Sök i Ratio Lex

Angående vissa avgifter till de allmänna läroverkens kassor m. m

1932-02-26 · 65 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 65 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:133, Angående vissa avgifter till de allmänna läroverkens kassor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa avgifter

till de allmänna läroverkens kassor m. m.; given Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF. ‘

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena, friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför:

Under punkt 159 av 1932 års åttonde huvudtitel hemställde jag omför-, Vissa avslag

till riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, såsom bidrag till de allmänna läroverkens ljus- läroverkens

och vedkassor beräkna ett extra förslagsanslag av 250,000 kronor. Denna kas80r m‘ m''

min hemställan blev av Kungl. Majit bifallen.

Jag erinrade under samma punkt, hurusom de sakkunniga för reglering

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 107 höft. (Nr 133.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

av den ekonomiska förvaltningen vid de allmänna läroverken, i sitt nyligen

avgivna betänkande berört jämväl ifrågavarande anslag, varvid i samband

med vissa ändrade dispositioner beträffande ordningen för läroverkens ekonomiska

förhållanden en minskad belastning av detsamma skulle kunna

åstadkommas.

Då jag nu går att anmäla denna och en annan fråga, berörande vissa

avgifter till de allmänna läroverken, anser jag mig böra lämna en kort redogörelse

för de ekonomiskt-administrativa förhållanden vid läroverken, mot

bakgrund av vilka förevarande frågor lämpligen böra betraktas.

Sedan åtskillig tid hava krav på en ändrad organisation av arbetet å

rektorsexpeditionerna vid de allmänna läroverken och med dessa jämförliga

läroanstalter gjort sig gällande. Närmast har man velat uppnå en begränsning

av rektorernas växande arbetsbörda genom tillhandahållande i vidgad

utsträckning på statsverkets bekostnad av skrivbiträde för utförande särskilt

av de mera mekaniska expeditionsgöromålen. Samtidigt hava även i åtskilliga

andra hänseenden från olika sammanslutningar och enskilda personer

önskemål framställts beträffande olika sidor av de allmänna läroverkens

administrativa och ekonomiska förvaltning. Skolöverstyrelsen har i

anledning därav vid upprepade tillfällen — senast i utlåtande den 30 mars

1930 -— betonat önskvärdheten av att en allsidig utredning rörande arbetsförhållandena

å rektorsexpeditionerna komme till stånd.

Frågan om en ändamålsenligare anordning av de allmänna läroverkens förvaltningsförhållanden

gjordes även till föremål för uttalanden vid 1931 års

riksdag. I statsverkspropositionen till sagda riksdag äskade Kungl. Majit

förhöjning av den i reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingående

posten: arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna med 4,500 kronor

till 46,200 kronor, vilken höjning helt betingades av den pågående utvidgningen

av vissa äldre läroverk samt inrättandet av nya statsläroverk. Emellertid

hade skolöverstyrelsen i sina framställningar, avsedda att föreläggas

riksdagen, hemställt om en höjning av posten i fråga med 27,500 kronor

till 69,200 kronor och i samband därmed ifrågasatt ändrade grunder för

arvodenas beräknande.

Under denna punkt uttalade jag den meningen, att något slutgiltigt ordnande

av arbetsförhållandena å rektorsexpeditionerna icke kunde komma

till stånd utan förutgången allsidig utredning angående den ekonomiska förvaltningen

vid de allmänna läroverken och vissa andra läroanstalter. I avvaktan

på densamma och de resultat, vartill den kunde komma att leda,

syntes några mera väsentliga ändringar av bestående förhållanden näppeligen

böra ifrågasättas. Jag ansåg mig därför icke kunna förorda den med 23,000

kronor föreslagna anslagshöjningen.

I samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

förelågo två likalydande motioner inom kamrarna, med yrkande, att riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133. 3

dagen ville höja anslagsposten i enlighet med det av skolöverstyrelsen framlagda

förslaget.

Riksdagen förklarade sig emellertid dela min ovan återgivna uppfattning

men ville samtidigt betona önskvärdheten av att den omtalade utredningen,

som berörde en för läroverken synnerligen betydelsefull fråga, måtte snarligen

påbörjas och skyndsamt bedrivas, så att de nuvarande förhållandena,

vilka riksdagen icke funne tillfredsställande, måtte inom ej alltför avlägsen

framtid kunna avlösas av en bättre ordning. Riksdagen anvisade i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag ett anslag av 46,200 kronor.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande av

brist i samrealskolans i Söderhamn medel underströk riksdagen ytterligare

behovet av den ifrågavarande utredningen. Då berörda fall utgjorde ett

talande exempel på bristfälligheterna i den nuvarande ordningen för läroverkens

ekonomiska förvaltning, ville riksdagen ■— under erinran i övrigt

örn sitt nyss anförda uttalande — ännu en gång framhålla vikten av att

snarast möjligt åtgärder vidtoges i syfte att rättelse härutinnan måtte komma

till stånd.

Sedan jag den 19 juni 1931 erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande därtill,

tillkallade jag undervisningsrådet K. A. W. Björck, rektorn E. Hernqvist

och byråchefen R. Vide att såsom sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet

biträda med utredning rörande den för den ekonomiska förvaltningen vid

de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter gällande ordningen ävensom

härmed sammanhängande frågor, varvid tillika uppdrogs åt Björck att såsom

ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. De sakkunniga avlämnade

med skrivelse den 17 december 1931 sitt betänkande.

De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för omgestalning av de vid

utredningen ifrågakommande läroanstalternas förvaltning åsyfta först och

och främst att omedelbart eller medelbart begränsa förvaltningsarbetet. De

sakkunniga fastslå, att olägenheterna med den nuvarande ordningen otvivelvelaktigt

äro mest påtagliga vid de allmänna läroverken. Svårigheterna

framträdde såsom vida mindre kännbara i fråga örn statens folk- och småskoleseminarier,

ehuru även här åtgärder påkallades för skapandet av enklare

och förbättrade förvaltningsformer. I fråga om blindundervisningsanstalterna

och statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa hava däremot de

sakkunniga kommit till det resultatet, att den för dessa läroanstalter gällande

ordningen endast i förhållandevis begränsad utsträckning vore i behov

av omläggning. Tekniska skolans i Stockholm" ekonomiskt-administrativa

förhållanden hade på grund av särskilda'' skäl av de sakkunniga icke upp

tagits till närmare bedömande.

De sakkunniga hava vid sina överväganden låtit sig ledas av den principiella

ståndpunkt, som redan förut intagits av skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket

i en gemensam framställning den 10 december 1925 och

enligt vilken det ur de olika läroanstalternas synpunkt måste vara en be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

tydelsefull uppgift »att åstadkomma förvaltningsformer, vilka kunna dels

återföra rektorernas administrativa uppgifter inom gränser, som göra det

möjligt för rektorerna att ägna huvudparten av sin tid och sitt arbete åt

den egentliga rektorsuppgiften, ledningen av det undervisande och uppfostrande

arbetet vid läroanstalterna, dels underlätta och säkerställa den erforderliga

kontrollen». De åtgärder, som av de sakkunniga för vinnandet av

dessa syftemål föreslagits, hava bestämts jämväl av övertygelsen örn nödvändigheten

att ifråga örn de allmänna läroverken undanröja den kollegiala

medelsansvarigheten och om önskvärdheten att nu åvägabringa en anpassning

av de allmänna läroverkens ekonomi till de förändrade krav, som tidsförhållandena

föranledde.

De sakkunniga hava för främjandet av nyss angivna syften föreslagit

vissa förenklingar av det nuvarande omständliga förfarandet vid rekvisition

av avlöningsmedel jämte därav föranledda åtgärder, varförutom vissa mindre

jämkningar i gällande avlöningsbestämmelser i förenklingssyfte ansetts önskvärda

och möjliga. Räkenskapsföringen och den lokala revisionen vid de

allmänna läroverken hava ävenledes varit föremål för uppmärksamhet. De

sakkunniga hava jämväl uppehållit sig vid spörsmålet rörande inventering

av räkenskaperna och härvidlag föreslagit vissa förändringar. Beträffande

rektorernas övriga förvaltningsgöromål hava de sakkunniga ingått i en närmare

granskning av hithörande författningsbestämmelser och därvid sökt

åvägabringa förenklingar i arbetshesparande syfte. Sålunda har förfarandet

vid beviljande av tjänstledighet och förordnande av vikarier för kortare tid

ansetts utan olägenhet kunna omläggas så, att rektor, respektive i vissa fall

vederbörande lokala styrelse inträder såsom beslutande, där nu medverkan

av central myndighet påkallas.

Medan de åtgärder, som hittills antytts, i större eller mindre utsträckning

äga tillämplighet på samtliga av utredningen berörda läroanstalter, hava de

sakkunniga haft att överväga en grupp av frågor, vilkas räckvidd varit

begränsad till de allmänna läroverken. De olika kassor, som inginge i dessa

läroanstalters medelsförvaltning, hade funnits i behov av omläggning i

skilda hänseenden, främst i syfte dels att garantera nödig kontroll över

samtliga inflytande medel, dels att möjliggöra en friare dispositionsrätt beträffande

vissa medel. I förstnämnda avseende hade föreslagits en något

ändrad fördelning av inflytande inkomster på de olika kassorna, varvid samtidigt

tillmötesgåtts det uttalade önskemålet om klarare gränslinjer dem

emellan. Det andra huvudkravet hade synts de sakkunniga lämpligen böra

vinna beaktande på så sätt, att den nuvarande premie- och fattigkassan

ombildades till en understöds- och premiekassa, som skulle tillföras väsentligen

ökade inkomster av såväl inskrivningsavgifter som räntemedel. I syfte

att sätta rektor i tillfälle att såväl understödja behövande lärjungar som

ock bekosta andra åtgärder till främjande av ungdomens undervisning och

fostran hade bestämmelser härom föreslagits böra ingå i läroverksstadgan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

5

I samband därmed hade i viss utsträckning beaktats önskemålet att bereda

den föreskrivna s. k. friluftsverksamheten ekonomiskt stöd, utan att för

detta ändamål det skulle påkallas särskilt anslag å riksstaten eller upprättandet

av en ny kassa. Slutligen hava de förhållanden, som sammanhänga

med frågan örn befrielse från eller nedsättning i terminsavgifterna, ägnats

närmare uppmärksamhet, och vissa jämkningar i nuvarande ordning hava

föreslagits.

De förenklingar i det administrativa förvaltningsarbetet, som på detta vis

vunnits, hade icke ansetts utesluta kravet på ett rationellt ordnande av

frågan om biträden på rektorsexpeditionerna. De sakkunniga hava i detta

hänseende framlagt vissa förslag.

Över de sakkunnigas förslag i vad angår frågorna örn terminsavgifterna

vid de allmänna läroverken och bestämmelser rörande avlöning åt lärarpersonal

har skolöverstyrelsen, efter hörande av vederbörande länsstyrelser,

domkapitel, lokalstyrelser, rektorer och lärarkollegier m. fl., avgivit utlåtande

den 4 februari 1932. I detta utlåtande har överstyrelsen även tagit hänsyn

till en av statens organisationsnämnd den 19 december 1931 avgiven skrivelse

med förslag till vissa ändringar angående grunderna för befrielse från

bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor. Vidare hava utlåtanden

över sakkunnigförslaget avgivits av statskontoret den 21 januari

1932 och av riksräkenskapsverket den 1 februari 1932.

Den nyss av mig lämnade kortfattade redogörelsen för betänkandets

väsentliga innehåll ger vid handen, att betänkandet till sin huvuddel innehåller

förslag, som torde ankomma på Kungl. Maj:ts prövning i administrativ

ordning. Med tanke på detta vill jag särskilt erinra, att enligt de sakkunnigas

mening den kollegiala medelsansvarigheten skulle avskaffas och

ersättas med andra redovisningsanordningar. Vissa frågor äro emellertid av

beskaffenhet att böra föreläggas riksdagen. Jag syftar då på följande frågor,

beträffande vilka de sakkunniga yttrat sig och avgivit särskilda förslag:

1) vissa terminsavgifter vid de allmänna läroverken;

2) ändring i bestämmelserna rörande avlöning åt lärarpersonalen vid de

allmänna läroverken m. fl. läroanstalter;

3) skrivbiträden å rektorsexpeditionerna.

Den senast berörda frågan, nämligen angående skrivbiträden å rektorsexpeditionerna,

förutsätter emellertid för sin definitiva lösning en nyreglering

av de utgående arvodena, vilken ställer ökade krav på anslag för ändamålet.

Det är givet, att jag under nuvarande förhållanden icke kan upptaga densamma

till prövning. Härmed torde få anstå, tills det statsekonomiska läget

sådant medgiver. Med denna frågas lösning torde så mycket hellre kunna

tills vidare bero som de förenklingar av de vederbörande läroanstalter åvilande

administrativa uppgifter, som nu på grundvalen av sakkunnigförslaget

i övrigt kunna genomföras, torde bereda rektorerna åtskillig lättnad i arbetet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

Historik.

I. Terminsavgifterna vid de allmänna läroverken m. m.

Innan jag går in på frågan rörande de av de sakkunniga föreslagna

ändringarna i fråga om terminsavgifter vid de allmänna läroverken, vill

jag i korthet redogöra för dessa avgifters tillkomst. Redogörelsen är

grundad på den i skolkommissionens betänkande den 28 april 1922 lämnade

historiken och på motsvarande historik i läroverkskommitténs betänkande

den 8 december 1902.

Ursprunget till skolavgifter vid de allmänna läroverken är att söka i

de frivilliga bidrag, som av lärjungarna i äldre tider lämnades såsom bidrag

till lärarnas avlöning. I 1724 års skolordning fastställdes inskrivningsavgifter

för alla icke veterligen utfattiga lärjungar, vilka avgifter

dels skulle tillfalla rektor och vederbörande klasslärare, dels bibliotekskassan.

Jämväl skolordningen av år 1807 stadgade vissa bestämt fixerade

avgifter till rektor, klasslärare och bibliotek. De missförhållanden, som

voro förbundna med de frivilliga bidragen till lärarna, synas hava utgjort

den närmaste anledningen för 1812 års kommitté att ifrågasätta bestämda

terminsavgifter, »undervisningsgäld», till avlönande av läroverkets lärare.

Samma kommitté föreslog dessutom en böjning och fixering av avgifterna

till läroverkets kassor. Skolordningen av år 1820 fastställde avgifter

till läroverkskassa, till bibliotekskassa samt till premie- och fattigkassa,

men upptog ej den ifrågasatta undervisningsgälden; i stället för att förbjudas

blevo frivilliga avgifter utryckligen medgivna, utom i fråga om

»veterligen medellöse».

Frågan örn lärjungeavgifterna sysselsatte även 1825 års stora uppfostringskommitté.

Såsom allmän grundsats borde enligt kommitténs mening

fastslås, att det vore »oriktigt och skadligt, att någon inskränkning göres

i den nästan kostnadsfria eller åtminstone föga betalda offentliga undervisningen,

vilken hittills överallt i riket öppnat tillfälle för hyddans son

att, riket till heder och nytta, uppstiga till statens högsta äreställen».

Denna grundsats ansågs ej lida intrång av de obetydliga bestämda avgifterna

men väl av de obestämda och de s. k. frivilliga, vilka genom en

tävlan, vari även fattigare föräldrar deltogo, underkastades en beständig

stegring. Kommittén höll på denna grund före, att dessa senare borde förbjudas,

men fann de redan stadgade bestämda avgifterna böra fortfara

och föreslog, att av varje lärjunge därjämte skulle erläggas till läroverkets

kassa »en terminsavgift av minst 24 sk. bko». Från denna sistnämnda

avgift skulle veterligen fattiga kunna befrias, under det att de förmögnare

skulle få teckna sig för en högre. Emellertid föranledde berörda förslag

ingen ändring i dittills rådande förhållanden.

Frågan örn en bestämd avgift såsom bidrag till lärarnas avlöning förelåg

ånyo först vid 1847—48 års riksdag, i samband med förslag örn en omfattande

lönereglering för lärarkåren. Såsom bidrag till bestridande av

kostnaderna härför föreslogs en terminsavgift av 10 rdr bko, vilken beräknades

skola årligen inbringa 60,000 rdr bko eller ungefär hälften av det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majis proposition Nr 133.

belopp, som för regleringen erfordrades utöver befintliga tillgångar. Förslaget

inrymde dock möjlighet till hel befrielse eller nedsättning till hälften

för »veterligen medellöse», dock med iakttagande därav, att vid varje läroverk

sammanlagt minst hälften av full avgift för samtliga lärjungar

inflöte.

Inom riksdagen gjorde sig emellertid betänkligheter gällande mot förslaget.

Statsutskottet tillstyrkte visserligen en avgift av högst 10 rdr bko

men med obegränsad rätt för vederbörande att efterskänka avgiften helt

eller delvis. Såsom garanti mot ett alltför vidsträckt bruk av befrielserätten

föreslogs, att vad som inflöte utöver halv avgift för samtliga lärjungar

finge tagas i anspråk för läroverkets egna behov. Riksdagens beslut

blev, att, emot upphörandet av terminspenningarna till lärarna, en

skolavgift av 5 rdr bko för terminen skulle av varje lärjunge erläggas,

endast med det undantag, att medellösa befriades. I anslutning härtill

blev ett större belopp än det av Kungl. Majit äskade anvisat för löneregleringens

genomförande. Genom kungl, cirkulär år 1849 trädde beslutet i

verkställighet.

Den föreskrivna nya avgiften väckte emellertid missnöje, och redan

vid 1850—51 års riksdag framkommo flera motioner med yrkande på dess

upphörande eller minskning. Statsutskottet uttalade i avgivet betänkande,

att nu nämnda terminsavgift kunde falla sig tryckande för mången

familjefader, som kämpade med knappa tillgångar utan att dock vara så

medellös, att befrielse kunde komma i fråga. Riksdagen beslöt också att

nedsätta avgiften till 3 rdr bko, vilket beslut stadfästes genom kungl, cirkulär

år 1851.

Enligt 1856 års stadga utgjordes en lärjunges avgifter, förutom av

nämnda terminliga »skolavgift», av vissa inskrivningsavgifter, vidare av

»den avgift, som i mån av behov lärjungarna ålägges till avlöning av

vaktmästare», samt slutligen av »frivilliga gåvor, vartill de förmögnare

lärjungarnas föräldrar böra uppmanas». Medellösa lärjungar voro befriade

från inskrivnings- och skolavgift. De ifrågavarande skolavgifterna

till statsverket överflyttades jämlikt beslut av 1856—58 års riksdag till

läroverkets egen kassa för att disponeras för inköp av undervisningsmateriel.

På detta vis uppkom avgiften till biblioteks- och materielkassan.

Samtidigt med denna förändring avskaffades ock de frivilliga avgifterna.

De enligt 1859 års stadga utgående lärjungeavgifterna överensstämde

i huvudsak med de i föregående stadga angivna. »Skolavgiften» var upptagen

bland den egna kassans tillgångar, och den avgift, som i mån av

behov ålades lärjungarna, skulle användas såväl till avlöning åt vaktmästare

som till lyshållning och inköp av ved.

Avgiften till byggnadsfonden daterar sig från 1863, på grund av beslut

av 1862—63 års riksdag. Ljus- och vedkassan avskildes som särskild kassa

genom läroverksstadgan den 1 november 1878. Motsvarande avgifter hade

dock av ålder utgått och redovisats i samband med »skolans egen kassa»,

vars ändamål före 1859 varit detsamma som den nuvarande ljus- och vedkassans.

Förslag i motion inom andra kammaren år 1871 om återinförande av

terminsavgifter till statsverket avvisades av kammaren. I samband med

ifrågasatt lönereglering för läroverkens liirare föreslogs emellertid av vederbörande

kommitté år 1879 en avgift till statsverket att erliiggas av

alla icke medellösa lärjungar. Under tiden därefter framkommo vid ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

flertal riksdagar såväl från Kungl. Maj:ts sida som i motioner förslag av

liknande innebörd, ehuru de, på grund av sammankoppling med löne- och

organisationsspörsmål, icke ledde till något positivt resultat.

Frågan förelåg på nytt för 1899 års läroverkskommitté. Kommittén

ägnade mycken uppmärksamhet åt spörsmålet örn det berättigade i terminsavgifter

till statsverket. Sagda fråga skärskådades av kommittén ur

olika synpunkter, sålunda icke på sätt dittills skett, väsentligen ur statsreglering

ssynpunkt, utan såsom en principfråga av social och pedagogisk

natur.

»För sin del», yttrar kommittén, »har kommittén efter omsorgsfull

prövning stannat vid den uppfattningen, att, för så vitt frågan om terminsavgifter

betraktas såsom en social och pedagogisk principfråga, med

hänsyn tagen till i vårt land för närvarande rådande förhållanden, men

titan hänsyn till statsverkets möjligen förhandenvarande behov av inkomst,

de skäl, som tala mot de ifrågasatta avgifterna, äro väsentligen starkare

än de skäl, som anföras till deras förmån.» Kommitténs förslag upptog

icke heller sådana avgifter; däremot innebar detsamma, att vid statssamskolorna

en terminlig avgift skulle kunna utgå till kommunen. Tre kommittéledamöter

påyrkade emellertid i avgivna reservationer införande av

särskilda avgifter till statsverket.

Den till 1904 års riksdag i läroverksfrågan avlåtna propositionen anslöt

sig till den av reservanterna inom kommittén uttalade tanken på särskilda

lärjungeavgifter till statskassan. Avgifterna skulle utgå med 20

kronor i terminen av lärjungar i realskolan samt med 30 kronor av lärjungar

i gymnasiet. Tillika föreslogs, att befrielse från eller nedsättning i

dessa avgifter skulle, enligt närmare av Kungl. Majit givna föreskrifter,

kunna meddelas efter bestämmande av en särskild uppskattningsnämnd.

Efter föredragande departementschefens till statsrådsprotokollet uttalade

uppfattning innebure forslaget icke införandet av en alldeles ny

art av avgifter, enär likartade avgifter alltid utgått och även för det dåvarande

utginge vid de allmänna läroverken. Visserligen hade dessa avgifter

under olika tider använts till olika ändamål, även till lärarnas avlöning;

men denna omständighet vore, särskilt från deras sida betraktad,

som hade att erlägga avgifterna, av föga praktisk betydelse. Hade nämligen

ej de dåvarande terminsavgifterna funnits, skulle staten måst bestrida

de omkostnader, som genom dem täcktes, vadan dessa med fog kunde

anses såsom indirekt ingående till statskassan. Såge man sålunda saken

i dess historiska sammanhang samt sådan den i verkligheten ställde sig

och ej från ensidigt formella synpunkter, vore det icke fråga örn övergång

till ett för vårt land främmande system utan endast örn en förhöjning

av de redan utgående skolavgifterna. Lämpligheten av en sådan förhöjning

syntes departementschefen icke vara en fråga av principiell natur,

på vilken något allmängiltigt svar kunde givas. Allt berodde på huru

saken ordnades. Departementschefen ingick i fortsättningen på en detaljerad

kritik av kommittémajoritetens ståndpunkt.

Riksdagens vederbörande utskott anslöt sig under särskilt framhållande

av de statsfinansiella synpunkterna till den i propositionen företrädda

åsikten och biträdde i huvudsak Kungl. Majlis framställning. En reservant

från andra kammaren påyrkade likväl, att förslaget i nu berörda del icke

borde av riksdagen bifallas. Riksdagen biföll emellertid utskottets förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Den bär ovan relaterade utvecklingen har lett fram till nu gällande bestämmelser

i läroverksstadgan rörande respektive kassor och terminsavgifter.

Det torde här vara på sin plats att erinra örn dessa bestämmelser.

Till att börja med stadgas i läroverksstadgans § 216 om stiftens premieoch

fattigkassa samt byggnadskassa:

1. Varje stift skall för de allmänna läroverkens behov äga en premieoch

fattigkassa. Denna kassas inkomster äro kollekter och de medel, vilka

blivit såsom ersättning för djäknepenningar oell helgonskyld till de allmänna

läroverken anslagna, med undantag av det belopp, som är till lärarnas

avlöning upptaget. Ersättning för lärjungarnas helgonskyld utgår till

varje läroverk enligt särskild föreskrift av Kungl. Majit; övriga inkomsters

fördelning emellan de i stiftet varande särskilda läroverkens premieoch

fattigkassor må av domkapitlet med avseende pa lärjungarnas antal

och övriga omständigheter årligen uppgöras. Beloppet av kassans inkomst

bör årligen i det närmaste utdelas samt varje läroverks andel till vederbörande

rektor i rätt tid översändas.

2. I stift, där byggnadskassa finnes, lämnas ur densamma, i mån av dess

tillgångar och efter medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Majit, bidrag

till byggnad och underhåll av läroverkshus.

Örn ljus- och vedkassan föreskrives i § 217 av läroverksstadgan:

Varje allmänt läroverk skall äga:

1. Ljus- och vedkassa, av vilken skola bestridas kostnaderna för belysning,

uppvärmning och renhållning av de för läroverkets ändamål avsedda

eller upplåtna lokaler ävensom för tillfälliga anordningar i dessa eller likartade

avseenden samt för avlöning åt vaktmästare, eldare och övrig betjäning.

Denna kassas inkomster äro:

a) fyra kronor och femtio öre av lärjunge, som vid läroverket inskrives;

b) avkastning av donationer, avsedda för sådana behov, som skola av

denna kassa fyllas;

c) en terminlig avgift, som av rektor och kollegiet fastställes i mån avbehov

till lika belopp för varje lärjunge; skolande sistnämnda avgift i

fråga örn de lärjungar, vilka därifrån i föreskriven ordning befrias, av

rektor snarast möjligt rekvireras, för läroverk i Stockholm från statskontoret

och för övriga läroverk från vederbörande länsstyrelser.

Örn biblioteks- och materielkassan stadgas i samma § 217 av läroverksstadgan

:

Varje allmänt läroverk skall äga:

2. Biblioteks- och materielkassa, av vilken skola bestridas kostnaderna

för anskaffande och underhåll såväl av höcker och övrig undervisningsmateriel

som av annan för läroverket behövlig materiel. Av denna kassas

medel bekostas jämväl tryckning av årsredogörelse och terminskatalog

ävensom av blanketter, program m. m., som kunna erfordras för arbetet

vid läroverket eller för läroverkets expedition. Skulle för ordnande eller

vård av läroverkets materielsamling eller för annat likartat behov särskilda

medel anses erforderliga, må, elter tillstånd i varje särskilt fall av

Kungl. Majit, denna kassa jämväl kunna för sådant ändamål anlitas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majis proposition Nr 133.

Kassans inkomster äro:

a) en avgift av tre kronor av lärjunge, som vid läroverket inskrives;

b) en terminlig avgift av fyra kronor och femtio öre av varje lärjunge,

som ej därifrån i föreskriven ordning befrias.

I fråga örn premie- och fattigcassan lämnas i samma § 217 av läroverksstadgan

följande föreskrifter:

Varje allmänt läroverk skall äga:

3. Premie- och fattigkassa, vars årliga inkomster må av rektor och

kollegiet användas dels till belöningar åt lärjungar för flit, ordning och

framsteg, dels till understöd och sjukvård för de mest behövande bland

skolungdomen samt begravningshjälp, då någon obemedlad lärjunge

avlidit.

