Sök i Ratio Lex

Angående vissa i samland med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor

1932-02-26 · 162 sidor, varav 156 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 156 av 162 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:152, Angående vissa i samland med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa i samland

med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående

frågor; given Stockholms slott den 26 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

anför härefter departementschefen, statsrådet Städener:

Under punkt 243 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet, som kunde varda riksdagen förelagd,

dels beräkna en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 5,775 kronor till

100,225 kronor,

Vissa i samband

med

gymnastiska

centralinstitutets

omorganisation

stående

frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

dels beräkna en ökning av det ordinarie reservationsanslaget till materiel

m. m. vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med 1,000 kronor

till 14,000 kronor,

dels ock till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för

budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av 47,500 kronor.

Sedan utredningen i frågan numera slutförts, anhåller jag att ånyo få.

anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152,

3

Kap. I. Inledning.

Efter mångåriga utredningar framlade Kungl. Majit den 20 februari

1931, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för nämnda dag, för riksdagen proposition, nr 133, angående

omorganisation av gymnastiska centralinstitutet.

Beträffande såväl de i ämnet verkställda utredningarna som det huvudsakliga

innehållet i Kungl. Marits ifrågavarande proposition anhåller jag

att — i den mån ej redogörelse härför lämnas här nedan — få hänvisa till

nämnda proposition ävensom till handlingarna i ämnet i övrigt.

I skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte

en i ämnet väckt motion, anförde riksdagen huvudsakligen följande:

Efter ett mera än 20-årigt utredningsarbete har frågan örn gymnastiska

centralinstitutets omorganisation omsider hänskjutits till riksdagens bedömande.

Det måste enligt riksdagens mening hälsas med tillfredsställelse,

att saken sålunda äntligen ställts inför ett avgörande, även örn delade

meningar kunna råda rörande på vad sätt institutets verksamhet bör

omläggas. Att en omgestaltning bör ske, och att detta bör ske snart, därom

torde nämligen alla vara ense, som närmare satt sig in i institutets

arbetsförhållanden.

I fråga örn de allmänna grunderna för gymnastiska centralinstitutets

organisation har i ett avseende praktiskt taget full samstämmighet rått,

nämligen beträffande den militära s. k. instruktörskursen. Att denna numera

icke kan sägas utgöra något naturligt led i institutets ordinarie utbildningsverksamhet,

är en uppfattning, som delats av så gott som alla

de kommittéer, myndigheter och enskilda sammanslutningar, vilka yttrat

sig i ämnet. Även riksdagen biträder denna mening. Riksdagen anser alltså,

att denna kurs i sin nuvarande form bör avskaffas såsom en obligatorisk

del av lärogången vid institutet. Det är emellertid klart, att så icke

kan ske, utan att det militära utbildningsbehov, som hittills genom berörda

kurs tillgodosetts, erhåller någon ersättning. I allmänhet har av

dem, som påyrkat kursens avlägsnande från institutet, gjorts gällande,

att försvarsväsendets behov av instruktörsutbildning i gymnastik och

idrott lämpligen borde fyllas genom särskilda kurser, anordnade genom

de militära myndigheternas egen försorg och helt under militärt inseende.

I propositionen redogöres för ett av inspektören för militärläroverken i

sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket en särskild »arméns gymnastikskola»

skulle upprättas, förlagd till arméns underofficersskolas etablissement

i Uppsala. Förutom icke närmare angivna engångskostnader

skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000 kronor utom dyrtidstilllägg.

Chefen för försvarsdepartementet har med hänsyn till denna ganska

avsevärda kostnad och jämväl på grund av den pågående utredningen angående

försvarsväsendets framtida organisation icke funnit sig kunna till
-

Kungl. Majit»

proposition

nr 133 till

1931 års

riksdag.

Riksdagens

skrivelse den

2 juni 1931,

nr 324.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

styrka ifrågavarande förslag. Enligt kans mening borde en undersökning

vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade centralinstitutet

förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurs.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan

avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga

påkallat. Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan

vara lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet

mera löst förbunden, pålägga detsamma ifrågavarande utbildningsuppgift,

vilken allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har

givetvis intet att erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare under - sökes. Ifrågavarande utredning synes höra bedrivas så skyndsamt, att förslag

i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna

begynna under budgetåret 1932/1933.

Örn enighet rått i fråga örn instruktörskursens avskiljande från institutets

ordinarie utbildningsverksamhet, har däremot en stark meningsskiljaktighet

framträtt rörande spörsmålet, huruvida utbildningen av

sjukgymnaster fortfarande skall omhänderhavas av institutet. Av den

medicinska sakkunskapen har redan för åtskilliga år sedan gjorts gällande

och numera så gott som enhälligt påyrkats, att sjukgymnastutbildningen

borde utbrytas från gymnastiska centralinstitutet, enär denna

utbildning vore en medicinsk angelägenhet, som borde ombesörjas av ett

härutinnan sakkunnigt organ och i nära anknytning till en sjukvårdsinrättning,

där de blivande sjukgymnasterna kunde erhålla en fullgod praktisk

utbildning under läkares tillsyn och kontroll och med tillgång till

härför erforderligt sjukmaterial. Å andra sidan har, särskilt från gymnasthåll

— detta gäller såväl frisk- som sjukgymnaster — den meningen

hävdats, att de håda yrkesgrenarna ur utbildningssynpunkt ägde sådant

samband med varandra, att det vore till skada och, statsfinansiellt sett,

även ofördelaktigt att avskilja sjukgymnastutbildningen från institutets

verksamhetsområde. Till denna senare ståndpunkt har vederbörande departementschef

anslutit sig, därvid biträdande det av 1927 års sakkunniga

avgivna förslaget, enligt vilket undervisningen under första året skulle

vara gemensam för hägge grupperna av elever men därefter under ett

andra år uppdelas på två linjer, en för friskgymnaster och en för sjukgymnaster,

varvid dock även i vissa ämnen Barnundervisning skulle förekomma.

Genom avslutad tvåårig kurs skulle kompetens förvärvas för

gymnastiklärarbefattningar av olika slag, respektive för legitimation såsom

sjukgymnast, men vardera gruppens elever skulle beredas tillfälle att,

örn de så önskade, under ett tredje år komplettera sin utbildning med gymnastiklärarexamen

respektive sjukgymnastexamen.

Ser man frågan rent praktiskt, synes det riksdagen, att goda skäl föreligga

för att låta den statliga sjukgymnastutbildningen fortfarande omhänderhavas

av samma anstalt, som svarar för utbildningen av friskgymnaster.

Det är nämligen ostridigt, att till en viss grad Barnundervisning

med fördel och i varje fall utan påvisade olägenheter kan äga rum för de

håda elevgrupperna. Detta gäller ett flertal ämnen, såsom anatomi, fysiologi,

friskgymnastik och även sjukgymnastikens teori. Må vara att det

endast är fråga örn de mera elementära delarna av dessa ämnen, så föreligger

dock möjlighet att under någon tid använda samma lokaler, samma

lärare och samma undervisningsmateriel. En sådan anordning förefaller

ur ekonomisk synpunkt erbjuda så stora fördelar, att den icke utan tving
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

anele skäl bör förkastas. Några sådana skäl synas riksdagen icke hava

blivit från motsidan anförda. På sätt riksdagen nedan skall närmare utveckla,

torde det nämligen vara möjligt att även med berörda anordning

så planlägga den sjukgymnastiska utbildningen, att de medicinska synpunkterna

bliva tillräckligt beaktade. Och så vitt riksdagen kunnat finna,

är det endast dessa synpunkter, som skulle kunna andragas till stöd fölen

fullständig skilsmässa mellan frisk- och sjukgymnastiken. 1929 års

läkarsakkunnigas utlåtande har dock enligt riksdagens mening icke på

ett klarläggande och övertygande sätt förmått uppvisa nödvändigheten

eller önskvärdheten härav.

Dessutom kan det icke förnekas, att förutom ovan angivna praktisktekonomiska

skäl även den hittillsvarande traditionen på området talar för

att sjukgymnastutbildningen får stanna kvar inom centralinstitutets verksamhetskrets.

Man bör, synes det riksdagen, icke bagatellisera betydelsen

av den erfarenhet i ämnet, som under alla dessa år samlats vid centralinstitutet,

och man bör ej heller underskatta vikten av den nästan fullständiga

enighet i fråga örn gagnet av samhörigheten, som råder bland

yrkesutövarna själva, gymnastiklärare och sjukgymnaster.

Örn alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildningen

av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets

uppgifter, är det emellertid synnerligen angeläget, att behörig hänsyn

tages till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå

några moment, som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes

blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt

den har medicinsk karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning

och intimt anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en

större sjukvårdsanstalt. Kungl. Maj:ts förslag betecknar i detta hänseende

visserligen ett steg i rätt riktning, men det vill förefalla riksdagen,

som örn berörda intressen borde kunna i ännu högre grad tillgodoses, än i

nämnda förslag skett. Riksdagen kan givetvis icke nu ingå i någon detaljerad

granskning av de i propositionen förekommande förslagsvis uppgjorda

timplanerna; dessa äro ju, enligt vad vederbörande departementschef

uttryckligen framhåller, ingalunda avsedda att vara slutgiltiga utan

skola göras till föremål för en ingående prövning, sedan riksdagen fattat

ståndpunkt i själva principfrågan. Men enligt Kungl. Maj.-ts förslag förutsättes

dock, att undervisningen under hela det första året skulle vara

gemensam för frisk- och sjukgymnastelever, och jämlikt den av 1927 års

sakkunniga utarbetade timplanen skulle under detta första år förekomma,

bland annat, icke mindre lin lil timmar sjukgymnastikens teknik och speciella

teori, 6(5 timmar poliklinik- och kliniktjänstgöring samt 22 timmar

demonstration av patienter. Under det andra året skulle i fysiologi, anatomi,

hälsolära samt psykologi och pedagogik förekomma gemensam undervisning

med tillhopa 120 timmar.

Det synes riksdagen, som man i detta förslag, särskilt i vad angår det

första utbildningsåret, skattat för mycket åt samhörigheten på bekostnad

av vad vardera linjen behöver för sin speciella yrkesutbildning. Riksdagen

kan visserligen icke dela den i motionen II: 378 framförda meningen,

att endast i fråga örn friskgymnastikens teori och praktik Barnundervisning

skall förekomma, men riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen

kan avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger, måhända

blott till en termin under första året. Det blir då möjligt att ytter
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

ligare betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen och att,

särskilt för sjukgymnasternas del, bättre tillgodose undervisningen och

övningarna i ämnen av medicinsk natur.

I sistnämnda hänseende vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att

samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn

såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda

synes serafimerlasarettet böra stå till förfogande både för poliklinisk och

för klinisk undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående

skall visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för

sjukgymnastik behandling synes riksdagen icke vare sig behöva eller

böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet. Härigenom vinnes

en avsevärd kostnadsbesparing, när det en gång gäller att anskaffa och

utrusta nya lokaler för centralinstitutet.

Med hänsyn till det samarbete, riksdagen anser böra komma till stånd

mellan centralinstitutet och karolinska institutet, vilket samarbete givetvis

bör fortsätta, när i sinom tid sistnämnda institut fått sina kliniker

och övriga lokaler överflyttade till Norrbackaområdet, förefaller det, som

örn åtskilligt talade för att centralinstitutet bleve beläget så nära karolinska

institutet som möjligt. Detta är en synpunkt, som synes förtjänt

att tagas i övervägande vid den blivande utredning rörande nybyggnader

för centralinstitutet, varom i propositionen nämnes.

Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen beträffande sjukgymnastutbildningen

i princip godkänner Kungl. Maj:ts förslag, dock med

vissa bestämda och viktiga modifikationer.

I propositionen har berörts ett av 1924 års sakkunniga framlagt och av

1927 års sakkunniga tillstyrkt förslag örn inrättande vid institutet av en

professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien med kompetens och

löneställning såsom universitetsprofessor. Då vederbörande departementschef

icke ansett sig nu kunna förorda detta förslag, saknar riksdagen anledning

att därom göra något uttalande.

Vad propositionen eljest innehåller rörande de allmänna grunderna för

centralinstitutets organisation, har, i den mån det icke blivit här ovan av

riksdagen särskilt omnämnt, ej föranlett någon erinran från riksdagens

sida.

Ej heller har riksdagen funnit anledning till annan erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag i fråga örn antalet elever, som årligen böra nyantagas vid

institutet, än att av de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året böra beräknas

bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av

högre gymnastiskt utbildade officerare beordras att genomgå gymnastiska

centralinstitutet.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att det av 1924 års

sakkunniga framlagda förslaget örn inrättande av kombinerade gymnastik-

och ämneslärartjänster icke för närvarande bör föranleda någon

åtgärd.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle utbildningstiden för såväl gymnastiklärare

som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga —- bliva tvåårig.

Från vissa håll har emellertid framställts krav på en förlängning av utbildningstiden

med ett år. Riksdagen kan dock icke finna, att tillräckliga

skäl anförts till stöd för detta yrkande. Den tvååriga kursen torde enligt

riksdagens mening vara tillräcklig för att giva en tillfredsställande kompetens

även vid en eventuell omläggning av gymnastikundervisningen i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majda proposition Nr 152.

enlighet med de nya undervisningsplanerna, särskilt då den mera skärpta

linjedifferentiering kommer till stånd, som riksdagen här ovan uttalat sig

för. Riksdagen godkänner alltså Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del.

Att folkskollärarexamen får berättiga till inträde vid institutet synes

riksdagen önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i

gymnastik; dock har riksdagen med detta uttalande icke velat föregripa

det ytterligare övervägande i denna sak, departementschefen ställt i utsikt.

Angående vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet

och linjedelning, erinrar riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande

önskvärdheten av en strängare genomförd differentiering av undervisningen

på de båda olika linjerna, frisk- och sjukgymnastlinjen, samt

angelägenheten av sjukgymnastutbildningens nära anknytande till sjukvårdsväsendet.

Det förslag till undervisningens anordning, med tillhörande

kurs- och timplaner, som kommer att utarbetas efter riksdagens

ståndpunkttagande i år till själva principfrågan, kommer riksdagen givetvis

i tillfälle att pröva, då ett kommande år institutets blivande gestaltning

i detalj skall avgöras.

Beträffande det omorganiserade centralinstitutets lärår kraf ter, anslagsbehov

och lokalförhållanden anser sig riksdagen nu icke hava anledning

att göra något uttalande, då härutinnan något slutgiltigt förslag icke

föreligger.

Riksdagen slutade med att i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

ovannämnda motion förklara sig icke hava något att erinra mot de i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 20 februari 1931 angivna,

av vederbörande departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv

omorganisation från och med ingången av budgetåret 1932/1933 av

gymnastiska centralinstitutet, dock med iakttagande av de ändringar för

vilka riksdagen i sin skrivelse uttalat sig.

Genom beslut den 12 juni 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för Kungl. Majas

ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att

a) under iakttagande av vad riksdagen i sin skrivelse den 2 juni 1931,

nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet jämte en i ämnet väckt motion, anfört,

uppgöra av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till grunder för samarbete

mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet samt

serafimerlasarettet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen

av sjukgymnaster;

b) under iakttagande av vad därutinnan anförts av statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 20 februari 1931 ävensom av riksdagen i dess ifrågavarande

skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, uppgöra förslag

dels till stadgar för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1932; och skulle härvid särskild utredning

verkställas beträffande de fordringar, som kunde böra föreskrivas för inträde

i gymnastiska centralinstitutet,

beslut den 12

juni 1931.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

1931 års

gymnastik
sakkunniga.

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

dels till undervisnings- och timplaner för gymnastiska centralinstitutet,

att lända till efterrättelse likaledes från och med den 1 juli 1932,

dels i fråga örn de lärarkrafter och övriga befattningshavare, såväl ordinarie

som extra ordinarie, som kunde bliva erforderliga vid gymnastiska

centralinstitutet,

dels ock till stater för gymnastiska centralinstitutet ej mindre under ett

vart av övergångsåren 1932/1933 och 1933/1934 än även för tid från och med

budgetåret 1934/1935;

c) i samråd med inspektören över militärläroverken verkställa av kostnadsberäkningar

åtföljd utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade

gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen

såsom en fristående kurs,

och skulle de sålunda anbefallda förslagen och utredningarna vara till

ecklesiastikdepartementet ingivna senast den 1 december 1931.

Tillika förklarade Kungl. Majit sig vilja senare, på därom av direktionen

över gymnastiska centralinstitutet gjord framställning, taga under

övervägande frågan örn förberedande åtgärder för åstadkommande av nya

eller förändrade lokaler för gymnastiska centralinstitutet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts ovanberörda, den 12 juni 1931 lämnade bemyndigande

tillkallade jag härefter den 18 juni 1931 såsom sakkunniga för

verkställande av de sålunda anbefallda utredningarna ordföranden i direktionen

över gymnastiska centralinstitutet, överståthållaren G. H. Elmquist,

gymnastikdirektören Ebba Augusta Louise von Bahr, medicine licentiaten

D. T. Julén, professorn vid karolinska institutet G. Liljestrand,

översten K. A. Kignell, professorn vid karolinska institutet N. G. Söderlund

och föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet, majoren E. G. P.

Winroth ävensom uppdrog åt överståthållaren Elmquist att såsom ordförande

leda de sakkunnigas förhandlingar.

Nämnda sakkunniga, vilka antogo benämningen 1931 års gymnastiksakkunniga,

överlämnade den 30 november 1931 dels »Betänkande och förslag

rörande vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation

stående frågor», dels ock, i samråd med inspektören över militärläroverken,

särskild utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade

gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsuthildningen

såsom en fristående kurs.

Till en närmare redogörelse för innehållet i dessa betänkanden ävensom

i de över desamma avgivna utlåtandena återkommer jag i det följande.

Jag torde nu till en början få till behandling upptaga frågan örn den

framtida organisationen av gymnastiska centralinstitutet ävensom, i

samband därmed, de omläggningar av undervisningen i sjukgymnastik,

som jag, i anslutning till 1931 års riksdags principbeslut, funnit mig böra

förorda. Jag har därefter för avsikt att till behandling upptaga frågan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

om inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet. Härefter kommer

chefen för försvarsdepartementet att redogöra för de åtgärder, som

böra vidtagas beträffande meddelandet av den militära gymnastikinstruktörsutbildning,

som hittills ingått i första årskursen vid gymnastiska centralinstitutet.

Slutligen torde så få behandlas frågorna örn de kostnader,

som komma att bliva förbundna med den föreslagna omorganisationen,

erforderliga övergångsanordningar samt de belopp, som för ändamålet

böra uppföras å riksstaten för budgetåret 1932/1933.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Kap. II. Den framtida organisationen av undervisningen vid

gymnastiska centralinstitutet m. m.

A. 1931 års 1931 års gymnastiksakkunniga hava, efter en redogörelse för 1931 års

sakkunnig!!, riksdags skrivelse i ämnet ävensom för de direktiv för deras arbete, vilka

1. Allmänna innefattas i Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den 18 juni 1931, till en

synpunkter, början (betänkandet sid. 11—16) avgivit sin principiella inställning till de

nu föreliggande problemen och därvid anfört huvudsakligen följande:

De sakkunniga hava fattat sitt uppdrag så, att det för dem icke gällt

att verkställa en uttömmande utredning rörande de många viktiga frågor,

som sammanhänga med spörsmålet örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation.

Dessa problem hava tillräckligt ingående behandlats av tidigare

kommittéer. I de fall, då annat icke angivits, hava de sakkunniga

därför bär endast velat hänvisa till den av 1927 års sakkunniga utförda

utredningen, som legat till grund för det i propositionen nr 133 till 1931

års riksdag framlagda förslaget.

Däremot hava de sakkunniga baft att inrikta sina undersökningar på

de spörsmål, som ännu icke äro definitivt klarlagda, och framlägga ett

förslag, som skulle möjliggöra ett utförande i praktiken av de av 1931 års

riksdag fattade principbesluten.

Dessa beslut innebära först och främst att vid gymnastiska centralinstitutet

även i fortsättningen skola utbildas såväl frisk- som sjukgymnaster.

Den samhörighet, som av ålder funnits mellan dessa båda utbildningsgrenar,

skall alltså fortleva. Å andra sidan måste, såsom riksdagen framhållit,

noga tillses, att man icke skattar för mycket åt samhörigheten på

bekostnad av vad vardera linjen behöver för sin speciella utbildning. Med

hänsyn härtill hava de sakkunniga i de förslag till undervisnings- och

timplaner, som de i det följande komma att framlägga, sökt att frigöra de

olika linjerna från dem ovidkommande utbildning. Härigenom har en

betydande utvidgning och fördjupning i respektive linjers huvudämnen

blivit möjlig att genomföra inom ramen av den utav riksdagen fastställda

utbildningstiden av två år för gymnastiklärar-, respektive sjukgymnastexamen.

Samundervisning mellan de båda linjerna har bibehållits i de

fall, där detta kunnat ske under iakttagande av nyss angivna huvudsynpunkter.

I förhållande till 1927 års sakkunnigas förslag hava av naturliga skäl

de minsta förändringarna föreslagits å friskgymnastlinjen. Dock har här

ett ökat timantal kunnat beredas vissa ämnen, främst då idrotten.

Betydligt mera genomgripande äro de förändringar, som av de sakkunniga

föreslås beträffande sjukgymnastutbildningen. I enlighet med de

synpunkter, åt vilka riksdagen i sin skrivelse nr 324 givit uttryck, föreslå

de sakkunniga här ett nära samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet,

karolinska institutet och serafimerlasarettet. All den för sjukgymnastexamen

erforderliga kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgym
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Hästilt med fysikalisk behandling skall enligt detta förslag för framtiden

meddelas vid serafimerlasarettet. De närmare anordningar, som med anledning

härav må hliva erforderliga, behandla de sakkunniga under kap.

III i det följande. Jämväl i övrigt har genom den föreslagna ökade differentieringen

mellan de håda linjerna ett höjt timantal kunnat givas åt

de för sjukgymnastundervisningen viktiga medicinska ämnena, främst då

åt undervisningen i sjukdomslära.

Emellertid hava de sakkunniga, samtidigt med att de sålunda sökt genomföra

differentieringen mellan de håda linjerna i högre grad än tidigare,

haft att tillse, att sambandet mellan gymnastikens håda huvudgrenar

icke slites. Många vägande skäl, håde principiella och ekonomiska,

hava anförts till förmån för bibehållandet av en viss gemenskap, något

som också 1931 års riksdag beslutat. En av de bärande grundtankarna i

det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget var också att bereda möjlighet

för den, som genomgått en av centralinstitutets båda utbildningslinjer,

att under ett tredje år genomgå den återstående linjen, varvid jämväl

tillfälle till fördjupade studier skulle erbjudas.

Enligt det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget, som innebar fullständigt

gemensam undervisning under det första läsåret, kunde efter slutad

genomgång av den ena linjens andra årskurs utan vidare övergång

ske till den återstående linjens andra årskurs, som byggde på samma kunskapsmått

som det, den kompletterande eleven inhämtat under det gemensamma

första utbildningsåret. Med den ökade differentiering, som efter

riksdagens anvisningar av de sakkunniga föreslås och som i stor utsträckning

förutsätter skild undervisning jämväl under det första året, är en

sådan övergång icke längre möjlig. De sakkunniga hava därför måst föreslå

anordnandet av särskilda kompletteringskurser för dem av centralinstitutets

elever, som efter avslutad frisk-, respektive sjukgymnastlinje

önska genomgå även den återstående linjen.

Vissa olägenheter, såväl pedagogiska som ekonomiska, bliva visserligen

förbundna härmed.

I någon, örn än ringa utsträckning, hava ämnen, även där sådant icke

varit alldeles nödvändigt, gjorts gemensamma för båda linjerna för att

minska arbetsbördan för dem, som anmält sig ämna komplettera. Denna

arbetsbörda bliver nämligen ganska betungande, och det är icke utan en

viss tvekan, som de sakkunniga ansett sig kunna framlägga ett förslag

med en så omfattande undervisning per vecka som det nu föreliggande.

De sakkunniga hava emellertid här ansett sig kunna räkna med dels den

relativt korta sammanlagda utbildningstiden, dels ock det förhållandet

att en betydande del av undervisningstiden består av praktiska övningar.

Vidare hava sommarferierna i viss utsträckning måst tagas i anspråk för

kompletteringar. Beträffande sjukgymnastlinjen sammanhänger detta till

en del med den förändrade kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik.

I och med att gymnastiska centralinstitutets elever beräknas

skola erhålla tillgång till det patientmaterial, som serafimerlasarettet har

att erbjuda, måste med hänsyn till patienternas vård tillses, att sjukgymnastik

behandling å lasarettet kan meddelas under hela året, även under

sommarferierna. På grund härav har det varit nödvändigt att räkna med,

att alltid en del av eleverna å sjukgymnastlinjen finnas tillgängliga, och

här har dessutom inlagts den nödvändiga kompletteringen för dem, som

från friskgymnastlinjen önska övergå till sjukgymnastlinjen. För dem,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj\ts proposition Nr 152.

som från sjukgymnastlinjen önska övergå till friskgymnastlinjen, måste

jämväl kompletterande undervisning anordnas, och även denna måste i viss

utsträckning förläggas till sommaruppehållet.

Givet är, att denna föreslagna kompletterande undervisning icke helt

kan bestridas med institutets ordinarie lärarkrafter. Vissa ökade kostnader

bliva alltså oundgängliga.

I samband med frågan örn anordnandet av här ifrågavarande kompletteringskurser

anse sig de sakkunniga höra något beröra frågan örn den

ställning, de privata gymnastikinstituten med rätt att utbilda legitimerade

gymnastikdirektörer — d. v. s. Arvedsons institut i Stockholm och

Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund — för framtiden höra intaga. De

sakkunniga utgå härvid från, att i fråga örn inträdesfordringar samt undervisningens

omfattning m. m. i allt väsentligt enahanda bestämmelser

komma att varda gällande som för gymnastiska centralinstitutet.

Enligt det nu framlagda förslaget skulle den hittillsvarande skillnaden

mellan utbildningstiden för manliga och kvinnliga elever för erhållande

av gymnastikdirektörskompetens — tre, respektive två år — upphöra, och

för båda kategorierna skulle beräknas treårig utbildning för ernående av

nämnda kompetens, under det att utbildningstiden för gymnastiklärare

respektive sjukgymnastexamen skulle bliva tvåårig. De båda privata instituten

hava hittills — då de endast utbildat kvinnliga elever — haft tvåårig

utbildning, som fört fram till gymnastikdirektörsexamen. Därest nu

dessa institut icke skulle önska att för framtiden utbilda både frisk- och

sjukgymnaster utan inskränka sig till endera slaget — sannolikt då det

sistnämnda — synes möjlighet böra öppnas för dem av institutens elever,

som på ett tillfredsställande sätt genomgått en tvåårig kurs, att i mån av

utrymme vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet för att där

genom att genomgå en tredje årskurs erhålla en fullständig gymnastutbildning.

De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga för en sådan.

anordning, hava de sakkunniga icke ansett sig hava haft anledning

att ingå på, utan detta torde få överlåtas till gymnastiska centralinstitutets

direktion. En förutsättning för anordningen är givetvis, att de från

de privata instituten kommande eleverna visa sig där hava inhämtat sådana

kunskaper, att de — efter vederbörlig komplettering — kunna på ett

tillfredsställande sätt följa undervisningen.

I enlighet med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut skall den militära

instruktörsutbildningen avskiljas från gymnastiska centralinstitutet oell

anordnas såsom en särskild kurs, under det att försvarsväsendets behov

av högre gymnastiskt utbildade officerare fortfarande skall tillgodoses genom

gymnastiska centralinstitutet. Såsom inledningsvis meddelats, framlägga

de sakkunniga samtidigt härmed ett i samråd med inspektören för

militärläroverken utarbetat förslag rörande den militära gymnastikkursen.

I enlighet med de direktiv, som beträffande denna kurs lämnats i propositionen

nr 133 samt i riksdagens skrivelse nr 324, föreslås denna kurs

Wiva fullt självständig. Den förlägges emellertid till gymnastiska centralinstitutet,

och ett visst samarbete har också av de sakkunniga förutsatts.

Härtill återkomma de sakkunniga omedelbart.

För tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade

officerare skulle, såsom nyss erinrats, gymnastiska centralinstitutet

fortfarande stå till förfogande. Deltagare i denna utbildning — vilka enligt

riksdagens skrivelse nr 324 beräknats till minst 10 å 12 årligen — skola

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utses av de militära myndigheterna och hava iörtursrätt till inträde å

friskgymnastlinjens första årskurs. De sakkunniga hava i likhet med 1927

års sakkunniga utgått från att de sålunda kommenderade militärerna i

allt väsentligt skola följa friskgymnastlinjens undervisning och således

efter en tvåårig kurs kunna avlägga gymnastiklärarexamen. Jämväl möjligheten

att genom komplettering å sjukgymnastlinjen erhålla gymnastikdirektörskompetens

har för dessa elever hållits öppen. — I ett par hänseenden

hava emellertid de sakkunniga ansett sig kunna förorda vissa avvikelser

från de övriga manliga elevernas utbildning. Med hänsyn till å

ena sidan de förkunskaper, som de kommenderade militära eleverna måste

anses besitta, och å andra sidan till önskvärdheten att i så stor utsträckning

som möjligt frigöra dem under regementsövningarna föreslå de sakkunniga,

att här ifrågavarande elevers utbildning'' under första terminen

skall taga sin början först efter regementsövningarnas slut. Härutöver

hava de sakkunniga för dessa elever ansett sig höra föreslå en väsentligt

ökad, från de övriga elevernas utbildning helt skild fäktutbildning. För

denna utbildning synes emellertid kunna anlitas såsom lärare en officer,

som ändock måste användas såsom lärare vid den fristående militära

gymnastikkursen, vadan härigenom inga nämnvärda merkostnader förorsakas

statsverket.

De sakkunniga vilja slutligen här framhålla, att det av dem nu framlagda

förslaget — med undantag för de för den nyorganiserade kliniska

och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik nied fysikalisk behandling

erforderliga lokalerna, vartill de sakkunniga återkomma i det följande

— är möjligt att genomföra även under förutsättning att gymnastiska

centralinstitutet någon kortare tid kvarbliver i sina nuvarande lokaler.

De sakkunniga vilja å andra sidan understryka det kända faktum, att

dessa lokaler sedan länge måst betraktas såsom mindre ändamålsenliga,

och det är de sakkunnigas förhoppning, att det icke skall behöva dröja alltför

länge, innan de ekonomiska förhållandena tillåta förverkligandet av

det mångåriga önskemålet om nya och förbättrade lokaler för gymnastiska

centralinstitutet.

Ett önskemål, som under den mångåriga diskussionen örn gymnastiska

centralinstitutets framtida organisation städse — och då särskilt från

läkarhåll — framförts med stor skärpa, har varit ett bättre tillgodoseende

av undervisning och övningar i ämnen av medicinsk natur, särskilt med

hänsyn till sjukgymnastutbildningens behov.

Riksdagen framhöll, såsom tidigare erinrats, i sin skrivelse nr 324 såsom

önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet

i fråga om såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den

sistnämnda, framhöll vidare riksdagen, syntes serafimerlasarettet böra stå

till förfogande håde för poliklinisk och för klinisk undervisning, i vilket

avseende riksdagen förväntade, att tillmötesgående skulle visas från lasarettets

direktion. Någon poliklinik för sjukgymnastisk behandling syntes

däremot riksdagen icke vare sig behöva eller höra finnas vid det omorganiserade

centralinstitutet.

I anslutning härtill föreskrev Kungl. Majit, såsom jämväl tidigare er
-

2. Samarbete

med karolinska

institutet

och serafimerlasarettet

i fråga

örn viss undervisning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

inrats, genom beslut den 12 juni 1931, att för omorganisation av centralinstitutet

tillkallade sakkunniga skulle — under iakttagande av vad riksdagen

i sin nyssberörda skrivelse nr 324 anfört — uppgöra av kostnadsberäkningar

åtföljt förslag till grunder för samarbete mellan gymnastiska

centralinstitutet och karolinska institutet samt serafimerlasarettet i fråga

örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen av sjukgymnaster.

1931 års gymnastiksakkunniga hava upptagit dessa frågor till behandling

och därvid anfört huvudsakligen följande:

För att, såsom riksdagen förutsatt och de sakkunniga varmt förorda, det

skall hilva möjligt för centralinstitutet att nöjaktigt tillgodose sin kliniska

och polikliniska undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

måste en nära kontakt åstadkommas mellan å ena sidan gymnastiska

centralinstitutet och å andra sidan karolinska institutet och serafimerlasarettet.

Den ställning av undervisningssjukhus, som för närvarande

serafimerlasarettet och i en framtid karolinska sjukhuset intager

till karolinska institutet, gör att det sålunda ifrågasatta samarbetet i första

hand måste ske med karolinska institutets lärarkollegium. Med hänsyn

härtill föreslå de sakkunniga först och främst, att en av ledamöterna i

gymnastiska centralinstitutets direktion alltid skall av Kungl. Maj:t utväljas

bland karolinska institutets lärarkollegium. Härigenom möjliggöres

ett ständigt samarbete under praktiska och tidsbesparande former.

Den andra punkt, där enligt de sakkunnigas förmenande inflytande bör

beredas karolinska institutets lärarkollegium, är i fråga örn tillsättandet

av de medicinska lärarbefattningarna vid gymnastiska centralinstitutet.

För centralinstitutet är det av stor betydelse att vid tillsättandet av dessa

tjänster få använda sig av den sakkunskap, som i så hög grad förefinnes

inom karolinska institutets lärarkollegium, och för karolinska institutet

åter är det av stort intresse att hava ett väsentligt inflytande på tillsättandet

av lärarbefattningar, vilkas innehavare skola hava sin verksamhet

förlagd till karolinska institutets teoretiska institutioner eller till dess

undeivisningssjuklius, serafimerlasarettet.

De lärarbefattningar, som här avses, äro, vilket närmare kommer att

framgå av de i följande kapitel framlagda förslagen, dels två ordinarie,

en lärarbefattning (med medicinskt utbildad innehavare) i sjukgymnastik

och anatomi, tillika poliklinikföreståndare, samt en lärarbefattning (med

medicinskt utbildad innehavare), i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande

poliklinikföreståndare, dels ock arvodesbefattningar i fysiologi

och hälsolära, i allmän patologi, i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och

invärtes sjukdomar), i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän

kirurgi och förbandslära samt i vissa specialkurser (ortopedi, neurologi

m. m.). Av de sålunda föreslagna tjänsternas innehavare skulle enligt de

sakkunnigas förslag de båda ordinarie lärarna samt läraren i fysiologi och

hälsolära vara medlemmar av gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium.

De sakkunniga vilja nu, såsom nyss framhållits, förorda, att vid tillsättandet

av här angivna lärarbefattningar ett väsentligt inflytande måtte

tillerkännas karolinska institutets lärarkollegium. Utseendet av sakkunniga

torde helt böra anförtros åt karolinska institutets lärarkollegium,

som vidare skulle hava att, efter tagen del av de sakkunnigas utlåtanden,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

upprätta förslag, varå tre av de sökande, om så många finnas och äro

skickliga till befattningen, skulle uppföras i den ordning, de befinnas förtjänta

att nämnas till befattningen. Å andra sidan finna de sakkunniga

sig böra förorda, att vid behandling av dessa frågor jämväl den medicinska

sakkunskap, som finnes i centralinstitutets lärarkollegium, må erhålla tillfälle

att göra sig gällande. De sakkunniga föreslå därför — i analogi med

vad nu gäller för medlemmarna av tandläkarinstitutets lärarråd — att

vid behandling av centralinstitutets angelägenheter i karolinska institutets

lärarkollegium de medicinskt utbildade medlemmarna av centralinstitutets

lärarkollegium erhålla säte och stämma i karolinska institutets

lärarkollegium lika med detta kollegiums ordinarie medlemmar.

Sedan det av karolinska institutets lärarkollegium uppgjorda förslaget

inkommit till direktionen över gymnastiska centralinstitutet, har direktionen

att — beträffande de håda ordinarie lärarbefattningarna — med

eget utlåtande överlämna handlingarna i ärendet till Kungl. Majit. I fråga

örn arvodesbefattningarna skulle däremot enligt de sakkunnigas förslag

utnämningsrätten tillkomma direktionen.

De sakkunniga förutsätta, att, då gymnastiska centralinstitutet icke

disponerar egna lokaler med tillhörande modern utrustning för undervisningen

i anatomi, allmän patologi och fysiologi, karolinska institutet i erforderlig

utsträckning och i den mån detta av utrymmesskäl är möjligt

ställer sina institutioner till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning

i nämnda ämnen.

Såsom inledningsvis framhållits, måste samarbete sökas — förutom med

karolinska institutet — jämväl med serafimerlasarettet. De sakkunnigas

förslag innebär — i enlighet med vad riksdagen härutinnan uttalat — att

den hittillsvarande polikliniska undervisningen i gymnastiska centralinstitutets

lokaler skulle nedläggas samt att all centralinstitutets kliniska

och polikliniska undervisning i sjukgymnastik skulle förläggas till serafimerlasarettet.

Givet är, att denna av riksdagen beslutade omläggning av undervisningen

icke kan genomföras utan vissa kostnader för det allmänna.

Den första frågan, som härvid uppställer sig, är den örn beredande av

lokaler för den nya polikliniken. De sakkunniga hava i samråd med medlemmar

av serafimerlasarettets direktion och arkitekten Birch-Lindgren

undersökt de nuvarande lokalförhållandena vid serafimerlasarettet och

därvid funnit, att en nybyggnad för polikliniken är en ofrånkomlig förutsättning

för undervisningens omläggning. Denna byggnad, som skulle

förläggas i omedelbar anslutning till serafimerlasarettets övriga polikliniker,

har jämte erforderlig inredning beräknats draga en kostnad av

högst 200,000 kronor.

Denna summa måste, i all synnerhet under nuvarande statsfinansiella

förhållanden, förefalla avsevärd, och diirest densamma hade måst uppföras

å riksstaten hade detta enligt de sakkunnigas förmenande kunnat väsentligt

försvåra genomförandet av centralinstitutets omorganisation.

Emellertid vilja de sakkunniga föreslå, att medel för den erforderliga

byggnaden och dess inredning måtte anskaffas på samma sätt som tidigare

kommit till användning, när det gällt ombyggnader vid serafimerlasarettet,

nämligen genom användandet av inflytande poliklinikavgifter.

De sakkunniga utgå nämligen från att den av dem föreslagna polikliniken

för sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall jämstiillas med sera
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

fimerlasarettets övriga polikliniker även i det hänseendet, att inflytande

avgifter tillfalla serafimerlasarettet.

Någon närmare utredning rörande storleken av de poliklinikavgifter,

som kunna tänkas inflyta, har det givetvis icke varit de sakkunniga möjligt

att verkställa. Emellertid vilja de sakkunniga erinra, att i den av

1929 års sakkunniga framlagda utredningen även vissa beräkningar förebragts

rörande inkomsterna genom poliklinikavgifter vid det av nämnda

sakkunniga föreslagna sjukgymnastiska institutet. Dessa beräkningar gåvo

vid banden, att — när väl verksamheten kommit i gång — man skulle

hava att räkna med poliklinikavgifter på årligen ungefär 90,000 kronor.

Även örn dessa beräkningar förefalla något sangviniska, så torde de dock

enligt de sakkunnigas förmenande giva vid banden, att ingen anledning

finnes att befara, att icke med de inflytande poliklinikavgifterna skola

kunna bestridas — förutom ränta och amortering av nyssberörda lån —

jämväl övriga med poliklinikens upprätthållande förenade kostnader, vartill

de sakkunniga återkomma i det följande. Till jämförelse torde böra

meddelas, att, enligt vad de sakkunniga erfarit, vid motsvarande sjukgymnastiska

poliklinik i Lund de inflytande avgifterna uppgått till ungefär

13,000 kronor årligen. Skulle emellertid, mot all rimlig förmodan, poliklinikavgifterna

under de första åren icke komma att uppgå till så högt

belopp, att de räcka till att bestrida nu berörda kostnader, utgå de sakkunniga

från att den sålunda uppkommande bristen i serafimerlasarettets

stat kommer att täckas av statsmedel. Detta lärer då väl lämpligast ske i

samband med det årliga bestämmandet av det extra anslag, som å riksstaten

anvisas för uppehållande av serafimerlasarettets verksamhet.

En annan sak, som även måste tagas i betraktande, när det gäller uppförandet

av den nya poliklinikbyggnaden, är frågan örn den tid, som undervisningen

kan tänkas komma att bedrivas i denna byggnad. Härmed

sammanhänger icke frågan örn nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet.

Enligt riksdagens uttalande skola ej vidare inom gymnastiska cen

tralinstitutet beräknas lokaler för poliklinikundervisning, varav följer att,

även örn nya byggnader under en icke alltför långt avlägsen framtid uppföras

för centralinstitutet, poliklinikundervisningen skall fortgå å serafimerlasarettet.

Frågan örn en förflyttning bliver först aktuell i och med

att karolinska sjukhusets nybyggnad fortskridit så långt, att detsamma i

större utsträckning kan övertaga serafimerlasarettets roll av undervisningssjukhus.

Givetvis bör då också — i samband med de övriga poliklinikernas

förflyttning till Norrbackaområdet — den sjukgymnastiska polikliniken

förflyttas dit. Någon exakt tidpunkt härför kan av naturliga skäl

nu icke fastslås. Emellertid vill det förefalla de sakkunniga, som örn man

i vart fall skulle hava att räkna med en period av minst tio år, innan en

utflyttning till Norrbackaområdet bliver möjlig. Med hänsyn härtill föreslå

de sakkunniga en tioårig amorteringstid för det av dem förutsatta nybyggnadslånet.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, finnes fullgod säkerhet för att den

av dem föreslagna poliklinikbyggnaden bliver synnerligen väl behövlig

för serafimerlasarettets egna behov även sedan poliklinikundervisningen

förflyttats till Norrbackaområdet.

Härefter vilja de sakkunniga övergå till frågan örn de lärarkrafter, som

bliva erforderliga för den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik

med fysikalisk behandling.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kängl. Majits proposition Nr 152.

För den polikliniska undervisningen beräkna de sakkunniga bliva erforderliga

dels de båda i det föregående omförmälda ordinarie, medicinskt

utbildade lärarna i sjukgymnastik, dels vissa lärare med sjukgymnastik

utbildning. Alla skäl tala enligt de sakkunnigas uppfattning för att dessa

lärare, som uteslutande skola handhava undervisning av gymnastiska centralinstitutets

elever, även uppiöras på centralinstitutets stat. Beträffande

tillsättandet av de båda iörstnämnda befattningarna — vilkas innehavare

skulle tjänstgöra såsom poliklinikföreståndare, respektive biträdande poliklinikföreståndare

-— hava de sakkunniga redan yttrat sig. I fråga örn

lärarna med sjukgymnastisk utbildning föreslå de sakkunniga, att dessa

måtto tillsättas enligt samma grunder, som komma att gälla lör centralinstitutets

andra, icke medicinskt utbildade lärare, dock torde direktionen

över serafimerlasarettet böra beredas tilli alle att avgiva yttrande, innan

handlingar rörande tillsättande av sist nämnda lärarbelattningar underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

För den kliniska undervisningen räkna de sakkunniga med användandet

av s. k. instruktionsgymnaster. Med hänsyn till arten av dessas tjänstgöring

torde tillsättandet av dessa tjänster böra tillkomma serafimerlasarettet,

dock torde här tillfälle böra beredas direktionen över gymnastiska

centralinstitutet att avgiva yttrande.

För närvarande finnas vid serafimerlasarettet anställda tre instruktionsgymnaster.

Det torde få ankomma på direktionen över serafimerlasarettet

att besluta örn den ökning av detta antal, som kan befinnas erforderlig.

De sakkunniga hava gjort en överslagsberäkning och därvid funnit,

att ett antal av fem avlönade instruktionsgymnaster — d. v. s. en ökning

i förhållande till nuvarande antal med två — torde bliva erforderligt

vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag. Avlöningarna för dessa

instruktionsgymnaster synas böra bestridas av serafimerlasarettet. Därjämte

vilja de sakkunniga föreslå, att åt en var av dessa instruktionsgymnaster

må såsom ersättning för deras handledning av centralinstitutets

elever utgå, utöver dem eljest tillkommande avlöningsförmåner, ett årligt

arvode av 1000 kronor. Kostnaderna härför, vilka av de sakkunniga beräknas

till förslagsvis 5,000 kronor årligen, böra bestridas medelst ett å

centralinstitutets stat uppfört anslag.

Övriga kostnader lör den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik

vid serafimerlasarettet — såsom inventarier och förbrukningsartiklar

ävensom för poliklinikens drift i övrigt erforderlig personal —

torde böra bestridas av serafimerlasarettet, som härför erhåller ersättning

i de inflytande poliklinikavgiiterna, i den mån dessa ej åtgå för förräntning

och amortering av byggnadslånet.

Såsom en sammanfattning av vad de sakkunniga i här förevarande

hänseende anfört hava de slutligen framlagt följande

förslag till

Överenskommelse mellan direktionen över serafimerlasarettet och direktionen

över gymnastiska centralinstitutet rörande grunder för samarbete i

fråga om utbildningen av sjukgymnaster.

§ 1.

1. Gymnastiska centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning

i sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall — enligt de närmare be
Bihang

till riksdagens protokoll Ullin. 1 sami. lill! käft. (Nr 152.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

stämmelser, som finnas angivna i de för gymnastiska centralinstitutet gällande

stadga och studieplan — meddelas vid serafimerlasarettet.

2. Med klinisk undervisning lörstås i denna överenskommelse sådan undervisning,

som meddelas i samband med behandling av å lasarettet intagna

patienter.

All annan undervisning benämnes här poliklinisk undervisning.

3. Vid den polikliniska behandlingen i sjukgymnastik upptagas avgifter

i samma ordning som vid lasarettets övriga polikliniker. Dessa avgifter

tillfalla lasarettet.

4. De gymnastiska centralinstitutets elever, som deltaga i den i mom. 1

omförmälda undervisningen, äro härvid pliktiga att löija de ordningsregj

ler, som av direktionen över serafimerlasarettet bestämmas efter hörande

av direktionen över gymnastiska centralinstitutet.

§ 2.

De för det i § 1 mom. 1 omförmälda ändamål erforderliga lokaler med

tillhörande utrustning ställas till förfogande av direktionen över serafimerlasarettet.

§ 3.

1. Kostnaderna för de i § 2 omförmälda lokaler m. m., vilka beräknas till

sammanlagt högst 200,000 kronor, skola bestridas genom ett lån, att amorteras

under tio år, som av direktionen över serafimerlasarettet upptages

mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet.

2. Detta lån skall förräntas och amorteras medelst inflytande poliklinikavgifter.

§ 4.

1. Den polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk be

handling för gymnastiska centralinstitutets elever meddelas av de lärare,

som för denna undervisning finnas upptagna på gymnastiska centralinstitutets

stat.

2. Av de i mom. 1 omförmälda lärarna tillsättas de medicinskt utbildade

under medverkan av karolinska institutets lärarkollegium, på sätt närmare

föreskrives i stadga för gymnastiska centralinstitutet.

3. Vid tillsättande av övriga i mom. 1 åsyftade lärare skall, på sätt närmare

föreskrives i stadga för gymnastiska centralinstitutet, yttrande inhämtas

av direktionen över serafimerlasarettet.

4. Här ifrågavarande lärare intaga till serafimerlasarettets direktion

samma ställning som övrig personal i motsvarande tjänsteställning vid

lasarettet samt äro pliktiga att efterkomma de anordningar, som direktionen

över serafimerlasarettet bestämmer.

§ 5.

1. Direktionen över serafimerlasarettet tillsätter och avlönar för den

kliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling erforderliga

sjukgymnaster, s. k. instruktionsgymnaster.

2. Antalet erforderliga instruktionsgymnaster har förslagsvis beräknats

till fem.

3. Såsom ersättning för arbete med undervisning av gymnastiska centralinstitutets

elever erhåller varje instruktionsgymnast ett årligt arvode

av 1,000 kronor utöver eljest utgående avlöningsförmåner.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152. 19

4. Kostnaderna för de i moni. 3 omförmälda arvoden bestridas av gymnastiska

centralinstitutet.

5. Vid tillsättandet av i mom. 1 omförmäld instruktionsgymnastbefattning

skall yttrande inhämtas trän direktionen över gymnastiska centralinstitutet.

§ 6.

Direktionen över serafimerlasarettet tillhandahåller för den å lasarettet

meddelade undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling

nödiga inventarier och förbrukningsartiklar ävensom för poliklinikens

drift i övrigt erforderlig personal.

§ 7.

Denna överenskommelse träder, under förutsättning av Kungl. Maj:ts

och riksdagens godkännande, i kraft den 1 juli 1932 och gäller tills vidare

intill dess att Kungl. Majit annorlunda förordnar.

Övergångsbestämmelser.

Undervisning i sjukgymnastik vid serafimerlasarettet för gymnastiska

centralinstitutets elever skall under budgetåret 1932/1933 börja å dag, som

Kungl. Majit förordnar, dock tidigast den 1 april 1933.

De i § 5 mom. 3 omförmälda arvoden skola under budgetåret 1932/1933

utgå med ett i förhållande till undervisningstiden beräknat belopp.

I kap. IV av sitt betänkande (sid. 27—39) hava 1931 års gymnastiksakkunniga

behandlat frågan örn undervisnings- och timplaner vid det omorganiserade

gymnastiska centralinstitutet.

De sakkunniga hava därvid till en början erinrat, att dessa frågor varit

föremål för ingående undersökningar av 1927 års sakkunniga. Med hänsyn

härtill hava 1931 års sakkunniga i sitt förslag ansett sig kunna fatta sig

skäligen kort; endast i de fall, då en mera betydande avvikelse från det

av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget av dem föreslås, hava 1931 års

sakkunniga ansett en något utförligare motivering vara av behovet påkallad.

Vidare hava de sakkunniga kraftigt understrukit, att de av dem i kap.

IV framlagda förslagen icke finge anses såsom i sina detaljer bindande

för gymnastiska centralinstitutets blivande utveckling. De olika ämnenas

omfattning och innehåll måste, framhålla de sakkunniga, givetvis kunna

förändras, därest erfarenheten skulle visa, att det nu framlagda förslaget

i ett eller annat hänseende skulle vara mindre ändamålsenligt. Härtill

komme vidare, att i fråga örn åtskilliga av dessa läroämnen för närvarande

påginge en kraftig utveckling, som måste komma att sätta sina spår i

undervisningen vid centralinstitutet. För ett ämne kunde måhända framdeles

ett ökat timantal bliva erforderligt, för ett annat kunde däremot

kanske timantalet minskas. I alla dessa frågor måste därför åt lärarkollegium,

rektor och direktion lämnas erforderlig rörelsefrihet.

Do sakkunniga hava, framhålla de slutligen, med sina här framlagda

förslag velat klargöra dels de särskilda ämnenas ställning i förhållande

3. Undervis

nings- och

timplaner.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

till varandra, alltså själva proportionerna mellan de olika ämnena, dels

ock det huvudsakliga innehåll, som enligt de sakkunnigas förmenande bör

givas åt varje ämne.

Beträffande de olika ämnena anföra de sakkunniga följande:

1. Kroppsövningarnas fysiologi.

De sakkunniga ansluta sig till den av 1927 års sakkunniga uttalade upp

fattningen, att undervisningen i fysiologi å sjukgymnastlinjen i viss mån

kan inskränkas genom att vissa partier, som huvudsakligen beröra idrotten,

uteslutas. De sakkunniga hava därför beräknat: för första året 100

timmars gemensam undervisning och för andra året å sjukgymnastlinjen

18 och å friskgymnastlinjen 56 timmar.

Med avseende å ämnets innehåll hänvisa de sakkunniga till den av 1924

års sakkunniga utarbetade översikten.

2. Anatomi.

Liksom 1927 års sakkunniga anse de sakkunniga sig kunna i huvudsak

uttala sin anslutning till den kurs, som av 1924 års sakkunniga skisserats

för anatomiundervisningen vid gymnastiska centralinstitutet. De sakkunniga

ansluta sig emellertid även till den av 1927 års sakkunniga uttalade

uppfattningen, att en viss differentiering hör ske mellan frisk- och

sjukgymnastlinjen, särskilt beträffande den s. k. topografiska anatomin,

i vilken de blivande sjukgymnasterna äro i behov av ökade kunskaper.

De sakkunniga föreslå för ämnet: under första året omkring 132 timmars

gemensam undervisning för frisk- och sjukgymnaster samt under

andra året för sjukgymnastlinjen ytterligare 27 timmar och för friskgymnasterna

12 timmar.

3. Friskgymnastikens teori.

Då friskgymnastikens teori måste anses höra till det grundläggande för

kännedom örn ej blott frisk- utan även sjukgymnastiken, föreslå de sakkunniga

gemensam undervisning häri för frisk- och sjukgymnastlinjerna

under hela första året.

Denna undervisning skall för de blivande sjukgymnasterna utgöra ett

avslutat helt.

Undervisningen i friskgymnastikens teori under det första året bör

beröra gymnastikens historia och lämna en redogörelse för den lingska

gymnastikens grundprinciper och dess metodik. De olika rörelsesläktena

behandlas, varvid i stora drag beskrives muskelverksamheten vid de mest

typiska rörelserna. Den lingska gymnastikens tillämpning å olika åldrar

och kön genomgås i stora drag. Undervisning meddelas i uppgörandet av

dagövningar, och det rörelseförråd, som kan medhinnas, genomgås. Härvid

tages så långt möjligt hänsyn till de blivande sjukgymnasternas speciella

behov.

Sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken genomgås.

Under det första året hava de sakkunniga för ämnet beräknat 108 timmar

med någon inskränkning för de militära eleverna, som börja höstterminen

5 veckor senare än de övriga.

Under andra året förekommer å sjukgymnastlinjen ingen undervisning

i friskgymnastikens teori. Beträffande friskgymnastlinjen hänvisa de sak
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

kunniga till 1927 års sakkunnigas beskrivning över ämnets innehåll; dock

anse de sakkunniga, att de s. k. speciella instruktionsövningarna böra

väsentligt utökas, och de sakkunniga löreslå således för detta ämne 160

timmar, varav omkring 2 veckotimmar för speciella instruktionsövningar.

4. Friskgymnastikens vraktik.

De sakkunniga hänvisa till de av 1927 års sakkunniga gjorda uttalandena

och löreslå gemensam undervisning under hela första året å frisk- och

sjukgymnastlinjerna, dock vilja de sakkunniga föreslå, att under andra

terminen 2 veckotimmar göras frivilliga för dem av sjukgymnastlinjens

elever, som icke ämna komplettera å friskgymnastlinjen. Å andra årets

sjukgymnastlinje har undervisningen huvudsakligen motionsgivande och

hållningsbevarande syfte, och bedrives för denna linje för sig med 3 tim

mar i veckan.

Med avseende å ämnets innehåll hänvisa de sakkunniga till 1927 års sakkunnigas

uttalande och hava beräknat: för första året för friskgymnastlinjen

ävensom för de elever å sjukgymnastlinjen, vilka ämna komplettera

sin utbildning å friskgymnastlinjen, 204 timmar (någon inskränkning för

de kommenderade militära eleverna) samt för övriga elever å sjukgym

nastlinjen obligatoriskt 160 timmar samt för andra årets friskgymnastlinje

192 timmar och för dess sjukgymnastlinje 108 timmar.

5. Friskgymnastik (undervisning).

De sakkunniga hänvisa till 1927 års sakkunniga även med avseende å

undervisningsövningarna i friskgymnastik. De sakkunniga hava dock å

sjukgymnastlinjen inskränkt undervisningsövningarna till en termin, dock

icke för dem, som ämna komplettera å friskgymnastlinjen.

Undervisningsövningar i gymnastik för hållningsdeformiteter hava av

de sakkunniga förskjutits till andra året, då eleverna äro mera mogna att

tillgodogöra sig denna synnerligen viktiga undervisning.

Eleverna å andra årets friskgymnastlinje tjänstgöra turvis som instruktörer

å sjukgymnastlinjens friskgymnastikövningar, därav en veckotimme

utan lärares närvaro.

För de militära eleverna, vilka som regel antagas hava genomgått den

militära gymnastikkursen och sålunda vid inträdet i kursen fått ganska

grundlig utbildning i undervisning, föreslå de sakkunniga, i den mån detta

låter sig genomföras utan större olägenheter, en inskränkning av underyisningsövningarna

med två veckotimmar, avsedda att överflyttas till

undervisningen i fäktning.

De sakkunniga beräkna: för civila elever för första terminen 96 timmar

för såväl frisk- som sjukgymnaster, för andra terminen 108 timmar för

friskgymnaster samt för de sjukgymnaster, vilka ämna komplettera; för

militära elever under första läsåret sammanlagt 116 timmar. Å andra

årets friskgymnastlinje beräknas undervisningsövningarna för samtliga

elever till 192 timmar.

Under andra året beräknas 27 timmars undervisningsövningar i gymna

stile för hållningsdeformiteter. För friskgymnastlinjen ingå dessa timmar

i ovan angivna timantal. För sjukgymnasterna ingå dessa övningar i den

tid, som anslagits för poliklinikundervisningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

6. Lek och idrott (teori, praktik och undervisning).

De sakkunniga hava för friskgymnastlinjens elever tillgodosett detta

viktiga ämne genom ett i jämförelse med det av 1927 års sakkunniga framlagda

förslaget betydligt ökat timantal. Differentieringen mellan de båda

linjerna har här så gott som helt genomiörts, i det å sjukgymnastlinjen

endast upptagits 32 timmars undervisning i lek, avsedda att tillämpas vid

de samtidigt pågående undervisningsövningarna i friskgymnastik.

De sakkunniga hava även sökt taga hänsyn till de olika behov av undervisning

i ämnet, som föreligga för de kvinnliga och manliga eleverna.

I fråga örn florettfäktning hava de sakkunniga för de civila manliga

eleverna såsom obligatoriskt endast upptagit samma timantal som för

detta ämne föreslagits av 1927 års sakkunniga, d. v. s. 50 timmar. Emellertid

finna de sakkunniga skäl tala för att möjlighet herodes dem, som så

önska, att erhålla en utvidgad utbildning i detta ämne, och föreslå fördenskull

anordnandet av frivillig undervisning i fäktning för dessa elever

under ytterligare 70 timmar.

För de kommenderade militära eleverna, som hava behov av utbildning

i fäktning både å florett, värja och sabel, blir givetvis ett betydligt större

timantal erforderligt.

Detta möjliggöres genom att de få utbyta en del av den undervisning i

idrott, som genomgåtts å den militära gymnastikkursen, jämte en del av

undervisningsövningarna i friskgymnastik mot fäktning.

