Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen

1932-02-29 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:165, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen; given

Stockholms slott den 29 februari 1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att — under förutsättning av att Kungl. Majda proposition till riksdagen

(nr 164) angående vattendomstolarnas organisation m. m. varder av

riksdagen bifallen — antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse

av 11 kap. 8, 6 och 95 §§ vattenlagen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

t sami.

133 höft. (Nr 165.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 3, 6 ock 95 §§ vattenlagen, 95 § i dess

lydelse enligt lagen den 11 juni 1920 (nr 459), skola hava följande ändrade

lydelse:

11 k a p.

3 §.

Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör utnämnas av Konungen,

som tillika bestämmer, örn samme vattenrättsingenjör skall tjänstgöra

vid mera än en vattendomstol.

6 i

Vid jäv eller annat förfall för vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjor

varde ställföreträdare förordnad av vattenöverdomstolen; och

skall vad i 2 § finnes stadgat beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör

äga tillämpning jämväl i fråga örn ställföreträdare för

dem.

Är vattenrättsnämndeman av jäv eller annat förfall hindrad att deltaga

i visst måls handläggning eller i visst vattendomstolens sammanträde,

kalle vattenrättsdomaren annan vattenrättsnämndeman eller, där

tillkallande av sådan skulle medföra avsevärd tidsutdräkt, annan ojävig,

till befattning som vattenrättsnämndeman valbar man att i stället tjänstgöra

i domstolen.

95 %.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets

tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till

torrläggningsföretag, som avses i 7 kap., eller meddelas i syfte att vinna

ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande

hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, så snart beslutet därom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition Nr 165.

vunnit laga kraft, erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för

vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas

vid byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering

eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar

vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i

den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga

är örn vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten

hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut

uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i

förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget

eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Ar ändamålet

med vattenreglering jämväl torrläggning av mark, skall avgift tilllika

utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende

vinnes genom företaget. Vad nu sagts åge ock tillämpning i fråga

om företag enligt 7 kap. Där till grund för avgiften skall läggas storleken

av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona femtio öre för varje

hästkraft till och med 5,000, sjuttiofem öre för varje hästkraft över 5,000

till och med 10,000 samt fyrtio öre för varje hästkraft utöver 10,000, men

må ej, utom då fråga är örn vattenreglering, överstiga trettiotusen kronor.

Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller efter

båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en och en halv för tusen

av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp

än femton kronor, skall icke erläggas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Utdrag av protokollet över justitiedepmtementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsens Regén ten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1992.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener.

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anför:

»Vid anmälan den 4 januari 1932 till årets statsverksproposition av behov

av fortsatt anslag för vattendomstolarna (andra huvudtiteln sid, 25 o. f.)

förklarade jag mig hava för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att avlåta proposition

till riksdagen örn nämnda domstolars omorganisation på grundval

av ett av presidenten i kammarrätten K. H. Högstedt och majoren i vägoch

vattenbyggnadskåren M. Serrander, i egenskap av särskilt tillkallade

sakkunniga, den 29 september 1931 i ämnet avgivet betänkande. Jag ber

nu att få underställa Kungl. Maj:t förslag till de ändringar i vattenlagen,

som erfordras för genomförande av den ifrågasatta organisationen.

Aor anTsatio- Det aV de •sakkuuuiga framlagda betänkandet innefattar förslag örn

nen foran- vattendomstolarnas överförande från extra till ordinarie stat. Därvid

ringar flat Sk°la’ gen°m uPPdelning av Mellanbygdens vattendomstols område å

tolagen. Norrbygdens och österbygdens vattendomstolar, domstolarnas antal minskas

från fem till fyra och den dömande personalen, d. v. s. vattenrättsdomarna

och vattenrättsingenjörerna, erhålla fullmakt å sina tjänster.

I samband härmed skola vattenrättsingenjörsbefattningarna till skillnad

från vad nu är förhållandet organiseras såsom självständiga tjänster.

Då vid en dylik anordning full sysselsättning icke kan beredas

nuvarande antal av tio vattenrättsingenjörer, två vid varje vattendomstol,

föreslås antalet ingenjörer skola nedbringas. De sakkunniga beräkna det

vid heltidstjänstgöring behövliga antalet till sju, fyra vattenbyggnadstekniska

och tre agrikulturtekniska ingenjörer. Av dessa skola de fyra förstnämnda

tjänstgöra envar vid en vattendomstol, varemot, då antalet vattendomstolar

kommer att överstiga antalet agrikulturtekniska ingenjörer, en

fördelning av dessas tjänstgöring mellan olika domstolar blir erforderlig.

