Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens fortsatta stödjande

1932-01-13 · 80 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 78 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:138, Angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens fortsatta stödjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till

spannmålsodlingens fortsatta stödjande; given Stockholms slott

den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Sedan vid 1930 års riksdag (prop. nr 108; R, skr. nr 376) beslutats vissa

åtgärder i syfte att genom inmalnings- och inblandningstvång befordra

avsättningen av svenskt vete och svensk råg, utfärdade Kungl. Majit, i

anslutning till riksdagens beslut, den 13 juni 1930 förordning (nr 249) örn

användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning av mjöl

m. m., i det följande benämnd inmalningsförordningen.

Förordningen avser, såsom i densamma angives, att säkerställa, att till

brödsäd lämplig svensk spannmål av vete och råg, som ej åtgår för andra

ändamål än den inhemska brödsädsförbrukningen, varder använd såsom

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil höft- (Nr 138.) 1

1930 års

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

brödsäd. I förordningen stadgas, till fullföljande av detta syfte, att envar,

som driver kvarn och därvid använder utländskt vete eller utländsk råg,

tillika skall vid framställning av vetemjöl och rågmjöl använda svenskt

vete och svensk råg i sådan omfattning, att det svenska vetet respektive

den svenska rågen i genomsnitt under varje fastställd förmalningsperiod

uppgår till viss procent av allt det vete respektive den råg, som under perioden

förmales vid kvarnen (inmalningsprocent), samt att vid framställning

av vetemjöl därjämte skall iakttagas, att det svenska vetet uppgår

till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent). Beträffande

beräkningen av den myckenhet vete, som vid viss kvarn under

förmalningsperiod förmales, stadgas i förordningen, bland annat, att hänsyn

ej skall tagas till »svenskt vete, som förmales tillsammans med annan

brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandas med

mjöl av annan brödsäd». Fastställande av förmalningsperiod samt av inmatnings-

och minimiprocent ankommer enligt förordningen på Kungl.

Majit. Förordningen stadgar vidare i fråga örn införsel till riket av

utländskt mjöl, att den, som till riket inför vetemjöl, är pliktig att, medan

varan ännu står under tullverkets uppsikt, låta däri inblanda mjöl

av svenskt vete så, att det svenska mjölet kommer att i genomsnitt svara

mot gällande inmalningsprocent och ej för någon del av partiet understiger

stadgad minimiprocent, samt att vad sålunda stadgats skall, såvitt

angår inblandning intill gällande inmalningsprocent, äga motsvaran

de tillämpning, i fråga örn rågmjöl. Från sist omförmälda inblandningsskyldighet

äro i förordningen vissa undantag medgivna. Kungl. Majit

äger enligt förordningen medgiva sådana ytterligare undantag från i förordningen

stadgad skyldighet att verkställa inmalning eller inblandning,

som av förhållandena påkallas.

För den centrala handläggningen av de ärenden, som kunde komma att

föranledas av den beslutade spannmålsregleringen, inrättades ett särskilt

organ, benämnt statens spannmålsnämnd. Nämnden tillsattes av Kungl.

Majit den 14 juli 1930 och samma dag utfärdades instruktion för nämnden

(nr 316).

Genom kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) förordnade Kungl. Majit,

att inmalningsförordningen skulle träda i kraft den 1 september 1930. Den

14 augusti 1930 utfärdade Kungl. Majit tillika kungörelse (nr 331) med

tillämpningsföreskrifter till inmalningsförordningen.

Den 15 augusti 1930 avlämnade vissa handelskvarnar till spannmålsnämnden

en förbindelse att, under vissa angivna förutsättningar, under tiden

den 1 september 1930—den 31 augusti 1931 vid inköp av svenskt vete

och svensk råg tillämpa betalning efter viss successivt stigande skala. Enligt

denna skala skulle betalas under september 1930 för vete minst 18 kronor

och för råg minst 15 kronor samt under maj—augusti 1931 för vete minst

20 kronor och för råg minst 17 kronor, allt för 100 kilogram. Priserna skulle

enligt förbindelsen gälla fullgod (frisk och oskadad) spannmål med en

kvalitetsvikt av 77.5 kilogram per hektoliter för vete och 72.8 kilogram

per hektoliter för råg, allt fritt kvarn. Beträffande prisbestämningen för

andra hektolitervikter samt ifråga örn villkoren i övrigt skulle enligt förbindelsen

de inom delegationen för svensk spannmålsnotering överenskomna

grunder iakttagas. Förenämnda priser skulle betalas av kvarnar

belägna inne i landet (inlandskvarnar). Vid kusten belägna kvarnar

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

(kustkvarnar) skulle enligt förbindelsen betala pris, som nied minst 50 öre

för 100 kilogram överstege vad kvarnarna inne i landet skulle erlägga.

Uppkomme tvistighet, huruvida kvarn vore att hänföra till den ena eller

andra gruppen, ägde spannmålsnämnden härutinnan besluta.

Kvarnförbindelsen trädde, sedan förutsättningarna för densamma blivit

uppfyllda, i tillämpning den 1 september 1930. Förbindelsen biträddes

inom viss fastställd tid av sammanlagt ett åttiotal handelskvarnar,

omfattande cirka 97 procent av den i industristatistiken redovisade vetemjölsproduktionen

och cirka 80 procent av motsvarande rågmjölsproduktion

i riket.

Vid 1931 års riksdag blev beslut fattat örn fortsatta statliga åtgärder för

spannmålsodlingens stödjande under konsumtionsåret 1931—1932. Samtidigt

beslötos åtgärder till tryggandet av att de vid slutet av konsumtionsåret

1930—1931 av odlare och spannmålshandlare icke avyttrade förråden

av svensk brödspannmål skulle kunna vinna avsättning till de i

kvarnförbindelsen av den 15 augusti 1930 för sistnämnda konsumtionsårs

sista månader utfästa priserna.

De vid 1931 års riksdag till spannmålsodlingens främjande beslutade åtgärderna

byggde i huvudsak på ett av spannmålsnämnden i skrivelse till

Kungl. Majit den 21 april 1931 framlagt förslag.

Enligt detsamma skulle ett för ändamålet inrättat organ till visst pris

inköpa all den svenska spannmål av kvarnduglig beskaffenhet, som vid

slutet av ett vart av konsumtionsåren 1930—1931 och 1931—1932 funnes

kvarliggande icke avyttrad hos odlare och spannmålshandlare, samt sedermera

ombesörja försäljning av denna spannmål till kvarnarna. Över

organets verksamhet, som icke skulle avse att bereda vinst, skulle statskontroll

utövas. Säkerhet för att den spannmål, som inköptes av organet,

också vunne avsättning vid kvarnarna skulle erhållas därigenom att

kvarnarnas import av vete och råg gjordes beroende av åtagande från

deras sida att övertaga den spannmål, organet köpt. Övertagandet skulle

ske till pris, som motsvarade det vid tiden för övertagandet gällande marknadspriset.

För täckande av förlust, som för organet kunde uppstå vid

spannmålens försäljning till kvarnarna, skulle medel beredas på det sätt,

att vid införsel till riket av brödspannmål samt mjöl och gryn därav under

tid systemet vore gällande av importören uppbures en särskild gottgörelse

med belopp ställt i relation till kvantiteten av den spannmål, det mjöl eller

det gryn, som infördes. Importen av såväl vete och råg som därav framställt

mjöl och gryn skulle med ensamrätt överlämnas åt organet med

befogenhet och i vissa fall skyldighet för detta att medgiva import för

dem, som önskade komma i åtnjutande därav, samt med rättighet att uppbära

nyssnämnda gottgörelse. Organet skulle givas formen av en ekonomisk

förening utan personlig ansvarighet. Föreningen skulle gentemot

staten förbinda sig att inköpa nämnda saluöverskott av den svenska brödspannmålen

samt i gengäld av staten erhålla importmonopol i förut berörda

omfattning och rättighet att till täckande av sina kostnader och

förluster uppbära gottgörelse, som förut sagts. Medlemmar i föreningen

skulle vara sådana kvarnföretag, som önskade komma i åtnjutande av

rätt till användning av utländskt vete eller utländsk råg. Med medlemskap

i föreningen skulle följa skyldighet att för föreningens räkning lagra och

1931 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

av föreningen övertaga den spannmål föreningen inköpte. Vad beträffade

de priser, till vilka föreningens inköp skulle ske, skulle för inlösen av

1930 års skörd gälla de priser, vilka fastställts i kvarnförbindelsen av den

15 augusti 1930. Fastställandet av priserna för föreningens inköp av 1931

års skörd skulle ankomma på Kungl. Majit. Under den med förslaget

avsedda tiden skulle inmalningsförordningen förbliva gällande.

Inom nämnden hade vid förslagets uppgörande diskuterats möjligheten

att omedelbart fastställa priserna för 1931 års skörd. De priser, vilka

därvid inom nämnden övervägts för normalkvaliteter av vete och råg,

hade varit för vete 17 kronor 50 öre och 18 kronor samt för råg 15 kronor

och 15 kronor 50 öre. Nämnden hade emellertid funnit lämpligt, att avgörandet

av prisfrågan uppskötes till en tidpunkt, då större möjligheter

förelåge att bedöma skördens antagliga storlek och kvalitet, och då man

bättre kunde överblicka läget på världsmarknaden för kommande konsumtionsår.

Prissättningen måste likväl efter nämndens mening under

alla förhållanden ske så tidigt, att odlarna vid saluförandet av 1931 års

skörd kunde inrikta sina priser efter de för föreningens inköp fastställda.

Genom de föreslagna anordningarna skulle enligt nämndens tanke

först och främst avsättningen av den svenska brödspannmålen tryggas.

Nämnden förmenade emellertid tillika, att genom den visshet, som i sådant

hänseende bereddes odlare och spannmålshandlare, och kännedomen

örn inköpspriset vid konsumtionsårets slut även skulle åstadkommas en

viss stabilisering av priserna under hela konsumtionsåret.

I syfte att åstadkomma bildande av en förening, sådan som förut

nämnts, och för åvägabringande av avtal mellan föreningen och staten av

förut angivna innehåll hade nämnden fört överläggningar med ett antal

kvarnföretag i riket. Med sin skrivelse överlämnade nämnden på grundvalen

av dessa överläggningar utarbetade förslag såväl till stadgar för

den ifrågasatta föreningen, benämnd Svenska spannmålsföreningen u. p.

a., som till kontrakt mellan föreningen och staten jämte därtill hörande

särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor. De storkvarnar, som

deltagit i berörda överläggningar, hade samtliga utom en under viss förutsättning

förklarat sig villiga att, därest Kungl. Majit för sin del godkände

förslagen, biträda desamma.

Den 24 april 1931 bemyndigade Kungl. Majit mig att under förutsättning

av riksdagens godkännande å statens vägnar underteckna det av

spannmålsnämnden överlämnade kontraktsförslaget. Samma dag blev

även, efter det vid konstituerande sammanträde med Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. stadgar för föreningen i överensstämmelse med spannmålsnämndens

förslag antagits och styrelse utsetts samt stadgarna registrerats,

kontraktet undertecknat av mig och av styrelsen.

Beträffande kontraktets innehåll1 torde här följande böra anmärkas.

Kontraktet skulle, enligt stadgande i 13 §, träda i kraft den dag, Kungl.

Majit bestämde, dock senast den 1 juni 1931. och skulle gälla till och med

den 31 december 1932. Staten tillförsäkrade, enligt 1 § första stycket,

föreningen för den i 13 § omförmälda tid, att annan än föreningen ej

skulle äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande, till riket införa

vete eller råg eller spannmålsblandning, vari vete eller råg inginge,

1 Kontraktet återfinnes å sid. 56.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 738.

eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn av vete. Föreningen

skulle dock, enligt vad i 5 § andra stycket stadgades, ej

äga rätt att för egen räkning driva handel med utländsk spannmål eller

därav framställt mjöl eller gryn. Från den föreningen tillförsäkrade ensamrätten

till införsel gjordes i 1 § andra stycket undantag för vissa angivna

särskilda fall. I 5 § första stycket stadgades vidare, att föreningen

ej finge vägra att för annan införa eller att i för varje fall angiven myckenhet

låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn av vete, föreningens

styrelse likväl obetaget att för tiden intill den'' 1 september 1931, örn statens

spannmålsnämnd därtill lämnade tillstånd, motsätta sig sådan import,

i den mån den kunde antagas ske i spekulativt syfte. Föreningen förband

sig, enligt 2 §, att till minst de priser, som i 4 § stadgades, vartdera året

1931 och 1932 under tiden från och med den 1 juni till och med den 31 juli

inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och råg, som

vore av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig beskaffenhet och

hembjödes föreningen före den 1 juni det år. inköpet skulle äga rum. För

år 1931 skulle hembudstiden under viss förutsättning kunna för angiven

kortare tid förlängas. Fe partier spannmål, som föreningen enligt 2 §

vore skyldig inköpa, skulle enligt vad i samma paragraf vidare stadgades

levereras till uppsamlingsställen, som anvisades av föreningens styrelse,

och skulle styrelsen söka fördela leveranserna så rättvist som möjligt

samt med hänsyn till att fraktkostnaderna i görligaste mån inskränktes.

Under vissa förhållanden skulle enligt kontraktet för föreningen inträda

en utöver vad i 2 § angivits utsträckt inköpsskyldighet. Syftet därmed

var att bereda möjlighet till genomförande i viss omfattning av stödköp.

I 3 § stadgades i sådant hänseende, att det skulle åligga föreningen att då

statens spannmålsnämnd så påfordrade, efter anvisningar av nämnden,

före den 1 juni 1932 även under andra tider än de i 2 § omförmälda vidtaga

inköp av svenskt vete och svensk råg av den i 2 § angivna beskaffenhet,

örn och i den mån de till föreningen anslutna kvarnarna enligt

föreningens stadgar vore skyldiga att mottaga och lagra sålunda inköpt

spannmål. Bestämmelser angående betalningen av spannmål, som föreningen

inköpte under de i 2 § angivna tiderna, upptogos, såsom förut

nämnts, i 4 §. Beträffande föreningens inköp under tiden den 1 juni—

den 31 juli 1931 lämnades bestämmelser härutinnan i 4 § 1 mom. I fråga

örn föreningens inköp under tiden den 1 juni—den 31 juli 1932 stadgades

i 4 § 2 morn., att för fullgod (torr, frisk oell oskadad) svensk spannmål

med en kvalitetsvikt av 77 kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund)

för vete och 72.2 kilogram per hektoliter (121 holländska skålpund)

för råg skulle betalas fritt anvisat uppsamlingsställe det för hela riket

enhetliga pris. Kungl. Majit för vete respektive råg av nämnda kvaliteter

funne skäligt bestämma, ävensom att till angivna pris skulle göras

ett tillägg av ett öre för varje fulla 100 kilogram för var dag, leveransen

i enlighet med köpeavtalet ägde rum senare än don 1 juni 1932. I 4 § 3

moni. stadgades vidare, att beträffande villkoren i övrigt och prisbestämningen

för andra hektolitervikter än de förut angivna skulle de grunder

iakttagas, vilka funnes angivna i kontraktet bilagda, efter förslag av delegationen

för svensk spannmålsnotering uppgjorda bestämmelser och

prisregleringsskalor, men att tillägg till och förändring av sagda bestämmelser

och skalor finge av statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse,

därest nämnden och styrelsen därom vore ense, verkställas. Från

de i 4 § 1, 2 och 3 mom. stadgade pris skulle, enligt samma paragraf, 4

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

morn., avdrag ske med 50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den

levererade myckenheten med mer än 10 procent understege den saluk.

''?u.c^a’ där ej underlåtenheten kunde anses ursäktlig. Föreningens försäljning

av svenskt vete och svensk råg inköpt på grund av stadgandet

i 2 § eller i annan ordning finge enligt 7 § icke ske till pris, understigande

det _ vid tiden för försäljningen gällande marknadspris. Ifråga

örn beräkningen av marknadspriset lämnades i 7 § vissa bestämmelser.

Till täckande av sina kostnader samt förluster vid utövandet av sin verksamhet

skulle föreningen enligt. 8 § äga att för de myckenheter vete och

råg, spannmålsblandningar, vari vete eller råg inginge, vetemjöl, rågmjöl

och gryn av vete, vilka infördes till riket, av vederbörande importör uppbara

gottgörelse i enlighet med de i samma paragraf angivna grunder.

Vissa särskilda förmåner tillerkändes slutligen enligt kontraktet föreningsmedlemmarna.

I 11 § andra stycket stadgades, att föreningsmedlemmarna

berättigades att vid förmälning vid egna kvarnar under den i

13 § omförmälda tid tillämpa en inmalnings- och minimiprocent för vete,

som understege de jämlikt 2 § i inmalningsförordningen fastställda eller

medgivna lägsta motsvarande procentsatserna med 10 enheter, därvid dock

icke avsåges sådan dispensvis vid enstaka tillfällen för begränsad kvantitet

medgiven inmalnings- eller minimiprocent, som åsyftade förmälning

för särskilt ändamål, liggande utom ramen för den vanliga mjölhandeln.

Föreningsmedlemmarna tillförsäkrades därjämte enligt stadgande i 11 §

treuje stycket, att under den i 13 § omförmälda tid förenämnda stadgande

i inmalningsförordningen beträffande »svenskt vete, som förmales tillsammans

med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren

blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skulle äga tillämpning

beträffande deni.

Vid kontraktet funnos såsom bilagor fogade dels de till kontraktet hörande,

i 4 § 3 mom. av kontraktet omförmälda särskilda bestämmelser och

prisregleringsskalor1, dels ock föreningens stadgar1 2.

Genom proposition till 1931 års riksdag, nr 216, föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att dote besluta, att för tid, som Kungl. Maj:t bestämde i anslutning

till syftet med och innehållet i förut berörda kontrakt mellan staten

och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., rätt att till riket införa vete

och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg inginge, mjöl framställt

av vete eller råg samt gryn av vete med av Kungl. Maj:t stadgade undantag

icke skulle tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t

överläte sådan rätt, dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare

föreskrifter, som kunde erfordras för upprätthållande av nu angivna ensamrätt,

dels ock godkänna nämnda kontrakt mellan staten och Svenska

spannmålsföreningen u. p. a.

I skrivelse nr 288 anmälde riksdagen, under åberopande av sammansatta

bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande nr 3, att riksdagen

bifallit Kungl. Maj:ts proposition.

Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet anförde i nämnda ut
-

1 Återfinnas å sid. 62.

2 Återfinnas å sid. 67.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 138.

låtande — efter att hava förordat det genom propositionen framlagda förslaget

— vidare följande:

»Utskottet vill härvid hava uttalat, att utskottet, som förutsätter, att

Kungl. Maj:t med uppmärksamhet kommer att följa avtalets tillämpning

och verkningar, håller för naturligt, att Kungl. Majit dels tillser, att de

åtgärder, vilka inom ramen för avtalet kunna vidtagas till brödsadsprisets

stabilisering under den tid av året, då marknaden är fri, också bliva

vidtagna, dels ock, örn förhållandena det påkalla, söker träffa överenskommelse

med Svenska spannmålsföreningen örn sådana förändringar i

avtalet, som kunna bidraga till uppnåendet av syftet med detsamma. I

förstnämnda hänseende vill utskottet särskilt erinra örn den möjlighet,

sorn föreligger, att genom stödköp enligt 3 § i kontraktet lätta trycket

på marknaden. Vid ordnandet av ifrågavarande köp torde det givetvis

vara angeläget tillse, att icke de enskilda jordbrukarna eller deras sammanslutningar

på något sätt bliva missgynnade. De avseenden åter, i

vilka det för utskottet framför allt framstår såsom önskvärt, att vissa

ändringar i avtalet komme till stånd, gälla villkoren för leveransgill

vara enligt de till kontraktet hörande särskilda bestämmelserna. Vad

härutinnan stadgats såväl angående högsta groddprocent som angående

lägsta kvalitetsvikt synes utskottet innefatta väl stora krav på spannmålens

beskaffenhet. Enligt utskottets förmenande bör vid fastställandet

av fordringarna i berörda hänseenden hänsyn i viss mån tagas till

hur innevarande års skörd utfaller.

Departementschefen har anfört, att för föreningens inlösen av 1931 ars

skörd skulle kunna tänkas ifrågakomma priser av för normalkvalitet

av vete 17 kronor 50 öre ä 18 kronor samt för normalkvalitet av råg 15

kronor å 15 kronor 50 öre, allt för 100 kilogram. Utskottet anser, att berörda

priser med hänsyn till produktionskostnaderna äro de lägsta, som

böra komma under omprövning. Härvid vill utskottet till en början framhålla,

att rågpriset enligt utskottes förmenande icke skäligen bör understiga

priset å vete med mer än högst 2 kronor för 100 kilogram. Blir, såsom

torde kunna förväntas, 1931 års skörd av brödsäd av mindre storlek än

skörden varit de närmast föregående åren, synes det emellertid utskottet

som skulle högre priser än de av departementschefen föreslagna kunna

tillämpas beträffande såväl vete som råg. Utskottet förbiser icke den av

departementschefen framhållna fara för en överproduktion av brödsäd,

som upprätthållande av en stark spänning mellan brödsädspris och fodersädspris,

till förmån för förstnämnda sädesslag, kan innebära. Jordbrukarna

måste sålunda göra klart för sig, att den spänning i berörda, hänseende,

som under av utskottet angiven förutsättning för nästföljande

konsumtionsår skulle bevaras, icke får anses normgivande för framtiden.

Enligt kontraktet berättigas föreningen att uppbära gottgörelse vid

import av vete och vetemjöl, utan att undantag stadgats för det fall, att

vetet skall användas för förmälning till mjöl för makaronitillverkning,

eller att det importerade vetemjölet skall nyttjas för sådan tillverkning.

Däremot är importen av makaroner fri från gottgörelse, varom här är

fråga. Såsom förslaget nu är gestaltat kan det innebära en försämring

av de inhemska makaronitillverkarnas ställning gentemot makaroniimportörerna.

Då denna följd av förslaget måste betraktas såsom icke tillfredsställande,

förutsätter utskottet, att, därest mjöl, framställt av inhemskt

vete. bofinnes icke fylla de fordringar, man med fog kan ställa

på makaronimjöl. Kungl. Majit söker med föreningen ernå överenskom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Åtgärder för

verkställighet

av 1931 års

riksdagsbeslut

m. m.

melse till undanröjande av ovan berörda olägenhet. Detta synes böra ske

antingen sålunda, att importen av vete och vetemjöl för makaronitill

verkning fritages från gottgörelse enligt kontraktet eller därigenom, att

restitution beviljas av gottgörelse, som erlagts för till makaroniberedning

använt utländskt vete eller vetemjöl.»

Utskottet förklarade slutligen, att utskottet förutsatte, att undantag från

den föreningen enligt 1 § första stycket i kontraktet tillförsäkrade ensamrätt

i enlighet med ett av generaltullstyrelsen i ärendet avgivet yttrande

gjordes beträffande transitering, returförtullning eller uppläggning å

tullager eller provianteringsfrilager av de varor, kontraktet avsåge.

Den 29 maj 1931 utfärdade Kungl Majit förordning (nr 119) angående

reglering av införseln av vissa slag av omalen och malen spannmål. I

förordningen stadgades, att vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller

råg inginge, mjöl av vete eller råg ävensom gryn av vete icke finge till

riket införas av annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överläte

sådan rätt. Den, åt vilken införselrätt överlåtits, ägde emellertid lämna

annan tillstånd till införsel av vara, som avsåges i förordningen. Förordningen

skulle träda i kraft den 1 juni 1931. I brev till generaltullstyrelsen

den 29 maj 19311 tillkännagav Kungl. Majit vidare för styrelsen

och övriga vederbörande, att Kungl. Majit genom förutnämnda

kontrakt å Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överlåtit den i förordningen

omförmälda införselrätt, och i samma brev förordnad*

Kungl. Majit, att kontraktet skulle träda i kraft den 1 juni 1931. Den 29

maj 1931 anbefallde Kungl. Majit slutligen statens spannmålsnämnd att

iakttaga och verkställa vad enligt kontraktet ankomme på nämnden, att

efter verkställd utredning vidtaga de åtgärder och till Kungl. Majit skyndsammast

inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av sammansatta

bevillnings- och jordbruksutskottets uttalanden, samt att, därest ändring

enligt 4 § 3 mom. av kontraktet vidtoges i avseende å däri omförmälda

bestämmelser och skalor, därom ofördröjligen göra anmälan hos Kungl.

Majit.

Genom brev till statens spannmålsnämnd den 19 augusti 19311 2 angående

pris å svenskt vete och svensk råg vid Svenska spannmålsföreningens

u. p. a. inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 har Kungl. Majit sedermera

bestämt de i 4 § 2 mom. i kontraktet mellan staten och föreningen angivna

pris till 18 kronor 50 öre för 100 kilogram vete och 16 kronor 50 öre för

100 kilogram råg.

Kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. har

efter 1931 års riksdag undergått ändring såtillvida, att 1 § andra stycket

erhållit ny lydelse i enlighet med vad generaltullstyrelsen i sitt av sammansatta

bevillnings- och jordbruksutskottet åberopade yttrande föreslagit.

Beträffande tillämpningen av bestämmelserna örn gottgörelse i 8 § av

kontraktet har därjämte föreningens styrelse, till uppfyllande av det här
1

Transumt av brevet är intaget i Svensk fört. sami. nr 120.

2 Transumt av brevet är intaget i Svensk förf. sami. nr 314.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

utinnan av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet uttalade

önskemål, beslutat, att gottgörelse, som erlagts för till makaroni använt

vete eller vetemjöl, skall restitueras. De vid kontraktet fogade föreskrifterna

örn prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. undergingo i fråga

örn 1930 års skörd genom en överenskommelse mellan statens spannmålsnämnd

och föreningens styrelse vissa modifikationer vad beträffade fordringarna

å leveransgill vara och bestämmelserna rörande avdragen för

grodd. Nämnden och styrelsen överenskommo dessutom den 23 september

1931, att femte och sjätte punkterna av nämnda föreskrifter skulle, i vad

angingo 1931 års skörd, erhålla viss ändrad lydelse1, vilken medförde en

utsträckt skyldighet för föreningen att mottaga spannmål, innehållande

sönderslagna korn eller grodda kärnor. De mellan nämnden och föreningens

styrelse sålunda träffade överenskommelserna avsågo att tillgodose

av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet i dessa hänseenden

uttalade önskemål. Beträffande föreningens stadgar har Kungl. Majit

lämnat tillstånd till intagande i 15 § av stadgarna av sådan bestämmelse

angående styrelsebeslut, som följer av stadgandet i 8 § tredje stycket i

kontraktet. Denna stadgeändring, vilken är av uteslutande formell art,

var förutsatt redan i propositionen till 1931 års riksdag.

I skrivelse den 13 januari 1932 har statens spannmålsnämnd efter anmodan

framlagt förslag till de åtgärder för spannmålsodlingens stödjande,

som spannmålsnämnden för konsumtionsåret 1932—1933 funnit erforderliga

och lämpliga. Skrivelsen torde såsom bilaga 2 fogas till detta protokoll.

Spannmålsnämnden har i skrivelsen först lämnat —- förutom en redogörelse

för vissa av de i det föregående berörda förhållandena — en framställning

av läget å den inhemska spannmålsmarknaden särskilt under

konsumtionsåret 1930—1931 samt av den sannolika utvecklingen under den

närmaste framtiden å den internationella spannmålsmarknaden. I sammanhang

därmed har nämnden även redogjort för Svenska spannmålsföreningens

verksamhet under tiden till utgången av år 1931. Nämnden

har dessutom i skrivelsen lämnat en sammanfattning av de synpunkter

och önskemål, som framkommit vid en av nämnden genom cirkulärskrivelser

till hushållningssällskap, spannmålshandlare, jordbrukarsammanslutningar

med flera verkställd undersökning av verkningarna av inmalningsbestämmelserna

och övriga statliga åtgärder till spannmålsodlingens

stödjande.

Vid den behandling, som nämnden därefter i skrivelsen ägnat frågan

örn behovet av åtgärder till spannmålsodlingens fortsatta stödjande, har

nämnden förklarat sig utgå ifrån att inmalningsförordningen komme att

förbliva i gällande kraft under konsumtionsåret 1932—1933, enär efter

nämndens förmenande ett slopande av inmalningstvanget efter 1932 års utgång

skulle vara ur flera synpunkter vanskligt. Om emellertid den svenska

spannmålsodlingen icke därjämte erhölle stödet av åtgärder i prisreglerande

syfte, voro det enligt nämndens mening anledning förmoda,

1 Se transumt av Kungl, brev till statens spannmålsnämnd den 2 oktober 1931, intaget i

Svensk för!, sami. nr 335.