Denna kassas inkomster äro:

a) frivilliga gåvor;

b) den läroverket tillfallande andel av stiftets premie- och fattigkassas

inkomster, som enligt § 216 mom. 1 blivit av domkapitlet bestämd;

c) en avgift av två kronor och femtio öre av lärjunge, som vid läroverket

inskrives.

I § 217 mom. 4 stadgas, att vården av jämte ansvaret och redogörelse

för nyssnämnda tre kassor åligger rektor, som jämväl, där ej annorlunda

är föreskrivet, bestämmer angående utgifter, som ur desamma skola bestridas.

Örn byggnadsfonden meddelas följande föreskrifter i § 218 av läroverksstadgan:
1.

Utom de i § 217 nämnda kassorna skall vid varje läroverk finnas en

byggnadsfond, avsedd för de ändamål, som i §§ 212 och 213 omförmälas,

samt för bestridande av brandförsäkring och andra läroverkets fastigheter

åliggande utgifter. Efter av Kungl. Maj:t lämnat medgivande må lokalstyrelsen

kunna ur denna kassa i särskilda fall jämväl lämna bidrag till

läroverkets möblering ävensom till anskaffande av för gymnastikundervisningen

behövlig materiel, såvida i dessa avseenden betydligare utgift

erfordras.

2. Denna kassas inkomst är en terminlig avgift, vilken med fem kronor

erlägges av varje lärjunge, som ej därifrån i föreskriven ordning befrias.

3. Vården av jämte ansvaret för byggnadsfonden åligger lokalstyrelsen.

Redogörelsen för fonden ankommer på rektor.

För bedömandet av dessa föreskrifters innebörd torde det vara skäl erinra

att §§ 212 och 213, till vilka § 218 hänvisar, skiljer mellan sådana fall, då

kommun åtagit sig att tillhandahålla undervisningslokaler, och sådana fall,

då sådant åtagande icke föreligger.

§ 212 lyder — med uteslutande av sådant, som i detta sammanhang

saknar betydelse — på följande sätt:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Det åligger kommun att i överensstämmelse med av kommunen gjorda

åtaganden tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler, däri inbegripna

laboratorie- och materialrum, biblioteks- och studierum m. m., samt i

de fall, då sådant blivit vederbörligen bestämt, jämväl inredning och

möbelutrustning.

Där ovan nämnt åtagande icke föreligger eller skyldighet i sagda avseende

eljest icke förefinnes, skola byggnad och underhåll av läroverkshus

ske på bekostnad av läroverkets byggnadsfond ävensom i stift, där byggnadskassa

finnes, med bidrag av denna i mån av Kungl. Maj:ts medgivande

— — — — — — —■ — — — — —• — — — — •

§ 213 meddelar föreskrifter om förfaringssättet för behandling av fråga

örn byggnads- eller reparationsföretag, och skiljes därvid mellan sådana fall,

då dylikt företag skall bekostas av vederbörande kommun, och sådana, då

det skall bekostas av läroverkets byggnadsfond.

Av det föregående framgår, att lärjungarna till olika kassor erlägga ej

mindre än tre skilda terminsavgifter. Härutöver erlägges enligt § 219 av

lärjungarna var för sig terminligen till statsverket i realskolan och i lyceets

tre lägsta kretsar en avgift av tjugo kronor samt i gymnasiet och i lyceets

tre högre kretsar en avgift av trettio kronor.

Rörande befrielse från skilda slag av terminsavgift stadgas i § 220, som

lyder:

1. Befrielse från eller nedsättning i den i § 219 bestämda avgiften till

statsverket ävensom befrielse från de i §§ 217 och 218 stadgade terminsavgifterna

skall bestämmas av lokalstyrelsen.

2. Då befrielse eller nedsättning för lärjunge önskas, skall målsman eller

lärjungen själv inom två veckor efter terminens början till rektor ingiva

skriftlig ansökan, åtföljd av intyg av vederbörande prästerskap eller annan

myndighet med uppgift angående föräldrarnas eller, där lärjunge bar

egna medel, hans egen ekonomiska ställning och angående barnens antal

inom familjen samt innehållande myndighetens yttrande, huruvida lärjungen,

med hänsyn till nyssnämnda förhållanden ävensom andra omständigheter,

såsom levnadskostnaden å platsen och bostad i eller utom läroverksstaden,

må anses obemedlad eller mindre bemedlad. Vill sökanden

åberopa andra handlingar, skola jämväl dessa bifogas ansökningen. Därest

lokalstyrelsen så prövar lämpligt, må förnyat sådant intyg, som ovan sägs,

icke fordras i fråga örn läsårs andra termin.

3. I avseende på de allmänna grunderna för befrielse från eller nedsättning

i dessa avgifter skola följande bestämmelser gälla:

a) Såsom villkor för befrielse eller nedsättning erfordras fallenhet för

studier samt gott uppförande, flit och ordning.

Vid tillämpningen av denna föreskrift iakttages:

att lärjunge, som på grund av bristande flit, ordning eller fallenhet för

studier, vid allmänt läroverk tillbragt mer än två terminer i den årsklass,

varom fråga är, eller som nästföregående termin vid allmänt läroverk för

uppförande erhållit lägre vitsord än gott eller brustit i flit eller ordning,

icke må erhålla befrielse eller nedsättning; samt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

att i fråga om lärjunge, som under nästföregående termin ej tillhört allmänt

läroverk, må med avseende på bedömandet av fallenhet för studier,

uppförande, flit och ordning, på sätt lämpligen ske kan, förfaras efter i

huvudsak enahanda grunder, som för annan lärjunge angivits.

h) Lärjunge, som är obemedlad, skall helt och hållet befrias från terminsavgiften

till statsverket och från den till ljus- och vedkassan ingående

terminsavgiften och må dessutom kunna befrias från de till biblioteks- och

materielkassan samt till byggnadsfonden ingående terminsavgifterna; den,

som är mindre bemedlad, skall erlägga hälften av terminsavgiften till

statsverket och må dessutom kunna befrias från endera av de båda sistnämnda

terminsavgifterna.

Vid bestämmandet av vilka lärjungar skola anses för obemedlade eller

mindre bemedlade, iakttages:

att hänsyn skall tagas icke blott till föräldrarnas eller, där lärjunge har

egna medel, hans egen inkomst utan även till andra omständigheter, såsom

barnens antal inom familjen, levnadskostnaden på platsen och särskilt

till det förhållandet, huruvida lärjunge har sitt hemvist i eller utom det

samhälle, där läroverket är beläget;

att inkomst, som i och för sig icke synes berättiga till befrielse eller nedsättning,

likväl, där den ekonomiska ställningen i övrigt påkallar en dylik

lindring, icke må utgöra hinder för befrielse eller nedsättning;

att, örn två eller flera barn av samma familj undervisas vid samma läroverk

och det äldsta av dessa betalar halv terminsavgift till statsverket,

må allt efter omständigheterna samtliga övriga eller några av dem kunna

från sådan terminsavgift helt och hållet befrias; samt

att örn två eller flera barn av samma familj undervisas vid samma läroverk

och det äldsta av dessa betalar full terminsavgift till statsverket, må,

därest med hänsyn till förmögenhetsförhållandena full avgift anses icke

kunna utan svårighet erläggas för de yngre barnen, dessa eller något av

dem kunna befrias från halva avgiften.

c) Beträffande befrielse från terminsavgift till biblioteks- och materielkassan

och till byggnadsfonden gäller särskilt:

att hänsyn skall tagas jämväl till ifrågavarande kassors tillgångar och

utgifter; samt

att lärjunge, för vilken ansökan om befrielse eller nedsättning gjorts

såväl i fråga örn dessa terminsavgifter som i fråga örn terminsavgifterna

till statsverket samt till ljus- och vedkassan, väl må kunna erhålla lindring

med avseende på de sistnämnda avgifterna utan att åtnjuta sådan

med avseende på de förstnämnda men icke tvärtom.

4. Lokalstyrelsens sammanträden för här ifrågavarande ärenden skola

hållas inom slutna dörrar. Ordförande i eller ledamot av styrelse eller hos

styrelse biträdande tjänsteman får icke yppa innehållet av till styrelsen

meddelade uppgifter angående enskildas ekonomiska ställning, och ej heller

må de under överläggningarna i sådant avseende lämnade upplysningar

eller yttrade åsikter på något sätt utspridas.

5. Har lärjunge från läroverket uteslutits på grund av uraktlåtenhet att

erlägga terminsavgift, äger lokalstyrelsen avgöra, huruvida beloppet skall

genom indrivning uttagas.

6. Protokoll angående lokalstyrelses behandling av här ifrågavarande

ärenden skall innehålla fullständig uppgift å beviljade befrielser och nedsättningar

ävensom styrelsens beslut i övrigt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

7. Över lokalstyrelses beslut i bär ifrågavarande ärenden må besvär ej

anföras.

Frågan om vissa terminsavgifters storlek har under senare år varit föremål

för åtskilliga överväganden, och det må här erinras örn vissa av riksdagen

i detta hänseende fattade beslut.

Vad då först angår biblioteks- och materielkassorna, framgår av nyss återgivna

utdrag av läroverksstadgan, att till dessa kassor, på vilka ställas

många och betydande krav, av varje lärjunge skall erläggas en terminlig

avgift av 4 kronor 50 öre. I anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställningar har emellertid riksdagen vid upprepade tillfällen medgivit,

att från och med höstterminen 1919 terminsavgiften till biblioteks- och

materielkassorna vid de allmänna läroverken finge, enligt av Kungl. Majit

meddelade föreskrifter, under tidsperioder av fem, respektive tre år utgå med

högst 10 kronor, lägst 4 kronor 50 öre för lärjunge, som ej därifrån i föreskriven

ordning befriades.

Frågan örn förlängd rätt att upptaga förhöjda terminsavgifter till här berörda

kassor upptogs återigen vid 1931 års riksdag på grundval av en

framställning från skolöverstyrelsen. Vid detta tillfälle anförde jag bland

annat följande under punkt 185 i åttonde huvudtiteln:

Av de utredningar, som legat till grund för de av Kungl. Majit och riksdagen

vid flera föregående tillfällen fattade besluten örn höjning av här

ifrågavarande terminsavgifter, liksom ock av skolöverstyrelsens nu föreliggande

skrivelse framgår med tydlighet, att behovet av ökade medel för

biblioteks- och materielkassorna vid de allmänna läroverken är av bestående

natur, och att det vid det stora flertalet läroverk icke lärer vara möjligt

att nedsätta dessa terminsavgifter till deras ursprungliga belopp, med

mindre än att biblioteks- och materielkassorna tillföras ökade inkomster i

form av direkta anslag av statsmedel.

I viss utsträckning har, såsom också skolöverstyrelsen erinrat, statsmedel

redan tagits i anspråk för tillgodoseende av kassorna vid de allmänna läroverken.

Jag vill fästa uppmärksamheten på de för närvarande med betydande

belopp utgående anslagen till bidrag till täckande av utgifter för

allmänna läroverkens ljus- och vedkassor samt till bokinköp och bokbindning

för biblioteken vid de allmänna läroverken.

Även örn förmedelst anslaget till bokinköp vissa lättnader kunna i några

fall beredas nu ifrågavarande kassor, kvarstår dock behovet av ökade medel

till framför allt den naturvetenskapliga materielen oförändrat, och

tager man dessutom i betraktande den mångfald av utgifter av olika slag,

som skola tillgodoses förmedelst biblioteks- och materielkassorna, synes det

mig nödvändigt, att en förlängning av nuvarande interimsanordning kommer

till stånd. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke

tiden vore inne att ändra läroverksstadgans bestämmelser i angivna hänseende

och inom en vidare avgiftsram bereda möjlighet att kunna tillgodose

de skiftande förhållanden, som kunna råda vid olika läroverk. Emellertid

vill jag nu ej förorda åtgärder i detta avseende. Jag har i annat sammanhang

erinrat örn vikten av att utredning rörande läroverkens ekonomiska

förhållanden snart må komma till stånd, och, såsom överstyrelsen

Vissa riksdagsbeslut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

påpekat, torde nu ifrågavarande angelägenhet lämpligen böra upptagas till

närmare omprövning i detta sammanhang.

Jag vill därför inskränka mig att förorda en förlängning av rådande provisorium,

vartill sålunda riksdagens medgivande är erforderligt. Detta förnyade

medgivande torde få avse en tid av tre år från och med läsåret

1931/1932, Kungl. Majit givetvis ohetaget att, örn så skulle visa sig möjligt

och lämpligt, före treårsperiodens utgång framlägga förslag till de mera

slutgiltiga bestämmelser angående läroverkens biblioteks- och materielkassor,

som må befinnas påkallade av den beslutade omorganisationen av

det högre skolväsendet eller eljest. Beträffande terminsavgiftens maximibelopp

under den närmaste tiden anser jag ingen ändring skäligen kunna

ifrågasättas. Gränsen uppåt bör fortfarande vara 10 kronor.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed, vadan alltså under en tid av tre år

från och med höstterminen 1931 terminsavgiften till biblioteks- och materielkassorna

vid de allmänna läroverken utgår med högst 10 kronor, lägst 4

kronor 50 öre för lärjunge, som ej därifrån i föreskriven ordning befrias.

Vad sedan angår de allmänna läroverkens ljus- och vedikassor, vill jag i

korthet erinra därom att riksdagen med bifall till Kungl. Majits därom

gjorda framställningar såsom bidrag till täckande av utgifter, som skola bestridas

av ljus- och vedkassan vid allmänt läroverk, anvisat för budgetåret

1928/1929 ett extra förslagsanslag av 71,000 kronor, för budgetåret 1929/

1930 ett extra förslagsanslag av 145,000 kronor och för budgetåret 1930/

1931 ett extra förslagsanslag av 215,000 kronor, av vilka anslag respektive

högst 5,000 kronor, högst 13,000 kronor och högst 17,000 kronor finge, efter

Kungl. Maj:ts beprövande, användas såsom bidrag till nedbringande för

samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda kassa i sådana fall, då desamma

kunde anses alltför tyngande. Vart och ett av de sålunda beviljade anslagen

har avsetts till två från varandra bestämt skilda ändamål. Dels skola

vid samtliga läroverk — bortsett från nya elementarskolan i Stockholm, för

vilken gäller en särskild ekonomisk ordning och vilken fördenskull faller

helt utanför nu förevarande anslag — obemedlade lärjungar erhålla nedsättning

i ifrågavarande avgift; dels skola vid sådana läroverk, där denna

avgift är särskilt betungande, samtliga lärjungar kunna erhålla nedsättning

i densamma.

Dessa anslag till nedsättning av terminsavgifterna till ljus- och vedkassorna

hava närmast föranletts av en skrivelse nr 262 vid 1927 års riksdag, däri

riksdagen anhöll, att Kungl. Majit måtte efter verkställd utredning framlägga

förslag i syfte att obemedlade lärjungar vid statens läroverk måtte

kunna erhålla fullständig befrielse från terminsavgifterna till läroverkens

ljus- och vedkassor. Skolöverstyrelsen, som verkställde ifrågavarande utredning,

beräknade kostnaderna för denna anordning approximativt till 330,000

kronor. I enlighet med av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

uttalad åsikt, att en ny årlig statsutgift av sådan storlek icke borde införas

på en gång utan att den ifrågasatta befrielsen från terminsavgiften borde

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

genomföras successivt, hava i dc till 1928, 1929 och 1930 års riksdagar

avlåtna statsverkspropositionerna för ändamålet beräknats för budgetåret

1928/1929 ett anslag å en femtedel, för budgetåret 1929/1930 å två femtedelar

och för budgetåret 1930/1931 å tre femtedelar av nyssnämnda belopp.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag.

Slutligen vill jag erinra därom, att det nyss omnämnda anslaget, som

avser att vid vissa läroverk för samtliga lärjungar minska terminsavgiften

till ljus- och vedkassan, går tillbaka till de kristidsår, då bränslekostnaderna

voro särskilt höga och sagda avgift följaktligen särskilt betungande.

Från att i början hava utgått med betydande belopp och anlitats av de flesta

allmänna läroverk har anslaget under senare år kunnat betydligt nedsättas och

icke behövt anlitas av mer än ett fåtal läroverk. För vartdera av budgetåren

1927/1928 och 1928/1929 var anslaget begränsat till 5,000 kronor.

För budgetåret 1929/1930 beviljades ett till högst 13,000 kronor ökat belopp

och för budgetåret 1930/1931 höjdes förevarande anslagspost ytterligare

till högst 17,000 kronor.

Vid 1931 års riksdag anvisades med bifall till Kungl. Maj:ts förslag för

budgetåret 1931/1932 ett extra förslagsanslag av 284,000 kronor såsom bidrag

till täckande av utgifter, som skola bestridas av ljus- och vedkassor

vid allmänt läroverk, därav högst 20,000 kronor finge, efter Kungl. Maj:ts

beprövande, användas såsom bidrag till nedbringande av avgifterna till

nämnda kassor i sådana fall, då desamma kunde anses alltför tyngande.

Genom den ifrågavarande anslagshöjningen kunde avgiftsbefrielsen sagda

budgetår utsträckas att avse fyra femtedelar av totalbeloppet.

I fråga om kassornas allmänna anordning och uppgifter hava nu de sakkunniga

framlagt åtskilliga förslag. Efter att hava erinrat örn vissa framställningar

bland annat rörande inrättandet av en särskild ny kassa för

bestridande av vissa utgifter, som nu helt eller delvis falla utom ramen för

kassornas ändamål, angående önskvärdheten av att tillföra vissa kassor

ökade inkomster och rörande borttagandet av kollegiets befattning med

räkenskaperna, lägga de sakkunniga på dessa spörsmål följande allmänna

synpunkter:

Vid behandling av föreliggande framställningar rörande kassorna vid de

allmänna läroverken lia de sakkunniga i första hand ansett sig böra överväga

möjligheten av att sammanslå de nu befintliga kassorna till en gemensam

kassa för expenser m. m. i likhet med vad förhållandet är vid

högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och tekniska läroverken.

De sakkunniga lia emellertid funnit, att detta ej liimpligen låter sig göra.

Vad först byggnadsfonden beträffar, måste den hållas skild från övriga

kassor, då vederbörande läroverks lokalstyrelse har att bestämma över

densamma oell den dessutom skall revideras av bl. a. en av kommunalstyrelsen

utsedd revisor, vilken härvid måste kunna övertyga sig örn att hygg
-

De sakkunniga.

Allmänna

synpunkter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

nadsfonden verkligen använts för fastighetens räkning. Då den nuvarande

premie- oell fattigkassan erhåller inkomster hl. a. av donationer, ersättning

för helgonskyld m. m., vilka medel ju ej kunna få användas t. ex.

för undervisningsmateriel eller belysning, måste dylika medel ändock

särskilt bokföras, varför det ej blir någon lättnad, örn denna kassa sammanslås

med de övriga. Till sist återstå ljus- och vedkassan samt biblioteks-

och materielkassan. Ur läroverkets synpunkt skulle visserligen hinder

för sammanslagning av dessa kassor ej föreligga, men då staten nu

bidrager med avgift till ljus- och vedkassan för de lärjungar, som därifrån

befrias, skulle i alla fall behöva särskilt beräknas, huru stor del av terminsavgiften,

som belöper sig på kostnaden för värme, ljus, löner till betjäning

o. d., varför de sakkunniga ej heller funnit det innebära någon fördel

att sammanslå dessa båda kassor. Därtill kommer, att då utgifterna

för värme och ljus vid en skola äro oundvikliga, det med en dylik ordning

lätt skulle kunna inträffa, att terminsavgiften till en sammanslagen kassa

bleve lör lågt bestämd för att också kunna i tillräcklig grad bekosta undervisningsmateriel,

böcker och andra biblioteks- och materielkassan åvilande

utgifter av olika slag. Då vidare gäller, att det med nu föreslagen

kolumnbokföring ej kan anses medföra någon nämnvärd ökning i bokföringsarbetet,

om de nuvarande kassorna bibehållas, särskilt som en uppdelning

efter olika utgiftsrubriker enligt det ovan sagda under alla förhållanden

måste ske, lia de sakkunniga häri funnit ytterligare ett skäl för

att de nuvarande kassorna alltfort hållas skilda från varandra.

Kassorna böra också behålla sina nuvarande namn utom premie- och

fattigkassan, för vilken de sakkunniga med hänsyn bl. a. till de nya uppgifter,

som skulle påvila densamma, vilja föreslå beteckningen understödsoch

premiekassan.

Beträffande den förut nämnda ifrågasatta nya kassan för diverse tillfälliga

utgifter hålla de sakkunniga ej för nödvändigt att en sådan inrättas.

De utgifter, som ansetts böra bestridas av densamma, torde i allmänhet

kunna utgå antingen ur biblioteks- och materielkassan eller ur understöds-

och premiekassan. Ur den sistnämnda skulle alltså dels lämnas bidrag

till kostnaderna för behövande lärjungars deltagande i museibesök,

exkursioner o. d. och dels betalas inträdesavgifter och resor för de lärare,

som i egenskap av färdledare lia ledningen av dylika utfärder, varvid dock

förutsättes, att lärares resekostnad beräknas efter samma grunder, som

gälla lör skolresor. Vidare skulle liksom för närvarande i fall av trängande

behov lämnas understöd, sjukvård och begravningshjälp. Rektor

skulle dessutom lå rätt att anlita denna kassa för vidtagande av andra åtgärder

i sylte att främja ungdomens iostran och undervisning. Härur

skulle alltså kunna betalas ett föredrag, som rektor kan finna lämpligt för

lärjungarna, eller en lilmiörevisning, lör vilken kanske vederbörande

fordrar någon garantisumma Irån skolan.

De sakkunniga övergå därefter till att behandla de olika kassornas utgifter

och inkomster och anföra:

Byggnads- Byggnadsfonden bör bidraga till läroverkets möblering i den mån ej vefonden.

derbörande kommun i samband med 1927 års skolreform eller eljest åtagit

sig densamma. Kungl. Maj:ts medgivande till åtgärder i sådant syfte

torde lör framtiden ej behöva inhämtas lör varje särskilt fall, för så vitt

byggnadsionden har medel, utan generell iöreskrift bör givas i läroverks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 133.

stadgan om befogenhet för lokalstyrelsen att härutinnan besluta. I avsikt

att bereda kassan tillräckliga inkomster vilja de sakkunniga föreslå, att

den nuvarande redan år 1863 till 5 kronor fastställda terminsavgiften ma

vid sådana läroverk, där kommunen ej åtagit sig inredning och möblering,

av lokalstyrelsen kunna efter skolöverstyrelsens medgivande för viss tid

bestämmas till högst 10 kronor, när så erfordras. Denna förändring avser

ingalunda att befria kommunen från någon del av dess åtagande beträffande

fastighetens underhåll. Förslaget har uteslutande till syfte att hålla

denna terminsavgift vid ungefär samma realvärde, som ursprungligen avsetts,

och varigenom beredes möjlighet för byggnadsfonden att, då så befinnes

oundgängligen nödvändigt, delvis bekosta möblering. Då byggnadsfonden

skall bestrida kostnaderna för fastighetens underhåll, har det ansetts

skäligt att viss del av eventuellt inflytande hyresmedel tillföres fonden.

För närvarande torde växlande praxis hava tillämpats i fråga örn

hyresinkomsters upptagande i räkenskaperna. Vid vissa läroverk synas de

lia upptagits, vid andra lia de lämnats utanför. De sakkunniga hålla det

för uppenbart, att dylika läroverket tillkommande inkomster ovillkorligen

böra redovisas i samband med övriga medel, och lia i detta syfte a\ fattat

förslag till bestämmelser härom i läroverksstadgan.

Vid övervägandet av frågan om sättet för de nämnda inkomsternas fördelning

pä läroverkets olika kassor hava de sakkunniga ansett skäligt, att

med hänsyn till hyresmedlens natur desamma fördelas å byggnadsionden,

ljus- och vedkassan samt biblioteks- och materielkassan. Till undvikande

av alltiör invecklade fördelningsgrunder lia de sakkunniga funnit lämpligt

föreslå, att i regel de inflytande hyresinkomsterna fördelas lika mellan

de nämnda tre kassorna. Då emellertid i vissa fall särskilda lörhållanden

härutinnan kunna föreligga, som motivera en annan fördelning,

anse de sakkunniga, att lokalstyrelsen bör lia rätt att bestämma huru med

inflytande hyresmedel skall förfaras, därest den i särskilt fall skulle finna,

att hyresmedel böra disponeras på annat sätt än här förutsatts.

Ljus- och vedkassan skall lia samma uppgifter som för närvarande, men

bör dessutom bekosta utgifter för renskrivning, kollationering och dylikt

arbete, som kan erfordras för rektors expedition, vartill de sakkunniga återkomma

i kap. V i samband med frågan om arbetet å rektorsexpeditionerna.

Ljus- och vedkassans inkomster utgöras liksom för närvarande av terminsavgifter,

vartill som förut sagts normalt skulle komma ''L av hyresinkomster.

I överensstämmelse nied vad flera rektorer föreslagit anse de

sakkunniga, att den del av inskrivningsavgiften, som nu tillfaller denna

kassa, i stället bör tilliöras understöds- och premiekassan, som är i stort

behov av ökade inkomster, då kraven på densamma stegras. Härtill kommer

ytterligare, att ifrågavarande inkomster hava jämlörelsevis ringa betydelse

för ljus- och vedkassan.

Terminsavgiiterna till denna kassa böra så bestämmas, att tillräckligt

rörelsekapital finnes lör bränsleinköp under sommaren, för avlöning åt

vaktmästare och eldare samt lör andra kassan åvilande utgiiter under den

del av höstterminen, som förflyter leire uppbörden till läroverkets kassor.

Biblioteks- och materielkassan är avsedd att alltfort bestrida samma

utgiiter som lör närvarande. Särskilt måste uppmärksammas, att kassans

förpliktelser vid enligt beslut av 1927 års oell senare riksdagar upprättade

läroverk äro väsentligen mera begränsade än som gäller i fråga om de

tidigare bestående. För att beträffande samtliga läroverk nedbringa kas
Ttihang

till riksdagens protokoll Willi. I sami. 107 haft. (Nr lilli.) 2

Ljus- och

vedkassan.

Biblioteksoch

materiel

kassan.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

Unders tödsoch

premiekassan.

sans utgifter ha de sakkunniga tänkt sig, att kostnaderna för tryckning

av årsredogörelse och katalog kunna minskas genom de begränsningar i

dessa publikationer, som de sakkunniga samtidigt ilrågasatt. Att kostnader

för inköp av moderna hjälpmedel för kontorsarbetet å rektorsexpedi

tionen skola påföras denna kassa, anse de sakkunniga självklart under

förutsättning att kassans tillgångar så medgiva.

Då det sedan en följd av år varit regel, att terminsavgiften till denna

kassa utgår med 10 kronor vid de flesta läroverk, synes tiden vara inne att

bringa läroverksstadgans föreskrifter i överensstämmelse med denna ordning.

