framlagda förslaget en besparing av (116,296—105,884)

10,412 kronor, i förhållande till det av tekniska högskolans lärarkollegium

framlagda förslaget en besparing av (115,596—105,884) 9,712 kronor, i förhållande

till det i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag framlagda förslaget

en besparing av (141,272—105,884) 35,388 kronor samt i förhållande

till det av de tekniska högskolesakkunniga framlagda förslaget en besparing

av (107,284 — 105,884) 1,400 kronor.

Rörande loJcalfrågan hava slutligen de sakkunniga anfört, att de lokaler,

som nu stöde till buds, åtminstone för den närmaste framtiden kunde anses

tillgodose behovet även för den nu tillkommande lantmäteriundervisningen.

Tekniska högskolans lärarkollegium har emellertid framhållit, att visst

utrymme för de högre årskurserna av fackavdelningen för lantmäteri inom

snar framtid måste beredas dels inom byggnaderna vid Valhallavägen för

deltagandet i den undervisning i geodesi och en del andra läroämnen, som

redan nu vore förlagd dit, dels inom byggnaderna vid Drottninggatan för

deltagandet i den undervisning, som där skulle meddelas. Vid tekniska

högskolans överflyttande i full utsträckning från Drottninggatan till Valhallavägen

blir, framhåller lärarkollegiet vidare, en given följd, att kostnader

tillkomma för överflyttning även av fackavdelningen för lantmäteri.

Nu berörda kostnader måste givetvis anses såsom en följd av lantmäteriundervisningens

omorganisation. Någon närmare utredning i frågan föreligger

dock icke, och med hänsyn härtill kan jag icke för närvarande närmare

ingå på densamma. Dock torde dessa kostnader, åtminstone under

den närmaste framtiden, komma att stanna vid jämförelsevis blygsamma

belopp.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj;ts proposition Nr 124.

Tekniska

högskolesak
kunniga.

Över gängsanordningar

beträffande

lärare.

Kap. VI. Övergångsanordningar.

På grund av lantmäteriundervisningens provisoriska organisation hava,

såsom tidigare erinrats, de vid densamma anställda lärarna varit förordnade

för endast ett år i sänder. Vid en omorganisation av undervisningen gäller

det att tillse, att icke dessa lärare komma i en alltför ogynnsam ställning.

Av de vid lantmäteriundervisningen anställda lärarna är det, framhålla

de sakkunniga, emellertid endast två, som kunna anses dels hava från denna

tjänstgöring haft sin huvudsakliga utkomst, dels ock på grund av långvarig,

förtjänstfull verksamhet vid den hittillsvarande lantmäteriundervisningen

kunna hava anledning vänta, att särskilda åtgärder bliva för deras vidkommande

vidtagna.1) Dessa två lärare äro läraren i matematik, filosofie doktorn,

civilingenjören F. R. Berwald och läraren i geodesi, professorn, filosofie doktorn

T. Rubin.

Beträffande doktor Berwald hava de sakkunniga tidigare yttrat sig i samband

med framläggande av förslag rörande ordnandet av matematikundervisningen

vid tekniska högskolan.

I fråga om professor Rubin hava de sakkunniga, såsom jag förut erinrat,

anslutit sig till förslaget örn inrättande för honom av en personlig professur

i geodesi (geodetisk matematik och kartografi).

För detta ändamål torde, anföra de sakkunniga, på sedvanligt sätt böra

å allmänna indragningsstaten uppföras ett anslag för ändamålet, Beträffande

de närmare föreskrifter, som behöva meddelas i fråga örn denna professur,

torde tekniska högskolans styrelse böra avgiva förslag i sammanhang

med det yttrande nämnda styrelse lärer komma att avgiva över förevarande

utlåtande.

Under den tid, professor Rubin innehar den sålunda föreslagna personliga

professuren, skola de av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningarna

i geodetisk matematik och i kartografi lämnas obesatta. Den kostnadsökning,

som skulle uppkomma genom inrättande av den personliga professuren,

blir därför relativt liten. Avlöningen för en professor beräknas efter

sedvanliga grunder till 11,460 kronor. För de båda nyssnämnda special- *)

*) De sakkunniga hava härvid icke ansett sig böra taga i betraktande en av huvudlärarna,

som är född år 1860 och sålunda överskridit såväl pensionsåldern för professor

som den åldersgräns, som vid tekniska högskolan brukar tillämpas vid meddelande av

förordnande såsom speciallärare, d. v. s. 70 år.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lärarbefattningarna hava de sakkunniga föreslagit arvoden å respektive 7,200

kronor och 3,000 kronor, vadan merkostnaden för den ifrågasatta personliga

professuren alltså skulle uppgå till (11,460—10,200) 1,260 kronor.

Det långa provisorium, som rått ifråga om lantmäteriundervisningen, gör

det, anföra vidare de sakkunniga, synnerligen önskvärt att låta den nya

organisationen träda i kraft snarast möjligt. De sakkunniga hava också —

jämväl med hänsyn till den av riksdagen utsatta tidpunkten för den nya

utredningen — ansett sig böra utgå från att nyorganisationen skall träda i

kraft redan från och med budgetåret 1932/1933.

Utgående från denna förutsättning föreslå de sakkunniga följande plan

för övergången till den nya organisationen.

Från och med läsåret 1932/1933 intagas inga nya studerande i lantmäteriundervisningens

första årskurs, utan nämnda undervisning kommer att

under detta budgetår endast omfatta andra årets kurs för lantmäteriexamen

och den kulturtekniska kursen. Under samma läsår tager vidare

undervisningen sin början i första årskursen av dels tekniska högskolans

fackavdelning för lantmäteri, dels studieriktningen för kommunalingenjörer

inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska

högskolan.

, Under läsåret 1933/1934 kommer lantmäteriundervisningen att omfatta

endast den kulturtekniska kursen. Vid tekniska högskolan kommer undervisningen

att omfatta de båda första årskurserna vid lantmäteriavdelningen

och den nya studieriktningen.

Läsåret 1934/1935 skulle enligt de sakkunnigas förslag den nuvarande

lantmäteriundervisningen — frånsett den eller de kulturtekniska kurser,

som må kunna ytterligare erfordras — hava helt upphört, under det att

den nya undervisningen vid tekniska högskolan skulle omfatta de tre

första årskurserna.

Under läsåret 1935/1936 skulle så den nya organisationen vid tekniska

högskolan nå sin fullbordan. Vid slutet av höstterminen 1935 skulle de

första lantmätarna efter den nya ordningen utexamineras, och vid slutet

av vårterminen 1936 skulle civilingenjörsexamen för första gången avläggas

av vid tekniska högskolan utexaminerade kommunalingenjörer.

Med hänsyn till det successiva genomförandet av den nya organisationen

blir det givetvis icke erforderligt att omedelbart tillsätta alla de föreslagna

nya lärarbefattningarna. De sakkunniga hava i efterföljande tablå givit en

sammanställning i fråga om de tidpunkter, från vilka de olika lärarbefattningarna

enligt de sakkunnigas förslag kunna bliva erforderliga. De sakkunniga

hava därvid framhållit, att detta förslag givetvis måste vara preliminärt,

då det på det närmaste sammanhänger med de av de sakkunniga

framlagda förslagen till timplaner, vilka, såsom de sakkunniga framhållit,

icke få betraktas såsom slutgiltiga.

Tidpunkten

för införandet

av den

nya organisationen

m. m.

Tillsättandet

av de nya

lärarbefattningarna

vid

tekniska högskolan

m. m.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:t proposition Nr 12å.

Avlöningar

(utom dyrtidstillägg) för professurer och speciallärarbefattningar vid tekniska

högskolan, vilka föreslås till nyinrättande, ombildning eller indragning.

Kost-

nad

bud-

Kostnader under över- gångsåren

Slutlig

berak-

Befattning

get-

nåd

Anmärkningar

året

1931/

1932

1932/

1933

1933/

1934

1934/

1935

1935/

1936

kost-

nad1)

Matematik II, speciallärar- befattning.........

4,800

4,800

4,800

4,800

4,800

(Befattningen avsedd för

1 doktor Berwald. Efter

Allmän geologi, d:o ....

1 dennes avgång företages

3,000

—

—

—

—

—

( frågan till ny prövning.

Geologi med marklära, d:o

—

4,200

4,200

4,200

4,200

4,200

Arvodet å 1,800 kronor

avser att bestrida kost-

Rättskunskap, d:o.....

1,200

1,200

1,200

—

—

—

naderna för undervis-

—

—

1,800

—

—

—

ning i jorddelningsrätt

under höstterminen 1933.

Arkitektonisk formlära, d:o

1,200

1,200

—

—

—

—

För vårterminen 1934

föreslås i timplanerna

Husbyggnadslära II, d:o .

Stadsanläggningslära, d:o .

—

—

4,800

4,800

4,800

4,800

ingen dylik undervisning.

(Befattningen indrages med

2,400

2,400

2,400

1,200

—

—

! utgången av december

| 1934.

Stadsbyggnadslära, d:o . .

Planmätning och nivelle-

—

—

—

1,800

3,600

3,600

(Befattningen behövlig fr.

j o. m. år 1935.

ring, d:o..........

—

—

4,200

4,200

4,200

4,200

Geodetisk matematik, d:o .

Kartografi, d:o.......

—

—

—

—

—

7,200

(Befattningarna tillsättas

! först efter professor Ru-

3,000

| bins avgång.

Geodetisk matematik och

kartografi, personlig pro-

(Anslaget uppföres å all-

fessur för professor Rubin

—

11,460

11,460

11,460

11,460

—

1 manna indragningssta-

Jorddelningsrätt, professur

Skogsekonomi med skogs-

—

—

—

11,460

11,460

11,460

| ten.

lära, epeciallärarbefatt- ning............

2,100

4,200

4,200

4,200

4,200

(Befattningen behövlig fr.

| o. m. år 1933.

Jordbrukslftra med jord-

bruksekonomi, d:o ....

_

6,600

2,400

6,600

2,400

6,600

2,400

6,600

2,400

Allmän byggnadslära och

vägteknik, d:o......

—

1,200

(Befattningen behövlig fr.

( o. m. år 1933.

Vattenbyggnadslära II, d:o

—

—

4,800

4,800

4,800

4,800

Fiskerikunskap, d:o ....

-

—

—

450

900

900

(Befattningen behövlig fr.

| o. m. år 1935.

Skiftesläggningslära, pro- fessur ........

5,730

11,460

11,460

(Befattningen behövlig fr.

( o. m. år 1935.

Arkivkunskap, speciallärar-

befattning.........

_

__

900

900

900

Fornlämningar och natur-

skydd, d:o.........

—

—

—

900

900

900

Summa lärarlöner kr.