Statens

spannmålsnämnds

förslag

till åtgärder

för

konsumtionsåret

1932—

1933.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition Nr 138.

att priserna för svenskt vete oell svensk råg skulle komma att sjunka rätt

avsevärt under nu betalade, relativt låga priser. På grund därav och

med hänsyn till av nämnden i övrigt anförda omständigheter har nämn

den funnit spannmålsproducenterna allt fortfarande vara i behov av sådana

åtgärder från statsmakternas sida, som kunde bereda dem större

trygghet i prishänseende, än den inmalningstvånget som sådant ilin elni re.

Då nämnden övervägt den form, som borde givas ett fortsatt stöd åt

spannmålsodlingen, har den för sin del ansett, att en förlängning av de

åtgärder, villia beslutades av 1931 års riksdag, vore lämpligast och lättast

att genomföra men att smärre förändringar i nu gällande kontrakt och

stadgar samtidigt borde företagas.

För ernående av en förlängning — med vissa förändringar — av kontraktet

mellan staten och Svenska spannmålsföreningen att gälla även 1932 års

skörd har nämnden, såsom i skrivelsen närmare angives, fört underhandlingar

med föreningens styrelse. Nämnden har därvid förelagt styrelsen

förslag till ändringar i gällande kontrakt och stadgar, vilka dels endast

hade avseende på själva förlängningen, dels inneburo några förändringar

av nu gällande bestämmelser. Vid föreningens ordinarie sammanträde

den 18 december 1931 hava i anslutning till nämndens därom gjorda slutgiltiga

hemställan de förslag till ändringar av föreningens kontrakt med

staten och av föreningens stadgar, som återfinnas i de vid nämndens skrivelse

fogade bilagorna C och D, vunnit föreningens godkännande. Föreningens

sålunda fattade beslut har, i vad det angår stadgeändringarna,

sedermera fastställts vid extra föreningssammanträde den 22 januari 1932.

vilket föreningen i skrivelse samma dag bringat till Kungl. Maj:ts kännedom,

samtidigt som föreningen anhållit, att Kungl. Majit måtte lämna

tillstånd till stadgeändringarnas vidtagande.

Förslagen till kontraktsändringar och stadgeändringar åtföljas i nämndens

skrivelse av vissa närmare anvisningar och motiv. Vad först

angår ändringarna i kontraktet äro vissa av dem beroende uteslutande på

kontraktets förlängning att gälla även 1932 års skörd. Detta är fallet med

ändringen av 2 § första stycket, utbytet i 3 § av årtalet »1932» mot årtalet

»1933», ändringen av 4 § 2 mom. första stycket, utbytet i 7 § av orden

»år 1932» mot orden »åren 1932 och 1933» samt ändringarna av 13 och 14 §§.

De i 7 § införda orden »intill dess ny skörd kommer i marknaden» innefatta

endast ett förtydligande av de nu gällande bestämmelserna örn beräkningen

vid föreningens försäljningar av marknadspriset för spannmål

av gammal skörd. Det till 2 § tredje stycket gjorda tillägget innebär enligt

nämndens mening icke något avsteg från de grunder, som under nu

gällande kontraktstid ansetts böra vara bestämmande för spannmålsleveransernas

fördelning. 4 § 1 mom. andra stycket i kontraktet, som uteslutits

i nämndens förslag till kontraktsändringar, återfinnes i det nya

6 momentet i samma paragraf och har där endast undergått den redaktionella

ändringen, att ordet »annat» inskjutits framför ordet »uppsamlings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 188.

ställe». De i 3 § införda nya slutorden »eller andra lagringsutrymmen stå

till förfogande» oell ändringen i samma paragraf av »7 § c)» till »7 § b)»

innebära däremot en förändring av nn gällande bestämmelser. Dessa

ändringar och den därmed i samband stående föreslagna ändringen av

7 § b) i stadgarna åsyfta att skapa utvidgade möjligheter till företagande

av stödköp. Genom det föreslagna nya tredje stycket i 4 § 2 mom.

Ilar beträffande föreningens inköp under sommaren 1933 avsetts att återinföra

den ursprungligen enligt kvarnförbindelsen av deli 15 augusti 1930

gällande bestämmelsen, att priset vid kustkvarn skall vara 50 öre högre

än vid inlandskvarn. Nämnden har i fråga örn denna bestämmelse anfört,

bland annat, att den återinförts av den anledningen, att föreningen därigenom

kunde bliva i tillfälle att, örn än i begränsad omfattning, utan

större egna kostnader eller förluster för utjämnande av spannmålstillgången

förflytta till billigare pris inköpt spannmål till andra konsumtionsorter

än de inom uppsamlingsområdena befintliga. I 4 § 3 mom. har

i stället för den nuvarande hänvisningen till kontraktet bilagda särskilda

bestämmelser och prisregleringsskalor upptagits en hänvisning till »särskilda

mellan statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna

bestämmelser och prisregleringsskalor». Ändringen har enligt

vad nämnden anfört tillkommit av praktiska hänsyn och anslöte sig enligt

nämndens mening till det i praktiken hittills tillämpade förfarandet.

Beträffande innebörden av ändringen har nämnden tillika framhållit, att

de vid kontraktet för närvarande fogade bestämmelserna och prisregleringsskalorna

givetvis alltjämt skola äga tillämpning beträffande föreningens

inköp av 1931 års skörd, i den mån icke utöver vad redan skett jämkningar

av desamma överenskommas mellan nämnden och föreningens styrelse,

samt att samma bestämmelser och prisregleringsskalor även skola förbliva

i gällande kraft i fråga örn föreningens inköp av 1932 års skörd, såvida

någon ny överenskommelse härutinnan icke träffas mellan nämnden och

föreningens styrelse. I det nya 5 momentet i 4 § har upptagits stadgande,

att föreningen jämväl vid stödköp enligt 3 § skall tillämpa omförmälda bestämmelser

och prisregleringsskalor. 5 § första stycket har ändrats på

det sätt, att orden »för tiden intill den 1 september 1931» uteslutits. Föreningen

har därigenom beretts möjlighet att. förutsatt nämnden därtill

lämnar tillstånd, när som helst under kontraktstiden motsätta sig i

stadgandet avsedd import av mjöl och gryn. Då föreningens verksamhet

enligt kontraktsförslaget skall komma att fortgå ända till utgången

av år 1933 och då under denna tid den gottgörelse, föreningen äger

uppbära, för vissa tider helt kan komma att bortfalla för att sedermera

ånyo uttagas, har det enligt vad nämnden anfört ansetts nödvändigt att på

föreslaget sätt kunna förhindra spekulativ import av mjöl och gryn. Dylik

import kunde enligt nämnden också tänkas framträda för det fall, att tillgången

på svensk brödspannmål vid något tillfälle bleve så knapp, att inmalningsprocenterna

under viss period måste sättas särskilt låga, och be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 138.

stämmelserna borde enligt nämndens mening även då gälla. I 7 § stadgas

för närvarande, att, örn nämnden finner, att det pris, föreningen betingat

sig vid i paragrafen avsedd försäljning, är väsentligt lägre än det pris,

som enligt bestämmelserna i paragrafen bort erläggas, föreningen skall

efter anmodan av nämnden utkräva prisskillnaden av köparen. Till detta

stadgande har nu fogats den bestämmelsen, att anmodan från nämnden i

ty fall skall vara föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter

det nämnden erhållit meddelande örn det pris, föreningen betingat sig. I

den därefter följande punkten bär tillika vidtagits en av tillägget betingad

redaktionell ändring. Nämnden har beträffande tillägget anfört, att det

ansetts olämpligt, att nämnden, såsom enligt nu gällande kontrakt är möjligt,

utan tidsbegränsning skall äga påkalla rättelse i fråga örn av föreningen

uttaget försäljningspris samt att bestämmelsen, att detta skall

ske inom fjorton dagar efter det nämnden erhållit meddelande örn priset,

av nämnden ansetts skälig.

Beträffande förslaget till stadgeändringar har nämnden särskilt framhållit,

att de ändringar, som innefattades i 7 § f) och 13 § 1 mom. andra

stycket, icke vore av nämnden föreslagna eller tillkomna i samband med

kontraktets tilltänkta förlängning. De hade förordats av föreningens styrelse

och avsåge dels att möjliggöra för föreningen att vid förhöjning eller

upptagande på nytt av gottgörelse retroaktivt uttaga skillnaden i gottgörelsebeloppet

eller gottgörelsen i dess helhet och dels att tillförsäkra medlemmarna

att vid sänkning av gottgörelsebeloppet eller gottgörelsens borttagande

återbekomma mellanskillnaden i gottgörelse eller hela gottgörelsebeloppet

för de kvantiteter, för vilka de erlagt gottgörelse. Nämnden har

funnit dessa ändringar lämpliga, enär de dels förhindrade spekulation i

förändrad gottgörelse och dels beredde medlemmarna trygghet mot förluster

på importerad utländsk brödspannmål på grund av ändring i gottgörelsen.

Å de i övrigt föreslagna ändringarna av stadgarna torde i detta

sammanhang ej föreligga anledning att närmare ingå.

Nämnden har i sin skrivelse under åberopande av vad nämnden anfört

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels, under förutsättning av riksdagens

godkännande, träffa avtal med Svenska spannmålsföreningen u. p. a. örn

förlängning av kontraktet mellan staten och föreningen i överensstämmelse

med omförmälda förslag till kontraktsändringar, dels ock lämna

föreningen tillstånd att företaga ändringar av föreningens stadgar i enlighet

med det av nämnden överlämnade förslaget till stadgeändringar.

Inom nämnden hava ledamoten av riksdagens andra kammare C. W. M.

Andersson i Igelboda och direktören Sigfr. Engström var för sig anmält

avvikande mening beträffande frågan om förlängningen av kontraktet.

Av dem i sådant hänseende avgivna reservationer finnas såsom bilagor E.

och F fogade vid nämndens skrivelse.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 138.

över span lim alson m neleus förslag hava infordrade utlåtanden avgi

vits den 1 februari 1932 av lantbruksstyrelsen och den 5 samma månad av

kommerskollegium.

Lantbruksstyrelsen har ej funnit anledning till erinran mot spannmålsnämndens

förslag.

Kommerskollegium har förklarat, att kollegium — som av de skäl,

nämnden i sin motivering anfört, icke kände sig övertygat örn nödvändigheten

av en fortsatt spannmålsreglering genom Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. —- närmast ville, i anslutning till vad den inom nämnden

skiljaktige ledamoten C. W. M. Andersson utalat, ifrågasätta, örn ej

föreningens verksamhet horda avvecklas. Skulle emellertid Kungl. Majit

finna en spannmålsreglering i dess hittillsvarande form ofrånkomlig,

hade kollegium ej någon erinran mot de föreslagna kontrakts- och stadgeändringarna.

I detta sammanhang torde jag få redogöra för vissa framställningar

angående spannmålsregleringen, som inkommit till Kungl. Majit.

Östergötlands läns hushållningssällskap har i skrivelse den 24 november

1931 gjort framställning i syfte dels att Kungl. Majit måtte söka

åvägabringa sådan ändring av kontraktet mellan staten och Svenska

spannmålsföreningen, att kvalitetsvikten för vete sänkes från 77 kilogram

till 75 kilogram per hektoliter och lägsta kvalitetsvikten för vete

från 74.5 kilogram till 72 kilogram per hektoliter, dels ock att för framtiden

kvalitetsvikten å brödspannmål måtte fastställas först sedan skördens

genomsnittliga kvalitet för det ifrågavarande året är känd. Över

denna framställning Ilar spannmålsnämnden den 13 januari 1932 avgivit

infordrat utlåtande och därvid tillika överlämnat ett yttrande av Svenska

spannmålsföreningen.

Spannmålsföreningen har avstyrkt hushållningssällskapets framställning

samt såsom skäl därför anfört, bland annat, att en sänkning av

kvalitetsvikten skulle vara till skada för strävandena att höja den svenska

spannmålens kvalitet och att den lägsta hektolitervikten fastställts

efter ingående överläggningar, i vilka även representanter för jordbruket

deltagit. Föreningen har därutöver framhållit, att det enligt föreningens

mening under alla förhållanden vore nödvändigt, att bestämmelserna

örn uppköp, således även bestämmelserna örn hektolitervikterna, vore

kända redan när den nya skörden började föras i marknaden.

Spannmålsnämnden har uttalat, att de av Kungl. Majit fastställda

spannmålspriserna enligt nämndens mening borde sättas för en relativt

god kvalitet, som nära anslöte sig till den, som man under normala förhållanden

genomsnittligt kunde frambringa här i landet. Samma bestämmelser

syntes nämnden också i allmänhet böra tillämpas år från år.

Beträffande lägsta hektolitervikten vore förhållandena enligt nämndens

uppfattning något annorlunda. En i övrigt kvarnduglig spannmål av

vete och råg borde efter nämndens förmenande icke kasseras som kvarnvara

endast av den anledningen, att den icke nådde upp till en lägsta kvalitetsvikt,

vilken måhända som regel utgjorde cn rimlig griins men under

vissa förhållanden måste anses onödigt sträng.

Yttranden

över spannmålsnämndens

förslag.

Vissa framställningar

till Kungl.

Maj:t.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Gotlands läns och Blekinge läns samt Örebro läns hushållningssällskap

hava efter det spannmålsnämndens förslag avgivits i särskilda skrivelser

gjort framställning i syfte att nppsamlingsställen för spannmål måtte anordnas

jämväl i Koma respektive i Karlshamn och i Hallsberg. Spannmålsnämnden

har avgivit infordrade utlåtanden över framställningarna

från förstnämnda två hushållningssällskap den 12 februari 1932 och över

framställningen från det sistnämnda hushållningssällskapet den 23 februari

1932. Spannmålsnämnden har med sitt förstnämnda utlåtande tilllika

överlämnat yttrande från Svenska spannmålsföreningen.

Hushållningssällskapen hava till stöd för sina framställningar åberopat,

att jordbrukarna å nämnda orter förfogade över tillräckliga, med

moderna anordningar för torkning och rensning med mera utrustade lagringsutrymmen

för spannmålens förvaring samt att det för jordbrukarna

skulle medföra stora fördelar, örn uppsamlingsställen därstädes anordnades.

Spannmålsföreningen har i sitt yttrande, som avser framställningarna

från Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap, förklarat sig icke

kunna biträda dessa framställningar. Föreningen Ilar till stöd därför särskilt

anfört, att enligt de uttalanden, som legat till grund för 1931 års riksdagsbeslut

angående kontraktet mellan staten och föreningen, föreningskvarnarna

i första hand skulle vara uppsamlingsställen och att vid uppsamhngsställenas

anordnande hänsyn tillika skulle tagas till att de levei

ansf örhållanden, som förut varit radande, såväl för producenterna som

för kvarnarna, så litet som möjligt rubbades. Skulle uppsamlingsställen

på. sätt hushållningssällskapen begärt anordnas oberoende av örn föreningskvamarna

kunde erbjuda tillräckliga lagringsutrymmen, komme

man enligt föreningens mening att göra ett avsteg från de för spannmålsregleringens

genomförande antagna principerna. För den händelse

föreningskvarnarnas lagringsutrymmen skulle visa sig otillräckliga,

skulle föreningen ej underlåta att i överskottsområdena anordna erforderligt

antal extra uppsamlingsställen och då givetvis, örn så erfordrades,

°även inom de med hushållningssällskapens framställningar avsedda

områdena. För närvarande saknades dock efter föreningens förmenande

anledning antaga, att något sådant behov skulle komma att göra sig gällande

i avseende å 1931 års skörd.

Spannmålsnämnden har i sitt utlåtande över framställningarna från

Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap erinrat örn att Svenska

spannmålsföreningen år 1931 anordnat uppsamlingsställen även på Gotland

och i Blekinge men för den därstädes levererade spannmålen erlagt

betalning med inlandspris, eller 50 öre mindre för 100 kilogram än vid

kustkvarn. Som spannmålen från Gotland och Blekinge plägat transporteras

till kvarnar utanför nämnda områden och betalas med det lägre pris,

som betingades av fraktkostnaden, kunde nämnden icke göra några erin

ringar mot detta förfarande utan ansåge tvärtom, att detsamma även i

fortsättningen borde komma till användning. Några vägande principiella

invändningar mot att från början anordna uppsamlingsställen även på

Gotland och i Blekinge syntes vid en tillämpning av nämnda förfarande

ej kunna framställas, då berörda prisskillnad av 50 öre ungefär motsvarade

de fraktkostnader, som kunde ifrågakomma. Nämnden finge i detta sammanhang

också erinra om, att befintligheten på lämpliga platser av spann
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

målslager, över vilka Svenska spannmålsföreningen kunde — i motsats till

vad som vore tallet med den spannmål, som lagrades lios kvarnarna fritt

förfoga, skulle giva föreningen möjlighet att i viss mån utjämna de olägenheter,

vilka vid en för hela landet gällande inmalningsprocent kunde

framträda för vissa utom överskottsområdena belägna kvarnar. I sitt utlåtande

över framställningen från Örebro läns hushållningssällskap har

spannmålsnämnden tillagt, att den svårighet, som mötte för Svenska

spannmålsföreningen att under sommaren 1932 anordna extra uppsamlingsställen

i Gotlands, Blekinge oell Örebro län, därigenom att under nämnda

sommar skulle tillämpas ett för hela landet enhetligt pris, skulle kunna

neutraliseras, örn det ansåges möjligt, att lör säljare, som så ville, vid sådant

uppsamlingsställe betala ett pris, vilket med 50 öre understege det

fastställda.

I skrivelse den 3 februari 1932 har Svenska spannmålsföreningen hemställt,

att Kungl. Majit måtte oberoende av övriga ifrågasatta stadgeändringar

lämna tillstånd till de förut berörda, av föreningens styrelse

ursprungligen föreslagna ändringarna av 7 § f) och 13 § 1 mom. andra

stycket av stadgarna.

Föreningen har såsom skäl för denna hemställan i skrivelsen åberopat,

att det för föreningen skulle vara av särskild betydelse,, att de med sistnämnda

stadgeändringar åsyftade åtgärderna kunde vidtagas vid förestående

nedsättning av gottgörelsebeloppet. I en senare inkommen promemoria

har föreningens styrelse till stöd för framställningen lämnat

vissa kompletterande uppgifter. Styrelsen hade i cirkulärskrivelse till

föreningens samtliga medlemmar meddelat, att gottgörelsen skulle förbliva

oförändrad intill den 1 april 1932. Emellertid syntes föreningens ekonomiska

ställning den 31 mars 1932 komma att vara sådan, att föreningen

icko hade anledning att uttaga ytterligare gottgörelse. Styrelsen hade

därför tänkt sig, att gottgörelsen skulle helt upphöra den 1 april 1932.

Vissa kvarnar hade emellertid med ledning av styrelsens gjorda uttalande

—• på grund av väntade transportsvårighéter under vintern — på

hösten lagrat utländsk spannmål till myckenhet, motsvarande behovet intill

den 1 maj 1932. Skulle möjlighet till restitution ej föreligga den 1

april 1932, bomme dessa kvarnar att, när gottgörelsen då upphörde, tillskyndas

opåräknade utgifter.

Sedermera har till Kungl. Majit inkommit protokoll från sammanträde

med föreningens styrelse den 10 februari 1932, utvisande att styrelsen beslutat,

att, sedan Kungl. Majit godkänt ifrågavarande stadgeändringar,

enahanda grunder skulle gälla, där annan än medlem av föreningen importerade

utländskt vete eller utländsk råg eller spannmålsblandning,

vari utländskt veto eller utländsk råg inginge.

Spannmålsnämnden har tillstyrkt bifall till föreningens framställning.

Sedan de slutliga resultaten av kvalitetsinventeringen av 1931 års brödsädsskörd

blivit tillgängliga, har spannmålsnämnden upptagit förhandlingar

med styrelsen för Svenska spannmålsföreningen om vidtagande med

avseendo å nämnda skörd av vissa ändringar i de vid kontraktet mellan

staten och föreningen fogade föreskrifterna örn prisberäkning och kvali
-

Fråga orri

omedelbar

ändring av

7 § f) och

13 § 1 mom.

andra stycket

i stadgarna.

Anmälan av

spannmålsnämnden

örn

viss överenskommelse

rörande

1931

års skörd,

m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

tetsbestämning m, m. Nämnden bar beträffande dessa förhandlingar och

därvid uppnådda resultat i särskild skrivelse den 12 februari 1932 anmält

huvudsakligen följande.

Föreningens styrelse hade förklarat sig villig att med avseende å föreningens

inköp av 1931 års skörd godtaga följande ändrade lydelse av

sjätte punkten i nyssnämnda föreskrifter:

»Spannmålen skall räknas som oskadad vid halt av högst 1 procent

grodda kärnor. Köparen är dock skyldig mottaga spannmål, även örn

densamma visar sig innehålla beträffande vete högst 4 procent och beträffande

råg högst 5 procent grodda kärnor men är därvid berättigad att

göra följande särskilda avdrag från det avtalade priset:

Groddhalt

vete och råg....................... 2.o—3.0 %

3.1—3.5 X

3.6— 4.o X

enbart råg............................ 4.1—4.5 %

4.6— 5.o X

Därjämte skall prisreglering enligt punkt 2:o äga rum.»

Nämnden hade funnit prisavdragen väl höga, men då nämnden härutinnan

icke kunnat utverka något medgivande av styrelsen, hade den för

sin del godtagit förslaget.

Vid förhandlingarna hade nämnden även ifrågasatt vissa jämkningar

av bestämmelserna örn lägsta hektolitervikt, men styrelsen hade icke velat

medgiva någon ändring härutinnan.

Jordbrukets ekonomiska läge, som under de sista åren föranlett särskilda

ingripanden i understödjande syfte från statsmakternas sida, är

alltjämt ägnat att ingiva allvarliga bekymmer. Sedan förra årets riksdag

fattade beslut örn åtgärder för spannmålsodlingens fortsatta stödjande

under konsumtionsåret 1931—1932, hava svårigheterna för jordbruksnäringen

ytterligare ökats genom det avsevärda prisfall även å animaliska

produkter, som under mellantiden ägt rum. Det svaga utfallet av

1931 års brödsädsskörd samt jordbrukskrisens långvarighet hava också

bidragit till att skärpa svårigheterna i jordbrukets nuvarande läge. Det

är med hänsyn till dessa förhållanden jämväl uppenbart, att den allmänna

depressionen, som även sträckt sina verkningar in på jordbrukets

område, måst drabba jordbruksnäringens utövare hårt.

Vad nu särskilt angår den inhemska spannmålsproduktionen torde det i

betraktande av angivna och övriga föreliggande omständigheter icke

böra råda tvekan därom, att inmalningsförordningen bär bibehållas även

för konsumtionsåret 1932—1933. Fråga är emellertid, örn ej därjämte för

samma konsumtionsår från statsmakternas sida höra i likhet med vad som

skett för innevarande konsumtionsår vidtagas särskilda åtgärder för upphållande

av priserna å den inom landet odlade brödspannmålen. Finnes

så vara förhållandet, måste tillika övervägas vilka åtgärder som i

sådant syfte lämpligen höra vidtagas.

Avdrag från det

avtalade priset

1 X

2 X

3.5 x

5 X

6.5 X

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

17

Behovet av särskilda åtgärder i nämnda syfte synes mig genom spannmålsmämndens

utredning och i övrigt kända förhållanden vara till fullo

ådagalagt. De efter förra riksdagens beslut i spannmålsfrågan inträffade

händelserna å penningmarknadens område hava visserligen medfört,

att de i Sverige noterade priserna å utländsk spannmål stigit. Med de

ovissa utsikter, som råda i avseende å valutaförhållandena och prisbildningen

över huvud taget, kail dock ej med säkerhet påräknas, att de svenska

spannmålsodlarna skulle kunna, med hjälp allenast av inmatnings

förordningens bestämmelser, i fråga örn 1932 års brödsädsskörd uppnå

priser, som skulle kunna anses stå i skälig proportion till produktionskostnaderna.

Situationen å den internationella spannmålsmarknaden ter

sig också alltjämt synnerligen oviss, och beträffande vetemarknaden, vilken

för prisutvecklingen torde vara den dominerande, synes såsom spannmålsnämnden

framhållit någon snar förbättring knappast vara att förvänta.

Beträffande frågan vilken form, som bör givas ett fortsatt stöd åt spannmålsodlingen,

har spannmålsnämnden för sill del ansett, att en förlängning

av de åtgärder, vilka beslötos vid 1931 års riksdag, skulle vara lämpligast och

lättast att genomföra. Jag delar härutinnan spannmålsnämndens mening.

Det genom kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen införda

systemet för spannmålsodlingens stödjande har visat sig ägnat att

på ett för spannmålsodlarna i huvudsak tillfredsställande sätt fylla sin

uppgift utan att andra berättigade intressen därav tagit skada. Vissa av de

utav spannmålsnämnden föreslagna ändringarna i kontraktet torde komma

att ytterligare förbättra systemets tillämpning i praktiken. Detta gäller

särskilt de utsträckta möjligheterna till företagande av stödköp under

den tid, då den inhemska spannmålsmarknaden är fri. Att anlitandet av

en redan förefintlig organisation även måste vara den lättast framkomliga

vägen för fortsatt stödjande av spannmålsodlingen är uppenbart. Jag

får sålunda för min del tillstyrka den av spannmålsnämnden föreslagna

förlängningen av kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen

att gälla även 1932 års skörd.

De ändringar av kontraktet, som i samband med dess förlängning föreslagits

av spannmålsnämnden, innefatta ej några förändringar av principiell

innebörd. Den största betydelsen torde få tillmätas de nyssnämnda

ökade möjligheterna till företagande av stödköp samt upptagandet av

bestämmelsen, att priset vid kustkvarn skall vara 50 öre högre än vid inlandskvarn.

Det torde därjämte böra nämnas, att till det förlängda kontraktet

enligt spannmålsnämndens förslag ej skulle, såsom fallet är i fråga

örn kontraktet i dess ursprungliga lydelse, fogas några särskilda föreskrifter

örn prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. Spannmålsnämnden

Ilar föreslagit, att i stället i kontraktet skulle intagas en hänvisning

till särskilda mellan spannmålsnämnden och Svenska spannmålsföreningens

styrelse överenskomna bestämmelser och prisregleringsskalor.

Biliana till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil höft. (Nr 138) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Martts proposition Nr 138.

Mot denna anordning har jag ej något att erinra, då jag förutsätter såsom

självfallet, att spannmålsnämnden ej skall underlåta att i dessa avseenden

iakttaga spannmålsodlarnas intressen.

De föreslagna ändringarna av kontraktet synas mig i ett avseende

kunna föranleda vissa erinringar. Detta gäller det ifrågasatta fastställandet

av vissa uppsamlingsområden. Beträffande fördelningen av spannmålsleveranserna

gäller enligt kontraktet i dess nuvarande skick, att

spannmålen skall levereras till uppsamlingsställen, som av Svenska spann - målsföreningens styrelse anvisas, samt att styrelsen skall söka fördela leveranserna

så rättvist som möjligt och med hänsyn till att fraktkostnaderna

i görligaste mån inskränkas. Det framlagda förslaget till kontraktsändringar

innebär nu, bland annat, att till de nyss nämnda bestämmelserna

örn spannmålsleveransernas fördelning skulle fogas vissa föreskrifter,

varigenom samtliga spannmålsleverantörer tillförsäkras rätten att leverera

sin spannmål inom vissa angivna uppsamlingsområden. Denna

komplettering av kontraktet är uppenbarligen av värde för spannmålsleverantörerna.