Riksdagens medgivande till höjningen för viss tidsperiod skulle alltså

ej vidare erfordras. Beloppet kan lämpligen för varje termin bestämmas

av rektor efter kollegiets hörande. De sakkunniga utgå nämligen ifrån

att rektor är den, som bäst kan överblicka kassans ställning och läroverkets

olika behov, varför han i detta fall bör ha bestämmanderätten. För

att emellertid de olika ämnesrepresentanterna bland lärarna skola ha möjlighet

att framföra sina synpunkter, bör stadgas, att kollegiet skall höras,

innan terminsavgiften bestämmes. — Hittills utgående 3 kronor av varje

erlagd inskrivningsavgift böra fortfarande tillföras denna kassa. Därtill

skulle, i enlighet med vad ovan sagts, komma normalt 1U av hyresinkom

sterna. Till denna kassa böra slutligen också föras eventuella anslag från

stat, kommun eller enskilda till bokinköp, bokbindning och andra sådana

ändamål.

Understöds- och premiekassan skall dels bestrida samma utgifter som för

närvarande och dels utgifter för vissa ändamål, för vilka en ny kassa an

setts behövlig och vilka de sakkunniga närmare angivit. De sakkunniga

avse, att denna kassa må kunna disponeras lör tillfälliga mera oberäknade

behov, som dock ha berättigande och kunna gagna skolan och dess lärjungar.

Hittills har det för statsläroverken mött stora svårigheter att för

åtskilliga fullt legitima ändamål bereda medel, vilka i motsvarande läge

stå en kommunal eller privat skola till buds. Detta missiörliållande lia de

sakkunniga velat söka undanröja. Genom den föreslagna lydelsen av läroverksstadgans

§ 217 ha de sakkunniga givit bestämmelsen en så vidsträckt

formulering, att rektor ej skall behöva känna någon tvekan örn att en viss

utgift kan påföras ifrågavarande kassa. Vid dispositionen av denna kassas

medel torde lämpligen böra så förfaras, att enligt kollegiets bestämmande

visst belopp årligen reserveras för premier.

För att bereda ökade inkomster åt understöds- och premiekassan föreslås

i enlighet med det ovan sagda, att kassan får 7 kronor av varje inskrivningsavgift,

d. v. s. även den del av inskrivningsavgiften, som hittills

tillfallit ljus- och vedkassan. De sakkunniga ha vidare tänkt sig, att sådana

avgifter, som erlagts för icke verkställda fyllnadsprövningar, skulle

tillfalla denna kassa, för så vitt de icke inom stadgad tid återfordrats av

de anmälda. — Därjämte anse de sakkunniga sig böra föreslå, att räntor.

som inflyta å tillfälliga kassabehållningar, även örn i dessa ingå statsmedel,

som, på sätt för närvarande är medgivet, gjorts räntebärande för läroverkets

räkning, må av rektor kunna helt eller delvis tillföras denna kassa.

Örn t. ex. biblioteks- och materielkassan har en sparad behållning under

hela året, bör ju denna kassa givetvis lia ränta på sin behållning, men då

vid uppbörder influtna medel ej omedelbart åtgå eller, vad beträffar avgifter

till statsverket, ej omedelbart skola redovisas, så uppstå alltid en

del bankräntor, vilka lämpligen kunna förstärka understöds- och premie
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

kassan. Då emellertid denna kassas inkomster från donationer, helgonskyld

och kollektmedel uppgå till väsentligt olika belopp vid skilda läroverk,

lia de sakkunniga ansett lämpligast att i läroverksstadgan icke formulera

bestämmelsen örn räntors bokföring generellt lika för alla skolor

utan i stället löreslagit, att rektor skall få avgöra, huru stor del av ränteinkomsten,

som bör tillföras understöds- och premiekassan. På detta sätt

vinnes den fördelen, att ränteinkomsten kan fördelas allt efter de lokala

förhållandena, och respektiva kassor härigenom få en förstärkning, även

örn den vid de mindre läroverken blir jämförelsevis liten.

I fråga örn terminsavgifterna och därmed sammanhängande frågor anföra

därefter de sakkunniga i huvudsak följande:

Även om de sakkunniga enligt förslagen i det föregående sökt att bereda

ökade inkomster åt de olika kassorna utan att terminsavgiften i regel skall

behöva undergå någon avsevärd förhöjning, torde det ej kunna undgås,

att, särskilt vid mindre läroverk, kraven på biblioteks- och materielkassan

ändock bliva svåra att tillgodose. De sakkunniga lia med hänsyn härtill

föreslagit, att besparingar i all möjlig utsträckning böra göras med avseende

på tryckning av årsredogörelse och katalog, men lia därjämte framhållit,

att kostnaden för blanketter och dylikt tryck bör kunna nedbringas

åtskilligt, örn en centralisering av blankettrycket, t. ex. genom skolöverstyrelsens

åtgöranden, kunde åstadkommas. Då vid ett stort antal av de

mindre läroverken avgiften till byggnadsfonden ej får överstiga 5 kronor,

och det sammanlagda beloppet av terminsavgifterna till läroverkets kassor

sålunda kan komma att understiga vad som vid vissa andra läroverk alfallet,

lia de sakkunniga även övervägt, örn icke undantagsvis vid dessa

läroverk avgiften till biblioteks- och materielkassan skulle kunna få höjas

ända till 15 kronor efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

Då emellertid terminsavgiften för många hem med flera barn i skolåldern

representerar en kännbar utgift, lia de sakkunniga ej velat förorda en dylik

höjning, särskilt som läroverken numera åtnjuta bidrag av statsmedel

till bokinköp och bokbindning. Skulle i något enstaka fall det ej bliva möjligt

för ett läroverk att tillgodose berättigade krav på undervisningsmateriel,

torde det böra bliva föremål för övervägande, huruvida icke anledning

kan föreligga att genom engångsanslag av statsmedel, så som skett

t. ex. i fråga om de nya högre allmänna läroverken för flickor, undanröja

svårigheterna.

I nu förevarande sammanhang hava de sakkunniga ansett sig icke kunna

underlåta att ägna uppmärksamhet åt bestämmelserna örn lindring i lärjungarnas

terminsavgifter, särskilt i fråga örn läroverkets kassor.

Nu gällande bestämmelser innehålla dels allmänna föreskrifter örn sättet

för ansökan örn befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter, dels närmare

stadganden örn de grunder, som skola följas vid prövningen av dessa

ansökningar, dels slutligen vissa regler beträffande befrielsens eller nedsättningens

omfattning samt dess fördelning å statsverkets eller lärover

kats kassor.

Beträffande de allmänna grunderna för lokalstyrelsens prövning av ansökningarna

örn befrielse från eller nedsättning i terminsavgifterna hava

de sakkunniga funit de nuvarande författningsbestämmelserna i vissa hänseenden

tillfredsställande, medan de i andra lämna rum för berättigade

erinringar.

Terminsavgifter

och

befrielse

från sådana.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Den huvudanmärkning, som enligt de sakkunnigas mening kan framställas

mot den nuvarande ordningen, gäller den stadgade uppdelningen av

lärjungar i obemedlade och mindre bemedlade. Dessa bägge kategorier äro

nämligen i verkligheten ingalunda bestämt och klart avgränsade från varandra.

De olika lärjungarnas behov av lättnad i terminsavgifterna växlar

givetvis avsevärt. En grupp, vilken innesluter det stora flertalet lärjungar,

låter sig avskilja såsom icke i behov av sådan lättnad. En annan och vida

mindre grupp belinner sig i så ömmande ekonomiska omständigheter, att

all möjlig lindring måste anses bestämt av behovet påkallad. I de relativt

talrika fall, som kunna inordnas mellan dessa bägge ytterlighetsgrupper,

strävar lokalstyrelsen att, med hänsyn till föreliggande förhållanden, så

rättvist som möjligt avväga nedsättningen.

Nu berörda överväganden ha lett de sakkunniga till den uppfattningen,

att det skulle innebära en given fördel, örn begreppen »obemedlad» och

»mindre bemedlad» utmönstrades ur hithörande bestämmelser och dessa i

stället inriktades på att i anslutning till säkerligen allmänt tillämpad

praxis fastslå allenast gången för prövningen.

Med bibehållande, såsom redan antytts, i övrigt av de allmänna grunderna

för prövningens verkställande hava de sakkunniga velat ifrågasätta,

att författningen till en början fastslår att de lärjungar, som kunna anses

verkligt behövande, skola befrias från samtliga avgifter och sålunda —

sedan den av riksdagen bestämda övergångstiden i fråga örn avgifterna till

ljus- och vedkassan gått till ända -— åtnjuta helt avgiftsfri undervisning.

Beträffande övriga lärjungar synes böra gälla, att graden av behov skall

vara bestämmande för nedsättningens större eller mindre omfattning.

Innan de sakkunniga inlåta sig på spörsmålet, huru denna nedsättning

lämpligen bör i författningsväg närmare regleras, anse sig de sakkunniga

böra principiellt avhandla frågan om grunderna för befrielse från eller

nedsättning i dels avgiften till statsverket, dels avgifterna till läroverkets

olika kassor. I detta avseende lämnar läroverksstadgan redan nu ganska

detaljerade anvisningar.

Beträffande förstnämnda avgift gäller för närvarande enligt § 220 mom.

3 b), att obemedlad lärjunge skall helt och hållet befrias från densamma

samt att mindre bemedlad lärjunge skall erlägga halva avgiften. Detta

stadgande kompletteras emellertid av bestämmelsen i § 220 mom. 3 c), att

lärjunge väl må kunna erhålla lindring med avseende på avgift till statsverket

utan att åtnjuta sådan med avseende på avgifterna till biblioteksoch

materielkassan samt till byggnadsfonden, men icke tvärtom.

Innebörden av dessa bestämmelser är sålunda, att lindring i första rummet

skall medgivas i fråga örn statsavgiften. Så har också i verkligheten

förfarits. Enligt inhämtade uppgifter, avseende höstterminerna 1927—1930,

har sådan lindring åtnjutits av respektive 36,3, 36,2, 36,5 och 37,4 procent

av samtliga lärjungar. Åt det övervägande antalet, respektive 31,0, 31,1,

27,3 och 28,5 procent av samtliga lärjungar, har meddelats hel befrielse.

Höstterminen 1927 uppgingo befrielserna i fråga om biblioteks- och materielkassan

till 16,0 procent och i fråga örn byggnadsfonden till 26,8 procent.

De hade sålunda i förra fallet väsentligen och i senare något mindre omfattning

än de totala befrielserna i fråga örn statsavgiften.

Denna ordning, vilken är att betrakta såsom fullt skälig, hava de sakkunniga

f unnit böra lämnas alldeles orubbad. De blivande bestämmelserna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 133.

böra alltså ytterligare fastslå, att befrielse från eller nedsättning i avseende

på avgiften till statsverket må meddelas utan hinder därav, att lärjunge

erlägger full avgift till en eller flera av läroverkets kassor. Såmedelst

vinnes en andra klar och fixerad regel.

I ytterligare ett par avseenden hava de sakkunniga velat ifrågasätta

mindre jämkningar i de nuvarande bestämmelserna rörande befrielse från

statsavgift,. De sakkunniga åsyfta härvid den medgivna reduktionen för

lärjungar från samma familj, vilken är reglerad så, att den äldsta lärjungens

förhållanden alltid blir avgörande för prövningen. Det har synts

de sakkunniga mindre lämpligt att här angiva en viss lärjunge, då sodra

omständigheter kunna beträffande denne eller någon av syskonen omöjliggöra

medgivande av behövlig lindring. Genom den föreslagna lydelsen a\

§ 220 mom. 3 b) har den ifrågavarande olägenheten undanröjts.

Vad slutligen angår lindring i avgifterna till läroverkets kassor, har ord

ningen i detta avseende under senare år undergått en avsevärd och mycket

betydelsefull förändring. Ännu läsåret 1927—1928 gällde, att befrielse kunde

meddelas allenast från avgift till biblioteks- och materielkassan samt

byggnadsfonden, medan samtliga lärjungar vid ett och samma läroverk

måste erlägga lika stor avgift till ljus- och vedkassan. Sedan 1927 års riksdag

uttalat sig för den omläggningen, att befrielse måtte kunna meddelas

även i fråga om sistnämnda avgift, biföll 1928 års riksdag ett av Kungl.

Majit framställt förslag av innebörd, att sagda avgift skulle kunna i fråga

örn obemedlade lärjungar successivt lindras, samtidigt som ersättning av

statsmedel skulle utgå till varje läroverk med belopp motsvarande de sam

manlagda avgifter till ljus- och vedkassan, från vilka befrielse lämnats.

För budgetåret 1928/1929 skulle befrielsen avse Vs av avgiften. Sedermera

har riksdagen för varje år anvisat ökade medel för åtgärdens fullföljande,- innevarande budgetår lämnas befrielse från 4/s av den ifrågavarande avgiften.

Närmast synes från riksdagens sida hava åsyftats, att befrielse från avgiften

till ljus- och vedkassan skulle tillkomma den grupp av starkt behövande

lärjungar, vilka enligt tidigare ordning erlade avgift allenast till

denna kassa. Emellertid erhöll beslutet en sådan utformning, att stadgans

bestämmelser helt sammanfalla i vad de avse befrielse från statsavgift och

från nu förevarande avgift. Sådan befrielse skall tillkomma »obemedlad

lärjunge» och kan sålunda lämnas även lärjungar, som erlägga full avgift

till läroverkets övriga kassor. Till en början synes man vid tolkningen

närmast hava vägletts av tanken på det syfte, som med åtgärden främst

torde hava avsetts, i det att antalet befriade lärjungar höstterminen 1928 —

den första, under vilken ordningen i fråga tillämpades — utgjorde 17,1

procent. Sedermera har detta antal successivt stegrats och uppgick höstterminen

1930 till ej mindre än 27,9 procent. Uppenbarligen skönjer man i

dessa siffror en anpassning efter den nya stadgans kategoriska föreskrift,

ehuru tillämpningen ännu icke kunnat helt genomföras. Samtidigt konstaterar

man, att den nämnda avsevärda ökningen av befrielserna från avgift

till ljus- oell vedkassan motsvaras av en nedåtgående tendens i fråga

örn befrielserna från avgift till biblioteks- och materielkassan och till

byggnadsfonden. Höstterminen 1927 utgjorde sålunda antalet från avgift

till biblioteks- och materielkassan befriade lärjungar 16,0 procent; höstterminen

1930 hade antalet nedgått till 14,5 procent. I fråga örn befrielserna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

från avgift till byggnadsfonden voro motsvarande siffror 26,8 och 24,3

procent.

Den i de nu anförda siffrorna påvisbara tendensen kan alltså sägas vara,

att befrielsen från avgift till ljus- och vedkassan (tillsvidare under övergångstiden

endast partiell) icke kommit att begränsas till lärjungar av

den kategori, som tidigare erlade avgift uteslutande till denna kassa, utan

utsträckts till att omfatta hela den grupp, som författningsenligt skall åtnjuta

befrielse från avgift till statsverket. Samtidigt vill det förefalla som

om en något större återhållsamhet än tidigare Ansats vid beviljandet av

lindring i fråga örn aATgifterna såväl till biblioteks- och materielkassan

som till byggnadsfonden. Det låter sig alltså sägas, att de ökade befrielsemöjligheterna

i fråga örn ljus- och vedkassan medfört någon minskning i

samma möjlighet i vad de avse de håda övriga kassorna, en utveckling, som

åtminstone delvis torde sammanhänga med de stegrade anspråken på de

ifrågavarande kassorna efter 1927 års skolreform.

På grund av den anbefallda stränga återhållsamheten Aud äskande a\T

anslag hos riksdagen synes det icke kunna uteslutas, att den ökning av förslagsanslaget

till bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor,

som oundgängligen erfordras för fullföljandet aA7 den godtagna planen för

dessa avgifters totala avskrivning med den sista femtedelen under hudgetåret

1932/1933, kan komma att möta stora svårigheter. Det ifrågaAmrande

anslaget utgör för närvarande 284,000 kronor, varaA7 dock 20,000 kronor disponeras

för särskilt ändamål. Den ytterligare ökning, som skulle erfordras

för den ursprungliga planens genomförande, har av skolöverstyrelsen beräknats

till 66,000 kronor.

Enär det enligt de sakkunnigas mening ur flera olika synpunkter måste

anses högeligen angeläget, att den ifråga\7arande planen utan rubbning

fullföljes och att sålunda redan under läsåret 1932—1933 möjlighet må föreligga

för att alla verkligt behövande lärjungar vid de allmänna läroverken

skola kunna komma i åtnjutande av fullständigt avgiftsfri undervisning,

hava de sakkunniga ansett sig böra ingående undersöka förutsättningarna

för en dylik ordning utan att i nuvarande statsfinansiella läge ställa ytterligare

krav på anslag å budgeten.

Den grundläggande synpunkten vid denna prövning har, såsom redan betonats,

varit, att ingen verkligt behövande lärjunge skall erlägga avgift

för undervisningen. Därjämte har det kravet ansetts böra uppställas, att

en eArentuell ny ordning dels icke kan få medföra ökade utgifter för statsverket

eller äventyra läroverkskassornas ställning, dels icke för övriga lärjungar

kan få medföra någon nämmdird höjning av de nu utgående avgifternas

belopp.

Innan de sakkunniga inlåta sig på ett övervägande av den omläggning,

som ur angivna synpunkter kan finnas lämplig och möjlig, vilja de sakkunniga

erinra, att förhållandena före 1904 års numera upphävda läroverksorganisation

tedde sig väsentligen mera enkla och överskådliga än de

nuvarande. Terminsavgifterna utgingo då till biblioteks- och materielkassan

med 4 kronor 50 öre, till byggnadsfonden med 5 kronor samt till

ljus- och Amdkassan med ett vid skilda läroverk växlande belopp, som normalt

torde lia rört sig omkring 6 kronor. Någon avgift till statsverket förekom

då ej. När en lärjunge då lör tiden åtnjöt lindring i terminsavgiften

genom befrielse från endera eller bägge av de förstnämnda avgifterna, ut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

gjorde följaktligen den avgift, som lian hade att erlägga, ungefär två

tredjedelar, respektive en tredjedel av den avgift, som erlades av de fullt

betalande. Lärjungarna fördelades med andra ord i terminsavgiftshänseende

på allenast tre kategorier.

Enligt det nu tillämpade systemet komma olika lärjungar vid ett oell

samma läroverk att erlägga ganska avsevärt växlande avgifter. Förhållandet

belyses genom nedanstående sammanställning närmast avseende

läroverket i Halmstad, men sammanställningen är i all huvudsak, med någon

modifikation, betingad av växling i avgifterna till ljus- och vedkassan

samt biblioteks- och materielkassan, tillämplig å samtliga läroverk med

undantag av nya elementarskolan i Stockholm, vars ekonomi regleras av

särskilda föreskrifter.

De olika möjligheterna vid sagda läroverks realskola innevarande hösttermin

äro följande:

1. Fulla avgifter till såväl statsverket som läroverket 20 kronor + 32 kronor

2. Halv avgift till statsverket och full avgift till lärover
ket

......................... • • 10 » +32 »

3. Ingen avgift till statsverket och avgifter till biblio
teks

och materielkassan samt byggnadsfonden,

jämte 7s av avgiften till ljus- och vedkassan................

4. Ingen avgift till statsverket och avgift till biblio
teks-

och materielkassan jämte '',5 av avgiften

till ljus- och vedkassan.............................

5. Ingen avgift till statsverket och avgift till bygg
nadsfonden

jämte Vä av avgiften till ljus- och

vedkassan......................................

6. Ingen avgift till statsverket och endast V& av av
giften

till ljus- och vedkassan..........................

De föreliggande av giftsalternativ en bliva sålunda: 3.40 kronor, 8.40 kronor,

13.40 kronor, 18.40 kronor, 42 kronor och 52 kronor. Å gymnasiet utgöra

de båda sista avgifterna 47 kronor och 62 kronor.

Därest i enlighet med den av riksdagen godtagna planen den återstående

femtedelen av avgiften till ljus- och vedkassan avvecklats och förhållandena

i övrigt varit oförändrade, skulle följande avgiftsgrupper hava förelegat:
i

realskolan 0, 5, 10,15, 42 och 52 kronor,

å gymnasiet 0, 5, 10, 15, 47 och 62 kronor.

Det laller genast i ögonen, att differentieringsmöjligheterna för närvarande

äro mycket stora mellan 3.40 och 18.40 kronor, respektive 0 och 15 kronor;

däremot förefinnes en anmärkningsvärd diskontinuitet mellan 18.40

respektive 15 kronor och 42 (47) kronor. Denna konsekvens av det nuvarande

systemet torde säkerligen föranleda, att vissa lärjungar komma att

få erlägga väl hög avgift, och ordningen kan sålunda knappast vara ägnad

att underlätta ett fullt rättvist avvägande av den behövliga lindringen i

alla de lall, som komma under vederbörlig prövning. För såväl lärjungarna

som lör lokalstyrelserna synes det därför vara till bestämd fördel, om den

förefintliga diskontinuiteten kunde undanröjas.

En utväg att uppnå detta syfte är att vid befrielse eller nedsättning låta

samtliga avgilter till läroverkets kassor utgöra ett enhetligt belopp. I de

fall, då befrielse skulle ifrågakomma, bör denna sålunda med en dylik ordning

gälla sagda belopp i dess helhet. Då lindring genom nedsättning be
-

= 52: — kr

= 42:— »

= 18: 40 »

= 13:40 »

= 8:40 »

= 3:40 >

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

viljas, skulle denna icke, på sätt för närvarande gäller, meddelas genom

hel befrielse från avgift till viss kassa, utan i stället avse viss del av den

sammanlagda avgiften. Den erlagda avgiften skulle sedermera fördelas

mellan samtliga ifrågakommande kassor i förhållande till de stadgade fulla

avgiftsbeloppen. En oavvislig förutsättning för en dylik omläggning är

emellertid, att statsverket ersätter ljus- och vedkassan för de belopp, som

denna går förlustig, icke blott genom befrielse från utan också genom nedsättning

i avgifterna.

Allteftersom man önskar mindre eller större differentieringsmöjligheter,

kunna olika alternativ tänkas tillämpade i fråga örn nedsättningens storlek.

Ur praktisk synpunkt torde emellertid allenast följande tre vara av

beskaffenhet att böra komma under omprövning. I desamma förutsättes

nedsättningen avse hälften, tredjedelar eller fjärdedelar av avgifterna till

läroverkets kassor.

På grundval av en avgift till ljus- och vedkassan av förslagsvis 18 kronor

komma avgiftsgrupperna enligt de tre nämnda alternativen att utgöra:

Alt. 1. (tudelning): 0, 16.50 och 33 kronor,

Alt. 2. (tredelning): 0, 11, 22 och 33 kronor; samt

Alt. 3. (fyrdelning): 0, 8.25, 16.50, 24.75 och 33 kronor.

Statsverkets bidrag till ljus- och vedkassan skulle utgå med följande belopp

för varje lärjunge inom en var av de av nedsättningen berörda

grupperna:

Alt. 1. 18 och 9 kronor,

Alt. 2. 18, 12 och 6 kronor,

Alt. 3. 18, 13.50, 9 och 4.50 kronor.

Enligt alternativ 1 skulle efter de sakkunnigas mening differentieringsmöjligheterna

bliva mera begränsade än önskligt och alltför små i jämförelse

med nuvarande ordning. Såsom en följd härav synes kunna befaras,

att gruppen från avgift helt befriade lärjungar skulle bliva större än enligt

de båda övriga alternativen. Därigenom skulle statsverkets bidrag till ljusocb

vedkassorna avsevärt ökas. Och tillika kan biblioteks- och materielkassan

beräknas erhålla så väsentligt minskade inkomster, att åtskilliga

lärjungar kunna väntas få avgifterna förhållandevis starkt böjda (från

18.60 kronor till 33 kronor).

De nämnda olägenheterna föreligga icke i fråga örn alternativ 2. Antalet

avgiftsgrupper mellan 0 och 43 kronor är sålunda lika stort som enligt nuvarande

ordning. Gruppen helt befriade lärjungar torde icke kunna väntas

nämnvärt ökad och någon kännbar individuell höjning av avgifterna synes

med hänsyn till dessas storlek inom de skilda grupperna behöva inträda

endast i förhållandevis få fall och risken härför torde genom ett mera

smidigt övergångsförfarande kunna väsentligen minskas. En förutsebar

invändning mot en tredelning av innebörd, att densamma skulle möta praktiska

svårigheter, torde icke behöva tillmätas större betydelse. Avgiften

till ljus- och vedkassan är nämligen av beskaffenhet att kunna allenast förslagsvis

beräknas. Under sådana omständigheter lär det ingalunda vara

ogörligt att fastställa densamma till ett med 3 jämnt delbart krontal.

I nu berörda avseenden visar alternativ 3 företräde framför alternativ 2

allenast därutinnan, att de beräknade avgifterna i de skilda grupperna vid

vissa läroverk kunna komma att närmare ansluta sig till nuvarande ordning.

Möjligen kan det förhållandevis låga beloppet i andra gruppen, 8.25

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 133.

25

kronor, medföra en viss lockelse att starkare än skäligt begränsa antalet

helt befriade. En svaghet i jämförelse med alternativ 2 föreligger emel

lertid också däri, att gruppernas antal är större än för närvarande, väinge

nom den praktiska tillämpningen kan bereda lokalstyrelsen ökade svårigheter.

Vid övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter hava de

sakkunniga ansett sig böra vid reglerandet av terminsavgiftslindringen

giva bestämt företräde åt alternativ 2.

Då det slutligen gäller att avgöra, huruvida den ifrågavarande ordningen

är möjlig att genomföra ur de olika synpunkter, som förut angivits, må

först framhållas, att med hänsyn till lärjungarnas avgiltsbelastning samt

för skipande av rättvisa i görligaste mån vid lokalstyrelsens prövning, det

ovan skisserade systemet enligt de sakkunnigas åsikt erhjuder avsevärda

fördelar i jämförelse med det nuvarande.

Vad vidare angår den ifrågasatta ordningens sannolika inverkan på statens

utgifter för bidrag till ljus- och vedkassorna samt de olika läroverkens

ekonomi, påkallar denna sida av den föreliggande frågan en noggrann

prövning. En av de sakkunniga, som beträffande ett medelstort läroverk

ägt tillgång till nödigt källmaterial, har för närmare belysning av detta

spörsmål verkställt en »provbedömning» av samtliga befrielser från eller

nedsättningar i terminsavgifterna vid läroverket i fråga under en tioårsperiod

i enlighet med grunderna för alternativen 2 och 3.

Denna undersökning har ådagalagt, att beträffande läsåren 1921—1922 till

och med 1927—1928 såväl biblioteks- och materielkassans som byggnadsfondens

inkomster praktiskt taget icke skulle rönt någon inverkan av den

ifrågasatta ordningens tillämpning. Därest statsverket under dessa år lämnat

bidrag till ljus- och vedkassan enligt något av de prövade alternativen

2 och 3, skulle detta bidrag utgjort allenast omkring 60 procent av det bidrag,

som skulle utgått, örn förutsättningar för full befrielse förelegat i

enlighet med läroverksstadgans bestämmelser. Och dock har konsekvent

räknats med, att samtliga lärjungar, som tidigare erlade avgift uteslutande

till ljus- och vedkassan, erhållit högsta möjliga reduktion.

I stort sett samma resultat uppvisar undersökningen beträffande läsårei

1928—1929, då — såsom jämväl de förut meddelade statistiska uppgifterna

för riket i dess helhet givit vid handen — tillämpningen av de nya grunderna

för bedömandet fortfarande starkt påverkades av den förut gällande

ordningen.

