Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:157, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den

26 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o)—12:o) hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finunsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler följande

frågor örn pension, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt vissa i statens

tjänst anställda personer och anför därvid:

Försvarsdepartementet.

1 :o.

Med eget utlåtande den 29 januari 1931 har marinförvaltningen överlämnat

en till varvschefen vid flottans station i Stockholm ingiven framställning

av chefen för ingenjördepartementet vid flottans varv i Stock
-

1 ninni g till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 12 7 haft (Nr 157.)

Ang.

pension åt

arbetsförman•

nen av 2:a

klass vid flot
-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

tana varv i

Stockholm

F. L. Johansson.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

holm om beredande av pension åt arbetsförmannen av 2:a klass vid ingenjördepartementet

Frans Leonard Johansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den

20 september 1868, vunnit anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet

vid flottans varv i Stockholm den 30 april 1915; att han befordrats

till förman den 18 november 1918; att han antagits att från och med den

I juli 1928 vara extra ordinarie tjänsteman vid försvarsväsendet med placering

såsom arbetsförman av 2:a klass och med lön enligt 10 lönegraden

II löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän

jämte ett personligt lönetillägg å 33 kronor 41 öre för månad

till täckande av skillnaden mellan de av honom före den 1 juli 1928 åtnjutna

löneförmånerna och avlöningen enligt nyssnämnda avlöningsreglemente;

att han — enligt företett läkarintyg — på grund av kronisk sjukdom

i det centrala nervsystemet är för framtiden arbetsoförmögen; samt att

han till följd av nämnda sjukdom varit förhindrad att uppehålla sin

tjänst sedan den 7 augusti 1929, från vilken tid han åtnjutit sjukavlöning.

Direktionen över flottans pensionskassa har efter därom av marinförvaltningen

gjord framställning avgivit utlåtande i ärendet den 28 november

1930 och därvid anfört följande:

Enligt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130) angående pensionering

av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och

övriga daglönare erfordrades för rätt att komma i åtnjutande av pension —

förutom att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår

befinnas på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter

mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder

av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden

oförmögen till utförande av arbete därstädes — att hava tjänat staten

under minst 25 år.

Jämlikt kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensions förbättring

åt vid marinen anställda daglönare, skulle till förman, sjukvaktare

och annan daglönare, som pensionerades efter den 30 juni 1920 tills

vidare utgå pension, vilken vid en tjänstetid av 25 år skulle utgöra, för

förman och sjukvaktare 600 kronor samt för annan daglönare 500 kronor

jämte förhöjning av nämnda pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt

tjänstår däröver och under iakttagande tillika, att högsta pensionsbeloppet

finge uppgå till för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för

annan daglönare 800 kronor.

Enär bestämmelse ännu ej utfärdats för pensionering av extra ordinarie

tjänstemän och extra befattningshavare vid försvarsväsendet, kunde sådana

anställningshavare vid marinen icke tilläggas pension genom flottans

pensionskassa. Den tid, de före den 1 juli 1928 tillhört daglönarstaten,

berättigade dem emellertid vid viss levnadsålder till pension, såvida

denna tid uppg-inge till minst 25 år från 20 års ålder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Med hänsyn till den tid, Johansson tillhört daglönarstaten, kunde han i

enlighet med bestämmelserna i den omförmälda kungörelsen den 25 november

1910 för närvarande icke tillerkännas någon pension genom flottans

pensionskassa.

I skrivelse den 29 januari 1930 hade direktionen hemställt, att Kungl.

Majit måtte förklara, att vid marinen anställd extra ordinarie tjänsteman

och extra befattningshavare, som åtnjöte lön enligt kungörelsen den 22

juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämrnelser för vissa civila och civilmilitära

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet och vilken

före den 1 juli 1928 innehaft anställning som förman bland daglönare,

sjukvaktare eller annan daglönare vid marinen, finge tills vidare tilläggas

pension genom flottans pensionskassa såsom förman, sjukvaktare eller

annan daglönare i enlighet med därför givna bestämmelser, med iakttagande

att tjänstetiden såsom extra ordinarie tjänsteman eller extra befattningshavare

jämväl finge tillgodoräknas vid fastställande av pensionens

belopp.

Örn denna direktionens hemställan vunne bifall, vore Johansson, därest

han kvarstode i tjänst till och med den 30 april 1940, då han innehade 25

tjänstår från 20 års ålder, berättigad till pension genom flottans pensionskassa,

och tillkomma honom då från och med månaden näst efter den, uti

vilken han erhölle avsked, årligen:

pension ............. kronor 600

pensionstillägg ....... » 180

pensionsförhöjning ................. » 144

kronor 924.

Riksdagen hade i ett flertal fall efter proposition av Kungl. Majit medgivit,

att daglönare vid marinen, som icke innehaft pensionsberättigando

tjänstetid men ansetts böra avskedas, finge tillerkännas avkortad pension

från allmänna indragningsstaten (R. skr. nr 302/1922 p. 19 och nr

306/1924 p. 10 b).

På grund av föreliggande omständigheter syntes billigheten bjuda,

att jämväl Johansson för sin nu innehavda tjänstetid beviljades någon

pension. Enär jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 24 augusti 1920

(nr 645) pensionen för en daglönareförman vid en tjänstetid av 25 år

från 20 års ålder skall utgöra 600 kronor jämte förhöjning av nämnda

pensionsbelopp med, 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver intill

900 kronor, syntes i det föreliggande fallet, därest Johanssons hela tjänstetid

finge medtagas i beräkningen, en minskning av 20 kronor för varje

år, som tjänstetiden understege 25 år, böra äga rum. Med tillämpning

av denna princip skulle för Johansson, som innehade 15 fulla tjänstår

från 20 års ålder, pensionen komma att utgöra 400 kronor, vartill skulle

komma pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) med

180 kronor och pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) med 116 kronor. Sammanlagda förmånerna av pension, pensionstillägg

och pensionsförhöjning skulle alltså utgöra 696 kronor. Härtill

skulle komma dyrtidstillägg med ett belopp av 156 kronor enligt gällande

procenttal, vadan alltså sammanlagda beloppet av pension och dyrtidstillägg

bleve 852 kronor. Detta belopp syntes dock direktionen vara

alltför lågt.

I skrivelse den 30 maj 1930 till marinförvaltningen hade direktionen

beträffande en extra ordinarie tjänstemans å flottans varv i Karls
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

krona pensionsförhållanden ifrågasatt, att hail, som före sitt antagande

till extra ordinarie tjänsteman varit daglönare, skulle i fråga örn pension

likställas med icke-ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen,

för vilka 1926 års pensionsutredning avgivit förslag till

pensioneringsbestämmelser, ävensom att, enär tjänstemannen i fråga icke

erlagt några avgifter för sin pensionering, från för honom fastställt

tjänstepensionsunderlag borde avdragas ?/io, varjämte, för den händelse

han vid avskedets meddelande icke vore berättigad till »hel pension»,

densamma borde reduceras med i nyssnämnda förslag (§ 23) angivna

grunder.

Därest i sagda förslag angivna pensioneringsgrunder även skulle tilllämpas

vid Johanssons pensionering, skulle tjänstepensionsunderlaget för

honom, som vore placerad i 10 lönegraden uti den enligt kungörelsen den

22 juni 1928 med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet gällande löneplanen,

utgöra 2,040 kronor. Med tillämpning av direktionens förberörda

reduceringsprincip, skulle pensionsförhållandena för Johansson ställa

sig salunda:

tjänstepensionsunderlag................................................................ kronor 2,040: —

minskning med l/10 ................................................................... » 204: —

kronor 1,836: —

minskning med 1/120 härav för varje full fjärdedel av år,

varmed antalet tjänstår understege 30.................................... kronor 887: 4o

avkortad pension ............................................................................ kronor 948: 6o.

Då emellertid enligt § 35 och § 25:1 i samma förslag till pensioneringsgrunder

beloppet av »sjukpension» utginge med lägst 75 procent av hel

pension, skulle, örn förenämnda belopp, 1,836 kronor, ansåges utgöra »hel

pension» för nu ifrågavarande befattningshavare, det honom tillkommande

beloppet av »sjukpension» utgöra j —-----=| 1,377 kronor.

Detta pensionsbelopp syntes dock direktionen vara alltför högt i betraktande

av att en förman vid daglönarstaten med 40 tjänstår uppbure

i sammanlagda pensionsförmåner endast 1,260 kronor för år, att Johansons

sammanlagda tjänstetid utgjorde allenast 15 */« år, att han före antagningen

den 1 juli 1928 till e. o. tjänsteman, arbetsförman av 2:a

klassen, varit förman vid daglönarstaten och.även efter antagningen till

e. o. tjänsteman torde liava skött samma syssla som förut, samt att han

på grund av sjukdom varit förhindrad uppehålla sin tjänst sedan den 7

augusti 1929.

Med hänsyn dels till dessa omständigheter, dels ock därtill att Johansson

icke betalt några pensionsavgifter, ville direktionen föreslå, att man vid

beräkningen av den pension, som kunde anses böra tillerkännas Johansson,

helt bortsåga från den tredjedel av nämnda tjänstepensionsunderlag

av 2,040 kronor, som skulle anses utgöra »avgiftspension», d. v. s.

680 kronor, och till grund för beräkningen lade blott de två tredjedelar,

som skulle anses utgöra »statspension» eller alltså 1,360 kronor.

Med denna beräkningsgrund skulle enligt de åberopade paragraferna i

1926 års pensionsutrednings förslag till pensioneringsgrunder Johans
-

»sjukpension» utgöra =j 1,020 kronor, vilket belopp syntes

direktionen skäligt.

sons

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 157.

Då denna pension "vöre att betrakta såsom »reglerad pension», borde

pensionstillägg . enligt kungörelsen: den 15 juni 1922 (nr 360) och pensionsför

höjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) icke därå

utgå. Däremot komme till densamma dyrtidstillägg, vilket enligt gällande

procenttal utgjordé 204 kronor för år. Sammanlagda beloppet av

pension och dyrtidstillägg skulle alltså bliva 1,224 kronor.

Enär Johansson icke uppfyllt villkoren för erhållande av pension genom

flottans pensionskassa, bonde den pension, som kunde Wiva honom

beviljad, utgå från allmänna indragningsstaten.

Marinförvaltningen har i sin förenämnda skrivelse den 29 januari 1931

anfört huvudsakligen följande:

Marinförvaltningen hade i tidigaro sammanhang uttalat, att sedan genom

kungörelsen den 22 januari 1928 (nr 215) däri omförmälda befattningshavares

löner blivit reglerade efter samma grunder, som gällde

för annan icke-ordinarie personal inom statsförvaltningen, försvarsväsendets

civila befattningshavare i pensionshänseende icke bolde intaga

oförmånligare ställning än nyssnämnda personal. Vid pensionering genom

riksdagens medverkan av icke-ordinarie befattningshavare inom

den civila statsförvaltningen hade i särskilda fall — såsom enligt riksdagens

skrivelser nr 369/1930 angående amanuensen E. Lundström och

nr 215/1929 angående e. o. kanslibiträdet Anna Scherdin — tillämpats

de grunder, som funnes angivna i 1926 års pensionsutrednings betänkande

med förslag till ny civil pensionslag, innefattande jämväl pensionsbestämmelser

för icke-ordinarie personal, varvid avdrag plägat äga

rum med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. Enligt nämnda

förslag utgjorde för manlig icke-ordinarie befattningshavare i 10 lönegraden

pensionen vid fullt antal tjänstår 2 040 kronor. Örn sedvanligt

avdrag för icke erlagda pensionsavgifter verkställdes med 1 io erhölles ett

belopp av 1,836 kronor. Enligt betänkandet utginge emellertid, därest

antalet tjänstår icke uppginge till 30, avkortad pension, vilken beräknades

så, att densamma motsvarade beloppet av hel pension med avdrag

av ‘/iso av statspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed

antalet tjänstår understege 30, dock att sjukpension utginge med lägst

75 procent av hel pension. På grund härav skulle, örn förenämnda belopp,

1,836 kronor, ansåges utgöra hel pension, det Johansson tillkommande

beloppet av sjukpension utgöra 1,377 kronor.