Jag har ej heller något att erinra mot dessa föreskrifter i

och för sig. Däremot synes det mig kunna med skäl ifrågasättas, örn icke

spannmålsodlarna i vissa delar av landet blivit i någon mån missgynnade,

då de utan vidare hänvisats till att fullgöra sina spannmålsleveranser

inom något av de angivna uppsamlingsområdena. Såsom framgår av den

förut lämnade redogörelsen för vissa efter avgivandet av spannmålsnämndens

förslag till Kungl. Majit inkomna framställningar hava också krav

blivit resta på anordnande av vissa uppsamlingsställen utanför de i förslaget

till kontraktsändringar angivna uppsamlingsområdena, nämligen i

Roma, Karlshamn och Hallsberg. Svenska spannmålsföreningen har under

anförande av vissa principiella skäl, för vilka jag förut redogjort, förklarat

sig icke kunna tillmötesgå de sålunda framkomna kraven. Spannmålsnämnden

har emellertid i de av nämnden över berörda framställningar

avgivna utlåtanden givit anvisning på en utväg att tillmötesgå nämnda

krav på sådant sätt, att de av Svenska spannmålsföreningen anförda principiella

betänkligheterna skulle komma att förlora sin giltighet. Den av

spannmålsnämnden i sådant hänseende föreslagna anordningen innefattar,

att uppsamlingsställen skulle anordnas inom Gotlands, Blekinge och Örebro

län men att den därstädes levererade spannmålen skulle betalas med

ett pris, som med 50 öre för 100 kilogram understiger det eljest gällande

priset. Detta prisavdrag förmenar nämnden skola ungefär motsvara kostnaden

för ifrågavarande spannmåls transport från de ifrågasatta särskilda

uppsamlingsställena till närmaste föreningskvarn. Örn täckning beredes

för de ökade fraktkostnaderna, synes mig något hinder ur de av föreningen

anförda synpunkterna ej längre kunna möta mot anordnande av uppsamlingsställen

inom sagda län. Jag anser mig därför kunna förvänta,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

att föreningens styrelse bereder spannmålsodlare inom Gotlands, Blekinge

och Örebro län möjlighet att leverera sin spannmål till uppsamlingsställe

inom respektive län mot ett avdrag å eljest gällande pris av förslagsvis

50 öre för 100 kilogram.

De av mig nu ej särskilt nämnda föreslagna kontraktsändringarna föranleda

ej någon erinran från min sida.

Förslaget till stadgeändringar finner jag mig kunna tillstyrka i dess

föreliggande skick. Svenska spannmålsföreningens framställning örn tillstånd

att omedelbart vidtaga de förut särskilt berörda ändringarna av

7 § f) och 13 § 1 mom. andra stycket i stadgarna har jag ansett mig icke

lämpligen kunna biträda. Mot beredande av möjlighet till restitution

under de nied nämnda stadgeändringar avsedda omständigheter av gottgörelse,

som erlagts enligt 8 § i kontraktet, har jag visserligen ej något

att erinra. Jag finner det emellertid icke vara lämpligt, att denna del av

förslaget till stadgeändringar prövas särskilt för sig. Sedan riksdagens

beslut i ärendet föreligger, torde denna fråga få av mig ånyo anmälas i

sammanhang med övriga föreslagna stadgeändringar. Skulle Kungl. Maj:t

ej kunna meddela beslut beträffande stadgeändringarna före den 1 april

1932, torde tillstånd till restitution för det vid utgången av mars 1932 inneliggande

lagret få meddelas genom särskilt beslut.

Beträffande de pris, som för den händelse förslaget örn förlängning av

det mellan staten och Svenska spannmålsföreningen ingångna kontraktet

vinner riksdagens bifall lämpligen böra fastställas för föreningens inköp

av vete och råg av 1932 års skörd, har spannmålsnämnden funnit sig icke

kunna göra något uttalande. Spannmålsnämnden har såsom skäl därför

särskilt åberopat de ovissa valutaförhållandena. Även jag finner det

vara förenat med svårigheter att nu göra något bestämt uttalande härutinnan.

Vid fastställandet av inköpspriserna för 1932 års skörd torde

emellertid de av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet vid

förra årets riksdag gjorda uttalandena böra vara i tillämpliga delar vägledande.

Priserna för föreningens inköp av 1932 års skörd böra, i likhet

med vad som skett i avseende å 1931 års skörd, fastställas innan den nya

skörden föres i marknaden.

För förlängningen av kontraktet mellan staten och Svenska spamimålsföreningen

samt genomförandet av de i samband därmed föreslagna ändringarna

av kontraktet erfordras riksdagens samtycke.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna det såsom bilaga 1 till detta protokoll intagna förslaget till

överenskommelse om förlängning av samt ändringar i kontraktet den 24

april 1931 mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningenu. p. a.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

21

Bilaga 1.

Förslag

till överenskommelse örn förlängning av samt ändringar i kontraktet

den 24 april 1931 mellan svenska staten och Svenska spannmålsföre
ningen

u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överenskommes

härigenom, att nedannämnda paragrafer i det mellan staten

och föreningen ingångna, uti Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen

den 29 maj 1931 (Sv. förf. nr 120) omlormälda kontrakt skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 i

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas, ettvart

av åren 1931, 1932 och 1933 under tiden fran den 15 juni.

Leveransterminen---leveranstiden.

De partier spannmål,---inskränkas. \ id fördelningen skall gälla,

att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det av följande

sju områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsammast,

nämligen: 1) Stockholms stad och län; 2) Östergötlands län; 3) Kalmar

län; 4) Malmöhus och Kristianstads län; 5) Hallands län; 6) Göteborgs och

Bohus län samt 7) Skaraborgs län; föreningen likväl obetaget att kräva

leveransens fullgörande varhelst föreningen sa önskar, däiest föreningen

gäldar den härav föranledda merfrakten. 3 4

3 §.

Det åligger föreningen, att då statens spannmålsnämnd så påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1933 även under

enligt 7 § h) av---spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till

förfogande.

4 §.

Mom. 1. Vid inköp---inlandskvarn.

Morn. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 samt 1 juni—31

juli 1933 skall---bestämma.

Till de ----den 1 juni.

Vad angår inköp under ovannämnda tid 1933 skall, utöver nu angivna

pris, vid leverans till kustkvarn eller till annat uppsamlingsställe å ort,

där kvarn, som av spannmålsnämnden förklarats hauf örlig till kustkvain,

finnes, betalas ytterligare 50 öre för varje fulla 100 kilogram.

Morn. 3. Beträffande---finnas angivna i särskilda mellan statens

spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna bestämmelser

och prisregleringsskalor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Mom. 4. Från — — — ursäktlig.

Mom. 5. Vid inköp enligt 3 § skolla de i moni. 3 omförmälda bestämmelser

ock prisregleringsskalor tillämpas.

Mom. 6. Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn

-eller kustkvarn eller huruvida annat uppsamlingsställe är att likställa

med inlandskvarn eller kustkvarn, äger statens spannmålsnämnd

härutinnan besluta.

5 §.

Föreningen--— obetaget att, örn statens spannmålsnämnd därtill

lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import, i den mån den kan antagas

ske i spekulativt syfte.

Föreningen---gryn.

7 §.

Föreningens försäljning---marknadspris.

Marknadspriset---månader, intill dess ny skörd kommer i mark
naden,

anses utgöra

år 1931---år, samt

åren 1932 och 1933 minst---sker.

Vid---skörden.

Statens---köparen. Anmodan från nämnden skall i ty fall vara

föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter det nämnden erhållit

meddelande örn det pris, föreningen betingat sig. Uppstår i anledning

av nämndens anmodan tvist med köparen — — — foderämneshandeln.

Föreningen---bestämmelser.

13 §.

Detta kontrakt —- —— den 31 december 1933.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1933 icke förslå

--- gryn.

De —---upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt

efter den 31 december 1933, efter---domstol.

Oberoende — ---från och med den 1 april 1934 eller---gälla.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Maj:t bestämmer,

dock senast den 1 juni 1932. Överenskommelsen är för kontrahenterna

bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att

den godkännes av 1932 års riksdag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 138.

23

Bilaga 2.

Statens spannmålsnänind, angående

åtgärder till spannmålsodlingens

fortsatta stödjande.

Till Konungen. I

I skrivelse den 30 oktober 1931 bär Eders Kungl. Majit anbelallt statens

spannmålsnämnd att verkställa utredning, huruvida åtgärder för spannmålsodlingens

stödjande enligt i huvudsak de grunder, som vunnit god
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds proposition Nr 138.

kännande vid 1931 års riksdag, borde vidtagas jämväl för konsnmtionsåret

1932—1933, samt rörande de jämkningar i gällande författnings- oell avtalsbestämmelser

i ämnet, vilka i dylikt fall knnde anses böra ifrågakomma,

ävensom att därmed oell med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda,

inkomma till Eders Kungl. Maj:t inom sådan tid, att ärendet måtte

kunna föreläggas 1932 års riksdag.

Med anledning därav får spannmålsnämnden anföra följande.

^Nämnden tillåter sig till en början erinra om sin skrivelse till Eders

Kungl. Majit den 21 april 1931. däri bland annat anfördes, att kvarnförbindelsen

av den 15 augusti 1930, innefattande åtagande från kvarnarnas

sida att vid inköp av svenskt vete och svensk råg under konsumtionsåret

1930—1931 betala vissa lägsta priser, utlöpte den 31 augusti 1931 samt att

spannmålspriserna därefter bleve helt oreglerade, därest icke nytt åtagande

från kvarnarnas sida bringades till stånd eller ingripande eljest skedde

från statens sida. I detta sammanhang framhöll nämnden, att det icke

syntes nämnden rimligt, att de spannmålsproducenter, vilka lojalt sökt

främja kvarnförbindelsens syfte genom att återhålla utbuden och icke

sälja annat än i anslutning till de utfästa lägsta prisen samt av sådan

anledning ännu vid utgången av förbindelsens giltighetstid icke kunnat

avyttra sin vara, skulle bliva lidande för detta sitt handlingssätt genom

att därefter nödgas sälja till väsentligt lägre pris. Detsamma gällde i

tillämpliga delar spannmålshandlarna. Snarare syntes det med hänsyn

till omständigheterna, som örn så väl spannmålshandlarna som spannmålsproducenterna

bort kunna räkna med att under konsumtionsårets gång

få sälja sin vara till pris, svarande mot de utfästa prisen.

För spannmålsodlingen och därmed för landet i dess helhet syntes det

vidare vara av väsentlig vikt, att icke en allt för tvär omkastning i berörda

odlings betingelser ägde rum. Att emellertid en sådan omkastning komme

att inträffa vid början av konsumtionsåret 1931—1932, därest spannmålsodlingen

lämnades helt utan bistånd från statens sida. syntes ställt utom

allt tvivel.

Med hänsyn till det sålunda anförda hade nämnden funnit statsmakternas

ytterligare mellankomst ofrånkomlig. Nämnden hade därvid icke

förbisett de vanskligheter, som vore förenade med statens ingripande i den

fria näringsutövningen. Då nämnden övervägde möjligheterna till lösningen

av ifrågavarande problem, tryggandet av den svenska brödspannmålens

avsättning till priser, med vilka producenterna skäligen kunde åtnöjas,

hade nämnden därför tagit sikte på att finna en form, som, samtidigt

ined att jordbruket skänktes den erforderliga hjälpen, innebar möjligheter

till en successiv avveckling.

Då en frivillig överenskommelse örn minimipris icke kunde uppnås och

då på statlig väg införda minimipriser syntes erbjuda mycket stora svårigheter,

hade nämnden övergivit tanken på minimiprisbestämmelser och inriktat

sig på att i annan form söka uppnå en lösning av spörsmålet. Nämnden

hade därvid stannat inför ett förslag, som enligt nämndens förmenande

kunde vara godtagbart ur de synpunkter, man här ville beakta. Enligt

detta skulle ett för ändamålet skapat organ till visst pris inköpa all

den svenska spannmål av kvarnduglig beskaffenhet, som fanns inom landet,

samt sedermera ombesörja försäljningen av denna spannmål till kvarnarna.

Över verksamheten, som icke skulle avse att bereda vinst, skulle

tillbörlig statskontroll utövas.

Organets inköpsverksamhet borde förläggas till konsumtionsårets sista

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

månader. Detta följde redan av svårigheten att tidigare anskaffa erforeler

liga lagerutrymmen. Av hänsyn härtill borde inköpen icke verkställas

förrän tidigast den 1 juni. En begränsning av inköpen till slutet av konsumtionsåret

medförde emellertid också den fördelen, att därigenom marknaden

lämnades fri under årets större del.

Genom en anordning av det ifrågasatta slaget skulle först och främst avsättningen

av spannmålen tryggas. Vidare avsågs, att genom vissheten

härom samt kännedomen örn inköpspriset vid konsumtionsårets slut en

viss stabilisering av priserna skulle kunna åstadkommas under hela året.

I syfte att åstadkomma en anordning sådan som den antydda och att

åvägabringa avtal mellan en för ändamålet bildad förening,^ svenska

spannmålsföreningen u. p. a., och staten av ovan berörda innehåll fördes

av nämnden vidlyftiga underhandlingar med de större kvarnföretagen i

riket.

Dessa underhandlingar ledde som bekant till en överenskommelse, som

Eders Kungl. Maj:t, med godtagande av densamma, i propositionerna nr

216 och 217 föreläde 1931 års riksdag. I förstnämnda proposition föreslog

Eders Kungl. Majit riksdagen att

dels besluta, att för tid, som Kungl. Majit — i anslutning till syftet

och innehållet i ett mellan Kungl. Majit, under förutsättning av

riksdagens bifall, å ena sidan, samt svenska spannmålsföreningen u. p. a.

å andra sidan, ingånget kontrakt — bestämde, rätt att till riket införa vete

och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg inginge, mjöl framställt

av vete eller råg, samt gryn av vete med av Kungl. Majit stadgade undantag

icke skulle tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit

övcrllitc sådan rätt*

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som

kunde erfordras för upprätthållandet av nu angivna ensamrätt;

dels ock godkänna kontraktet mellan staten och svenska spannmålsföreningen

u. p. a.

Riksdagen godkände, vad Eders Kungl. Majit sålunda föreslagit.

Omförmälda kontrakt samt i samband därmed stående stadgar för Svenska

spannmålsföreningen u. p. a. bifogas (Bilaga A och bilaga B).

Nämnden vill vidare erinra därom, att vid behandlingen av irågan inom

riksdagens sammansatta bevillnings- och jordbruksutskott, bland annat

uttalades, att utskottet, som förutsatte, att Kungl. Majit med uppmärksamhet

bomme att följa avtalets tillämpning och verkningar, holle för

naturligt, att Kungl. Majit dels tillsåge, att de åtgärder, vilka inom ramen

för avtalet kunde vidtagas till brödsädesprisets stabilisering under den

tid av året, då marknaden vore fri, också bleve vidtagna, dels ock, örn

förhållandena det påkallade, sökte träffa överenskommelse med svenska

spannmålsföreningen örn sådana förändringar i avtalet, som kunde bidraga

till upprätthållandet av syftet nied detsamma. I förstnämnda hänseende

ville utskottet särskilt erinra örn den möjlighet, som förelåge. att genom

stödköp enligt 3 § i kontraktet lätta trycket på marknaden. Vid ordnandet

av ifrågavarande köp borde det givetvis vara angeläget tillse, att icke de

enskilda jordbrukarna eller deras sammanslutningar på något sätt bleve

missgynnade. De avseenden åter, i vilka det för utskottet iramför allt

framstode som önskvärt, att vissa ändringar i avtalet bomme till stånd,

gällde villkoren för leveransgill vara enligt de till kontraktet hörande särskilda

bestämmelserna. Vad härutinnan stadgats såväl angående högsta

groddprocent som angående lägsta kvalitetsvikt syntes utskottet inne
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

fatta väl stora krav på spannmålens beskaffenhet. Enligt utskottets förmenande

borde vid fastställandet av fordringarna i berörda avseenden hänsyn

i viss mån tagas till huru 1931 års skörd utfölle.

Utskottet framhöll vidare, att enligt kontraktet föreningen berättigades

att uppbära gottgörelse vid import av vete och vetemjöl, utan att undantag

stadgats för det fall, att vetet skulle användas för förmälning till mjöl

för makaronitillverkning, eller att det importerade vetemjölet skulle nyttjas

för sådan tillverkning. Däremot vore importen av makaroner fri från

gottgörelse, varom här vore fråga. Såsom förslaget nu vore gestaltat, kunde

detta innebära en försämring av de inhemska makaronitillverkarnas

ställning gentemot makaroniimportörerna. Då denna följd av förslaget

måste betraktas såsom icke tillfredsställande, förutsatte utskottet, att, därest

mjöl, framställt av inhemskt vete, befunnes icke fylla de fordringar,

man med fog kunde ställa på makaronimjöl, Kungl. Maj:t sökte med föreningen

ernå överenskommelse till undanrödjande av ovan berörda olägenhet.

Detta, syntes böra ske antingen sålunda, att importen av vete och

vetemjöl för makaronitillverkning fritoges från gottgörelse enligt kontraktet

eller därigenom, att restitution beviljades för gottgörelse, som erlagts

för till makaroniberedning använt vete eller vetemjöl.

Sedan riksdagen på sätt förut antytts, beslutat i enlighet med Eders

Kungl. Maj:ts förslag och i skrivelse den 29 maj 1931, nr 288, gjort anmälan

därom, har Eders Kungl. Maj:t den 29 maj 1931

dels utfärdat förordning angående reglering av införseln av vissa slag

av omalen och malen spannmål (Sv. F. nr 119:1930);

dels tillskrivit generaltullstyrelsen oell övriga vederbörande med tillkännagivande,

att Kungl. Majit genom förenämnda kontrakt å svenska

spannmålsföreningen u. p. a. överlåtit den i förordningen sistnämnda dag

angående reglering av införseln av vissa slag av omalen och malen spannmål

omförmälda införselrätt (Sv. F. nr 120:1930);

dels förordnat, att kontraktet skulle träda i kraft den 1 juni 1931;

dels för en tid av ett år, räknat från och med den 1 juni 1931, förordnat

och utsett till ordförande i styrelsen för svenska spannmålsföreningen

u. p. a. landshövdingen Walter Murray samt till ledamöter i samma styrelse

sekreteraren i socialstyrelsen Hugo Ivar Heyman och förvaltaren av

Ultuna egendom Karl Einar Sjögren;

dels anbefallt statens spannmålsnämnd att iakttaga och verkställa vad

enligt förenämnda kontrakt ankomme på nämnden;

dels anbefallt statens spannmålsnämnd att efter verkställd utredning

vidtaga de åtgärder och till Kungl. Majit skyndsammast inkomma med de

förslag, vilka kunde föranledas av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets

förenämnda uttalanden;

dels ock anbefallt statens spannmålsnämnd att, därest ändring enligt 4

§ 3 mom. av kontraktet viatoges i avseende å däri omförmälda bestämmelser

och skalor, härom ofördröjligen göra anmälan hos Kungl. Majit.

Med anledning av vad Eders Kungl. Majit sålunda anbefallt underhandlade

spannmålsnämnden med styrelsen för svenska spannmålsföreningen

och kunde i skrivelse den 6 juni 1931 till Eders Kungl. Majit anmäla att

styrelsen beslutat

dels föreslå föreningen,_ som kallats till stämma den 16 juni 1931,

att godkänna den ändringen i de för föreningen gällande stadgar, att i

desamma intoges sådan bestämmelse angående styrelsebeslut, som följde av

stadgandet i 8 § tredje stycket av kontraktet, samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kunc/l. Maj:ts proposition Nr 138.

att för sin del i anslutning till av Kungl. Majit oell riksdagen därom uttryckta

önskemål vidtaga ändring i omförmälda kontrakt på sätt generaltullstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Majit den 24 april 1931 därutinnan föreslagit,

,

dels ock att kontraktsenlig gottgörelse, som erlagts tor till makaroni

använt vete eller vetemjöl, skulle restituera^.

Omlörmäida föreningsstämma beslutade i enlighet med styrelsens förslag

och vad beträffar stadgeändringen har densamma sedermera slutgiltigt

fastställts vid ordinarie föreningsstämma den 18 december 1931.

Vidkommande kvalitetsbestämmelserna och prisregleringsskalorna ansåg

sig nämnden böra söka träffa en särskild överenskommelse redan beträffande

föreningens inköp av 1930 års skörd. Enligt den ovan nämnda kvarnförbindelsen

och de inom delegationen för svensk spannmålsnoteiing åi

1930 överenskomna grunder skulle spannmålen räknas såsom oskadad vid

halt av högst 1 procent grodda kärnor. Hade spannmålen köpts såsom

oskadd, var köparen icke skyldig mottaga densamma, örn den innehöll mer

än 1 procent grodda kärnor. Enligt de vid kontraktet fogade bestämmelserna

skulle köparen emellertid likväl vara skyldig mottaga spannmål, som

innehöll högst 2 procent grodda kärnor, men var berättigad att vid förekomst

av l.i ä 2 procent grodda kärnor göra ett särskilt prisavdrag med 1

procent av det avtalade priset. Däremot var köparen icke skyldig mottaga

spannmål nied högre innehåll av grodda kärnor än 2 procent, örn \ aran

köpts som oskadd.

Inom vissa områden av riket var spannmålen av 1930 års skörd ratt avsevärt

grodd. Emellertid var det nämnden bekant, dels att grodden hos

1930 års skörd i stor utsträckning visat sig. vara relativt ofarlig och dels

att kvarnarna i viss icke obetydlig omfattning inköpt grodd spannmål.

På grund av dessa förhållanden ansåg nämnden i anslutning till sammansatta

utskottets förenämnda uttalande, att en uppmjukning av fordringarna

å leveransgill vara samt av bestämmelserna rörande avdragen

för grodd vore påkallad. En överenskommelse härutinnan träffades mellan

nämnden och föreningens styrelse och anmälan därom gjordes till

Eders Kungl. Majit i nyss nämnda skrivelse den 6 juni 1931. Denna överenskommelse

innebar, att i fråga örn hembjuden spannmål av 1930 års

skörd groddprocenten för i övrigt kvarngill vara finge uppgå tiU 3 procent

därvid för spannmål med en groddprocent från 2.1—3 procent från det för

spannmål av normalkvalitet gällande priset skulle avdragas 80 öre för 100

kilogram.

I sammanhang härmed bestämdes, att för den händelse någon till föreningen

ansluten kvarn efter överenskommelse med föreningen för egen

räkning uppköpte spannmål med groddprocent överstigande 3 procent,

bomme från priset att avdragas, örn groddprocenten utgjorde mellan 3.i—4

procent, 1 krona 40 öre och, örn den utgjorde mellan 4.1—5 procent, 2 kronor.

Sedermera har spannmålsnämnden dels i anledning av Eders Kungl.

Majits förberörda skrivelse den 29 maj 1931 och dels på grund av en viss

ofullständighet i punkt 5:o i de vid kontraktet fogade föreskrifterna örn

prisberäkning och kvalitetsbestämning med mera med spannmålsföreningens

styrelse överenskommit, att 5:o och 6io av dessa föreskrifter vad anginge

inköp av 1931 års skörd skulle erhålla följande ändrade lydelse-.

* ;>r7:o. Sönderslagna korn, få. utan att särskilt avdrag härför göres, ingå i

spannmål spartiet till, beträffande vete högst 1.5 procent och beträffande

råg högst 2 procent. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

innehåller beträffande vete högst 3 procent och beträffande råg högst 4

procent sönderslagna korn men är därvid berättigad göra ett avdrag med

1 procent av det avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda

förekomst överstiger 1.5 respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering

enligt punkt 2:o äga rum.

6:o. Spannmålen skall räknas som oskadad vid halt av högst 1 procent

grodda kärnor. Köparen är dock skyldig mottaga spannmål, även örn densamma

visar sig innehålla beträffande vete högst 3 procent och beträffande

råg högst 4 procent grodda kärnor men är därvid berättigad att göra följande

särskilda avdrag från det avtalade priset:

Avdrag från det

Groddhalt

G

avtalade priset

o/

/O

1 l.o—2.o

. o

1

vete och råg ...................

................... 2.1—2.5

2

( 2.6—3.o

3.5

enbart råg .........................

( 3.1—3.5

.......( 3.6—4.o

5

6.5

Därjämte skall prisreglering enligt punkt 2:o äga runi.

Groddprocenten skall beräknas allenast på kärnor med synliga groddar,

varmed förstås alla kärnor med utvuxna eller avslagna groddar samt kärnor

med sprucken groddhinna utom sådana, där sprickan icke är förorsakad

genom groning.»

Beträffande de för olika groddprocenter gällande prisavdragen må i

detta sammanhang framhållas, att groddhalterna 2.o, 2.5 och 3.o procent

och så vidare givetvis äro att betrakta såsom övre gränser, och att sålunda

vid groddhalt överstigande dessa gränser närmast högre prisavdrag skola

tillämpas.

Anmälan angående nyssberörda överenskommelse gjordes till Eders

Kungl. Majit i nämndens skrivelse den 25 september 1931. Samtidigt anmälde

nämnden, att styrelsen för svenska spannmålsföreningen förklarat

sig villig att, efter viss utredning, med nämnden förhandla örn ändring

av sista stycket av förberörda mom. 6:o, samt att låta utreda i vad mån

den för närvarande använda metoden för bestämning utav mältningsgraden

måtte kunna kompletteras med viss kemisk metod.

Denna kemiska metod har efter uppdrag av spannmålsnämnden utarbetats

av fil. lic. J. Lindberg å cereallaboratoriet hos Sveriges utsädesförening.

Det av Lindberg utformade förslaget har av nämnden remitterats

till spannmålsföreningens styrelse, som i sin tur tillsatt en expertkommitté

för frågans vidare utredning, vilken kommitté sedermera infordrat

yttranden över metoden från de större kvarnarnas laboratorier. Representanter

för dessa kvarnlaboratorier ävensom för statens centrala frökontrollanstalt

hava sedermera sammanträtt den 25 november 1931 tillsamman

med förenämnda expertkommitté, som därefter uppdragit åt Lindberg att

vidtaga vissa smärre förändringar i metoden, så att den bleve möjligast

enkel och snabb samt lätt att handhava.

I anslutning härtill vill nämnden, som med stort intresse följt detta arbete,

uttala, att. såvitt den kunnat finna, förenämnda metod inom en ganska

snar framtid bör kunna komma till praktisk användning samt bliva

av icke ringa betydelse, särskilt med hänsyn därtill att av utredningen i

ämnet framgått, att en viss lägre groddhalt icke alltid har sådan skade
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138. 29

görande inverkan på mjölet, som man tidigare populärt ansett vara förhållandet.

Vidkommande hittills företagna åtgärder från statens sida beträffande

1931 års skörd är vidare att anföra, att Eders Kungl. Maj:t i skrivelse till

spannmålsnämnden den 19 augusti 1931 fastställt de priser, till vilka svenska

spannmålsföreningen enligt 4 § mom. 2 av kontraktet mellan staten och

föreningen skall inköpa år 1932 salubjuden spannmål att vara för vete 18

kronor 50 öre och för råg 16 kronor 50 öre allt för 100 kilogram.

Spannmålsnämnden övergår härefter till att lämna en kortfattad redo- Produktion

görelse för förhållandena å spannmålsmarknaden under i huvudsak det °™n

sist förflutna konsumtionsåret. Det torde därvid vara lämpligt att i första spannmål.

hand redogöra för den nuvarande inhemska produktionen och konsumtionen

av brödspannmål.

Vid spannmålsnämndens skrivelse den 21 april 1931 var fogad en promemoria

angående nämndens verksamhet, vari rätt ingående redogjordes för

förhållandena dittills å den inhemska spannmålsmarknaden med särskild

hänsyn till verkningarna av inmalningstvånget och minimipriserna. Till

denna promemoria får nämnden anledning att här nedan hänvisa.

Beträffande brödsädesarealerna år 1930 föreligga olika uppgifter, som av

statistiska centralbyrån ställts till spannmålsnämndens förfogande. Dels

har inom byrån år 1930 företagits en representativ jordbruksräkning och

dels har vid brödsädesinventeringen den 1 februari 1931 erhållits uppgifter

angående de år 1930 skördade arealerna. En sammanställning av dessa

olika resultat utfaller sålunda:

Areal

i hektar enligt

brödsädes-

repr. jord-

inventeringen

bruksräkningen

Höstvete .......

.............................. 199,111

213,999

Vårvete .......

.............................. 43,879

47,125

Summa vete 242,990

261,124

Höstråg ......

.............................. 233,490

231,976

Vårråg...........

.............................. 5,049

5,849

Summa råg 238,539

237,825

För vetet är överensstämmelsen mellan dessa båda uppgifter mindre god,

men beträffande rågen är den fullt tillfredsställande.

Vidkommande uppgifterna över 1930 års skörd förefinnas emellertid, såsom

här nedan angives, ännu större skiljaktigheter:

Skörd 1930, i deciton enligt

Höstvete .

Vårvete.....

brödsädes-

inventeringen

4,361,000

653,000

den officiella

skördestatistiken

4,887,000

768,000

Summa vete

5,014,000

5,655,000

Höstråg.....

Vårråg .....

3,766,000

45,000

4,238,000

74,000

Summa råg

3,811,000

4,312,000

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

De enligt skördestatistiken kär återgivna talen avse statistiska centralbyråns

definitiva beräkning.