Beträffande åter de båda senaste läsåren 1930—1931 och 1931—1932 förete

förhållandena i ett avseende en annan bild. En jämförelse mellan de båda

systemen ådagalägger, att även för dessa år statsverkets kostnader sannolikt

skulle ha varit omkring 40 procent lägre, därest alternativ 2 eller 3

varit i tillämpning. Men däremot visa biblioteks- och materielkassan samt

byggnadsfondens inkomster någon, ehuru icke särskilt stark nedgång.

Denna senare företeelse är emellertid, såvitt de sakkunniga förmå be

döma läget, väsentligen betingad av den i utveckling stadda praxis att allt

mera begränsa befrielserna framför allt i vad de avse avgilten till biblioteks-

och materielkassan. Genom denna tillämpning av nuvarande bestäm

melser komma ej få lärjungar att erlägga avgift till denna kassa, vilka en

ligt tidigare regler skulle valdt befriade därifrån och till följd av statens

inskridande i fråga om ljus- och vedkassan bort åtnjuta i det närmaste avgiftsfri

undervisning. Den stadgade sammankopplingen av befrielsen från

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

statsavgift och från avgift till ljus- och vedkassan, varigenom en grupp

lärjungar, som tidigare allenast befriats från den förra, erhållit en nära

nog fördubblad reduktion, har sålunda i verkligheten kommit att få till

följd, att läroverkets övriga kassor indirekt erhållit en lör visso välbehövlig,

men knappast avsedd subvention av statsmedel. Emellertid förtjänar i

detta sammanhang uppmärksammas, att de sakkunniga genom olika föreslagna

åtgärder låtit sig angeläget vara att stärka särskilt biblioteks- och

materielkassans ställning, vadan senast berörda omständighet icke synes

kunna tillmätas så stor betydelse, att nuvarande ordning bör bibehållas

endast för att indirekt stödja denna kassa.

Den verkställda undersökningen, vilken närmast måst begränsas till ett

enda läroverk men som sedermera i kontrollsyfte utsträckts till ytterligare

ett annat läroverk med i all huvudsak samstämmigt resultat, har sålunda

varit ägnad att undanröja betänkligheterna mot en övergång till det ovan

angivna systemet i betraktande av de avsevärda tekniska företräden, som

detsamma, enligt vad förut framhållits, uppvisar i jämförelse med nuvarande

ordning. Och alldeles bestämt finna sig de sakkunniga böra förorda

en övergång till detsamma, därest det statsfinansiella läget skulle befinnas

omöjliggöra en planmässig avveckling under budgetåret 1932/1933 av

den återstående femtedelen av de mest behövande lärjungarnas avgifter

till ljus- och vedkassan eller annorledes göra en inskränkning i det av staten

lämnade bidraget till ljus- och vedkassorna oundgänglig. En jämförelse

mellan alternativen 2 och 3 ur senast berörda ^npunkter har utvisat,

att de med hänsyn såväl till statsverkets kostnader som läroverkskassornas

inkomster äro jämställda.

Vid sådant förhållande hava de sakkunniga i bilagda förslag till ändringar

i läroverkstadgan givit åt § 220 mom. 3 c) en lydelse, som ansluter

sig till den ifrågasatta ordningen med tillämpning av alternativ 2. Så tillvida

bär principiell anknytning sökts till hittillsvarande bestämmelser, att

prövningen av frågor rörande nedsättning i avgifterna till läroverkets

kassor alltjämt förutsättes skola ske med beaktande av biblioteks- och materielkassans

samt byggnadsfondens tillgångar och utgifter. Härvid bör

dock uppmärksammas, att lokalstyrelsen enligt den föreslagna ordningen

ej kan tillgodose den ena av dessa kassor utan att samtidigt tillgodose den

andra. Denna olägenhet torde emellertid i viss mån kunna kompenseras

genom lämplig fördelning av hyresinkomsterna, på sätt de sakkunniga i

annat sammanhang förordat.

På grund av den ståndpunkt, de sakkunniga intagit, Ilar det ansetts

ofrånkomligt att närmare överväga, med vilket belopp förslagsanslaget

»bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor» bör beräknas

utgå för budgetåret 1932/1933, därest den föreslagna ordningen då skulle

vinna tillämpning.

För innevarande budgetår utgår för det ändamål, som närmast är i

fråga, ett belopp av 264,000 kronor. Vid oförändrade dispositionsgrunder

skulle detta belopp för att möjliggöra den godtagna planens fullföljande

enligt av skolöverstyrelsen verkställda beräkningar behöva höjas med

66 000 kronor till 330,000 kronor. Såsom den verkställda särskilda undersökningen

utvisat och jämväl av allmänna grunder kan förutses, skulle emellertid

anslagets belastning enligt den nya ordningen icke oväsentligt minskas.

Att på förhand fullt säkert bedöma denna minsknings storlek är givetvis

med hänsyn till vid olika läroverk förefintliga växlande förhållanden

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

27

icke görligt. Uppenbart är också, att vid övergången skälig hänsyn till nuvarande

lärjungars förhållanden måste göra en viss varsamhet vid tilllämpningen

av en eventuell ny ordning nödvändig. På grund härav torde

man vara hänvisad att räkna en möjlig nedsättning av anslaget med erforderlig

försiktighet. De sakkunniga hava efter övervägande av denna

angelägenhet ur skilda synpunkter ansett sig böra beräkna densamma till

30 procent. Under denna lörutsättning skulle för budgetåret 1932/1933 för

ändamålet i fråga eriordras ett belopp av 330,000 kronor — 99,000 kronor =

231,000 kronor eller avrundat 230 000 kronor. Med beräkning av oförändrat

belopp, 20,000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts beprövande användas såsom

bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar av avgifterna till ljus- och

vedkassan i sådana fall, då desamma kunna anses alltför tyngande, skulle

följaktligen såsom bidrag till täckande av utgifter, som skola bestridas av

nämnda kassa, behöva för budgetåret 1932/1933 anvisas ett extra förslagsanslag

av 250,000 kronor.

Innan jag går in på vad överstyrelsen i sitt yttrande över de sakkunnigas

betänkande rörande dessa spörsmål anfört, vill jag i detta sammanhang

redogöra för vad överstyrelsen i sina petita för budgetåret 1932/1933 anfört

rörande bidragen till täckande av utgifter för de allmänna läroverkens ljusoch

vedkassor. Överstyrelsen meddelar till en början, att under vart och

ett av de tre senaste budgetårep den del av anslaget, som anlitats för att

medgiva obemedlade lärjungar vid statens läroverk fullständig befrielse från

terminsavgifter till läroverkens ljus- och vedkassor, ej behövt helt utnyttjas.

Under åren 1928—1929, 1929—1930 och 1930—1931 ha på anslagen uppstått

besparingar med respektive 20,961 kronor 21 öre, 29,622 kronor 62 öre

och (preliminär beräkning) 9,901 kronor 50 öre. Därefter anför överstyrelsen

i huvudsak följande:

Lärjungeantalet uppgick höstterminen 1930 till 31,385, och överstyrelsen

beräknar, att det under höstterminen 1931 skall uppgå till omkring 32,000.

Trots denna höjning av det av överstyrelsen ursprungligen beräknade lärjungeantalet

(30,000) anser sig överstyrelsen med hänsyn till vad ovan anförts

icke behöva ifrågasätta någon höjning av det ursprungligen beräknade

anslaget 330,000 kronor.

Däremot har överstyrelsen, med hänsyn till Kungl. Maj:ts cirkulär till

statsmyndigheterna den 12 juni 1931 angående sträng återhållsamhet i avseende

å framställningar om anslagsäskanden att föreläggas 1932 års riksdag,

tagit i övervägande, huruvida en sänkning av anslaget för nu ifrågavarande

ändamål skulle vara möjlig. Men med hänsyn därtill, att de nyss

anförda besparingarna varit stadda i ständigt sjunkande, kan överstyrelsen

icke finna en sådan sänkning rådlig.

Vad åter angår den del av här ifrågavarande anslag, som avser beredande

av möjlighet till nedsättning av avgiften till ljus- och vedkassan

för samtliga lärjungar vid de läroverk, där denna avgift eljest skulle verka

alltför tyngande, har överstyrelsen under en följd av år hemställt, dels att

anslaget måtte höjas, dels att det måtte återfå sin ursprungliga karaktär

av förslagsanslag. Såsom skäl för den förra av dessa åtgärder Ilar anförts,

att den pågående omorganisationen av de allmänna läroverken medför

Skolöverstyrelsens

under

riksdagspetita

upptagna förslag

i fråga

om bidrag till

ljus- och vedkassor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Skrivelse

10/n 1931

frän statens

organisationsnämnd

angående

läroverkens

Ijusoch

vedkassor.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

ökning av antalet läroverk överhuvudtaget och av antalet små läroverk

med svag ekonomi, av antalet lärjungar överhuvudtaget samt av antalet

mindre bemedlade eller medellösa lärjungar, varjämte åberopats det förhållandet,

att det under en följd av år på grund av anslagets stränga begränsning

visat sig omöjligt att till fullo tillgodose de behov av statsbidrag,

som av vederbörande rektorers framställningar i ärendet framgått

såsom fullt bestyrkta. Såsom skäl för den senare av nyssnämnda båda förändringar

har anförts, att det för varje år föreliggande behovet i bär

ifrågavarande avseende är beroende av så oberäkneligt växlande faktorer,

att en pålitlig förhandsberäkning i själva verket aldrig är möjlig. Vad

överstyrelsen sålunda anfört i fråga örn ökning av förevarande anslag bar

av Kungl. Majit och riksdagen behjärtats; anslaget, som för budgetåret

1928/1929 utgjorde 5,000 kronor, höjdes för budgetåret 1929/1930 till 13,000

kronor, för budgetåret 1930/1931 till 17,000 kronor och för budgetåret

1931/1932 till 20,000 kronor. Däremot har Kungl. Majit icke för riksdagen

framlagt förslag örn anslagets förändring till förslagsanslag.

Vad nu vidkommer ifrågavarande delanslag för budgetåret 1932/1933,

anser överstyrelsen visserligen, att alltjämt starka skäl tala för dess förändring

till förslagsanslag; överstyrelsen vill särskilt framhålla, att varje

särskilt års anslagsbehov är i hög grad beroende av så växlande och svårberäkneliga

förhållanden som väderleken och bränslepriserna. Då emellertid

Kungl. Majit hittills icke upptagit överstyrelsens förslag i förevarande

särskilda avseende, vill överstyrelsen under nu rådande statsfinansiella

förhållanden, vilka bl. a. framkallat det ovan omnämnda cirkuläret

den 12 juni 1931, icke för närvarande ifrågasätta en sådan förändring

av anslagets natur.

Om emellertid anslaget således alltjämt skall vara fixerat till ett visst

maximibelopp, ligger det, för att anslaget verkligen skall fylla sin uppgift,

makt uppå, att detta belopp sättes någorlunda högt.

Överstyrelsen hemställer, att ifrågavarande särskilda anslag må för

budgetåret 1932/1933 bibehållas vid samma belopp som för budgetåret

1931/1932 eller 20 000 kronor.

Då anslaget i övrigt i det föregående beräknats till 330,000 kronor, skulle

alltså för anslaget i det bela erfordras ett belopp av 350,000 kronor.

Såsom jag förut erinrat, har vidare statens organisationsnämnd i skrivelse

den 19 december 1931 fäst uppmärksamheten vid vissa brister i nu tillämpade

grunder för befrielse från bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och

vedkassor. Organisationsnämnden erinrar örn riksdagens skrivelse den 2

juni 1927, och berör den utredning, som i ärendet av skolöverstyrelsen

i anledning därav verkställts samt de beslut, som härutinnan av Kungl.

Majit och riksdagen fattats, varefter nämnden anför:

För utrönande av den omfattning, i vilken lokalstyrelserna vid de olika

läroverken beviljat befrielse från avgiften till ljus- och vedkassan, kar

organisationsnämnden låtit genom skolöverstyrelsen införskaffa utredning

från samtliga allmänna läroverk (utom nya elementarläroverket i

Stockholm) rörande nämnda förhållanden. Den inkomna utredningen visar,

att av de till ett antal av sammanlagt 34,583 uppgående eleverna vid

de ifrågavarande läroverken under nu pågående hösttermin icke mindre

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

29

än 9,868, d. v. s. i genomsnitt 28,5 procent kommit i åtnjutande av den nedsättning

med fyra femtedelar av avgiften till ljus- och vedkassan, som för

närvarande kan ifrågakomma. Än vidare framgår av utredningen, att antalet

elever, som fått nedsättning i avgifterna i fråga, varierar betydligt

mellan de olika läroverken. Medan sålunda vid vissa läroverk nedsättning

beviljats för ett antal elever understigande 10 procent av samtliga elever

(exempelvis realläroverket å Östermalm i Stockholm med 7,5 procent och

läroverket i Östersund med 8 procent), har vid andra läroverk nedsättning

beviljats för mer än 50 procent av hela elevantalet (exempelvis läroverken

i Kristinehamn med 57 procent och i Söderköping med 58 procent).

Att antalet från ifrågavarande avgift befriade elever måste vara avsevärt

olika vid olika läroverk, är ett naturligt förhållande, beroende på den

olika ekonomiska bärkraften hos befolkningen på skilda platser. Dock synes

det organisationsnämnden som örn de synnerligen stora differenserna

icke kunna på detta sätt vinna sin förklaring utan bero på en väsentligen

olika tillämpning av hithörande bestämmelser. Vad riksdagen med sitt

ovannämnda uttalande år 1927 åsyftade torde snarast hava varit, att befrielse

från avgiften till ljus- och vedkassan skulle tillkomma endast de

elever, vilka tidigare erlade avgift allenast till nämnda kassa, med andra

ord de allra mest behÖAmnde eleverna. Den utformning beslutet sedermera

erhöll innebär emellertid, som ovan antytts, att förutsättningarna för hel

befrielse från statsavgift och från avgift till ljus- och vedkassan äro alldeles

sammanfallande, något som också, i anledning av olikheter i bestämmelsernas

tillämpning, genom en skolöverstyrelsens cirkulärskrivelse

den 9 september 1929 till rektorerna vid de allmänna läroverken särskilt

påpekats. Befrielsen från ifrågavarande avgift har således, mot vad som

från början torde hava avsetts, kommit att anknytas till den avgift, från

vilken i första rummet vinnes befrielse, nämligen statsavgiften.

För att erhålla en uppfattning örn förhållandet mellan antalet elever,

som befriats från nu ifrågavarande avgift och från avgifterna till andra

läroverkets kassor, har organisationsnämnden i några enstaka fall gjort

sig underrättad örn i vilken grad befrielse från avgiften till den s. k. biblioteks-

och materielkassan förekommit. (Vid prövning av ansökning örn sådan

befrielse gäller, att hänsyn skall tagas jämväl till kassans tillgångar

och utgifter.) Det har därvid visat sig, att befrielse från dessa avgifter

beviljats i betydligt färre antal fall än beträffande ljus- och vedkassan.

Sålunda har vid ett läroverk, där 213 elever erhållit nedsättning i avgiften

till ljus- och vedkassan, befrielse från avgiften till biblioteks- och

materielkassan meddelats allenast 171 elever, och vid ett annat läroverk,

där antalet nedsättningar i den förra avgiften uppgått till 201, befrielse

från den senare avgiften beviljats uti blott 40 fall.

Det ovan anförda synes organisationsnämnden giva vid handen, att beviljandet

av befrielse från avgiften till läroverkens ljus- och vedkassor på

sina håll sker i en betydligt större omfattning än som kail anses nödigt

oell ur statens synpunkt önskvärt. Detta förhållande beror givetvis i första

hand på den utformning bestämmelserna härom erhållit, men det torde

icke vara helt oberättigat att antaga, att den över befrielseansökningarna

beslutade myndigheten, lokalstyrelsen, stundom låtit sig influera av intresset

att till undvikande av alltför många befrielser från avgifterna till

läroverkens övriga kassor vara frikostig med beviljandet av nedsättning

i avgifterna till ljus- och vedkassan, där bristen ilylles av statsmedel.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Organisationsnämnden vill i anledning härav för sin del ifrågasätta,

huruvida icke till vinnande av en ur statslinansiell synpunkt mera tillfredsställande

anordning, vissa ändringar i bestämmelserna angående

belrielse från iirågavarnde avgifter borde tagas under Kungl. Majits

övervägande. Syftemålet skulle då i främsta rummet vara dels att bringa

bestämmelserna i fråga i större överensstämmelse nied vad som ursprungligen

torde hava avsetts, eller att belrielse från avgifterna till ljus- och

vedkassan skulle tillkomma de mest behövande, och dels att i möjligaste

mån förhindra att lokalstyrelserna låta utgåendet av statsbidrag till ljus

och vedkassan i och lör sig inverka på bedömandet av ansökningar örn

befrielse från avgifterna till nämnda kassa.

Det nämnda syftemålet synes knappast kunna uppnås annat än genom

att i en eller annan ordning anknyta bestämmelserna örn befrielse från

bidrag till ljus- oell vedkassan till motsvarande bestämmelser argående

avgifterna till läroverkens övriga kassor. Därvid lära flera möjligheter

stå till buds. Sålunda kan tänkas, att såsom villkor för befrielse från avgiften

till ljus- och vedkassan skulle uppställas, att befrielse erhållits jämväl

från avgifterna till de övriga kassorna. Detta lärer stå mest i överensstämmelse

med tanken, att ifrågavarande belrielse skulle tillgodonjutas

huvudsakligen av elever i så ömmande omständigheter, att de enligt

den förut gällande ordningen icke halt att erlägga någon annan avgift

än den till ljus- och vedkassan. En annan utväg vore att på det sättet

jämställa ljus- och vedkassan med läroverkets övriga kassor, att för de

fall, där befrielse från avgifterna till samtliga kassorna icke kan äga rum,

tillskapa möjlighet till en nedsättning i avgilterna över hela linjen, proportionsvis

lika för alla kassorna. Denna anordning giver tillfälle till

bättre anpassning efter elevernas olika iörmögenhetsställning än den nyss

antydda.

Att en anordning sådan som den nyss skisserade skulle på ett mera adekvat

sätt än den nuvarande tillgodose de intressen, som i första hand lära

hava givit impulsen till anordnandet av ifrågavarande statsbidrag, synes

organisationsnämnden stå klart. Dessutom skulle en sådan anordning givetvis

medföra en icke ringa besparing för statsverket. Beloppet härav

är vanskligt att utan en grundligare undersökning förutsäga, men sannolikt

är att, därest den löreslagna lörändringen genomföres, den ökning

av anslagets belopp lör nästkommande budgetår med 66,000 kronor, som

på grund av planen för det nuvarande statsbidragets successiva ökning

eljest lärer bliva nödvändig, skall kunna undvikas och att till och med

någon minskning i anslagets belopp skall kunna äga rum. Med hänsyn

till nödvändigheten att under nuvarande finansiella situation hålla statsutgifterna

så låga som möjligt, synes därlör de löreslagna förändringarna

böra vidtagas så tidigt, att hänsyn därtill kan tagas vid bestämmandet av

ifrågavarande anslags storlek lör nästkommande budgetår. Organisationsnämnden

tillåter sig fördenskull hemställa att Kungl. Majit täcktes

gå i författning örn utiärdande av sådana bestämmelser med avseende å

befrielse från avgifterna till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor,

som, på sätt här ovan iirågasatts eller eljest, närmare än nu är fallet an

knyta till motsvarande bestämmelser i fråga örn läroverkens övriga kassor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 13.3.

31

Innan skolöverstyrelsen ingår på detaljerna i vad de sakkunniga föreslagit

i fråga om kassor och terminsavgifter, berör överstyrelsen frågan örn

lämpligheten av att överhuvud upptaga lärjungeavgifter vid de allmänna

läroverken samt det principiella spörsmålet örn önskvärdheten av att bibehålla

den nuvarande ordningen med flera från varandra skilda kassor vid

de allmänna läroverken. Överstyrelsen anför i dessa hänseenden, bland

annat, följande:

Överstyrelsen bär nyligen avgivit utlåtande rörande revision av stadgan

lör de kommunala mellanskolorna och har därvid givetvis och

så måst upptaga Irågan om lärjungeavgifter vid dessa skolor. Överstyrelsen

har då icke kunnat undgå att ännu en gång, liksom vid åtskilliga

tidigare tillfällen, fästa sig vid den olikhet, som i detta avseende

föreligger mellan å ena sidan de kommunala mellanskolorna och de kommunala

flickskolorna, å andra sidan de allmänna läroverken. Vid de båda

angivna slagen av kommunala skolor får det — med undantag av avgifter

för realexamen — icke utan Kungl. Maj:ts medgivande upptagas några

lärjungeavgilter; vid de allmänna läroverken är det föreskrivet en mångfald

av sådana avgifter. Överstyrelsen kan icke finna någon principiell

grund till denna olikhet. Den är historiskt förklarlig, men den är principiellt

ohållbar. Ty icke lärer någon kunna göra gällande, vare sig att

staten, som har det ekonomiska ansvaret för de allmänna läroverken, har

mindre ekonomiska möjligheter än kommunerna, som hava det ekono

miska ansvaret för de kommunala skolorna, eller att lärjungarna i de

allmänna läroverken äro genomgående bättre ekonomiskt ställda än lärjungarna

i de ifrågavarande håda slagen av kommunala skolor. Överstyrelsen

finner förklarligt, att de sakkunniga icke hava ansett sig höra upptaga

denna fråga. Men överstyrelsen vill begagna tillfället att giva uttryck

åt den meningen, att meranämnda olikhet är ohållbar oell innebär

en orättvisa gentemot lärjungarna i de allmänna läroverken, samt att löij

aktligen frågan örn en utjämning av ifrågavarande ojämnhet bör upptagas,

så snart det ekonomiska tåget medgiver en mera djupgående revision

av bestämmelserna rörande här ifrågavarande läroanstalters ekonomiska

förvaltning, än som för närvarande är möjlig. Därmed har överstyrelsen

emellertid icke velat yttra sig angående den riktning, i vilken utjämningen

bör gå. Det ligger icke i sakens natur, att den avgiftsfrihet, som är stadgad

såsom det normala i fråga örn de kommunala läroanstalterna, också

bör införas vid de allmänna läroverken. Man kan också räkna med den

möjligheten, att det lörfattningsmässigt lämnas kommunerna frihet att

upptaga lärjungeavgifter inom gränser, som motsvara de för de allmänna

läroverken gällande. Så mycket synes emellertid redan nu kunna sägas

angående den riktning, i vilken den önskvärda utjämningen bör gå, att

man i första hand bör inrikta sig på upphävande av de terminsavgifter

vid de allmänna läroverken, som icke gå till de särskilda läroverken utan

till statsverket.

Av ovan antydda skill kan emellertid frågan örn en sådan mera djup

gående revision av bestämmelserna angående lärjungeavgifter vid olika

slag av läroanstalter icke lör närvarande betraktas som aktuell, utan överstyrelsen

utgår ifrån att dylika avgifter tills vidare komma att bibehål

las vid de allmänna läroverken. Innan överstyrelsen övergår till vad de

sakkunniga föreslagit i fråga om dessa avgifter, vill överstyrelsen emel
-

Yttranden

över sakkunnigförslaget.

Skolöver
styrelsen.

Allmänna

synpunkter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Ljus- och

vedkassan.

32 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 133.

lertid något beröra ytterligare en inledande fråga. De sakkunniga erinra

därom, att det stundom ifrågasatts, att man borde frångå den i det föregående

omnämnda sedan länge gällande ordningen, att det — bortsett

från sådana för varje särskilt läroverk säregna kassor, som kunna hava

uppstått genom donation eller på annat sätt — vid varje läroverk skall

finnas vissa från varandra skilda så att säga ordinarie kassor, var och en

med sina särskilda bestämmelser i fråga örn inkomster och utgifter, och i

stället, i analogi med vad som gäller vid vissa andra slag av läroanstalter,

införa en ordning med en enda för läroverkets ordinarie utgifter avsedd

gemensam kassa. De sakkunniga avböja för sin del denna tanke. Vad de

anföra mot densamma synes överstyrelsen icke i allo övertygande.

Efter dessa inledande reflexioner övergår överstyrelsen till att behandla

de sakkunnigas förslag rörande varje särskild kassa och anför därvid beträffande

ljus- och, vedkassan i huvudsak följande:

Av de utav de sakkunniga föreslagna ändringarna avser en kassans

uppgift. Denna har utökats till att omfatta jämväl kostnaderna för renskrivningsgöromål.

Denna ändring är ägnad att väcka en viss tvekan

redan av det skälet, att en dylik uppgift för kassan icke Ilar något sakligt

sammanhang med kassans huvuduppgifter, som givit upphov till densammas

benämning. I fråga örn förändringens innebörd i övrigt vill överstyrelsen

anföra följande.

Hittills hava de särskilda kostnader för arbete på rektorsexpeditionen,

som äro erforderliga utöver rektors egen avlöning, utgått ur ett av riksdagen

beviljat särskilt anslag »arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna»,

alltså bestritts av staten. Nu anse de sakkunniga, att de personer,

som tjänstgöra såsom biträden på rektorsexpeditionerna, utgöra överkvalificerad

arbetskraft för utförande av rent mekaniskt skrivarbete sådant

som t. ex. avskrivning av bokslutet, betygstabeller i examina, åtskilliga

statistiska tabeller, protokollsutdrag samt renskrivning av uppsatta koncept

till skrivelser jämte kollationering av avskrifter och utdrag m. m.,

och att man fördenskull för dylikt arbete bör anlita särskild hjälp, som

erhåller ersättning efter för detsamma å orten gängse grunder. Överstyrelsen

vill icke bestrida, att det kan finnas ett visst fog för denna uppfattning,

men vill dock framhålla ett par synpunkter, som peka i annan riktning.

Det kan understundom vara ganska svårt att draga en rationell

gräns mellan dylikt mera mekaniskt arbete och sådant arbete, som är

också sakligt krävande och icke utan olägenhet kan anförtros åt någon

annan än rektor själv eller hans biträde. De sakkunnigas förslag innebär, å

ena sidan att skrivbiträdet icke är skyldig att utföra dylikt mera mekaniskt

arbete, å andra sidan att han, örn han utför det, är berättigad att för

detsamma uppbära särskild ersättning efter samma grunder som en annan

renskrivare. Det torde under sådana förhållanden ej sällan visa sig ganska

svårt att draga en bestämd gräns mellan det arbete, som skrivbiträdet är

skyldig att utföra för sitt egentliga arvode, och det, för vilket han äger

rätt till renskrivningsersättning; och särskilt i betraktande därav, att för

dylik ersättning intet maximum föreslås — vilket ur andra synpunkter

kan vara förklarligt — kan sagda svårighet medföra vissa risker för att

ljus- oell vedkassan för ifrågavrande ändamål belastas tyngre, än de sakkunniga

tänkt sig.

I fråga örn ljus- och vedkassans inkomster innebär de sakkunnigas för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

33

slag, att två inkomstposter skulle utgå ur stadgans bestämmelser och i

stället en ny inkomstpost där införas.