Direktionen över flottans pensionskassa hade emellertid i sitt yttrande

framhållit, att detta pensionsbelopp med hänsyn till Johanssons korta

tjänstetid och med hänsyn till den omständigheten, att han icke betalat

några pensionsavgifter, ‘mäste anses för högt. Direktionen hade föreslagit,

att vid beräkningen av den pension, som kunde anses böra tillerkännas

Johansson, måtto helt bortses från den tredjedel av pensionsunderlaget,

som skulle anses utgöra avgiftspension, och till grund för

beräkningen läggas blott do två tredjedelar, som utgjorde »statspension».

Då pensionsunderlaget, enligt vad förut nämnts*, borde beräknas

1,020 kronor, vartill komme dyrtidstillägg. Direktionen hade sålunda

hemstiillt, att Johansson måtte tillerkännas en årlig pension å detta belopp.

till 2,040 kronor, skulle Johanssons sjukpension

* 2,040 *

utgöra

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157,

Med instämmande i direktionens över flottans pensionskassa nyssnämnda

utlåtande har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johansson finge från och med

dagen efter den, då han avginge eller erliolle avsked från sin tjänst, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,020 kronor. .

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, den 20 februari 1931, har

därvid anfört, att det med hänsyn till Johanssons relativt korta anställningstid

kunde anses tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas honom.

Då emellertid riksdagen vid olika tillfällen beviljat pension åt

arbetare med lika kort anställningstid som Johansson (år 1928 åt maskinisten

O. Håkansson Levin, år 1929 åt bageriarbetaren S. E. Strandman

samt år 1930 åt arbetarna C. V. Andersson och L. Gr. Gran), ansåge sig

statskontoret böra tillstyrka, att åt Johansson utverkades pension, vilken

dock ej syntes böra utgå med högre belopp än 816 kronor för år.

Jämlikt bestämmelserna i kungörelserna den 25 november 1910 (nr 130)

angående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare,

sjukvaktare och övriga daglönare samt den 24 augusti 1920 (nr 645)

angående pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare erfordras,

på sätt av det föregående framgår, för rätt till åtnjutande av pension,

förutom att vederbörande uppnått viss levnadsålder, en tjänstetid efter

fyllda 20 år av minst 25 år. Vid beräkningen av nämnda tjänstetid

synes, sakligt sett, hinder icke böra föreligga att taga i betraktande

även den tid efter den 30 juni 1928, varunder en dylik anställningshavare

kan hava såsom extra ordinarie tjänsteman, åtnjutit avlöning enligt de

den 22 juni 1928 utfärdade avlöningsbestämmelserna för vissa civila och civilmilitära

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. Visserligen

Ilar direktionen över flottans pensionskassa, såsom av den föregående

redogörelsen framgår, vid behandlingen av ansökningar örn pension

enligt berörda författningar ansett sig förhindrad att, intill dess särskild

förklaring i sådant avseende av Kungl. Maj:t meddelades, vid bestämmande

av tjänstetiden medräkna nyss angivna tid ävensom hos Kungl. Maj:t

gjort framställning om utfärdande åv dylik förklaring. Då jag i likhet

med marinförvaltningen och statskontoret, som avgivit yttranden i anledning

av direktionens omförmälda framställning, anser, att tillkomsten

av de av Kungl. Maj:t år 1928 utfärdade avlöningsbestämmelserna icke

inverkar på nu förevarande befattningshavares rätt till pension enligt de

för daglönare genom 1910 och 1920 års förutnämnda kungörelser stadgade

pensioneringsgrunderna, har jag för avsikt, att, därest icke från riksdagens

sida erinran härutinnan, framkommer, senare föreslå Kungl. Majit att

utfärda föreskrift i det av direktionen avsedda syftet.

I de fall, där — liksom i nu närmast förevarande ärende angående ar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

betsförmanpen Frans Leonard Johansson — befattningshavaren icke,

även med tillgodoräknande av tjänstgöringen såsom extra ordinarie tjänsteman,

innehar minst 25 tjänstår, kan pension icke utgå utan särskilt

medgivande av riksdagen. På sätt direktionen över flottans pensionskassa

i sitt förut återgivna utlåtande erinrat, har riksdagen i ett flertal

dylika fall beviljat avkortade pensioner, att utgå från allmänna indragningsstaten.

Med hänsyn därtill att Johansson på grund av sjukdom blivit oförmögen

att sköta sin tjänst anser jag skäligt, att han efter entledigandet kommer

i åtnjutande av pension. Pensionsbeloppet synes mig höra bestämmas i enlighet

med vad statskontoret efter jämförelse med i vissa tidigare fall

åt anställningshavare vid försvarsväsendet beviljade pensioner föreslagit

eller således till 816 kronor.

Under åberopande härav får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att arbetsförmannen av 2:a klass vid flottans varv

i Stockholm Frans Leonard Johansson må från och

med dagen näst efter den, då han avgår ur tjänst, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 816 kronor.

2:o.

I en av stationsbefälhavare!! vid flottans station i Karlskrona med tillstyrkan

den 6 maj 1931 överlämnad, till Kungl. Majit ställd skrift har

förre förmannen av lia klass vid flottans station i Karlskrona Gustaf

Adolf Fredrik Frick anhållit örn pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frick är född den 21 april

1884; att han inskrevs vid sjömanskåren den 2 oktober 1901 och därifrån

erhöll avsked den 30 september 1904; att han innehade anställning såsom

daglönare vid flottans varvs i Karlskrona artilleridepartement under

tiden den 23 november 1904—den 20 mars 1905; att han åter antogs vid

sjömanskåren den 23 oktober 1905 och därifrån erhöll avsked den 31 oktober

1910; att han under tiden den 29 september 1915—den 7 maj 1919 tjänstgjorde

såsom daglönare vid förenämnda varvs ingenjördepartement; att

han antogs till lie bytesskaffare i sjömanskårens matinrättning den 1 maj

1919; att han den 1 juli 1928 förordnades till extra ordinarie tjänsteman vid

försvarsväsendet med placering såsom förman av lia klass (lie bytesskaffare)

och med lön enligt 7 lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928

(nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära ickeordinarie

befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för

extra ordinarie tjänstemän; samt att han, som enligt ett handlingarna närslutet

läkarintyg lider av kronisk njurinflammation, blodtrycksförhöjning

Äng.

pension åt

f. förmannen

av lia klass

vid flottans

station t

Karlskrona

G. A. F.

Friek.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

och. kronisk hjärtmuskelsjukdom och till följd härav är för framtiden

oförmögen att med eget arbete försörja sig, på grund av sin sjukdom

uppsagts från sin befattning med utgången av maj månad 1931, vid vilken

tidpunkt hans sammanlagda tjänstetid utgjorde 24 år, därav 21 ’/i2 år

från 20 års ålder.

Direktionen över flottans pensionskassa, som efter därom av statiousbefälhavaren

vid flottans station i Karlskrona gjord hemställan avgivit yttrande

i ärendet den 28 april 1931, har därvid anfört bland annat följande:

Enär några pensionsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare,

vid förs vars väsend et ej vöre fastställda, vore Frick icke berättigad till

pension. Emellertid vore Frick på grund av sjukdom såväl nu som för

framtiden oförmögen att med eget arbete försörja sig och sin familj.

Denna bestode av fem hemmavarande personer, av vilka en lode av svår

sjukdom. Frick ägde icke heller någon förmögenhet. På grund av dessa

omständigheter syntes det med rättvisa och billighet förenligt, att pension

tillerkändes honom för den tid, han tjänat kronan.

Därest 1926 års pensionsutrednings förslag till civil tjänstepensionslag

varit genomfört och ägt tillämplighet i förevarande fall, hade för Frick,

som tillhörde 7 lönegraden i vederbörlig löneplan för extra ordinarie

tjänstemän, varit gällande ett tjänstepensionsunderlag av 1,716 kronor.

Härav utgjorde två tredjedelar eller 1,144 kronor statspensionsunderlag

och en tredjedel eller 572 kronor avgiftspensionsunderlag. Då några

pensionsavgifter ej erlagts, ifrågakomme sålunda i förevarande fall endast

statspensionsunderlaget. Enär antalet tjänstår från 18 års ålder

med 26,4 understege 30, borde sistnämnda underlag minskas med 1,144 X 26

120

eller 248 kronor, då såsom behållning återstode 896 kronor elier avrundat

till närmast högre med tolv delbara tal 900 kronor. Detta belopp

funné direktionen för sin del vara en lämpligt avpassad pension åt

Frick med hänsyn till hans tjänste- och övriga förhållanden. — Därest

Frick erhölle dylik pension, syntes densamma böra utgå från allmänna

indragningsstaten.

Till jämförelse ville direktionen anföra, att, därest Frick hela siu

tjänstetid tjänat vid sjömanskåren, han hade efter uppnådda 50 levnadsår,

d. v. s. efter den 21 april 1934, som korpral varit berättigad genom flottans

pensionskassa i årliga pensionsförmåner uppbära 912 kronor samt

att, örn han såsom förman tillhört daglönarstaten, pension icke kunnat

tillerkännas honom förrän efter uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår, i

vilket fall de årliga sammanlagda pensionsförmånerna uppgått till 924

kronor. Med hänsyn jämväl till dessa förhållanden syntes det förut föreslagna

pensionsbeloppet, 900 kronor, motiverat.

I ärendet har marinförvaltningen avgivit infordrat utlåtande den 11

juni 1931 och därvid, under åberopande av vad direktionen över flottans

pensionskassa anfört, gjort framställning örn utverkande av pension

åt sökanden med 900 kronor för år räknat. Då emellertid sökandens ställning

vore sådan, att ett mera omedelbart ingripande från statens sida

kunde ifrågasättas, hemställde marinförvaltningen tillika, att Kungl.

Maj:! måtte medgiva, att till sökanden finge tillsvidare, räknat från och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

med den 1 juni 1931, från sjöförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas

understöd med 75 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan örn

beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för

honom att i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för lid,

varunder han uppburit detta understöd, till nämnda anslag återbetala för

sådan tid uppburna understödsmedel.

Statskontoret, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den 6 juli

1931, har därvid anslutit sig till marinförvaltningens hemställan såväl i

fråga örn utverkande av pension å 900 kronor åt sökanden som i fråga örn

beviljande av tillfälligt understöd åt sökanden i avvaktan på att pensionsfrågan

kunde bliva av riksdagen avgjord.