Huruvida de vid den representativa jordbruksräkningen eller de vid inventeringen

erbållna arealerna äro de mest tillförlitliga är icke lätt att

avgöra. Nämnden är emellertid för sitt vidkommande närmast böjd att

antaga, att de på grundval av den representativa jordbruksräkningen beräknade

arealerna blivit något boga beträffande vete. På av statistiska

centralbyrån närmare angivna grunder är det emellertid uppenbart, att de

vid inventeringen redovisade skördarna äro alldeles för lågt uppgivna. Med

godtagande av centralbyråns definitiva skördeberäkningar kunna numera

i nämndens omförmälda promemoria lämnade uppgifter angående förbrukningen

av vete och råg till människoföda och utfodring kompletteras

sålunda:

Sveriges förbrukning av vete och råg.

Konsumtionsår

''/8-S1/7

Skörd,

utsäde

avdraget

ton

Import av

omalen

spannmål

ton

Export av

omalen

spannmål

ton

Import

av

mjöl1

ton

Export

av

mjöl1

ton

Import

av

gryn1

ton

Förbruk-

ning

ton

1927-1928 .........

369,300

250,476

38,643

A. Vele.

25,350

8,064

2,300

600,719

1928—1929 ........

450,114

277,239

77,290

26,838

7,798

2,254

671,357

1929—1930 .........

462,463

226,043

45,547

24,503

5,839

1,704

663,327 ,

1930—1931 .........

2 508,500

130,579

1,367

4,606

205

2,446

644,559 1

Medeltal

447,594

221,084

40,710

20,324

5,477

2,176

644.991

:

1927-1928 .........

332,036

97,871

14,578

B. Råg

2,982

681

417,630 j

1928—1929 .........

376,844

115,870

6,108

3,710

488

-

489,828 i

1929—1930 .........

365,121

101,605

473

3,265

311

469,207 1

1930—1931 .........

2 386,200

23,553

223

551

226

—

409,855 1

Medeltal

365,051

84,725

5,346

2,627

427

- |

446,630 i

Därest de vid brödsädesinventeringen erhållna arealsiffrorna läggas till

grund, skulle veteförbrukningen konsumtionsåret 1930—1931 varit omkring

38,000 ton lägre, än ovan angivits.

Vad som bär i första band framträder, är den stora förändring, som till

följd av inmalningstvånget inträffat ifråga örn importen och exporten av

maien och omalen spannmål. Vidare torde man av ovanstående uppgifter

att döma kunna antaga, att förbrukningen av vete och råg för år knappast i

normala fall kan understiga 600,000 ton vete och 400,000 ton råg, men väl att

dessa tal överskridas framför allt under sådana år, då relativt stora mängder

vete och råg på grund av skador eller av andra anledningar bliva använda

till kreatursföda.

Av statistiska centralbyrån bar 1931 års brödsädesskörd preliminärt

beräknats sålunda:

Skörd i ton

Höst veto................................................................... 390,000

Vårvete .................................................................... 102,000

Summa vete 492,000

1 Omräknat till omalen spannmål.

2 Preliminära tal.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

31

Skörd i ton

Höstråg .................................................................... 291,000

Vårråg ................................................................. 9,000

Summa råg 300,000

Avdragas från dessa kvantiteter, såsom för konsumtionsåret 1930/1931,

57.000 ton vete och 45,000 ton råg till utsäde, återstå till förbrukning

435.000 ton vete och 255,000 ton råg.

Med hänsyn till vad nyss sades skulle således importbehovet under

konsumtionsåret 1931—1932 preliminärt kunna uppskattas till lägst

165.000 ton vete och 145,000 ton råg.

På grund av under hösten 1931 inkomna meddelanden angående trösknings-

och skörderesultat finnes emellertid anledning förmoda, att veteskörden

kommer att visa sig ännu lägre än vad ovan uppgivits. Vidare

är att märka, att de vid konsumtionsårets början befintliga relativt

stora råglagren samt i övrigt avtagande rågförbrukning kunna i någon

mån minska importbehovet av råg.

Beträffande inmalningsprocenterna och kvarnindustriens råvaruför- inmainingshrukning

är att omförmäla, att sedan inmalningsförordningen den 1 sep- vinter.

temher 1930 trädde i kraft inmalningsprocenterna för vete och råg ge- Ammarnäs

ståltät sig på följande sätt:

f UCUI Ulf VI

brukning.

Förmalningsperiod

Inmalningsprocent för

Teie råg

1930 september—oktober..............

.......... 60

70

november—december ..........

.......... 75

85

1931 januari—februari

.......... 80

95

mars ......................................

.......... 85

95

april .....................................

.......... 85

95

maj—juni..............................

.......... 85

95

juli..........................................

.......... 85

95

augusti—september..............

.......... 80

95

oktober—november..............

.......... 70

60

december ..............................

.......... 60

40

1932 januari ..................................

......... 60

40.

För de till den tidigare kvarnförbindelsen anslutna kvarnarna samt

från och med den 1 juni 1931 för medlemmarna av spannmålsföreningen

hava inmalningsprocenterna för vete varit 10 enheter lägre än de ovan

angivna. Beträffande råg gällde samma förhållande, dock endast under

tiden för det ursprungliga kvarnavtalet och blott för de till denna förbindelse

anslutna kvarnarna.

Inmalningsprocenterna under tiden september 1930—september 1931

voro sålunda relativt höga och tidvis uppe vid sådan höjd, att en ytterligare

ökning i vissa fall kunde befaras verka oförmånligt på mjölkvaliteterna.

Beträffande användningen av svensk och utländsk råvara hänvisas

till nedanstående uppgifter, vilka hämtats från de till spannmålsnämnden

ingivna rapporterna över inköp och förmälning med mera:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Av kvarnarna mottagna partier brödspannmål under tiden 1 september 1930—31

augusti 1931.

År och månad

Mottaget vete

Mottagen råg

svenskt

ton

utländskt

ton

svensk

ton

utländsk ’

ton

1930 september.................................

52,036

34,722

34,385

22,641

17,352

22,826

18,061

15,187

22,519

22,429

13,775

7,449

19,186

14,816

18,296

17,967

4,939

4,834

11,229

5,367

8,429

6,544

6,400

8,148

17,659

13,106

13,277

8.148

6,530

6,523

6.148

6,427

9,999

10,747

10,201

8,053

4,004

5,596

2,899

973

1,229

698

763

539

889

968

1,554

1,723

februari....................................

mars .......................................

april ......................................

maj..........................................

juni .......................................

juli..........................................

augusti ....................................

Summa

283,382

126,155

116,818

21,835 |

Vidkommande dessa uppgifter bör observeras, att desamma jämväl

omfatta smärre kvantiteter — omkring 7,000 ton vete och 2,000 ton råg

— såväl svensk som utländsk spannmål, vilka försålts kvarnarna emellan

eller till andra förbrukare.

Vidare må anföras följande uppgifter över de förmalda spannmålskvantiteterna:
-

Av kvarnarna förmalda partier brödspannmål under tiden 1 september 1930 — 31

augusti 1931.

År och månad

Förmalt vete

Förmald råg

svenskt

ton

utländskt

ton

summa

ton

svensk

ton

utländsk

ton

summa

ton

1930 september ..................

22,865

18,826

41,691

8,353

4,530

12,883

oktober .....................

26,985

25,869

52,854

10,498

6,458

16,956

november .................

27,130

14,445

41,575

8,581

2,659

11,240

december ..................

24,128

11,980

36,108

9,885

2,745

12,630

1931 januari .....................

15,857

6,913

22,770

5,677

774

6,451

februari .....................

24,250

9,574

33,824

8,062

1,340

9,402

mars ........................

19,500

6,647

26,147

9,072

1,404

10,476

april ........................

22,814

7,414

30,228

8,992

1,419

10,411

maj...........................

20,728

6,951

27,679

8,443

1,312

9,755

juni...........................

19,026

5,949

24,975

8,803

1,412

10,215

juli ...........................

20,826

7,165

27,991

9,424

1,462

10,886

augusti .....................

20,863

11,374

32,237

9,371

1,481

10,852

Summa

264,972

133,107

398,079

105,161

26,996

132,157

Genomsnittligt under konsumtionsåret har således vid dessa kvarnar

förmalts 66.57 procent svenskt vete och 79.57 procent svensk råg.

Till jämförelse härmed återgivas från jordbruksutredningens betänkande

den 18 januari 1930 uppgifter angående förmalningen vid 36

större kvarnar under tiden 1 augusti 1928—31 juli 1929, vilka utvisa:

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

F ii

r m a 1 t ve

t e

]

Förmäld

råg

svenskt

utländskt

summa

svensk

utländsk

summa

ton

ton

ton

ton

ton

ton

148,620

251,975

400,595

29,446

93,554

123,000

Detta motsvarar endast 37.i procent svenskt vete och 23.9 procent

svensk råg.

Beträffande förhållandena innevarande konsumtionsår må återgivas

följande uppgifter angående mottagna och förmalda kvantiteter spannmål:
-

Av kvarnarna mottagna partier brödspannmål under tiden X september—

31 december 1931.

Månad

Mottaget vete

Mottagen råg

svenskt

ton

utländskt

ton

svensk

ton

utländsk

ton

;

September .......................................

27,265

10,302

8,487

1,242

Oktober .........................................

36,813

11,888

12,253

7,742

November ......................................

29,489

25,315

6,974

8,069

December .......................................

31,978

18,141

7,095

7,196

Summa

125,545

65,706

34,809

24,249

Av kvarnarna förmalda partier brödspannmål under tiden 1 september—

31 december 1931.

Månad

Förmalt vete

Förmald råg

svenskt

ton

utländskt

ton

summa

ton

svensk

ton

utländsk

ton

summa

ton

September ........................

Oktober ..........................

November ........................

December..........................

28,262

31,058

27,050

20,834

10,399

16,723

19,045

17,438

38,661

47,781

46,095

38,272

11,755

10,820

8,658

6,200

647

6,288

5,388

5,9o5

12,402

17,108

14,046

12,155

Dessa uppgifter visa, att kvarnarna hösten 1931 mottagit avsevärt

mindre kvantiteter svensk brödspannmål än föregående höst. I viss utsträckning

torde detta sammanhänga därmed, att 1931 års skörd var re
-

lativt sen, men även med den omständigheten, att

denna skörd var av

så ringa storlek att, framför

allt

beträffande råg,

några större partier

ännu icke kunnat saluföras. I synnerhet gäller detta hela Mellansverige.

Belysande för dessa förhållanden

äro följande uppgifter över kvarnar-

nas lager av svenskt vete och

svensk råg vid olika

tillfällen:

Hos kvarnarna inneliggande

År oell dog

lager av svensk spannmål

Vete Råg

toll

ton

1930 1 september .......

............. 22,400

13,795

1 oktober .........

............. 51,428

24,143

1 november .......

............. 58,570

26,547

1 december ......

............ 65,184

31,181

1931 1 januari ...........

............. 63,460

29,301

1 februari...........

............. 64,287

29,859

1 mars ..............

............. 62,309

28,297

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil haft. (Nr 138.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

1932

Hos kvarnarna

inneliggande

År och (Lag

lager av svensk spannmål

Vete

Råg

ton

ton

april ......................

.............. 59,883

25,074

maj..........................

.............. 51,959

22,461

juni..........................

.............. 53,183

23,160

juli..........................

.............. 56,096

25,149

augusti ..................

.............. 48,663

25,583

september ..............

............. 34,113

24,008

oktober ..................

.............. 32,241

20,375

november ..............

.............. 37,191

20,884

december ..............

.............. 38,379

19,030

januari ..................

.............. 46,540

19,334.

De totala lagerutrymmena hos dessa redovisade kvarnar uppgå till

över 140,000 ton. Den 1 januari 1932 lågo vidare hos dessa kvarnar

något över 40,000 ton utländskt vete och utländsk råg, varför omkring

106,000 ton av de disponibla lagerutrymmena voro tagna i anspråk vid

detta tillfälle.

_ Beträffande industrikvarnarnas förbrukning av brödspannmål föreligga

numera en del uppgifter, som äro utav ganska stor betydelse för

ett bedömande av industriens råvarubebov. De till svenska spannmålsföreningen

anslutna kvarnarna hava nämligen preliminärt uppgivit sin

råvaruförbrukning sålunda:

Ar

Förmald spannmål

Vete Råg

ton ton

1928 .............................................. 405,990 144,831

1929 ............................................... 421,199 142,339

1930 ................................................ 416,716 139,467.

Då dessa kvarnar enligt uppgift från kommerskollegium år 1929 omfattat

icke mindre än 97.8 procent av all industristatistikens vetemjölsproduktion

och 92.5 procent av dess rågmjölsproduktion, böra under sagda

år vid de egentliga handelskvarnarna förmalts omkring

! Vete Råg

ton ton

1928 ................................................ 415,000 157,000

1929 ................................................ 431,000 154,000

1930 ................................................ 426,000 151,000

Medeltal 424,000

154,000.

Med hänsyn till tidigare uppgiven förmälning under konsumtionsåret

1931—1932 vid de till nämnden rapporterande kvarnarna, vilka varit fler

än de till spannmålsföreningen anslutna, är det uppenbart, att handelskvarnarna

under detta konsumtionsår haft en icke obetydligt lägre förmälning

än de närmast föregående åren. Ännu mer anmärkningsvärt är

detta förhållande, då mjölimporten samtidigt varit så avsevärt mindre

än tidigare. Man torde kunna uppskatta bandelskvarnarnas totala förmälning

under nyssnämnda konsumtionsår till ungefär 410,000 ton vete

och 140,000 ton råg. Detta förhållande får säkerligen icke i nämnvärd

grad tillskrivas någon minskad mjölkonsumtion utan vinner sin förklaring

huvudsakligen av den ökade tullförmalning, som förekommit under

konsumtionsåret 1930—1931. Under innevarande konsumtionsår synes

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

en återgång av förmätningen till handelskvarnarna komma att äga rum,

varlör dessas produktion torde bliva icke obetydligt större än under det

föregående.

Vad angår spannmåls- och mjölpriserna är att märka, att under konsumtionsåret

1930—1931 priserna på utländskt vete och utländsk råg voro

synnerligen låga. Efter det kraftiga prisfallet under sommaren och

hösten 1930 bibehöllo sig de utländska vete- och rågpriserna, sådana de

framträda på den svenska marknaden, under hela våren och sommaren

1931 på en i det närmaste konstant nivå. Först i november 1931 inträdde

på världsmarknaden ifråga örn vete en liten prisförbättring, som

dock redan efterföljts av en återgång till priser, vilka, örn hänsyn tagea

till den svenska valutans depreciering, ganska obetydligt överstiga september

månads bottenpriser. Ifråga örn rågpriserna kan man emellertid

under hösten 1931 tala örn en återhämtning.

Vid studiet av nedan återgivna tabeller över priser för utländskt vete

och utländsk råg framträda emellertid dessa prisrörelser icke fullt tydligt,

enär som sagt de inhemska valutaförhållandena i högre grad påverkat

prisbildningen än de å världsmarknaden noterade priserna gjort.

Priser å importerat och svenskt vete enligt svensk spannmålsnotering januari

1930—december 1931 i kronor för 100 kg.

År och månad

M

a n i t o b

a

Hard

Winter

nr 2

La Plata

Svenskt

vete

I

ii

ni

1930

Januari........................

—

25.29

24.79

23.91

22.2 7

18.60

Februari ....................

—

23.24

22.78

21.85

20.2 7

18.08

Mars...........................

—

21.56

21.06

20.74

19.04

17.8 5

April...........................

—

22.04

21.56

20.83

20.03

17.56

Maj ...........................

—

21.49

21.14

20.76

19.61

17.42

Juni ..........................

—

20.71

2".44

19.78

19.04

18.97

Juli ...........................

19.78

19.43

19.08

18.43

18.19

18.91

Augusti ......................

19.53

19.29

—

18.67

18.47

18.81

September ..................

17.77

17.49

—

17.51

16.76

3 18.60

Oktober ....................

10.92

16.60

—

1 16.62

15.42

3 18.80

November ..................

15.98

15 67

—

1 16.53

14.83

3 19.20

December....................

15.09

14.82

—

—

13.56

3 19.60

1931

Januari......................

14.6 7

14.49

—

—

12.49

3 19.90

Februari .....................

15.41

15.3 1

—

—

12.78

3 20. i o

Mars ..........................

14.96

14.86

—

—

12.68

3 20.2 5

April...........................

15.02

14.84

—

—

12.55

3 20.40

Maj ...........................

15.01

14.73

—

—

12.63

3 20.6 0

Juni ...........................

14.61

14.23

—

—

12.3 2

3 20.50

Juli ...........................

14 18

—

—

—

11.86

3 20.50

Augusti........................

13.87

—

—

1 12.08

11.38

3 20.50

September .................

3 13.79

—

—

1 12.01

11.41

15.94

Oktober ....................

3 15.81

(15.50)

—

1 13.89

12.71

16.24

November ..................

3 18.59

17.67

—

1 16.90

15.30

17.16

December.....................

3 18.40

17.88

—

1 16.81

14.6 4

17.42

1 Harti Winter nr 1.

3 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.

8 Till priserna för utländskt vete skall för att erhålla de priser kvarnarna betalat

läggas under september och oktober månader en gottgörelse av 3 kronor för 100 kg samt

linder november och december månader 1 krona 50 öre för 100 kg.

Spannmålsoch

mjöl.

priser.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Som synes voro de i september och oktober 1931 för svenskt vete betalade

priserna ganska låga, och det förtjänar anmärkas, att de ledande

skånekvarnarna från början endast behövde betala 15 kronor 50 öre och

14 kronor för 100 kilogram vete respektive råg. Dessa priser kunna med

hänsyn till inlösenspriserna knappast anses fullt tillfredsställande. Det

skall likväl erkännas, att kvarnarnas lager av såväl vete som råg, då

den nya skörden började marknadsföras, voro väl stora för att någon

större köplust skulle förefinnas.

Priser å importerad och svensk råg enligt svensk spannmålsnotering januari

1930—december 1931 i kronor för 100 kg.

Månad

19 3 0

19 3 1

Tysk

Kysk

Svensk

Tysk

Rysk

Svensk

Januari........................

14.3 7

14.94

10.75

11.15

1 16.90

Februari .....................

13.31

—

14.12

10.40

1 17.10

Mars...........................

12.li

—

13.28

_

_

1 17 25

April...........................

13.38

—

13.63

_

_

1 17-40

Maj ...........................

11.*»

—

13.29

_

1 17.50

Juni ...........................

10.8 9

13.32

11.81

1 17.60

Juli ...........................

12.44

15.94

—

11.16

1 17.50

Augusti........................

12.54

—

15.81

_

10.15

1 17.50

September ..................

11.38

10.93

1 15.50

2 11.73

10.26

14.61

Oktober .....................

11.33

10 95

1 15.80

3 13.17

11.74

15.48 1

November .................

11.16

10.35

1 16.20

3 15.82

15.84

15.92 1

December.....................

10.92

1 16.60

2 _

15.84

16.07 j

Vidkommande dessa uppgifter över rågpriserna skall endast framhållas,

att priset på svensk råg varit betydligt fastare än motsvarande vetepris

och i november månad icke mycket skilt sig från föregående års

avtalspris. Strängt taget torde kvarnarna betalat bättre priser för råg

hösten 1931 än föregående höst, enär de på grund av den ringa rågtillgången

i många fall fått betala fulla priser för en vara, som varit långt

ifrån oskadad.

Mjölpriserna inom landet hava icke undergått några större förändringar

sedan hösten 1930. Under vår- och sommarmånaderna 1931 voro de

ganska låga i förhållande till råvarupriserna. Detta får givetvis tillskrivas

konkurrensen från de utanför kvarnförbindelsen stående kvarnarna.

I stället hava mjölpriserna under den senast gångna hösten varit

relativt högre utan att därför kunna betecknas såsom i det avseendet

anmärkningsvärda, enär de ovissa och varierande valutaförhållandena

förorsakat en stor del av kvarnindustrien ganska betydande svårigheter

och förluster vid inköpen av utländsk spannmål.

Enligt svenska kvarnföreningens noteringar hava nämnda förenings

mjölpriser gestaltat sig sålunda: 1

1 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.

3 Till priserna för utländsk råg skall för att erhålla de priser kvarnarna betalat under

september—december månader 1931 läggas en gottgörelse av 1 krona för 100 kg.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

Priser å inom landet framställt vetemjöl under åren 1930 och 1931.

Ar och månad

Extra

kärnmjöl

Kärnmjöl

Bagerimjöl

Flormjöl

Extra l:a

svenskt

l:a

svenskt

1930

Januari........................

37.42

35.4 2

33.42

31.42

29.67

27.6 7

Februari .....................

36.54

34.54

32.6 4

30.64

28.79

26.7 9

Mars...........................

35.2 7

33.2 7

31.27

29.2 7

27.83

25.83

April...........................

35.36

33.85

31.35

29.3 5

28.10

26.10

Maj ..........................

35.00

33.00

31.00

29.00

27.75

25.7 5

Juni ........................

3o. 3 7

33.87

31.8 7

29 3 7

28.48

26.48

Juli ...........................

35.50

33.50

31.50

29.50

29.7 2

27.72

Augusti.......................

35.08

33.6 8

31.68

29.68

29.98

27.98

September ..................

35.35

33.3 5

31.85

29.35

29.75

27.75

Oktober .....................

34-16

32.16

30.16

28.16

29.7 5

28.4 0

November ..................

34.00

32.00

30-oo

28.00

29.7 5

29.7 5

December.....................

34.00

32.00

30. oo

28.00

29.75

29.75

1931

Januari........................

34.00

32.00

30. oo

28.00

29.75

29.7 5

Februari ........... ........

34.00

32.00

30.00

28.00

29.75

29.75

Mars...........................

33.84

31.84

29. s 4

27.84

28.91

28.01

April...........................

33.oo

31.00

29.00

27.00

28.oo

27.00

Maj ...........................

33.16

31.16

29.16

27.16

28 16

27.16

Juni ...........................

33.57

31.57

29.57

27.57

28.57

27.57

Juli ...........................

34.00

32.00

30. oo

28.0 0

29.oo

28.00

Augusti.......................

34.00

32.00

30. oo

28.oo

29.oo

28.00

September ..................

33.65

31.65

29.66

27.65

28.65

27.65

Oktober .....................

33.48

31.43

29.43

27.48

27.73

26.73

November ..................

33.00

31.60

29.60

27.60

27.00

26.50

December.....................

33.54

31.64

29.54

27.54

27.44

26.44

Priser å inom landet framställd r&gsikt under åren 1930 och 1931.

År och månad

000

00

01

Samsikt

nr 1

Samsikt

nr 2

1930

Januari ....................................

28.42

26.9 2

25.4 2

23.9 2

22.00

Februari...................................

27.52

26.02

24.56

23.0 2

21.52

Mars .......................................

25.60

24.10

22.60

21.io

19.60

April ........................................

26.30

24.8 0

23.30

21.80

20.30

Maj........................................

26.00

24.50

23.0 0

21.50

20.oo I

Juni .......................................

26.87

25.3 7

23.87

22.37

20.8 7

Juli..........................................

29. os

27.58

26.08

24.58

23.08

Augusti ....................................

29.68

28.18

26.68

25-18

23.68

September.................................

29.36

27.85

26.35

24.85

23.8 5

Oktober....................................

28.50

27.00

25.50

24.00

22.50

November ................................

28.60

27.00

25.50

21.00

22.50 !

December .................................

28.50

27.oo

25.50

24.00

22.50

1931

Januari ....................................

28.5 0

27.oo

25.50

24.oo

22.50

Februari...................................

28.07

26.57

25.07

23.5 7

22.0 7

Mars .......................................

27.oo

25.60

24.00

22.50

21.oo

April .......................................

27.oo

25.50

24.00

22.5 0

21.oo

Maj .......................................

27.16

25.66

24. i o

22.66

21.10

Juni .......................................

27.63

26.13

24.63

23.18

21.08

Juli..........................................

28.17

26.6 7

25.17

23.6 7

22.17

Augusti ....................................

28.25

26.7 5

25.25

23.7 5

22.2 5

, September.................................

27.87

26.3 7

24.87

23.3 7

21.87

'' Oktober..................................

27.6 8

26.18

24.68

23. i s

21.68

November .................................

28.0 7

26.5 7

25.07

23.5 7

22.0 7

December ................................

28.7 6

27.26

25.7 6

24.26

22.76

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majäs proposition Nr 13S.

Av dessa tabeller framgår, att priserna å mjöl under en längre tid vant

anmärkningsvart janina. Detta är i icke ringa mån att tillskriva det

satt, varpa spannmalsreglermgen i praktiken genomförts.

Spannmåls
föreningens
verksamhet.

Svenska spannmålsföreningen u. p. a., som bildades den 24 april 1931

började sin kontraktsenliga verksamhet först den 1 juni 1931, enär riksdagens

beslut i spannmålsfrågan fattades så sent, att en tidigare tidpunkt

e,.var Pa grund härav ansåg föreningens styrelse det nöd
vandigt,

att med stöd av bestämmelserna i 2 § av kontraktet med staten

torlånga hembudstiden för föreningens inköp år 1931 till den 15 juni.

Med postverket träffades omedelbart sådan överenskommelse, att särskilr-*\.

f^eUin^n uppgj°rda 0(''h tillhandahållna hembudskort kostnadstdl

vederbörande säljares disposition å rikets postanstalter

1..V.0taland oca Svealand samt Gävleborgs län. Ä dessa kort skulle varje

säljare av brödspannmål dels ifylla uppgifter angående de kvantiteter

vete och rag, vilka han önskade sälja till föreningen och dels lämna andra

uppgifter, såsom angående namn och adress med mera. I samband

härmed lät föreningen genom annonsering i landets tidningar tillkännagiva

sina inköp.

Vid kembudstidens utgång hade till föreningen inkommit något över

7,300 hembudskort, avseende omkring 17,000 ton vete och 23,000 ton råg,

varjämte föreningskvarnarna i enlighet med kontraktet med staten hembjödo

avsevärda kvantiteter. I detta sammanhang bör nämnas, att kvarnarna

i slutet av maj och början av juni månad efter uppmaning av föreningen

företogo rätt avsevärda inköp av såväl vete som råg och att detta

i rätt hög grad underlättade föreningens inköpsverksamhet.

Mycket kort tid efter det hembudskorten inkommit till föreningen hade

desamma bearbetats och en preliminär plan för inköpens verkställande

utarbetats. Det visade sig därvid, dels att de hos kvarnarna tillgängliga

lagerutrymmena icke voro tillräckliga för den. hembjudna spannmålens

mottagande, och dels att den salubjudna spannmålen var i hög grad

ojämnt fördelad i förhållande till lagerutrymmena. Denna situation medförde

till en början att ett mindre antal leverantörer fingo försända sin

spannmål förhållandevis långt och därigenom förorsakades en del för

dem oparäknade fraktkostnader och besvär. Snarast möjligt vidtogos

emellertid sådana dispositioner, att extra uppsamlingsställen anordnades

inom alla mera betydande inköpsområden. Såsom föreningens ombud

anlitades därvid, förutom kvarnarna, dels statens spannmålslagerhus och

dels jordbrukarsammanslutningar och spannmålshandlare.

Enligt av föreningen lämnade uppgifter inköptes vid detta tillfälle av

densamma 53,550 ten vete och 34,394 ton råg, varav emellertid endas*

8,383 ton vete och 14,385 ton råg härrörde ifrån de ovan nämnda, av ickeföreningsmedlemmar

till föreningen hembjudna kvantiteterna. 45,166 ton

vete och 20,009 ton råg inköptes från föreningskvarnarnas egna lager.

Något mer än hälften av de till föreningen av andra än föreningskvarnar

hembjudna vetekvantiteterna samt omkring 9,000 ion råg blevo sålunda

icke inköpta av föreningen. Vissa hembud annullerades emellertid

meri föreningens medgivande och försåldes direkt till förbrukare, andra

till föreningen hembjudna spannmålspartier, som av föreningen beordrats

till dess uppsamlingsställen, avhördes aldrig. Större delen av de icke

mottagna partierna folio emellertid för kvalitetsbestämmelserna och

tillbakavisades av den anledningen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Kvarnarnas och övriga uppsamlares arbete för spannmålens mottagande

torde hava varit ganska omfattande. Det stora flertalet av de hembjudna

partierna voro relativt små, i flera fall uppgående till endast

några få säckar, och spannmålens kvalitet var i många fall synnerligen

dålig. Till nämnden inkomna uppgifter synas dock giva vid handen, att

större delen av all till föreningen hembjuden spannmål, trots att stora

kvantiteter av ovan anförda skäl icke mottogos av föreningen, ändock

slutligen kommit fram till kvarnarna.

Vidkommande föreningens ekonomiska verksamhet må i detta sammanhang

anföras, att föreningen allt som allt och i enlighet med vad tidigare

omförmälts inköpt i runda tal 53,550 ton vete och 34,394 ton råg,

varvid för vetet betalats 10,910,771 kronor 65 öre och för rågen 5,886,870

kronor 1 öre. Vid försäljningen av denna spannmål, vilken försiggått

under hela sommaren och hösten 1931 och icke avslutats förrän i slutet

av december, har föreningen erhållit för vetet 10,287,186 kronor 83 öre och

för rågen 5,395,029 kronor 34 öre.