Denna fäktundervisning, som alltså helt förorsakas av försvarsväsendets

behov av lärare i ämnet, föreslå de sakkunniga skola omhänderhavas av

lärare vid den militära gymnastikkursen.

I likhet med 1927 års sakkunniga anse de sakkunniga sig icke böra avgiva

förslag till den erforderliga uppdelningen av det för ämnet lek och

idrott avsedda timantalet å teori, praktik och undervisning.

De sakkunniga hänvisa med avseende å ämnets innehåll till 1927 års

sakkunnigas uttalanden, men vilja påpeka, att den starka utvecklingen

inom detta ämne gör att behov av modifikationer särskilt här torde kunna

väntas.

De sakkunniga beräkna: å sjukgymnastlinjen 32, å friskgymnastlinjen

för kvinnliga elever 700 och för civila manliga 837 (907) timmar ävensom

för de militära eleverna 888 timmar.

Med anledning av den föreslagna skärpta differentieringen nödvändiggöres

i detta ämne en extra kompletteringskurs under andra sommaren å

144 timmar för de elever, som från sjukgymnastlinjen önska övergå till

friskgymnastlinjen.

7. Allmän patologi.

Kursen i allmän patologi synes höra bland annat beröra blodets patologi,

cirkulationsrubbningar, rubbningar i ämnesomsättningen, inflammationer,

regeneration, feber, den strålande energins inverkan på organism, inverkan

av köld, värme och elektricitet, svulster.

För ämnet, som skall vara obligatoriskt för sjukgymnastlinjens elever

samt för dem av friskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å

sjukgymnastlinjen, beräknas 28 timmar, förlagda till första året.

8. Allmän kirurgi.

Kort översikt över narkos- respektive lokalanestesiläran; sår och sårläkning;

blödning och blodstillning; aseptik och antiseptik; kort översikt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

över andra skador än sår, såsom muskel- och senrupturer, s. k. »inre skador»,

ledskador och frakturer m. m.; kort översikt av svulsterna från

kirurgisk synpunkt.

För ämnet, som skall vara obligatoriskt för sjukgymnastlinjens elever

samt för dem av friskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å sjukgymnastlinjen,

beräknas 20 timmar, förlagda till första året.

9. Förbandslära.

Principerna för särbehandling; olika typer av förband; första hjälpen

vid olycksfall och vad därtill hörer.

För ämnet, som skall vara gemensamt för båda linjerna, beräknas 15 timmar,

förlagda till första året.

10. Hälsolära.

Hälsolära föreslå de sakkunniga i likhet med 1927 års sakkunniga upptaget

som ett särskilt ämne. Det torde höra förläggas till andra årets kurser

som en lör håda linjerna gemensam undervisning. Det bör omfatta

grunderna för bostadshygienen, skolhygienen, den personliga hygienen

samt samhällshygienen, varjämte rashygienen bör beröras.

De sakkunniga hava för ämnet anslagit 30 timmar.

11. Sjukdomslära.

I. Invärtes sjukdomar.

Översikt av invärtesmedicinens innehåll och omfattning samt av de

olika behandlingskategorier, som stå till buds vid invärtes medicinska

sjukdomar.

Dessutom behandlas olika sjukdomsgrupper, nämligen, bland annat,

infektionssjukdomar,

parasitsjukdomar,

förgiftningar,

svulstsjukdomar,

sjukdomar av fysikaliska skadligheter,

avitaminoser,

ämnesomsättningssjukdomar,

blodsjukdomar,

endokrina organens sjukdomar,

skelettets, ledgångarnas och musklernas sjukdomar,

nervsjukdomar,

lungsjukdomar,

hjärtats och blodkärlens sjukdomar,

njurarnas och urinvägarnas sjukdomar,

matsmältningsapparatens sjukdomar.

II. Kirurgiska sjukdomar.

Kortfattad men i mesta mån fullständig översikt över de kirurgiska

sjukdomarna, deras klinik, diagnostik, differentialdiagnostik, prognos och

behandling. — Särskilt bör i den kirurgiska sjukdomsläran genomgås

patientens förhållande efter operativa ingrepp och härvid speciellt uppmärksamheten

riktas på de postoperativa komplikationer, som äga sjukgymnastiskt

intresse, såsom tromboser, hjärtsvaghet m. fl.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

För ämnet sjukdomslära beräkna de sakkunniga 302 timmar.

Å sjukgymnastlinjen meddelas denna undervisning med 100 timmar

under lörsta året samt 202 under andra året.

För dem av Iriskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å sjukgymnastlinjen,

omiattar undervisningen: 50 timmar under lörsta utbildningsåret

(gemensamt med sjukgymnastlinjens elever), 50 timmar (kompletteringskurs)

vid början av tredje utbildningsåret samt 202 timmar

under tredje utbildningsåret (gemensamt med sjukgymnastlinjens andra

årskurs).

12. Sjukgymnastik med fysikalisk behandling.

Med avseende å ämnet sjukgymnastik med fysikalisk behandling hava

de sakkunniga låtit sig särskilt angeläget vara att taga hänsyn dels till

de av 1927 års sakkunniga uttalade synpunkterna, dels till de önskemål,

som i de över nämnda sakkunnigas betänkande avgivna yttranden iramförts

särskilt från läkarhåll. Ämnet har med hänsyn härtill blivit såväl till

innehåll som till omfattning ej obetydligt utvidgat.

I kap. III hava de sakkunniga iramlagt förslag till överenskommelse

mellan centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet örn

förläggande till lasarettet av all poliklinisk och klinisk utbildning. Denna

utbildning kommer att pågå året runt, i det att den under sommarferierna

uppehälles av halva antalet elever i sänder. De sakkunniga beräkna å sjukhuset

en arbetstid per dag och elev av i medeltal närmare tre timmar, och

hava tänkt sig eleverna härunder fördelade till arbete dels å den sjukgymnastiska

poliklinik, som i enlighet med ovanberörda lörslag till överenskommelse

skulle inrättas vid serafimerlasarettet, dels å några av dettas

avdelningar samt å den i samband med dessa stående särskilda gymnastikavdelningen.

De sakkunniga vilja uttala den förhoppningen, att det dessutom

skall bliva möjligt att erhålla arbete för eleverna vid andra kliniker

eller sjukhus, särskilt för obstetrik, gynekologi och nervbehandling.

De tre sista månaderna av andra årets utbildning, då eleverna äro

mogna för mera självständigt arbete, avses för så gott som uteslutande

poliklinik- och kliniktjänstgöring med tillhörande undervisning.

Med hänsyn till att första årets elever redan den 1 april skola övertaga

en del av polikliniktjänstgöringen, har huvuddelen av utbildningen i teknik

förlagts till första året. Detta medför nödvändigheten av att för de

friskgymnaster, som ämna komplettera sin utbildning genom att genomgå

sjukgymnastlinjens andra år, ägna 114 timmar av den senare delen av

andra arbetsåret samt 36 timmar under pågående sommartjänstgöring vid

polikliniken åt sjukgymnastikens teknik.

Särskild tid beräknas för demonstration av patienter.

De sakkunniga föreslå, att såväl den polikliniska som den kliniska undervisningen

skall vara gemensam för manliga och kvinnliga elever, under

det att undervisningen i teknik skall ske i skilda grupper.

De sakkunniga hava för ämnet å sjukgymnastlinjen beräknat inalles

1,250 timmar. Å friskgymnastlinjen beräknas endast 44 timmar. Av denna

undervisning beräknas å vardera linjen 20 timmar skola innefatta teori

av läkare.

13. Hållning slära.

I olikhet mot 1927 års sakkunniga ha de sakkunniga föreslagit, att den

mycket viktiga hållningsläran utbrytes ur sjukdomsläran och göres till ett

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 25

särskilt ämne, samt att ledningen av undervisningsövningarna i gymnastik

för hållningsdeformiteter må handhavas av lärarna i sjukgymnastik.

Hela denna utbildning anordnas gemensamt iör frisk- och sjukgymnaster

och förläggas till andra året, då eleverna äro bättre förberedda att

tillgodogöra sig densamma. För den teoretiska delen av undervisningen

med därtill hörande praktiska demonstrationer, meddelade av läkare,

beräkna de sakkunniga 48 timmar, gemensamma för såväl manliga som

kvinnliga elever. Undervisningsövningarna måste med hänsyn till materialet

från skolorna bedrivas samtidigt med övriga undervisningsövningar

i friskgymnastik.

14. Medicinska specialkurser.

De sakkunniga anse sig böra räkna med behovet av anordnande av medicinska

specialkurser i vissa ämnen, främst då ortopedi och neurologi. Deri

närmare utformningen av dessa kurser torde få bero på den kommande

utvecklingen, och torde det få ankomma på direktionen att närmare besluta

härom.

För dessa kurser hava de sakkunniga förslagsvis beräknat 56 timmar,

förlagda till sjukgymnastlinjens andra årskurs.

15. Röstbehandling.

För detta ämne föreslå de sakkunniga eleverna uppdelade i grupper med

10 undervisningstimmar för varje, förlagda till första året och gemensamma

för friskgymnaster och de sjukgymnaster, som ämna komplettera

sin utbildning å friskgymnastlinjen.

16. Psykologi och pedagogik.

För ämnet psykologi och pedagogik föreslå de sakkunniga, i likhet med

1927 års sakkunniga, en undervisningstid av 60 timmar, gemensamma för

båda linjerna. Härvid förutsätta de sakkunniga, att undervisningen kommer

att bedrivas med hänsyn till de levnadsbanor, för vilka centralinstitutets

elever utbilda sig.

De sakkunniga hava slutligen varmt förordat det av 1927 års sakkunniga

framlagda och av föredragande departementschefen i propositionen nr 133

tillstyrkta förslaget örn beredande av möjlighet för vissa elever att under

det tredje året bedriva fördjupade studier. De sakkunniga hava i frågans

nuvarande läge ansett sig kunna inskränka sig till att hänvisa till vad

1927 års sakkunniga i ämnet anfört. Emellertid hava de sakkunniga även

i detta sammanhang understrukit, att en given förutsättning för att denna

så ytterst viktiga del av förslaget — möjliggörande jämväl vid denna

högskola av fortsatta fördjupade studier — är, att gymnastiska centralinstitutets

lärarkår på sätt, som de sakkunniga i annat sammanhang med

styrka betonat, beredes sådana avlöningsförmåner, att densamma kan

rekryteras med de allra bästa lärarkrafter, som över huvud stå till buds.

Såsom en sammanfattning av de i kap. IV av betänkandet framlagda

förslagen hava de sakkunniga upprättat följande förslag till timplan för

det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet:

opaginerad Kontrollera mot PDF

•26

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

m -

Kroppsövningarnas fysiologi . . . .

Anatomi . . i.............

Friskgymnastik (teori)........

D:o (praktik).......

D:o (undervisning) . . .

Lek och idrott (teori, praktik och

undervisning)............

Allmän patologi............

» kirurgi ............

Förbandslära..............

Hälsolära . . . ,............

Sjukdomslära .............

Sjukgymnastik med fysikalisk behandling:
a)

Teori av läkare.........

b) Teknik av gymnast.......

c) Poliklinik- och kliniktjänstgöring

...............

d) Demonstration av patienter . .

Hållningslära..............

Medicinska specialkurser i ortopedi,

nervsjukdomar m. m........

Röstbehandling ............

Psykologi och pedagogik......

Summa

Antal effektiva arbetsveckor . . . .

Arbetstimmar per vecka.......

1 å

r e t

Sommaruppe- hållet mellan 1

och 2 året

Sjukgym-

naster

Friskgymnaster

Kvinnor

Män

Sjuk

Frisk-

och män

Civ.

Mil.1)

gym-

naster

gym-

naster

100

100

100

100

_

_

132

132

132

132

—

—

108

108

108

93

—

—

160(204)

204

204

174

—

—

96(204)

204

204

3)116

—

—

6)32

268

346

’)365

—

—

28

-(28)

-(28)

-(28)

—

—

20

-(20)

-(20)

— (20)

—

—

15

15

15

15

—

—

—

—

—

—

—

—

100

-(50)

-(50)

-(50)

—

—

20

20

20

20

__

15)174

24

24

24

—

—

96

—

—

—

16) 96

—

24

—

--

—

10) 12

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

- (10)

10

10

10

—

—

24

24

24

24

—

—

1,129

(1,291)

1,109

(1,207)

1,187

(1,285)

1,073

(1,171)

108

—

”) 36

38

38

17) 33

4

—

31,3 (36)

29,2 (31,8)

31,2 (33,8)

32,7 (35,5)

27

—

Anm. 1: Siffra inom parentes avser frisk- (sjuk-) gymnaster, som skola komplettera sin utbildning

genom att tredje året genomgå andia årets sjuk- (frisk-) gymnastlinje.

2: Arbetsåret varar, där nedan ej annorlunda angives, den 1/e—16/e.

'') De militära eleverna börja höstterminen den 7 oktober.

2) Dessutom genomgå de elever, som övergått från friskgymnast- till sjukgymnastlinjen, efter

övergången en till början av höstterminen förlagd kompletteringskurs i sjukdomslära å 50 timmar

och de elever, som övergått från sjukgymnast till friskgymnastlinjen erforderlig kompletteringskurs

i idrott.

s) För den händelse inga eller endast ett fåtal militära elever anmäla sin avsikt att efter avslutad

friskgymnastkurs övergå till sjukgymnastlinjen, ökas detta timantal till 174.

4) Härjämte tjänstgöring som ledare av andra årets sjukgymnasters praktiska friskgymnastik.

5) Häri ingå 27 timmar undervisningsövningar för hållningsdeformiteter. s

°) Endast lek.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

27

plan.

2 å

r e t

Sommaruppehållet

efter 2 året, korn- pletteringskurser

för övergång från

ena linjen till

den andra2)

Summa

Sjukgym- j näster

Friskgymnaster

Sjuk-

gym-

naster

Friskgymnaster

Kvinnor

och män

Kvinnor

Män

Kvinnor

och män

Män

Civ.

Mil.

Sjukgym-

naster

Friskgym

näster

Kvinnor

Civ.

Mil.

18

56

56

56

—

—

118

156

156

156

27

12

12

12

—

—

159

144

144

144

—

160

160

160

—

—

108

268

268

253

108

192

192

192

—

—

268

396

396

366

V)192

4,5)192

4,6)192

—

—

96

4) 396

4)396

4)308

—

8)432

9) 561

10) 523

—n)(144)

—

32

8) 700

9) 907

ls) 888

—

—

—

—

—

—

28

—

—

—

—

—

—

—

—

—

20

—

—

—

-

—

—

—

—

15

15

15

15

18)30

14)30

14)30

14)30

— •

—

30

30

30

30

202

—

—

—

—

—

302

--

—

—

_

_

_

_

_

_

20

20

20

20

120

-(114)

-(114)

-(114)

—

-(36)

16> 294

24

24

24

6) 624

—

—

—

—

-(96)

816

—

—

—

84

—

—

—

—

-(12)

120

—

—

--

CO

c:

14)48

I4)48

14)48

—

—

48

48

48

48

56

—

—

—

—

—

56

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

10

10

10

13) 36

14)36

14)36

,4)36

—

—

60

60

60

60

1,353

1,158

(1.272)

1,287

(1,401)

1,249

(1,363

- (144)

- (144)

2,590

2,267

2,474

2,322

I8) 40

19)40

I9)40

38

4

4

—

—

—

—

33,8

29 (31,8)

32,2 (35)

32,9,35,7)

-(36)

-(36)

—

—

—

—

7) Häri ingå 112 timmar fäktning.

8) »

• 50

» rytmik m. m.

°) ■»

• 120

> florettfäktning (därav 70 timmar frivilligt).

>°) »

» 234

» fäktning.

u) Den 4%—>7», vid vilken tidpunkt de ingå i den i not. I9) nämnda kursen.

12) Häri ingå 346 timmar fäktning.

1S) De elever, som genomgått friskgymnastlinjen, äro befriade från denna undervisning.

14) De elever, som genomgått sjukgymnastlinjen, äro befriade från denna undervisning.

ir’) Häri ingå 20 timmar undervisning i fysikalisk behandling,

,0) Halva kursen under juli, andra hälften under augusti.

”) Emedan hälften av eleverna skola börja sommarpolikliniktjänstgöringen redan den 1 juli,

avslutas första årets sjukgymnastlinje den 1 juni.

18) Vårterminen avslutas den 30 juni.

’°) För friskgymnastelever, utom militärer, avses 14 dagars idrottsperiod före höstterminens

början.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

4. Lärårkrafter.

Å sid. 40—55 i betänkandet hava härefter 1931 års gymnastiksakkunniga

behandlat frågan om de lärarkrafter, som beräknas komma att bliva erforderliga

vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet. Jag anhåller

att i här förevarande sammanhang få lämna en redogörelse för

förslaget även i denna del.

Gällande stat för gymnastiska centralinstitutet upptager följande ordinarie

lärarbefattningar, nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare

i lönegraden B 21 och 2 lärarinnor i lönegraden B 18. En betydande del av

undervisningen bestrides vidare av extra lärare; av den i staten för centralinstitutet

ingående anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare å 20,400 kronor är ett belopp av 16,700 kronor avsett till

arvoden åt extra lärare. I detta sammanhang torde vidare böra framhållas,

att under senare år centralinstitutets ordinarie lärarbefattningar vid

skeende avgång icke erhållit nya ordinarie innehavare utan uppehållits på

förordnande, detta för att ej försvåra övergången till en ny organisation.

Av nyssnämnda ordinarie tjänster hava för närvarande endast 2 lärartjänster

och de 2 lärarinnetjänsterna ordinarie innehavare. Härtill kommer,

att innehavarna av de båda ordinarie lärartjänsterna för närvarande

på förordnande uppehålla 2 av de vakanssatta överlärartjänsterna, vadan

sålunda endast de 2 lärarinnetjänsterna uppehållas av de ordinarie

befattningshavarna.

Vid en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet träder frågan

örn antalet behövliga lärarkrafter samt dessas anställnings- och avlöningsförhållanden

starkt i förgrunden.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga hava i sina betänkanden behandlat

hithörande frågor, och jämväl i de över betänkandena avgivna yttrandena

hava de dryftats.

1924 års sakkunniga hava å sid. 94 i sitt betänkande lämnat en sammanfattande

översikt över sitt förslag i här förevarande hänseende, enligt vilket

institutets lärarpersonal skulle komma att bestå av följande befattningshavare:
1

rektor, tillika överinspektör för gymnastikundervisningen i landets

offentliga läroanstalter samt skolöverstyrelsens sakkunnige rådgivare i

frågor rörande undervisningen i fysisk fostran.

I fysiologi: 1 professor i kroppsövningarnas fysiologi och hygien.

1 biträdande lärare, tillika lärare i anatomi.

I allmän gymnastik: 1 Överlärare, 2 manliga lärare och 2 kvinnliga

lärare.

I idrott och lek: 1 Överlärare, 1 lärare i idrott och lek och 1 lärare i militär

gymnastik och idrott.

I medicinsk gymnastik: 1 Överlärare, 1 manlig lärare, 2 kvinnliga lärare,

1 läkare med uppgift att vara föreståndare för den medicinskt-gymnastiska

avdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus, 1 assistentläkare och 1 extra ordinarie

lärarinna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

Nu angivna personal utgjorde vad som erfordrades för tillgodoseende av

institutets så att säga ordinarie behov av lärarkrafter. Härutöver kunde

det bliva behövligt att för undervisning i ämnen, vilka läge utom de stora

huvudämnena, såsom pedagogik, röstbehandling m. m„ anlita tillfälliga

arbetskrafter för kortare tider.

1927 års sakkunniga hava å sid. 300 i sitt betänkande sammanfattat sitt

förslag i fråga örn ordinarie lärarkrafter vid gymnastiska centralinstitutet

på följande sätt:

1 professor i kroppsövningarnas fysiologi,

1 lärare i anatomi och medicin,

1 lärare i ortopedi,

2 manliga lärare i friskgymnastik,

1 manlig lärare i friskgymnastik, med undervisningsskyldighet tillika

i lek och idrott,

2 manliga lärare i lek och idrott,

2 kvinnliga lärare i friskgymnastik,

1 kvinnlig lärare i friskgymnastik, med undervisningsskyldighet tillika

i lek och idrott,

1 kvinnlig lärare i lek och idrott,

1 manlig lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

2 kvinnliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling.

Härtill komma så extra lärarkrafter i erforderlig utsträckning i enlighet

med vad i betänkandet angivits.

I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag anförde jag å sid. 129 o. f.

bland annat:

Av flera skäl funne jag det omöjligt att redan då fatta en definitiv

ståndpunkt till här förevarande frågor. Det behövliga antalet lärarkrafter

vore ju närmast beroende av den fördelning av undervisningen, som kunde

bliva beslutad. Först sedan vederbörliga undervisningsplaner blivit i anslutning

till den av mig förordade omorganisationen uppgjorda, torde det

nämligen bliva möjligt helt överblicka, i vilken utsträckning lärare i de

olika ämnena erfordrades och i vilken omfattning desamma borde anställas

såsom ordinarie befattningshavare eller såsom extra lärare.

Å andra sidan vore det oeitergivligt att redan då söka erhålla en föreställning

örn de ungefärliga kostnader, som skulle följa av ett bifall till det

utav mig förordade förslaget. Dessa kostnader kunde naturligtvis endast

beräknas approximativt, och jag ville med eftertryck betona, att, när jag

i det stora hela anslöte mig till de av 1927 års sakkunniga framlagda kostnadskalkyler,

detta endast avsåge att få en utgångspunkt för beräkningarna

och ingalunda innebure något ståndpunktstagande till det av de

sakkunniga föreslagna antalet lärartjänster eller deras placering i lönegrader.

1. Rektorsbefattningen.

1924 års sakkunniga framlade ett förslag, enligt vilket i innehavaren av

rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet skulle skapas en

centralpunkt för allt fysiskt uppfostringsarbete i vårt land.

Majoriteten av 1927 års sakkunniga framlade ett förslag, enligt vilket

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

rektor för gymnastiska centralinstitutet skulle utses bland institutets

lärarkår — på samma sätt som redan nu är fallet vid högskolorna — och

som regel bestrida åtminstone hälften av honom eljest åvilande undervisningsskyldighet.

För ämnet fysisk fostrans representation i skolöverstyrelsen,

ävensom för gymnastikinspektionen, innebar detta förslag inrättandet

å skolöverstyrelsens ordinarie stat av dels en undervisningsrådsbefattning

i fysisk fostran med avlöning i lönegraden B 30, dels ock en befattning

som skolöverstyrelsens konsulent för fysisk fostran med avlöning i

lönegraden B 21.

I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag anslöt jag mig till det av 1924

års sakkunniga framlagda förslaget.

Jag anförde därvid bland annat:

Onekligen hade åtskilliga tungt vägande skäl anförts till förmån folden

av 1J27 års sakkunniga hysta uppfattningen; jag ville i detta hänseende

peka på det förhållandet, att rektor vid ett bifall till detta förslag

skulle bibehållas vid en del av sin undervisningsskyldighet och härigenom

bibehålla en närmare kontakt såväl med sitt undervisningsämne som —

viktigast av allt — med eleverna.

Trots detta funne jag mig böra uttala min anslutning till det av 1924 års

sakkunniga avgivna förslaget. Den av dem frånbörda enhetstanken linge

ej släppas ur sikte.

Jag erinrade vidare örn att tidigare — före en år 1927 företagen förändring

av stadgan för gymnastiska centralinstitutet — dettas föreståndare

skulle utses inom kretsen av institutets Överlärare. Den krets, inom vilken,

vid ett bifall till 1927 års sakkunnigas förslag, valet av rektor skulle ske,

bleve visserligen större än löre år 1927, men jag kunde dock ej finna tillräckliga

skäl vara lörebragta att på ett dylikt sätt binda Kungl. Maj:ts

möjlighet att för här förevarande synnerligen betydelsefulla post förvärva

bästa möjliga kraft, var i vårt land denna än kunde stå att finna.

I all synnerhet funne jag detta betänkligt i en tid som vår med dess

starka nydanings- och omorganisationsarbete både på skolarbetets och

den fysiska fostrans område.

Härtill komme vidare den ekonomiska sidan av saken. 1927 års sakkunniga

hade kompletterat sitt förslag med en hemställan örn inrättandet

av två nya ordinarie befattningar å skolöverstyrelsens stat. Bent bortsett

därifrån, att ett bifall till detta förslag under nuvarande statslinansiella

förhållanden knappast vore tänkbart, förelåge här i detta speciella fall

ytterligare skäl till betänksamhet. Ett bifall till förslaget om särskild

representation för ämnet fysisk fostran i skolöverstyrelsen skulle kunna

komma att medföra krav på en likartad representation även för de andra

övningsämnena, krav, som då knappast med fog kunde avvisas. Slutligen

erinrade jag örn att, jämlikt hemställan av 1930 års riksdag, utredning påginge

örn frågan, huruvida och på vad sätt den nuvarande gymnastikinspektionen

i folk- och småskolor m. fl. läroanstalter borde ersättas av

inspektion genom statens folkskolinspektörer jämte en central konsulentorganisation

för gymnastik med lek och idrott. Vid detta förhållande an

Båge jag mig icke böra biträda det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget

i denna del.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 31

1931 års gymnastiksakkunniga hava beträffande rektorsbefattningens

tillsättande anfört bland annat:

Med hänsyn till att frågan om tillsättande av rektorsbefattningen vid

gymnastiska centralinstitutet redan varit töremål för prövning i propositionen

nr 133 till 1931 års riksdag, hava de sakkunniga icke här ansett

sig böra upptaga denna fråga, ehuru några av de sakkunniga ansett de

övervägande skälen tala iör den av 1927 års sakkunniga förordade anordningen.

De sakkunniga utgå alltså vid sina beräkningar från det av departementschefen

tillstyrkta förslaget. Emellertid vilja de sakkunniga

härutinnan föreslå den förändringen, att rektor icke — såsom ifrågasatts

— tillsättes genom fullmakt utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala

ämbetsverk och rektorerna vid läroverken, medelst förordnande iör

viss tid, förslagsvis sex år. Härigenom torde enligt de sakkunnigas förmenande

vinnas en garanti för att man på den betydelsefulla post, varom

här är fråga, ständigt skall hava en lämplig person. Vidare vifja de sakkunniga

förorda, att för rektor en viss, begränsad undervisningsskyldighet

måtte föreskrivas. Här torde icke närmare böra framhållas vikten av att

rektor genom meddelandet av undervisning även i de fall, då han icke

utses bland institutets lärarkår, kommer i en närmare kontakt med institutets

elever samtidigt som han har att bedriva forskning i ett av centralinstitutets

läroämnen.

Några närmare föreskrifter för denna rektors undervisningsskyldighet

kunna icke nu föreslås redan av den anledningen, att ämnet för undervisningen

givetvis måste bliva beroende av varje rektors personliga förutsättningar

och utbildning. Det torde få ankomma på gymnastiska centralinstitutets

direktion att meddela erforderliga bestämmelser härutinnan.

De sakkunniga vilja emellertid som sin mening framhålla, att lämpligt

synes vara att denna rektors undervisningsskyldighet anknytes till de fördjupade

studier, som enligt de sakkunnigas förslag skulle kunna bedrivas

av tredje årets elever.

2. Överlärare.

I fråga örn Överlärare föreslogo 1924 års sakkunniga, att vid gymnas

tiska centralinstitutet skulle såsom hittills finnas anställda tre Överlärare,

en i friskgymnastik, en i militärgymnastik samt en i sjukgymnastik.

1927 års sakkunniga hemställde, att den föråldrade form för lärarkrafternas

organisation, som överlärartjänsterna innebure, måtte bortfalla.

De sakkunniga framhöllo, att överlärarinstitutionen otvivelaktigt hade

sina rötter i förhållanden, som sedan länge upphört att existera. I och

med att fullt kompetenta lärarkrafter blivit tillgängliga, hade överlärarnas

ursprungliga uppgifter att ensamma sköta den teoretiska undervisningen

och övervaka arbetet på respektive områden mer och mer trätt i

bakgrunden. Förhållandena hade mer och mer utvecklats i riktning mot

ett. självständigt arbete för lärarna. Den önskvärda enhetligheten i utbildningen

skulle enligt de sakkunnigas förslag åstadkommas genom ämneskonferenser.

där varje lärare kunde göra sina synpunkter gällande. Enligt

do sakkunnigas mening borde en på övligt sätt tillsatt ordinarie lärare

vara fullt självständig i sin lärargärning och på eget ansvar sköta undervisningen

enligt de riktlinjer, som av ämneskonferens uppdragits, utan

ingripande från medlärares sida. De sakkunniga holle vidare före, att den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

övervakning av undervisningen, som borde förekomma, borde påvila rektor,

varjämte de överlärarna lör närvarande tillkommande speciella arbetsuppgifterna

borde uppdelas på ämneskonferenser och lärarkollegium.

Detta de sakkunnigas förslag biträddes av dåvarande direktionen över

gymnastiska centralinstitutet, under det att statskontoret och central

institutets lärarkollegium uttalade sig däremot.

Vid min anmälan inför Kungl. Majit av förevarande ärende uttalade

jag betänkligbeter mot att belt slopa överlärarbefattningarna och anförde

därvid bland annat.

Med den av mig förordade organisationen av centralinstitutet komme

frisk- och sjukgymnastlinjerna att bliva mera fristående från varandra

än hittills varit fallet. Redan häri läge ett starkt skäl för att envar av

dem måtte erhålla en speciell representant, som under föreståndaren och

i samarbete med honom kunde föra dess talan.

Ett annat skäl för bibehållande av en överlärarinstitution sammanhängde

med det av mig tillstyrkta förslaget örn rektors ställning som

representant för ämnet fysisk fostran i skolöverstyrelsen. Denna verksamhet

komme givetvis att i icke obetydlig utsträckning taga rektors tid i

anspråk. Vid sådant förhållande syntes det synnerligen önskligt, att han

vid sin sida såsom sina närmaste medhjälpare kunde påräkna en representant

för en var av centralinstitutets båda huvudgrenar, frisk- och sjukgymnastiken.

Slutligen ville jag framhålla, att man även syntes böra taga i betraktande

önskvärdheten av att genom högre ersättningar å vissa tjänster

bereda åt framstående och dugande ämnesrepresentanter förbättrade

villkor.

Emellertid syntes det mig att den ställning, som jag ansåge böra tillkomma

överlärarna vid institutet, näppeligen motiverade ordinarie tjänster

i högre lönegrad än den, i vilken lärarna skulle placeras, utan syntes

övervägande skäl tala för att överlärarna med bibehållande av samma

ordinarie lönegrad som lärarna, försåges med särskilda arvoden; lämpligen

torde förordnanden att bestrida överlärarbefattningar meddelas för

visst antal år, exempelvis 5 år.

Starka skäl syntes vidare tala för att jämväl de kvinnliga lärarnas och

elevernas intressen erhölle sin särskilda representant genom en Överlärare.

Med hänsyn till önskvärdheten av att för de båda förut omnämnda överlärarbefattningarna

— för frisk- och sjukgymnastiken — städse erhålla

de av de ordinarie lärarna, som för detta uppdrag vore lämpligast, oavsett

örn det vore en manlig eller en kvinnlig lärare, ville jag icke förorda

en föreskrift örn att en av dessa båda befattningar städse skulle innehavas

av en kvinna. Däremot ville jag föreslå att — lör de fall, då de båda mera

ordinarie överlärarbefattningarna innehades av män —- ett tredje överlärararvode

måtte ställas till förfogande för en kvinnlig Överlärare.

1931 års sakkunniga hava för egen del anfört:

De sakkunniga hava icke kunnat känna sig övertygade örn önskvärdheten

av att vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet bibehålla

överlärarbefattningar ens i den modifierade form, som av departementschefen

föreslagits. De sakkunniga vilja uttala sin anslutning till de

av 1927 års sakkunniga framhållna synpunkterna och hemställa förden
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 33

skull, att inga som keist överlärarbefattningar måtte bibehållas vid centralinstitutet.

Härvid vilja de sakkunniga framhålla nödvändigheten av att lönerna

för lärarna vid centralinstitutet utmätas på ett sådant sätt och med hänsyn

jämväl tagen till institutets karaktär av lärarutbildningsanstalt, att det

skall bliva möjligt att vid institutet knyta de bästa lärarkrafter utan den

löneiörhöjning för några av dem, som överlärararvodena skulle innebära.

Slutligen anse sig de sakkunniga böra framhålla, att — örn det av olika

skäl ändock skulle anses önskvärt att i någon form införa tilläggsarvoden

för vissa lärare vid gymnastiska centralinstitutet — även den stora och

betydelsefulla ämnesgruppen lek och idrott synes böra tillgodoses med ett

dylikt arvode.

3. Professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga föreslogo, att det föreliggande behovet

av vetenskapligt stöd och ledning för arbetet på den fysiska fostrans område

skulle fyllas genom inrättande vid institutet av en professur i kroppsövningarnas

fysiologi och hygien, vars innehavare borde äga en hög

vetenskaplig kompetens och till sitt förfogande hava ett väl försett laboratorium,

avsett till tjänst såväl för undervisningen som för forskningen

inom ifrågavarande speciella del av den fysiologiska vetenskapen.

Örn detta förslag anförde jag i propositionen nr 133 bland annat:

En förutsättning för att professuren i kroppsövningarnas fysiologi och

hygien skulle kunna giva avsedda resultat vore, att till professorns förfogande

stöde ett väl utrustat laboratorium. Ett sådant torde emellertid

icke kunna åstadkommas vid gymnastiska centralinstitutet med nuvarande

lokaliörhållanden utan torde först kunna inrättas i samband med den

erkänt nödvändiga nybyggnaden för centralinstitutet. Vid sådant förhållande

och då därjämte den nuvarande statsfinansiella situationen

manade till stor försiktighet, torde med den föreslagna institutionen —

som innebure en mycket önskvärd utvidgning av gymnastiska centralinstitutets

verksamhet ehuru icke en oeftergivlig förutsättning för dess

omorganisation — tills vidare få anstå och den ifrågasatta lärarbefattningen

i kroppsövningarnas fysiologi och hygien tills vidare bliva likställd

med övriga lärarbefattningar vid institutet.

De sakkunniga hava anfört, att de funne det i hög grad beklagligt, att

den statsfinansiella situationen synbarligen för närvarande omöjliggjorde

inrättandet av den föreslagna professuren. De sakkunniga hava

uttalat den förhoppningen, att den av tidigare sakkunniga ävensom av de

medicinska fakulteterna livligt tillstyrkta professuren med tillhörande

laboratorium skulle komma till stånd, så snart förhållandena det medgåve.

4. Lärarkrafter i frisk gymnastik, i lek och idrott samt i sjukgymnastik

med fysikalisk behandling. Medicinskt utbildade lärarkrafter.

De sakkunnigas förslag i fråga om tillsättning av tjänster samt lärares

tjänstgöringsskyldighet framgår av ett i deras betänkande intaget förslag

till stadgar.

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 122 höft. (Nr 152.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Beträffande tillsättning av lärarbefattning ar innehåller stadgeförslaget

i §§ 13—22 följande:

§ 13.

1. Ordinarie lärare utnämnas medelst fullmakt av Kungl. Majit enligt

de närmare bestämmelser, som här nedan meddelas.

2. Icke-ordinarie lärare förordnas av direktionen för en tid av tre år

enligt de närmare bestämmelser, som här nedan meddelas.

3. Övriga befattningshavare antagas av direktionen.

§ 14.

För att kunna ifrågakomma till ordinarie lärarbefattning fordras

särskilt:

a) beträffande lärarbefattning i friskgymnastik samt i lek och idrott:

att äga rätt att antaga titeln gymnastikdirektör samt att under minst två

år hava varit anställd som lärare i gymnastik med lek och idrott;

b) beträffande lärarbefattning i medicinska ämnen: att vara svensk

legitimerad läkare samt styrka sig äga omfattande insikter i sjukgymnastik

med fysikalisk behandling;

c) beträffande sådan lärarbefattning i sjukgymnastik med fysikalisk

behandling, av vars innehavare icke kräves att vara medicinskt utbildad:

att äga rätt att antaga titeln gymnastikdirektör samt styrka sig hava

under minst två år utövat verksamhet såsom legitimerad sjukgymnast.

$ 15.

1. Åtgärder för lärarbefattningens tillsättande skola inledas ett år innan

befattningens innehavare är skyldig avgå på grund av uppnådd pensionsålder.

Det åligger förty rektor att då i allmänna tidningarna tre gånger

kungöra, att ansökningar till befattningen skola ingivas till rektor före

klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då kungörelsen första

gången varit införd i tidningarna. Infaller trettionde dagen å helgdag,

vare nästföljande söckendag fataliedag.

2. Därest lärarbefattning genom dödsfall eller annorledes bliver ledig,

innan åtgärder för dess tillsättande inletts enligt mom. 1, läte rektor ofördröjligen

därefter eller, örn befattningen blivit ledig under ferier, efter

fjorton dagar från början av nästkommande lästermin kungöra ledigheten

på sätt i mom. 1 är stadgat.

3. Har ny lärarbefattning inrättats, åligger det rektor att ofördröjligen

efter det meddelande örn befattningens inrättande delgivits honom kungöra

befattningen ledig på sätt i mom. 1 stadgas.

4. Anmäler sig ej någon sökande inom utsatt tid, eller återkalla samtliga

sökande sina ansökningar, läte rektor, i den i mom. 1 stadgade ordning,

ofördröjligen kungöra ny ansökningstid och underrätte därom

direktionen.

Vad här sagts gälle ock för det fall. att genom Kungl. Maj:ts beslut i

befordringsärendet befattningen icke bliver tillsatt och i beslutet ej annorlunda

förordnas.

5. Örn jämväl efter det ny ansökningstid kungjorts befattningen icke

bliver tillsatt, skall rektor, sedan lärarkollegiet yttrat sig, insända handlingarna

i ärendet till direktionen, som överlämnar dem jämte sitt betänkande

till Kungl. Majit.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

§ 16.

1. Sökande till ordinarie lärarbefattning skall vid ansökningen foga

a) behörigen styrkt meritförteckning;

b) åldersbetyg;

c) läkarbetyg, utvisande att den sökande är fri från sjukdom eller lyte,

som gör honom olämplig för den sökta befattningen;

d) betyg över avlagda examina;

e) vederbörligt tjänstgöringsbetyg, örn sökande varit i allmän tjänst

anställd; samt

f) övriga handlingar, som sökande kan vilja åberopa till stöd för sin

ansökning.

2. I mom. 1 omförmälda handlingar skola, i den mån sådant är möjligt,

inlämnas i tre exemplar.

§ 17.

1. Efter ansökningstidens utgång utses tre sakkunniga, vilka skola inom

en månad efter avslutandet av de i § 18 omförmälda lärarprov var för sig

eller gemensamt inkomma med utlåtande örn de sökandes skicklighet till

befattningen och, där flera sökande finnas, anställa jämförelse dem emellan;

skolande sådant utlåtande jämväl innefatta särskilt vitsord över

berörda prov.

2. Samtliga sakkunniga utses av direktionen över gymnastiska centralinstitutet

efter hörande av institutets lärarkollegium utom då fråga är

örn tillsättning av lärarbefattningarna i medicinska ämnen, i vilket fall

karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium utser de sakkunniga.

§ 18.

1. Sökande skall å vissa av rektor bestämda dagar avlägga lärarprov

dels genom att föreläsa över ej mindre ett av honom själv valt ämne än

även ett bland flera, honom av direktionen, respektive karolinska institutets

lärarkollegium förelagda och en vecka förut delgivna ämnen, dels ock

genom ett praktiskt undervisningsprov; vederbörande dock obetaget att

befria sökande från avläggande av ett eller flera av de föreskrivna proven.

2. Då tid och ställe för lärarprov utsatts, skola genom rektors försorg

de utsedda sakkunniga därom underrättas.

§ 19.

Vid avgivande av förslag till tjänstetillsättning skall i första hand tillses,

att ovan nämnda allmänna villkor äro fyllda och skola därjämte

såsom befordringsgrunder i följande ordning gälla: lärdomsförtjänster,

särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågasatta tjänsten, skicklighet och

nit i ungdomens undervisning och handledning, varvid jämväl lärarproven

skola vinna beaktande, samt längden av föregående väl vitsordad

tjänstgöring.

§ 20.

1. När fråga är örn tillsättande av lärarbefattning i friskgymnastik,

lek oell idrott har direktionen över gymnastiska centralinstitutet att, efter

tagen del av de sakkunnigas utlåtanden samt sedan centralinstitutets

lärarkollegium yttrat sig, upprätta förslag, varå tre av de sökande, örn så

många finnas och äro skickliga till befattningen, uppföras i den ordning,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

direktionen prövar dem med hänsyn till i § 19 angivna grunder förtjänta

att nämnas till befattningen, varefter direktionen översänder förslaget

jämte till ärendet hörande handlingar till Kungl. Majit.

2. När fråga är örn tillsättande av sådan lär arbefattning i sjukgymnastik

med fysikalisk behandling, av vars innehavare icke kräves medicinsk

utbildning, skola de i mom. 1 meddelade föreskrifter lända till efterrättelse,

varjämte direktionen har att, innan handlingarna överlämnas till Kungl.

Majit, jämväl inhämta yttrande av direktionen över serafimerlasarettet.

3. När fråga är örn tillsättande av medicinsk lärarbefattning har karolinska

institutets lärarkollegium att, efter tagen del av de sakkunnigas

utlåtande, upprätta förslag, varå tre av de sökande, örn så många finnas

och äro skickliga till befattningen, uppföras i den ordning, kollegiet prövar

dem med hänsyn till i § 19 angivna grunder förtjänta att nämnas till

befattningen.

Samtliga handlingar i ärendet överlämnas härefter till direktionen, som

med eget yttrande och förslag översänder dem till Kungl. Majit.

§ 21.

1. Beträffande anställande av icke-ordinarie lärare gälla följande bestämmelseri
a)

Den militäre läraren i idrott förordnas av Kungl. Majit genom beslut

i kommandoväg för en tid av tre år i sänder.

Innan sådant förordnande meddelas, bör direktionen lämnas tillfälle att

yttra sig i ärendet.

b) Lärare i fysiologi med hälsolära, i allmän patologi, i sjukdomslära

eller i medicinska specialkurser förordnas för en tid av tre år av direktionen

efter förslag av karolinska institutets lärarkollegium.

c) För den kliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk

behandling erforderliga sjukgymnaster, s. k. instruktionsgymnaster, förordnas

av direktionen över serafimerlasarettet, sedan direktionen över

gymnastiska centralinstitutet beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

d) Övriga icke-ordinarie lärare förordnas, efter lärarkollegiets hörande,

av direktionen för en tid av tre år.

2. Övriga befattningshavare antagas av direktionen.

§ 22.

Vid behandling av gymnastiska centralinstitutets angelägenheter i karolinska

institutets lärarkollegium äga de medicinska medlemmarna av

centralinstitutets lärarkollegium säte och stämma i karolinska institutets

lärarkollegium lika med detta kollegiums ordinarie medlemmar. I

I § 24 föreskrives vidare, att tjänstledighet må beviljas institutets befattningshavare

av rektor för högst en vecka och av direktionen för längre

tid, dock åt ordinarie lärare ej över tre månader. Tjänstledighet åt någon

av dessa befattningshavare för längre tid än tre månader ankommer på

Kungl. Majits prövning.

Enligt § 25 tillkommer det direktionen att vid uppkommen ledighet å

annan befattning vid institutet än rektorsbefattningen förordna vikarie,

då så anses erforderligt. Erfordras vikarie för tjänstledig befattnings
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 152. 37

liavare, meddelas vikarieförordnande av den myndighet, som beviljat

ledigheten.

Beträffande lärares undervisningsskyldighet föreslås i §§ 27, 28, 39 mom.

2 e) och § 40 mom. 2 följande bestämmelser:

§ 27.

1. Ordinarie lärare, med undantag för de medicinskt utbildade lärarna

i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, åligger att meddela undervisning

inom det till befattningen hörande ämnesområdet ävensom att i

fall av behov efter direktionens bestämmande biträda vid undervisningen

i andra ämnen, allt till en sammanlagd tid av 20—24 veckotimmar.

_ 2. Medicinskt utbildad lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling

åligger att meddela undervisning inom de till vederbörande befattning

hörande ämnesområdena. Beträffande den tjänstgöringsskyldighet,

som skall åligga sådan lärare såsom poliklinikföreståndare eller biträdande

poliklinikföreståndare, stadgas i § 39.

0

§ 28.

övriga lärares undervisningsskyldighet bestämmes av direktionen, som

jämväl har att genom särskilda instruktioner meddela erforderliga närmare

föreskrifter angående lärarpersonalens åligganden.

§ 39 mom. 2.

e) Den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med

fysikalisk behandling fortgår året örn, dock att berörda undervisning må

kunna, enligt närmare bestämmelser av direktionen i samråd med direktionen

över serafimerlasarettet, inskränkas under tiden från och med den

23 december till och med den 6 januari samt under tre dagar före och tre

dagar efter påskdagen. Det ankommer på direktionen att dels, efter hörande

av direktionen över serafimerlasarettet samt med iakttagande

av vad här nedan i § 40 mom. 2 sägs, fastställa fördelning av här ifrågavarande

undervisning mellan vederbörande lärare, dels ock bestämma örn

elevernas fördelning härvid.

§ 40.

2. De lärare, vilka meddela poliklinisk undervisning i sjukgymnastik

med fysikalisk behandling, åtnjuta ferier under de tider direktionen efter

hörande av direktionen över serafimerlasarettet bestämmer. Härvid bör

tillses, att dessa lärare erhålla ferier såvitt möjligt i en omfattning, ungefär

motsvarande de i mom. 1 omförmälda ferier.

I anslutning till sina i kap. IV framlagda förslag till undervisningsoch

timplaner hava 1931 års sakkunniga beräknat behovet av lärartimmar

i friskgymnastik jämte lek och idrott på följande sätt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition Kr 152.

a. Manliga kurserna. Antal

timmar.

Friskgymnastikens teori.......................................... 268

Friskgymnastikens praktik för friskgymnastlinjen (jämte sjukgymnastlinjens

första årskurs) ................................ 396

Friskgymnastikens praktik för sjukgymnastlinjens andra årskurs

{% av 108 t.) .................................................. 72

Undervisningsövningar under första årskursen (eleverna beräknas

uppdelade i fyra grupper) ...................................... 816

Undervisningsövningar för friskgymnastlinjens andra årskurs

(eleverna beräknas uppdelade i fyra grupper) .................. 768

Lek, teori och praktik (en grupp) ................................ 137

Idrott, teori och praktik (en grupp) .............................. 118

Idrott, praktik (eleverna beräknas delade i tre grupper) .......... 1,596

Florettfäktning (en grupp) ...................................... 120

Summa timmar 4,291

Fördelat på 38 veckor bliver detta 112,92 timmar per vecka, vilket ungefär

motsvarar 22,6 veckotimmar för en var av fem manliga lärare.

b. Kvinnliga kurserna. Antal

timmar.

Friskgymnastikens teori.......................................... 268

Friskgymnastikens praktik för friskgymnastlinjen (jämte sjukgymnastlinjens

första årskurs) ................................ 396

Friskgymnastikens praktik för sjukgymnastlinjens andra årskurs

(% av 108 t.) ................................................... 72

Undervisningsövningar under första årskursen (eleverna beräknas

uppdelade i fyra grupper) ...................................... 816

Undervisningsövningar för friskgymnastlinjens andra årskurs

(eleverna beräknas uppdelade i fyra grupper) .................. 768

Mindre lekar (en grupp) .......................................... 153

Större lekar och idrott (eleverna beräknas uppdelade i två grupper) 994

Summa timmar 3,467

Fördelat på 38 veckor bliver detta 91,23 timmar per vecka, vilket ungeför

motsvarar 22,8 veckotimmar för en var av fyra kvinnliga lärare.

Vid ovanstående beräkningar bar förutsatts, dels att de kommenderade

militära elevernas undervisning i fäktning omhänderhaves av särskild

från försvarsväsendet kommenderad officer, som tillika förutsättes skola

tjänstgöra vid den militära gymnastikkursen, dels och att denne officer

kan biträda vid här ifrågavarande elevers övriga idrottsutbildning. Vidare

förutsätta de sakkunniga, att det i viss utsträckning kan bliva erforderligt

att för den undervisning, som avses för såväl manliga som kvinnliga sjukgymnastelevers

komplettering för övergång till friskgymnastlinjen, i vart

fall i den mån denna undervisning förlägges till sommarferierna, anlita

extra lärarkrafter.

De lärarbefattningar, som, enligt vad nu anförts, skulle bliva erforderliga

inom ämnesgruppen friskgymnastik samt lek och idrott, föreslå de

sakkunniga skola fördelas på följande sätt:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

2 manliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

2 kvinnliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

1 manlig lärarbefattning i lek och idrott, tillika i friskgymi

1 kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, lek och idrott,

2 manliga lärarbefattningar i lek och idrott,

1 kvinnlig lärarbefattning i lek och idrott.

Härvid beräknas en av de manliga samt den kvinnliga läraren i lek och

idrott biträda vid undervisningsövningarna i friskgymnastik.

Sjukgymnastikens behov av lärarkrafter beräkna de sakkunniga på följande

sätt:

Antal

timmar.

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens första årskurs, manliga

elever ..................................................... 174

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens första årskurs,

kvinnliga elever ............................................... 174

Sjukgymnastikens teknik, friskgymnastlinjens första årskurs,

manliga elever...................... 24

Sjukgymnastikens teknik, friskgymnastlinjens första årskurs,

kvinnliga elever ............................................... 24

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens andra årskurs,

manliga elever (en grupp) ...................................... 120

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens andra årskurs,

kvinnliga elever (eleverna beräknas fördelade på två grupper) .. 240

Sjukgymnastikens teknik, komplettering för dem av friskgymnastlinjens

manliga elever, som skola övergå till sjukgymnastlinjen

(114 t. under andra året och 72 t. under sommaruppehållet)........ 186

Sjukgymnastikens teknik, komplettering för dem av friskgymnastlinjens

kvinnliga elever, som skola övergå till sjukgymnastlinjen

(114 t. under andra året och 72 t. under sommaruppehållet)...... 186

Polikliniktjänstgöring, 24 t. i veckan hela året.................... 1,248

Demonstration av patienter (eleverna samlade i en grupp, men två

lärare beräknas vara närvarande) .............................. 264

Gymnastik för hållningsdeformiteter, undervisningsövningar (eleverna

beräknas fördelade på tre grupper) ...................... 576

Hållningslära (undervisningen meddelas av medicinskt utbildad

lärare, men en manlig och en kvinnlig lärare i sjukgymnastik

beräknas vara närvarande) .................................... 96

Summa timmar 3,312

Fördelas detta på 39 veckor bliver det 84,9 timmar per vecka, d. v. s.

omkring 21,2 veckotimmar på en var av fyra lärare.

Av de sålunda erforderliga fyra lärarbefattningarna föreslå de sakkunniga

två skola besättas med manliga och två med kvinnliga innehavare.

Behovet av medicinskt utbildade lärare beräkna de sakkunniga på följande

sätt:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Antal

timmar.

Fysiologi................................... 174

Anatomi ................................... 171

Allmän patologi ............................ 28

Allmän kirurgi............................. 20

Förbandslära............................... 15

Hälsolära .................................. 30

Sjukdomslära: allmän sjukdomslära och invärtes

sjukdomar ........................ 176

Sjukdomslära: kirurgiska sjukdomar ...... 176

Sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

teori ..................................... 20

Demonstration av patienter ................ 120

Hållningslära .............................. 48

Medicinska specialkurser .................. 56

Polikliniktjänstgöring ...................... 936

Summa timmar 1,970

De sakkunniga hava vid sin behandling av frågan örn det sätt, på vilket

det sålunda beräknade timantalet borde fördelas på olika lärarkrafter,

kommit till det resultatet, att de, i likhet med 1927 års sakkunniga, föreslå

två ordinarie lärarbefattningar, på vilka skulle komma en undervisningsskyldighet

av tillhopa 1,295 timmar. För återstoden av här ifrågavarande

undervisning skulle anlitas extra lärarkrafter.

De sakkunniga föreslå följande fördelning av undervisningen:

a. Ordinarie lärarbefattningar: Antal

timmar.

1 lärare (medicinskt uthildad) i sjukgymnastik och anatomi, tilllika

poliklinikföreståndare ..................................... 543

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi, tilllika

biträdande poliklinikföreståndare.......................... 752

b. Icke-ordinarie lärarbefattningar:

1 lärare i fysiologi och hälsolära.................................. 204

1 lärare i allmän patologi........................................ 28

1 lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar)

......................................................... 176

1 lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän

kirurgi och förbandslära........................................ 211

Medicinska specialkurser (kunna efter direktionens beprövande

uppdelas på en eller flera lärare)............................... 56

Summa timmar 1,970

Till de nu angivna lärarbefattningarna komma vidare för den kliniska

undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling vid serafimerlasarettet

erforderliga instruktionsgymnaster.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Vid ett bifall till det av de sakkunniga nu framlagda förslaget skulle

alltså vid gymnastiska centralinstitutet finnas följande ordinarie lärarbefattningar:
2

manliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

2 kvinnliga » » »

1 manlig lärarbefattning i lek och idrott, tillika i friskgymnastik,

1 kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, lek och idrott,

2 manliga lärarbefattningar i lek och idrott,

1 kvinnlig lärarbefattning » » » »

2 manliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

2 kvinnliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande

poliklinikföreståndare.

Härtill komma så extra lärarkrafter i erforderlig utsträckning i enlighet

med vad i det föregående angivits.

Härtill hava de sakkunniga framhållit, att det i vissa fall torde komma

att medföra stora fördelar för undervisningen, örn de ordinarie medicinskt

utbildade lärarna kunde, mot därför beräknat arvode, jämväl åtaga sig

delar av den undervisning i medicinska ämnen, som enligt vad ovan föreslagits

skulle meddelas av extra lärare. Främst gällde detta undervisningen

i sjukdomslära.

Statskontoret har i här förevarande hänseenden anfört bland annat:

Såsom 1931 års gymnastiksakkunniga erinrat, har 1931 års riksdag i

princip fattat beslut rörande sättet för gymnastiska centralinstitutets

omorganiserande och de sakkunniga hava därför inriktat sina undersökningar

på de spörsmål, som ännu icke äro definitivt klarlagda, varjämte

de sakkunniga i detalj framlagt förslag rörande nu ifrågavarande

omorganisation.

Med erinran, att statskontoret den 28 december 1926 och den 22 maj 1929

avgivit utlåtanden över 1924 års respektive 1927 års gymnastiksakkunnigas

betänkanden rörande gymnastiska centralinstitutets omorganisation,

får statskontoret, då föreliggande spörsmål står i visst samband

med frågan örn gymnastikinspektionen vid de allmänna läroverken, folkskolorna

m. fl. skolor tillika framhålla, att ämbetsverket den 8 december

1931 avgivit utlåtande över ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag beträffande

omorganisation av gymnastikinspektionen, vari skolöverstyrelsen

förordat, att i överstyrelsen anställda gymnastikkonsulenter på ett

eller annat sätt skulle bliva underordnade rektor vid gymnastiska centralinstitutet

i den egenskap av överinspektör för gymnastikundervisningen i

riket, som överstyrelsen förutsatte skulle tillkomma honom.

Såsom framgår av propositionen nr 133 har departementschefen (sid. 133)

uttalat sin anslutning till ett av 1924 års sakkunniga avgivet förslag,

enligt vilket rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet skulle

B. Yttranden

över 1931 års

gymnastiksakkunnigas

betänkande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utgöra en centralpunkt för allt fysiskt uppfostringsarbete i vårt land.

1931 års sakkunniga liava också i överensstämmelse härmed men i olikhet

med 1927 års sakkunniga förordat inrättandet av en särskild chefsbefattning

vid institutet. Statskontoret har tidigare uttalat sig för inrättandet

av en rektorsbefattning och anslutit sig till 1924 års sakkunnigas förslag

örn befattningens placering i lönegraden A1. 1931 års sakkunniga hava

föreslagit, att rektorn icke måtte tillsättas genom fullmakt utan, i likhet

med cheferna för åtskilliga centrala ämbetsverk och rektorerna vict läroverken,

medelst förordnande för viss tid, förslagsvis sex år. Häremot har

statskontoret icke något att erinra.

1 likhet med 1927 års sakkunniga hava 1931 års sakkunniga föreslagit

borttagandet av överlärarbefattningarna, vilka för närvarande äro placerade

i lönegraden 13 28. I förberörda utlåtande den 22 maj 1929 ifrågasatte

statskontoret, huruvida det kunde anses lämpligt att helt borttaga

dessa befattningar och örn icke ur organisatorisk synpunkt vissa skäl

måste anses tala för att åtminstone två överlärarbefattningar bibehölles,

av vilka den ena skulle besättas med manlig innehavare och den andra

med kvinnlig. Då emellertid från sakkunnigt håll ånyo uttalats önskvärdheten

av överlärarbefattningarnas borttagande, vill statskontoret icke

motsätta sig, att så sker.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat följande:

Vad angår rektorsbefattningen vid institutet, vill överstyrelsen till en

början erinra därom, att överstyrelsen i sina utlåtanden den 16 december

1926 över 1924 års gymnastiksakkunnigas betänkande och den 22 februari

1929 över 1927 års gymnastiksakkunnigas betänkande uttalat sin uppfattning

angående den ställning institutets rektor borde intaga i förhållande

till undervisningen vid olika läroanstalter och därmed jämväl till skolöverstyrelsen.

Sålunda anförde överstyrelsen i förstnämnda utlåtande

bland annat följande.

»Enligt gällande stadgar för gymnastiska centralinstitutet (kungörelse

1913, nr 396) tillkomne det institutets direktion att hos Kungl. Majit föreslå

lämpliga personer att inspektera gymnastikundervisningen vid de

under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna. Den inspekterande

hade att avgiva berättelse över verkställd inspektion såväl till

direktionen över gymnastiska centralinstitutet som till skolöverstyrelsen.

Direktionens förslag å inspektörer skulle enligt bestämmelse i brev den 21

november 1913 insändas till överstyrelsen, som jämte eget utlåtande överlämnade

förslaget till Kungl. Majit. I det föreliggande förslaget till stadgar

hade någon befogenhet i fråga örn gymnastikinspektionen icke tillerkänts

direktionen. I stället funnes där föreskrift örn att institutets rektor

tillika skulle vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid

landets offentliga läroanstalter samt sakkunnig inom skolöverstyrelsen i

ärenden angående fysisk fostran. Genom den föreslagna förändringen

skulle det alltså kunna inträffa, att direktionen icke skulle kunna på det

sätt den funne lämpligt skaffa sig den närmare kännedom örn den fysiska

fostran vid landets skolor av olika slag, som den måste äga för att kunna

fullgöra sin uppgift såsom överstyrelse för gymnastiska centralinstitutet.

