Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning av livränta, sam tillerkänts före detta vaktkoiistapeln vid förutvarande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Sven Johan Carlsson i anledning av honom genom olycksfall i tjänsten tillskyndad skada

1932-02-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:141, Angående förhöjning av livränta, sam tillerkänts före detta vaktkoiistapeln vid förutvarande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Sven Johan Carlsson i anledning av honom genom olycksfall i tjänsten tillskyndad skada

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

1

Nr 141.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förhöjning av

livränta, sam tillerkänts före detta vaktkoiistapeln vid

förutvarande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Sven

Johan Carlsson i anledning av honom genom olycksfall

i tjänsten tillskyndad skada; given Stockholms slott den

26 februari 1932.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Utdrag av protokollet över justitiedcpartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprins en-Re g euten i statsrådet

å Stockholms slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin,^ von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»Under tjänstgöring den 7 december 1903 i dåvarande tvångsarbetsanstaltens

i Karlskrona stengård, där fångar sysselsattes med gatstenshuggniag, blev dåvarande

vaktkonstapeln Sven Johan Carlsson, som är född den 12 juni 1854,

träffad i högra ögat av en så kallad bränning eller kringflygande stenskärva

med den påföljd, att han samma dag måste intagas å Karlskrona lasarett. Efter

där undergången operation å ögat utskrevs Carlsson den 14 december 1903.

Synskärpan å samma öga var då avsevärt nedsatt. Vid sedermera den 5 september

1907 av lasarettsläkaren R. Lundmark verkställd undersökning befanns,

att synskärpan å Carlssons båda ögon endast vore hälften av den normala. Samme

läkare hade ej ansett sig kunna avgiva yttrande, huruvida nedsättningen i

synförmåga jämväl å vänstra ögat vore en följd av skadan å det högra.

I skrivelse den 18 oktober 1907 hemställde fångvårdsstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte hos riksdagen utverka, att Carlsson finge såsom ersättning för

omförmälda, honom i tjänsten tillskyndade skada av fångvårdsmedel från och

med år 1908 tillerkännas en årlig livränta å 50 kronor.

Riksförsäkringsanstalten, som hördes i ärendet, erinrade, att, därest den

Carlsson tillfogade skada, sådan denna blivit angiven av Lundmark, skolat

bedömas i enlighet med bestämmelserna i då gällande lag den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, skadan bort anses

hava för Carlsson medfört nedsättning i arbetsförmågan, motsvarande 10 procent

av normal arbetsförmåga och sålunda berättiga honom till en årlig livränta

å 30 kronor.

Statskontoret tillstyrkte i utlåtande en årlig livränta av 30 kronor.

I proposition den 21 februari 1908, nr 66, hemställde Kungl. Majit, att

riksdagen måtte medgiva, att till Carlsson finge såsom ersättning för ifrågavarande

honom drabbade skada av fångvårdsmedel utbetalas från och med år

1908 en årlig livränta av 30 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr lil.

3

I anledning av propositionen väcktes inom andra kammaren en motion (nr

255) om beviljande åt Carlsson från och med år 1908 av en årlig livränta av

50 kronor.

I skrivelse den 1 juni 1908 (nr 2, s. 5) anmälde riksdagen, att riksdagen medgivit,

att till Carlsson finge såsom ersättning för ifrågavarande skada av fångvårdsmedel

utbetalas från och med år 1908 en årlig livränta av 50 kronor.

I kungörelsen den 10 juni 1921 angående förhöjning av vissa till i statens

tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor med mera

(nr 410) bär Kungl. Maj :t förordnat, bland annat, att arbetare, som på grund

av genom olycksfall i statens tjänst åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli

1901 vore berättigad till livränta av statsmedel med ett årligt belopp av minst

90 kronor, finge, utöver till honom på grund härav utgående livränta, från

och med år 1921 uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande

125 procent av samma livränta. Enligt samma kungörelse tillerkändes rätt

till tilläggsersättning med enahanda belopp, som nyss nämnts, jämväl personer,

vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt 1901 års lag, såsom

ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen kroppsskada tillerkänts livränta

eller årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder;

förhöjning skulle dock icke äga rum beträffande livränta eller understöd,

varå dyrtidstillägg åtnjötes. Genom kungörelsen den 23 maj 1930 (nr

172) örn ändrad lydelse av § 1 i nämnda kungörelse den 10 juni 1921 hava

berörda stadganden undergått sådan ändring, att inskränkningen till livräntor

å lägst 90 kronor bortfallit.

