Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1932:157, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition Nr 157.
1
Nr 157.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående pension åt vissa
i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den
26 februari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o)—12:o) hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finunsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 26 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler följande
frågor örn pension, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt vissa i statens
tjänst anställda personer och anför därvid:
Försvarsdepartementet.
1 :o.
Med eget utlåtande den 29 januari 1931 har marinförvaltningen överlämnat
en till varvschefen vid flottans station i Stockholm ingiven framställning
av chefen för ingenjördepartementet vid flottans varv i Stock
-
1 ninni g till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 12 7 haft (Nr 157.)
Ang.
pension åt
arbetsförman•
nen av 2:a
klass vid flot
-
1
tana varv i
Stockholm
F. L. Johansson.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
holm om beredande av pension åt arbetsförmannen av 2:a klass vid ingenjördepartementet
Frans Leonard Johansson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den
20 september 1868, vunnit anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet
vid flottans varv i Stockholm den 30 april 1915; att han befordrats
till förman den 18 november 1918; att han antagits att från och med den
I juli 1928 vara extra ordinarie tjänsteman vid försvarsväsendet med placering
såsom arbetsförman av 2:a klass och med lön enligt 10 lönegraden
II löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän
jämte ett personligt lönetillägg å 33 kronor 41 öre för månad
till täckande av skillnaden mellan de av honom före den 1 juli 1928 åtnjutna
löneförmånerna och avlöningen enligt nyssnämnda avlöningsreglemente;
att han — enligt företett läkarintyg — på grund av kronisk sjukdom
i det centrala nervsystemet är för framtiden arbetsoförmögen; samt att
han till följd av nämnda sjukdom varit förhindrad att uppehålla sin
tjänst sedan den 7 augusti 1929, från vilken tid han åtnjutit sjukavlöning.
Direktionen över flottans pensionskassa har efter därom av marinförvaltningen
gjord framställning avgivit utlåtande i ärendet den 28 november
1930 och därvid anfört följande:
Enligt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130) angående pensionering
av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och
övriga daglönare erfordrades för rätt att komma i åtnjutande av pension —
förutom att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår
befinnas på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter
mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder
av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden
oförmögen till utförande av arbete därstädes — att hava tjänat staten
under minst 25 år.
Jämlikt kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensions förbättring
åt vid marinen anställda daglönare, skulle till förman, sjukvaktare
och annan daglönare, som pensionerades efter den 30 juni 1920 tills
vidare utgå pension, vilken vid en tjänstetid av 25 år skulle utgöra, för
förman och sjukvaktare 600 kronor samt för annan daglönare 500 kronor
jämte förhöjning av nämnda pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt
tjänstår däröver och under iakttagande tillika, att högsta pensionsbeloppet
finge uppgå till för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för
annan daglönare 800 kronor.
Enär bestämmelse ännu ej utfärdats för pensionering av extra ordinarie
tjänstemän och extra befattningshavare vid försvarsväsendet, kunde sådana
anställningshavare vid marinen icke tilläggas pension genom flottans
pensionskassa. Den tid, de före den 1 juli 1928 tillhört daglönarstaten,
berättigade dem emellertid vid viss levnadsålder till pension, såvida
denna tid uppg-inge till minst 25 år från 20 års ålder.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
Med hänsyn till den tid, Johansson tillhört daglönarstaten, kunde han i
enlighet med bestämmelserna i den omförmälda kungörelsen den 25 november
1910 för närvarande icke tillerkännas någon pension genom flottans
pensionskassa.
I skrivelse den 29 januari 1930 hade direktionen hemställt, att Kungl.
Majit måtte förklara, att vid marinen anställd extra ordinarie tjänsteman
och extra befattningshavare, som åtnjöte lön enligt kungörelsen den 22
juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämrnelser för vissa civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet och vilken
före den 1 juli 1928 innehaft anställning som förman bland daglönare,
sjukvaktare eller annan daglönare vid marinen, finge tills vidare tilläggas
pension genom flottans pensionskassa såsom förman, sjukvaktare eller
annan daglönare i enlighet med därför givna bestämmelser, med iakttagande
att tjänstetiden såsom extra ordinarie tjänsteman eller extra befattningshavare
jämväl finge tillgodoräknas vid fastställande av pensionens
belopp.
Örn denna direktionens hemställan vunne bifall, vore Johansson, därest
han kvarstode i tjänst till och med den 30 april 1940, då han innehade 25
tjänstår från 20 års ålder, berättigad till pension genom flottans pensionskassa,
och tillkomma honom då från och med månaden näst efter den, uti
vilken han erhölle avsked, årligen:
pension ............. kronor 600
pensionstillägg ....... » 180
pensionsförhöjning ................. » 144
kronor 924.
Riksdagen hade i ett flertal fall efter proposition av Kungl. Majit medgivit,
att daglönare vid marinen, som icke innehaft pensionsberättigando
tjänstetid men ansetts böra avskedas, finge tillerkännas avkortad pension
från allmänna indragningsstaten (R. skr. nr 302/1922 p. 19 och nr
306/1924 p. 10 b).
På grund av föreliggande omständigheter syntes billigheten bjuda,
att jämväl Johansson för sin nu innehavda tjänstetid beviljades någon
pension. Enär jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 24 augusti 1920
(nr 645) pensionen för en daglönareförman vid en tjänstetid av 25 år
från 20 års ålder skall utgöra 600 kronor jämte förhöjning av nämnda
pensionsbelopp med, 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver intill
900 kronor, syntes i det föreliggande fallet, därest Johanssons hela tjänstetid
finge medtagas i beräkningen, en minskning av 20 kronor för varje
år, som tjänstetiden understege 25 år, böra äga rum. Med tillämpning
av denna princip skulle för Johansson, som innehade 15 fulla tjänstår
från 20 års ålder, pensionen komma att utgöra 400 kronor, vartill skulle
komma pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) med
180 kronor och pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280) med 116 kronor. Sammanlagda förmånerna av pension, pensionstillägg
och pensionsförhöjning skulle alltså utgöra 696 kronor. Härtill
skulle komma dyrtidstillägg med ett belopp av 156 kronor enligt gällande
procenttal, vadan alltså sammanlagda beloppet av pension och dyrtidstillägg
bleve 852 kronor. Detta belopp syntes dock direktionen vara
alltför lågt.
I skrivelse den 30 maj 1930 till marinförvaltningen hade direktionen
beträffande en extra ordinarie tjänstemans å flottans varv i Karls
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
krona pensionsförhållanden ifrågasatt, att hail, som före sitt antagande
till extra ordinarie tjänsteman varit daglönare, skulle i fråga örn pension
likställas med icke-ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen,
för vilka 1926 års pensionsutredning avgivit förslag till
pensioneringsbestämmelser, ävensom att, enär tjänstemannen i fråga icke
erlagt några avgifter för sin pensionering, från för honom fastställt
tjänstepensionsunderlag borde avdragas ?/io, varjämte, för den händelse
han vid avskedets meddelande icke vore berättigad till »hel pension»,
densamma borde reduceras med i nyssnämnda förslag (§ 23) angivna
grunder.
Därest i sagda förslag angivna pensioneringsgrunder även skulle tilllämpas
vid Johanssons pensionering, skulle tjänstepensionsunderlaget för
honom, som vore placerad i 10 lönegraden uti den enligt kungörelsen den
22 juni 1928 med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet gällande löneplanen,
utgöra 2,040 kronor. Med tillämpning av direktionens förberörda
reduceringsprincip, skulle pensionsförhållandena för Johansson ställa
sig salunda:
tjänstepensionsunderlag................................................................ kronor 2,040: —
minskning med l/10 ................................................................... » 204: —
kronor 1,836: —
minskning med 1/120 härav för varje full fjärdedel av år,
varmed antalet tjänstår understege 30.................................... kronor 887: 4o
avkortad pension ............................................................................ kronor 948: 6o.
Då emellertid enligt § 35 och § 25:1 i samma förslag till pensioneringsgrunder
beloppet av »sjukpension» utginge med lägst 75 procent av hel
pension, skulle, örn förenämnda belopp, 1,836 kronor, ansåges utgöra »hel
pension» för nu ifrågavarande befattningshavare, det honom tillkommande
beloppet av »sjukpension» utgöra j —-----=| 1,377 kronor.
Detta pensionsbelopp syntes dock direktionen vara alltför högt i betraktande
av att en förman vid daglönarstaten med 40 tjänstår uppbure
i sammanlagda pensionsförmåner endast 1,260 kronor för år, att Johansons
sammanlagda tjänstetid utgjorde allenast 15 */« år, att han före antagningen
den 1 juli 1928 till e. o. tjänsteman, arbetsförman av 2:a
klassen, varit förman vid daglönarstaten och.även efter antagningen till
e. o. tjänsteman torde liava skött samma syssla som förut, samt att han
på grund av sjukdom varit förhindrad uppehålla sin tjänst sedan den 7
augusti 1929.
Med hänsyn dels till dessa omständigheter, dels ock därtill att Johansson
icke betalt några pensionsavgifter, ville direktionen föreslå, att man vid
beräkningen av den pension, som kunde anses böra tillerkännas Johansson,
helt bortsåga från den tredjedel av nämnda tjänstepensionsunderlag
av 2,040 kronor, som skulle anses utgöra »avgiftspension», d. v. s.
680 kronor, och till grund för beräkningen lade blott de två tredjedelar,
som skulle anses utgöra »statspension» eller alltså 1,360 kronor.
Med denna beräkningsgrund skulle enligt de åberopade paragraferna i
1926 års pensionsutrednings förslag till pensioneringsgrunder Johans
-
»sjukpension» utgöra =j 1,020 kronor, vilket belopp syntes
direktionen skäligt.
sons
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majlis proposition Nr 157.
Då denna pension "vöre att betrakta såsom »reglerad pension», borde
pensionstillägg . enligt kungörelsen: den 15 juni 1922 (nr 360) och pensionsför
höjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) icke därå
utgå. Däremot komme till densamma dyrtidstillägg, vilket enligt gällande
procenttal utgjordé 204 kronor för år. Sammanlagda beloppet av
pension och dyrtidstillägg skulle alltså bliva 1,224 kronor.
Enär Johansson icke uppfyllt villkoren för erhållande av pension genom
flottans pensionskassa, bonde den pension, som kunde Wiva honom
beviljad, utgå från allmänna indragningsstaten.