Genom beslut den 24 juli 1931 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Frick

finge, räknat från avgången ur tjänst, från sjöförsvarets anslag till extra

utgifter utbetalas understöd med 75 kronor vid varje månads utgång, intill

dess frågan örn beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad,

med skyldighet för honom, att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd

jämväl för tid, varunder han uppburit medgivet understöd, till

nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning skulle ske genom överföring av till betalning förfallna

pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

På sätt av det föregående framgår innehar Frick icke vare sig den lev- Departemenunadsålder

eller den tjänstetid, som erfordras för erhållande av pension chefen.

enligt de för daglönare genom kungörelserna den 25 november 1910 (nr 130)

och den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda pensioneringsgrunderna.

Enär Frick på grund av sjukdom nödgats lämna sin befattning, anser

jag emellertid skäligt, att han kommer i åtnjutande av pension. Ehuru

det föreslagna pensionsbeloppet, 900 kronor, kan synas väl högt i förhållande

till vad som vid tillämpning av förenämnda kungörelser skulle

hava tillkommit Frick, därest han vid avgången uppnått fullt antal levnads-

och tjänstår, anser jag mig med hänsyn till vad i ärendet förekommit

icke böra föreslå någon nedsättning i detsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre förmannen av lia klass vid flottans station

i Karlskrona Gustaf Adolf Fredrik Frick må,

räknat från och med den 1 juni 1931, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 900 kronor, varvid skall

iakttagas den honom jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

den 24 juli 1931 ålagda återbetalningsskyldigheten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

3:o.

Äng.

pension åt

förmannen av

l:a klass vid

flottans station

i

Stockholm

K. Norling.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Norling, som är född den 19

november 1861, under tiden den 11 oktober 1904—den 12 mars 1910 varit anställd

såsom maskinist dels vid Vaxholms kustartilleriregemente under 2 år

1 månad 12 dagar och dels vid flottans varv i Stockholm under 2 år 3 månader

2 dagar; att han varit anställd såsom lie eldare vid flottans stations

i Stockholm matinrättning från och med den 28 mars 1918; att han den

1 juli 1929 antogs till extra ordinarie tjänsteman med placering såsom förman

av l:a klass (förste eldare vid matinrättningen) och med lön enligt

7 lönegraden 9 löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med

avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän; att han för att icke genom inordnandet i nyssnämnda avlöningsbestämmelser

lida minskning i förut åtnjutna löneförmåner tillerkänts

ett mindre personligt lönetillägg, varigenom hans löneförmåner sedan

den 1 juli 1929 — inklusive dyrtidstillägg — uppgått till omkring 3,600 kronor

för år räknat.

StationsbefäZhavaren vid flottans station i Stockholm har i sitt förenämnda

utlåtande tillstyrkt utverkande åt Norling av pension till belopp

av 1,200 kronor för år.

Direktionen över flottans pensionskassa, som efter därom av marinförvaltningen

gjord framställning avgivit yttrande i ärendet den 29 juli

1931, har därvid anfört följande:

Enär några pensioneringsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet icke vöre fastställda, vore Norling ej berättigad

till någon pension. Med hänsyn emellertid till att Norling skött sina

åligganden till full belåtenhet, att hans arbetsförmåga vore på grund av

hög ålder i väsentlig grad nedsatt samt att han enligt uppgift icke ägde

något kapital syntes skäl föreligga för att Norling bereddes pension för

den tid, han tjänat kronan.

Därest Norling såsom förman tillhört daglönarstaten och i följd därav

stadgandena i kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130) angående pensionering

av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och övriga daglönare samt i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående

pensionsförbättring åt de vid marinen anställda daglönare varit

tillämpliga beträffande hans pensionering, skulle han kunnat komma i

åtnjutande av pension först efter 25 tjänstår, varvid hans årliga pensionsförmåner

uppgått till 924 kronor, dyrtidstillägg oberäknat.

Med skrivelse den 24 september 1931 har marinförvaltningen överlämnat

en av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm med eget utlåtande

till marinförvaltningen insänd framställning av chefen för underofficers-

och sjömanskårerna vid nämnda station örn utverkande av pension

åt förmannen av l:a klass vid flottans station i Stockholm Elis Norling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

I ett med det xiu föreliggande jämförbart ärende, nämligen angående

pension till e. o. tjänstemannen, förmannen av lia klass vid sjömanskårens

matinrättning i Karlskrona Gustaf Adolf Fredrik Frick hade direktionen

i avgivet yttrande till stationsbefälhavaren därstädes föreslagit tillämpning

av 1926 års pensionsutrednings förslag till civil pensionslag. Direktionen

funne sig kunna föreslå, att pensionen till Norling jämväl beräknades

enligt grunderna i sagda förslag på följande sätt.

För Norling, som uppbure lön enligt 7 lönegraden i gällande löneplan

för extra ordinarie tjänstemän, skulle, därest sagda förslag varit genomfört,

tjänstepensionsunderlaget utgjort 1,716 kronor. Härav utgjorde två

tredjedelar eller 1,144 kronor statspensionsunderlag oell en tredjedel eller

572 kronor avgiftsunderlag. Då några pensionsavgifter icke blivit erlagda

av Norling, syntes i förevarande fall endast statspensionsunderlaget, 1,144

kronor, böra ifrågakomma. Enär sammanlagda antalet tjänstår från 18

års ålder för Norling med 4BA» understege 30, borde tjänstepensionsunder
1,

144 x 49

laget för honom minskas med eller 467 kronor, varvid såsom

behållning återstode 677 kronor, vilket belopp borde avrundas till närmast

högre med 12 delbara tal eller 684 kronor.

Enär emellertid stationsbefälhavaren medgivit Norlings kvarstående

i tjänst tills vidare, borde i förut angivna beräkning vidtagas den jämkning,

som kunde föranledas av Norlings tjänstetid vid avskedets meddelande.

Pensionen syntes böra utgå av allmänna indragningsstatens medel.

Marinförvaltningen har i sin skrivelse den 24 september 1931 erinrat örn

ämbetsverkets tidigare gjorda uttalande, att sedan genom kungörelsen den

22 juni 1928 (nr 215) däri omförmälda befattningshavares löner blivit reglerade

efter samma grunder, som gilli de för annan icke-ordinarie personal

inom statsförvaltningen, försvarsväsendets civila befattningshavare icke

borde i pensiousliänseende intaga oförmånligare ställning än nyssnämnda

personal. I anslutning härtill Ilar marinförvaltningen vidare anfört följande

:

Vid pensionering genom riksdagens medverkan av icke-ordinarie befattningshavare

inom den civila statsförvaltningen hade i särskilda fall -—

såsom enligt riksdagens skrivelse nr 369/1930 angående amanuensen E.

Lundström och nr 215/1929 angående extra ordinarie kanslibiträdet Anna

Scherdin — tillämpats de grunder, som funnes angivna i 1926 års pensionsutrednings

betänkande med förslag till ny civil pensionslag, innefattande

jämväl pensionsbestämmelser för icke-ordinarie personal. Hade

detta förslag varit genomfört och ägt tillämplighet i förevarande fall,

hade för Norling, som tillhörde 7 lönegraden i vederbörlig löneplan för

extra ordinarie tjänstemän, ett pensionsunderlag av 1,716 kronor varit gällande.

Härav utgjorde */» eller 1,144 kronor statspensionsunderlag och V»

eller 572 kronor avgiftspensionsunderlag. Då några pensionsavgifter icke

blivit erlagda, borde i detta fall endast statspensionsunderlaget ifrågakomma.

Enligt betänkandet utginge emellertid, därest antalet tjänstår icke

uppginge till 30, avkortad pension, vilken beräknades så, att densamma

motsvarade beloppet av hel pension med avdrag av Visn av statspensionsunderlaget

för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understege

30. Enär Norling icke kunde beredas pension redan vid fyllda 70

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Departements
chefen.

år, syntes det vara lämpligt att, i den händelse han pensionerades, pensionsbeloppet

beräknades såsom om han kvarstått i tjänst till 71 års ålder.

Skulle nu 1,144 kronor anses utgöra full pension, så borde, enär antalet

beräknade tjänstår med i3U understege 30, detta belopp minskas med

1,144 x 43

120 —^ kronor, då som behållning återstode 734 kronor, vilket

belopp borde ökas till närmast högre med 12 delbara tal, nämligen 744.

Marinförvaltningen bär alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Korling finge från oell med dagen efter den, då

han avginge eller erhöllé avsked från sin tjänst, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 744 kronor.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 14 oktober

1931, har därvid yttrat, att ämbetsverket i likhet med direktionen över flottans

pensionskassa och marinförvaltningen ansåge, att någon pension borde

tilldelas Norling, när lian vid framskriden ålder inom kort tid nödgades

lämna sin anställning. Beträffande pensionsbeloppet har statskontoret

— med erinran att 1928 års riksdag i anledning av Kungl. Majits i punkt

8 av propositionen nr 57 framlagda förslag beviljat pension å 876 kronor

åt tygarbetaren J. G. Flod, som kunde räkna 19 tjänstår — föreslagit,

att åt Norling, som vid avgången kunde räkna 18 tjänstår, måtte

utverkas pension å 852 kronor, vilket belopp även ungefärligen motsvarade

18/30 av pensionsunderlaget i 7 lönegraden, 1,716 kronor, efter reduktion med

15 procent till följd av frihet från pensionsavgifter. I övrigt har statskontoret

ej haft något att erinra mot marinförvaltningens hemställan.

1 likhet med de under nästföregående två punkter omförmälda anställningshavarna

vid flottan innehar Norling icke sådan tjänstetid, att pension

kan beredas honom enligt de för daglönarstaten eljest gällande pensioneringsgrunderna.

Det synes emellertid billigt, att även Norling, vilken

— enligt vad jag inhämtat — ännu kvarstår i tjänst, kommer i åtnjutande

av pension efter det han lämnat sin anställning vid flottan.

Pensionen åt Norling synes mig skäligen böra bestämmas till det av

statskontoret föreslagna beloppet, 852 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen av lia klass vid flottans station i

Stockholm Elis Norling må från och med dagen näst

efter den, då han avgår ur tjänst, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 852 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

13

4:o.