7,800

28,560

52,860

69,900

76,680

75,420

*) Sedan professor Rubin avgått från sin personliga professur.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De av de sakkunniga föreslagna nya kontorsbiträdes- och vaktmästarbefattningarna

torde bliva erforderliga redan från och med budgetåret 1932/

1933.

Beträffande övriga under övergångstiden erforderliga anslag anföra de

sakkunniga:

Höjningen av anslaget till assistentarvoden torde lämpligen böra ske

med hela det beräknade beloppet, 2,000 kronor, från och med budgetåret

1932/1933.

Den av de sakkunniga förordade höjningen av anslaget till stipendier

åt elever föreslå de sakkunniga skola vidtagas successivt under budgetåren

1932/1933 och 1933/1934 med 1,000 kronor örn året.

Anslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans

lärare vid exkursioner och fältövningar synes redan från och med budgetåret

1932/1933 böra uppföras med hela det av de sakkunniga beräknade beloppet,

11,000 kronor. De sakkunniga vilja här erinra, att detta för åttonde

huvudtitelns vidkommande endast innebär en kostnadsökning av 3,000

kronor, enär samtidigt huvudtitelns allmänna reseanslag bör kunna minskas

med 8,000 kronor.

Det av de sakkunniga föreslagna anslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar

åt elever vid tekniska högskolans fackavdelning för

lantmäteri behöver endast successivt komma till användning. En överslagsberäkning

har givit vid handen, att för ändamålet torde böra beräknas

för budgetåret 1932/1933 2,000 kronor, för budgetåret 1933/1934 5,000

kronor samt från och med budgetåret 1934/1935 hela beloppet, 8,000 kronor.

I fråga örn höjning av anslagen till materiel för praktiska övningar, till

bokinköp och bokbindning m. m., till materiel till samlingar och laborationer

samt till uppvärmning, belysning och diverse utgifter förorda de

sakkunniga, att nämnda anslag redan från och med budgetåret 1932/1933

höjas med hela de av de sakkunniga förut beräknade beloppen. Dessa äro

endast ungefärligt beräknade i avvaktan på att närmare erfarenhet skall

kunna vinnas om den verkliga medelsåtgången. Vid en omorganisation

uppkomma dessutom alltid en del engångsutgifter. som på förhand äro

omöjliga att beräkna. Slutligen utgå de sakkunniga från, att materielkostnaderna

för den under avveckling varande lantmäteriundervisningen under

de två åren 1932/1933 och 1933/1934 böra bestridas från här ifrågavarande

anslag.

De sakkunniga förutsätta, att avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen

skall taga sin början från och med läsåret 1932/1933 och

vara avslutad med utgången av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna efter

den gamla ordningen skulle utexamineras, förutsatt att icke ytterligare

någon kulturteknisk kurs behöver anordnas.

De sakkunniga anföra:

Frågan om styrelsen och förvaltningen av den hittillsvarande lantmäteriundervisningen

under de båda avvecklingsåren 1932/1933 och 1933/1934

Övriga

för tekniska

högskolan

beräknade

anslag under

övergångstiden.

Avveck

lingen av den

nuvarande

lantmäteriundervis

ningen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kan givetvis besvaras på olika sätt. Antingen kan man låta nämnda undervisning

kvarbliva under lantmäteristyrelsens överinseende såsom en

särskild läroanstalt, eller också kan jämväl denna undervisning från och

med läsåret 1932/1933 överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig

anordning därstädes. Enligt de sakkunnigas förmenande tala de

starkaste skälen för det sistnämnda alternativet. Lokalerna komma att

i viss utsträckning bliva gemensamma för lantmäteriundervisningen och

tekniska högskolans nya fackavdelning, likaså lärarkrafterna, och vid sådant

förhållande synes det riktigaste vara att låta kostnaderna även för

lantmäteriundervisningen bestridas av medel, som komma att stå till tekniska

högskolans disposition.

Å andra sidan utgå de sakkunniga från att beträffande de kvarvarande

eleverna vid lantmäteriundervisningen så få ändringar som möjligt bliva

vidtagna. Inga terminsavgifter synas sålunda böra utkrävas av dem; vidare

böra kostnaderna för resor vid fältövningar och exkursioner ersättas

dem efter hittills gällande grunder. Deras ställning vid tekniska högskolan

skulle närmast bliva lika med de nuvarande specialstuderandes. I detta

sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att, därest det i något fall.

av sjukdom eller annan anledning, skulle inträffa, att en studerande vid

den under avveckling varande lantmäteriundervisningen icke kan följa

med sin årskurs, möjlighet bör beredas honom att övergå till lämplig årskurs

vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att kulturteknisk kurs, så vitt då

kunde bedömas, skulle efter avgivande av sagda betänkande behöva anordnas

ytterligare fem gånger, d. v. s. under läsåren 1929—1934. Huruvida

efter utgången av nämnda läsår någon ytterligare kulturteknisk kurs kan

behöva anordnas, undandrager sig de sakkunnigas bedömande. Det vill

emellertid synas dem, att, örn så är förhållandet, det lämpligen bör ankomma

på lantmäteristyrelsen att taga initiativ till anordnande av

dylik kurs.

Under budgetåret 1932/1933, då alltså vid nuvarande lantmäteriundervisningen

skulle finnas en kulturteknisk kurs och en andra årets kurs för

lantmäteriexamen efter gamla ordningen, kunna kostnaderna approximativt

beräknas på följande sätt.

I matematik och geodesi bör undervisningen bestridas av professor

Rubin, som tidigare handhaft dessa studerandes undervisning och som

under detta läsår icke i full utsträckning kan tagas i anspråk för sin undervisning

i tekniska högskolan.

I praktiskt lantmäteri förutsättes för detta läsår ingen förändring. För

läraren i praktiskt lantmäteri bör alltså beräknas ett arvode av — förutom

dyrtidstillägg med inberäknat tillfällig löneförbättring — 6,200 kronor

samt för assistenten i samma ämne 1,875 kronor.

Undervisningen i rättslära kommer att under detta läsår minskas från

omkring 240 timmar till omkring 130 timmar. Med hänsyn härtill tordearvodet

i denna befattning böra minskas från 4,000 kronor till 2,200 kronor,

vartill kommer assistentarvode å 500 kronor.

För övriga lärarbefattningar under andra året utgå enligt den av lantmäteristyrelsen

i dess betänkande å sid. 37 framlagda specifikationen arvoden

å sammanlagt 1,662 kronor 50 öre, häri inberäknat tillfällig löne
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

förbättring men ej dyrtidstillägg. Kostnaderna för arvoden vid här förevarande

kurs skulle sålunda för budgetåret 1932/1933 uppgå till sammanlagt

12,437 kronor 50 öre eller i avrundat tal 12,500 kronor. För lärararvoden

vid kulturtekniska kursen beräkna de sakkunniga efter enahanda

grunder för samma budgetår ett belopp av 15,625 kronor eller i avrundat

tal 15,500 kronor. Några särskilda anslag för materiel o. s. v. synas ej behöva

beräknas, då det torde bliva möjligt att bestrida dessa kostnader av

de medel, som, enligt vad i det föregående föreslagits, redan från och med

budgetåret 1932/1933 skulle ställas till tekniska högskolans förfogande.

Nu angivna belopp, sammanlagt (12,500 +15,500) 28,000 kronor, bör alltså

för budgetåret 1932/1933 upptagas under tekniska högskolan såsom ett

obetecknat extra anslag under rubrik Övergångskostnader för lantmäteriundervisningen.

Under budgetåret 1933/1934 kommer av den nuvarande lantmäteriundervisningen

endast den kulturtekniska kursen att finnas kvar. Kostnaderna

för denna beräkna de sakkunniga, såsom nyss sagts, till i avrundat tal

15,500 kronor, vilket belopp alltså bör upptagas under tekniska högskolan

för budgetåret 1933/1934 såsom ett obetecknat extra anslag under samma

rubrik som motsvarande anslag för budgetåret 1932/1933.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang slutligen framhålla, att de vid

beräkningen av ovan omförmälda arvoden utgått från, att dyrtidstillägg

för här ifrågavarande befattningshavare jämväl i fortsättningen skola

utgå efter de grunder, som gälla för befattningshavare vid oreglerade verk.

Beträffande de av de enskilda lärarna vid lantmäteriunder visning en i detta

hänseende avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till handlingarna i

ärendet.

Lantmäteriunder visning ens lärarråd har anfört bland annat:

Yttranden

över de tekniska

högskolesakkunnigas

förslag.

Lärarrådet anser sig böra anmärka mot de sakkunnigas förslag i fråga

örn övergångsanordningar i ett avseende, nämligen därutinnan, att de sakkunniga

efter gamla grunder beräknat arvodena till de lärare, som under

övergångsåren skola undervisa vid f. d. lantmäteriundervisningen, under

det att deras efterträdare, så snart de bliva att anse såsom speciallärare

vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri, komma att erhålla

arvoden, beräknade efter i genomsnitt något över 30 kronor pr timma.

Lärarrådet instämmer med de sakkunniga därutinnan, att det vid en omorganisation

av lantmäteriundervisningen givetvis gäller att tillse, att de

förstnämnda lärarna icke komma i en alltför ogynnsam ställning, och hemställer

förty, att ändring av de sakkunnigas förslag sker i denna del.

Föreståndaren för lantmäteriundervisningen, revisionssekreteraren Ericsson,

har anfört bland annat:

Jag tillåter mig framhålla nödvändigheten av att vid genomförandet av

den nya organisationen av lantmäteriundervisningen största möjliga hänsyn

tages till den nuvarande lärarpersonalen, av vilken större delen under

längre tid ägnat sina krafter åt lantmäteriundervisningen och där nedlagt

ett förtjänstfullt, högt skattat arbete. Det torde särskilt böra bemärkas,

att de sakkunnigas förslag i fråga örn den nuvarande läraren i matematik

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ingalunda kan anses på ett tillfredsställande sätt tillgodose dennes berättigade

intressen, varken med hänsyn till hans långvariga, väl vitsordade

lärarverksamhet vid lantmäteriundervisningen eller i jämförelse med de

tidigare förslagen till ordnande av hans ordinarie anställning, av vilka

lant mäter istyr ekens förslag 1929 och Kungl. Martts proposition till 1931

års riksdag, i denna del i stort sammanfallande, torde få anses vara av beskaffenhet

att fortfarande böra vidhållas.

