Sök i Ratio Lex

Angående ändring i grunderna för försäkring ined statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar

1932-02-26 · 60 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:148, Angående ändring i grunderna för försäkring ined statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

1

Nr 148.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i grunderna

för försäkring ined statsbidrag mot förluster på grund

av smittsamma husdjurssjukdomar; given Stockholms slott

den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majit

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro i ’

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarandei

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamein, von Stockenstböm, Stadenee, GyllenswXed,

Laesson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anfon
För

bekämpandet av smittsam mul- och klövsjuka tillämpades under

åren 1910—1924 städse den s. k. stamping-outmetoden, innebärande att

hela djurbesättningen, med undantag av hästar, å angripen gård nedslaktats,

varvid statsverket helt bekostat desinfektionsmedel och desin
-

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil> höft. (Nr lis.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 148.

fektionsarbeten, gravars grävande, veterinärers tjänsteresor, handräckning

och bevakning av smittat område m. m. ävensom lämnat djurägarna

ersättning för de nedslaktade djuren. Härigenom har visserligen det allmänna

åsamkats avsevärda kostnader, men man har även i stort sett

lyckats begränsa sjukdomen, så att den icke erhållit så omfattande spridning

som exempelvis i Danmark, där nedslaktningsförfarandet i regel

icke kommit till användning.

Den 8 november 1924 utbröt emellertid en raul- och klövsjukeepizooti,

vilken — trots att nedslaktningsmetoden tillämpades — snart erhöll en så

omfattande spridning i Malmöhus län och vissa delar av Kristianstads

län, att Kungl. Majit i början av år 1925 fann sig föranlåten förordna, att

metoden med nedslaktning mot ersättning av allmänna medel icke längre

skulle komma till användning där. I fortsättningen bekämpades därefter

sjukdomen inom nämnda områden under tillämpande av den s. k.

isoleringsmetoden enligt bestämmelserna i förordningen den 9 december

1898 ( nr 126) angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande

av smittsamma sjukdomar bland husdjuren. Enligt särskilt medgivande

av Kungl. Majit bekostades emellertid desinfektionsarbete och

desinfektionsmedel fortfarande med statsmedel.

Med hänsyn till de betydande förluster, som mul- och klövsjukan förorsakade

djurägarna, sedan nedslaktningmetoden övergivits, dels genom

sjukdomen såsom sådan och dels genom de i den enskilda förvärvsverksamheten

på ifrågavarande område synnerligen ingripande åtgärder, som

från det allmännas sida vidtogos för hindrande av smittans spridning,

medgav 1925 års riksdag på förslag av Kungl. Majit, att understöd av

statsmedel i vissa fall skulle kunna utgå på grund av dylika förluster.

Samtidigt anhöll riksdagen i skrivelse (nr 337) till Kungl. Majit bland

annat, att Kungl. Majit ville i fortsättningen låta utreda örn och på vad

sätt statens medverkan för försäkringsverksamhet mot mul- och klövsjuka

kunde lämnas.

Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

jämlikt av Kungl. Majit erhållit bemyndigande särskilda

sakkunniga, husdjursförsäkringssakkunniga, att verkställa den begärda

utredningen. Enligt de därvid lämnade direktiven borde statens ifrågasatta

medverkan grundas på den enskilda försäkringsverksamheten, varjämte

man skulle räkna med bibehållandet av försäkringens karaktär av

frivillig. Av praktiska skäl borde utredningen utvidgas att gälla smittsamma

husdjurssjukdomar över huvud taget.

Husdjursförsäkringssakkunniga avlämnade den 15 december 1925 betänkande

med förslag i ämnet (statens off. utr. 19251 40). På grundval

härav framlade därefter Kungl. Majit i proposition (nr 204) till 1926 års

riksdag förslag angående anordnande av en statsunderstödd, frivillig

försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar m. m., vilket förslag blev

av riksdagen i huvudsak godkänt (skr. nr 259).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148. 3

Den 26 juli 1920 utfärdade Kungl. Majit kungörelse (nr 389) om allmänna

grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på

grund av smittsamma husdjurssjukdomar.

Sedan härefter den statsunderstödda försäkringsverksamheten på

ifrågavarande område börjat, anmodades Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar att med ledning av vunna erfarenheter inkomma

med en granskning av de för verksamheten fastställda allmänna

grunderna. Meri anledning härav avgav nämnda bolag den 11 januari

1928 till departementschefen en promemoria, innehållande vissa ändringsförslag

såväl i fråga örn försäkringens omfattning som med avseende å

ersättningsgrunderna.

Den 12 januari 1928 ingav därefter samma bolag en framställning’, avseende

ändring av grunderna i fråga örn ersättning för förlust på grund

av nedslagning vid svinpest av friska djur.

Över nämnda båda framställningar avgåvos sedermera infordrade yttranden

den 20 januari 1928 av försäkringsinspektionen samt den 23

februari 1928 av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt.

Under åberopande av sina båda tidigare framställningar i frågan ingav

därefter Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar den

16 februari 1929 en ny promemoria, vartill var fogat ett förslag till ändringar

i förenämnda kungörelse den 26 juli 1926 (nr 389).

Förnyat utlåtande i frågan infordrades härefter från försäkringsinspektionen,

vilket avgavs den 6 september 1929, sedan inspektionen för

sin del i ärendet hört Kungl. Majits ombud hos de försäkringsbolag, som

av Kungl. Majit antagits till försäkringsgivare med ändamål att meddela

ifrågavarande försäkring, godsägaren E. Gullander.

Tillfälle att yttra sig i frågan bereddes vidare Skånska lantmännens

ömsesidiga kreatursförsäkringsförening, som avgav yttrande den 5 september

1929 och i samband därmed för egen del framförde vissa ytterligare

ändringsförslag,

I skrivelse den 4 juni 1930 har vidare Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar ifragasatt, att i verksamheten borde inrymmas

jämväl föi säkring mot förlust på grund av smittsam fjäderfäsjukdom.

Slutligen har Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

i skrivelse den 29 maj 1931 hemställt örn vidtagande av sådana

åtgärder, att för framtiden avsättning till reservfond måtte få ske med

lägre belopp än som hittills krävts. Häröver har försäkringsinspektionen

den 23 februari 1932 avgivit infordrat yttrande.

Med anledning av do förslag och framställningar rörande den statsunderstödda

försäkringsverksamheten mot smittsamma husdjurssjukdomar,

som sålunda inkommit, förordnade Kungl. Majit den 19 juni 1931

dåvarande aktuarien i pensionsstyrelsen, numera förste revisorn i för
-

Inkomna

framställningar

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Försäkrings

givare.

Försäkringens

örn

fattning.

Ersättning sgrunder.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

säkringsinspektionen I. T. Askelöf att inom jordbruksdepartementet biträda

med beredningen av de föreliggande frågorna.

Sedan denna beredning numera slutförts, anhåller jag att få anmäla

ärendet för Kungl. Maj:t.

Försäkringens allmänna grunder.

Jag torde då till en början böra lämna en kortfattad redogörelse för

de allmänna grunder för ifrågavarande försäkringsverksamhet, som finnas

meddelade i förut nämnda kungörelse den 26 juli 1926 (nr 389).

Till försäkringsgivare med ändamål att meddela försäkring med statsbidrag

mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar kan,

efter därom gjord framställning, av Kungl. Maj:t antagas ömsesidigt

kreatursförsäkringsbolag (bolag eller förening, grundad på delägarnas

ömsesidiga ansvarighet), vars bolagsordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd

och som kan antagas komma att till gagn för det allmänna handhava

sådan försäkringsverksamhet. Även ömsesidigt kreatursförsäkringsbolag

utan av Kungl. Majit fastställd bolagsordning kan antagas till försäkringsgivare,

därest verksamheten omfattar helt län och bolaget vid

tiden för kungörelsens ikraftträdande utövade försäkringsverksamhet

mot smittsamma husdjurssjukdomar.

Bolag, som antagits till försäkringsgivare, är skyldigt att meddela sådan

försäkring, som i kungörelsen avses, så länge bolaget driver kreatursförsäkringsrörelse

över huvud taget. På framställning kan dock

Kungl. Majit återkalla antagandet till försäkringsgivare, och kan återkallande

likaledes ske örn bolaget uraktlåter att följa meddelade föreskrifter

eller handhar verksamheten på olämpligt sätt.

Försäkringen skall omfatta försäkringstagarens samtliga till en och

samma djurbesättning hörande hästar samt nötkreatur och svin från och

med en ålder av två månader, ävensom besättningens totala årliga

m j ölkproduktion.

Genom försäkringen skall täckas förlust av djur till följd av följande

sjukdomar, nämligen smittsam mul- och klövsjuka, boskapspest, elakartad

lungsjuka, rots eller springorm, mjältbrand samt svinpest ävensom

följdsjukdom av mul- och klövsjuka. Försäkringen skall vidare avse att

täcka förlust, som tillskyndats försäkringstagaren därigenom att till följd

av smittsam husdjurssjukdom utförsel eller leverans av mjölk blivit av

myndighet förbjuden eller på annat sätt förhindrad. Slutligen skall försäkringen

avse kostnad för föreskrivna eller eljest nödvändiga desinfektionsåtgärder

vid de förut nämnda sjukdomarna.

Ersättning skall utgivas för djur, som dött eller enligt veterinärs föreskrift

eller myndighets påbud enligt gällande bestämmelser nedslaktats

till följd av någon av de nämnda sjukdomarna eller följdsjukdom av muloch

klövsjuka eller som av sådan sjukdom eller följdsjukdom för fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.1

Kungl. Maj.ts proposition Nr 148.

tiden blivit så odugligt till arbete, avel eller produktion, att det enligt veterinärs

intygande befunnits böra nedslaktas. Ersättning för förlust på

grund av följdsjukdona utgår dock endast, om denna sjukdom inträffat

inom loppet av två månader, sedan djurbesättning blivit friskförklarad.

Ersättning beräknas efter det värde, som djuret skulle hava ägt vid

tidpunkten för dess död (nedslaktande), därest sjukdomen icke inträffat,

dock högst med den på djuret belöpande försäkringssumman. Det sålunda

beräknade ersättningsbeloppet skall minskas meri värdet av de delar

av djuret, som enligt veterinärs föreskrift kunna till nytta användas.

För mjölkförlust utgår ersättning för tid, varunder mjölken ej fått

fritt disponeras. Försäkringstagaren är under denna tid skyldig att, i

den mån gällande författningar ej lägga hinder i vägen därför, på bästa

sätt tillgodogöra sig den producerade mjölken. Ersättningen utgår med

skillnaden mellan värdet, beräknat efter i orten gängse pris, av den

producerade mjölken och det värde, som kunnat eller skäligen bort kunna

ur den utvinnas. Skulle svårighet möta att nöjaktigt fastställa den

verkliga mjölkproduktionen under tid, för vilken ersättning skall utgå,

må den för ko och dag beräknas utgöra så stor del av mjölkavkastningen

i medeltal för ko och dag under de fem dagar, som närmast föregått

nämnda tid, som med hänsyn till för handen varande omständigheter må

anses skälig. Vid fastställandet av ersättningsbeloppet anses värdet för

dag av den producerade mjölken utgöra högst ‘/sos av det belopp, för vilket

den årliga mjölkavkastningen är försäkrad.

Beträffande ersättning för såväl djur- som mjölkförlust gäller, att,

därest ersättning därför i annan ordning lämnas av allmänna medel, ersättningen

genom försäkringen skall minskas med motsvarande belopp.

Ersättning för desinfektionskostnader utgår med 3/4 av den kostnad

för ändamålet, som åvilar försäkringstagaren.

Bolag, som meddelar sådan försäkring, varom här är fråga, är skyldigt Ekonomiska

att verkställa avsättning till en särskilt för denna iorsäkringsverksamhet

avsedd reservfond. Storleken av de fondavsättningar, som sålunda

skola verkställas, beräknas särskilt för varje län, som omfattas av verksamheten.

Därest nettopremien, d. v. s. den utdebitering per 100 kronors

försäkringssumma, som erfordras för täckande av skaderegleringskostnaderna,

för visst år och län icke uppgår till 30 öre, skall avsättning till

reservfonden ske med belopp, som minst motsvarar en utdebitering, avrundad

till närmast högre heltal öre, för 100 kronors försäkringssumma

av 50 procent av det för bolaget beräknade genomsnittliga beloppet av de

årliga nettopremierna för länet för de senaste femton åren (säkerhetstillägg).

Avsättningen behöver dock ej motsvara högre utdebitering än

skillnaden mellan 30 öre och nettopremien för året.

För år, då inom visst län nedslaktningsmetoden huvudsakligen tilllämpats

för bekämpande av mai- och klövsjuka, skall försäkringsinspektionen

efter skälighetsprövning bestämma den nettopremie, vartill hän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

syn skall tagas vid beräknandet av den genomsnittliga nettopremieu för

länet, Försäkringsinspektionen bestämmer därjämte för de 14 år, som

närmast föregått verksamhetens början, de årliga nettopremier, vilka av

bolaget skola tillämpas vid beräknandet av deli genomsnittliga nettopremien

för det eller de län, som omfattas av verksamheten.

Ränta å reservfonden skall med visst i det följande nämnt undantag

föras till fonden.

Sedan reservfonden uppgått till så stort belopp, att den med hänsyn

till sitt ändamål kan anses tillräcklig, äger Kungl. Maj:t förordna, att

ytterligare avsättning tills vidare icke erfordras.

Reservfonden får icke disponeras för något annat ändamål än för bestridande

av skaderegleringskostnader enligt i kungörelsen fastställda

regler av följande innehåll.

I den mån nettopremien för visst år och ett eller flera län överstiger 30

öre,, skola i första hand reservfondens ränteavkastning för året och till

övriga län hänförliga säkerhetstillägg användas för nedbringande, så

långt ske kan, av utdebiteringsbehovet för detta eller dessa län intill 30

öre.

Örn utdebiteringsbehoven för ett eller flera län därefter överstiga 30

öre, skola de delar av utdebiteringsbehoven, som falla mellan 30 och 60

öre, intill hälften täckas genom nedsättning med högst en fjärdedel av

den vid årets början befintliga reservfonden.

Överstiga utdebiteringsbehoven för ett eller flera län 60 öre, skola de

överskjutande beloppen intill tre fjärdedelar täckas genom nedsättning

av reservfonden, dock högst med så stort belopp att därefter återstår hälftten

av reservfonden vid årets början.

Därest för bolag meddelat antagande till försäkringsgivare återkallas

eller örn bolaget upphör att driva kreatursförsäkringsrörelse, får den reservfond,

som skall finnas vid antagandets upphörande, icke av bolaget

. dlspoueras- Medel till belopp motsvarande denna reservfond, skola i dylikt

fall överlämnas till statskontoret. Kungl. Maj:t bestämmer därefter,

huruvida dessa medel skola i sin helhet användas till förstärkande

av motsvarande reservfond i det eller de bolag, hos vilka försäkringstagare

från den upphörda verksamheten erhållit försäkringar, varom

bär är fråga, eller till annat lämpligt ändamål, som tillgodoser vederbörande

försäkringstagares gemensamma intresse, eller ock örn någon

del av samma medel skola återbäras till bolaget.

Bidrag av statsmedel utgår, därest för visst län, sedan ränteavkastning

och säkerhetstillägg på förut angivet sätt disponerats för täckande

av skaderegleringskostnaderna, det kvarstående utdebiteringsbehovet

överstiger 30 öre per 100 kronors försäkringssumma. Bidraget utgår

därvid med belopp motsvarande hälften av den del av detta utdebiteringsbehov

mellan 30 och 60 öre, som icke skall bestridas med fondmedel, samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

med tre fjärdedelar av den del av behovet över 60 öre, som ieke skall

täckas med dylika medel.

Bolag är skyldigt att disponera statsbidrag så, att det i form av minskad

utdebitering koni iner försäkringstagarna inom det eller de län till godo,

för vilka det avsetts.

De förut återgivna reglerna i fråga örn bestridandet av skaderegleringskostnaderna

kunna sammanfattas sålunda.

I den mån nettopremien för visst län överstiger 30 öre, skall i första

band ränteavkastning och säkerketstillägg för året anlitas för att nedbringa

utdebiteringsbehovet intill denna gräns.

Örn utdebiteringsbehovet för skadereglering därefter överstiger 80 öre,

tillämpas följande regler:

intill 30 öre bestrides utdebiteringsbehovet helt av försäkringstagarna,

den del av utdebiteringsbehovet, som faller mellan 30 och 60 öre, bestrides

till hälften med fondmedel, dock högst med 1U av hela fonden; av

återstoden faller hälften på försäkringstagarna och hälften på staten,

den del av utdebiteringsbehovet, som överstiger 60 öre, bestrides till s/«

med fondmedel, dock högst med så stort belopp, att därefter hälften av

fonden kvarstår; av återstoden falla 1A på försäkringstagarna och 3/« på

staten.

I fråga örn verksamhetens utveckling under åren 1927—1930 tillåter jag

mig hänvisa till särskild statistisk redogörelse, vilken torde få såsom bilaga

B fogas till detta protokoll.

Innan jag härefter till granskning upptager de föreliggande ändringsförslagen,

torde jag böra framhålla vissa allmänna synpunkter på frågan

örn en revision av de för den statsunderstödda försäkringen mot smittsamma

husdjurssjukdomar fastställda allmänna grunderna.

Redan vid tillkomsten av ifrågavarande försäkringsform utgick man

ifrån, att en revision av dessa grunder tämligen snart skulle visa sig erforderlig.

Sålunda framhöll jordbruksutskottet vid 1926 års riksdag i

sitt i anledning av propositionen nr 204 avgivna utlåtande (nr 59), att regierna

för en försäkringsverksamhet av ifrågavarande aTt, där ingen som

helst erfarenhet förelåge och man följaktligen hade att räkna med helt

okända faktorer, i början måste få en mer eller mindre provisorisk karaktär

och att de bestämmelser, som komme att träffas, givetvis efter

hand måste bliva underkastade förändringar med hänsyn till de erfarenhetsrön,

som under verksamhetens gång kunde komma att göras. Samma

uppfattning låg givetvis till grund för den anmodan, som enligt vad nyss

nämnts kort efter verksamhetens början riktades till Försäkringsbolaget

för smittsamma husdjurssjukdomar att med ledning av vunna erfarenheter

verkställa granskning av de för verksamheten fastställda allmänna

grunderna.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition Nr 148.

Någon erfarenhet har emellertid ännu icke vunnits, hur den ifrågavarande

försäkringsformen kan komma att verka vid ett mera omfattande

utbrott av någon av de sjukdomar, för vilka försäkringen avser att bereda

skydd, enär vårt land under de år, då försäkringen varit i verksamhet,

varit förskonat från svårare epizootier. Redan av denna anledning torde

det icke vara möjligt att redan nu upptaga till prövning frågan örn en

mera genomgripande revision av den försäkringsverksamhet, varom här

är fråga. Härtill kommer den omständigheten, att frågan örn den statsunderstödda

försäkringsverksamheten mot smittsamma husdjurssjukdomar

inom en nära framtid torde böra i ett annat och vidare sammanhang

upptagas till granskning. Frågan örn en revision av gällande bestämmelser

angående förhindrande och hämmande av smittsamma sjukdomar

bland husdjuren står nämligen sedan någon tid tillbaka på dagordningen.

Sålunda hava inom medicinalstyrelsen efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallade sakkunniga den 31 juli 1929 avgivit betänkande med förslag

till lag angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

(epizootilag) och förordning med närmare föreskrifter angående bekämpande

av dylika sjukdomar (epizootiförordning) med därtill hörande motiv

(statens off. utr. 1929:18). I anledning härav har sedermera medicinalstyrelsen

den 30 augusti 1930 — efter att hava inhämtat yttranden

över betänkandet av veterinärhögskolans lärarkollegium, föreståndaren

för statens veterinärbakteriologiska anstalt och styrelsen för svenska veterinärläkareföreningen

samt efter att, jämlikt erhållet bemyndigande,

hava hållit överläggningar i ämnet med rikets samtliga länsveterinärer

och förste stadsveterinären i Stockholm — avgivit utlåtande och förslag

till epizootilag och epizootiförordning (statens off. utr. 1930:22). I ärendet

hava därefter ett stort antal myndigheter m. fl. yttrat sig.

I båda dessa betänkande!! har i samband med frågan örn ersättning av

allmänna medel för förluster och kostnader, som förorsakas av åtgärder,

vilka påbjudas för bekämpandet av de i lagförslagen medtagna husdjurssjukdomarna,

jämväl berörts frågan örn den statsunderstödda försäkringsverksamheten.

De sakkunniga hava övervägt och tagit sikte på möjligheten

av att obligatorisk försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar

inom snar framtid kommer att införas i landet. Såsom förutsättning

för ersättning av statsmedel har angivits, att djurägare icke genom

försäkring kunnat bereda sig skydd mot ifrågakommen förlust. Ersättning

av statsmedel skulle sålunda utgå allenast i de fall, där djurägaren

icke kunnat skydda sig genom försäkring. Bland dessa fall, anföra de

sakkunniga, vore tills vidare att räkna de sjukdomar, mot vilka de statsunderstödda

försäkringsföretagen icke gåve försäkringsskydd. I den mån

försäkringsföretagen med understöd av statsmedel utvidgade sin verksamhet

beträffande de i de sakkunnigas lagförslag angivna sjukdomar utöver

de i 1926 års försäkringskungörelse uppräknade, komme alltså den

direkta risken för kostnader i anledning av sjukdomen ifråga att över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

flyttas från staten via försäkringsföretagen till <ljurägarna. Att verkställa

utredning kuru långt försäkring borde sträcka sig och vilka sjukdomar,

som borde inbegripas under densamma, hade de sakkunniga icke ansett

lämpligt, då härför komme att erfordras en alltför långvarig och omfattande

utredning, vilken de sakkunniga ansåge icke innefattad i det dem

givna uppdraget.

Medicinalstyrelsen bar i sitt utlåtande med förslag i ämnet framhållit,

att erfarenheten beträffande kreatursförsäkringen visat, att anslutningen

till denna varit relativt livlig under tider, då en eller annan epizooti haft

större utbredning, medan förhållandet varit det motsatta under mera

epizootifria tidsperioder. Då denna försäkring således ej syntes hava utsikt

att tillfredsställande lösas på frivillighetens väg, syntes för styrelsen

— som funne denna angelägenhet vara av största vikt även ur epizootiskhygienisk

synpunkt — en lösning av ifrågavarande ersättningsfrågor

kunna ske antingen genom lagstadgad obligatorisk kreatursförsäkring

eller också genom bestämmelser örn ersättning av statsmedel vid nedslagning

utan något förbehåll. I frågans outredda läge kunde styrelsen

för sin del ej fatta bestämd ställning till densamma. Styrelsen hemställde

emellertid, att Kungl. Majit ville låta verkställa en närmare utredning

i ämnet med särskilt sikte på de försäkringstekniska synpunkterna.