Då spannmålsföreningen i augusti 1931 sökte beräkna, huru stort gottgörelsebelopp

skulle erfordras för täckandet av dess förluster å försåld

spannmål samt kostnader, antogs, att härtill skulle åtgå i runt tal 2.5

miljoner, varav ungefär 2 miljoner i ren förlust på inköpt spannmål.

Den 31 december 1931, då föreningens försäljningar av spannmål praktiskt

taget avslutats, hade emellertid prisfallsförlusterna jämte kostnaderna

för spannmålens lagring och skötsel med mera endast uppgått till

1,525,882 kronor 91 öre samt kostnaderna för förvaltning, kontrollverksamhet

med mera utgjort 139,125 kronor 16 öre.

Spannmålsföreningens ekonomiska ställning sagda dag belyses av nedanstående

balansräkning:

Aktiva

Kronor Passiva

Kronor

Inventarier 2,400: —

Medlemsreverser........... 10,860,900: —

Fordringar .................... 37,852: 8 3

Bank- och kassabehållning

............................ 922,315:io

Insatskapital:

Kontant 571,650: —

Revers. 10,860,900: — 11,432,550: —

Skulder............................ 296,878: oi

Överskott ........................ 94,039: 9 2

Summa 11,823,467: 93

Summa 11,823,467: 9 3

Vid det första fastställandet av det gottgörelsebelopp, som skulle uttagas

vid import av utländsk spannmål, ansag föreningen, särskilt roed

hänsyn till önskvärdheten att i möjligaste mån åstadkomma jämna mjölpriser,

lämpligt att börja med en relativt hög gottgörelse för att sedermera

i den mån priserna på den nya svenska skörden stege, sänka gottgörelsebeloppet.

Vid samma tidpunkt, alltså i mitten av augusti 1931, voro de

senare bekantgjorda och nedslående resultaten angående 1931 ars svenska

skörd icke kända. Försiktigheten syntes föreningen då bjuda att a

vete sätta gottgörelsen så högt som till 3 kronor samt att uttaga gottgorelso

även på råg med 1 krona, allt per 100 kilogram omalen spannmål.

Som nyss nämndes hava föreningens förluster och kostnader ratt avsevärt

understigit de en gång beräknade. Anledningen härtill har _ givetvis

i stor utsträckning varit den, att föreningens försäljningspriser

till följd av 1931 års ringa och mycket försenade skörd kunnat hallas

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

högre än som antagits. Den svaga skörden kar också föranlett att inmalmngsprocenterna

för vete och råg under hösfpn 1021 måat

relativt låga, vilket medfört en betydligt större import än den, med'' vik

ken föreningen fran början räknat. Redan den 1 november 1931 kunde

föreningen darior sänka gottgörelsen för vete till 1 krona 50 öre Nu
och

föharåg°medri fU beSftamlnnaitt-iUtgå med fÖr vete sistnamnda belopp

marsf månadTg^1 ^ f°r 100 kllogram omalen spannmål till och med

1787250 krone,1 r ja?Uari, 1932 har föreningen i gottgörelse uppburit

1,787,2o0 kronog o4 ore och bar redan vid denna tidpunkt sina kostnader

J°r verksamhetsaret 1931-1932 helt och hållet täckta. kostnader

Beträffande de kvantiteter brödspannmål, vilka importerats under ti

ilen september-december 1931, och tor cilia nämp”a summa Ät, i

form a\ gottgorelse meddelas följande uppgifter:

V a r u s 1 a g

Gottgörelse

1 Kvantitet

Kronor för !

100 kg j Kilogram

Erlagt gottgö- relsebelopp

Vete

»

Råg ,

Vetemjöl Importerat ..........................

»

Rågmjöl

Vete t Inneliggande lager den 1 sep-

Ga£ / tern ber 1031 .................. j

3.00 '' 20,472,934

l-6o 42,748,322

1.00 21,850,561

4.»o 490,981

2.4 0 463,789

l.eo j 45,390

3.00 j 8,433,226

1.00 | 2,691,073

614,188.02

641,225.12

216,505.01

23,567.09

11,130.95

726.24

252,996.78

26,910.7.8

Summa

1,787,250.54

kroofU £vanståeade inkomstbelopp, 1,787,250 kronor 54 öre avgå 28,202

kronor . oo ore, utgörande gottgörelse, som restituerats för till makaroniberedning

anvant vetemjöl. Den 31 december 1931 bade förenin<>-en säle

des ett överskott å sill rörelse uppgående till 94,039 kronor 92 öre" Ränta

har emellertid da icke gottskrivits medlemmarna för deras kontant inbetalda

insatskapital, uppgående till 571,650 kronor.

u utgangea ay mars 1932 beräknar nämnden, att som gottgörelse

skola hava uppburits ytterligare 800,000 å 900,000 kronor, ett belopp som

utgör en god reserv for motandet av förluster på kommando års rörelse.

vttaianden _ Genom cirkulärskrivelser till hushållningssällskap, spannmålshandlare

verkarna rsammanslutnmgar och köpmannaorganisationer med flera bär

av de statliga sPannmålsnamnden infordrat vissa upplysningar beträffande verknin,

toddi- saraa av inmalmngstvånget och övriga statliga åtgärder till spannmåls
garderva.

odlingens stodjando. Bland annat har nämnden därvid sökt utröna, huruvida

de tidigare tillampado mimmiprisen eller det nu tillämpade systemet.

med garanterad inlösen sommaren 1932 ansetts vara att föredraga

ur jordbrukarnas och handelns synpunkter. Ävenså bar nämnden sökt

införskaffa uppgifter angående de till jordbrukarna i allmänhet betalade

priserna för vete och råg under tiden februari—oktober 1931 för att

därigenom söka bilda sig en uppfattning örn de båda systemens verkningar

i pnsstödjande syfte.

En fullständig redogörelse för denna nämndens undersökning kommer

att ingå i nämndens berättelse över verksamheten under konsumtions
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition Nr 138.

året 1931 1932. Likväl torde det här vara på sill plats att lämna en kortsammanfattning

av do sålunda framförda synpunkterna oell önskemålen.

.Avsättningsf erhällan delia för såväl vete som råg hava av hushållningssällskapen

nästan genomgående betecknats som mycket svåra under

tiden februari—maj 1931. Endast från vissa bygder med ringare

spannmålsproduktion hava uppgifter lämnats, som i någon mån gå i annan

riktning.

Spannmålshandeln, framför allt inköpen ifrån jordbrukarna, torde

under berörda tid hava avstannat i rätt så stor utsträckning. Kvarnarnas

uppgifter över inneliggande lager giva visserligen vid handen, att

kvarnarna inköpte i det närmaste lika mycket som de förmalde, men i

övrigt stod handeln i stor utsträckning stilla. Den då rådande osäkerheten,

huruvida all spannmål skulle vinna avsättning till de utfästa

priserna, torde hava föranlett, att spannmålshandlarna och övriga mellanhänder

iakttogo mycket stor försiktighet vid sina inköp.

Dels det förhållandet, att enligt grunderna för inmalningsförordningen

skörden skulle förmalas successivt under hela konsumtionsåret, dels också

omöjligheten att till dåvarande priser å världsmarknaden exportera

svensk spannmål, hava därjämte väsentligen bidragit till ovannnämnda

avsättningssvårigheter. Vidare är att märka, att jordbrukarna tillförene

i allmänhet icke innehaft mycken osåld spannmål framemot april och

maj månader, och att med hänsyn härtill avsättningsmöjligheterna måhända

för dem framstått såsom svårare, än vad de i själva verket voro.

Huvudorsakerna till anhopningen av utbuden torde dock hava varit

dels en benägenhet hos jordbrukarna att för att undgå kvarnförbindelsens

stränga kvalitetsvillkor göra sig av med spannmålen i god tid dels

och framför allt oro för, att skörden, vars storlek av jordbrukarna otvivelaktigt

överskattades, icke skulle i sin helhet vinna avsättning till de

avtalade priserna.

Efter riksdagens beslut i spannmålsfrågan kommo dock spannmålsaffärerna

ånyo igång. Det visade sig, såsom ovan framhållits, att de

kvantiteter, vilka i juni 1931 från producenter och spannmålshandlare

hembjödos till svenska spannmålsföreningen, örn än betydande, icke voro

så överväldigande stora, detta dock i avsevärd utsträckning beroende på

kvarnarnas på föreningens anmodan företagna inköp.

Efterfrågan på marknaden hösten 1931 betecknas i hushållningssällskapens

yttranden i allmänhet såsom god och till och med mycket god.

Härtill hava givetvis flera omständigheter bidragit, I första hand bör

nämnas 1931 års svaga och sent inbärgade skörd. Vidare var höstbruket

inom hela landet så försenat, att tröskningen ännu vid årsskiftet icke hunnit

komma igång i full utsträckning, och dessutom torde .jordbrukarna i

långt större omfattning än tidigare avsiktligt underlåtit att sälja i avvaktan

på bättre priser.

Det från hushållningssällskapen erhållna prisstatistiska materialet är

visserligen ganska ofullständigt men synes likväl erbjuda åtskilligt av

intresse. Sålunda synes i början av år 1931 skillnaden mellan avtalspriserna

och de till jordbrukarna lito i orterna verkligen betalade priserna

ofta hava varit rätt mycket större än skillnaden mellan de vid do större

kvarnplatserna hösten 1931 noterade priserna oell de till jordbrukarna då

verkligen betalade priserna. Delvis förklaras detta av, att do officiella

noteringarna avso ilo till jordbrukarna betalade priserna, under det att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Majlis proposition Nr 138.

avtalspriserna i realiteten voro maximipriser oell sålunda vörö de högsta

priser, som mellanhänderna erhöllo, men till stor del iår förklaringen sökas

däruti, att priserna i den lida marknaden våren 1931 voro betydligt

lägre, än de då garanterade priserna borde hava föranlett.

Vidare iakttages det förhållandet, att de egentliga spannmålsdistrikten

under våren 1931 på grund av sitt förmånligare läge i förhållande till

de stora kvarnarna bättre hävdat sin ställning i prishänseende än övriga

områden, samt att den stora tillgången på råg jämte obenägenheten hos

jordbrukarna att förvara densamma över våren vid den tiden i många

fall nedpressade rågpriserna synnerligen starkt. Hösten 1931 hava förhållandena

dock varit annorlunda. På grund utav den ringa spannmålstillgången

i Mellansverige hava priserna där ofta varit betydligt fastare

än i Sydsverige. Till oell med inom sådana i förhållande till de större

kvarnarna relativt ogynnsamt belägna landskap som Västmanland,

Närke och Värmland synas priserna hava varit betydligt fastare än i

Skåne och Halland, Beträffande rågen synas jordbrukarna i stora delar

av landet hava erhållit bättre priser i oktober 1931 än i februari och mars

samma år. De betalade vetepriserna i oktober 1931 voro däremot som

regel åtskilligt lägre än i början av året, dels beroende därpå, att kustkvarnspriset

på vete sommaren 1931 var 20 kronor 50 öre och sommaren

1932 blir 18 kronor 50 öre, under det att motsvarande pris för råg 1931

var 17 kronor 50 öre och 1932 blir 16 kronor 50 öre, dels ock därpå, att vetetillgången

innevarande konsumtionsår är förhållandevis betydligt större

än tillgången på råg.

En del hushållningssällskap hava uttalat, att det nuvarande systemet

vore att föredraga framför systemet med minimipriser. Från några hushållningssällskap

har emellertid framhållits, att det på grund utav 1931

års ringa skörd vore synnerligen vanskligt eller omöjligt att företaga en

jämförelse mellan verkningarna av de tidigare tillämpade, minimiprisen

och den nu lämnade inlösensgarantien i vad angår prisbildningen

och framför allt beträffande de priser, jordbrukarna själva erhålla för

sin spannmål.

I prisförbättrande syfte synas jordbrukarna i Uppland, Södermanland,

Östergötland, Kalmar län, Skåne, Skaraborgs län och Närke men även

på andra håll hava företagit organisatoriska åtgärder av olika slag. Så

lunda inrapporteras bildandet av försäljningsföreningar, anläggandet av

nya lagerhus, inköp av tork- och rensningsanordningar, en viss tendens

att övergå till bättre bärgningsmetoder med mera. Likvisst synes det nämnden,

som om vad sålunda åtgjorts är långt ifrån tillräckligt och vida mindre

än man haft anledning hoppas. Lantmännen hava otvivelaktigt ännu i

alltför ringa omfattning tagit itu med ett planmässigt och målmedvetet

arbete för att genom sammanhållning tillförsäkra sig skäliga pris för

sin spannmål. Man hade i detta hänseende väntat sig mera. Det framhölls

sålunda i propositionen till 1931 års riksdag, att det föreslagna

stödsystemet borde främja uppkomsten av en organiserad samverkan

mellan brödsädesproducenterna. som satte dem i stånd att framdeles i

högre grad än hittills själva tillvarataga sina intressen.

Nämnden har vidare till hushållningssällskapen framställt följande

fråga: »Huru utföllo inom eder ort inköpen av överskottet av 1930 års

skörd genom svenska spannmålsföreningen u. p. a.?» Svaren utgöra en

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 138.

43

brokig provkarta på omdömen från de allra bästa till sådana, som utmärkas

av stor missbelåtenhet.

Emellertid har i allmänhet icke framkommit några större och mera

bärande anmärkningar mot själva uppsamlingen av spannmålen, det vill

säga dess beordring till olika uppsamlingsställen. Från vissa håll såsom

i Västergötland, Småland, Östergötland och Mälarprovinserna med

liera hava dock klagomål framkommit över att spannmålen emellanåt

beordrats allt för långa vägar och ibland som kasserad lått återtagas eller

försäljas till oskäliga underpriser. Vidare hava önskemål uttalats angående

anordnandet av särskilda uppsamlingsställen inom sådana områden

som Örebro län, Gotlands län, Skaraborgs län med flera.

Den egentligen svåra och från alla trakter av landet återkommande arn

märkningen beträffande föreningens inköp under sommaren 1931 gäller

kvalitetsbestämmelserna och dessas tillämpning av kvarnarna. Det har

tidigaro påvisats, att de vid föreningens inköp från producenter och

spannmålshandlare tillbakavisade kvantiteterna vete och råg varit synnerligen

stora i förhållande till de från dem liembjudna kvantiteterna.

Det har likaledes framhållits, att anledning förefunnes till det antagandet,

att större delen av de sålunda av föreningen icke mottagna partierna

likväl förr eller senare fått levereras till kvarnarna. De till nämnden

inkomna berättelserna peka på, att så varit förhållandet, men lämna

därjämte den upplysningen, att kvarnarna, vilka underlåtit att inköpa

spannmålen för föreningens räkning, vid eget mottagande av denna

spannmål betalat förhållandevis ganska låga priser. Dessa priser synas

hava varit lägre än dem, som skulle hava betalats, örn kvarnarna tilllämpat

den i nämndens skrivelse till Eders Kungl. Majit omförmälda

överenskommelsen, vilken medgav kvarnarna att till vissa nedsatta priser

såsom ombud för föreningen inköpa spannmål med en groddhalt av

3.1—5 procent. Det förefaller nämnden, som örn denna överenskommelse,

vilken var avsedd att vidmakthålla ett gott förhållande mellan producenter

och konsumenter, i rätt så stor utsträckning av kvarnarna lämnats

åsido, något som dock icke kan läggas föreningen som sådan till

last, Vidare vill nämnden framhålla att, örn den förut omtalade kemiska

metoden för bestämmandet av brödspannmålens kvalitet skulle,

såsom nämnden hoppas, av kvarnarna godtagas och komma till en vidsträcktare

användning, verkliga anledningar till missnöje i här ifrågavarande

avseende i icke ringa omfattning skulle bortfalla.

I stort sett hava verkningarna av de statliga åtgärderna till spannmålsodlingens

stödjande av hushållningssällskapen allmänt ansetts lyckliga.

Prisbildningen har emellertid enligt sällskapens förmenande icke

alltid varit till belåtenhet. Avsättningssvårigheterna våren 1931 medförde

i många fall, att de jordbrukare, som måste företaga försäljningar

till andra än avtalskvarnar, erhöllo rätt så låga priser i förhållande till

avtalspriserna samt att den enligt kvarnförbindelsen stigande prisskalan

ofta blev verkningslös i den fria marknaden. Do för 1931 års skörd

betalado priserna hava av åtskilliga sällskap ansetts allt för låga, vilket

skulle sammanhänga därmed, att de av Kungl. Majit fastställda inlösenspriserna

icke ansetts tillräckligt höga. Emellertid anses prisbildningen

som sådan numera i allmänhet mera tillfredsställande än vad fallet var

under tiden för minimiprisens giltighet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13S.

Bland spannmålshandlare och jordbrukarsammanslutningar har enstämmigt

uttalats den åsikten, att minimiprisen som sådana voro huvudorsaken

till den omlattanae stagnationen i handeln med spannmål, vilken

karakteriserade iörhållandena våren 1931. Härigenom bragtes spannmålshandeln

även in på andra banor, än de annars naturliga och prisbildningen

upphävdes. Vidare påtalas alltjämt den av vissa kvarnar

brukliga omlattande byteshandeln med spannmål och fodermedel respektive

spannmål och mjöl, som i stor utsträckning anses avstänga spannmålshandelns

mellanhänder från att uppträda på marknaden. Ovissheten

angåendo spannmålens avsättning våren 1931 föranledde dessutom,

att spannmålshandlarna och föreningarna icke vågade företaga inköp eller

också måste företaga dessa till i förhållande till avtalsprisen avsevärt

reducerade priser.

Icke utan skärpa framhålles även från dessa håll, att kvalitet sbestäm

melserna och deras tillämpning under våren och sommaren 1931 lämnat

åtskilligt övrigt att önska. Ävenledes påtalas, att spannmålsföreningen

anordnat uppsamlingsställen för sent och i för ringa omfattning,

samt att i en del fall korsförsändningar av spannmål med åtföljande

fraktfördyringar förekommit.

Då ett antal spannmålshandlare och centralföreningar av spannmålsföreningen

anlitats som uppsamlaro av spannmål och alltså inköpt och

lagrat dylik för föreningens räkning, hava de jämväl i sina yttranden

uppehållit sig vid detta samarbete. Härvid framhålles, att de kontrakt,

som ingingos mellan föreningen och dess lagerhållare, voro för stränga,

samt att till lagerhallarna utbetald ersättning varit för liten. I stort

sett anses likväl det organisatoriska genomförandet av inköpen hava

fungerat väl.

Det nu tillämpade systemet har av spannmålshandlarna och föreningarna

ansetts avgjort överlägset minimiprisbestämmelserna, dels enär

handeln fungerat på ett betydligt mera normalt sätt än tidigare, dels

också emedan hjälpen till jordbrukarna anses kunna bliva än mer effektiv,

sedan sådana förbättringar vidtagits, som betingas av det gångna

årets erfarenheter.

Även Sveriges allmänna lantbrukssällskap har ansett, att det nu tilllämpade

systemet är att föredraga framför de tidigare minimiprisen,

bland annat därför att detsamma främjar lantmännens organisationssträvanden.

Stor vikt har sällskapet fäst vid spannmålsföreningens åtgärd

att, örn än något sent. fastställa vissa uppsamlingsoinråden för 1931

års skörd och anser, att priserna numera på ett ganska tillfredsställande

sätt anpassat sig till inlösenspriserna.

Även sällskapet påtalar emellertid kvalitetsbestämmelserna och anser

att dessa böra tillämpas praktiskt, så att kvarnarna i den mån så kan ske

mottaga även sådan spannmål, som faller utanför bestämmelsernas ram.

Tillfrågade köpmannaorganisationer hava uttalat, att verkningarna

av inmalningstvånget varit goda samt att några anmärkningar mot

mjölkvaliteterna i stort sett icke förekommit. Vidare uppgives att mjölhandeln

icke undergått någon förändring samt att den alltjämt är tillfredsställande

ordnad.

Sveriges hageriidkareförening har icke lika oreserverat velat go inmalningstvånget

sitt erkännande utan har uttalat, att de mjölkvaliteter,

som under senaste tiden i vissa fall stått till förfogande, icke varit ur

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

kvalitetssynpunkt tillfredsställande. I huvudsak torde detta omdöme

emellertid rönt stort inflytande av att vissa större bageriidkare anskaffat

maskinella anordningar, som varit avpassade för en relativt stor användning

av starkare mjöl än de inom landet tillverkade.

Spannmålsnämnden övergår härefter till att orda något örn förhållan- Denutiandska

dena å den utländska spannmålsmarknaden. spannmåls
Ett

någorlunda tillförlitligt bedömande i närvarande stund av den marknadensannolika

utvecklingen å denna marknad låter sig knappast göra. Förhållandena,

framför allt i prishänseende, å vår egen brödsädesmarknad

äro under normala förhållanden och utan prisstödjande åtgärder i synnerligt

hög grad beroende av det internationella marknadsläget. Trots

förefintliga vanskligheter kan det därför vara utav en viss betydelse för

en uppfattning örn den inhemska brödsädesodlingens möjligheter att i

korthet redogöra för nu kända faktorer å den utländska spannmålsmarknaden.

Redan tidigare anförda uppgifter över spannmålspriserna lämna full

klarhet därutinnan, att framför allt vetepriserna under det gångna året

i exportländerna icke endast varit synnerligen låga, utan att man med

fullt berättigande kan tala örn ett fullständigt sammanbrott på denna

marknad. I början av september 1931 noterades bottenpriser för vete.

Förtullat i svensk hamn kunde Manitoba I erhållas för 13 kronor 45

öre och La Plata-vete för 11 kronor 10 öre. En god inblick uti prisförhållandena

å vetemarknaden ge nedanstående, från kommerskollegii prisstatistik

hämtade uppgifter:

Vetepriser i juni månad åren 1920 — 1931, samt år 1913, i cents per bushel å

spannmålsbörserna i New York och Chicago.

Å r

New York

Nr 2 Red

Winter

Chicago

Noterings-

kvalitet

Å r

New York

Nr 2 Red

Winter

Chicago

Noterings-

kvalitet

1913 ..................

98

90.8

1926 ..................

167.5

134.4

1920 .................

312 8

1927 ..................

1o6.5

112.8

1921 ..................

167.8

122.5

1928 .................

180.5

141.0

1922 ..................

130.5

113.8

1929 ................

131.0

113.fi

1923 ..................

135.8

106.9

1930 .................

115.1

101 8

1924

193.7

112.6

1931 ..................

88.9

57.9

1925 ..............

196.1

155.3

Det lider intet tvivel, att den nuvarande situationen å vetemarknaden

framför allt är att tillskriva en överproduktion på detta varuslag. De

kralter, som före kriget hastigt nog skulle gjort slut på en period av överproduktion,

hava genom olika slags åtgärder blivit satta ur funktion. De

stora vetelagren i Förenta Staterna och Canada hava sålunda i huvudsak

uppstått därigenom, att myndigheterna sökt stödja priserna genom inköp

och lagring av vete år från år.

Under och närmast efter kriget ökades veteproduktionen synnerligen

starkt i de transoceana länderna. Då emellertid Ryssland samtidigt icke

kunde uppträda som veteexportör såsom föro kriget var fallet, absorberades

likväl skördeöverskotten av importländerna. Sedan framför allt Europa

börjat återhämta sig efter kriget och dess skördar kommit upp i nivå

med och till och med överträffat förkrigsskördarna, minskades efterfrågan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

på transatlantiskt vete. Likväl ökades vetearealerna i Canada, Argentina

och Australien och överskottslagren växte. Till belysande av situationen

under de allra senaste åren återges här nedan en från internationella lantbruksinstitutets

i Rom tidskrift1 gjord sammanställning över dessa förhållanden:
-

Vete i millioner deciton.

Kon

8 XL m t

iöns!

r e t

1926 — 27

1927 — 28

1928 — 29

1929—30

1930—31 1931 — 32

Världsproduktion (utom Ryssland)

925

986

1,071

939

1,010

960

Produktion i Ryssland .....

249

214

216

191

295

Produktion i exportländer.........

629

661

738

572

685

625 j

Produktion i importländer ...........

296

325

333

367

325

335 |

För export disponibla kvantiteter

(utom Ryssland) .....................

279

304

387

304

339

315

För export disponibla kvantiteter i

Ryssland..............................

11

2

30

20 i

Total export .............................

223

218

243

179

219

240

För export disponibla kvantiteter

kvarliggande vid konsumsionårets

slut ......................................

67

86

144

127

150

i

95 j

Härav framgår, hurusom överskotten vuxit men även, att det vid innevarande

konsumtionsårs slut kvarliggande överskottet högst avsevärt

kommer att understiga överskottet vid samma konsumtionsårs början.

I samband härmed uppgives, att det totala disponibla exportöverskottet är

ungefär 35 miljoner deciton mindre innevarande konsumtionsår än närmast

föregående, men att i stället importländernas behov är större. Detta

senare lörhållande föklaras dels därav, att Europas efterfrågan på vete

skulle ökas på grund av dess egna svaga rågskörd och det i förhållande till

vetet höga priset på råg, dels ock därav, att efterfrågan på vete från

utomeuropeiska importländer, bland andra Japan och Kina, anses komma

att öka.

Även örn dessa förutsägelser skulle hålla streck, kvarligger likväl vid

konsumtionsårets slut ett stort veteöverskott, som givetvis kommer att

trycka marknaden.

Vidkommande skördeförhållanden år 1932 är att anteckna, att den

hösten 1931 besådda vetearealen i Förenta Staterna uppgivits vara omkring

6 miljoner acres eller ungefär 13 procent mindre än den i genomsnitt

åren 1924—1930 besådda arealen, samt att utsikterna för denna

skörd i denna stund anses mindre goda. Härvid torde emellertid för

närvarande icke böra fästas allt för stort avseende, enär erfarenheten

visat, att förutheräkningar av den amerikanska skörden vid innevarande

tidpunkt som regel varit rätt så osäkra och påverkade av spekulationssynpunkter.

Sammanfattningsvis har Broomhall2 nyligen yttrat, att under säsongen

1931—1932 äldre reserver av vete komma att bliva något mindre än tidigare.

Den framtida prisutvecklingen kan, säger han. gå uppåt eller nedåt,

allt efter växlingarna i verklig eller beräknad tillgång och efterfrågan,

men allt tyder på en efterfrågan, som icke är tillfredsställande med hänsyn

1 Revue Internationale d’agriculture, oktober 1931.

1 Tidskriften Index (december 1931): Läget på vetemarknaden av G. J. S. Broomhall.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maida proposition Nr 138.

till exportländernas överflöd på vete. Vidare framhåller han, hurusom

Centraleuropas för närvarande svåra ekonomiska ställning kan tvinga till

importinskränkningar, som annars icke skulle ifrågakomma. Europas tidigare

nämnda, förmodade större efterfrågan på vete skulle därför kunna

helt utebliva.

I detta hänseende må hänvisas till förhållandena åren 1923 och 1924, som

kännetecknades av jämförelsevis låga vetepriser, under vilka år importländernas

nedsatta köpkraft säkerligen mera influerade på prisutvecklingen

nedåt än de befintliga saluöverskotten.

Under de senaste månaderna hava priserna å utländskt vete varit underkastade

rätt avsevärda förändringar. I november månad uppvisade världsmarknadspriserna

en rätt betydande stegring. Sålunda noterades Manitobavete

å Winnipegs börs som högst denna månad till 72 3/4 cents för bushel,

under det att den lägsta septembernoteringen varit 52 1/2 cents för bushel.

Sedermera hava priserna emellertid ånyo gått tillbaka och stå för närvarande

icke avsevärt över de tidigare låga priserna. Denna återhämtning

i priserna var måhända förklarlig med hänsyn till de då kända

svaga nordamerikanska skördeutsikterna och på grund av att La Platavetet,

som visat sig vara av en särdeles god kvalitet, då ännu icke kommit

i marknaden, men det strax därefter inträdande prisfallet synes tyda

på, att de stora världsförråden av vete äro allt för tyngande för att en

verklig prisförbättring skall vara att förvänta under den närmaste

framtiden. Att här i landet noterade priser å utländsk spannmål över

huvud sedan slutet av september månad varit föremål för en ganska''

kraftig höjning är emellertid, som tidigare framhållits, i huvudsak att

tillskriva valutaförhållandena. Något större inflytande på prisbildningen

inom landet, annat än möjligen beträffande rag, har man likväl härigenom

knappast kunnat iakttaga.