I fråga örn avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen

tillåter jag mig påpeka, att de sakkunniga beräknat undervisningen i rättslära

under budgetåret 1932/1933 till omkring 130 (240 —110) timmar i stället

för rätteligen 175 (285 —110) timmar. Arvodet för läraren i rättslära

torde fördenskull, oavsett vad lärarrådet härutinnan anfört, böra höjas,

varjämte assistentarvodet, som för närvarande utgår med 1,200 kronor och

avser undervisning under allenast andra läsårets vårtermin, bör upptagas

med högre belopp än det av de sakkunniga härutinnan upptagna beloppet

500 kronor.

Lantmäteristyrelsen har för egen del anfört bland annat följande:

Beträffande de av sakkunniga föreslagna över gång sanordningarna tilllåter

sig lantmäteristyrelsen — frånsett vad av styrelsens ovan föreslagna

förändringar i vissa grunder för undervisningens ordnande må följa —

erinra om följande.

De sakkunniga framhålla, hurusom det långa provisorium, som rått i

fråga örn lantmäteriundervisningen, gör det synnerligen önskvärt att låta

den nya organisationen träda i kraft snarast möjligt och utgå ifrån, att

detta skall ske redan med ingången av budgetåret 1932/1933.

Följande övergångsplan föreslås av de sakkunniga.

Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen tager sin

början från och med läsåret 1932/1933 och skall vara avslutad med utgången

av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna efter den gamla ordningen

skulle utexamineras, förutsatt att icke ytterligare någon kulturteknisk

kurs behöver anordnas. Beträffande styrelsen och förvaltningen

av denna undervisning kan man, enligt de sakkunnigas mening, antingen

låta densamma kvarbliva under lantmäteristyrelsens överinseende såsom

en särskild läroanstalt eller också kan jämväl denna undervisning från och

med läsåret 1932/1933 överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig

anordning därstädes. Enligt de sakkunnigas förmenande talade de starkaste

skälen för det sistnämnda alternativet.

Mot denna övergångsplan har styrelsen intet att erinra och även lantmäteristyrelsen

håller före, att den under avveckling blivande lantmäteriundervisningen

från och med läsåret 1932/1933 bör överflyttas till tekniska

högskolan såsom en tillfällig anordning därstädes. Härvid torde emellertid,

i anslutning till vad professor Rubin i sitt yttrande till föreståndaren

för lantmäteriundervisningen framhållit, vissa bestämmelser böra meddelas

i avseende å lärarnas vid lantmäteriundervisningen ställning i förhållande

till tekniska högskolans lärarkollegium och avdelningskollegier.

Följande sammanställning utvisar undervisningsplanen enligt de sakkunnigas

förslag under de tvenne avvecklingsåren i de läroämnen, som

ingå i den nuvarande lantmäteriundervisningens andra årskurs och i dess

kulturtekniska kurs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lil

Läsåret 1932/1933

Läsåret 1933/1 934

Ämnen

Lant-

mäteri-

fackavdel-

ningen

Lantmäteriunder-

visningen

Lantmäterifack-

avdelningen

Lant-

mäteri-

undervis-

ningen

l:sta års- kursen

timmar

2:dra års- kursen

timmar

kultur-

tekniska

kursen

timmar

lista års- kursen

timmar

2:dra års- kursen

timmar

kultur-

tekniska

kursen

timmar

Matematik (differential-

geometri)........

—

40

—

—

—

—

Geodesi (i nuvarande

omfattning) ......

—

285

—

—

—

—

Geodetisk matematik .

31 + 28

—

—

—

—

—

Kartografi.........

—

—

—

—

—

—

Planmätning och nivel-

tering...........

34+681)

—

—

—

—

—

Praktiskt lantmäteri . .

—

440

—

—

—

—

Rättskunskap (i blivand e

omfattning).......

25 J

—

—

•—■

—•

—

Rättslära (jorddelnings-

rätt)............

—

130 + 45

—

—

—

—

Jordbrukslära med jord-

bruksekonomi.....

—

—

2152)

—

1447)

2152)

Jordvärderingslära . . .

—

—

1353)

-—

—

1353)

Skogslära..........

684)

—

805)

684)

42 + 14

805)

Kulturteknik:

allmän byggnadslära

med vägteknik . . .

51 + 51

—

3006)

51 + 51

—

3006)

vattenbyggnads^^ II

—

—

—

—

90 + 628)

—

Stadsplanelära......

—

—

50

—

—

50

’) jämte fältövningar I/e—3%.

2) jämte exkursioner 6 dagar.

s) jämte exkursioner och fältövningar 10 dagar.

4) jämte fältövningar i/i — nh.

6) jämte exkursioner och fältövningar 5 dagar.

6) jämte exkursioner och fältövningar 10 dagar.

’) jämte fältövningar 3 veckor juli—augusti.

8) jämte fältövningar 2 veckor juli—augusti.

De sakkunniga föreslå, att den nuvarande läraren i geodesi vid lantmäteriundervisningen,

professor Rubin, för vilken föreslås inrättande av

en personlig professur i geodesi (geodetisk matematik och kartografi) vid

högskolan, under läsåret 1932/1933 jämväl bör bestrida undervisningen i

både geodesi och matematik vid den gamla undervisningens andra årskurs,

»enär han tidigare handhaft dessa studerandes undervisning och under

detta läsår icke i full utsträckning kan tagas i anspråk för sin undervisning

i tekniska högskolan». På sådant sätt skulle professor Rubin komma

att under detta läsår åläggas en undervisningsskyldighet örn:

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

geodetisk matematik å nya första årskursen................ 59 timmar

differentialgeometri å gamla andra årskursen .............. 40 »

geodesi » » » » .............. 285 »

Summa 384 timmar.

Då en närmare undersökning utvisar, att av dessa 384 timmar icke

mindre jin 367 äro förlagda till höstterminen, inses lätt, att professor Rubin

enligt förslaget för denna termin pålägges en arbetsbörda, som säkerligen

annars icke åvilar en professor vid tekniska högskolan. Än ytterligare belyses

denna omständighet därav, att de sakkunniga för läsåret icke synas

hava räknat med någon assistent i ämnet geodesi vid lantmäteriundervisningen,

ehuru assistent i detta ämne funnits vid undervisningen alltsedan

densamma erhöll sin nuvarande organisation.

De sakkunniga förutsätta för läsåret 1932/1933 ingen ändring i det hittillsvarande

ämnet praktiskt lantmäteri vid lantmäteriundervisningens

andra årskurs, och däremot är givetvis ingenting att anföra. Emellertid

må erinras därom, att såväl ämnet praktiskt lantmäteri vid denna årskurs

som det nya ämnet planmätning och nivellering vid lantmäterifackavdelningens

första årskurs äro förlagda till vårterminen. Då det förra ämnet

under denna termin omfattar 440 timmar och det senare 102 timmar jämte

fältövningar under hela juni månad, torde det, så som förslaget föreligger,

vara ogenomförbart att — örn sådant eljest befunnes möjligt och lämpligt

— läraren i praktiskt lantmäteri vid lantmäteriundervisningen samtidigt

vore speciallärare i planmätning och nivellering vid tekniska högskolan.

I detta sammanhang synes uppmärksamheten böra fästas på, att i sammanställningen

å sid. 117 i förslaget över avlöningar för lärare vid lantmäterifackavdelningen

speciallärarbefattningen i planmätning och nivellering

av förbiseende icke upptagits såsom behövlig under läsåret 1932/1933.

Undervisningen i rättslära vid den gamla andra, årskursen under läsåret

1932/1933 kommer enligt förslaget att fortgå såsom hittills. Då denna

undervisning är förlagd enbart till vårterminen, kommer lärarens undervisningsskyldighet

under läsåret att minskas från nuvarande omkring 240

timmar till omkring 130 timmar, varför de sakkunniga föreslagit en motsvarande

minskning av arvodet för läraren i ämnet från nuvarande 4,000

kronor till 2,200 kronor. Beträffande assistenten i detta ämne hava de sakkunniga

för läsåret räknat med ett arvode å 500 kronor. Arvodet för denne

assistent utgår emellertid med 1,200 kronor under läsåret 1931/1932. Enär

vidare enligt den nuvarande läroplanen assistentens hela tjänstgöringsskyldighet

infaller under vårterminen och alltså icke kommer att minskas

under läsåret 1932/1933, torde även för sistnämnda läsår böra räknas med

ett assistentarvode å 1,200 kronor.

Av särskilt stor betydelse för undervisningens kontinuitet är givetvis

frågan, huruvida lärarna i de viktiga ämnena jordbrukslära, skogslära och

kulturteknik vid den nuvarande lantmäteriundervisningen kunde — örn

sådant eljest befunnes möjligt och lämpligt — successivt övergå till motsvarande

speciallärarhefattningar vid tekniska högskolan. Ur förestående

tabell utläses örn möjligheterna i detta hänseende följande.

I ämnet jordbrukslära med jordbruksekonomi kommer enligt förslaget

under läsåret 1932/1933 undervisning endast att meddelas vid den gamla

kulturtekniska kursen med som hittills 215 timmar jämte exkursioner un
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 124. 113

der 6 dagar. Under läsåret 1933/1934 däremot kommer, utöver undervisningen

vid samma kurs till samma omfattning, undervisning i samma

ämne att meddelas vid lantmäterilackavdelningens andra årskurs under

144 timmar jämte fältövningar i 3 veckor under tiden juli—augusti. Vissa

svårigheter synas på grund härav möta att under sistnämnda läsår på en

hand förena den gamla oell den nya lärarbefattningen, men torde likväl

dessa svårigheter med assistenthjälp kunna övervinnas.

Ämnet skogslära upptages under hägge läsåren å den gamla kulturtekniska

kursen oförändrat med 80 timmar jämte exkursioner och fältövningar

under 5 dagar. Härtill kommer under vartdera läsåret å lantmäterifackavdelningens

första årskurs en undervisningsskyldighet örn 68

timmar jämte fältövningar under tiden 1—5 juli samt under läsåret

1933/1934 å samma fackavdelnings andra årskurs ytterligare en undervisning

örn 56 timmar. Ur tidssynpunkt torde ingen svårighet möta att

förena de båda lärarhefattningarna i detta ämne.