Vid den fortsatta behandlingen av frågan örn ny epizootilagstiftning

måste givetvis synnerligen noggrant övervägande ägnas åt frågan, i vilken

utsträckning de enskilda djurägarna skola beredas ersättning för förluster

och kostnader, som för dem uppstå genom åtgärder, som av det allmänna

vidtagas eller påbjudas för bekämpandet av ifrågakommande husdjurssjukdomar.

I samband härmed torde även höra upptagas spörsmålet

i vilken ordning dylik ersättning för varje särskilt slag av ersättning

bör utgå, d. v. s. huruvida ersättningen skall lämnas direkt av allmänna

medel eller i form av statsbidrag till en utvidgad försäkringsverksamhet

på ifrågavarande område. Sistnämnda spörsmål torde emellertid icke

kunna lösas i nu föreliggande sammanhang utan först sedan ett avgörande

träffats —- eller måhända helst i direkt sammanhang med att dylikt avgörande

träffas — i den förstnämnda frågan.

I det läge, vari frågan örn den statsunderstödda försäkringsverksamheten

mot smittsamma husdjurssjukdomar sålunda för närvarande befinner

sig, torde det alltså icke vara lämpligt att nu vidtaga någon mera genomgripande

omläggning av densamma. De föreliggande ändringsförslagen

åsyfta ej heller någon dylik omläggning utan avse huvudsakligen detaljändringar

på sådana punkter, där gällande bestämmelser visat sig lägga

hinder i vägen för försäkringsanskaffningen. I den mån ett undanröjande

av dessa hinder icke kail innebära ett föregripande av de resultat,

vartill en blivande, mera omfattande utredning må komma, torde därför

de framförda önskemålen utan olägenhet kunna redan nu upptagas till

prövning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

Jag övergår -då till en närmare redogörelse för och en granskning av de

föreliggande förslagen. Dessa avse:

I. ifråga om försäkringens omfattning (2 § mom. 1 i kungörelsen):

a) att sjukdomen rots skall uteslutas och att försäkringen som en följd

härav ej skall omfatta hästar;

b) att i verksamheten skall inrymmas försäkring av fjäderfä mot sjukdomarna

hönskolera, hönspest och vit diarré hos kyckling;

c) att sjukdomen frasbrand skall medtagas;

d) att sjukdomen elakartad katarralfeber skall medtagas;

e) att ersättning skall införas för mjölkförlust på grund av spärrningsåtgärder

vid skarlakansfeber, difteri och nervfeber;

f) att ersättning skall införas för av mul- och klövsjuka förorsakad

m jölkproduktionsmin skning;

g) att ersättning skall införas för förlust på grund av betesförbud;

II. ifråga örn ersättning sgrundemia:

a) att ersättning skall utgivas för djur, som vid verkställd siaktning

befunnits lida av svinpest och vars kött på grund härav blivit kasserat

(2 § mom. 2);

b) att grunderna för beräkning av ersättning för mjölkförlust skola

ändras (2 § mom. 3);

III. ifråga om avsättningen till reservfond:

att dylik avsättning för framtiden skall få ske med lägre belopp än

som hittills krävts;

IV. vissa smärre detaljbestämmelser.

I. Försäkringens omfattning.

Rots I 2 § mom. 1 av kungörelsen den 26 juli 1926 föreskrivas, att försäkring,

varom i kungörelsen är fråga, skall avse att täcka förlust av djur till

följd av bland annat rots eller springorm och som följd härav omfatta

samtliga försäkrad djurbesättning tillhörande hästar.

Rots eller springorm (hudrots) är en smittsam sjukdom hos hästar, för

vilkens bekämpande föreskrifter finnas meddelade i 1898 års epizootiförordning.

Sjukdomen har i regel ett mycket långsamt förlopp, och endast

i undantagsfall uppträder den i akut form med snabbare förlopp. Den leder

alltid till att det angripna djuret dör. I vårt land har något större

utbrott av sjukdomen icke ägt rum sedan år 1882. Därefter hava enstaka,

mer eller mindre tvivelaktiga fall rapporterats ända till år 1896. I åtskilliga

främmande länder, även sådana med vilka vi hava livlig samfärdsel,

såsom Danmark, Finland och Tyskland, är däremot sjukdomen spridd.

Frågans Beträffande frågan, huruvida försäkringen borde avse att täcka förlust

tidigare på grund av rots och alltså omfatta även hästar, anförde husdjursförsäkbehandimg.

r{ngSSakkunniga, i sitt förut omnämnda betänkande av den 15 december

1925, att denna sjukdom samt vissa andra smittsamma husdjurssjukdomar,

nämligen boskapspest, elakartad lungsjuka samt svinpest, visserligen ej

på länge förekommit i vårt land, men att med den livliga samfärdsel,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

11

som numera rådde olika länder emellan, lara dock alltjämt torde torelius

»a, att dessa sjukdomar åter kunde på ett eller annat sätt hit införas. Vid

större spridning av någon av nämnda sjukdomar skulle vederbörande försäkringsföretag

säkerligen ej vara rustade att möta uppkommande ersättningskrav,

då givet vore, att företagen vid fastställandet av premierna för

försäkring mot smittsamma sjukdomar bland husdjuren och samlandet av

reservfond för dylik försäkring icke kunde fästa större avseende vid de

nämnda sjukdomarna och sålunda ej heller stå rustade att möta ett större

utbrott av exempelvis boskapspest. Ej heller torde djurägarna, sådan

som situationen i fråga örn dessa sjukdomar för närvarande tedde sig,

kunna förväntas hava något större intresse av att söka försäkringsskydd

för av nämnda sjukdomar förorsakade förluster. Skulle så någon av sjukdomarna

åter visa sig i vårt land, torde det därför vara att vänta, att försäkringsföretagen

skulle införa stränga restriktioner i fråga örn beviljandet

av nya försäkringar mot denna sjukdom, örn de ej rent av funne

sig föranlåtna att helt upphöra härmed. Såväl de enskilda djurägarna

sorn försäkringsföretagen, bundna som de skulle vara av tidigare ingångna

försäkringsavtal, skulle därvid kunna komma i ett lika svårt eller svårare

läge än vad fallet varit under år 1925, sedan förhållandena i fråga

örn mill- och klövsjuka utvecklat sig på helt annat sätt, än vad både djurägarna

och försäkringsföretagen förut ansett sig kunna räkna med.

De nämnda sjukdomarna syntes därför böra ingå i en statsunderstödd

försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar, dels på grund av att de

i och för sig.vöre av sådan natur, att de av de sakkunniga anförda skälen

för ett statsingripande å dem ägde tillämpning, dels och med hänsyn till

att nyss anförda svårigheter vid ett större utbrott av någon av dem säkerligen

skulle framkalla långt gående krav på direkt understöd från statens

sida, krav som i väsentlig grad skulle bortfalla, örn staten forbonde sig

att lämna bidrag till försäkringsverksamheten.

Mot husdjursförsäkringssakkunuigas förslag i förevarande avseende

framfördes vissa anmärkningar av en del av de i frågan hörda myndigheterna

och försäkringsbolagen. Sålunda ansågo länsstyrelserna i Kalmar,

Malmöhus, Hallands och Örebro län samt Kalmar läns södra och Örebro

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att den ifrågasatta försäkringen

ej borde omfatta annan sjukdom än mul- och klövsjuka, enär

behov av statsunderstöd vid försäkring mot andra smittsamma sjukdomar

bland husdjuren ej gjort sig gällande. Länsstyrelsen i Blekinge län och

Blekinge läns samt Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ansågo, att försäkringen, med hänsyn till den sällsynta

förekomsten av de i förslaget medtagna hästsjukdomarna, ej borde omfatta

sjukdomen rots eller springorm. Slutligen uttalade Skånska lantmännens

ömsesidiga kreatursförsäkringsförening, att försäkringen borde

omfatta endast nötkreatur och att sålunda sjukdomarna rots eller springorm

och svinpest borde uteslutas.

I den för 1926 års riksdag framlagda propositionen i ämnet anslöt sig

emellertid fördragande departementschefen i förevarande avseende helt

till do sakkunnigas förslag, vilket även blev av riksdagen godkänt.

I sina förut omnämnda framställningar av den 11 januari 1928 och der»

Ki februari 1929 har nu Försäkringsbolaget för smittsamma, husdjurssjukdomar

bland annat uttalat, att det vore önskvärt, att ur 2 § morn.'' 1 i kungörelsen

den 26 juli 1926 uteslötes do stadganden, som nödvändiggjorde

medtagandet i försäkringen av försäkringstagarnas hästar. Till stöd här
-

Nu föreläggande
fforsla

g.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departement ichefen.

12 Kungl. Majlis proposition Nr 148.

för har bolaget framhållit, att de skäl, som av husdjursförsäkringssakkunniga

anfördes för medtagande i försäkringen även av hästar, vid förslagets

framläggande möttes av stark kritik från ett flertal håll. De farhågor, som

därvid uttrycktes, att jordbrukarna svårligen skulle kunna förstå dessa

skäl, hade även besannats och motverkat anslutningen till denna försäkringsform.

Visserligen hade de bolag, som erhållit tillstånd att bedriva

densamma, åsatt hästförsäkringssumman en premie av endast 5 öre per

100 kronors försäkringssumma, men lantbrukarna ansåge även erläggande

av denna ringa premie så gott som meningslös, då den risk, som densamma

skulle skydda mot, kunde betraktas som nära nog obefintlig, ty dels

hade ju något större utbrott av sjukdomen rots icke ägt rum i vårt land

på 45 år, dels vore densamma med nutida hjälpmedel lätt att diagnostisera,

relativt litet smittsam samt alltså lätt att bekämpa. Även beträffande

mjältbrand vore ju risken för skadefall på hästar ej av den art, att den

tarvade försäkring.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava i sitt yttrande i frågan

förklarat sig finna de av bolaget anförda synpunkterna riktiga. Ämbetsverken

hade därför intet att erinra mot en revidering i begärd riktning.

Försäkring sinspektionen har för sin elei icke ansett sig kunna ingå på

en saklig prövning av vare sig nu ifrågavarande eller övriga framkomna

ändringsförslag, då desamma väsentligen innefattade ämnen, liggande

utanför verkets ämbetsområde och erfarenhet. Inspektionen ansåge sig

emellertid kunna vitsorda, att ifrågavarande försäkringsform icke vunnit

den anslutning och sympati, som man haft anledning förmoda, och att avfallet

i branschen väntades Wiva stort vid utgången av den avtalade första

försäkringsperioden.

I sitt till försäkringsinspektionen avgivna yttrande i frågan har godsägaren

E. Gullander, vilken av Kungl. Majit förordnats till ombud med

uppgift att hos de bolag, som meddela smittförsäkring med statsbidrag,

övervaka skaderegleringen, förklarat sig intet hava att erinra mot den

föreslagna ändringen.

Skånska lantmännens ömesidiga kreatursförsäkringsförening har i nu

förevarande fråga anfört, att erfarenheten visat, att lantbrukarna vore

missnöjda med tvånget att inbegripa hästarna i denna försäkringsform.

De sjukdomar, som kunde angripa hästar och som innefattades i försäkringen,

hade icke på lång tid förekommit i vårt land. Vanligen vore hästarna

fullständigt försäkrade, i vilket fall de i kungörelsen den 26 juli 1926

angivna sjukdomarna jämväl innefattades i försäkringen. Även örn nu

den på hästvärdet belöpande premien vid smittförsäkring med statsbidrag

vore låg, förelåge dock dubbelförsäkring. Önskvärt vore därför, att bestämmelsen

örn medtagande i försäkringen av hästar uteslötes ur försäkringsvillkoren.

Till önskemålet örn att försäkringen av hästar måtte uteslutas ur bär

ifrågavarande försäkringsverksamhet har sedermera vid i ämnet förda

muntliga förhandlingar anslutit sig jämväl Skånes mindre jordbrukares

ömsesidiga kreatursförsäkringsf örening.

De skäl, som av husdjursförsäkringssakkunniga på sin lid anfördes för

att låta försäkringen omfatta även hästsjukdomen rots och vilka skäl

sedermera vunno statsmakternas godkännande, torde principiellt sett vara

riktiga.

Den erfarenhet, som numera vunnits rörande ifrågavarande försäkrings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Martts proposition Nr 148.

verksamhet, har emellertid, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,

visat, att i förevarande avseende gällande bestämmelser lagt hinder i vägen

för att försäkringen skulle vinna önskvärd anslutning. Visserligen

hava de på området arbetande försäkringsbolagen åsatt hästvärdet en

mycket låg försäkringspremie, men det oaktat hava djurägarna reagerat

mot erläggandet av denna premie, vilken för dem framstått såsom en onödig

pålaga.

Såsom av Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

framhållits, hava vidare djurägarna i stor utsträckning sina hästar försäkrade

i annan ordning, berättigande till ersättning jämväl vid utbrott

av sjukdomen rots, varför medtagandet i smittförsäkringen av hästar oftast

innebär en dubbelförsäkring. I sådant hänseende må anföras, att antalet

hästar, försäkrade i annan ordning än i här ifrågavarande försäkringsform,

år 1929 uppgick till 435,784. Hela antalet hästar i vårt land

utgjorde enligt den år 1927 verkställda jordbruksräkningen 620,256.

Av landets hela hästbestånd torde sålunda drygt 70 procent vara försäkrat

i annan ordning. Det torde under sådana förhållanden icke vara för djärvt

att utgå ifrån, att flertalet av de djurägare, som genom tecknandet av

smittförsäkring visat sig förstå vikten av att på detta område skaffa sig

försäkringsskydd, även träffat avtal örn fullständig försäkring av sina

hästar, varför påståendet örn dubbelförsäkring av hästar säkerligen är

fullt berättigat.

I detta sammanhang förtjänar även framhållas, att häst, som förklarats

behäftad med rots, alltid skall dödas, varefter djurägaren av allmänna

medel erhåller ersättning med djurets fulla värde, därest det vid

den obduktion, som därefter skall verkställas, konstateras, att djuret icke

lidit av rots, och i annat fall med halva värdet. Behovet för djurägarna

av försäkringsskydd mot sjukdomen rots torde sålunda — även bortsett

från den olika risk för svårare epizootier, som måste anses föreligga

ifråga örn de olika i smittförsäkringen ingående husdjurssjukdomarna —

vara avsevärt mindre än beträffande exempelvis mill- och klövsjuka, där

man städse måste räkna med, att nedslaktningsmetoden för sjukdomens

bekämpande kan komma att ersättas med ett isoleringsförfarande med ty

åtföljande större förluster av olika slag för djurägarna.

Givetvis bör man. såsom husdjursförsäkringssakkunniga på sin tid

gjorde, av försiktighetsskäl räkna med att sjukdomen rots, trots att vårt

land varit helt förskonat för densamma under flera årtionden, med den

livliga samfärdsel, som numera råder med flera länder, där sjukdomen

är spridd, kan komma att åter uppträda även hos oss. Men även örn så

skulle bliva fallet, torde man kunna anse faran för ett epizootiartat utbrott

av nämnda sjukdom vara betydligt mindre nu än förr. Den svårighet,

som förr förelåg att fastställa diagnosen å rots, har nämligen numera

i väsentlig grad minskats i oell med de möjligheter till säkrande av

diagnosen, som heretta dels genom utförande av malleinprov och dels ge
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ls proposition Nr 148.

nom serologisk undersökning av blodprov från för sjukdomen misstänkta

hästar, och på grund härav torde möjligheterna att effektivt hindra smittans

spridning hava avsevärt ökats.

Mot de principiella skäl, som legat till grund för att i de allmänna

grunderna för den statsunderstödda försäkringen mot smittsamma husdjurssjukdomar

fastställts, att försäkringen skall omfatta jämväl hästar

med avseende på sjukdomen rots, synas sålunda tala så starka skäl av

praktisk art, att det i här förevarande avseende från vederbörande försäkringsbolag

— och därigenom indirekt även från djurägarna själva —

framförda önskemålet synes böra tillmötesgås.

Frågan torde visserligen kunna komma i ett helt annat läge i samband

med den fortsatta behandlingen av föreliggande förslag till ny epizootilag

och epizootiförordning, vari medtagits bland annat sjukdomen smittsam

blodbrist hos häst, en sjukdom som är synnerligen förlustbringande

och därtill under de senaste åren visat starka tendenser att vinna stor

spridning, särskilt i de nordligaste delarna av vårt land, varför kraftiga

åtgärder för dess bekämpande av vederbörande myndigheter ansetts erforderliga.

Spörsmålet angående vilka regler beträffande den statsunderstödda

smittförsäkringen som kunna visa sig erforderliga och lämpliga

efter eventuellt genomförande av en ny epizootilagstiftning, har jag

emellertid, såsom förut framhållits, ansett icke kunna upptagas till behandling

i nu föreliggande sammanhang.

Hönskolera, Sjukdomarna hönskolera, hönspest och vit diarré hos kyckling (höns^vit

^dmrré^ tyfus) äro samtliga svårartade och synnerligen förlustbringande fjäderfänos

kyckling, sjukdomar. För deras bekämpande hava stränga åtgärder påbjudits genom

kungörelsen den 10 februari 1928 (nr 28) angående åtgärder mot hönskolera

och hönspest m. m., vilken kungörelse numera ersatts av kungörelsen

den 20 november 1931 (nr 402) angående åtgärder mot hönskolera

hönspest och hönstyfus. Det oaktat har sjukdomen vit diarré hos kyckling

erhållit en ganska stor spridning i vårt land.

Frågans

tidigare

behandling.

Nu föreliggande

förslag.

Frågan huruvida i den statsunderstödda försäkringen mot smittsamma

husdjurssjukdomar borde inrymmas jämväl försäkring av fjäderfä

var före redan vid tillskapandet av ifrågavarande försäkringsform. Med

anledning av husdjursförsäkringssakkunnigas betänkande och förslag i

ämnet ingåvo sålunda två privata näringsidkare den 13 januari 1926 till

medicinalstyrelsen en skrivelse, vari hemställdes, att i den föreslagna försäkringen

måtte inrymmas jämväl försäkring mot hönsens och annat

fjäderfäs smittsamma sjukdomar. Med skrivelse den 16 januari 1926

överlämnade medicinalstyrelsen denna framställning till Kungl. Majit

och hemställde samtidigt, att densamma icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd. Statsmakterna funno ej heller skäl föreligga att

biträda berörda framställning.

Samma fråga har nu upptagits av Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar i dess förenämnda framställning av den 4 juni 1930.

Däri anför bolaget, bland annat, att särskilt sjukdomen vit diarré hos

kyckling årligen förorsakade den för lantbruket ekonomiskt betydelse
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr H8. 15

iulia näringsgren, som fjäderfäskötseln utgör, stora förluster, vilka även

syntes undan for undan, genom sjukdomens alltmera ökade utbredning

stegras. Enligt kungörelsen den 10 februari 1928 kunde ersättning utgå

tor djur, som enligt bestämmelserna i kungörelsen nedslaktades. Däremot

, La|are aV -eU fjäder fäbesättning icke möjlighet att erhålla något

skydd föi den förlust, som pa annat sätt drabbade honom genom smittsam

hönssjukdoms utbrott. Sadan förlust kunde bestå bland annat i dödsfall

bland de sjuka djuren, i förbud mot försäljning från besättningen i

fråga under den tid, densamma vore smittförklarad, av vissa djurägaren

åliggande desinfektions- och kontrollåtgärder m. m. Vidare vållades ju

avsevärda förluster genom det driftsavbrott, som uppkomme genom att

t. ex. en hel årgång utginge, vare sig detta skedde genom dödsfall eller

genom nedslaktning, samt vid nedslagning av sådana djur, där ersättnmg

av allmänna medel icke utginge. Det syntes bolaget, som örn dessa

förluster i vissa avseenden kunde jämföras nied de förluster, mot vilka

skydd kunde erhållas genom den statsunderstödda försäkringen mot

smittsamma husdjurssjukdomar. Och då det, enligt vad bolaget hade

sig bekant, bland landets fjäderfäodlare funnes ett stort intresse för möjligheten

att genom försäkring erhålla visst skydd mot de förluster som

drabbade dem genom utbrott av smittsam fjäderfäsjukdom, hemställde

bolaget, att vid en eventuell revidering av den statsunderstödda försäkringen

mot smittsamma husdjurssjukdomar måtte till prövning upptagas

frågan örn inbegripande däri av förlust på grund av smittsam fjäderfäsjukdom.

De förluster, som kunna uppsta för en fjäderfäodlare genom de sjukdomar,

varom nu är fråga, äro obestridligen i viss utsträckning av samma

natur, som de förluster, vilka ifråga örn vissa andra smittsamma

husdjurssjukdomar föranlett tillskapandet av den statsunderstödda försäkringsformen.

Det torde därför icke utan fog kunna ifrågasättas, att

staten borde lämna sitt stöd jämväl vid försäkring av fjäderfä mot nämnda

sjukdomar. Spörsmålet synes dock icke lämpligen böra upptagas till

provning nu, då det, såsom förut framhållits, endast gäller att söka avhjalpa

vissa praktiska olägenheter, som under den tid, den statsunderstödda

för säkrings verksamheten hittills bedrivits, visat sig bottna i de

för verksamheten fastställda allmänna grunderna. Frågan huruvida och

i vilken utsträckning staten bör stödja försäkring av fjäderfä mot smittsamma

sjukdomar torde sålunda böra prövas först i det större sammanhang,

som kan ernås vid ett bedömande av försäkringsfrågan över huvud,

sedd i samband med frågan örn en blivande ny epizootilagstiftning.

Sjukdomen frasbrand eller, som den förr mera allmänt kallades, rnjältbrandsemfysem

är en nötkreaturssjukdom, vilken fordom förväxlades

med mjältbrand. I 1898 års epizootiförordning finnes den även upptagen

såsom en speciel] form av sistnämnda sjukdom. Den är en typisk ortssjukdom

utan nämnvärd benägenhet att sprida sig utanför det område,

där den brukar uppträda. I Sverige förekommer den mest på vissa ställen

i Kalmar Ilin med 20 å 90 fall årligen. Sjukdomen slutar nästan un

dantagslöst med döden inom ett halvt till tre dygn.

Departements
chefen.

Frasbrand.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

Departements
chefen.

I sitt den 5 september 1929 avgivna yttrande rörande den ifrågasatta

revisionen av kungörelsen av den 26 juli 1926 har Skånska lantmännens

ömsesidiga kr autur sförsäkringsför envig bland annat upptagit frågan,

huruvida icke bland de sjukdomar, som omfattades av försäkringen,

borde medtagas jämväl mjältbrandsemfysem eller frasbrand.