Marinförvaltningen har i sin förenämnda skrivelse den 29 januari 1931
anfört huvudsakligen följande:
Marinförvaltningen hade i tidigaro sammanhang uttalat, att sedan genom
kungörelsen den 22 januari 1928 (nr 215) däri omförmälda befattningshavares
löner blivit reglerade efter samma grunder, som gällde
för annan icke-ordinarie personal inom statsförvaltningen, försvarsväsendets
civila befattningshavare i pensionshänseende icke bolde intaga
oförmånligare ställning än nyssnämnda personal. Vid pensionering genom
riksdagens medverkan av icke-ordinarie befattningshavare inom
den civila statsförvaltningen hade i särskilda fall — såsom enligt riksdagens
skrivelser nr 369/1930 angående amanuensen E. Lundström och
nr 215/1929 angående e. o. kanslibiträdet Anna Scherdin — tillämpats
de grunder, som funnes angivna i 1926 års pensionsutrednings betänkande
med förslag till ny civil pensionslag, innefattande jämväl pensionsbestämmelser
för icke-ordinarie personal, varvid avdrag plägat äga
rum med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. Enligt nämnda
förslag utgjorde för manlig icke-ordinarie befattningshavare i 10 lönegraden
pensionen vid fullt antal tjänstår 2 040 kronor. Örn sedvanligt
avdrag för icke erlagda pensionsavgifter verkställdes med 1 io erhölles ett
belopp av 1,836 kronor. Enligt betänkandet utginge emellertid, därest
antalet tjänstår icke uppginge till 30, avkortad pension, vilken beräknades
så, att densamma motsvarade beloppet av hel pension med avdrag
av ‘/iso av statspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed
antalet tjänstår understege 30, dock att sjukpension utginge med lägst
75 procent av hel pension. På grund härav skulle, örn förenämnda belopp,
1,836 kronor, ansåges utgöra hel pension, det Johansson tillkommande
beloppet av sjukpension utgöra 1,377 kronor.
Direktionen över flottans pensionskassa hade emellertid i sitt yttrande
framhållit, att detta pensionsbelopp med hänsyn till Johanssons korta
tjänstetid och med hänsyn till den omständigheten, att han icke betalat
några pensionsavgifter, ‘mäste anses för högt. Direktionen hade föreslagit,
att vid beräkningen av den pension, som kunde anses böra tillerkännas
Johansson, måtto helt bortses från den tredjedel av pensionsunderlaget,
som skulle anses utgöra avgiftspension, och till grund för
beräkningen läggas blott do två tredjedelar, som utgjorde »statspension».
Då pensionsunderlaget, enligt vad förut nämnts*, borde beräknas
1,020 kronor, vartill komme dyrtidstillägg. Direktionen hade sålunda
hemstiillt, att Johansson måtte tillerkännas en årlig pension å detta belopp.
till 2,040 kronor, skulle Johanssons sjukpension
* 2,040 *
utgöra
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157,
Med instämmande i direktionens över flottans pensionskassa nyssnämnda
utlåtande har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johansson finge från och med
dagen efter den, då han avginge eller erliolle avsked från sin tjänst, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,020 kronor. .
Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, den 20 februari 1931, har
därvid anfört, att det med hänsyn till Johanssons relativt korta anställningstid
kunde anses tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas honom.
Då emellertid riksdagen vid olika tillfällen beviljat pension åt
arbetare med lika kort anställningstid som Johansson (år 1928 åt maskinisten
O. Håkansson Levin, år 1929 åt bageriarbetaren S. E. Strandman
samt år 1930 åt arbetarna C. V. Andersson och L. Gr. Gran), ansåge sig
statskontoret böra tillstyrka, att åt Johansson utverkades pension, vilken
dock ej syntes böra utgå med högre belopp än 816 kronor för år.
Jämlikt bestämmelserna i kungörelserna den 25 november 1910 (nr 130)
angående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare,
sjukvaktare och övriga daglönare samt den 24 augusti 1920 (nr 645)
angående pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare erfordras,
på sätt av det föregående framgår, för rätt till åtnjutande av pension,
förutom att vederbörande uppnått viss levnadsålder, en tjänstetid efter
fyllda 20 år av minst 25 år. Vid beräkningen av nämnda tjänstetid
synes, sakligt sett, hinder icke böra föreligga att taga i betraktande
även den tid efter den 30 juni 1928, varunder en dylik anställningshavare
kan hava såsom extra ordinarie tjänsteman, åtnjutit avlöning enligt de
den 22 juni 1928 utfärdade avlöningsbestämmelserna för vissa civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. Visserligen
Ilar direktionen över flottans pensionskassa, såsom av den föregående
redogörelsen framgår, vid behandlingen av ansökningar örn pension
enligt berörda författningar ansett sig förhindrad att, intill dess särskild
förklaring i sådant avseende av Kungl. Maj:t meddelades, vid bestämmande
av tjänstetiden medräkna nyss angivna tid ävensom hos Kungl. Maj:t
gjort framställning om utfärdande åv dylik förklaring. Då jag i likhet
med marinförvaltningen och statskontoret, som avgivit yttranden i anledning
av direktionens omförmälda framställning, anser, att tillkomsten
av de av Kungl. Maj:t år 1928 utfärdade avlöningsbestämmelserna icke
inverkar på nu förevarande befattningshavares rätt till pension enligt de
för daglönare genom 1910 och 1920 års förutnämnda kungörelser stadgade
pensioneringsgrunderna, har jag för avsikt, att, därest icke från riksdagens
sida erinran härutinnan, framkommer, senare föreslå Kungl. Majit att
utfärda föreskrift i det av direktionen avsedda syftet.
I de fall, där — liksom i nu närmast förevarande ärende angående ar
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
betsförmanpen Frans Leonard Johansson — befattningshavaren icke,
även med tillgodoräknande av tjänstgöringen såsom extra ordinarie tjänsteman,
innehar minst 25 tjänstår, kan pension icke utgå utan särskilt
medgivande av riksdagen. På sätt direktionen över flottans pensionskassa
i sitt förut återgivna utlåtande erinrat, har riksdagen i ett flertal
dylika fall beviljat avkortade pensioner, att utgå från allmänna indragningsstaten.
Med hänsyn därtill att Johansson på grund av sjukdom blivit oförmögen
att sköta sin tjänst anser jag skäligt, att han efter entledigandet kommer
i åtnjutande av pension. Pensionsbeloppet synes mig höra bestämmas i enlighet
med vad statskontoret efter jämförelse med i vissa tidigare fall
åt anställningshavare vid försvarsväsendet beviljade pensioner föreslagit
eller således till 816 kronor.
Under åberopande härav får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att arbetsförmannen av 2:a klass vid flottans varv
i Stockholm Frans Leonard Johansson må från och
med dagen näst efter den, då han avgår ur tjänst, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 816 kronor.
2:o.
I en av stationsbefälhavare!! vid flottans station i Karlskrona med tillstyrkan
den 6 maj 1931 överlämnad, till Kungl. Majit ställd skrift har
förre förmannen av lia klass vid flottans station i Karlskrona Gustaf
Adolf Fredrik Frick anhållit örn pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frick är född den 21 april
1884; att han inskrevs vid sjömanskåren den 2 oktober 1901 och därifrån
erhöll avsked den 30 september 1904; att han innehade anställning såsom
daglönare vid flottans varvs i Karlskrona artilleridepartement under
tiden den 23 november 1904—den 20 mars 1905; att han åter antogs vid
sjömanskåren den 23 oktober 1905 och därifrån erhöll avsked den 31 oktober
1910; att han under tiden den 29 september 1915—den 7 maj 1919 tjänstgjorde
såsom daglönare vid förenämnda varvs ingenjördepartement; att
han antogs till lie bytesskaffare i sjömanskårens matinrättning den 1 maj
1919; att han den 1 juli 1928 förordnades till extra ordinarie tjänsteman vid
försvarsväsendet med placering såsom förman av lia klass (lie bytesskaffare)
och med lön enligt 7 lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928
(nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära ickeordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för
extra ordinarie tjänstemän; samt att han, som enligt ett handlingarna närslutet
läkarintyg lider av kronisk njurinflammation, blodtrycksförhöjning
Äng.
pension åt
f. förmannen
av lia klass
vid flottans
station t
Karlskrona
G. A. F.
Friek.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
och. kronisk hjärtmuskelsjukdom och till följd härav är för framtiden
oförmögen att med eget arbete försörja sig, på grund av sin sjukdom
uppsagts från sin befattning med utgången av maj månad 1931, vid vilken
tidpunkt hans sammanlagda tjänstetid utgjorde 24 år, därav 21 ’/i2 år
från 20 års ålder.
Direktionen över flottans pensionskassa, som efter därom av statiousbefälhavaren
vid flottans station i Karlskrona gjord hemställan avgivit yttrande
i ärendet den 28 april 1931, har därvid anfört bland annat följande:
Enär några pensionsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare,
vid förs vars väsend et ej vöre fastställda, vore Frick icke berättigad till
pension. Emellertid vore Frick på grund av sjukdom såväl nu som för
framtiden oförmögen att med eget arbete försörja sig och sin familj.
Denna bestode av fem hemmavarande personer, av vilka en lode av svår
sjukdom. Frick ägde icke heller någon förmögenhet. På grund av dessa
omständigheter syntes det med rättvisa och billighet förenligt, att pension
tillerkändes honom för den tid, han tjänat kronan.
Därest 1926 års pensionsutrednings förslag till civil tjänstepensionslag
varit genomfört och ägt tillämplighet i förevarande fall, hade för Frick,
som tillhörde 7 lönegraden i vederbörlig löneplan för extra ordinarie
tjänstemän, varit gällande ett tjänstepensionsunderlag av 1,716 kronor.
Härav utgjorde två tredjedelar eller 1,144 kronor statspensionsunderlag
och en tredjedel eller 572 kronor avgiftspensionsunderlag. Då några
pensionsavgifter ej erlagts, ifrågakomme sålunda i förevarande fall endast
statspensionsunderlaget. Enär antalet tjänstår från 18 års ålder
med 26,4 understege 30, borde sistnämnda underlag minskas med 1,144 X 26
120
eller 248 kronor, då såsom behållning återstode 896 kronor elier avrundat
till närmast högre med tolv delbara tal 900 kronor. Detta belopp
funné direktionen för sin del vara en lämpligt avpassad pension åt
Frick med hänsyn till hans tjänste- och övriga förhållanden. — Därest
Frick erhölle dylik pension, syntes densamma böra utgå från allmänna
indragningsstaten.
Till jämförelse ville direktionen anföra, att, därest Frick hela siu
tjänstetid tjänat vid sjömanskåren, han hade efter uppnådda 50 levnadsår,
d. v. s. efter den 21 april 1934, som korpral varit berättigad genom flottans
pensionskassa i årliga pensionsförmåner uppbära 912 kronor samt
att, örn han såsom förman tillhört daglönarstaten, pension icke kunnat
tillerkännas honom förrän efter uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår, i
vilket fall de årliga sammanlagda pensionsförmånerna uppgått till 924
kronor. Med hänsyn jämväl till dessa förhållanden syntes det förut föreslagna
pensionsbeloppet, 900 kronor, motiverat.
I ärendet har marinförvaltningen avgivit infordrat utlåtande den 11
juni 1931 och därvid, under åberopande av vad direktionen över flottans
pensionskassa anfört, gjort framställning örn utverkande av pension
åt sökanden med 900 kronor för år räknat. Då emellertid sökandens ställning
vore sådan, att ett mera omedelbart ingripande från statens sida
kunde ifrågasättas, hemställde marinförvaltningen tillika, att Kungl.
Maj:! måtte medgiva, att till sökanden finge tillsvidare, räknat från och
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
med den 1 juni 1931, från sjöförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas
understöd med 75 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan örn
beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för
honom att i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för lid,
varunder han uppburit detta understöd, till nämnda anslag återbetala för
sådan tid uppburna understödsmedel.
Statskontoret, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den 6 juli
1931, har därvid anslutit sig till marinförvaltningens hemställan såväl i
fråga örn utverkande av pension å 900 kronor åt sökanden som i fråga örn
beviljande av tillfälligt understöd åt sökanden i avvaktan på att pensionsfrågan
kunde bliva av riksdagen avgjord.