Med eget utlåtande den 4 december 1931 bar arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnat en till departementet ställd, av chefen för

östra arméfördelningen tillstyrkt framställning av chefen för Upplands

regemente örn beredande av pension åt tvätterskan vid regementets

tvättinrättning Selma Alexandra Bergqvist, född Lundin, och skomakeriarbetaren

vid samma regementes intendenturverkstäder Karl Erik

Lindersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

beträffande Selma Bergqvist, att hon, som är född den 3 maj 1867 oell

änka, alltsedan den 29 april 1912 innehar anställning vid Upplands regementes

tvättinrättning; att enligt för henne utfärdat läkarintyg hennes

arbetsförmåga på grund av sjukdom (allmän arterioskleros, åderbråck,

allmän sänkning av bukens organ, lungemphysem, lindrigt hjärtfel och

nedsatt synförmåga) måste anses vara i hög grad nedsatt och att det icke

torde kunna uteslutas, att hennes arbete vid regementet varit bidragande

orsak till hennes nedsatta hälsotillstånd; att hon städse på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt med energi och omtanke fullgjort sina åligganden;

samt att hon under åren 1926—1930 vid regementet uppburit en avlöning,

som, inberäknat dyrtidstillägg, uppgått till i genomsnitt omkring

1,780 kronor om året; och

beträffande Lindersson, att han, som är född den 14 april 1871, alltsedan

den 12 december 1912 innehar anställning vid regementets intendenturverkstäder

såsom skomakeriarbetare; att hans arbetsförmåga enligt

för honom utfärdat läkarintyg på grund av ofärdighet i vänstra benet

(beroende på tuberkulos i knäleden), nedsatt synskärpa, åderbråck på

högra underbenet samt allmän klenhet måste anses vara i hög grad nedsatt;

att han i sin tjänst visat noggrannhet och plikttrohet; samt att hans

avlöning vid l-egementet under åren 1926—1930 uppgått till i medeltal omkring

2,450 kronor örn året, dyrtidstillägg inberäknat.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i sitt förutnämnda utlåtande

anfört, att departementet med hänsyn till föreliggande förhållanden

ansåge det vara med rättvisa och billighet förenligt, att såväl Selma

Bergqvist som Lindersson, vilka bägge beräknades komma att lämna

sina respektive anställningar under år 1932. efter avgången komme i åtnjutande

av årligt understöd av statsmedel under sin återstående livstid.

Beträffande pensionsbeloppens storlek har departementet vidare yttrat

följande:

I fråga örn understödet åt Selma Bergqvist ansåge departementet, att

detsamma, enär hennes anställningstid i statens tjänst den 28 april 1932

Äng.

pension åt

tvätterskan

Selma

Alexandra

Berggvist och

skomakeriarbet

ar en K. E.

TÅndersson.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

komma att uppgå till 20 år, borde fastställas till ett grundbelopp av 350

kronor örn året.

Beträffande storleken av understödet åt Lindersson holle departementet

före, att nämnda understöd, vid det förhållandet att Lindersson» arbete

i statens tjänst vid slutet av år 1932 komme att omfatta en tid ar

20 år, skäligen borde bestämmas till ett grundbelopp av 400 kronor för år.

Till de sålunda föreslagna pensionsbeloppen borde läggas det pensionstillägg,

som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), ävensom

de förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) belöpte å ifrågavarande pensioner och pensionstillägg.

På grund av vad sålunda anförts har arméförvaltningens intendentsdepartement

hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Selma Bergqvist och Lindersson finge från och med månaden

näst efter den, varunder envar av dem erhölle avsked från innehavande

anställning vid Upplands regemente, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årliga pensioner till belopp, beräknade

i enlighet med vad som förut angivits.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 19 december

1931, bär därvid anfört:

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisade hade Selma Bergqvist i

det närmaste uppnått en levnadsålder av 45 år, då hon den 29 april 1912

anställts såsom tvätterska vid Upplands regemente. När hon under år

1932 komme att lämna sin anställning, kunde hon räkna allenast 20

tjänstår. Under sådana förhållanden syntes en viss tvekan kunna råda,

huruvida tillräckliga skäl för beredande av statspension i detta fall förelåge.

Då hon emellertid uppnått en levnadsålder av över 64 år och hennes

arbetsförmåga på grund av sjukdom vore i hög grad nedsatt, ansåge

sig statskontoret kunna tillstyrka, att någon pension bereddes benne. Den

av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna pensionen, som

efter reglering skulle utgöra 732 kronor, syntes dock böra reduceras och

lämpligen bestämmas till 660 kronor för år.

Beträffande den gjorda framställningen örn pension till Lindersson

hade statskontoret icke någon annan erinran att göra mot densamma än

att det föreslagna pensionsbeloppet, som motsvarade en nyreglerad pension

å 792 kronor, med hänsyn till att Lindersson vid avgång från sin anställning

komme att uppnå en tjänstetid av allenast 20 år syntes böra

sänkas till 756 kronor för år.

I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att Selma Bergqvist

och Lindersson komma i åtnjutande av pension, efter det de lämnat sina

respektive anställningar vid Upplands regemente.

Beträffande pensionen åt Selma Bergqvist, anser jag, att densamma

icke bör bestämmas till högre belopp än som tillstyrkts av statskontoret

eller 660 kronor. Jag ansluter mig således i denna del till statskontorets

förslag.

Vad åter angår den pension, som bör tillkomma Lindersson, anser jag

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Martts proposition Nr 157.

den av statskontoret ifrågasatta reduceringen av det av arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagna pensionsbeloppet skäligen icke

böra äga rum. Jag förordar sålunda, att pensionen åt Lindersson bestämmes

till 792 kronor för år.

Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tvätterskan vid Upplands regementes tvättinrättning

Selma Alexandra Bergqvist, född Lundin,

och skomakeriarbetaren vid samma regementes intendenturverkstäder

Karl Erik Lindersson må från och

med månaden näst efter den, varunder de avgå från

sina anställningar, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årliga pensioner,

Selma Alexandra Bergqvist till belopp av 660 kronor

och Lindersson till belopp av 792 kronor.

5:o.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 5 oktober 1931 dagtecknad skrift har försvarsverkens

civila personals förbund gjort framställning örn beredande

av pension åt förra tvätterskan vid Vaxholms fästnings tvättinrättning

Hulda Karolina (Karin) Persson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karin Persson, som är född

den 4 oktober 1880, den 15 november 1914 anställdes såsom tvätterska vid

Vaxholms fästnings tvättinrättning; att hon i januari månad 1929 insjuknade

i lungtuberkulos; att hon varit sjukskriven under tiden den 8

januari—den 14 mars 1929 samt från och med den 10 januari 1930; att hennes

avlöningsförmåner vid tvättinrättningen, dyrtidstillägg inberäknat,

uppgått till omkring 2,060 kronor år 1927,1,950 kronor år 1928 och 1,860 kronor

år 1929; att hon icke uppburit någon avlöning sedan den 10 juni 1930;

att hon numera entledigats från sin nämnda anställning; samt att hon

är medellös.

Enligt läkarintyg, utfärdat av stadsläkaren i Vaxholm, har Karin Perssons

lungsjukdom nått sådan utbredning, att hon med största sannolikhet

kommer att bliva för framtiden oförmögen till arbete. I läkarintyget

har vidare meddelats, att nämnda sjukdom börjat med symptom av akut

lunginflammation under den tid, Karin Persson arbetat vid tvättinrättningen,

ävensom uttalats, att tjänstgöringen vid tvättinrättningen med

största sannolikhet bidragit till sjukdomens uppkomst och utveckling.

Äng.

pension åt

förra tvätterskan

Hulda

Karolina

(Karin)

Persson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Marinförvaltningen har den 5 november 1931 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet och därvid överlämnat från kommendanten i Vaxholms

fästning och direktionen över flottans pensionskassa infordrade yttranden.

Kommendanten i Vaxholms fästning har i sitt yttrande anfört, bland

annat, följande:

Karin Persson hade hos riksförsäkringsanstalten anmälts till erhållande

av livränta eller pension, men hade anstalten i skrivelse den

11 juli 1931 meddelat, att då sjukdomen enligt förebragt utredning icke

föranletts av olycksfall, någon ersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

icke kunde tilldelas henne.

Enligt gällande bestämmelser angående pensionering av vid marinen

anställda daglönare kunde ej heller pension tilldelas henne genom flottans

pensionskassa, enär nämnda föreskrifter icke vore tillämpliga å

kvinnliga daglönare. Därest emellertid desamma ägt tillämpning i förevarande

fall, hade Karin Persson först efter det hon kunnat räkna 25 års

statstjänst kunnat komma i åtnjutande av pension genom kassan. Någon

pension eller livränta kunde således icke beredas henne vare sig från riksförsäkringsanstalten

eller från flottans pensionskassa. Då förvärvsarbete

icke heller på grund av hennes sjukdom syntes stå henne till huds, vore

hennes försörjningsmöjligheter mycket små.

Med hänsyn till uppkomsten av den sjukdom, som berövat henne möjligheten

till förvärvsarbete, syntes, enligt kommendantens förmenande,

icke någon tvekan råda därom, att hon borde från statsverket erhålla

skäligt; understöd.

På grund av vad sålunda anförts har kommendanten tillstyrkt utverkande

av skälig pension åt Karin Persson.

Direktionen över flottams pensionskassa har i sitt yttrande biträtt den av

kommendanten i Vaxholms fästning gjorda hemställan.

För egen del har marinförvaltningen, under hänvisning till att 1929 års

riksdag enligt skrivelse nr 215, punkt 49, medgivit en årlig pension å 600

kronor till sömmerskan Ottilia Alexandra Josefina Nilsson efter 15-årig

tjänst vid Vaxholms kustartilleriregementes skrädderiverkstad, hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Karin Persson

finge från och med den 1 juli 1930, efter vilken tidpunkt någon avlöning

icke utgått och med all sannolikhet icke torde komma att utgå till henne,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd å 600

kronor.

Efter remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet den 17 november

1931 och därvid anfört följande:

Då, enligt vad handlingarna utvisade, tvätterskan Persson vore på grund

av sjukdom fullständigt oförmögen att med arbete försörja sig och då, såsom

marinförvaltningen erinrat, 1929 års riksdag under liknande örn
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ständigheter beviljat en sömmerska, vilken under allenast 15 år arbe

tat vid Vaxholms kustartilleriregemente, en pension till belopp av 600

kronor för år, syntes det icke vara något att erinra mot att en liknande

förmån utverkades åt Karin Persson, vilken alltsedan den 15 november

1914 varit anställd vid Vaxholms fästnings tvättinrättning men varit

för sjukdom ledig sedan den 10 januari 1930. Då Karin Persson icke åtnjutit

någon avlöning sedan juni månad 1930, syntes pensionen böra få,

såsom marinförvaltningen föreslagit, åtnjutas från och med den 1 juli

1930.

Även jag anser skäligt, att Karin Persson kommer i åtnjutande av pen- pepartemenusion

av statsmedel. Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheter- chefen.

na finner jag icke något vara att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.

I betraktande av tidpunkten för riksförsäkringsanstaltens beslut

i anledning av den därstädes gjorda framställningen om ersättning

åt Karin Persson synes det förhållandet, att nu föreliggande framställning

örn pension ingivits först i oktober 1931, icke böra utgöra hinder

för att pensionen får tillgodonjutas från den tidpunkt, då Karin

Perssons försörjning på grund av anställningen vid Vaxholms fästnings

tvättinrättning upphörde. Enligt vad jag inhämtat, har emellertid Karin

Persson efter den 10 juni 1930, intill vilken dag hon enligt vad myndigheterna

upplyst uppburit avlöning, under ytterligare någon tid haft

sin försörjning av statsmedel, i det hon från nämnda dag intill utgången

av nästpåföljande augusti månad genom fästningsintendenturens försorg

åtnjutit vård och underhåll å sanatorium. På grund härav synes pensionen

icke böra utgå från och med den 1 juli 1930, på sätt ämbetsverken

föreslagit, utan först från och med den 1 september samma år.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra tvätterskan vid Vaxholms fästnings tvättinrättning

Hulda Karolina (Karin) Persson må,

räknat från och med den 1 september 1930, under sin

återstående livstid å allmänna indragen gsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Socialdepartementet.

6:o.