Vad det gamla ämnet kulturteknik beträffar kommer undervisningen i

detta ämne att fortgå som hittills å den gamla kulturtekniska kursen

under håda övergångsåren med under varje läsår 300 timmar jämte

exkursioner och fältövningar under 10 dagar. Vid lantmäterifackavdelningen

kommer under vartdera läsåret vid den nya första årskursen att

meddelas undervisning i ämnet allmän byggnadslära med vägteknik under

sammanlagt 102 timmar och under läsåret 1933/1934 vid den nya andra årskursen

dessutom i ämnet vattenbyggnadslära med sammanlagt 152 timmar

jämte fältövningar i två veckor under juli—augusti. Den sammanlagda

undervisningstiden för dessa kulturtekniska ämnen skulle alltså,

oberäknat tiden för fältövningar och exkursioner, bliva för läsåret 1932/1933

402 timmar och för läsåret 1933/1934 554 timmar. Vissa svårigheter synas

alltså med hänsyn till det stora antalet undervisningstimmar föreligga,

särskilt beträffande det sistnämnda läsåret, att under övergångstiden förena

den nuvarande lärarbeiattningen i kulturteknik med endera eller båda

av de nya speciallärarbeiattningarna i motsvarande ämnen. Timplanerna

utvisa emellertid, att undervisningstiden är tämligen jämnt fördelad över

höst- och vårterminerna, varför frågan torde gå att lösa under förutsättning

av tillräcklig assistenthjälp.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört, att det i princip icke hade

något att invända mot de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna.

Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet av den nya organisationen har

med styrka framhållits, att det långa provisorium, som rått ifråga örn lantmäteriundervisningen,

gör det önskvärt att låta den nya organisationen träda

i kraft snarast möjligt, d. v. s. redan med ingången av budgetåret 1932/

1933. Härtill vill jag uttala min anslutning.

I anslutning härtill komma studerande i den nya lantmäterifackavdelningen

första gången att intagas höstterminen 1932. Från och med läsåret

1935/1936 skulle den nya fackavdelningen vara helt utbyggd, och vid utgången

av vårterminen 1936 skulle den första årgången lantmätare efter

den nya ordningen kunna utexamineras. Vid tekniska högskolan har man

alltså att räkna med en fyraårig övergångsperiod.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. / sami. 100 haft. (Nr 124.) 8

Departe

mentschefen.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.is proposition Nr 124.

Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen skulle taga sin

början med läsåret 1932/1933 och — under förutsättning att icke ytterligare

någon kulturteknisk kurs behöver anordnas, något som torde få bliva beroende

på eventuellt därom av lantmäteristyrelsen i sinom tid gjord framställning

— avslutas med utgången av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna

efter den gamla ordningen skulle utexamineras.

I likhet med de sakkunniga och lantmäteristyrelsen håller jag före, att

den under avveckling blivande lantmäteriundervisningen under läsåren 1932/

1934 bör överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig anordning

därstädes. De närmare bestämmelser, som med anledning härav kunna

bliva erforderliga i avseende å lärarnas vid lantmäteriundervisningen ställning

i förhållande till tekniska högskolans lärarkollegium och avdelningskollegier

ävensom i övrigt erforderliga föreskrifter torde framdeles få meddelas

av Kungl. Maj:t, sedan vederbörandes yttranden blivit inhämtade.

De övergångsanordningar i fråga örn vissa lärare vid den nuvarande lantmäteriundervisningen

— doktor Berwald och professor Rubin — har jag

tidigare i annat sammanhang berört och torde nu endast få hänvisa härtill.

Härefter torde jag så få övergå till frågan om de lärarbefattningar av

olika slag, som böra tillsättas redan från och med läsåret 1932/1933.

Från och med nämnda tidpunkt bör först och främst inrättas den för

professor Rubin avsedda personliga professuren, för vilket ändamål ett anslag

å allmänna indragningsstaten av 11,460 kronor bör beräknas.

Då professor Rubin under läsåret 1932/1933 icke kommer att i full utsträckning

tagas i anspråk vid tekniska högskolan, hava de sakkunniga

föreslagit, att han under denna tid borde bestrida undervisningen i geodesi

och matematik vid den gamla undervisningens andra årskurs.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att professor Rubin vid bifall härtill

skulle åläggas en undervisningsskyldighet av sammanlagt 384 timmar, därav

enligt nu gällande arbetsordning icke mindre än 367 förlagda till höstterminen.

Aven om denna undervisning till stor del består av övningar och

örn också genom schematekniska anordningar en jämnare fördelning av arbetsbördan

kan tänkas erhållas, bliver dock belastningen för stor för endast

en professur. Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att under detta övergångsår

ett belopp av 1,000 kronor beräknas för assistenthjälp vid geodesiuudervisningen

vid nuvarande lantmäteriundervisningen, varigenom en ganska betydande

avlastning torde kunna erhållas.

Speciallärarbefattningarna i matematik II och III, vilka, enligt vad jag

i det föregående tillstyrkt, äro avsedda för den nuvarande huvudläraren i

matematik vid lantmäteriundervisningen, doktor Berwald, böra tillsättas från

och med budgetåret 1932/1933. De härför beräknade arvodena hava upptagits

till respektive 4,800 och 1,200 kronor.

Den av mig föreslagna speciallärarbefattningen i marklära, för vilken

beräknats ett arvode av 1,200 kronor, bör likaledes inrättas från och med

budgetåret 1932/1933.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Mitt i det föregående framlagda förslag örn viss utökning av den för de

blivande lantmätarna avsedda undervisningen i rättslära och jorddelningsrätt

föranleder vissa förändringar av de sakkunnigas kostnadsberäkningar även

för budgetåret 1932/1933. Enligt deras förslag skulle undervisningen i rättskunskap

under de lantmäteristuderandes första läsår vara gemensam med

den övriga högskolans undervisning i detta ämne. Enligt lantmäteristyrelsens

av mig biträdda förslag skall däremot denna undervisning meddelas

särskilt för de lantmäteristuderande, vadan för budgetåret 1932/1933 ett särskilt

speciallärararvode, beräknat till 1,200 kronor, torde böra upptagas.

Härjämte torde, i enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt, assistentarvode

för undervisningen i rättslära vid nuvarande lantmäteriundervisningen

böra beräknas till 1,200 kronor i stället för av de sakkunniga föreslagna

500 kronor.

Vidare böra för läsåret 1932/1933, i överensstämmelse med de tekniska

högskolesakkunnigas förslag, beräknas speciallärararvoden dels i skogseko*

nomi med skogslära med 2,100 kronor och dels i allmän byggnadslära och

vägteknik med 1,200 kronor.

Slutligen torde, i enlighet med vad lantmäteristyrelsen påpekat, för budgetåret

1932/1933 upptagas arvode åt en speciallärare i planmätning och

nivellering. Detta arvode torde med hänsyn till den reducerade tjänstgöringen

under första övergångsåret kunna begränsas till förslagsvis 2,000

kronor.

Ökningen i anslagsposten till speciallärararvoden vid tekniska högskolan

för budgetåret 1932/1933 uppgår sålunda till (4,800 + 1,200 + 1,200 + 1,200

+ 2,100 + 1,200 + 2,000) 13,700 kronor.

De nya kontorsbiträdes- och vaktmästarbefattningarna böra inrättas redan

från och med läsåret 1932/1933.

I fråga om övriga anslag vid tekniska högskolan för budgetåret 1932/

1933 med anledning av lantmäteriundervisningens överflyttande har jag

endast i följande hänseenden funnit mig böra avvika från de sakkunnigas

förslag. Då jag för budgetåret 1932/1933 icke ansett mig kunna tillstyrka både

resekostnads- och traktamentsersättningar åt de lantmäteristuderande utan endast

resekostnadsersättningar, torde det för detta ändamål beräknade beloppet

kunna nedsättas från 2,000 kronor till 1,000 kronor. Anslagets rubrik för

detta budgetår torde i anslutning härtill böra ändras till resekostnadsersättningar

åt studerande vid tekniska hög''kolans fackavdelning för lantmäteri.

Såsom jag i annat sammanhang meddelat, har jag ej heller ansett erforderligt

att för budgetåret 1932/1933 beräkna något särskilt anslag för resekostnads-

och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner

och fältövningar, utan torde kostnaderna härför under nämnda budgetår

böra bestridas ur åttonde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och

traktamentspenningar. Någon höjning av detta anslag med anledning härav

har jag ej ansett mig böra ifrågasätta. Vidare torde de av de sakkunniga

föreslagna anslagen till arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj\ts proposition Nr 124.

samt till materiel för praktiska övningar under detta första övergångsår kunna

minskas med vartdera 1,CK''0 kronor till 1,000 kronor, respektive 3,000 kronor.

De sakkunniga hava till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen

beräknat ett extra anslag av 28,000 kronor.

I anslutning till vad jag nyss anfört rörande behovet av ökad assistentundervisning

i geodesi och rättslära torde detta anslag böra höjas med 1,700

kronor till 29,700 kronor.

Beträffande den närmare fördelningen av detta anslag ävensom de bestämmelser

i övrigt, som med anledning härav må bliva erforderliga, torde

det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut.

Jag vill emellertid redan nu framhålla, att jag icke anser mig kunna biträda

det framkomna förslaget om att lärarna vid den nuvarande lantmäteriundervisningen

under övergångstiden skola i avlöningshänseende likställas

med tekniska högskolans lärare. Ingen ändring i undervisningens art och

omfattning har för dem ifrågasatts, och vid sådant förhållande torde skäl

alltså saknas att nu föreslå någon ändring i de grunder, efter vilka avlöningsförmånerna

hittills utgått.

Jag vill dock understryka, att jag i likhet med de sakkunniga utgår från

att dyrtidstillägg m. m. å dessa avlöningsförmåner må utgå enligt de grunder,

som gälla för befattningshavare vid s. k. oreglerade verk.

I anslutning till vad nu anförts skulle följande anslag bliva erforderliga

för lantmäteriundervisningen för budgetåret 1932/1933.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

Personlig professur åt professor T. Rubin (å allmänna

indragningsstaten)........................kronor 11,460: —

Arvoden åt speciallärare..................... » 13,700: —

Arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter . » 1,000: —

Avlöning till ett kontorsbiträde................ » 2,676: —

Avlöning till en vaktmästare................. » 2,988: —

Stipendier åt studerande..................... » 1,000: —

Resekostnadsersättningar åt studerande vid högskolans

fackavdelning för lantmäteri för deltagande i

exkursioner och fältövningar................ » 1,000: —

Materiel för praktiska övningar............... » 3,000: —

Bokinköp och bokbindning m. m............. » 2,000: —

Materiel till samlingar och laborationer.......... i 4,000: —

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter..... » 9,000: —

Övergångskostnader för lantmäteriundervisningen . . » 29,700: -

Summa kronor 81,524: —

Då kostnaderna för budgetåret 1931/1932, enligt vad tidigare meddelats,

uppgå till, förutom dyrtidstillägg, 73,350 kronor, skulle ett bifall till mina

nu framlagda förslag för budgetåret 1932/1933 medföra en merkostnad av

8,174 kronor.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

117

Kap. VII. Anslag för tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag

betecknad anslagspost å 31,600 kronor till avlöningar till ordinarie

förvaltningspersonal.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan skulle från och med

budgetåret 1932/1933 inrättas en ny kontorsbiträdesbefattning. Kostnaderna

härför beräknas enligt sedvanliga grunder till 2,676 kronor. Här förevarande

anslagspost skulle sålunda behöva ökas med detta belopp till 34,276

kronor eller i avrundat tal 34,200 kronor.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag

betecknad anslagspost å 73,300 kronor till ordinarie vaktmästare m. fl.