Denna fördelning föreslås verkställd sålunda, att den för nordliga delen av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

landet avsedda vattendomstolen, Norrbygdens vattendomstol, får sig tilldelad

en torrläggningssakkunnig ingenjör oell de tre övriga domstolarna

gemensamt erhålla två dylika ingenjörer. Bland annat för möjliggörande

av de sistnämndas tjänstgöring vid mer än en domstol föreslås, att dessas

kanslier förläggas till en och samma ort, därvid kansliet för Västerbygdens

vattendomstol flyttas från Vänersborg till Stockholm, varest de båda

övriga domstolarnas kanslier redan äro belägna. I övrigt innebär förslaget,

att för avarbetandc av uppkommen arbetsbalans eller vid anhopning

av göromål vid någon av vattendomstolarna en biträdande vattenrättsdomare

skall där kunna anställas.

Den avdelning av Västerbygdens vattendomstol, som inrättats för handläggning

av det där anhängiga målet rörande reglering av sjön Vänern,

beröres icke av de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas sålunda i stora drag återgivna organisationsplan har

varit föremål för yttrande av vattenöverdomstolen samt vissa därav berörda

myndigheter och sammanslutningar, bland dem Svenska vattenkraftföreningen

och Svenska teknologföreningen, därvid förslaget i huvudsak

vunnit vederbörandes anslutning.

För egen del har jag i nu angivna hänseenden att framställa den erinran,

att biträdande vattenrättsdomare synes kunna åtminstone tillsvidare undvaras

samt att behovet jämväl av vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörer

vid de tre till förläggning i Stockholm föreslagna vattendomstolarna

torde kunna tillgodoses med allenast två ingenjörer. I övrigt finner

jag förslaget ägnat att läggas till grund för proposition till riksdagen;

och jag har jämväl för avsikt att, sedan de nödiga förarbetena härmed

blivit avslutade, förelägga Kungl. Majit förslag till proposition i ämnet.

Den nya organisationen av vattendomstolarna torde böra träda i tillämpning

med 1933 års ingång.

Vid genomförande av ifrågavarande organ isai ionsf orsing erfordras vissa

ändringar i vattenlagens 11 kap. 3 och 6 §§.

I 3 § stadgas, att vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör förordnas

av Konungen för viss tid, varjämte föreskrift lämnas, huru det skall förfaras,

i fall lämplig person, som är villig att åtaga sig förordnande för viss

tid såsom vattenrättsingenjör, ej finnes att tillgå. Då den nya organisationen

kommer att innebära, att vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörsbefattningarna

skola besättas med ordinarie innehavare, måste nyssnämnda

stadgande ersättas med en bestämmelse, att dessa befattningshavare

utnämnas av Konungen. Enligt det av mig förordade förslaget kommer

antalet såväl vattenbyggnadstekniska som agrikulturtekniska vattenrättsingenjörer

att bliva mindre än antalet vattendomstolar. Med hänsyn

härtill torde, såsom de sakkunniga jämväl föreslagit, stadgandet böra

kompletteras med en föreskrift örn gemensam anställning vid två eller flera

vattendomstolar av en och samme vattenrättsingenjör.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Vatten
doms''ols
avgifterna.

Gällande

bestämmelser.

Vattenrättsoch

dikning*- lagskommittéerna

år

1910.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Jämväl i 6 § erfordras vissa jämkningar i anledning av förändringen

av vattenrättsingenjörstjänsterna. Sålunda bör, då det i 3 § omnämnda

bemyndigandet för vattenrättsdomaren att i visst fall tillkalla vattenrättsingenjör

kommer att upphöra, stadgandet i andra stycket av 6 § avse allenast

vattenrättsnämndeman.

I förevarande sammanhang anhåller jag vidare att få anmäla en i samband

med ärendet angående vattendomstolarnas omorganisation uppkommen

fråga örn vidtagande av ändring jämväl i 11 kap. 95 § vattenlagen.