Genom beslut den 24 juli 1931 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Frick
finge, räknat från avgången ur tjänst, från sjöförsvarets anslag till extra
utgifter utbetalas understöd med 75 kronor vid varje månads utgång, intill
dess frågan örn beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad,
med skyldighet för honom, att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd
jämväl för tid, varunder han uppburit medgivet understöd, till
nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,
vilken återbetalning skulle ske genom överföring av till betalning förfallna
pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
På sätt av det föregående framgår innehar Frick icke vare sig den lev- Departemenunadsålder
eller den tjänstetid, som erfordras för erhållande av pension chefen.
enligt de för daglönare genom kungörelserna den 25 november 1910 (nr 130)
och den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda pensioneringsgrunderna.
Enär Frick på grund av sjukdom nödgats lämna sin befattning, anser
jag emellertid skäligt, att han kommer i åtnjutande av pension. Ehuru
det föreslagna pensionsbeloppet, 900 kronor, kan synas väl högt i förhållande
till vad som vid tillämpning av förenämnda kungörelser skulle
hava tillkommit Frick, därest han vid avgången uppnått fullt antal levnads-
och tjänstår, anser jag mig med hänsyn till vad i ärendet förekommit
icke böra föreslå någon nedsättning i detsamma.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre förmannen av lia klass vid flottans station
i Karlskrona Gustaf Adolf Fredrik Frick må,
räknat från och med den 1 juni 1931, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 900 kronor, varvid skall
iakttagas den honom jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 24 juli 1931 ålagda återbetalningsskyldigheten.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
3:o.
Äng.
pension åt
förmannen av
l:a klass vid
flottans station
i
Stockholm
K. Norling.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Norling, som är född den 19
november 1861, under tiden den 11 oktober 1904—den 12 mars 1910 varit anställd
såsom maskinist dels vid Vaxholms kustartilleriregemente under 2 år
1 månad 12 dagar och dels vid flottans varv i Stockholm under 2 år 3 månader
2 dagar; att han varit anställd såsom lie eldare vid flottans stations
i Stockholm matinrättning från och med den 28 mars 1918; att han den
1 juli 1929 antogs till extra ordinarie tjänsteman med placering såsom förman
av l:a klass (förste eldare vid matinrättningen) och med lön enligt
7 lönegraden 9 löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med
avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän; att han för att icke genom inordnandet i nyssnämnda avlöningsbestämmelser
lida minskning i förut åtnjutna löneförmåner tillerkänts
ett mindre personligt lönetillägg, varigenom hans löneförmåner sedan
den 1 juli 1929 — inklusive dyrtidstillägg — uppgått till omkring 3,600 kronor
för år räknat.
StationsbefäZhavaren vid flottans station i Stockholm har i sitt förenämnda
utlåtande tillstyrkt utverkande åt Norling av pension till belopp
av 1,200 kronor för år.
Direktionen över flottans pensionskassa, som efter därom av marinförvaltningen
gjord framställning avgivit yttrande i ärendet den 29 juli
1931, har därvid anfört följande:
Enär några pensioneringsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet icke vöre fastställda, vore Norling ej berättigad
till någon pension. Med hänsyn emellertid till att Norling skött sina
åligganden till full belåtenhet, att hans arbetsförmåga vore på grund av
hög ålder i väsentlig grad nedsatt samt att han enligt uppgift icke ägde
något kapital syntes skäl föreligga för att Norling bereddes pension för
den tid, han tjänat kronan.
Därest Norling såsom förman tillhört daglönarstaten och i följd därav
stadgandena i kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130) angående pensionering
av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och övriga daglönare samt i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående
pensionsförbättring åt de vid marinen anställda daglönare varit
tillämpliga beträffande hans pensionering, skulle han kunnat komma i
åtnjutande av pension först efter 25 tjänstår, varvid hans årliga pensionsförmåner
uppgått till 924 kronor, dyrtidstillägg oberäknat.
Med skrivelse den 24 september 1931 har marinförvaltningen överlämnat
en av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm med eget utlåtande
till marinförvaltningen insänd framställning av chefen för underofficers-
och sjömanskårerna vid nämnda station örn utverkande av pension
åt förmannen av l:a klass vid flottans station i Stockholm Elis Norling.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
I ett med det xiu föreliggande jämförbart ärende, nämligen angående
pension till e. o. tjänstemannen, förmannen av lia klass vid sjömanskårens
matinrättning i Karlskrona Gustaf Adolf Fredrik Frick hade direktionen
i avgivet yttrande till stationsbefälhavaren därstädes föreslagit tillämpning
av 1926 års pensionsutrednings förslag till civil pensionslag. Direktionen
funne sig kunna föreslå, att pensionen till Norling jämväl beräknades
enligt grunderna i sagda förslag på följande sätt.
För Norling, som uppbure lön enligt 7 lönegraden i gällande löneplan
för extra ordinarie tjänstemän, skulle, därest sagda förslag varit genomfört,
tjänstepensionsunderlaget utgjort 1,716 kronor. Härav utgjorde två
tredjedelar eller 1,144 kronor statspensionsunderlag oell en tredjedel eller
572 kronor avgiftsunderlag. Då några pensionsavgifter icke blivit erlagda
av Norling, syntes i förevarande fall endast statspensionsunderlaget, 1,144
kronor, böra ifrågakomma. Enär sammanlagda antalet tjänstår från 18
års ålder för Norling med 4BA» understege 30, borde tjänstepensionsunder
1,
144 x 49
laget för honom minskas med eller 467 kronor, varvid såsom
behållning återstode 677 kronor, vilket belopp borde avrundas till närmast
högre med 12 delbara tal eller 684 kronor.
Enär emellertid stationsbefälhavaren medgivit Norlings kvarstående
i tjänst tills vidare, borde i förut angivna beräkning vidtagas den jämkning,
som kunde föranledas av Norlings tjänstetid vid avskedets meddelande.
Pensionen syntes böra utgå av allmänna indragningsstatens medel.
Marinförvaltningen har i sin skrivelse den 24 september 1931 erinrat örn
ämbetsverkets tidigare gjorda uttalande, att sedan genom kungörelsen den
22 juni 1928 (nr 215) däri omförmälda befattningshavares löner blivit reglerade
efter samma grunder, som gilli de för annan icke-ordinarie personal
inom statsförvaltningen, försvarsväsendets civila befattningshavare icke
borde i pensiousliänseende intaga oförmånligare ställning än nyssnämnda
personal. I anslutning härtill Ilar marinförvaltningen vidare anfört följande
:
Vid pensionering genom riksdagens medverkan av icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen hade i särskilda fall -—
såsom enligt riksdagens skrivelse nr 369/1930 angående amanuensen E.
Lundström och nr 215/1929 angående extra ordinarie kanslibiträdet Anna
Scherdin — tillämpats de grunder, som funnes angivna i 1926 års pensionsutrednings
betänkande med förslag till ny civil pensionslag, innefattande
jämväl pensionsbestämmelser för icke-ordinarie personal. Hade
detta förslag varit genomfört och ägt tillämplighet i förevarande fall,
hade för Norling, som tillhörde 7 lönegraden i vederbörlig löneplan för
extra ordinarie tjänstemän, ett pensionsunderlag av 1,716 kronor varit gällande.
Härav utgjorde */» eller 1,144 kronor statspensionsunderlag och V»
eller 572 kronor avgiftspensionsunderlag. Då några pensionsavgifter icke
blivit erlagda, borde i detta fall endast statspensionsunderlaget ifrågakomma.
Enligt betänkandet utginge emellertid, därest antalet tjänstår icke
uppginge till 30, avkortad pension, vilken beräknades så, att densamma
motsvarade beloppet av hel pension med avdrag av Visn av statspensionsunderlaget
för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understege
30. Enär Norling icke kunde beredas pension redan vid fyllda 70
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
Departements
chefen.
år, syntes det vara lämpligt att, i den händelse han pensionerades, pensionsbeloppet
beräknades såsom om han kvarstått i tjänst till 71 års ålder.
Skulle nu 1,144 kronor anses utgöra full pension, så borde, enär antalet
beräknade tjänstår med i3U understege 30, detta belopp minskas med
1,144 x 43
120 —^ kronor, då som behållning återstode 734 kronor, vilket
belopp borde ökas till närmast högre med 12 delbara tal, nämligen 744.
Marinförvaltningen bär alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Korling finge från oell med dagen efter den, då
han avginge eller erhöllé avsked från sin tjänst, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 744 kronor.
Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 14 oktober
1931, har därvid yttrat, att ämbetsverket i likhet med direktionen över flottans
pensionskassa och marinförvaltningen ansåge, att någon pension borde
tilldelas Norling, när lian vid framskriden ålder inom kort tid nödgades
lämna sin anställning. Beträffande pensionsbeloppet har statskontoret
— med erinran att 1928 års riksdag i anledning av Kungl. Majits i punkt
8 av propositionen nr 57 framlagda förslag beviljat pension å 876 kronor
åt tygarbetaren J. G. Flod, som kunde räkna 19 tjänstår — föreslagit,
att åt Norling, som vid avgången kunde räkna 18 tjänstår, måtte
utverkas pension å 852 kronor, vilket belopp även ungefärligen motsvarade
18/30 av pensionsunderlaget i 7 lönegraden, 1,716 kronor, efter reduktion med
15 procent till följd av frihet från pensionsavgifter. I övrigt har statskontoret
ej haft något att erinra mot marinförvaltningens hemställan.
1 likhet med de under nästföregående två punkter omförmälda anställningshavarna
vid flottan innehar Norling icke sådan tjänstetid, att pension
kan beredas honom enligt de för daglönarstaten eljest gällande pensioneringsgrunderna.
Det synes emellertid billigt, att även Norling, vilken
— enligt vad jag inhämtat — ännu kvarstår i tjänst, kommer i åtnjutande
av pension efter det han lämnat sin anställning vid flottan.
Pensionen åt Norling synes mig skäligen böra bestämmas till det av
statskontoret föreslagna beloppet, 852 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förmannen av lia klass vid flottans station i
Stockholm Elis Norling må från och med dagen näst
efter den, då han avgår ur tjänst, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 852 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
13
4:o.
Med eget utlåtande den 4 december 1931 bar arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnat en till departementet ställd, av chefen för
östra arméfördelningen tillstyrkt framställning av chefen för Upplands
regemente örn beredande av pension åt tvätterskan vid regementets
tvättinrättning Selma Alexandra Bergqvist, född Lundin, och skomakeriarbetaren
vid samma regementes intendenturverkstäder Karl Erik
Lindersson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas:
beträffande Selma Bergqvist, att hon, som är född den 3 maj 1867 oell
änka, alltsedan den 29 april 1912 innehar anställning vid Upplands regementes
tvättinrättning; att enligt för henne utfärdat läkarintyg hennes
arbetsförmåga på grund av sjukdom (allmän arterioskleros, åderbråck,
allmän sänkning av bukens organ, lungemphysem, lindrigt hjärtfel och
nedsatt synförmåga) måste anses vara i hög grad nedsatt och att det icke
torde kunna uteslutas, att hennes arbete vid regementet varit bidragande
orsak till hennes nedsatta hälsotillstånd; att hon städse på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt med energi och omtanke fullgjort sina åligganden;
samt att hon under åren 1926—1930 vid regementet uppburit en avlöning,
som, inberäknat dyrtidstillägg, uppgått till i genomsnitt omkring
1,780 kronor om året; och
beträffande Lindersson, att han, som är född den 14 april 1871, alltsedan
den 12 december 1912 innehar anställning vid regementets intendenturverkstäder
såsom skomakeriarbetare; att hans arbetsförmåga enligt
för honom utfärdat läkarintyg på grund av ofärdighet i vänstra benet
(beroende på tuberkulos i knäleden), nedsatt synskärpa, åderbråck på
högra underbenet samt allmän klenhet måste anses vara i hög grad nedsatt;
att han i sin tjänst visat noggrannhet och plikttrohet; samt att hans
avlöning vid l-egementet under åren 1926—1930 uppgått till i medeltal omkring
2,450 kronor örn året, dyrtidstillägg inberäknat.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har i sitt förutnämnda utlåtande
anfört, att departementet med hänsyn till föreliggande förhållanden
ansåge det vara med rättvisa och billighet förenligt, att såväl Selma
Bergqvist som Lindersson, vilka bägge beräknades komma att lämna
sina respektive anställningar under år 1932. efter avgången komme i åtnjutande
av årligt understöd av statsmedel under sin återstående livstid.