Beträffande den internationella rågmarknaden torde densamma under

innevarande konsumtionsår komma att gestalta sig annorlunda

än under det närmast föregående. Hedan nu iakttages, att rågpriserna

äro betydligt fastare än vetepriserna och rågskördarna synas nästan överallt

icke endast hava varit avsevärt mindre än föregående år utan även

betydligt mindre än vad som genomsnittligt erhållits de senaste åren. För

Ryssland saknas dock uppgifter örn rågskördens storlek. För närvarande

synes nian emellertid böra räkna med en viss knapphet på råg och som

följd härav måhända även stigande rågpriser å världsmarknaden.

I vad mån våra valutaförhållanden en längre eller kortare tid fortfarande

komma att hålla priserna på utländsk spannmål inom landet uppe i ungefär

nuvarande prisnivå undandrager sig för närvarande varje bedömande.

Säkert torde emellertid vara, att nu betalade priser för utländsk spannmål

icke skulle kunna hålla priserna på svenskt vete och svensk råg uppe

på nuvarande nivå, såvida de statliga stödåtgärderna icke funnes.

Av vad ovan sagts torde framgå, dels att man för närvarande icke kan

våga hysa några förhoppningar örn ett den internationella spannmålsmarknadens

snara tillfrisknande, och dels att de förhållanden i övrigt, vilka

kunna hava inflytande på vår egen brödsädesmarknad. äro så ovissa att

ett bedömande därav nu knappast låter sig göra. .Ett. flertal faktorer

såsom bland andra jordbrukets fortsatta rationalisering, Rysslands

återuppträdande som spannmålsexportör med mera synes emellertid

kunna ge anledning till det antagandet att, såvida icke alldeles särskilda

omständigheter inträffa, brödsädespriserna icke inom den närmaste tiden

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Behovet av

fortsatta stat

liga stödåtgärder.

Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 138.

komma, att återgå till den höjd, de hade för några år sedan. Även om belintliga

stora överskott komma att absorberas, får man således räkna med,

att den genomsnittliga prisnivån antagligen kommer att stanna vid ett läge,

som ur svensk produktionssynpunkt icke kan anses tillfredsställande.

Dessa förhållanden bora givetvis icke lämnas obeaktade vid bedömandet av

utsikterna för vår egen brödsädesodling och dess närmare framtid.

Spannmålsnämnden är härmed inno på frågan örn behovet av fortsatta

statliga åtgärder till spannmålsodlingens stödjande.

hs dumdén anser sig i det följande kunna utgå ifrån, att inmalningsföroi

aningen kommer att förbliva i gällande kraft även linder konsumtionsåret

1932—1933. Ett slopande av inmalningstvånget efter 1932 års utgång

sj nes lör närvarande ur flera sjnpunkter vanskligt. I sådant avseende

torde det vara tillräckligt att erinra därom, dels att det numera med hänsyn

till handelsbalansen torde fa anses önskvärt att kunna begränsa importen

av utländskt vete och utländsk råg till det minsta möjliga, dels att under

det gångna året de i de europeiska importländerna för brödspannmål

vidtagna skyddsåtgärderna för den egna brödsädesodlingen icke mildrats

utan snarare skärpts samt att under året nya länder, såsom Finland och

England, slagit in på liknande vägar dels ock att inmalningsförordningens

bestämmelser icke med större fog kunna betecknas såsom särskilt menliga

vare sig för konsumenterna eller för den fria handeln.

Situationen å den internationella spannmålsmarknaden bär tidigare

tecknats som sjnnerligen oviss och beträffande vetemarknaden, vilken lör

prisutvecklingen är den dominerande, synes någon snar och väsentlig förbättling,

knappast vara att förvänta. Även örn valutasituationen skulle

kunna bidraga till att upprätthålla en prisnivå för inhemsk spannmål, som

icke allt för mycket understege den nuvarande, är detta förhållande dock

icke av den art, att man kan våga bygga därpå för någon längre tid framåt.

Snarare kail man förmoda, att örn den inhemska spannmålsodlingen

lämnas utan stöd i prisreglerande syfte, priserna för svenskt vete och

svensk råg komma att sjunka rätt avsevärt under nu betalade, relativt låga

priser. De åtgärder i prisstabiliserande sylte, som spannmålsnämnden i

april 1931 ansåg sig böra föreslå Eders Kungl. Maj:t voro avsedda som en

tillfällig, av jordbrukets dåvarande svårigheter påkallad anordning. En

huvudsaklig anledning till, att nian då icke ansåg inmalningsförfarandet

som tillräckligt för upprätthållandet av priserna var, som också departementschefen

framhöll i propositionen till 1931 års riksdag, att erfarenheten

visat, att jordbrukarna till följd av bristande sammanhållning och organisation

icke kunde i någon mera avsevärd grad inverka på spannmålens avsättning

och prisernas bestämmande i för dem förmånlig riktning. De då

föreslagna åtgärderna avsågo därför jämväl att bereda jordbrukarna tillfälle

att under relativt trygga förhållanden vidtaga dispositioner för att

bättre kunna hävda sin ställning gentemot kvarnarna och mellanhänderna.

Beträffande jordbrukets allmänna ekonomiska läge för närvarande torde

detsamma hava avsevärt försämrats, sedan spannmålsnämnden i april

1931 föreslog Eders Kungl. Maj:t åtgärder till spannmålsodlingens stödjande.

Svåra ekonomiska förhållanden över huvud, ett katastrofalt prisfall

på alla animaliska produkter, samt en i stora delar av landet mycket

svag brödsädesskörd äro de huvudsakliga och samverkande faktorer, vilka

för jordbruket i dess helhet skapat en situation, som måste betecknas

som jdterligt bekjunmersam.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr litti.

Till spannmåisnämnden avgivna berättelser beträffande förhållandena

inom de olika hushållningssällskapens verksamhetsområden hava enligt

ovan lämnad redogörelse otvivelaktigt givit vid handen, att jordbrukarna

i rätt så många fall företagit åtgärder för att förbättra avsättnings- och

prisförhållandena för brödspannmål, Föreningsrörelsen har på en del håll

utvecklats och gripit sig an med att ordna avsättningen. Uppmaningarna

från olika håll till jordbrukarna att hålla tillbaka utbuden hava ofta hörsammats

och möjligheterna att belåna spannmålen hava här och var

utnyttjats, ehuru räntelörhållandena i mycket stor utsträckning lagt hinder

i vägen härför. Även synes man i viss mån mer allvarligt än tidigare

sökt vidtaga åtgärder lör att bättre bärga och vårda spannmålen.

Av olika anledningar hava emellertid omförmälda organisationssträvanden

samt övriga åtgärder för förbättrade avsättnings- och prisförhållanden

ännu icke erhållit önskad omfattning. En starkt bidragande orsak

härtill har givetvis varit svårigheterna å den inhemska penningmarknaden.

I allt för många fall är det emellertid uppenbart, att bristande företagsamhet

och förståelse för betydelsen av en stark sammanhållning bland

producenterna alltjämt försvårat eller omöjliggjort effektiva åtgärder. Enbart

nedslående äro härvid .sådana meddelanden från starkt spannmålsproducerande

bygder, att man icke ansett sig behöva vidtaga någonting i

prisförbättrande syfte, enär 1931 års skörd var av så ringa storlek, att

man under alla förhållanden räknade med att finna avsättning för densamma.

Spannmåisnämnden hade visserligen förväntat, att producenterna under

den tid statsmakterna hittills ansett sig kunna lämna spannmålsodlingen

ett särskilt stöd, skulle bättre utnyttjat möjligheterna att tillvarataga sina

egna intressen än vad fallet blivit men inser också, att stora svårigheter

härför förefunnits, och vill gärna medgiva, att den tid, som hittills stått

till buds för detta ändamål, varit väl knapp. Med hänsyn särskilt till dessa

omständigheter samt det förhållandet, att jordbruket icke endast i närvarande

stund arbetar under särskilt svårt tryck utan även tidigare jin andra

verksamhetsområden drabbats av den numera allmänna depressionen,

har nämnden ansett, att spannmålsproducenterna allt fortfarande få anses

vara i behov av sådana åtgärder från statsmakternas sida, som kunna bereda

dem en större trygghet i prishänseende, än den inmalningstvånget

som sådant innebär. Ehuru 1931 års skörd av såväl vete som råg varit

ganska knapp, hava framför allt vetepriserna icke, trots prisgarantien viel

spannmålsföreningens inköp sommaren 1932, inom landet i dess helhet kunnat

hållas i ett sådant prisläge, som med hänsyn till nämnda garanti kan

anses skäligt. Bättre än något annat visar detta förhållande, att jordbrukarna

ännu icke satt sig i stånd att i någon större utsträckning påverka

prisbildningen. Skulle 1932 års skörd bliva av normal storlek eller däröver

tyder erfarenheten från innevarande konsumtionsår bestämt därpå,

att spannmålspriserna vid uteblivande av särskilda stödåtgärder kunna

Idiva synnerligen låga. Det bör emellertid med fog kunna förväntas, att

de goda resultat, som vissa lantmannaföreningar genom sin sammanhållning

vunnit, skola leda till att jordbrukarna, om, såsom nämnden nu fört''

slår, ett ytterligare rådrum därtill lämnas, mera allmänt sammansluta sig

till bevakandet av sina intressen uti bär ifrågavarande avseende.

Då nämnden övervägt den form, som borde givas ett fortsatt stöd åt sparmmäLspannmålsodlingcn,

har den för sin stol ansett, att en förlängning av de åt nämnden*

Firning.

,Bihang lill riksdagens protokoll I sami. 111 hafi ISr 1‘JX.j

I

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

gärder, vilka beslutades av 1931 års riksdag, vore lämpligast oell lättast att

genomföra, men att vissa smärre förändringar i nu gällande kontrakt ock

stadgar samtidigt borde företagas. Innan nämnden närmare ingår härpå,

vill nämnden i korthet redogöra för det nuvarande systemets verkningar,

så som nämnden uppfattat desamma.

Enligt nämndens mening har det nu tillämpade systemet rätt väl fyllt

sin uppgift. Beträffande svenska spannmålsföreningens inköp under sommaren

1931 hava såsom ovan nämnts emot desamma från jordbrukarhåll

huvudsakligen riktats deli anmärkningen, att kvalitetsfordringarna voro

allt för stränga och att på grund härav många spannmalspartier icke mottogos

av kvarnarna annat än till betydligt nedsatta priser. Nämnden kålnog,

såsom tidigare framhållits, den uppfattningen, att en del kvarnar i

detta avseende haft möjlighet att tillämpa bestämmelserna annorlunda än

som skedde. Samtidigt vill nämnden emellertid framhålla, att många utande

till föreningen hembjudna partierna spannmål kvalitativt, mest beroende

på groddskador, voro av sådan beskaffenhet, att de rimligtvis icke

kunde betraktas såsom kvarnvara. Örn prisskillnaden mellan brödspannmål

och federsäd vid den tiden icke varit alltför stor, hade dylika spannmålspartier

sannolikt aldrig i den utsträckning, som nu skedde, utbjudits

till kvarnarna. I detta sammanhang vill nämnden dessutom framhålla, att

fordringarna på den svenska brödsädens kvalitet med nödvändighet måste

vara större i samma män som inmalningsprocenterna sättas höga.

Vidare har mot föreningens inköp sistlidne sommar riktats dessa båda

anmärkningar, att föreningen icke på förhand tillkännagivit på vilka

platser eller inom vilka områden, den hembjudna spannmålen skulle komma

att uppsamlas samt att leverantörerna i vissa fall belastats med höga

fraktkostnader. Ävenledes hava vissa leverantörer klagat över att i

vissa fall spannmål skulle av föreningen dirigerats på ett mindre planmässigt

sätt.

Vidkommande dessa förhållanden har nämnden, som med uppmärksamhet

följt och tagit del utav vidtagna dispositioner, endast att anföra, alf

inköpsverksamheten i betraktande av omständigheterna utfallit tillfredsställande

och i överensstämmelse med de principer, nämnden vid avgivandet

av sitt förslag ansett riktiga. Vid planläggningen oell genomförandet

av första årets inköp hade föreningen så utomordentligt kort

tid till sitt förfogande, att man knappast kunde begära, att dess styrelse

då i varje detalj skulle kunna överblicka ställningen. Säkerligen kommer

inköpsförfarandet ett annat år, sedan erfarenhet numera hunnit

samlas, att betydligt lättare kunna genomföras, särskilt som föreningen

numera kungjort ett antal uppsamlingsområden.

Frågan huruvida den garanti beträffande avsättning och priser, som

föreningens inköpsskyldighet innebär, varit tillräcklig för en gynnsam

prisutveckling å inhemsk brödsäd, har i det föregående berörts vid ett par

olika tillfällen. Från hushållningssällskapen har man i vissa fall framhållit,

att det med utgående från förhållandena under innevarande konsumtionsår

med dess ringa skörd kunde vara svårt att riktigt bedöma de

verkningar, denna garanti ett år med stor skörd av såväl vete som råg kan

komma att medföra. I sådant fall och i händelse kvarnarna skulle visa

stor återhållsamhet vid sina inköp, kunde det tänkas, att prisbildningen

inom landet bomme att bliva ganska otillfredsställande.

Nämnden vill i anledning härav framhålla dels, att redan det nu befintliga

kontraktet medger företagandet av stödköp ehuru i viss begränsad

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

omfattning dels också, att nämnden på sätt bär nedan kommer att närmare

ntvecklas, med spannmålsföreningen överenskommit örn en väsentlig

utbyggnad av stödköpsinstitutet.

Som ovan nämnts ansåg nämnden för sin del en förlängning (med

vissa förändringar) av kontraktet mellan staten och svenska spannmålsioreningen

u. p. a. att gälla även 1932 års skörd såsom det under nuvarande

förhållanden bästa sättet att stödja brödsädesodlingen jämväl under

konsumtionsåret 1932—1933. Nämnden upptog därför vissa underhandlingar

med styrelsen lör sagda förening och föreläde därvid styrelsen förslag

till ändringar i gällande kontrakt och stadgar, vilka dels endast hade avseende

pä själva förlängningen men dels också inneburo några förändringar

av nu gällande*bestämmelser. Vid påbörjandet av dessa förhandlingar

förklarade kvarnrepresentanterna i föreningsstyrelsen, att de för sin

del icke voro beredda att göra något uttalande örn behovet eller lämpligheten

av en förlängning av kontraktet, men att de emellertid på grund av

Eders Kungl. Maj:ts anmodan till nämnden den 30 oktober 1931 icke ville

undandraga sig att förhandla örn villkoren för en eventuell förlängning.

Föreningsstyrelsen beslutade att förelägga den ordinarie föreningsstämman

do av nämnden uppgjorda förslagen till kontrakts- och stadgeändringar

med de modifikationer av desamma, som vid underhandlingarna

kunde komma att företagas.

Vid spannmålsföreningens ordinarie stämma den 18 december 1931 hava

i anslutning till nämndens därom gjorda slutgiltiga hemställan de förslag

till ändringar av föreningens kontrakt och stadgar, som återfinnas i

vid denna skrivelse fogade bilagorna C och D, vunnit stämmans godkännande.

Beträffande stadgeändringarna skola dessa för att äga giltighet

godkännas å extra föreningsstämma, vilken är utsatt att hållas den 22

januari 1932.

De i kontraktet och stadgarna företagna förändringarna får nämnden

härmed komplettera med följande närmare anvisningar och motiv.

Kontraktet.

2 §, tredje stycket. Beträffande fördelningen av spannmålsleveranserna

har nämnden i förenämnda skrivelse till Edei-s Kungl. Majit den 21 april

1931 uttalat, att föreningens styrelse borde tillse, att fraktkostnaderna bleve

de minsta möjliga. Samtidigt borde emellertid hänsyn tagas till, att

de leveranslörhållanden, vilka förut varit rådande för såväl producenter

som kvarnar, så litet som möjligt rubbades. Enahanda grunder synas

nämnden böra vinna tillämpning även i fortsättningen och avse såväl leverans-

som marknadsförhållanden.

Det tillägg som gjorts till detta slycke, varigenom samtliga spannmålsleverantörer

tillförsäkras rätten att leverera sin spannmål inom vissa uppsamlingsområden,

innebär icke något avsteg från dessa grunder. En av

nämndens sekreterare företagen undersökning, vilken på sin tid för beaktande

överlämnats till spannmålsföreningen, har nämligen givit vid banden,

att under tiden 1922—1930, alltså före do statliga regleringsåtgärdernas

tillkomst, de vid kustkvarnsplatserna enligt svensk spannmålsnotering

betalade priserna för vele. och råg över hela landet varit anmärkningsvärt

lika, vilket betyder att vid leveranser från överskottsområden

till kvarnar utom desamma, dessa kvarnar fått betala större delen av frakt
-

Specialmot

tering.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

kostnaderna. Det skulle således innebära en orättvisa mot i sista hand

producenterna i överskottsområdena, om dessa nu skulle få bära liela fraktkostnaderna

till eventuella underskottsområden. Ett flertal framställnin

gar till löreningen i berörda hänseende hava genom det föreslagna tillägget

vunnit ett berättigat beaktande.

Under begreppet »merfrakten» i paragrafens tredje stycke falla givetvis

alla i sammanhang med befraktningen uppkommande merkostnader.

3 §. De nuvarande bestämmelserna för företagandet av stödköp synas

nämnden hava varit otillfredsställande särskilt med hänsyn därtill, att för

desamma enligt stadgarnas 7 § c) kunde disponeras lagerutrymmen svarande

mot allenast 1/i2 av medlemmarnas årsförmalning av vete och råg.

Enligt nu i kontraktet och stadgarna företagna ändringar, (se stadgeförslagets

7 § b), kunna för stödköpen disponeras intill hälften av kvarnar

nas lagerutrymmen men även andra lagringsutrymmen, som kunna stå

till förfogande för sådant ändamål. Nämnden har härvid i första hand

tänkt sig anlitandet av statens spannmålslager hus eller andra jämförliga

lagerutrymmen.

Nämnden finner uppenbart, att stödköp allenast böra ifrågakomma, när

spannmålen icke kan vinna avsättning annat än till priser, som stå i ett

tydligt missförhållande till dem, vilka med utgående från det i kontraktets

4 § 2 mom. första stycket omförmälda, av Kungl. Majit för hela riket

fastställda enhetliga pris, skäligen borde, med beaktande av lagrings- och

räntekostnader, erhållas för samma spannmål. Som nämnden redan i sin

skrivelse den 21 april 1931 framhållit, är det emellertid icke enbart prisfrågan,

som bör vara avgörande för spörsmålet örn vidtagandet av stödköp.

Anmärkningsvärd återhållsamhet i fråga om inköpen av svensk

brödsäd ävensom inom vissa odlingsområden uppträdande särskilda avsättningssvårigheter

äro givetvis sådana förhållanden, som genom stödköp

i viss mån kunna tillrättaläggas.

Slutligen vill nämnden framhålla att eventuella stödköp, vilkas verkningar

i olika riktningar ej så lätt låta sig i förväg överblickas, givetvis

måste företagas med stor försiktighet.

4 §, mom. 2, första stycket. Härutinnan är icke föreslagen annan förändring

än den formella, som föranledes av kontraktets förlängning. Meningen

är alltså fortfarande, att Kungl. Majit skall bestämma de för hela

riket enhetliga pris, med vilka respektive svenskt vete och svensk råg

skola sommaren 1933 av föreningen inlösas.

I sin skrivelse till Eders Kungl. Majit den 21 april 1931 uttalade sig

spannmålsnämnden angående de priser, som lämpligen borde ifrågakomma

vid inlösen sommaren 1932. Att göra något motsvarande uttalande för

sommaren 1933 är emellertid, icke minst med hänsyn till de ovissa valutaförhållandena,

så vanskligt, att ett sådant uttalande knappast skulle hava

något egentligt värde.

4 §, mom. 2, sista stycket. För föreningens inköp under sommaren 1933

har återinförts den ursprungligen enligt kvarnförbindelsen av den 15

augusti 1930 gällande bestämmelsen, att priset vid kustkvarn skall vara

50 öre högre än vid iulandskvarn. Denna förändring har icke tillkommit

som ett uttryck för den uppfattningen, att priset å brödsäd alltid ligger

eller bör ligga högre vid kustkvarn än i det inre av landet. Så är

ofta fallet, men någon gång kan förhållandet vara det motsatta. Emellan

åt råder också ungefärlig likhet mellan inlands- och kustkvarnspriset

Aven måste erkännas, att kustkvarnarna genom denna förändring vid

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

sina inköp av brödsäd kunna komma i sämre ställning till inlandskvarnarna

än vad som skulle varit fallet vid fri prisbildning och fri import.

Fastmer har bestämmelsen i fråga återinförts av den anledningen, att föreningen

härigenom kan bliva i tillfälle att, om än i begränsad omfattning,

utan större egna kostnader eller förluster för utjämnande av spannmålstillgången

förflytta sådan till billigare pris inköpt spannmål till andra

konsumtionsorter än de inom uppsamlingsområdena befintliga.

Mom. 3. De vid kontraktet ursprungligen fogade bestämmelserna och

prisregleringsskalorna, vilka som tidigare anförts redan tvenne gånger

blivit ändrade, och givetvis i sitt nuvarande skick alltjämt skola äga tilllämpning

beträffande inköpen av 1931 års skörd i den mån ytterligare

jämkningar av desamma icke överenskommas mellan nämnden och föreningens

styrelse, härrörde från ett av delegationen för svensk spannmålsnotering

uppgjort förslag. Den här föreslagna förändringen är tillkommen

av praktiska hänsyn och ansluter sig till det i praktiken hittills tilllämpade

förfarandet _ o

Såvida ny överenskommelse beträffande föreningens inköp av 193L ars

skörd icke träffas mellan nämnden och föreningens styrelse förbliva alltså

de vid det ursprungliga kontraktet fogade bestämmelser och skalor i gällande

kraft. . . ...

Mom. 5. Härigenom stadgas att föreningen jämväl vid stodkop enligt

3 § skall tillämpa nyss omförmälda bestämmelser och skalor.

Mom. 6. Momentet är likalydande med andra stycket i det tidigare

mom. 1. Vid bedömandet av nytillträdande kvarns egenskap av kustkvarn

eller ej bör beaktas det inflytande, kvarnen utövar på avsättningsförhållandena

för brödspannmål. Givetvis bör icke genom dylik åtgärd annars

bestående prisbildning förryckas. I huvudsak bestämmande vid spannmålsnämndens

avgörande torde böra vara, huruvida den kvantitet svensk

spannmål, som vid kvarnen förmales, har ett utslagsgivande inflytande på

prisbildningen inom ett större'' område.

5 §. Då föreningens verksamhet enligt det nu framlagda kontraktsförslaget

kommer att fortgå ända till utgången av år 1933 och då under

denna tid den gottgörelse, föreningen äger uppbära, under vissa tider helt

kan komma att bortfalla för att sedermera ånyo uttagas, har det ansetts

nödvändigt att på här föreslaget sätt kunna förhindra spekulativ import

av mjöl och gryn. Dylik import kan ock tänkas framträda för det fall,

att tillgången på svensk brödspannmål vid något tillfälle blir så knapp, att

inmalningsprocenterna under viss period måste sättas särskilt låga, och

böra bestämmelserna även då gälla.

7 §, femte stycket. Det har ansetts olämpligt, att statens spannmålsnämnd,

såsom enligt nu gällande kontrakt är möjligt, utan tidsbegränsning

skall äga påkalla rättelse beträffande av föreningen uttaget försäljningspris.

Den här införda bestämmelsen örn att detta skall ske inom

fjorton dagar efter det nämnden erhållit meddelande örn priset, har nämnden

ansett skälig.

Övriga här ovan icke omnämnda föreslagna förändringar i kontraktet

äro uteslutande en följd utav dess förlängning att gälla under ytterligare

ett år.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. -Maj:ts proposition Nr 138.

Stadgarna.

De förändringar i föreningens stadgar, vilka finnas intagna i förslaget

rinder 7 § f) samt 13 § mom. 1, andra stycket, äro icke av nämnden föreslagna

eller tillkomna i samband med kontraktets tilltänkta förlängning.

Desamma hava förordats av föreningens styrelse oell avse dels att möjliggöra

för föreningen, att vid förhöjning eller upptagande på nytt av gottgörelsen

retroaktivt uttaga skillnaden i gottgörelsebeloppet eller gottgörelsen

i dess helhet och dels att tillförsäkra medlemmarna att vid sänkning

av gottgörelsebeloppet eller gottgörelsens borttagande återbekomma mellanskillnaden

i gottgörelse eller hela gottgörelsebeloppet för de kvantiteter

spannmål, för vilka de erlagt gottgörelse. Spannmålsnämuden finner

dessa förändringar lämpliga, enär de dels förhindra spekulation i förändrad

gottgörelse och dels bereda medlemmarna trygghet mot förluster

på importerad utländsk hrödspannmål på grund av ändring i gottgörelsen.

4 §. Med hänsyn till föreningens tilltänkta fortsatta verksamhet hava

ändrade bestämmelser beträffande vinnande av medlemskap i föreningen

föreslagits. Som regel bör ny medlem icke intagas annat än under maj

månad varje år, enär medlemmens huvudsakliga skyldigheter mot föreningen

innebära mottagning, lagring och skötsel med mera av den spannmål,

föreningen är skyldig inköpa under juni och juli månader. Det har emellertid

ansetts, att detta icke borde vara ovillkorligen gällande.

5 §, tredje stycket. Bestämmelsen är nytillkommen och medgiver justering

av medlems i förhållande till medelförmalningen åliggande skyldighet

att övertaga av föreningen inköpt spannmål.

6 §, åttonde stycket. Bestämmelsen är en följd utav det i 5 § nyss omförmälda

tillägget.

7 § b). Bestämmelsen, som ansluter sig till 3 § i kontraktet, med dess

ändrade lydelse, motsvarar föregående 7 § c) och fastställer medlems utvidgade

skyldighet att ställa lagerutrymmen till förfogande vid stödköp.

7 § c). I huvudsak likalydande med tidigare 7 § b). Med hänsyn till

föreningens fortsatta verksamhet samt till följd av de ändrade bestämmelserna

för stödköpen har stycket erhållit sin nya lydelse.

7 § d). Då enligt kontraktets 7 § tvist mellan statens spannmålsnämnd

och föreningen angående försäljningspriset skall avgöras ax- Sveriges

skiljenämnd för spannmåls- och foderämnCshandeln, Ilar det ansetts lämpligt

införa en motsvarande bestämmelse i föreningens stadgar rörande

tvist mellan medlem och föreningen i samma hänseende.

7 § 1). Den ändrade lydelsen är en av föreningens styrelse förordad förändring,

varom ovan talats.

7 § h). Förändringen innebär endast en formell rättelse.

7 § i). Nämnden har icke ansett sig böra motsätta sig denna av kvarnrepresentanterna

påyrkade ändrade lydelse, vilken icke kan anses innebära

någon saklig inskränkning i nämnderis befogenhet.

7 § j). Förändringen har föranletts av vissa erfarenheter från föreningens

verksamhet och har av nämnden upptagits efter framställning från

föreningsstyrelsen.

9 §. De i denna paragraf föreslagna förändringarna hava företagits dels

för att underlätta det rent praktiska handhavandet av föreningens bokförings-

och avräkningsverksamhet och dels i huvudsak med anledning axföreningens

ökade stödköpsskyldigliet. Medlems ansvarighet för kvantitetsvikten

enligt det uppgjorda förslaget innebär en mindre skärpning axtidigare

bestämmelser.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

55

Ersättningen för lagring, skötsel och försäkring av för föreningens räkning

lagrad spannmål har sänkts till ungefär 10 öro för 100 kilogram

och månad i stället för tidigare 12 öre för 100 kilogram och imbor jad manad.

I stället föreslås, att dylik ersättning skall utgå jamval för sadan

spannmål, som medlem själv övertager från föreningen, vare sig denna

spannmål inköpts enligt bestämmelserna i 2 § eller 3 § av kontraktet. Namn

den har ansett, att den utvidgade stödköpsskyldigheten bör berättiga till

viss ersättning, varom bär är fråga, samt att med den relativt låga ersättning,

som föreslagits, ersättning bör kunna utgå för all hos medlem

lagrad, föreningen tillhörig spannmål. o ■ .. inn

Förhöjningen av ersättningen för ntlastning från ^-0 till oO ore ioi 1UU

kilogram har jämväl ansetts skälig. ..

10 §, första stycket. Förändringen är endast föranledd av vidtagen ändring

i 7 § av stadgarna.

13 §, mom. 1, andra stycket. Bestämmelsen har tillkommit efter förslag

av föreningens styrelse, varom nämnden tidigare yttrat sig.