Å andra sidan måste det också anses vara angeläget, att skolöverstyrelsen,

som hade att utöva inseende över rikets skolväsen i dess helhet, måtte bliva

i tillfälle att utöva inflytande på inspektionen av den fysiska fostran vid

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

skolorna. Enligt bestämmelse i skolöverstyrelsens instruktion § 4 2) hade

överstyrelsen att tillse, att undervisningen i övningsämnen underkastades

sakkunnig inspektion, och för denna utfärda närmare bestämmelser. Det

syntes därför överstyrelsen önskvärt, att föreskrift i stadgarna infördes

örn att institutets direktion och skolöverstyrelsen gemensamt hos Kungl.

Maj:t skulle föreslå lämpliga personer att i egenskap av överinspektörer

inspektera gymnastikundervisningen vid de under skolöverstyrelsens inseende

stående läroanstalterna. I detta sammanhang ville överstyrelsen

erinra örn att gymnastiska centralinstitutets föreståndare i regel innehaft

förordnande som inspektör för gymnastikundervisningen vid de till den

högre allmänna skolundervisningen hörande läroanstalterna, vid folkskole-

och småskoleseminarierna, vid folkhögskolorna samt vid de tekniska

läroverken. Likaså hade nämnde föreståndare inom skolöverstyrelsen varit

konsulent för fysisk fostran, så länge anslag för dylikt ändamål utgått.

Även örn överstyrelsen holle före, att institutets chef även för framtiden

i regel borde erhålla båda eller ettdera av dessa uppdrag, ansåge överstyrelsen

det knappast lämpligt, att uppdragen i fråga ovillkorligen skulle

vara förenade med rektorsbefattningen vid institutet samt att instruktion

för gymnastikinspektören och den inom skolöverstyrelsen sakkunnige i

ärenden angående fysisk fostran skulle vara intagen i institutets stadgar.

I varje fall ansåge överstyrelsen det nödvändigt, att, örn rektor skulle

utöva en sådan funktion, föreskrift meddelades därom, att han såsom

överinspektör över gymnastikundervisningen skulle vara skyldig att i

tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse föreskrifterna angående inspektion

i den för överstyrelsen gällande instruktionen.

De föreslagna bestämmelserna i det av 1924 års gymnastiksakkunniga

avgivna stadgeförslaget § 8 skulle i praktiken medföra betydande olägenheter

samt vara ägnade att fördröja hithörande ärendens avgörande inom

överstyrelsen. Anordningen skulle också onödigt splittra rektors tid och

detta så mycket mer, om gymnastiska centralinstitutet i en framtid komme

att förläggas på någon plats, som vore ännu mera avlägsen från överstyrelsens

ämbetslokaler, än vad som nu är fallet, överstyrelsen ville härvid

blott erinra örn att förordnanden å gymnastiklärartjänster på grund

av sjukdomsfall eller andra tillfälliga hinder förekomme mycket ofta och

merendels vore av brådskande natur. Förordnanden å ämnes- och övningslärartjänster

å kortare tid än en termin avgjordes nu av vederbörande

ledamot av överstyrelsen utan särskild föredragning. Vid tillsättning av

ordinarie lärartjänster i gymnastik inhämtades alltid gymnastikinspektörens

yttrande.

Överstyrelsen ansåge således, att den dittillsvarande anordningen i fråga

örn inspektion m. m. av gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter vore att föredraga framför den av de sakkunniga

förordade, varvid emellertid inspektör och sakkunnig eventuellt

borde kunna förordnas för flera år i sänder. Dock ville överstyrelsen hemställa,

att i institutets stadgar föreskrift intoges örn att institutets rektor,

därest lian därtill förordnades, skulle vara skyldig att utan särskild ersättning

vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid de av landets

offentliga läroanstalter, Kungl. Majit bestämde, samt sakkunnig inom

skolöverstyrelsen i ärenden angående fysisk fostran, allt enligt de närmare

föreskrifter, som vore eller kunde bliva meddelade.»

I sitt utlåtande den 22 februari 1929 vidhöll överstyrelsen den sålunda

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

uttalade uppfattningen, att rektor vid gymnastiska centralinstitutet skulle

vara skyldig att fullgöra uppdraget såsom sakkunnig och inspektör inom

skolöverstyrelsen och väl i regel borde erhålla håda eller ettdera av här

ifrågavarande uppdrag men att sagda åliggande icke självskrivet skulle

tillkomma honom.

Från den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen anförde

undervisningsrådet Johansson skiljaktig mening, i det han hävdade, att

det normala borde vara att gymnastiska centralinstitutets rektor icke hade

uppdrag inom överstyrelsen.

Överstyrelsen är fortfarande av den uppfattningen, att den av överstyrelsen

1926 och 1929 föreslagna anordningen är den ändamålsenligaste.

Den i föreliggande betänkande föreslagna formuleringen av § 5 i stadgarna

för institutet står också i överensstämmelse med detta överstyrelsens

förslag.

Emellertid anslöt sig föredragande departementschefen i 1931 års proposition

nr 133 till 1924 års sakkunnigförslag, att rektor skall vara överinspektör

för gymnastikundervisningen i landets offentliga läroanstalter

samt skolöverstyrelsen sakkunnige rådgivare i frågor rörande undervisningen

i fysisk fostran. Överstyrelsen har också i sin framställning

den 2 december 1931 med utredning och förslag rörande gymnastikinspektionen

i folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter ansett sig höra

utgå från att nämnda uppgifter självskrivet skulle tillkomma institutets

rektor. Kommer så att bliva förhållandet, synes emellertid ovannämnda

paragraf i institutets stadgar böra så formuleras, att det direkt utsäges,

att rektor skall vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid

landets offentliga läroanstalter samt sakkunnig inom skolöverstyrelsen i

ärenden angående fysisk fostran, allt enligt de närmare föreskrifter, som

äro eller kunna varda meddelade. Genom att stadgandet erhåller denna

formulering vinnes nämligen, att vid tillsättandet av rektorsbefattningen

hänsyn måste tagas även till rektors ställning som överinspektör över

gymnastikundervisningen och sakkunnig inom överstyrelsen.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium1 har anfört bland annat

följande:

Å sid. 44 och 45 i utlåtandet hava de sakkunniga behandlat frågan örn

tillsättande av rektor.

I sitt yttrande över 1927 års sakkunnigbetänkande biträdde kollegiet de

sakkunnigas förslag — att till rektor skulle utses en av institutets lärare.

Kollegiet saknar all anledning att frångå sin då uttalade åsikt.

Kollegiet anser, att överinspektörsbefattningen över gymnastikundervisningen

vid landets offentliga läroanstalter icke bör förenas med rektorsbefattningen

vid gymnastiska centralinstitutet, enär i så fall rektor skulle

få sin huvudsakliga verksamhet förlagd utom institutet och därigenom

icke kunna uppehålla den intima kontakten med detta, vilket kollegiet

anser absolut nödvändigt.

Med hänvisning till den av 1927 års sakkunniga lämnade motiveringen 1

1 Institutets föreståndare, majoren G. Winroth, och med. lic. T. Julén, som varit ledamöter

av 1931 års gymnastiksakkunniga, hava ej deltagit i lärarkollegiets utarbetande av

föreliggande yttrande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vill därför kollegiet föreslå, att Kungl. Majit, sedan direktionen efter

lärarkollegiets hörande avgivit förslag, skall förordna en av institutets

ordinarie lärare att för en tid av sex år vara rektor och tillika sakkunnig

inom skolöverstyrelsen i ärenden angående fysisk fostran.

Härigenom skulle också en avsevärd ekonomisk besparing kunna vinnas.

Mot detta kollegiets uttalande har reservation anförts av fröknarna

Svalling och Eriksson, som ansluta sig till 1931 års gymnastiksakkunnigas

förslag.

Örn detta kollegiets yttrande ej vinner beaktande, anser kollegiet att

särskilt tilläggsarvode hör utanordnas åt rektors ställföreträdare.

De sakkunnigas förslag att borttaga överlärarbefattningarna kan

kollegiet icke biträda. Kollegiet anhåller att i denna fråga få anföra

följande:

Då de sakkunniga omnämna gymnastiska centralinstitutet såsom en

högskola, ansluta de sig till en allmänt utbredd uppfattning, till vilken

även myndigheter anslutit sig, då institutet i lönefrågor förut alltid jämställts

med vissa högskolor. Ett borttagande av överlärartjänsterna torde

sakna motsvarighet vid högskolor och måste anses innebära en social

degradering av institutet och dess lärarpersonal.

Borttagandet av överlärartjänsterna skulle också innebära ett borttagande

av den lönegrad, B 28, i vilken dessa varit placerade, i och med

att de sakkunniga föreslagit alla ordinarie lärares placering i B 26. Detta

förslag innehar, visserligen en synnerligen behövlig och under decennier

förebådad höjning av de nuvarande ordinarie lärarnas löner (B 21 för

manliga och B 18 för kvinnliga) men samtidigt en sänkning av de löner,

som för närvarande åtnjutas av en del av institutets lärarpersonal. Då

under nuvarande förhållanden en lärare vid gymnastiska centralinstitutet,

under förutsättning av väl vitsordad tjänstgöring och lämplighet i övrigt,

i allmänhet kan räkna med befordran till Överlärare, d. v. s. till en högre

lön vid en ålder, då sådan bäst behöves, och till en högre pension, synes

kollegiet de sakkunnigas förslag örn samtliga lärares placering i lönegrad

B 26, utan möjlighet till befordran socialt eller ekonomiskt, erbjuda ganska

liten lockelse för i betänkandet omnämnda »bästa lärarkrafter som stå

till buds».

Man torde ej heller kunna anse att överlärartjänsternas borttagande

skulle komma att verka sporrande på arbetet eller på lärarnas insatser för

sina ämnens utveckling. Intresse för ämnet och pliktkänsla äro drivfjädrar,

som icke få underskattas men ej heller överskattas. Att hava framför

sig 25—30 tjänstår utan möjlighet till befordran eller till förbättrande av

den ekonomiska ställningen kan innebära en viss fara för intressets avslappande.

Kollegiet vill i detta fall uttala sin fulla anslutning till departementschefens

yttrande i Kungl. Maj:ts proposition nr 133/1931: »Slutligen

vill jag framhålla, att man även synes böra taga i betraktande önskvärdheten

av att genom högre ersättning å vissa tjänster bereda åt framstående

och dugande ämnesrepresentanter förbättrade villkor».

I ovannämnda proposition sid. 137 framhåller departementschefen att

varje ämne »må erhålla en speciell representant, som under föreståndaren

och i samarbete med honom kan föra dess talan». Kollegiet instämmer till

fullo i detta departementschefens yttrande, överläraren skall representera

ämnet, föra dess talan, i viss mån ansvara för detsamma. Det torde

vara bättre att det är en, som svarar för ämnet, att det är av en ansvaret

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

i första hand utkräves, än att det delas av flera, ty det kan då lätt inträffa

att ingen känner sig ansvarig.

I detta sammanhang vill kollegiet nn liksom beträffande 1927 års omorganisationsförslag

framhålla betydelsen av överlärartjänsternas bibehållande

för undervisningen, särskilt i fråga örn en viss enhetlighet i

utbildningen.

Denna enhetlighet skulle enligt 1927 års sakkunniga, till vilka 1931

års sakkunniga uttalat sin anslutning, vinnas genom ämneskonferenser,

örn överlärartjänsterna slopades. Det förefaller som örn de sakkunniga

betraktade ämneskonferenser såsom en nyhet, som skulle träda i

stället för överlärarna. Kollegiet vill då framhålla att hela det nydaningsarhete,

som pågått inom idrotten, har möjliggjorts just tack vare ämneskonferenser

mellan Överlärare, lärare och extralärare. Ämneskonferenser

är ingen nyhet för någon av institutets huvudgrenar. De skulle kunna

ersätta överläraren, då lektionerna i ämnet ledas av en lärare, och icke

flera lärare arbeta samtidigt; vidare då ämnet icke består av en massa småämnen,

såsom fallet är med idrott och i viss mån även med sjukgymnastik.

— Av de sakkunnigas uttalande tycks framgå att de befara att överläraren

skulle verka hämmande på det enskilda initiativet och på den enskilde

lärarens självständiga arbete. Kollegiet vill på det bestämdaste framhålla

att så hittills icke varit fallet och att det för närvarande icke saknas exempel

på motsatsen, både i fråga örn det enskilda initiativet och på ett helt

ämnes utveckling. Det ligger säkerligen minst lika nära till hands att tro

att majoriteten vid en ämneskonferens, på grund av olika åsikter och olika

skäl, kan förkväva goda uppslag. Ämneskonferenser kunna aldrig ersätta

Överlärare men förbliva i överlärarens hand ett verksamt medel till samförstånd.

I den ovan nämnda propositionen sid. 137 anför departementschefen

ytterligare: »Vid sådant förhållande synes det synnerligen önskligt att

han vid sin sida såsom sina närmaste medhjälpare kan påräkna en representant

för en var av centralinstitutets båda huvudgrenar, frisk- och sjukgymnastiken».

Institutets huvudgrenar äro emellertid tre: 1. friskgymnastik, 2. idrott

med lek samt 3. sjukgymnastik. Dessa grenar stå nu vid varandras sida

såsom fullt likvärdiga -— ett uttryck för att den förr så bittra striden

mellan gymnastikens och idrottens målsmän nu mildrats till båtnad för

de båda ämnenas fria utveckling. De båda ämnena erkännas numera såsom

lika berättigade vid sidan av varandra. Den av institutets trenne huvudgrenar,

som genom sin sammansättning av sinsemellan olika och skiftande

grenar framför de andra är i behov av Överlärare, är idrott med lek. De

sakkunniga uttala också sin anslutning härtill, då de anföra följande:

»Slutligen anse sig de sakkunniga böra framhålla att — örn det av olika

skäl ändock skulle anses önskvärt att i någon form införa tilläggsarvoden

för vissa lärare vid gymnastiska centralinstitutet — även den stora oell

betydelsefulla ämnesgruppen lek och idrott synes böra tillgodoses med ett

dylikt arvode».

1 fråga örn överlärartjänsterna vill därför kollegiet göra följande yrkande:

Överlärartjänsterna, en i vardera friskgymnastik, idrott med lek

samt sjukgymnastik, bibehållas, eventuellt i den form, som departementschefen

föreslagit i Kungl. Maj:ts proposition nr 133/1931 sid. 138; likväl

utan att detta medför någon sänkning av nuvarande löneförmåner.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majds proposition Nr 152.

Är ingen av överlärarna kvinnlig, anser kollegiet att de kvinnliga lärarnas

och elevernas intressen i vissa frågor böra erhålla sin representant

genom inrättandet av en fjärde överlärartjänst.

Mot detta kollegiets uttalande Ilar reservation anförts av fröknarna

Svalling oell Eriksson, vilka ansluta sig till 1931 års gymnastiksakkunnigas

förslag örn överlärartjänsternas avskaffande.

Med anledning av de sakkunnigas förslag angående den militäre ickeordinarie

läraren i idrott anhåller kollegiet få anföra följande:

De sakkunniga göra följande uttalande: »Vid ovanstående beräkningar

har förutsatts, dels att de kommenderade militära elevernas undervisning

i fäktning omhänderhaves av särskild från försvarsväsendet kommenderad

officer, som tillika förutsättes skola tjänstgöra vid den militära gymnastikkursen,

dels ock att denne officer kan biträda vid här ifrågavarande elevers

övriga idrottsutbildning». De sakkunniga uttala vidare, att de i enlighet

med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut utgå från »att försvarsväsendets

behov av högre gymnastiskt utbildade officerare fortfarande

skall tillgodoses genom gymnastiska centralinstitutet». Däri ingår tydligen

också utbildning av lärare för den fristående militära instruktörskursen.

Något undantag för fäktundervisningen är icke gjort. I stället

framhålles i betänkandet angående den militära instruktörskursen följande:

»Detta gäller i första hand idrottsutbildningen och främst fäktidrotten,

uti vilken senare de militära eleverna avses erhålla en högre,

från de civila elevernas undervisning helt skild utbildning, möjliggörande

för dem att vinna kompetens som lärare och föregångsmän på ett område,

där eljest ingen högre utbildningsanstalt för militärens vidkommande finnes

eller har utsikt att inom en närmare framtid anordnas i vårt land».

Den högre utbildningen av lärare i fysisk fostran i vårt land är därigenom

samlad till en anstalt, som då skall ansvara för all utbildning, som

där meddelas. Av de lärare, som där skola undervisa, bör och måste fordras

den högsta tänkbara kompetens. En sådan kan icke vinnas endast

genom än så noggranna studier före läraranställningen vid institutet. De

måste kompletteras och fördjupas, dels genom den erfarenhet, som endast

en lång period av arbete såsom lärare vid institutet kan skänka, dels

genom den traditionspräglade kultur, som endast kan finnas och vidmakthållas

vid ett institut som det åsyftade, där en gången tids erfarenheter

kunna samlas och utnyttjas av en lärarpersonal, vars enskilda medlemmar

kunna beräknas vara anställda under cirka 20—30 år. Detta gäller

icke minst i fråga örn fäktning. Detta ämne bygger för sin utveckling i

hög grad på kontinuitet i utbildningen och på erfarenheter, dels gångna

generationers, dels lärarens egna, gjorda under årens lopp.

Den kompetens, som fordras framför allt för ledandet av den högre utbildning,

som de militära eleverna skola erhålla, kan endast förvärvas av

lärare med fast plats oell med fäktning som ämne. En officer på aktiv stat

kan ej få tid till förvärvande av dylik kompetens, och ett ombyte av lärare

vart tredje eller vart sjätte år skulle äventyra kontinuiteten.

Sverige har för närvarande väl hävdat sin självständighet i fråga örn

möjligheter att kunna utbilda i fäktning. En nationell skola för undervisning

har utformats vid institutet icke i motsats till utan byggd såväl

på erfarenheter från utländska skolor och metoder som på egna undervisningssystem,

bland annat i gymnastik. Denna skola har också vunnit

erkännande både bär i landet och utomlands. Skulle den erfarenhet, som

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

finnes vid institutet, icke vidare utnyttjas, kommer också Sverige att förlora

sin självständighet på detta område och åter bliva beroende av utländska

skolor och fäktlärare. Icke ens blivande lärares studiebesök vid

dylika utländska skolor skulle kunna uppväga detta, ty undervisningen

där är uteslutande enskild, d. v. s. fäktningen betraktas där som en rikemans

sport. Följden skulle bliva att fäktundervisningen bär bemma belt

skulle komma att utövas av utländska fäktmästare, vilka för övrigt redan

stå beredda och icke önska något högre än att få rycka in.

Även för utbildning i fäktning av de civila eleverna vid institutet är

det nödvändigt att läraren besitter en hög kompetens. Örn det också kan

tänkas möjligt, att en civil elev, som erhållit 50 obligatoriska och 70 frivilliga

lektioner, kan leda fäktundervisning med en avdelning på nybörjarstadiet,

är det fullständigt orimligt att tro, att man endast genom

denna korta kurs kan bliva kompetent att en gång såsom lärare vid institutet

kunna leda fäktundervisningen med de civila eleverna. Det måste

därför, även med hänsyn tagen endast till de civila elevernas fäktutbildning,

bliva nödvändigt — örn icke för alla — så åtminstone för en del av

idrottslärarna vid institutet — att hava en högre kompetens än den de

civila elevernas 120-timmars kurs kan giva. D. v. s. antingen måste idrottsläraren

vara officer, då han som sådan genomgått den högre utbildningen

i fäktning, eller, om han är civil, måste han komplettera sina kunskaper

genom en kurs i fäktning, som den militära. Det behöver därför icke vålla

några svårigheter för idrottslärarna vid institutet att omhänderhava den

högre utbildningen i fäktning.

Vidare vill kollegiet anföra, att det icke är möjligt för en lärare att

ensam bestrida den högre undervisningen i fäktning, då det på institutet

samtidigt pågår två kurser med 10—12 elever per kurs.

Lärartimmar för denna högre undervisning i fäktning, som skulle givas

av vissa institutets idrottslärare, kunna säkerligen utan svårighet och

utan ökning av lärarnas antal ställas till förfogande, då de i sakkunnigförslaget

upptagna undervisningsövningarna i friskgymnastlinjens andra

årskurs väl huvudsakligen liksom nu komma att försiggå vid skolor utom

institutet och således, liksom nu, handhavas av de i förslaget upptagna

Övningslärare vid läroverk, vilket framgår av att för dessa beräknats ett

arvode på 3,600 kronor.

Med anledning av det ovan anförda får kollegiet därför enhälligt yrka:

att idrottsundervisningen, däri inräknat även fäktning, för de militära

eleverna vid gymnastiska centralinstitutet omhänderhaves av institutets

lärare med biträde av den från den militära instruktörskursen kommenderade

officeren.

Läraren i fysiologi med hälsolära önskar kollegiet skall hava styrkt sig

äga ingående kunskap i svensk gymnastik för att kunna komma ifråga till

denna befattning.

Rörande lärarna i sjukgymnastik föreslår kollegiet, att från och med

budgetåret 1933/1934 endast en manlig och två kvinnliga sådana förordnas.

Den fjärde befattningen anser kollegiet därefter borde besättas med

manlig eller kvinnlig innehavare beroende på proportionen mellan antalet

manliga och kvinnliga elever å sjukgymnastlinjen och kompletteringskurserna

från frisk- till sjukgymnastlinjen — en proportion som för närvarande

knappast kan beräknas.

Föreslagna tilläggsarvoden åt instruktionsgymnasterna vid serafimerlasarettet

anser kollegiet vara för lågt beräknade.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Bland de icke-ordinarie lärarna torde ingå läraren i rytmik. I fråga härom

instämmer kollegiet i det yttrande, som lärarkollegiet avgav över 1927

års omorganisationstorslag: »Kollegiet ställer sig tveksamt beträffande

nyttan av undervisning i rytmik för de kvinnliga eleverna, då åsikterna

örn rytmikens värde på nuvarande ståndpunkt äro synnerligen divergerande,

oell föreslår, att den tid av 50 timmar, som anslagits därtill, överflyttas

till lek oell idrott».

Do sakkunniga föreslå en tjänstgöringsskyldighet för de ordinarie lärarna

— med vissa undantag — av 20—24 veckotimmar. Kollegiet föreslår

densamma till 18—24 av samma skäl, som anfördes i yttranden över 1927

års omorganisationsförslag: »I fråga örn behovet av lärarkrafter framhålla

de sakkunniga, att i synnerhet det tredje årets fördjupade teoretiska

studier komma att ställa stora krav på lärarens arbete i form av förberedelser

till lektioner och bedömandet av elevernas skriftliga arbeten. Detta

ökade arbete medräkna dock icke de sakkunniga, när de med ledning av

antalet lärartimmar beräkna behovet av antalet lärare. Likväl hava de

sakkunniga föreslagit antalet veckotimmar till 20—24, vilket innebär en

ökning från nuvarande förhållanden med 4 timmar. Härtill kommer sedan,

som ovan nämnts, den icke obetydliga ökning, som de fördjupade teoretiska

studierna medföra, och vidare att läsåret jämfört med nuvarande

förhållanden är högst väsentligt förlängt, innebärande en avsevärd ytterligare

ökning av arbetsbördan. —--Kollegiet framhåller vikten av,

att lärarna i största möjliga mån få koncentrera sig på sitt speciella område,

varför lärares skyldighet att biträda vid undervisningen i andra

ämnen bör inskränkas till det oundgängligt nödvändiga.»

Kollegiet uttalar, att läsårets utsträckning är så pass drygt tilltaget, att

detsamma, såväl för lärare som för elever, kommer att bli synnerligen

ansträngande och ferierna så korta att en välbehövlig rekreation äventyras.

Beträffande den för vissa elever i friskgymnastlinjens andra årskurs

under tiden 15—31 augusti föreslagna särskilda idrottsutbildningen anser

kollegiet, att denna period helt bör strykas och inarbetas i schemat för det

ordinarie läsåret. Antalet timmar för denna kurs (beräknat efter 6 per

dag) motsvarar för båda åren 1 veckotimme, varför de inskränkningar, som

de olika ämnena härför få vidkännas, bliva mycket litet kännbara.

Kan detta yrkande icke bifallas, anhåller kollegiet att de lärare, som

tjänstgöra under denna period, få komma i åtnjutande av motsvarande

ledighet under annan lämplig tid, så att dessa icke i detta hänseende bliva

sämre ställda än institutets övriga lärare.

Ehuru de sakkunniga kraftigt understryka att de av dem föreslagna

undervisnings- och timplanerna »icke få anses såsom i sina detaljer

bindande för gymnastiska centralinstitutets utveckling», vill kollegiet

likväl framhålla det mindre lämpliga med speciella idrottsperioder (utom

i fråga örn den till fjälltrakterna förlagda korta skidkursen). Erfarenheten

har tydligt visat att ott visst antal timmar i ett och samma ämne,

sammanförda till en kort period, med så gott som uteslutande undervisning

i detta ämne, giver betydligt sämre resultat än om samma antal timmar

fördelas under en längre tid. Det uppstår lätt trötthet, fysisk och

psykisk, utlämnade uppgifter hinna varken förberedas eller genomgås

ordentligt — kort uttryckt: ämnet kan ej smältas på samma sätt, som örn

lektionerna bliva fördelade över en längre period. För närvarande är under

Bihang till riksdagens protokoll 19112. I sami. 122 höft. (Kr 11)2.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

idrottsperioderna antalet idrottstimmar 2—3 per dag. Kan icke den ovannämnda

perioden 15—31 augusti strykas, måste därför under densamma

även lektioner i andra ämnen förekomma för erhållande av behövlig omväxling,

d. v. s. läsåret utökas till 40 veckor i stället för 38.

Dessutom uttrycker kollegiet sin förvåning över att visserligen ett anslag

å 600 kronor finnes upptaget, avsett till arvoden för dem, »som förordnats

att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från

sjukgymnastlinjen, som ämna övergå till friskgymnastlinjen», men att de

sakkunniga ej föreslagit någon extra ersättning åt idrottslärarna, som

skulle tjänstgöra den sista hälften av augusti.

De sakkunniga föreslå, att under andra året två veckotimmar i friskgymnastikens

praktik göras frivilliga för dem av sjukgymnastlinjens

elever, som icke ämna komplettera å friskgymnastlinjen. Detta anser sig

kollegiet ej kunna biträda på grund av det nära samband, som råder mellan

frisk- och sjukgymnastik utan önska att även dessa två timmar göras

obligatoriska.

I fråga örn ämnet idrott och lek vill kollegiet framhålla följande: Då de

sakkunniga angående detta ämne uttala: »De sakkunniga hava för friskgymnastlinjens

elever tillgodosett detta viktiga ämne genom ett, i jämförelse

med det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget, betydligt ökat

timantal» och härigenom lätt den förställningen uppstår att timantalet

för detta ämne i jämförelse även med nuvarande förhållanden blivit avsevärt

ökat, vill kollegiet framhålla, att ämnet idrott (utom fäktning och

lek) för de manliga eleverna ökats med 15 timmar och leken med 19 —

detta ehuru läsåret ökats med icke mindre än 14 veckor.

Timantalet för sjukgymnastik med fysikalisk behandling finner kollegiet

så knappt tillmätt att det, endast under förutsättning att det antal

elever, som skall undervisas, understiger 15, kan anses tillfyllest.

I fråga örn de bestämmelser, som skola ligga till grund vid uppgörande

av studieplaner, vill kollegiet framhålla att elevernas å andra året tjänstgöring

såsom instruktörer med säkerhet kommer att stöta på schematekniska

svårigheter.

Fysiologiundervisningen skulle uppdelas med 100 timmar första året

och 18 respektive 56 å andra. En minskning första och ökning andra året

förefaller lämpligt, allrahelst som det nog kan betvivlas att eleverna första

året skulle kunna vara i stånd att verkligen tillgodogöra sig en så

omfattande undervisning i detta ämne.

Kollegiet föreslår, att stadgandet beträffande anordnandet av idrottsövningar

ändras därhän, att endast sådana idrottsformer, som utan större

kostnader kunna utövas av många på en gång, tilldelas större plats.

Enligt timplanen anslås till de militära elevernas utbildning i fäktning

första året 112 timmar och andra året 234 timmar. Ur pedagogisk synpunkt

är en jämnare fördelning av antalet fäkttimmar på de båda åren nödvändig.

Kollegiet föreslår för de militära eleverna dels att undervisning sövningarna

i friskgymnastik under andra året inskränkas, dels att

någon inskränkning sker i friskgymnastikens praktik, i likhet med vad

de sakkunniga föreslagit beträffande idrott.

Kollegiet anser att föreskrifterna rörande ämneskonferenser böra få

följande lydelse:

1. Ämneskonferens utgöres av Överlärare och den eller de lärare, vilka

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

vid institutet meddela undervisning i samma ämne. Vid ämneskonferens

äger rektor närvara. Dessutom äger rektor sammankalla ämneskonferens

för lärare i de ämnen, som äga närmare inbördes samband.

2. Vid ämneskonferens med lärare i ett ämne är vederbörande Överlärare

ordförande, vid ämneskonferens med lärare i olika ämnen är rektor

ordförande.

Fröknarna Svalling och Eriksson reservera sig med hänvisning till den

reservation de avgivit tidigare i fråga örn överlärarnas vara eller

icke vara.

Rörande kansliskrivaren avsluta de sakkunniga sitt förslag örn löneförmåner

för den nuvarande innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen:

»De sakkunniga vilja framhålla, att, därest så icke bliver förhållandet,

fru Åkerberg genom den föreslagna omorganisationen kommer att få vidkännas

en högst betydande minskning i sina nu utgående avlöningsförmåner».

— Även tvenne av institutets nuvarande Överlärare, major Schmiterlöw

och kapten Hellsten, skulle genom omorganisationen enligt de sakkunniga

få vidkännas en löneminskning. Dessa båda Överlärare hava avlagt

de för dessa tjänster stipulerade proven och hava under respektive

åtta och fem år innehaft sina befattningar. Det synes kollegiet rättvist och

billigt, att det vid en kommande omorganisation tillses, att dessa i likhet

med fru Åkerberg skyddas för en löneminskning.

Kollegiets manliga ledamöter vilja — utan att ingå på någon närmare

motivering — ifrågasätta det rättvisa i manliga och kvinnliga lärares

placering i samma lönegrad.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i här förevarande

hänseenden anfört huvudsakligen följande:

Det beslut av 1931 års riksdag, varigenom den sedan decennier aktuella

frågan om gymnastiska centralinstitutets omorganisation nådde sin lösning

i princip, hälsades av direktionen med stor tillfredsställelse. Direktionen

har redan tidigare vid flera tillfällen haft anledning att giva uttryck

åt den uppfattningen, att en snar lösning av centralinstitutets svävande

organisationsfråga vore ett livsvillkor för svensk gymnastik och

idrott. Det sakkunnigförslag, över vilket direktionen nu har att utlåta sig,

ansluter sig till de riktlinjer, som givits för centralinstitutets framtida

organisation genom 1931 års riksdags nyssberörda beslut, och innebär ett

uppvisande av tillämpligheten i praktiken av detta beslut. Direktionen

anser sig kunna i det stora hela uttala sin anslutning till sakkunnigförslaget,

där representanter för frisk- och sjukgymnastiken enhälligt föreslå

en lösning av gymnastiska centralinstitutets organisationsfråga i överensstämmelse

med riksdagens principbeslut, inom den av tradition oell utveckling

givna ramen, och med hänsyn till en modern tids krav.

Rörande en del punkter av de sakkunnigas förslag har emellertid direktionen

funnit sig hava anledning att framställa vissa erinringar eller för-#

tydliganden, och anhåller nu direktionen att få övergå härtill. Direktionen

kommer härvid att i det stora hela följa den uppställning, som centralinstitutets

lärarkollegium använt i sitt yttrande i ämnet. En del av kollegiet

framställda detaljanmärkningar har direktionen ej ansett sig hava

anledning upptaga till närmare prövning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 152.

Kollegiet Ilar fasthållit vid det av 1927 års gymnastiksakkunniga framställda

och av kollegiet i dess yttrande över nämnda betänkande tillstyrkta

förslaget, att en av institutets lärare skulle förordnas som rektor.

Direktionen kan, i likhet med föredragande departementschefen i propositionen

till 1931 års riksdag, ej dela denna mening, och vill härför anföra

ytterligare några skäl. För det första finner direktionen, att den krets,

inom vilken valet efter kollegiets förslag skulle ske, är alltför liten. Vidare

måste av rektor fordras, att han har överblick ej blott över institutets

många och skiftande ämnen utan även över den fysiska fostran inom

skolor och andra utbildningsanstalter samt inom de frivilliga organisationerna.

Det torde kunna ställas ifråga, huruvida lärarverksamlieten, som

i första hand förutsätter koncentration å ett av de många ämnena och teoretiskt

inträngande i detsamma, i allmänhet predisponerar för en i stort

sett så deciderat efter praktiska linjer upplagd verksamhet som rektors.

Rektors göromål, som genom omorganisationen komine att ökas, äro

redan nu så många, att de ej kunna medhinnas av en som rektor förordnad

lärare, utan att denne herodes väsentlig lättnad i sin undervisningsskyldighet.

1927 års sakkunniga hava beräknat, att lättnaden skulle motsvara

ungefär 50 procent av undervisningen. Lika stor del av denna skulle således

skötas av en extra lärare. Med de osäkra anställningsförhållanden,

som kunna bjudas denne, synes det direktionen tvivelaktigt, örn man i

regel skulle kunna förvärva tillräckligt erfaren person för uppgiften. Täta

ombyten synas, då vederbörande naturligen måste sträva efter en ordinarie

befattning på ena eller andra hållet, vara att befara.

Kollegiet framhåller, att en avsevärd besparing skulle kunna göras

genom det av detsamma föreslagna sättet för rektors tillsättande. Då

denna fråga i viss mån sammanhänger med de åligganden, som kunna

komma att påvila rektor utanför institutet, således i hans föreslagna egenskap

av sakkunnig i skolöverstyrelsen och överinspektör för gymnastikundervisningen,

vill direktionen, innan den framlägger sina synpunkter

på besparingsfrågan, något beröra frågan örn rektors ovan antydda

ställning.

Direktionen uppskattar till fullo de skäl, som anförts för att genom rektor

söka åstadkomma ett intimt samarbete mellan skolöverstyrelsen och

institutet, ävensom för betydelsen av att rektor, i vilkens skyldigheter det

hör ingå att vara initiativtagande i en mängd frågor å den fysiska fostrans

område, genom sin ställning som överinspektör blir satt i centrum

av arbetet inom detta område. Direktionen anser vidare, att det är av stor

betydelse, att rektor gives tillfälle dels att deltaga i det centrala arbetet

för den fysiska fostran, dels att skaffa sig en överblick över tillämpningen

av de kunskaper, som institutet är avsett att bibringa. Direktionen vill

emellertid med styrka framhålla, att rektors huvuduppgifter dock alltid

böra ligga inom institutet och att de — redan nu mångskiftande — efter

omorganisationen säkerligen komma att ökas till en grad, som kommer

att nödga rektor att ägna den vida övervägande delen av sin tid och arbetskraft

åt institutets egna uppgifter.

Direktionen, som enligt vad den ovan antyder, gillar den grundsats, på

vilken förslaget örn rektors ställning inom skolöverstyrelsen och inspektörsverksamheten

vilar, vill med anledning av det nu anförda, föreslå, att

en del inskränkningar göras i de åligganden, som enligt föreliggande förslag

skulle bliva förbundna härmed. Såväl rektors inspektionsverksamhet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

som lians sakkunnigverksamhet i övrigt synes därför höra inskränkas

till det dels för bibehållandet av kontakten med gymnastikundervisningen

inom skolor etc., dels ock för planläggning och kontroll nödvändiga.

Direktionen vill slutligen i denna fråga framhålla, att genomförandet

av omorganisationen och institutets ombyggnadsfråga helt visst komma

att ställa så stora krav på rektor, att vissa ytterligare inskränkningar

kunna bliva påkallade under den tid, dessa pågå.

Direktionen återgår nu till frågan örn den besparing, som skulle kunna

göras genom att en av lärarna förordnas som rektor.

Som avlöning för den extra lärare, som i så fall måste anställas, hava

1927 års sakkunniga tänkt sig en summa motsvarande en ordinarie lärares

halva avlöning. Besparingen skulle sålunda bliva 4,770 kronor per år. Det

är emellertid tydligt, att de åligganden, som skulle påvila rektor utom institutet,

även med de inskränkningar i desamma, som direktionen föreslår,

ändock måste taga så stor del av hans tid i anspråk, att det synes

otänkbart, att en som rektor förordnad lärare skulle medhinna desamma.

■Frågan måste således ordnas på annat sätt, vilket givetvis, såvida effektiviteten

ej skall äventyras, ej kan ske utan kostnader. Den i utsikt ställda

besparingen torde därför ej bliva avsevärd, i varje fall enligt direktionens

uppfattning ej så stor, att den motsvarar de olägenheter, som enligt vad

direktionen ovan visat, skulle följa med tvånget att överlämna en stor del

av undervisningen i ett av huvudämnena åt en extra lärare.

Direktionen vill i detta sammanhang framhålla den stora betydelsen av,

att rektor erhåller viss undervisningsskyldighet, varigenom han bäst bibehåller

kontakten med undervisningen, eleverna och lärarna.

1 fråga örn grundsatserna för rektors anställning och åligganden vill

direktionen således med ovan nämnda reservation med avseende å hans

ställning sorn skolöverstyrelsens sakkunnige och som överinspektör för

gymnastikundervisningen uttala sin anslutning till de sakkunnigas förslag.

Kollegiet har föreslagit att överlärartjänsterna, en i vardera friskgymnastik,

idrott med lek samt sjukgymnastik bibehållas, eventuellt i den

form, som departementschefen föreslagit i Kungl. Maj:ts proposition nr

133/1931, sid. 138, likväl utan att detta medför någon sänkning av nuvarande

löneförmåner.

Är ingen av överlärarna kvinnlig, har kollegiet, jämväl i anslutning till

departementschefens i ämnet uttalade mening, ansett, att de kvinnliga

lärarnas och elevernas intressen i vissa frågor böra erhålla sin representant

genom inrättandet av en fjärde överlärartjänst.

En av de allra viktigaste frågorna i hela omorganisationsförslaget är

enligt direktionens åsikt, att lärarna erhålla en så god avlöning, att de

bästa krafter (manliga eller kvinnliga), som stå till buds, verkligen dragas

till institutet.

Direktionen vill med skärpa framhålla, att uppförandet av lärarna i

lönegraden B 26 är ett oundgängligt villkor härför. Institutet är avsett

att bliva en högskola och på samma gång, och kanske främst, en lärarutbildningsanstalt.

Av lärarna fordras därför ej endast praktisk undervisningsförmåga

och djupa teoretiska kunskaper utan även vetenskapligt

undersökande och produktiv verksamhet. Det finnes enligt direktionens

bestämda uppfattning ingen möjlighet att fordra detta, såvida lärarna

ej avlönas på ett sätt, som likställer dem med andra yrkesutövare, på

vilka samma fordringar ställas. B 26 utgör således ett minimum, vid

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vilket direktionen — i likhet med både 1927 oell 1931 års gymnastiksakkunniga

— stannat.

Direktionen är emellertid enhälligt av den åsikten, att, även vid ett

genomförande av det av de sakkunniga framlagda, av direktionen varmt

förordade förslaget örn en avlöning i lönegraden B 26 för institutets

samtliga ordinarie lärare, det är nödvändigt att bereda åtminstone någon

eller några framstående representanter för lärarna högre avlöningsförmåner,

förslagsvis motsvarande B 28, d. v. s. den lönegrad, som vid statsmakternas

tidigare prövning av här föreliggande lönefrågor befunnits

lämpligt avvägd.

Medlemmarna av direktionen general Lilliehöök och rektor Hedström

hava under hänvisning till departementschefens uttalanden i propositionen

133/1931 i princip anslutit sig till kollegiets yrkande örn överlärarbefattningarnas

bibehållande samt föreslå, att dessa tjänster måtte placeras i

lönegraden B 26 med tillägg av arvode svarande mot B 28.

De hava därvid främst velat framhålla, att överlärarna vid gymnastiska

centralinstitutet i framtiden få ännu mera krävande samt för

ledningen och utvecklingen av arbetet vid skolan ännu betydelsefullare

uppgifter än någonsin hittills. De anse nämligen att undervisningen

framdeles blir långt mera splittrad och krävande, att lokalutrymmena

komma att väsentligt utökas och bland annat innesluta fackinstitutioner

av olika slag, vilka kräva sakkunnig omvårdnad samt att lärarpersonalen

kommer att omfatta ett ökat antal icke-ordinarie lärare med växlande utbildning

och kompetens, allt förhållanden, vilka givetvis peka på behovet

av en sakkunnig, sammanhållande kraft inom varje ämnesgrupp.

General Lilliehöök har härjämte framhållit önskvärdheten av att de

olika huvudämnena inför rektor lämpligen företrädas av var sin representant

samt att den visserligen delvis ur funktion satta, men av god

tradition hurna, och, då den fullt utnyttjades, för institutet gagneliga

överlärarinstitutionen i en ny stark skolorganisation borde kunna med

fördel återupplivas. Den eggelse, som möjligheten till befordran till Överlärare

innebär, måste även — enligt generalens mening — vara ett moraliskt

moment av högt värde vid en högskola sådan som det blivande gymnastiska

centralinstitutet.

Direktionens övriga medlemmar: överståthållare Elmquist, fröken Falk

och professor Söderlund hava ej ansett sig kunna biträda yrkandet utan

instämma i sakkunnigas förslag. De föreslå emellertid med instämmande

— under förutsättning att förslaget örn överlärartjänsternas bibehållande

ej vinner beaktande —- av general Lilliehöök och rektor Hedström,

att den av lärarna, som enligt sakkunnigförslaget skall förordnas som

rektors ställföreträdare, måtte erhålla ett arvode så stort, att hans avlöning

kommer att motsvara avlöning enligt lönegrad B 28.

Som skäl härför anföres, att denne lärare örn möjligt torde komma att

väljas bland lärarna i den ämnesgrupp, inom vilken rektor har den minsta

erfarenheten. Han kommer således som företrädare för detta ämne att

erhålla en rent positiv, ansvarsfull uppgift. Särskilt under de perioder,

då rektor upptages av sitt arbete inom skolöverstyrelsen, kommer ställföreträdarens

tid att vara upptagen i en utsträckning, som i och för sig

synes väl motivera en särskild avlöning.

Direktionen yrkar således enhälligt och kraftigt, att samtliga lärare i

överensstämmelse med sakkunnigförslaget placeras i lönegrad B 26.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

General Lilliehöök och rektor Hedström föreslå de tre överlärarbefattningarnas

bibehållande samt innehavarnas placering i lönegraden B 26

jämte arvode, motsvarande lönefyllnad till lönegraden B 28.

Direktionens majoritet, med vilken ovannämnda direktionsmedlemmar,

såvida deras förslag angående överlärarna ej vilmer beaktande, instämma,

föreslår med instämmande i vad kollegiet härutinnan föreslagit, att rektors

ställföreträdare erhåller ett arvode motsvarande lönefyllnad till

B 28.

De sakkunniga hava föreslagit att de militära elevernas vid gymnastiska

centralinstitutet utbildning i fäktning skulle »omhänderhavas» av

den från försvarsväsendet kommenderade militäre läraren. Kollegiet har

i motsats härtill yrkat, att denna undervisning skall omhänderhavas av

institutets lärare med biträde av den militäre läraren.

Direktionen instämmer i detta yrkande.

Det skäl, som förorsakat de sakkunnigas förslag, torde varit uppfattningen

att fäktningen är en huvudsakligen militär idrott och att man

genom att fordra kompetens i fäktundervisningen av idrottslärarna skulle

för civila sökande försvåra ernåendet av dessa befattningar.

Direktionen har emellertid av de av kollegiet anförda skälen blivit övertygad

örn, att åtminstone någon av institutets ordinarie lärare bör hava

full kompetens i fäktning och föreslår därför sådan bestämmelse i stadgan,

att de militära elevernas utbildning i fäktning skall omhänderhavas

av centralinstitutets ordinarie lärare med biträde av den kommenderade

militäre läraren samt att vid tillsättandet av lärarna i idrott med lek hänsyn

tages till att en av dem bör vara kompetent att leda de militära elevernas

undervisning i fäktning.

Direktionen uppskattar till fullo kollegiets åsikt, att läraren i kroppsövningarnas

fysiologi bör hava ingående kännedom om svensk gymnastik.

Vid besättande av denna viktiga befattning gäller det, enligt direktionens

uppfattning, dock främst att förvärva en lärare med i första hand grundlig

vetenskaplig skolning och förmåga av självständig vetenskaplig verksamhet.

Då det emellertid ej torde med säkerhet kunna förutses, att man

för närvarande skulle kunna finna en person med nu angivna kompetens,

som dessutom äger den önskvärda kännedomen om svensk gymnastik, anser

sig direktionen icke kunna tillstyrka den föreslagna bestämmelsen.

Kollegiet har vidare föreslagit att bestämmandet av proportionen mellan

manliga och kvinnliga lärare i sjukgymnastik skall anstå, tills förhållandena

giva vid handen, huru många manliga och kvinnliga elever,

som komma att välja sjukgymnastlinjen respektive komplettera sin utbildning

med genomgående av sjukgymnastlinjens andra årskurs.

Undervisningen i sjukgymnastikens teknik är avsedd att ledas av manliga

lärare för de manliga eleverna oell av kvinnliga för de kvinnliga.

Den beräknas pågå hela året örn. Av de föreslagna fyra lärarna komma

endast tre att tjänstgöra åt gången, den fjärde har semester, som för dessa

lärare beräknats fördelad över hela året. Funnes sålunda ej två manliga

och två kvinnliga lärare, skulle institutet under en del av året stå utan

lärare i sjukgymnastikens teknik för endera gruppen. Direktionen kan

därför ej tillstyrka kollegiets yrkande i annan mån än att föreslå, att den

ena manliga befattningen för arbetsåret 19.33—1934 besättes med extra

lärarkraft. Direktionen vill samtidigt påpeka, att konsekvensen av tillsättandet

av tre kvinnliga och en manlig lärare, örn detta skulle visa sig

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

lämpligt, blir att en extra kraft måste avses för att sköta den manlige

lärarens undervisning i teknik under den tid, denne åtnjuter semester.

Direktionen har med skärpa framhållit nödvändigheten av att placera

lärarna i lönegrad B 26. Ett oundgängligt villkor härför anser direktionen

emellertid vara, att den arbetsprodukt, som sakkunniga föreslagit, utkräves.

Ett minskat antal lärartimmccr skulle för övrigt medföra nödvändigheten

att öka lärarnas antal, och sålunda väsentligen fördyra organisationen.

Direktionen kan därför ej understödja kollegiets förslag i

denna del.

Sakkunnigförslaget upptager bland annat för civila manliga och kvinnliga

elever en särskild idrottsperiod den 15 augusti—1 september. Kollegiet

har vänt sig mot detta förslag och påpekat dels den större effektiviteten

av över hela arbetsåret fördelade timmar, dels att en sådan fördelning av

det under denna idrottsperiod effektiva timantalet skulle höja veckotimantalet

med endast en timme.

Direktionen har sig bekant, att inom sakkunniga en viss tvekan gjort

sig gällande i denna fråga. Vad som varit bestämmande har emellertid

bland annat varit önskan att hålla nere veckotimantalet så mycket som

möjligt. Detta har ansetts nödvändigt för att bereda eleverna tillfälle till

de självständiga studier, som påfordras för ett högskolemässigt arbetssätt.

Det veckotimantal, till vilket de sakkunniga kommit, måste anses ligga på

övre gränsen. Man måste dock förutse, att detta genom uppkomsten av

nya krav möjligen i framtiden kan komma att ökas. Det synes under

sådana omständigheter riskabelt att utan tvingande skäl inarbeta ännu

en veckotimme i arbetsordningen. De till idrott anslagna timmarna kunna

dessutom ej alltid placeras fast i arbetsordningen utan måste upptagas

som hela eller halva idrottsdagar insprängda i programmet vid de tillfällen,

då väderleksförhållandena etc. göra det lämpligt. Från pedagogisk

synpunkt för idrottens del är detta naturligen, som kollegiet påpekar, synnerligen

fördelaktigt, men det utgör en nackdel för de övriga ämnena och

lärarna, särskilt på grund av den planerade samundervisningen med manliga

och kvinnliga elever. Härtill kommer, att den föreslagna idrottsperioden

i första hand avses för läger- och friluftsliv samt för inlärandet

av de många färdigheter och kunskaper, som fordras för att därunder

omhänderhava skolbarn. Denna gren av arbetet för den fysiska fostran

torde ej vara den minst viktiga, och direktionen anser att för densamma

nödiga erfarenheter bäst inhämtas under en sammanhängande period, då

svårigheterna annars lätt underskattas.

Direktionen ansluter sig på grund härav till de sakkunnigas förslag i

denna del.

Med avseende å det påpekande, som kollegiet i samband härmed gjort

angående det skenbart orättvisa i att särskild ersättning är avsedd för

undervisning vid de för komplettanter avsedda sommarkurserna i idrott

men ej för här berörd idrottsperiod, som dock utökar arbetsåret för lärarna

i idrott med två veckor utöver övriga lärares, vill direktionen framhålla,

att sakkunniga synas hava utgått från att ett visst timantal för

arbetsåret skall hava samma värde i avlöningsliänseende, vare sig det är

utbrett över färre eller flera veckor, under förutsättning att lärarna erhålla

behövlig semester. Från denna synpunkt blir det enligt direktionens

mening en väsentlig skillnad mellan de lärare, som inkallas den 1 juli för

den kompletterande idrottskursen, och dem, som inkallas den 15 augusti.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

De senare hava dock haft två månaders sommaruppehåll. Det torde emellertid

ej möta alltför stora schematekniska svårigheter att för dem genom

koncentration av idrottsundervisningen möjliggöra ytterligare frihet från

undervisningen under t. ex. någon del av vinterhalvåret. Det torde höra

bero på den blivande direktionen, att, örn den så finner erforderligt, vidtaga

åtgärder härför.

Kollegiet har också påpekat lämpligheten av att de ordinarie lärarna i

de medicinska ämnena erhålla samma semester som övriga lärare. Direktionen

vill i anledning härav framhålla, att dessa lärare visserligen kunna

befrias från sin teoretiska undervisningsskyldighet under så lång tid som

avses, men att deras arbete vid polikliniken givetvis måste regleras efter

de grunder, som gälla för övriga vid sjukhus tjänstgörande läkare. Stadgan

§ 40 mom. 2 torde således hava givits en mot det framförda önskemålet

så tillmötesgående formulering, som det varit möjligt åstadkomma.

Direktionen kan, bortsett från den ståndpunkt som olika medlemmar

intaga till överlärarfrågan, ej tillstyrka kollegiets förslag, att vederbörande

Överlärare skall vara ordförande i de ämneskonferenser, som

beröra endast ett ämne. Direktionen finner, att ordförandeskapet vid

ämneskonferenser bör utövas av rektor eller dennes ställföreträdare.

Kollegiet har vidare framställt ett par önskemål dels angående jämnare

fördelning av de militära elevernas fäktundervisning under de håda läsåren,

dels angående inskränkning för dessa elever av antalet lektionstimmar

i friskgymnastik till förmån för utbildningen i fäktning.

Direktionen har intet att invända vare sig mot det ena eller det andra

av dessa förslag, men anser, att de böra hänskjutas till den prövning av

de blivande timplanerna, som kommer att bliva en av den kommande

direktionens uppgifter.

De sakkunniga hava föreslagit uppdelning av till fäktunder visning för

manliga civila friskgymnastelever anslagen tid i 50 obligatoriska och 70 frivilliga

undervisningstimmar. Då detta torde föranleda en ur många synpunkter

oläglig uppdelning av dessa elever i två undervisningsgrupper,

och då något resultat av 50 lektioner knappast kan förväntas, föreslår

direktionen, att samtliga timmar göras obligatoriska.

Kollegiet har avstyrkt de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avser

införande av undervisning i rytmik, och föreslagit, att de härför avsedda

timmarna i stället måtte komma undervisningen i idrott och lek till godo.

Direktionen finner visserligen, att den kännedom örn vissa utländska

system, grundade på takt- och rytmövningar, som närmast avsetts vid här

ifrågavarande undervisning, icke är utan betydelse. Å andra sidan finner

direktionen det mera lämpligt, att takt- och rytmundervisningen bedrives

i samband med undervisningen i gymnastik (inklusive dans) leie och

idrott. De av de sakkunniga till rytmiken föreslagna timmarna synes

direktionen höra tillgodogöras undervisningen i anförda kroppsövningar.

Karolinska institutets lärarkollegium Ilar anfört huvudsakligen följande:
Då

det föreliggande förslaget på ett mycket omfattande sätt berör karolinska

institutet som vetenskaplig högskola och i flera avseenden djupgående

ingriper i dess arbete, har lärarkollegiet ansett detsamma erfordra

en mycket omsorgsfull oell ingående granskning. Lärarkollegiet har därför

vid sammanträde den 17 december 1931 anhållit om förlängd tid för

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

yttrandets avgivande till den 15 februari 1932. Då emellertid det begärda

uppskovet ej kunnat beviljas, utan utlåtande måst avgivas redan den 21

januari, har lärarkollegiet ej kunnat så noggrant, som önskvärt varit,

genomgå förslaget, ej heller kunnat verkställa utredningar på de många

punkter, där sådana äro erforderliga, men saknas i förslaget, utan måst

inskränka sig till att framföra sådana huvudsakliga anmärkningar mot

förslaget, till vilka den under dessa förhållanden mindre fullständiga

granskningen givit anledning.

Den ståndpunkt, som lärarkollegiet och i övrigt en så gott som enhällig

läkaropinion, företrädd av de bägge medicinska fakulteterna, medicinalstyrelsen,

direktionen för serafimerlasarettet, läkarförbundet, Sveriges

yngre läkares förening och svenska kurortsföreningen intagit i sina yttranden

örn de bägge senaste kommittéförslagen till frågan örn sjukgymnastikens

samband med friskgymnastiken, nämligen att utbildandet av sjukgymnaster

borde utbrytas ur gymnastiska centralinstitutet och förläggas

till medicinsk högskola, har visserligen ej helt vunnit riksdagens bifall,

faen de direktiv, som riksdagen 1931 gav i denna fråga, utgöra dock ett

avsevärt tillmötesgående mot de av den medicinska sakkunskapen uppställda

fordringarna i detta avseende. Sålunda uttalade riksdagen: »Örn

alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildning

av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets uppgifter,

är det emellertid synnerligen angeläget att behörig hänsyn tages till

kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå några moment,

som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes blivande

levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt den har medicinsk

karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning och intimt

anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt».

Och vidare: »Riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen

kan avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger,

måhända blott till en termin under första året. Det blir då möjligt att

ytterligare betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen oell

att, särskilt för sjukgymnastelevernas del, bättre tillgodose undervisningen

och övningarna i ämnen av medicinsk natur. I sistnämnda hänseende

vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att samarbete på lämpligt

sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska

som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda synes serafimerlasarettet

böra stå till förfogande både för poliklinisk och för klinisk

undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående

skall visas från lasarettets direktion.» Samt vidare: »Angående vad Kungl.

Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet och linjedelning, erinrar

riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande önskvärdheten av en

strängare genomförd differentiering av undervisningen på de båda olika

linjerna, frisk- och sjukgymnastiklinjen, samt angelägenheten av sjukgymnastutbildningens

nära anknytande till sjukvårdsväsendet».

Lärarkollegiet kan ej finna annat än att de sakkunniga avsevärt försummat

att iakttaga dessa riksdagens direktiv särskilt med avseende på

dess uttalande, att i sjukgymnastutbildningen ej finge ingå några moment,

som kunna betecknas som obehövliga med tanke på vederbörandes blivande

levnadskall, och med avseende på dess uttalande att gemensamheten

i undervisningen avsevärt kunde inskränkas under vad som av Kungl.

Majit föreslagits, måhända till blott en termin under första året. Sålunda

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

föreslå de sakkunniga under första året ej mindre än 671 gemensamma

timmar och under andra året 78. Sagda 671 timmar utgöra i och för sig

mera än hela den första höstterminens timantal, vilket under 15 veckor

med i genomsnitt 30 veckotimmar uppgår till 450, och då antalet gemensamma

timmar på grund av läroämnenas art viii ej kan sammanföras

i en enda fortlöpande följd kommer gemensamheten att enligt deras

förslag omfatta hela första året, ett förhållande, vilket riksdagen tydligen

icke avsett. Härtill kommer så att gemensam undervisning föreslagits

jämväl under andra året. Vidare har trots riksdagens uttryckliga önskan

i utbildningen åtskilligt medtagits, som måste betraktas som obehövligt;

sålunda finnes det ju, som lärarkollegiet tidigare framhållit, ingen rimlig

anledning att i sjukgymnasternas utbildning medtaga en omfattande

undervisning i friskgymnastik och friskgymnastikens teori, lek och idrott

samt pedagogik och psykologi, lika litet som att för friskgymnasterna medtaga

det stora mått av sjukgymnastik, som inlagts i deras kurser. Genom

frångående av riksdagens direktiv i detta avseende ha lärokurserna kommit

att svälla ut till en omfattning, som framkallar farhåga för att de ej,

utan att eleverna i betänklig grad överansträngas, kunna genomgås på

den beräknade tiden.

Denna omfattande Barnundervisning för båda linjernas elever i ämnen,

som huvudsakligen tillhöra den ena linjens utbildningsområde, synes sammanhänga

med strävan att bibehålla gymnastikdirektörstiteln. Kollegiet

har vid behandlingen av 1927 års gymnastiksakkunnigas förslag intagit

en avvisande hållning till bibehållandet av denna titel och vidhåller denna

ståndpunkt.

I detta sammanhang vill kollegiet framhålla, att de sakkunniga uppställt

samma inträdesfordringar (kvalificerad studentexamen eller motsvarande

kunskaper i vissa ämnen) för sjukgymnastiklinjen som för friskgymnastiklinjen,

ehuru för den förstnämnda linjen föreslagna skärpning knappast

synes befogad.