Härvid har bolaget framhållit, att mjältbrand och mjältbrandsemfysem

att döma av bestämmelserna i 1898 års epizootiförordning, så

länge nämnda förordning gällde, skulle strängt taget vara samma sak,

varför det kunde ifrågasättas, huruvida icke ersättningsskyldighet på

grund av sistnämnda sjukdom ålåge försäkringsgivare. Dels för att undvika

tvistigheter i eventuella ersättningsfall och dels enär ifrågavarande

sjukdom hade innefattats i de försäkringsformer, genom vilka djurägare

kunde skydda sig för förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar

före tillkomsten av den statsunderstödda försäkringsformen, ville

bolaget ifrågasätta lämpligheten av att denna sjukdom jämväl stöde uttryckligen

omnämnd bland de sjukdomar, som innefattades i kungörelsen.

Vid tiden för tillkomsten av 1898 års epizootiförordning ansågs sjukdomen

mjältbrandsemfysem vara en särskild form av mjältbrand, en

uppfattning som dock numera är föråldrad. Benämningen mjältbrandsemfysem

har också allmänt utbytts mot frasbrand. Redan då ansågs

emellertid sjukdomen vara ur smittsynpunkt vida mindre farlig än

mjältbrand, vilket kom till uttryck bland annat därigenom, att särskilda

föreskrifter ifråga örn användandet av mjölk från djur, bland vilka

mjältbrandsemfysem förekommit, icke — såsom beträffande mjältbrand

— ansågos erforderliga. Enligt de erfarenheter, som inom medicinalstyrelsen

vunnits vid bekämpandet av sjukdomen frasbrand, har det vidare

visat sig, att de föreskrivna åtgärderna måste anses onödigt stränga. De

föreliggande förslagen till ny epizootilagstiftning innebära även en betydande

mildring av dessa åtgärder.

Det förtjänar framhållas, att det vid tillkomsten av 1926 års kungörelse

angående den statsunderstödda försäkringen mot smittsamma husdjurssjukdomar

ansågs tveksamt, huruvida försäkringen ens borde omfatta

sjukdomen mjältbrand. Då husdjursförsäkringssakkunniga, vilkas

förslag härutinnan sedermera följdes av statsmakterna, föreslogo medtagandet

av mjältbrand, skedde detta huvudsakligen av den anledningen,

att gällande föreskrifter för hindrande av smittans spridning även vid

enstaka fall av sjukdomen kunde medföra betydande svårigheter och förluster

med avseende på mjölkens tillgodogörande. Beträffande sjukdomen

frasbrand åter ansågo de sakkunniga, att den icke torde kunna förorsaka

förluster av så stor ekonomisk innebörd, att det kunde anses skäligt,

att staten trädde stödjande emellan, helst som för dess bekämpande

föreskrivna åtgärder icke vore av mera ingripande ari.

De skäl, som sålunda tidigare anförts mot att i den statsunderstödda

smittförsäkringen medtaga sjukdomen frasbrand, synas fortfarande äga

full giltighet, ja till och med hava förstärkts genom den omständighe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 148.

17

ten, att medicinalstyrelsen i sitt den 30 augusti 1930 avgivna förslag till

epizootilag och epizootiförordning upptagit sjukdomen frasbrand bland

de sjukdomar, till vilkas bekämpande föreskrifter av myndighet meddelas

endast då särskilda förhållanden därtill föranleda. Någon ändring

av grunderna för smittförsäkringen i nu ifrågavarande avseende synes

därför ej för närvarande vara av omständigheterna påkallad.

I sin skrivelse i ämnet av den 5 september 1929 bär Skånska lantmännens

ömsesidiga kreatursförsäkringsförening även ifrågasatt, att i den

statsunderstödda smittförsäkringen borde medtagas jämväl elakartad katarralfeber,

en smittsam nötkreaturssjukdom, vilken liksom frasbrand

innefattades i tidigare gällande smittförsäkringar.

Ifråga örn bekämpandet av elakartad katarralfeber gälla för närvarande

inga särskilda föreskrifter, och medicinalstyrelsen har vid avgivandet

av sitt meromnämnda förslag till ny epizootilagstiftning ej heller ansett

dylika föreskrifter vara av behovet påkallade. Vad förut anförts ifråga

örn frasbrand torde sålunda — och i än högre grad — gälla med avseende

på nu ifrågavarande sjukdom.

Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening har vidare

i sin skrivelse den 5 september 1929 ifrågasatt lämpligheten av att

låta den statsunderstödda försäkringen mot smittsamma husdjurssjukdomar

omfatta jämväl förlust, som uppkommer därigenom, att mjölkutförsel

förbjudes på grund av vissa smittsamma människosjukdomar,

nämligen skarlakansfeber, difteri och nervfeber.

Denna fråga var föremål för övervägande redan i samband med tillskapandet

av den statsunderstödda smittförsäkringsformen. I anledningav

husdjursförsäkririgssakkunnigas betänkande med förslag i ämnet hade

sålunda Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget framfört önskemålet,

att i försäkringen borde inrymmas ersättning för mjölkförlust vid avspärrning

på grund av vissa smittsamma människosjukdomar. På grund

härav framhöll sedermera föredragande departementschefen i sitt uttalande

till det vid propositionen nr 204 i ämnet till 1926 års riksdag fogade

statsrådsprotokollet, att en sådan anordning säkerligen skulle medföra

vittgående och ej avsedda konsekvenser. I samband därmed erinrades

örn att andra näringsidkare ofta på grund av ingripanden från det allmännas

sida hindrades i sin yrkesutövning.vid fall av sådana sjukdomar,

som avsåges i framställningen, utan att någon ersättning lämnades för

dylikt intrång. Den ifrågasatta utvidgningen syntes därför ej vara att

förorda. Till denna ståndpunkt anslöt sig jämväl riksdagen.

Några ändrade förhållanden, som skulle kunna motivera ott frångående

av denna ståndpunkt, hava icko påvisats, och de skäl, soia i samband

Bihang till riksdagens protokoll /932. 1 sami. 11!) höft. (Nr 1AS.) 2

Elakartad

katarral
feber.

Departements
chefen.

Mjölkförlust

vid skarlakansfeber,

difieri och

nervfeber.

Departements««•

chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. May.ts proposition Nr 148.

med riksdagsbehandlingen år 1926 av frågan om den statsunderstödda

smittförsäkringen anfördes mot att låta försäkringen omfatta mjölkförlust

på grund av spärrningsåtgärder i anledning av smittsamma människosjukdomar,

synas fortfarande äga full giltighet. Det på denna punkt

framkomna ändringsförslaget torde därför ej böra föranleda någon åtgärd.

Förlust på

grund av

minskad

mjölkproduktion.

Frågans

tidigare

behandling.

I 2 § mom. 1 andra stycket i kungörelsen den 26 juli 1926 med allmänna

grunder för den statsunderstödda smittförsäkringen föreskrives, att försäkringen

skall avse att täcka förlust, som tillskyndats försäkringstagaren

därigenom att till följd av smittsam husdjurssjukdom utförsel eller

leverans av mjölk blivit av myndighet förbjuden eller på annat sätt förhindrad,

och omfatta den försäkrade djurbesättningens totala årliga

mjölkproduktion. Härutinnan har nu Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar önskat sådan ändring, att försäkringen skulle

komma att omfatta jämväl ersättning för den under spärrningstiden av

djurens sjukdom vållade nedgången i den försäkrade besättningens mjölkproduktion.

Beträffande denna fråga anförde på sin tid husdjur s för säkrhigssnkkunniga

följande:

»Det har även ifrågasatts, att ersättning skulle utgå jämväl för förlust,

som kan uppstå genom av sjukdomen förorsakad minskning i mjölkproduktionen.

Beträffande sistnämnda förlust må dock framhållas, att

den ej har något som helst sammanhang med statens åtgärder till hindrande

av smittans spridning utan helt är att hänföra till den yrkesrisk,

som varje djurägare löper därigenom att hans djur kunna drabbas av

sjukdomar, som nedsätta deras produktionsmöjligheter. Härtill kommer,

att den minskning i mjölkproduktionen, sjukdomen medför, åtminstone

i viss mån motväges av minskad foderförbrukning under sjukdomstiden.»

De sakkunniga ansågo därför, att ersättning för dylik förlust icke borde

utgå.

Samma ståndpunkt intogs jämväl i Kungl. Maj:ts proposition nr 204

i ämnet till 1926 års riksdag, vari föredragande departementschefen i

denna fråga anförde, att det med hänsyn till den minskade utfodring,

djuren krävde under sjukdomstiden, knappast torde låta sig göra att

tillfredsställande konstatera storleken av den förlust av här avsedd art,

som försäkringstagaren verkligen lidit. Ett medtagande av ersättning

för minskning i mjölkavkastning skulle på grund härav mången gång

kunna leda till, att ersättningen kunde komma att överstiga den faktiska

nettoförlusten, ett förhållande som möjligen skulle i viss mån kunna minska

intresset för djurägarna av att skydda sina djurbesättningar för

smitta. För att hålla detta intresse vid makt torde det vara nödvändigt

att låta försäkringstagarna stå en viss självrisk.

Denna ståndpunkt blev jämväl av riksdagen godkänd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14b.

19

1 sin framställning av elen 11 januari 1928 framhåller Försäkringsbolaget

för smittsamma husdjurssjukdomar, att denna inskränkning i ersättningsgrunderna

för försäkring med statsbidrag bland jordbrukarna mötts

av en mycket stark kritik oell i avsevärd mån minskat anslutningen till

denna försäkringsform. I all synnerhet vore detta fallet i de båda skånska

länen, där ju den största erfarenheten vunnits beträffande såväl muloch

klövsjukan som försäkringen mot de förluster, som vållades av nämnda

sjukdom. Djurägarna resonerade därvid så, att den faktiska förlust,

som uppstode i deras näring på grund av genom djurens sjukdom vållad

nedgång i mjölkproduktionen, vore av sådan art, att försäkringsskydd

mot densamma borde kunna erhållas. De styrktes även i denna sin uppfattning

därav, att de bolag, som bedreve försäkring mot smittsamma

husdjurssjukdomar och mjölkförlust utan statsbidrag, såväl före den

statsunderstödda försäkringsformens tillkomst som alltjämt till större

delen ersatte djurägarna för ifrågavarande förlust. De av de sakkunniga

anförda skälen emot en sådan ersättning vore i första hand, att förlustens

storlek ej läte sig tillfredsställande konstatera. Med den erfarenhet, som

nu vunnits angående naii- och klövsjukan och dess följder ävensom storleken

av nedgången i djurens mjölkavkastniug under sjukdomstiden, syntes

emellertid inga större svårigheter möta att med bland annat vederbörande

veterinärs hjälp fastställa nedgången i mjölkproduktionen så

pass tillförlitligt, att någon vinst vid ersättningen icke kunde beräknas

av djurägaren. Vidare hade de sakkunniga framhållit nödvändigheten

av att låta försäkringstagaren stå en viss självrisk. I den mån så ansåges

behövligt, torde emellertid detta önskemål kunna oell böra ernås

på annat och mera konsekvent sätt.

Bolaget ansåge därför ersättningsgrunderna böra ändras därhän, att i

desamma även inginge ersättning under spärrningstiden för den på grund

av djurens sjukdom vållade nedgången i försäkringstagarens mjölkproduktion.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava i denna fråga anfört,

att, örn också en förlust av detta slag, som icke vållades genom något

statsingripande, knappast kunde anses böra vara föremål för ersättning

av statsmedel, syntes, där fråga vore örn ett försäkringsbolag, där ersättningen

i första hand utgjorde av försäkringstagarna erlagda premier oell

statsmedel endast vid synnerligen svåra epizootier torde komma att behöva

tagas i användning för ändamålet, rent principiella skäl tala för ett

ersättningsförfarande enligt av bolaget begärda linjer. Ä andra sidan

syntes det emellertid påtagligt, att stora svårigheter måste möta vid

denna riktlinjes tillämpning i praktiken, därest icke särskilt noggranna

bestämmelser kunde utarbetas rörande detaljerna i fråga om värderingar

av förluster av detta slag. Ämbetsverken ansåge sig i detta sammanhang

särskilt böra framhålla svårigheten vid bedömandet av i vad mån

mjölkförlust vållats av sjukdomen eller av i samband med denna minskad

utfodring. I den mån den senare orsaken vållade förlusten, motsvarades

denna ju till stor del av minskade utgifter för foder. Här omförmälda

svårigheter vore av den art, att ämbetsverken rent av ifrågasatte,

huruvida bestämmelser över huvud taget kunde träffas, som säkerställde

såväl djurägarens sakligt berättigade krav som försäkringsbolagets

— eventuellt det allmännas —• välförstådda intressen. Denna fråga

syntes därför kräva en synnerligen noggrann utredning.

T anledning av de betänkligheter, som de nämnda ämbetsverken sälun
-

■V14 föreliggande
förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr HS.

da förklarat sig hysa gentemot ersättningsbestämmelser av angiven art,

Ilar sedermera Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar i

sin framställning av den 16 februari 1929 anfört, att djuren under de för*

sta sjukdomsdagarna givet tillgodogjorde sig mindre foder än vanligt på

grund av de i munnens slemhinnor uppträdande blåsorna etc. Att en

djurägare målmedvetet skulle försöka att genom minskad utfodring skaffa

sig förtjänst torde emellertid näppeligen behöva befaras. Därmed

följde en nedsättning i djurens kondition, vilken komme att avsevärt fördröja

uppgången till normal mjölkproduktion. Det vore att observera, att

ersättning för på grund av sjukdom förorsakad mjölkförlust enligt förslaget

skulle utgå endast under spärrningstiden. Enligt av mul- och

klövsjukesakkunniga utarbetad statistik (Statens off. utr. 1925:38) utgjorde

mjölkmängden under 30.-de dagen efter sjukdomens utbrott 79.8

procent av mängden före utbrottet, och räknade de sakkunniga med en

mjölkmängdsnedgång av 20 procent under 4 månaders tid. Genom detta

faktum stöde dels försäkringstagaren alltjämt en högst avsevärd självrisk,

dels ökades förlusten, därest ej djuren hela sjukdomstiden hölles i

så fullgod kondition som möjligt. För att under alla omständigheter en

försäkringstagare ej skulle hava något intresse av att genom minskad

utfodring minska mjölkproduktionen, föresloges emellertid, att ersättning

endast skulle utgå med "G av värdet av den på grund av sjukdomen förorsakade

minskningen i mjölkproduktionen.

Godsägaren E. Gullander har för sin del anfört, att det torde få anses

ostridigt, att vad med den ifrågavarande statsunderstödda försäkringsformen

avsetts icke i allo eller ens i det väsentligaste uppnåtts, beroende

på att försäkringstagarna av olika anledningar känt sig

besvikna. Vad som enligt hans erfarenhet i första hand vållat denna

besvikelse, vore, att den vid mul- och klövsjuka av sjukdomen förorsakade

mjölkminskningen icke inkluderats i försäkringen, vilket djurägarna

i många fall, örn också utan allt fog, föreställt sig. Man behövde

ej befara, att djurägaren skulle kunna uppnå någon oskälig fördel genom

att den genom mul- och klövsjuka uppstående minskningen i mjölkproduktionen

delvis kompenserades av en minskad och billigare utfodring,

då icke hela värdet av minskningen vore avsett att ersättas och djurägaren

dessutom vid sjukdomen ifråga nästan alltid finge vidkännas förluster,

som icke ersattes.

Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening har i sitt

yttrande i frågan icke gjort något direkt uttalande på nu förevarande

punkt. Ett av nämnda förening framfört förslag rörande beräkningen av

ersättning för mjölkförlust, för vilket förslag närmare redogörelse kommer

att längre fram lämnas, innebär emellertid, att ersättning skulle

utgå jämväl för den av sjukdom vållade nedgången i mjölkproduktionen.

Vid muntliga förhandlingar har även från föreningens sida uttalats önskemål

örn att sådan ersättning måtte inrymmas i försäkringen.

Samma ståndpunkt har likaledes intagits av Skånes mindre jordbrukares

ömsesidiga kr eatur för säkring sförening vid i ämnet förda muntliga

förhandlingar.

Den erfarenhet, som i nu förevarande hänseende på olika håll vunnits

beträffande den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot smittsamma

husdjurssjukdomar, är, såsom av det föregående framgår, fullt sam
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.s proposition Nr 148.

21

stämmig ifråga om önskvärdheten av en ändring i föreslagen riktning.

Det ligger ock i öppen dag, att det för djurägarna måste framstå såsom

en oegentligket, att det försäkringsskydd, som de erhålla genom att ansluta

sig till den statsunderstödda försäkringsverksamheten på ifrågavarande

område, icke avser en så viktig faktor i deras näringsutövning

som förlust på grund av nedgång i mjölkproduktionen. Då försäkring

enhart mot förlust genom mjölkproduktionsminskning vid mul- och klövsjuka

icke torde kunna erhållas i något bolag, är enda möjligheten för en

djurägare att säkerställa sig mot dylik förlust att helt övergå till den

icke statsunderstödda försäkringsverksamheten — en säkerligen icke avsedd

konsekvens av de fastställda bestämmelserna.

Några bärande principiella skäl mot att låta försäkringen omfatta

jämväl ersättning på grund av minskad mjölkproduktion torde ej heller

kunna anföras. Det må erinras örn att försäkringen redan nu avser att

täcka förlust av djur till följd av de sjukdomar, som den omfattar. Och

det torde ej kunna göras gällande, att dylik förlust är av annan natur än

förlust i form av minskad mjölkproduktion. Någon ny princip skulle

sålunda ej införas i verksamheten genom ett tillmötesgående av det framförda

önskemålet.

De skäl, som föranlett, att mjölkproduktionsförlust icke medtagits

bland de ersättningar, som i förekommande fall skola utgivas, hava även

varit av rent praktisk natur. I första hand föreligger svårigheten att

fastställa storleken av den förlust, varom här är fråga, vilket skulle kunna

leda till, att ersättningen kunde komma att överstiga den faktiska

nettoförlusten, ett förhållande som ansetts möjligen i viss mån kunna

minska djurägarnas intresse av att skydda sina besättningar för smitta.

Givetvis måste största avseende fästas vid nu berörda omständighet,

men örn ersättningsbestämmelserna fastställas på sätt jag längre fram

ämnar föreslå och man därjämte tager hänsyn till att bolagens försäkringsvillkor

innehålla bestämmelser av innebörd, att ansvarigheten på

grund av försäkringsavtalet upphör, därest försäkringstagare uraktlåter

att ställa sig till noggrann efterrättelse gällande föreskrifter och meddelade

anvisningar till förhindrande av smittans spridning, torde de gjorda

invändningarna mot ett medtagande av ersättning för mjölkproduktionsminskning

kunna anses såsom i väsentlig mån avlägsnade.

Jag anser därför, att det i nu förevarande avseende framförda önskemålet

bör tillmötesgås.

I sin framställning av den 11 januari 1928 bär Försäkringsbolaget för Betesförlust.

smittsamma, husdjurssjukdomar hemställt, att i försäkringen skulle införas

ersättning för betesförlust.

Till stöd för denna hemställan har sagda bolag framhållit, att ett medel,

som på senare tiden använts till förebyggande och hämmande av mill1

och klövsjukans spridning, vore avlysning av betesmarker. Så hade

exempelvis länsstyrelsen i Skaraborgs län elen 20 september 1926 pohjo
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition Nr 148.

dit allmänt betesförbud i hela länet på grund av då inträffade fall äv

mul- och klövsjuka. Givetvis drabbades lantbrukaren vid ett dylikt förbud

av avsevärd ekonomisk förlust. På grund härav och då förlusten

orsakades genom åtgärder av statliga myndigheter för att hindra smittans

spridande, jämställda med de åtgärder, som vidtoges för att förhindra

smittans spridande genom mjölken, syntes det i hög grad önskvärt, att

ersättning för genom avlysning av betesmark orsakad betesförlust även

inrymdes i den statsunderstödda smittförsäkringen. För närvarande ersatte,

enligt vad bolaget inhämtat, Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget

dylik betesförlust, och hade nämnda bolag under år 1926 för sådan

förlust utbetalat ett belopp av 110,000 kronor.

I detta sammanhang framhåller bolaget, att, då enskilda lantbrukare

i Skaraborgs län hos Kungl. Majit anhöllo örn ersättning för den förlust

de lidit genom det förut nämnda betesförbudet, denna framställning efter

medicinalstyrelsens hörande blev avslagen. Medicinalstyrelsens avstyrkande

grundade sig därpå, att »sökanden borde kunnat genom försäkring

skydda sig mot förlust i angivna avseende». »Detta är», anför bolaget

härefter, »givetvis sant, då som sagt Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget

i sina ersättningsvillkor inkluderar ersättning för betesförlust,

men sedan nu den av statsmakterna beslutade försäkringsformen mot

smittsamma husdjurssjukdomar med statsbidrag trätt i verksamhet, synes

det vara en oegentlighet att, därest en lantbrukare vill skydda sig

för den förlust, som kan komma att drabba honom genom betesförbud,

han då icke kan finna detta skydd i de med statsbidrag arbetande bolagen

utan i ett annat. Vare sig i de sakkunnigas utlåtande eller i

Kungl. Majits proposition nr 204 till 1926 års riksdag har ersättning på

grund av betesförlust varit föremål för omnämnande, men får väl detta

förhållande ses mot bakgrunden därav att vid tidpunkten, då ifrågavarande

betänkande och proposition utfärdades, betesförbiid ej alls eller endast

i mycket ringa utsträckning kommit till användning.»

I sin senare framställning av den 16 februari 1929 har bolaget i samma

fråga anfört, att två sätt för frågans lösning kunde tänkas, antingen att

försäkringstagaren finge till visst belopp försäkra värdet av sin betesmark

och sålunda ersättning för betesförlust utginge härefter, eller ock

såsom hittills praktiserats av de bolag, som beviljade dylik ersättning,

att betesmarken ej behövde försäkras särskilt för sig utan att ersättning

i anslutning till försäkringen av djuren inginge i ersättningsvillkoren.

Det syntes bolaget som örn sistnämnda förfaringssätt vore mest praktiskt

och även mest rättvist, enär på en del håll avstängning av betesmark

näppeligen torde komma att ifrågasättas.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava i sitt den 23 februari

1928 gemensamt avgivna yttrande i ärendet beträffande det nu ifrågavarande

ändringsförslaget uttalat, att inga principiella hinder torde

kunna anses föreligga emot detsamma.

Godsägaren E. Gullander har på denna punkt anfört, att införande i

försäkringen av ersättning för betesförlust enligt hans mening visserligen

vore önskvärt, då här onekligen förelåge möjligheter till förluster.