Med eget utlåtande den 16 januari 1932 har riksförsäkringsanstalten

överlämnat en till Kungl. Majit ställd skrift, däri extra ordinarie

tjänstemannen hos nämnda ämbetsverk David Verner Herlofsson anhållit

att komma i åtnjutande av pension av statsmedel.

Ritning till riksdagens protokoll 19.‘I2. i sami. V27 höft. (Nr 157.) 2

A ni/

pension dt

e. o. tjänstemannen

//OS

riks för sikting

saust alten

1) V. Gerlofsson.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Gerlofsson är född den 30 september

1884; att han genomgått tvåårig kurs vid Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut; att han under åren 1904—1918 innehade olika befattningar

i enskild tjänst; att han den 20 september 1918 antogs till extra

ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten och att han därefter

tjänstgjort hos anstalten intill den 12 augusti 1929, från och med vilken dag

han varit tjänstledig på grund av sjukdom med undantag för tiden den

15—den 18 september 1929, varunder han åtnjutit semester; att Gerlofssons

dagliga arbetstid under anställningen hos riksförsäkringsanstalten

varit densamma som den för ordinarie tjänstemän fastställda; att han,

efter att till en början hava hos ämbetsverket åtnjutit avlöning med 2,400

kronor för år, från och med den 1 april 1919 erhöll avlöning efter 2,700

kronor för år; att han vid införandet av 1921 års avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, placerades i S lönegraden

8 löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän; att

han enligt 1925 års avlöningsbestämmelser hänfördes till 14 lönegraden

14 löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän; att han från

och med den 1 januari 1928 varit placerad i 15 löneklassen i sistnämnda

löneplan; att han under sin tjänstgöring hos anstalten på grund av sär

skilda förordnanden uppehållit befattning i lönegrad, motsvarande nuvarande

21 lönegraden, under sammanlagt 3 månader 21 dagar.

Enligt ett av överläkaren vid Stockholms stads tuberkulossjukhus vid

Söderby den 29 december 1931 utfärdat intyg lider Gerlofsson av lungtuberkulos,

som sannolikt för all framtid gör honom oförmögen till arbete.

Till stöd för sin ansökning har Gerlofsson framhållit huvudsakligen

följande:

För sitt uppehälle vore Gerlofsson helt beroende av sin inkomst från

riksförsäkringsanstalten, och han skulle sålunda, därest han erhölle entledigande

från sin tjänst utan pension, stå fullständigt blottad på alla

existensmedel för sig och sin hustru. Såsom ytterligare stöd för sin anhållan

örn pension ville Gerlofsson anföra, att den sjukdom, tuberkulos,

varav han lode, med största sannolikhet uppkommit och förvärrats till

följd av de otillfredsställande förhållanden, under vilka hail — särskilt

under tiden närmast före sitt insjuknande —- utfört sitt arbete hos riksförsäkringsanstalten.

Beträffande de hygieniska förhållandena i den

tjänstelokal inom anstalten, där han vid tiden närmast före sitt insjuknande

fått utföra sitt arbete, hade upprepade klagomål anförts av personalen,

utan att dock någon väsentlig bättring kommit till stånd före Gerlofssons

insjuknande. Dessutom hade han under året före sitt insjuknande

varit oavbrutet pressad av övertidsarbete, vilket arbete ej sällan

måst utföras nattetid. Någon tuberkulos åkomma hade, Gerlofsson veterligen,

icke förekommit i hans släkt, ej heller hade symptom å tuberkulos

tidigare förmärkts hos honom.

Sökanden ville erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen i flera ti
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

19

digare fall berett pension åt ieke-ordinarie befattningshavare, vilka författningsenligt

icke varit därtill berättigade, t. ex. åt förste amanuensen

hos riksarkivet och skolöverstyrelsen L. G. Strömsten en årlig pension

av 2,004 kronor (R. skr. nr 134:1925, punkt 20), åt andre kanslisekreteraren

i Kungl. Maj:ts kansli, amanuensen i socialdepartementet C. H. Sjöcrona

en årlig pension av 1,980 kronor (R. skr. nr 148:1926, punkt 37) samt åt

förre amanuensen i justitiedepartementet E. Lindström en årlig pension

av 1,740 kronor (R. skr. nr 369:1930, punkt 19).

Med hänsyn till den inverkan, de bristfälliga lokalerna haft beträffande

uppkomsten och utvecklingen av hans sjukdom, ansåge Gerlofsson

rättvist och billigt, att pensionen åt honom bestämdes till högre belopp

än vad som utgått i nyss angivna fall, och hemställde Gerlofsson, att

pensionen måtte fastställas till 3,000 kronor för år.

För egen del har riksförsäkringsanstalten anfört, att då Gerlofsson,

enligt vad läkarintyg utvisade, syntes vara för framtiden oförmögen

till arbete, han efter utgången av budgetåret 1931/1932 ej torde kunna

bibehållas vid sin befattning som extra ordinarie tjänsteman hos anstalten.

Med hänsyn därtill och på grund av vad Gerlofsson i sin ansökning

anfört funne ämbetsverket det billigt, att, i likhet med vad i vissa tidigare

liknande fall ägt rum, åt Gerlofsson utverkades pension av statsmedel.

I anslutning härtill har riksförsäkringsanstalten vidare anfört

följande:

Riksförsäkringsanstalten ville särskilt framhålla, att den omständigheten

att Gerlofsson, som städse fullgjort sina åligganden med skicklighet,

nit och plikttrohet, icke kunnat ernå ordinarie anställning hos anstalten,

vore en följd av att riksförsäkringsanstalten i avseende å antalet ordinarie

befattningar intoge en synnerligen ogynnsam och i statsförvaltningen

sannolikt enastående ställning. Endast omkring 12 procent av anstaltens

befattningshavare vore uppförda å ordinarie stat.

Med anledning av Gerlofssons uppgifter rörande de hygieniska förhållandena

i den tjänstelokal, där han vid tiden närmast före sitt insjuknande

haft att utföra sitt arbete, ville riksförsäkringsanstalten beträffande

det rum, där Gerlofsson under omkring åtta månader närmast före

insjuknandet varit placerad, vitsorda, att anstalten till följd av upprepade

klagomål från personalens sida redan år 1923 haft under övervägande

åtgärder till förbättring av bland annat just nämnda rum. Till följd

av en sistnämnda år av bostadsinspektionen i Stockholm verkställd undersökning

— vilken utmynnat i det uttalandet, att, bland andra, ifrågavarande

rum i sitt dåvarande skick finge anses olämpligt för avsett ändamål

— och på framställning av riksförsäkringsanstalten hade då fastighetens

ägare utfört vissa reparationsarbeten i samma rum. Förhållandena

hade emellertid fortfarande varit otillfredsställande, varför mora

genomgripande omändringsarbeten eller utbyte av ifrågavarande lokaler

mot andra ifrågasatts. Med hänsyn till lokalernas provisoriska karaktär

samt förhållandena i övrigt hade riksförsäkringsanstalten emellertid

ansett vidare åtgärder då icke nödvändigt behöva ifrågakomma.

Det torde dock icke kunna förnekas, att ifrågavarande lokaler förblivit i

viss mån bristfälliga ur hygienisk synpunkt. Att Gerlofsson i likhet med

flera andra av anstaltens tjänstemän under vissa, tider av sin tjänstgö
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departement *- ch pfeit.

20 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 157.

ring latt utföra ett ofta ganska krävande övertidsarbete, kunde av anstalten

vitsordas.

Med hänsyn sålunda till de synnerligen ogynnsamma anställnings- och

befordringsförhållandena inom riksförsäkringsanstalten ävensom särskilt

därtill, att ett samband mellan Gerlofsson arbete i riksförsäkringsanstalten

och de ogynnsamma lokala förhållanden, varunder det bedrivits,

samt hans nuvarande sjukdom icke torde kunna uteslutas, funne

anstalten det billigt, att en eventuell pension utmättes efter något högre

belopp än enligt vanligen tillämpade grunder.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt i ärendet förekommit har

riksförsäkringsanstalten hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen

utverka, att Gerlofsson finge från och med månaden näst efter den, varunder

han komme att lämna sin anställning hos anstalten, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av statsmedel.

Statskontoret, som den 5 februari 1932 efter remiss yttrat sig i ärendet,

har därvid anfört följande:

Enligt vad handlingarna utvisade syntes starka billighetsskäl föreligga

för att åt Gerlofsson, som lede av sjukdom, som sannolikt för all

framtid gjorde honom oförmögen till arbete, utverka någon pension av

statsmedel, när han efter mångårigt arbete hos anstalten inom kort

måste entledigas. I fråga örn pension åt befattningshavare, som i likhet

med Gerlofsson åtnjutit avlöning å löneplanen i något av de nya avlöningsreglementena

för icke-ordinarie befattningshavare, hade under de

senare åren plägat iakttagas, att beloppet avpassades med ledning av 1926

års pensionsntrednings den 29 mars 1927 avgivna förslag till pensionsunderlag

för i lönegrad placerad icke-ordinarie personal, varvid dock en viss

reduktion (10 å 15 procent) vidtagits till följd därav, att vederbörande

icke erlagt avgifter för egen pensionering. Med tillämpning härav i förevarande

fall skulle pensionsunderlaget utgöra 2,640 kronor och pensionen,

beräknad enligt reglerna rörande sjukpension med omkring 10 procent

reduktion, bliva 1,800 kronor.

Därest vad Gerlofsson och riksförsäkringsanstalten anfört örn sambandet

mellan hans sjukdom och de ogynnsamma lokala förhållandena,

under vilka hans arbete hos anstalten bedrivits, skulle anses böra föranleda

till beredande av något högre pension i detta fall än eljest, finge

statskontoret med erinran örn bestämmelsen i den civila pensionslagen

att tjänsteman, som nödgades lämna sin befattning till följd av olycksfall

i tjänsten, erhölle pension till belopp motsvarande pensionsunderlaget,

även örn tjänstårens antal eljest icke skulle föranleda till hel pension,

framhålla, att i alla händelser pensionen i förevarande fall icke borde

avpassas efter ännu gynnsammare beräkningsgrund än som sålunda tilllämpades

vid olycksfall i tjänsten. Pensionsbeloppet syntes därför icke

böra överstiga 2,376 kronor, d. v. s. pensionsunderlaget 2,640 kronor med

10 procent reduktion.

1 likhet med ämbetsverken anser jag billigheten kräva, att Gerlofsson

kommer i åtnjutande av pension av statsmedel, efter det han entledigats

från sin anställning bos riksförsäkringsanstalten. Beträffande storleken

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

av pensionen har jag funnit mig böra förorda det förslag, enligt vilket

pensionen bestämmes till 1,800 kronor för år. Pensionen torde böra utgå

från och med dagen näst efter den, då Gerlofsson avgår från sin befattning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva.

att extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten

David Verner Gerlofsson må från och

med dagen näst efter den, då han lämnar sin anställning

hos anstalten, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,800 kronor.

7:o.