Vid bifall till mitt i det förgående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan skulle från och med

budgetåret 1932/1933 inrättas en ny vaktmästarbefattning i lönegraden B 5.

Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder till 2,988

kronor. Här förevarande anslagspost skulle sålunda behöva ökas med detta

belopp till 76,288 kronor eller i avrundat tal 76,300 kronor.

Under punkt 138 av 1931 års åttonde huvudtitel framlade jag för Kungl.

Majit förslag om viss ökning av den i det ordinarie förslagsanslaget till

tekniska högskolan ingående anslagsposten arvoden till speciallärare. I samband

därmed redogjorde jag ingående dels för de speciallärarbefattningar,

som enligt beslut av Kungl. Majit funnits vid tekniska högskolan under tiden

den 1 juli 1926—den 30 juni 1931, dels ock för ett av högskolans lärarkollegium

framlagt förslag till speciallärarbefattningar under tiden den 1 juli

1930—den 30 juni 1931, enligt vilket det för ändamålet utgående anslaget

skulle höjas till 108,520 kronor. Såsom av nyssnämnda punkt 138 närmare

framgår, anslöt jag mig till lärarkollegiets sålunda framlagda förslag utom

beträffande ämnet stadsanläggningslära, där jag förordade samma anslag

som tidigare utgått, 2,400 kronor. Anslaget till speciallärare skulle enligt

detta förslag behöva beräknas till 105,620 kronor. Jag framhöll vidare, att

det, med hänsyn till möjligen förestående omorganisation av högskolan,

torde vara lämpligast, att föreskrifter rörande fördelningen av anslaget till

arvoden åt speciallärare meddelades endast för budgetåret 1931/1932.

Genom beslut den 26 februari 1931 meddelade Kungl. Majit bestämmelser

rörande speciallärarna vid tekniska högskolan under budgetåret 1931/1932

1. Avlöningar

till ordinarie

förvaltningspersonal.

2. Avlöningar

till ordinarie

vaktmästare

m. fl.

3. Arvoden

till speciallärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-t. Arvoden

till tillfälliga

lärarbiträden

och assistenter.

5. Avlöningar

till ickeordinarie

vaktmästare

m. fl.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

i överensstämmelse med den av lärarkollegiet uppgjorda planen med nyss

av mig angivna undantag.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av

den 24 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu

högskolans lärarkollegium hemställt, att Kungl. Majit ville i statsverkspropositionen

till 1932 års riksdag föreslå, att det av högskolan år 1930 begärda

beloppet 108,520 kronor årligen måtte beviljas för återstoden av femårsperioden,

d. v. s. intill den 1 juli 1936, försåvitt ovannämnda utredningsarbeten

ej gåve vid handen, att ändringar behövde vidtagas rörande speciallärarbefattningarna.

Lärarkollegiet har därvid anfört bland annat:

I stadgarna för tekniska högskolan föreskreves, att högskolans speciallärarbetattningar

skulle fastställas för en tidsperiod av högst fem år i sänder.

Erhåflandet av de lämpligaste krafterna för dessa speciallärarbefattningar

försvårades väsentligen, örn denna period i avsevärd grad förkortades, då

därigenom vissa osäkerhetsförhållanden inträdde. För uppläggandet av föreläsningsserier

för så kort tid som ett år torde i regel knappast kunna förutsättas

att samma arbete nedlades som om befattningshavaren tillförsäkrades

något längre tids tjänstgöring. Vidare kunde anföras, att örn befattningarna

fastställdes för endast ett år i sänder, detta medförde en ofta återkommande

upprepning av den rätt omständliga tillsättningsproceduren.

Under förhandenvarande förhållanden ser jag mig förhindrad att tillstyrka

andra ändringar i här förevarande anslag än de, som föranledas av förslaget

örn lantmäteriundervisningens inordnande i tekniska högskolan. Den

av detta ändamål föranledda kostnadsökningen har av mig i det föregående

beräknats till 13,700 kronor. Då för innevarande budgetår för ändamålet

disponerats ett belopp av 105,520 kronor, skulle alltså för budgetåret 1932/

1933 behöva beräknas ett anslag av (105,520 + 13,700) 119,220 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut

rörande den närmare fördelningen av detta anslag. Härvid torde även böra

tagas under övervägande, huruvida och i vilken utsträckning det må vara

möjligt att tillmötesgå det från högskolan uttalade önskemålet om tillsättande

av speciallärarbefattningar för längre tid än ett år.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag

betecknad anslagspost å 51,200 kronor till arvoden till tillfälliga lärarbiträden

och assistenter.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan skulle denna anslagspost

från och med budgetåret 1932/1933 behöva höjas med 1,000 kronor

till 52,200 kronor.

I det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan

ingår en såsom bestämt anslag betecknad anslagspost till avlöningar till

icke-ordinarie vaktmästare m. fl. Nämnda anslagspost var till och med

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

budgetåret 1930/1931 upptagen med ett belopp av 13,500 kronor men höjdes

från och med innevarande budgetår till 16,020 kronor. Såsom närmare

framgår dels av punkt 90 i 1926 års åttonde huvudtitel (sid. 380), dels av

Kungl. Maj:ts proposition nr 226 till 1927 års riksdag, dels ock punkt 141

i 1931 års åttonde huvudtitel, utgöres den extra vaktmästarpersonal, vars

avlöningar bestridas med medel från detta anslag, av 1 maskinist, 3 laboratorievaktmästare,

1 vaktmästare och 4 portvakter.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av

den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu

högskolans lärarkollegium hemställt, att Kungl. Majit i statsverkspropositionen

till 1932 års riksdag måtte föreslå en ytterligare höjning av förevarande

anslag till 16,800 kronor.

Till stöd härför har lärarkollegiet anfört bland annat:

I en del fall, när ny extra ordinarie befattningshavare med avlöning från

detta anslag antagits, hade befattningshavaren på grund av föregående

tjänstgöring i statens tjänst redan från början blivit satt i högre löneklass

än den lägsta, varvid såsom exempel kunde omnämnas, att den nyantagne

extra ordinarie laboratorievaktmästaren å institutionen för cellulosateknik

och träkemi till följd av föregående tjänstgöring vid Uppsala universitet

redan för närvarande erhölle avlöning enligt löneklass 9 med en avlöning

av 3,144 kronor i stället för den normala begynnelselönen enligt löneklass 5,

utgörande 2,520 kronor. Detta komme att förorsaka att anslaget ej komme

att visa sig tillräckligt ens för budgetåret 1931 1932, även bland annat beroende

därav, att i de fall, då motsvarande ordinarie personal oundgängligen

behövt anlitas på övertid, ersättningen för denna övertid i enlighet med

gällande avlöningsreglemente måst utbetalas från ifrågavarande anslag. Denna

övertidsersättning kunde naturligtvis variera, och hade det sammanlagda

ersättningsbeloppet härför i allmänhet hållit sig mellan 400 och 500 kronor.

Sålunda hade för budgetåret 1930 1931 ifrågavarande övertidsersättning uppgått

sammanlagt till 462 kronor 71 öre, men kunde dock för nämnda budgetår

till statsverket återlevereras 279 kronor 74 öre från ifrågavarande

anslag.

För budgetåret 1931/1932 komme att till avlöning åt extra ordinarie vaktmästarpersonal

utgå minst 15,741 kronor, eventuellt något mera, beroende

på i vilken löneklass den blivande vaktmästaren å institutionen för flygteknik

komme att placeras, och sålunda återstode för övertidsersättningar endast

ett belopp av högst 279 kronor, vilket ej komme att visa sig tillräckligt,

För budgetåret 1932/1933 komme att till personalens avlöning åtgå lägst

ett belopp av 16,053 kronor, beroende på vissa befattningshavares uppfattning

till högre löneklass, och vore sålunda en höjning av anslaget ofrånkomlig.

Utgifterna å denna anslagspost komme genom befattningshavarnas

uppfattning till högre löneklass alltjämt under en följd av år att stiga.

De avlöningar, som — under förutsättning att den nuvarande personalen

kvarstår vid sina befattningar under budgetåret 1932/1933 — under nämnda

budgetår skola bestridas medelst här förevarande anslagspost, uppgå till

16,053 kronor, vartill kommer ett mindre belopp för övertidsersättningar.

Departe
mentschefen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

6. Stipendier

åt studerande.

Departe
mentschefen
-

7. Arvode

åt sekreteraren

hos

högskolans

styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Ökningen av medelsåtgången beror uteslutande på författningsenliga ålderstillägg,

och med hänsyn härtill torde en höjning av anslagets belopp vara

ofrånkomlig. Jag anser mig emellertid böra föreslå en begränsning av anslagsökningen

till 480 kronor, vadan anslagsposten alltså skulle uppföras

med 16,500 kronor.

I riksstaten har sedan åtskilliga år varit upptaget ett ordinarie reservationsanslag

å 5,000 kronor till stipendier åt elever vid tekniska högskolan.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av

den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu

högskolans lärarkollegium — under erinran att, enligt de för högskolan av

Kungl. Majit fastställda statuterna, de som vid högskolan bedreve sina studier

ej längre benämndes »elever» utan »studerande» — hemställt, att Kungl.

Majit i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag måtte föreslå, att rubriken

å ovannämnda reservationsanslag — utan ändring av anslagets belopp

— måtte ändras till stipendier åt studerande.

Såsom tidigare meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga hemställt,

att vid ett bifall till deras förslag om lautmäteriundervisningens anordnande

vid tekniska högskolan en höjning av här förevarande anslag med 2,000

kronor till 7,000 kronor skulle vidtagas. I annat sammanhang hava de

sakkunniga vidare föreslagit, att denna förhöjning skulle vidtagas successivt

under budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 med 1,000 kronor örn året.

De tekniska högskolesakkunnigas förslag om höjning av stipendieanslaget

med anledning av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan

vill jag biträda. I enlighet härmed skulle anslaget för budgetåret

1932/1933 upptagas med ett från 5,000 kronor med 1,000 kronor till 6,000

kronor förhöjt belopp.

På de av högskolans lärarkollegium anförda skälen vill jag vidare förorda,

att anslagets rubrik måtte ändras från »stipendier åt elever» till »stipendier

åt studerande».