Nämnda lagrum stadgar skyldighet för sökande i vattenmål att, då jämlikt

vattenlagen medgivande lämnas till byggande i vatten för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till torrläggningsföretag

eller då ändrade bestämmelser rörande hushållningen med

vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft,

såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet

erlägga viss avgift. Enligt lagrummet skal], på sätt däri närmare

angives, till grund för avgiftens beräknande läggas i fråga om vattenkraftbyggnader

storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten

uttagas vid byggnaden, samt beträffande vattenregleringar ökningen i

den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas till följd av regleringen,

eller i visst fall den ökning i värde å vattenkraft, som därigenom erhålles.

Vad angår torrläggningsföretag, utgår avgiften efter värdet å den genom

företaget vunna båtnaden. Då avgiften skall utgå efter storleken av vattenkraft,

är densamma bestämd till 1 krona för varje hästkraft till och med

5,000, 50 öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000 samt 25 öre

för varje hästkraft utöver 10,000, men får — utom då fråga är om vattenreglering

— ej överstiga 20 000 kronor. Skall avgiften beräknas efter ökning

i värde å vattenkraft eller efter båtnad, som beredes mark, skall den

erläggas med en för tusen av värdeökningen eller båtnaden. Avgift, som

uppgår till mindre belopp än tio kronor, skall dock icke erläggas.

Angående tiden för vattendomstolsavgiftens erläggande föreskrives, att

detta skall ske, innan medgivet arbete får påbörjas eller, där fråga är örn

ändrade hushållningsbestämmelser, innan dessa få tillämpas.

Det ursprungliga förslaget till införande av ifrågavarande avgift framlades

i det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna

betänkandet med den motivering, att då den nya organisationen av vattendomstolar

med nödvändighet medförde ökade utgifter för statsverket,

det icke vore obilligt, att av dem, som för främjande av sina intressen toge

den nya organisationen i anspråk, kräva något bidrag till kostnaderna.

Ehuru vid den överarbetning, som förslaget till vattenlag sedermera undergick,

en mera detaljerad utformning gävs åt bestämmelserna örn domstolsavgift,

gjordes icke någon ändring i fråga örn avgiftens storlek, utan

överensstämmer vattenlagen i detta avseende med det ursprungliga förslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165. 7

Redan i yttrande till Kungl. Majit av december 1925 med förslag till

ändrad organisation av vattenrättsingenjörstjänsterna ifrågasatte tre av

rikets vattenrättsdomare, under erinran hurusom penningvärdet sedan år

1910 undergått ett betydande fall, en höjning av vattendomstolsavgifterna.

I samband därmed framhölls, att då vattendomstolens arbete och de

kostnader för statsverket, som föranleddes av målets behandling, vore

desamma, vare sig sökanden begagnade sig av det erhållna tillståndet eller

icke, det ej vore oegentligt, örn avgiftsskyldigheten inträdde redan i

och med det att laga kraftvunnet medgivande förelåge.

Förut omförmälda sakkunniga för utredning angående vattendomstolarnas

organisation hava i sitt betänkande upptagit den framförda tanken

på en förhöjning i vattendomstolsavgifterna samt framlagt förslag

örn deras ökande med i allmänhet 50 procent å nuvarande belopp. Däremot

hava de sakkunniga ansett någon ändring icke böra äga rum i fråga

örn tidpunkten för avgiftsskyldighetens fullgörande. De sakkunniga hava

anfört i huvudsak:

Enahanda skäl, som de ovannämnda kommittéerna på sin tid anförde

för förslaget örn iniörande av ifrågavarande avgiftsskyldighet, syntes nu

kunna åberopas för en höjning av avgifterna. Syftet med den föreslagna

omorganisationen av vattendomstolarna vore att göra dessa i ännu högre

grad än hittills skickade att på ett tillfredsställande — snabbt och riktigt

— satt utreda och pröva de viktiga målen angående byggande i vätte11;

yattenreglering m. m. Skulle detta syfte kunna vinnas, vore det

nödvändigt, att verkligt förstklassiga krafter komme till användning

såsom ledamöter i dessa domstolar. Förutsättningen för att sådana

krafter skulle kunna förvärvas vore återigen, att tillräckliga löneförmåner

bjödes. De förslag, som härutinnan utarbetats av de sakkunniga,

vöre icke för högt tilltagna. Det kunde emellertid icke undgås, att kostnaderna

för vattendomstolarna och deras verksamhet därigenom i någon

man ökades. Att de rättssökande, vilka hade det största gagnet av

vattendomstolarnas omorganisation, finge deltaga i bestridande av denna

kostnadsökning, kunde — såsom kommittéerna uttryckte det — icke

anses obilligt. Ehuru det syntes i viss mån betänkligt att för sökande

i vattenmål öka de redan nu dryga kostnader, som vore förenade med

anhangiggörande och behandling av dylika mål, ville dock de sakkunnl?a’