Med avseende på den undervisning, som förlägges till karolinska institutet

och serafimerlasarettet, vill kollegiet framhålla en synpunkt, som de

sakkunniga alls icke beaktat, nämligen den att karolinska institutet kommer

att i sista hand bära det moraliska ansvaret för dess art. Den omständigheten

att densamma gives vid landets största medicinska läroverk

kommer alltid att verka så att höga krav framställas på densamma, och

klandret för dess brister kommer alltid att riktas mot karolinska institutet

och återverka på dess anseende. Det är därför en angelägenhet av högsta

vikt för karolinska institutet att hava ett sådant inflytande på planerandet

och ledandet av denna undervisning, att den kan hållas på ett plan, som

motsvarar vetenskapens krav och institutets ställning som en vetenskaplig

medicinsk högskola. T detta avseende är emellertid de sakkunnigas förslag

icke tillfredsställande.

Sålunda är till att börja med karolinska institutets inflytande på tillsättandet

av de lärare, vilka skola meddela undervisning å dess egna och

å det med detsamma så nära förenade serafimerlasarettet» lokaler, icke

tillräckligt. Med avseende på de ordinarie lärarnas tillsättande har sålunda

den för alla lärarbefattningar vid en vetenskaplig högskola som

oundgänglig ansedda främsta befordringsgrunden, vetenskaplig skicklighet,

alldeles utelämnats och i stiillet lärdom uppförts som första befordringsgrund.

Härigenom har man berövat lärarkollegiet möjligheten att

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vid förslags uppgörande giva företräde åt en vetenskapligt väl förtjänt

person framför en, vilken mera utmärker sig för lärdom, och som måhända

aldrig på något sätt bidrager till utvecklingen inom sitt fack. Vidare har

visserligen sakkunnigvalet och förslagets uppsättande lagts i karolinska

institutets hand, men den bestämmelsen har införts, att lärarkollegiets

förslag skall överlämnas till direktionen för gymnastiska centralinstitutet,

som med eget yttrande har att översända detsamma till Kungl. Maj:t.

Härigenom skulle det vid utnämningen så betydelsefulla förordet komma

att avgivas av direktionen för gymnastiska centralinstitutet och ej av

kanslern för rikets universitet, ett förhållande, som kollegiet ej finner vara

tillfredsställande.

Samma invändning kan göras mot sättet för tillsättande av de icke

ordinarie tjänsterna, vilkas undervisning är förlagd till karolinska institutets

teoretiska institutioner. Kollegiet har där visserligen att uppgöra

förslag, men utnämningen göres av direktionen för gymnastiska centralinstitutet,

med fullständigt förbigående av kanslern för rikets universitet.

Här lämnas fältet öppet för icke önskvärda utnämningar, så mycket mer,

som för dessa befordringar inga befordringsgrunder äro angivna. Enligt

lärarkollegiets mening är därför en ny utredning om tillsättningsförfarandet

vid alla tjänster, som äro förenade med undervisning för gymnastiska

centralinstitutets elever vid karolinska institutet och serafimerlasarettet,

oundgängligen nödvändig.

Kollegiet vill erinra örn att eljest vid samarbete i befordringsfrågor

mellan vetenskaplig högskola och annan myndighet — såsom exempelvis

tandläkarinstitutet vid tillsättning av lärare och medicinalstyrelsen med

avseende på professurerna i psykiatri — befordringsfrågan först behandlas

av myndigheten i fråga och först därefter av den vetenskapliga högskolan

i vanlig för högskolan gällande ordning.

Det är ej heller förenligt med karolinska institutets ställning som medicinsk

högskola, att vid densamma undervisning i så viktiga medicinska

behandlingsmetoder som sjukgymnastik och fysikalisk terapi skall kunna

meddelas av icke medicinskt bildade lärare. En sådan anordning sänker

undervisningen till ett plan, som lärarkollegiet under inga omständigheter

kan godtaga. Kollegiet tänker därvid naturligtvis icke på den del av

undervisningen, som allenast består i handledning och instruktion vid

behandlingens utförande. Att denna handledning anförtros åt icke medicinskt

bildade instruktionsgymnaster har kollegiet intet att erinra mot.

Beträffande den undervisning, som skall lämnas vid karolinska institutet,

är det ock nödvändigt, att institutets lärarkollegium får sig tillmätt ett

större gehör för sin mening vid undervisningsplanernas första uppgörande,

ävensom vederbörligt inflytande å deras utveckling i fortsättningen. I

förslaget till stadgar för gymnastiska centralinstitutet saknas varje bestämmelse

i sistnämnda hänseende.

Efter dessa allmännare anmärkningar övergår kollegiet till en närmare

granskning av förslaget i kap. III, som av de sakkunniga rubricerats:

Samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet i fråga om

viss undervisning.

Till en början måste kollegiet uttala sitt beklagande av att 1931 års

gymnastiksakkunniga icke förhandlat med karolinska institutet och serafimerlasarettets

direktion angående det förslag till samarbete, som här

framlägges. Hade de sakkunniga konfererat med kollegiet eller delegerade

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

för kollegiet hade på ett tidigare stadium sådana allvarliga brister hos

förslaget kunnat påpekas och avhjälpas, som göra detsamma sådant det

nu föreligger oantagligt.

Det samarbete, som de sakkunniga föreslå med karolinska institutet oell

serafimerlasarettet, gäller undervisningen i följande ämnen: fysiologi,

anatomi, allmän patologi samt sjukgymnastik med fysikaliska behandlingsmetoder.

Däremot föreslås icke något organiserat samarbete i fråga örn ämnet

sjukdomslära, ehuru omfattningen av undervisningen i detta ämne betydligt

ökats. Kollegiet är tveksamt örn undervisningen i detta ämne verkligen

behöver göras så ingående och vidlyftig som föreslås. Skall densamma

ha denna omfattning torde emellertid vara än mer behövligt, att

den ges vid en sjukvårdsanstalt, där levande undervisningsmaterial till

sjukdomslärans belysning i tillräcklig utsträckning står till buds. Genom

tillmötesgående av professorerna i kirurgi och medicin, vilka begärt lasarettsdirektionens

tillstånd, har gymnastiska centralinstitutet sedan hösten

1931 provisoriskt haft den nuvarande, mindre omfattande undervisningen

i sjukdomslära förlagd till serafimerlasarettet, där medlemmar av

sjukhusets läkarstab givit densamma. Då detta emellertid är en rent personlig

överenskommelse, som när som helst kan brytas av endera parten,

synes ordningen icke tillfredsställande.

Angående förslaget i fråga örn undervisning i fysiologi, anatomi och

allmän patologi får kollegiet anföra följande.

De sakkunniga uttala i sitt betänkande på sid. 19 sålunda: »De sakkunniga

förutsätta, att---- karolinska institutet i erforderlig utsträck
ning

och i den mån detta av utrymmesskäl är möjligt ställer sina institutioner

till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning». Denna

förutsättning biträder kollegiet i princip. Härtill får emellertid fogas

erinran örn, att nämnda undervisning måste — i likhet med vad eljest

tillämpas —- vara underordnad vederbörande institutionschef, i vad angår

institutionens och dess materials användning, detta enär institutionschefens

ansvarighet påtagligen eljest icke kan upprätthållas.

De sakkunniga hava lämnat obekant, i vilken »erforderlig utsträckning»

institutets institutioner äro avsedda att tagas i anspråk. Beträffande

undervisningen i fysiologi kan kollegiet biträda sakkunnigförslaget, därest,

som hittills, huvuddelen av denna undervisning kommer att äga rum

å gymnastiska centralinstitutet och endast enstaka viktigare demonstrationer

förläggas till karolinska institutet. Avses däremot, att någon större

del av undervisningen skall försiggå å karolinska institutet, så torde

utrymmesskäl för närvarande nödga till försiktigare uttalande. Annan

ordinarie undervisning, däribland särskilt den för tandläkarstuderande,

har nämligen svällt ut så långt, att övrigblivande disponibilitet är tämligen

kringskuren.

Den föreslagna anordningen för undervisningen i anatomi måste kollegiet

avstyrka.

De sakkunniga hava föreslagit inrättandet av en ordinarie lärarbefattning

i »sjukgymnastik och anatomi», vilkens medicinskt utbildade innehavare

tillika skall vara föreståndare för gymnastiska centralinstitutets

poliklinik å serafimerlasarettet. Lärarbefattningen i fråga skall uppföras

på gymnastiska centralinstitutets ordinarie stat och innehavaren vara

medlem av gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium. Han skall alltså

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr lr>2.

tillhöra gymnastiska centralinstitutets ordinarie lärarstab. Men hans

undervisning i anatomi skall vara förlagd till karolinska institutets anatomiska

institution.

Do sakkunnigas förslag i denna punkt innebär alltså, att a karolinska

institutets anatomiska institution undervisning skall meddelas av en med

kungl, fullmakt tillsatt lärare, som icke tillhör institutet utan är bunden

vid annan läroanstalt. I sin undervisningsverksamhet är denne lärare

följaktligen undandragen all kontroll från institutets sida. Han subordinerar

icke i sitt görande och låtande på den anatomiska institutionen

under delina institutions föreståndare. Han äger författningsenlig beiogenliet

att för sin anatomiska lärarverksamhet utnyttja institutionens

lokaler och undervisningsmaterial. Och dessa rättigheter motsvaras icke

av några som helst skyldigheter för honom att medverka för institutionens

vidmakthållande i undervisningsdugligt skick. En dylik oformlig undervisningsorganisation

har hittills icke förekommit vid karolinska institutet

oell står i strid mot institutets intressen.

Härtill kommer, att kollegiet finner det olämpligt, att de två läroämnena

sjukgymnastik» och »anatomi» sammankopplas till ett gemensamt undervisningsämne

för en lärarbefattning, vilkens innehavare därtill skall vara

poliklinikföreståndare på serafimerlasarettet. De håda ämnena äro vitt

skilda till innehållet och äga samband endast så till vida, att kunskap i

människokroppens byggnad utgör den nödiga grunden för den sjukgymnastiska

utbildningen. Befattningshavaren har tilldelats en onaturlig

dubbelställning, som måste försvåra det nöjaktiga fullgörandet av honom

åliggande uppgifter. Poliklinikarbetet måste, som nedan närmare utvecklas,

taga hans tid, krafter och intresse i anspråk i så stor utsträckning, att

anatomiundervisningen blir lidande. Dessutom torde det bliva svårt att

finna en lärare, som äger vetenskapliga och andra nödiga kvalifikationer

för dessa olika uppgifter.

Anatomiens stora betydelse som underlag för sjukgymnastutbildningen

vill kollegiet betona. De sakkunniga dela tydligen denna mening såsom

framgår därav, att de anslagit 159 undervisningstimmar åt anatomien på

den sjukgymnastiska linjen och 144 timmar på den friskgymnastiska,

medan fysiologien, för vilken de sakkunniga ifrågasatt till och med en

självständig professur (visserligen som forskningsprofessur), av dem tilldelats

118 timmar på sjukgymnastiklinjen och 156 timmar på friskgymnastiklinjen.

Enligt kollegiets förmenande uppnås det välgrundade önskemålet

att bereda gymnastikeleverna god undervisning i anatomi säkrast

därigenom, att anatomiundervisningen anförtros åt en fackanatom. Och

eftersom undervisningen skall förläggas till karolinska institutets anatomiska

institution, är den naturliga och närmast till hands liggande lösningen,

att medverkan i första hand sökes hos institutets anatomiska

lärarkrafter. För anatomien bör med andra ord finnas en särskild lärarbefattning.

I detta sammanhang vill lärarkollegiet fästa uppmärksamheten på att

i sakkunnigförslaget saknas anvisning örn, hur den första undervisningen

skall ordnas för de till centralinstitutet beordrade officerarna, som det

första utbildningsåret skola infinna sig där den 7 oktober, medan för

övriga elever läsåret börjar redan den 1 september. Denna åtskillnad kommer

att bereda svårigheter för kursundervisningens planmässiga genomförande,

särskilt i anatomi. Vid kursundervisning i detta ämne bygges

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

efterföljande undervisningsled på föregående som grund. Elev, som icke

deltager i kursen från dess början, erfar den dubbla olägenheten att gå

miste örn första delen av kursens innehåll och därmed även att sakna

förutsättning för den följande undervisningens fulla tillgodogörande. De

sakkunniga hava förbigått denna angelägenhet, som dock givetvis icke

kan lämnas outredd.

Undervisningen i allmän patologi torde utan svårighet kunna anordnas

på endera av institutets patologiska avdelningar och bör därvid i likhet

med vad som gäller andra teoretiska medicinska ämnen undervisningen

ske under institutionsföreståndarens inseende och av lärare tillsatt efter

de principer som kollegiet ovan givit uttryck åt.

Undervisningen i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder

föreslås förlagd till serafimerlasarettet. Den skulle utgöras endels av vad

de sakkunniga kalla klinisk undervisning och endels av poliklinisk. Deri

kliniska undervisningen skulle bestå i att gymnastiska centralinstitutets

elever på serafimerlasarettets gymnastikavdelning och på sjuksalarna ge

behandling åt vid serafimerlasarettets kliniker vårdade sjuka under handledning

av instruktionsgymnaster, som tillsättas av serafimerlasarettets

direktion. Det är tydligen önskvärt, att gymnastiska centralinstitutets

elever få tillfälle att se och behandla även sängliggande sjuka, och de former,

som föreslås härför, synas ur undervisningens och sjukvårdens synpunkter

i huvudsak tillräckligt betryggande. Principiellt finns sålunda

intet att erinra mot förslaget i denna punkt. Däremot finnas en del praktiska

svårigheter. På somrarna komma dessa att framträda mindre, emedan

då ingen undervisning och tjänstgöring för medicine kandidater finns

vid de båda huvudklinikerna, den medicinska och den kirurgiska. På vintrarna

däremot är förhållandet ett annat. De tjänstgörande medicine kandidaterna

övas då i viss utsträckning i behandling med massage och gymnastik

av de på klinikerna inneliggande sjuka. Deras möjlighet till sådan

träning kommer följaktligen i viss grad att minskas genom att samtidigt

gymnastiska centralinstitutets elever skola undervisas. Vidare ges vissa

tider på året kurser i sjukgymnastik för medicine kandidater på lasarettets

gymnastikavdelning, varjämte ett stort antal medicine kandidater

även under tiderna mellan dessa kurser arbeta på gymnastikavdelningen.

Emellertid torde dessa olägenheter kunna minskas eller kompenseras, örn

genom lämpliga ändringar i de sakkunnigas förslag till poliklinik möjligheter

beredas för undervisning av de medicine kandidaterna därstädes.

Vidare torde böra påpekas som en självklar fordran, att professornöverläkaren,

som har ansvaret för sjukvården, erhåller samma myndighet

över centralinstitutets elever som han har över medicine kandidaterna och

övrig sjukvårdspersonal.

Vad angår förslaget till ordnande av den polikliniska undervisningen i

sjukgymnastik med fysikaliska behandlingsmetoder, får kollegiet anföra

följande.

Dc sakkunniga föreslå nybyggnad för en gymnastikpoliklinik i lokal

anslutning till serafimerlasarettets övriga polikliniker. Till denna gymnastiska

poliklinik, som sålunda skulle infogas som den sjunde i serafimerlasarettets

komplex av polikliniker, skulle förläggas den undervisning i

sjukgymnastik med fysikalisk behandling, som för närvarande ges vid

gymnastiska centralinstitutets egen poliklinik. Kollegiet har redan förut

i sitt yttrande över 1929 års gymnastiksakkunnigas förslag principiellt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Majt:,? proposition Nr 152.

tillstyrkt en sådan anordning och har ingen anledning ändra mening

härutinnan.

Däremot finner kollegiet sig nödsakat att bestämt motsätta sig den form

för samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet, som dea

föreslagna organisationen innebär, och som ställer karolinska institutet

och serafimerlasarettets direktion praktiskt taget utan allt inflytande pä

undervisningen och den sjukvårdande verksamheten vid polikliniken.

Kollegiet finner en sådan ordning av praktiska skäl varken ur sjukvårdens

eller undervisningens synpunkter godtagbar och därjämte principiellt

otillfredsställande.

Kollegiet vill i sistnämnda hänseende påminna örn, att serafimerlasarettet

visserligen på grund av sin karaktär av stiftelse icke formellt är

karolinska institutets sjukhus, respektive en integrerande del i högskolans

byggnadskomplex, men att det dock i realiteten har denna ställning. Ett

uttryck härför är, att serafimerlasarettet i statsverkspropositionen uppföres

under rubriken universitetssjukhus. Denna serafimerlasarettets uppgift

har också klart formulerats i § 1 av den för serafimerlasarettet gällande

stadgan, som lyder: »Serafimerlasarettet är avsett att vara dels en

vårdanstalt för sjuka, dels ock en undervisningsanstalt för utbildande anläkare».

Denna serafimerlasarettets ställning som universitetssjukhus gör, att

det a priori förefaller synnerligen olämpligt, att karolinska institutet icke

skulle för sin undervisning förfoga över gymnastikpolikliniken. Även rent

praktiska skäl kräva, att karolinska institutet för sin undervisning förfogar

över gymnastikpolikliniken liksom över lasarettets samtliga övriga

delar. Lärarkollegiet påminner i detta avseende örn, att serafimerlasarettets

gymnastikavdelning, ehuru icke belägen i lokalt samband med poliklinikerna

och i första hand avsedd för behandling av på lasarettet intagna

sjuka, sedan länge jämväl bedrivit poliklinisk verksamhet, på senare

år i stor utsträckning. Dit hänvisas sålunda för sjukgymnastik behandling

från övriga polikliniker samtliga sjukdomsfall, som därav äro i behov,

t. ex. olycksfallsskadade, reumatiska sjukdomar o. s. v. Detta poliklinikmaterial

har hittills utnyttjats för utbildning av de medicine studerande

och behövs för detta ändamål.

Örn en gymnastikpoliklinik bygges i samband med lasarettets övriga

polikliniker, måste behandlingen av nyssnämnda polikliniska sjukmaterial

ske därstädes och sålunda icke längre som förut vid lasarettets gymnastikavdelning.

Det material, som står till buds för undervisningen av de medicine

studerande vid sistnämnda avdelning, blir därigenom väsentligt reducerat.

Då omfattningen av undervisningen för de medicine studerande i

sjukgymnastik icke kan i motsvarande grad reduceras, är det tydligt, att

undervisningen måste flyttas till den nya polikliniken tillsammans med

det material, på vilket den skall utövas. Men enligt förslaget är den gymnastiska

polikliniken beträffande undervisningen icke underställd den

medicinska högskolan utan gymnastiska centralinstitutet.

Ett sådant arrangemang förefaller lärarkollegiet principiellt oriktigt

och praktiskt olämpligt och torde ej medföra fördelar för undervisningen

av gymnastiska centralinstitutets elever, som uppväga de organiska

olägenheterna.

I fråga örn sjukvårdens organisation är förslaget oklart. Av de sakkunnigas

betänkande framgår sålunda t. ex. icke örn de tänkt sig en gym
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

nastikpoliklinik av samma slag, som den serafimerlasarettet för närvarande

har, dit alltså patienter remitteras från de övriga poliklinikerna

för behandling, men som icke själv direkt tar emot den hjälpsökande allmänheten,

eller örn de tänkt sig en fri och öppen poliklinik, dit vem som

sa önskar kan direkt vända sig för att erhålla sjukvård. Då ett så stort

klientel, som behövs för att kunna uppnå de inkomstsummor, som de sakkunniga

räkna med, icke kan ernås annat än med en poliklinik av den

senare typen, förutsätter kollegiet emellertid, att de sakkunniga avse en

för allmänheten direkt öppen poliklinik. Det är klart, att fordringarna på

den medicinska ledningens kvalilikationer vid en så beskaffad poliklinik

måste vara väsentligt större än vid en poliklinik, som endast mottager

silia sjuka från den kirurgiska och medicinska eller andra polikliniker

och där således det diagnostiska och prognostiska arbetet, som leder fram

till ett omdöme örn fallets beskaffenhet och örn för detsamma lämplig

behandling, på förhand är utfört.

En gymnastikpoliklinik av den typ, som lärarkollegiet sålunda förutsätter

att de sakkunniga avse, kommer att skilja sig högst väsentligt från

den poliklinik, som gymnastiska centralinstitutet för närvarande har och

behöver förty en ganska annorlunda beskaffad organisation. Den kommer

att skilja sig från gymnastiska centralinstitutets nuvarande poliklinik

icke blott i fråga örn de behandlingssökandes stora massa utan i fråga örn

klientelets art. Här kommer icke endast att bli fråga örn motionsgymnastik

för friska eller nästan friska eller massage för mindre krämpor, utan örn

sjuka i stort antal och lidande av allehanda olikartade sjukdomar, dels

remitterade från de övriga poliklinikerna, dels direkt sökande gymnastikpolikliniken.

Det torde knappast vara behövligt att påpeka, att alla personer,

som direkt söka gymnastikpolikliniken, måste på samma sätt som

vid vilken annan poliklinik som helst först noggrant undersökas i syfte

att utreda sjukdomens art och lämpligheten eller icke av medicinsk rörelsebehandling.

Detta förutsätter ett betydande arbete av de läkare, som äro

knutna till polikliniken, och modern sjukhusskolning hos dem, åtminstone

i fråga om de båda huvudgrupperna av sjukdomar, som komma att anlita

polikliniken, nämligen de kirurgiska, respektive ortopediska och de invärtesmedicinska.

För den förra sjukdomsgruppens behov av sakkunskap har sörjts därigenom,

att den ena av de vid polikliniken anställda läkarna skall jämte

sjukgymnastisk utbildning även lia ortopedisk-kirurgisk, men för den

andra gruppens behov däremot icke, i det den andre läkaren, vilken skall

vara poliklinikens föreståndare, skall vara sjukgymnast och anatom, under

det att invärtesmedicinsk utbildning utöver den, som genom legitimationen

garanteras, icke påkräves. Detta är uppenbarligen icke tillfredsställande.

Frågan örn sjukvårdens upprätthållande vid en stor poliklinik på vårt

lands förnämsta sjukhus är en allvarlig och ansvarsfylld sak. Det kan icke

vara försvarligt att i den grad som här avses sätta karolinska institutet

oell lasarettsdirektionen utanför inflytande på sjukvårdens handhavande

vid denna poliklinik. De läkare och icke läkare, som utöva sjukvården, äro

anställda på gymnastiska centralinstitutets stat. Inga bestämmelser finnas

om deras skyldigheter i sjukvården utan endast örn deras undervisningsskyldigheter.

I § 27 av förslaget till stadga för gymnastiska centralinstitutet

står visserligen: »Beträffande den tjänstgöringsskyldighet, som

skall åligga sådan lärare såsom poliklinikföreståndare eller biträdande

Utkant] till riksdagens protokoll 1932. 1 sani!,. 122 haft. (Nr 152.)

!>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

poliklinikföreståndare, stadgas i § 39», men i denna paragraf finns ingenting

nämnt annat än örn undervisningsskyldigket. I avseende på undervisningen

vid polikliniken stadgas, att den skall pågå hela året, men

kunna inskränkas kortare perioder vid vissa helger, varom direktionen

över gymnastiska centralinstitutet bestämmer. Örn lärarna under dessa

inskränkningar i undervisningsskyldigheten äro skyldiga att fortsätta sin

sjukvårdande verksamhet vid polikliniken i full utsträckning eller örn

även denna skall inskränkas, anges icke. Det förefaller sannolikt, att det

senare är meningen att döma av stadgandet, att inskränkningen skall ske

i samråd med lasarettsdirektionen. Men örn denna vägrar, vilket ligger

nära till hands, då vid övriga polikliniker begränsning av den sjukvårdande

verksamheten för att bereda personalen ferier icke förekommer, vad

skall då ske? Likaledes är oklart, hur bestämmelsen i § 39 örn att undervisningen

fortgår hela året skall förenas med stadgandet i § 40 örn att de

lärare, som meddela poliklinisk undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk

behandling, således båda läkarna samt de icke medicinskt utbildade

lärarna eller med andra ord poliklinikens hela i sjukvården arbetande

personal, skall lia ferier under en tid av örn möjligt tre månader av året.

Det framgår icke av betänkandet, hur detta skall realiseras. Örn det är

meningen, att den arbetande sjukvårdspersonalen vid polikliniken skall

under motsvarande delar av året vara reducerad till antalet eller örn

befattningarna skola uppehållas nied vikarie. Örn detta bestämmer direk

tionen över gymnastiska centralinstitutet. Vikarier tillsättas av gym

nastiska centralinstitutet, även läkarnas vikarier, utan att karolinska

institutet eller lasarettsdirektionen ha något inflytande häröver eller ens

behöva rådfrågas. Som ovan nämnts böra de två läkarna vid polikliniken

vara kvalificerade i olika delar av medicinen. Även arbetets omfattning

torde komma att medföra, att två läkare är det minsta antal samtidig!

arbetande läkare, som kan ifrågakomma. Eftersom det icke bör ifråga

komma, att de två anställda poliklinikläkarna lia ferier samtidigt, och de

enligt förslaget böra ha tre månaders ferier värdera, skulle således under

sex månader av året för undervisningen och sjukvården vid polikliniken

ansvara läkare, örn vilkas kompetens för sina uppgifter varken karolinska

institutet eller lasarettets direktion haft tillfälle yttra sin mening.

Vill återigen direktionen över gymnastiska centralinstitutet, t. ex. under

sommaren, reducera personalen vid polikliniken för att bereda den nyssnämnda

ferier och sålunda begränsa driften, synes den enligt förslaget

kunna göra detta även mot lasarettsdirektionens protester.

En så ömtålig organism som ett stort sjukhus måste ha andra garantier

för en enhetlig ledning. Sedan den polikliniska verksamheten en gång

flyttat från nuvarande gymnastikavdelning till den blivande poliklinikbyggnaden,

måste den upprätthållas där i den utsträckning sjukvården

kräver. Någon begränsning av densamma, som betingas av ferier vid gymnastiska

centralinstitutet, kan naturligtvis ej ifrågakomma.

Kollegiet anser icke behövligt att ingå på vidare detaljer i fråga örn

polikliniken. Av det sagda torde framgå, att gymnastiksakkunnigas förslag

till samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet i

fråga om den polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk

behandling icke föreligger i det utredda skick, att dess konsekvenser för

sjukvården vid serafimerlasarettet och för den medicinska högskolans egen

undervisning fullt kunna överblickas, men att det dock är påtagligt, att

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

det i viktiga avseenden är oförenligt med en god sjukvårdsorganisation

och med den medicinska högskolans undervisnings- och forskningsintressen.

1931 års riksdag uttalade, att det är synnerligen angeläget, att utbildningen

av gymnastiska centralinstitutets elever såvitt den har medicinsk

karaktär ställes under inseende av sakkunnig handledning och intimt anknytes

till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt.

Lärarkollegiet kan icke finna, att dessa anvisningar på ett tillfredsställande

sätt realiseras av ett förslag, som likt det föreliggande poliklinikförslaget

lägger inseendet över och ledningen av såväl undervisningen i

dessa medicinska ämnen som ock sjukvården vid polikliniken hos direktionen

över gymnastiska centralinstitutet och åt den medicinska högskolan

och universitetssjukhuset ger huvudsakligen allenast uppgiften att hygga

lokaler, anskaffa sjukmaterial och finansiera nybyggnad och drift. Den

enda befattning karolinska institutet enligt förslaget har att taga med

undervisningen vid polikliniken är nämligen, att när någon av de två

lärarbefattningar, vilkas innehavare skola vara läkare, är till ansökan

ledig, uppsätta tre sökande på förslag. Vid uppgörande av detta förslag

skall emellertid enligt förslaget till stadga för gymnastiska centralinstitutet,

såsom ovan redan påpekats, icke vetenskaplig skicklighet tagas i betraktande.

Då karolinska institutets intresse vid dessa lärarbefattningars tillsättande

i främsta rummet ligger i att tillse, att de få vetenskapligt så väl

kvalificerade innehavare som möjligt, är det påtagligt, att stadgans formulering

i detta avseende gör karolinska institutets rätt att upprätta förslag

ganska värdelös. Lärarkollegiet påminner om, att vid serafimerlasarettets

alla övriga polikliniker samt vid sjukhusets samtliga avdelningar

de ledande läkarbefattningarna. och till övervägande del även de underordnade

läkarbefattningarna, tillsättas med den vetenskapliga skickligheten

som avgörande befordringsgrund. Lärarkollegiet förmenar, att det

är av särskild vikt, att avvikelser från denna princip icke sker vid den

gymnastiska polikliniken, emedan genom densammas upprättande i förbindelse

med ett modernt sjukhus och dettas mångfaldiga vetenskapliga

resurser skapas betingelser, som förut saknats, för ett vetenskapligt arbete

inom denna betydelsefulla specialgren av medicinen.

Beträffande sjukvården vid polikliniken har karolinska institutet därmed,

som redan nämnts, ingen som helst befattning. Lärarkollegiet vill till

jämförelse härmed anmärka, att vid serafimerlasarettets samtliga övriga

avdelningar och polikliniker en av institutets professorer ansvarar för

sjukvården, och att vid dem alla dessutom finnas av karolinska institutet

anställda underordnade läkare. Serafimerlasarettets direktion tillsätter

enligt förslaget ingen del av sjukvårdspersonalen och har ingenting att

besluta örn beträffande sjukvården. Det enda, som i detta hänseende stadgas,

är, att poliklinikens personal har att riitta sig efter lasarettsdirektionens

ordningsföreskrifter. Men dessa kunna icke innefatta sådana saker

som läkarnas eller den övriga sjukvårdande personalens skyldigheter beträffande

sjukvården, längden av deras arbetstid o. s. v. Till jämförelse

vill kollegiet nämna, att vid serafimerlasarettets övriga polikliniker samtliga

läkare, även de av lasarettsdirektionen tillsatta föreståndarna, äro

skyldiga att deltaga i sjukvårdsarbetet från poliklinikens öppnande för

dagen och till dess arbetet är slut. Först härigenom tryggas påtagligen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

sjukvårdens intressen. Det föreliggande förslaget synes icke lämna garantier

i dessa viktiga avseenden.

Det förefaller lärarkollegiet som örn endast en mening borde kunna råda

därom, att när gymnastiska centralinstitutet för att få förbättrad utbildning

för sina elever i medicinska ämnen vänder sig till karolinska institutet

och serafimerlasarettet, den undervisning och utbildning i sjukbehandling,

som vid den medicinska högskolan skall ges åt gymnastiska

centralinstitutets elever, också måste ledas av högskolan och att den sjukvårdande

verksamhet, vid vars utövning nämnda undervisning meddelas,

likaledes måste ledas av den medicinska högskolan och av universitetssjukhuset

självt såsom sker vid sjukhusets alla övriga delar. Denna organisationsform,

som dessutom torde vara den enda ur praktisk synpunkt

tillfredsställande, utesluter enligt kollegiets mening ingalunda, att gymnastiska

centralinstitutets berättigade intressen av inflytande över undervisningen

även i de medicinska ämnena fullt tillgodoses och står enligt

kollegiets mening i bättre överensstämmelse med tankegången i och formen

på 1931 års riksdagsbeslut. *

I anledning av ovanstående avgörande betänkligheter mot förslaget har

kollegiet ej anledning att närmare ingå på förslagen med avseende på

undervisnings- och timplaner, lärarkrafter, anslagsbehov, övergångsanordningar

och till stadgar för gymnastiska centralinstitutet m. m.

Lärarkollegiet, som anser en förbättring av undervisningen i medicinska

ämnen för gymnastiska centralinstitutets elever högst önsklig och för

detta ändamål gärna vill ställa högskolans resurser till förfogande, beklagar,

att, då det föreliggande förslaget ej i tillräcklig grad tillvaratagit

möjligheterna att inom ramen av riksdagens direktiv tillgodose

de krav, som av en enhällig medicinsk sakkunskap framställts, och då

formerna för karolinska institutets andel i samarbetet till stor del äro

outredda samt de positiva förslagen rörande dess former i flera avseenden

äro oförenliga med karolinska institutets ställning som vetenskaplig högskola,

med dess övriga undervisningsbehov och med en god sjukvårdsorganisation

vid serafimerlasarettet, måste lärarkollegiet på det bestämdaste

avstyrka detsamma.

Av ett vid lärarkollegiets utlåtande fogat protokollsutdrag framgår, att

professorerna vid institutet Liljestrand och Söderlund, vilka, som tidigare

omförmälts, varit ledamöter av 1931 års sakkunnigberedning, icke deltagit

i ärendets handläggning vid institutet.

Beträffande ett i ärendet avgivet särskilt yttrande av professorn i ortopedi

vid institutet S. E. P. Haglund, vilket såsom bilaga fogats vid lärarkollegiets

nyssberörda utlåtande, anhåller jag att få hänvisa till handlingarna

i ärendet.

Kanslern för rikets universitet har anfört huvudsakligen följande:

Lärarkollegiet har i sitt yttrande framhållit, att den tid, som lämnats

kollegiet för remissens besvarande, varit otillräcklig för att kunna avgiva

en noggrann och fullständig granskning av sakkunnigförslaget. Redan på

grundvalen av den granskning, som av lärarkollegiet medhunnits, har

lärarkollegiet emellertid sett sig nödsakat att på det bestämdaste avstyrka

förslaget.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majlis ''proposition Nr 152.

Vid sådant förhållande oell då en grundlig utredning från lärarkollegiets

sida rörande det lämpligaste sättet att ordna det samarbete mellan

karolinska institutet och centralinstitutet i fråga örn såväl den teoretiska

som den praktiska utbildningen, som riksdagen framhållit såsom önskvärd,

torde vara oundgängligen erforderlig för att kunna medgiva en rättvis

avvägning mellan de intressen, som karolinska institutet och centralinstitutet

hava att tillvarataga, anser jag mig icke, utan ett förnyat hörande

av lärarkollegiet, kunna för min del bedöma, örn det föreliggande förslaget

kan läggas till grund för proposition i ämnet; och hemställer jag

fördenskull, att lärarkollegiet måtte beredas tillfälle att vidare och fullständigt

yttra sig i ärendet.

Slutligen har direktionen över serafimerlasarettet yttrat sig och därvid

anfört huvudsakligen följande:

Till en början meddelas, att direktionen haft tillfälle taga del av det

utlåtande, som, enligt föreläggande, karolinska institutets lärarkollegium

beslutat avgiva över de sakkunnigas ifrågavarande betänkande. Kollegiet

har därvid yttrat sig särskilt i fråga örn den del av betänkandet, över vilken

direktionen har att uttala sig. I den mån detta kollegiets yttrande

avser lasarettet och den dit förlagda verksamheten får direktionen för sin

del åberopa detsamma.

Till vad kollegiet sålunda anfört vill direktionen endast göra ett par

tillägg. Kollegiet framhåller önskvärdheten av att undervisningen i gymnastik

och terapi meddelas av medicinskt bildade lärare. Direktionen föranledes

härav ifrågasätta, örn ej undervisningen i detta ämne å polikliniken

skulle kunna ordnas på samma sätt som å klinikerna nämligen så att

handledning och instruktion vid behandlingens utförande meddelas av icke

medicinskt bildade instruktionsgymnaster under ledning och tillsyn av

läkare — å klinikerna vederbörande professor och å polikliniken annan

läkare, som jämväl meddelar eleverna den teoretiska undervisningen i

ämnet. Örn för en sådan anordning å polikliniken skulle erfordras ytterligare

en medicinskt utbildad lärare, ordinarie eller icke ordinarie, torde

detta ej behöva medföra ökad kostnad.

Det kan förefalla som om genom stadgandet i § 4 punkt 4 i förslaget till

överenskommelse rörande grunder för samarbete i fråga örn utbildning av

sjukgymnaster gymnastiklärarna till serafimerlasarettets direktion skulle

komma att intaga samma ställning i tjänsten som läkarna vid nuvarande

polikliniker, och direktionen äga meddela de föreskrifter örn tjänstgöring,

direktionen kan finna erforderliga, men om så är avsett, torde detta i

överenskommelsen böra tydligare uttryckas och även föreskrift därom

inför-as i stadgan för gymnastiska centralinstitutet. Likaledes synes i

samma syfte erfordras förtydligande och komplettering av den föreskrift

rörande gymnastiska, centralinstitutets elever, som återfinnes i samma

överenskommelses § 1 punkt 4.

I övrigt får direktionen erinra örn att direktionen i den 15 september

1930 avgivet yttrande över tidigare förslag till ordnande av sjukgymnast

utbildningen i riket, beträffande förhållandet mellan lasarettet och då

ifrågasatt sjukgymnastisk anstalt intagit i princip samma ståndpunkt som

nu utvecklats i lärarkollegiets skrivelse.

Direktionen torde även böra yttra sig över de sakkunnigas förslag till

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

anskaffande av lokaler för den gymnastiska polikliniken ock av medel till

deras uppförande ock underliåll samt till kestridande av övriga kostnader

för den kliniska ock polikliniska undervisningen i sjukgymnastik vid lasarettet.

För keredande av lokaler föreslås en nykyggnad i omedelkar anslutning

till lasarettets nuvarande polikliniker. På anmodan av de sakkunniga

kar arkitekten Birck-Lindgren uppgjort skisser till olika sätt att

er källa dessa lokaler, genom påkyggnad av en våning å den nuvarande

poliklinikbyggnaden eller genom tillkyggnad till densamma utefter Hantverkaregatan.

Medlemmar av direktionen kava käft tillfälle taga del av

dessa skisser, som dock ej varit så utarketade att de lämnat tillfälle att

avgöra, åt vilkendera kör lämnas företräde. Kostnaden för förverkligandet

av denna på- eller tillkyggnad med erforderlig inredning keräknas av de

sakkunniga till kögst 200.000 kronor, som förutsättes skola av serafimerlasarettet

anskaffas genom upptagande av lån att amorteras under tio år.

Även den till gymnastiklokalerna körande utrustningen skulle ställas till

förfogande av lasarettsdirektionen, som därjämte korde tillkandakålla för

undervisningen å lasarettet i sjukgymnastik med fysikalisk bekandling

nödiga inventarier ock förbrukningsartiklar samt den personal, som, frånsett

lärarna, erfordrades för poliklinikens drift. Av lasarettets medel skulle

tillika utgå den huvudsakliga delen av avlöningen till den kategori av

sjukgymnaster, vilken redan finnes vid lasarettet och som enligt de sakkunniga

skulle såsom instruktionsgymnaster biträda vid den kliniska

handledningen av centralinstitutets elever.

Storleken av de utgifter, som — frånsett avlöningen till sistnämnda vid

lasarettet anställda sjukgymnaster — genom den ifrågasatta anordningen

skulle drabba lasarettet, kan icke på nuvarande stadium annat än högst

approximativt beräknas. Örn utgiften för uppförandet av nybyggnaden

med inredning skall täckas med lånta medel, synes förhållandet böra bliva

detsamma med kostnader för anskaffande av till gymnastikarbetets igångsättande

erforderlig utrustning av gymnastikutensilier, möbler ock andra

inventarier samt med vad åtgår till ränta å upplånat kapital och till

täckande av annan driftkostnad för tiden till dess inkomst å polikliniken

kan beräknas inflyta. Till bestridande av dessa utgifter torde icke den

beräknade lånesumman 200,000 kronor förslå. Även örn den skulle befinnas

tillräcklig och lån kunna erhållas mot fem procents ränta, uppgår den

årliga förräntningen och amorteringen till omkring 26,000 kronor. Den

årliga kostnaden för polikliniklokalernas skötsel ock underhåll, för nyanskaffning

av inventarier och förbrukningsartiklar samt till avlöning av

för poliklinikdriften erforderlig personal kan innan lokalfrågan ordnats

och någon närmare kännedom vunnits örn arbetets organisation lika litet

med någon grad av visshet fastslås. De sakkunniga kava i sitt förslag till

stat för centralinstitutet beräknat under utgiftsposten materiel m. m. upptagna

kostnader till 25,500 kronor samt avlöning åt förvaltningspersonal

till cirka 20,000 kronor. Med ledning härav synas motsvarande kostnader

för den till serafimerlasarettet förlagda gymnastikundervisningen kunna

beräknas till 25,000 kronor.

Till täckande av dessa kostnader, tillhopa minst 51,000 kronor, kunde

användas den inkomst som inflyter av gymnastikpolikliniken örn, såsom

de sakkunniga förorda, avgift för behandling där, upptagen efter samma

grunder som å övriga polikliniker, tillfaller serafimerlasarettet.

Frågan blir då, till vilket belopp dessa poliklinikavgifter kunna tänkas

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

uppgå. Till besvarandet härav hänvisa de sakkunniga till en av 1929 års

sakkunniga iramlagd uträkning, enligt vilken — när verksamheten vid det

av dem föreslagna sjukgymnastiska institutet väl kommit i gång — borde

kunna räknas med en årlig inkomst av sådana avgifter på ungefär 90,000

kronor. Denna beräkning, som 1931 års sakkunniga dock linna något

sangvinisk, vilar på förutsättningen att per behandlingsseans erhålles en

genomsnittsinkomst av en krona och att antalet behandlingsseanser per år

vid full verksamhet uppgår till cirka 300 per dag i 300 dagar tillhopa

90,000. Att en sådan genomsnittsfrekvens kan uppnås betvivlar direktionen,

men även örn så sker, skulle den, enligt vad erfarenheten hittills visat, ej

på långt när medföra den beräknade inkomsten.

Vid skador, orsakade av olycksfall i arbete, erläggas för närvarande av

vederbörande försäkringsinrättningar för sjukgymnastik behandling och

massage tre kronor per seans — en avgift som kan antagas snart komma att

nedsättas — samt för annan fysikalisk behandling en krona. I andra poliklinikfall

betalas från och med oktober 1930 för alla slag av behandling

en krona per seans, men denna avgift uttages endast av bemedlade. De

obemedlade erlägga ingen avgift. Antalet av olycksfall föranledda behandlingar

å lasarettets gymnastikavdelning under de sista fyra kalenderåren

har varit respektive 3,372, 4,436, 3,422 och 3,440 eller i genomsnitt per år

3,667, och därav influtna avgifter respektive 8,041, 12,712, 9,379 och 7,574

eller i medeltal per år 9,426 kronor. Beloppet av den sedan oktober 1930

utgående ersättningen för andra poliklinikfall, som till en början bokfördes

gemensamt med annan inkomst av polikliniken, kan nu icke lämnas

för längre tid tillbaka än från och med maj månad 1931 till årets slut, för

vilken tid det uppgick till omkring 6,400 kronor eller, med tillägg av vad,

med ledning av antalet behandlingar under årets fyra första månader,

kan beräknas därunder hava influtit, till omkring 8,000 kronor. Lägges

därtill medelinkomsten av olycksfallsavgifter 9,426 kronor, kan således

årliga inkomsten av behandlingar å lasarettets gymnastiska avdelning

uppskattas till omkring 17,500 kronor. Antalet behandlingar under år 1931

av poliklinikpatienter, som ej varit utsatta för olycksfall, uppgick till omkring

15,500, och då för behandling av sådana patienter influtit omkring

8,000 kronor, samt avgiften per behandling är en krona, har således för

nära hälften av behandlingsseanserna någon avgift ej erlagts.

Även örn antalet behandlingar å den påtänkta polikliniken efter hand

kan komma att uppgå till 90,000 per år, vilket direktionen som sagt betvivlar,

skulle med stöd av ovanstående utredning och då antalet olycksfallsbehandlingar

ej torde ökas, inkomsten för år av polikliniken ej kunna

sättas högre än till cirka 50,000 kronor. Och därifrån måste avräknas den

inkomst, lasarettet, örn gymnastikpolikliniken ej kommer till stånd, kan

till bestridande av egna utgifter, i första hand till avlöning åt sjukgymnaster,

påräkna från sin gymnastikavdelning, en inkomst som ovan uppskattats

till 17,500 kronor per år och för år 1931 uppgick till omkring

15,500 kronor. Behållningen belöper sig således, även örn den höga behandlingsfrekvensen

uppnås, icke på långt när till summan av de utgifter,

lasarettet skulle få vidkännas. Till täckande av det felande beloppet liksom

av den än större brist, som måste uppstå under de första åren, finnes

ingen annan utväg än den av de sakkunniga anvisade, statsanslag. Avtalen

med Stockholms stad och län medgiva icke att av dem uttaga någon del

av denna kostnad.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

72 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

De sakkunniga hava såsom nämnts förordat en tioårig amortering av

byggnadslånet, detta med hänsyn till att före denna tids utgång en förflyttning

av gymnastikpolikliniken till Norrbackaområdet icke bleve möjlig.

Då de sålunda synas hava tänkt sig möjligheten att vid de tio årens

utgång en sådan förflyttning av gymnastikverksamheten kan komma till

stånd och även ställt denna i samband med en förflyttning till samma område

av lasarettets övriga polikliniker, anser sig direktionen böra erinra örn.

att serafimerlasarettet är avsett att efter snart avslutad ombyggnad kunna

användas såsom undervisningssjukhus i ett trettiotal år och att av hänsyn

till såväl sjukvård som undervisning förflyttning därförinnan av lasarettets

nuvarande polikliniker knappast är tänkbar. Detta utesluter emellertid

ej behovet av att amorteringen av byggnadslånet sker inom den

tänkta tiden, då, även örn poliklinikbyggnaden efter gymnastikundervisningens

förflyttning kan användas för andra lasarettets behov, detta dock

icke kan ske utan en genomgående och säkerligen dyrbar ombyggnad.

Direktionen vill slutligen sammanfattningsvis framhålla, att ehuru

serafimerlasarettet har stort intresse av att erhålla ökad tillgång till väl

skolade krafter för utövande av rörelseterapi, och direktionen sålunda

gärna ser, att en gymnastikpoliklinik kommer till stånd, direktionen dock

måste anse nödvändigt att densamma ställes under direktionens ledning

i samma ordning som övriga polikliniker.

Genom 1931 års riksdagsbeslut, för vilket i det föregående redogjorts,

vann den omtvistade frågan örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation

sin lösning i princip. Riksdagen fann därvid beträffande utbildningen

av sjukgymnaster — den del av organisationsspörsmålet, där de

skarpaste meningsskiljaktigheterna förefunnits — övervägande skäl tala

för att denna utbildning även i fortsättningen skulle tillhöra centralinstitutets

uppgifter, men att det vöre synnerligen angeläget, att behörig hänsyn

toges till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke finge inga

några moment, som kunde betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes

blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt

den bade medicinsk karaktär, ställdes under inseende av sakkunnig handledning

och intimt anknötes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid

en större sjukvårdsanstalt.

För en närmare utredning rörande de av riksdagen fastställda grundernas

genomförande i praktiken tillkallades, såsom jag tidigare erinrat,

en ny kommitté, de s. k. 1931 års gymnastiksakkunniga, för vilkas betänkande

i det föregående redogjorts.

Detta förslag bar, såsom av de av mig lämnade referaten framgår, utsatts

för en allvarlig kritik från såväl karolinska institutets lärarkollegium

som direktionen över serafimerlasarettet, varvid dock lärarkollegiet

tillika framhållit, att den tid, som lämnats kollegiet för remissens besvarande,

varit otillräcklig för att kunna medgiva en noggrann och fullständig

granskning av sakkunnigförslaget.

Kanslern för rikets universitet har också —- med framhållande av att en

grundlig utredning från lärarkollegiets sida rörande det lämpligaste sättet

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 73

att ordna det samarbete mellan karolinska institutet och centralinstitutet

i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen, som riksdagen

framhållit såsom önskvärt, torde vara oundgängligen erforderlig

för att kunna medgiva en rättvis avvägning mellan de intressen, som

karolinska institutet oell centralinstitutet hade att tillvarataga — icke

ansett sig utan ett förnyat hörande av lärarkollegiet kunna för sin del

bedöma, örn det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget kunde läggas

till grund för proposition i ämnet; och har kanslern fördenskull hemställt,

att lärarkollegiet måtte beredas tillfälle att vidare och fullständigt yttra

sig i ärendet.

Givet är, att jag vid nu angivna förhållanden måst taga under allvarligt

övervägande de olika möjligheter, som föreligga för omorganisationsfrågans

fortsatta behandling. Vägande skäl kunna onekligen anföras för

att tillmötesgå kanslerns hemställan örn beredande av tillfälle för lärarkollegiet

att vidare och fullständigt yttra sig i ärendet. Man skulle härigenom

få möjlighet att från lärarkollegiets sida erhålla ett positivt förslag,

huru enligt dess uppfattning ett samarbete — inom ramen för den av

1931 års riksdag beslutade organisationen — skulle kunna ordnas mellan

karolinska institutet och centralinstitutet.

Mot ny utredning talar framförallt, att det finnes anledning att befara,

att en sådan utredning icke skulle kunna medhinnas i så god tid, att ett

härpå grundat förslag skulle kunna föreläggas 1932 års riksdag. Denna

eventualitet har för mig varit av avgörande betydelse. Jag har icke ansett

mig kunna medverka till att gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga,

som efter tjugu år nått sin lösning i princip vid 1931 års

riksdag — varvid den nya organisationen förutsatts skola träda i kraft från

och med läsåret 1932/1933 — ånyo skulle skjutas undan i ett ovisst f järran.

Det är för svensk gymnastik — både frisk- och sjukgymnastik — ett livsvillkor

att snarast möjligt ur nuvarande provisorium komma in i ordnade

förhållanden, varigenom möjlighet kan beredas gymnastikens målsmän

att ägna sig åt det av alla efterlängtade inre nydaningsarbetet i stället för

de ständigt återkommande organisationsproblemen.

Ett närmare studium av det utav karolinska institutets lärarkollegium

avgivna yttrandet visar vidare, att det är möjligt att på många punkter

tillmötesgå de av lärarkollegiet framställda önskemålen örn beredande

av större inflytande för de medicinska intressena på sjukgymnastikens

framtida undervisningsorganisation utan att fördenskull eftersätta det

av 1931 års riksdag godtagna sambandet mellan gymnastikens båda huvudavdelningar,

frisk- och sjukgymnastiken.

På grund av anförda skäl har jag nu ansett mig böra för Kungl. Majit

framlägga frågan om genomförandet från oell med läsåret 1932/1933 av

den utav 1931 års riksdag i sina grunddrag beslutade omorganisationen av

gymnastiska centralinstitutet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I det förslag jag nu går att framlägga, har jag, såsom nyss antytts, sökt

att — inom ramen av de i 1931 års riksdagsskrivelse meddelade direktiven

— tillmötesgå de önskemål, som framställts av karolinska institutets lärarkollegium,

och jag skall i det följande uppvisa de förändringar i sakkunnigförslaget,

som jag med hänsyn härtill funnit av hehovet påkallade.

Till en början torde jag i korthet få angiva de allmänna grunder, enligt

vilka utbildningen av gymnastiska centralinstitutets elever för framtiden

—- i anslutning till mitt för 1931 års riksdag framlagda och av riksdagen

godkända principförslag — bör bedrivas.

Grundtanken i detta förslag var, att den samhörighet, som av ålder

funnits mellan frisk- och sjukgymnastutbildningen, skulle fortleva, och

att vid gymnastiska centralinstitutet även i fortsättningen skulle utbildas

håde frisk- och sjukgymnaster, varvid utbildningstiden för gymnastiklärare

respektive sjukgymnastexamen beräknades till två år. Möjligheten

för en elev vid gymnastiska centralinstitutet att genom komplettering

efter ytterligare ett års studier erhålla utbildning i båda grenarna skall

alltfort hållas öppen. Å andra sidan måste, såsom riksdagen framhållit,

noga tillses, att man icke skattar för mycket åt samhörigheten på bekostnad

av vad vardera linjen behöver för sin utbildning.

Den militära instruktörsutbildningen skall avskiljas från gymnastiska

centralinstitutet och anordnas såsom en särskild kurs. Beträffande de åtgärder,

som med anledning härav må bliva erforderliga, kommer chefen

för försvarsdepartementet att i det följande framlägga förslag.

För tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade

officerare skall gymnastiska centralinstitutet fortfarande stå till

förfogande.

Beträffande utbildningen av sjukgymnaster framhöll 1931 års riksdag,

såsom tidigare erinrats, som önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas

med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska som den

praktiska utbildningen. För den sistnämnda syntes serafimerlasarettet

höra stå till förfogande, i vilket avseende riksdagen förväntade, att tillmötesgående

skulle visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för

sjukgymnastik behandling syntes riksdagen icke vare sig behöva eller

böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet.

De anmärkningar, som från karolinska institutets lärarkollegiums och

serafimerlasarettets direktions sida riktats mot det föreliggande sakkunnigförslaget,

avse av naturliga skäl så gott som uteslutande sjukgymnastutbildningen

och vad därmed äger sammanhang.

Då en för alla parter tillfredsställande lösning av denna fråga är en

oundgänglig förutsättning för en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet

enligt de av riksdagen angivna grundlinjerna, anhåller jag nu

att få till närmare behandling upptaga de från karolinska institutet och

serafimerlasarettet framförda anmärkningarna och önskemålen ävensom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. Ib

de förändringar, som jag med anledning härav funnit mig böra förorda i

det föreliggande sakkunnigförslaget.

Innan jag ingår på dessa spörsmål, anhåller jag emellertid att till en

början få till behandling upptaga frågan örn direktionens sammansättning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall direktionen bestå av sex av Kungl.

Majit för en tid av sex år förordnade ledamöter samt institutets rektor

såsom självskriven ledamot. Av direktionens ledamöter skall en vara ledamot

av karolinska institutets lärarkollegium och en militär.

Med den ökade betydelse, som enligt min uppfattning för framtiden bör

tillförsäkras det medicinska inflytandet vid gymnastiska centralinstitutet,

finner jag mig i detta hänseende böra föreslå den förändringen, att två

av direktionens ledamöter skola vara läkare. Av dessa bör den ene vara

ledamot av karolinska institutets lärarkollegium, under det att beträffande

den andre Kungl. Majit torde böra hava fria bänder vid sitt val.

För att tillförsäkra direktionen tillräckligt mångsidig sakkunskap anser

jag mig vidare böra förorda, att direktionen måtte förstärkas med tre

suppleanter, av vilka en torde böra vara läkare.

Härefter anhåller jag att få övergå till en närmare behandling av de

utav karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion

avgivna yttrandena. För vinnande av större överskådlighet behandlar

jag de olika frågorna i den ordning, de berörts i yttrandena, och torde

då få börja med det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna.

Lärarkollegiet bar till en början till behandling upptagit frågan örn

gemensamhet i undervisningen för de båda utbildningslinjerna och därvid

framhållit, att gemensam undervisning av de sakkunniga föreslagits

i större utsträckning än vad 1931 års riksdag avsett.

Såsom tidigare erinrats, innehöll det av 1927 års sakkunniga framlagda

förslaget, att undervisningen för de båda utbildningslinjerna skulle vara

gemensam under det första året. Riksdagen ansåg däremot, att den gemensamma

undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad sålunda

föreslagits »måhända blott till en termin under första året».

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget till timplan, för

vilket i det föregående redogjorts, skulle gemensam undervisning meddelas

i följande utsträckning i

under första åreti

kroppsövningarnas fysiologi ........ 100 timmar,

anatomi ............................ 132 »

friskgymnastik (teori .............. 108 »

» (praktik) .......... 100 »

» (undervisning) ____ 96 »

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

lek och idrott (teori, praktik och

undervisning) .................... 32 timmar

förbandslära ....................... 15 »

sjukgymnastik med fysikalisk

behandling:

teori av läkare........... 20 »

teknik av gymnast.................. 24 »

psykologi och pedagogik ............ 24 »

under andra året:

hälsolära ........................... 30 »

hållningslära ....................... 48 »

psykologi och pedagogik ............ 48 »

Den gemensamma undervisningen skulle alltså enligt detta förslag bibehållas

under sammanlagt 837 timmar, d. v. s. under något mera än två

tredjedelar av ett läsårs sammanlagda undervisning. Jag har emellertid

ansett mig höra undersöka, huruvida det icke skulle vara möjligt att ytterligare

tillmötesgå det av 1931 års riksdag uttalade önskemålet att så mycket

som möjligt frigöra de olika utbildningslinjerna från undervisningen

i sådana ämnen, som ej ovillkorligen måste medtagas.

Jag vill då för utskicka, att jag med detta mitt förslag givetvis endast

avser undervisningen för dem av centralinstitutets elever, som hava för

avsikt att genomgå endast tvåårig kurs, d. v. s. utbilda sig till antingen

gymnastiklärare eller sjukgymnaster. För dem åter av eleverna, som

önska utbilda sig på båda linjerna, bliver givetvis håde av ekonomiska och

organisatoriska skäl samläsning fortfarande nödvändig i mycket stor utsträckning.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga de olika ämnen, där de

sakkunniga föreslagit samläsning.

I ämnena kroppsövningarnas fysiologi, anatomi, förbandslära, hälsolära

och hållningslära äro kurserna för de håda linjerna, i den mån samläsning

föreslagits, praktiskt taget identiska. Med hänsyn härtill torde örn

icke annat så av ekonomiska skäl samläsning här höra äga rum.

I fråga örn friskgymnastikens teori hava de sakkunniga föreslagit 3

veckotimmars gemensam undervisning under hela första året. Då för

en rätt förståelse av sjukgymnastiken en inblick i friskgymnastikens teori

lärer vara ofrånkomlig, och då första årets undervisning i detta ämne har

avsetts att utgöra ett avslutat helt, som skall vara grundläggande för hela

det fortsatta arbetet vill jag i denna del fasthålla vid det av de sakkunniga

framlagda förslaget.

För friskgymnastikens praktik hava de sakkunniga föreslagit gemensam

undervisning 6 veckotimmar under höstterminen och 4 veckotimmar

under vårterminen. För min del vill jag först framhålla, att ett visst mått

av motionsgymnastik måste tillförsäkras även sjukgymnasterna, vilket,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

billigt vad de sakkunniga föreslagit beträffande andra året, bör beräknas

till minst 3 veckotimmar — jag vill erinra att läroverkens timplaner för

närvarande upptaga 4 veckotimmar för detta ämne. Den ökning, som härutöver

föreslagits, är relativt obetydlig men sätter sjukgymnasterna i

stånd att följa friskgymnastlinjens undervisning, varigenom en betydande

besparing för det allmänna uppkommer. Jag anser mig därför böra följa

de sakkunniga i denna del.

Däremot vill jag föreslå, att den föreslagna gemensamma undervisningen

i undervisningsövningar samt i lek och idrott måtte bortfalla för sjukgymnasterna.

Örn än en viss kunskap i dessa stycken är av betydelse med

hänsyn till den frivilliga gymnastikens behov av instruktörer, måste dock

denna undervisning betraktas såsom mera ovidkommande, när det gäller

dem, som uteslutande skola ägna sig åt sjukgymnastiken, och alltså knappast

låta sig förenas med 1931 års riksdags uttalande i ämnet. Av samma

skäl vill jag vidare förorda, att den undervisning örn sammanlagt 44 timmar

i sjukgymnastik, som av de sakkunniga föreslagits för blivande gymnastiklärare,

måtte bortfalla.