I en till fångvårdsstyrelsen ingiven skrift har Carlsson anhållit örn

vidtagande av sådana åtgärder, att han, räknat från och med den 1 januari

1931, måtte utöver nämnda livränta komma i åtnjutande av tilläggsersättning

enligt grunderna i förut omförmälda kungörelser den 10 juni 1921 och den 23

maj 1930.

Med skrivelse den 30 januari 1932 har fångvårdsstyrelsen överlämnat framställningen

samt anfört: Bestämmelserna i åberopade kungörelser torde icke

vara direkt tillämpliga å den Carlsson beviljade livräntan. De skäl, som föranlett

de i kungörelserna lämnade bestämmelserna, borde emellertid enligt styrelsens

mening tala för att även i föreliggande fall tilläggsersättning enligt

samma bestämmelser bereddes Carlsson. Styrelsen hemställde därför örn bifall

till Carlssons framställning.

Statskontoret har i avgivet utlåtande över Carlssons nu förevarande framställning

framhållit, att, då Carlssons livränta icke vore avpassad enligt grunderna

i 1901 års lag, han givetvis icke vore utan vidare berättigad att komma

i åtnjutande av tilläggsersättning. Frågan torde därför böra underställas riksdagens

prövning. Därest Carlsson blivit berättigad till livränta å 30 kronor

enligt grunderna i 1901 års lag, hade han från ingången av år 1931 bekommit

tilläggsersättning å 37 kronor 50 öre för år. Han hade då tillhopa bekommit

07 kronor 50 öre. Då han nu redan innehade livränta å 50 kronor, skulle tilllägget

måhända kunna inskränkas till skillnaden eller alltså 17 kronor 50 öre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl.

4

Man skulle även kunna tänka sig, att lian utöver det belopp av 50 kronor,

sorn. lian erhållit i livränta, bekomme den tilläggsersättning å 37 kronor 50 öre,

som bort utgå till honom, därest hans livränta grundats å 1901 års lag. Han

skulle då bekomma tillhopa 87 kronor 50 öre årligen från och med den 1 januari

1931. Emellertid1 ville statskontoret icke motsätta sig fångvårdsstyrelsens

hemställan, att åt Carlsson utverkades en tilläggsersättning av fångvårdsmedel

av 125 procent eller alltså till årligt belopp av 62 kronor 50 öre, räknat

från och med den 1 januari 1931.

RiJcsförsäkringsanstalten, som därefter hörts, har förklarat sig icke hava

något att erinra mot att Carlsson erhåller tilläggsersättning enligt förut omnämnda

kungörelser med ett årligt belopp av 62 kronor 50 öre.

Depante- Enligt vad jag inhämtat har Carlsson beviljats avsked med pension från och

meri t schef en. med den 1 oktober 1919. Ehuru, såsom de i ärendet hörda myndigheterna

framhållit, kungörelserna den 10 juni 1921, nr 410, och den 23 maj 1930, nr

172, ej torde vara tillämpliga i fråga örn den honom tillerkända livräntan, synas

likväl goda skäl tala för, att tilläggsersättning beredes honom enligt de grunder,

som angivas i kungörelserna. Den omständigheten, att Carlsson tillerkänts en

något högre livränta än som med tillämpning av 1901 års lag skolat utgå, lärer

med hänsyn till de förhållanden, under vilka olycksfallet ägde rum, ej böra

medföra nedsättning i tilläggsersättningen. Jag anser mig därför kunna tillstyrka,

att tilläggsersättningen bestämmes till 125 procent av livräntans belopp

eller 62 kronor 50 öre för år.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Carlsson må utöver honom förut tillerkänd livränta

från och med år 1931 av fångvårdsmedel uppbära tilläggsersättning med

ett årligt belopp av 62 kronor 50 öre.»

Till vad föredraganden sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall; och skall proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320681

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 11 i texten