Beträffande pensionsbeloppens storlek har departementet vidare yttrat
följande:
I fråga örn understödet åt Selma Bergqvist ansåge departementet, att
detsamma, enär hennes anställningstid i statens tjänst den 28 april 1932
Äng.
pension åt
tvätterskan
Selma
Alexandra
Berggvist och
skomakeriarbet
ar en K. E.
TÅndersson.
Departements
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
komma att uppgå till 20 år, borde fastställas till ett grundbelopp av 350
kronor örn året.
Beträffande storleken av understödet åt Lindersson holle departementet
före, att nämnda understöd, vid det förhållandet att Lindersson» arbete
i statens tjänst vid slutet av år 1932 komme att omfatta en tid ar
20 år, skäligen borde bestämmas till ett grundbelopp av 400 kronor för år.
Till de sålunda föreslagna pensionsbeloppen borde läggas det pensionstillägg,
som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), ävensom
de förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) belöpte å ifrågavarande pensioner och pensionstillägg.
På grund av vad sålunda anförts har arméförvaltningens intendentsdepartement
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Selma Bergqvist och Lindersson finge från och med månaden
näst efter den, varunder envar av dem erhölle avsked från innehavande
anställning vid Upplands regemente, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årliga pensioner till belopp, beräknade
i enlighet med vad som förut angivits.
Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 19 december
1931, bär därvid anfört:
Enligt vad handlingarna i ärendet utvisade hade Selma Bergqvist i
det närmaste uppnått en levnadsålder av 45 år, då hon den 29 april 1912
anställts såsom tvätterska vid Upplands regemente. När hon under år
1932 komme att lämna sin anställning, kunde hon räkna allenast 20
tjänstår. Under sådana förhållanden syntes en viss tvekan kunna råda,
huruvida tillräckliga skäl för beredande av statspension i detta fall förelåge.
Då hon emellertid uppnått en levnadsålder av över 64 år och hennes
arbetsförmåga på grund av sjukdom vore i hög grad nedsatt, ansåge
sig statskontoret kunna tillstyrka, att någon pension bereddes benne. Den
av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna pensionen, som
efter reglering skulle utgöra 732 kronor, syntes dock böra reduceras och
lämpligen bestämmas till 660 kronor för år.
Beträffande den gjorda framställningen örn pension till Lindersson
hade statskontoret icke någon annan erinran att göra mot densamma än
att det föreslagna pensionsbeloppet, som motsvarade en nyreglerad pension
å 792 kronor, med hänsyn till att Lindersson vid avgång från sin anställning
komme att uppnå en tjänstetid av allenast 20 år syntes böra
sänkas till 756 kronor för år.
I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att Selma Bergqvist
och Lindersson komma i åtnjutande av pension, efter det de lämnat sina
respektive anställningar vid Upplands regemente.
Beträffande pensionen åt Selma Bergqvist, anser jag, att densamma
icke bör bestämmas till högre belopp än som tillstyrkts av statskontoret
eller 660 kronor. Jag ansluter mig således i denna del till statskontorets
förslag.
Vad åter angår den pension, som bör tillkomma Lindersson, anser jag
15
Kungl. Martts proposition Nr 157.
den av statskontoret ifrågasatta reduceringen av det av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna pensionsbeloppet skäligen icke
böra äga rum. Jag förordar sålunda, att pensionen åt Lindersson bestämmes
till 792 kronor för år.
Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att tvätterskan vid Upplands regementes tvättinrättning
Selma Alexandra Bergqvist, född Lundin,
och skomakeriarbetaren vid samma regementes intendenturverkstäder
Karl Erik Lindersson må från och
med månaden näst efter den, varunder de avgå från
sina anställningar, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årliga pensioner,
Selma Alexandra Bergqvist till belopp av 660 kronor
och Lindersson till belopp av 792 kronor.
5:o.
I en till Kungl. Maj :t ställd, den 5 oktober 1931 dagtecknad skrift har försvarsverkens
civila personals förbund gjort framställning örn beredande
av pension åt förra tvätterskan vid Vaxholms fästnings tvättinrättning
Hulda Karolina (Karin) Persson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karin Persson, som är född
den 4 oktober 1880, den 15 november 1914 anställdes såsom tvätterska vid
Vaxholms fästnings tvättinrättning; att hon i januari månad 1929 insjuknade
i lungtuberkulos; att hon varit sjukskriven under tiden den 8
januari—den 14 mars 1929 samt från och med den 10 januari 1930; att hennes
avlöningsförmåner vid tvättinrättningen, dyrtidstillägg inberäknat,
uppgått till omkring 2,060 kronor år 1927,1,950 kronor år 1928 och 1,860 kronor
år 1929; att hon icke uppburit någon avlöning sedan den 10 juni 1930;
att hon numera entledigats från sin nämnda anställning; samt att hon
är medellös.
Enligt läkarintyg, utfärdat av stadsläkaren i Vaxholm, har Karin Perssons
lungsjukdom nått sådan utbredning, att hon med största sannolikhet
kommer att bliva för framtiden oförmögen till arbete. I läkarintyget
har vidare meddelats, att nämnda sjukdom börjat med symptom av akut
lunginflammation under den tid, Karin Persson arbetat vid tvättinrättningen,
ävensom uttalats, att tjänstgöringen vid tvättinrättningen med
största sannolikhet bidragit till sjukdomens uppkomst och utveckling.
Äng.
pension åt
förra tvätterskan
Hulda
Karolina
(Karin)
Persson.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
Marinförvaltningen har den 5 november 1931 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet och därvid överlämnat från kommendanten i Vaxholms
fästning och direktionen över flottans pensionskassa infordrade yttranden.
Kommendanten i Vaxholms fästning har i sitt yttrande anfört, bland
annat, följande:
Karin Persson hade hos riksförsäkringsanstalten anmälts till erhållande
av livränta eller pension, men hade anstalten i skrivelse den
11 juli 1931 meddelat, att då sjukdomen enligt förebragt utredning icke
föranletts av olycksfall, någon ersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
icke kunde tilldelas henne.
Enligt gällande bestämmelser angående pensionering av vid marinen
anställda daglönare kunde ej heller pension tilldelas henne genom flottans
pensionskassa, enär nämnda föreskrifter icke vore tillämpliga å
kvinnliga daglönare. Därest emellertid desamma ägt tillämpning i förevarande
fall, hade Karin Persson först efter det hon kunnat räkna 25 års
statstjänst kunnat komma i åtnjutande av pension genom kassan. Någon
pension eller livränta kunde således icke beredas henne vare sig från riksförsäkringsanstalten
eller från flottans pensionskassa. Då förvärvsarbete
icke heller på grund av hennes sjukdom syntes stå henne till huds, vore
hennes försörjningsmöjligheter mycket små.
Med hänsyn till uppkomsten av den sjukdom, som berövat henne möjligheten
till förvärvsarbete, syntes, enligt kommendantens förmenande,
icke någon tvekan råda därom, att hon borde från statsverket erhålla
skäligt; understöd.
På grund av vad sålunda anförts har kommendanten tillstyrkt utverkande
av skälig pension åt Karin Persson.
Direktionen över flottams pensionskassa har i sitt yttrande biträtt den av
kommendanten i Vaxholms fästning gjorda hemställan.
För egen del har marinförvaltningen, under hänvisning till att 1929 års
riksdag enligt skrivelse nr 215, punkt 49, medgivit en årlig pension å 600
kronor till sömmerskan Ottilia Alexandra Josefina Nilsson efter 15-årig
tjänst vid Vaxholms kustartilleriregementes skrädderiverkstad, hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Karin Persson
finge från och med den 1 juli 1930, efter vilken tidpunkt någon avlöning
icke utgått och med all sannolikhet icke torde komma att utgå till henne,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd å 600
kronor.
Efter remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet den 17 november
1931 och därvid anfört följande:
Då, enligt vad handlingarna utvisade, tvätterskan Persson vore på grund
av sjukdom fullständigt oförmögen att med arbete försörja sig och då, såsom
marinförvaltningen erinrat, 1929 års riksdag under liknande örn
-
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
ständigheter beviljat en sömmerska, vilken under allenast 15 år arbe
tat vid Vaxholms kustartilleriregemente, en pension till belopp av 600
kronor för år, syntes det icke vara något att erinra mot att en liknande
förmån utverkades åt Karin Persson, vilken alltsedan den 15 november
1914 varit anställd vid Vaxholms fästnings tvättinrättning men varit
för sjukdom ledig sedan den 10 januari 1930. Då Karin Persson icke åtnjutit
någon avlöning sedan juni månad 1930, syntes pensionen böra få,
såsom marinförvaltningen föreslagit, åtnjutas från och med den 1 juli
1930.
Även jag anser skäligt, att Karin Persson kommer i åtnjutande av pen- pepartemenusion
av statsmedel. Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheter- chefen.
na finner jag icke något vara att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.
I betraktande av tidpunkten för riksförsäkringsanstaltens beslut
i anledning av den därstädes gjorda framställningen om ersättning
åt Karin Persson synes det förhållandet, att nu föreliggande framställning
örn pension ingivits först i oktober 1931, icke böra utgöra hinder
för att pensionen får tillgodonjutas från den tidpunkt, då Karin
Perssons försörjning på grund av anställningen vid Vaxholms fästnings
tvättinrättning upphörde. Enligt vad jag inhämtat, har emellertid Karin
Persson efter den 10 juni 1930, intill vilken dag hon enligt vad myndigheterna
upplyst uppburit avlöning, under ytterligare någon tid haft
sin försörjning av statsmedel, i det hon från nämnda dag intill utgången
av nästpåföljande augusti månad genom fästningsintendenturens försorg
åtnjutit vård och underhåll å sanatorium. På grund härav synes pensionen
icke böra utgå från och med den 1 juli 1930, på sätt ämbetsverken
föreslagit, utan först från och med den 1 september samma år.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra tvätterskan vid Vaxholms fästnings tvättinrättning
Hulda Karolina (Karin) Persson må,
räknat från och med den 1 september 1930, under sin
återstående livstid å allmänna indragen gsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Socialdepartementet.
6:o.