De inkomster'', som skulle utgå xir stadgan, äro kassans andel i inskrivningsavgifter

samt avkastning av eventxxella donationer. Den förra av

dessa båda inkomstposter skulle överföras till understöds- oell premiekassan,

såsom den nuvarande premie- oell fattigkassan skulle komma att benämnas.

De sakkunniga förmena, att ifrågavarande inkomster hava jämförelsevis

ringa betydelse för ljus- och vedkassan men skulle vara av värde

såsom ett tillskott till understöds- och premiekassans hittills alltför små

inkomster. Riktigheten av denna förmodan är omöjlig att närmare bedöma,

då de sakkunniga icke lämnat någon som helst redogörelse för det

hittillsvarande beloppet av ifrågavarande avgifter. Det ligger emellertid

i sakens natur, att ett och samma inkomstbelopp får relativt mindre betydelse

för en kassa, ju större belopp denna sammanlagt har att röra sig

med. Då nu ljus- och vedkassorna överhuvudtaget röra sig med betydligt

större belopp än premie- och fattigkassorna, ligger det i sakens natur, att

förlusten på den förra sidan är så ringa, att den kan anses betydelselös, i

synnerhet då man, såsom i de sakkunnigas förslag är fallet, vill öka kassans

utgifter.

Den andra av de båda ovan angivna minskningarna i kassans inkomster

är av mer formell än reell natur. Det torde vara mycket sällan, som någon

donator tänker på sådana ändamål, som tjänas av ljus- och vedkassan.

Överstyrelsen finner det vara en formell förbättring utan saklig innebörd,

att ifrågavarande punkt i enlighet med de sakkunnigas förslag utgår ur

bestämmelserna örn ljus- och vedkassan.

Svårare är det att bilda sig en bestämd mening angående den ändring,

som de sakkunniga föreslå i fråga örn nya inkomster för kassan, nämligen

att till densamma skall föras tredjedelen av inflytande hyresmedel, där

ej lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer. Överstyrelsen har

intet att erinra mot denna bestämmelse, bl. a. av det skälet att den i många

fall icke innehåller någonting i sak nytt utan endast utgör ett lagfästande

av redan förefintlig praxis. Men överstyrelsen vill påpeka, att den

praktiska innebörden av den föreslagna bestämmelsen är omöjlig att bedöma,

enär de sakkunniga icke förete någon som helst xxtredning angående

beloppet av de hyresmedel, som pläga inflyta vid varje särskilt läroverk.

Även utan sådan utredning kan man emellertid med full säkerhet

säga, att bestämmelsen skulle komma att verka synnerligen ojämnt. Det

finnes läroverk med betydande hyresinkomster, och det finnes läroverk

med praktiskt taget inga hyresinkomster. Och i stor utsträckning är det

helt naturligt så, att det råder ett visst sammanhang mellan lärjungeantalet

och hyresinkomsterna. De mindre läroverken ha i stor utsträckning

anspråkslösa lokaler och ligga dessutom i små samhällen, där det i

varje fall, även örn lokalerna skulle vara lämpliga för uthyrning, är föga

tillfälle till sådan. Och tvärtom — de större läroverkens lokaler äro i stor

utsträckning både lämpliga för uthyrning och på grund av samhällets beskaffenhet

efterfrågade för sådan. Med andra ord: de läroverk, som på

grund av lågt lärjungeantal lia klena inkomster av terminsavgifter, lia

ofta också klena inkomster av uthyrning; och de läroverk, som ha stora

inkomster av terminsavgifter'', lia ofta också stora hyresinkomster. Då

härtill kommer, att den anordning, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle lagfästas, redan i stor utsträckning vunnit hävd i praxis, innebär

Bihang till riksdagens protokoll 1032. t sami. 107 käft. (Nr 133.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition Nr 133.

förändringen icke någon tillfredsställande motvikt mot den försämring i

kassans ställning, som förorsakas av att densamma enligt de sakkunnigas

förslag skulle gå miste örn andel i inskrivningsavgifterna men få sina

utgifter ökade med kostnaderna för renskrivning. Man måste således gå

till annat håll för att få den lucka fylld, som genom sagda förändringar

helt visst skulle uppstå vid vissa läroverk.

På sätt och vis kan man säga, att luckan fylles automatiskt, därigenom

att avgiften till denna kassa, i olikhet med avgifterna till övriga kassor,

icke är bestämd till visst belopp utan fastställes i mån av behov. Det gäller

således helt enkelt att låta lärjungarna betala bristen. Men denna metod

är otillfredsställande. Visserligen skall enligt läroverksstadgan avgiften

till kassan för sådana lärjungar, som från densamma befrias, betalas av

staten. Och detta statens åtagande, som hittills avsett den enda form av

befrielse från ifrågavarande avgift, som förekommit, nämligen fullständig

befrielse, skulle enligt de sakkunnigas förslag, som innefattar jämväl möjligheten

att få befrielse från en del av avgiften, utsträckas till att omfatta

även de genom sådan partiell befrielse uppkommande luckorna i inkomsterna.

Men härmed är ingen säkerhet given mot risken för att avgiften

såsom sådan, bortsett från frågan, till hur stor del den betalas av lärjungarna

och till hur stor del av staten, skall kunna springa upp till betänkligt

höga belopp, som i varje fall träffa de icke befriade lärjungarna.

Då nu de sakkunniga föreslå ändringar, som skulle innebära med säkerhet

ökade utgifter och i många, kanske de flesta fall minskade inkomster

för kassan, kan överstyrelsen av redan anförda skäl icke annat än hysa

betänkligheter mot förslaget. Men överstyrelsen kan, såsom ock i det föregående

antytts, icke betrakta de sakkunnigas förslag i dess helhet såsom

annat än ett försök att i de avseenden, betänkandet gäller, åstadkomma

vissa mindre förbättringar, som skulle kunna vara av något gagn tillsvidare,

intill dess att de ekonomiska förhållandena medgiva en grundligare

omreglering av ifrågavarande förvaltningsområde. Under denna

förutsättning vill överstyrelsen i huvudsak icke motsätta sig, vad de sakkunniga

föreslagit angående ljus- och vedkassan — till frågan örn befrielser

från terminsavgifter återkommer överstyrelsen längre fram. Överstyrelsen

förutsätter emellertid därvid i likhet med de sakkunniga, att av

anslaget »bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor» alltjämt

må användas visst belopp för lindring av terminsavgifterna vid av

dessa avgifter särskilt tyngda läroverk. Dessutom vill överstyrelsen — för

att lokalstyrelserna icke skola bliva frestade att fastställa onödigt höga

terminsavgifter — föreslå, att för avgiftens höjande över 25 kronor må

erfordras överstyrelsens medgivande.

Vad angår beloppet av det för ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget,

får överstyrelsen erinra därom, att överstyrelsen i vederbörande

punkt av sina den 31 augusti 1931 avgivna riksdagspetita hemställt, det

täcktes Kungl. Majit föreslå riksdagen att såsom bidrag till täckande av

utgifter, som skola bestridas av ljus- och vedkassan vid allmänt läroverk,

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 350,000 kronor,

därav högst 20,000 kronor må, efter Kungl. Majits beprövande, användas såsom

bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda

kassa i sådana fall, då desamma kunna anses alltför tyngande, men att

Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag hänvisat till

förevarande sakkunnigbetänkande och förklarat sig, när utredningen i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 133.

35

ämnet blivit slutförd, ämna till riksdagen avlåta särskild proposition i

ämnet samt föreslagit riksdagen att, i avbidan på sådan proposition, såsom

bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor beräkna ett

extra förslagsanslag av 250,000 kronor. Överstyrelsen för sin del har ingen

anledning antaga, att den del av ifrågavarande anslag, som avser terminsavgiftens

lindring vid särskilt tyngda läroverk, under nuvarande

förhållanden skulle behöva höjas utöver det av överstyrelsen beräknade

beloppet av 20,000 kronor men kan icke taga ståndpunkt till frågan örn anslagets

belopp i det hela, förrän ÖAmrstyrelsen längre fram i detta utlåtande

behandlat de sakkunnigas förslag till förändrade bestämmelser rörande

befrielse från terminsavgifter överhuvudtaget.

Vid denna punkt har undervisningsrådet A. Johansson anmält en från

skolöverstyrelsen avvikande mening. Reservationen är i denna del av följande

lydelse:

Överstyrelsen har påpekat, hurusom de sakkunniga velat påföra de allmänna

läroverkens kassor ökade utgifter, utan att någon skulle behöva

ha någon nämnvärd känning av denna ökning, men helt naturligt icke

lyckats lösa det problem, som de sålunda uppställt för sig utan i verkligheten

låtit de ökade utgifterna gå ut över lärjungarna i form av ökade

terminsavgifter eller minskning i befrielse från terminsavgifter. Och överstyrelsen

har för egen del funnit sig nödsakad att fortskrida ännu längre

på den sålunda inslagna vägen, i det att överstyrelsen under vissa förutsättningar

föreslår ytterligare höjning av terminsavgiften till biblioteksoeh

materielkassan. För min del kan jag icke finna det riktigt att på

detta sätt låta lärjungarna ensamma vidkännas bördan av den helt visst

ofrånkomliga ökningen i utgifter utan har ansett, att denna åtminstone i

någon mån borde bäras av staten. Emellertid har jag med hänsyn till det

statsfinansiella läget icke velat ifrågasätta, att detta skulle bli fallet vid

alla eller ens flertalet läroverk utan endast yrkat på en återgång till den

äldre ordningen i fråga örn statens bidrag till ljus- och vedkassorna, såtillvida

att det fastställes ett maximum för uttagande av avgift till dessa

kassor och staten ikläder sig ansvar för den del av den för varje termin

fastställda avgiften, som överskrider detta maximum. Att jag stannat just

för denna form av statens andel i ansvaret för de ökade utgifterna, beror

i huvudsak på följande omständigheter. Anordningen innebär ingen

oprövad nyhet utan endast en återgång till en gammal beprövad anordning.

Skulle den nu återupptagas, så skulle den emellertid bliva omgärdad

med större säkerhet mot möjliga missbruk, än som förelåg under den

tidigare period, då den varit i kraft, nämligen såtillvida, att för avgiftens

bestämmande till belopp, som överskrede det, vilket finge uttagas av lärjungarna,

skulle erfordras överstyrelsens medgivande. Vidare skulle anordningen

med de för närvarande gällande bränslepriserna förorsaka staten

helt obetydliga utgifter; dess värde ur läroverkens och lärjungarnas

synpunkt skulle visserligen vara ringa ur synpunkten av det omedelbart

föreliggande behovet, men skulle vara stort såsom säkerhet mot obehagliga

överraskningar i framtiden — och för sådana överraskningar äro

avgifterna till ljus- och vedkassan särskilt känsliga, enär de icke äro fastställda

till visst belopp utan växla i mån av behov.

Bestämmelser av denna innebörd skulle knappast kunna påverka anslagsbehovet

för budgetåret 1932/1933. Däremot skulle givetvis uppgiften

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Biblioteksoch

materielkassan.

för anslaget »bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor» behöva

angivas på annat sätt än på senare år. Anslaget borde beviljas för

att efter grunder, som Kungl. Majit må fastställa, bereda ljus- och vedkassorna

vid de allmänna läroverken ersättning för vad de i terminsavgifter

förlora dels därigenom, att vissa lärjungar hliva i vederbörlig ordning

befriade från avgift till sagda kassa, dels därigenom, att i sådana fall,

då ifrågavarande avgift blivit i vederbörlig ordning fastställd till högre

belopp än 25 kronor, dock icke högre belopp än det sistnämnda blir av

lärjungarna uttaget.

Skolöverstyrelsen granskar därefter de föreslagna ändringarna i fråga örn

biblioteks- och materielkassan och anför i huvudsak:

I fråga örn kassans uppgift göra de sakkunniga ett begränsande tillägg

med hänsyn till det förhållandet, att i fråga örn åtskilliga läroverk vederbörande

kommun numera åtagit sig att ansvara för inredning och möbelutrustning.

Mot syftet med detta tillägg har överstyrelsen intet att erinra.

Men överstyrelsen vill framhålla, att det torde vara svårt att vare sig i

detta särskilda avseende eller överhuvud finna en avfattning av bestämmelserna,

som är tillräckligt tydlig för att i varje särskilt fall giva tillräcklig

vägledning för besvarande av frågan, huruvida en viss utgift kan

anses höra till denna kassas område eller med andra ord huruvida rektor

har rätt att bestrida en viss utgift med denna kassas medel.

I fråga örn biblioteks- och materielkassans inkomster föreslå de sakkunniga

dels en ändring av bestämmelsen angående terminsavgift, dels att

till inkomsterna också må läggas viss del av hyresmedel. Med hänvisning

till vad de sakkunniga anfört såsom motivering för det senare av dessa

båda förslag samt till vad överstyrelsen i motsvarande avseende anfört i

fråga örn ljus- och vedkassan får överstyrelsen tillstyrka bifall till förslaget.

Däremot finner sig överstyrelsen böra något närmare ingå på frågan

örn terminsavgift.

För närvarande är, såsom i det föregående erinrats, terminsavgiften till

biblioteks- och materielkassan i läroverksstadgan bestämd till 4 kronor

50 öre. Då emellertid kassans inkomster redan för länge sedan visat sig

otillräckliga vid så gott som alla läroverk, har riksdagen under en lång

följd av år periodvis medgivit, att den till kassan utgående terminsavgiften

må, efter medgivande av Kungl. Majit i varje särskilt fall, höjas till

högst 10 kronor. Av detta medgivande har det vida övervägande flertalet

av läroverk funnit sig nödsakade att göra bruk. Med hänvisning härtill

föreslå nu de sakkunniga, att avgiftens maximibelopp i läroverksstadgan

skall höjas till 10 kronor och att således för uttagande av avgift upp till

denna gräns hädanefter icke skall erfordras medgivande vare sig av

Kungl. Majit eller av riksdagen. Mot vad sålunda föreslås har överstyrelsen

intet att erinra. Emellertid framhålla de sakkunniga, att det trots all

sparsamhet mången gång, särskilt vid mindre läroverk, icke torde kunna

undgås, att kraven på biblioteks- och materielkassan bli svåra att tillgodose.

Under sådana omständigheter hava de övervägt, huruvida man

icke, åtminstone i vissa fall och under vissa förutsättningar, kunde tänka

sig att höja avgiften till kassan ända till 15 kronor. Emellertid hava de —

med hänsyn till önskvärdheten av att så långt som möjligt undvika höjning

av terminsavgifter — avstått från att framlägga något förslag i antydd

riktning och i stället hänvisat till den möjligheten, att staten i sär
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

skilt behjärtansvärda fall skalle kanna träda emellan med engångsanslag

till ett läroverks biblioteks- och materielkassa efter analogi med vad som

skett i fråga örn de på senare åren nybildade högre allmänna läroverken

för flickor. Överstyrelsen kan icke annat än obetingat instämma i vad de

sakkanniga anfört angående önskvärdheten av att i vissa fall erhålla sådant

statsbidrag; men överstyrelsen vågar i nuvarande ekonomiska läge

icke göra sig stora förhoppningar örn möjligheterna i sådant avseende

etan finner det riktigast, att man söker sätta läroverken i stånd att så

långt som möjligt reda sig utan dylika bidrag, och finner sig därför föranlåten

att trots de sakkunnigas avböjande av tanken på höjda terminsavgifter

ändock något närmare ingå på densamma. Emellertid hava de

sakkunniga ställt frågan örn uppgift för och avgifter till biblioteks- och

materielkassan i sådant sammanhang med motsvarande fråga rörande

byggnadsfonden, att överstyrelsen — med föregripande i viss mån av vad

överstyrelsen i det följande har att anföra örn denna senare fond — redan

här nödgas något beröra, vad de föreslagit angående denna.

Överstyrelsen erinrar därefter om att §§ 212 och 213, till vilka den för

byggnadsfonden konstitutiva § 218 hänvisar, göra skillnad mellan de fall,

då kommun åtagit sig att tillhandahålla undervisningslokaler, och de fall,

då sådant åtagande icke föreligger. Därefter anföres:

Dessa bestämmelser hava till stor del sitt upphov i äldre tider, då förhållandena

i fråga örn kommunernas åtagande av byggnadsskyldighet gentemot

läroverken växlade från ort till ort. Numera hava emellertid samtliga

vederbörande kommuner åtagit sig att var och en i fråga örn sitt eller

sina allmänna läroverk tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler,

med undantag allenast i fråga örn nya elementarskolan i Stockholm, vilken

emellertid faller utanför frågan örn de allmänna läroverkens kassor, enär

för detta läroverks ekonomiska förvaltning överhuvudtaget gälla särskilda

bestämmelser.

Visserligen hava vissa kommuner till sagda åtagande knutit något förbehåll

av innebörd, bortsett från växlingar i avfattningen, att läroverkets

byggnadsfond skall bidraga till ifrågavarande kostnader; men dylika förbehåll

rubba intet i det förhållandet, att huvudansvaret åligger kommunen.

Under sådana omständigheter giva §§ 212 och 213 i själva verket

knappast tillräckligt svar på frågan örn byggnadsfondens uppgift — utom

i ett avseende, som tidigare ganska ofta varit föremål för delade meningar

men som numera torde få anses avgjort genom § 212. Överstyrelsen åsyftar

frågan, huruvida en kommuns åtagande att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

skall anses innefatta jämväl skyldighet att svara för

dessa lokalers underhåll. För besvarande av denna fråga är det av vikt

att lägga märke till senare delen av nämnda paragraf. Enligt där meddelad

bestämmelse skall byggnad och underhåll av läroverkshus ske på bekostnad

av läroverkets byggnadsfond under den förutsättningen, att i paragrafens

förra del angivet åtagande icke föreligger eller skyldighet i

sagda avseende eljest icke förefinnes. Av detta förhållande mellan paragrafens

båda delar torde man kunna draga den slutsatsen, att uttrycket

»tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler» i sig innefattar även

underhållsskyldighet.

Under sådana förhållanden kan en undersökning av frågan, vilka skyldigheter

som enligt gällande bestämmelser åligga ett läroverks byggnads
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

fond, icke komma till annat resultat, än att byggnadsfonden vid de nu

existerande allmänna läroverken — med de undantag, som i fråga örn

vissa läroverk kunna följa av förut omnämnda förbehåll i kommunernas

åtaganden -— icke har någon annan ordinarie uppgift än att bestrida

brandförsäkring och andra läroverkets fastigheter åliggande utgifter.

Endast för det fall att det i framtiden skulle upprättas nya läroverk,

utan att vid upprättandet knötes det villkor, att kommunen skulle ikläda

sig meranämnda åtagande, skulle läroverksstadgans bestämmelser örn

längre gående uppgifter för byggnadsfonden komma att få någon praktisk

betydelse. Men med sådana fall torde man icke behöva räkna; tvärtom

bar ju, såsom de sakkunniga erinra, utvecklingen gått i den riktningen,

att när staten under senare år fattat beslut örn upprättande av nytt allmänt

läroverk, därvid såsom villkor fästs längre gående åtagande från

kommunens sida än det nyss omnämnda, nämligen att åtaga sig tillhandahållandet

jämväl av inredning oell möbelutrustning för läroverkets lokaler.

Emellertid har det, åtminstone i de flesta kommuner, oberoende av

bestämmelsers och åtagandens ordalydelse, utvecklat sig en praxis, som

motsvarar vad överstyrelsen i det föregående anfört rörande smärre underhållskostnaders

utgående ur biblioteks- och materielkassan i sådana kommuner,

som åtagit sig ansvaret för läroverkets inredning och möbelutrustning,

nämligen att smärre underhålls- och reparationskostnader bestritts

av byggnadsfonden. Av skäl, som överstyrelsen i nämnda sammanhang

antytt, skulle överstyrelsen anse sannolikt, att denna praxis kommer att i

stor utsträckning fortfara, hur man än avfattar § 218, men skulle dock

anse lyckligare, örn vederbörande kommun till lokalstyrelsens förfogande

ställde ett årligt belopp, som finge användas för här ifrågavarande ändamål,

utan att varje hithörande detaljärende behövde underställas kommunal

myndighet. Till dessa frågor återkommer överstyrelsen i den del

av detta utlåtande, som är särskilt ägnad åt byggnadsfonden. I nu förevarande

sammanhang vill överstyrelsen framhålla, att byggnadsfonden,

även örn den bär åtskilliga smärre reparationskostnader, dock vid ett stort

antal läroverk har vida mindre utgifter än inkomster och följaktligen

under årens lopp samlar icke obetydliga besparingar. Av dylika besparingar

bestridas ganska ofta, efter Kungl. Majrts medgivande i varje särskilt

fall, dels mera dryga byggnads- och reparationskostnader — i vilket

fall givetvis en lättnad beredes kommunen — dels kostnader, som rätteligen

skulle åligga biblioteks- och materielkassan. Den senare av dessa

möjligheter är uttryckligen förutsatt i läroverksstadgans nyss anförda

föreskrift; den förra torde väl hava ansetts alltför nära till hands liggande

för att erfordra någon föreskrift i stadgan.

Av den anförda redogörelsen för de båda kassorna framgår, att det icke

kan anses såsom någon för byggnadsfonden karakteristisk uppgift att sörja

för möblering. Denna uppgift åligger, i den mån som icke vederbörande

kommun åtagit sig densamma, biblioteks- och materielkassan. Först i

sådana fall, då denna kassa icke kan gå i land med denna uppgift men

byggnadsfonden har överskott, som icke är erforderligt för fondens egna

uppgifter, kan det komma i fråga, att byggnadsfonden lämnar ett tillfälligt

bidrag till möbleringskostnaderna. Att under sådana omständigheter

föreslå en höjning av avgifterna till byggnadsfonden, för att denna

skall bliva bättre i stånd att bära utgifter, som rätteligen alls icke åligga

densamma utan biblioteks- och materielkassan, synes vara en fullständigt

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majis proposition Nr 133.

omotiverad omväg. Örn man överhuvud anser sig höra reflektera på möjligheten

att ålägga lärjungarna höjda avgifter, då bör frågan ställas så:

behöver varje särskild kassa upptaga högre avgifter för att kunna fylla

sina egna uppgifter! De sakkunniga däremot fråga: behöver byggnadsfonden

upptaga höjda avgifter för att kunna fylla biblioteks- och materielkassans

uppgifter!

Till frågan, huruvida byggnadsfonden behöver höjda avgifter för att

fylla sina egna uppgifter, återkommer överstyrelsen i den avdelning av

detta utlåtande, som kommer att ägnas särskilt åt byggnadsfonden; uppenbart

synes i varje fall, att man icke hör vidtaga extra åtgärder för att

genom höjda avgifter skaffa densamma ökade förutsättningar att fylla

biblioteks- och materielkassans uppgifter. Svårare är frågan, huruvida

man bör bereda biblioteks- och materielkassan själv ökade möjligheter att

svara för sina egna utgifter.

Det lider intet tvivel, att biblioteks- och materielkassan vid mångå läroverk

befinner sig i en svår ställning. Nu hava de sakkunniga å ena sidan

som sin mening uttalat, att denna kassa bör bära vissa utgifter, örn vilka

det hittills rått tvekan, huruvida de rätteligen böra anses höra till dess

område. Å andra sidan hava de föreslagit dels vissa besparingsåtgärder i

fråga örn kataloger m. m., vilka överstyrelsen icke har anledning att närmare

beröra i detta utlåtande, dels föreslagit införande i läroverksstadgan

av den hittills periodvis medgivna höjningen i terminsavgift samt av den

likaledes i stor utsträckning i praxis redan tillämpade fördelningen av

hyresmedel, så att kassan får viss del i dessa. I fråga örn ingen av dessa

åtgärder kan det med säkerhet beräknas, vilken betydelse den kommer att

få. Uppenbart är emellertid, att de båda senare åtgärderna, vilka formellt

utgöra höjning av inkomsterna, i stor utsträckning icke innebära någon

verklig ändring utan endast lagfästande av en redan gammal praxis, samt

att hyresinkomsterna just i de fall, då höjda inkomster skulle vara särskilt

av nöden, i regel äro så små, att de hava endast helt ringa betydelse.

Under sådana omständigheter hava de sakkunniga helt visst fog för sina

farhågor, att biblioteks- och materielkassan i många fall, särskilt vid de

mindre läroverken, trots de föreslagna förändringarna dock alltjämt skall

få svårt att fylla sina uppgifter. Då härtill kommer, att överstyrelsen —

av skäl, som i det föregående anförts — ställer sig skeptisk till förhoppningarna

örn att få direkta statsbidrag till biblioteks- och materielkassorna

vid andra läroverk än sådana, som nyupprättas eller åtminstone väsentligt

utvidgas, möjligen också vid provårsläroverk samt i sådana fall, då

ett läroverk genom nybyggnad eller annan åtgärd får väsentligt utvidgade

lokaler, har överstyrelsen funnit sig icke kunna undgå att upptaga

frågan örn höjning av terminsavgifterna till biblioteks- och materielkassan.

Närmast vill överstyrelsen då ansluta sig till vad de sakkunniga

i detta avseende föreslagit i fråga örn byggnadsfonden. De säga härom —

efter de i det föregående refererade, enligt överstyrelsens mening icke fullt

riktiga orden örn fondens bidrag till möbleringskostnader —: »I avsikt att

bereda kassan tillräckliga inkomster vilja de sakkunniga föreslå, att den

nuvarande redan år 1863 till 5 kronor fastställda terminsavgiften må vid

sådana läroverk, där kommunen ej åtagit sig inredning oell möblering,

av lokalstyrelsen kunna efter skolöverstyrelsens medgivande för viss tid

bestämmas till högst 10 kronor, när så erfordras». Av skäl, som i det föregående

anförts, finner överstyrelsen denna motivering för höjning av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

avgifterna till byggnadsfonden ohållbar; men däremot kan man enligt

överstyrelsens mening med större rätt tillämpa en liknande tankegång på

biblioteks- och materielkassan. Det är uppenbart, att de läroverk, i fråga

örn vilka kommunen gjort det ifrågavarande åtagandet, härigenom fått

större möjlighet att tillgodose sina behov i fråga örn inredning och möblering

än andra läroverk; det kan då synas ganska skäligt, att dessa andra

läroverk få någon form av ersättning för det kommunala bidrag, som på

denna punkt icke kommer dem till del. Enligt överstyrelsens mening vore

det principiellt riktigare, att denna ersättning utginge av statsmedel än i

form av höjda terminsavgifter; men med denna möjlighet torde det under

nuvarande förhållanden icke kunna räknas. Under sådana omständigheter

finner sig överstyrelsen — örn ock med tvekan och under uttryckligt framhållande

därav, att det endast är under trycket av nu rådande ahnorma

ekonomiska läge, som överstyrelsen framlägger förslaget — böra tillstyrka,

att avgiften till biblioteks- och materielkassan må kunna höjas

med det belopp utöver det normala maximum, som de sakkunniga föreslå

i fråga örn byggnadsfonden, alltså till högst 15 kronor, och under den

garanti mot missbruk, som skulle ligga i att för dylik höjning skulle erfordras

överstyrelsens medgivande.