Ombudet hade dock den uppfattningen, att härvid lätt kunde uppstå fall,

som vore svåra att överblicka och reglera, enär förhållandena vore så

oändligt varierande. Det torde i detta sammanhang vara angeläget i

möjligaste mån klargöra innebörden av begreppen »bete» och »betes
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

23

mark». Det syntes också vara tvivelaktig rättvisa att biträda den av försäkringsbolaget

förordade linjen att automatiskt låta försäkringen omfatta

betesmark, alldenstund sådan icke överallt förefunnes.

Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening har för

sin del uttalat, att den ansåge nu ifrågavarande ändringsförslag sakna

betydelse. Under den tid, föreningen meddelat försäkring mot smittsamma

husdjurssjukdomar, hade förfrågan örn försäkring av här avsedd art

aldrig blivit gjord.

Även Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

har för sin del meddelat, att enligt dess erfarenhet något behov

av försäkring mot förlust på grund av avlysning av betesmark icke kan

anses föreligga.

Vissa av de bolag, som före tillkomsten av den statsunderstödda för- Departementssäkringsformen

meddelade försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar,

lämnade därvid ersättning jämväl för sådan förlust, varom här är

fråga. Sålunda hade Allmänna ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget

samt Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget i villkoren för dylik försäkring

intagit bestämmelser, att ersättning skulle utgå för förlust, som

uppkomme genom att betesmark avlystes utom i de fall, då avlysningen

föranleddes av nedgrävning av kadaver. Det sistnämnda bolaget, som

fortfarande utan statsbidrag bedriver smittförsäkringsverksamhet, lämnar,

såsom av det föregående framgår, fortfarande ersättning för sådan

förlust.

Frågan örn medtagande i den statsunderstödda försäkringsformen av

försäkring mot förlust av här ifrågavarande art var — såsom även framhållits

av Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar — icke

föremål för övervägande i samband med införandet av nämnda försäkringsform.

Anledningen härtill torde främst hava varit den, att förbud

mot användning av betesmark dittills icke tillgripits för bekämpande av

mul- och klövsjuka, den farsot mot vilken det i första rummet gällde att

bereda försäkringsskydd. Att så ej skett torde i sin tur hava varit beroende

därpå, att mul- och klövsjukan tidigare icke uppträtt i nämnvärd

utsträckning utanför Malmöhus län, där som bekant gemensamhetsbete

praktiskt taget icke förekommer.

Erfarenheterna av år 1926 från Skaraborgs län giva emellertid vid

handen, att man vid utbrott av sjukdomen inom län, där gemensamhetsbete

mera allmänt användes, måste räkna med att betesförbud kommer

att ingå såsom ett led i bekämpandet av sjukdomen i sådan utsträckning,

att djurägarna därigenom komma att vållas avsevärda förluster. Och

då dylika förluster ovedersägligen till sin natur äro sådana, att de skäl.

som ansetts böra föranleda ett statsunderstödjande av försäkringsverksamheten,

å dem äga tillämpning, synes det vara skäligt och principiellt

riktigt, att i grunderna för nämnda verksamhet inryckas bestämmelser

därom, att försäkringen skall avse att täcka jämväl förlust, som upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

kommer därigenom att för bekämpande av smittsam husdjurssjukdom

förbud utfärdas mot användande av betesmark.

I detta sammanhang må även nämnas, att samma principiella ståndpunkt

intagits i de föreliggande förslagen till ny epizootilagstiftning, i

vilka det föreslagits, att förlust uppkommen genom betesförbud skall till

sitt fulla värde ersättas av statsmedel, i den mån försäkring i statsunderstött

bolag icke kan ske mot dylik förlust.

Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar har angivit två

alternativa vägar för ordnandet i praktiken av här förevarande ersättningsfråga.

Antingen skulle vid tecknandet av försäkring betesmarken

åsättas särskilt försäkringsvärde, efter vilket premier och i förekommande

fall ersättning skulle utmätas, eller ock skulle betesmarken ej behöva

försäkras särskilt för sig utan ersättning för betesförlust skulle utgå i

anslutning till försäkringen av djurvärdet. Sistnämnda förfaringssätt

uppgives hava hittills praktiserats av Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget.

Anledning torde emellertid saknas att upptaga detta spörsmål

till närmare behandling i samband med den nu föreliggande frågan örn

vidtagandet av ändringar i de för den statsunderstödda försäkringen mot

smittsamma husdjurssjukdomar fastställda allmänna grunderna. Dessa

grunder avse nämligen i huvudsak allenast att meddela vissa generella

regler beträffande försäkringens omfattning, principerna för skaderegleringen,

skyldigheten att avsätta reservfond samt rätten till statsbidrag,

under det att det i övrigt lämnats fritt för de olika bolagen att ordna

försäkringen på sätt, som varje bolag för sig kan finna mest lämpligt.

Här torde i förevarande sammanhang endast böra göras det uttalandet,

att försäkringsbolagen böra låta sig angeläget vara att vid premiesättningen

taga skälig hänsyn till den olikhet med avseende på risken för

att betesförbud kan komma att utfärdas, som må föreligga inom olika

län. Exempelvis synes införandet i de allmänna grunderna av bestämmelser

rörande ersättning för betesförlust icke böra i nämnvärd mån föranleda

höjning av de i övrigt erforderliga premierna för försäkringstagare

i Malmöhus län, där sådan ersättning enligt vad erfarenheten givit

vid handen knappast torde komma ifråga. Örn sådan hänsyn tages

till nu berörda omständighet, torde någon risk för att den nya bestämmelsen,

såsom godsägaren Gullander antytt, skulle på grund av de på olika

håll så varierande förhållandena komma att verka ojämnt och mindro

rättvist, icke föreligga.

I syfte att förebygga att försäkringen belastas med ett stort antal

smärre ersättningskrav utan nämnvärd praktisk betydelse för vederbörande

djurägare, torde det vara lämpligt att föreskriva, att ersättning för

förlust genom avlysning av betesmark icke utgår, därest avlysningen

föranletts av nedgrävning av kadaver. Dylik inskränkande bestämmelse

har, såsom förut nämnts, hittills alltid tillämpats vid försäkring mot

smittsamma husdjurssjukdomar för det fall, att ersättning för betesförlust

överhuvud taget ingått i försäkringsvillkoren.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

25

II. Ersättningsvillkor.

I 2 § mom. 2 i kungörelsen den 26 juli 1926 föreskrives bland annat, att

ersättning skall utgivas för djur, som dött eller enligt veterinärs föreskrift

eller myndighets påbud enligt gällande bestämmelser nedslaktats

till följd av i 2 § mom. 1 nämnd sjukdom eller till följd av mul- och klövsjuka

uppkommen följdsjukdom eller som av sådan sjukdom eller följdsjukdom

för framtiden blivit så odugligt till arbete, avel eller produktion,

att det enligt veterinärs intygande befunnits böra nedslaktas. Ersättningen

skall beräknas efter det värde, djuret då det dött eller nedslaktats

skulle hava ägt, örn sjukdomen icke inträffat, dock högst till

den på djuret belöpande försäkringssumman. På sådant sätt beräknat

ersättningsbelopp skall minskas med värdet av de delar av djuret, som

enligt veterinärs föreskrift kunna till nytta användas.

I fråga örn dessa bestämmelser har Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar i skrivelse den 12 januari 1928 hemställt örn sådan

ändring, att det skulle bliva möjligt för försäkringsgivare att, då så

kan anses mera ekonomiskt, nedslakta en svinbesättning, som angripits

av svinpest, i stället för att, såsom nämnda bestämmelser föranleda, vara

tvungen att undan för undan ersätta i sjukdomen döda djur.

Till stöd för denna framställning har bolaget anfört, att sjukdomen

svinpest, därest den vore av mera svårartad natur, kunde erhålla ett

sådant förlopp, att hela besättningen bleve angripen samt att bland de

angripna djuren dödsprocenten uppginge till 80 å 90. Värdet av vad

som tillvaratoges av de sjuka djur, som enligt veterinärs föreskrift

nedslaktades, vore ganska ringa. Ur ekonomisk synpunkt kunde det därför

vara fördelaktigt att nedslakta hela besättningen, innan alla djuren

angripits. Vid sådant förfaringssätt minskades nämligen den ekonomiska

förlusten därigenom att slaktvärdet av de friska djuren till fullo

kunde tillvaratagas.

Med hänsyn till bestämmelserna i 2 § mom. 2 i 1926 års kungörelse

syntes det emellertid ej fullt klart, huruvida ersättning

kunde lämnas en försäkringstagare för den förlust, han lede genom ett

dylikt nedslaktningsförfarande. Försäkringstagarens förlust bestode däri,

att värdet av en del av djuren, särskilt avelsdjuren, vore större än själva

slaktvärdet. Emellertid kunde det såväl för försäkringsgivaren och

därmed för delägarna som för staten vara önskvärt, att ifrågavarande

nedslaktningsförfarande tillgrepes. Skulle detsamma icke tillgripas, måste

nämligen försäkringsgivaren lämna ersättning för de djur, som undan

för undan angrepes av sjukdomen och på grund härav doge eller måste

nedslaktas, varvid ringa eller intet slaktvärde erhölles. Statens bidragsskyldighet,

som ju började, då nettopremien överstege visst belopp, kunde

därigenom också komma att inträffa tidigare. Det kunde emellertid

näppeligen begäras, att försäkringstagaren skulle lämna sitt medgivande

till en dylik nedslaktning utan ersättning, då den kunde vålla honom

större förlust, än örn nedslaktningen ej tillgrepes.

Bolaget hemställde därför, afl, därest en enligt grunderna angående

Ersättning

tor djur.

Nu före - liggande

förslag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

försäkring med statsbidrag mot smittsamma husdjurssjukdomar försäkrad

svinbesättning angrepes av svinpest och sjukdomen erhölle

ett sådant förlopp, att vederbörande försäkringsbolags styrelse till förlustens

nedbringande ansåge nedslaktningsförfarandet vara önskvärt, ersättning

måtte få utgå till försäkringstagaren även för den förlust, som

vållades honom genom de friska djurens nedslaktande.

I över denna framställning den 23 februari 1928 avgivet gemensamt yttrande

hava medicinalstyrelseyl och lantbruksstyrelsen anfört, att för bifall

till densamma givetvis talade rena ekonomiska intressen, örn dessa

såges ur ett försäkringsbolags och dess försäkringstagares synpunkt.

Emellertid funne ämbetsverken, att en ändring i bestämmelserna i begärd

riktning kunde, särskilt därest ett försäkringsbolag skulle taga som

regel att tillämpa nedslaktningsmetoden, komma att medföra risk för

en viss slapphet från djurägarnas sida ifråga örn ett noggrant tillämpande

av de bestämmelser, som från statens sida utfärdats i syfte att minska

faran för svinpestens spridande. Skulle detta bliva följden, skulle olägenheterna

ur allmän synpunkt av det begärda medgivandet kunna bliva

betydande. Ämbetsverken kunde därför icke reservationslöst tillstyrka

den gjorda framställningen utan funne ett medgivande i begärd riktning

böra förbindas med villkor, som så vitt möjligt säkerställde, att

icke här nämnda olägenheter bomme att göra sig gällande. Ämbetsverken

tänkte härvid i första rummet på införande i avtal angående här

ifrågavarande försäkring av en klausul angående viss nedsättning i försäkringsbelopp,

då brist i åtlydnad av till motverkande av sjukdomens

spridning av vederbörlig myndighet meddelade bestämmelser konstaterats.

I anledning av de betänkligheter mot det framlagda förslaget, som sålunda

uttalats av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen, och den i

samband därmed framkastade tanken på en särskild inskränkande klausul

i ersättningsbestämmelserna har sedermera Försäkringsbolaget för

smittsamma husdjurssjukdomar i sin inlaga i frågan av den 16 februari

1929 anfort, att i bolagens försäkringsvillkor redan funnes deu bestämmelsen,

att ersättning icke utginge, örn försäkringstagaren eller hans folk

förorsakat eller i avsevärd grad förvärrat försäkringsfallet genom vanvård

eller vårdslöshet eller genom vidtagande av andra än av myndigheterna

påbjudna dispositioner och ej heller, örn försäkringstagaren i

övrigt ej uppfyllt de föreskrifter, gällande författningar innehölle angående

smittsamma husdjurssjukdomars bekämpande.

Vidare anför bolaget i nyssnämnda inlaga, att deu förlust en försäkringstagare

enligt nuvarande försäkringsvillkor bomme att lida, därest

han exempelvis vid svinpest nedslaktade sin besättning, vore dels att

värdet av en del av djuren, särskilt avelsdjuren, vore större än själva

slaktvärdet, dels även att ersättning ej kunde lämnas för å vederbörande

slakthus kasserade djur. Dessa kunde vara till synes friska men visade

vid obduktionen, att de vore smittade av t. ex. svinpest. Den sistnämnda

förlusten kunde bliva högst avsevärd. Enligt nuvarande villkor torde

ersättning ej kunna beviljas för dylika kasserade djur. Det syntes emellertid

önskvärt, att försäkringstagaren erhölle ersättning jämväl för

dessa. Erhölle han detta skydd, torde nämligen de största av hans betänkligheter

mot att nedslakta sin besättning vara hävda.

Bolaget föreslår därför införandet av en bestämmelse av följande lydelse:

»Ersättning utgår jämväl, därest djur vid verkställd siaktning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition Nr 148.

27

befunnits lida av någon av ovannämnda sjukdomar och köttet på grund

härav blivit kasserat».

Samtidigt framhåller emellertid bolaget, att ett införande av en sådan

bestämmelse även gynnade försäkringstagaren i de fall, då han ej nedslaktade

besättningen i dess helhet på en gång utan efter tillstånd från

vederbörande myndighet undan för undan sände de slaktfärdiga djuren

till slakthus för nedslaktning. Med den föreslagna tilläggsbestämmelsen

erhölles då ersättning även för de djur, som vid dessa tillfällen bleve

kasserade. Ur försäkringstagarens synpunkt vore det givetvis en fördel,

att han bereddes även detta skydd för den faktiska förlust, han lode

genom ifrågavarande kassation, men utgjorde detta givetvis en rätt betydande

utvidgning av ersättningsvillkoren. Skulle på grund härav

tveksamhet förefinnas mot införande av ersättning för vid slakt kasserade

djur, syntes ersättningen kunna begränsas till att omfatta endast de

fall, då försäkrad svinbesättning i sin helhet nedslaktades.

Svinpest är en hos svin förekommande ytterst smittsam sjukdom, som

i ungefär lika stor utsträckning angriper äldre som yngre djur. Dödlighetsprocenten

bland de av sjukdomen angripna djuren är mycket stor,

80 å 90 procent enligt äldre uppgifter och 70 å 80 procent enligt erfarenheterna

från den senaste svinpestepizootien i vårt land, vilken började i

mitten av år 1926 i Stockholms stad och län. Bestämmelser angående

sjukdomens bekämpande hava meddelats i kungörelsen den 3 november

1906 (nr 94). De föreskrivna åtgärderna gå i huvudsak ut på att hålla

sjuka eller för sjukdom misstänkta djur isolerade från den övriga svinbesättningen

på stället samt att genom desinfektionsåtgärder förhindra

smittans spridning.

De senare årens erfarenheter beträffande ifrågavarande sjukdom synas

emellertid hava givit vid handen, att lämpligaste sättet för sjukdomens

bekämpande skulle vara tillämpandet av nedslaktningsmetoden liksom

vid mul- och klövsjuka. Under den senaste svinpestepizootien i Stockholms

stad och län förekom det även i flera fall, att ägarna till angripna

svinbesättningar frivilligt dito nedslakta liela besättningen, förmodligen

med den utgångspunkten, att förlusten därigenom skulle bliva mindre

omfattande än örn sjukdomen hade fått fortsätta att härja, medförande

att ett stort antal av djuren skulle hava dött i densamma med ty åtföljande

fullständig förlust av djurvärdet. Genom nedslaktning av hela besättningen

kunde dock slaktvärdet helt eller delvis tillvaratagas. Förut

omnämnda, inom medicinalstyrelsen tillkallade sakkunniga för utarbetande

av förslag till ny epizootilagstiftning hava jämväl ansett, att den

normala formen för bekämpande av sjukdomen svinpest borde vara nedslaktning

mot ersättning av allmänna medel, en mening som även biträtts

av medicinalstyrelsen i dess utlåtande med förslag i ämnet.

Med hänsyn till den mycket höga dödlighetsprocenten bland djur, som

angripits av svinpest, kunna givetvis många fall förekomma, då det sett

ur försäkringsgivarens synpunkt skulle vara ekonomiskt fördelaktigast

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Ersättning

för mjölkförlust.

Nu föreliggande

förslag.

28 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 148.

att omedelbart leita nedslakta en angripen besättning mot att ersättning

lämnas försäkringstagaren enligt vanliga regler, d. v. s. med värdet av

de slaktade djuren efter avdrag av de värden, som efter slakten kunnat

utvinnas. Därest nu gällande regler beträffande sjukdomens bekämpande

komma att bibehållas jämväl i fortsättningen, synes därför och på av

Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar anförda skäl ett

medgivande i av bolaget begärd riktning vara att förorda. Skulle åter

sjukdomen för framtiden komma att i första hand bekämpas genom tilllämpande

av nedslaktningsmetoden, kail det däremot vara mera tveksamt,

huruvida ett dylikt medgivande kan anses motiverat. Isoleringsmetoden

skulle i så fall enligt de föreliggande epizootilagstiftningsförslagen kunna

tillämpas dels beträffande viss besättning med erkänt stort avelsvärde,

dels ock mera allmänt inom visst område för det fall, att sjukdomen där

erhållit så stor spridning, att ett framgångsrikt bekämpande medelst nedslaktningsmetoden

icke längre kan påräknas, i båda fallen efter närmare

bestämmande av Kungl. Maj:t. Därest det i sådant fall stöde fritt för

ett försäkringsbolag att oavsett Kungl. Maj:ts beslut låta nedslakta försäkrad

svinbesättning och ersätta djurägaren för därav uppkommen förlust

— en ersättning, som i dylika fall oftast skulle på grund av de gällande

statsbidragsbestämmelserna till stor del komma att bestridas av

statsverket — skulle givetvis beslutanderätten i dylika frågor de facto

komma att frånhändas Kungl. Maj:t.

Den nu föreliggande frågan synes därför äga ett så intimt samband

med frågan örn vilka åtgärder, som komma att föreskrivas för bekämpandet

av sjukdomen svinpest, att den icke torde böra upptagas till avgörande,

förrän ett närmare bestämmande rörande dessa åtgärder blivit

träffat.

I 2 § mom. 3 i kungörelsen den 26 juli 1926 föreskrives, att ersättning

för mjölkförlust skall utgå för tid, varunder mjölken ej fått fritt disponeras,

med skillnaden mellan värdet, beräknat efter i orten gängse pris,

av den producerade mjölken och det värde, som kunnat eller skäligen

bort kunna ur den utvinnas. Vid fastställandet av ersättningsbeloppet

skall värdet för dag av den producerade mjölken anses utgöra högst

Vass av det belopp, för vilket den årliga mjölkavkastningen är försäkrad.

Med anledning av dessa bestämmelser har Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar i sin skrivelse den 11 januari 1928 framhållit,

att mjölkproduktionen per dag kunde variera högst avsevärt inom en

och samma djurbesättning. Detta medförde konsekvenser, vilka vid tilllämpningen

av de nämnda bestämmelserna för försäkringstagaren kunde

innebära avsevärda nackdelar och ej bereda honom det försäkringsskydd,

som hail vid försäkringens tecknande tänkt sig. Ifrågavarande bestämmelser

hade nämligen till följd, att så snart mjölkproduktionen överstege

medelproduktionen per dag, d. v. s. Vseö av det belopp, för vilket den årliga

mjölkavkastningen vore försäkrad, försäkringstagaren icke erhölle

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition Nr 148.

full täckning för sin förlust, oell försäkringsskyddet vore sålunda ej fullständigt.

Värdet av den mjölk, som vid avspärrning kunde utvinnas ur

den producerade mjölken, bleve givetvis större ju större mjölkproduktionen

vöre, och således störst under den tid på året, då mjölkproduktionen

inom djurbesättningen nådde sitt maximum. Men i stället för att detta

värde borde avdragas den i verkligheten producerade mjölken, skulle det

enligt villkoren avdragas från medelmjölkproduktionen, således från ett

mindre belopp. Därigenom vållades försäkringstagaren förlust.

För att belysa det anförda har bolaget åberopat följande exempel:

»Vi antaga, att medelmjölkproduktionen inom en besättning är 800 kg.

per dag, maximiproduktionen 1,000 kg. samt den producerade mjölkens

värde 12 öre per kg. Värdet av medelmjölkproduktionen blir 96 kronor,

av maximiproduktionen 120 kronor per dag. Vi antaga vidare, att vid

gårdens avspärrning 40 procent av den producerade mjölken kan tillvaratagas.

Inträffar nu ett skadefall under den tid, då maximiproduktion

råder, utgår således ersättning med värdet av medelmjölkproduktionen,

96 kronor, minskat med värdet av vad som tillvaratagits, 48 kronor (40

procent av 120 kronor), d. v. s. 48 kronor. I verkligheten har emellertid

försäkringstagaren haft en förlust per dag av 72 kronor. Inträffar nu

skadefall, då i stället medelmjölkproduktion råder, avdrages 40 procent

av värdet, d. v. s. 40 procent av 96 kronor eller 38 kronor 40 öre. Försäkringstagaren

erhåller i detta fall 96 kronor minskat med 38 kronor 40 öre

eller 57 kronor 60 öro i ersättning. Hans ersättning blir således större vid

medelmjölkproduktion än vid maximiproduktion, ett förhållande, sorn givetvis

icke är önskvärt.»

I sin framställning av den 16 februari 1929 har sedermera bolaget i

denna fråga anfört, att det syntes som örn den stora felaktigheten i nu

gällande bestämmelser, nämligen att ersättningsbeloppet till en försäkringstagare

kunde bliva större vid medelproduktion än där den försäkrade

besättningen avkastade mer än denna produktion, kunde elimineras

genom ett tillägg till sista stycket i 2 § mom. 3. vari fastställdes, att, örn

värdet av den producerade mjölken överstege Vas.-, av det belopp, för vilket

den årliga mjölkavkastningen vore försäkrad, avdrag för det värde, som

kunnat utvinnas ur den producerade mjölken ej skulle beräknas å högre

mjölkmängd än som motsvarades av nämnda medelavkastning, d. v. s.

Vass försäkringssumman, eller med andra ord, att, örn vid skadefallet

den producerade mjölkmängden vore större än medelavkastningen, ersättningen

dock i sin helhet och således även avdraget skulle beräknas

efter medelavkastningen.