1 förhoppning att därigenom genomförandet av omorganisationen

och löneförmånernas fastställande såsom föreslagits skulle underlättas,

ansluta sig till förslaget örn en höjning av de ifrågavarande avgifterna!

D® sakkunniga hade i detta sammanhang haft under övervägande huruvida

skyldigheten att erlägga domstolsavgift borde utsträckas att gälla

aven i andra fall än dem, där dylik skyldighet nu förelåge, men hade

biand annat pa grund av svårigheten att utfinna en tillfredsställande

grund för avgiftens beräknande, då det vore fråga örn t. ex. medgivande

till en brobyggnad, stannat vid att en utsträckning av skyldigheten icke

borde ifrågasättas.

Förslaget att ifrågavarande avgift skulle erläggas, så snart det beslut

varigenom medgivande lämnats till det företag eller den åtgärd, varom

Iråga vore. vunnit laga kraft, kunde de sakkunniga däremot icke biträ
-

Vatten rättsdomarna

år

1925.

De sakkunnig

a.

opaginerad Kontrollera mot PDF

S Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

da. Det kunde icke vara lämpligt, att en sökande, vilken måhända aldrig

begagnade sig av det erhållna medgivandet, ändock skulle vara pliktig

erlägga denna stundom ganska betydande avgift.

Yttranden I sitt yttrande över betänkandet har vattenöver domstolen icke .

ÖVkunnigas'' blott tillstyrkt, att vattendomstolsavgifterna höjdes på sätt de sakkunniga

betänkande, föreslagit, utan även ifrågasatt, huruvida icke ytterligare undersökning

borde företagas angående möjligheterna att jämväl i andra än de i förevarande

lagrum omförmälda fall uttaga sådana avgifter.

Svenska vattenkraftföreningen har i sitt yttrande förklarat

sig icke vilja avstyrka förslaget örn domstolsavgifternas höjande, då

ett genomförande av den föreslagna organisationen torde komma att möjliggöra

ökad insats från vattenrättsingenjörerna i domstolarnas arbete,

varav ett önskvärt snabbare rättsförfarande kunde förväntas. Föreningen

har emellertid därvid framhållit, att höjningen av vattendomstolsavgifterna

måste anses direkt betingad av den för vattendomstolarnas ledamöter

föreslagna löneförbättringen, samt att en reducering av den föreslagna

lönestandarden skulle komma att i betydlig grad försvåra ej

minst vattenrättsingenjörstjänsternas rekrytering och sålunda väsentligt

förringa de fördelar, vilka ur föreningens synpunkt motiverade att vattenkraftindustrien

skäligen kunde vidkännas en del av merkostnaderna

för organisationen.

Liknande synpunkter hava framförts i yttrande av S v e n s 1c a t e knologfö

reningen.

Beparie Den tanke, åt vilken redan 1910 års kommittéer gåvo uttryck, eller att

menis- en vjss hidragsskyldighet till statsverkets kostnader för rättsskipningen

chefen

i vattenmål borde åvila dem, som för främjande av sina intressen toge

domstolsorganisationen i anspråk, synes mig i allo riktig. Huruvida med

de i vattenlagen härutinnan upptagna bestämmelserna denna tanke förverkligats

i den utsträckning, som av kommittéerna åsyftats, torde vara

mera ovisst. De influtna avgifterna hava varit jämförelsevis obetydliga

i förhållande till statsverkets utgifter för vattendomstolarna. De hava

nämligen i medeltal för år uppgått till 20,000 å 21,000 kronor och äro i innevarande

års stat upptagna till 25,000 kronor. Till belysande av de nu

utgående avgifternas storlek i särskilda fall må här anföras följande.