Avvikande mening har även vid denna punkt anmälts av undervisningsrådet

Johansson med instämmande av undervisningsrådet H. Wallin, som

anföra:

Den avfattning, som överstyrelsen föreslår för läroverksstadgans bestämmelser

angående biblioteks- och materielkassan samt byggnadsfonden,

synes förutsätta, att biblioteks- och materielkassan i sådana fall, då vederbörande

kommun åtagit sig att tillhandahålla läroverket inredning och

möbelutrustning, normalt icke skall bestrida några kostnader för underhåll

av hithörande materiel, och att byggnadsfonden normalt icke skall

bestrida några kostnader för lokalernas underhåll. Överstyrelsen hänvisar

i stället till den anordningen, att vederbörande kommun till rektors, respektive

lokalstyrelsens förfogande ställer ett årligt belopp, avsett för

smärre reparations- och underhållskostnader. En dylik anordning skulle

helt visst vara värdefull. Men det torde icke av kommunernas här ifrågavarande

åtagande följa någon skyldighet för kommunen att vidtaga densamma,

;. åtagandet kan fyllas på ett formellt lika tillfredsställande sätt,

örn varje, även den minsta, reparationsåtgärd göres till föremål för behandling

av vederbörande kommunala myndigheter. Men härav följer dels

en tyngd i hithörande ärendens behandling, som icke stämmer väl överens

med den huvuduppgift för föreliggande betänkande, som avser att

åstadkomma förenklingar i rektors förvaltningsbestyr, dels också en

osjälvständighet för rektor, som är ägnad att inverka menligt på läroverkets

arbete. Det är en ur alla synpunkter olämplig situation, örn rektor

icke skall kunna ombesörja den minsta reparation utan att vara bunden

av kommunala myndigheter. Men denna situation kan icke med säkerhet

förebyggas, såvida icke rektor får rätt att bestrida dylika mindre arbeten

med läroverkets egna medel. Det är sant, att en sådan anordning är ägnad

att bereda kommunen någon lindring i dess åtagande; men den olägenheten,

att läroverket självt bär en ringa del av de ekonomiska bördor,

som formellt skulle åligga kommunen, är — örn den ens kan anses som en

olägenhet — i varje fall mindre än den omständlighet i rektors arbete och

den osjälvständighet i hans ställning, som skulle kunna bli en följd där
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133. 41

av, att han icke finge anlita läroverkets kassor för här ifrågavarande ändamål.

Skolöverstyrelsen övergår därpå till de sakkunnigas förslag rörande

premie- och fattigcassan. I huvudsak anföres följande:

Detta förslag innebär förändringar i fråga om kassans såväl benämning

som uppgift och inkomster. Då kassans benämning heror av dess uppgift,

vill överstyrelsen först upptaga, vad de sakkunniga i detta avseende

föreslå.

De sakunniga föreslå dels en förändrad ordning mellan de olika leden i

uppräkningen av kassans olika uppgifter, i det att vad som nu står främst,

av dem sättes sist, dels införande av vissa helt nya led i denna uppräkning.

Vad de i detta senare avseende föreslå sammanhänger med deras ställning

till det i det föregående omnämnda från åtskilliga håll framställda

önskemålet örn upprättande av en helt ny kassa för tillgodoseende av

sådana behov, som icke osökt låta sig inordna under de för närvarande

föreskrivna kassorna. Överstyrelsen har redan erinrat därom, att de anse

vissa av de behov, som i sådant avseende pläga anföras, lämpligen kunna

tillgodoses genom biblioteks- och materielkassan, och har även för sin del

anslutit sig till denna mening. I fråga åter örn åtskilliga andra sådana

behov hänvisa de sakkunniga till en omorganiserad premie- och fattigkassa,

vilken med anledning av denna utvidgning av sina uppgifter också

skulle erhålla förändrad benämning. På vilka behov de därvid tänka,

framgår av de nya moment, som tillagts i deras förslag till angivande av

kassans uppgift. Och vad som sålunda säges i själva förslaget exemplifieras

ytterligare genom några ord i motiveringen; överstyrelsen anför från

denna följande uttalanden: »Ur den sistnämnda skulle alltså dels lämnas

bidrag till kostnaderna för behövande lärjungars deltagande i museibesök,

exkursioner och dylikt och dels betalas inträdesavgifter och resor för de

lärare, som i egenskap av färdledare ha ledningen av dylika utfärder,

varvid dock förutsättes, att lärares resekostnad beräknas efter samma

grunder, som gälla för skolresor. — — — Rektor skulle dessutom få rätt att

anlita denna kassa för vidtagande av andra åtgärder i syfte att främja

ungdomens fostran och undervisning. Härur skulle alltså kunna betalas

ett föredrag, som rektor kan finna lämpligt för lärjungarna, eller en filmförevisning,

för vilken kanske vederbörande fordrar någon garantisumma

från skolan.» Härmed anse sig de sakkunniga tydligen hava tillgodosett

icke blott det ovan omförmälda önskemålet örn en ny kassa utan också det

behov, som överstyrelsen gjort gällande, då den i en av de sakkunniga

omnämnd framställning den 12 augusti 1929 hemställt, att utredningen

angående de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning måtte omfatta

jämväl sättet för bestridande av de av idrotts- och friluftsverksamheten

vid de allmänna läroverken förorsakade kostnader.

Det föreligger emellertid en avgjord skillnad mellan vad överstyrelsen

i sagda framställning anfört såsom önskemål och vad do sakkunniga nu

föreslå, överstyrelsen gör i framställningen gällande, att ifrågavarande

verksamhet, örn den rätt skall kunna utnyttjas, kommer att förorsaka

läroverken kostnader, som icke kunna bäras av de till läroverkens disposition

stående medlen, och framhåller bland sådana kostnader särskilt dels

kostnader för anskaffande av idrottsmateriel, dels kostnader för lärares och

lärjungars i samband med verksamheten nödvändiga resor. Vad do förra

Premie- och

fattigkassan.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

av dessa kostnader vidkommer, anser överstyrelsen, att de rätteligen böra

bestridas av biblioteks- och materielkassan men att denna vid de Hesta

läroverk redan torde vara så hårt anlitad, att den icke kan tagas i anspråk

för nya ändamål; och i fråga örn den senare gruppen av kostnader

gör överstyrelsen gällande, att de för närvarande icke synas kunna bestridas

ur någon av läroverkens ordinarie kassor och icke heller torde kunna

åläggas lärare och lärjungar. Av de sålunda särskilt angivna kostnaderna

anse nu de sakkunniga att kostnaden för inköp av idrottsredskap självfallet

skall bestridas av biblioteks- och materielkassan, men de säga sig

tillika vara väl medvetna därom, att det särskilt vid en del mindre läroverk

kan erbjuda svårigheter att få denna kassas medel att räcka till.

Överstyrelsen har samma uppfattning i båda avseendena och har åtminstone

gjort ett försök att förbättra kassans ställning genom vad i det föregående

föreslagits angående eventuell höjning av terminsavgiften. Vad

åter vidkommer resekostnader av här ifrågavarande slag, utgå de sakkunniga

från att inga andra lärjungar än behövande skulle kunna få

bidrag till sådana kostnader. Utan att vilja uttala sig örn huruvida en

sådan begränsning i de av överstyrelsen tidigare framhållna önskemålen

är i och för sig lämplig, är överstyrelsen dock medveten örn att man för

närvarande icke torde kunna komma längre i fråga örn deras förverkligande

än vad de sakkunnigas förslag giver vid handen. Emellertid måste

överstyrelsen anse, att de sakkunniga i övrigt icke till fullo utrett frågan

angående sådana utgifter, som icke osökt låta sig hänföras till någon av

de ordinarie kassorna. Det kan nämligen vid ett läroverk förekomma utgifter,

som äro i hög grad önskvärda eller rentav ofrånkomliga men som

lika litet låta sig hänföra under de av de sakkunniga föreslagna nya bestämmelserna

angående de olika kassornas uppgifter som under de hittills

gällande bestämmelserna.

På grund av vad sålunda anförts måste överstyrelsen anse, att de sakkunniga

genom sitt förslag till omorganisation av premie- och fattigkassan

icke på ett fullt tillfredsställande sätt löst det problem, som de

själva därvid uppställt för sig. Under sådana omständigheter skulle man

kunna tänka sig, antingen att bestämmelserna angående sagda kassas uppgifter

ytterligare vidgades utöver vad de sakkunniga föreslagit eller att

det verkligen infördes en ny kassa. Principiellt sett skulle överstyrelsen

föredraga den senare av dessa båda utvägar, enär kassans uppgift, örn den

ytterligare vidgas, blir tämligen konturlös. Emellertid har överstyrelsen i

det föregående på mer än ett ställe mer eller mindre bestämt uttalat den

meningen, att de sakkunnigas förslag överhuvud taget icke är lämpat att

läggas till grund för en mera genomgripande reglering av de allmänna

läroverkens ekonomiska förvaltning och att det för närvarande icke heller

är någon lämplig tid att företaga en sådan reglering, utan att hela den nu

föreliggande frågan bör betraktas såsom avseende mera begränsade och

tillfälliga åtgärder för att i väntan på en grundligare utredning och bättre

tider dock söka finna en något bättre ordning än den nuvarande för läroverkens

ekonomiska förvaltning. Med denna uppfattning av det just nu

aktuella problemläget är överstyrelsen böjd att tillstyrka så föga ingripande

förändringar som möjligt i fråga örn läroverkens kassor och vill

därför —• likasom överstyrelsen i det föregående ställt frågan om hel eller

partiell sammanslagning av dessa kassor på framtiden — göra på samma

sätt även med frågan örn inrättande av en ny ordinarie kassa. Men under

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

43

sådana omständigheter måste överstyrelsen i stället upptaga den andra

av de båda ovan antydda möjligheterna och föreslå, att premie- och fattigkassans

uppgifter ytterligare utvidgas utöver vad de sakkunniga hava

föreslagit.

Till utgångspunkt för bestämmelse örn en sådan ytterligare utvidgning

vill överstyrelsen taga, vad rektor Fischer föreslog i ett inledningslöredrag

på rektorsmötet 1931, nämligen att det skulle upprättas en kassa för tillfälliga

och oförutsedda utgifter. En bestämmelse i denna riktning borde

enligt överstyrelsens mening kunna sammanarbetas med vad de sakkunniga

föreslagit angående understöds- och premiekassans uppgift. Framför

det, åtminstone för åtskilliga fall, mindre träffande uttrycket »tillfälliga

och oförutsedda» utgifter, skulle emellertid överstyrelsen föredraga

ett uttryck, som helt enkelt angåve, att till denna kassa må föras sådana

utgifter, som icke enligt i övrigt gällande bestämmelser kunna påföras

någon annan av de ordinarie kassorna. Under denna förutsättning skulle

man icke behöva något försök till tillnärmelsevis fullständig uppräkning

av de olika ändamål, för vilka kassan må anlitas. Dock skulle överstyrelsen

gärna se, örn man alltjämt positivt angåve samma slag av utgifter,

som hittills varit kassans enda uppgift. Örn emellertid kassans uppgift

blir på nämnda sätt utvidgad, så är det av de sakkunniga föreslagna namnet

på kassan — vilket redan med deras egna förutsättningar i fråga örn

kassans uppgift är föga träffande — synnerligen litet betecknande. Överstyrelsen

föreslår fördenskull, att den må benämnas kassan för understöd,

premier och diverse utgifter.

För en kassa med så pass omfattande uppgift som denna borde det egentligen

beredas ganska avsevärda inkomster. De sakkunniga hava också

föreslagit vissa ökade eller nya inkomstposter i jämförelse med vad som

för närvarande gäller för premie- och fattigkassan. Andelen i inskrivningsavgifter

har höjts från för närvarande 2 kronor 50 öre till 7 kronor för

lärjunge. Och till kassan hava förts dels sådana vid anmälan till fyllnadsprövning

efter studentexamen erlagda avgifter, som icke efterföljts av

någon prövning och i fråga örn vilka vederbörande icke begagnat sin rätt

att återkräva desamma, dels efter rektors beprövande räntor å tillfälliga,

för löpande utgifter icke omedelbart behövliga kassabehållningar. Överstyrelsen

har intet att erinra mot något av dessa förslag men måste som

sin mening uttala, att, med undantag i fråga örn den första punkten, deras

praktiska innebörd i de flesta fall torde komma att bli mycket ringa. Överstyrelsen

måste följaktligen betrakta frågan örn en tillfredsställande ordning

för denna kassa såsom alltjämt ölost. Vid vissa läroverk torde den

kunna lösas genom den rätt, som skulle tillkomma lokalstyrelsen, att besluta

örn annan disposition av inflytande hyresmedel än den i läroverksstadgan

såsom normal angivna. Men just vid de läroverk, där kassan skulle

vara i största behov av förstärkning, torde det i regel finnas endast obetydliga,

örn ens några, hyresmedel att disponera. Emellertid vill överstyrelsen

under nuvarande förhållanden icke sätta i fråga vare sig höjda statsanslag

eller höjda terminsavgifter annat än i verkligt trängande nödfall;

och överstyrelsen nödgas därför ställa även denna fråga på framtiden.

De sakkunnigas förslag till ändringar i fråga, om byggnadsfonden har

givit överstyrelsen anledning till följande huvudsakliga erinringar förutom

dem, för vilka jag i det föregående redogjort:

Byggnads
fonden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Befrielse

från terminsavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

överstyrelsen har framhållit, att de för närvarande gällande bestämmelserna

angående byggnadsfondens uppgift icke giva någon riktig bild

av de faktiska förhållandena, i det att numera samtliga vederbörande

kommuner åtagit sig att tillhandahålla de inom varje särskild kommun

befintliga allmänna läroverken erforderliga undervisningslokaler. Samma

anmärkning kan riktas mot de sakkunnigas förslag. Överstyrelsen har

likaledes i det föregående påpekat den onödiga omgång, som ligger däri,

att de sakkunniga vilja göra byggnadsfonden till mellanhand för bestridande

av kostnader, som rätteligen åligga biblioteks- och materielkassan.

Emellertid torde det alltfort kunna inträffa, att byggnadsfonden får överskott,

under det att biblioteks- och materielkassan eller någon annan av

läroverkets kassor icke på ett tillfredsställande sätt kan fylla sina uppgifter.

För sådana fall bör byggnadsfonden kunna träda hjälpande emellan;

men då en dylik åtgärd icke bör vara annat än av tillfällig undantagsnatur,

torde det vara riktigast, att beslutanderätten i sådana ärenden

alltjämt förbehålles Kungl. Majit.

Med de förändringar, som överstyrelsen sålunda ifrågasätter, bliva

byggnadsfondens uppgifter ej oväsentligt begränsade i jämförelse med

vad de sakkunniga föreslå. Under sådana omständigheter finnes ingen anledning

att ifrågasätta en sådan höjning av terminsavgiften till kassan,

som av dem föreslås. Det kan till och med sättas i fråga, huruvida det är

lämpligt att införa en sådan bestämmelse angående kassans andel i hyresinkomster,

som de föreslå. Men med hänsyn därtill, att en sådan bestämmelse

i stor utsträckning icke innebär någonting nytt utan allenast ett

lagfästande av redan förefintlig praxis, vill överstyrelsen icke motsätta

sig denna del av deras förslag, överstyrelsen utgår emellertid därvid från

den förutsättningen, att lokalstyrelsen icke drager sig för att i mån av

behov använda sin rätt att disponera hyresmedlen på annat sätt än det i

stadgan såsom normalt angivna. Särskilt vill överstyrelsen dels, i anslutning

till vad i det föregående anförts, erinra därom, att kassan för understöd,

premier och diverse utgifter vid flertalet läroverk torde bliva i stort

behov av inkomster utöver de ordinarie, dels också erinra därom, att,

såsom de sakkunniga framhålla, de allmänna läroverken i Stockholm icke

hava någon byggnadsfond, varför det vid dessa läroverk torde få anses

ligga i sakens natur, att hyresmedlen disponeras på annat sätt, än i nu

förevarande paragraf angives.

Överstyrelsen framhåller vidare, att de sakkunnigas förslag i fråga om

terminsavgifterna till statsverket icke innebära annat än vissa formella ändringar

i de till §§ 217 och 218 gjorda hänvisningarna, vilka ändringar bliva

nödvändiga på grund av vissa ändringar i uppställningen av sagda båda

§§. Överstyrelsen påpekar, att överstyrelsen anser önskvärt, att dessa avgifter

till statsverket avvecklas. Överstyrelsen vill dock för närvarande icke

ifrågasätta några ändringar i desamma. Under sådana omständigheter säger

sig överstyrelsen icke hava någonting i denna del att föreslå utöver vad

som kan bliva en följd av ändringar i §§ 217 och 218.

Därefter upptager överstyrelsen till övervägande de sakkunnigas förslag

rörande den för samtliga terminsavgifter gemensamma frågan örn grunderna

för befrielse från sådana avgifter. Överstyrelsen har i sak ingen väsentlig

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

45

erinran att göra emot flertalet av de detaljändringar, som av de sakkunniga

i detta hänseende föreslagits. I ett par avseenden göras dock vissa erinringar.

Till en närmare granskning har överstyrelsen upptagit de sakkunnigas

förslag i vilken utsträckning och på vad sätt nedsättning i eller befrielse

från terminsavgifterna till olika kassor skall äga rum. Sedan överstyrelsen

påpekat, att de sakkunnigas synpunkter härvidlag till syftet och delvis även

i detalj sammanfalla med vad statens organisationsnämnd anfört i sin ovan

delvis återgivna framställning, anför överstyrelsen bland annat:

De skäl, som såväl av de sakkunniga som av organisationsnämnden anföras

för behovet av en förändring, äro huvudsakligen följande. Det beslut,

som 1928 års riksdag fattat angående ersättning av statsmedel för vad de

allmänna läroverken kunde komma att förlora genom befrielser från avgifter

till ljus- och vedkassan, har fått en vidsträcktare avfattning, än som

från början torde hava varit avsett. Härav har följt, att den på sagda

beslut byggande avfattningen av läroverksstadgans bestämmelser angående

befrielse från sagda avgift har inbjudit till att meddela sådan befrielse

i en utsträckning, som riksdagen icke torde hava tänkt sig. Härav har i

sin tur följt, att det för sagda ersättning avsedda anslaget kommit att

bliva alltför belastat; och man måste, särskilt under nuvarande statsfinansiella

förhållanden, söka efter utväg att icke blott undvika ytterligare

belastning av detsamma utan också nedbringa det under det belopp, vartill

det på senare tid uppgått. Till denna tankegång, som tydligen ser saken

uteslutande ur statsfinansiell synpunkt, lägga emellertid de sakkunniga

vissa andra synpunkter, med vilka de vilja tillgodose jämväl läroverkens

intressen. När de underkasta de gällande bestämmelserna en prövning i

syfte att finna enligt deras mening bättre bestämmelser, säga de; »Den

grundläggande synpunkten vid denna prövning har, såsom redan betonats,

varit, att ingen verkligt behövande lärjunge skall erlägga avgift för undervisningen.

Därjämte har det kravet ansetts böra uppställas, att en eventuell

ny ordning dels icke kan få medföra ökade utgifter för statsverket

eller äventyra läroverkskassornas ställning, dels icke för övriga lärjungar

kan få medföra någon nämnvärd höjning av de nu utgående avgifternas

belopp.» Örn man sammanställer detta uttalande med vad de sakkunniga

i annat sammanhang framhållit och föreslagit därom, att biblioteks- och

materielkassorna i stor utsträckning icke kunna fylla de krav, som ställas

på desamma, samt att såväl ljus- och vedkassorna som premie- och fattigkassorna

skola få vidgad uppgift med därav följande nya utgifter, så kan

man säga, att de sakkunniga vilja konstruera en ordning, enligt vilken

läroverkens kassor skola kunna kännas vid ökade utgifter men utan att

någon part får nämmvärd känning av dessa. Det ligger i sakens natur, att

en sådan uppgift är olöslig. Emellertid föreligger de sakkunnigas försök

till lösning i vissa bestämmelser. De hava också undersökt, huru dessa

bestämmelser i tillämpningen skulle komma att verka genom att såsom

stickprov taga förhållandena vid högre allmänna läroverket i Halmstad,

sådana dessa skulle hava gestaltat sig, under förutsättning att bestämmelserna

varit gällande under vissa särskilt angivna läsår. Denna undersökning

mynnar ut i följande. Om läroverksstadgans nuvarande bestämmelser

hade varit i kraft under höstterminen 1927, skulle staten i ersätt
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition Nr 133.

ning till ljus- och vedkassan hava betalat 2,444 kronor, biblioteks- och

materielkassan hava fått terminsavgifter till sammanlagt belopp av 4,130

kronor samt byggnadsfonden till sammanlagt belopp av 1,995 kronor. Örn

i stället de nu föreslagna bestämmelserna hade varit i kraft, skulle staten

hava betalat 1,365 kronor, biblioteks- oell materielkassan hava fått 4,060

kronor och byggnadsfonden 2,030 kronor. D. v. s. staten skulle hava vunnit

1,079 kronor och byggnadsfonden 35 kronor, under det att biblioteks- och

materielkassan skulle hava förlorat 70 kronor. Hur mycket lärjungarna

skulle hava förlorat, hava de sakkunniga icke ansett nödigt att räkna ut.

Men av de anförda siffrorna framgår, att det under denna enda termin

skulle hava varit sammanlagt 1,044 kronor; och man bör lägga märke till,

att de lärjungar, som skulle hava fått bära denna ökade börda, icke skulle

hava varit de fullt betalande utan de, som fått partiell befrielse från terminsavgifter.

Det är ganska tydligt, att en sådan förändring icke kan anses tillfredsställande

ur läroverkens synpunkt. Att låta staten och en kassa, som har

små behov, förtjäna på bekostnad av mindre bemedlade lärjungar och en

kassa, som vid de flesta läroverk har en mycket svår ställning, detta kan

icke vara en önskvärd förändring.

Det är under sådana omständigheter icke underligt, att den punkt, där

de sakkunnigas förslag mött starkast kritik i de från läroverken inkomna

yttrandena, är detta deras förslag till förändrade grunder för befrielse

från terminsavgifter. Som skäl för kritiken anföres framför allt, att det

blir biblioteks- och materielkassan, som skulle bli lidande på förändringen;

däremot tycks man hava med jämnmod funnit sig i att även lärjungarna

skulle bli lidande. I själva verket bör man också enligt överstyrelsens

mening göra en bestämd skillnad mellan de båda av överstyrelsen nyss

påpekade olägenheter, som skulle följa av den föreslagna ändringen. Att

lärjungarna få betala något mer, än för närvarande är fallet, är i och för

sig icke önskvärt; men i nuvarande statsfinansiella läge torde man nödgas

finna sig i denna olägenhet. Däremot kan överstyrelsen icke tillstyrka en

ordning, som skulle ställa biblioteks- oell materielkassan i sämre ställning

än för närvarande, överstyrelsen har därför försökt att finna någon skala

för befrielse från terminsavgifter, som ger större rätt åt biblioteks- och

materielkassan.

Enligt de sakkunnigas förslag synes det vara möjligt att behandla frågor

örn befrielse från å ena sidan avgifter till statsverket, å andra sidan

avgifter till läroverkets kassor fristående från varandra utom i det fall,

att en lärjunge blir helt befriad från avgifter av det senare slaget, i vilket

fall han också skall helt befrias från den förra avgiften. Vidare böra avgifterna

till läroverkets kassor enligt de sakkunnigas förslag så avpassas,

att deras summa låter sig jämnt delas med tre. Örn vi nu utgå från de

bestämmelser rörande avgifterna till varje särskild kassa, som överstyrelsen

i det föregående föreslagit, kan man exempelvis räkna med att ett

läroverk får avgifterna bestämda på följande sätt: till ljus- och vedkassan

15 kronor, till biblioteks- och materielkassan 10 kronor, till byggnadsfonden

5 kronor, sammanlagt 30 kronor. Man skulle då — bortsett från avgifterna

till statsverket — få följande skala för avgifter till läroverkets

kassor: 0 kronor, 10 kronor, 20 kronor, 30 kronor. Nu kan man emellertid

tänka sig bestämmelser, som å ena sidan föra statsavgiften in i skalan,

å andra sidan bättre tillgodose biblioteks- och materielkassan. Det skulle

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

fortfarande finnas möjlighet att erhålla fullständig befrielse från alla

avgifter. På nästa stadium skulle man betala den avgift, som kan anses

svårast att undvara. Detta är otvivelaktigt avgiften till biblioteks- och

materielkassan. Svårare kan det måhända vara att i övrigt gradera de

olika avgifternas omistlighet. Överstyrelsen tänker sig emellertid följande

fortsättning av skalan. På nästa stadium skulle tillkomma avgiften till

ljus- och vedkassan. Därnäst skulle tillkomma halva avgiften till statsverket.

Sist skulle tillkomma andra hälften av avgiften till statsverket

samt avgiften till byggnadsfonden. I realskolan, där avgiften till statsverket

utgör 20 kronor, skulle skalan således komma att bliva följande:

0 kronor, 10 kronor, 25 kronor, 35 kronor, 50 kronor; i gymnasiet, där avgiften

till statsverket är 30 kronor, skulle skalan bliva: 0 kronor, 10 kronor,

25 kronor, 40 kronor, 60 kronor. Skalan kommer visserligen icke att förete

så jämna intervaller som den av de sakkunniga föreslagna. Men bortsett

från att denna synpunkt knappast är av större betydelse, är skillnaden

mera skenbar än verklig; jämnheten i de sakkunnigas skala är nämligen

vunnen bl. a. därigenom, att de möjliga variationerna i fråga örn avgiften

till statsverket hava lämnats utanför skalan. Att göra någon bestämd jämförelse

mellan det sätt, varpå de sakkunnigas förslag skulle verka, och

det, varpå överstyrelsens förslag skulle verka, är omöjligt bl. a. av det

skälet, att avgiften till statsverket enligt de sakkunnigas förslag faller

utanför skalan och kan tänkas kombinerad med denna på olika sätt men

enligt överstyrelsens förslag är på ett fast sätt inarbetad i skalan. Det

synes emellertid sannolikt, att överstyrelsens förslag för statsverket skulle

medföra å ena sidan något ökad utgift i ersättning för befrielser från

avgiften till ljus- och vedkassan, å andra sidan något ökad inkomst till

följd av minskning i befrielserna från avgifter till statsverket.

Vilken inverkan sådana bestämmelser som de av överstyrelsen sålunda

föreslagna skulle hava på beloppet av de av statsmedel utgående ersättningarna

till ljus- och vedkassorna, låter sig icke med säkerhet beräkna,

förrän man hinner få någon erfarenhet av de nya bestämmelsernas tilllämpning.

Överstyrelsen har emellertid knappast anledning antaga, att

bestämmelserna skulle komma att ställa synnerligen mycket större krav

på sagda anslag än de bestämmelser, som föreslås av de sakkunniga. Överstyrelsen

kan därför ansluta sig till dessas mening, att sagda anslag för

budgetåret 1932/1933 torde kunna begränsas till 250,000 kronor.

Statskontoret har berört de sakkunnigas förslag i denna del och därvid Statskontoret.

anfört:

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande vissa förändringar i avseende

å de allmänna läroverkens kassor och fonder har föranlett erinringar från

statskontorets sida allenast i följande hänseenden. Tillfälliga kassabehållningar,

även örn i dessa ingå statsmedel, kunna för närvarande göras räntebärande.

De sakkunniga ifrågasätta, att dessa räntor skola kunna av rektor

tillföras den kassa, som av rektor anses vara i behov av ökade medel.