Slutligen synes det mig, som örn den undervisning i psykologi och pedagogik,

som föreslagits skola bliva gemensam, mest skulle vara avsedd för

de blivande gymnastiklärarna och sålunda kunna bortfalla för sjukgymnasterna.

Den gemensamma undervisningen skulle i enlighet med vad jag nu anfört

kunna inskränkas till 593 timmar eller endast något mer än hälften

av det sammanlagda timantalet under första året.

För kunskapsmåttets inhämtande måste det av helt naturliga skäl vara

att föredraga, att denna gemensamhetsundervisning någorlunda jämnt

fördelas under hela läsåret i stället för att koncentreras till »endast en

termin».

I fråga örn det föreslagna förfarandet vid tillsättandet av de tjänster,

vilkas innehavare skulle vara medicinskt utbildade, har från lärarkollegiets

sida riktats åtskilliga anmärkningar. Jag är ense med kollegiet i att

större inflytande bör beredas såväl kollegiet som serafimerlasarettet vid

tillsättandet av dessa tjänster. Å andra sidan kan givetvis icke gymnas

tiska centralinstitutets direktion helt förbigås, när det gäller tillsättandet

av lärare å dess stat, som skola omhänder hava en viktig del av centralinstitutets

undervisning.

Vad till en början beträffar kollegiets framställning örn att såsom

främsta befordringsgrund skulle sättas vetenskaplig skicklighet i stället

för lärdom har jag intet att erinra däremot. Givetvis föreligger här i sak

ingen skillnad mellan de sakkunnigas och lärarkollegiets uppfattning.

Sakkunnigvalet och förslagets uppgörande bör, såsom de sakkunniga

föreslagit, läggas i karolinska institutets hand. Först härefter torde det

bliva möjligt för centralinstitutets direktion att yttra sig i frågan. Att

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

i likhet med vad nu är fallet vid tandläkarinstitutet vid tillsättning av

lärare oell hos medicinalstyrelsen med avseende på professurerna i psykiatri

låta befordringsfrågan först behandlas av myndigheten i fråga och

därefter av den vetenskapliga högskolan i vanlig för högskolan gällande

ordning torde knappast vara ändamålsenligt med den sammansättning,

som enligt mitt tidigare framlagda förslag centralinstitutets direktion

skulle erhålla.

Det torde icke vara lämpligt, att avgörandet av en fråga, vari karolinska

institutets lärarkollegium avgivit yttrande och förslag, anförtros åt

centralinstitutets direktion. I alla dessa frågor torde därför avgörandet

böra förbehållas Kungl. Majit.

Den nu föreslagna tillsättningsproceduren torde böra komma till användning

beträffande de lärarbefattningar, för vilka medicinsk sakkunskap

erfordras, med undantag av lärarbefattningarna i sjukdomslära. För

att undervisning i sjukdomslära överhuvudtaget skall kunna bedrivas,

måste tillgång till patienter finnas, och detta kan icke ske utan ett synnerligen

intimt samarbete med vederbörande överläkare på serafimerlasarettet.

Jag vill därför förorda, att med tillsättandet av de båda lärarbefattningarna

i sjukdomslära måtte så förfaras, att Kungl. Majit utnämner

dessas innehavare efter förslag av direktionen över serafimerlasarettet.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla, att jag, i anslutning till

vad lärarkollegiet härom anfört samt med hänsyn till de erfarenheter, som,

enligt vad jag inhämtat, vunnits under det senaste läsårets undervisning i

ämnet vid centralinstitutet, vill tillstyrka en nedsättning med i runt tal en

tredjedel av det för undervisningen i sjukdomslära beräknade timantalet.

Beträffande undervisningen i fysiologi, anatomi och patologi har av de

sakkunniga föreslagits, att karolinska institutet i erforderlig utsträckning

och i den mån detta av utrymmesskäl vore möjligt skulle ställa sina institutioner

till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning. Denna

förutsättning har lärarkollegiet i princip biträtt men därvid tillika er-''

inrat, att denna del av undervisningen måste — i likhet med vad eljest tilllämpas

— vara underordnad vederbörande institutionschef. Häremot har

jag intet att erinra. Dock vill jag framhålla, att huvuddelen av undervisningen

i dessa ämnen givetvis även i fortsättningen kommer att äga rum

å centralinstitutet och att endast enstaka viktigare demonstrationer böra

förläggas till karolinska institutet.

I detta sammanhang har vidare lärarkollegiet framfört invändningar

mot inrättandet av den föreslagna lärarbefattningen i sjukgymnastik och

anatomi samt ansett, att anatomiundervisningen borde anförtros åt en

fackanatom. Jag skulle gärna önskat kunna biträda denna kollegiets uppfattning.

Närmast av kostnadsskäl ser jag mig dock för närvarande förhindrad

härtill. Därest det i en framtid skulle visa sig, att arbetsbördan

för här ifrågavarande lärare, som tillika skulle vara poliklinikförestån
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152. 79

dare vid serafimerlasarettet, blir för tung, måste denna fråga upptagas till

förnyad prövning.

Undervisningen i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder har

föreslagits skola förläggas till serafimerlasarettet.

Jag torde få erinra, att jämväl 1929 års sakkunniga (professorerna Hedrén

och Haglund) föreslogo, att här förevarande undervisning skulle förläggas

till serafimerlasarettet.

I sitt över detta förslag avgivna utlåtande anförde lasarettets direktion

(se sid. 62—63 i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag) bland annat:

Direktionen torde icke behöva yttra sig över andra delar av förslaget än

dem, som sammanhänga med undervisningens förläggande till serafimerlasarettet.

I detta avseende har direktionen på hemställan av de sakkunniga förklarat

sig ej hava något att erinra mot anordnande å lasarettet av undervisning

för statlig utbildning av sjukgymnaster, därest erforderliga lokaler

åstadkommas genom en utökning av lasarettets polikliniker med en

särskild avdelning för rörelsebehandling och undervisningen å lasarettet

endast komme att omfatta den del av sjukgymnasternas utbildning, för

vilken det polikliniska materialet utgjorde underlag.

Lokaler för utbildningen hava de sakkunniga tänkt sig skola kunna erhållas

antingen genom påbyggnad å polikliniken eller genom uppförande

å lasarettstomten av en fristående byggnad. I ena såväl som andra fallet

skulle det nyuppförda bliva en med den nuvarande fastigheten sammanhängande

del därav och lasarettet ägare till det hela.

Arbetet måste i så fall utföras genom direktionens försorg med medel,

som för ändamålet tillhandahållas.

Örn den sjukgymnastiska anstalten anslutes till serafimerlasarettet,

synes dess ställning i förhållande till lasarettet och dess direktion höra

bliva densamma som den, övriga polikliniker vid lasarettet intaga, och

den nya avdelning av lasarettsverksamheten, som sålunda kommer till

stånd, lämpligen böra benämnas den sjukgymnastiska polikliniken.

Direktionen torde i förhållande till den nya avdelningens lärare, läkare

och gymnaster höra hava samma befogenhet, som tillkommer henne gentemot

nu vid lasarettet anställda dylika befattningshavare; och böra för

de senare meddelade föreskrifter i övrigt gälla även för de förra.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle icke såsom eljest professor vid karolinska

institutet utan särskilt utsedd Överlärare vara anstaltens föreståndare

och överläkare vid polikliniken. Från lasarettets sida synes en

sådan anordning icke höra möta hinder; och skola i så fall å denna Överlärare

tillämpas vad eljest gäller örn klinikföreståndare.

Under överläggningen i denna fråga framhölls av professor Söderlund

och doktor Hybbinette vikten av, att anstaltens elever måtte få tillfälle att

behandla ej blott polikliniska utan även s. k. kliniska fall. Då olycksfallens

antal alltjämt ökades och den moderna extremitetskirurgien enligt

erfarenheten fordrade ett intimt samarbete mellan den behandlande läkaren

och gymnasten, borde givetvis den vid serafimerlasarettet tilltänkta

gymnastiska läroanstaltens arbete sålunda icke endast inriktas på behandling

av polikliniska fall utan även av de på sjukhuset inneliggande fallen,

så att gymnasten lärde sig fallens förlopp från början och skolades i samarbetet

med läkarna. Detta sätt av samarbete förekomma sedan åratal

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

mellan Thulinska institutet i Lund och Lunds lasarett och hade fungerat

till bådas stora belåtenhet.

För serafimerlasarettets vidkommande borde denna anordning endast

innebära en fördel, då nämligen härigenom å lasarettet inneliggande sjuka

skulle, tack vare det större antalet sjukgymnaster, som komme att utan

kostnad för lasarettet stå till buds, i vida större utsträckning än nu kunna

bli föremål för sjukgymnastisk behandling.

I princip hava både karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets

direktion tillstyrkt den av 1931 års riksdag beslutade förläggningen

av centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning till

serafimerlasarettet.

Meningarna hava närmast brutit sig beträffande det sätt, på vilket denna

undervisning skulle anordnas.

Den föreslagna nya polikliniken synes mig i allt väsentligt böra likställas

med serafimerlasarettets övriga polikliniker och bliva underkastad samma

bestämmelser, som gälla för dessa. De synpunkter härutinnan, som av

karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion i

deras yttranden föreslagits, synas mig i allt väsentligt böra vinna beaktande,

såsom exempelvis i fråga örn läkarnas och den övriga sjukvårdande

personalens skyldigheter beträffande sjukvården, längden av deras arbetstid

o. s. v.

Jag vill i detta sammanhang allenast erinra därom, att de föreslagna

lärarna i sjukgymnastik med fysikalisk behandling icke äro avsedda att

vara medicinskt utbildade, enär deras undervisning vid serafimerlasarettet

endast skulle avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande.

Jag förordar alltså för dem benämningen lärare i sjukgymnastikens

teknik med fysikalisk behandling.

Den närmare utformningen av de bestämmelser rörande samarbete, som

jag i det föregående skisserat, torde böra ske först sedan förnyat yttrande

i ämnet inhämtats från karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets

direktion, varjämte även centralinstitutets direktion torde

böra beredas tillfälle att ånyo yttra sig. Detta torde väl kunna medhinnas,

då, såsom 1931 års sakkunniga framhållit, den nya organisationen i vad

den avser här förevarande undervisning icke kommer att träda i kraft

förrän den 1 april 1933.

Till de av serafimerlasarettets direktion framlagda kostnadsberäkningarna

återkommer jag senare i detta kapitel.

Det förslag jag nu framställt torde enligt min uppfattning inom ramen

för 1931 års riksdagsbeslut innebära en för både läkar- och gymnastintressen

godtagbar lösning av gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

Sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken bibehålies särskilt genom

de föreslagna kompletteringsmöjligheterna. Undervisningen, i den mån

den är av rent medicinsk art, ställes i beroende av medicinska myndigheter,

och läkarinflytandet i centralinstitutets direktion förstärkes.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget synes mig — med de

principiella ändringar och tillägg, som i det föregående angivits — i allt

väsentligt kunna läggas till grund för den framtida organisationen av

centralinstitutet.

En förutsättning för genomförandet av detta förslag är emellertid, i enlighet

med vad 1931 års riksdag beslutat, att vid serafimerlasarettet inrättas

en sjukgymnastisk poliklinik, stor nog att medgiva undervisning för

centralinstitutets elever.

Givet är, att detta icke kan ske utan kostnader för det allmänna. 1931

års sakkunniga hava i samråd med medlemmar av serafimerlasarettets

direktion och arkitekten Birch-Lindgren undersökt de nuvarande lokalförhållandena

vid serafimerlasarettet och därvid funnit, att en nybyggnad

för polikliniken är en ofrånkomlig förutsättning för undervisningens

omläggning. Kostnaderna härför, som jämte inredning hava beräknats

uppgå till högst 200,000 kronor, hava av de sakkunniga föreslagits skola

gäldas på samma sätt som beträffande serafimerlasarettets övriga polikliniker.

Mot inteckning i lasarettets fastighet skulle enligt detta förslag

för ändamålet upptagas ett lån å högst 200,000 kronor att amorteras under

tio år genom inflytande poliklinikavgifter, med vilka härjämte skulle

bestridas de huvudsakliga kostnaderna för poliklinikens drift.

1931 års sakkunniga hava vid sitt förslag i denna del utgått från vissa

av 1929 års sakkunniga framlagda beräkningar, enligt vilka -— när verksamheten

vid den utav sistnämnda sakkunniga föreslagna sjukgymnastiska

anstalten väl kommit i gång — borde kunna räknas med en årlig inkomst

av poliklinikavgifter på ungefär 90,000 kronor.

Enligt av serafimerlasarettets direktion verkställda beräkningar skulle

dessa inkomster endast i gynnsammaste fall kunna beräknas uppgå till

50,000 kronor för år, varifrån dock måste dragas ett belopp av i runt tal

17,500 kronor, motsvarande serafimerlasarettets beräknade inkomster från

den nuvarande gymnastikavdelningen. För bestridande av de nytillkommande

förräntnings-, amorterings- och driftkostnaderna skulle man alltså

högst hava att räkna med (50,000—17,500) 32,500 kronor, under det att

nämnda kostnader beräknats till minst 51,000 kronor, därav 26,000 kronor

för förräntning och amortering och 25,000 kronor för driftkostnader.

Sistnämnda belopp torde visserligen kunna ej oväsentligt nedsättas.

Enligt vad jag under hand inhämtat från föreståndaren för gymnastiska

centralinstitutet, har han beräknat de årliga driftkostnaderna för don

föreslagna poliklinikverksambeten — inklusive avlöning till vaktmästare

och portvakt — till i runt tal 10,000 kronor för år. Även med denna l>e~

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

0

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

räkning uppkommer dock under den tid, då byggnadsanslaget skall amorteras,

en brist, som måste täckas av statsverket genom motsvarande böjning

i det till serafimerlasarettets verksamhet utgående statsanslaget.

En sådan kostnadsökning för det allmänna måste ingiva betänkligheter.

Med hänsyn till att centralinstitutets sjukgymnastikundervisning enligt

beslut av 1931 års riksdag i här förevarande delar skall förläggas till

serafimerlasarettet, torde dock denna utgift vara ofrånkomlig.

Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag i här förevarande del.

För bestridande av engångskostnaderna torde, såsom av de sakkunniga

föreslagits, böra upptagas ett tioårigt amorteringslån mot säkerhet av

inteckning i lasarettets fastighet. Därest riksdagen för sin del lämnar sitt

medgivande härtill, torde det få ankomma på Kungl. Majit att, sedan direktionen

över serafimerlasarettet avgivit yttrande och förslag i ämnet,

närmare besluta i frågan.

Jag vill vidare framhålla, att, därest det av en eller annan anledning

icke skulle bliva möjligt att under budgetåret 1932/1933 fullborda den föreslagna

poliklinikbyggnaden, det — örn än naturligtvis förbundet med vissa

svårigheter — torde bliva möjligt att under en kort övergångsperiod meddela

den ifrågasatta poliklinikundervisningen i centralinstitutets nuvarande

polikliniklokaler.

De närmare bestämmelser, som i övrigt må bliva eforderliga med anledning

av vad jag i här förevarande hänseende tillstyrkt, torde få framdeles

meddelas av Kungl. Majit.

Härefter anhåller jag så att få övergå till övriga frågor rörande omorganisationen

vid gymnastiska centralinstitutet, som äro av natur att

böra underställas riksdagens prövning.

Frågan örn gymnastiska centralinstitutets omfattning vid den blivande

organisationen behandlades av mig i kap. III i propositionen nr 133 till

1931 års riksdag. Jag anslöt mig därvid till den av tidigare sakkunniga

uttalade meningen, att vid institutet borde årligen såsom regel mottagas

ungefär 60 nya elever, varav omkring hälften manliga och hälften kvinnliga.

Av de manliga beräknades ungefär en tredjedel, d. v. s. vid pass ett

tiotal örn året, bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens

behov av högre gymnastiskt utbildade officerare kommenderades att genomgå

gymnastiska centralinstitutet.

Detta förslag godtogs av riksdagen endast med den erinran, att av

de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året borde beräknas bliva kommenderade.

I denna fråga har alltså riksdagen redan fattat slutligt beslut.

Enahanda är förhållandet med frågan örn utbildningstidens längd, där

riksdagen i enlighet med mitt år 1931 framlagda förslag bestämt, att utbildningstiden

skall vara tvåårig för såväl gymnastiklärare som sjukgymnaster.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I detta sammanhang vill jag endast erinra att, såsom jag redan inledningsvis

framhållit, en av de viktigaste grundsatserna i det framlagda

organisationsförslaget är bibehållandet av möjligheterna för centralinstitutets

elever att utan alltför stor tidsutdräkt erhålla fullständig utbildning

både på frisk- och sjukgymnastlinjerna.

Frågan örn inträdesfordringarna kommer jag att behandla under kap.

III i det följande.

1931 års sakkunniga hava, såsom i det föregående meddelats (se sid. 19

—27), framlagt utförliga förslag till undervisnings- och timplaner. De

sakkunniga hava därvid framhållit, att de av dem i detta hänseende framlagda

förslagen icke finge anses såsom i sina detaljer bindande för gymnastiska

centralinstitutets blivande utveckling, utan att de olika ämnenas

omfattning och innehåll måste kunna förändras, därest erfarenheten skulle

visa, att det framlagda förslaget i ett eller annat avseende skulle vara

mindre ändamålsenligt. De sakkunniga hade med de framlagda förslagen

velat klargöra dels de särskilda ämnenas ställning i förhållande till varandra,

alltså själva proportionerna mellan de olika ämnena, dels ock det

huvudsakliga innehåll, som enligt de sakkunnigas förmenande borde givas

åt varje ämne.

Någon detaljerad granskning från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida

av de framlagda undervisnings- och timplanerna kan givetvis icke påkallas.

Detta bliver närmast ett åläggande för ämneskonferenser, lärarkollegium,

rektor och direktion vid gymnastiska centralinstitutet. Nu gäller

endast att genom de uppgjorda timplanerna få en möjlighet att uppskatta

det behov av lärarkrafter, som vid ett genomförande av det framlagda omorganisationsförslaget

kan bliva erforderligt. För en dylik beräkning

lämna de uppgjorda planerna tillräcklig ledning, och i det stora hela vill

jag bygga mitt i det följande framlagda förslag därpå.

Vissa avvikelser i timplanerna föranledas av vad jag tidigare framhållit

rörande önskvärdheten att minska den för de båda linjerna gemensamma

undervisningen under vad av de sakkunniga föreslagits. Någon

minskning av det erforderliga antalet lärarkrafter uppkommer dock icke

härigenom.

Vidare har jag, i anslutning till vad karolinska institutets lärarkollegium

anfört, nyss föreslagit, att den av de sakkunniga beräknade, i förhållande

till nu rådande förhållanden synnerligen kraftigt utökade undervisningen

i sjukdomslära måtte minskas med omkring en tredjedel.

I anslutning till vad lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska

centralinstitutet anfört torde någon särskild undervisning i rytmik för de

kvinnliga eleverna icke behöva ifrågakomma.

Någon utökning av den för de civila manliga eleverna av de sakkunniga

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

för undervisning i fäktning föreslagna tiden, på sätt exempelvis centralinstitutets

direktion hemställt, kan jag ej tillstyrka.

Slutligen anhåller jag så att få övergå till frågan örn de lärarkrafter,

som bliva erforderliga vid en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet

i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

tillstyrkt.

Jag har i det föregående redogjort för dels nu rådande förhållanden,

dels ock de förslag, som av de olika kommittéerna framlagts i här förevarande

hänseenden.

Beträffande rektorsbefattningen uttalade jag mig redan i propositionen

nr 133 till 1931 års riksdag för det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget,

enligt vilket denna befattning skulle innehavas av särskild av

Kungl. Maj:t utsedd person, som skulle hilda en centralpunkt för allt

fysiskt uppfostringsarhete i vårt land. Till denna ståndpunkt hava 1931

års sakkunniga anslutit sig, och jag saknar anledning att nu närmare

uppehålla mig härvid. Ett ytterligare skäl för denna min redan tidigare

intagna ståndpunkt tillkommer, därest riksdagen skulle godkänna det av

Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag framlagda

förslaget örn omläggning av gymnastikinspektionen.

De sakkunniga hava emellertid, såsom tidigare meddelats, ifrågasatt den

förändringen i det tidigare framlagda förslaget, att rektor icke skulle tillsättas

genom fullmakt utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala

ämbetsverk och rektorerna vid läroverken, medelst förordnande på viss

tid, förslagsvis sex år. Vidare hava de sakkunniga förordat, att för rektor

en viss, begränsad undervisningsskyldighet skulle föreskrivas. Till dessa

av de sakkunniga framlagda förslag vill jag uttala min anslutning.

I fråga örn överlärarbefattningarna förordade 1927 års sakkunniga, att

desamma borde borttagas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag uttalade

jag emellertid vissa betänkligheter mot att helt slopa dessa befattningar

utan förordade i stället beviljandet av vissa över lär ar ar voden.

1931 års sakkunniga hava på denna punkt anslutit sig till det av 1927 års

sakkunniga framlagda förslaget och hemställt, att inga som helst överlärarbefattningar

måtte bibehållas vid centralinstitutet.

Majoriteten inom centralinstitutets lärarkollegium åter har uttalat sig

för bibehållande av överlär artjänster, eventuellt i form av arvoden, under

det att direktionens majoritet anslutit sig till det av de sakkunniga framlagda

förslaget.

För egen del kan jag icke undgå att fortfarande hysa vissa betänkligheter

mot att helt slopa överlärarbefattningarna. Emellertid anser jag

mig nu, i likhet med statskontoret icke böra motsätta mig de sakkunnigas,

med 1927 års sakkunnigas överensstämmande förslag i denna del.

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget skulle en av

institutets ordinarie lärare förordnas att vara rektors ställföreträdare.

Med hänsyn till de omfattande uppgifter, som för framtiden skola åvila

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

rektor, vill jag tillstyrka förslaget härom. Beträffande den ersättning,

som med anledning härav bör tillkomma den sålunda förordnade läraren,

torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

I fråga örn tillsättning av lärare och lärares tjänstgöringsskyldighet

ansluter jag mig till vad 1931 års sakkunniga härutinnan föreslagit, givetvis

med de ändringar, som föranledas av vad jag i det föregående anfört

rörande tillsättning m. m. av de medicinskt utbildade lärarna.

De av de sakkunniga framlagda, av mig i det föregående återgivna förslagen

till lärarbefattningar vid centralinstitutet efter omorganisationen

bygger på ingående beräkningar av lärarhehovet vid ett ungefärligt tilllämpande

av de av de sakkunniga framlagda undervisnings- och timplanerna.

De smärre förändringar av dessa, som jag i det föregående ansett

mig höra förorda, föranleda ingen annan ändring i det sålunda beräknade

lärarhehovet än att den föreslagna extralärarbefattningen i rytmik bliver

. obehövlig.

I överensstämmelse med vad centralinstitutets direktion anfört rörande

de militära elevernas utbildning i fäktning, torde vid tillsättandet av

lärarna i lek och idrott hänsyn höra tagas till att en av dem hör vara kompetent

att leda de militära elevernas undervisning i fäktning.

Då jag i övrigt icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag,

skulle alltså vid gymnastiska centralinstitutet efter omorganisationens

slutliga genomförande finnas följande lärare:

ordinarie lärare:

2 manliga lärare i friskgymnastik;

2 kvinnliga » » »

1 manlig » » lek och idrott, tillika friskgymnastik;

1 kvinnlig » » friskgymnastik, lek och idrott;

2 manliga » » lek och idrott;

1 kvinnlig » » » » »

2 manliga » » sjukgymnastikens teknik med fysikalisk behandling;

2 kvinnliga » » » * » » »

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare;
1

» ( » » ) » sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträ
dande

poliklinikföreståndare,

extra lärare:

1 lärare i fysiologi och hälsolära;

1 » » allmän patologi;

1 » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar);

I » » » (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och

förbandslära;

] » » röstbehandling;

1 » » psykologi och pedagogik.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Nuvarande

inträdes
fordringar.

1924 dre

sakkunniga.

Kap. III. Inträdesfordringar.

I enlighet med Kungl. Maurts i kap. I omförmälda beslut av den 12 juni

1931 hava 1931 års gymnastiksakkunniga haft att uppgöra förslag till

stadgar för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse från

och med den 1 juli 1932, och skulle i samband härmed särskild utredning

verkställas beträffande de fordringar, som kunde böra föreskrivas för

inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

I anslutning härtill hava de sakkunniga uppgjort ett förslag till stadgar

för gymnastiska centralinstitutet, som återfinnes å sid. 91 o. f. i deras

betänkande. I kap. VIII i betänkandet (sid. 76—90) hava de sakkunniga

lämnat en redogörelse för den av dem verkställda utredningen rörande

inträdesfordringarna vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet.

De nuvarande fordringarna för inträde såsom elev vid gymnastiska

centralinstitutet äro till sitt innehåll väsentligt olika, alltefter som vederbörande

tillhör någon av de tre huvudgrupper av lärjungar, som vid institutet

erhålla utbildning, d. v. s. militära elever, manliga civila elever och

kvinnliga elever. Såsom allmänna behörighetsvillkor gälla dock för alla

inträdessökande, att de skola hava en frisk och stark kropp samt goda

anlag för gymnastisk verksamhet, ävensom att de icke få hava uppnått

trettio års ålder. I sistnämnda hänseende må dock göras undantag för

läkare.

Vad de militära eleverna angår, bliva de genom generalorder kommenderade

till institutet. Härvid gäller, att från armén såväl officerare som

underofficerare kunna bliva föremål för sådan kommendering, varemot

från marinen allenast officerare kunna i kommandoväg vinna inträde vid

institutet.

För civil man gäller, att han för att kunna antagas såsom elev skall

hava undergått sådan prövning, som berättigar till inträde vid universitet,

med andra ord hava avlagt studentexamen. Vad åter beträffar de kvinnliga

eleverna, äro de särskilda inträdesfordringarna motsvarande inträdesfordringarna

vid högre lärarinneseminariet, d. v. s. i allmänhet s. k.

normalskolekompetens.

1924 års sakkunniga föreslogo, att såsom villkor för civila elevers inträde

vid gymnastiska centralinstitutet skulle efter omorganisationen gälla, att

sökande a) avlagt svensk studentexamen eller folkskollärarexamen, b) vid

början av det kalenderår, då inträde sökes, hava fyllt nitton men ej över
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

skridit tjugunio års ålder, samt c) styrkt sig äga en frisk och stark kropp

och besitta goda anlag för gymnastisk verksamhet. De under b) och c)

angivna villkoren skulle gälla även militära elever. Av militärer skulle

endast officerare hädanefter mottagas. De civila eleverna skulle erhålla

inträde i mån av utrymme och efter ansökan; de militära eleverna skulle

i kommandoväg sändas såsom elever till institutet. Dispensrätt med avseende

å inträdesfordringarna skulle tillkomma institutets direktion i vad

anginge inträdesålder; i övrigt skulle på Kungl. Majit ankomma att medgiva

undantag från ifrågavarande stadganden.

1927 års sakkunniga funno sig i likhet med 1924 års sakkunniga höra förorda,

att inträdesfordringarna gjordes lika för manliga och kvinnliga

elever och att såsom allmän regel för institutets civila elever uppställdes

avlagd godkänd svensk studentexamen. Med hänsyn till dels de fordringar,

som från gymnastiska centralinstitutets sida måste uppställas i fråga örn

förkunskaper hos de studerande, dels ock till den ökade linjedelning å

gymnasiet, som bleve en följd av den nya stadgan för rikets allmänna

läroverk, ansåge de sakkunniga sig emellertid höra uppställa krav på kvaliteten

av den studentexamen, som skulle berättiga till inträde vid gymnastiska

centralinstitutet. I sådant hänseende ansåge de sig höra föreslå,

att i studentexamen eller efterföljande komplettering skulle hava erhållits

dels i ämnena matematik, fysik och biologi minst betyget godkänd å

latinlinjen,

dels i ämnet kemi minst betyget godkänd å reallinjen.

Beträffande förslaget örn att avlagd folkskollärarexamen skulle jämställas

med studentexamen vid inträde till gymnastiska centralinstitutet

anförde de sakkunniga, att det hade synts dem, att det vore att föregripa

en prövning i hela dess sammanhang av frågan örn folkskollärares m. fl.

fortbildning i vetenskapligt avseende, örn man redan nu vidtoge sådana

åtgärder, att folkskollärarexamen utan vidare berättigade till inträde vid

gymnastiska centralinstitutet. Institutet syntes jämväl i detta hänseende

böra jämställas med övriga högskolor och universiteten, och de sakkunniga

ville alltså förorda att, när frågan örn folkskollärares m. fl. till

träde till universitet och högskolor blivit avgjord, samma kompletteringsfordringar,

som kunde komma att föreskrivas beträffande universiteten,

borde gälla jämväl gymnastiska centralinstitutet. De sakkunniga ville tilllika

i förbigående framhålla, att våra folkskolors behov av gymnastiskt

högre utbildad lärarkraft torde — intill dess frågan örn folkskollärarnas

vetenskapliga fortbildning i allmänhet blivit löst — kunna tillgodoses

dels genom utnyttjande så långt möjligt av redan förefintliga gymnastiklärarkrafter,

dels ock genom den icke ringa del av vår folkskollärarkår,

som utom folkskollärarexamen avlagt studentexamen och sålunda utan

vidare vore berättigad till inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

Vad slutligen beträffade frågan örn underofficerares tillträde till gymnastiska

centralinstitutet, torde detta, framhöllo de sakkunniga, såsom

jämväl chefen för generalstaben framhållit, med den förändrade organisation

och uppgift, som institutet avses att erhålla, icke vara erforderligt.

1927 års

sakkunniga.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

1929 drs

sakkunniga.

Propositionen

nr 133 till

1931 drs

riksdag.

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

Vad härefter beträffade de militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet

skulle dessa uttagas i kommandoväg. Det måste få anses ankomma

på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets behov

verkställa dessa kommenderingar.

Slutligen hade de sakkunniga jämväl behandlat frågan örn dispensrätt.

I likhet med 1924 års sakkunniga föresloge de, att dispensrätt i fråga om

inträdesåldern måtte tillkomma gymnastiska centralinstitutets direktion.

\ ad däremot beträffade frågan örn dispens från kunskapsfordringarna

kunde det ifrågasättas, huruvida dylik dispens över huvud taget borde

medgivas. Under nuvarande förhållanden vore tillströmningen av inträdessökande

till institutet så stor, att en synnerligen stark gallring måste

äga rum redan bland kompetenta inträdessökande. Vid detta förhållande

kunde det synas obehövligt att genom dispensförfarande ytterligare öka

den rådande trängseln. Emellertid ansåge de sakkunniga sig — med hänsyn

dels därtill, att de i fråga örn inträdesrätt för folkskollärare för närvarande

ansett sig böra intaga en annan ståndpunkt än 1924 års sakkunniga,

dels oell därtill att inträdesfordringarna för de kvinnliga eleverna

föreslagits så väsentligt skärpta — böra förorda, att i undantagsfall

befrielse även måtte lämnas från kravet på avlagd studentexamen

eller kvalificerad sådan. I likhet med 1924 års sakkunniga förordade de.

att dylik dispensrätt måtte förbehållas Kungl. Majit. De utgingo emellertid

vid detta förslag från att det jämväl beträffande dylika dispenserade

inträdessökande skulle ankomma på institutets direktion att avgöra örn

deras antagande.

1929 års sakkunniga framhöllo, att det naturligtvis kunde vara en stor

fördel med fullt enhetliga fordringar för alla elever. Man borde emellertid

ej skruva upp inträdesfordringarna, örn det ej visade sig behövligt.

Kvinnliga elever utan studentexamen hade från gymnastiska central

institutet och de legitimerade instituten under årens lopp utbildats utan

att det veterligt försports någon klagan på för klen allmän bildningsnivå

eller på svårigheter att bibringa dessa samma utbildning som studenterna.

Sakkunniga ansåge det därför lämpligt, att man vid en fristående sjukgymnastutbildning

bibehölle samma inträdesfordringar, som för närvarande

gällde kvinnliga elever vid gymnastiska centralinstitutet och de

legitimerade instituten. I

I propositionen nr 133 anförde jag beträffande här föreliggande fråga

bland annat:

Det vöre egentligen tre spörsmål, som under den förda diskussionen

kommit att träda i förgrunden, nämligen dels det från flera håll uppställda

kravet på studentexamen, ja, till och med en kvalificerad sådan.

såsom, inträdesfordran för samtliga elever, både manliga och kvinnliga.

dels önskemålet om bibehållandet av s. k. normalskolekompetens såsom

inträdesfordran för kvinnliga elever, dels ock önskemålet, att folkskollärarexamen

skulle berättiga till inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

När det för mig gällt att taga ståndpunkt till här förevarande spörsmål,

hade följande synpunkter måst upptagas till bedömande. Å ena sidan

gällde det att hålla inträdesfox’dringarna så pass höga, att undervisningen

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet verkligen kunde

hållas på en önskvärd nivå och lämna erforderliga resultat inom den

relativt begränsade tid, som stöde till huds. Å andra sidan linge ej inträdesfordringarna

ställas högre än nödvändigt, för att ej utbildningen onödigtvis

skulle fördyras. I detta hänseende hade särskilt uppmärksamheten

fästs på vådorna av ett fördyrande av sjukgymnastutbildningen, vilket

kunde befaras medföra ökade kostnader för sjukgymnastik vård. Slutligen

hade det för mig stått som ett önskemål att i görligaste mån undvika

att i större omfattning rubba de inträdesfordringar för manliga och kvinnliga

elever, som hittills förefunnits vid gymnastiska centralinstitutet. De

nu ga Ilande inträdesfordringarna hade, såvitt erfarenheten utvisat, varit

ägnade att tillföra gymnastiska centralinstitutet ett gott och för sin blivande

verksamhet lämpat elevmaterial.

I fråga örn de civila manliga eleverna hade studentexamen varit regel,

örn än dispenser härifrån understundom meddelats. Beträffande de kvinnliga

eleverna hade antalet inträdessökande med studentexamen visserligen

kraftigt ökats under senare år men uppginge ännu ej till en tredjedel av

de inträdessökande.

Vid en granskning av de framkomna förslagen hade jag funnit mig

böra för närvarande — och till dess att större erfarenhet hunnit vinnas

— ifrågasätta ett upptagande av det av överstyrelsen framförda kravet

på minst vitsordet godkänd i studentexamen eller efterprövning enligt

sedvanliga bestämmelser till denna examen — latin- eller reallinjen —

i vart och ett av ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, ävensom

kunskaper i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid

flyttning till näst högsta ringen.

Vad de civila manliga eleverna beträffade, saknade jag anledning att —

med de undantag till vilka jag omedelbart återkomme — ifrågasätta någon

ändring av nu gällande bestämmelser angående fordran på avlagd studentexamen

såsom ett krav, vilket borde i regel uppställas i fråga örn

inträde vid gymnastiska centralinstitutet, dock med iakttagande av en

såsom nyss antytts kvalificerad sådan examen.

För att tillgodose kraven på allmänbildning, språkkunskaper o. s. v.

hade hittills för de kvinnliga eleverna s. k. normalskolekompetens ansetts

tillräcklig. Jag hade icke funnit mig övertygad örn nödvändigheten att

för närvarande frångå denna bestämmelse — som dock visat sig kunna

leda till ett tillfredsställande resultat — i annan mån än att jag ifrågasatte

väsentligt ökade kunskapsfordringar i vissa naturvetenskapliga

ämnen.

I fråga örn önskemålet att uppställa avlagd folkskollärarexamen såsom

berättigande^ till inträde vid gymnastiska centralinstitutet fann jag skäl

tala för en åtgärd i detta syfte, och förklarade jag mig hava för avsikt

att ytterligare överväga frågan härom. Vidare syntes det önskvärt, att

möjligheter hölles öppna att genom ett väl avvägt dispensförfarande tillförsäkra

gymnastiska centralinstitutet sådana elever, som — utan att helt

uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna — visade synnerlig håg och

fallenhet för gymnastiklärar- eller sjukgymnastyrket. Jag erinrade vidare

örn, att en viss minimiålder givetvis borde uppställas såsom fordran för

inträde vid institutet.

Do militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle vid ett

bifall till det framlagda förslaget uttagas i kommandoväg. Då det — såsom

s. 90 Kontrollera mot PDF

Frågans behandling

vid

1931 års

riksdag.

90 Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

jämväl 1927 års sakkunniga framhållit — skulle ankomma på de militära

myndigheterna att efter försvarsväsendets behov verkställa dessa kommenderingar,

berördes här förevarande elever icke av frågan örn inträdesfordringarna.

I en vid 1931 års riksdag väckt motion (I: 225) hemställdes, att riksdagen

ville besluta sådan ändring i de föreslagna inträdesvillkoren till gymnastiska

centralinstitutet, att enahanda fordringar uppställdes för manlig

och för kvinnlig elev.

I sitt i ärendet den 8 maj 1931 avgivna utlåtande, nr 127, anförde riksdagens

statsutskott bland annat:

I motionen I: 225 hade, i överensstämmelse med vad i sådant hänseende

påkallats av 1924 och 1927 års sakkunniga, yrkats, att enahanda inträdesfordringar

måtte gälla för manliga och kvinnliga elever. Därvid hade

motionären funnit studentexamen mest önskvärd såsom inträdesfordran

men såsom ett alternativ anvisat den utvägen att för inträde kräva avlagd

realexamen, kompletterad med vitsord enligt fordringarna för studentexamen

i ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, ävensom kunskaper

i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning

till gymnasiets näst högsta ring.

Utskottet ville icke förneka, att åtskilligt talade för uppställandet av

lika inträdesfordringar för män och kvinnor. Att kräva studentexamen

även för kvinnor skulle dock innebära en höjning av fordringarna, som

skulle kunna hindra många lämpliga elever att vinna inträde till institutet.

Å andra sidan utgjorde motionärens alternativa förslag beträffande

realexamen en ännu oprövad lösning, som utskottet, med hänsyn till att

den ej varit föremål för närmare övervägande av de sakkunniga myndigheterna,

icke kunde tillråda. Vid sådant förhållande hade utskottet ansett

sig höra stanna för Kungl. Maj:ts förslag, som dock finge anses innebära

en förbättring av de hittills gällande bestämmelserna så till vida, att

enligt detsamma fordringarna i de naturvetenskapliga ämnena skulle

skärpas.

Att folkskollärarexamen finge berättiga till inträde vid institutet syntes

utskottet önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i

gymnastik; dock hade utskottet med detta uttalande icke velat föregripa

det ytterligare övervägande i denna sak, departementschefen ställt i

utsikt.

Beträffande statsutskottets sålunda gjorda uttalande rörande inträdesfordringarna

hade emellertid vid utlåtandet fogats flera reservationer.

Sålunda anförde herr Lindblad m. fl., att de ansett, att yttrandet i denna

del hort hava följande lydelse:

»Departementschefen har---vid centralinstitutet.

I motionen — — — högsta ring.

Utskottet anser, att inga bärande skäl blivit anförda för att bibehålla

den nuvarande ordningen med olika inträdesvillkor för män och kvinnor.

Den hittillsvarande olikheten har möjligen tidigare kunnat försvaras, innan

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

91

tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats, på sätt som skett

genom 1927 års skolreform. Numera kunna ur denna synpunkt icke möta

några betänkligheter att även för kvinnor uppställa kravet på avlagd

studentexamen. Att över lag sänka fordringarna, på sätt motionären alternativt

ifrågasatt, kan utskottet icke tillråda, så mycket mindre som utskottet,

enligt vad som av det ovan sagda framgår, ej är benäget att tillmötesgå

yrkandet på en utökning av utbildningstiden för gymnastiklärare.

Utskottet finner alltså, att ur rättvisans synpunkt och med hänsyn till

den enhetliga utbildningsuppgift, som efter omorganisationen skulle tillkomma

institutet, inträdesfordringarna böra göras lika för manliga och

kvinnliga elever, samt att härvid såsom villkor bör uppställas studentexamen.

Att denna dessutom, såsom departementschefen uttalat, bör vara

på visst sätt kvalificerad synes utskottet lämpligt.

Utskottet vill tillägga, att införandet av studentexamen såsom inträdesvillkor

även för kvinnliga elever icke i realiteten kommer att för dessa

elever innebära någon mera genomgripande förändring, då, enligt vad

utskottet inhämtat, det linder de senare åren på grund av konkurrensen

blivit allt vanligare, att de antagna kvinnliga eleverna kunnat åberopa

denna examensmerit.

Att folkskollärarexamen---i utsikt.»

Vidare anförde herrar Strindlund och Wigforss, att de ansett, att utskottet

i frågan örn inträdesfordringar till gymnastiska centralinstitutet

bort tillstyrka bifall till det i motion I: 225 gjorda yrkandet, att enahanda

fordringar skulle uppställas för manlig och för kvinnlig elev.

Första kammaren godkände statsutskottets hemställan, under det att

andra kammaren godkände utskottets hemställan ävensom dess motivering

med den ändring, att det i det föregående återgivna stycke, som börjar

med orden »Utskottet vill icke» och slutar med orden »ämnena skulle

skärpas» utbyttes mot följande:

»Utskottet anser, att inga bärande skäl blivit anförda för att bibehålla

den nuvarande ordningen med olika inträdesvillkor för män och kvinnor.

Den hittillsvarande olikheten har möjligen tidigare kunnat försvaras,

innan tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats, på sätt som

skett genom 1927 års skolreform. Utskottet finner alltså, att ur rättvisans

synpunkt och med hänsyn till den utbildningsuppgift, som efter omorganisationen

skulle tillkomma institutet, inträdesfordringarna böra göras

lika för manliga och kvinnliga elever.

Vid övervägande av frågan örn omfattningen av dessa fordringar har

utskottet ansett, att de skäl, som föranlett departementschefen att för de

kvinnliga eleverna uppställa krav på s. k. normalskolekompetens med viss

komplettering, tala för att tillräcklig anledning icke föreligger att upprätthålla

fordran på studentexamen, så mycket mindre som ett dylikt krav

icke uppställts för befordran till gymnastiklärartjänst vid allmänt läroverk.

På sätt motionären alternativt påyrkat, synes det alltså vara tillfyllest

att såsom inträdesvillkor uppställa realexamen med enahanda

komplettering, som av departementschefen förutsatts för kvinnliga aspiranter

med normalskolekompetens. Genom en dylik avvägning av inträdes
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

1931 drs

sakkunniga.

92 Kungl. Majlis proposition Nr 152.

fordringarna bibehållas jämväl dessa senare vid sin nuvarande rätt att

vinna inträde vid institutet.»

I memorial den 21 maj 1931, nr 159, hemställde härefter riksdagens statsutskott,

att riksdagen, vardera kammaren med frånträdande av sitt tidigare

i förevarande ämne fattade beslut, måtte beslutas, att i utskottets

motivering det stycke, som började med orden »Utskottet vill» och slutar

med orden »skulle skärpas», utbyttes mot följande:

»Utskottet anser sig icke nu kunna taga ställning till frågan örn inträdesfordringarna

vid gymnastiska centralinstitutet. Detta spörsmål

torde böra av Kungl. Majit tagas under förnyat övervägande för att framdeles

underställas riksdagens prövning.»

Första kammaren biföll vad utskottet sålunda hemställt, under det att

andra kammaren avslog utskottets förslag. Då kamrarna sålunda stannat

i olika beslut, hade alltså frågan förfallit för 1931 års riksdag.

1931 års gymnastiksakkunniga hava anfört huvudsakligen följande:

Frågan örn inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet har

varit föremål för ingående undersökningar, och meningarna örn den ändamålsenligaste

lösningen av frågan hava understundom brutit sig ganska

skarpt mot varandra.

De sakkunniga hava vid sin behandling av frågan sökt att ur den förda

diskussionen utfinna vissa huvudsynpunkter, som enligt de sakkunnigas

förmenande borde läggas till grund för deras förslag i ämnet.

Den grundläggande synpunkten bör vara den, att genom de uppställda

inträdesfordringarna en säker garanti skapas för att gymnastiska centralinstitutets

elever vid sitt inträde vid institutet besitta sådana kunskaper,

som sätta dem i stånd att följa undervisningen och på den begränsade tid,

som står dem till buds — två år för gymnastiklärare respektive sjukgymnastexamen

— tillgodogöra sig denna undervisning. Å andra sidan

bör noga tillses, att fordringarna ej ställas onödigt högt, varigenom en

fördyring av den förberedande utbildningen framtvingas. Slutligen hålla

de sakkunniga före, att såvitt möjligt lika inträdesfordringar böra upp

ställas för män och kvinnor samt för båda utbildningslinjerna.

Många skäl tala enligt de sakkunnigas förmenande för att uppställa

studentexamen — kvalificerad på det sätt, som av föredragande departementschefen

angivits i propositionen nr 133 — såsom inträdesfordran.

Härigenom vinnes ett elevmaterial med ungefär likartade förutsättningar

i fråga örn elevutbildning och vana vid självstudier. Den statistik rörande

de inträdessökandes förkunskaper, som återfinnes i propositionen nr 133.

giver också vid handen, att antalet inträdessökande studenter under senare

år stegrats. Med de väsentligt förbättrade möjligheter, som 1927 års omorganisation

av det högre skolväsendet redan medfört och i ännu högre

grad kommer att medföra för landsbygdens ungdom samt den kvinnliga

ungdomen över huvud att avlägga studentexamen, torde man hava anledning

att antaga, att antalet inträdessökande studenter än ytterligare kommer

att ökas.

Med hänsyn härtill uppställa de sakkunniga såsom första alternativ för

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 93

inträdes vinnande avläggandet av en på ovan angivet sätt kvalificerad

studentexamen.

Emellertid liava de sakkunniga funnit starka skäl tala för att möjlighet

måtte hållas öppen även för dem, som icke avlagt studentexamen, att

under vissa förutsättningar vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

Enligt de sakkunnigas förmenande bör man icke, där sådant icke är

oavvisligt nödvändigt, uppställa kravet på studentexamen; dragningen

till gymnasierna med därav följande utgifter för både enskilda och det

allmänna är ändock blott alltför stark. De sakkunniga hava funnit det

vara möjligt att genom uppställandet av vissa minimifordringar i de avgörande

ämnena — naturvetenskapliga ämnen och främmande levande

språk — erhålla garantier för att de blivande eleverna vid gymnastiska

centralinstitutet bliva i stånd att tillgodogöra sig undervisningen även

med den förändrade och fördjupade karaktär, som densamma efter omläggningen

avsetts att erhålla. Vid uppställandet av dessa minimifordringar

göres ingen åtskillnad på manliga och kvinnliga elever.

Vad då till en början beträffar de naturvetenskapliga ämnena, äro härutinnan

—- såsom också från alla håll erkänts — vissa ganska betydande

förkunskaper nödvändiga, därest undervisningen — speciellt då i kroppsövningarnas

fysiologi —- skall kunna rätt bedrivas och på det beräknade

timantalet na fram till avsett resultat. I fråga örn dessa ämnen hava de

sakkunniga funnit följande kunskaper vara nödvändiga, nämligen i

ämnena fysik, biologi med hälsolära samt kemi motsvarande minst betyget

godkänd efter fordringarna för studentexamen å latingymnasiet,

ävensom i matematik motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning

till latingymnasiets näst högsta ring. Med hänsyn till betydelsen av

goda kunskaper i nu angivna ämnen förutsätta de sakkunniga, att intyg

örn undergångna prov härutinnan förvärvas på enahanda sätt, som nu är

föreskrivet rörande fyllnadsprövning för studentexamen.

För bedrivande av studier vid gymnastiska centralinstitutet äro redan

ocly komma i än högre grad efter omorganisationens genomförande goda

språkkunskaper att bliva oavvisligen nödvändiga. Eleverna äro för sina

självstudier i stor utsträckning hänvisade till utländsk litteratur, och

omöjligheten att bedriva några högskolemässiga studier utan tillräckliga

språkkunskaper torde ligga i öppen dag. Emellertid anse de sakkunniga

sig icke beträffande de främmande levande språken böra uppställa krav

på kunskaper, helt motsvarande de för studentexamen erforderliga — icke

minst av det skälet, att en komplettering till studentexamen håde i de

naturvetenskapliga ämnen och i språken med all sannolikhet skulle kräva

alltför lång tid. De sakkunniga anse sig i fråga om språken kunna inskränka

sig till att uppställa krav på sådana kunskaper och färdigheter,

som sätta eleverna i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra

sig undervisningen vid institutet. Några närmare föreskrifter

beträffande sättet för styrkande av de sålunda erforderliga kunskaperna

anse sig de sakkunniga varken kunna eller böra uppställa. Avgörandet

härom synes böra anförtros åt direktionen, som ju är närmast ansvarig

för att undervisningen vid institutet hålles uppe på en hög nivå.

Härutöver torde åt Kungl. Majit böra förbehållas rätt att genom särskilda

dispenser medgiva inträde åt dem, som — utan att helt uppfylla de

uppställda kunskapsfordringarna — visa en synnerlig håg och fallenhet

för gymnastiklärar- eller sjukgymnastyrket.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I avvaktan på slutförandet av den utredning, varom föredragande departementschefen

talat i propositionen nr 133, torde några särskilda bestämmelser

rörande folkskollärarexamen såsom tillfyllestgörande kompetens

för inträde vid gymnastiska centralinstitutet knappast nu böra meddelas.

I den mån inträdessökande folkskollärare icke uppfylla de i det föregående

uppställda kunskapsfordringarna synes, liksom hittills, tills vidare inträde

böra beviljas genom dispens efter prövning i varje särskilt fall.

I fråga örn de militära eleverna finna de sakkunniga — då det skulle

ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets behov

i kommandoväg uttaga dessa elever — något yttrande rörande inträdesfordringarna

icke påkallat. Emellertid förutsätta de sakkunniga, att dessa

elever som regel komma att rekryteras bland dem, som genomgått den

militära gymnastikkursen.

För samtliga elever måste vidare uppställas vissa fordringar rörande

ålder, kroppsutveckling m. m. I dessa hänseenden hava knappast några

meningsskiljaktigheter yppats under den förda diskussionen, och de sakkunniga

ansluta sig härvidlag i huvudsak till det förslag, som avgivits av

1927 års sakkunniga.

De förslag, som de sakkunniga — i enlighet med vad nu anförts — anse

sig böra uppställa i fråga örn inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet,

hava de sammanfattat i § 29 i sitt förslag till stadgar för

gymnastiska centralinstitutet.

I likhet med 1927 års sakkunniga utgå de sakkunniga från att jämväl

de privata legitimerade gymnastikinstituten skola åläggas att beträffande

inträdesfordringarna ställa sig till efterrättelse samma föreskrifter som

föreslagits skola gälla för gymnastiska centralinstitutet. Detta torde böra

beaktas, när fråga bliver örn förlängd examensrätt för dessa institut, varvid

särskilt torde böra tagas under övervägande, på vilket sätt kontroll

av erforderliga kunskaper skall äga rum i de fall, då icke betyg över

undergången studentexamen eller fyllnadsprövning föreligger.

De av 1931 års gymnastiksakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande

inträdesfordringarna hava, såsom nyss nämnts, av dem sammanfattats i

§ 29 av deras förslag till stadga. Nämnda paragraf är av följande lydelse.

§ 29.

1. Behörig att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet är:

a) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd

i ämnena fysik, biologi med hälsolära samt kemi efter fordringarna för

studentexamen å latingymnasiet, ävensom kan förete intyg örn kunskaper

i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till

latingymnasiets näst högsta ring,

b) den, som genom intyg, som av direktionen godkännes, styrker sig dels

i matematik, fysik, biologi med hälsolära samt kemi äga kunskaper och

färdigheter, motsvarande vad därutinnan fordras enligt mom. a), dels ock

i minst två främmande levande språk äga sådana kunskaper och färdigheter.

som sätta sökanden i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa

och tillgodogöra sig undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 95

2. För att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet fordras vidare:

a) att vid början av det kalenderår, då inträde sökes, ej hava överskridit

tjugunio års ålder;

b) att äga en frisk och stark kropp samt besitta goda anlag för gymnastisk

verksamhet.

3. Det ankommer på Kungl. Majit att, efter direktionens hörande, medgiva

befrielse från de under mom. 1 omförmälda villkor.

4. Då särskilda skäl därtill föranleda, äger direktionen medgiva undantag

från det under mom. 2 a) stadgade villkoret.

5. Vidare kunna medicine kandidater och läkare av direktionen antagas

till elever vid centralinstitutet.

6. Därjämte kunna, på sätt nedan sägs, officerare beordras att genomgå

institutet för vinnande av en högre gymnastisk utbildning.

över sakkunnigförslaget i förevarande del hava yttranden avgivits av

lärarkollegiet vid karolinska institutet, lärarkollegiet vid och direktionen

över gymnastiska centralinstitutet samt skolöverstyrelsen, varjämte direktionen

med särskild skrivelse till Kungl. Maj:t överlämnat en av centralinstitutets

lärarkollegium gjord framställning i ämnet.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att de sakkunniga

uppställt samma inträdesfordringar (kvalificerad studentexamen eller

motsvarande kunskaper i vissa ämnen) för sjukgymnastlinjen som för

friskgymnastlinjen, ehuru för den förstnämnda linjen föreslagen skärpning

knappast syntes befogad.

Lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet har uttalat som sin

åsikt, att inträdesfordringarna vid de privata gymnastikinstituten med

rätt att utbilda legitimerade gymnastikdirektörer måste göras exakt i

överensstämmelse med dem för gymnastiska centralinstitutet gällande.

Vidare har kollegiet anfört bland annat:

Med hänsyn till att de officerare, som för tillgodoseende av krigsmaktens

behov av högre gymnastikutbildning kommenderas till institutet, efter en

tvåårig kurs kunna avlägga gymnastiklärarexamen samt jämväl, efter

komplettering å sjukgymnastlinjen, kunna erhålla gymnastikdirektörskompetens,

anser kollegiet, att för de militära eleverna bör fordras dels

att i avgångsbetyget från krigsskolan de erhållit minst betyget 8 i friskgymnastikens

praktik, dels att de genomgått den föreslagna militära instruktörskursen.

Av de civila elever, som söka vinna inträde å friskgymnastlinjen (även

kompletterande) anser kollegiet att man skall fordra minst betyget »Med

beröm godkänd» (AB) i gymnastik.

Vidare föreslår kollegiet att såsom mom. 1 c) under § 29 tillkommer:

den, som styrkt sig äga minst sådan färdighet i simning, som fordras

för erhållande av simkunnighetsdiplom. Denna fordran skall jämväl uppfyllas

av militär elev, som kommenderas till institutet.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har anfört följande:

Yttranden

över 1931 års

sakkunnigas

förslag.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

Direktionen instämmer i det av kollegiet uttalade önskemålet, att civila

elever å friskgymnastkurserna böra hava minst AB i gymnastik. Direktionen

finner vidare åtskilligt tala för de fordringar, som av kollegiet föreslagits

skola uppställas för de kommenderade militära eleverna. Med hänsyn

till att valet av dessa elever enligt direktionens — liksom de sakkunnigas

— uppfattning torde böra vara en de militära myndigheternas

ensak, finner sig emellertid direktionen icke hava anledning till något

vidare uttalande i denna fråga.

Med hänsyn till simundervisningens stora och allmänt erkända betydelse

vill direktionen vidare förorda kollegiets förslag örn vissa förkunskaper

i simning såsom inträdesfordran å friskgymnastlinjen.

I likhet med kollegiet finner direktionen det nödvändigt, att fordringarna

för inträde vid de privata instituten bli exakt lika inträdesfordringarna

vid gymnastiska centralinstitutet.

Härjämte har direktionen förordat sådan bestämmelse för inträdesfordringarna

att av de sökande, som ej avlagt studentexamen, skulle fordras,

bland annat, att de i minst två främmande språk äga kunskaper, som motsvara

minst betyget godkänd vid prövning enligt fordringarna för flyttning

till latin- eller realgymnasiets näst högsta ring.

Skolöverstyrelsen har i sitt i ärendet avgivna utlåtande till en början

erinrat örn vad överstyrelsen tidigare anfört rörande detta spörsmål. Sålunda

hade överstyrelsen i sitt utlåtande den 16 december 1926 över 1924

års gymnastiksakkunnigas betänkande framhållit bland annat följande.

Enligt dittillsvarande bestämmelser fordrades för inträde vid gymnastiska

centralinstitutet antingen avlagd studentexamen eller ock godkänt

avgångsbetyg från åttaklassig flickskola med s. k. normalskolekompetens.

De sakkunniga föreslogo sådan ändring i dessa bestämmelser, att

godkänt avgångsbetyg från åttaklassig flickskola icke skulle berättiga till

inträde vid institutet samt att avlagd folkskollärarexamen skulle berättiga

till sådant inträde. Som motiv för den förstnämnda förändringen anfördes

i huvudsak, dels att med den nya organisationen undervisningen

komme att bedrivas med starkare intensitet och i vissa avseenden få en

mera vetenskaplig prägel än tidigare varit fallet, dels att det visat sig,

att de kvinnliga elevernas underbyggnad i de naturvetenskapliga ämnena

och främst ämnet fysik varit alltför svag, dels ock att det syntes vara en

naturlig sak, att fordringarna i avseende på förkunskaper borde göras lika

för båda elevgrupperna (manliga och kvinnliga).

Överstyrelsen finge till en början erinra örn det faktum, att kvinnliga

elever med avgångsbetyg från åttaklassigt flickläroverk under de gångna

åren i stor utsträckning avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska

centralinstitutet och att de därvid i stort sett erhållit lika goda avgångsbetyg

som de elever, manliga och kvinnliga, vilka förut avlagt

studentexamen. Då undervisningen vid högre lärarinneseminariet, vilken

undervisning i fråga örn vetenskaplig läggning torde kunna anses vara

fullt jämförlig med undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet

även efter den planerade omläggningen, byggde på den åttaklassiga flick

skolans undervisning, torde i stort sett samma underbyggnad bliva till
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Marits proposition Nr 152.

räcklig även för nämnda institut. Härmed ville överstyrelsen ingalunda

förneka, att de från flickskolan utgångna elevernas jämförelsevis svaga

utbildning särskilt i fysik berett dessa elever vissa svårigheter, men denna

olägenhet kunde lämpligen avhjälpas på det sätt, att det utom godkänt

avgångsbetyg från flickläroverk med s. k. normalskolekompetens fordrades

även intyg örn kunskaper motsvarande fordringarna i studentexamen

i vissa ämnen. Härvid torde ämnet fysik närmast höra komma i fråga. Då

det för inhämtande av härför erforderliga kunskaper fordrades vissa kunskaper

i matematik utöver de kunskaper i detta ämne, som vanligen meddelades

i den åttaklassiga flickskolan, torde särskild fordran på prövning

i matematik ej behöva uppställas. Däremot syntes det överstyrelsen lämpligt

att uppställa krav på studentkunskaper även i biologi med hänsyn

dels till att flickskolans kurs i detta ämne läge något lägre än gymnasiets,

dels ock till att mera vidgade kunskaper i nämnda ämne torde vara ägnade

att underlätta ifrågavarande elevers arbete vid institutet. De nu ifrågasatta

ökade kunskaperna i fysik och biologi syntes lämpligen kunna styrkas

genom prövning, vilken anordnades på liknande sätt som den i dåvarande

läroverksstadgan § 110 mom. 2 omförmälda prövningen.