I det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. för tekniska högskolan,

som i riksstaten för budgetåret 1931/1932 är upptaget med ett belopp

av 325,000 kronor, ingår en såsom reservationsanslag betecknad anslagspost

å 150,000 kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Såsom närmare framgår av punkt 90 i 1926 års åttonde huvudtitel utgick

man vid bestämmandet av nämnda anslagsposts storlek från att några arvoden

till icke-ordinarie kanslipersonal ej för framtiden borde belasta detta

anslag, och meddelades föreskrift härom den 28 maj 1926 i samband med

fastställande av ny stat för tekniska högskolan.

Fråga har nu uppkommit om beredande av medel för gäldande av avlöning

åt sekreteraren hos tekniska högskolans styrelse.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Enligt § 10 i gällande stadgar för tekniska högskolan äger högskolans

styrelse beträffande ärendenas föredragning inför styrelsen och handläggning

av hos styrelsen förekommande expeditionsgöromål efter omständigheterna

förordna. Denna föredragning och handläggning av ärendena har allt sedan

nämnda stadgas ikraftträdande år 1921 skett genom person, som av styrelsen

anmodats utföra sekreterargöromålen. Denne sekreterare har icke ansetts böra

vara högskolans ordinarie sekreterare. I § 11 av stadgarna föreskrives nämligen,

att vid sammanträde med styrelsen må, med undantag för rektor eller vid

förfall för honom prorektor, icke i ärendes handläggning deltaga någon av

de i §§ 45 och 96 nämnda befattningshavare, bland vilka jämväl — enligt

§96 — högskolans sekreterare befinner sig. Av § 98 i stadgarna framgår

vidare, att det åligger högskolans sekreterare att föra protokoll endast vid

lärarkollegiets och kollegienämndens sammanträden.

För bestridande av göromålen såsom sekreterare hos högskolans styrelse

har sålunda måst anlitas person utanför högskolans kansli. Fråga har nu

uppkommit örn beredande av medel för avlönande av denne person.

En av styrelsen för tekniska högskolan gjord, av statskontoret tillstyrkt

framställning, att ett belopp av högst 900 kronor om året måtte få ur elevavgifterna

vid högskolan utgå till bestridande av kostnaden för sekreterargöromål

hos styrelsen, har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Skälet

härtill torde främst hava varit, att elevavgifterna äro avsedda allenast till

bestridande av assistentavlöningar och utgifter för samlingar och laborationer.

Den person, som av styrelsen anmodats bestrida ifrågavarande sekreterargöromål,

har härför uppburit ersättning, som uppgått till 900 kronor per år

och som utgått från ovanberörda, såsom reservationsanslag betecknade anslagspost

till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Sedan emellertid revisionen inom riksräkenskapsverket framställt anmärkning

mot detta förfarande, i vad avsåge tiden den 1 januari—den 30 juni

1928, fann riksräkenskapsverket genom utslag den 29 oktober 1930 — eftersom

förvaltningsnämnden med hänsyn till bestämmelserna i omförmälda

Kungl. Maj:ts beslut den 28 maj 1926 icke ägt att till kanslipersonal utbetala

ersättning från förenämnda anslag — skäligt att, med gillande av anmärkningen,

förplikta de för här ifrågavarande anordningsbeslut ansvariga,

d. v. s. högskolans dåvarande rektor och de ledamöter i förvaltningsnämnden,

vilka deltagit i beslutet, att ersätta statsverket anmärkta beloppet, 450

kronor. Sedan besvär anförts över riksräkenskapsverkets nyssberörda utslag,

har kammarrätten genom utslag den 15 september 1931 — då förvaltningsnämnden

icke ägt att för ifrågavarande ändamål utbetala ersättning av

statsmedel — ej funnit skäl att i anledning av besvären göra ändring i det

slut, vartill riksräkenskapsverket i överklagade utslaget kommit.

Jag saknar anledning att ifrågasätta någon ändring i nu gällande föreskrifter,

som innebära, att särskild person bör förordnas att bestrida sekre
-

Departe
mentschefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

terargöromålen hos styrelsen. Såsom av den av mig nu lämnade redogörelsen

framgår, stå emellertid för närvarande och under förutsättning att

kammarrättens nyssberörda utslag vinner laga kraft inga medel till buds

för detta ändamål. Då, såsom nämnts, styrelsens sekreterare bör vara en

person utanför högskolan, torde härvidlag icke kunna komma ifråga den i

det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan ingående

anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie förvaltningspersonal. Härjämte

bör framhållas, att det icke är möjligt att utan en höjning av denna

anslagspost inom densamma bereda rum för här ifrågavarande ersättning.

För den händelse kammarrättens ovanberörda utslag skulle vinna laga kraft

eller efter anförda besvär fastställas i högsta instans, torde det emellertid

bliva nödvändigt tillse, att medel beredas högskolan för nu ifrågavarande

ändamål. Lämpligast synes mig då vara, att under angiven förutsättning

ersättning åt styrelsens sekreterare — vars belopp synes böra fastställas till

samma summa som tidigare för ändamålet utgått, d. v. s. 900 kronor för

år — utgår ur den i reservationsanslaget till materiel m. m. för tekniska

högskolan ingående anslagsposten till uppvärmning, belysning och diverse

utgifter. Någon höjning av anslagets belopp med anledning härav torde

icke vara erforderlig.

8. Materiel

m. m. Anslag

till prak

tiska övningar

för

fackavdelningen

för

lantmäteri.

I det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid tekniska högskolan

å 325,000 kronor ingår vidare en såsom reservationsanslag betecknad

anslagspost å 150,000 kronor till samlingar och laborationer.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan skulle från och

med budgetåret 1932/1933 denna anslagspost — för beredande av medel

till praktiska övningar för fackskolan för lantmäteri — höjas med 3,000

kronor till 153,000 kronor och reservationsanslaget till materiel m. m. som

följd härav upptagas med ett till 328,000 kronor förhöjt belopp.

9. Ökade

medel till

samlingar

och labora

tioner.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag (punkt 90 av 1926

års åttonde huvudtitel) uppförde 1926 års riksdag i högskolans omkostnadsstat

ett ordinarie reservationsanslag av 150,000 kronor till samlingar och laborationer

samt anvisade dessutom till beredande av ökade medel till samma

ändamål för budgetåret 1926/1927 ett extra anslag av 35,000 kronor att av

Kungl. Majit fördelas på de olika avdelningarna vid högskolan på sätt Kungl.

Majit funne skäligt bestämma. För budgetåren 1927/1932 har vidare riksdagen

anvisat, likaledes i enlighet med Kungl. Majits förslag (se härom

senast punkt 142 av 1931 års åttonde huvudtitel) extra anslag av respektive

35,000 kronor, 41,000 kronor, 40,000 kronor, 40,000 kronor och 43,000

kronor att av Kungl. Majit fördelas på de särskilda avdelningarna vid högskolan,

på sätt Kungl. Majit funne skäligt bestämma. Såsom av sistnämnda

punkt närmare framgår, hade lärarkollegiet för nu innevarande budgetår

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

hemställt om ett sammanlagt anslag för här ifrågavarande ändamål av

217,000 kronor, varav 150,000 kronor på ordinarie och 67,000 kronor på

extra stat. Vid min anmälan inför Kungl. Majit av ifrågavarande anslagsäskande

fann jag mig emellertid böra föreslå, att sistnämnda anslag bestämdes

till 43,000 kronor. Förhöjningen med 3,000 kronor i förhållande

till närmast föregående budgetår var närmast betingad av tillkomsten av

det nya flygtekniska laboratoriet.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med utlåtande av den 4 september

1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu högskolans

lärarkollegium hemställt, det Kungl. Majit täcktes i statsverkspropositionen

till 1932 års riksdag föreslå, att för samlingar och laborationer vid högskolan

under läroåret 1932/1933 måtte beviljas, förutom det ordinarie anslaget

å 150,000 kronor, ett anslag på extra stat av 68,000 kronor.

Lärarkollegiet har till stöd härför anfört bland annat:

Fn avsevärd reducering hade för varje år gjorts på av högskolan begärda

anslag, och det hade också visat sig, att de beviljade anslagen icke varit

tillräckliga.

Anslaget till samlingar och laborationer vore att betrakta såsom ett bland

de viktigaste medlen för att hålla högskolans undervisning på önskvärd nivå.

Det vore därför av betydelse, att anslaget för ifrågavarande ändamål anpassades

efter det angivna behovet, och lärarkollegiet såge sig därför nödsakad

att fasthålla vid sin hemställan örn ett avsevärt högre belopp än vad

som under senaste år beviljats.

Lärarkollegiet hade sökt att i möjligaste mån begränsa de olika fackavdelningarnas

krav men det hade dock icke varit möjligt att nedpressa det

totala anslagskravet till lägre belopp än 218,000 kronor, således 1,000 kronor

högre än budgetåret 1931/1932.

Ökningen från begärt anslag, 217,000 kronor, budgetåret 1931/1932 till

nu begärt anslag, 218,000 kronor, motiverades därav, att vissa institutioner,

särskilt hållfasthetslära och läran om maskinelement, alltifrån respektive

professurers inrättande haft otillräckliga anslag. Laboratorierna hade först

på senare åren erhållit mera fullständig utrustning, beroende på att professurerna

tillsatts först år 1924. Då nämnda ämnen vore grundläggande för

stora delar av de tekniska tillämpningsämnena, vore det av stor vikt, att

undervisningen bleve så rationell som möjligt. Det vore då framförallt av

vikt att laboratoriearbetet icke eftersattes.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga

beräknat, att vid ett bifall till deras förslag om lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 4,000 kronor skulle

bliva erforderligt till samlingar och laborationer, vilket belopp lämpligen

syntes böra tilläggas det extra anslaget till samlingar och laborationer. I

annat sammanhang hava de sakkunniga vidare framhållit, att hela här förevarande

anslagshöjning borde träda i kraft redan från och med budgetåret

1932/1933.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

Departe
mentschefen.

Anslag för här ifrågavarande ändamål är fortfarande av behovet påkallat.

Under förhandenvarande förhållanden är det mig emellertid icke möjligt

att förorda någon annan höjning av förstärkningsanslaget än vad som föranledes

av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Det härför beräknade beloppet, 4,000 kronor, har i de avgivna yttrandena

lämnats utan erinran, och även jag vill tillstyrka framställning till riksdagen

i överensstämmelse härmed. Vid bifall härtill skulle här förevarande anslag

för budgetåret 1932/1933 upptagas med ett belopp av (43,000 + 4,000) 47,000

kronor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag från tekniska

högskolan besluta rörande fördelningen mellan de olika avdelningarna av

såväl den ordinarie anslagsposten som det extra anslaget.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag anvisade 1926 års

riksdag till bestridande av kostnader för uppvärmning, belysning och diverse

ning, belys- utgifter vid tekniska högskolan under budgetåret 1926/1927 dels ett ordining

och di- . , . K _ . _ _ , _ °

verse ut- narie anslag av 150,000 kronor, dels ett extra förstärkningsanslag av 35,000

gifter. kronor. Jag anhåller att beträffande dessa anslag få hänvisa till vad därom

anförts å sid. 387 o. f. under punkt 90 av 1926 års åttonde huvudtitel.