Statskontoret måste för sin del finna det vara lämpligare, att räntemedlen

tillföras viss bestämd kassa och i så fall understöds- och premiekassan.

Förutom behovet av att, såsom de sakkunniga anfört, bereda ökad tillgång

1 denna kassa talar nämligen för ett dylikt förfaringssätt önskvärdheten

av att vid alla läroverk tillämpa enhetliga principer. Inkomster från uthyrning

av läroverkens lokaler hava föreslagits kunna helt tillföras ljus
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Departe
mentschefen.

och vedkassan. Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida icke någon

del av inkomsten skäligen hör tillföras byggnadsfonden. Härigenom torde

nämligen kunna vinnas större intresse från vederbörande kommuns sida

att bidraga till vidtagandet av anordningar för tennisspel och annan

idrott vid läroverket.

De sakkunnigas förslag till ändrade grunder för terminsavgifternas beräknande

föranleder icke till någon erinran från statskontorets sida.

Den uppgift, som i nu förevarande avseende förelegat för de sakkunniga,

har varit av övervägande teknisk natur. Det har gällt att söka uppnå

en ordning, som bättre än den hittills tillämpade möjliggör överblick

över läroverkens ekonomiska förhållanden och klart avgränsar de skilda

kassornas uppgifter. Däremot har det icke ingått i de sakkunnigas uppdrag

att överväga en nyordning av förhållandena på området. Förslag

till en genomgripande sådan, på grundval av en helt avgiftsfri undervisning

och med driftkostnaderna fördelade mellan staten och vederbörande

läroverkskommun, har för övrigt på sin tid framlagts av skolkommissionen,

men i samband med den för 1927 års riksdag framlagda reformen av

de allmänna läroverken icke ansetts böra föranleda framställning till

riksdagen. Uppenbarligen är det nuvarande statsfinansiella läget en tillräcklig

anledning att icke heller nu ifrågasätta åtgärder, som skulle väsentligen

öka statsverkets kostnader för den högre undervisningens upprätthållande.

Med de förutsättningar, från vilka de sakkunniga haft att utgå, synes

mig det föreliggande förslaget i huvudsak väl ägnat att undanröja de påtalade

bristerna i de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltningsordning.

Jag finner sålunda goda skäl anförda för bibehållande av de tre

hittillsvarande kassorna, byggnadsfonden, biblioteks- och materielkassan

samt den av de sakkunniga under beteckningen understöds- och premiekassan

upptagna. Likaledes anser jag, att de sakkunniga på ett i det hela

lyckligt sätt angivit de uppgifter, som skulle tillkomma de olika kassorna.

Härav följer bl. a., att jag icke kan godtaga de erinringar, som

från skolöverstyrelsens sida framställts mot benämningen understöds- och

premiekassan.

Vad angår spörsmålet örn lärjungarnas avgifter till de skilda kassorna

samt de inkomster, som i övrigt skulle tillföras desamma, har skolöverstyrelsen

i ett avseende gjort gällande en från de sakkunnigas avvikande

uppfattning, som synes mig förtjänt av beaktande. Sakkunnigförslaget

innebär, såsom förut framhållits, att terminsavgiften till byggnadsfonden

skulle under vissa förutsättningar kunna höjas från fem till tio

kronor. I fråga örn biblioteks- och materielkassan hava de sakkunniga

föreslagit, att avgiften definitivt skulle fastställas till högst tio kronor.

Skolöverstyrelsen åter hävdar, att anledning till förhöjning av förstberörda

avgift saknas, medan däremot ett bestämt påvisbart behov under

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

vissa betingelser förefinnes för en ökning av sistnämnda avgift till 15

kronor. Av de skäl överstyrelsen anfört har jag blivit övertygad, att denna

senare utväg är den, som bäst tillgodoser läroverkens intressen.

Jag håller sålunda före, att avgiften till biblioteks- och materielkassan

nu bör normalt fastställas till högst tio kronor, men att möjlighet bör

föreligga att i trängande fall öka densamma till 15 kronor. För sådan

höjning synes dock medgivande böra inhämtas av Kungl. Majit.

Med nämnda jämkning torde det föreliggande förslaget i nu berörda del

böra godtagas.

I detta sammanhang har jag att överväga ytterligare en angelägenhet,

som både ur läroverkens och ur budgetsynpunkt är av ganska stor räckvidd.

Jag åsyftar frågan örn bidrag av statsmedel till de allmänna läroverkens

ljus- och vedkassor, i syfte att obemedlade lärjungar må kunna

erhålla lindring i de till dessa kassor utgående terminsavgifterna. Såsom

av den lämnade redogörelsen framgår, har anslag för detta ändamål anvisats

från och med budgetåret 1928/1929 med successivt ökade belopp.

För innevarande budgetår utgår anslaget med 284,000 kronor, varav dock

20.000 kronor avsetts att bereda allmän lindring av avgifterna i fråga vid

vissa läroverk med särskilt höga kostnader för bränsle m. m. Under innevarande

läsår utgår bidraget på sådant sätt, att obemedlade lärjungar

erlägga allenast 7® av det belopp, med vilket avgiften till ljus- och vedkassan

eljest utgår vid vederbörande läroverk, medan statsverket tillskjuter

återstoden.

Enligt den av 1928 års riksdag godtagna planen för statens ifrågavarande

bidragsverksamhet skulle från och med budgetåret 1932/1933 förutsättningar

föreligga för fullständig befrielse från avgiften till ljus- och vedkassan

— den enda i fråga örn vilken tidigare ingen lindring kunnat förekomma

— och därmed också för realiserande av det behjärtansvärda önskemålet

om möjlighet till helt avgiftsfri undervisning vid statens läroverk.

För möjliggörande härav har skolöverstyrelsen beräknat, att det erforderliga

förslagsanslaget behöver höjas med 66,000 kronor och sålunda utgå

med 350,000 kronor, samt hemställt om framställning till riksdagen av

denna innebörd.

De sakkunniga hava ingått i ett närmare övervägande av olika hithörande

förhållanden och därvid uttalat, att genom viss omläggning av

de stadgade grunderna för helrielse fran eller nedsättning i terminsavgifterna

anslagsbehovet för nämnda ändamål skulle kunna begränsas till

250.000 kronor. Jag vill ock erinra, att statens organisationsnämnd i den

framställning, för vilken jag i det föregående redogjort, påkallat åtgärder

av i det väsentliga enahanda syftning.

För de sakkunnigas ingående överväganden i denna punkt har jag likaledes

utförligt redogjort, och anser jag mig här kunna begränsa mig till

att framhålla, att förslaget bygger på den förvisso riktiga grundsatsen,

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 107 höft. (Nr 133.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

att alla verkligt behövande lärjungar böra komma i åtnjutande av helt

avgiftsfri undervisning vid statens läroverk. När det gäller de lärjungar,

åt vilka med hänsyn till graden av behov nedsättning i avgifterna till

läroverkets kassor bör beredas, framlägga de ett detaljerat förslag, vars

huvudtanke är den, att nedsättningen bör drabba samtliga kassor i lika

mån, därvid staten, i principiell anslutning till vad som skett under senare

år, bör träda emellan för täckande av all den förlust, som ljus- och vedkassan

av nu nämnd anledning får vidkännas.

Statens organisationsnämnd bar för den av nämnden ifrågasatta omläggningen

anvisat tvenne utvägar. Antingen skulle såsom villkor för

befrielse från avgiften till ljus- och vedkassan uppställas, att befrielse

erhållits jämväl från avgifterna till de övriga kassorna. Eller ock skulle

ljus- och vedkassan jämställas med läroverkets övriga kassor på det

sättet, att för de fall, där befrielse från avgifterna till samtliga kassorna

icke kan äga rum, tillskapas möjlighet till en nedsättning i avgifterna över

bela linjen, proportionsvis lika för alla kassorna. Denna sistnämnda anordning,

vilken organisationsnämnden finner giva tillfälle till bättre anpassning

efter elevernas olika förmögenhetsställning än den andra, sammanfaller

sålunda med de sakkunnigas förslag.

Medan statskontoret godtagit sakkunnigförslaget, har detsamma föranlett

åtskilliga erinringar från skolöverstyrelsen. Överstyrelsen vill visserligen

inför de statsfinansiella svårigheterna icke motsätta sig en omläggning.

Men överstyrelsen bar icke ansett sig kunna tillstyrka en ordning,

som skulle ställa biblioteks- och materielkassan i sämre ställning än

för närvarande. Överstyrelsen framlägger i detta syfte ett modifierat förslag,

enligt vilket befrielse från avgifterna till statsverket och till läroverkets

kassor skulle meddelas i en bestämd ordning, alltefter graden av

lärjungens behov. Jämväl enligt detta förslag skulle möjlighet föreligga

att erhålla fullständig befrielse från alla avgifter.

Huvudskälet för skolöverstyrelsens avböjande av sakkunnigförslaget

är, såsom redan antytts, att biblioteks- och materielkassan skulle bliva

mindre väl tillgodosedd än fallet varit under de år — från och med läsåret

1928/1929 —- då den nya ordningen varit i tillämpning. Denna synpunkt

bar emellertid ingalunda varit främmande för de sakkunniga.

Tvärtom hava dessa låtit sig angeläget vara att med tillgängligt material

belysa förslagets verkningar för läroverkens ekonomi och avvägt

detsamma med tanke på att rubbningen må bliva så föga kännbar som

möjligt.

Förhållandet är obestridligen det, att den betydelsefulla åtgärd, som

på grund av 1927 års riksdags principuttalande vidtogs av 1928 års riksdag

till underlättande av obemedlade lärjungars studier vid allmänna

läroverk, i verkligheten kommit att få en väsentligen annan och vidare

innebörd än som avsetts. Syftet var, såsom av riksdagsskrivelsen framgår,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

att bereda möjlighet för den kategori lärjungar, som erlade avgift endast

till ljus- och vedkassan, att erhålla befrielse från denna, varigenom deras

undervisning skulle kunna bli helt kostnadsfri. Sedermera har läget förändrats

såtillvida, att, i samband med införandet av statsbidrag till ljusoch

vedkassan, läroverken i alltmera minskad omfattning meddelat

lindring i avgifterna till biblioteks- och materielkassan. I stället för en

grupp lärjungar, vilkas enda avgift utgjorde den till ljus- och vedkassan,

har uppstått en annan, som erlägger avgift allenast till biblioteks- och

materielkassan. Man kan alltså uttrycka saken så, att genom statens åtgöranden

i fråga örn ljus- och vedkassan biblioteks- och materielkassan

beretts ett indirekt understöd.

De sakkunnigas och organisationsnämndens härutinnan överensstämmande

förslag gå nu ut på att skapa en ordning, vilken realiserar i full

utsträckning det syfte som med åtgärden i fråga avsågs. Och därvid har

man, just för att icke biblioteks- och materielkassorna skola behöva i alltför

hög grad bliva lidande, tänkt sig en repartisering mellan olika kassor,

varigenom tillika beredes möjlighet för ett mera rättvist avvägande av

lindringen i avgifterna för lärjungar av växlande behovsgrad.

I avseende på statens ekonomiska medverkan förutsätter denna plan en

dubbel ändring i den för närvarande tillämpade ordningen. De mest behövande

lärjungarna skola erhålla full befrielse från avgift och därvid

ljus- och vedkassan helt ersättas av statsverket för de avgiftsbelopp, som

den gått förlustig. Men därjämte skola sådana lärjungar, som finnas

vara i behov av nedsättning i totalavgiften, kunna erhålla partiell befrielse

från avgiften till nämnda kassa, och förutsättes härvid, att statsverket

ersätter jämväl de avgiftsbelopp, som på grund av sådan nedsättning

berövas kassan.

Vad angår utformningen av skolöverstyrelsens förslag i nu berörda avseende,

torde det icke kunna bestridas, att detsamma i förhållande till de

sakkunnigas är behäftat med vissa brister, även örn det har förtjänsten

att något bättre tillgodose biblioteks- och materielkassan.

Sålunda rubbar förslaget den alltifrån statsavgifternas införande bestående

ordningen, att befrielse i första hand skall lämnas från dessa avgifter.

Ytterligare gäller, att byggnadsfonden skulle bliva relativt svagt tillgodosedd,

en eventualitet som säkerligen är ägnad att möta starka betänkligheter

inom läroverkskommunerna. Vidare bör framhållas, att ur

rent teknisk synpunkt överstyrelsens »skala», såsom ämbetsverket för

övrigt självt framhåller, är underlägsen de sakkunnigas.

Redan med hänsyn till dessa omständigheter är jag benägen giva företräde

åt de sakkunnigas med organisationsnämndens sammanfallande

förslag. Jag har så mycket större anledning att intaga en sådan ståndpunkt

som överstyrelsen å ena sidan förklarat sig icke med säkerhet

kunna beräkna de föreslagna bestämmelsernas inverkan på beloppet av

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Marits proposition Nr 133.

de av statsmedel utgående ersättningarna till ljus- oell vedkassorna, oell

å andra sidan medgivit, att kraven på statskassan på grund av desamma

kunna väntas ökade.

Sedan jag sålunda i princip funnit mig böra godtaga de av de sakkunniga

angivna allmänna grunderna för avgifternas utgående vid fall

av nedsättning, vill jag allenast tillfoga, att deras förslag i övrigt beträffande

sättet för prövningen m. m. av hithörande ärenden samtliga

synas mig innebära påtagliga förbättringar och ägnade att skapa reda

och rättvisa vid handläggningen.

Vad slutligen angår det belopp, varmed anslaget till bidrag till de allmänna

läroverkens ljus- och vedkassor bör upptagas för budgetåret

1932/1933, hava de sakkunniga på förut anförda grunder beräknat detsamma

till 250,000 kronor, därav 20,000 kronor skulle disponeras för att

efter Kungl. Maj:ts beprövande utgå såsom bidrag till nedbringande för

samtliga lärjungar av avgifterna till ljus- och vedkassan i sådana fall,

då desamma kunna anses alltför tyngande. Beräkningarna i fråga hava

lämnats utan erinran av såväl skolöverstyrelsen som statskontoret. För

min del finner jag mig böra förorda, att anslag äskas till sagda belopp

och med angivna fördelning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

53

II. Avlöning åt lärarpersonal vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter.

Jag övergår nu till att redogöra för de spörsmål, som innefattas i punkt

2 av vad jag här ovan omnämnt böra föreläggas riksdagens prövning och

varom de sakkunniga avgivit vissa förslag. Dessa förslag beröra först och

främst frågan örn formerna för beviljandet av tjänstledighet och meddelande

av förordnande vid fall av tjänstledighet och vakans vid de allmänna läroverken

och vissa andra läroanstalter. I andra hand avse förslagen åtskilliga

förändringar i avlöningsbestämmelserna för lärarpersonalen, närmast föranledda

av vad de sakkunniga nyss anförts hava föreslagit i fråga örn tjänstledighet

o. s. v.

Det torde då vara lämpligt att först erinra om nuvarande bestämmelser

ifråga örn tjänstledighet och förordnande vid ifrågavarande läroanstalter,

varvid jag följer vad de sakkunniga i detta avseende anfört:

I fråga örn de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet gäller

för närvarande, att all tjänstledighet för vilket som helst ändamål skall

prövas av skolöverstyrelsen eller Kungl. Majit. Undantag göres allenast

för det fall, att »oförutsedda hinder möta för lärare att bestrida sin tjänst»,

då rektor äger för högst två veckor bevilja ledighet med skyldighet att örn

sådan åtgärd så snart lämpligen kan ske underrätta skolöverstyrelsen.

Förordnande av vikarie tillkommer den ledighetsbeviljande myndigheten,

dock att vid av Kungl. Majit beviljad tjänstledighet vikarie förordnas av

skolöverstyrelsen.

Vid folkskoleseminarierna åter stadgas, att tjänstledighet för kortare

tid än hel termin beviljas av vederbörande konsistorium. För hel termin

eller längre tid är prövningen förlagd till skolöverstyrelsen eller i vissa

fall Kungl. Majit enligt meddelade närmare bestämmelser i stadgan. Dock

äger rektor vid tillfälligt förfall för lärare bevilja ledighet under högst

två veckor.

Jämväl i nu berörda fall förordnas vikarie av deli ledighetsbeviljande

myndigheten, dock att, därest tjänstledighetsfrågan prövats av Kungl.

Majit, vikarieförordnande ändock utfärdas av skolöverstyrelsen.

Örn rektors beslut skall underrättelse så snart ske kan meddelas konsistorium

och skolöverstyrelsen, örn konsistoriets beslut på samma sätt skolöverstyrelsen.

Statens småskoleseminarier följa i nu berörda avseenden samma regler

som folkskoleseminarierna.

Frågor örn tjänstledighet för lärare vid statens blindundervisningsanstalter

och örn förordnande av vikarier för tjänstledig lärare prövas

utan inskränkning av vederbörande direktion eller styrelse. Dock må

tjänstledighet under ferierna samt under lästermin intill en vecka kunna

beviljas av rektor.

Direktionen (styrelsen) skall emellertid snarast möjligt underrätta skolöverstyrelsen

örn vidtagen åtgärd beträffande tjänstledighet eller förordnande

av vikarie.

Nuvarande

bestämmelser.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

sakkun
niga.

Kungl. Majis proposition Nr 133.

I huvudsak enahanda ordning är ock föreskriven i fråga om statens

smnesslöanstalter.

Ben lokala styrelsen vid de tekniska läroverken är i fråga om lärares

tjänstledighet utrustad med samma befogenhet, som beträffande folkskoleseminarium

tillkommer konsistorium. I händelse av tillfälligt förfall äger

rektor likaledes för lärare bevilja tjänstledighet under högst två veckor.

I fråga örn förordnande av vikarie gäller ock i princip enahanda ordning

som nyss sagts beträffande folkskoleseminarierna med den avvikelsen

allenast, att underrättelse örn av rektor beviljad ledighet och förordnad

vikarie ofördröjligen skall meddelas styrelsen, men icke skolöverstyrelsen.

Vid behov av längre ledighet än här nämnts ankommer prövningen alltefter

fallets beskaffenhet på skolöverstyrelsen eller Kungl. Majit. Vikarieförordnande

utfärdas dock även vid dessa läroanstalter alltid av skolöverstyrelsen.

Åtskilliga av dessa bestämmelser förefalla de sakkunniga alltför kategoriska

och snävt utformade. De ändringar, som böra vidtagas, föranleda i sin tur

i effektivitetens intresse modifikationer i gällande avlöningsbestämmelser.

De sakkunniga anföra i huvudsak:

Vad angår handläggningen av ärenden rörande tjänstledigheter och

vikarieförordnanden för kortare tid, vill det förefalla de sakkunniga, som

om den nu i fråga örn det stora flertalet läroanstalter gällande ordningen

präglas av en tungroddhet, som ur saklig synpunkt knappast kan betecknas

såsom försvarlig och som i varje fall, då det gäller att åvägabringa

förenklingar i den administrativa apparaten, osökt inbjuder till en omläggning.

Enligt de sakkunnigas mening kan det icke medföra några

större olägenheter för den centrala skolmyndigheten, utan tvärtom vara

ägnat att från densamma avlyfta ett icke ringa antal ärenden av övervägande

formell natur, örn en mindre omständlig ordning vinner tillämpning

vid handläggningen av hithörande ärenden.

I detta syfte vilja de sakkunniga beträffande de allmänna läroverken

föreslå, att åt rektor inrymmes befogenhet — utöver den nu stadgade rätten

att vid fall av oförutsedda hinder bevilja ledighet och meddela vikariatsförordnande

för högst två veckor — att besluta rörande ledighet åt

lärare för styrkt sjukdom eller för fullgörande av offentligt uppdrag under

en tid av förslagsvis högst en termin. Den här förordade anordningen torde

lämpligen kunna utsträckas att gälla även i fråga örn förordnande av vikarie

å vakant tjänst för kortare tid, förslagsvis högst en termin. Givetvis

bör det ankomma på skolöverstyrelsen att till ledning för rektorernas

prövning av hithörande ärenden meddela erforderliga direktiv, på sätt i

analoga fall redan skett i viss utsträckning.

Uppenbarligen måste emellertid, med hänsyn hl. a. till den centrala prövningen

av frågor rörande uppflyttning i högre lönegrad och pension, sörjas

för att meddelande örn beviljade ledigheter och utfärdade förordnanden

lämnas den centrala myndigheten. Till undvikande av onödigt mångskriveri

synes denna angelägenhet kunna på ett praktiskt och ur olika

synpunkter betryggande sätt ordnas så, att rektor en eller två gånger i

terminen till skolöverstyrelsen insänder fullständig förteckning över samtliga

av honom under den närmast tilländalupna perioden beviljade tjänstledigheter

och meddelade förordnanden.

Genom den föreslagna anordningen uppnås tillika en icke oväsentlig

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

reduktion i till skolöverstyrelsen inlöpande ärenden, i vilka för närvarande

beslut måste meddelas genom förordnanden, som tillställas såväl rektor

(direktion) som den utanordnande myndigheten.

För att ändringarna i nu berörda avseende skola erhålla större praktisk

betydelse är det emellertid av nöden, att föreskrift lämnas rörande avlöningsavdrag

för befattningshavare, som åtnjuter tjänstledighet för fullgörande

av offentligt uppdrag eller för enskilda angelägenheters vårdande.

Enligt hittills gällande ordning hava flertalet ärenden av denna art måst

underställas Kungl. Maj:ts prövning, då gällande avlöningsbestämmelser

stadga, att befattningshavaren kan förpliktas avstå så mycket av avlöningen,

som erfordras för tjänstens uppehållande. I enlighet med, såvitt

de sakkunniga känna, hittills allmänt följd praxis, synes föreskrift kunna

meddelas därom, att befattningshavare, där ej Kungl. Maj:t finner skäl

annorlunda förordna, i berörda fall skall avstå vad som åtgår till vikariens

avlönande.

Ytterligare en förenkling torde i detta sammanhang böra påkallas. Vid

här åsyftade kortare vikariat inträffar mycket ofta, att den tjänstledige

lärarens befattning uppdelas på andra lärare vid samma eller annan läroanstalt

å orten. Enligt nu gällande bestämmelser skall ersättningen i

sådant fall alltefter tjänstgöringens omfattning beräknas i bråkdelar av

den fastställda avlöningen för e. o. lärare. Uppenbarligen skulle det vid

beräkningen av. ersättningen innebära en bestämd lättnad, därest vid

dylika partiella vikariat, liksom vid fall av partiell tjänstgöring i allmänhet,

vederbörande vikaries arvode utginge enligt de för timlärare fastställda

grunder. Sagda förändring medför vid en tjänstgöring, som närmar

sig det för adjunkt stadgade maximum, någon kostnadsökning för statsverket,

medan i fråga örn vikarie för lektor och för adjunkt med minimitjänstgöring

kostnaden skulle något minskas eller bliva oförändrad. I det

hela synes därför ändringen icke vara ägnad att medföra någon kostnadsökning

för statsverket. De sakkunniga hava ansett sig böra framlägga

förslag till ändringar i gällande avlöningsbestämmelser av den innebörd,

som här i korthet angivits.

Enahanda ordning, som här föreslagits för de allmänna läroverken,

torde i huvudsak böra komma i tillämpning även vid högre lärarinneseminariet.

De sakkunniga framhålla, att beträffande formerna för beviljande av tjänstledighet

för ordinarie lärare och förordnande av vikarie för kortare tid de

föreslagna förändringarna borde med vissa modifikationer kunna tillämpas

iiven vid folk- och småskoleseminarierna. De anföra därefter beträffande

vikariatsarvode för rektor vid blindundervisningsanstalt bland annat följande:

De sakkunniga vilja rikta uppmärksamheten på att vikariatsarvode för

rektor vid blindundervisningsanstalt icke författningsmässigt fastställts,

utan förutsättes, att Kungl. Majit meddelar föreskrift för varje särskilt

fall. Då härvid under normala förhållanden torde tillämpas för Tornteboda-institutet

de grunder, som gillia i fråga örn högre läroverk, samt för

förskolan i Växjö, hantverksskolan i Kristinehamn och anstalten i Lund

de grunder, som föreskrivits för realskola, liro generella bestämmelser av

denna innebörd ägnade att göra särskild hänvändelse till Kungl. M<aj:t

överflödig. Anmärkas må, att den nuvarande ordningen tillkommit efter

beslut av riksdagen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Skol
överstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

För att möjliggöra tillämpningen av den av de sakkunniga föreslagna

grundsatsen, att ersättning bör beräknas enligt vad som gäller i fråga örn

timlärararvoden även vid partiella vikariatsförordnanden, och för att författningsenligt

fastslå en normal ordning beträffande avlöningsminskning

vid tjänstledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter m. fl.

dylika anledningar, hava de sakkunniga föreslagit erforderliga ändringar

i kungörelserna rörande löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid

skilda läroanstalter (660, 661, 662 och 663/1918) m. fl. avlöningsförfattningar

(1108/1918, 474/1919 och 421/1921). I fråga örn timlärararvodena lia i anslutning

till hittills gällande ordning de tekniska läroverken undantagits, då

beträffande dessa läroanstalter generellt timlärararvode icke finnes fast

ställt. Vad angår högre lärarinneseminariet, har det med hänsyn till de

med seminariet förenade läroanstalterna, normalskolan och realskolan,

funnits önskvärt, att motsvarande stadgande, som föreslås i fråga örn de

allmänna läroverken, meddelas även i fråga örn de nämnda läroanstalterna.

Vad åter angår partiellt vikarierande lektor hava de sakkunniga med

hänsyn till växlande förhållanden ansett praktiska skäl tala för att avgörandet

alltjämt borde vila hos Kungl. Majit efter prövning av de i olika

fall föreliggande omständigheterna.

Nyssnämnda förslag hava givit skolöverstyrelsen anledning till vissa erinringar.

Överstyrelsen genomgår till en början de av de sakkunniga föreslagna

ändringarna i den för de allmänna lärover/cens lärarpersonal grundläggande

avlöningsförfattningen, kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 660), och

anför i huvudsak följande:

För närvarande finnes bestämt dels ett efter vederbörande kön och utbildning

växlande arvode för extra och vikarierande ämneslärare samt ett

efter utbildning växlande arvode för vikarierande ämneslärarinna, dels

ett efter kön och utbildning växlande arvode för timlärare i läsämnen.

Om en person erhåller förordnande att uppehålla en del av den med en

tjänst förenade tjänstgöringen, erhåller han förordnande såsom partiellt

tjänstgörande vikarie (någon sällsynt gång såsom partiellt tjänstgörande

extralärare) och vikariearvode i förhållande till tjänstgöringen. Örn till

exempel en lektor med 19 veckotimmars tjänstgöring erhåller ledighet från

7 av dessa timmar, åtnjuter vikarien 7/i« av fullt vikariearvode. Det ligger

i sakens natur, att uträkningen av dylika partiella arvoden stundom kan

bliva ganska invecklad eller åtminstone tidsödande. För att nu minska

rektors arbete i detta avseende föreslå de sakkunniga, att en partiellt

tjänstgörande icke-ordinarie lärare alltid skall avlönas såsom timlärare.