13 §, mom. 2. Det har ansetts lämpligt att i stadgarna intaga sådana

bestämmelser, som tillförsäkra medlemmarna rätt att i första hand inköpa

hos dem själva lagrad spannmål. En viss begränsning härutinnan

har likväl föreslagits med hänsyn därtill, att sådana förhållanden kunna

inträffa, som påkalla åtgärder från spannmålsnämndens sida, föranledda

av stadgandet i nämndens instruktion att följa tillförseln av vete och råg

till kvarnarna i syfte att ernå en jämn sådan tillförsel. .... ....

17 §, andra, stycket. Förändringen föreslagen av rent praktiska skal.

De förslag, nämnden sålunda avgivit, synes icke påkalla några jämkningar

i gällande författningar.

Med åberopande av vad sålunda anförts får nämnden hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes , . ,

dels, under förutsättning av riksdagens godkännande, trafta avtal mea

svenska spannmålsföreningen u. p. a. örn förlängning av kontraktet mellan

staten och sagda förening i överensstämmelse med omförmälda förslag

till kontraktsändringar, .

dels ock lämna föreningen tillstånd att företaga de förändringar av dess

stadgar, som på sätt vidfogade förslag utvisar, dels föranledas av förenämnda

kontraktsändringar dels ock i övrigt på sätt ovan sagts ansetts

lämpliga.

I behandlingen av detta ärende hava nämndens ordförande och samtliga

ordinarie ledamöter deltagit. Riksdagsmannen C. W. M. Andersson

i Igelboda samt direktören Sigfr. Engström hava dock anmält avvikande

mening beträffande frågan örn förlängningen av kontraktet, samt avgivit

de reservationer, vilka som bilagorna E och F fogats vid denna skrivelse.

Stockholm den 13 januari 1932.

Underdånigst:

WALTER MURRAY.

Erik Carlsson.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

56

Bilaga A.

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

Mellan svenska staten oell Svenska spannmålsföreningen u. p. a., i det

följande benämnd föreningen, är, i anslutning till föreningens vid detta

kontrakt fogade stadgar, följande överenskommelse träffad.

1 §•

Staten tillförsäkrar föreningen för nedan i 13 § omförmälda tid, att

annan än föreningen ej skall äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande,

till riket införa vete eller råg eller spannmålsblandning, vari

vete eller råg ingår, eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn

av vete.

Vad ovan sägs gäller ej i avseende å vara, som införes till riket samt,

utan att hava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter

under tullkontroll utföres, eller som införes i egentlig gränstrafik eller

eljest under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på

grund av annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) än den under s) upptagna eller på grund av 6 eller 8 §•

samma förordning.

2 §.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas,

vartdera året 1931 och 1932 under tiden från och med den 1 juni till

och med den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål

av vete och råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig

beskaffenhet och hembjudes föreningen före den 1 juni det år, inköpet

skall äga rum. För år 1931 skall hembudstiden, där så för beaktande

av säljarnas intressen erfordras med hänsyn till tidpunkten för

detta avtals godkännande av riksdagen, på sätt i 16 § sägs, av föreningens

styrelse förlängas till och med den 15 juni.

Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av föreningens

styrelse, därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan

säljarens samtycke får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen

för inköpet, samt att leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år,

inköpet sker. Där de till föreningen anslutna kvarnarnas lagerutrymmen,

med hänsyn till vad 7 § a) och 8 § i föreningens stadgar innehålla

rörande medlemmarnas skyldighet att mottaga och lagra föreningens

spannmål, ej förslå till spannmålens mottagande och förvarande under

ändamålsenlig skötsel inom den sålunda bestämda tiden, äger föreningens

styrelse i erforderlig mån förlänga leveranstiden.

De partier spannmål, föreningen enligt det ovan sagda är skyldig in
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

köpa, skola levereras till uppsamlingsställen, som av föreningens styrelse

anvisas. Föreningens styrelse skall söka fördela leveranserna så

rättvist som möjligt samt med hiinsyn till att fraktkostnaderna i görligaste

mån inskränkas.

3 §.

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd så påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1932 även under andra tider

än de i 2 § omförmälda vidtaga inköp av svenskt vete och svensk

råg av den i sagda paragraf angivna beskaffenhet, örn och i den mån

de till föreningen anslutna kvarnarna enligt 7 § c) av föreningens stadgar

äro skyldiga att mottaga och lagra sålunda inköpt spannmål.

4 i

Mom. 1. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1931 skall föreningen

tillämpa betalning jämlikt de bestämmelser, som för samma tid gälla

enligt 2 § uti den i Kungl, brevet den 28 augusti 1930 till statens spannmålsnämnd

intagna förbindelse, därvid uppsamlingsställe å annan ort

än där kustkvarn är belägen skall likställas med inlandskvarn.

Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn

eller kustkvarn eller huruvida uppsamlingsställe är att likställa med

inlandskvarn, äger statens spannmålsnämnd härutinnan besluta.

Marn. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 skall för fullgod

(torr, frisk och oskadad) svensk spannmål med en kvalitetsvikt av 77

kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund) för vete och 72.2 kilogram

per hektoliter (121 holländska skålpund) för råg betalas fritt anvisat

uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Majit

för vete respektive råg av nämnda kvaliteter finner skäligt bestämma.

Till de i detta moment angivna pris skall göras ett tillägg av ett öre

för varje fulla 100 kilogram för var dag, leveransen i enlighet med köpeavtalet

äger rum senare än den 1 juni.

Marn. 3. Beträffande villkoren i övrigt samt prisbestämningen för

andra hektolitervikter än de ovan angivna skola de grunder iakttagas,

vilka finnas angivna i bilagda, efter förslag av delegationen för svensk

spannmålsnotering uppgjorda bestämmelser och prisregleringsskalor. Tilllägg

till ävensom annan förändring av sagda bestämmelser och skalor må

av statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse, därest nämnden och

styrelsen därom äro ense, verkställas.

Mom. 4. Från de i mom. 1, 2 och 3 stadgade pris skall avdrag ske med

50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade myckenheten

med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej underlåtenheten

kan anses ursäktlig.

5 i

Föreningen må ej vägra att för annan införa eller att i för varje fall

angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn

av vete, föreningens styrelse likväl obetaget att för tiden intill den 1 september

1931, om statens spannmålsnämnd därtill lämnar tillstånd, motsätta

sig sådan import, i den mån den kan antagas ske i spekulativt syfte.

Föreningen må ej för egen räkning driva bandel med utländsk spannmål

eller därav framställt mjöl eller gryn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

G§.

Föreningens verksamhet skall hedrivas på ett lojalt sätt och så att

icke enskilt intresse obehörigen gynnas.

Angående föreningsmedlems skyldighet att tillämpa normal förmalningslön

skall gälla vad 7 § g) av föreningens stadgar härom innehåller.

7 §.

Föreningens försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på

grund av stadgandet i 2 § eller i annan ordning, må icke ske till pris,

understigande det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall härvid under juni, juli och

augusti månader anses utgöra

år 1931 minst det pris, föreningen enligt 4 § har att betala för sina inköp

under juni och juli samma år, samt

år 1932 minst det pris, som föreningen jämlikt sistnämnda paragraf''

skulle haft att erlägga vid inköp av samma spannmål lör leverans vid

den tid, föreningens leverans enligt försäljningsavtalet sker.

Vid försäljning av spannmål av gammal skörd, sedan spannmål av ny

skörd kommit i marknaden, skall föreningen beakta det mervärde, som

den gamla spannmålen kan hava i förhållande till spannmål av den nya

skörden.

Statens spannmålsnämnd äger utöva kontroll över att ovanberörda

pris icke underskrides. Finner nämnden, att det pris, föreningen vid

försäljningen betingat sig, är väsentligt lägre än det pris, som enligt

det ovan sagda bort erläggas, skall föreningen efter anmodan av nämnden

utkräva prisskillnaden av köparen. Uppstår därvid tvist med köparen

rörande prisets storlek, skall sådan tvist avgöras av Sveriges skiljenämnd

för spannmåls- och foderämneshandeln.

Föreningen skall vid sin försäljning göra de förbehåll, som erfordras

med hänsyn till ovan upptagna bestämmelser.

8 §.

Till täckande av sina kostnader samt förluster vid utövandet av sin

verksamhet äger föreningen för de myckenheter vete och råg, spannmålsblandningar,

vari vete eller råg ingår, vetemjöl, rågmjöl och gryn av

vete, vilka införas till riket, av vederbörande importör uppbära gottgörelse,

varom nedan stadgas.

Beloppet av sagda gottgörelse per 100 kilogram spannmål bestämmes

av föreningens styrelse, därvid bör eftersträvas dels att såvitt möjligt

vinst vid kontraktstidens utgång icke kvarstår, dels ock att den tid, under

vilken föreningen jämlikt 14 § första stycket äger fortfara med utövandet

av importrätten, icke över hövan förlänges.

Beträffande vete skall gälla, att örn de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna

av styrelsen äro eniga rörande storleken av berörda belopp och

beloppet av dem icke . bestämmes högre än som motsvarar 20 procent av

det i Stockholm vid tiden för gottgörelsens bestämmande gällande marknadspriset

å svenskt vete av normalkvalitet, nämnda ledamöters beslut

skall tillämpas. För fastställande av högre belopp i fråga örn vete fordras

att minst sex ledamöter äro örn beslutet ense, och att detsamma godkännes

av Kungl. Majit.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 138. 59

För fastställande av storleken av sagda gottgörelse för råg erfordras,

att minst sex ledamöter äro ense örn beslutet.

Gottgörelse, varom i denna paragraf stadgas, skall bestämmas för en

tid av minst två månader i sänder. Förändring i gottgörelsens belopp

skall tillkännagivas senast åtta dagar innan beslnt härom skall tilllämpas.

Vid gottgörelsens uttagande beträffande mjöl skall gälla, att mot 100

kilogram finsikta! mjöl och gryn svara 160 kilogram spannmål samt

mot 100 kilogram sammalet mjöl 100 kilogram spannmål. I fråga om

spannmålsblandning skall gottgörelsen beräknas efter den myckenhet

vete och råg, som ingår i blandningen.

9 i

Den, som till riket infört vete eller råg eller spannmålsblandning, vari

vete eller råg ingår, och visar, att han ur riket utfört utländsk spannmål

av samma slag, mjöl, framställt inom riket av utländskt vete, utländsk

råg eller utländsk spannmålsblandning, gryn, framställt inom riket av

utländskt vete, eller spis- eller knäckebröd, vid vars tillverkning använts

mjöl, framställt inom riket av utländsk råg, äger av föreningen återfå den

gottgörelse, han erlagt till föreningen vid importen av motsvarande myckenhet

spannmål.

Likaledes äger den, som till riket infört vetemjöl, rågmjöl eller gryn av

vete, rätt att, örn han visar, att han ur riket utfört samma mjöl eller

gryn eller spis- eller knäckebröd, framställt av det införda rågmjölet,

återbekomma den gottgörelse, han vid importen erlagt.

I anledning av bestämmelserna i denna paragraf erforderliga kontrollföreskrifter

fastställas av statens spannmålsnämnd efter förslag av föreningens

styrelse.

10 §.

Föreningen skall samarbeta med statens* spannmålsnämnd, som skall

äga tillgång till alla föreningen tillhörande handlingar och räkenskaper.

Det åligger föreningen att, vid anfordran, till statens spannmålsnämnd

lämna de uppgifter, nämnden finner erforderliga.

H i

Föreningens åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning

att statsmakterna under avtalstiden icke vidtaga åtgärder, som väsentligen

rubba do förhållanden, under villia kvarnindustrien nu arbetar,

och att vid tillämpning av förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) iakttages,

att inmalningsprocenten icke i något fall bestämmes högre än att

framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter mjöl

av god bakningsduglighet.

Föreningsmedlemmarna berättigas att vid förmälning vid egna kvarnar

under den i 13 § omförmälda tid tillämpa en inmalnings- och minimiprocent

för vete, som understiger de jämlikt 2 § i nämnda förordning fastställda

eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna med 10 enheter,

därvid dock icke avses sådan dispensvis vid enstaka tillfällen för

begränsad kvantitet medgiven inmatnings- eller minimiprocent, som åsyf
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

tar förmälning för särskilt ändamål, liggande utom ramen för den vanliga

mjölhandeln.

Föreningsmedlemmarna tillförsäkras vidare, att under nämnda tid

stadgandet i berörda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales

tillsammans med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av

kvarninnehavaren blandas med mjöl av annan brödsäd», ej skall äga tilllömpning

beträffande dem.

12 i

Skulle föreningen underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt detta

kontrakt, äger staten ombesörja, att vad som underlåtits utföres eller rättas

samt, där underlåtenheten är av väsentlig beskaffenhet, inträda i föreningens

rättigheter enligt kontraktet; och är föreningen, därest underlåtenheten

varit en följd av omständigheter, som föreningen skäligen bort

avvända, skyldig såväl att bära de kostnader, vilka härigenom åsamkats

staten, som även att till staten utgiva ersättning för av underlåtenheten

orsakad skada.

Skulle staten underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt kontraktet,

och uppkommer därigenom skada för föreningen eller någon dess

medlem, må den, som skadan lidit, mot staten föra den ersättningstalan,

vartill han kan äga fog.

13 §.

Detta kontrakt träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock

senast den 1 juni 1931, och skall gälla till och med den 31 december 1932.

14 §.

. Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1932 icke förslå

till återgäldande av medlemmarnas insatser i föreningen jämte ogulden

utdelning, skall föreningen fortfarande för tiden intill dess så kan ske,

på de i 5 §, 6 §. första stycket, 8, 9 och 12 §§ av detta kontrakt stadgade

villkor äga åtnjuta den i 1 § av kontraktet omförmälda ensamrätt till

införsel av spannmål, mjöl och gryn.

De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av föreningens styrelse

skola hos Kungl. Majit göra anmälan örn den tidpunkt, då utövandet av

omförmälda ensamrätt enligt deras uppfattning med hänsyn till berörda

förhållanden må kunna upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att frän viss

tidpunkt efter den 31 december 1932, efter tillsägelse därom minst två

månader förut, föreningens importrätt skall upphöra. Staten skall därvid

övertaga, föreningens möjligen kvarstående förlust och dess ekonomiska

förpliktelser och föreningen, där ej annat avtalas, upphöra med

sin verksamhet och träda i likvidation. Har föreningen obehörigen gynnat

enskild medlem eller eljest uppenbart åsidosatt föreningens intressen,

och har därigenom förlust för föreningen uppkommit, skall vid övertagandet,

varom ovan sägs, sådan förlust bäras av föreningen. Uppkommen

tvist härom skall avgöras av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning äger jämväl föreningens

styrelse besluta, att, efter anmälan till Kungl. Majit minst två månader

förut, sagda rätt skall upphöra från och med den 1 april 1933

oller den senare tidpunkt, som styrelsen bestämmer. Vad ovan sägs om

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

statens övertagande av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser

samt föreningens trädande i likvidation skall även för sådant fall

gälla.

15 $.

Skulle tvist uppstå mellan staten och föreningen rörande rätta tolkningen

eller tillämpningen av de i denna överenskommelse intagna bestämmelser,

skall, med undantag, varom i 14 § förmäles, dylik tvist avgöras

enligt gällande lag örn skiljemän, med iakttagande dock av att

ledamöterna skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de

sålunda utsedda tillkalla den femte, samt att ordföranden skall hava

såsom ordinarie ledamot tjänstgjort i svensk överrätt.

16 $.

Detta avtal är för kontrahenterna bindande från dess undertecknande,

dock under förutsättning att det godkännes av 1961 års riksdag.

Stockholm den april 1931.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition Nr 138,

Bilaga.

Prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. för vete och råg.

l:o. Genom avtal bestämda eller i noteringar offentliggjorda priser för

vete och. råg av svensk produktion skola, örn ej annat angives, gälla per

100 kilogram netto för frisk, oskadad och i övrigt enligt bestämmelserna

linder punkt 4:o leveransgill vara av viss avtalad kvalitetsvikt. Därest

prisreglering efter vattenhalt skall äga rum enligt nedanstående punkt

2:o, skall det avtalade priset därjämte hänföra sig till vara med normal

vattenhalt, varmed förstås en vattenhalt av 18 procent.

2:o. För frisk, oskadad och i övrigt leveransgill vara regleras priset i

visst förhållande till det avtalade vid avvikelse i varans verkliga kvalitetsvikt

från den enligt punkt l:o bestämda samt, därest så överenskommits,

vid avvikelse i varans verkliga vattenhalt från normal-vattenhalten.

För denna prisreglering kunna följande tvenne tillvägagångssätt

alternativt tillämpas.

Prisreglering sker antingen enbart med hänsyn till kvalitetsvikten efter

nedanstående skala eller efter denna skala samt med särskild tillläggsreglering

för vattenhalt. Även i sistnämnda fallet skall, när vattenhalten

ligger mellan 17.5 och 18.5 procent, priset uteslutande regleras

efter kvalitetsvikt enligt skalan, men då vattenhalten ligger utanför

dessa gränser göres (förutom reglering enligt skalan) för varje procent,

varmed vattenhalten över- eller understiger 18 procent, ett avdrag respektivo

tillägg på 1 procent av det överenskomna priset, dock att tillägg ej

utgår för mera än 2.5 procent vattenhalt under 18 procent.

Örn säljaren eller köparen vid affärens avslutande begärt tilläggsreglering

för vattenhalt, skall sådan äga rum.

Avdrag och tillägg för vattenhalt skola utgå efter hela tiondedelar av

procent vatten.

Vid prisregleringen med hänsyn till kvalitetsvikt skola minst de tilllägg

och högst de avdrag, som angivas i följande skala, tillämpas för

olika över- respektive undervikter gent emot den avtalade kvalitetsvikten.

A. Prisberäkning och kvalitetsfordringar.

Prisregleringsskala.

a) då kvalitetsvikten bestämts i kilogram per hektoliter:

Kg pr hl

Pris

2.5 kg övervikt

2.0 % tillägg till avtalat pris

1.8 » » » » »

1.5 » » » » »

1.1 » » » » »

0.5 » » » » »

2.0 » »

1.5 » »

1.0 » »

0.5 » »

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 138. 63

Avtalad kvalitetsvikt

Avtalat pris

0.5 kg undervikt

0.7 %

avdrag från avtalat pris

1.0 » »

1.5 »

»

»

»

»

1.5 » »

2.5 »

»

»

»

»

2.o » »

3.7 »

»

»

»

»

2.5 » »

5.1 »

»

»

»

»

3.0 » »

6.5 »

»

»

»

»

kvalitetsvikten bestämts

i holländsk vikt:

Holl. vikt

Pris

4.0 skålpund övervikt

2.0 %

tillägg

3.5 » »

1.9 »

y>

3.o » »

1.7 »

»

2.5 » »

1.5 »

. »

2.0 » »

1.3 »

»

1.5 » »

1.0 »

»

1.0 » »

0.7 »

»

0.5 » »

0.4 »

»

Avtalad vikt

Avtalat pris

0.5 skålpund undervikt

0.4 %

avdrag

1.0 » »

0.9 »

1.5 » »

1.4 »

»

2.0 »

2.0 »

»

2.5 »

2.7 »

»

3.0 ’» »

3.5 »

»

3.5 » »

4.4 »

»

4.0

5.3 »

»

4.5 » »

6.3 »

»

Beträffande råg avdrages ytterligare för varje halvt kilogram undervikt

utöver 3 kilogram 1.5 procent eller för varje halvt skålpunds undervikt

utöver 4.5 skålpund 1 procent av det avtalade priset ned till en

kvalitetsvikt av 68 kilogram per hektoliter.

3:o. För vårvete, som klassificerats enligt nedan under punkt 7:o anförda

bestämmelser, göres, i stället för prisregleringen enligt punkt 2:o,

beträffande partier, hänförliga till:

grad III ett tillägg av 0.5 o kronor till avtalat pris,

» ii » » » i.— » » » » och

» I » » »1.50 » » » » .

I övrigt tillämpas vad som är föreskrivet i gällande bestämmelser örn

vårvetets klassificering.

4:o. För att varan skall anses såsom leveransgill enligt detta avtal,

skall den, förutom att vara frisk och oskadad, uppfylla följande villkor:

Halten av slökorn och dåligt utvecklade korn får i sin helhet ej uppgå

till sådan mängd, att en genom avrensning frånskild kvantitet, motsvarande

5 procent av provet, uppvisar en lägre hektolitervikt än, beträffande

vete 68 kilogram och beträffande råg 63 kilogram, då liektolitervikten

fastställes vid en vattenhalt av 17.5—18.5 procent.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

, Inblandning av andra sädesslag än det, som köpet gäller, får uppgå

till högst 2 procent, dock att inblandning av veto i råg får utgöra högst

5 procent.

Annat avfall än slökorn får jämte ogräs, sotkorn och annan orenhet

ingå med högst 1.5 procent.

Kvalitetsvikten för av föreningen inköpt spannmål skall vara, beträffande

vete lägst 74.5 kilogram per hektoliter och beträffande råg

lägst 68 kilogram per hektoliter.

Vattenhalten skall i såväl vete som råg vara högst 19.5 procent.

Påvisligen polerad eller putsad vara ävensom sådan, som är så starkt

körnad eller annorledes behandlad, att en undersökning av halten grodda

kärnor därigenom blivit omöjliggjord eller starkt försvårad, betraktas

såsom icke leveransgill.

5.o. Sönderslagna korn fa, utan att särskilt avdrag härför göres, ingå

i spannmålspartiet till, beträffande vete högst 1.5 procent och beträffande

råg högst 2 procent. Vid större förekomst av sönderslagna korn

an ovan sagts är köparen berättigad göra ett avdrag med 0.5 procent av

det avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda förekomst

överstiger 1.5 respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering enligt

punkt 2:o äga rum.

6:o. Spannmålen skall räknas såsom oskadad vid halt av högst 1 procent

grodda kärnor. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål,

vilken kopts såsom oskadad, även örn den visar sig innehålla högst 2

procent grodda kärnor, men är berättigad att vid förekomst av l.i å 2

procent grodda kärnor göra ett särskilt prisavdrag med 1 procent av det

avtalade priset. Spannmål med högre innehåll av grodda kärnor än 2

procent är köparen icke skyldig mottaga, örn varan köpts såsom oskadad.

Groddprocenten skall beräknas allenast på kärnor med synliga groddar,

varmed förstås alla kärnor med utvuxna eller avslagna groddar

samt kärnor med sprucken groddhinna utom sådana, där sprickan icke

är förorsakad genom groning.

B. Klassificering av vårvete.

7:o. För klassificering av svenskt vårvete tillämpas följande normer:

Grad 1.

Skall vara glutenrikt vårvete, som har en proteinhalt av minst 13.5

procent räknat på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 79.5 kilogram per hektoliter, acil fuktighetshalten

får vara högst 17 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat

veteslag högst 5 procent och orenhet högst 1 procent.

Grad II.

Skall vara vårvete, som har en proteinhalt av minst 12 procent, räknat

på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 78 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten

får vara högst 17.5 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat

veteslag högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

65

Grad lil.

Skall vara vårvete, som har en proteinhalt av minst 11 procent räknat

på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 77 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten

får vara högst 18 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat

veteslag högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent.

Med skadade korn menas: grodda korn, omogna och skrumpna korn.

I orenhet inräknas andra sädesslag, sotkorn och främmande ämnen.

Kvalitetsvikten bestämmes med 1-liters normalvåg, justerad i överensstämmelse

med av tyska »Physikalisch-Technischen Reichsanstalt»

vedertagna grunder.

Proteinhalten bestämmes enligt Kjeldahls metod under användande av

reduktionsfaktorn 5.70.

Med procent menas alltid viktsprocent.

För att klassificering skall äga rum, skall det levererade partiet vara

av enhetlig beskaffenhet och utgöra minst 5 ton.

För vete, som hänföres till grad I, II eller lil, och som vid leveransen

visar sig hava lägre fuktighetshalt än som ovan angivits, göres ett pristillägg

av 1.2 procent för varje procent, varmed vattenhalten understiger

den för respektive grader angivna högsta fuktighetshalten, dock ej till

lägre vattenhalt än 15 procent.

Skiljedom.

Örn tvist uppstår mellan köpare och säljare örn den grad, till vilken

levererat vete skall hänföras, avgöres frågan av Sveriges skiljenämnd

för spannmåls- och foderämneshandeln efter analys och utlåtande av

Sveriges utsädesförening.

Kostnaden härför hestrides av den förlorande parten.

Om vid köpeavtalets undertecknande endera parten påyrkar, att klassificering

skall direkt utföras av utsädesföreningen, skall detta ske,

och kostnaden delas i sådant fall lika mellan köpare och säljare.

Provtagning.

Generalprov, som insändes till utsädesföreningen för bedömning, skall

utgöra minst 400 gram och vara inneslutet i glasburk med paraffinerad

propp.

Råder oenighet örn kvalitetsvikten, skall generalprov uttagas särskilt

och utgöra 5 kilogram, som fylles i en påse och därefter väl inlindas i

vaxduk eller oljeduk. Det på detta sätt skyddade provet insändes skyndsammast

möjligt till utsädesföreningen.

Generalprov skall vara förseglat och innehålla attest i vanlig ordning.

C. Allmänna bestämmelser.

S:o. Kvalitetsvikten skall bestämmas på sätt, sorn tidigare överenskommits

inom delegationen för svensk spannmålsnotering.

9:o. Vattenhalten fastställes genom torkning av spannmålen i krossat

tillstånd under en timme vid 130° C. konstant under iakttagande av här

nedan närmare preciserade detaljbestämmelser för utförandet:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil höft. (Nr 138.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Minst 25 gram av det väl blandade provet krossas hastigt till grovt

mjöl i en härför lämpad kvarn, som lätt kan söndertagas och rengöras.

Kvarnen skall hållas kall och noga rengöras före målningen av varje

prov. Av den krossade massan avvägas emedelbart tvenne medelprov

örn vartdera 2.5 gram, vilka utan substansförlust överföras i med inslipat

lock försedda vågflaskor, vilkas taravikt fastställts efter torkning vid

130° O. samt avkylning i exsiccator till rumstemperatur. Vågflaskorna

skola hava en höjd av omkring 30 millimeter och en diameter av omkring

40 millimeter. Vågflaskorna med däri överförda prov inställas med locken

ställda på kant i ett elektriskt torkskåp med jämnt fördelad värme

och försett med termoregulator samt hållande en temperatur av 130° ±

3° C. och få där kvarstå under jämnt en timme, räknat från inställandet.

Efter denna tid påläggas locken, medan flaskorna ännu äro kvar i torkskåpet.

Flaskorna uttagas och placeras i en exsiccator med klorkalcium,

tills de svalnat till rumstemperatur (under minst 20 minuter), varefter

flaskorna med innehåll omedelbart vägas. Medeltalet av de båda parallellseriernas

viktminskning, omräknat i procent av provets vikt utgör

provets vattenhalt.

Endast speciellt utbildade personer böra tagas i anspråk för arbetets

utförande.

10 :o. Kostnaden för kontrollanalyser vid tvister bekostas av den förlorande

parten.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

67

Bilaga B.

Stadgar

för

Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

1 %.

Föremålet för föreningens verksamhet är att efter avtal med svenska

staten rörande importen av vete och råg m. m. driva handel med spannmål

och idka annan därmed förenlig verksamhet.

2 §.

Föreningens firma är Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

3 %.

Styrelsen skall hava sitt säte i Stockholm.

4 %.

Varje enskild eller juridisk person, som driver handelsvara, äger ingå

såsom medlem i föreningen, därest ansökan örn inträde göres före den 1

juli 1931; dock att, örn medlem överlåter sin kvarnrörelse eller del därav

å annan, denne må vinna inträde i föreningen, därest han sist inom en

månad efter överlåtelsen gör ansökan därom. 5

5 %.

Varje medlem skall i föreningen deltaga med en insats av ettusen kronor

för varje påbörjade lemtio ton vete och varje påbörjade femtio ton

råg av medelförmalningen för år räknat av dessa spannmålsslag, var för

sig, under tiden 1 januari 1928—31 december 1930 vid den kvarn eller de

kvarnar, medlemmen äger. Medlem må icke deltaga i föreningen med

mer än det antal insatser, som sålunda belöper å honom. Insatsernas antal

fastställes efter dessa grunder av styrelsen.

Har vid viss kvarn rörelsen icke börjat förrän efter den 1 januari 1928

eller kan delaktigheten av annan anledning för viss medlem icke avgöras

enligt nyssnämnda beräkningsgrund, eller åtnöjes icke medlem med styrelsens

beslut och anmäler han hos styrelsen missnöje däremot inom två

veckor efter delfåendet, äger statens spannmålsnämnd med ledning av

uppgifter rörande kvarnens förmälning och efter styrelsens hörande bestämma

det antal insatser, med vilket medlemmen skall deltaga i föreningen.