Med eget utlåtande den 16 januari 1932 har riksförsäkringsanstalten
överlämnat en till Kungl. Majit ställd skrift, däri extra ordinarie
tjänstemannen hos nämnda ämbetsverk David Verner Herlofsson anhållit
att komma i åtnjutande av pension av statsmedel.
Ritning till riksdagens protokoll 19.‘I2. i sami. V27 höft. (Nr 157.) 2
A ni/
pension dt
e. o. tjänstemannen
//OS
riks för sikting
saust alten
1) V. Gerlofsson.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Gerlofsson är född den 30 september
1884; att han genomgått tvåårig kurs vid Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut; att han under åren 1904—1918 innehade olika befattningar
i enskild tjänst; att han den 20 september 1918 antogs till extra
ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten och att han därefter
tjänstgjort hos anstalten intill den 12 augusti 1929, från och med vilken dag
han varit tjänstledig på grund av sjukdom med undantag för tiden den
15—den 18 september 1929, varunder han åtnjutit semester; att Gerlofssons
dagliga arbetstid under anställningen hos riksförsäkringsanstalten
varit densamma som den för ordinarie tjänstemän fastställda; att han,
efter att till en början hava hos ämbetsverket åtnjutit avlöning med 2,400
kronor för år, från och med den 1 april 1919 erhöll avlöning efter 2,700
kronor för år; att han vid införandet av 1921 års avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, placerades i S lönegraden
8 löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän; att
han enligt 1925 års avlöningsbestämmelser hänfördes till 14 lönegraden
14 löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän; att han från
och med den 1 januari 1928 varit placerad i 15 löneklassen i sistnämnda
löneplan; att han under sin tjänstgöring hos anstalten på grund av sär
skilda förordnanden uppehållit befattning i lönegrad, motsvarande nuvarande
21 lönegraden, under sammanlagt 3 månader 21 dagar.
Enligt ett av överläkaren vid Stockholms stads tuberkulossjukhus vid
Söderby den 29 december 1931 utfärdat intyg lider Gerlofsson av lungtuberkulos,
som sannolikt för all framtid gör honom oförmögen till arbete.
Till stöd för sin ansökning har Gerlofsson framhållit huvudsakligen
följande:
För sitt uppehälle vore Gerlofsson helt beroende av sin inkomst från
riksförsäkringsanstalten, och han skulle sålunda, därest han erhölle entledigande
från sin tjänst utan pension, stå fullständigt blottad på alla
existensmedel för sig och sin hustru. Såsom ytterligare stöd för sin anhållan
örn pension ville Gerlofsson anföra, att den sjukdom, tuberkulos,
varav han lode, med största sannolikhet uppkommit och förvärrats till
följd av de otillfredsställande förhållanden, under vilka hail — särskilt
under tiden närmast före sitt insjuknande —- utfört sitt arbete hos riksförsäkringsanstalten.
Beträffande de hygieniska förhållandena i den
tjänstelokal inom anstalten, där han vid tiden närmast före sitt insjuknande
fått utföra sitt arbete, hade upprepade klagomål anförts av personalen,
utan att dock någon väsentlig bättring kommit till stånd före Gerlofssons
insjuknande. Dessutom hade han under året före sitt insjuknande
varit oavbrutet pressad av övertidsarbete, vilket arbete ej sällan
måst utföras nattetid. Någon tuberkulos åkomma hade, Gerlofsson veterligen,
icke förekommit i hans släkt, ej heller hade symptom å tuberkulos
tidigare förmärkts hos honom.
Sökanden ville erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen i flera ti
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
19
digare fall berett pension åt ieke-ordinarie befattningshavare, vilka författningsenligt
icke varit därtill berättigade, t. ex. åt förste amanuensen
hos riksarkivet och skolöverstyrelsen L. G. Strömsten en årlig pension
av 2,004 kronor (R. skr. nr 134:1925, punkt 20), åt andre kanslisekreteraren
i Kungl. Maj:ts kansli, amanuensen i socialdepartementet C. H. Sjöcrona
en årlig pension av 1,980 kronor (R. skr. nr 148:1926, punkt 37) samt åt
förre amanuensen i justitiedepartementet E. Lindström en årlig pension
av 1,740 kronor (R. skr. nr 369:1930, punkt 19).
Med hänsyn till den inverkan, de bristfälliga lokalerna haft beträffande
uppkomsten och utvecklingen av hans sjukdom, ansåge Gerlofsson
rättvist och billigt, att pensionen åt honom bestämdes till högre belopp
än vad som utgått i nyss angivna fall, och hemställde Gerlofsson, att
pensionen måtte fastställas till 3,000 kronor för år.
För egen del har riksförsäkringsanstalten anfört, att då Gerlofsson,
enligt vad läkarintyg utvisade, syntes vara för framtiden oförmögen
till arbete, han efter utgången av budgetåret 1931/1932 ej torde kunna
bibehållas vid sin befattning som extra ordinarie tjänsteman hos anstalten.
Med hänsyn därtill och på grund av vad Gerlofsson i sin ansökning
anfört funne ämbetsverket det billigt, att, i likhet med vad i vissa tidigare
liknande fall ägt rum, åt Gerlofsson utverkades pension av statsmedel.
I anslutning härtill har riksförsäkringsanstalten vidare anfört
följande:
Riksförsäkringsanstalten ville särskilt framhålla, att den omständigheten
att Gerlofsson, som städse fullgjort sina åligganden med skicklighet,
nit och plikttrohet, icke kunnat ernå ordinarie anställning hos anstalten,
vore en följd av att riksförsäkringsanstalten i avseende å antalet ordinarie
befattningar intoge en synnerligen ogynnsam och i statsförvaltningen
sannolikt enastående ställning. Endast omkring 12 procent av anstaltens
befattningshavare vore uppförda å ordinarie stat.
Med anledning av Gerlofssons uppgifter rörande de hygieniska förhållandena
i den tjänstelokal, där han vid tiden närmast före sitt insjuknande
haft att utföra sitt arbete, ville riksförsäkringsanstalten beträffande
det rum, där Gerlofsson under omkring åtta månader närmast före
insjuknandet varit placerad, vitsorda, att anstalten till följd av upprepade
klagomål från personalens sida redan år 1923 haft under övervägande
åtgärder till förbättring av bland annat just nämnda rum. Till följd
av en sistnämnda år av bostadsinspektionen i Stockholm verkställd undersökning
— vilken utmynnat i det uttalandet, att, bland andra, ifrågavarande
rum i sitt dåvarande skick finge anses olämpligt för avsett ändamål
— och på framställning av riksförsäkringsanstalten hade då fastighetens
ägare utfört vissa reparationsarbeten i samma rum. Förhållandena
hade emellertid fortfarande varit otillfredsställande, varför mora
genomgripande omändringsarbeten eller utbyte av ifrågavarande lokaler
mot andra ifrågasatts. Med hänsyn till lokalernas provisoriska karaktär
samt förhållandena i övrigt hade riksförsäkringsanstalten emellertid
ansett vidare åtgärder då icke nödvändigt behöva ifrågakomma.
Det torde dock icke kunna förnekas, att ifrågavarande lokaler förblivit i
viss mån bristfälliga ur hygienisk synpunkt. Att Gerlofsson i likhet med
flera andra av anstaltens tjänstemän under vissa, tider av sin tjänstgö
-
Departement *- ch pfeit.
20 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 157.
ring latt utföra ett ofta ganska krävande övertidsarbete, kunde av anstalten
vitsordas.
Med hänsyn sålunda till de synnerligen ogynnsamma anställnings- och
befordringsförhållandena inom riksförsäkringsanstalten ävensom särskilt
därtill, att ett samband mellan Gerlofsson arbete i riksförsäkringsanstalten
och de ogynnsamma lokala förhållanden, varunder det bedrivits,
samt hans nuvarande sjukdom icke torde kunna uteslutas, funne
anstalten det billigt, att en eventuell pension utmättes efter något högre
belopp än enligt vanligen tillämpade grunder.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt i ärendet förekommit har
riksförsäkringsanstalten hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen
utverka, att Gerlofsson finge från och med månaden näst efter den, varunder
han komme att lämna sin anställning hos anstalten, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av statsmedel.
Statskontoret, som den 5 februari 1932 efter remiss yttrat sig i ärendet,
har därvid anfört följande:
Enligt vad handlingarna utvisade syntes starka billighetsskäl föreligga
för att åt Gerlofsson, som lede av sjukdom, som sannolikt för all
framtid gjorde honom oförmögen till arbete, utverka någon pension av
statsmedel, när han efter mångårigt arbete hos anstalten inom kort
måste entledigas. I fråga örn pension åt befattningshavare, som i likhet
med Gerlofsson åtnjutit avlöning å löneplanen i något av de nya avlöningsreglementena
för icke-ordinarie befattningshavare, hade under de
senare åren plägat iakttagas, att beloppet avpassades med ledning av 1926
års pensionsntrednings den 29 mars 1927 avgivna förslag till pensionsunderlag
för i lönegrad placerad icke-ordinarie personal, varvid dock en viss
reduktion (10 å 15 procent) vidtagits till följd därav, att vederbörande
icke erlagt avgifter för egen pensionering. Med tillämpning härav i förevarande
fall skulle pensionsunderlaget utgöra 2,640 kronor och pensionen,
beräknad enligt reglerna rörande sjukpension med omkring 10 procent
reduktion, bliva 1,800 kronor.
Därest vad Gerlofsson och riksförsäkringsanstalten anfört örn sambandet
mellan hans sjukdom och de ogynnsamma lokala förhållandena,
under vilka hans arbete hos anstalten bedrivits, skulle anses böra föranleda
till beredande av något högre pension i detta fall än eljest, finge
statskontoret med erinran örn bestämmelsen i den civila pensionslagen
att tjänsteman, som nödgades lämna sin befattning till följd av olycksfall
i tjänsten, erhölle pension till belopp motsvarande pensionsunderlaget,
även örn tjänstårens antal eljest icke skulle föranleda till hel pension,
framhålla, att i alla händelser pensionen i förevarande fall icke borde
avpassas efter ännu gynnsammare beräkningsgrund än som sålunda tilllämpades
vid olycksfall i tjänsten. Pensionsbeloppet syntes därför icke
böra överstiga 2,376 kronor, d. v. s. pensionsunderlaget 2,640 kronor med
10 procent reduktion.
1 likhet med ämbetsverken anser jag billigheten kräva, att Gerlofsson
kommer i åtnjutande av pension av statsmedel, efter det han entledigats
från sin anställning bos riksförsäkringsanstalten. Beträffande storleken
21
Kungl. May.ts proposition Nr 157.
av pensionen har jag funnit mig böra förorda det förslag, enligt vilket
pensionen bestämmes till 1,800 kronor för år. Pensionen torde böra utgå
från och med dagen näst efter den, då Gerlofsson avgår från sin befattning.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva.
att extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten
David Verner Gerlofsson må från och
med dagen näst efter den, då han lämnar sin anställning
hos anstalten, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,800 kronor.
7:o.