I en till Kungl. Majit ställd, till riksförsäkringsanstalten ingiven och av

anstalten med eget utlåtande den 16 januari 1932 överlämnad skrift har

extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten Frans Gustaf

Emanuel Lundholms hustru Gerda Ebba Regina Lundholm, född Bärlund,

anhållit, att hennes man måtte tillerkännas pension av statsmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundholm är född den 8 oktober

1890; att han den 14 maj 1907 inträdde i statens tjänst såsom musikvolontär

vid Norrlands trängkår; att han tjänstgjorde vid kåren till och

med den 7 oktober 1912, då han såsom musikdistinktionskorpral beviljades

avsked; att han år 1914 avlagt realskoleexamen; att han år 1915 avlagt

reservofficersexamen och sedermera befordrats till löjtnant i trängens reserv;

att han från och med den 10 november 1916 till och med den 7 september

1918 var anställd såsom biträde hos statens handelskommission

samt därjämte under tiden februari 1917—den 10 maj 1918 innehade

anställning hos statskommissionernas pressbyrå med aftontjänstgöring;

att han från och med den 9 september 1918 till och med den 8 mars 1919

innehade anställning såsom direktörsassistent hos Stockholms stads livsmedelsnämnds

ransoneringsavdelning; att han den 3 januari 1920 antogs till

extra ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten, där han tjänstgjort

intill den 14 maj 1928, från och med vilken dag han åtnjutit tjänstledighet

på grund av sjukdom med undantag för tiden den 15—den 30 juni 1928, då

han åtnjutit semester; att Lundholms dagliga tjänstgöringstid under anställningen

hos riksförsäkringsanstalten varit densamma som den för ordinarie

tjänstemän fastställda; att hans avlöningsförmåner hos anstalten under

tiden intill utgången av år 1921 utgått med växlande belopp, högst 2,100

kronor för år räknat; att han från och med den 1 januari 1922 till och

Any.

pension åt

e. o. tjänstemannen

hos

riks/örsäkr

in g 8 anst alten

F. G. E. Lundholm.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

nied den 31 december 1923 tillhörde 6 lönegraden av då gällande löneplan

för extra ordinarie tjänstemän; att han den 1 januari 1924 uppflyttades

i 8 lönegraden av samma löneplan; samt att han år 1925 placerades i 14

lönegraden av den numera gällande löneplanen för extra ordinarie tjänstemän

och senast åtnjutit avlöning enligt 13 löneklassen i sistnämnda

lönegrad.

Vid ansökningen funnos fogade två av legitimerade läkaren V. Bane

utfärdade intyg, så lydande:

»Att° löjtnanten Frans Gustaf Emanuel Lundholm, född den 3/10 1890,

som vårdats å Stockholms sjukhem sedan den 27/ft 1931 under'' diagnos

sclerosis amyotrophica lateralis, under denna tid varit och, jämlikt allmän

erfarenhet beträffande sjukdomen ifråga, för ali framtid kommer att bli

oförmögen till arbete, intygas på heder och samvete.»

»Att löjtnanten Frans Gustaf Emanuel Lundholm, född den 8 okt. 1890,

som vårdas å Stockholms sjukhem under diagnos scleros. amyotrophic.

lateral., på grund av sjukdomen är oförmögen att skriva sitt namn samt

att pat. är psykolabil på ett sätt, att ogynnsamma underrättelser m. m.

kunna menligt inverka på hans hälsotillstånd, intygas på heder och samvete.

»

Till stöd för sin ansökning har fru Lundholm anfört bland annat följande:

Då Lundholm för sitt uppehälle vore ytterligt beroende av sin inkomst

från anstalten och hans svårartade sjukdom omöjliggjorde för honom att

på annat sätt finna sin utkomst, skulle han efter erhållet entledigande från

sin nuvarande tjänst utan pension stå blottad på nödiga existensmedel.

Fru Lundholm vore visserligen för närvarande i stånd till förvärvsarbete

(hon hade anställning å advokatbyrå i Stockholm), men syntes denna omständighet

icke under förhandenvarande förhållanden böra tillmätas betydelse,

enär hennes ringa inkomst på grund av arbetsanställningen icke tillnärmelsevis

skulle kunna förslå ens till täckande av de dryga omkostnader,

som vore förenade med mannens långvariga sjukhusvård. Makarna Lundholm

hade ett minderårigt barn och fru Lundholms arbetsinkomst åtginge

enbart till hennes eget och barnets nödtorftiga uppehälle.

För egen del har riksförsäkringsanstalten i ärendet anfört följande:

Av de i ansökningen åberopade läkarintygen framginge, att Lundholm lede av

en synnerligen svårartad sjukdom, sclerosis amyotrophica lateralis (halvsidig

förskrumpning av ryggmärgen), vilken, enligt vad anstalten inhämtat, numera

för honom medfört förlamning av stora delar av kroppen. Då han

enligt läkarintygen syntes för all framtid bliva oförmögen till arbete, ansåge

sig riksförsäkringsanstalten icke kunna bibehålla honom vid hans befattning

såsom extra ordinarie tjänsteman hos anstalten efter utgången av

budgetåret 1931/1932. På grund härav och med hänsyn till vad i ansökningen

anförts funne riksförsäkringsanstalten det billigt, att Lundholm,

som med skicklighet, nit och plikttrohet fullgjort sin tjänstgöring hos an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

stalten, på sätt i flera liknande fall tidigare ägt rum bereddes pension av

statsmedel för tiden efter entledigandet ur anstaltens tjänst.

Riksförsäkringsanstalten ville särskilt framhålla, att den synnerligen

ogynnsamma och inom statsförvaltningen sannolikt enastående ställning,

som riksförsäkringsanstalten intoge i avseende å antalet befattningar å ordinarie

stat, för Lundholm uteslutit möjligheten att erhålla ordinarie anställliing

hos anstalten. Endast omkring 12 procent av anstaltens befattningshavare

vore uppförda å ordinarie stat. Det syntes anstalten, som om vid

bestämmande av pensionens belopp viss hänsyn borde tagas till detta förhållande.

_______—

Under åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten

hemställt, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att Lundholm måtte

från och med månaden näst efter den, under vilken han frånträdde sin

befattning hos anstalten, för sin återstående livstid erhålla en årlig pension

av statsmedel.

Statskontoret, som den 3 februari 1932 efter remiss avgivit utlåtande i

ärendet, har därvid anfört:

Starka billighetsskäl syntes föreligga för att åt Lundholm utverka någon

pension av statsmedel, när han efter mångårigt arbete i statstjänst inom

kort måste till följd av sjukdom, som gjorde honom för framtiden oförmögen

till arbete, lämna sin anställning. I fråga örn pension för befattningshavare,

som i likhet med Lundholm åtnjutit avlöning å löneplanen i något

av de nya avlöningsreglementena för icke-ordinarie befattningar, hade. under

de senare åren plägat iakttagas, att beloppet avpassades med. ledning av

1926 års pensionsutrednings den 29 mars 1927 avgivna förslag till pensionsunderlag

för i lönegrad placerad icke-ordinarie personal, varvid dock en

viss reduktion (10 å 15 procent) vidtagits till följd därav, att vederbörande

icke erlagt pensionsavgifter. Med tillämpning härav i förevarande fall

skulle pensionsunderlaget utgöra 2,640 kronor och pensionen, beräknad såsom

sjukpension med omkring 10 procent reduktion, bliva 1,800 kronor.

I enlighet härmed har statskontoret hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Lundholm finge från och med månaden näst

efter1 den, varunder han avginge från sin anställning hos riksförsäkringsanstalten,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension till belopp av 1,800 kronor.

Även jag anser skäligt, att Lundholm kommer i åtnjutande av pension

av statsmedel efter avgången ur tjänst.

Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet har beräknats enligt

i tidigare liknande fall tillämpade grunder, och har jag icke funnit anledning

till erinran mot detsamma. Pensionen torde böra bestämmas att utgå

från och med dagen näst efter den, då Lundholm lämnar sin anställning

hos riksförsäkringsanstalten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

att extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten

Frans Gustaf Emanuel Lundholm må

från och med dagen näst efter den, då han lämnar sin

anställning hos anstalten, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,800 kronor.

8:o.

Any. '' 1 skrivelse den 16 januari 1932 har riksf örsäkringsanstalten gjort fram
e?omskriv-

ställning örn utverkande av pension åt extra ordinarie skrivbiträdet hos

biträdet hos anstalten Sonja Lovisa Andersson.

riksfiirsäk
ringsanstalten
Sonja

Lovis» Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sonja Lovisa Andersson är

Andersson. född den 6 juni 1900; att hon genomgått folkskola ävensom åtnjutit undervisning

vid Stockholms borgarskolas handelslinje; att hon under åren

1916 och 1917 samt under år 1918 intill den 15 augusti innehaft anställning

i enskild tjänst; att hon sistnämnda dag antogs såsom extra skrivbiträde

hos riksf örsäkringsanstalten med en avlöning av 1,140 kronor för år; att

hon den 18 september 1922 placerades, räknat från och med den 1 juli 1921,

i 1 lönegraden 1 löneklassen av då gällande löneplan för extra ordinarie

befattningshavare; att hon från och med den 1 juli 1925 tillhört 2 lönegraden

i den från och med samma dag gällande löneplanen med placering

under tiden intill den 1 juli 1928 i 2 löneklassen och under tiden därefter

i 3 löneklassen; att hennes dagliga arbetstid under anställningen hos anstalten

varit densamma som den för ordinarie tjänstemän fastställda; samt

att hon åtnjutit tjänstledighet för sjukdom (psychoneuros) 116 dagar under

år 1928, 164 dagar under år 1929, 100 dagar under förra hälften av år

1930 samt i en följd alltifrån den 20 september 1930.

Eiksförsäkringsanstalten har vid sin skrivelse fogat ett av legitimerade

läkaren J. Billström den 8 januari 1932 för Sonja Lovisa Andersson utfärdat

intyg, så lydande:

»Fröken Sonja Lovisa Andersson har sedan den 3 januari 1923 varit i

min. behandling. Hon har lidit av nervösa cirkulationsrubbningar

(Quincke’s odém) och en del andra nervösa besvär. Hon har därjämte lidit

av psykos (schizophrenia), vilken ytterst långsamt progredierat och nu

under en längre tid gjort henne oavbrutet oförmögen till tjänstgöring. Enligt

beprövad erfarenhet brukar denna sjukdom, när den uppträder under

sådana former som i detta fall och när den under en tid av över nio år icke

blott icke blivit bättre, utan tvärtom försämrats, vara obotlig och för framtiden

utesluta återinträde i tjänst. Detta betygas på heder och samvete.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 25

I sin förberörda skrivelse har riksförsäkringsanstalten anfört, bland

annat, följande:

Med hänsyn till innehållet i det av doktor Billström utfärdade läkarin

tyget vore riksförsäkringsanstalten nödsakad taga under övervägande

frågan om entledigande av Sonja Lovisa Andersson från hennes befattning

såsom extra ordinarie skrivbiträde hos anstalten.

Enligt ett av sociala distriktsbyrån nr 3 den 14 januari 1932 utfärdat intyg

saknade emellertid Sonja Lovisa Andersson egna medel samt underhåll

och vård av annan. Då hennes obotliga sjukdom säkerligen omöjliggjorde

för henne att på ett nytt verksamhetsområde finna sin utkomst,

skulle hon sålunda efter erhållet entledigande från sin nuvarande tjänst

utan pension stå blottad på existensmedel.