De sakkunniga ansåge vidare, att fordringarna i avseende på förkunskaper

borde göras lika för båda elevgrupperna. Den olikhet i föregående

utbildning, som kunde finnas mellan en student och en från åttaklassig

flickskola utexaminerad elev med studentkunskaper i fysik och biologi,

torde emellertid knappast vara större än olikheten mellan utbildningen

för studenter å olika bildningslinjer samt mellan dessa och utexaminerade

folkskollärare, vilka enligt de sakkunnigas förslag borde bliva berättigade

till inträde vid institutet.

Om enligt de sakkunnigas förslag de från högre flickskolor utgående

eleverna utestängdes från att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet,

skulle säkerligen i ännu högre grad än vad som nu är fallet de

kvinnliga lärjungarna föras in på gymnasievägen, vilket från många

synpunkter ej kunde vara lyckligt. I detta sammanhang ville överstyrelsen

också erinra örn att riksdagen i skrivelse år 1918 anhållit örn undersökning

örn eftergivande av kravet på avlagd studentexamen såsom villkor

för tillträde till vissa studie- och levnadsbanor. Ett genomförande av

det av de sakkunniga framställda förslaget skulle innebära ett steg i motsatt

riktning.

På grund av det anförda ville överstyrelsen förorda, att även den, som

företedde godkänt avgångsbetyg från åttaklassig flickskola med s. k.

normalskolekompetens och som dessutom företedde på föreskrivet sätt

utfärdat intyg örn kunskaper i fysik och biologi enligt fordringarna i studentexamen,

i fråga örn föregående utbildning måtte bliva berättigad att

vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

Mot förslaget, att även avlagd folkskollärarexamen skulle berättiga till

sådant inträde, hade överstyrelsen intet att erinra. Då emellertid de från

högre lärarinneseminarier utexaminerade eleverna i stort sett torde äga

mycket goda förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen

vid institutet och då det för erhållande av aspiranter till kvinnliga ämnesgymnastiklärarbefattningar

kunde vara av intresse att få tillgång på

lärarinnor med kompetens budo i läroämnen och gymnastik, syntes även

sådana elever böra tillerkännas rätt att vinna inträde vid institutet.

Bihang till riksdagens protokoll 19S2. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Från den av överstyrelsen uttalade uppfattningen hade undervisningsrådet

Johansson anfört skiljaktig mening:

Man kunde lämpligen bestämma inträdesfordringarna antingen ur allmänbildningens

eller ur fackkunskapens synpunkt. Inom överstyrelsen

hade han röstat för ett konsekvent genomförande av allmänbildningssynpunkten,

således för att alla ifrågavarande lärjungekategorier skulle

utan garantier i form av vissa specialbetyg kunna vinna inträde vid gymnastiska

centralinstitutet. Men han skulle också kunna vara med örn att

fordra dylika betyg av alla lärjungekategorier. Däremot kunde han icke

finna något sakligt skäl för den särskilda stränghet, som överstyrelsen

ville visa mot inträdessökande med normalskolekompetens. Det vore tacknämligt,

att överstyrelsen för sin del avböjde de sakkunnigas försök att

helt utestänga dylika inträdessökande, men det vore att beklaga, att överstyrelsen

förenat detta avböjande med en restriktion, som syntes honom

innebära ett påtagligt avsteg från grundsatsen örn lika mått.

I sitt utlåtande den 22 februari 1929 över 1927 års gymnastiksakkunnigas

förslag, som i vad det rörde fordringarna för inträde vid gymnastiska

centralinstitutet innebar den avvikelsen från det av 1924 års sakkunniga

avgivna förslaget, att på visst sätt kvalificerad studentexamen skulle erfordras

av alla elever, bade öyerstyrelsen anfört bland annat följande.

Då den ifrågasatta skärpningen av kraven måste anses motiverad av

studiernas art vid det omorganiserade centralinstitutet, hade överstyrelsen

kunnat i princip biträda de sakkunnigas ståndpunkt i denna del. Dock

torde det med hänsyn till den anordning av studierna å gymnasiet, som

föreskrivits i 1928 års läroverksstadga, få anses tillfyllest att uppställa

krav på avlagd studentexamen med minst vitsordet godkänd i vart och

ett av ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, oavsett örn examen

avlagts å den ena eller andra linjen. Vad anginge ämnet matematik kunde

överstyrelsen ej finna annat än att det borde vara tillfyllest att uppställa

fordran på godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till näst högsta

ringen.

Överstyrelsen funne ock skäl vara anförda för att i fråga örn avlagd

folkskollärarexamen såsom behörighetskrav avvakta den generella reglering

av folkskollärares fortsatta utbildningsmöjligheter, som icke alltför

länge torde kunna undanskjutas. Intill dess så skett syntes det vara en

lämplig väg att, på sätt de sakkunniga föreslagit, från fall till fall pröva

hithörande spörsmål för gymnastiska centralinstitutets vidkommande.

Enaha"da torde böra gälla i fråga örn examen från högre lärarinneseminariet.

Mot den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen anförde undervisningsrådet

Wallin med instämmande av generaldirektören Holmdahl

så till vida skiljaktig mening, att de hävdade, att den, som företedde såväl

godkänt avgångsbetyg från högre flickskola med s. k. normalskolekompetens

som på föreskrivet sätt utfärdat intyg örn kunskaper i biologi, fysik

och kemi enligt fordringarna i studentexamen, måtte bliva berättigad till

inträde vid institutet.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

99

Beträffande det av 1931 års gymnastiksakkunniga framlagda förslaget

har skolöverstyrelsen anfört följande:

överstyrelsen delar givetvis den av de sakkunniga i nu föreliggande

betänkande uttalade uppfattningen, att den grundläggande synpunkten i

fråga örn inträdesfordringarna bör vara den, att genom dessa en säker

garanti skapas för att gymnastiska centralinstitutets elever vid sitt inträde

vid institutet besitta sådana kunskaper, som sätta dem i stånd att

följa undervisningen och på den begränsade tid, som står dem till buds

—- två år för gymnastiklärar-, respektive sjukgymnastexamen — tillgodogöra

sig denna undervisning. Överstyrelsen kan också helt instämma med

de sakkunniga, då de förmena, dels att det bör noga tillses, att fordringarna

ej ställas onödigt höga, varigenom en fördyring av den förberedande

utbildningen framtvingas, dels att såvitt möjligt lika inträdesfordringar

böra uppställas för män och kvinnor samt för båda utbildningslinjerna.

Då överstyrelsen dessutom i likhet med de sakkunniga förmenar, att man

överhuvud icke bör uppställa krav på studentexamen som inträdesfordran

vid utbildningsanstalter i andra fall än då sådant är oavvisligen nödvändigt,

delar överstyrelsen de sakkunnigas uppfattning, att avlagd studentexamen

icke bör göras obligatorisk för inträde vid institutet. Däremot kan

överstyrelsen icke helt ansluta sig till det förslag till bestämmelser, de

sakkunniga utifrån dessa synpunkter framlagt och som avser vissa minimifordringar

i naturvetenskapliga ämnen och främmande levande språk.

Beträffande förstnämnda ämnen ha de sakkunniga föreslagit, att i fysik,

kemi och biologi med hälsolära skulle fordras kunskaper, motsvarande

minst betyget godkänd efter fordringarna för studentexamen å latingymnasiet,

samt i matematik kunskaper, motsvarande godkänt vitsord i detta

ämne vid flyttning till latingymnasiets näst högsta ring. I fråga om främmande

levande språk ha de sakkunniga ansett sig kunna inskränka sig till

att uppställa krav på att eleverna skulle i minst två sådana språk äga

kunskaper och färdigheter, som sätta dem i stånd att på ett tillfredsställande

sätt följa och tillgodogöra sig undervisningen vid institutet. De

sakkunniga lia därvid ej ansett sig kunna eller böra uppställa närmare

föreskrifter beträffande sättet för styrkande av de så erforderliga kunskaperna.

De ha i stället förmenat, att avgörandet härom borde anförtros

åt institutets direktion, som vore närmast ansvarig för att undervisningen

vid institutet hölles uppe på en hög nivå. Dessutom borde enligt de sakkunniga

Kungl. Majit förbehållas rätt att medgiva inträde genom särskilda

dispenser, vilket förfaringssätt även borde tillämpas i fråga örn de

folkskollärare, som icke uppfyllde ovannämnda fordringar.

Vad då först angår kunskapsfordringarna i naturvetenskapliga ämnen,

har överstyrelsen intet att erinra mot de sakkunnigas förslag, vilket i

huvudsak ansluter sig till vad överstyrelsen tidigare föreslagit. Vad ämnet

matematik beträffar, vill överstyrelsen — i anslutning till vad överstyrelsen

anförde i sitt ovannämnda utlåtande den 16 december 1926 — framhålla,

att godkänt vitsord i fysik i studentexamen förutsätter kunskaper i

matematik till den av de sakkunniga angivna omfattningen. På grund

härav synes det överstyrelsen överflödigt att medtaga ett särskilt stadgande

om intyg rörande dylika kunskaper.

I fråga örn sättet att styrka ifrågavarande kunskaper i naturvetenskap
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

liga ämnen ha de sakkunniga — i likhet med vad överstyrelsen tidigare

tillstyrkt — förklarat sig med hänsyn till betydelsen av goda kunskaper i

dessa ämnen förutsätta, att intyg örn undergångna prov härutinnan förvärvas

på enahanda sätt, som nu är föreskrivet rörande fyllnadsprövning

efter avlagd studentexamen. Vid utformandet av förslaget till stadga ha

de sakkunniga emellertid ansett tillfyllest att föreslå, att styrkandet av

kunskaperna skulle ske genom intyg, som av direktionen godkändes. Överstyrelsen

kan ej ansluta sig till detta förslag utan vidhåller sin förut uttalade

uppfattning i nu nämnda avseende.

Vad därefter beträffar kunskaper i övriga ämnen, så ger de sakkunnigas

förslag anledning till allvarliga betänkligheter. Sålunda innebär detta,

att inga som helst fordringar skulle uppställas i andra ämnen än två främmande

levande språk, under det att ovannämnda proposition liksom första

kammarens beslut vid 1931 års riksdag innehar minst normalskolekompetens

och andra kammarens beslut minst realexamen. Men vidare skulle

inga bestämda fordringar uppställas rörande kunskaperna i de två främmande

levande språken, utan det skulle ankomma på institutets direktion

att här avgöra. De inträdessökande böra enligt överstyrelsens förmenande

kunna begära bestämda besked örn inträdesfordringarna, och dessa kunna

ej få hero på diskretionär prövning från fall till fall. Dessutom är ifrågavarande

bestämmelse så mycket betänkligare sorn enligt § 30 i stadgarna

direktionens beslut i nämnda hänseende ej skulle kunna överklagas. Det

synes överstyrelsen nämligen icke vara riktigt att beröva en person besvärsrätt

över underordnad myndighets beslut i ett sådant fall som detta,

då samma myndighet har att utan närmare angivna föreskrifter pröva och

avgöra de inträdessökandes kompetens.

Då det gällt för överstyrelsen att taga ståndpunkt till frågan örn vilka

fordringar, som då höra uppställas i andra än ovannämnda naturvetenskapliga

ämnen, har överstyrelsen icke funnit några bärande skäl anförda

för en höjning av de nu stadgade minimifordringarna, d. v. s. normalskolekompetens.

överstyrelsen kan här nöja sig med att hänvisa till vad som

anfördes i 1931 års proposition nr 133. Så till vida anslöto sig också vid

1931 års riksdag håda kamrarna till Kungl. Maj:ts förslag, att de heslöto,

att normalskolekompetens med komplettering i naturvetenskapliga ämnen

borde berättiga till inträde vid institutet. — Överstyrelsen anser sålunda,

att normalskolekompetens hör berättiga till inträde vid institutet. Med

hänsyn till vad de sakkunniga anfört örn betydelsen av goda kunskaper i

moderna språk för eleverna vid institutet och i anledning av de nu förefintliga

differentieringsmöjligheterna av studiet under de sista åren i den

kommunala flickskolan, anser sig överstyrelsen emellertid höra föreslå att

i det avgångsbetyg från kommunal eller enskild flickskola, som medför

normalskolekompetens och som berättigar till inträde vid institutet, skall

ingå vitsord örn godkända insikter i två främmande levande språk.

Emellertid delar överstyrelsen — såsom ovan framhållits — de sakkunnigas

mening, att så vitt möjligt lika inträdesfordringar böra fastställas

för män och kvinnor. Att under sådana omständigheter uppställa normalskolekompetens

för kvinnliga elever och studentexamen för manliga synes

överstyrelsen icke lämpligt. Det var också denna uppfattning, som låg till

grund för andra kammarens beslut vid 1931 års riksdag, att som minimifordran

uppställa realexamen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Majrts proposition Nr 152.

Överstyrelsen har kommit till den åsikten, att denna examen — kompletterad,

på sätt ovan angivits, i naturvetenskapliga ämnen — skulle vara

tillräcklig grund för studier vid institutet, därest man fordrade godkänd

i samtliga obligatoriska läroämnen. Härvidlag vill överstyrelsen emellertid

göra det påpekandet, att godkänt vitsord i matematik i realexamen är

likvärdig med den av de sakkunniga uppställda fordran på godkänt vitsord

i nämnda ämne vid flyttning till latingymnasiets näst högsta ring.

I detta fall föreligger alltså, utöver vad som ovan anförts rörande nämnda

fordran, ett särskilt skäl att ej upptaga denna bland inträdesbestämmelserna.

Då det emellertid givetvis ej kan vara överstyrelsens mening, att den,

som avlagt studentexamen men ej realexamen, skulle vara utesluten från

inträde vid institutet, bör som alternativ upptagas den av de sakkunniga i

stadgelörslagets § 29 mom. 1 a) införda bestämmelsen. Därvid kan emellertid,

såsom ovan framhållits, bestämmelsen örn vitsord i matematik utgå.

Vidare bör åt stadgandet rörande fordringarna i naturvetenskapliga ämnen

givas en något annan formulering. De sakkunnigas förslag skulle

nämligen medföra, att den, som innehade godkända vitsord i nämnda

ämnen å realgymnasiet, ej vore formellt behörig att vinna inträde vid

institutet. Genom att utesluta orden »å latingymnasiet» skulle bestämmelsen

komma att innebära, att vitsord å såväl latin- som realgymnasiet,

respektive latin- och reallyceet ävensom å nyspråkliga lyceet skulle medföra

den ifrågavarande behörigheten.

Vad därefter angår folkskollärarnas tillträde till institutet, vill överstyrelsen

understryka den bland annat av 1931 års statsutskott uttalade

uppfattningen, att dylikt tillträde är önskvärt med hänsyn till folkskolans

behov av facklärare i gymnastik. Överstyrelsen vill härtill lägga, att den

pedagogiska utbildning, som folkskoleseminarierna avse att bibringa,

säkerligen kan bliva av stor betydelse för gymnastiklärare. Överstyrelsen

är också av den meningen, att tillfyllestgörande kompetens för studier vid

institutet innehas av den som avlagt folkskollärarexamen med kvalificerade

betyg. Överstyrelsen vill således föreslå, att folkskollärarexamen med

minst betyget med beröm godkänd i matematik, fysik och kemi, biologi

med hälsolära, tyska samt engelska skall berättiga till inträde vid institutet.

Givetvis bör betyg i efterprövning härvid vara likvärdigt med betyg

i examen. I fråga örn språken är detta nödvändigt, då i regel vid ett folkskoleseminarium

undervisning meddelas i endast ett språk.

Slutligen vill överstyrelsen — i anslutning till vad överstyrelsen anförde

i sitt ovannämnda utlåtande den 16 december 1926 — uttala den uppfattningen,

att även de från högre lärarinneseminariet utexaminerade eleverna

böra äga tillträde till institutet, därest de kunna anses fylla de ovan uppställda

fordringarna på kunskaper i naturvetenskapliga ämnen. Detta är

givetvis fallet, därest i avgångsexamen från seminariet erhållits minst

betyget godkänd i de ifrågavarande ämnena. Bland inträdesfordringarna

till institutet bör därför upptagas en bestämmelse, att elev, som fyller

denna fordran, bör äga behörighet för inträde vid institutet. I fråga örn

elev, som i avgångsexamen från högre lärarinneseminariet ej erhållit

sagda vitsord, synas de nedan under mom. b) och c) angivna fordringarna

böra äga tillämpning.

överstyrelsen föreslår således, att behörighet för inträde vid gymnastiska

centralinstitutet bör tillkomma:

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera

undergången fyllnadsprövning erhållit minst hetyget godkänd i

samtliga å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen

utom franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt,

som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen,

erhållit minst hetyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära

efter fordringarna för studentexamen;

b) elen, som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild

flickskola med normalskolekompetens med minst hetyget godkänd i två

främmande levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi

och biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;

c) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst hetyget godkänd

i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för

studentexamen;

d) den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera

undergången efterprövning erhållit minst hetyget med beröm

godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi med hälsolära, matematik samt

tyska och engelska språken;

e) den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid

allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen

avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst hetyget godkänd

i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi,

zoologi och botanik.

Beträffande skolöverstyrelsens förevarande utlåtande gjordes särskilda

uttalanden till protokollet dels av generaldirektören Holmdahl med instämmande

av t.f. undervisningsrådet Lindqvist, dels ock av undervisningsrådet

Johansson.

Generaldirektören Holmdahl anförde:

Beträffande fordringarna för inträde vid gymnastiska centralinstitutet

kan jag icke i alla delar ansluta mig till den av överstyrelsen nu intagna

ståndpunkten.

I likhet med överstyrelsen biträder jag de sakkunnigas förslag i vad det

avser skärpta och likvärdiga minimifordringar i de naturvetenskapliga

ämnen, som utgöra den direkta grundvalen för studierna vid institutet,

och jag kan också helt ansluta mig till vad överstyrelsen anfört angående

sättet att styrka ifrågavarande kunskaper.

Vad inträdesfordringarna i övriga ämnen beträffar, instämmer jag i de

betänkligheter överstyrelsen uttalat mot de sakkunnigas förslag härom i

vissa avseenden och ansluter mig —■ i överensstämmelse med den ståndpunkt

jag intog vid överstyrelsens behandling av denna fråga den 22

februari 1929 — till överstyrelsens förslag, att jämväl normalskolekompetens

i dessa ämnen skulle fortfarande som hittills berättiga till inträde vid

institutet.

De sakkunniga synas mig icke hava förebragt några bärande skäl för

den av dem föreslagna förändringen i detta hänseende. Alltjämt utgöra

inträdessökande med normalskolekompetens den största gruppen av de

kvinnliga aspiranterna. Erfarenheten talar ej heller för att de nödvändiga

kraven på allmänbildning i den ämnesgrupp det nu gäller, härigenom

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

eftersatts. Därtill kommer, att så länge de högre flickskolorna ingå som

ett viktigt led i vår skolorganisation såsom erbjudande en av huvudvägarna

för att erhålla högre skolbildning för den kvinnliga ungdomen,

inga åtgärder utan tvingande skäl höra från statsmakternas sida företagas,

som förringar det praktiska värdet av denna utbildningsväg. Detta

skulle nämligen ske genom en begränsning av det traditionella giltighetsområdet

för normalskolekompetensen.

Jag instämmer jämväl i överstyrelsens förslag örn att godkända vitsord

i två främmande levande språk skola krävas i den examen, som medför

normalskolekompetens och som skall utgöra en av förutsättningarna för

inträde vid institutet.

Däremot kan jag icke dela överstyrelsens ståndpunkt, när den som en

konsekvens av principen, att såvitt möjligt lika inträdesfordringar böra

fastställas för män och kvinnor, stannar för att som minimifordran för

kunskaper i ifrågavarande ämnen uppställa realexamen. Det enda skäl,

som överstyrelsen anför för sitt förslag i denna punkt, utgöres av en hänvisning

till den abstrakta likställighetens grundsats. Detta synes mig

emellertid utgöra en alltför svag instans mot de invändningar av mera

konkret innebörd, som kunna resas mot detsamma.

Redan det åldersstadium, på vilket realexamen i allmänhet avlägges —

normalt två år tidigare än avgångsbetyg med normalskolekompetens förvärvas

av flickorna — borde inge betänkligheter, när det gäller tillträde

till en fackutbildning, för vilken av 1924 års sakkunniga i nära anslutning

till praxis föreslagits en minimiålder av fyllda nitton år. När de sakkunniga

i sitt nu föreliggande förslag icke upptagit en bestämmelse örn

minimiålder, torde detta sammanhänga med att de utgå från studentexamen

såsom normerande i fråga örn inträdesfordringarna, varigenom angivandet

av särskild minimiålder för vinnande av inträde ansetts obehövlig.

Någon väsentlig förändring i detta avseende torde ej hava avsetts och

ej heller vara önskvärd. Å andra sidan torde en bestämmelse örn minimiålder

med hänsyn till de inträdessökande med normalskolekompetens ej

heller vara behövlig; genom kompletteringskravet i naturvetenskapliga

ämnen torde denna grupp inträdessökande genomsnittligt uppnå samma

åldersstadium som studenterna. När man alltså torde böra utgå ifrån att

utbildningen vid institutet kommer att taga sin början ungefär vid samma

åldersstadium, som studierna vid universitet och högskolor i allmänhet,

kan det icke vara lämpligt att för inträde fastställa ett mått av allmänbildning,

som inhämtats vid en ålder som den, under vilken realexamen i

allmänhet avlägges. Detta torde vara så mycket mindre lämpligt, när samtidigt

kravet på kunskaper motsvarande studentexamens i de grundläggande

naturvetenskapliga ämnena anses böra uppställas. Dylika kompetensbestämmelser

torde ej ligga i den studerande ungdomens eget intresse,

då tiden mellan realexamens avläggande och inträdet vid institutet otvivelaktigt

bäst utnyttjas genom fortsatta studier i gymnasiet och studentexamens

avläggande. Risken för de ungdomar, som förvärvat kompetens för

inträde på den nu föreslagna vägen, men som beroende på konkurrens ej

lyckas vinna inträde, borde också beaktas. De ha i så fall icke studentexamen

och do möjligheter denna medför att falla tillbaka på.

Därtill kommer, att överstyrelsens förslag i denna punkt otvivelaktigt

innebär en sänkning av de krav på allmänbildning, som hittills upprätthållits

som inträdesfordran vid institutet. Normalskolekompetensen, järn
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

förd med realexamen, garanterar i allmänhet icke blott den större åldersmognaden,

utan också mera omfattande och grundligare inhämtade kunskaper

i den humanistiska ämnesgrupp, varom det här är fråga. Starka

skäl synas mig därför tala emot införandet av denna nyhet i fråga örn

inträdesfordringarna till institutet, som överstyrelsens nu berörda förslag

örn realexamen som minimifordran innebär.

Vad slutligen angår folkskollärarnas och de från högre lärarinneseminariet

utexaminerades tillträde till institutet, kan jag helt ansluta mig

till överstyrelsens uttalanden och förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört, har jag ansett, att överstyrelsen

bort föreslå, att behörighet för inträde vid gymnastiska centralinstitutet

bör tillkomma:

a) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd

i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för

studentexamen;

h) den, som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild

flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två

främmande levande språk samt dessutom genom vitsord, förvärvade på

enahanda sätt, som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd

studentexamen, erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och

biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen;

c) den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm

godkänd i fysik och kemi, biologi med hälsolära, matematik samt tyska oell

engelska språken;

d) den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid

allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen

avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd

i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi,

zoologi och botanik.

Undervisningsrådet Johansson yttrade bland annat:

I fråga örn folkskollärarexamen såsom förutsättning för inträde vid

gymnastiska centralinstitutet har jag inom överstyrelsen yrkat därpå, att

den, för att godtagas såsom sådan förutsättning, borde kompletteras med

intyg örn kunskaper i tyska och engelska motsvarande minst betyget godkänd

i realexamen. De nu av överstyrelsen föreslagna bestämmelserna örn

inträdesvillkor innebär i stort sett, att realexamen skulle bli huvudnormen

för inträdesfordringarna. Redan en sådan förändring innebär, i jämförelse

med vad som för närvarande är stadgat, en sänkning, som jag endast med

stor tvekan kunnat gå med på. Med hänsyn till det ringa utrymme, som i

folkskoleseminarierna är tillmätt ämnena tyska och engelska, skulle, såvitt

jag kan finna, ett godtagande av — låt vara kvalificerat — seminariebetyg

i dessa ämnen innebära en ytterligare sänkning, och då kan jag icke

längre vara med.

Sedan gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium fått kännedom örn,

att skolöverstyrelsen som inträdesvillkor till gymnastiska centralinstitutet

föreslagit godkänd realexamen med komplettering för studentbetyg blott

i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, har kollegiet till förnyad

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

behandling upptagit frågan om inträdesfordringarna och i skrivelse till

institutets direktion anfört huvudsakligen följande:

Kollegiet har vid sin föregående behandling av ärendet utgått från att

sakkunnigförslaget avsåge, att kvalificerad studentexamen skulle vara normerande

som kompetens för inträde, och att den lägre kompetens, som

dessutom medgives, vore att betrakta som en undantagsbestämmelse, avsedd

att gälla tor dem, som på annat sätt än genom examina skaffat sig

nödiga kunskaper och som dessutom i andra hänseenden kunna synas varn

särskilt lämpade för gymnastutbildning.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle emellertid realexamen — dessutom

utan de kompletteringar i levande språk, som sakkunnigförslaget

tydligen avsett —- bliva den normerande kompetensen.

Detta ställer frågan i ett helt annat läge, varför kollegiet, som ställt sig

tveksamt redan till denna del av sakkunnigförslaget, nödgas uttala sina

allvarliga betänkligheter mot skolöverstyrelsens förslag.

Skolöverstyrelsen har dock så sent som den 22 februari 1929 i princip

biträtt 1927 års gymnastiksakkunnigas förslag örn kvalificerad studentexamen

för alla elever, och de anmärkningar, som i riksdagen 1931 anfördes

mot propositionens nr 133 förslag örn inträdesfordringar gällde först

och främst, att Kungl. Majit föreslagit olika fordringar av manliga och

kvinnliga inträdessökande. Att taga denna debatt som förevändning för

en sänkning av hela normalkompetensen för inträdessökande till gymnastiska

centralinstitutet synes kollegiet lika omotiverat som direkt

skadligt.

Lärarkollegiet, som skall bära ansvaret för att undervisningen vid institutet

hålles på en högskolemässig nivå, får konstatera, att skolöverstyrelsens

förslag ej tager hänsyn till de fordringar, som måste ställas på eleverna

vid gymnastiska centralinstitutet såväl med avseende på allmän

mognad som på specialkunskaper bland annat i främmande språk. Hur

skall institutets undervisning kunna höjas upp på det plan, som sakkunniga

föreslå, örn elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig dylik undervisning

förminskas genom den ödesdigra nedskärning av kompetensen för

inträde, som av överstyrelsen föreslås! Kollegiet vill påpeka det faktiska

förhållandet, att flera av de vid institutet använda läroböckerna blott

förekomma på engelska och tyska, och att realexamens språkkunskaper

ingalunda äro tillräckliga för att kunna tillgodogöra sig dessa. Härtill

kommer, att realexamen knappast medför den allmänt intellektuella utveckling,

som är nödvändig som underlag för de högskolemässigt ordnade

självstudier, vilka i än vidsträcktare mån än hittills måste ingå i det omorganiserade

institutets arbetsformer.

Under dessa förhållanden får kollegiet anhålla, att direktionen måtte

inför Kungl. Majit framhålla de uppenbara vådorna av ett godtagande av

skolöverstyrelsens förslag och nödvändigheten av att de sakkunnigas förslag

— örn det skall bliva föremål för ändring — skärpes i stället för att

mildras. Anses således hänsyn böra tågås till de i riksdagen framställda

önskemålen örn lika inträdesfordringar för män och kvinnor, till vilken

tanke kollegiet i enlighet med föregående uttalanden, som det ej har anledning

frångå, ansluter sig, får kollegiet hemställa, att som villkor för inträde

vid gymnastiska centralinstitutet fastställes studentexamen, dock med

rättighet för Kungl. Majit att i vissa fall lämna dispens från dessa kom
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

petensvillkor för vissa sökande, som i andra hänseenden kunna synas särskilt

lämpade för gymnastutbildning.

Skulle direktionen ej kunna tillmötesgå denna hemställan, får kollegiet

anhålla att direktionen åtminstone måtte giva uttryck åt sin anslutning

till generaldirektör Holmdahls till skolöverstyrelsens förslag fogade

reservation.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har med skrivelse den 9

februari 1932 överlämnat lärarkollegiets ifrågavarande framställning till

Kungl. Majit och därvid anfört huvudsakligen följande:

Lärarkollegiets skrivelse har närmast föranletts av ett den 12 januari

1932 dagtecknat utlåtande av skolöverstyrelsen över 1931 års gymnastiksakkunnigas

betänkande med förslag rörande vissa i samband med gymnastiska

centralinstitutets omorganisation stående frågor, i vad dessa

bestämmelser avse inträdesfordringarna vid institutet.

Direktionen vill erinra örn att direktionen tidigare, den 14 januari 1932,

jämväl avgivit utlåtande över nämnda sakkunnigbetänkande och därvid

i stort sett uttalat sin anslutning till vad de sakkunniga föreslagit

beträffande inträdesfordringarna. Direktionen ansåg sig dock böra föreslå

i viss mån skärpta krav beträffande kunskaperna i främmande levande

språk, i det att direktionen föreslog, att för inträde vid institutet skulle

fordras bland annat att genom intyg, som av direktionen godkännes, styrka

sig i minst två främmande levande språk äga kunskaper, som motsvara

minst betyget »godkänd» vid prövning enligt fordringarna för flyttning

till latin- eller realgymnasiets näst högsta ring.

I det skolöverstyrelsens utlåtande, som varit anledningen till lärarkollegiets

nu föreliggande skrivelse, har som fordran på kunskaper i främmande

levande språk föreslagits avgångsbetyg från realskola.

Enligt direktionens förmenande innebär detta en icke obetydlig minskning

av de inträdesfordringar, vilka av direktionen funnits nödvändiga,

och utan vilka det icke torde vara möjligt att hålla undervisningen å avsedd

nivå.

Direktionen har därför ansett sig böra hos Kungl. Majit framhålla önskvärdheten

av att denna för gymnastiska centralinstitutets framtida utveckling

avgörande fråga gives den lösning, varom direktionen tidigare,

i huvudsaklig överensstämmelse med 1931 års sakkunnigförslag, gjort hemställan.

Såsom jag redan framhöll i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag, är

en tillfredsställande lösning av frågan örn inträdesfordringarna vid det

omorganiserade gymnastiska centralinstitutet en viktig förutsättning för

undervisningens bedrivande vid institutet.

Många förslag i ämnet hava framkommit, men intet har visat sig kunna

verka samlande. Frågans behandling vid 1931 års riksdag bragte ej heller

någon klarhet då, såsom tidigare erinrats, kamrarna i detta hänseende

stannade i olika beslut.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget har också från flera

håll, särskilt då i det av skolöverstyrelsen avgivna utlåtandet, mötts

av erinringar, vilka jag icke kan underlåta att tillerkänna ett visst berättigande.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

När jag nu haft att taga denna fråga till förnyad omprövning, har jag

icke kunnat undgå att taga starkt intryck av de såväl vid frågans behandling

vid 1931 års riksdag som av 1931 års sakkunniga framförda önskemålen,

att för framtiden samma inträdesfordringar borde uppställas för

män och kvinnor. Såsom av reservanterna i statsutskottet vid 1931 års

riksdag framhölls, har den hittillsvarande olikheten möjligen tidigare

kunnat försvaras, innan tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats

på sätt som skett genom 1927 års skolreform. Med den samundervisning

av manliga och kvinnliga elever vid centralinstitutet, som i förslaget

förutsatts och vartill jag anslutit mig, torde det ej heller vara möjligt

att bibehålla de skilda inträdesfordringarna för män och kvinnor.

Även örn man, såsom från flera håll föreslagits, genom komplettering söker

ernå likartade kunskaper i vissa angivna ämnen, kan det dock knappats

undvikas, att olika inträdesfordringar måste medföra olika utgångslägen

i fråga om allmänbildning och förmåga att bedriva studier, som

måste försvåra undervisningens planmässiga anordning.

I detta sammanhang vill jag jämväl något beröra ett förslag till

differentiering av inträdesfordringarna, som framkommit under ärendets

handläggning. Det har från flera håll, exempelvis karolinska institutets

lärarkollegium, ifrågasatts, örn icke inträdesfordringarna kunde göras

lägre å sjukgymnast- än å friskgymnastlinjen. Detta skulle emellertid

enligt mitt förmenande medföra icke obetydliga svårigheter vid den undervisning,

som — låt vara i ganska begränsad omfattning — även för

framtiden skall vara gemensam för elever från de båda utbildningslinjerna.

Olika inträdesfordringar skulle därjämte försvåra den möjlighet

till övergång mellan de båda utbildningslinjerna, som är en av de viktigaste

förutsättningarna för den av mig förordade och även av riksdagen

i dess principbeslut 1931 godtagna enhetligheten i utbildningen vid centralinstitutet.

Lägre inträdesfordringar för de blivande sjukgymnasterna

skulle slutligen uppdraga en mindre tilltalande skillnad mellan frisk- och

sjukgymnastikens utövare i vårt land. Nu angivna skäl göra, att jag måste

ställa mig avvisande mot det sålunda framkomna förslaget.

Jag har alltså vid mitt ståndpunktstagande i denna fråga utgått från

att man, i den mån sådant är genomförbart, bör hava samma inträdesfordringar

för män och för kvinnor, för friskgymnaster och för sjukgymnaster.

Bortsett från vissa särskilda kategorier av inträdessökande, vartill jag

senare återkommer, kan man i de olika förslagen utläsa tvenne huvudlinjer

för inträdesfordringarna, nämligen dels studentexamen, t. o. m. med

vissa särskilda fordringar i de naturvetenskapliga ämnena, dels normalskolekompetens

och realexamen med vissa kompletteringar.

Vid valet mellan dessa båda huvudlinjer har jag — med hänsyn tagen

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

till min nyss angivna utgångspunkt — funnit de övervägande skälen tala

för studentexamen.

När nu statsmakterna efter mångåriga utredningar hava att fatta ett

definitivt beslut örn centralinstitutets framtida organisation, är det enligt

mitt förmenande av yttersta vikt, att man bereder möjlighet för en omläggning

och modernisering av centralinstitutets undervisning mot mera

högskolemässiga former. Den omdaning, som från alla håll önskats och

förklarats vara av behovet påkallad, torde knappast vara möjlig att ernå

genom en sänkning av inträdesfordringarna. För bedrivande av högskolemässiga

studier och för att möjliggöra tillägnandet under den korta tid,

som står till buds, av det stora kunskapsstoff, varom här är fråga, torde

tvärtom — särskilt örn hänsyn tages till de stora krav, som samtidigt rent

fysiskt ställas på eleverna — den i all synnerhet från gymnasthåll enträget

påyrkade skärpningen av inträdesfordringarna vara en förutsättning.

Härtill komma vidare vissa tidigare kanske ej alltid fullt beaktade svårigheter,

vilka bliva oundgängliga, därest realexamen eller normalskole

kompetens uppställes såsom inträdesfordran. I nu nämnda fall, speciellt

när det gäller realexamen, avslutas studierna som regel vid en ålder, då

med hänsyn till vederbörandes kroppsutveckling, mognad för högskolemässiga

studier o. s. v. inträde vid centralinstitutet knappast ännu kan

komma i fråga. För inträdessökande med nu nämnd kompetens uppstår

alltså en lucka, kanske på flera år, mellan studiernas avslutande i skolan

och deras återupptagande vid centralinstitutet. Vad detta har att betyda

både för centralinstitutets verksamhet och för de enskilda individerna,

torde ligga i öppen dag.

Erfarenheten har också visat, att antalet studenter bland de inträdessökande

visat tendens att ökas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag

lämnades vissa uppgifter i detta hänseende, vilka jag här anhåller att få

återgiva, något kompletterade och framförda till innevarande läsår.

Manliga elever:

År

Antal inträ- dessökande

manliga

elever

Därav

studenter

Antal

antagna

Därav

studenter

Kommende-

rade

manliga

elever

1924 .........

13

11

5

4

30

1925 .........

9

8

8

8

27

1926 .........

10

9

7

6

19

1927 .........

14

13

10

9

18

1928 .........

20

18

14

12

18

1929 .........

30

29

17

17

15

1930 .........

27

21

18

18

19

1931.........

23

20

16

15

15

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 109

Kvinnliga elever:

Antal inträ-

?

dessökande

Därav

Antal

Därav

Ar

kvinnliga

studenter

antagna

studenter

elever

1924..................

70

4

30

3

1925..................

70

7

30

5

1926..................

104

21

29

17

1927 ..................

110

21

31

15

1928..................

112

32

31

17

1929..................

105

31

31

20

1930..................

81

22 ''

32

16

1931..................

66

30

29

16

Dessa siffror giva vid handen, att i fråga om de civila manliga eleverna

studentexamen — såsom ju var att vänta — varit regel, örn än dispenser

härifrån understundom meddelats. Beträffande de kvinnliga eleverna har

antalet inträdessökande med studentexamen ökats under de år, undersökningen

omfattar — i all synnerhet i förhållande till totalantalet inträdessökande.

Härvid är emellertid att märka, att de av reservanterna i statsutskottet

vid 1931 års riksdag berörda verkningarna av 1927 års skolreform

ännu knappast i någon större utsträckning kunna hava gjort sig

gällande.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig alltså böra förorda, att

såsom fordran för inträde vid gymnastiska centralinstitutet måtte som

regel uppställas studentexamen, kvalificerad på sätt skolöverstyrelsen i

sitt senaste utlåtande angivit. Behörig för inträde vid gymnastiska centralinstitutet

hör alltså vara den, som avlagt godkänd studentexamen samt

i denna examen eller i sedermera undergången efterprövning erhållit minst

betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna

för studentexamen.

Av flera skäl anser jag mig vidare höra tillstyrka, att gymnastiska cen

tralinstitutet nu helt öppnas för folkskollärare samt för de från högre

lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnorna.

I anslutning till vad skolöverstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit, vill

jag alltså förorda, att behörighet för inträde vid centralinstitutet vidare

bör tillkomma

dels den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm

godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt

tyska och engelska språken,

dels ock den, som avlagt avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet

samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik med

astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

I likhet med vad jag redan föregående år framhöll, finner jag det — i

all synnerhet med den skärpning av de teoretiska inträdesfordringarna,

som nu av mig förordats — önskvärt, att möjligheter hållas öppna att genom

ett väl avvägt dispensförfarande tillförsäkra gymnastiska centralinstitutet

sådana elever sorn, utan att helt uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna,

visa en synnerlig håg och fallenhet för gymnastiklärar- eller

sjukgymnastyrket. Meddelandet av dylika dispenser torde emellertid höra

förbehållas Kungl. Majit.

De militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle vid ett

bifall till det av mig framlagda förslaget uttagas i kommandoväg. Då det

skall ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets

behov verkställa dessa kommenderingar, beröras här förevarande elever

icke av frågan örn inträdesfordringarna.

De av mig nu förordade bestämmelserna rörande inträdesfordringarna

vid centralinstitutet innebära — speciellt då för de kvinnliga eleverna —

en icke obetydlig skärpning i förhållande till nu gällande bestämmelser.

Jag kan icke förbise, att under de närmaste åren ganska stora svårigheter

komma att bliva förknippade härmed.

Såsom av den nyss meddelade tablån framgår, har antalet inträdessökande

studentskor vid centralinstitutet endast två gånger överstigit och

en gång varit lika med hela antalet av dem, som ifrågavarande år vunnit

inträde vid centralinstitutet. Därest endast studentskor kunnat vinna inträde,

hade, även örn alla varit lämpliga och kunnat mottagas, den kvinnliga

kursen endast tre gånger kunnat fyllas.

För de kvinnliga studerande, som för närvarande vid läroanstalter av

olika slag landet runt bereda sig på att enligt hittills gällande fordringar

vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet, skulle vidare enligt mitt

förmenande ett alltför hastigt genomförande av de skärpta inträdesfordringarna

verka obilligt.

Både för centralinstitutets egen verksamhet och för dess blivande elever

torde en viss övergångsperiod vara erforderlig. Det torde vidare, såsom

tidigare framhållits, vara nödvändigt att avvakta de resultat, som

1927 års riksdags beslut i skolfrågan för de kvinnliga elevernas vidkommande

kan medföra. Med hänsyn härtill torde möjlighet höra hållas öppen

för Kungl. Majit att under en viss begränsad tid, förslagsvis fem läsår,

d. v. s. läsåren 1932/1933—1936/1937, i mån av utrymme medgiva inträde för

sådana kvinnliga studerande, som uppfylla nu gällande inträdesfordringar

och av direktionen anses kunna följa undervisningen vid det omorganiserade

centralinstitutet.

De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga med anledning av

denna övergångsanordning, torde det få ankomma på Kungl. Majit att

framdeles efter direktionens hörande utfärda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Såsom jag redan år 1931 hade anledning uttala, har jag anslutit mig

till den av både 1927 och 1931 års sakkunniga framförda uppfattningen,

att jämväl de privata legitimerade gymnastikinstituten — Arvedsons gymnastiska

institut och sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund — skola åläggas

att beträffande inträdesfordringarna ställa sig till efterrättelse samma

föreskrifter, som må bliva gällande för gymnastiska centralinstitutet.

Denna uppfattning vidhåller jag fortfarande. Jag torde få anledning

att återkomma härtill, när frågan örn förlängd examensrätt för dessa institut

bliver aktuell.

Emellertid vill jag redan nu framhålla, att de av mig föreslagna skärpta

inträdesfordringarna sannolikt för dessa institut torde komma att under

den närmaste framtiden medföra ännu större olägenheter än de nyss av

mig beträffande centralinstitutet framhållna. Med hänsyn härtill böra

även övergångsbestämmelser föreskrivas för dessa institut i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av mig nyss förordats beträffande centralinstitutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Frågans

behandling

vid 1931 års

riksdag.

Kap. IV. Militärgymnastisk utbildning.

Härefter anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rundqvist

följande:

Såsom närmare framgår av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i

det föregående anfört, biträdde riksdagen i sin skrivelse den 2 juni 1931,

nr 324, den i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag uttalade uppfattningen,

att den lägre militärgymnastiska utbildning, som hittills meddelats

vid gymnastiska centralinstitutet under första årskursen, den s. k.

instruktörskursen, skulle avskiljas från gymnastiska centralinstitutet och

för framtiden omhändertagas av försvarsväsendets egna organ.

Härom anförde riksdagen, såsom jämväl tidigare erinrats, bland annat:

Riksdagen anser, att denna kurs i sin nuvarande form hör avskaffas

såsom en obligatorisk del av lärogången vid institutet. Det är emellertid

klart, att så icke kan ske, utan att det militära utbildningsbehov, som hittills

genom berörda kurs tillgodosetts, erhåller någon ersättning. I allmänhet

har av dem, som påyrkat kursens avlägsnande från institutet,

gjorts gällande, att försvarsväsendets behov av instruktörsutbildning i

gymnastik och idrott lämpligen borde fyllas genom särskilda kurser, anordnade

genom de militära myndigheternas egen försorg och helt under

militärt inseende. I propositionen redogöres för ett av inspektören för

militärläroverken i sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket en

särskild »arméns gymnastikskola» skulle upprättas, förlagd till arméns

underofficersskolas etablissement i Uppsala. Förutom icke närmare angivna

engångskostnader skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000

kronor utom dyrtidstillägg. Chefen för försvarsdepartementet har med

hänsyn till denna ganska avsevärda kostnad och jämväl på grund av den

pågående utredningen angående försvarsväsendets framtida organisation

icke funnit sig kunna tillstyrka ifrågavarande förslag. Enligt hans mening

borde en undersökning vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade

centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen

såsom fristående kurs.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan

avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga

påkallat. Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan

vara lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet

mera löst förbunden, pålägga detsamma hithörande utbildningsuppgift,

vilken allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har givetvis

intet att erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare undersökes.

Ifrågavarande utredning synes böra bedrivas så skyndsamt, att förslag i

ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna begynna

under budgetåret 1932/1933.

Med anledning av vad sålunda förevarit uppdrog statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet åt de, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 152. 113

den 12 juni 1931, inom nämnda departement tillkallade s. k. 1931 års gymnastiksakkunniga

att i samråd med inspektören för militärläroverken

verkställa av kostnadsberäkning åtföljd utredning rörande möjligheterna

att till det omorganiserade centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen

såsom en fristående kurs.

Till åtlydnad härav hava nämnda sakkunniga tillsammans med inspektören

för militärläroverken, generalmajoren L. Lilliehöök, med skrivelse

till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 november

1931 ingivit ifrågavarande utredning jämte kostnadsförslag.

I utredningen har till en början erinrats örn ett av inspektören för militärläroverken

den 12 november 1929 avgivet förslag i fråga örn den militärgymnastiska

utbildningens avskiljande från gymnastiska centralinstitutets

undervisningsområde och överflyttande till försvarsväsendets egna

organ.

För den närmare innebörden av detta förslag ävensom beträffande de

häröver avgivna yttrandena m. m. anhåller jag att få hänvisa till den

redogörelse, som finnes intagen å sid. 149—158 i propositionen nr 133 till

1931 års riksdag.

I den nu föreliggande utredningen har härefter meddelats, att vid arbetet

härmed inspektörens för militärläroverken den 12 november 1929 ingivna

förslag till organisation av en »arméns gymnastikskola», vilket förslag

i stort sett tillstyrkts av de hörda militära myndigheterna, kunnat

följas, ehuru statsmakternas vid 1931 års riksdag gjorda uttalanden föranlett

modifikationer i vissa viktiga hänseenden. Närmast gällde detta i

fråga örn nödvändigheten att nedbringa kostnaderna för den nu ifrågasatta

utbildningen. Det torde emellertid vara självfallet, att inskränknings- och

besparingsåtgärder icke vidtoges i sådan utsträckning, att utbildningens

ändamål äventyrades.

Följande synpunkter rörande organisationen i stort anföras i utredningen:
-

1931 års

betänkande

angående

militär

gymnastik - kurs.

Givetvis hade utbildningens mål — utbildande av erforderligt antal

instruktörer i militärgymnastik, vapenföring och idrott — lättast vunnits,

örn kursen kunnat givas den lasta lorm, omlattning och varaktighet, som

inspektören med sitt förslag den 12 november 1929 avsett. Då detta med

hänsyn till frågans läge ej bliver möjligt, måste organisationen givas den

gestaltning, som redan i propositionen nr 133 antydes genom ordet »skolas»

utbytande mot »kurs». 1 lörsta hand lår dä — vi återkomma till lärarfrågan

längre fram — tanken på chefens och de övriga militära lärarnas

anställande på fast stat vid kursen övergivas. Då det vidare är av vikt, att

chef och lärare uppehålla största möjliga kontakt med trupptjänsten, böra

dessa så vitt möjligt tillhöra den aktiva officerskåren. För sin lärarverksamhet

böra de åtnjuta särskilt arvode, vartill givetvis kommer tjänstgöringstraktamente

och resersättning samt dyrtidstillägg.

Beträffande den kurs för underofficerare, som av inspektören föreslagits,

Bihang till riksdagens protokoll 1232. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

framhåller departementschefen, att densamma utgör en utökning av den

nuvarande organisationen. Chefen för generalstaben, som gör samma påpekande,

anser visserligen, att mot anordnande av en dylik kurs linnes

»i och för sig intet att erinra», men påvisar samtidigt de svårigheter, som

äro förbundna med dess inordnande i »gymnastikskolan», och antyder, att

dessa kunna vid en närmare undersökning nödga till ett avstående från

anordnande av underofficerskurser. Chelen för marinstabeu linner kursen

önskvärd för marinens del men ej nödvändig, medan cheien för flygvapnet

framhåller, att vid vapnet erfordras främst officerare som gymnastikinstruktörer.

Den för underofficerskursen av inspektören föreslagna tiden — till större

delen under sommaren — anses av samtliga de tre nämnda cheferna mindre

lämplig på grund av svårigheten att under denna period avvara den

ifrågavarande beiälspersonalen. Att åter pressa in en dylik kurs under

tiden mitten av oktober till april eller maj månad är emellertid förenat

med rätt stora olägenheter; antingen måste då kursen för att ej kollidera

med officerskursen iörkortas så mycket, att ändamålet med densamma förfelas,

eller ock linge officers- och underofficerskurserna pågå delvis samtidigt.

I senare fallet skulle betydande svårigheter uppstå. Skillnaden såväl

i ålder som utbildningsståndpunkt mellan de båda elevkategorierna skulle

nödga till utbildningens bedrivande på två skilda linjer, vilken uppdelning

även betingas av utbildningens olika omfattning och varaktighet.

Följden bleve en fördubbling av lärarkrafterna, vilket skulle betyda en

relativt stor kostnadsökning samtidigt som det givetvis skulle stöta på

stora svårigheter att utan kaderökning ställa erforderligt antal specialutbildade

officerare till förfogande som lärare. Det torde därjämte kunna

betvivlas att man på ett tillfredsställande sätt skulle kunna bereda så

många elever tillfälle till instruktionsövningar med trupp såväl i gymnastik

som idrott, vilka övningar »höra till de mest betydelsefulla i den utbildning,

varom här är fråga. Även lokalfrågan ställer sig hindrande i

vägen, andra svårigheter att förtiga. Med hänsyn till alla dessa inverkande

omständigheter torde därför de ifrågasatta kurserna för underofficerare

tills vidare böra anstå.

I fråga örn utbildningstid anföres i utredningen bland annat:

Det bliver möjligt att så ordna officerskursen, att vissa önskemål, vilka

eljest skulle lått stå tillbaka, kunna bättre tillgodoses. Särskilt gäller detta

kravet på att eleverna skola förvärva nöjaktiga färdigheter och insikter i

sommaridrotten. Kursen i fråga, som enligt inspektörens förslag skulle

upphört i slutet av mars, kan nu utsträckas till slutet av maj månad,

d. v. s. ända till sommarsoldatskolans början för huvuddelen av de värnpliktiga.

Visserligen anse cheferna för marinstaben och flygvapnet, att

vissa olägenheter med hänsyn till vapenövningarna äro förknippade med

kursens utsträckande utöver mitten av april, men då betänkligheterna närmast

torde vara framkallade av att den ifrågasatta kursen för underofficerare

skulle pågå långt in på sommaren, torde det relativt obetydliga

intrång på sommartjänstgöringen, som antydda förlängning av tjänstgöringen

innebär för officerskursens del, ej spela någon större roll. En

tidigare hemförlovning av elever ur de båda vapnen torde ock, örn så befinnes

nödvändigt, kunna äga rum.

De för delar man vinner genom att officerskursens utbildning kan för
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

siggå under en längre tid på våren och början av sommaren, böra vara

utslagsgivande. Örn man därtill lörlägger början av kursen till nyåret,

undviker man draga in julhelgen i undervisningsperioden och utvinner i

alla fall en tid på nära 5 månader. Detta innebär i förhållande till inspektörens

förslag en kostnadsminskning för elevernas del med 20 dagars

tjänstgöringstraktamenten.

Underofficerskursens slopande torde sålunda ej nödvändigtvis böra,

såsom chefen för generalstaben antyder såsom önskvärt, medföra förlängning

av officerskursen utöver vad inspektören föreslagit. Örn kursen förlägges

till årets första hälft, vilket medger goda möjligheter för tillämpningsövningar

under såväl vinter- som särskilt sommarförhållanden,

kunna bättre och fullödigare utbildningsresultat utvinnas än under en

(höst- och) vinterkurs. Vidare bör erinras, att den nuvarande »militärinstruktörskursen»

vid gymnastiska centralinstitutet efter hand kommit

att ingå såsom ett led i den civila gymnastiklärarutbildningen. En fristående

militär kurs kan därför i betydande omfattning frigöras från ovidkommande

»civil» detaljutbildning och i stället inriktas på tillgodoseende

av rent militära krav, varigenom en motsvarande tidsvinst uppstår.

Beträffande lydnadsförhållanden har i betänkandet anförts:

Kursen hör såsom inspektören föreslagit vara underställd inspektören

för militärläroverken; i förvaltningshä”seende däremot hör den lyda

direkt under arméförvaltningen, som torde äga att utfärda härför erforderliga

närmare föreskrifter.

Direktionen ever gymr astiska centralinstitutet, därvid närmast företrädd

av föreståndaren, synes av flera lätt insedda skäl ej böra hava annan befattning

med kursen än vad som betingas av ordningsföreskrifter, lokaler

samt erforderligt samarbete ifråga örn utbildningen, varom mera nedan.

I fråga örn straffrättsliga förhållanden intager kursen enahanda ställning

som de till Stockholm förlagda militära läroverken.

I fråga örn personal anföres i betänkandet:

Beträffande chef och lärare (antal och befälsgrad) föreslås ingen ändring

i inspektörens förslag.1 Med den förändrade karaktär kursen skulle

erhålla, torde det från de hörda militära myndigheterna uppställda kravet

pa eventuellt en major som chef och lärare i viss mån hava förlorat

sitt berättigande. Då chefen tillika skall vara lärare vid en kurs av så

utpräglad praktisk läggning och med så stora krav på lärarnas personliga

deltagande i övningarna, är det av vikt, att han besitter den spänstighet,

färdighet och uthållighet, som mera hör till en yngre hefälskategori än

regementsofficerarnas. Cheibeiattningens tillsättande ur ifrågavarande befälsklass

torde dessutom möta vissa svårigheter med hänsyn såväl till den

begränsade tillgången som tjänstgöringsförhållandena.

I fråga om den övriga personalen torde vissa ändringar i inspektörens

förslag nödvändiggöras av kursens förläggande till gymnastiska central
1

Enligt inspektörens för militärläroverken den 12 november 1929 framlagda förslag

skull '' den föreslaana skolans personal utgöras av:

chef (tillika lärare),

två militära lärare (varav den ena tillika skulle tjänstgöra såsom adjutant),

timlärare, samt

expeditionsunderofficer.

Såsom redogörare skulle tjänstgöra intendenten vid arméns underofficersskola.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

institutet. Sålunda bliver expeditionsunderofficeren obehövlig. Förvaltningsgöromålen

böra mot mindre arvoden skötas av institutets räkenskapsförare

(eller kamrerare, såsom han av sakkunniga föreslås benämnd).

För skrivhjälp bör ett mindre penningbelopp beräknas. Beträffande undervisning

i hälsolära, viss idrott m. m. torde den minskning av beloppen

i fråga, som kan anses betingad av den föreslagna underofficerskursens

slopande, böra göras.

I fråga örn grunderna för beordrande av officerselever till kursen torde,

framhålles i betänkandet, ingen ändring uti vad inspektören föreslagit

behöva vidtagas.1

I fråga örn samarbetet med gymnastiska centralinstitutet anföres i betänkandet:
Då

kursen kommer att utgöra rekryteringskälla för de till gymnastiska

centralinstitutet sedermera kommenderade officerarna, torde det för vinnande

av enhetlighet i vissa utbildningsgrenar vara nödvändigt, att direktionen

över gymnastiska centralinstitutet beredes ett visst inflytande

när det gäller utbildningens planläggning och arbetsordningens infogande

i institutets arbetsprogram. Kursens karaktär av en fristående organisation

torde därmed ej ändras, då något egentligt underställande under gymnastiska

centralinstitutets direktion därigenom ej äger rum. Undervisningsplanen

torde därför i erforderliga delar böra uppgöras efter samråd

med direktionen. Detta underlättas, därest inspektören för militärläroverken

tillika är medlem av densamma, för vilken anordning lämplighetsskäl

i regel torde föreligga med hänsyn till det erforderliga samarbetet dessa

myndigheter emellan.

Emellertid bör samarbetet även taga en fastare form. Det torde nämligen

få anses vara av synnerligt värde, att åtminstone en av kursens lärare

fastare anknytes till gymnastiska centralinstitutet, särskilt då till den

utbildning som meddelas militäreleverna vid institutet. Detta gäller i

första hand idrottsutbildningen och främst fäktidrotten, uti vilken senare

de militära eleverna avses erhålla en högre, från de civila elevernas undervisning

helt skild utbildning, möjliggörande för dem att vinna kompetens

som lärare och föregångsman på ett område, där eljest ingen högre ^bildningsanstalt

för militärens vidkommande finnes eller har utsikt att inom

en närmare framtid anordnas i vårt land.

Vi hava därför, enär det föreslagna antalet idrottslärare vid gymnastiska

centralinstitutet icke gör det möjligt för dessa att samtidigt tillgodose

militärkursens utbildning i idrott, tänkt oss frågan löst på så sätt,

att en av kursens officerare i kommandoväg beordras tillika tjänstgöra vid

institutet lör att biträda vid militärelevernas därstädes utbildning. Endast

på så sätt torde det vara möjligt att den fristående kursens lärarpersonal

förvärvar, utvecklar och vidmakthåller nödiga förkunskaper, färdigheter

och rutin beträffande fäktidrotten, samtidigt som gymnastiska centralinstitutet

drager nytta härav för militärelevernas idrottsliga utbildning.

Hans tjänstgöring skulle då påbörjas efter repetitionsövningarna. samtidigt

med militärelevernas inställelse vid gymnastiska centralinstitutet

1 Förslaget i denna del innebar, att till vinterkursen skulle i kommandoväg beordras

18—20 officerare (varav 3—4 av marinen), vilka efter avlagd officersexamen tjänstgjort

minst 2 år vid trupp eller ombord.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

och avslutas på samma gång som den fristående kursen. Då hans tjänstgöring

såsom tidigare framhållits icke på något sätt skulle beröra de civila

elevernas utbildning, synas inga befogade invändningar kunna göras mot

hans avlönande i likhet med övriga till institutet kommenderade officerare

d. v. s. med tjänstgöringstraktamente, vartill kommer arvode för hans

lärarverksamhet. Lämpligen bör detta utgå från försvarsväsendets anslag.

Merkostnaden för den tid militärkursen ej pågår (omkring 11 veckor)

bliver ju förhållandevis obetydlig.