I en till Kungl. Majit ställd, till riksförsäkringsanstalten ingiven och av
anstalten med eget utlåtande den 16 januari 1932 överlämnad skrift har
extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten Frans Gustaf
Emanuel Lundholms hustru Gerda Ebba Regina Lundholm, född Bärlund,
anhållit, att hennes man måtte tillerkännas pension av statsmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundholm är född den 8 oktober
1890; att han den 14 maj 1907 inträdde i statens tjänst såsom musikvolontär
vid Norrlands trängkår; att han tjänstgjorde vid kåren till och
med den 7 oktober 1912, då han såsom musikdistinktionskorpral beviljades
avsked; att han år 1914 avlagt realskoleexamen; att han år 1915 avlagt
reservofficersexamen och sedermera befordrats till löjtnant i trängens reserv;
att han från och med den 10 november 1916 till och med den 7 september
1918 var anställd såsom biträde hos statens handelskommission
samt därjämte under tiden februari 1917—den 10 maj 1918 innehade
anställning hos statskommissionernas pressbyrå med aftontjänstgöring;
att han från och med den 9 september 1918 till och med den 8 mars 1919
innehade anställning såsom direktörsassistent hos Stockholms stads livsmedelsnämnds
ransoneringsavdelning; att han den 3 januari 1920 antogs till
extra ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten, där han tjänstgjort
intill den 14 maj 1928, från och med vilken dag han åtnjutit tjänstledighet
på grund av sjukdom med undantag för tiden den 15—den 30 juni 1928, då
han åtnjutit semester; att Lundholms dagliga tjänstgöringstid under anställningen
hos riksförsäkringsanstalten varit densamma som den för ordinarie
tjänstemän fastställda; att hans avlöningsförmåner hos anstalten under
tiden intill utgången av år 1921 utgått med växlande belopp, högst 2,100
kronor för år räknat; att han från och med den 1 januari 1922 till och
Any.
pension åt
e. o. tjänstemannen
hos
riks/örsäkr
in g 8 anst alten
F. G. E. Lundholm.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
nied den 31 december 1923 tillhörde 6 lönegraden av då gällande löneplan
för extra ordinarie tjänstemän; att han den 1 januari 1924 uppflyttades
i 8 lönegraden av samma löneplan; samt att han år 1925 placerades i 14
lönegraden av den numera gällande löneplanen för extra ordinarie tjänstemän
och senast åtnjutit avlöning enligt 13 löneklassen i sistnämnda
lönegrad.
Vid ansökningen funnos fogade två av legitimerade läkaren V. Bane
utfärdade intyg, så lydande:
»Att° löjtnanten Frans Gustaf Emanuel Lundholm, född den 3/10 1890,
som vårdats å Stockholms sjukhem sedan den 27/ft 1931 under'' diagnos
sclerosis amyotrophica lateralis, under denna tid varit och, jämlikt allmän
erfarenhet beträffande sjukdomen ifråga, för ali framtid kommer att bli
oförmögen till arbete, intygas på heder och samvete.»
»Att löjtnanten Frans Gustaf Emanuel Lundholm, född den 8 okt. 1890,
som vårdas å Stockholms sjukhem under diagnos scleros. amyotrophic.
lateral., på grund av sjukdomen är oförmögen att skriva sitt namn samt
att pat. är psykolabil på ett sätt, att ogynnsamma underrättelser m. m.
kunna menligt inverka på hans hälsotillstånd, intygas på heder och samvete.
»
Till stöd för sin ansökning har fru Lundholm anfört bland annat följande:
Då Lundholm för sitt uppehälle vore ytterligt beroende av sin inkomst
från anstalten och hans svårartade sjukdom omöjliggjorde för honom att
på annat sätt finna sin utkomst, skulle han efter erhållet entledigande från
sin nuvarande tjänst utan pension stå blottad på nödiga existensmedel.
Fru Lundholm vore visserligen för närvarande i stånd till förvärvsarbete
(hon hade anställning å advokatbyrå i Stockholm), men syntes denna omständighet
icke under förhandenvarande förhållanden böra tillmätas betydelse,
enär hennes ringa inkomst på grund av arbetsanställningen icke tillnärmelsevis
skulle kunna förslå ens till täckande av de dryga omkostnader,
som vore förenade med mannens långvariga sjukhusvård. Makarna Lundholm
hade ett minderårigt barn och fru Lundholms arbetsinkomst åtginge
enbart till hennes eget och barnets nödtorftiga uppehälle.
För egen del har riksförsäkringsanstalten i ärendet anfört följande:
Av de i ansökningen åberopade läkarintygen framginge, att Lundholm lede av
en synnerligen svårartad sjukdom, sclerosis amyotrophica lateralis (halvsidig
förskrumpning av ryggmärgen), vilken, enligt vad anstalten inhämtat, numera
för honom medfört förlamning av stora delar av kroppen. Då han
enligt läkarintygen syntes för all framtid bliva oförmögen till arbete, ansåge
sig riksförsäkringsanstalten icke kunna bibehålla honom vid hans befattning
såsom extra ordinarie tjänsteman hos anstalten efter utgången av
budgetåret 1931/1932. På grund härav och med hänsyn till vad i ansökningen
anförts funne riksförsäkringsanstalten det billigt, att Lundholm,
som med skicklighet, nit och plikttrohet fullgjort sin tjänstgöring hos an
-
23
Kungl. May.ts proposition Nr 157.
stalten, på sätt i flera liknande fall tidigare ägt rum bereddes pension av
statsmedel för tiden efter entledigandet ur anstaltens tjänst.
Riksförsäkringsanstalten ville särskilt framhålla, att den synnerligen
ogynnsamma och inom statsförvaltningen sannolikt enastående ställning,
som riksförsäkringsanstalten intoge i avseende å antalet befattningar å ordinarie
stat, för Lundholm uteslutit möjligheten att erhålla ordinarie anställliing
hos anstalten. Endast omkring 12 procent av anstaltens befattningshavare
vore uppförda å ordinarie stat. Det syntes anstalten, som om vid
bestämmande av pensionens belopp viss hänsyn borde tagas till detta förhållande.
_______—
Under åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten
hemställt, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att Lundholm måtte
från och med månaden näst efter den, under vilken han frånträdde sin
befattning hos anstalten, för sin återstående livstid erhålla en årlig pension
av statsmedel.
Statskontoret, som den 3 februari 1932 efter remiss avgivit utlåtande i
ärendet, har därvid anfört:
Starka billighetsskäl syntes föreligga för att åt Lundholm utverka någon
pension av statsmedel, när han efter mångårigt arbete i statstjänst inom
kort måste till följd av sjukdom, som gjorde honom för framtiden oförmögen
till arbete, lämna sin anställning. I fråga örn pension för befattningshavare,
som i likhet med Lundholm åtnjutit avlöning å löneplanen i något
av de nya avlöningsreglementena för icke-ordinarie befattningar, hade. under
de senare åren plägat iakttagas, att beloppet avpassades med. ledning av
1926 års pensionsutrednings den 29 mars 1927 avgivna förslag till pensionsunderlag
för i lönegrad placerad icke-ordinarie personal, varvid dock en
viss reduktion (10 å 15 procent) vidtagits till följd därav, att vederbörande
icke erlagt pensionsavgifter. Med tillämpning härav i förevarande fall
skulle pensionsunderlaget utgöra 2,640 kronor och pensionen, beräknad såsom
sjukpension med omkring 10 procent reduktion, bliva 1,800 kronor.
I enlighet härmed har statskontoret hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Lundholm finge från och med månaden näst
efter1 den, varunder han avginge från sin anställning hos riksförsäkringsanstalten,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till belopp av 1,800 kronor.
Även jag anser skäligt, att Lundholm kommer i åtnjutande av pension
av statsmedel efter avgången ur tjänst.
Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet har beräknats enligt
i tidigare liknande fall tillämpade grunder, och har jag icke funnit anledning
till erinran mot detsamma. Pensionen torde böra bestämmas att utgå
från och med dagen näst efter den, då Lundholm lämnar sin anställning
hos riksförsäkringsanstalten.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
Departements
chefen.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
att extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten
Frans Gustaf Emanuel Lundholm må
från och med dagen näst efter den, då han lämnar sin
anställning hos anstalten, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,800 kronor.
8:o.
Any. '' 1 skrivelse den 16 januari 1932 har riksf örsäkringsanstalten gjort fram
e?omskriv-
ställning örn utverkande av pension åt extra ordinarie skrivbiträdet hos
biträdet hos anstalten Sonja Lovisa Andersson.
riksfiirsäk
ringsanstalten
Sonja
Lovis» Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sonja Lovisa Andersson är
Andersson. född den 6 juni 1900; att hon genomgått folkskola ävensom åtnjutit undervisning
vid Stockholms borgarskolas handelslinje; att hon under åren
1916 och 1917 samt under år 1918 intill den 15 augusti innehaft anställning
i enskild tjänst; att hon sistnämnda dag antogs såsom extra skrivbiträde
hos riksf örsäkringsanstalten med en avlöning av 1,140 kronor för år; att
hon den 18 september 1922 placerades, räknat från och med den 1 juli 1921,
i 1 lönegraden 1 löneklassen av då gällande löneplan för extra ordinarie
befattningshavare; att hon från och med den 1 juli 1925 tillhört 2 lönegraden
i den från och med samma dag gällande löneplanen med placering
under tiden intill den 1 juli 1928 i 2 löneklassen och under tiden därefter
i 3 löneklassen; att hennes dagliga arbetstid under anställningen hos anstalten
varit densamma som den för ordinarie tjänstemän fastställda; samt
att hon åtnjutit tjänstledighet för sjukdom (psychoneuros) 116 dagar under
år 1928, 164 dagar under år 1929, 100 dagar under förra hälften av år
1930 samt i en följd alltifrån den 20 september 1930.
Eiksförsäkringsanstalten har vid sin skrivelse fogat ett av legitimerade
läkaren J. Billström den 8 januari 1932 för Sonja Lovisa Andersson utfärdat
intyg, så lydande:
»Fröken Sonja Lovisa Andersson har sedan den 3 januari 1923 varit i
min. behandling. Hon har lidit av nervösa cirkulationsrubbningar
(Quincke’s odém) och en del andra nervösa besvär. Hon har därjämte lidit
av psykos (schizophrenia), vilken ytterst långsamt progredierat och nu
under en längre tid gjort henne oavbrutet oförmögen till tjänstgöring. Enligt
beprövad erfarenhet brukar denna sjukdom, när den uppträder under
sådana former som i detta fall och när den under en tid av över nio år icke
blott icke blivit bättre, utan tvärtom försämrats, vara obotlig och för framtiden
utesluta återinträde i tjänst. Detta betygas på heder och samvete.»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 25
I sin förberörda skrivelse har riksförsäkringsanstalten anfört, bland
annat, följande:
Med hänsyn till innehållet i det av doktor Billström utfärdade läkarin
tyget vore riksförsäkringsanstalten nödsakad taga under övervägande
frågan om entledigande av Sonja Lovisa Andersson från hennes befattning
såsom extra ordinarie skrivbiträde hos anstalten.
Enligt ett av sociala distriktsbyrån nr 3 den 14 januari 1932 utfärdat intyg
saknade emellertid Sonja Lovisa Andersson egna medel samt underhåll
och vård av annan. Då hennes obotliga sjukdom säkerligen omöjliggjorde
för henne att på ett nytt verksamhetsområde finna sin utkomst,
skulle hon sålunda efter erhållet entledigande från sin nuvarande tjänst
utan pension stå blottad på existensmedel.