Med anledning härav samt med hänsyn till Sonja Lovisa Anderssons

långa och väl vitsordade tjänstgöring lios riksförsäkringsanstalten, syntes

det anstalten billigt, att hon för tiden efter sitt entledigande ur anstaltens

tjänst erhölle någon pension av statsmedel.

På grund av vad sålunda anförts och under åberopande av tidigare liknande

fall, då pension beviljats icke-ordinarie befattningshavare, vilka

författningsenligt icke varit därtill berättigade, har riksförsäkringsanstalten

hemställt, att Kungl. Majit ville hos riksdagen utverka, att Sonja Lovisa

Andersson finge från och med månaden näst efter den, under vilken

hon erhölle entledigande från sin befattning hos anstalten, under sin återstående

livstid uppbära årlig pension av statsmedel.

Statskontoret, som den (i februari 1932 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

har därvid anfört :

Enligt vad handlingarna utvisade hade Sonja Lovisa Andersson, som

sedan den 15 augusti 1918 varit anställd hos riksförsäkringsanstalten, efter

ingången av år 1928 till en början periodvis men alltsedan den 20 september

1930 oavbrutet åtnjutit tjänstledighet för sjukdom. Av läkares utlåtande

framginge, att hennes sjukdom (sinnessjukdom) måste anses obotlig

och för framtiden utesluta återinträde i tjänst. På grund härav och

ehuru Sonja Lovisa Anderssons effektiva tjänstetid hos anstalten utgjorde

allenast omkring tio år, ansåge sig statskontoret med hänsyn till hennes

medellöshet böra tillstyrka vidtagande av åtgärd för beredande åt henne

av någon pension av statsmedel. Såsom statskontoret framhållit i avgivna

utlåtanden örn beredande av pension åt extra ordinarie tjänstemännen hos

riksförsäkringsanstalten F. G. E. Lundholm och I). V. Gerlofsson, hade

ifråga örn pension för befattningshavare, som åtnjöte avlöning å löneplanen

i något av de nya avlöningsreglementena för icke-ordinarie befattningar,

under de senare åren plägat iakttagas, att pensionsbeloppet avpassades

med ledning av 1926 års pensionsutrednings den 29 mars 1927 avgivna

förslag till pensionsunderlag för i lönegrad placerad icke-ordinarie personal,

varvid dock en viss reduktion (10 å 15 procent) vidtagits till följd

därav, att vederbörande icke erlagt avgifter för egen pensionering. Med

tillämpning av samma förfaringssätt beträffande pensionen åt Sonja Lovisa

Andersson, vilken vore placerad i 2 lönegraden av gällande löneplan

för extra ordinarie befattningshavare, skulle pensionsunderlaget utgöra

1,236 kronor och pensionen, beril knud efter reglerna för sjukpension med

omkring 10 procent reduktion, bliva 840 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ang.

pension ät

extraläraren

K. E. Meijen■(vist.

26 Kungl. Martts proposition Nr 157.

Jämväl i nu förevarande ärende anser jag sådana omständigheter föreligga,

att pension av statsmedel hör utverkas. Beträffande pensionsbeloppets

storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag. Pensionen synes

böra utgå till Sonja Lovisa Andersson från och med dagen näst efter den,

då hon avgått ur tjänst.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra ordinarie skrivbiträdet hos riksförsäkringsanstalten

Sonja Lovisa Andersson må från och

med dagen näst efter den, då hon lämnar sin anställning

hos anstalten, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

840 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

9:o.

I en till Kungl. Majit ställd skrift har extraläraren vid högre allmänna

läroverket i Gävle Karl Edvard Meijenqvist anhållit att komma i åtnjutande

av pension efter uppnåendet den 15 juli 1932 av 65 års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Meijenqvist, som är född den

15 juli 1867, avlade teologisk-filosofisk examen år 1890; att han från och

med höstterminen 1906 till och med höstterminen 1931 med undantag av

vårterminen 1911 tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt, extralärare

eller timlärare vid högre allmänna läroverken i Falun och Västervik,

realskolan i Karlshamn och högre allmänna läroverket i Gävle, därav med

full tjänstgöring under sammanlagt 23 läsår; att han den 9 januari 1932

av skolöverstyrelsen förordnats att tills vidare under vårterminen 1932

vara extralärare vid högre allmänna läroverket i Gävle; att han under

sin förenämnda tjänstgöring icke åtnjutit annan ledighet än sjukledighet

under kortare tider; samt att han icke innehar annan statstjänst eller åtnjuter

pension för sådan tjänst.

Skolöverstyrelsen, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 24 november

1931, har därvid tillstyrkt bifall till Meijenqvists ansökan under

framhållande, att hans ifrågavarande tjänstgöring haft samma omfattning

som den, vilken ålåge ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, samt

under erinran att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa föregående tillfällen

beviljat pensioner till extra ordinarie lärare vid allmänna läroverk.

I sistnämnda hänseende har skolöverstyrelsen åberopat 1930 års

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

27

riksdags beslut angående rätt för extra ordinarie ämnesläraren vid högre

allmänna läroverket i Gävle Hans Larsson Nordendorph att efter uppnådd

levnadsålder av 65 år tillgodonjuta en årlig pension av 1,596 kronor (B.

skr. 369:1930, punkt 87).

Beträffande det pensionsbelopp, som borde beviljas Mejenqvist, har

skolöverstyrelsen anfört följande:

Överstyrelsen ville hemställa, att, i överensstämmelse med beräkningen

av förenämnda, åt Nordendorph beviljade pension, vid bestämmandet

av nu .ifrågavarande pension finge tillämpas de i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension meddelade bestämmelserna,

med iakttagande att i sålunda beräknat pensionsbelopp någon

reduktion företoges med anledning därav, att Mejenqvist icke erlagt pensionsavgifter,

samt att pensionen omräknades efter de i kungörelserna

den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) angivna grunderna

för bestämmande av nyreglerad pension.

Meijenqvist hade såsom extra ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk

uppburit ett årligt arvode av 2,900 kronor, oberäknat tillfällig löneförbättring,

dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförbättring. Med tilllämpning

av bestämmelserna i §§ 3 och 4 av förutnämnda lag angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension utgjorde det pensionsbelopp, som

skulle tillerkännas Meijenqvist, därest han innehade en tjänstålder av 33

tjänstår, således 2A X 2,900 kronor eller 1,933 kronor 33 öre. Då Meijenqvists

tjänstetid i statens tjänst vid slutet av läsåret 1931/1932 komme att

uppgå till 23 år, syntes det pensionsbelopp, som enligt nyss angivna grunder

skulle tillkomma honom, böra beräknas till 23/33 X 1,933 kronor 33 öre

eller 1,347 kronor 47 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet

uppåt 1,350 kronor. Men icke heller detta belopp syntes kunna oavkortat

beviljas Meijenqvist i pension. Han hade nämligen såsom förut

nämnts icke med egna pensionsavgifter bidragit till sin pensionering.

Sagda pensionsbelopp av 1,350 kronor syntes därför, i överensstämmelse

med vad som skett i tidigare liknande fall, böra avrundas till ett något

lägre, belopp. Överstyrelsen ville såsom det i sådant hänseende i nu förevarande

fall lämpliga föreslå ett till 1,200 kronor reducerat belopp. Detta

belopp syntes emellertid — såsom förut framhållits — böra omräknas efter

de i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280)

angivna grunder för nyreglerad pension och således höjas till ett belopp

av 1,200 kronor + 180 kronor + 266 kronor -f- 82 kronor 30 öre eller till

1,728 kronor 30 öre och. med föreskriven avrundning till närmast lägre

i helt krontal med 12 jämnt delbara belopp, 1,728 kronor.

I fråga örn den tidpunkt, från vilken pension syntes böra beviljas Meijenqvist,

har skolöverstyrelsen framhållit, att enär Meijenqvist först den

15 juli 1932 uppnådde den för ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken

föreskrivna pensionsåldern, pensionen syntes böra beviljas att utgå

från och med den 1 augusti 1932.

På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Meijenqvist finge från

och med den 1 augusti 1932 under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,728 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Efter remiss Ilar statskontoret den 17 december 1931 avgivit infordrat

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att statskontoret i likhet med skolöverstyrelsen

funne skäl föreligga för utverkande av pension åt Mejenqvist,

ävensom förklarat sig icke hava något att erinra mot skolöverstyrelsens

beräkning av pensionsbeloppet, vilken överensstämde med den

princip, som kommit till tillämpning i det av skolöverstyrelsen åberopade

fallet.

Deyartements- Under hänvisning till det av skolöverstyrelsen åberopade precedensfal''h,

''fen- iet tillstyrker jag, att pension beredes Mejenqvist till belopp, som av ämbetsverken

föreslagits, eller 1,728 kronor, att bestridas från allmänna indragningsstaten.

Pensionen synes i enlighet med skolöverstyrelsens hemställan

böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder Mejenqvist

uppnår en levnadsålder av 65 år, eller från och med den 1 augusti

1932.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extraläraren vid högre allmänna läroverket i

Gävle Karl Edvard Meijenqvist må, räknat från och

med den 1 augusti 1932, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,728 kronor.

10: o.

Ang. Med eget utlåtande den 15 januari 1932 har skolöverstyrelsen till Kungl.

pension åt Majit överlämnat en av rektorn vid högre allmänna läroverket å Östermästaren

c. j rtialm i Stockholm gjord framställning örn beredande av pension åt förCarisson.

ste vaktmästaren vid samma läroverk Carl Johan Carlsson.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Carlsson, som är född den 2

oktober 1857 och alltså uppnått en levnadsålder av 74 år, alltsedan den 1

oktober 1895 innehaft anställning såsom vaktmästare vid allmänt läroverk;

att han beräknas komma att avgå från nu innehavande befattning

vid högre allmänna läroverket å Östermalm med utgången av september

månad 1932; att han för sin tjänstgöring erhållit de bästa vitsord; samt

att hans löneförmåner under åren 1925—1931 uppgått till 2,640 kronor

örn året jämte dyrtidstillägg enligt de för statens befattningshavare vid

oreglerade verk gällande grunder ävensom att han åtnjutit förmån av fri

bostad (2 rum och kök) med värme och lyse, vilken förmån av taxeringsmyndigheterna

uppskattats till ett värde av 800 kronor örn året.

Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande:

Enligt ett av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 12 september

1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering, vilket

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

legat till grund för åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner at sådana

befattningshavare, vore Carlssons vaktmästarbefattning vid högre allmänna

läroverket å Östermalm i Stockholm att hänföra till den pensionsklass,

som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre allmänna

läroverk. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass hade pension

senast beviljats av 1931 års riksdag, då pension tillerkänts, bland

andra, förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Linköping

C. J. Claesson (R. skr. nr 202:1931, punkt 60). Dennes pension hade därvid

bestämts till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill en pension av 1,100

kronor — det oreglerade pensionsbelopp, som av riksdagen beviljats till

vaktmästare av ifrågavarande pensionsklass i de fall, då vederbörande

sökande uppnått en tjänsteålder av minst 30 år — uppginge vid omräkning

efter de i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925

(nr 280) angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension. Med

anledning därav syntes även Carlsson böra beviljas en pension av 1,584

kronor örn året.