I sitt utlåtande i frågan hava medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

anfört, att ämbetsverkens tidigare här återgivna uttalande i anledning

av förslaget, att försäkringen skulle utvidgas till att omfatta även

förlust på grund av minskad mjölkproduktion vid mill- och klövsjuka, i

stort sett gällde jämväl frågan örn beräknande av den mjölkmängd, som

skullo läggas som grund för ersättningsbeloppet, i vad detta avsåge förlust

på grund av minskad möjlighet att avsätta producerad mjölk. Att

nu gällande bestämmelser icke vore fullt tillfredsställande syntes ligga

i öppen dag. Att emellertid finna sådana grunder för mjölkmängdens

bestämmande, att full rättvisa skedde varje försäkringstagare, syntes

icke vara lätt, och krävde jämväl denna fråga en allsidig utredning.

Skånska lantmänvens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening har i

sin skrivelse den 5 september 1929 i denna fråga anfört, att till grund

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kungl. May.ts proposition Nr 148.

för ersättningsberäkningen icke borde ligga dea under sjukdomstiden

producerade mjölkmängden. Dä indragningen av kraftfoder givan vore

ett led till förekommande av juverinflammationer hos mjölkdjuren, borde

det anses fördelaktigare att tillämpa annan beräkningsgrund för mjölkförlustens

uträkning än att riskera att dessutom få ersätta de djur, som

bleve obrukbara. Föreningen föresloge därför, att den mjölkmängd, som

i medeltal producerats t. ex. fem dagar närmast före sjukdomsutbrottet

eller annan anledning till avspärrning, skulle ligga till grund för ersättningsberäkningen

per dag under spärrningstiden. Dock borde ersättningen

per dag icke få överstiga bäes av den årliga mjölkförsäkringssumman.

Det hade konstaterats, att 40 procent av mjölkmängdens värde

kunde vid inträffat försäljningsförbud användas å gården. Under sådana

förhållanden vore det skäl att bestämma i försäkringsvillkoren, att

ersättning utginge med 60 procent av nyssnämnda ersättning per dag,

dock högst med 60 procent av mjölkens verkliga värde.

Erfarenheten hade visat, att tillgodogörandet av mjölken skedde på ett

många gånger godtyckligt sätt. På en del ställen tillvaratoges mjölken

genom beredning av mejeriprodukter, under det att mjölken mångenstädes

endast användes till kreatursfoder och t. o. m. flerstädes endast bortkastades.

I kungörelsen angående allmänna grunder för försäkringsverksamheten

stadgades.skyldighet för försäkringstagaren att, i den man

gällande författningar ej lade hinder i vägen därför, på bästa sätt tillgodogöra

sig den producerade mjölken. Det vöre givetvis ett ganska

tänjbart uttryck att »på bästa sätt» tillgodogöra sig mjölken. Försäkringsgivaren

voro härutinnan helt oell hållet beroende av försäkringstagarens

godtycke. Omöjligheten att kontrollera uppgifterna örn förbrukningen

av den producerade mjölkmängden framhävde ytterligare nödvändigheten

av en exakt beräkningsgrund. Visserligen ägde försäkringsgivaren

göra avdrag för den producerade mjölken efter det värde,

som kunnat eller skäligen bort kunna ur den utvinnas. Jämväl denna bestämmelse

vore dock så svävande, att principen att samma stöd skulle lämnas

alla försäkringstagare lätt bleve dubiös. Den försäkringstagare, som

genom arbetsamhet och flit kunde tillgodogöra sig den producerade

mjölkmängden »på bästa sätt», erhölle mindre ersättning än den, som

icke alls eller endast ytterst ringa tillgodogjorde sig mjölkmängden.

Därest t, ex. 60 procent ersättning utginge, beräknat efter den medelmjölkmängd,

som förefunnits fem dagar närmast före försäljningsförbudet,

kunde försäkringstagaren få disponera den producerade mjölkmängden

på det sätt. han själv önskade.

Vid de muntliga förhandlingar, som i ämnet förts med Skånes mindre

jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening, har jämväl från

nämnda förening framförts önskemålet örn en mera exakt grund för beräkning

av ersättning för mjölkförlust. Därvid har föreningen anslutit

sig till det av Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

i sådant avseende framlagda förslaget. I

I nu föreliggande fråga må till en början omnämnas, att samtliga de

bolag, som före tillkomsten av den statsunderstödda försäkringsformen bedrevo

smittförsäkringsverksamhet i Skåne, med ledning av de erfarenheter,

som vunnits i ersättningsfrågan vid tillämpning av isoleringsmetoden

för bekämpande av mill- och klövsjuka, beträffande ersättning

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr H8.

för mjölkförlust införde den beräkningsnormen, att dylik ersättning skulle

utgå med 60 procent av värdet av den normala mjölkproduktionen. Då

försäkringstagaren, enligt vad erfarenheten visat, bör kunna tillgodogöra

sig 40 procent av värdet av den producerade mjölken, innebar denna

grund för ersättningsberäkningen, att försäkringstagaren erhöll full ersättning

för den förlust, som förorsakades av vidtagna spärrningsåtgärder,

och dessutom ersättning med 60 procent av bruttoförlusten på grund

av nedgång i mjölkproduktionen.

Vidare må förutskickas, att det kan vara tveksamt, huruvida det av

Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening i förevarande

avseende framförda förslaget skall anses innebära, att ersättning

för mjölkförlust högst skall utgå med belopp motsvarande försäkringsvärdet

eller högst med 60 procent av detta värde. En bärande princip inom

all försäkringsverksamhet bör givetvis vara, att en försäkringstagare icke

genom inträffandet av försäkringsfall beredes ekonomisk vinning till

högre värde än försäkringssumman. Så skulle emellertid ofta kunna

bliva fallet, örn maximigränsen för här ifrågavarande ersättning sattes

lika med försäkringsvärdet. Örn nämligen vid försäkringsfallets inträffande

mjölkproduktionsvärdet skulle överstiga försäkringsvärdet, skulle

försäkringstagaren i ersättning kunna erhålla ett belopp motsvarande

kanske 80 eller 90 procent av eller måhända hela försäkringsvärdet, varjämte

han kunde tillgodogöra sig cirka 40 procent av värdet av den producerade

mjölken. Även örn han härigenom icke skulle göra någon direkt

vinst, skulle dock ersättningen tillsammans med det värde han kunnat utvinna

ur den del av produktionsvärdet, som faller inom försäkringsvärdet,

kunna överstiga sistnämnda värde. Oavsett vilket värde, som vid försäkringsavtalets

ingående åsatts mjölkproduktionen, skulle försäkringstagaren

oftast erhålla full täckning för eventuellt uppkommande förlust,

ett förhållande som givetvis skulle kunna locka till underförsäkring med

ty åtföljande disproportion mellan premier och ersättningar. Det förenämnda

förslaget har därför tolkats så, att ersättning för mjölkförlust

skulle kunna utgå med högst 60 procent av försäkringsvärdet.

I nära samband med nyssberörda principfråga står det av Försäkringsbolaget

för smittsamma husdjurssjukdomar framlagda förslaget, att örn

vid skadefall den producerade mjölkmängden är större än den medelavkastning,

som beräknats vid försäkringsvärdets fastställande, ersättning

skall beräknas utan någon hänsyn tagen till den del av produktionsvärdet,

som ligger över försäkringsvärdet. Mot detta förslag synes intet

vara att erinra. Enbart den omständigheten, att ersättningsbeloppet kan

bliva större vid lägre än vid högre produktion torde vara tillräcklig för

att motivera en ändring i föreslagen riktning.

I detta sammanhang må framhållas, att försäkringstagarna med nu

gällande bestämmelser icke kunna bereda sig fullt effektivt försäkringsskydd

mot mjölkförlust utan att försäkra mjölkproduktionen till högre

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:is proposition Nr 148.

belopp för år räknat än det verkliga produktionsvärdet. Frågan om ersättning

för mjölkförlust blir i större utsträckning aktuell först vid en

mul- och klövsjukeepizooti av så stor omfattning, att statsmakterna finna

sig föranlåtna att vid dess bekämpande övergiva nedslaktningsmetoden

för att övergå till isoleringsmetoden. Örn nu försäkringsvärdet överensstämmer

med det årliga produktionsvärdet, måste givetvis vid en dylik

epizooti fall i rätt stor utsträckning inträffa, där produktionsvärdet för

tillfället per dag räknat överstiger Vses av den mjölkproduktionen åsätta

försäkringssumman eller det värde, efter vilket ersättning skall beräknas.

För att råda bot för denna olägenhet skulle en sådan anordning

behöva träffas, att mjölkproduktionen kunde åsättas olika försäkringsvärde

för dag räknat under olika delar av året. För att möjliggöra för

försäkringsgivarna att införa en dylik anordning har jag funnit mig böra

föreslå, att bestämmelsen att vid fastställandet av ersättningsbeloppet värdet

för dag av den producerade mjölken skall anses utgöra högst Vses av

det belopp, för vilket den årliga mjölkproduktionen är försäkrad, ändras

därhän, att produktionsvärdet för den tid, för vilken ersättning skall utgå,

skall anses utgöra högst det belopp, för vilket mjölkavkastningen är

försäkrad för nämnda tid.

I det föregående har principiellt förordats sådan utvidgning av försäkringen,

att den skulle komma att avse att täcka jämväl sådan förlust,

som uppkommer genom av mul- och klövsjuka förorsakad nedgång i

mjölkproduktionen under spärrningstiden. I sådant avseende har Försäkringsbolaget

för smittsamma husdjurssjukdomar föreslagit, att ersättning

skulle utgå med */* av produktionsminskningens värde, under det

att Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförenings förslag

i denna fråga, till vilket förslag även Skånes mindre jordbrukares

ömsesidiga kreatursförsäkringsförening anslutit sig, skulle medföra, att

ifrågavarande ersättning komme att utgå med ungefär 60 procent av

samma värde.

Att ersättning för förlust genom mjölkproduktionsminskning, förorsakad

av mul- och klövsjuka, icke från början kom att ingå i den statsunderstödda

smittförsäkringen, var, såsom framgår av vad tidigare anförts,

förnämligast beroende av svårigheterna att beräkna, huru stor del

av produktionsminskningens värde som uppvägdes av minskad foderförbrukning,

eller med andra ord att fastställa den verkliga nettoförlust, som

försäkringstagaren lidit genom nedgången i den sjuka djurbesättningens

mjölkavkastning. Vid bedömandet av förevarande spörsmål har det därför

i främsta rummet gällt att söka erhålla någon uppfattning örn, huru

stor andel av den totala mjölkproduktionskostnaden, som kostnaden för

djurens utfodring utgör. Härutinnan föreligger, såvitt kunnat utrönas,

inga utredningsresultat publicerade. Enligt vad som inhämtats hava

emellertid under år 1931 för 1928 års tullkommittés räkning verkställts

vissa utredningar rörande produktionskostnaderna och räntabiliteten för

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

såväl jordbruksnäringen i dess helhet som de särskilda jordbruksprodukterna.

Direktören för Sveriges allmänna lantbrukssällskap L. Nanneson,

vilken verkställt dessa utredningar, har under liand meddelat, att foderkostnaden

beräknats utgöra något mer än 50 procent av den totala mjöllcproduktionskostnaden.

Örn man utöver denna uppgift ägde tillgång till

material, som möjliggjorde en siffermässig belysning av sambandet mellan

mjölkproduktion och foderförbrukning vid fall av mill- och klövsjuka,

skulle det vara möjligt att tämligen noggrant beräkna den ersättning

av bär ifrågavarande art, som i förekommande fall skäligen borde utgå.

Dylikt material saknas dock såvitt känt är. Under normala förhållanden,

d. v. s. för det fall att djuren icke äro angripna av mul- och klövsjuka,

torde man kunna utgå ifrån att nedgången i mjölkavkastning är

proportionsvis större än foderminskningen, enär ju en viss del av foderförbrukningen

åtgår i form av underhållsfoder och utfodringen endast

till återstående del direkt påverka!'' mjölkavkastningen. Även örn frågan,

huruvida så är förhållandet jämväl för det fall, att djuren äro angripna

av mul- och klövsjuka, undandrar sig ett närmare bedömande, synes dock

all sannolikhet tala för, att en försäkringstagare icke skulle kunna beredas

någon oskälig fördel, örn han tillerkändes ersättning för mjölkförlust

genom produktionsminskning, förorsakad av mul- och klövsjuka, med

ett belopp motsvarande något mer än hälften av produktionsminskningens

a ärde. Det torde böra framkallas, att en försäkringstagare, vars besättning

augripes av mul- och klövsjuka, alltid kommer att lida en rätt avsevärd

förlust därigenom att djurens kondition och därigenom även deras

mjölkningsförmåga i regel är väsentligt nedsatt under lång tid efter det

att de genomgått sjukdomen, en förlust för vilken försäkringen icke lämnar

något skydd. Man torde därför knappast behöva befara, att införandet

i försäkringen av en så pass begränsad ersättningsplikt i här ifrågavarande

avseende, som nu föreslås, skulle kunna inverka därhän, att försäkringstagarnas

intresse av att såvitt möjligt skydda de försäkrade djurbesättningarna

för mul- och klövsjukesmitta skulle minskas.

Vad beträffar storleken av ersättning för förlust genom mjölkproduktionsminskning

har Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar,

såsom förut nämnts, föreslagit, att dylik ersättning skulle utgå med

*/» av Produktionsminskningens värde. Med hänsyn till att foderkostnaden

utgör så stor andel — över 50 procent — av den totala mjölkproduktionskostnaden,

synes det emellertid vara tillrådligt att begränsa ersättningen

till ett något lägre belopp. Vid övervägandet av denna fråga bär

jag ansett lämpligt, att ersättningsbeloppet fixeras till (iO procent av produktionsminskningens

värde. Såsom förut framhållits, kan en försäkringstagare

normalt tillgodogöra sig 40 procent av värdet av den under

avspärrningstiden producerade mjölken, varför ersättning för förlust, som

uppkommer genom de statliga spärrningsåtgärderna, i allmänhet utgår

med 60 procent av nämnda värde. Införandet av en bestämmelse, att erBihang

lill riksdagens protokoll 10.12. 1 saini. IV.) höft. (Nr lis.) n

s. 34 Kontrollera mot PDF

irågans

tidigare

behandling.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

sättning för förlust genom mjölkproduktionsminskning skall utgå med 60

procent av produktionsminskningens värde, skulle sålunda även medföra

den fördelen, att det bleve möjligt för försäkringsgivarna att tillämpa enhetliga

grunder vid fastställandet av ersättningsbeloppet i dess helhet.

III. Avsättningen till reservfond.

Ifråga örn föreskrifterna rörande skyldighet för försäkringsgivarna att

verkställa avsättningar till en särskilt för den statsunderstödda smittförsäkringsverksamheten

avsedd reservfond hänvisas till härom tidigare

lämnad redogörelse.

I denna fråga anförde på sin tid husdjursförsäkringssakkunniga bland

annat, att fonden och därmed även fondavsättningens storlek givetvis borde

stå i visst förhållande till den risk, för vars utjämnande fondmedlen

vore avsedda. Då ifrågavarande risk vore i hög grad olika inom olika

län, borde naturligen icke inom samtliga län krävas en i förhållande till

försäkringssumman lika stor fondavsättning. En lämplig regel i fråga

om storleken av den minsta avsättning, som normalt borde för visst län

verkställas, syntes vara att fastställa avsättningen i relation till det genomsnittliga

värdet av nettopremien inom länet för visst antal av de senast

förflutna åren. På detta sätt erhölle man en automatisk reglering

av fondbildningen med hänsyn till erfarenheten, i vad mån risken tenderade

att öka eller minska. De sakkunniga hade ansett, att man härutinnan

lämpligen borde räkna med en tidsperiod av 15 år samt att fondavsättningen

borde motsvara en utdebitering, avrundad till närmast högre

heltal öre, av 50 procent av nettopremien i genomsnitt under dessa år. Då

erfarenhetstal att bygga på vid verksamhetens början saknades, ansågo

de sakkunniga, att man beträffande Malmöhus län borde kunna lägga

vissa i deras betänkande beräknade värden å nettopremierna för åren

1911—1925 till grund för fastställandet av de fondavsättningar, som till

en början skulle erfordras för nämnda län. Vid dessa beräkningar utgingo

de sakkunniga från det antagandet, att mul- och klövsjuka under

aren 1911—1924 skulle hava förekommit inom länet i ungefär samma utsträckning

som på Själland, därest nedslaktningsmetoden icke tillämpats

inom nämnda län. För år 1925 lades de under nämnda år inom länet

vunna erfarenhetstalen till grund för beräkningarna. Med denna utgångspunkt

k örn m o de sakkunniga till det resultatet, att genomsnittliga

nettopremien för åren 1911—1925 skulle hava uppgått till 19.5 öre per 100

kronors försäkringssumma, varför den normala fondavsättningen för

Malmöhus län enligt de av de sakkunniga föreslagna reglerna till en början

skulle hava motsvarat en utdebitering av 10 öre per 100 kronors försäkringssumma.

Enligt en av de sakkunniga verkställd överslagsberäkning

skulle vidare motsvarande belopp för Kristianstads län bliva 3 öre.

För samtliga övriga län skulle fondavsättningen enligt de ifrågasatta

principerna stanna vid 1 öre per 100 kronors försäkringssumma. De sakkunniga

ansågo dock, att det i syfte att påskynda fondbildningen borde

föreskrivas, att fondavsättningen för år, då sådan skulle verkställas i full

utsträckning, skulle motsvara en utdebitering av lägst 2 öre per 100 kronors

försäkringssumma.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

35

De av de sakkunniga .föreslagna principerna rörande avsättning till reservfond

vannö sedermera statsmakternas godkännande. Det bör dock

omnämnas, att vid behandlingen av nu föreliggande fråga i Kungl. Maj:ts

proposition nr 204 till 1926 års riksdag föredragande departementschefen

anförde, att under den första tiden efter verksamhetens början något

större fondavsättningar, än de sakkunniga tänkt sig, torde vara motiverade

med hänsyn till önskvärdheten av att fonder, så snart ske kunde,

bildades av sådan storlek, att de kunde i nödig utsträckning tjäna det

avsedda syftet att verka utjämnande på såväl försäkringstagarnas som

statens kostnader för ifrågavarande ändamål. Det funnes emellertid all

anledning antaga, att försäkringsinspektionen, som enligt förslaget skulle

fastställa de nettopremievärden, som till en början skulle läggas till grund

för beräknandet av fondavsättningens storlek, därvid skulle taga hänsyn

till ett dylikt behov.

De sedermera jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 26 juli 1926 angående

allmänna grunder för ifrågavarande försäkringsverksamliet för

olika år och län för ändamålet av försäkringsinspektionen fastställda nettopremierna

återgivas i följande översikt.

Nettopremie för 100 kronors försäkringssumma

Ä r

Malmöhus

län

Kristianstads

län

Övriga län

Vart och ett av åren 1913—1924

15 öre

4 öre

4 öre 1

1925 ................................................

130 »

35 »

4 » 1

1926 ................................................

110 »

55 »

4 » 1

1927 ................................................

—

—

4 » 8

1928 ................................................

15 »

4 »

—

1929 ...............................................

15 »

4 »

—

1930 ................................................

15 »

6 »

4 » I * 3

1931 ................................................

15 »

6 »

4 » 4

I skrivelse den 29 maj 1931 till chefen för jordbruksdepartementet har FramstäUSkånska

lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsfdretting hemställt

örn vidtagandet av sådana åtgärder, att för framtiden avsättningen till mannens Örnreservfond

måtte få ske med lägre belopp än som hittills krävts. sendiga

kreatursför
Föreningen

erinrar därvid till en början örn i ämnet gällande bestäm- säkrings.

meisel- och framhåller, att försäkringsinspektionen fastställt de årliga net- förening.

topremierna för Malmöhus län till sådana belopp, att avsättning till reservfond

hittills måst ske med belopp, motsvarande en utdebitering av 15 öre

per 100 kronors försäkringssumma. Föreningen anför härefter, att den

till fullo insåge, att staten, med hänsyn till att den vid svårare utbrott

av någon av de husdjurssjukdomar, som omfattades av försäkringen, förnämligast

mill- och klövsjuka, eventuellt kunde komma att få bidraga till

täckandet av skaderegleringskostnaderna, hade stort intresse av att en

kraftig fondbildning bomme till stånd inom ifrågavarande försäkringsverksamhet.

Föreningen holle dock före, att detta statens intresse skulle

bliva fullt tillgodosett även med en något lägre fondavsättning än som

1 Avser samtliga övriga län.

1 Avser Hallands, Jönköpings, .Södermanlands, Älvsborgs och Östergötlands län.

3 Avser Blekinge län.

4 Avser Blekinge, Hallands oell Kronobergs län.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Muy.ts proposition Nr 148.

hittills hade måst äga rum. Till stöd för denna uppfattning åberopar föreningen

till en början de av liusdjursförsäkringssakkunniga verkställda

beräkningarna angående storleken av de fondavsättningar, som borde krävas,

och påpekar i anslutning härtill, att det riskmått, som skall ligga till

grund för fastställandet av fondavsättningens storlek, sedermera blivit satt

väsentligt högre än som av de sakkunniga ansågs erforderligt. Vidare

framhåller föreningen, att de sakkunniga vid sina beräkningar rörande

storleken av den under olika år för skaderegleringen erforderliga utdebiteringen,

vilken ju principiellt skulle ligga till grund för beräknandet av

den erforderliga fondavsättningen, hade utgått från att ersättning skulle

utgå för fodermedel, som skadades eller förstördes genom föreskrivna

desinfektionsåtgärder, samt att desinfektionskostnaderna skulle bestridas

till 3A av vederbörande försäkringsinrättning och till V* av djurägarna

själva. Härefter alif öres följande:

»I Kungl. Majrts förslag till riksdagen i ämnet hade emellertid bestämmelsen

örn ersättning för fodermedel uteslutits, varjämte frågan örn desinfektionskostnadernas

bestridande ansågs böra tills vidare lämnas öppen.

I propositionen hade i anledning härav verkställts en omräkning av de av

sakkunniga beträffande Malmöhus län sammanställda siffrorna, vilken omräkning

utvisade, att nettopremierna för åren 1911—1925 skulle ställa sig

väsentligt lägre än de av de sakkunniga konstruerade värdena, därest

endast ersättningar för djur och mjölkförlust medräknades. Den för

nämnda år genomsnittliga nettopremien skulle i sä fall nedgå från 19.5

öre enligt de sakkunnigas förutsättningar för beräkningarna till 11.9 öre.

Säkerhetstillägget skulle sålunda uppgå till, d. v. s. att fondavsättningen

borde ske med 6 i stället för 10 öre per 100 kronors försäkringssumma.

Den absolut övervägande delen av denna sänkning hänförde sig till desinfektionskostnaderna.

Nu förhåller det sig emellertid så, att samtliga kostnader för smittrening

i samband med imil- och klövsjuka hittills bestritts helt av staten, såväl

då nedslalctningsmetoden tillämpats som då isoleringsmetoden kommit

till användning för sjukdomens bekämpande. Vid sådant förhållande synes

det kunna ifrågasättas, huruvida det kan anses skiiligt och riktigt

att betunga försäliringsverksamheten med fondavsättning jämväl för nu

ifrågavarande ändamål.