Med anledning härav samt med hänsyn till Sonja Lovisa Anderssons
långa och väl vitsordade tjänstgöring lios riksförsäkringsanstalten, syntes
det anstalten billigt, att hon för tiden efter sitt entledigande ur anstaltens
tjänst erhölle någon pension av statsmedel.
På grund av vad sålunda anförts och under åberopande av tidigare liknande
fall, då pension beviljats icke-ordinarie befattningshavare, vilka
författningsenligt icke varit därtill berättigade, har riksförsäkringsanstalten
hemställt, att Kungl. Majit ville hos riksdagen utverka, att Sonja Lovisa
Andersson finge från och med månaden näst efter den, under vilken
hon erhölle entledigande från sin befattning hos anstalten, under sin återstående
livstid uppbära årlig pension av statsmedel.
Statskontoret, som den (i februari 1932 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
har därvid anfört :
Enligt vad handlingarna utvisade hade Sonja Lovisa Andersson, som
sedan den 15 augusti 1918 varit anställd hos riksförsäkringsanstalten, efter
ingången av år 1928 till en början periodvis men alltsedan den 20 september
1930 oavbrutet åtnjutit tjänstledighet för sjukdom. Av läkares utlåtande
framginge, att hennes sjukdom (sinnessjukdom) måste anses obotlig
och för framtiden utesluta återinträde i tjänst. På grund härav och
ehuru Sonja Lovisa Anderssons effektiva tjänstetid hos anstalten utgjorde
allenast omkring tio år, ansåge sig statskontoret med hänsyn till hennes
medellöshet böra tillstyrka vidtagande av åtgärd för beredande åt henne
av någon pension av statsmedel. Såsom statskontoret framhållit i avgivna
utlåtanden örn beredande av pension åt extra ordinarie tjänstemännen hos
riksförsäkringsanstalten F. G. E. Lundholm och I). V. Gerlofsson, hade
ifråga örn pension för befattningshavare, som åtnjöte avlöning å löneplanen
i något av de nya avlöningsreglementena för icke-ordinarie befattningar,
under de senare åren plägat iakttagas, att pensionsbeloppet avpassades
med ledning av 1926 års pensionsutrednings den 29 mars 1927 avgivna
förslag till pensionsunderlag för i lönegrad placerad icke-ordinarie personal,
varvid dock en viss reduktion (10 å 15 procent) vidtagits till följd
därav, att vederbörande icke erlagt avgifter för egen pensionering. Med
tillämpning av samma förfaringssätt beträffande pensionen åt Sonja Lovisa
Andersson, vilken vore placerad i 2 lönegraden av gällande löneplan
för extra ordinarie befattningshavare, skulle pensionsunderlaget utgöra
1,236 kronor och pensionen, beril knud efter reglerna för sjukpension med
omkring 10 procent reduktion, bliva 840 kronor.
Departements
chefen.
Ang.
pension ät
extraläraren
K. E. Meijen■(vist.
26 Kungl. Martts proposition Nr 157.
Jämväl i nu förevarande ärende anser jag sådana omständigheter föreligga,
att pension av statsmedel hör utverkas. Beträffande pensionsbeloppets
storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag. Pensionen synes
böra utgå till Sonja Lovisa Andersson från och med dagen näst efter den,
då hon avgått ur tjänst.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att extra ordinarie skrivbiträdet hos riksförsäkringsanstalten
Sonja Lovisa Andersson må från och
med dagen näst efter den, då hon lämnar sin anställning
hos anstalten, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
840 kronor.
Ecklesiastikdepartementet.
9:o.
I en till Kungl. Majit ställd skrift har extraläraren vid högre allmänna
läroverket i Gävle Karl Edvard Meijenqvist anhållit att komma i åtnjutande
av pension efter uppnåendet den 15 juli 1932 av 65 års ålder.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Meijenqvist, som är född den
15 juli 1867, avlade teologisk-filosofisk examen år 1890; att han från och
med höstterminen 1906 till och med höstterminen 1931 med undantag av
vårterminen 1911 tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt, extralärare
eller timlärare vid högre allmänna läroverken i Falun och Västervik,
realskolan i Karlshamn och högre allmänna läroverket i Gävle, därav med
full tjänstgöring under sammanlagt 23 läsår; att han den 9 januari 1932
av skolöverstyrelsen förordnats att tills vidare under vårterminen 1932
vara extralärare vid högre allmänna läroverket i Gävle; att han under
sin förenämnda tjänstgöring icke åtnjutit annan ledighet än sjukledighet
under kortare tider; samt att han icke innehar annan statstjänst eller åtnjuter
pension för sådan tjänst.
Skolöverstyrelsen, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 24 november
1931, har därvid tillstyrkt bifall till Meijenqvists ansökan under
framhållande, att hans ifrågavarande tjänstgöring haft samma omfattning
som den, vilken ålåge ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, samt
under erinran att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa föregående tillfällen
beviljat pensioner till extra ordinarie lärare vid allmänna läroverk.
I sistnämnda hänseende har skolöverstyrelsen åberopat 1930 års
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
27
riksdags beslut angående rätt för extra ordinarie ämnesläraren vid högre
allmänna läroverket i Gävle Hans Larsson Nordendorph att efter uppnådd
levnadsålder av 65 år tillgodonjuta en årlig pension av 1,596 kronor (B.
skr. 369:1930, punkt 87).
Beträffande det pensionsbelopp, som borde beviljas Mejenqvist, har
skolöverstyrelsen anfört följande:
Överstyrelsen ville hemställa, att, i överensstämmelse med beräkningen
av förenämnda, åt Nordendorph beviljade pension, vid bestämmandet
av nu .ifrågavarande pension finge tillämpas de i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension meddelade bestämmelserna,
med iakttagande att i sålunda beräknat pensionsbelopp någon
reduktion företoges med anledning därav, att Mejenqvist icke erlagt pensionsavgifter,
samt att pensionen omräknades efter de i kungörelserna
den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) angivna grunderna
för bestämmande av nyreglerad pension.
Meijenqvist hade såsom extra ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk
uppburit ett årligt arvode av 2,900 kronor, oberäknat tillfällig löneförbättring,
dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförbättring. Med tilllämpning
av bestämmelserna i §§ 3 och 4 av förutnämnda lag angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension utgjorde det pensionsbelopp, som
skulle tillerkännas Meijenqvist, därest han innehade en tjänstålder av 33
tjänstår, således 2A X 2,900 kronor eller 1,933 kronor 33 öre. Då Meijenqvists
tjänstetid i statens tjänst vid slutet av läsåret 1931/1932 komme att
uppgå till 23 år, syntes det pensionsbelopp, som enligt nyss angivna grunder
skulle tillkomma honom, böra beräknas till 23/33 X 1,933 kronor 33 öre
eller 1,347 kronor 47 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet
uppåt 1,350 kronor. Men icke heller detta belopp syntes kunna oavkortat
beviljas Meijenqvist i pension. Han hade nämligen såsom förut
nämnts icke med egna pensionsavgifter bidragit till sin pensionering.
Sagda pensionsbelopp av 1,350 kronor syntes därför, i överensstämmelse
med vad som skett i tidigare liknande fall, böra avrundas till ett något
lägre, belopp. Överstyrelsen ville såsom det i sådant hänseende i nu förevarande
fall lämpliga föreslå ett till 1,200 kronor reducerat belopp. Detta
belopp syntes emellertid — såsom förut framhållits — böra omräknas efter
de i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280)
angivna grunder för nyreglerad pension och således höjas till ett belopp
av 1,200 kronor + 180 kronor + 266 kronor -f- 82 kronor 30 öre eller till
1,728 kronor 30 öre och. med föreskriven avrundning till närmast lägre
i helt krontal med 12 jämnt delbara belopp, 1,728 kronor.
I fråga örn den tidpunkt, från vilken pension syntes böra beviljas Meijenqvist,
har skolöverstyrelsen framhållit, att enär Meijenqvist först den
15 juli 1932 uppnådde den för ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken
föreskrivna pensionsåldern, pensionen syntes böra beviljas att utgå
från och med den 1 augusti 1932.
På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Meijenqvist finge från
och med den 1 augusti 1932 under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,728 kronor.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
Efter remiss Ilar statskontoret den 17 december 1931 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att statskontoret i likhet med skolöverstyrelsen
funne skäl föreligga för utverkande av pension åt Mejenqvist,
ävensom förklarat sig icke hava något att erinra mot skolöverstyrelsens
beräkning av pensionsbeloppet, vilken överensstämde med den
princip, som kommit till tillämpning i det av skolöverstyrelsen åberopade
fallet.
Deyartements- Under hänvisning till det av skolöverstyrelsen åberopade precedensfal''h,
''fen- iet tillstyrker jag, att pension beredes Mejenqvist till belopp, som av ämbetsverken
föreslagits, eller 1,728 kronor, att bestridas från allmänna indragningsstaten.
Pensionen synes i enlighet med skolöverstyrelsens hemställan
böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder Mejenqvist
uppnår en levnadsålder av 65 år, eller från och med den 1 augusti
1932.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att extraläraren vid högre allmänna läroverket i
Gävle Karl Edvard Meijenqvist må, räknat från och
med den 1 augusti 1932, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,728 kronor.
10: o.
Ang. Med eget utlåtande den 15 januari 1932 har skolöverstyrelsen till Kungl.
pension åt Majit överlämnat en av rektorn vid högre allmänna läroverket å Östermästaren
c. j rtialm i Stockholm gjord framställning örn beredande av pension åt förCarisson.
ste vaktmästaren vid samma läroverk Carl Johan Carlsson.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Carlsson, som är född den 2
oktober 1857 och alltså uppnått en levnadsålder av 74 år, alltsedan den 1
oktober 1895 innehaft anställning såsom vaktmästare vid allmänt läroverk;
att han beräknas komma att avgå från nu innehavande befattning
vid högre allmänna läroverket å Östermalm med utgången av september
månad 1932; att han för sin tjänstgöring erhållit de bästa vitsord; samt
att hans löneförmåner under åren 1925—1931 uppgått till 2,640 kronor
örn året jämte dyrtidstillägg enligt de för statens befattningshavare vid
oreglerade verk gällande grunder ävensom att han åtnjutit förmån av fri
bostad (2 rum och kök) med värme och lyse, vilken förmån av taxeringsmyndigheterna
uppskattats till ett värde av 800 kronor örn året.
Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande:
Enligt ett av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 12 september
1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering, vilket
29
Kungl. May.ts proposition Nr 157.
legat till grund för åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner at sådana
befattningshavare, vore Carlssons vaktmästarbefattning vid högre allmänna
läroverket å Östermalm i Stockholm att hänföra till den pensionsklass,
som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre allmänna
läroverk. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass hade pension
senast beviljats av 1931 års riksdag, då pension tillerkänts, bland
andra, förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Linköping
C. J. Claesson (R. skr. nr 202:1931, punkt 60). Dennes pension hade därvid
bestämts till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill en pension av 1,100
kronor — det oreglerade pensionsbelopp, som av riksdagen beviljats till
vaktmästare av ifrågavarande pensionsklass i de fall, då vederbörande
sökande uppnått en tjänsteålder av minst 30 år — uppginge vid omräkning
efter de i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925
(nr 280) angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension. Med
anledning därav syntes även Carlsson böra beviljas en pension av 1,584
kronor örn året.