Jämväl för budgetåret 1927/1928 anvisade riksdagen i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag ett extra förstärkningsanslag av 35,000 kronor. För ett vart

av budgetåren 1928/1930 utgick förstärkningsanslaget med ett belopp av

25.000 kronor samt för budgetåret 1930/1931 med ett till 32,000 kronor förhöjt

belopp.

Under punkt 143 av 1931 års åttonde huvudtitel, vartill jag här torde få

hänvisa, föreslog Kungl. Majit riksdagen att för här ifrågavarande ändamål

för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 47,000 kronor. Såsom

närmare framgår av nämnda punkt, motiverades ökningen av anslaget,

15.000 kronor, med de nya lokaler, som från och med budgetåret 1931/1932

komme att tagas i anspråk.

I skrivelse den 17 april 1931, nr 8 A, anmälde riksdagen under punkt

137, att riksdagen för ändamålet anvisat ett belopp av 42,000 kronor. Riksdagen

anförde därvid, bland annat, att riksdagen med hänsyn till prisläget

på bränslemarknaden ansåge den ifrågasatta höjningen av anslaget kunna

begränsas till 10,000 kronor.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av

den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu

tekniska högskolans lärarkollegium hemställt, det Kungl. Majit täcktes i

statsverkspropositionen till 1932 års riksdag upptaga ett extra förstärkningsanslag

av 47,000 kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Till stöd för denna sin framställning har lärarkollegiet anfört bland annat •

följande:

10. Ökade

medel till

uppvärm
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Bränslepriserna under budgetåret 1931/1932 torde icke vara så avsevärt

lägre än budgetåret 1930/1931, att en sänkning av det begärda anslaget med

5,000 kronor varit motiverad.

Med den utökning av lokaler, som för närvarande vore ett faktum och

som i 1930 års hemställan anfördes, nämligen de nyinredda lokalerna för

fysik och elektroteknik, den del av det blivande cellulosalaboratoriet, som

disponerades av högskolan samt flyglaboratoriet, bleve anslagen för värme,

belysning och diverse för budgetåret 1931/1932 sannolikt otillräckliga, detta

så mycket mer som, trots största sparsamhet, en avsevärd brist (cirka 15,000

kronor) förelåg vid budgetårsskiftet den 30 juni 1931, i det att en del inneliggande

räkningar icke kunde likvideras före budgetårets utgång.

Dessutom kunde anföras, att högskolans allmänna inventarier vore i stor

utsträckning i ett sådant skick, att förnyelse måste ske i större utsträckning

än vanligt. Sådan skedde successivt under utgallring av de allra

sämsta delarna. Aven ett flertal nya professorsrum måste inredas med

möbler.

Belysningen vore till stor utsträckning mindre lämplig, så att omläggningar

då och då måste ske.

På grund av det alltmer ökade forskningsarbetet på laboratorierna vore

åtgången av gas och elektrisk ström i avsevärt stigande, vilket ytterligare

ökade kostnaderna.

Anslaget vore i hög grad ansträngt, och lärarkollegiet ansåge sig med

stark förvissning kunna uttala, att ett extra anslag av 47,000 kronor för

budgetåret 1932/1933 vore att anse såsom det lägsta möjliga, även med

hänsyn till gynnsamma bränslepriser.

Kollegiet hade icke ansett sig böra utöka sin begäran med ytterligare 5,000

kronor i anledning av den minskning, som gjordes av 1931 års riksdag,

utan ville söka att om möjligt reda sig med erhållet belopp.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga

beräknat, att vid ett bifall till deras förslag örn lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 9,000 kronor skulle

bliva erforderligt till uppvärmning, belysning och diverse utgifter, vilket belopp

lämpligen syntes böra tilläggas det för ändamålet utgående extra anslaget.

I annat sammanhang hava de sakkunniga vidare framhållit, att hela

här förevarande anslagshöjning borde träda i kraft redan från och med

budgetåret 1932/1933.

i

Anslag för här ifrågavarande ändamål är fortfarande behövligt. Den av

högskolans lärarkollegium förebragta utredningen synes mig giva vid han

den, att en nedsättning av det för högskolan i dess nuvarande omfattning

begärda beloppet, 47,000 kronor, icke är tillrådlig, därest man vill undvika

uppkommande av ej oväsentliga brister å anslaget.

Till detta belopp bör så läggas den summa å 9,000 kronor, som, enligt

de verkställda undersökningarna, skulle erfordras vid ett bifall till förslaget

om lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

För budgetåret 1932/1933 skulle i anslutning härtill bär ifrågavarande anslag

behöva upptagas med ett belopp av (47,000 + 9,000) 56,000 kronor.

Departe
mentschefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

11. Bokinköp,

bokbindning

m. m.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I tekniska högskolans ordinarie stat upptages under B. Vissa omkostnader

för uppehållande av högskolans verksamhet, materiel m. m. en såsom ett

särskilt reservationsanslag betecknad anslagspost till biblioteket å 25,000

kronor.

Denna anslagspost utgick tidigare med ett belopp av 21,000 kronor, men

i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag (punkt 121 av 1928

års åttonde huvudtitel) blev den av 1928 års riksdag höjd till nyssnämnda

belopp.

Vidare har riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag

(punkt 93 av 1926 års åttonde huvudtitel, punkt 125 av 1928 års åttonde

huvudtitel och punkt 133 av 1929 års åttonde huvudtitel) anvisat ett

belopp av 10,000 kronor för ett vart av budgetåren 1926/1927, 1928/1929

och 1929/1930 för komplettering av högskolans bibliotek.

För ett vart av budgetåren 1930/1932 har tekniska högskolans styrelse

hemställt om utverkande av ett extra anslag å 10,000 kronor för bokinköp,

bokbindning m. m. Dessa framställningar hava så till vida kunnat tillmötesgås,

att för vartdera budgetåret ett extra anslag av 5,000 kronor anvisats

för ändamålet.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av

den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu

högskolans lärarkollegium — med anledning av en av högskolans bibliotekarier

gjord och av biblioteksnämnden därstädes förordad hemställan — på

det enträgnaste anhållit, att Kungl. Majit måtte i statsverkspropositionen

till 1932 års riksdag föreslå, att ett extra anslag å 10,000 kronor till bokinköp,

bokbindning rn. m. måtte ställas till högskolans biblioteks förfogande.

Lärarkollegiet har därvid anfört bland annat:

Genom nedprutningen av behövliga anslag för biblioteket hade dess ställning

under de senaste åren blivit alltmera prekär, vilket även på det kraftigaste

framhållits av högskolans bibliotekarie.

Såsom i bibliotekariens skrivelse betonades hade trots undanskjutande i

alltför stor utsträckning av behövlig inbindning m. m. endast under vart

och ett av de båda senaste budgetåren ett belopp av cirka 2,700 kronor

stått till bibliotekets förfogande för anskaffande av nyutkomna specialarbeten

och standardlitteratur i bokform. Som antalet lärarbefattningar vid högskolan

— bortsett från assistenterna — överskrede 90, hade sålunda i runt

tal endast ett belopp av årligen 30 kronor per lärare stått till bibliotekets

disposition för inköp av nyutkommen speciallitteratur inom respektive undervisningsområden,

vilket ringa belopp även förorsakade, att många för undervisningen

och det vetenskapliga arbetet vid högskolan nödvändiga bokverk

ej kunnat anskaffas.

Som tekniken i allmänhet under senare år varit i starkt uppsving genom

nya viktiga rön på många skilda områden, bade som lätt kunde inses svårigheten

för tekniska högskolans bibliotek, som måste betraktas såsom landets

centrala tekniska bibliotek, blivit allt större och lärarkollegiet ansåge

det ofrånkomligt, att ökade medel ställdes till bibliotekets förfogande.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga

beräknat, att vid ett bifall till deras förslag om lantmäteriundervisningens

anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 2,000 kronor skulle

bliva erforderligt för bokinköp och bokbindning för den nytillträdande fackavdelningen.

Detta belopp har föreslagits skola tilläggas det sedan budgetåret

1930/1931 utgående extra anslaget till bokinköp, bokbindning m. m.

för tekniska högskolans bibliotek. I annat sammanhang hava de sakkunniga

vidare framhållit, att hela här förevarande anslagshöjning borde träda

i kraft redan från och med budgetåret 1932/1933.

Tekniska högskolans lärarkollegium har i sitt över förslaget avgivna utlåtande

framhållit, att en ökning av anslaget med 3,000 kronor i stället för

av de sakkunniga föreslagna 2,000 kronor vore oundgängligen nödvändig.

Vidare har lärarrådet vid lantmäteriundervisningen anfört, att det funne det

för här ifrågavarande ändamål beräknade anslaget å 2,000 kronor för lågt.

Det torde, framhåller lärarrådet, böra uppmärksammas, att detta anslag för

budgetåret 1931/1932 för lantmäteriundervisningen utginge med 3,800 kronor.

Jag vill förorda att — i likhet med vad under budgetåren 1930/1932 varit

fallet — ett förstärkningsanslag för bokinköp och bokbindning ställes till

tekniska högskolans förfogande. Med hänsyn till rådande förhållanden nödgas

jag — trots de ökade krav som på grund av lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan komma att ställas på dess bibliotek —

föreslå, att förstärkuingsanslaget begränsas till samma belopp som innevarande

budgetår eller 5,000 kronor.

Under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att till resekostnads- och traktamentsersättningar åt lärare

och studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för

deltagande i exkursioner och fältövningar m. m. beräkna ett extra reservationsanslag

av 5,000 kronor.

I det föregående har jag emellertid framhållit, att här ifrågavarande ersättningar

åt lärarna för budgetåret 1932/1933 syntes böra utgå från åttonde

huvudtitelns allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar.

I fråga örn eleverna har jag för närvarande och i avbidan på närmare

utredning endast ansett mig kunna tillstyrka resekostnadsersättningar. För

detta ändamål har jag beräknat ett belopp av 1,000 kronor, vilket torde

böra uppföras såsom ett särskilt extra reservationsanslag.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört torde för budgetåret 1932/

1933 böra anvisas ett extra reservationsanslag av 29,700 kronor för bestridande

av övergångskostnader för lantmäteriundervisningen.

Departe
mentschefen
-

12. Resekostnadsersättningar

åt

studerande

vid tekniska

högskolans

fackavdelning

för lantmäteri

för

deltagande i

exkursioner

och fältövningar.