Även örn desinfektionskostnaderna skulle komma att till större eller

mindre del åvila försäkringen, torde nian enligt numera vunnen erfarenhet

kunna räkna med avsevärt lägre dylika kostnader jin dem, som lågo

till grund för husdjursförsäkringssakkunnigas beräkningar. Det torde

nämligen vara allmänt erkänt, att desinfektionen under den omfattande

raul- och klövsjukeepizooti som härjade under år 1925 och från vilken de

sakkunnigas material härutinnan hämtades, blev oskäligt dyr, och säkerligen

skulle en för senare tid verkställd undersökning giva vid handen,

att desinfektionskostnaden per nötkreatur nedbringats icke oväsentligt.

Av vad förut anförts framgår, att man — utan att behöva frångå de av

statsmakterna fastställda principerna — borde för framtiden kunna räkna

med en lägre fondavsättning än som hittills föreskrivits. En dylik nedsättning

skulle säkerligen vara av betydelse för försäkringsverksamhetens

lyckliga utveckling. Det må nämnas, att föreningen för senaste räkenskapsår

måst till reservfonden avsätta 41,462 kronor 82 öre. Överskottet

på rörelsen uppgick emellertid icke till mer än 34,111 kronor 14 öre, varför

en brist förelåg å 7,351 kronor 68 öre. Lyckligtvis hade föreningen möj
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 148.

37

likhet att täcka denna brist genom att taga det erforderliga beloppet ur

dispösitionsfonden, men för framtiden kan lätt en sådan situation uppstå,

att föreningen blir tvungen att antingen böja premiesatserna •— nu 20 öro

för nötkreatur, svin oell mjölkförlust samt 5 öre för hästar, allt per 100

kronors försäkringssumma — eller ock att verkställa extra utdebitering

på delägarna. Vilken som helst av dessa åtgärder skulle säkerligen menligt

inverka på anslutningen till försäkringen, och då det givetvis måste

betraktas även såsom ett statsintresse, att anslutningen till försäkringen

blir så stor som möjligt, vågar föreningen uttala sin förhoppning örn välvilligt

tillmötesgående, då föreningen härmed hemställer, att sådana åtgärder

måtte vidtagas, att för framtiden den avsättning till reservfond,

varom här är fråga, måtte få ske med lägre belopp än som hittills krävts.»

I sitt den 23 februari 1932 över denna framställning avgivna yttrande

har försäkringsinspektionen till en början framhållit, att till grund för

beräkningen av reservfondavsättningen skola läggas s. k. nettopremier,

av vilka man, ifråga om de nu existerande försäkringsbolagen, för varje

län hade att räkna med tre olika grupper:

1) nettopremier fastställda av försäkringsinspektionen för åren 1913—

1926;

2) nettopremier fastställda av försäkringsinspektionen för 1927 och senare

år, avseende det fall, att under året nedslaktningsmetoden huvudsakligen

tillämpats för bekämpande av mill- och klövsjuka inom liinet;

3) övriga nettopremier för 1927 oell senare år, beräknade enligt 5 § på

grundval av respektive bolags erfarenhet.

Vid fastställandet av nettopremier för Malmöhus län i fallet 1) hade

inspektionen utgått från de av husdjursförsäkringssakkunniga beräknade

nettopremierna för de år de sakkunnigas siffror avsåge, nämligen 1913—

1925. Dessa nettopremier hade dock av praktiska skäl utjämnats samt

även något höjts med hänsyn till departementschefens uttalande i fondbildningsfrågan

i Kungl. Maj:ts proposition nr 204 år 1926. Nettopremien

för år 1926 i Malmöhus län hade fastställts till 110 öre på grund av Skandinaviska

kreatursförsäkringsbolagets enligt de nya ersättningsgrunderna

omräknade skaderesultat i länet. Denna höga nettopremie, som givetvis

icke kunnat förutses av de sakkunniga, hade verkat väsentligt ökande

å reservfondavsättningen. Vid fastställandet av nettopremierna för

övriga län i fallet 1) hade försäkringsinspektionen i alla punkter av vikt

för fondberäkningen anslutit sig till de sakkunniga.

I fallet 2) hade inspektionen endast haft mycket osäkra hållpunkter för

nettopremiebestämningen och hade därför i huvudsak måst göra denna

skönsmässigt.

Vad slutligen beträffade fallet 3) hade det ankommit på värjo bolag att

uträkna nettopremie på grundval av dess egen erfarenhet.

Härefter har försäkringsinspektionen anfört följande: »Statens bidrag

till försäkringen bliva enligt författningen mindre, ju större avsättning

till reservfonden som verkställts. Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

hemställer nu, att fordringarna på reservfondavsättning

måtte minskas. Såvitt försäkringsinspektionen kan se, förutsätter

en dylik minskning, att gällande författning ändras. Därest det

skulle anses lämpligt, att staten åtager sig ökad risk för denna försäkring,

har försäkringsinspektionen intet att erinra mot en sådan ändring. Inspektionen

får emellertid ifrågasätta, huruvida icke, örn ändring göres,

s. 38 Kontrollera mot PDF

Verkställda

beräkningar.

38 Kungl. May.ts proposition Nr 148.

bestämmelserna i 3 § samtidigt skulle kunna förenklas. Bestämmelserna

äro nämligen rätt komplicerade. Enligt försäkringsinspektionens mening

måste i denna försäkringsgren beräkningar, som direkt eller indirekt a,vse

framtida försäkringskostnader, alltid vara behäftade med en så hög

grad av osäkerhet, att intet vinnes genom att tillämpa ett komplicerat

förfarande. Ett dylikt förfarandes tillämpning kan i stället leda till den

mindre önskvärda konsekvensen, att beräkningarna, i vilka ju ingå rent

skönsmässigt bestämda faktorer, kunna komma att tillerkännas en giltighet,

som de icke äga. Det med bestämmelserna avsedda ändamålet synes

enklare och bättre kunna vinnas på det sätt, att säkerketstillägget bestämmes

i själva författningen till visst öretal för varje län.»

Vid bedömandet av frågan örn storleken av den reservfondavsättning

för den statsunderstödda smittförsäkringen som skäligen bör krävas, har

det på grund av de i det föregående föreslagna ändringarna örn slopande

av hästförsäkringen och i fråga örn ersättning för mjölkförlust befunnits

erforderligt att verkställa vissa omräkningar av de resultat härutinnan,

vartill husdjursförsäkringssakkunniga på sin tid kommo. Därvid

hava tillämpats samma metoder, som de sakkunniga använde, dock

med vissa avvikelser i fråga örn förutsättningarna för beräkningarna.

Husdjursbeståndet i Malmöhus län har nämligen till sin sammansättning

av olika slag av djur undergått synnerligen kraftiga förskjutningar på det

senaste årtiondet. De sakkunniga måste basera sina beräkningar på uppgifter

avseende år 1919, på grund av att senare uppgifter icke förelågo vid

tiden för deras arbete. Genom den ar 1927 verkställda jordbruks!, äkningen

har man emellertid numera tillgång till uppgifter, som mera ansluta

sig till de nuvarande förhållandena. En jämförelse mellan de av husdjursförsäkringssakkunniga

använda siffrorna för år 1919 och 1927 års

siffror lämnas i följande tabell.

Antal hästar, nötkreatur och svin i Malmöhus län åren 1919 och 1927.

t 9

1 9

1 9

2 7

Antal

% av totala

Antal

% av totala

djur

djurantalet

djur

diurantalet

Hästar .........................................

75,299

22.4

61,863

12.7

Nötkreatur ■■■ ................................

183,226

54.0

241,227

49.5

S ''n

76,981

23.0

184,5351

37.s

Summa

335,506

100

487,642

100

Härav framgår, att antalet hästar nedgått från cirka 75,000 år 1919 till

cirka 62,000 år 1927, under det att nötkreatursbeståndet ökats med nära en

tredjedel och svinantalet betydligt mer än fördubblats.

Till grund för de nu utförda beräkningarna hava lagts 1927 års siffror.

Jämväl i annat avseende har det ansetts önskvärt att vid beräkningarna

utgå från förutsättningar, som mera ansluta sig till förhållandena sådana

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majus proposition Nr 148.

dessa numera gestalta sig, nämligen i fråga örn försäkringsvärdena. Husdjursförsäkringssakkunniga

använde sig i fråga örn nötkreatur av de djurvården,

efter vilka ersättning av allmänna medel lämnades de djurägare

inom Malmöhus län, vilkas besättningar nedslaktades i början av den på

hösten år 1924 utbrutna mul- och klövsjukeepizootien. Med ledning av

dessa värden sattes försäkringsvärdena till för storboskap 725 kronor, för

ungnöt 400 kronor och för kalvar 150 kronor per djur, vilka värden emellertid

högst väsentligt överstiga de värden, som numera åsättas djuren

vid tecknandet av smittförsäkring. Med ledning av de uppgifter, som inhämtats

rörande försäkringsverksamheten under åren 1927—1930, hava

motsvarande värden nu satts till respektive 500, 300 och 100 kronor.

Husdjursförsäkringssakkunnigas värden å svin, nämligen 200 kronor

för avelssvin och 80 kronor för gödsvin, hava visat sig stämma väl överens

med de hittills tillämpade försäkringsvärdena, varför dessa värden

kommit till användning även nu.

Mjölkvärdet har vid de nu utförda beräkningarna satts till 12 öre per

Uter i stället för det av de sakkunniga använda värdet 14 öre per liter.

I följande tabell hava för jämförelse sammanställts de utgångspunkter

beträffande djurantal och försäkringsvärden, som tillämpats vid husdjursförsäkringssakkunnigas

beräkningar och vid de nu verkställda. I tabellen

hava jämväl införts vissa uppgifter rörande de försäkringsvärden,

som i verkligheten kommit till användning inom den statsunderstödda

smittförsäkringen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

Jämförelse mellan de antaganden rörande djurantal och försäkringsvärden, som

tillämpats av husdjursförsäkringssakkunniga och vid de nu utförda beräkningarna.

.

Av liusdjurslörsäkrings- sakkunniga använda

antaganden

Nu använda antaganden

Försäkrings- värde per

djur i medel- tal lör samt- liga bolag åren

1927 — 1930

kronor

Antal

djur

Värde

per djur

kronor

Samman- lagt värde

miljoner

kronor

Antal

djur

Värde

per djur

kronor

Samman- lagt värde

miljoner

kronor

Nötkreatur.

I Storboskap ...............

100,391

725

72. S

133,111

500

66.6

Ungnöt ..................

46,613

400

18.7

58,482

300

17.5

'' •

Kalvar....................

36,222

150

5.4

49,634

100

5.o

Summa

183,226

529

96.9

241,227

869

89.1

364

Svin.

Avelss,vin.................

16,254

60,700

76,954

200

80

105

3.8

4.S

8.1

25,578

158,974

184,552

200

80

96

5.1

12.7

17.s

Summa

94

[

Mjölkproduktion.

10.61 liter per ko och

dag ....................

(14 öre

per

liter)

291

per nöt- kreatur

53.8

(12 öre

per

liter)

252

per nöt- kreatur

60.8

251 I

per nöt- kreatur

Mellan de anförda medeltalssiffrorna för åren 1927—1930 oell de nu

gjorda antagandena råder som synes en mycket god överensstämmelse.

I övrigt hava beräkningarna utförts efter exakt samma metoder som de

av husdjursförsäkringssakkunniga tillämpade med den modifikation, som

betingas av tidigare föreslagna ändringar i grunderna för ersättning av

mjölkförlust. Det torde därför vara tillräckligt att beträffande gången av

beräkningarna hänvisa till de sakkunnigas betänkande och här endast

återgiva de resultat, vartill man kommit. Dessa hava sammanställts i

följande tabell.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148. 41

För Malmöhus län beräknade ersättningar åren 1911—1925.

År

Ersättning för döda

nötkreatur

kronor

Ersättning

för döda

svin

kronor

Ersättning

för mjölk- förlust

kronor

Ersättning

för des- infektions- ! kostnad

kronor

Total

ersättning

kronor

Nettopremie

(öre per 100 kronors

försäkringssumma)

vid mul- och klöv- sjuka

vid

mjält-

brand

Inalles

exkl. des- infektions- 1

kostnad

1911

14,700

40,500

2,800

27,400

22,900

108,300

6.4

5.1

1912

57,600

24,000

9,300

106,100

88,800

285,800

17.0

11.7

1913

—

25,000

—

—

2,400

27,400

1.0

1.5 i

1914

700

20,000

100

2,600

1,900

25,300

1.5

1.4 1

1915

229,700

20,500

12,800

584,500

530,300

1,377,800

82.0

50.4

1916

18,700

11,000

1,200

46,400

47,700

125,000

7.4

4.6

1917

1,000

4,000

2,100

2,000

9,100

0.5

0.4

1918

—

3,000

—

—

—

3,000

0.2

0.2

1919

—

6,000

—

—

—

6,000

0.4

0.4

1920

151,900

9,000

7,000

299,400

283,700

751,000

44.7

27.8

1921

104,200

14,000

6,600

228,300

215,700

568,800

33.9

21.0

1922

9,500

11,500

1,300

31,300

30,000

83,600

5.o

3.2

1923

500

7,500

—

1,000

1,000

10,000

0.6

0.5

1924

254,300

16,500

31,400

426,200

403,300

1,131,700

67.4

43.4 1

1925

565,000

15,000

82,600

967,400

990,500

2.620,500

156.0

97.0 1

I medeltal 1911—1925 | 28.3 j 17.9

Till grund för beräkningen av nettopremien Ilar lagts ett sammanlagt

försäkringsvärde å 168 miljoner kronor med följande fördelning:

Nötkreatursvärde .................................. 89 milj. kronor

Mjölkvärde................................................ 61 » »

Svin värde ................................................ 18 » »

Summa 168 milj. kronor.

I jämförelse med liusdjursförsäkringssakkunnigas beräkningar innebär

detta resultat en icke oväsentlig höjning av den genomsnittliga nettopremien

för åren 1911—-1925, beroende på de vidgade grunderna för ersättning

av mjölkförlust. Den av de sakkunniga beräknade genomsnittliga

nettopremien uppgick nämligen till 19.5 öre, örn ersättning för desinfektionskostnad

medräknades, och i motsatt fall till 11.9 öre, vilka värden

emellertid genom att, såsom här föreslagits, utesluta försäkringen av hästar

ökas till 24.i respektive 14.7 öre. Med bibehållande av de sakkunnigas

antaganden rörande djurantal och försäkringsvärden ökas sistnämnda belopp

vid tillämpande av de föreslagna mjölkersättningsgrunderna till 29.7

respektive 20.3 öre. De nu använda antagandena i berörda avseenden hava

sålunda medfört någon sänkning av den genomsnittliga nettopremien till

de i sist intagna tabell angivna beloppen, 28.3 oell 17.9 öre.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

42 Kungl. Martts proposition Nr 148.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att storleken av den resexvfondavsättning,

som skall verkställas vid utgången av visst räkenskapsår,

beräknas med ledning av vissa nettopremievärden för de senaste

15 åren, vilka värden hämtats ur vederbörande bolags erfarenhet eller,

beträffande den före verksamhetens början liggande tiden samt år, varunder

mul- och klövsjuka huvudsakligen bekämpas enligt nedslaktningsmetoden,

efter skälighetsprövning fastställts av försäkringsinspektionen

För vart och ett av åren 1913—1924 har inspektionen fastställt nettopremien

för Malmöhus län — det län, som i här förevarande sammanhang

tilldrager sig största intresset — till 15 öre. Till grund för detta värde

hava lagts de beräkningar avseende nämnda år, som husdjursförsäkringssakkunniga

utförde med tillämpande av den danska statistiken rörande

mul- och klövsjukans förekomst under samma år på Själland. Enligt dessa

beräkningar skulle nettopremien i genomsnitt för ifrågavarande år hava

uppgått till 12.5 öre. Att det av försäkringsinspektionen fastställda värdet

satts något högre eller till 15 öre har givetvis föranletts av det uttalande,

som i den för 1926 års riksdag framlagda propositionen i ämnet gjordes

av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet och som av riksdagen

lämnades utan erinran, att under den första tiden efter verksamhetens

början något större fondavsättningar, än de sakkunniga tänkt sig, torde

vara motiverade med hänsyn till önskvärdheten av att fonder, så snart

ske kunde, bildades av sådan storlek, att de kunde i nödig utsträckning

tjäna det avsedda syftet att verka utjämnande på såväl försäkringstagarnas

som statens kostnader för ifrågavarande ändamål.

För åren 1925 och 1926, då mul- oell klövsjukan inom Malmöhus län bekämpades

enligt isoleringsmetoden, har nettopremien för nämnda län med

ledning av den direkta erfarenheten rörande sjukdomens förekomst inom

länet satts till 130 respektive 110 öre per 100 kronors försäkringssumma.

Nettopremien för år 1927 för samma län hava bolagen fått beräkna med

ledning av egen erfarenhet, enär isoleringsmetoden då fortfarande tillämpades.

För vart och ett av åren 1928—1931 har slutligen försäkringsinspektionen

fastställt nettopremierna för ifrågavarande län till samma belopp

som för åren 1913—1924 eller till 15 öre per 100 kronors försäkringssumma.

I denna fråga vill jag då först göra det uttalandet, att å ena sidan en

stark reservfondbildning inom verksamheten i fråga givetvis är av stor

fördel, kanske främst för det allmänna. Men å andra sidan bör vid avvägandet

av kravet på reservfondavsättningar skälig hänsyn tagas till

den omständigheten, att ju större detta krav ställes, desto högre måste

premiesättningen bliva samtidigt som värdet av statens stöd i motsvarande

mån förringas, vilket kan i väsentlig mån komma att motverka en ur alla

synpunkter önskvärd anslutning till försäkringen. Särskilt i nuvarande

för jordbruksnäringen i ekonomiskt avseende synnerligen bekymmersamma

läge synes skäl ej föreligga att längre bibehålla det tillägg till de av husdjursförsäkringssakkunniga

för tidigare år konstruerade nettopremievär
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

tiena, som föranletts av det förut återgivna uttalandet av föredragande departementschefen

i Kungl. Marits proposition i ämnet till 1926 års riksdag.

Att beträffande Malmöhus län kravet pä avsättning till reservfond

ställts jämförelsevis högt beror emellertid endast i ringa mån på nämnda

tillägg. Av vida större betydelse är den omständigheten, att nettopremierna

hava beräknats under den förutsättningen, att försäkringen skall ersätta

bland annat 3A av förekommande desinfektionskostnader. I verkligheten

har emellertid försäkringen hittills icke belastats med dylika kostnader.

enär staten helt bestritt desamma, såväl mul- och klövsjukan bekämpats

enligt nedslaktningsmetoden som då isoleringsmetoden kommit

till användning. Man torde ej heller numera kunna ifrågasätta någon ändring

härutinnan, förrän möjligen i samband med genomförandet av ny

epizootilagstiftning. Vid sådant förhållande synes skäl ej föreligga att

i fortsättningen av försäkringsverksamheten kräva, att reservfondavsättningen

jämväl skall innebära en avsättning, som är att hänföra till

nu ifrågavarande kostnader.

Örn förut föreslagna ändringar i grunderna för den statsunderstödda

försäkringsverksamheten av riksdagen godkännas och sålunda komma till

genomförande utan att samtidigt de i 3 § i kungörelsen den 26 juli 1926

meddelade reglerna rörande avsättning till reservfond ändras, skulle givetvis

erfordras ett nytt fastställande från försäkringsinspektionens sida

av de nettopremier, som i fortsättningen skulle ligga till grund för beräknandet

av reservfondavsättningens storlek. Den lättnad beträffande

dylik avsättning, som jag ansett böra beredas ifrågavarande försäkringsverksamhet,

skulle i så fall kunna ernås därigenom, att inspektionen vid

detta fastställande toge hänsyn till vad jag förut anfört.

Emellertid har försäkringsinspektionen framfört tungt vägande skäl

för en sådan ändring av 3 §, att de däri meddelade, mycket komplicerade

reglerna för beräknandet av reservfondavsättningens storlek ersättas med

enklare bestämmelser. Jag ansluter mig härutinnan till det av inspektionen

framlagda förslaget att direkt i författningen fastställa säkerhetstillägget

för A’arje län.

För bedömandet av frågan, hur högt kravet på reservfondavsättning

skäligen bör för framtiden ställas, hava verkställts vissa överslagsberäkningar.

Dessa hava givit vid handen, att med bibehållande av 3 § oförändrad

men med iakttagande av de ändringar, som jag tidigare föreslagit

beträffande försäkringens omfattning m. m. samt ifråga örn kravet på

reservfondavsättning, den för år 1931 för Malmöhus län erforderliga avsättningen

skulle hava motsvarat en utdebitering per 100 kronors försäkringssumma

av mellan 10 och 11 öre. Detta värde, avrundat nedåt till

10 öre, har jag ansett skäligen kunna för framtiden fastställas såsom säkerhetstillägg

för Malmöhus län.

T övrigt har jag funnit mig böra förorda, att säkerhetstillägget fastställes

till 4 öre för Kristianstads län samt till 2 öre för övriga län.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

2 § 1 mom.

andra stycket.

Departements
chefen.

3 § andra

stycket.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

IV. Övriga frågor.

I 2 § 1 mom. andra stycket i kungörelsen den 26 juli 1926 föreskri ves,

att försäkringen skall avse att täcka förlust, som tillskyndats försäkringstagaren

därigenom, att till följd av smittsam husdjurssjukdom utförsel

eller leverans av mjölk blivit av myndighet förbjuden eller på annat

sätt förhindrad. Ersättningsplikten är sålunda på denna punkt icke

förknippad med att den sjukdom, som giver anledning till att avstängningsåtgärder

vidtagas, även i övrigt ingår i försäkringen. Avsikten torde,

emellertid ej hava varit, att försäkringen skulle sträcka sig jämväl till

sådana fall, då de vidtagna åtgärderna icke ingå såsom ett led i bekämpandet

av den ifrågavarande sjukdomen, såsom framgår av följande av

husdjursförsäkringssakkunniga i frågan gjorda uttalande: »Anledning

synes ej föreligga att i detta sammanhang förknippa ersättningsskyldigheten

med vissa sjukdomar, utan torde ersättning höra utgå i samtliga

de fall, då det allmänna för bekämpande av smittsam sjukdom bland

husdjuren tillgriper åtgärder av antydd arti»

Emellertid har det, enligt vad som inhämtats, icke sällan inträffat, att

en försäkringstagare vid fall av smittsam juverinflammation av hälsovårdsmyndigheten

på leveransorten blivit förbjuden att leverera mjölk

till exempelvis ett mejeri. Dylikt förbud har sålunda tillkommit icke för

förhindrande av smittans spridning utan av hygieniska skäl med tanke

på konsumenterna. I dylika fall bär från försäkringstagarens sida gjorts

gällande, att ersättning borde utgå, under det att vederbörande försäkringsbolag

förfäktat motsatsen, vilket haft stridigheter till följd.