För att fortfarande taga samma exempel som nyss, skulle en fullt kompetent

icke-ordinarie lärare, som förordnas till partiellt vikarierande lektor,

under nyss angivna förhållanden uppbära icke, såsom för närvarande,

7lis X 3,300 kronor utan 7 X 140 kronor, i båda fallen för läsår räknat och

med bortseende från olika slag av avlöningstillägg. Hedan i det sålunda

anförda exemplet skulle det tydligen uppstå en viss förenkling genom den

föreslagna förändringen. Men dennas betydelse ur förenklingssynpunkt

framträder klart, först örn man håller i minne, att ett stort antal av dylika

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 133.

57

partiella förordnanden å ena sidan avse helt korta lediglieter, å andra

sidan avse ett och samma förordnandes uppdelande på flera personer. Det

kan t. ex. hända, att en lektor med nyss angivet timantal behöver icke

partiell ledighet utan för en kortare tid fullständig ledighet samt att det

för denna korta tid är omöjligt att skaffa en vikarie för hela tjänstgöringen.

Under sådana omständigheter uppdelas förordnandet på flera

personer, vilka kanske skola på grund av olikheter i kön och kompetens

avlönas efter olika grunder. Man kan t. ex. tänka sig, att förordnandet

delas mellan en lärare med full kompetens, en lärare utan full kompetens,

er lärarinna med full kompetens och en lärarinna utan full kompetens

samt att dessa förordnas att sköta respektive 3, 4, 5 och 7 timmars tjänstgöring.

Då blix’ varderas årsavlöning enligt nuvarande bestämmelser respektive

3/i9 X 3,300 kronor, 4/i9 X 2,900 kronor, 5/i9 X 3,000_ kronor och

~/i9 X 2,600kronor, enligt de sakkunnigas förslag 3 X 140krono”, 4 X 120 kronor,

3 X 130 kronor och 7 X 110 kronor — i samtliga fall med bortseende från

tillägg av olika slag. Örn man gör klart för sig, att dylika fall äro ganska

vanliga, får man också klart för sig, att förenklingen och tidsbesparingen

bliva avsevärt större, än man vid betraktande av varje fall för sig kan

vara benägen att tro. Emellertid kan det icke förnekas, att förändringen

i viss mån skulle medföra en orättvisa. En fullt tjänstgörande lärare med

lägre timtal har fått detta låga timtal därför, att hans tjänstgöring av en

eller annan anledning, t. ex. mycket hemarbete med skrivningar är mera

betungande än den tjänstgöring, som ålagts en lärare med högre timtal.

Denna olikhet mellan de båda tjänsternas tjänstgöringsförhållanden försvinner

givetvis icke därigenom, att deli ordinarie innehavaren av tjänsten

blir tjänstledig oell vikariatet delas upp på flera personer. Den, som

blir partiellt tjänstgörande vikarie med 7/i9 av full tjänstgöring, har helt

säkert mer ansträngande arbete än den, som blir partiellt tjänstgörande

vikarie med 7/s? av full tjänstgöring. Denna olikhet i tjänstgöring kommer

enligt nu gällande bestämmelser att motsvaras av olikhet i avlöningen,

enär 7/io av fullt arvode är mer än 7Ut-, men enligt de sakkunnigas förslag

skulle båda få samma avlöning. Det är därför endast med tvekan, som

överstyrelsen kan ansluta sig till de sakkunnigas förslag; men överstyrelsen

gör dock detta med tanke på den säkerligen ej obetydliga förenkling

av åtskilliga, särskilt i förhållande till sakens vikt, tidsödande räkneprocedurer,

som detsamma skulle medföra. Emellertid har av kamreraren

hos direktionen över Stockholms stads undervisningsverk påpekats, att

förändringen, för att vid provårsläroverken medföra någon verklig förenkling,

behöver kompletteras med vissa förändringar i kungörelserna nr

475/1919 och 364/1919. I fråga örn motiveringen tillåter sig överstyrelsen

hänvisa till vad sagde kamrerare anfört. Emellertid har han icke i detalj

utfört de ändringar, vilkas behövlighet han sålunda framhållit. Överstyrelsen

har därför gjort ett försök att avfatta förslag till sådana ändringar

och får — utom det att överstyrelsen tillstyrker, vad de sakkunniga

i förevarande avseende föreslagit — föreslå, ali § 11 mom. 2 i kungörelsen

den 16 juli 1919 (nr 475), angående grunder för beräkning av tjänstgöringspenningar

m. m. för rektorerna vid de allmänna läroverken samt av avlöningsförmåner

i vissa fall fiir tjänstledig lärare ävensom av arvoden åt

ordinarie och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid de allmänna läroverken,

må erhålla följande ändrade lydelse:

»Det särskilda arvode å 300 kronor, vilket tillkommer rektor samt ordinarie

lektor och adjunkt vid provårsläroverk, under förutsättning att han

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 133.

ej är förordnad att för minst en termin vara föreståndare för provårskursen,

skall i sin helhet betraktas som lön. Av det särskilda arvode å 500

kronor, vilket tillkommer första lärarinna vid samrealskola, skall en

tredjedel anses motsvara tjänstgöringspenningar och---av veder
börande

vikarie.»

Dessutom får överstyrelsen påpeka, att § 6 mom. 4 i samma kungörelse

hör såsom konsekvens av här ifrågavarande ändringar erhålla följande

ändrade lydelse:

»Den, som förordnas att såsom vikarie uppehålla rektors undervisningsskyldighet,

skall avlönas såsom timlärare.»

De sakkunniga föreslå vidare den förändringen i kungörelsen nr 660/1918,

att den praxis, vilken utbildat sig i fråga örn den del av avlöningen, som

en ordinarie ^lärare skall avstå i sådana fall, då han är tjänstledig av

annan anledning än sjukdom, skall införas i själva författningen, så att

man icke, såsom nu är fallet, skall behöva för varje gång underställa frågan

Kungl. Maj:ts eller annan myndighets prövning. Denna förändring

är enligt överstyrelsens mening en förbättring. Överstyrelsen vill emellertid

påpeka, att den synes komma att sakna omedelbar tillämplighet i fråga

örn en del fall, nämligen sådana, som jämlikt kungörelsen nr 471/1916 skola

underställas Kungl. Maj:ts prövning, överstyrelsen tillåter sig fördenskull

komplettera, vad de sakkunniga i förevarande avseende föreslagit, därhän,

att ifrågavarande stycke i kungörelsen nr 660/1918 må erhålla följande

lydelse:

att, därest annan---sköta befattningen, befattningshavaren skall

— utan hinder av vad som föreskrives i kungörelsen den 30 augusti 1916

(nr 471) angående befogenheten att besluta i fråga örn skyldighet för innehavare

av statstjänst att under tjänstledighet för särskilt uppdrag frånträda

annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar —, där ej Kungl.

Majit annorlunda förordnar, under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen, som för befattningens uppehållande

erfordras; skolande i---tjänst- och nådår;

att Övningslärare---sköta befattningen, skall — utan hinder av vad

som föreskrives i nyssnämnda kungörelse nr 471/1916 —, där ej Kungl.

Majit annorlunda förordnar, under ledigheten — — — uppehållande

erfordras.»

Utöver de frågor, som de sakkunniga upptagit angående ändringar i

kungörelsen nr 660/1918, tillåter sig överstyrelsen fästa uppmärksamheten

vid en egendomlighet i sagda kungörelse, vilken torde bero på förbiseende

och som lämpligen synes kunna rättas i nu förevarande sammanhang.

Bland de föreskrifter, som meddelas i kungörelsen, finnes ett stadgande,

att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förordnande med full tjänstgöring

under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom är hindrad

att sköta sin befattning, skall, därest han före förordnandet tjänstgjort vid

allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett år, under ledigheten

äga uppbära två tredjedelar av det honom enligt gällande bestämmelser

eljest tillkommande arvode. Då det i övrigt råder full motsvarighet mellan

avlöningsförhållanden vid de i detta stadgande angivna läroanstalterna

och högre lärarinneseminariet, torde även tjänstgöring vid sistnämnda

läroanstalt böra räknas till godo i här ifrågavarande avseende. Detsamma

gäller i huvudsak även de tekniska läroverken. Då emellertid de ickeordinarie

lärarnas tjänstgöringsförhållanden vid sistnämnda läroanstalter

i vissa avseenden skilja sig från förhållandena vid övriga här ifråga
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

varande läroanstalter, torde det böra göras ett — tor övrigt även av andra

skäl önskvärt — förtydligande tillägg i kungörelsen nr 660/1918:

Datt e. o. lärare---före förordnandet under minst ett år vid all
mänt

läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium eller tekniskt

läroverk haft tjänstgöring till omfattningen motsvarande minst

lektorstjänstgöring, under ledigheten---tillkommande arvode.»

Skolöverstyrelsen berör därefter vad av de sakkunniga föreslagits rörande

ersättning åt rektors skrivbiträde. Då jag, såsom förut framhållits, ej anser

mig nu böra framlägga förslag härutinnan, torde det ej vara erforderligt

att ingå på dessa överstyrelsens erinringar.

Överstyrelsen förklarar sig därefter intet hava att erinra emot de sakkunnigas

förslag beträffande arvode åt partiellt vikarierande adjunkt eller

ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet (kungörelsen nr 661/1918). Överstyrelsen

inlåter sig samtidigt på frågan örn arvode åt partiellt vikarierande

lektor vid samma läroanstalt. Under punkt 140 i statsverkspropositionen

till 1932 års riksdag har jag erinrat örn vissa framställningar och förslag

i detta ämne och förklarat, att jag nu icke ansåge mig kunna föreslå framläggandet

av proposition i detta ärende, som vore i behov av en uttömmande

utredning. Jag finner mig därför icke nu böra ingå på vad överstyrelsen

i detta hänseende anfört.

Skolöverstyrelsen anför därefter beträffande partiellt vikarierande övningsskollärare

vid högre lärarinneseminariet:

Överstyrelsen måste fästa uppmärksamheten vid en grupp av lärare,

som kan förekomma vid högre lärarinneseminariet men som de sakkunniga

förbisett, nämligen partiellt vikarierande övningsskollärare. Även

sådana böra liksom övriga partiellt tjänstgörande lärare avlönas med

timarvode. Men då det icke finnes fastställt något timlärararvode för

tjänstgöring inom övningsskolan, torde för sagda lärare böra bestämmas

ett timarvode, som ungefär motsvarar medeltalet av den för vikarierande

övningsskollärare bestämda tjänstgöringen; detta belopp blir för manlig

lärare 115 kronor och för kvinnlig lärare 100 kronor.

Överstyrelsen påpekar slutligen en inadvertens i meranämnda kungörelse

angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet

och anför i huvudsak:

överstyrelsen vill ock påpeka, att i kungörelsen nr 661/1918 icke ingår

någon motsvarighet till den i det föregående omnämnda bestämmelsen

angående understöd åt sjukledig extra ordinarie lärare, som ingår i kungörelsen

nr 660/1918. Då det icke torde finnas något hållbart skäl till en

sådan olikhet mellan de båda slagen av läroanstalter, får överstyrelsen

hemställa, att i kungörelsen nr 661/1918 må införas en bestämmelse därom,

att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förordnande med full tjänstgöring

under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom är hindrad

att sköta sin befattning, skall, därest han före förordnandet under minst

ett år vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk, folkskoleseminarium

eller tekniskt läroverk haft tjänstgöring till omfattningen mot
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

svarande minst lektorstjänstgöring, under ledigheten äga uppbära två

tredjedelar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkommande

arvode.

Rörande de sakkunnigas förslag beträffande motsvarande avlöningsförhållanden

vid statens folkskoleseminarier (kungörelsen 662/1918) anför skolöverstyrelsen

bland annat följande:

Vad först beträffar den av de sakkunniga föreslagna ändringen av grunderna

för avlöning åt partiellt vikarierande ämneslärare, kommer denna

vid seminarierna, där ämneslärares tjänstgöringsskyldighet är 20 till 22

veckotimmar, att för nämnda lärare medföra minskad avlöning i förhållande

till vad som nu utgår.

Det är därför endast med tvekan, som överstyrelsen ansluter sig till de

sakkunnigas förslag, vilket måste erkännas medföra lättnader för uträknandet

av ifrågavarande lärares avlöning.

I anslutning till vad överstyrelsen redan framhållit vid behandlingen av

de sakkunnigas förslag rörande avlöningsförhållandena vid högre lärarinneseminariet

får överstyrelsen jämväl föreslå, att partiellt vikarierande

övningsskollärare vid folkskoleseminarierna må avlönas med visst belopp

per veckotimme, vilket synes böra utgå för manlig lärare med 115 kronor

och för kvinnlig med 100 kronor, beräknat för läsår.

Vidare får överstyrelsen uttala sin anslutning till den ändring, de sakkunniga

föreslagit i kungörelsen nr 662/1918, varigenom i själva författningen

införes bestämmelse örn den del av avlöningen, som en ordinarie

lärare skall avstå vid tjänstledighet av annan orsak än sjukdom.

Med åberopande av vad överstyrelsen påpekat rörande motsvarande

punkt i kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 661) får överstyrelsen vidare föreslå,

att stadgandet i kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 662) angående den del

av avlöning, som extra ordinarie lärare vid ledighet för sjukdom i vissa

fall äger rätt att uppbära, kompletteras så, att även tjänstgöring vid högre

lärarinneseminariet eller tekniskt läroverk må under i fråga örn de allmänna

läroverken och högre lärarinneseminariet angivna förutsättningar

berättiga honom till nämnda förmåner.

Överstyrelsen påpekar, att i fråga om statens småskoleseminarier de sakkunniga

icke föreslagit någon ändring av nu gällande avlöningsbestämmelser,

och anför därefter:

Emellertid synes det överstyrelsen, som örn de här ovan föreslagna änd

rade grunderna för avlöning åt partiellt vikarierande övningsskollärare

lämpligen kunde tillämpas även för partiellt vikarierande ämnesoch

övningsskollärare vid statens småskoleseminarier. Vid seminarierna

i Haparanda, Murjek och Lycksele utgår för närvarande avlöningen

åt vikarierande manlig ämnes- och övningsskollärare med 2,800 kronor

per år, vartill kommer ett särskilt lönetillägg å 200 kronor per år, således

summa 3,000 kronor, och för kvinnlig sådan lärare med 2,400 kronor per

år jämte särskilt lönetillägg å 200 kronor per år, alltså sammanlagt 2,600

kronor. I analogi med vad de sakkunniga föreslagit rörande partiellt

vikarierande ämneslärares avlöning vid i det föregående behandlade läroanstalter

synes sålunda avlöningen åt partiellt vikarierande ämnes- och

övningsskollärare vid småskoleseminarierna i Haparanda, Murjek och

Lycksele böra utgå för manlig lärare med 130 kronor och för kvinnlig med

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133. 61

110 kronor, räknat för veckotimme och läsår. Vid seminariet i Hagaström,

där vikarierande ämnes- och övningsskollärare åtnjuta enahanda arvoden,

som nu utgå åt vikarierande övningsskollärare vid bl. a. statens folkskoleseminarier,

synes avlöningen åt partiellt vikarierande ämnes- och

övningsskollärare böra utgå med samma belopp, som av överstyrelsen

föreslagits rörande i avlöningshänseende likställda befattningshavare vid

folkskoleseminarierna eller för manlig lärare med 115 kronor och för

kvinnlig lärare med 100 kronor, räknat för veckotimme och läsår.

Då de sakkunniga i avlöningsförfattningarna (kungörelserna den 22

juli 1018 nr 660, 661 och 662) för respektive allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier föreslagit intagande

av bestämmelse rörande den del av avlöningen, som en ordinarie lärare,

vilken är tjänstledig av annan orsak än sjukdom, Ilar att avstå, synes det

överstyrelsen lämpligt, att de bestämmelser, som överstyrelsen i detta

avseende har föreslagit rörande här ovan nämnda trenne slag av läroanstalter,

jämväl komma att intagas i de för statens småskoleseminarier

gällande avlöningsbestämmelserna.

Sedan skolöverstyrelsen förklarat sig intet hava att erinra mot de sakkunnigas

förslag rörande avlöningsförhållandena vid statens llindundervisningsanstalter

(inklusive vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte) säger sig. överstyrelsen kunna i sak ävenledes tillstyrka de föreslagna

motsvarande ändringarna beträffande avlöningsförhållandena vid de tekniska,

läroverken. Dock hemställer överstyrelsen med hänvisning till vad överstyrelsen

förut i likartat hänseende anfört, att även i de för de tekniska läroverken

gällande avlöningsförfattningarna må införas bestämmelse om sjukledig

icke-ordinarie lärares rätt att under vissa förutsättningar behålla en

del av sina avlöningsförmåner.

Såsom jag redan inledningsvis framhållit, åsyfta de av de sakkunniga

föreslagna ändringarna i gällande avlöningsförfattningar uteslutande att

möjliggöra vissa i hög grad önskvärda förenklingar inom de allmänna

läroverkens m. fl. läroanstalters administration. De olika uppslagen i

detta avseende hava i allt väsentligt godtagits av statskontoret och skolöverstyrelsen.

Beträffande innebörden av desamma får jag hänvisa till

den förut lämnade redogörelsen. Även jag finner mig böra i huvudsak

biträda vad som härutinnan föreslagits, och torde de ifrågavarande

ändringarna böra underställas riksdagens prövning. Skolöverstyrelsen

Ilar visserligen, såsom nyss framhållits, med hiinsyn till innebörden av

kungörelsen den 30 augusti 1916 (nr 471) påkallat en jämkning i den

av de sakkunniga föreslagna formuleringen av visst villkor i fråga örn

avlöningsförmåners uppbärande. Emellertid synes mig anmärkningen

avse en så underordnad sak, att tillräckliga skäl icke torde föreligga att

på denna punkt avvika från sakkunnigförslaget. Däremot håller jag, med

anledning av vad överstyrelsen anfört, före, att de ifrågasatta nya bestämmelserna

böra äga tillämpning jämväl på småskoleseminariernas

lärare, och har jag i detta syfte vidtagit erforderlig ändring i förslaget.

Departe
mentschefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majis proposition Nr 133.

Jag tillåter mig vidare erinra, att skolöverstyrelsen i detta sammanhang

jämväl påkallat flera andra ändringar i avlöningsbestämmelserna.

Dessa avse dels fördelningen i lön- och tjänstgöringspenningar av det särskilda

arvode å 300 kronor, vilket tillkommer rektor samt ordinarie lektor

och adjunkt vid provårsläroverk, dels fastställande av arvode för partiellt

vikarierande övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet och

folkskoleseminarierna samt partiellt vikarierande ämnes- och övningsskollärare

vid statens småskoleseminarier, dels slutligen viss utvidgning

av extra ordinarie lärares rätt till understöd under förfall på grund av

sjukdom.

Även örn vissa skäl kunna anföras för att nu tillmötesgå överstyrelsens

önskemål i angivna avseenden, synas mig de båda förstnämnda förslagen

icke äga så nära samband med den föreliggande frågan örn förenklingar

i läroanstalternas administration, att det må synas oavvisligt att

nu upptaga dem till närmare prövning. Och vad angår frågan om i visst

avseende vidgad rätt för extra ordinarie lärare att komma i åtnjutande

av understöd under förfall på grund av sjukdom, torde denna angelägenhet

såsom berörande ett ämne, som redan i annat sammanhang hragts

under riksdagens prövning, icke nu kunna föranleda någon åtgärd.

I detta sammanhang torde jag tillika i korthet höra erinra om ytterligare

en åtgärd, som i förenklingssyfte föreslagits av de sakkunniga. De

sakkunniga hava riktat uppmärksamheten därå, att jämlikt Kungl.

Maj :ts beslut den 20 november 1816 ett bidrag å sammanlagt 15,000 kronor

av Stockholms stad utgår till huvudstadens läroverk. Beloppet tages

helt i anspråk för bestridande i växlande utsträckning av avlöningen åt

ett trettiotal olika ämnes- och Övningslärare vid vissa av de äldre läroverken

under motsvarande minskning av den till dessa lärare å stat utgående

avlöningen. Det ligger i öppen dag, att genom denna anordning

den månatliga beräkningen av de ifrågavarande lärarnas avlöning

väsentligen försvåras. För avlägsnande av dessa svårigheter hava de

sakkunniga ansett, att Stockholms stads ifrågavarande bidrag i sin helhet

hör tillföras reservationsanslaget till de allmänna läroverken och de olika

befattningshavarnas avlöning upptagas utan fyllnadsbelopp i enlighet

med fastställda normer för avlöningens utgående.

Häremot har skolöverstyrelsen framhållit, att spörsmålet örn det ifrågavarande

bidragets fortsatta utgående i annan ordning vore föremål

för prövning, och på denna grund avstyrkt sakkunnigförslaget. Statskontoret

Ilar erinrat örn att ämbetsverket i utlåtande den 21 december 1931 avstyrkt

ifrågasatt förändrad användning av detta bidrag. Bidraget torde,

anför statskontoret vidare, för framtiden kunna antingen redovisas under

riksstatens inkomsttitel »Diverse inkomster» eller såsom särskild inkomstpost

å reservationsanslaget till de allmänna läroverken. Den senare anordningen

torde vara att föredraga med hänsyn till bidragets ändamål.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Den i samband härmed föreslagna förändringen i fråga örn lönernas upptagande

i vederbörliga stater ansåge sig statskontoret böra tillstyrka.

Även örn visst formellt fog må kunna föreligga för den av överstyrelsen

gjorda invändningen, kan jag icke tillmäta den sådan vikt, att jag fördenskull

vill undandraga mig att medverka till den praktiska och arbetsbesparande

åtgärd, varom de sakkunniga hemställt. Bidragsbeloppet utgår

för närvarande och lär icke utan riksdagens uttryckliga medgivande kunna

disponeras på annat sätt än hittills skett. Skulle de fortsatta övervägandena

leda till att en annan ordning härutinnan befinnes önskvärd eller

lämplig, kan densamma givetvis lika väl bringas i tillämpning, örn bidraget

bokföres i en samlad post eller örn detsamma fördelas på ett trettiotal

olika befattningshavare. På denna grund kan jag icke finna hinder möta

för Kungl. Maj:t att redan från och med nästa budgetår vidtaga den förenklingsåtgärd,

varom är fråga. På sätt statskontoret förordat, torde härvid

det ifrågavarande bidraget böra upptagas såsom särskild inkomstpost

under reservationsanslaget och årligen inlevereras till statskontoret.

Slutligen önskar jag, i anslutning till vad jag redan inledningsvis varit

i tillfälle betona, ytterligare framhålla, att den av de sakkunniga föreslagna

omläggningen av skrivbiträdesinstitutionen av statsfinansiella

skäl visserligen icke kan föranleda framställning till innevarande års

riksdag. Denna omständighet bör emellertid icke få utgöra ett hinder

för att i all den utsträckning förhållandena medgiva och göra önskvärt

den nuvarande ordningen må kunna anpassas efter den, som avses att

ersätta densamma, synnerligast som skolöverstyrelsen gentemot sakkunnigförslaget

i denna del icke haft några allvarligare erinringar att

göra. Jag föreställer mig, att det för rektorerna skulle innebära bestämd

fördel, örn genom föreskrift i administrativ väg möjlighet öppnas att

med större frihet, än som hittills varit medgiven, kunna välja biträde å

rektorsexpeditionen. Likaledes torde det förtjäna övervägas att, i samband

med den föreslagna utvidgningen av dispositionsrätten över ljus- och

vedkassans medel till att avse jämväl ersättning för renskrivning och

kollationering, bemyndiga skolöverstyrelsen att vid den ämbetsverket

åliggande fördelningen av anslaget till skrivbiträden å rektorsexpeditionerna

beakta de till grund för sakkunnigförslaget liggande synpunkterna.

Såvitt jag kan finna, skulle genom en dylik anordning möjlighet öppnas

att inom det nuvarande anslagets ram uppnå en, med hänsyn till de olika

läroverkens skiftande förhållanden, rättvisare avvägning av bidragsbeloppen

och såmedelst avgjorda fördelar vinnas för arbetet å rektorsexpe

ditionerna vid särskilt de större läroverken.

Under åberopande av vad jag ovan anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

dels medgiva, att terminsavgiften, till biblioteks- oell

materielkassorna vid de allmänna läroverken må från och

med läsåret 1932/1933 utgå med ett belopp av högst tio

kronor, med rätt för Kungl. Majit att efter i varje särskilt

fall gjord framställning medgiva förhöjning av densamma

intill femton kronor;

dels såsom bidrag till täckande av de utgifter, som skola

bestridas av ljus- och vedkassan vid allmänt läroverk, anvisa

för budgetåret 1932/1933 ett extra förslagsanslag

av .................................... kronor 250,000: —

därav högst 20,000 kronor må, efter Kungl. Maj:ts beprövande,

användas såsom bidrag till nedbringande för

samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda kassa i sådana

fall, då desamma kunna anses alltför tyngande;

dels besluta, att manlig partiellt vikarierande ämneslärare

vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium samt

manlig partiellt vikarierande adjunkt vid högre lärarinneseminariet

skall i avlöning åtnjuta, 140 kronor, vad angår

vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarium, därest

han är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium

eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, samt vad angår

annan vikarierande ämneslärare eller vikarierande adjunkt,

därest han avlagt de examina och prov, som er

fordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme räknat,

att kvinnlig partiellt vikarierande ämneslärare vid allmänt

läroverk och folkskoleseminarium ävensom kvinnlig

partiellt vikarierande adjunkt och partiellt vikarierande

ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet skall i avlöning

åtnjuta, 130 kronor, vad angår vikarierande ämneslärare

vid folkskoleseminarium, därest hon är behörig

till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst

vid allmänt läroverk, samt vad angår annan vikarierande

ämneslärare ävensom vikarierande adjunkt och

vikarierande ämneslärarinna, därest hon avlagt de examina

och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst

vid allmänt läroverk, eljest 110 kronor, för veckotimme

räknat,

att vad hittills stadgats angående årsarvode åt extra

och vikarierande ämneslärare vid högre allmänt läroverk,

högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarium

skall avse sådan lärare med full tjänstgöring;

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

dels besluta, att vad i gällande avlöningsbestämmelser

för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, statens

småskoleseminarier, statens blindundervisningsanstalter,

vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte och

de tekniska läroverken är föreskrivet därom, att befattningshavare,

som undfår tjänstledighet av annan orsak

än sjukdom, kan förpliktas att under ledigheten utöver

sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

prövas skäligt, skall ändras därhän, att befattningshavare

skall under enahanda förutsättning, där ej Kungl. Maj:t

annorlunda förordnar, under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen, eller, vad angår

lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet, statens

folkskoleseminarier och de tekniska läroverken, så mycket

av lönen eller i förekommande fall av hyresersättningen

eller hyresbidraget, som för befattningens uppehållande

erfordras;

dels ock besluta, att, där ej Kungl. Majit för visst fall

annorlunda bestämmer, arvodet till vikarie för rektor vid

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda skall utgå

i enlighet med de grunder, som gälla i fråga örn vikarie

för rektor vid högre allmänt läroverk, samt till vikarie för

rektor vid förskolan för blinda i Växjö och vid hantverksskolan

i Kristinehamn för blinda samt för vårdanstalten i

Lund för blinda med komplicerat lyte i enlighet med de

grunder, som gälla i fråga örn vikarie för rektor vid realskola.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avläsas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 107 käft. (Nr 133.)

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa avgifter till de allmänna läroverkens kassor m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1932:44 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa avgifter till de allmänna läroverkens kassor m. m. s. 21 i texten