13. Övergångskostnader

för

lan troilteriundervisningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14. Samman

fattning av

anslagen

under

åttonde huvudtiteln.

15. Anslag

under allmänna

indragningsstaten.

188 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

De under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel för tekniska högskolan

m. m. beräknade anslagen uppgå till sammanlagt 1,213,880 kronor.

Vid bifall till mina nu framlagda förslag skulle här förevarande anslag uppgå

till sammanlagt 1,213,820 kronor, innebärande en minskning av 60 kronor

i förhållande till det tidigare beräknade beloppet.

Slutligen torde jag här få erinra, att vid bifall till mitt förslag örn inrättandet

av en personlig professur för professor Rubin för ändamålet måtte

uppföras ett anslag under allmänna indragningsstaten, enligt sedvanliga

beräkningsgrunder upptaget med 11,460 kronor.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

129

Kap. VIII. Hemställan.

I anslutning till vad jag sålunda anfört och förordat får jag slutligen

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

I. besluta, att lantmäteriundervisningen skall, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt,

från och med den 1 juli 1932 anordnas vid tekniska högskolan

såsom en särskild fackavdelning för lantmäteri;

II. a) å personalstaten för tekniska högskolan från och

med budgetåret 1932/1933 uppföra ytterligare en kontorsbiträdesbefattning

med placering för innehavaren av denna

befattning i lönegraden B 4;

b) öka det i den nuvarande ordinarie staten för tekniska

högskolan uppförda förslagsanslaget: avlöningar till ordinarie

förvaltningspersonal,

..............................kronor 31,600: —

med........................... * 2,600:

till............................ 8 34,200: -

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget

till tekniska högskolan, avlöningar,

med...........................kronor 2,600: —;

III. a) å personalstaten för tekniska högskolan från och med

budgetåret 1932/1933 uppföra ytterligare en vaktmästarbefattning

med placering för innehavaren av denna befattning

i lönegraden B 5 ;

b) öka det i den nuvarande ordinarie staten för tekniska

högskolan uppförda förslagsanslaget: avlöningar till ordinarie

vaktmästare m. fl.,

..............................kronor 73,300: —

med........................... * 3,000:

till............................ * 76,300: —

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget

till tekniska högskolan, avlöningar,

me<j ........................... kronor 3,000: —;

IV. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan

uppförda anslagsposten, arvoden till speciallärare,

............................. kronor 105,620: —

med . . . ...................... * 13,600:

till........................... 8 119,220: —

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.) 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget

till tekniska högskolan, avlöningar,

med...........................kronor 13,600:—;

V. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan

uppförda anslagsposten: arvoden till tillfälliga lärarbiträden

och assistenter,

nu...........................kronor 51,200

med........................... » 1,000

til1............................ * 52,200: —

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget

till tekniska högskolan, avlöningar,

med...........................kronor 1,000: —;

VI. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan

uppförda anslagsposten: avlöningar till icke-ordinarie

vaktmästare m. fl.

nu............................kronor 16,020: —

med........................... » 480: —

till

16,500

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget

till tekniska högskolan, avlöningar,

med.............................kronor 480: —;

VII. vid bifall till vad under II—VI hemställts höja det

i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska

högskolan, avlöningar,

nu...........................kronor 720,440: —

med.......................... » 20,680: —

tdl........................... » 741,120:—;

VIII. — med uteslutande ur riksstaten av det under tek
niska

högskolan: vissa omkostnader för uppehållande av

högskolans verksamhet upptagna ordinarie reservationsanslaget

till stipendier åt elever — under samma rubrik uppföra

ett ordinarie reservationsanslag till stipendier åt studerande

å.........................kronor 6,000: —;

IX. höja den i staten för tekniska högskolan B. Vissa

omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet,

materiel m. m. ingående, såsom särskilt reservationsanslag

betecknade anslagsposten till samlingar och laborationer,

nu...........................kronor 150,000: —

med......................... » 3,000: —

till............................ » 153,000: —

samt förty höja det ordinarie reservationsanslaget till materiel

m. m. vid tekniska högskolan,

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 124. 131

du........................... kronor 325,000: —

med.......................... » 3,000: —

till........................... * 328,000: —;

X. till beredande av ökade medel till samlingar och laborationer

vid tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra anslag av........... kronor 47,000: —

att av Kungl. Maj:t fördelas på de olika avdelningarna

vid högskolan, på sätt Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma;

XI. till beredande av ökade medel för tekniska högskolan

till uppvärmning, belysning och diverse utgifter för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra anslag

av............................kronor 56,000: —;

XII. till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska hög
skolans

bibliotek för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra

reservationsanslag av............... kronor 5,000: —;

XIII. till resekostnadsersättningar åt studerande vid tek
niska

högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande

i exkursioner och fältövningar för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra reservationsanslag av.....kronor 1,000: —

att utgå enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t meddelas;

XIV. till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag

av...............''............kronor 29,700: —

att utgå med den fördelning och i enlighet med de närmare

bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas;

XV. a) medgiva, att för läraren i geodesi vid lantmäteriundervisningen,

professorn, filosofie doktorn Sven Tryggve

Salomon Rubin må från och med den 1 juli 1932 inrättas

en personlig professur i geodesi med de åligganden för

Rubin, som av Kungl. Maj:t bestämmas;

b) medgiva, att Rubin må såsom innehavare av nämnda

professur från allmänna indragningsstaten åtnjuta avlöning

i lönegraden B 30 enligt bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente

för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

c) föreskriva, att Rubin skall vara skyldig att i tillämpliga

delar underkasta sig ej mindre de i nyssberörda avlöningsreglemente

stadgade villkoren och bestämmelserna än

även 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension jämte de i anslutning till samma lag i pensionshänseende

utfärdade bestämmelserna för vissa tjänstemän

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kap. I. Inledning...................................... 4

Den nuvarande lantmäteriundervisningens allmänna huvuddrag

s. 4. — Kungl. Maj:ts beslut örn utredning 1928 s. 5. —

Lantmäteristyrelsens förslag 1929 s. 5. — 1930 års utredningsmäns

förslag s. 6. — Tekniska högskolans förslag 1931

s. 6. — Frågans behandling vid 1930 års riksdag s. 7. —

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 till 1931 års riksdag s. 7. —

Motionerna nr I: 249 och II: 415 vid 1931 års riksdag s. 9. —

Sammansatt stats- och jordbruksutskott vid 1931 års riksdag

s. 9. — Riksdagens skrivelse den 29 maj 1931, nr 307

s. 11. — Utlåtande av sakkunniga för omorganisation av den

högre tekniska undervisningen den 29 augusti 1931 s. 11. —

Yttranden över tekniska högskolesakkunnigas utlåtande s. 12.

Kap. II. Undervisningens allmänna anordning m. m............. 13

A. Allmänna synpunkter s. 13.

Tekniska högskolesakkunniga s. 13. — Yttranden över de

sakkunnigas förslag s. 16. — Departementschefen s. 21.

B. Inträdesfordringar, utbildningstidens längd, examensarbete

m. m. s. 23.

Tidigare uttalanden s. 23. — Tekniska högskolesakkunniga

s. 25. — Yttranden över de tekniska högskolesakkunnigas

förslag s. 30. — Departementschefen s. 36.

Kap. III. Läroämnen och undervisningsplaner................. 40

Tekniska högskolesakkunniga s. 41. — Yttranden över tekniska

högskolesakkunniges förslag s. 44. — Departementschefen

s. 63.

Kap. IV. Erforderliga lärarkrafter........................... 65

Tidigare förslag s. 65. — Tekniska högskolesakkunniga s. 71. —

Yttranden över de sakkunnigas förslag s. 77. — Departementschefen

s. 78.

Kap. V. Kostnadsberäkningar.............................. 82

Nuvarande kostnader för lantmäteriundervisningen s. 82. —

Kostnaderna för lantmäteriundervisningen enligt de tidigare

framlagda förslagen s. 83. — Tekniska högskolesakkunnigas

förslag s. 87 :

Avlöningar åt lärare m. fl. s. 87; Arvoden åt föreståndare och bibliotekarie.

Vikariatsersättningar s. 89; Stipendier s. 89; Resekostnads

och traktainentsersättning vid exkursioner och fältövningar s. 90;

Materielanslag s. 92; Sammanfattning s. 93. —

Yttranden över de tekniska högskolesakkunnigas förslag s.

95. — Departementschefen s. 98.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Sid.

Kap. VI. Övergångsanordningar............................104

Tekniska högskolesakkunniga s. 104:

Övergångsanordningar beträffande lärare s. 104; Tidpunkten för

införandet av den nya organisationen m. m. s. 105; Tillsättandet

av de nya lärarbefattningarna vid tekniska högskolan m. m. s. 105;

Övriga för tekniska högskolan beräknade anslag under övergångstiden

s. 107; Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen

s. 107. —

Yttrande över de tekniska högskolesakkunnigas förslag s. 109.

— Departementschefen s. 113.

Kap. VII. Anslag för tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933. .117

1. Avlöningar till ordinarie förvaltningspersonal s. 117. —

2. Avlöningar till ordinarie vaktmästare m. fl. s. 117. —

3. Arvoden till speciallärare s. 117. — 4. Arvoden till tillfälliga

lärarbiträden och assistenter s. 118. — 5. Avlöningar

till icke-ordinarie vaktmästare m. fl. s. 118. — 6. Stipendier

åt studerande s. 120. — 7. Arvode åt sekreteraren hos högskolans

styrelse s. 120. — 8. Materiel m. m. Anslag till

praktiska övningar för fackavdelningen för lantmäteri s. 122. —

9. Okade medel till samlingar och laborationer s. 122. —

10. Ökade medel till uppvärmning, belysning och diverse utgifter

s. 124. — 11. Bokinköp, bokbindning m. m. s. 126.—

12. Resekostnadsersättningar åt studerande vid tekniska högskolans

fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner

och fältövningar s. 127. — 13. Övergångskostnader

för lantmäteriundervisningen s. 127. — 14. Sammanfattning

av anslagen under åttonde huvudtiteln s. 128. — 15. Anslag

under allmänna indragningsstaten s. 128.

Kap. VIII. Hemställan.................................... 129

Stockholm 1932, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

320428

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:285 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan m. m. jämte en i ämnet vä s. 2 i texten
  2. SU 1932:109 Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Majit i proposition an gående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan m. m. gjorda framställninga s. 2 i texten
  3. SBU 1932:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 124, angående lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan m. m., gjorda framställning an s. 11 i texten
  4. SU 1932:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående lantmäteriunder visning ens anordnande vid tekniska högskolan m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 2 i texten