Då ett godkännande av ståndpunkten, att ersättning bör utgå i dylika

fall, skulle innebära ett avsteg från de principer, varpå den ifrågavarande

försäkringsverksamheten vilar, synes ett förtydligande av kungörelsen

vara av behovet påkallad, så att det klart framgår, att ersättning ej

skall utgivas i sådana fall, varom här är fråga.

I 3 § andra stycket föreskrives bland annat, att fondavsättningen skall

beräknas å summan av försäkringsbeloppen av de vid årets utgång gällande

försäkringar, för vilka bolaget är ansvarigt. Uttrycket »vid årets

utgång» återfinnes även i 5 §.

Nämnda uttryck har av Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar

ansetts böra ändras till »under året», enär en försäkringstagare,

som under försäkringsåret sålde sin djurbesättning eller av annan

giltig orsak upphörde med sin försäkring, dessförinnan kunde hava drabbats

av ett skadefall och hans försäkring därför syntes böra medräknas

i den försäkringssumma, å vilken fondavsättning liksom nettopremie och

utdebiteringsbehov skulle beräknas.

Samma bolag har vidare önskat sådan ändring i 3 § andra stycket, att

Stockholms stad och län ifråga örn försäkringsverksamheten finge räknas

såsom en enhet, enär djurantalet inom staden vore alltför ringa för att

den lämpligen skulle utgöra en länsenhet för sig.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition Nr 148.

Det föreslagna utbytet av orden »vid årets utgång» mot uttrycket »under

året» torde sakna praktisk betydelse, varför anledning ej synes föreligga

att vidtaga någon ändring på denna punkt.

Mot ett sammanförande i nu förevarande hänseende av Stockholms

stad och län till en enhet synes däremot intet vara att erinra.

I 8 § mom. 2 stadgas bland annat, att bolag är skyldigt att i sina villkor

för här avsedd försäkring intaga bestämmelser bland annat därom,

att försäkring ej må avslutas för kortare tid än 4 år. Denna bestämmelse

tillkom på förslag av husdjursförsäkringssakkunniga i syfte att

motverka de stora fluktuationer med avseende på försäkringsbeståndet,

som visat sig förekomma inom den tidigare bedrivna smittförsäkringsverksamheten.

Beträffande detta stadgande har Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar framhållit, att det medförde, att en försäkringstagare,

som önskade fortsätta med försäkringen efter utgången av en 4-årsperiod,

måste förlänga försäkringsavtalet på ytterligare 4 år. Detta syntes

vara väl rigoröst och ej heller fullt överensstämmande med den tankegång,

som legat till grund för införandet av bestämmelsen ifråga, nämligen

att 4 år skulle utgöra en minimitid för en försäkring. Det syntes

rimligt, att en försäkringstagare vid en 4-årsperiods slut och i omedelbar

anslutning till denna kunde få försäkringen förlängd på ett år i

sänder.

Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsåkringsförening har däremot

ansett, att ifrågavarande bestämmelse borde kvarstå oförändrad.

I sista delen av samma moment föreskrives vidare, att bolag är skyldigt

att i försäkrings villkoren bestämma, att, därest premien ej erlades

på av bolaget föreskriven tid och en vecka förflutit efter det bolaget genom

rekommenderat brev givit försäkringstagaren meddelande med erinran

örn premiens förfallodag, bolaget ej längre iklädde sig ansvarighet

för försäkringen.

Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar har beträffande

detta stadgande framhållit, att det innebure en skärpning av motsvarande

bestämmelse i 1927 års lag örn försäkringsavtal. Dels på grund

härav, dels ock enär bestämmelsen förorsakade vederbörande bolag och

därmed dess försäkringstagare onödiga kostnader, syntes densamma böra

mildras genom uteslutning av orden »genom rekommenderat brev».

Vad först angår bestämmelsen, att försäkringsavtal ej må avslutas för

kortare tid än 4 år, torde densamma redan med dess nuvarande lydelse

böra tolkas så, att den endast hänför sig till det tillfälle, då avtal örn

försäkring först träffas, och att hinder ej föreligger att efter utgången

av 4-årsperioden förlänga avtalet för ett år i sänder. Någon ändring på

nu ifrågavarande punkt torde därför ej vara av behovet påkallad.

Den bestämmelse i lagen örn försäkringsavtal, som åsyftas i det andra

beträffande nu förevarande paragraf framkomna ändringsförslaget, åter
-

Departements
chefen.

8 § 2 mom.

Departements
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 148.

finnes i 14 § andra stycket i nämnda lag och innebär, att, om förbehåll

träffats, att underlåtenhet att erlägga premie för en senare försäkringsperiod

skall medföra upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet, sådan

påföljd dock ej må inträda, innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren

givit försäkringstagaren meddelande med erinran örn

premiens förfallodag. I 33 § föreskrives vidare, att, örn dylikt meddelande

inlämnats för befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt

sätt avsänts, men blivit försenat eller icke kommit fram, denna

omständighet ej må föranleda, att avsändaren förlorat talan eller rättighet.

Efter tillkomsten av dessa bestämmelser, vilka gälla även ifråga örn

den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot smittsamma husdjurssjukdomar,

synes skäl ej föreligga att i 1926 års smittförsäkringskungörelse

bibehålla den strängare bestämmelsen, att sådant meddelande, varom

här är fråga, skall lämnas »genom rekommenderat brev». På sätt

Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar föreslagit, torde

därför dessa ord böra utgå.

I överensstämmelse med de synpunkter, som jag i det föregående framfört,

har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till ändrad lydelse

av 2, 3 och 8 §§ i kungörelsen den 26 juli 1926 angående den statsunderstödda

smittförsäkringsverksamheten, vilket förslag torde få såsom

bilaga A fogas till detta protokoll. Körande den närmare innebörden av

förslaget torde jag sammanfattningsvis få framhålla följande.

2 §.

1. I mom. 1 första stycket hava i anslutning till vad som anförts rörande

hästförsäkringen uteslutits orden »rots eller springorm» samt

»hästar».

Andra stycket har dels omformulerats, så att det utan tvekan skall

framgå, att ersättning för mjölkförlust på grund av spärrningsåtgärder

skall utgå endast då dylika åtgärder vidtagas för bekämpande av smittsam

sjukdom bland husdjuren, dels ock utökats med en bestämmelse därom,

att försäkringen även skall avse att täcka förlust genom av mul- och

klövsjuka förorsakad nedgång i mjölkproduktionen.

Såsom fjärde stycke har intagits en ny bestämmelse, innebärande att

försäkringen jämväl skall avse att täcka betesförlust.

3. Till tredje stycket i mom. 3 har i enlighet med vad i det föregående

föreslagits beträffande ersättning för mjölkförlust fogats ett stadgande,

att av mul- och klövsjuka förorsakad förlust genom mjölkproduktionsminskning

skall ersättas med 60 procent. Då enligt vad erfarenheten

givit vid handen en försäkringstagare i regel bör kunna ur den

under avspärrningstiden producerade mjölken utvinna 40 procent av dess

normala värde, möjliggör denna bestämmelse för försäkringsgivarna att

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

för dylikt fall enhetligt reglera all ersättning för mjölkförlust med 60

procent av värdet av en mjölkproduktion per ko och dag under avspärrningstiden

lika med produktionen per ko och dag i genomsnitt under de

fem dagar, som närmast föregått nämnda tid, i den mån detta värde ej

överstiger försäkringsvärdet för den tid på året, då försäkringsfall inträffat.

Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas att i de allmänna grunderna

direkt införa en dylik regel för fastställandet av ifrågavarande ersättningsbelopp.

Jag har emellertid ansett mest ändamålsenligt att beträffande

den under a vspärr ningstiden producerade mjölkmängden bibehålla

bestämmelsen, att det normala värdet av densamma skall minskas med

det värde, som kunnat eller skäligen bort kunna ur den utvinnas. Särskilt

vid en mera omfattande mul- och klövsjukeepizooti torde det nämligen

icke vara uteslutet, att försäkringsgivarna genom vidtagandet av

särskilda åtgärder, exempelvis genom att tillhandahålla försäkringstagarna

utrustning för smör- och ostberedning, skulle kunna åstadkomma,

att värdet av den producerade mjölken kunde tillvartagas till större del

än 40 procent. Den nuvarande regeln möjliggör även ett mera individuellt

avvägande av ersättningsbeloppet.

Sista stycket i mom 3 har, på sätt tidigare angivits, omformulerats i

syfte dels att undanröja den olägenhet, som nu föreligger, att ersättningsbeloppet

kan bliva mindre vid högre än vid lägre mjölkproduktion, dels

ock att möjliggöra ett sådant fastställande av försäkringsvärdet å mjölkproduktionen,

att detta värde under olika delar av året mera ansluter sig

till det verkliga produktionsvärdet.

5 a. Efter nuvarande mom. 5 har införts ett nytt moment, vari

stadgas, att vid ersättning för betesförlust dylik förlust skall uppskattas

till sitt fulla värde. Samma regel beträffande ersättning för betesförlust

är föreslagen i de föreliggande förslagen till nu epizootilagstiftning.

3 §.

De i 3 § andra stycket meddelade reglerna för beräknandet av reservfondavsättningens

storlek hava ersatts med helt nya bestämmelser. Jag

hänvisar härutinnan till vad jag tidigare anfört i denna fråga.

I enlighet med förslag av Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar

har vidare i samma stycke inskjutits bestämmelse därom,

att Stockholms stad och Stockholms län med avseende på här ifrågavarande

försäkringsverksamhet tillsammans skola räknas såsom en enhet.

8 §.

I sista delen av mom. 2 hava på förut anförda skäl orden »genom rekommenderat

brev» uteslutits.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mårds proposition Nr 148.

Hemställan.

Övergångsbestämmelser.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft först i och med nästkommande

försäkringsår. På grund av att nu gällande försäkringsavtal

i stor utsträckning omfatta jämväl kommande år, torde man emellertid

ej kunna meddela någon generell föreskrift, att de gamla villkoren skola

upphöra att gälla med utgången av innevarande försäkringsår. I särskilda

övergångsbestämmelser har därför föreslagits, att de nya grunderna

skola äga tillämpning å försäkringar, rörande vilka avtal träffas

efter utgången av nu löpande försäkringsår, men att det beträffande

äldre försäkringar må ankomma på vederbörande bolag att med försäkringstagare

träffa överenskommelse, huruvida han för återstoden av avtalsperioden

önskar övergå till de nya grunderna eller kvarstå på de

gamla.

Då det på grund av nyss berörda förhållande även efter utgången av

nu löpande försäkringsår alltså kan förekomma, att försäkringen omfattar

jämväl hästar, har vidare föreslagits, att man vid beräkningen av

storleken av de reservfondavsättningar, som hädanefter skola äga rum,

skall bortse från det på hästar belöpande försäkringsvärdet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Majit må, i huvudsaklig överensstämmelse med i bilaga A

till detta protokoll intaget förslag, vidtaga ändring i kungörelsen den

26 juli 1926 (nr 389) örn allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag

mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

49

Förslag

Bilaga A.

till ändrad lydelse av 2, 3 och 8 §§ i kungörelsen den 26 Juli 1926 (nr

389) om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag mot

förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.

2

1. Försäkring, varom här är fråga, skall avse att täcka förlust av djur

till följd av följande sjukdomar, nämligen smittsam mul- och klövsjuka,

boskapspest, elakartad lungsjuka, mjältbrand samt svinpest ävensom

följdsjukdom av mul- och klövsjuka, och omfatta försäkringstagarens till

en och samma djurbesättning hörande nötkreatur och svin från och med

en ålder av två månader.

Försäkringen skall jämväl avse att täcka förlust, som tillskyndats försäkringstagaren

därigenom, att för bekämpande av smittsam husdjurssjukdom

utförsel eller leverans av mjölk blivit av myndighet förbjuden

eller på annat sätt förhindrad, ävensom därigenom, att mul- och klövsjuka

förorsakat nedgång i den försäkrade djurbesättningens mjölkproduktion,

och omfatta samma besättnings totala årliga mjölkproduktion.

Försäkringen skall---angivna sjukdomar.

Försäkringen skall slutligen avse att täcka förlust, som tillskyndats

försäkringstagaren därigenom, att betesmark för bekämpande av de i

första stycket här ovan angivna sjukdomar blivit av myndighet avlyst

utom för det fall, att avlysningen föranletts av nedgrävning av kadaver.

2. Ersättning skall--— nytta användas.

3. Ersättning skall---paragraf sägs.

Ersättning för--producerade mjölken.

Ersättning utgår dels med skillnaden mellan värdet, beräknat efter i

orten gängse pris, av den producerade mjölken och det värde, som kunnat

eller skäligen bort kunna ur den utvinnas, dels ock med ett belopp, motsvarande

60 procent av värdet av den myckenhet mjölk, varmed produktionen

nedgått på grund av mul- och klövsjuka, beräknat efter i orten gängse pris.

Skulle svårighet —--anses skälig.

Vid fastställandet av ersättningsbeloppet må ej hänsyn tagas till mjölkproduktion

i den mån dennas värde överstiger försäkringsvärdet för tid,

för vilken ersättning skall utgå.

4. Lämnas i---utgående ersättningen.

5. Ersättning skall---av kostnadsbeloppet.

5 a. Ersättning skall utgå för sådan betesförlust, som i 1 mom. fjärde

stycket här ovan sägs.

Vid fastställandet av dylik ersättning skall förlusten uppskattas till sitt

fulla värde.

6. Kungl. Majit äger — ---Kungl. Majit bestämmes.

Bihang till riksdagens protokoll 19.‘I2. 1 sami. tig haft. (Nr lis.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

3 §.

Bolag, som---avsedd reservfond.

Sådan avsättning skall för varje räkenskapsår beräknas särskilt för

varje län, varvid Stockholms stad och Stockholms län tillsammans skola

utgöra en enhet, å summan av försäkringsbeloppen av de vid årets utgång

för länet gällande försäkringar av ifrågavarande art, för vilka bolaget

är ansvarigt, och ske med belopp, som minst motsvarar en utdebitering

för 100 kronors försäkringssumma av för Malmöhus län 10 öre, för Kristianstads

län 4 öre och för övriga län 2 öre (säkerhetstillägg), dock högst

skillnaden mellan 30 öre och nettopremien för länet. Uppgår nettopremien

för visst år och län till 30 öre eller högre belopp, skall ingen avsättning

beräknas för sådant län.

Ränta å---- till reservfonden.

Reservfonden skall---särskilt för sig.

Sedan reservfonden---icke erfordras.

8 §.

1. Bolag vare---längre tid.

2. Bolag vare — --bestämmelser därom,

att försäkring---4 år,

att försäkringsår---med räkenskapsår,

att för försäkring---föreskriven karenstid,

att premien---försäkringsårets början, samt

att, därest premien ej erlägges på av bolaget föreskriven tid och en vecka

förflutit efter det bolaget givit försäkringstagaren meddelande med erinran

örn premiens förfallodag, bolaget ej längre ikläder sig ansvarighet

för försäkringen.

Denna kungörelse skall äga tillämpning å försäkringar, rörande vilka

avtal träffats efter utgången av det försäkringsår, som löper vid tiden

för denna kungörelses utfärdande. Beträffande äldre försäkringar må

det ankomma på vederbörande bolag att med försäkringstagare träffa

överenskommelse, huruvida å hans försäkring skola för återstoden av den

tidsperiod, som försäkringsavtalet omfattar, tillämpas de nya bestämmelserna

eller de regler, vilka gällde vid tidpunkten för försäkringsavtalets

ingående.

Vid beräknandet av i 3 § föreskriven avsättning till reservfond skall från

och med den avsättning, som skall äga rum vid utgången av det vid kungörelsens

utfärdande löpande försäkringsåret, värdet av försäkrade hästar

icke medräknas i summan av försäkringsbeloppen av de vid försäkringsårets

utgång gällande försäkringar, för vilka bolaget är ansvarigt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

51

Bilaga B.

Den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot smittsamma husdjurssjukdomar

åren 1927—1930.

Sedan Kungl. Majit den 26 juli 1926 utfärdat kungörelse (nr 389) om Försäkringsallmänna

grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster sivare,

på grund av smittsamma husdjurssjukdomar, har Kungl. Majit på därom

gjord framställning meddelat antagande till försäkringsgivare enligt

dessa grunder åt följande företag:

Älvsborgs m. fl. läns häst- och nät kr eatursför säkring sbolag, Vänersborg,

Allmänna ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget, Stockholm,

Skånska lantmännens ömsesidiga kr eatursför säkringsfär etling, Malmö,

Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreaturs försäkrings förening,

Lund, samt

Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar, Stockholm.

De fyra förstnämnda företagen hade redan tidigare bedrivit försäkring

mot smittsamma husdjurssjukdomar. Det sistnämnda åter är ett för

drivandet uteslutande av här ifrågavarande försäkringsverksamhet nybildat

företag.

I syfte att belysa verksamhetens omfattning meddelas i följande sam- Försäkringens

manställning för de olika bolagen antal försäkrade djur av olika slag omfattning,

samt för dem gällande försäkringssummor vid utgången av de räkenskapsår,

som närmast sammanfalla med kalenderåren 1927—1930.

Tab. 1. Försäkringens omfattning åren 1927—1930 med fördelning på olika bolag

1927

1928

1929

1930

Älvsborgs m. fl. läns häst- och nöt-

kreaturs försäkringsbolag.

Hästar:

Antal djur....................................

592

613

610

614

Försäkringssumma .................. kr.

221,520

230,920

229,370

230,670

Nötkreatur:

Antal djur....................................

2,845

2,919

2,950

2,971

Försäkringssumma, för djur ...... kr

971,570

983,770

981,430

984,930

» mjölk...... »

775,585

785,285

775,185

776,285

Svin:

Antal djur ....................................

456

505

516

519

Försäkringssumma .................. kr.

43,780

47,160

47,970

48,170

Total försäkringssumma, kr.

2,012,455

2,047,135

2,033,955

2,040,055

Allmänna ömsesidiga kreatursförsäk-

ringsbolaget.

Hästar:

Antal djur....................................

3,343

3,491

3,372

3,112

Försäkringssumma .................. kr.

1,485,250

1,551,750

1,504,750

1,389,800

Nötkreatur:

Antal djur ....................................

16,750

18,048

17,832

16,003

Försäkringssumma, lör djur ...... kr.

5,542,950

5,954,030

5,772,390

5,176,640 |

» mjölk ...»

4,567,800

4,897,450

4,835,120

4,237,320

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

1927

1928

1929

1930

Svin:

Antal djur...................................

4,899

6,028

5,156

4,788

Försäkringssumma .................. kr.

528,430

604,350

526,940

490,580

Total försäkringssumma, kr.

12,124,430

13,007,580

12,639,200

11,294,340

Skånska lantmännens ömsesidiga

kr eala rs försäkrings forén ing,

Hästar:

Antal djur....................................

418

610

6,953

7,698

Försäkringssumma..................... kr.

201,470

299,740

1,216,880

1,379,380

Nötkreatur:

Antal djur....................................

2,023

3,062

35,657

39,835

Försäkringssumma, för djur ...... kr.

768,330

1,111,490

12,510,816

8,589,720

14,135,130

» mjölk...... »

480,100

631,100

10,007,670

Svin:

Antal djur....................................

2,791

3,576

23,861

26,860

F örsäkringssumma ..................

209,060

254,700

1,614,994

1,980,090

Total försäkringssumma, kr.

1,658,960

2,297,030

23,932,410

27,502,270

Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga

kreaturs försäkringsförening.

Hästar:

Antal djur....................................

1,853

1,986

1,979

2,198

Försäkringssumma ................. kr.

836,960

897,200

897,350

998,780

Nötkreatur:

Antal djur...................................

7,549

8,179

8,205

9,065

Försäkringssumma, för djur ...... kr.

2,368,750

2,568,260

2,568,980

2,834,780

» mjölk...... »

1,638,780

1,752,070

1,756,140

2,002,150

Svin:

Antal djur..................................

5,771

379,850

tar>

6,337

6,381

7,315

Försäkringssumma .................. kr.

414,640

426,800

497,810

Total försäkringssumma, kr.

5,224,340

5,632,170

5,649,270

6,333,520

Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar.

Hästar:

Antal djur....................................

23,773

23,509

21,798

20,891

Försäkringssumma..................... kr.

10,526,400

10,430,730

9,657,600

9,116,390

N ötkreatur:

Antal djur —...............................

119,611

118,510

108,225

105,031

Försäkringssumma, för djur ...... kr.

46,040,310

42,856,890

41,043,660

39,384,440

» mjölk...... »

30,378,460

29,738,700

27,160,820

25,988,420

Svin:

Antal djur ii..............................

46,705

48,601

42,052

39,963

Försäkringssumma..................... kr.

4,957,640

4,955,970

4,342,210

4,181,120

Total försäkringssumma, kr.

91,902,810

87,982,290

82,204,290

78,670,370

Samtliga bolag.

Hästar:

Antal djur................................. ..

29,979

30,209

34,712

34,513

Försäkringssumma .................. kr.

13,271,600

13,410,340

13,505,950

13,115,020

Nötkreatur:

Antal djur...................................

148,778

150,718

172,869

172,905

62,515,920

Försäkringssumma, för djur ...... kr.

55,691,910

37,840,725

53,474,440

62,877,276

» mjölk...... »

37,804,605

43,116,985

43,011,845

Svin:

Antal djur....................................

60,622

65,047

77,966

79,445

Försäkringssumma .................. kr.

6,118,760

6,276,820

6,958,914

7,197,770

Total försäkringssumma, kr.

112,922,995

110,966,205

126,459,125

125,840,555

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

53

Av do ovan meddelade uppgifterna framgår, att omfattningen av

ifrågavarande försäkringsgren ökats från verksamhetens början till år

1930 inom de två företag, som på området arbeta uteslutande inom de

skånska länen, nämligen Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

och Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening.

Det bör dock i detta sammanhang framhållas, att

den betydande utvidgning av verksamheten, som i fråga örn det förstnämnda

företaget kom till stånd från år 1928 till år 1929, huvudsakligen

berodde på den omständigheten, att bolaget till och med år 1928 fortsatte

att meddela försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar utan statsbidrag

enligt förut tillämpade grunder. Från och med år 1929 upphörde

bolaget med att meddela smittförsäkring i sådan form och övergick inom

denna gren av sin verksamhet helt till statsbidragsförsäkringen.

Inom övriga tre på området arbetande försäkringsföretag är verksamhetens

omfattning mindre år 1930 än år 1927. Orsaken till denna nedgång

torde förnämligast vara att söka i verksamhetens karaktär av katastrofförsäkring.