Det torde slutligen få förutsättas, att institutets lärarkår, i den mån

deras tjänstgöring i övrigt det medgiver, anlitas för erforderlig undervisning

i hälsolära, viss idrott m. m., för vilket ändamål föreslås ett visst

årligt anslag.

I fråga örn utbildningen anföres i betänkandet:

Kursens förläggande till gymnastiska centralinstitutet föranleder i stort

sett inga ändringar i inspektörens förslag beträffande undervisningens

omfattning.1 Stockholmsförläggningens fördelar, vilka inspektören i sin

skrivelse betonat, kunna nu fullt ut tillgodogöras. Ej minst gäller detta de

synnerligen viktiga instruktionsövningarna med trupp i gymnastik oell

idrott. Sedan såväl chefen för östra arméfördelningen som sekundchefen

för Göta livgarde under hand förklarat sig ej hava något att däremot

erinra, bliver det möjligt för kursen att för ändamålet i viss utsträckning

disponera trupp ur nämnda regemente, varvid förutom gymnastiksal jämte

omklädnadsrum m. m. även idrottsplatsen med hinder- och handgranatsbanor,

vilka tre övningsmöjligheter saknas vid gymnastiska centralinstitutet,

står till förfogande. Därest regementets anslag ej medgiver sistnämnda

tvenne friluftsanordningars behövliga iståndsättande i erforderlig

tid, torde krigsskolans ifrågavarande banor kunna användas. Hindergården

torde för övrigt i allmänhet kommit alltmer ur bruk i den militära

utbildningen, varför ifrågavarande övningar icke torde i någon större

omfattning komma att ingå i kursens utbildningsprogram.

Genom kursens förläggande till Stockholm bliver det ock möjligt att, i

den mån så befinnes ändamålsenligt, tillmötesgå chefens för marinstaben

önskemål att inom övningsgrenen »allmän och militär idrott» beredes tillfälle

för elever från marinen att bedriva viss sjömilitär idrott.

I fråga örn förläggning anföres:

Kursen förlägges till gymnastiska centralinstitutet, där förutom expeditionsrum

m. m. erforderliga lokaler, delvis dock efter vissa förändrings- * 1 2

1 Inspektörens för militärläroverken förslag av den 12 november 1929 innebar i här

förevarande hänseende följande:

1. Kursen skulle hava en varaktighet av omkring fem månader och taga sin början i

mitten av oktober.

2. Undervisningen skulle omfatta följande ämnen och praktiska övningar:

Ämnen: allmän hälsovårdslära,

soldatgymnastik,

allmän och militär idrott,

fäktlära;

Praktiska övningar: gymnastik,

allmän och militär idrott,

fäktning (närst.rid),

simning och livräddning.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

arbeten, kunna erhållas för såväl de teoretiska lektionerna som även för

gymnastik oell fäktning. Därest lör någon tidsperiod under kursen hinder

skulle möta för begagnande av gymnastiska centralinstitutets gymnastiksalar,

torde vederbörliga övningar utan svårighet kunna förläggas till

Göta livgarde, där enligt det föregående viss gymnastik- och idrottsundervisning

föreslås anordnad. För simundervisningen får beräknas någon av

badinrättningarna i Stockholm, till dess ett nybyggt gymnastiskt centralinstitut

kan upplåta simhall.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har i betänkandet föreslagits,

att den militärgymnastiska utbildning, som är avsedd att utbrytas från

gymnastiska centralinstitutet för att i stället i form av en fristående kurs

ansluta till institutet, bör under benämningen »Militära gymnastikkursen »

(M. G. K.) lämpligen organiseras efter följande allmänna grunder.

1. Ändamål och organisation:

1. Kursen har till ändamål att utbilda officerare till instruktörer i militär

gymnastik, vapenföring och idrott.

2. Den organiseras som en fristående kurs vid gymnastiska centralinstitutet.

Viss utbildning äger rum vid regemente ur Stockholms garnison.

3. Kursen underställes inspektören för militärläroverken. I förvaltningshänseende

lyder den under arméförvaltningen.

4. Kursens personal utgöres av:

chef (tillika lärare),

två militära lärare (varav den ene tillika tjänstgör såsom adjutant) samt

timlärare.

Såsom redogörare tjänstgör räkenskapsföraren (kamreraren) vid gymnastiska

centralinstitutet mot särskilt arvode.

5. Chef och lärare beordras i kommandoväg för tre år i sänder. Av dem

skall en tillika mot särskilt arvode omhänderhava de militära elevernas

vid gymnastiska centralinstitutet speciella utbildning i fäktning ävensom

biträda vid deras idrottsutbildning.

6. Chef och lärare ävensom redogörare erhålla arvode å kursens stat.

II. Elever.

Som elever beordras i kommandoväg härför lämplig officerare till ett

antal av 18—20 (därav ur marinen och flygvapnet sammanlagt 3 å 4), vilka

efter avlagd officersexamen tjänstgjort minst två år vid trupp eller ombord.

lil. Undervisning.

1. Kursen, som har en varaktighet av omkring fem månader, tager sin

början någon av de första dagarna i januari.

2. Undervisningen omfattar följande ämnen och praktiska övningar:

Ämnen: militär gymnastik,

allmän och militär idrott,

fäktlära,

allmän hälsovårdslära.

Praktiska övningar: gymnastik,

allmän och militär idrott,

fäktning,

simning och livräddning.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Slutligen har i betänkandet framlagts följande kostnadsberäkning:

A. Årliga kostnader.

Avlöning.

En äldre kapten, chef och lärare, arvode kronor 1,200: —

» kapten eller löjtnant, lärare, »

»

750: —

» löjtnant, lärare, tillika adjutant, »

900: —

» av ovanstående officerare (höst-

tjänstgöring vid gymnastiska cen-

tralinstitutet), tilläggsarvode.....

375: — 3.225: —

Redogörare, arvode .............

»

300: —

Lärare i hälsovårdslära..........

»

800; —

Särskilda föreläsningar, viss idrotts-

undervisning m. m............

!

ö

0

05

rH

1

<5

0

00

Rese- och trdktamentsersättmng md in- och utryckning för

3 lärare och 16 elever ur armén ä 100 kronor 1,900: —

4 elever ur marinen och flygvapnet ä 100 » 400: — 2,300:

Tjänstgöringstralctamenten för

2 lärare (0,3 eller 0,2) i 142 dagar:

(2x15x16 + 2x127x8)........kronor 2,512: —

1 lärare (0,3 eller 0,2) i 219 dagar:

(1X15X16+1X204X8)........

8 elever (0,2) ur armén i 140 dagar:

(8X15X16 + 8X125X8)........

8 elever (0,2) ur armén i 140 dagar:

(8X15X16 + 8X 125 X 5,4o).......

2 elever (0,2) ur marinen och flygvapnet

i 140 dagar:

(2x15x16 + 2x125x8)........

2 elever (0,2) ur marinen och flygvapnet

i 140 dagar:

2xl5xl6 + 2xl25x5,4o).......

Expenser1)....................

Materiel m. m.2)................

Praktiska övningar..............

» 1,872: —

» 9,920: —

» 7,320: — 21,624: —

» 2,480: —

1,830: —

4,310: — 25.934: —

500: —

»

1,350: —

650: —

2.500: —

Summa kronor 35,859: —

B. Engångskostnader.

I. Ändrings- och reparationsarbeten å gymnastiska centralinstitutet

(enligt i betänkandet intagen specifikation). . kronor 2,500: —

II. Inventarier (i gymnastiska centralinstitutets lokaler) (enligt

i betänkandet intagen specifikation)........... » 1,050: —

lil. Idrotts- och övrig materiel (enligt i betänkandet intagen

specifikation)............................... » 500: —

’) Häri inräknat skrivhjälp och telefon m. m.

■) a. fäktmateriel och övrig idrottwmateriel..................kronor 650: —

b. till gymnastiska centralinstitutet för belysning, renhållning och

tvätt, vatten m. m............................... » 450: —

c. till Göta livgarde för motsvarande ändamål.............. » 250: —

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Anm.: Inventarier, utöver under II upptagna, tillhandahållas av gymnastiska centralinstitutet,

varjämte Göta livgarde ställer till förfogande för kursens övningar därstädes

erforderlig inredning.

Gymnastiska centralinstitutets bibliotek torde kunna till största delen fylla det behov

av litteratur, som är erforderligt för kursens räkning.

Yttranden

över betänkandet

angående

den

militära

gymnastikkursen.

Över betänkandet angående den militära gymnastikkursen hava yttranden

avgivits av chefen för östra arméfördelningen efter hörande av sekundchefen

för Göta livgarde, chefen för krigsskolan efter hörande av förutvarande

och nuvarande lärare i gymnastik och vapenföring vid krigsskolan,

chefen för generalstaben, chefen för marinstaben och arméförvaltningen.

Sekundchefen för Göta livgarde har anfört huvudsakligen följande:

Mot de sakkunnigas förslag i stort synas ur regementets synpunkt några

principiella skäl icke förefinnas. Det bör likväl beaktas, att en ifrågasatt

förflyttning av regementet (del därav) till Järvafältet kan komma att försvåra

eller omöjliggöra förslagets genomförande.

Sakkunnigas förslag angående disponerande av trupp ur regementet

(garnisonskompaniet) synes innebära vissa fördelar för utbildningen i

gymnastik och idrott. Enligt generalorder nr 530/1930, vilken i tillämpliga

delar gäller för garnisonskompaniet, får emellertid särskild övningstid ej

anslås för utbildning i allmän idrott. För den händelse avsikten är, att

trupp skall ställas till förfogande för nämnda övningsgren, kräves fördenskull

ändring av gällande utbildningsföreskrifter i detta avseende.

Under förutsättning att kursen tager sin början vid den av de sakkunniga

föreslagna tidpunkten, i början av januari, kan utbildning med trupp

lämpligen påbörjas i anslutning till vinterinryckningen vid garnisonskompaniet

omkring den 26 februari. Då nämnda kontingent utrycker omkring

den 16 juli, kan densamma under hela kursen ställas till förfogande.

Storleken av den kontingent, som kan disponeras, blir emellertid mycket

växlande vid olika tillfällen, beroende på omfattningen av garnisonskompaniets

vakttjänstgöring. Enligt hittills gjorda erfarenheter kan det vid

vissa tillfällen inträffa, att den disponibla styrkan understiger styrkan av

en pluton. Härtill kommer, att svårigheter stundom förefinnas att i förväg

exakt beräkna styrkan av den trupp, som kan ställas till förfogande

för ifrågavarande ändamål.

De sakkunniga anföra, att omklädnadsrum kunna ställas till förfogande

vid ifrågakommande gymnastik- m. fl. lektioner vid regementet. Det bör

emellertid framhållas, att för detta ändamål för närvarande till förfogande

stående utrymmen äro mycket begränsade och av synnerligen primitiv

beskaffenhet, valdör manskapets omklädnad endast i undantagsfall

äger rum därstädes. Några duschanordningar finnas icke i regementets

gymnastikhus. För att möjliggöra för de till gymnastiklektionerna beordrade

officerarna att verkställa ombyte och duschning i direkt anslutning

till lektionerna erfordras fördenskull vissa inredningsarbeten i gymnastikhuset.

Örn regementets idrottsplats jämte hinderbana och handgranatbana skola

kunna användas, måste desamma iståndsättas, vilket på grund av deras

nuvarande tillstånd torde komma att draga icke ringa kostnad, sannolikt

minst 4,000 kronor. De sakkunniga hava icke beräknat, vare sig engångskostnad

för detta ändamål, ej heller årlig kostnad för underhåll.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj. ts proposition Nr 1.52.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke dessa kostnader skulle kunna gäldas

av andra myndigheter eller företag. Enligt under hand verkställda för

frågningar torde exempelvis såväl Stockholms stad som vissa större idrottsklubbar

icke vara obenägna att mot viss dispositionsrätt bidraga till idrottsplatsens

försättande i fullgott skick. För den händelse en dylik lösning

skulle anses ändamålsenlig, hör överenskommelse härom träffas genom de

sakkunnigas försorg.

För den händelse den för kursen avsedda idrottsmaterielen skall stå under

regementets vård, torde det bliva nödvändigt att bland de årliga kostnaderna

upptaga ett mindre belopp, exempelvis 150 kronor, för underhåll

och nyanskaffning av materielen.

Chefen för östra arméfördelningen har, med instämmande i det av se

kundchefen för Göta livgarde avgivna yttrandet vidare anfört följande:

Det synes mig nödvändigt att vid frågans avgörande beakta det förhållandet,

att en framtida utflyttning till Järvafältet av Göta livgarde kai)

komma att försvåra eller rent av omöjliggöra förslagets genomförande.

Visserligen synes regementets förläggande till Järvafältet komma att dröja

ännu åtskilliga år, men då en sådan utflyttning torde få anses ofrånkomlig,

kan man hava anledning ställa sig tveksam mot lämpligheten att lägga

ett bibehållande av regementets nuvarande förläggning i Stockholm till

grund för en lösning av här ifrågavarande lokalfråga.

Förutvarande och nuvarande lärarna i gymnastik och vapenföring vid

krigsskolan, kaptenerna Bengt G:son Uggla och Bertil G:son Uggla, hava

anfört bland annat följande:

1. Utredningen synes ensidigt inriktad på att lösa frågan på det av

Kungl. Majit skisserade sättet och lämnar inga preciserade uppgifter angående

ändamålet med utbildningen i dess helhet, än mindre beträffande

målet för undervisningen i de föreslagna ämnena och övningsgrenarna.

2. För att göra ett bedömande av frågan möjligt fordras sålunda ett

närmare klarläggande av ändamålet med kursen, än vad som framgår av

utredningen.

Att märka är emellertid, att det mått av utbildning som meddelas i den

nuvarande militärinstruktörskursen befunnits vara ur militär synpunkt

otillfredsställande och därför utgjort det tyngst vägande militära skälet

för en utbrytning ur gymnastiska centralinstitutet av denna utbildning,

och att begreppet »instruktör i militär gymnastik, vapenföring och idrott''

icke giver besked örn för vilka elevkategorier dessa instruktörer avses.

En högre militär gymnastikutbildning vid gymnastiska centralinstitutet

förutsattes i utredningen, men i för oss tillgängliga handlingar gives ingen

antydan om dennas ändamål, omfattning eller inpassning i de ordinarie

kurserna vid gymnastiska centralinstitutet. Ett klarläggande härav vore

i hög grad önskvärt för bedömande av förslaget beträffande den militära

instruktörsutbildningen.

Enligt vår mening bör i en militär instruktörskurs meddelas ett sådant

mått av utbildning, att officer, som genomgått kursen, är kompetent att

handhava utbildningen i gymnastik m. m. vid varje slag av utbildning

inom regemente och motsvarande förband.

En högre gymnastisk utbildning skulle då erfordras endast i sådan ut

sträckning att erforderliga lärarkrafter kunde påräknas för officersaspi

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 152.

rantskolor, krigsskolan, arméns underofficersskola och motsvarande skolor

vid marinen och eventuellt llygvapnet samt tor att fylla lärarbehovet vid

den rpilitära instruktörskursen. En önskvärd fördelning mellan olika

truppslag och förhand bleve med säkerhet möjlig att efter hand ordna.

I vad mån genomgången militärinstruktörskurs hör anses motsvara hela

första årskursen vid gymnastiska centralinstitutet eller del av densamma,

ävensom huruvida denna högre militära gymnastikutbildning bör i någon

större utsträckning differentieras från motsvarande civila kan i detta sammanhang

lämnas å sido.

3. Undervisningen vid kursen är i förslaget avsedd att omfatta ämnena:

militär gymnastik, allmän och militär idrott, fäktlära, allmän hälsovårdslära;

praktiska övningar: gymnastik, allmän och militär idrott, fäktning,

simning och livräddning.

Utan angivande av tidsberäkning och tidsfördelning på de olika ämnena

och övningarna har kursen föreslagits till omkring fem månader.

Beträffande ämnena synas följande synpunkter böra beaktas:

Militär gymnastik är närmast en speciell tillämpning av allmänna gymnastiska

principer, och en rätt tillämpning fordrar kännedom örn dessa

allmänna principer, varför detta ämne synes böra givas en däremot svarande

benämning, exempelvis: » Gymnastikens teori jämte rörelselära».

»Allmän idrott» är beteckningen för idrottsövningar omfattande löpning,

hopp och kast och innefattar sålunda hl. a. icke bollspel, skidlöpning, boxning,

brottning m. m. Ämnet bör därlör benämnas exempelvis: ''»militär

och övrig idrott», varigenom också den militära idrottens dominerande betydelse

framhäves.

Allmän hälsovårdslära är knappast ett vedertaget begrepp och fordrar

definition för att giva en föreställning om vad däri innefattas. Någon anatomisk

kunskap måste med säkerhet läggas till grund för den övriga utbildningen

och militär hygien samt fysisk träning göras till föremål för

noggrant studium. Rymmes allt detta inom begreppet »allmän hälsovårdslära»

må det bibehållas — men i så fall definieras — eljest synes det böra

ersättas av ämnena »elementär anatomi» samt »militär hygien och

träning slär a».

Rubriken för de praktiska övningarna synes även böra något omläggas.

Gymnastik hör sålunda ändras till »militär gymnastik», ty det är just

denna och ingen annan som bör övas. »Militär idrott» bör bli självständig

rubrik, då detta begrepp är fullt avgränsat. »Övrig idrott» synes lämpligen

kunna ersätta »allmän idrott» på ovan angivna grunder och utan specialisering,

då därigenom viss frihet gives vid val av idrotter. »Fäktning» synes

böra utbytas mot »vapenföring» då även handgemäng torde böra däri

ingå.

Utan att nu kunna i detalj lämna bärande siffror visar dock en överslagsberäkning

följande: Tid till förfogande enligt förslaget: 117 dagar

med 6 timmar örn dagen = 702 timmar. Beräknat ungefärligt behov enligt

av oss föreslagen gruppering av ämnen och övningsgrenar.

Ämnen:

gymnastikens teori jämte rörelselära...................... 40 timmar

militär och övrig idrott................................... 30 »

fäktlära................................................... 15 »

elementär anatomi ........................................ 60 »

militär hygien och träningslära .......................... 20 »

Summa för ämnena 165 timmar

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

123

Praktiska övningar:

militär gymnastik (personlig färdighet och ledning av

övningstrupp)........................................... 250 timmar

militär idrott (personlig färdighet och ledning)............ 150 »

övrig idrott (allmän idrott, fotboll, handboll, boxning, brottning,

skidlöpning, isidrott) .............................. 150 »

vapenföring............................................... 200 »

simning och livräddning .................................. 50 »

Summa för praktiska övningar 800 timmar

Summa summarum 965 timmar

Brist 965 — 702 = 263 timmar = 44 dagar.

Granskar man siffrorna synes måhända tiden för militär gymnastik väl

kraftigt tilltagen. Då emellertid rörelseförrådet för ett flertal olika elevkategorier

skall kunna behärskas och ett stort antal instruktionsövningar

med trupp höra genomföras, måste denna siffra betraktas såsom normal.

Tiden för militär idrott är snarast för knapp med hänsyn till tidsödande

rekognosceringar och förflyttningar.

För »övrig idrott» angivna 150 timmar innefattar icke möjlighet till omkring

14 dagars speciell skidiitbildning vilket är ett starkt önskemål.

Tiden för vapenföring är minimisiffra för ernående av ett något så när

användbart resultat. På grund av fäktningens natur är ytterligare tid

önskvärd och utbildningens utbredande över längre tid av största betydelse.

Den föreslagna tiden för kursen, början av januari—25 maj, medger sålunda

icke enligt vår mening en godtagbar utbildning i de avsedda ämnena

och övningsgrenarna. Borttages vapenföring skulle genom inskränkning

även på andra håll möjligen de knappa fem månaderna giva ett försvarbart

resultat. Då emellertid vapenföring är en så förträfflig idrott, speciellt

för befälet, och genom densamma grundläggande färdigheter vinnas

för bedrivande av utbildning i handgemäng, synes ett slopande av vapenföringen

icke böra ske.

Kursens förlängande med omkring två månader — med början i mitten

av oktober i stället för i januari — vilket ur tjänstgöringssynpunkt väl

bör låta sig göra, synes därför vara den naturliga lösningen.

4. En förläggning av kursen till gymnastiska centralinstitutet har av

Kungl. Majit motiverats dels med hänsyn till kostnaderna, dels med hänvisning

till den upphöjda sakkunskap, som tillmätes gymnastiska centralinstitutet

samt ett därför önskvärt utbyte av vissa lärarkrafter mellan

gymnastiska centralinstitutet och kursen.

Vad beträffar kostnaderna så synas dessa kunna bliva desamma örn kursen

förläggas till annan, kronan tillhörig institution.

Den sakkunskap i fråga örn militär gymnastik, militär och övrig idrott

samt vapenföring, som kursen har behov av, kan med visshet i minst lika

liög grad presteras av krigsmakten tillhörande personal utanför gymnastiska

centralinstitutet. Ett uttalande i betänkandet angående förvärvande

av erforderlig kompetens i fäktning för lärare vid kursen, fordrar ett påpekande,

att dylik kompetens fortfarande — såsom nära nog undantagslöst

hittills — måste sökas vid främmande fäktskola (Joinville i Frankrike)

och att den färdighet, som där vunnits, med större fördel vidmakthålles

och utvecklas inom någon av de frivilliga sammanslutningar för

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

fäktidrott, som verka i Stockholm och som — i motsats till gymnastiska

centralinstitutet — lia tillgång till förstklassig maitre d’armes.

Utan närmare kännedom örn de utrymmen inom gymnastiska centralinstitutet,

som i förslaget avses, torde dock kunna fastslås, att de lokala

förhållandena vid gymnastiska centralinstitutet såväl ur hygienisk som

utrymmessynpunkt redan nu äro allt annat än tillfredsställande, varför

det måste anses såsom en betänklig nödfallsåtgärd att där pressa in även

denna kurs. Visserligen hoppas man på en lösning inom tio år av gymnastiska

centralinstitutets lokalfråga, men det hoppet har allt sedan 1910

så ofta gäckats, att försiktigheten synes bjuda en undersökning av möjligheterna

till förläggning av kursen på annat håll och då helst i nära anslutning

till platsen för de praktiska övningarna, d. v. s. Göta livgarde.

Det synes därvid sannolikt att de lokaler, som erfordras för expedition,

lektionssalar och omklädningsrum — fyra logement och ett tvättrum —

där skulle kunna frigöras och såsom fäktsal skulle med fördel kunna användas

den ena, numera icke i bruk tagna matsalen. Erforderligt disponerande

av gymnastiksalen kan med visshet ordnas.

En icke oväsentlig fördel med en förläggning till Göta livgarde vore

dessutom att lärare och elever finge tillgång till en officersmäss, av betydelse

framförallt för dem, som icke hava hem i Stockholm.

Ett tillgodogörande av vissa lärarkrafter vid gymnastiska centralinstitutet

bleve genom en förläggning av kursen till Göta livgarde icke omöjliggjort,

då förflyttningen mellan gymnastiska centralinstitutet och Göta

livgarde icke bör medföra väsentliga olägenheter för ifrågavarande lärare.

Skulle för övrigt exempelvis utbildningen uti vissa delar av anatomien

höra förläggas till gymnastiska centralinstitutet eller annan läroanstalt

med där befintliga preparat, möta inga svårigheter att vid dessa tillfällen

dit samla kursen.

5. Kostnaderna för en kurs med den organisation, som förslaget upptager,

men ordnad i övrigt efter de i punkt 3 och 4 skisserade linjerna,

bliva givetvis något högre än vad förslaget anger. Siffrorna i förslaget

synas även i övrigt behöva något justeras, varpå här endast må anföras

några exempel.

I de årliga kostnaderna upptagas sålunda blott 650 kronor för de praktiska

övningarna. Häri måste dock inräknas kostnaderna för simhall vid

undervisningen i simning och livräddning samt för rekognoscering, resor

m. m. för de övningar och tävlingar i militär idrott, som måste i stor utsträckning

äga rum, varför denna summa bör avsevärt höjas.

Måste kostnaderna hållas nere till ungefär den i förslaget angivna summan,

må hellre ett något mindre antal elever beordras — ehuru detta medför

vissa olägenheter även ur uthildningssynpunkt — än att kursen göres

till en lialvmesyr utan klart insett ändamål.

6. Under omprövning anse vi böra tagas, huruvida icke chefen för kursen

hör kunna vara major eller kapten, varigenom ingen kostnadsökning

följer men väl större frihet vinnes vid utseende av den för befattningen

lämpligaste.

7. Enligt vår mening vore det — med hänsyn till vad här framhållits —

mindre välbetänkt att följa det uppgjorda förslaget vid anordnandet av

här ifrågavarande kurs. För att de militära kraven och önskemålen skola

kunna anses rimligen tillgodosedda synes en undersökning av möjligheterna

att med i stort sett den föreslagna organisationen utöka kursen till

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

omkring sju månader och att förlägga den helt skild från gymnastiska

centralinstitutet, förslagsvis till Göta livgarde, i stället böra göras. Härjämte

synes en revidering av i förslaget upptagna siffror för kostnaderna

påkallad.

Chefen för krigsskolan har meddelat, att han i huvudsak anslöte sig till

ovan avgivna yttrande och därjämte särskilt framhållit nödvändigheten

av att eleverna i den föreslagna kursen erhölle så tillfredsställande utbildning

i vapenföring, att de vid sina regementen kunde leda jämväl

vidare utbildningen i denna övningsgren för de från krigsskolan utexaminerade

eleverna under deras första officersår. I övrigt syntes, framhåller

chefen för krigsskolan slutligen, ur krigsskolans synpunkt intet vara att

anföra.

Chefen för generalstaben har anfört följande:

Såsom chef för den föreslagna militära gymnastikkursen har avsetts

kapten. För att medgiva större kontinuitet och undvika ett icke önskat

ombyte synes nämnda beställning böra upptagas såsom avsedd att kunna

bestridas av major eller kapten.

Med hänsyn till omfattningen av undervisningen i fäktning för militära

elever vid gymnastiska centralinstitutet torde lärare från militära gymnastikkursen

icke böra betungas med att omhänderhava nämnda undervisning

utan blott biträda vid densamma.

Ur generalstabens synpunkt finnes i övrigt mot förslaget intet att erinra.

Chefen för marinstaben har — efter att i ärendet hava hört stationsbefälhavarna

vid Karlskrona och Stockholms örlogsstationer ävensom chefen

för kustartilleriet — anfört bland annat följande:

Redan i tidigare yttrande beträffande »försvarsväsendets gymnastikskola»,

vilken var tänkt skola förläggas till Uppsala, framhöll chefen för

marinstaben åtskilliga fördelar, som i stället skulle medfölja en förläggning

till Stockholm. Den nu föreslagna »militära gymnastikkursen» förläggning

till Stockholm och anslutning till gymnastiska centralinstitutet

synes innebära avgjorda fördelar.

Den iöreslagna utbildningstiden januari—maj är synnerligen olämplig

för marinen, där i själva verket tiden november—mitten av april är den

enda, som kan tillstyrkas. Ehuru mycket stora svårigheter komma att

uppstå, lärer dock tiden i sista hand få lämpas efter det större flertalet

elever, d. v. s. på sätt sakkunniga föreslagit. Någon tidigare hemförlovning

på våren av elever från marinen bör emellertid ej ske, utan böra

marineleverna om möjligt fullständigt genomgå och avsluta kursen.

För instruktionsövningar, disponerande av trupp eller lokaler m. m.

utanför gymnastiska centralinstitutet, särskilt i sjömilitär idrott och dylikt,

kunna även andra möjligheter än de vid Göta livgarde belintliga

komma till fördelaktigt utnyttjande. I redogörelsen för kursens ändamål

och organisation, punkt 2, bör därför andra meningen lyda »-----

Viss utbildning äger rum vid till Stockholm förlagt regemente eller annat

militärt förband».

Mot att kursen underställes inspektören för militärläroverken (vid armén)

är icke något att erinra vid det förhållande, att det övervägande

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

större antalet elever kommer från armén. Beträffande utbildningen av

elever från marinen bör dock inspektören samråda med vederbörande myndighet

från marinen, förslagsvis stationsbelälhavaren vid Stockholms örlogsstation

och chefen för kustartilleriet. Under förutsättning att samma

synpunkter göra sig gällande lör flygvapnet, skulle punkt 3 böra så formuleras:

»Kursen underställes inspektören för militärläroverken. I fråga

örn utbildning av officerare ur marinen eller flygvapnet samråder inspektören

med stationsbelälhavaren vid Stockholms örlogsstation eller chefen

för kustartilleriet respektive chefen för flygvapnet. I förvaltningshänseende---»
Ett

gott och smidigt samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet

och militära gymnastikkursen skulle sannolikt ernås, därest chefen för

militära gymnastikkursen inginge såsom extra eller ordinarie medlem i

gymnastiska centralinstitutets direktion.

Beträffande straffrättsliga förhållanden torde knappast särbestämmelser

kunna genomföras för elever från marinen.

Stationsbeiälliavarna föreslå i sina yttranden, att lämpliga delar av arn

nena anatomi och fysiologi inrymmas i utbildningen vid militära gymnastikkursen,

enär någon kunskap i dessa ämnen torde vara erforderlig för

varje slags gymnastiklärare.

En inkonsekvens i utredningen — antagligen beroende på tillfälligt förbiseende

— anser jag mig slutligen böra påpeka.

Det framhålles, att en av militära gymnastikkursens officerare i kommandoväg

skulle beordras tillika tjänstgöra vid gymnastiska centralinstitutet

för att biträda» vid de militära elevernas därstädes utbildning och

att endast därigenom militära gymnastikkursens lärarpersonal skulle

kunna förvärva erforderliga förkunskaper och färdigheter beträffande

fäktidrotten samtidigt som gymnastiska centralinstitutet skulle kunna

draga nytta härav för de militära elevernas idrottsliga utbildning. Förslaget,

att av de till militära gymnastikkursen kommenderade lärarna en

skulle >''omhänderhava de militära elevernas vid gymnastiska centralinstitutet

speciella utbildning i fäktning», synes emellertid strida mot nyssnämnda

uttalande. Av naturliga skäl kan det i detta fall icke tänkas an

nät än ett »biträdande», vilket sannolikt också varit förslagsställarnas

avsikt.

Slutligen har arméförvaltningen anfört huvudsakligen följande:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den militärgymnastiska utbildningen,

som vore avsedd att utbrytas från gymnastiska centralinstitutet

för att i stället i form av en fristående kurs ansluta sig till institutet, be

nämnas »militära gymnastikkursen», som i förvaltningsliänseende skulle

lyda under arméförvaltningen. Sistnämnda stadgande torde, då enligt förslaget

utbetalningar för kursens räkning skola ske genom den vid institutet

anställde redogöraren (kamreraren) endast innebära, att, i den mån å

lantförsvarets stat anvisade medel skola tagas i anspråk för gäldandet av

därmed avsedda kostnader, arméiörvaltningen äger tillhandahålla nämnde

redogörare sålunda eriorderliga medel. Nämnde redogörare lärer icke

kunna åläggas att ingå i prövning angående författningsenligheten av inkomna

ersättningsrekvisitioner, vadan lämpligaste gången för medels till

handaliållande och utbetalande synes vara den, att redogöraren vid utgången

av varje månad, eller tidigare, därest särskilda omständigheter så

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

påfordra, tillställer armélörvaltningens civila departement en uträkning —

i förekommande fall åtföljd av vederbörandes räkningar i och för desammas

granskning inom departementet — å de belopp redogöraren vid månadsskiftet

eller dessförinnan har att utbetala. Efter verkställd granskning

tillställes erforderliga beloppet redogöraren, som efter skedd utbetalning

till departementet insänder kvittenser å utgivna beloppen.

Vad den uppgjorda kostnadsberäkningen beträffar synes intet vara att

erinra mot de belopp, sammanlagt 4,050 kronor, som beräknats under »B

Engångskostnader».

Rörande de beräknade »årliga kostnaderna» torde de för chefen, lärarna

och redogöraren m. fl. upptagna arvodesbeloppen icke kunna anses oskäliga.

Under rubrikerna »rese- och traktamentsersättning vid in- och utryckning»

samt »tjänstgöringstraktamenten» upptages gottgörelse bland annat

för fyra elever ur marinen och flygvapnet. Denna gottgörelse, som belöper

sig till sammanlagt 4,710 kronor, bör icke gäldas från medel under lant

försvaret.

Mot storleken av de i kostnadsberäkningen angivna beloppen för sistnämnda

slag av ersättning i vad densamma avser lärare och elever ur

armén är icke annat att erinra, än att beloppet härför synes vara väl högt

beräknat, i det att man i beräkningen utgått från att samtliga elever skulle

hava annan förläggningsort än Stockholm.

Det för expenser, materiel m. m. och praktiska övningar beräknade beloppet,

2,500 kronor, har icke givit anledning till någon erinran. En uppdelning

å anslag under lantförsvaret, sjölörsvaret och flygvapnet av dessa

kostnader att fördelas i förhållande till antalet elever ur respektive armén,

marinen och flygvapnet skulle visserligen kunna ifrågasättas. Detta synes

dock icke vara erforderligt med hänsyn till det relativt obetydliga belopp,

500 kronor (4/20 av 2,500), som vid en dylik fördelning skulle belöpa å sjöförsvaret

och flygvapnet.

De årliga kostnaderna för ifrågavarande kurs, vilka böra gäldas av medel

under lantförsvaret, skulle sålunda komma att belöpa sig till sammanlagt

högst 31,149 kronor (35,859 — 4,710) eller i avrundat tal 31,150

kronor.

För den nu vid gymnastiska centralinstitutet pågående militärinstruktörskursen

— den kurs, som avses att ersättas av den nu föreslagna »militära

gymnastikkursen» — kunna kostnaderna lör de till densamma kommenderade

14 elever ur armén, varav en har Stockholm till förläggningsort,

uppskattas till cirka 20,300 kronor. Medel till dessa kostraders bestridande

äro beräknade under titel III av undervisningsanslaget.

Då den föreslagna kursen är avsedd att årligen återkomma och sålunda,

blir av mera fast natur, torde ovannämnda årskostnad, 31,150 kronor,

lämpligen böra beräknas under titel II av undervisningsanslaget oell i

staten uppföras under rubrik »Militära gymnastikkursen vid gymnastiska

centralinstitutet» med följande poster:

Arvoden till chef, lärare och redogörare............ 5,125: —

Resekostnads- och traktamentsersättning samt tjänstgöringstraktamenten

till chef, lärare och elever,

tillhörande armén ................................ 23,525: —

Expenser, materiel, praktiska övningar m. m....... 2,500: — 31,150:_

s. 128 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

»

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Ovan omförmälda under titel III av undervisningsanslaget för militärinstruktörskursen

beräknade medel, 20,300 kronor, böra tor ändamålet i

fråga överföras till titel II och torde på grund härav totalsumman för

undervisningsanslaget behöva ökas med endast 10,850 kronor.

Vad ovannämnda engångskostnader beträffar synes det lämpligt, att medel

för kostnadernas gäldande äskas å extra stat av innevarande års

riksdag.

1931 års riksdags principbeslut rörande omorganisation av gymnastiska

centralinstitutet innebar, såsom i det föregående erinrats, jämte annat, att

den militära gymnastikinstruktörskursen skulle utbrytas ur det organiska

samband med de manliga elevernas vid centralinstitutet utbildning,

vari desamma hittills stått, för att bereda rum för en utvidgad och förbättrad

undervisning i de ämnen, som direkt sammanhöra med utbildningen

av gymnastiklärare och sjukgymnaster. Den utbildning i militär

gymnastik och militära idrotter, som tidigare under första årskursen vid

centralinstitutet meddelats samtliga manliga elever i årskursen, måste

för framtiden, i den mån den avser beredande för försvarsväsendet av tillgång

till militära gymnastikinstruktörer, ske på annat sätt.

Vid de utredningar rörande centralinstitutets framtida organisation,

som under senare år ägt rum, har framhållits att, då det här gällde ett

rent militärt ändamål, denna utbildning hädanefter borde omhänderhavas

av försvarsväsendets egna organ.

Å andra sidan framhöll, såsom jämväl tidigare erinrats, min företrädare

i statsrådsämbetet i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag, att —

i betraktande av den föreliggande frågans ekonomiska sida och under aktgivande

å angelägenheten av att låta försvarsväsendet få tillgodogöra sig

den sakkunskap och erfarenhet, som utbildats vid och i särskild grad förefunnes

vid gymnastiska centralinstitutet — en undersökning borde vidtagas

rörande möjligheterna att till ett omorganiserat centralinstitut förlägga

den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurser, avsedda

att meddela ungefär enahanda mått av utbildning i militär gymnastik

och idrott, som för närvarande meddelades i instruktörskursen.

För den utredning, som i anslutning härtill företagits av 1931 års gymnastiksakkunniga

och inspektören för militärläroverken gemensamt,

ävensom för de i ärendet avgivna yttrandena har i det föregående redogjorts.

Den omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, varom chefen för

ecklesiastikdepartementet nu framlägger förslag, gör det nödvändigt, att

ställning samtidigt tages till, huru riktlinjerna böra dragas för den militära

instruktörsutbildningen sedan denna utbrutits ur centralinstitutets undervisningsprogram.

Denna utbrytning medför beträffande den militära instruktörsutbildningen,

att genom utmönstring av åtskilliga ämnen, vari

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

hittills på grund av centralinstitutets organisation dessa elever måst deltaga,

en betydande minskning i den för kursen hittills beräknade tiden kan

åvägabringas. Vid bedömandet av den nya ordningen för den militära

gymnastikinstruktörsutbildningen, sådan denna föreslagits av de sakkunniga

och inspektören för militärläroverken, synes mig utgångspunkten

böra vara den, att under förhandenvarande förhållanden någon utvidgning

av undervisningen utöver den vid nuvarande instruktörskursen meddelade

ej bör äga rum. Den pågående utredningen rörande försvarsväsendets

framtida organisation gör det dessutom angeläget, att man ej för närvarande

binder sig för åtgärder, som måhända inom en icke alltför långt

avlägsen framtid kunna visa sig mindre lämpliga.

Det föreliggande förslaget synes mig ur nu angivna synpunkter vara

tillfredsställande. Detta gäller såväl kursens ändamål och organisation

som personal, elever och undervisning. För beredande av större valfrihet

vid utseendet av chef för kursen synes det emellertid böra lämnas

öppet, huruvida härtill bör avses major eller kapten. Storleken av de föreslagna

arvodena torde få bliva föremål för omprövning i samband med utfärdandet

av de närmare bestämmelserna för kursen.

Såsom i det föregående nämnts, avses den tillämnade omorganisationen

av gymnastiska centralinstitutet att genomföras från och med budgetåret

1932/1933. En följd härav blir givetvis, att den nya ordningen för den militära

gymnastikinstruktörsutbildningen måste vinna tillämpning med avseende

å de elever, vilka under budgetåret 1932/1933 böra kommenderas

för undergående av dylik utbildning. Beträffande kostnadsfrågan vill jag

till en början erinra, att i den under lantförsvarets ordinarie undervisningsanslag

uppförda anslagstiteln III för särskilda skolor och utbildningskurser

samt oförutsedda behov hittills inräknats erforderliga medel

för bestridande av kostnaderna för utbildningen av elever ur armén vid

gymnastiska centralinstitutet såväl i den nuvarande lägre s. k. militärinstruktörskursen

som i den högre s. k. gymnastiklärarkursen. I årets statsverksproposition,

fjärde huvudtiteln, har av statsfinansiella skäl en begränsning

vidtagits i fråga örn medelsäskandet under nyssnämnda titel och

därvid har, i enlighet med chefens för generalstaben av arméförvaltningen

biträdda förslag, förutsatts, att utgifterna för omförmälda utbildning vid

gymnastiska centralinstitutet även skola i viss mån reduceras. Frågan angående

den omfattning, vari ett beordrande av elever till deltagande uti

den militära gymnastikinstruktörskursen under budgetåret 1932/1933 bör

äga rum, lärer för arméns vidkommande få bero på, i vad mån medel

för ändamålet kunna beredas inom ramen av den i årets statsverksproposition

beräknade summan under förenämnda anslagstitel. För marinen och

flygvapnet bör kommenderingsfrågan prövas enligt motsvarande grunder.

Yad vidare angår de med den föreslagna omläggningen av ifrågavarande

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft,. (Nr 132.)

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utbildning förenade engångskostnaderna, synas dessa lämpligen kunna, i

den utsträckning så prövas nödvändigt, utgå av till Kungl. Maj:ts förfogande

stående medel.

Det av arméförvaltningen väckta förslaget att till titel II av undervisningsanslaget

överflytta och under en särskild rubrik beräkna anslagsbehovet

för den militära gymnastikinstruktörskursen torde få tagas under

omprövning i annat sammanhang.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

131

Kap. V. Anslagsbehov.

Härefter fortsätter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Städener:

Gällande, den 28 maj 1926 fastställda stat för gymnastiska centralinsti
-

tutet upptager följande anslag:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag. . . . kronor 82,300: —

Anm.: Till institutets föreståndare utgår arvode med 1,200 kronor.

Yikariatsersättningar, förslagsanslag............... » 1,300: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. . » 20,400: —

Till stipendier åt elever........................ » 2,000: —

Summa förslagsanslag kronor 106,000: —

Materiel m. m., reservationsanslag................ » 13,000: —

Härjämte har i riksstaten för budgetåret 1931/1932, i likhet med flera

föregående år, anvisats ett anslag till extra personal vid institutet m. m.,

vilket anslag för innevarande budgetår utgår med ett belopp av 7,410 kronor

och enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1931 fördelats på följande sätt:

till extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska central
-

institutet .............................högst kronor 2,040: —

» fortsatt uppehållande under budgetåret 1931/1932

av undervisning jämte läkarvård vid en med

nämnda institut förenad kvinnlig poliklinik ... » » 1,200: —

» anordnande vid institutet av kostnadsfria övningar

i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade

studentkårer...................... » » 1,000: —

» avlönande av en eldare vid institutet........ » » 970: —

» undervisning i idrott vid institutet.......... » » 2,200: —

Slutligen har 1931 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts i propositionen

nr 133 framlagda förslag, till ökat arvode åt föreståndaren för

budgetåret 1931/1932 anvisat ett extra anslag av 2,800 kronor.

Summan av de till gymnastiska centralinstitutets förfogande för budgetåret

1931/1932 stående medlen utgör alltså 129,210 kronor.

Enligt de av 1924 års sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna

(se sid. 140—142 i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag) skulle de

årliga kostnaderna för gymnastiska centralinstitutet vid ett genomförande

av det av nämnda sakkunniga framlagda förslaget uppgå till — förutom

ett belopp av 15,000 kronor till särskilda kurser, varom nu ej är fråga —

208,900 kronor.

Nu utgående

anslag till

gymnastiska

centralinstitutet.

Tidigare

förslag.

s. 132 Kontrollera mot PDF

1931 års

sakkunniga.

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget (sid. 142—144 i propositionen

nr 133 till 1931 års riksdag) slutade likaledes på ett belopp av

208,900 kronor, vartill kommo dels kostnaderna för anordnandet av särskild

militär instruktörskurs i stället för den till indragning föreslagna

instruktörskursen vid centralinstitutet, dels ock kostnader för ämnet

fysisk fostrans representation i skolöverstyrelsen.

1931 års sakkunniga hava i kap. VI av sitt betänkande upptagit frågan

örn anslagsbehov för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet

och i detta hänseende anfört huvudsakligen följande:

1. Rektor och lärarpersonal.

a. Rektor. För närvarande åtnjuter föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet

dels ett i institutets stat upptaget arvode å 1,200 kronor, dels

ock, jämlikt beslut av 1931 års riksdag, ett extra arvode av 2,800 kronor.

Härtill kommer vidare bostad i gymnastiska centralinstitutets byggnad;

såsom ersättning härför måste emellertid föreståndaren vidkännas avdrag

å arvodet.

1924 års sakkunniga föreslogo för rektor lön enligt lönegraden Ali avlöningsreglementet.

1927 års sakkunniga föreslogo för rektor — som enligt deras förslag alltid

skulle vara ordinarie lärare vid institutet — förutom den härmed förenade

lönen dels ett arvode av 2,000 kronor, dels ock fri bostad eller ersättning

härför.

Föredragande departementschefen har anslutit sig till det av 1924 års

sakkunniga framlagda förslaget.

De sakkunniga hava tidigare behandlat frågan örn rektorsbefattningen

vid gymnastiska centralinstitutet och därvid i huvudsak anslutit sig till

det av föredragande departementschefen i propositionen nr 133 framlagda

förslaget. Emellertid hava de sakkunniga av flera skäl ansett, att rektorsbefattningen

ej borde tillsättas genom fullmakt utan genom förordnande

på viss tid, förslagsvis sex år. Vid sådant förhållande kan avlöningen till

rektor icke utgå enligt den tidigare föreslagna lönegraden A 1 utan synes

böra bestämmas att utgå såsom ett arvode enligt 5 § avlöningsreglementet.

Detta torde jämväl böra medföra, att arvodet sättes till något högre

belopp än vad tidigare föreslagits, när befattningen avsetts skola vara

ordinarie. Avlöningen enligt lönegraden A 1 uppgår å G-ort till 13,020 kronor.

Med hänsyn tagen härtill vilja de sakkunniga förorda, att för rektorsbefattningen

måtte fastställas ett årligt arvode av 14,000 kronor.

Härjämte torde erfordras, i likhet med vad som gäller för andra på förordnande

på viss tid tillsatta befattningshavare, särskilda pensionsbestämmelser.

I detta avseende vilja de sakkunniga föreslå pension å 7,000 kronor

vid avgång efter tolv års innehav av befattningen och pension å 6,000 kronor

vid avgång efter minst sex men före uppnådda tolv tjänstår.

Härjämte vilja de sakkunniga — på de skäl, som anförts av 1927 års sakkunniga

— förorda, att bostad även i fortsättningen måtte beredas rektor

inom gymnastiska centralinstitutets byggnad.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

b. Ordinarie lärare.

1924 års sakkunniga föreslogo för gymnastiska centralinstitutets ordinarie

manliga lärare lönegraden B 26 och för dess ordinarie kvinnliga

lärare lönegraden B 22.

1927 års sakkunniga föreslogo för samtliga ordinarie lärare placering i

lönegraden B 26. Med hänsyn till det förhållandet, att frågan örn lika

löner för manliga och kvinnliga lärare icke blivit slutgiltigt löst av statsmakterna,

ansågo sig nämnda sakkunniga höra framlägga kostnadsberäkningar

jämväl för den eventualiteten, att lönerna för de kvinnliga lärarna

vid gymnastiska centralinstitutet upptoges i en lägre lönegrad än vad som

beslötes för de manliga lärarna.

I sitt över sistnämnda förslag avgivna utlåtande har statskontoret förordat

en placering i lönegraden B 24 av samtliga ordinarie lärare.

Föredragande departementschefen har — utan att taga slutlig ståndpunkt

till frågan örn de ordinarie lärarnas placering i lönegrad — ansett

sig i sina i propositionen nr 133 framlagda preliminära beräkningar icke

böra räkna med högre lönegradsplacering än den av statskontoret föreslagna,

även örn densamma vid den slutliga omprövningen kunde befinnas

för låg i betraktande av att det här gällde lärarbefattningarna vid en

högre utbildningsanstalt, för vilken det vore av största vikt att förvärva

särskilt goda lärarkrafter.

I likhet med både 1924 och 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga på

det enträgnaste understryka vikten och nödvändigheten av att för det

omorganiserade gymnastiska centralinstitutets lärare en tillräckligt hög

lönegrad måtte bestämmas. De stora krav, som enligt det av de sakkunniga

framlagda förslaget både kvalitativt och kvantitativt komma att ställas

på de ordinarie lärarna, förutsätta en icke allt för snävt tilltagen avlöning

för att det skall bliva gymnastiska centralinstitutet möjligt att för

sig förvärva de bästa lärarkrafterna. Med hänsyn såväl härtill som till

institutets ställning av landets enda statliga utbildningsanstalt för lärare

för det betydelsefulla ämnet fysisk fostran vilja de sakkunniga framhålla,

att den av tidigare sakkunniga föreslagna placeringen i lönegraden B 26

ingalunda kan betraktas såsom för hög. De sakkunniga inse nogsamt, att

de nuvarande statsfinansiella förhållandena icke äro gynnsamma för verkställandet

av en lönereglering över huvud taget. Men örn — vilket de sakkunniga

utgå från och varom såväl Kungl. Maj:t som riksdagen fattat

samstämmande beslut — omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet

efter mera än 20-åriga utredningsarbeten skall kunna påbörjas från

och med budgetåret 1932/1933, så måste även tillgodoses de förutsättningar

för denna omorganisation, som ligga i möjligheten att genom fullt tillfredsställande

löner erhålla de allra bästa lärarkrafter, som stå till buds.

I anslutning till det sålunda anförda vilja de sakkunniga bestämt förorda,

att för gymnastiska centralinstitutets ordinarie lärare måtte bestämmas

lönegraden B 26.

c. Extra lärarkrafter.

De sakkunniga hava tidigare redogjort för de extra lärarkrafter av

olika slag, som vid ett bifall till deras nu framlagda förslag skulle bliva

erforderliga vid gymnastiska centralinstitutet. Efter övervägande av den

undervisningsskyldighet, som skulle åvila dessa lärare, ävensom övriga på

frågan inverkande förhållanden anse sig de sakkunniga böra föreslå följande

arvoden m. m.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

arvode till en lärare i fysiologi och hälsolära......... kronor 6,200: —

» » » » » allmän patologi............... » 1,000: —

» » » » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar)....... » 5,300: —

» » » » » sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar)

jämte allmän kirurgi och för
bandslära.

................ » 6,400: —

» » » * » röstbehandling............... » 600: —

» » » » » psykologi och pedagogik........ » 1,500: —

» » » » » rytmik..................... » 500: —

arvoden för medicinska specialkurser............... » 2,000: —

tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet

...................... > 5,000: —

arvoden till Övningslärare vid läroverk.............. » 3,600: —

» » extra föreläsare m. m.................. » 500: —

» för dem, som förordnas att under sommaruppehållet

meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen,

som ämna övergå till friskgymnastlinjen.

........................... » 600: —

2. Förvaltningspersonal m. m.

a. Ordinarie förvaltningspersonal m. m.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan av 1927 års sakkunniga

föreslagits samt med hänsyn härjämte tagen till att någon fysiologisk

institution icke för närvarande kommer att inrättas vid institutet,

vilja de sakkunniga förorda, att vid gymnastiska centralinstitutet måtte

anställas

dels en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11,

dels en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7,

dels två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,

dels ock en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5.

h. Icke-ordinarie förvaltningspersonal.

I överensstämmelse med vad 1927 års sakkunniga härutinnan föreslagit

vilja de sakkunniga förorda, att vid gymnastiska centralinstitutet måtte

anställas

dels en sekreterare, arvode,....................kronor 1,550: —

dels en kamrerare, arvode,...................... » 1,800: —

dels ock en bibliotekarie, arvode,................. > 600: —

3. Stipendier åt lärare och elever.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att å gymnastiska

centralinstitutets stat måtte uppföras dels till resestipendier åt lärare

vid institutet ett belopp av 1,500 kronor, dels ock till stipendier åt elever

vid institutet ett belopp av 3,000 kronor.

4. Särskilda kostnader för undervisningen i idrott.

För detta ändamål föreslogo 1924 års sakkunniga ett belopp av 5,000

kronor, under det att 1927 års sakkunniga ansågo anslaget kunna begränsas

till 3,500 kronor.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Det förslag till undervisnings- och timplan för undervisningen i idrott,

som av de sakkunniga i det föregående framlagts, innebär en ganska betydande

ökning i förhållande till det av 1927 års sakkunniga förordade.

I anslutning härtill torde även en mindre ökning av anslaget till särskilda

kostnader för undervisningen i idrott bliva ofrånkomlig. De sakkunniga

beräkna för ändamålet ett belopp av 4,500 kronor, varav för avlöning av

tillfälliga lärare — i simning o. s. v. — torde böra beräknas 1,100 kronor.

5. Övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att det belopp

å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för anordnande av övningar

i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer, allt fortfarande måtte

få utgå.

6. Materiel m. m.

1927 års sakkunniga beräknade kostnaderna för materiel m. m. vid det

omorganiserade gymnastiska centralinstitutet under den tid, detsamma

kunde komma att kvarbliva i sina nuvarande lokaler, till 28,000 kronor,

varav 16,000 kronor beräknades skola utgå å institutets ordinarie stat och

12,000 kronor av institutets s. k. extra medel.

De skäl, som föranledde 1927 års sakkunniga att tills vidare räkna med

användandet av institutets s. k. extra medel för bestridande av vissa materielkostnader,

föreligga enligt de sakkunnigas uppfattning allt fortfarande.

När institutet däremot förflyttats till nya lokaler, torde — i enlighet med

vad statskontoret och 1927 års sakkunniga föreslagit — extra medlen böra

redovisas som särskilda uppbördsmedel och i materielanslaget jämväl

upptagas anslag för underhåll av materiel m. m.

I sina beräkningar hava de sakkunniga ansett sig böra upptaga den disponibla

inkomsten genom extra medlen till 9,500 kronor eller 2,500 kronor

mindre än vad 1927 års sakkunniga antogo. Denna minskning motiveras

därmed, att dels inkomsterna av lokalerna komma att minskas, då dessa

komma att vara mera upptagna för institutets egna behov, dels ock inkomsterna

av sjukgymnastik komma att upphöra.

Nedanstående tablå utvisar den fördelning, de sakkunniga tänka sig av

de olika utgiftsposterna:

Utgiftens art

Kostnader

under bud-

Beräknade kostnader,

bestridas av

getåret 1930/

1931

materiel-

anslaget

extra medel

Expeditionskostnader..............

1,509: —

1,700: —

—

Telegraf och telefon...............

1,270: —

1,300: —

—

Materiel........................

7,252: 58

5,500: —

1,500: —

Renhållning och tvätt..............

2,846: 51

—

3,000: —

Bränsle........................

6,015: 53

6,500: —

—

Belysning.......................

2,877: 66

-—

3,000: —

Vatten.........................

926:98

—

1,000: —

Inköp och bindning av litteratur.....

Diverse........................

280:61

1,000: —

1,000: —

Summa kronor

22,978: 87

16,000: -

9,500: —

25,500: —

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

7. Sammanfattning. Stat för gymnastiska centralinstitutet.

Från anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra bestridas

kostnaderna för avlöning till rektor, ordinarie lärare samt ordinarie förvaltningspersonal

m. m. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder

till:

arvode åt rektor...................................... kronor 14,000: —

avlöningar åt 7 manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 26 (ä 9,540) ...................................... » 66,780: —

avlöningar åt 6 kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 26 (å 9,060) ...................................... » 54,360: —

avlöningar åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden

B 26 (å 9,540) .............................. » 19,080: —

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden

Bil ........................................ » 3,888: —

avlöning åt en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7 » 3,300: —

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988).................. » 5,976: —

» » en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 170,372

Nämnda belopp synes lämpligen böra avrundas till 170,000 kronor. Denna

anslagspost synes enligt sedvanliga grunder böra erhålla förslagsanslags

natur.

Något särskilt anslag till vikariatsersättningar för här ifrågavarande

befattningshavare torde, såsom 1927 års sakkunniga framhållit, icke bliva

erforderligt, utan torde härför erforderliga kostnader böra bestridas från

förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie befattningshavare. De sakkunniga

utgå härvid från att jämväl ersättning åt vikarie för de medicinskt

utbildade lärarna å centralinstitutets poliklinik för sjukgymnastik

med fysikalisk behandling under dem tillkommande semesterledighet m. m.

må utgå från detta anslag.

Avlöningar till extra lärarkrafter samt till extra förvaltningspersonal

uppgå vid ett bifall till vad i det föregående föreslagits till sammanlagt

37,150 kronor. Detta belopp torde böra något höjas för att bereda möjlighet

till semester för dem av de icke-ordinarie befattningshavarna, vilka

icke — liksom lärarna — erhålla ledighet under de tider, då undervisning

icke pågår. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att anslaget till ickeordinarie

befattningshavare måtte upptagas med ett till 38,000 kronor

förhöjt belopp.

I den ordinarie staten för gymnastiska centralinstitutet böra vidare

såsom särskilda reservationsanslag upptagas anslagen till

materiel m. m. å 16,000 kronor,

stipendier för lärare vid institutet å 1,500 kronor,

stipendier för elever vid institutet å 3,000 kronor, samt

särskilda kostnader för undervisning i idrott, 4,500 kronor.

Såsom ett särskilt extra anslag torde därutöver böra upptagas anslaget

å 1,000 kronor till anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för

Stockholms förenade studentkårer.

Vid ett bifall till de sålunda framlagda förslagen skulle alltså i riksstaten

uppföras följande anslag för gymnastiska centralinstitutet:

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

1. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 170,000: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 38,000: —

Summa förslagsanslag kronor 208,000: —

Materiel m. m., reservationsanslag.................... kronor 16,000: —

Stipendier för lärare vid institutet, reservationsanslag » 1,500: —

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag » 3,000: —■

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag

........................................ » 4,500: —

Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för

medlemmar av Stockholms förenade studentkårer .. kronor 1,000: —

Summan av dessa anslag utgör 234,000 kronor.

De för budgetåret 1931/1932 för här ifrågavarande ändamål utgående

anslagen uppgå till 129,210 kronor. I förhållande härtill innebär de sakkunnigas

förslag en kostnadsökning av 104,790 kronor.

Det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget slutade — med frånräknande

av ett av dem föreslaget anslag å 15,000 kronor till särskilda

kurser, beträffande vilket de sakkunniga, i likhet med 1927 års sakkunniga,

icke ansett sig böra göra någon framställning —■ på 208,900 kronor. I jämförelse

härmed innebär det nu framlagda förslaget en ökning av 25,100

kronor. Enligt det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget skulle kostnaderna

likaledes uppgå till 208,900 kronor; även i jämförelse med detta

förslag uppkommer således en kostnadsökning på 25,100 kronor.

De av föredragande departementschefen i propositionen nr 133 framlagda

preliminära kostnadsberäkningarna slutade å ett belopp av 199,150

kronor. Kostnadsökningen i förhållande till detta förslag bliver alltså

34,850 kronor.

De sålunda föreslagna kostnadsökningarna kunna onekligen förefalla

avsevärda, allra helst under nuvarande statsfinansiella förhållanden. De

sakkunniga vilja emellertid framhålla några synpunkter, som enligt deras

förmenande torde giva en tillfyllestgörande förklaring.

De anslag, som för närvarande utgå till gymnastiska centralinstitutet,

hava från alla håll erkänts vara oskäligt låga, och en direkt jämförelse

därmed torde därför knappast vara rimlig.