På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Carlsson finge från

och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten

Stomme att äga rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Statskontoret, som den 23 januari 1932 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att ämbetsverket, på grund av vad handlingarna

innehölle rörande Carlssons levnadsålder och tjänstetid samt vad

av skolöverstyrelsen åberopats till stöd för det föreslagna pensionsbeloppet,

icke hade något att erinra mot utverkande av pension åt Carlsson

i enlighet med skolöverstyrelsens hemställan.

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att Carlsson kommer i Vepartementsåtnjutande

av pension enligt i tidigare liknande fall tillämpade, i skol- chefL''<- överstyrelsens utlåtande angivna grunder. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

å Östermalm i Stockholm Carl Johan Carlsson

må från och med månaden näst efter den, varunder

han avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1.584 kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Äng.

pension åt

vaktmästaren

K. .4. Hernlund.

ll:o.

Med eget utlåtande den 5 januari 1932 har skolöverstyrelsen överlämnat

en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse, däri t. f. rektorn vid folkskoleseminariet

i Strängnäs, under erinran att seminariet med utgången av budgetåret

1931/1932 komme att slutgiltigt indragas, gjort framställning örn beredande

av pension åt vaktmästaren därstädes Karl Alfred Hernlund.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, atfc Hernlund, som är född den 4

juni 1864, sedan den 1 oktober 1904 utan avbrott tjänstgjort och fortfarande

tjänstgör såsom vaktmästare vid folkskoleseminariet i Strängnäs; att han

under hela anställningstiden jämte vaktmästargöromålen omhänderhaft eldningen

vid seminariet; att han, såvitt det kunnat utrönas, aldrig åtnjutit

annan tjänstledighet än för sjukdom; att han på ett i allo utmärkt sätt

fullgjort sina åligganden; att hans avlöningsförmåner — förutom fri bostad

örn två rum och kök med bränsle och lyse jämte planteringsland — utgjort,

frånsett dyrtidstillägg, 2,400 kronor under ett vart av åren 1922—1925 och

2,500 kronor under ett vart av åren 1926—1931; samt att vid beräkningen

av Hernlunds kontanta avlöning från och med år 1922 tagits till utgångspunkt

det avlöningsbelopp, 3,108 kronor för år, som tillkommer förste expeditionsvakt

i nyreglerat verk, placerad i högsta löneklassen i 7 lönegraden

i ortsgrupp D, därvid från sistnämnda belopp, 3,108 kronor, dragits dels det

beräknade värdet av naturaförmåner (600 kronor för år till och med år 1925

och 500 kronor för år under tiden därefter) dels ock ett belopp av 108

kronor, motsvarande pensionsavgift.

I sin förenämnda skrivelse har t. f. rektorn vid folkskoleseminariet framhållit,

att då Hernlund vore fullständigt frisk och obruten av åldern, han

gärna hade tjänstgjort ännu ett par år för att öka antalet för pension beräkneliga

tjänstår. Enär detta på grund av seminariets indragning ej läte

sig göra, hemställdes, att oavkortad pension måtte tillerkännas Hernlund.

Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:

I skrivelse den 20 november 1931 angående omfattningen av folkskollärarutbildningen

läsåret 1932/1933 m. m. hade skolöverstyrelsen i samband

med frågan örn förflyttning av befattningshavarna vid folkskoleseminariet

i Strängnäs erinrat, att vaktmästaren därstädes, den nu till pension föreslagne

Karl Alfred Hernlund, den 4 juni 1931 uppnått en ålder av 67 år.

Ehuru, enligt förmenande av t. f. rektorn vid seminariet, Hernlund kunde

kvarstå även under budgetåret 1932/1933, hade överstyrelsen förklarat sig

med hänsyn till vaktmästarens ålder Anna det lämpligare, att Hernlund

erhölle pension från och med den 1 juli 1932.

Skolöverstyrelsen ville erinra örn att pension i ett flertal fall av riksdagen

beviljats vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid

folkskoleseminarier och allmänna läroverk, t. ex. år 1930 åt vaktmästaren

vid folkskoleseminariet i Uppsala Edvard Bergvall (R. skr. nr 369: 1930,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

punkt 82) och år 1931 åt maskinisten vid högre realläroverket i Göteborg

Frans Linus Lindqvist (R. skr. nr 202:1931, punkt 68). Full pension, beräknad

för en tjänstetid av 30 år, hade i dylika fall under senare år av

riksdagen beviljats med 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill äldre pension

å 1,100 kronor uppginge vid omräkning till nyreglerad pension enligt

de grunder, som funnes angivna i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360)

och den 18 juni 1925 (nr 280).

Hernlund ägde att för pension tillgodoräkna sig 27 tjänstår. Genom folkskoleseminariets

i Strängnäs nedläggande med utgången av juni månad

1932 komine Hernlund att sakna möjlighet att tjänstgöra ytterligare det

antal år, som erfordrades för full pension. T. f. rektorn vid folkskoleseminariet

hade ävenledes i sin framställning framhållit detta och hemställt, att

Hernlund måtte tillerkännas oavkortad pension, överstyrelsen funne sig

böra instämma i rektorns sistnämnda yrkande, då det syntes överstyrelsen

obilligt, att Hernlund på grund av förhållanden, över vilka han icke kunnat

råda, skulle i pensionshänseende komma i ogynnsammare ställning än andra

med honom jämförbara befattningshavare. Med anledning härav syntes

Hernlund böra beviljas en pension av 1,584 kronor.

På grund av det sålunda anförda har skolöverstyrelsen hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Hernlund finge från och med

månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande befattning

ägde rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Statskontoret, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den 13 januari

1932, har därvid yttrat:

Goda skäl syntes föreligga för beredande av pension åt Hernlund, när

han inom kort nödgades lämna sin anställning i sammanhang med seminariets

indragning, och med hänsyn till anledningen till att han nu måste

avgå utan att, såsom han eljest tänkt sig, kunna genom kvarstående i

tjänsten intjäna de år, som fattades i det för hel pension i regel fordrade

antalet tjänstår, ville statskontoret icke göra någon erinran mot förslaget

att åt Hernlund utverka ett pensionsbelopp av 1,584 kronor för år räknat.

Statskontoret tillstyrkte alltså, att åtgärd vidtoges i enlighet med vad skolöverstyrelsen

hemställt.

Under åberopande av vad myndigheterna i ärendet anfört tillstyrker

jag, att pension utverkas åt Hernlund. På grund av de särskilda omständigheter,

som på sätt av den föregående redogörelsen framgår i detta fall

föreligga, vill jag icke heller motsätta mig myndigheternas förslag i fråga

örn beräkningen av pensionsbeloppet.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

* att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Sträng
näs

Karl Alfred Hernlund må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Departement

chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr lö7.

Atty.

pension åt

städerskan

Ida Maria

Lindmark.

12:o.

1 skrivelse den 24 november 1931 bär skolöverstyrelsen, med föranledande

av en av städerskan vid samrealskolan i Skellefteå Ida Maria Lindmark

hos överstyrelsen gjord ansökning, hemställt örn utverkande av pension

åt Ida Maria Lindmark.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ida Maria Lindmark är född

den 12 oktober 1867; att hon alltsedan läsåret 1900/1901 varit anställd

såsom städerska vid statliga läroanstalter, till en början vid Skellefteå

lägre allmänna läroverk och, efter denna läroanstalts ombildning först till

samskola och senare till samrealskola, vid sistnämnda skolor; att hon på

grund av sjukdom (tumör) och undergången svår operation varit ur stånd

att tjänstgöra sedan den 19 oktober 1931; att hon enligt för henne utfärdat

läkarintyg på grund av sin nämnda sjukdom är för all framtid oförmögen

till arbete; att hon fullgjort sina åligganden på ett mönstergillt sätt

och fört en hedrande vandel; att hennes tjänstgöring vid läroanstalten utgjort

hennes huvudsakliga sysselsättning; att hennes avlöningsförmåner från

och med år 1920 utgjort arvode med 800 kronor för år, utan rätt att därå

uppbära dyrtidstillägg, ävensom hyresbidrag med 200 kronor örn året samt förmån

av fri vedbrand och lyse, vilken förmån värderats till 200 kronor för år;

att hon uppburit full avlöning till och med utgången av år 1931; samt

att samrealskolans lärarkollegium å sammanträde den 12 januari 1932 beslutat

bevilja henne en sjukhjälp med 600 kronor örn året jämte förenämnda

hyresbidrag och naturaförmåner, att utgå till den 1 juli 1932 eller den

tidigare tidpunkt, från vilken hon kunde komma i åtnjutande av pension

av statsmedel.

Skolöverstyrelsen har i sin förberörda skrivelse uttalat, att överstyrelsen

funné det i hög grad belijärtansvärt, att Ida Maria Lindmark er holle så

stor pension, som med hänsyn till arten av hennes arbete i statens tjänst

kunde anses skäligt, samt vidare anfört, bland annat, följande:

Skolöverstyrelsen ville erinra, att Kungl. Majit och riksdagen vid flera

tillfällen beviljat pensioner till såväl vaktmästare som städerskor vid de

allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet. I ett av läroverksöverstyrelsen

den 12 september 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares

pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga av riksdagen beviljade

pensioner åt sådana befattningshavare, hade till den i sagda förslag upptagna

lägsta pensionsklass, för vilken läroverksöverstyrelsen föreslagit, att

pension skulle utgå, hänförts samtliga de vid de allmänna läroverken anställda

kvinnliga betjänte, vilka hade stadigvarande anställning men vilkas fp

arvoden uppginge till jämförelsevis små belopp, och syntes Ida Maria Lindmark

böra i pensionshänseende jämställas med dylika befattningshavare.

Under hänvisning till 1926 års riksdags beslut örn pension åt städerskan

vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Maria Olsdotter Kilfeldt (R. skr.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

nr 148 :1926, pankt 47) och 1931 års riksdags beslut om pension åt städerskan

vid högre allmänna läroverket i Linköping Karolina Matilda Andersson

(R. skr. nr 2J2 : L93L, punkt 61) Ange överstyrelsen föreslå, att Ida

Maria Lindmark mitte bekomma pension till minst lika stort belopp som

nyssnämnda två städerskor, eller 660 kronor med därå utgående dyrtidstillägg.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl.

Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Ida Maria Lindmark finge från

och med minaden näst efter den, under vilken hon avginge från sin befattning,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 660 kronor.

Statskontoret, som den 16 december 1931 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört, att då skolöverstyrelsens förslag i förevarande

ärende överensstämde med vad som förut under liknande förhållanden tillämpats

beträffande pension åt städerskor vid allmänna läroverk, ämbetsverket

anslöte sig till vad skolöverstyrelsen hemställt.

I överensstämmelse med vad myndigheterna föreslagit tillstyrker jag, att Departementspension

av statsmedel beredes Ida Maria Lindmark enligt förut angivna, i chefen.

tidigare liknande fall tillämpade grunder. Pensionen synes böra bestämmas

att utgå från och med månaden näst efter den, varunder Ida Maria

Lindmark lämnar sin ifrågavarande anställning, samt bestridas från allmänna

indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid samrealskolan i Skellefteå Ida

Maria Lindmark må från och med månaden näst efter

den, varunder hon avgår från sin anställning vid skolan,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o)—12:o) hemställt, däri statsrådets övriga

ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten samt förordnar att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik H.son Malm.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. i sami. 127 höft. (Nr 157.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1932:30 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed s. 35 i texten