Redan husdjursförsäkringssakkunniga konstaterade sålunda,

att en betydande olägenhet för den försäkringsverksamhet, som

dittills bedrivits på ifrågavarande område, varit de stora fluktuationer,

som åtminstone inom en del företag, förekommit med avseende på försäkringsbeståndet.

Omedelbart sedan mul- och klövsjnka yppat sig på

en ort, hade sålunda i regel försäkringsansökningar i stort antal inströmmat

till de olika försäkringsgivarna. Men sedan faran för tillfället varit

förbi, hade försäkringarna ofta fått förfalla. I syfte att råda hot för

denna olägenhet intogs även i de allmänna grunderna för statshidragsförsäkringen

en bestämmelse, att sådan försäkring icke får tecknas för

kortare tid än fyra år.

Av visst intresse i samband med frågan örn försäkringens omfattning

torde —- bland annat med hänsyn till den för de olika länen högst väsentligt

olika försäkringsrisken och de därav föranledda reglerna beträffande

fondbildning och statsbidrag — vara de i följande sammanställning meddelade

uppgifterna angående försäkringens omfattning åren 1927—1930

med fördelning på olika län.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

Tab. 2. Försäkringens omfattning länsvis åren 1927—1930.

Försäkringssumma, kronor

1927

1928

1929

1930

Stockholms stad och län ..................

9,327,920

9,334,690

8,756,920

7,740,790

Uppsala län ...........................

9,787,360

9,591,240

22,218,480

9,133,870

8,470,280

Södermanlands » ...........................

22,684,870

20,144,240

19,057,120

Östergötlands » ... .......................

4,963,740

5,044,640

4,868,080

4,566,610

Jönköpings » ...........................

986,990

135,920

977,960

972,460

981,900

Kronobergs » ...........................

129,080

129,090

88,430

Kalmar » ........................

1,462,950

1,478,720

1,413,770

1,385,870

Gotlands » ...........................

748,680

771,170

801,070

766,420

Blekinge » ..........................

469,550

500.350

509,510

639,800

Kristianstads » ...........................

6,376,120

4,851,930

9,215,964

9,475,720

Malmöhus » ...........................

15,442,250

17,252,140

36,798,010

41,250,740

8,305,530

Hallands » ..................... ...

11.449,430

10,839,150

9,230,270

Göteborgs och Bohus län ..................

434,920

463,880

466,380

432,270

Älvsborgs län ...........................

2,095,280

1,574,810

1,735,625

1,659,195

1,580,535

Skaraborgs » ...........................

1,554,760

3,355,240

1,546,140

1,340,750

Värmlands » ...........................

3,125,765

3,327,840

3,145,910

Örebro » ...........................

3,473.790

3,416,720

3,370,710

14,119,860

3,201,410

Västmanlands » ...........................

16.367,570

14,779,920

403,570

13,177,220

Kopparbergs » ...........................

385,920

418,620

417,120

Gävleborgs » ...........................

1.611,460

1,700,910

1,726,550

1,553,610

Västernorrlands » ...........................

16,700

16,700

16,700

16,700

Jämtlands » ...........................

1,000

6,650

6,650

6,650

Västerbottens » ......... .................

—

—

—

—

Norrbottens » ...........................

—

—

—

—

Summa

112,922,995

110,423,525

128,631,899

127,601,385

De ovan meddelade slutsiffrorna för liela riket för åren 1928, 1929 och

1930 avvika något från de i tab. 1 anförda uppgifterna rörande samtliga

bolags sammanlagda försäkringssummor, vilket beror därpå, att material

för de olika sammanställningarna hämtats från olika håll. De sistnämnda

uppgifterna hava sålunda hämtats ur försäkringsinspektionens statistiska

redogörelser över verksamheten,1 under det att länsfördelningen

utarbetats med ledning av de siffror, som legat till grund för beräkningen

av de reservfondavsättningar, som bolagen varit skyldiga att verkställa.

Dessa olika uppgifter hava visat sig icke fullt med varandra

överensstämmande, men det har för här förevarande ändamål icke ansetts

påkallat att verkställa tids- och kostnadskrävande undersökningar för de

jämförelsevis små skiljaktigheternas uppklarande.

Av tab. 2 framgår, att försäkringen undan för undan ökat i omfattning

inom de två för mul- och klövsjukesmitta mest utsatta länen, Malmöhus

län och Kristianstads län. Den särskilt kraftiga ökningen från år

1928 till år 1929 beror dock på den förut omnämnda omläggningen av

verksamheten hos Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening.

Inom så gott som samtliga övriga län — i varje fall inom alla,

där försäkringen vunnit större anslutning — visar verksamheten tillbakagång.

Här må till slut omnämnas, att försäkring utan statsbidrag mot smittsamma

husdjurssjukdomar fortfarande meddelas i rätt stor utsträckning,

förnämligast av Skandinaviska kreaturförsäkringsbolaget. För att be
-

1 1930 års statistik föreligger ännu endast i manuskript.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

OD

lysa smittförsäkringens omfattning över huvud taget meddelas i följande

sammanställning vissa uppgifter avseende åren 1921—1930, med fördelning

från oell med år 1927 på försäkring med och försäkring utan statsbidrag.

Tab. 3. Smittförsäkringens omfattning åren 1921—1930.

Nötkreatur

S v

i n

Å r

Antal försäk- rade djur

försäkrings- summa, kr.

Antal försäk- rade djur

Försäkrings- summa, kr.

1921.........................................

442,628

240,119,410

57,448

4,193,821

1922.........................................

418,649

197,802,950

60,730

5,074,876

1923..........................................

366,420

158,143,965

46,415

3,925,705

3,191,685

1924.........................................

511,018

264,325,035

36,696

1925..........................................

499,908

270,583,335

267,843,055

28,631

2,919,620

1926..........................................

481,029

30,933

3,342,605

1927

j Försäkring med statsbidrag ...............

148,778

93,532,635

60,622

6,118,760

Annan försäkring...........................

418,843

168,924,070

29,672

3,144,470

Summa

567,621

262,456,705

90,294

9,263,230

1928

Försäkring med statsbidrag ...............

150,718

91,279,045

65,047

24,836

6,276,820

Annan försäkring..............................

337,697

174,698,150

2,686,635

Summa

488,415

265,977,195

89,883

8,963,455

1929

Försäkring med statsbidrag ...............

172,869

105,994,261

77,966

26,452

6,958,914

Annan försäkring.............................

272,738

140,519,120

3,613,785

Summa

445,607

246,513,381

104,418

10,572,699

1930

Försäkring med statsbidrag ...............

172,905

105,527,765

79,445

7,197,770

Annan försäkring ..............................

247,117

121,802,930

31,865

5,081,317

Summa

420,022

227,330,695

111,310

12,279,087

Härav framgår, att försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar

hittills bedrivits utan statsbidrag i större omfattning än den statsunderstödda

försäkringen, då fråga gäller nötkreatur och mjölkproduktion.

Anslutningen till denna försäkringsverksamhet visar dock år från år

sjunkande siffror. Någon motsvarande nedgående tendens beträffande

statsbidragsförsäkringen kan ej utläsas ur de anförda siffrorna, vilket

givetvis sammanhänger med den förut omnämnda bestämmelsen örn

minst fyraåriga försäkringsavtal, som uppenbarligen, såsom ämnat var,

bidragit till att åt verksamheten förläna en mera stabil anslutning. Den

senast återgivna sammanställningen åskådliggör vidare det tidigare påpekade

förhållandet, att smittförsäkringens omfattning fluktuerat avsevärt

allt eftersom mul- och klövsjuka förekommit. År 1920 hade sålunda

nämnda sjukdom sitt näst den våldsamma epizootien åren 1924 och 1925

kraftigaste utbrott i vårt land, och försäkringen erhöll då och under år

1921 jämförelsevis stor anslutning, vilken därefter till och med år 1923

avtog synnerligen kraftigt. År 1923, då landet var helt oell hållet fritt

från mul- och klövsjuka, uppvisar de lägsta siffrorna under hela deri

ifrågavarande tioårsperioden. I samband med den oerhörda spridning,

som mul- och klövsjukan på hösten 1924 erhöll i Malmöhus län och vissa

delar av Kristianstads län, nådde anslutningen till smittförsäkringen sitt

maximum före införandet av den statsunderstödda försäkringsformen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Premiesätt
ningen.

Skaderegle
ringskostna
der.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

De av statsmakterna fastställda allmänna grunderna för den statsunderstödda

smittför säkringen beröra icke de enskilda försäkringsföretagens

premiesättning. Det står sålunda varje bolag fritt att för olika

län och för olika delar av det sammanlagda försäkringsvärdet fastställa

de premier, som bolaget kan finna erforderliga.

Då verksamheten började år 1927 hade den mill- och klövsjukeepizooti,

som utbröt hösten 1924, ännu icke helt upphört, vilket hade till följd, att för

Skåne premien för nötkreaturs-, svin- och mjölkvärdena måste sättas

tämligen hög. Denna premie har emellertid därefter undan för undan

sänkts och låg för år 1931 på ungefär samma nivå som motsvarande premie,

innan 1924 års epizooti föranlett avsevärda premieförhöjningar inom

den då icke statsunderstödda smittförsäkringen.

Premien för svinförsäkringen har hela tiden t. o. m. år 1929 varit jämförelsevis

hög i hela landet och i Stockholms stad och län särskilt hög år

1929, beroende på en under åren 1926—1929 uppträdande svinpestepizooti,

som härjade särskilt svårt inom Stockholms stad och län.

För den del av försäkringsvärdet, som hänför sig till hästar, har genomgående

uttagits en mycket låg premie med hänsyn till att risken för

mera omfattande skallefall bland hästarna måste anses vara synnerligen

ringa.

I syfte att exemplifiera, vilka premier som hittills tillämpats, hava i

tah. 4 sammanställts uppgifter avseende samtliga de bolag, som meddela

smittförsäkring med statsbidrag i Skåne, nämligen Skånska lantmännens

ömsesidiga kreatursförsäkringsförening, Skånes mindre jordbrukares

ömsesidiga kreatursförsäkringsförening och Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar. Uppgifterna för sistnämnda bolag illustrera

premiesättningen för övriga delar av landet.

Under de år, som hittills förflutit, sedan den statsunderstödda försäkringsverksamheten

kom till, har vårt land i stort sett varit förskonat från

svårare utbrott av de husdjurssjukdomar, mot vilka försäkringen avser

Tab. 4. Exempel på premier åren 1927—1931 Inom den statsunderstödda smittförsäkringen.

I ören per 100 kronors iörsäkringssumma.

Bolag och 1 ä"n

1927

1928

1929

| 1930

1931

Skånska lantmännens ömsesidiga kreaturs- försäkringsförening.

Hästar:

Malmöhus och Kristianstads län.....................

5

5

5

5

5

Nötkreatur och mjölk samt svin:

Malmöhus län .............................................

40

) 30

20

20

20

Kristianstads län..........................................

Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreaturs- försäkringsförening.

Hästar:

Malmöhus och Kristianstads län....................

30

5

)

5

5

5

5

Nötkreatur och mjölk samt svin:

Malmöhus län ............................................

40

40

} “t-

15

15

Kristianstads län..........................................

30

30

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

57

Bolag och län

1927

1928

1929

1930

1 1931

Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurs-

sjukdomar.

Hästar:

Samtliga län................................................

5

5

2

2

2

Nötkreatur och mjölk:

Malmöhus län......... ...................................

\ 4.5

35

30

\ 90

20

Kristianstads län..........................................

/

30

25

15

Hallands län................................................

\ 20

20

20

\ 12

10

Övriga län...................................................

/

15

/

Svin:

Malmöhus län .............................................

]

j. 30

20

20

Kristianstads län..........................................

{ 40

40

15

Stockholms stad och län ..............................

1

80

40

\ io

Övriga län...................................................

J

20

12

f

att bereda skydd. Åren 1927—1929 härjade dock förnämligast inom Stockholms

stad och län en rätt omfattande svinpestepizooti, vilken även medförde,

att skaderegleringskostnaderna inom nämnda område särskilt för

år 1928 sprungo i höjden. Uppgifter rörande samtliga ersättningar, som

genom försäkringen utbetalats under åren 1927—1930 på grund av inträffade

försäkringsfall, lämnas i följande sammanställning med fördelning

på de olika länen.

Tab. 5. Skaderegleringskostnader länsvis åren 1927—1930.

Län

1927

1928

1929

1930

K r o

n o r

Stockholms stad och län..................

2,413

61,819

3,893

400

Uppsala län .......................

—

—

320

—

Södermanlands » ........................

4,153

2,400

1,525

599

Östergötlands » ........................

—

—

—

—

Jönköpings » ........................

—

364

- ''

—

Kronobergs » ........................

—

—

—

—

Kalmar » .......................

800

294

300

—

Gotlands » ........................

—

933

—

—

Blekinge * ........................

—

—

—

—

Kristianstads » .......................

733

200

1,016

458

Malmöhus » ........................

8,869

4,616

6,649

7,156

Hallands » .......................

583

1,240

—

150

Göteborg och Bohus län ..................

—

—

—

—

Älvsborgs län ........................

—

—

1,700

—

Skaraborgs » ........................

—

—

—

—

Värmlands » ........................

800

—

—

190

Örebro » ........................

—

—

—

—

Västmanlands » .......................

—

—

1,062

—

Kopparbergs » ........................

—

—

—

—

Gävleborgs » ........................

—

—

—

—

Västernorrlands » ..... ..................

—

—

—

—

Jämtlands » ......................—

—

—

—

—

Summa kronor

18,351

71,866

16,465

8,953

1 Försäkringstagare hos Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar, som kvarstått

efter utgången av den första 4-årsperioden, hava erhållit premienedsättning med 10

procent.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 119 hafi. (Nr H8.).

5

s. 58 Kontrollera mot PDF

Ekonomisk

översikt.

58 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 148.

Rörande den ekonomiska utvecklingen av den statsunderstödda försäkringsverksamheten

lämnas i nedanstående sammanställning specifika

uppgifter för åren 1927—1930 för vart oell ett av de företag, som under

nämnda tid bedrivit sådan verksamhet.

Tab. 6. Ekonomisk översikt för åren 1927—1930 rörande den statsunderstödda

försäkringen.

1

Älvsborgs m. fl. läns häst- och nöt-

1927

1928

1929

1930

kreaturs försäkringsbolag.

Inkomster:

Premier ......................................

3,636: 24

3,795: 0 6

3,938: 91

3,782: 29

Räntor .......................................

—

101:3 0

237: 4 8

289: 98

Summa

3,636: 24

3,896: 86

4,176: 39

4,072: 2 7

Utgifter:

Skadeersättningar...........................

800: —

—

1,700: —

—

Övriga utgifter ..............................

666: 2 9

629 :22

475: 52

719:17

Summa

1,466: 29

629:2 2

2,175: 62

719: 17

| Överskott .......................................

2,169: 95

3,267: 14

2,000: 8 7

3,353: io

1 F onder vid årets slut........................

2,169: Dä

5,437: 0 9

7,437: 96

10,791: 06

Därav: Författningsenlig reservfond •-

445: 61

877: 34

1,383: 96

1,868: 40

Dispositionsfond..................

1,724: si

4,559: 75

6,054: oo

8,922: 66

Allmänna ömsesidiga kreatursför-

säkringsbolaget■

| Inkomster:

Premier .......................................

15,669: 86

24,882: o 7

24,305: 57

22,031: 90

Räntor..........................................

—

250: 53

561: 10

291: 51

limma

15,669: 86

25,132: 60

24,866: 6 7

22,323:41

Utgifter:

Skadeersättningar...........................

—

17,288: 24

3,752: 64

—

Övriga utgifter ..............................

13,088: 58

8,601: 60

17,048: 24

8,137: OS

Summa

13,088: 58

25,889: 84

20,800: 88

8,137: 0 8

Överskott .......................................

2,581: 38

— 757: 24

4,065: 79

14,186: 38

Fonder vid årets slut........................

2,581: 83

1,824: 09

5,889: S8

20,076: 2 6

Därav: Författningsenlig reservfond ■ ■

2,432: 11

1,824: 09

3,399: 6 6

8,396:6 4

Dispositionsfond..................

149: 22

—

2,490: 2 2

11,679: 62

Skånska lantmännens ömsesidiga

kreaturs försäkring sförening.

Inkomster:

Premier .......................................

5,501: 91

6,143: 77

45.486: 8 4

52,924: 8 7

Räntor.........................................

—

396: 52

385: 6 6

1,603: 24

Summa

5,501: 91,

. 6,540:2 9

45,872: 50

54,528:11

Utgifter:

Skadeersättningar...........................

404: 56

442: 88

3,451: 3 5

4,396: 50

Övriga utgifter ..............................

963: 5 9

2,658: 56

17,487: 95

16,520: 4 7

Summa

1,368: 15

3,100: 8 9

20,939: 30

20,916: 9 7

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

59

1927

1928

1929

1930

Överskott .......................................

4,133: 7 6

3,439: 40

24,933: 2 0

33,611: 14

Fonder vid årets slut........................

4,133: 7 6

1 27,497: 05

52,430: 25

86,041:3 9

Därav: Författningsenlig reservfond...

1,981: 78

24,800: 81

40,080: 89

81,543: 71

Dispositionsfond..................

1,151: 98

1,696: 24

11,349: 36

3,997: 68

Ersättningsreserv ...............

1,000: —

1,000: —

1,000: —

500: —

Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga

kreaturs försäkrings förening.

Inkomster:

Premier .......................................

20,605: 2 3

11,062: 42

10,888: 62

8,501: ie

Räntor..........................................

—

—

1,778: 4 6

1,413:05

Summa

20,605: 23

11,062: 4 2

12,667: 0 8

9,914: 21

Utgifter:

1,046: —

312: 51

Skadeersättningar...........................

1,064: 20

423: 10

Övriga utgifter ..............................

6,725: 6 2

2,074: 4 5

1,599: 56

1,885: 22

Summa

7,789: 82

2,497: 55

2,645: 56

2,197: 73

Överskott .......................................

12,815: 41

8,564: 8 7

10,021: 52

7,716: 48

Fonder vid årets slut........................

12,815: 41

21,380: 28

31,401: 80

39,118: 28

Därav: Författningsenlig reservfond...

7,882: 2 9

14,380: 2 8

21,000: —

35,856: 63

Dispositionsfond..................

4,933: 12

7,000: —

10,401: 80

3,261: 6 5

Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar.

Inkomster:

.

Premier .......................................

202,824: 58

192,865: 21

132,590: 01

96,545: 3 7

Räntor..........................................

3,821: 61

11,781: 10

14,075: 67

18,880: 98

Summa

206,646: 19

204,646: 81

146,665: 68

115,426:3 5

Utgifter:

56,287: 06

6,352: 2 9

10,307:20

Skadeersättningar.................•''........

16,297: 01

Övriga utgifter ..............................

70,113: 74

26,578: 3 4

30,851: 27

39,027:16

Summa

86,410: 7 5

82,865: 4 0

37,203: 5 6

49,334:3 6

!

Överskott .......................................

120,235: 4 4

121,780: 91

109,462:12

66,091: 9 9

Fonder vid årets slut.....................

120,235: 44

242,016: 3 5

351,478: 4 7

417,570: 4 6 j

Därav: Författningsenlig reservfond...

32,576: 9 7

36,100: 31

71,422:18

105,534:7 7 |

Dispositionsfond .................

85,658: 4 7

190,916: 04

268,056: 29

300,035: 6 9

Ersättningsreserv ...............

2,000: —

15,000: —

5,000: -

5,000: —

Skattereserv........................

—

—

7,000: —

7,000: —

Av den sålunda lämnade översikten, vilken för vinnande av överskådlighet

och. likformighet mellan uppgifterna för de olika holagen måst

göras tämligen skematisk, framgår bland annat, att verksamheten hittills

icke varit utsatt för någon större ekonomisk påfrestning genom svårare

utbrott av de husdjurssjukdomar, för vilka försäkringen avser att

bereda skydd. Det enda tillfälle, då utbetalningar för försäkringsfall

måst verkställas i större utsträckning, hänför sig till den förut omnämnda

svinpestepizooti, som år 1928 förekom inom Stockholms stad och

1 Ökningen beror på att bolaget vid 1928 års slut i .samband med överförandet till statsbidragsförsäkringen

av den tidigare smittförsiikringen utan statsbidrag dit även överfört till

den sistnämnda verksamheten hörande fonder
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

län. Av de''bolag, som inom nämnda område meddelat statsunderstödd

smittförsäkring, uppvisar sålunda Allmänna ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget

för år 1928 ett underskott å rörelsen av 757 kronor 24 öre,

vilken brist emellertid täckts dels genom anlitande i föreskriven utsträckning

av reservfonden och dels med dispositionsfondens medel. I förbigående

må här anmärkas, att bolaget, samtidigt som reservfonden måst

anlitas, torde hava varit berättigat till ett mindre statsbidrag, en förmån

som bolaget emellertid icke begagnat sig av.

Aven för Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar uppgingo

utbetalningarna år 1928 för försäkringsfall, förorsakade av svinpest

till betydande belopp, utan att dock reservfonden behövde anlitas.

Räntan å reservfonden jämte den avsättning till nämnda fond, som eljest

skolat verkställas, voro nämligen mer än tillräckliga för nedbringande av

utdebiteringsbehovet inom Stockholms stad och län intill den gräns å 30

öre per 100 kronors försäkringssumma, utöver vilken reservfonden får

i viss utsträckning tillgripas och rätt till statsbidrag inträder. Berörda

epizooti medförde emellertid, att reservfonden nämnda år ökades med endast

cirka 3,500 kronor mot normalt 30 å 35 tusen kronor.

I övrigt har rörelsen för de bolag, vilkas verksamhet icke varit inskränkt

till enbart Malmöhus och Kristianstads län lämnat överskott av

sådan storlek, att vid sidan av den författningsenliga reservfonden kunnat

uppsamlas dispositionsfonder av en storlek vida överstigande reservfondens.

Något annorlunda ställer sig utvecklingen i fråga örn de två företag,

som bedriva ifrågavarande försäkringsverksamhet uteslutande i Skåne.

Under åren 1927—1929 har rörelsen även för dem lämnat så stort överskott,

att det varit möjligt att verkställa avsättningar jämväl till dispositionsfond

ehuru i mindre utsträckning. För år 1930 har emellertid överskottet

visat sig icke tillräckligt för den föreskrivna reservfondavsättningen.

För att icke behöva verkställa uttaxering bland försäkringstagarna

hava bolagen för täckande av de felande beloppen, i båda fallen

något över 7,000 kronor, använt sig av medel ur dispositionsfonderna, av

vilka fonder därefter återstå jämförelsevis obetydliga belopp.

s20608. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamm a1 i texten
  2. JoU 1932:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjuk s. 1 i texten