Även i jämförelse med de av 1924 och 1927 års sakkunniga samt i propositionen

nr 133 framlagda förslagen innebär de sakkunnigas förslag en

icke obetydlig fördyring. Härvid är emellertid att märka, att denna kostnadsökning

till allra största delen faller på undervisningen å sjukgymnastlinjen.

Den ökade differentiering mellan frisk- och sjukgymnastlinjerna,

som blivit en följd av 1931 års riksdags principbeslut, måste givetvis medföra

en kostnadsökning. Härtill kommer vidare, att enligt riksdagens

direktiv särskilt undervisningen i sjukgymnastlinjens olika ämnen i de

sakkunnigas nu föreliggande förslag måst utvidgas och fördjupas i betydande

omfattning, något, som givetvis icke varit möjligt att realisera utan

en relativt avsevärd kostnadsökning.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över 1931

års sakkunnigas

förslag.

138 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

För de kostnader, som föranledas av anordnandet av en särskild militär

gymnastikkurs, har chefen för försvarsdepartementet i kap. IV i det föregående

redogjort.

Beträffande de engångsanslag, som må bliva erforderliga vid genomförandet

av den nya organisationen, anhåller jag att få yttra mig i samband

med övergångsanordningarna.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

I anledning av att de sakkunniga föreslagit, att arvodet till institutets

rektor skulle bestämmas till 14,000 kronor årligen vill statskontoret emellertid

ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för att

fastställa arvodet till ett belopp som med nära 1,000 kronor överstiger

befattningshavare å G-ort i lönegraden A 1 tillkommande avlöning, 13,020

kronor.

Vidare hava 1931 års sakkunniga på de skäl, som anförts av 1927 års sakkunniga,

förordat, att fri bostad även i fortsättningen måtte beredas rektor

inom gymnastiska centralinstitutets byggnad. Statskontoret anser sig

emellertid böra åberopa ämbetsverkets utlåtande den 22 maj 1929, däri

statskontoret beträffande denna fråga uttalat, att, även örn vissa skäl särskilt

med hänsyn till rektors representationsskyldighet kunde tala för ett

dylikt förslag, ämbetsverket dock knappast ansåge sig kunna tillstyrka detsamma,

då härigenom en ganska väsentlig rubbning skulle inträda i de

grunder, efter vilka avlönings- och bostadsförhållandena för statstjänstemännen

numera ordnats.

I fråga örn lärarbefattningarna har statskontoret tidigare förordat deras

placering i lönegraden B 24. Goda skäl torde emellertid föreligga för att de

lärarbefattningar, av vilkas innehavare fordras medicine licentiatexamen,

hänföras till lönegraden B 26. Övriga lärarbefattningar torde icke böra

placeras i högre lönegrad än B 24; och det synes statskontoret starkt kunna

ifrågasättes, örn icke lärarbefattningarna i lek och idrott borde hänföras

till en än lägre lönegrad, förslagsvis B 21.

Beträffande förvaltningspersonalen bar statskontoret i sitt utlåtande

den 22 maj 1929 ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga

för uppförandet å centralinstitutets stat av en kansliskrivarbefattning.

I sammanhang härmed erinrade statskontoret, att samtidigt en höjning

från 1,550 kronor till 1,800 kronor av ersättningen till räkenskapsföraren

föreslagits. Enligt statskontorets mening borde kansliskrivaren,

därest en sådan befattning inrättades, kunna åläggas att handhava även

räkenskapsföringen. Därest så icke ansåges böra ske, syntes enligt statskontorets

mening anledning icke föreligga att beträffande förvaltningspersonal

upptaga någon befattning i högre lönegrad än B 7. 1931 års sakkunniga

hava även föreslagit inrättandet av en kansliskrivarbefattning

samt en höjning till 1,800 kronor av räkenskapsförarens arvode. Statskontoret

saknar emellertid anledning att frångå den av ämbetsverket

sålunda tidigare uttalade uppfattningen.

Beträffande vad lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska

centralinstitutet anfört i här förevarande hänseende torde jag få hänvisa

till deras under kap. II i det föregående återgivna yttranden.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj: ts proposition Nr 152.

Innan jag går att framlägga mitt förslag till kostnadsberäkningar för

det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet anser jag mig böra

framhålla några allmänna synpunkter, vilka delvis redan blivit framhävda

av 1931 års sakkunniga.

Den nya organisationen av gymnastiska centralinstitutet kommer att

medföra en icke oväsentlig ökning av det allmännas utgifter. Härvid måste

dock bemärkas, att anslagen till centralinstitutet — just med tanke på den

under årtionden i utsikt ställda omorganisationen — under senare år kommit

att hållas nere på ett sätt, som under andra förhållanden väl knappast

varit möjligt med tanke på den ökade betydelse, vårt folks fysiska fostran

under senare tid kommit att tillerkännas. En direkt jämförelse mellan nu

utgående anslag och de efter omorganisationen erforderliga är därför, såsom

jämväl 1931 års sakkunniga framhållit, knappast rimlig.

Vidare måste, såsom också 1931 års sakkunniga påpekat, en viss kostnadsökning

bliva ofrånkomlig med den av 1931 års riksdag i princip beslutade,

betydligt ökade differentieringen mellan de båda utbildningslinjerna

ävensom den föreslagna fördjupningen och utvidgningen av sjukgymnastutbildningen.

Å andra sidan göra de nu rådande ekonomiska förhållandena, att stor

försiktighet måste iakttagas, så att icke andra utgifter åsamkas det allmänna

för den nya organisationens genomförande än sådana, som måste

betraktas såsom oundgängliga. Härvid bör vidare, när det gäller utmätandet

av löner och arvoden åt befattningshavare, noga tillses, att man

icke vidtager åtgärder, som kunna föregripa de stora ännu olösta frågorna

örn ny lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.

Sedan jag sålunda angivit min allmänna ståndpunkt till här förevarande

fråga, anhåller jag att få övergå till en detaljgranskning av föreslagna

löner och andra utgiftsposter vid det omorganiserade gymnastiska

centralinstitutet.

Såsom i det föregående framhållits, har jag tillstyrkt det av 1924 års

sakkunniga framlagda och av mig i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag

framlagda förslaget örn inrättandet av en särskild rektorsbefattning

vid centralinstitutet. De skäl, som av 1931 års sakkunniga framförts för

att denna befattning icke skulle göras ordinarie utan tillsättas på förordnande

på viss tid, har jag funnit övertygande.

1931 års sakkunniga hava med hänsyn till sitt nyss angivna förslag för

rektorsbefattningen beräknat ett arvode av 14,000 kronor eller 980 kronor

mera än vad som skolat utgå enligt tidigare förslag, då befattningen föreslagits

skola placeras i lönegraden A 1. Statskontoret har anslutit sig till

förslaget örn rektorsbefattningens tillsättande på förordnande men ifrågasatt,

huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för att fastställa

arvodet till 14,000 kronor.

För egen del vill jag uttala min anslutning till det av de sakkunniga

Departe
mentschefen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

förordade beloppet, 14,000 kronor. De stora krav, som komma att ställas på

denna befattnings innehavare, synas mig väl motivera denna avlöning,

vid vars utmätande därjämte måste ihågkommas, att behövlig kompensation

lämnas för det osäkerhetstillstånd, som måste följa med befattningens

tillsättande genom förordnande på viss tid.

Den föreslagna avlöningen torde böra utgå i form av arvode enligt

bestämmelserna i 5 § avlöningsreglementet.

På av statskontoret anförda skäl finner jag mig icke — trots att vägande

skäl onekligen därför anförts — kunna biträda det av de sakkunniga framlagda

förslaget, att rektor jämväl skulle tillförsäkras fri bostad eller ersättning

därför.

De närmare bestämmelser, som med anledning av den föreslagna formen

för rektors avlöning må bliva erforderliga, torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att framdeles meddela. Framdeles torde också böra tagas

under övervägande, vilka närmare föreskrifter, som böra meddelas rörande

pensionsförmånerna vid rektorsbefattningen.

Såsom jag tidigare anfört, har jag funnit mig böra frånträda min

tidigare uttalade uppfattning örn bibehållande åtminstone i viss utsträckning

av överlärarinstitutionen. Däremot har jag ansett mig böra biträda

det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget örn att en av institutets

lärare skulle förordnas till rektors ställföreträdare. Härför måste ett

arvode beräknas. I detta hänseende synes mig ett belopp av 2,000 kronor

lämpligt avvägt, och jag tillstyrker alltså förslag till riksdagen härom.

Härefter anhåller jag så att få övergå till den viktiga och mycket omdebatterade

frågan örn de ordinarie lärarnas avlöning.

Jag har förut redogjort för de olika förslag, som i detta hänseende tidigare

framkommit.

Å ena sidan gäller det här, såsom jag redan år 1931 framhöll, lärarbefattningarna

vid en högre utbildningsanstalt, för vilken det är av största vikt

att förvärva särskilt goda lärarkrafter. Denna synpunkt har enträget

understrukits av 1931 års sakkunniga.

Å andra sidan måste här tillses, att man icke genom en lönereglering

för denna lärarkår binder sig för åtgärder, som i ett större sammanhang

kunna få synnerligen vittgående ekonomiska konsekvenser.

Jag tillåter mig då erinra, att 1928 års lönekommitté i sitt den 21 juli

1930 avgivna »Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare

vid undervisningsväsendet» (statens offentliga utredningar 1930: 20)

föreslagit för manlig lärare i gymnastik vid de allmänna läroverken 20:e

och för kvinnlig lärare i gymnastik 18:e lönegraden.

Med hänsyn såväl härtill som till den avlöning, som för närvarande åtnjutes

av centralinstitutets ordinarie lärare, finner jag mig under förhandenvarande

förhållanden böra ansluta mig till det av statskontoret

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

upprepade gånger framförda förslaget örn att lönegraden B 24 måtte tagas

till utgångspunkt vid beräkningen av de löner, som böra tillkomma här

förevarande befattningshavare.

Härifrån måste dock vissa betydelsefulla avvikelser ske.

Vad till en början de medicinskt utbildade lärarna beträffar, har statskontoret

för dem föreslagit en placering i lönegraden B 26. Härför tala

enligt mitt förmenande starka skäl. Med de avvikelser från de sakkunnigas

förslag i fråga örn anordnandet av poliklinikverksamheten vid serafimerlasarettet,

som jag tidigare förordat, komma dessa befattningars

innehavare att i fråga örn tjänstgörings- och semesterförhållanden intaga

en i förhållande till centralinstitutets övriga lärare ogynnsam ställning.

Härtill kommer vidare den långa teoretiska utbildningstid, som erfordras

för de medicinskt utbildade lärarna. Med hänsyn till nu angivna förhållanden

vill jag alltså tillstyrka, att de medicinskt utbildade lärarna vid

gymnastiska centralinstitutet placeras i lönegraden B 26.

Statskontoret har i sitt över 1931 års sakkunnigas betänkande avgivna

utlåtande ifrågasatt, örn icke lärarna i idrott och lek borde placeras i en

lägre lönegrad än centralinstitutets övriga lärare, förslagsvis då lönegraden

B 21.

Till denna uppfattning kan jag icke ansluta mig. Frånsett det förhållandet,

att flera av de föreslagna lärarbefattningarna avsetts skola omfatta

både friskgymnastik samt idrott och lek, äro kompetenskraven för lärarbefattningarna

desamma. Den betydelse, idrotten alltmera fått vid våra

skolor, gör också, att undervisningen häri måste betraktas såsom ett lika

viktigt moment i centralinstitutets arbetsuppgifter som undervisningen i

friskgymnastik.

Härefter vill jag så övergå till frågan örn manliga och kvinnliga lärares

inbördes placering i lönegrad. Jag vill då erinra, att denna fråga varit

föremål för ingående behandling av 1928 års lönekommitté. Denna har i sitt

nyssberörda betänkande, vartill jag här torde få hänvisa, ansett sig böra

föreslå olika placering i lönegrad för män och kvinnor. Oavsett vilken ståndpunkt

man än må intaga till kommitténs sålunda framlagda förslag finner

jag mig dock, i all synnerhet under nu rådande statsfinansiella förhållanden.

icke kunna tillstyrka att en, låt vara numerärt sett obetydlig, grupp

av befattningshavare erhåller lönereglering enligt grunder, som strida mot

vad lönekommittén föreslagit och beträffande vilka statsmakterna ännu

icke varit i tillfälle att fatta beslut.

Med utgångspunkt från nu gällande lönegradsplacering för befattningshavare

vid centralinstitutet, B 21 för manliga och B 18 för kvinnliga lärare,

vill jag i anslutning till det nu anförda föreslå, att centralinstitutets lärare,

med undantag av de medicinskt utbildade, måtte placeras, de manliga

i lönegraden B 24 och de kvinnliga i lönegraden B 21.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Jag vill emellertid framhålla, att mitt nu i detta hänseende framlagda

förslag gjorts under den förutsättningen, att denna fråga ånyo upptages

till behandling, när fråga hlir örn lönereglering för befattningshavare i

allmänhet för undervisningsväsendet.

Beträffande de extra lärarkrafterna föranledas följande förändringar i

de sakkunnigas förslag av vad jag i det föregående tillstyrkt: De sakkunniga

hava föreslagit dels för en lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar) ett arvode å 5,300 kronor, dels för en lärare

i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och förbandslära

ett arvode å 6,400 kronor. Jag har i det föregående ansett mig höra

tillstyrka, att den av de sakkunniga föreslagna undervisningen i sjukdomslära

måtte minskas med omkring en tredjedel. Med hänsyn härtill

torde motsvarande minskning böra vidtagas i de föreslagna arvodena, förslagsvis

med 1,700 kronor, respektive 2,000 kronor till 3,600 kronor, respektive

4,400 kronor. Vidare har jag i likhet med centralinstitutets lärarkollegium

ansett mig höra avstyrka den av de sakkunniga föreslagna undervisningen

i rytmik. På grund härav kan det för detta ämne beräknade

arvodet, 500 kronor, bortfalla.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i denna del icke givit mig anledning

till erinran.

Emellertid vill jag framhålla, att de sålunda av mig tillstyrkta arvodena

till extra lärare ej få anses definitiva. Därest det vid närmare prövning

skulle visa sig, att exempelvis ett ämne hör givas större plats i undervisningen

på ett annat ämnes bekostnad, hör det givetvis finnas möjlighet att

inom anslagets ram vidtaga erforderliga justeringar. Bestämmandet av

lärararvoden m. m. torde — liksom beträffande exempelvis speciallärararvodena

vid tekniska högskolan — få ankomma på Kungl. Majit efter

vederhörandes hörande.

Vid centralinstitutet finnes för närvarande anställd följande ordinarie

förvaltningspersonal, nämligen två vaktmästare, tillika portvakter, i lönegraden

B 5 samt ett kontorsbiträde i lönegraden B 4. Dessutom avlönas

från anslaget till extra personal m. m. ett extra vaktmästarhiträde och

en eldare.

1931 års sakkunniga hava föreslagit, att vid centralinstitutet måtte anställas

dels en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11, dels

en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7, dels två expeditionsvakter, tilllika

portvakter, i lönegraden B 5, dels ock en eldare, tillika gårdskarl, i

lönegraden B 5.

Statskontoret har beträffande här förevarande personal endast anfört

erinringar beträffande den föreslagna kansliskrivartjänsten, beträffande

vilken statskontoret ansett, antingen att denna befattnings innehavare

borde åläggas att handhava även räkenskapsföringen, eller, därest så icke

ansåges höra ske, att befattningen icke måtte placeras i högre lönegrad

än B 7.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 143

För egen del vill jag uttala min anslutning till de sakkunnigas förslag.

Den tjänstgöring, som kommer att åvila innehavaren av den föreslagna

kansliskrivar-registratorsbefattningen, bliver så omfattande och ansvarsfylld

även örn räkenskapsföringen omhänderhaves av annan person, att

en lönegradsplacering sådan som den av de sakkunniga föreslagna synes

mig väl motiverad. Härtill kommer vidare, att rektors ställning inom skolöverstyrelsen

med all sannolikhet kommer att medföra en icke obetydlig

ökning av expeditionsarbetet å centralinstitutets rektorsexpedition.

Vad som föreslagits beträffande icke-ordinarie förvaltningspersonal har

icke givit mig anledning till erinran.

De till resestipendier åt lärare, 1,500 kronor, samt till stipendier åt elever

vid institutet, 3,000 kronor, föreslagna beloppen, vilka hava avseende på

förhållandena efter omorganisationens genomförande, har jag funnit mig

nu kunna lämna utan erinran.

Till särskilda kostnader för undervisningen i idrott hava de sakkunniga

beräknat 4,500 kronor. För genomförande på ändamålsenligt sätt av den

utvidgade idrottsundervisning, som omorganisationsförslaget innebär,

torde en höjning av det nu för ändamålet utgående anslaget å 2,200 kronor

vara nödvändig. Mot det beräknade beloppet, 4,500 kronor, har jag intet

att erinra.

Det belopp å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för anordnande

av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer,

torde allt fortfarande böra utgå.

Kostnaderna för materiel hava av de sakkunniga efter omorganisationens

genomförande beräknats till 25,500 kronor, varav dock ett belopp av

9,500 kronor skulle bestridas av centralinstitutets s. k. extra medel. På

budgeten skulle alltså endast behöva uppföras ett anslag av 16,000 kronor

för ändamålet.

Mot förslaget, att centralinstitutet även i fortsättningen, så länge det

är kvar i sina nuvarande lokaler, får behålla sina s. k. extra medel och

med tillhjälp av dem bestrida vissa materielkostnader, finner jag intet att

erinra. Det å budgeten för materiel beräknade beloppet, 16,000 kronor, vill

jag tillstyrka.

Härefter vill jag så lämna en beräkning av de olika anslagsposterna i

den blivande staten för gymnastiska centralinstitutet:

Från anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle vid bifall

till mitt förslag bestridas:

arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet...... kronor 14,000: —

» » rektors ställföreträdare .................... » 2,000: —

avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden

B 26 (å 9,540 kronor) ........................

19,080: —

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

avlöning åt sju manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 24 (å 8,580 kronor) ................................ kronor 60,060: —

avlöning åt sex kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 21 (å 6,816 kronor).................. » 40,896: —

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i

lönegraden B11 .................................... » 3,888: —

avlöning åt en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7 » 3,300: —•

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988 kronor)...................... » 5,976: —

avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 152,188: —

Detta belopp torde, lämpligen avrundat till 152,000 kronor, böra upptagas

såsom förslagsanslag.

Något anslag till vikariatsersättningar torde icke vidare vara erforderligt.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle

utgå arvoden till sekreterare med 1,550 kronor, kamrerare med 1,800 kronor,

bibliotekarie med 600 kronor, lärare i fysiologi och bälsolära med

6,200 kronor, lärare i allmän patologi med 1,000 kronor, lärare i sjukdomslära

(allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar) med 3,600 kronor,

lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och

förbandslära med 4,400 kronor, lärare i röstbehandling med 600 kronor,

lärare i psykologi och pedagogik med 1,500 kronor, för medicinska specialkurser

2,000 kronor, tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet

5,000 kronor, arvoden till Övningslärare vid läroverk 3,600

kronor, till extra föreläsare m. m. 500 kronor samt för dem, som förordnas

att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen,

som ämna övergå till friskgymnastlinjen, 600 kronor.

Summan av dessa anslagsposter utgör 32,950 kronor. För beredande av

möjlighet till semester för dem av de icke-ordinarie befattningshavarna,

vilka icke erhålla ledighet under de tider, då undervisningen icke pågår,

ävensom för oförutsedda behov, torde anslaget lämpligen böra höjas till

34,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser

för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles

fastställa.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,

skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:
7.

Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 152,000: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 34,000: —

Summa förslagsanslag kronor 186,000: —

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Materiel m. m., reservationsanslag.................... kronor 16,000: —

Besestipendier för lärare vid institutet, reservationsanslag

.............................................. » 1,500: —

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag » 3,000: —

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag

........................................ » 4,500: —-

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för

medlemmar av Stockholms förenade studentkårer .. kronor 1,000: —

Summan av dessa anslag utgör 212,000 kronor.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående

anslagen, såsom tidigare nämnts, uppgå till 129,210 kronor, skulle

en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, fullt genomförd, alltså

kunna beräknas komma att medföra en kostnadsökning för statsverket

av (212,000 —129,210) 82,790 kronor, oberäknat dyrtidstillägg. Härtill komma

ytterligare dels de kostnader, som må föranledas av sjukgymnastikundervisningens

förläggande till serafimerlasarettet, varom jag talat i kap. II

i det föregående, dels de kostnader, som föranledas av den av chefen för

försvarsdepartementet föreslagna militära instruktörskursen.

Till behandling av engångsanslag, som må bliva erforderliga för den nya

organisationens genomförande, övergår jag nu i följande kapitel.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1931 års sakkunniga.

Kap. VI. övergångsanordningar.

De sakkunniga hava (kap. VII i betänkandet) framlagt förslag till övergångsanordningar

och därvid anfört huvudsakligen följande:

De sakkunniga utgå i det förslag till övergångsanordningar, de här

framlägga, från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet, i

enlighet med vad Kungl. Majit och riksdagen redan beslutat, tager sin

början från och med läsåret 1932/1933.

1. Direktionen.

De sakkunniga framlägga i det följande, i samband med förslaget till

stadgar för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet, förslag till

vissa ändringar i sammansättningen av direktionen över gymnastiska

centralinstitutet m. m.

I likhet med 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga framhålla vikten

av att de föreslagna nya bestämmelserna rörande direktionen snarast möjligt

komma att lända till efterrättelse, och hemställa de sakkunniga fördenskull

örn vidtagande av åtgärder i överensstämmelse härmed.

2. Elever.

Höstterminen 1931 hava nyintagna elever i sedvanlig ordning påbörjat

sin utbildning vid centralinstitutet. Dessa elever, som skola erhålla sin

utbildning efter nu gällande plan, avsluta sin utbildning, de manliga eleverna

senast våren 1934 och de kvinnliga eleverna våren 1933.

Från och med läsåret 1932/1933 beräkna de sakkunniga, att elever komma

att intagas efter den nya ordningen. I samband härmed vilja de sakkunniga

framhålla, att de förutsätta, att även vid de privata instituten

motsvarande bestämmelser rörande inträdesfordringarna komma att bliva

gällande från och med läsåret 1932/1933. I och med detta läsår skulle alltså

intagning av elever enligt nu gällande bestämmelser icke vidare förekomma.

Under läsåret 1932/1933 skulle då vid institutet finnas dels å den

manliga linjen en gymnastiklärarkurs och en sjukgymnastkurs, dels en

kvinnlig andra årskurs, samtliga enligt den gamla ordningen, dels ock

slutligen en första årskurs av såväl manliga som kvinnliga frisk- och

sjukgymnastlinjerna enligt den nya planen. Vid slutet av detta läsår utexamineras

för sista gången kvinnliga elever enligt den gamla ordningen.

Även vid de enskilda instituten skulle då gymnastikdirektörsexamen för

sista gången avläggas i enlighet med nu gällande bestämmelser.

Under läsåret 1933/1934 skulle vid gymnastiska centralinstitutet finnas

dels en manlig sjukgymnastkurs enligt nu gällande bestämmelser, dels

ock både första och andra årskurserna av frisk- och sjukgymnastlinjerna

enligt den nya ordningen. Vid slutet av vårterminen 1934 utexamineras

första gången elever, som erhållit sin utbildning efter de nya bestämmelserna,

och samtidigt avslutas vid institutet den sista kursen enligt den

gamla ordningen.

Från och med läsåret 1934/1935 skulle alltså verksamheten vid institutet

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 152. 147

bedrivas enbart efter den nya ordningen. Övergångstiden kommer sålunda

att sträcka sig över läsåren 1932/1934.

3. Budgetåret 1932/1933.

a. Rektor och förvaltningspersonal.

Rektorsbefattningen bör givetvis tillsättas redan vid omorganisationens

början, alltså från och med budgetåret 1932/1933. Kostnadsökningen härför

uppgår till (14,000 — 4,000) 10,000 kronor.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga vidare, att från

och med nämnda tidpunkt förslaget beträffande förvaltningspersonalen

genomföres. Detta innebär, att arvodet åt räkenskapsföraren höjes till

1,800 kronor och tjänstens benämning ändras till kamrerartjänst, samt att

den nuvarande kontorsbiträdestjänsten ombildas till en kansliskrivare

tjänst, tillika registratorstjänst i lönegraden B 11.

I samband härmed vilja de sakkunniga erinra örn det av 1927 års sakkunniga

framlagda förslaget örn att den nuvarande innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen,

fru A. Åkerberg, måtte, därest hon erhåller den föreslagna

nya befattningen i lönegraden B 11, tillerkännas rätt att för uppflyttning

i högre löneklass tillgodoräkna sin tidigare tjänstgöring såsom

dels sekreterare, dels ock kontorsbiträde vid centralinstitutet. De sakkunniga

vilja framhålla, att, därest så icke bliver förhållandet, fru Åkerberg

genom den föreslagna omorganisationen kommer att få vidkännas eli

högst betydande minskning i sina nu utgående avlöningsförmåner.

Kostnadsökningen för nu ifrågavarande åtgärder uppgår enligt sedvanliga

beräkningsgrunder till (250 + 1,212) 1,462 kronor.

b. Lärare.

Av flera skäl anse de sakkunniga sig böra förorda, att tillsättandet av

lärartjänsterna vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet fördelas

på ett par år. Det torde vara av en viss betydelse för möjligheterna

att till dessa tjänster erhålla de bästa krafter, som överhuvudtaget stå att

erhålla inom landet, att ej ett alltför stort antal lärarbefattningar på en

gång kungöres lediga till ansökning. Vidare torde det icke vara på

kallat, att andra befattningar tillsättas enligt den föreslagna nya ordningen

och alltså erhålla de föreslagna högre lönerna än sådana, som äro

erforderliga för undervisningen inom den del av centralinstitutet, där den

nya undervisningsplanen vunnit tillämpning.

De sakkunniga hava med utgångspunkt från de nuvarande förhållandena

vid gymnastiska centralinstitutet och med aktgivande på de ovan

angivna synpunkterna verkställt en undersökning, i vilken ordning de

olika lärartjänsterna höra tillsättas med ordinarie innehavare.

För hudgetåret 1932/1933 erfordras för undervisningen enligt den nya

ordningen

1 manlig lärarbefattning i friskgymnastik...........kronor 9,540: —

1 kvinnlig » » » ........... » 9,060: —

1 manlig » » lek och idrott............ » 9,540: —

1 kvinnlig » » » » » » 9,060: —

1 manlig » » sjukgymnastik (tillsättes först

från och med den 1 april 1933)................. » 2,385:

1 kvinnlig lärarbefattning i sjukgymnastik .......... » 9,060: —

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi,

tillika poliklinikföreståndare...............kronor 9,540: —

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi,

tillika biträdande poliklinikföreståndare (tillsättes

först från och med den 1 april 1933)............. » 2,385: —

1 lärare i fysiologi och hälsolära med reducerad tjänstgöring

.................................... » 3,100: —

1 lärare i allmän patologi....................... » 1,000: —

1 lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes

sjukdomar) med reducerad tjänstgöring ........... » 1,500: —

1 lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän

kirurgi och förbandslära, med reducerad tjänstgöring

.................................. » 2,500: —

1 lärare i röstbehandling........................ » 600: —

1 lärare i psykologi och pedagogik med reducerad tjänstgöring

............................ »_600: —

Summa kronor 69,870: —

Härtill komma vidare dels tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster

vid serafimerlasarettet — från och med den 1 april 1933 — med Vi av

5,000 = 1,250 kronor, dels arvoden till Övningslärare vid läroverk 2,250

kronor, dels ock arvode åt den, som under tiden till och med mars 1933

förordnas att uppehålla undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga

elever, förslagsvis beräknat till 1,650 kronor.

Av de ordinarie lärarbefattningar, som, enligt vad i det föregående

föreslagits, skulle tillsättas redan från och med ingången av budgetåret

1932/1933, förorda de sakkunniga, att fyra, nämligen de båda lärarbefattningarna

i friskgymnastik, den manliga lärarbefattningen i lek och idrott

samt den kvinnliga lärarbefattningen i sjukgymnastik tillsättas utan

ansökning genom överflyttande av institutets nuvarande ordinarie lärare.

Härefter hava så de sakkunniga att verkställa en beräkning rörande

kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen

vid de avdelningar vid institutet, där nu gällande undervisningsplaner

skola tillämpas, nämligen den kvinnliga avdelningens andra årskurs

samt gymnastiklärar- och sjukgymnastkurserna å den manliga linjen.

De sakkunniga hava härvid utgått från, dels att undervisningen vid

dessa kurser skall uppehållas i ungefär samma omfattning som under

innevarande läsår, dels ock att de ordinarie lärarna, som, enligt vad i det

föregående föreslagits, skulle tillsättas från och med läsåret 1932/1933,

skola, i den mån sådant påfordras, inom ramen för dem åliggande undervisningsskyldighet

biträda vid undervisningen även för av här ifrågavarande

kurser. Vidare vilja de sakkunniga framhålla, att här förevarande

beräkningar endast kunna vara approximativa.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle behovet av lärarkrafter för

här förevarande tre avdelningar under läsåret 1932/1933 te sig på ungefär

följande sätt.

a) Kvinnliga avdelningens andra årskurs:

Friskgymnastikens teori och praktik samt undervisnings
övningar.

.................................kronor 2,850: —

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Friskgymnastik: undervisningsövningar (ordinarie lärare

beräknas biträda med återstoden)................kronor 1,620: —

Sjukgymnastik (14 veckotimmar, ordinarie lärare beräknas

biträda med återstoden)....................... » 1,900: —

Fysiologi ................................... » 3,000: —

Anatomi (den ordinarie läraren beräknas här biträda). . . » 1,500: —

Polikliniktjänstgöring för de kvinnliga kurserna....... » 3,300: —

b) Gymnastiklärarkursen:

Friskgymnastik................................ » 6,816: —

Undervisningsövningar.......................... » 5,000: —

Lek och idrott............................... » 6,420: —

Sjukgymnastikens teknik........................ » 1,000: —

Fysiologi) gemensam undervisning med den kvinnliga

Anatomi J kursen............................. » —

c) Sjukgymnastkursen:

Sjukgymnastikens teori och teknik samt övervakning av

poliklinik 1 april—8 juni 1933 ................. » 5,900: —

Sjukdomslära (gemensam undervisning med kvinnliga avdelningens

andra årskurs) ..................... » 3,000: —

Summa kronor 42,306: —

Nämnda belopp, lämpligen avrundat till 42,300 kronor, synes böra upptagas

såsom ett särskilt extra anslag för att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående angivits, efter direktionens förslag av

Kungl. Majit fördelas för uppehållande av här ifrågavarande undervisning.

c. Vaktbetjäning.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att deras förslag

beträffande expeditionsvakter m. m. genomföres redan från och med

budgetåret 1932/1933. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder

till 12,264 kronor. Då utgifterna för ändamålet för närvarande

uppgå till 5,976 kronor å institutets ordinarie stat och (2,040 +

970) 3,010 kronor på extra stat eller inalles 8,986 kronor, innebär detta en

kostnadsökning av 3,278 kronor.

d. Stipendier åt lärare och elever.

För övergångsåret 1932/1933 anse de sakkunniga sig icke böra ifrågasätta

några resestipendier åt institutets lärare.

För stipendier åt institutets elever beräkna de sakkunniga samma belopp

som för närvarande finnes upptaget i den ordinarie staten, d. v. s.

2.000 kronor.

e. Särskilda kostnader för undervisning i idrott.

För undervisningen i idrott beräkna de sakkunniga samma belopp bliva

erforderligt som nu utgår å extra stat, d. v. s. 2,200 kronor.

f) övningar i gymnastik för Stockholms förenade

studentkårer.

För detta ändamål beräkna de sakkunniga ett oförändrat belopp av

1.000 kronor bliva erforderligt.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Marits ''proposition Nr 152.

g. M a t e r i el m. m.

I likhet med 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga hemställa, att det

ökade materielanslaget, beräknat till 16,000 kronor eller 3,000 kronor mera

än för närvarande utgår, måtte uppföras å institutets ordinarie stat redan

från och med budgetåret 1932/1933. Härvid vilja de sakkunniga särskilt

peka på nödvändigheten av att vid den genomgripande förändringen av

institutets undervisning, som nu föreslagits, möjlighet förefinnes att på

ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet av materiel m. m.

h. Engångsanslag.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga hava framlagt förslag örn vissa engångsanslag,

slutande på respektive 135,800 kronor och 87,000 kronor. De

sakkunniga hava funnit, att dessa kostnader icke helt kunna undvikas.

En betydande nedskärning har emellertid blivit möjlig främst med hänsyn

till att någon fysiologisk institution icke för närvarande ifrågasättes.

Nedanstående tablå giver en översikt av de utav de olika kommittéerna

föreslagna engångsanslagen ävensom — beträffande det nu framlagda förslaget

— den fördelning på de båda övergångsåren 1932/1934, som de sakkunniga

förorda.

1924

1927

19 3 1

Hela be- loppet

1932/1933

1933/1934

Fysiologi......

Anatomi......

Sjukgymnastik . .

Gymnastiksalarna

Idrott ........

Biblioteket.....

56.000

2,000

30,800

32.000

4,000

11.000

56.000

2,000

15.000

- 2)

3,000

11.000

6,450J)

2,000

4,000

8,090

2,500

8,1503)

3,225

1,000

3.000

4.000

1,250

1,550

3,225

1,000

1,000

4,090

1,250

5,000

Summa kronor

135,800

87,000

31,190

14,025

15,565

Anm.: 1) Avser en nödtorftig komplettering av den utrustning med undervisningsmateriel

i fysiologi, som trots omläggningen erfordras.

2) 1927 års sakkunniga beräknade inga särskilda engångskostnader för gymnastiksalarna,

enär de ansågo sig hava att räkna med en flyttning av gymnastiska

centralinstitutet till nya lokaler inom en nära framtid.

3) I detta belopp ingår en summa av 1,600 kronor, avseende katalogisering, som

de sakkunniga anse under nuvarande förhållanden kunna anstå ännu någon tid.

I enlighet med det sålunda framlagda förslaget skulle alltså för budgetåret

1932/1933 ett engångsanslag av 14,025 kronor bliva erforderligt.

i. Stat för gymnastiska centralinstitutet för

budgetåret 1932/193 3.

Såsom en sammanfattning av det nu anförda framlägga de sakkunniga

följande förslag till stat för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret

1932/1933, därvid jämväl behövliga avrundningar vidtagits.

I. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 86,800: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare _____» 18,400: —

. Summa förslagsanslag kronor 105,200: —

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Materiel m. m., reservationsanslag ..................

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag

kronor 16,000: —

» 2,000: —

II. Extra anslag

Uppehållande av undervisningen vid de delar av centralinstitutet,

där hittills gällande undervisningsplaner

skola tillämpas jämväl under budgetåret

1932/1933 ...........................................

Undervisning i idrott vid institutet ..................

Övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer

..........................................

Engångskostnader för materiel, reservationsanslag ..

42,300: —

2,200: —

1,000: —

14,025: —

Summa kronor 182,725: —

För motsvarande ändamål utgår för budgetåret 1931/1932 ett belopp av

tillhopa 129,210 kronor. Kostnadsökningen uppgår sålunda till 53,515 kronor.

Härvid torde dock böra bemärkas, att institutets föreståndare för närvarande

å annan stat uppbär en avlöning av 8,680 kronor.

4. Budgetåret 1933/1934.

Från och med budgetåret 1933/1934 komma de nya undervisningsplanerna

att hava vunnit tillämpning i båda årskurserna å såväl frisk- som

sjukgymnastlinjen. Med hänsyn härtill måste från och med nämnda budgetår

samtliga av de sakkunniga beräknade lärarbefattningar vara försedda

med innehavare, och jämväl i övrigt böra de anslag, som ansetts

erforderliga å den ordinarie staten, ställas till förfogande. Dessa kostnader

uppgå till sammanlagt 234,000 kronor. Härutöver måste emellertid beräknas

de kostnader, som bliva erforderliga för uppehållande under nämnda

budgetår av sjukgymnastkursen å manliga linjen enligt den gamla ordningen.

För denna kurs hava 1927 års sakkunniga beräknat ett belopp av

11,700 kronor, och häremot hava de sakkunniga intet att erinra. Detta belopp

synes böra uppföras såsom ett särskilt extra anslag, förslagsvis benämnt

anslag till uppehållande av undervisningen vid en sjukgymnastkurs.

Härtill komma vidare de av de sakkunniga för budgetåret 1933/1934 beräknade

engångskostnaderna, 15,565 kronor.

Summan av samtliga för här ifrågavarande ändamål för budgetåret

1933/1934 erforderliga anslag uppgår således till 261,265 kronor.

5. Budgetåret 1934/1935.

Med ingången av läsåret 1934/1935 bedrives verksamheten vid gymnastiska

centralinstitutet enbart efter den nya ordningen. Den av de sakkunniga

i det föregående föreslagna staten för institutet iir då i tillämpning,

och några ytterligare övergångskostnader torde då ej vara att beräkna.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har beträffande de sakkunnigas

förslag i denna del anfört bland annat:

Direktionen vill påpeka, att två av institutets lärare, major Schmiterlöw

och kapten Hellsten, under respektive åtta och fem år innehaft befattning

som t. f. Överlärare och avlöning enligt lönegrad B 28, för närvarande

major Schmiterlöw i löneklass 29 och kapten Hellsten i löneklass 28. Det

synes direktionen under alla omständigheter rimligt att de, sedan de, som

Yttrande

över 1931 års

sakkunnigas

förslag.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

av sakkunniga föreslagits, överförts å den nya staten, bibehållas vid sina

nu utgående avlöningsförmåner. En nedgång för dem från ovannämnda

löneklass enligt B 28 till motsvarande löneklasser enligt B 26 skulle —

samtidigt som de genom den föreslagna omorganisationen få sin undervisningsskyldighet

högst väsentligt utökad — innebära en mycket kännbar

avlöningsminskning, som de ej utan svårighet skulle kunna bära. Det

plikttrogna och högt kvalificerade arbete, de nedlagt vid institutet, synes

väl motivera förslaget.

På grund av liknande skäl får direktionen i likhet med vad den föregående

direktionen i sina yttranden över såväl 1924 som 1927 års sakkunnigförslag

förordat, anhålla, att dess nuvarande sekreterare fru Åkerberg

matte erhålla ett personligt lönetillägg å 278 kronor per år, motsvarande

den löneminskning, som hon åsamkas genom frånträdande av sekreterarbefattningen,

vilken hon innehaft sedan den 19 septemher 1917, i samband

med överflyttandet till befattning som kansliskrivare.

Statförslaget för arbetsåret 1932/1933 upptager endast en ordinarie

lärare i varje ämne. För lektionerna i ämnena idrott å den manliga och

friskgymnastik (undervisningsövningar) å båda linjerna, under vilka

eleverna äro uppdelade i grupper, erfordras emellertid flera lärare. Förslaget

utgår på grund härav från, att extra lärare skola anställas och beräknar

arvoden i enlighet härmed. Å nu gällande stat upptagna ordinarie

lärare, som ej äro avsedda att överföras å den nya staten, stå även till

förfogande. Deras tjänstgöringsskyldighet liksom sagda arvoden äro emellertid

beräknade enligt nu gällande bestämmelser och således för ett arbetsår,

som är kortare än det föreslagna. Det blir därför nödvändigt att

vidtaga särskilda anordningar för den överskjutande tiden. Dessa kunna

dock ske utan förhöjning av de i statförslaget upptagna kostnaderna, om

direktionens på kollegiets yttrande stödda förslag angående ämnet rytmik

vinner bifall, då det för undervisning i detta ämne avsedda arvodet inbesparas.

Direktionen vill slutligen framhålla, att ett godkännande av direktionens

nu framlagda synpunkter kommer att medföra en mindre kostnadsökning

i det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget till stat för gymnastiska

centralinstitutet för hudgetåret 1932/1933.

Enligt den mening, som företrädes av majoriteten inom direktionen,

skulle följande kostnadsökningar bliva erforderliga för nämnda budgetår,

a) arvodesförhöjning åt den lärare, som förordnas att

vara rektors ställföreträdare (skillnaden mellan lönegraderna

B 26 och B 28) .............................. kronor 960: —

b) personligt lönetillägg åt nuvarande t. f. överläraren

majoren A. G. Schmiterlöw (skillnaden mellan nu åtnjuten

avlöning i 29:e löneklassen samt den av de sakkunniga

enligt sedvanliga grunder beräknade avlöningen

i lönegraden B 26, 28:e löneklassen)............ » 480: —

c) personligt lönetillägg åt nuvarande t. f. överläraren,

kaptenen N. E. Hellsten (kapten Hellsten åtnjuter f. n.

avlöning enligt 28:e löneklassen, d. v. s. den löneklass,

som enligt sedvanliga beräkningsgrunder i statförslaget

upptagits för manliga ordinarie lärare) .............. » —

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

d) personligt lönetillägg åt nuvarande sekreteraren och

kontorsbiträdet, fru Agda Åkerberg (skillnaden mellan

nu åtnjutna avlöningsförmåner: sekreterararvode 1,550

kronor samt avlöning som kontorsbiträde i lönegraden

B 4, 7:e löneklassen å 2,832 kronor, eller inalles 4,382

kronor, samt den avlöning, som skulle tillkomma henne

som kansliskrivare, därest hon för uppflyttning i löneklass

vid denna tjänst får tillgodoräkna sig föregående

sekreterartjänstgöring, 4,104 kronor) .................. kronor 278: —

Summa kronor 1,718: —

Enligt den mening, som företrädes av minoriteten inom direktionen,

skulle följande kostnadsökningar bliva erforderliga för budgetåret

1932/1933:

a) tre över! ärar befattningar, skillnaden mellan löneklass

28 och löneklass 30, till vilken överlärarna enligt sedvanliga

beräkningsgrunder skola räknas vid uppflyttning

i lönegrad B 28.................................. kronor 2,880: -—

b) personligt lönetillägg åt nuvarande sekreteraren och

kontorsbiträdet Agda Åkerberg ...................... » 278: •—

Summa kronor 3,158: —

Direktionen vill påpeka, att skillnaden mellan de båda alternativens

summor är skenbar och beroende av, att de i det första fallet beräknats

efter de verkliga förhållandena och i det senare i enlighet med vid uppgörande

av statförslag sedvanliga beräkningsgrunder.

I enlighet med det av 1931 års riksdag fattade principbeslutet utgår jag

från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet skall taga sin

början med ingången av läsåret 1932/1933.

De elever, som höstterminen 1931 intagits vid centralinstitutet, skola

erhålla sin utbildning enligt nu gällande plan och avsluta sin utbildning,

de manliga eleverna senast våren 1934 och de kvinnliga eleverna våren

1933.

Från och med läsåret 1932/1933 skola elever intagas enligt den nya

ordningen.

Med hänsyn till den betydande skärpning av inträdesfordringarna, jag

i det föregående förordat, har jag emellertid, såsom jämväl tidigare utvecklats,

sett mig nödsakad att föreslå en viss övergångstid, under vilken

kvinnliga elever i mån av utrymme efter Kungl. Maj:ts beprövande skola

få vinna inträde jämväl efter nu gällande inträdesfordringar. Enahanda

övergångsbestämmelser har jag jämväl förordat för de båda privata

instituten.

Härefter anhåller jag så att få övergå till att behandla de tillsättnings

och andra frågor, som hava avseende å budgetåret 1932/1933. I detta hänseende

kan jag i det stora hela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga

framlagda förslaget, vari endast smärre ändringar bliva erforderliga vid

bifall till vad jag i det föregående tillstyrkt.

Departe
mentschefen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Rektorsbefattningen bör tillsättas vid omorganisationens början, likaså

ordinarie förvaltningspersonal och vaktmästare.

Från och med budgetåret 1932/1933 böra vidare tillsättas dels lärarbefattningen

i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,

dels en manlig och en kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, dels en

manlig och en kvinnlig lärarbefattning i idrott och lek, dels en kvinnlig

lärarbefattning i sjukgymnastik. Från och med den 1 april 1933 böra vidare

tillsättas dels en manlig lärarbefattning i sjukgymnastik, dels lärarbefattningen

i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare.

Beträffande tillsättandet av dessa befattningar biträder jag de sakkunnigas

förslag, att de båda lärarbefattningarna i friskgymnastik, den

manliga lärarbefattningen i idrott och lek samt den kvinnliga lärarbefattningen

i sjukgymnastik tillsättas utan ansökning genom överflyttande

av institutets nuvarande ordinarie lärare, t. f. överlärarna majoren

A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten samt lärarinnorna Ester

Svalling och Ingeborg Eriksson.

Härjämte biträder jag förslaget örn att nuvarande kontorsbiträdet, fru

Agda Åkerberg, född Bondeson, utan ansökning överflyttas till den föreslagna

nya kansliskrivarbefattningen.

För tre av nu nämnda befattningshavare, major Schmiterlöw, kapten

Hellsten och fru Åkerberg, skulle, såsom i utredningen och yttrandena

framhållits, en överflyttning till de för dem föreslagna nya befattningarna

medföra kännbara inkomstminskningar.

Major Schmiterlöw har tjänstgjort såsom t. f. Överlärare sedan 1924 och

kapten Hellsten sedan 1927. Fru Åkerberg har sedan 1917 jämte sin kontorsbiträdesbefattning

uppehållit sekreterarbefattningen vid centralinstitutet.

Onekligen inställa sig ganska starka betänkligheter mot att lämna ersättning

för förluster, som göras vid en omorganisation av personer, som

endast på förordnande uppehållit sina befattningar. Enligt mitt förmenande

föreligga emellertid här alldeles särskilda omständigheter, som tala

för ett sådant förfaringssätt, omständigheter sådana, att ett bifall till

förslaget näppeligen torde få prejudicerande betydelse.

Den långa tid, under vilken centralinstitutets omorganisationsfråga

väntat på sin lösning, har framtvungit ett vakanssättande av tjänster,

som inneburit ganska stora svårigheter för de närmast härav berörda

lärarna. Härtill kommer vidare, att omorganisationen för samtliga nu

berörda befattningshavare kommer att medföra betydligt ökad arbetsbörda.

Det synes då knappast rimligt, att härmed skulle följa en kännbar

inkomstminskning.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att riksdagens medgivande måtte inhämtas

därtill, att nu nämnda tre befattningshavare tillerkännas rätt att

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

såsom personliga avlöningstillägg uppbära skillnaden mellan å ena sidan

vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1932 uppbära, major

Schmiterlöw och kapten Hellsten såsom t. f. Överlärare samt fru Åkerberg

såsom kontorsbiträde och sekreterare, och å andra sidan vad de efter

nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid centralinstitutet.

Kostnaderna härför låta sig icke exakt beräknas, då man icke för närvarande

äger kännedom örn, i vilken utsträckning de nämnda befattningshavarna

komma att för uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring.

Major Schmiterlöw åtnjuter för närvarande avlöning i 29:e löneklassen,

kapten Hellsten i 28:e löneklassen och fru Åkerberg i 7:e löneklassen, varjämte

fru Åkerberg uppbär sekreterararvode å 1,550 kronor. Dessa avlöningar

uppgå sammanlagt till (10,020 + 9,540 + 2,832 + 1,550) 23,942 kronor.

De för de föreslagna nya befattningarna för de här ifrågavarande befattningshavarna

efter sedvanliga grunder i staten upptagna beloppen hava

av mig beräknats till (8,580 + 8,580 + 3,888) 21,048 kronor. Skillnaden mellan

de båda sålunda angivna beloppen är 2,894 kronor. När alla ålderstillägg

i de nya befattningarna hunnit intjänas, uppgå lönerna härå enligt

den nya staten till (9,060 + 9,060 -f 4,104) 22,224 kronor eller endast 1,718

kronor mer än de nu utgående avlöningsförmånerna. Med hänsyn härtill

finner jag mig kunna föreslå, att intet särskilt anslag för ändamålet upptages

i staten utan att riksdagens medgivande inhämtas därtill, att de av

mig föreslagna personliga lönetilläggen må utgå från förslagsanslaget

till avlöningar till ordinarie befattningshavare.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle följande avlöningar och arvoden

för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets anslag

till avlöningar till ordinarie befattningshavare:

arvode till rektor.............................

kronor

14,000: —

»

» rektors ställföreträdare.................

2,000: —

avlöning till

en

manlig lärare i friskgymnastik.......

»

8,580: —

»

»

»

kvinnlig » » » .......

6,816: —

»

»

manlig » » idrott och lek........

»

8,580: —

»

»

kvinnlig » » » » »........

»

6,816: —

»

»

manlig » » sjukgymnastik

(från och med den 1 april 1933)......

»

2,145: —

»

»

»

kvinnlig lärare i sjukgymnastik......

»

6,816: —

»

»

(medicinskt utbildad) lärare i sjukgymna- stik och anatomi, tillika poliklinikföre-

ståndare........................

»

9,540: —

>

5»

(medicinskt utbildad) lärare i sjukgymna- stik och ortopedi, tillika biträdande poli-

klinik föreståndare (från och med den 1

april 1933)......................

»

2,385: -

»

»

»

kansliskrivare....................

3,888: —

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

avlöning till en förste expeditionsvakt..............kronor 3,300: —

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter. ... » 5,976:-—

» » eldare, tillika gårdskarl............... » 2,988: —

Summa kronor 83,830

vilket belopp lämpligen torde böra avrundas till 83,500 kronor.

Beträffande avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare kan jag i

det stora bela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget.

Med hänsyn till den minskade undervisning i sjukdomslära, jag i

det föregående förordat, torde dock de härför beräknade arvodena å 1,500

kronor, respektive 2,500 kronor, böra minskas med i runt tal en tredjedel

till 1,000 kronor, respektive 1,700 kronor.

I anslutning härtill skulle från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare

för budgetåret 1932/1933 utgå följande arvoden, varvid emellertid

den slutliga fördelningen, i anslutning till vad jag tidigare anfört, torde

få ankomma på Kungl. Majit:

arvode till sekreterare.......................... kronor 1,550: —

» » kamrerare........................... » 1,800: —

» » bibliotekarie........................ » 600: —

» » lärare i fysiologi och hälsolära ........... » 3,100: —

» » » » allmän patologi................ » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar).......... » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar)

jämte allmän kirurgi och förbandslära » 1,700: —

» » » » röstbehandling................. » 600: —-

» » » » psykologi och pedagogik.....''. . . . » 600: —

tilläggsarvode åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet

(från och med den 1 april 1933)............ » 1,250: —

arvode till Övningslärare vid läroverk .............. » 2,250: —

arvode åt den, som förordnas att under tiden till och med

mars 1933 uppehålla undervisning i sjukgymnastikens

teknik för manliga elever...................... » 1,650: —

Summa kronor 17,100: —

Den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående anslagsposten till vikariatsersättningar torde

redan nu kunna uteslutas.

Beträffande den i samma anslag ingående anslagsposten till stipendier

åt elever å 2,000 kronor förutsätter jag i likhet med 1931 års sakkunniga

ingen ändring för budgetåret 1932/1933.

Några resestipendier åt institutets lärare hava ej av de sakkunniga

föreslagits för budgetåret 1932/1933.

Kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen

vid de avdelningar av institutet, där nu gällande undervisningsplaner

skola tillämpas, hava av 1931 års sakkunniga beräknats till i av
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

rundat tal 42,300 kronor. Mot det sålunda beräknade beloppet bar jag intet

att erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles besluta

rörande den närmare fördelningen av detta anslag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig nu föreslagits.

För särskilda kostnader för undervisning i idrott samt för övningar i

gymnastik för Stockholms förenade studentkårer föreslås av de sakkunniga

för budgetåret 1932/1933 samma belopp, som utgå under innevarande

budgetår, 2,200 kronor, respektive 1,000 kronor. Häremot bar jag intet att

erinra.

Beträffande det ordinarie reservationsanslaget till materiel hava de sakkunniga

föreslagit, att bela den beräknade ökningen skulle träda i kraft

redan under första övergångsåret. Med hänsyn till rådande förhållanden

kan jag icke för närvarande tillstyrka en större ökning av detta anslag än

500 kronor, d. v. s. till 13,500 kronor.

1931 års sakkunniga hava för budgetåret 1932/1933 beräknat, att för

engångskostnader ett belopp av 14,025 kronor skulle bliva erforderligt.

Med hänsyn till nu rådande förhållanden kan jag dock icke biträda förslaget

i denna del.

Summan av de nu av mig för budgetåret 1932/1933 under gymnastiska

centralinstitutet tillstyrkta anslagen uppgår till 161,600 kronor. De av mig

under punkt 243 av 1932 års åttonde huvudtitel för motsvarande ändamål

beräknade anslagen uppgå, såsom tidigare erinrats, till 161,725 kronor.

Beträffande kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för dels sjukgymnastikundervisningen

vid serafimerlasarettet, dels den militära instruktörskursen

hava redogörelser lämnats i det föregående.

Vad slutligen beträffar de kostnader, som av de sakkunniga beräknats för

gymnastiska centralinstitutet under det andra övergångsåret, budgetåret

1933/1934, torde jag sakna anledning att nu ingå på närmare prövning.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1.52.

Kap. VII. Hemställan.

I anslutning till vad i det föregående av chefen för försvarsdepartementet

och mig anförts hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att:

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från

och med budgetåret 1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centralinstitutets

kliniska och polikliniska undervisning i

sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall, i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som av mig i det

föregående angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser,

som Kungl. Majit efter hörande av karolinska

mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium och direktionen

över serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva,

anordnas vid serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för

uppförande och inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i det föregående angivits

av en poliklinik för sjukgymnastik må, sedan direktionen

över serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande

och förslag i ämnet samt efter närmare prövning av

Kungl. Majit, upptagas ett lån å högst 200,000 kronor, att

amorteras under tio år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets

fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms

stad ävensom att nämnda fastighet må för ändamålet intecknas,

utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa

3.800.000 kronor jämte ränta, för ett belopp av högst

200.000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning

för försvarsväsendets behov av gymnastikinstruktörer, som

hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet, må, i

huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för försvarsdepartementet

i det föregående tillstyrkt, från och

med budgetåret 1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet

av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,

nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare

i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare,

tillika portvakter i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde

i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

ej mindre från och med ingången av budgetåret 1932/1933:

dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å

14,000 kronor,

dels arvode åt rektors ställföreträdare å 2,000 kronor,

dels 1 lärare i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare

i lönegraden B 26,

dels 2 lärare i lönegraden B 24,

dels 3 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kansliskrivare i lönegraden B 11,

dels 1 förste expeditionsvakt i lönegraden B 7,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5,

än även från och med den 1 april 1933:

dels 1 lärare i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande

poliklinikföreståndare, i lönegraden B 26,

dels ock 1 lärare i lönegraden B 24,

VI. medgiva, att — därest t. f. överlärarna vid gymnastiska

centralinstitutet majoren A. G. Schmiterlöw och

kaptenen N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet därstädes

Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, varda utnämnda,

Schmiterlöw och Hellsten till lärare samt Agda

Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, till kansliskrivare

vid centralinstitutet — nämnda befattningshavare må

tillerkännas rätt att från den i det ordinarie förslagsanslaget

till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående,

såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till

avlöningar till ordinarie tjänstemän såsom personliga lönetillägg

uppbära skillnaden mellan å ena sidan vad de,

förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1932 uppbära,

Schmiterlöw och Hellsten såsom t. f. Överlärare samt

Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, såsom

kontorsbiträde och sekreterare vid institutet, och å andra

sidan vad de efter nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstilllägg,

äga att uppbära vid institutet,

VII. vid bifall till vad under V hemställts öka den i

det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag

betecknade anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu

med

till

kronor 82,300: —

» 1,200: - » 83,500: —

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

ävensom föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten

fogade anmärkningen skall utgå,

samt förty lioja nämnda ordinarie förslagsanslag

med ................................... kronor 1,200: —

VIII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna

anslagsposten till vikariatsersättningar

å ....................................... kronor 1,300: —

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag

med .................................... kronor 1,300:—,

IX. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten

avlöningar till icke-ordinarie befattningsha
-

vare m. m.,

nu ..................................... kronor 20,400: —

med ................................... » 3,300:-—

till .................................... * 17,100: —

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag

med .................................... kronor 3,300:—,

X. vid bifall till vad under VII—IX hemställts minska

det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet,

nu .................................... kronor 106,000: —

med .................................. » 3,400: —

till .................................... » 102,600: —

XI. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel

m. m. vid gymnastiska centralinstitutet,

nu ..................................... kronor 13,000: —

med ................................... » 500: —

till .................................... » 13,500:—,

XII. för bestridande av kostnaderna för uppehållande

under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar

av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande

undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas,

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag

av...................................... kronor 42,300: —

att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser,

som av Kungl. Maj:t meddelas,

XIII. till bestridande av kostnader för undervisning i

idrott för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag

kronor 2,200: —,

av

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

XIV. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet

av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av

Stockholms förenade studentkårer för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra anslag

av ...................................... kronor 1,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.)

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kap. I. Inledning..................................... 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 till 1931 års riksdag s. 3.

— Riksdagens skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, s. 3. —

Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1931 s. 7. — 1931 års

gymnastiksakkunniga s. 8.

Kap. II. Den framtida organisationen av undervisningen vid gymnastiska

centralinstitutet m. m...................... 10

A. 1931 års sakkunniga s. 10. — B. yttranden över 1931

års sakkunnigas betänkande s. 41. — C. Departementschefen

s. 72.

Kap. lil. Inträdesfordringar............................... 36

Nuvarande inträdesfordringar m. m. s. 86. -— 1931 års sakkunniga

s. 92. — Yttranden över 1931 års sakkunnigas förslag

s. 95. — Departementschefen s. 107.

Kap. IV. Militärgymnastisk utbildning.................. .... 112

Frågans behandling vid 1931 års riksdag s. 112. — 1931

års betänkande angående militär gymnastikkurs s. 113. —

Yttranden över betänkandet angående den militära gymnastikkursen

s. 120. — Departementschefen s. 128.

Kap. V. Anslagsbehov.................................. 131

Nu utgående anslag till gymnastiska centralinstitutet s. 131.

— Tidigare förslag s. 131. — 1931 års sakkunniga s. 132.

Yttranden över 1931 års sakkunnigas förslag s. 138. —

Departementschefen s. 139.

Kap. VI. Övergångsanordningar............................ 146

1931 års sakkunniga s. 146. — Yttrande över 1931 års sakkunnigas

förslag s. 151. — Departementschefen s. 153.

Kap. VII. Hemställan.................................... 158

Stockholm 1932, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

320541

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor. s. 1 i texten
  2. SU 1932:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor jämte fyra i ämnet s. 1 i texten