På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Carlsson finge från
och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten
Stomme att äga rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
Statskontoret, som den 23 januari 1932 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att ämbetsverket, på grund av vad handlingarna
innehölle rörande Carlssons levnadsålder och tjänstetid samt vad
av skolöverstyrelsen åberopats till stöd för det föreslagna pensionsbeloppet,
icke hade något att erinra mot utverkande av pension åt Carlsson
i enlighet med skolöverstyrelsens hemställan.
I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att Carlsson kommer i Vepartementsåtnjutande
av pension enligt i tidigare liknande fall tillämpade, i skol- chefL''<- överstyrelsens utlåtande angivna grunder. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
å Östermalm i Stockholm Carl Johan Carlsson
må från och med månaden näst efter den, varunder
han avgår från sin befattning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1.584 kronor.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
Äng.
pension åt
vaktmästaren
K. .4. Hernlund.
ll:o.
Med eget utlåtande den 5 januari 1932 har skolöverstyrelsen överlämnat
en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse, däri t. f. rektorn vid folkskoleseminariet
i Strängnäs, under erinran att seminariet med utgången av budgetåret
1931/1932 komme att slutgiltigt indragas, gjort framställning örn beredande
av pension åt vaktmästaren därstädes Karl Alfred Hernlund.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, atfc Hernlund, som är född den 4
juni 1864, sedan den 1 oktober 1904 utan avbrott tjänstgjort och fortfarande
tjänstgör såsom vaktmästare vid folkskoleseminariet i Strängnäs; att han
under hela anställningstiden jämte vaktmästargöromålen omhänderhaft eldningen
vid seminariet; att han, såvitt det kunnat utrönas, aldrig åtnjutit
annan tjänstledighet än för sjukdom; att han på ett i allo utmärkt sätt
fullgjort sina åligganden; att hans avlöningsförmåner — förutom fri bostad
örn två rum och kök med bränsle och lyse jämte planteringsland — utgjort,
frånsett dyrtidstillägg, 2,400 kronor under ett vart av åren 1922—1925 och
2,500 kronor under ett vart av åren 1926—1931; samt att vid beräkningen
av Hernlunds kontanta avlöning från och med år 1922 tagits till utgångspunkt
det avlöningsbelopp, 3,108 kronor för år, som tillkommer förste expeditionsvakt
i nyreglerat verk, placerad i högsta löneklassen i 7 lönegraden
i ortsgrupp D, därvid från sistnämnda belopp, 3,108 kronor, dragits dels det
beräknade värdet av naturaförmåner (600 kronor för år till och med år 1925
och 500 kronor för år under tiden därefter) dels ock ett belopp av 108
kronor, motsvarande pensionsavgift.
I sin förenämnda skrivelse har t. f. rektorn vid folkskoleseminariet framhållit,
att då Hernlund vore fullständigt frisk och obruten av åldern, han
gärna hade tjänstgjort ännu ett par år för att öka antalet för pension beräkneliga
tjänstår. Enär detta på grund av seminariets indragning ej läte
sig göra, hemställdes, att oavkortad pension måtte tillerkännas Hernlund.
Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:
I skrivelse den 20 november 1931 angående omfattningen av folkskollärarutbildningen
läsåret 1932/1933 m. m. hade skolöverstyrelsen i samband
med frågan örn förflyttning av befattningshavarna vid folkskoleseminariet
i Strängnäs erinrat, att vaktmästaren därstädes, den nu till pension föreslagne
Karl Alfred Hernlund, den 4 juni 1931 uppnått en ålder av 67 år.
Ehuru, enligt förmenande av t. f. rektorn vid seminariet, Hernlund kunde
kvarstå även under budgetåret 1932/1933, hade överstyrelsen förklarat sig
med hänsyn till vaktmästarens ålder Anna det lämpligare, att Hernlund
erhölle pension från och med den 1 juli 1932.
Skolöverstyrelsen ville erinra örn att pension i ett flertal fall av riksdagen
beviljats vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid
folkskoleseminarier och allmänna läroverk, t. ex. år 1930 åt vaktmästaren
vid folkskoleseminariet i Uppsala Edvard Bergvall (R. skr. nr 369: 1930,
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
punkt 82) och år 1931 åt maskinisten vid högre realläroverket i Göteborg
Frans Linus Lindqvist (R. skr. nr 202:1931, punkt 68). Full pension, beräknad
för en tjänstetid av 30 år, hade i dylika fall under senare år av
riksdagen beviljats med 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill äldre pension
å 1,100 kronor uppginge vid omräkning till nyreglerad pension enligt
de grunder, som funnes angivna i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360)
och den 18 juni 1925 (nr 280).
Hernlund ägde att för pension tillgodoräkna sig 27 tjänstår. Genom folkskoleseminariets
i Strängnäs nedläggande med utgången av juni månad
1932 komine Hernlund att sakna möjlighet att tjänstgöra ytterligare det
antal år, som erfordrades för full pension. T. f. rektorn vid folkskoleseminariet
hade ävenledes i sin framställning framhållit detta och hemställt, att
Hernlund måtte tillerkännas oavkortad pension, överstyrelsen funne sig
böra instämma i rektorns sistnämnda yrkande, då det syntes överstyrelsen
obilligt, att Hernlund på grund av förhållanden, över vilka han icke kunnat
råda, skulle i pensionshänseende komma i ogynnsammare ställning än andra
med honom jämförbara befattningshavare. Med anledning härav syntes
Hernlund böra beviljas en pension av 1,584 kronor.
På grund av det sålunda anförda har skolöverstyrelsen hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Hernlund finge från och med
månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande befattning
ägde rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
Statskontoret, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den 13 januari
1932, har därvid yttrat:
Goda skäl syntes föreligga för beredande av pension åt Hernlund, när
han inom kort nödgades lämna sin anställning i sammanhang med seminariets
indragning, och med hänsyn till anledningen till att han nu måste
avgå utan att, såsom han eljest tänkt sig, kunna genom kvarstående i
tjänsten intjäna de år, som fattades i det för hel pension i regel fordrade
antalet tjänstår, ville statskontoret icke göra någon erinran mot förslaget
att åt Hernlund utverka ett pensionsbelopp av 1,584 kronor för år räknat.
Statskontoret tillstyrkte alltså, att åtgärd vidtoges i enlighet med vad skolöverstyrelsen
hemställt.
Under åberopande av vad myndigheterna i ärendet anfört tillstyrker
jag, att pension utverkas åt Hernlund. På grund av de särskilda omständigheter,
som på sätt av den föregående redogörelsen framgår i detta fall
föreligga, vill jag icke heller motsätta mig myndigheternas förslag i fråga
örn beräkningen av pensionsbeloppet.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
* att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Sträng
näs
Karl Alfred Hernlund må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
Departement
chefen.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr lö7.
Atty.
pension åt
städerskan
Ida Maria
Lindmark.
12:o.
1 skrivelse den 24 november 1931 bär skolöverstyrelsen, med föranledande
av en av städerskan vid samrealskolan i Skellefteå Ida Maria Lindmark
hos överstyrelsen gjord ansökning, hemställt örn utverkande av pension
åt Ida Maria Lindmark.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ida Maria Lindmark är född
den 12 oktober 1867; att hon alltsedan läsåret 1900/1901 varit anställd
såsom städerska vid statliga läroanstalter, till en början vid Skellefteå
lägre allmänna läroverk och, efter denna läroanstalts ombildning först till
samskola och senare till samrealskola, vid sistnämnda skolor; att hon på
grund av sjukdom (tumör) och undergången svår operation varit ur stånd
att tjänstgöra sedan den 19 oktober 1931; att hon enligt för henne utfärdat
läkarintyg på grund av sin nämnda sjukdom är för all framtid oförmögen
till arbete; att hon fullgjort sina åligganden på ett mönstergillt sätt
och fört en hedrande vandel; att hennes tjänstgöring vid läroanstalten utgjort
hennes huvudsakliga sysselsättning; att hennes avlöningsförmåner från
och med år 1920 utgjort arvode med 800 kronor för år, utan rätt att därå
uppbära dyrtidstillägg, ävensom hyresbidrag med 200 kronor örn året samt förmån
av fri vedbrand och lyse, vilken förmån värderats till 200 kronor för år;
att hon uppburit full avlöning till och med utgången av år 1931; samt
att samrealskolans lärarkollegium å sammanträde den 12 januari 1932 beslutat
bevilja henne en sjukhjälp med 600 kronor örn året jämte förenämnda
hyresbidrag och naturaförmåner, att utgå till den 1 juli 1932 eller den
tidigare tidpunkt, från vilken hon kunde komma i åtnjutande av pension
av statsmedel.
Skolöverstyrelsen har i sin förberörda skrivelse uttalat, att överstyrelsen
funné det i hög grad belijärtansvärt, att Ida Maria Lindmark er holle så
stor pension, som med hänsyn till arten av hennes arbete i statens tjänst
kunde anses skäligt, samt vidare anfört, bland annat, följande:
Skolöverstyrelsen ville erinra, att Kungl. Majit och riksdagen vid flera
tillfällen beviljat pensioner till såväl vaktmästare som städerskor vid de
allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet. I ett av läroverksöverstyrelsen
den 12 september 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares
pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga av riksdagen beviljade
pensioner åt sådana befattningshavare, hade till den i sagda förslag upptagna
lägsta pensionsklass, för vilken läroverksöverstyrelsen föreslagit, att
pension skulle utgå, hänförts samtliga de vid de allmänna läroverken anställda
kvinnliga betjänte, vilka hade stadigvarande anställning men vilkas fp
arvoden uppginge till jämförelsevis små belopp, och syntes Ida Maria Lindmark
böra i pensionshänseende jämställas med dylika befattningshavare.
Under hänvisning till 1926 års riksdags beslut örn pension åt städerskan
vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Maria Olsdotter Kilfeldt (R. skr.
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.
nr 148 :1926, pankt 47) och 1931 års riksdags beslut om pension åt städerskan
vid högre allmänna läroverket i Linköping Karolina Matilda Andersson
(R. skr. nr 2J2 : L93L, punkt 61) Ange överstyrelsen föreslå, att Ida
Maria Lindmark mitte bekomma pension till minst lika stort belopp som
nyssnämnda två städerskor, eller 660 kronor med därå utgående dyrtidstillägg.
På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl.
Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Ida Maria Lindmark finge från
och med minaden näst efter den, under vilken hon avginge från sin befattning,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 660 kronor.
Statskontoret, som den 16 december 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att då skolöverstyrelsens förslag i förevarande
ärende överensstämde med vad som förut under liknande förhållanden tillämpats
beträffande pension åt städerskor vid allmänna läroverk, ämbetsverket
anslöte sig till vad skolöverstyrelsen hemställt.
I överensstämmelse med vad myndigheterna föreslagit tillstyrker jag, att Departementspension
av statsmedel beredes Ida Maria Lindmark enligt förut angivna, i chefen.
tidigare liknande fall tillämpade grunder. Pensionen synes böra bestämmas
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder Ida Maria
Lindmark lämnar sin ifrågavarande anställning, samt bestridas från allmänna
indragningsstaten.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan vid samrealskolan i Skellefteå Ida
Maria Lindmark må från och med månaden näst efter
den, varunder hon avgår från sin anställning vid skolan,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 660 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna
l:o)—12:o) hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten samt förordnar att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik H.son Malm.
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. i sami. 127 höft. (Nr 157.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 35 i texten