Insats skall erläggas, en tjugondedel kontant och återstoden genom avlämnande

till föreningen av en av medlemmen till innehavaren utfärdad

skuldförbindelse, ställd att betalas tre månader efter uppsägning.

Erläggandet sker vid inträdet efter det antal insatser, för vilket medlemmen

anmält sig. Fastställes antalet insatser av styrelsen eller nämnden

annorlunda, skall felande insats omedelbart därefter erläggas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

68

6 %.

Medlems uppsägning till utträde ur föreningen får ej ske förrän ett ar

efter inträdet.

Upphör medlem att idka kvarnrörelse, medför detta hans avgång ur

föreningen.

Överlåter medlem utan styrelsens medgivande honom tillhörig kvarn

å annan, skall han, även efter avgången, för tid styrelsen bestämmer,

dock högst till den räkenskapsavslutning, som infaller näst efter ett år

och sex månader från inträdet, svara för fullgörande av honom enligt

dessa stadgar åliggande skyldigheter som örn han fortfarande vore medlem

av föreningen och ägare till samma kvarn.

Finnes uppenbart att medlem icke förmår fullgöra sina åtaganden och

förbindelser mot föreningen, åsidosätter han i väsentlig mån sina skyldigheter

enligt dessa stadgar, eller har han lämnat väsentligen oriktiga

uppgifter för fastställandet av antalet insatser eller bedömandet av hans

skyldigheter, må han av styrelsen ur föreningen uteslutas.

Uteslutes medlem ur föreningen, skall avgången anses äga rum vid tidpunkt,

som föreningens styrelse bestämmer.

Avgång ur föreningen i annat fall skall anses äga rum vid den tid för

räkenskapsavslutning, som infaller näst efter sex månader, sedan omständighet

inträffat, som föranlett avgången.

Avgången medlem äger ej, därest icke styrelsen för särskilt fall annorlunda

beslutar, återfå sin insats förrän tidigast ett år efter avgången.

7 i

Medlem åligger:

a) att, intill dess två tredjedelar av de utrymmen för lagring, varöver

medlemmen, på sätt i 8 § sägs, skall anses förfoga, blivit belagda med

svensk spannmål av vete och råg, varje år för föreningens räkning mottaga,

lagra och vårda den svenska spannmål, föreningen jämlikt ovannämnda

avtal med staten inköpt under juni och juli månader samma år;

b) att, med den i 10 § omförmälda inskränkning, varje år före den 31

december av den spannmål, föreningen köpt på sätt under a) sägs, av

föreningen köpa, av vete och råg var för sig, så stor myckenhet fullgod

(torr, frisk och oskadad) kvarnduglig vara, som vid spannmålens fördelning

å samtliga medlemmar i förhållande till deras insatser, särskilt för

vete och särskilt för råg, belöper å vederbörande medlem, därvid medlemmen

i första hand skall, där det rättvisligen kan begäras, köpa av den

spannmål, som lagrats hos honom;

c) att, varje gång föreningens styrelse så påfordrar, för föreningens

räkning före den 1 juni 1932 mottaga, lagra och vårda av föreningen efter

anmodan av statens spannmålsnämnd under annan tid än juni och juli

månader inköpt svenskt vete och svensk råg av beskaffenhet, som under

b) sägs, till så stor myckenhet, att den, jämte hos medlemmen då inneliggande

lager av eller för leverans under den då närmast följande månaden

inköpt sådan spannmål, minst motsvarar, för vete och råg var för

sig, en tolftedel av årsförmalningen av vete, respektive råg, under närmast

föregående kalenderår vid medlemmens kvarn eller kvarnar, bestämd

i den ordning 5 § föreskriver rörande insatsens fastställande, åliggande

det vederbörande medlem att av föreningen inköpa sålunda mottagen

spannmål senast två månader efter emottagandet;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 13b. "9

d) att vid inköp från föreningen betala gällande marknadspris i enlighet

med vad därom i omförmälda avtal med staten bestämmes samt underkasta

sig vad samma avtal stadgar örn jämkning i sålunda erlagt

e) att icke utan medgivande av föreningens styrelse använda utländskt

vete eller utländsk råg annat än för egen förmälning i medlems kvarn;

f) att för de myckenheter utländskt vete och utländsk råg samt spannmålsblandningar,

vari vete eller råg ingår, vilka inkommit till riket före

den 1 september 1931 och medlemmen sistnämnda dag äger eliel däreiter

under den tid, föreningens importrätt enligt avtalet med staten är gällande,

förvärvar, till föreningen under’ villkor och förutsättningar, som i

sagda avtal stadgas, utgiva gottgörelse med belopp, som där sågs, örn

och i den mån sådan gottgörelse icke förut utgått till föreningen för sam

ma spannmål;

g) att för vetemjöl, rågmjöl och gryn av vete, som framställts vrd medlemmens

kvarn eller kvarnar, icke betinga sig högre pris än som bereder

normal förmalningslön, därvid som grund för beräkningen skall tilläm

pas den genomsnittliga förmalningslönen i riket för motsvarande kvalrteter

under de fem senaste åren före. den 1 januari 1931, ägande statens

spannmålsnämnd att utöva tillsyn uti ifrågavarande hänseende;

h) att till föreningens styrelse lämna uppgifter dels vid inträdet och

dels sedermera, då det av styrelsen begäres, i de hänseenden, efter vilka

medlems insatser och hans skyldigheter enligt detta kontrakt bestämmas,

i) att medgiva statens spannmålsnämnd att i den ordning, som stadgas

i kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 juni

1930 (nr 249) örn användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning

av mjöl m. m., inhämta de uppgifter, nämnden finner erforderliga;

samt , ta

j) att, därest medlem uraktlåter att fullgöra små förpliktelser enligt

dessa stadgar eller lämnar oriktig uppgift i de under h) och i) avsedda

hänseenden, förutom skadestånd, för var gång dylik förseelse begås till

föreningen gälda vite från och med 100 till och med 50.000 kronor.

8 §.

Sedan medlem inträtt i föreningen, skall styrelsen så snart ske kan,

efter medlemmens hörande fastställa storleken av de utrymmen för lagring

av spannmål under erforderlig skötsel, över vilka medlemmen vid

avgörande! av hans skyldighet enligt dessa stadgar skall anses förfoga.,

styrelsen obetaget att därefter med hänsyn till inträffande förändring i

medlems lagerutrymme besluta de jämkningar, som härav påkallas.

Statens spannmålsnämnd eller medlem, som är missnöjd med styrelsens

härutinnan fattade beslut, äger inom två veckor efter det besliitet delgivits

hänskjuta frågan till avgörande av Sveriges skiljenämnd för spannmåls-

och foderämnesbandeln vid äventyr att eljest hava förlorat sin rätt

till talan mot samma beslut.

Inträdande medlem äger icke påkalla ändring av beslut i ovannämnda

hänseende, som meddelats innan hans ansökan örn inträde i föreningen

göres.

9 §.

Det åligger medlem att ägna den spannmål, som medlemmen för föreningens

räkning mottagit, ändamålsenlig och erforderlig skötsel samt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

ställa sig till noggrann efterrättelse de särskilda föreskrifter härutinnan,

styrelsen meddelar.

Medlemmen svarar för kvantitetsvikten av sålunda emottagen spannér

™ed avdrag av V4 procent för varje påbörjad månad. Förbättring

eller försämring av kvaliteten under lagringstiden i enlighet med de i avtalet

med staten omförmälda prisregleringsskalor med tillhörande bestämmelser

lillgodokommer, respektive håres av medlemmen.

_ For,.?agr.ing’ skötsel och försäkring av sådan spannmål, som medlem

fran föreningen enligt 7 § b) inköper under juni, juli och augusti 1932

eiler som ater for föreningens räkning utlossas, äger medlemmen av föreningen

erhålla ersättning, med 12 öre per 100 kilogram spannmål för

7nn;),e-1Pabor;iad månad samt, vid utlossning, ytterligare 20 öre för varje

1UU kilogram.

Därest spannmålen av särskild anledning fordrar särskild skötsel, eller

örn annan under vanliga förhållanden ej uppkommande kostnad uppstår

ma skalig ersättning härför utgå.

10 §.

• y*d beräknande av den myckenhet spannmål, medlem enligt stadgandet

1 / $ b) här ovan är skyldig inköpa av föreningen, äger medlem tillgodoräkna

sig eget inneliggande lager av svenskt vete, respektive svensk råg

den 31 juli det ar, inköpet skall ske.

a£ berättigad att med hänsyn till svårighet för viss medlem

att bereda erforderliga lagerutrymmen medgiva den jämkning i berörda

skyldighet, som härav föranledes. När två eller flera medlemmar äro

ense örn annan fördelning av inköpsskyldigheten sinsemellan än den var“V.

“arnida stadgande förmäles, och sådan fördelning kan äga rum utan

förfång för någon av övriga medlemmar, äga de påkalla jämkning i berörda

skyldighet i enlighet därmed.

11 %.

Styrelsen äger utse opartisk person, som skall äga obehindrat tillträde

till arbets- och lagerlokaler vid medlemmarnas kvarnar ävensom att undersöka

medelförmalningen under den tid, som i 5 § sägs

Styrelsen äger vidare rätt att hos statens spannmålsnämnd inhämta

upplysningar rörande storleken av medlemmarnas inneliggande lager av

vete och råg samt de myckenheter vete och råg, som vid kvarnarna för
-

12 §.

Därest medlem på grund av force majeure blir ur stånd att fullgöra

honom enligt dessa stadgar åliggande förpliktelse, utgår ej skadestånd

ler vite enligt < § j), ej heller må medlemmen ur föreningen uteslutas,

dar det en mäste antagas, att hindret blir av varaktig beskaffenhet.

13 §.

Medlem, som uppfyller honom enligt dessa stadgar åvilande förpliktelser,

äger att genom föreningen införa vete och råg till riket samt att i för

varje fall angiven myckenhet få på sig överlåten rätt till införsel av sådan

spannmål. Därest den för import angivna myckenheten står i uppenbart

missförhållande till medlemmens förmälning, äger stvrelsen begränsa

nämnda myckenhet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

14 §.

Av föreningens årsvinst skall, sedan avdrag skett för täckande av möjligen

förelintlig brist från iöregående år samt minst en procent avsatts

till reservfond, utdelning till medlemmarna å deras kontanta insatsbelopp

äga rum efter fem procent örn året. Har sådan utdelning under något ar

ej ägt rum, skall densamma utgå av följande års vinst.

15 $.

Styrelsen består av åtta ledamöter med samma antal suppleanter.

Kungl. Majit äger för ett år i sänder utse ordförande och två ytterligare

ledamöter av styrelsen jämte suppleanter för dem. övriga ledamöter

och suppleanter väljas på ordinarie föreningssammanträde, likaledes tor

ett år i sänder. Därest Kungl. Majit icke begagnar sig av sin angivna

befogenhet, skola årligen för tiden intill dess så sker även de ledamöter

och suppleanter, Kungl. Majit äger utse, väljas å ordinarie föreningssammanträde.

16 *•

Dör granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper

skola finnas två revisorer och två suppleanter för dem. En revisor och

suppleant för honom utses av Kungl. Majit för ett ar i sänder. Den andre

revisorn och suppleanten väljas å ordinarie föreningssammanträde likaledes

för ett år i sänder. Begagnar Kungl. Majit sig icke av sin rätt att

utse revisor och suppleant, skola jämväl dessa årligen väljas å ordinarie

föreningssammanträde för tiden intill dess Kungl. Majit använder sig av

sagda rätt.

17 §.

Räkenskapsavslutning skall äga rum den 31 augusti varje år.

Bokslut skall därjämte göras den 31 december 1932 samt, örn föreningens

verksamhet fortsätter efter sistnämnda dag, för varje manad, så snart

så påkallas av den av Kungl. Majit utsedde revisorn.

18

Medlem äger å föreningssammanträde en röst för varje av honom gulden

insats.

19 $.

Ordinarie föreningssammanträde hålles varje år i Stockholm före december

månads utgång. .

Å dylikt sammanträde skola, förutom i behörig ordning dit hanskjutna

frågor, förekomma följande ärenden i

1) Val av ordförande.

2) Fastställande av röstlängd.

3) Val av justeringsmän. . .

4) Föredragning av styrelse- och revisionsberättelse jämte vinst- och

förlusträkning samt balansräkning.

5) Fastställande av balansräkning.

6) Frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen.

7) Fastställande av arvoden till styrelseledamöter och revisorer.

8) Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem.

9) Val av revisorer och suppleanter för dem.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

20 $.

Kallelse till föreningssammanträde skall ske genom rekommenderat

brev med allmänna posten minst fjorton dagar före ordinarie och minst

åtta dagar före extra sammanträde. På enahanda sätt delgivas andra

meddelanden till medlemmarna.

Skall, enligt vad ovan stadgats, viss tid beräknas från dagen för delgivning,

skall delgivningen anses hava ägt rum å andra dagen efter den,

då meddelandet blivit i rekommenderat brev med posten avsänt till vederbörande

medlem.

21 $.

Vid föreningens upplösning skola behållna tillgångar, sedan en var

medlem återbekommit sin insats jämte ogulden utdelning, tillfalla staten.

22 §.

Frågan örn skadestånd och vite enligt 7 § j) i dessa stadgar samt tvister

i övrigt mellan föreningen och föreningsmedlem eller mellan före?*ng.

?n °.ck styrelsen eller ledamot därav skola, där ej i dessa stadgar

för särskilt fall annorlunda bestämts, avgöras enligt gällande lag örn

skiljemän. Skiljemännen skola vara tre av Stockholms handelskammare

utsedda personer, av vilka ordföranden skall hava såsom ordinarie ledamot

tjänstgjort i svensk överrätt.

Jämväl statens spannmålsnämnd äger påkalla utdömande av vite, som

ovan sägs.

23 §.

Ändring av stadgarna må ej ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

73

Bilaga C.

Förslag till kontraktsändringar.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., överenskommes

härigenom, att nedannämnda §§ i det mellan staten och föreningen

ingångna, uti Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen den 29

maj 1931 (Sv. förf. nr 120) omförmälda kontrakt skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 %.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas, ettvart

av åren 1931, 1932 och 1933 under tiden från —---den 15 juni.

Leveransterminen — *--leveranstiden.

De partier spannmål, — — — inskränkas. Vid fördelningen skall gälla,

att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det av följande

sju områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsammast,

nämligen: 1) Stockholms stad och län; 2) Östergötlands län; 3) Kalmar

län; 4) Malmöhus och Kristianstads län; 5) Hallands län; 6) Göteborgs och

Bohus län samt 7) Skaraborgs län; föreningen likväl obetaget att kräva

leveransens fullgörande varhelst föreningen så önskar, därest föreningen

gäldar den härav föranledda merfrakten.

3 §.

Det åligger föreningen, att då statens spannmålsnämnd så påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1933 även under---

enligt 7 § b) av---- spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till

förfogande.

4 §.

Morn. 1. Vid inköp--- — inlandskvarn.

Mom. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 samt 1 juni—31

juli 1933 skall---bestämma.

Till de---den 1 juni.

Vad angår inköp under ovannämnda tid 1933 skall, utöver nu angivna

pris, vid leverans till kustkvarn eller till annat uppsamlingsställe å ort,

där kvarn, som av spannmålsnämnden förklarats hänförlig till kustkvarn,

finnes, betalas ytterligare 50 öre för varje fulla 100 kilogram.

Mom. 3. Beträffande —--- finnas angivna i särskilda mellan statens

spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna bestämmelser

och prisregleringsskalor.

Mom. 4. Från — — — ursäktlig.

Mom. 5. Vid inköp enligt 3 § skola de i mom. 3 omförmälda bestämmelser

och prisregleringsskalor tillämpas.

Mom. 6. Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn

eller kustkvarn eller huruvida annat uppsamlingsställe är att likställa

med inlandskvarn eller kustkvarn, äger statens spannmålsnämnd

härutinnan besluta.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

5 %.

Föreningen —--obetaget att, om statens spannmåisnämnd därtill

lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import, i den mån den kan antagas

ske i spekulativt syfte.

Föreningen---gryn.

7 i

Föreningens försäljning---marknadspris.

Marknadspriset — — — månader, intill dess ny skörd kommer i marknaden,

anses utgöra

år 1931---år, samt

åren 1932 och 1933 minst---sker.

Vid---skörden.

Statens —--köparen. Anmodan från nämnden skall i ty fall vara

föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter det nämnden erhållit

meddelande örn det pris, föreningen hetingat sig. Uppstår i anledning

av nämndens anmodan tvist med köparen — — — foderämneshandeln.

Föreningen---bestämmelser.

13 $.

Detta kontrakt — — — den 31 december 1933.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1933 icke förslå

--- gryn.

De---upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt

efter den 31 december 1933, efter---domstol.

Oberoende — — — från och med den 1 april 1934 eller---gälla.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer,

dock senast den 1 juni 1932. överenskommelsen är för kontrahenterna

bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att

den godkännes av 1932 års riksdag.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

75

Bilaga D.

Förslag till stadgeändringar.

4 §.

Varje enskild eller juridisk person, som driver handelskvarn, äger under

maj månad varje år vinna inträde i föreningen, därest ansökan örn medlemsskap

gjorts före den 1 i samma månad; styrelsen obetaget att, örn

särskilda skäl därtill anses föreligga, jämväl å annan tid än nu sagts medgiva

inträde.

Överlåter medlem sin kvarnrörelse eller del därav å annan, äger denne

ingå i föreningen, därest han sist inom en månad efter överlåtelsen gör ansökan

därom.

5 i

Varje ---styrelsen.

Har---föreningen.

Därest storleken av medlems årsförmalning ändras, så att den väsentligt

över- eller understiger den medelförmalning, efter vilken antalet insatser

för medlemmen fastställts, äger statens spannmålsnämnd, efter styrelsens

eller medlems hemställan, besluta, att sagda antal skall ökas eller

minskas.

Insats — ■— — uppsägning.

Erläggandet---erläggas.

6 i

Medlems ---— inträdet.

Upphör —---föreningen.

Överlåter — — — kvarn.

Finnes---uteslutas.

Uteslutes —--bestämmer.

Avgång---avgången.

Avgången---avgången.

Medlem, vilkens insatser nedsatts jämlikt 5 § tredje stycket, äger återbekomma

mellanskillnaden å tid och under villkor i övrigt, som gälla för

återfående av insats vid utträde efter uppsägning ur föreningen.

7 i

Medlem åligger:

a) att —--samma år;

b) att, intill hälften av medlemmens omförmälda lagringsutrymmen blivit

belagda med svensk spannmål av vete och råg, för föreningens räkning

mottaga, lagra och vårda av föreningen jämlikt förenämnda avtal efter anmodan

av statens spannmålsnämnd under annan tid än juni och juli månader

inköpt sådan spannmål;

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

c) att, med den i 10 § omförmälda inskränkning, varje år före den 31 december

av den jämlikt avtalet med staten inköpta spannmål, som föreningen

äger den 1 närmast föregående augusti, av föreningen köpa, av vete

och råg vår för sig, så stor myckenhet fullgod (torr, frisk och oskadad)

kvarnduglig vara, som vid spannmålens fördelning å samtliga medlemmar

i förhållande till deras insatser, särskilt för vete och särskilt för råg, belöper

å vederbörande medlem, därvid medlemmen i första hand skall, där

det rättvisligen kan begäras, köpa av den spannmål, som lagrats hos honom;
d)

att---erlagt pris; skolande vid tvist örn prisets storlek sådan

tvist avgöras av Sveriges skiljenämnd för spannmåls- och foderämneshandeln;
e)

att--— kvarn;

f) att---spannmål, så ock att för de myckenheter utländskt vete och

utländsk råg samt spannmålsblandningar, vari utländskt vete eller utländsk

råg ingår, vilka medlemmen äger, då förhöjning inträder i gottgörelsens

belopp, till föreningen utgiva gottgörelse i den mån dylik, beräknad

efter det sålunda förhöjda beloppet, icke förut utgått till föreningen

för samma spannmål;

g) att---hänseende;

h) att---enligt dessa stadgar bestämmas;

i) att---uppgifter, som erfordras för kontroll av efterlevnaden av

dessa stadgar och föreningens avtal med svenska staten; samt

j) att---hänseenden eller eljest vidtager åtgärder, som skulle kunna

föranleda förlust för föreningen, förutom---kronor.

''9*.

Det---meddelar.

Medlemmen---med avdrag av O.oi procent för varje dag. Förbättring

— ---medlemmen.

För lagring, skötsel och försäkring av sådan spannmål, som medlem

lagrar för föreningens räkning enligt 7 § a) och b), äger medlemmen av

föreningen erhålla ersättning med V3 öre per 100 kilogram spannmål för

dag samt, vid utlastning, ytterligare 30 öre för varje 100 kilogram.

Därest---- utgå.

10 §.

Vid beräknande---stadgandet i 7 § c) är skyldig---ske.

Styrelsen ----därmed.

13 *.

Mom. 1. Medlem, som uppfyller sina förpliktelser mot föreningen, äger

---myckenhet.

Då sänkning inträder i den i 8 § i avtalet med svenska staten omförmälda

gottgörelsens belopp, åligger det föreningen att i förhållande till

de myckenheter utländskt vete och utländsk råg samt spannmålsblandningar,

vari utländskt vete eller utländsk råg ingår, vilka medlemmen

på sätt, föreningen bestämmer, styrker sig äga vid tiden för sänkningens

inträdande, till medlemmen i den mån, medlemmen guldit gottgörelse för

nämnda spannmål efter det högre beloppet, återbetala gottgörelse. beräknad

efter skillnaden mellan det högre och det sänkta beloppet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Menn. 2. Medlem är berättigad att till pris, som i 7 § d) sägs, under loppet

av varje tidsperiod av fjorton dagar av föreningen köpa intill hälften

av föreningens vid periodens början bos medlemmen inneliggande lager av

vete och råg, var för sig. Avtal örn köp av större myckenheter hos medlemmen

lagrad spannmål än nu nämnts, äger icke giltighet utan godkännande

av statens spannmålsnämnd.

Utan hinder av att därigenom den spannmålsmängd överskrides, som

medlem enligt vad ovan stadgats är berättigad att under viss tidsperiod

inköpa, skall medlemmen äga rätt att, till pris, som nyss sagts, köpa den

hos honom lagrade spannmål, som han enligt 7 § c) är pliktig köpa.

17 *.

Bäkenskapsavslutning--- — år.

Bokslut skall därjämte göras för varje månad, så snart--— revisorn.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Bilaga E.

Reservation.

Då spannmålsnämnden i skrivelse till Kungl. Majit den 21 april 1931

framlade sitt förslag om bildande av Svenska spannmålsföreningen u. p. a.,

ävensom om vidtagande av i sammanhang därmed avsedda åtgärder, var

syftet närmast att åstadkomma en lugn avveckling av de svåra förhållanden

på brödsädesmarknaden, som väntades skola uppstå vid tiden för utgången

av 1930 års prisavtal. Nämnden framhöll sålunda, att den föreslagna

åtgärden endast vore avsedd som en tillfällig, av rörbrakets dåvarande

svårigheter pakallad anordning och nämnden sökte även finna en

foim för hjälpåtgärderna, som möjliggjorde en successiv avveckling av desamma.

Emellertid ansåg nämnden att därest jordbrukarna skulle beredas

någon hjälp utöver den för stunden, systemet måste omfatta jämväl 1931

års skörd. Att utöver denna tid fortsätta med ett system för brödsädesodlingens

stödjande, sådant som det nu tillämpade, synes emellertid då ej

hava varit av spannmålsnämnden påtänkt.

Även örn man vid denna tidpunkt måste ställa sig betänksam inför möjligheten

att vid tiden för nu löpande kontrakts utgång kunna åstadkomma

en avveckling, som ej medförde allt för stora rubbningar i prisiörhållandena

på den inhemska spannmålsmarknaden, då ju relationen mellan

världsmarknadspriset å brödsäd å ena och det i anslutning till kontraktet

med spannmålsföreningen fastlåsta priset på den inhemska spannmåls

å andra sidan var synnerligen betydande, så har emellertid förhållandet

på spannmålsmarknaden numera utvecklat sig på ett sätt, som

synes göra en avveckling av svenska spannmålsföreningens verksamhet

synnerligen lätt genomförbar under hösten 1932.

På grund av den ringa skörden i Sverige av såväl vete som råg, synes,

såvitt nian nu kan bedöma, något nämnvärt överskott av nämnda sädesslag

ej förefinnas den 1 juni innevarande år, vadan föreningens verksamhet

då blir helt obetydlig. På grund av förändringarna i världsmarknadspriset

å spannmål samt framförallt på grand av valutaförhållandena, har

också priset i Sverige å utländsk spannmål i sådan grad närmat sig det

av Kungl. Majit fastställda inlösenspriset per den 1 juni 1932, att någon

spänning dem emellan ej kan sägas föreligga.

Under sådana förhållanden anser jag, att förutsättningarna för en avveckling

av systemet just nu äro synnerligen gynnsamma. Jag kan därför

ej förena mig med nämndens majoritet i deras förslag örn en förlängning

av kontraktet med Svenska spannmålsföreningen. Visserligen har

spannmålsnämnden föreslagit kontraktets förlängning på endast ett år.

men som jag redan anfört, synes förutsättningarna för en avveckling utan

förluster för spannmålsföreningen och statsverket te sig synnerligen gynnsamma

under hösten 1932. Hur förhållandena kunna gestalta sig ett år senare,

därom vet man för närvarande intet, men all sannolikhet talar dock

tor att situationen då kan vara betydligt ogynnsammare. Skulle nästa års

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

skörd bliva stor, vilket hitintills kända förhållanden ingalunda motsäga,

skulle spannmålsföreningen vid en avveckling år 1933 ligga inne med betydande

lager av spannmål, vilka måhända icke skulle kunna försäljas

utan betydande förlust, en förlust som genom bestämmelserna i 14 § sista

stycket av kontraktet staten kan komma att få övertaga.

På grund av det ovan anförda har jag ansett, att spannmålsnämnden

bort förorda, att kontraktet mellan staten och svenska spannmålsföreningen

u. p. a. icke skulle förlängas.

Därest en sådan förlängning ändock kommer till stånd, har jag ej något

att erinra mot de av nämnden förordade ändringarna i kontraktet och

stadgarna. Stockholm den 13 januari 1932.

Martin Andersson.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl, Majlis proposition Nr 138.

Bilaga F.

Reservation,

Svenska spannmålsföreningen bildades år 1931 enligt förslag av statens

spannmålsnämnd i syfte, dels att bereda jordbrukare och andra innehavare

av brödsäd till avsalu möjlighet att till enligt kvarnförbindelsen av den

15 augusti 1930 gällande priser vinna avsättning för all kvarnduglig

spannmål av vete och råg, dels ock att på ett rent tillfälligt sätt stödja

spannmålspriserna. Syftemålet med. föreningens verksamhet anser jag

vara i huvudsak uppnått och en förlängning av dess verksamhet därför

ej påkallad.

Inmalningsförordningen är avsedd att säkerställa för jordbrukarna avsättning

av till kvarnändamål lämplig brödsäd. Detta syftemål bör, enligt

vad den gångna tidens erfarenhet utvisar, kunna uppnås även vid riklig

skörd och inmalningsförordningen därför i sig själv skapa förutsättningen

för ett i övrigt helt lösgörande av den fria handeln, varigenom även

åstadkommes sundare förhållanden på den inhemska marknaden. Så länge

emellertid nuvarande abnorma och ovissa förhållanden råda, äro dock särskilda

statliga åtgärder i prisstödjande syfte av behovet påkallade. Dessa

statliga åtgärder böra, förmenar jag, vara av tillfällig karaktär. Det nu

föreliggande förslaget garanterar ett visst inlösenspris för brödsäden, men

vid rikligare skörd torde detsamma under stor del av konsumtionsåret,

särskilt under den stora tillförseln under höstmånaderna, icke kunna skapa

en önskvärd prisnivå, utan likvisst fordra åtgärder av kompletterande art.

Gentemot ett fastlåsande av riktlinjerna för en stödaktion i enlighet med

spannmålsnämndens nu föreliggande förslag har jag därför ansett mig

böra uttala min avvikande mening.

Stockholm den 13 januari 1932.

Sigfr. Engström.

»20466. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1932:86 Memorial angående ersättning åt dem, som inom jordbruksutskottet biträtt vid behandling av vissa Kungl. Majlis propositioner. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1932:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens fortsatta stödjande. a1 i texten
  3. JoU 1932:71 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71 s. 1 i texten