Vid en utbyggnad av ett strömfall utgår avgiften efter den genom

byggnaden tillgodogjorda vattenkraftens storlek. Avgiften beräknas

emellertid icke på hela den effekt, som med byggnaden avses, utan allenast

på den del därav, som motsvarar vattenkraften vid lågvatten. Då

med lågvatten enligt vattenlagen avses medeltalet av de minsta vattenmängderna

i vattendraget, överstiger utbyggnadseffekten i allmänhet

högst väsentligt lågvatteneffekten. Vid en lågvatteneffekt av 1,000 hästkrafter

utgör avgiften 1,000 kronor. Vid vattenreglering utgår avgiften

i allmänhet efter den genom lågvattenmängdens höjning vunna kraftölc
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition Nr 165.

»ingen. Mot en ökning i lågvatteneffekten av 1,000 hästkrafter svarlett

avgiftsbelopp av 1,000 kronor. Viel vattenregleringar, vilka såsom

dygns- och veckoregleringar icke avse en höjning av lågvattenmängden

utan en ur driftssynpunkt lämpligare fördelning av den tillgängliga vattenmängden

överhuvudtaget, beräknas avgiften efter den ökning i värde,

vattenkraften därigenom vinner, samt utgår för sådant fall med 1 krona

för varje 1,000 kronor av denna värdeökning. Mot en värdeökning av

100,000 kronor svarar alltså ett avgiftsbelopp av 100 kronor. Vad slutligen

angår torrläggningsföretagen beräknas avgiften efter värdet av

den båtnad, som vinnes genom företaget, och utgår jämväl i detta fall

med en för tusen av båtnaden. Vid ett båtnadsbelopp av 100,000 kronor

utgör avgiften sålunda 100 kronor.

Av vad nu anförts torde framgå, att en höjning av avgiftens belopp

icke kan anses oberättigad. Visserligen bör ej släppas ur sikte, att avgiften

ej göres så hög, att den kan komma att verka avhållande på företagsamheten.

En dylik anmärkning lär dock icke drabba den av de

sakkunniga föreslagna höjningen, som synes synnerligen måttligt tilltagen.

Vad därefter angår tiden för avgiftens erläggande ställer jag mig

mera tveksam. Att de sakkunniga ställt sig avvisande till den av vattenrättsdomarnas

flertal år 1925 intagna ståndpunkten torde ha sin grund

däri, att ett utkrävande av avgiftsskyldiglieten för det fall, att det sökta

företaget icke komme till stånd, skulle understundom kunna bliva alltför

betungande för sökanden. Detta skäl skulle uppenbarligen äga större

bärkraft, örn med avgiftsskyldigheten avsetts något annat och mera än

ett bidrag till statens egna kostnader-. Till förmån för vattenrättsdomarnas

förslag kan göras gällande, att det icke kan anses lämpligt att vattendomstolarnas

tid och arbetskrafter tagas i anspråk för ofta vidlyftiga

och invecklade utredningar angående företag, vilkas utförande redan

från början torde för sökanden framstå som osäkert och till tiden ovisst.

Örn en sökande det oaktat vill underställa frågan örn företaget vattendomstolens

bedömande, bör det uppenbarligen stå honom öppet, men någon

anledning synes icke föreligga att för sådant fall fritaga honom från

en efter billiga grunder avvägd ersättning för det allmännas kostnader.

Härtill kommer, att den nuvarande bestämmelsen är ägnad att försvåra

redovisningen och indrivningen av ifrågavarande avgifter. Jag bär därför

stannat vid att förorda en ändring i överensstämmelse med vattenrättsdomarnas

förslag.

Jämväl på en annan punkt anser jag en mindre avvikelse från de sakkunnigas

förslag påkallad. Enligt tredje stycket av 95 § skall avgift,

som uppgår till mindre belopp än tio kronor, icke erläggas. Då det ur

olika synpunkter är önskvärt, att de mindre företag, varom här är fråga,

jämväl framdeles komma i åtnjutande av frihet från avgift, anser jag

bihang till riksdagens protokoll 193?. 1 sunil. t:i:i höft. (''Sr lii.'').) o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

det ifrågavarande beloppet, efter den föreslagna böjningen av avgiften,

böra bestämmas till femton kronor.

Vad till sist angår den av vattenöverdomstolen ifrågasatta utvidgningen

av avgiftsbestämmelserna må framhållas, att denna fråga varit under

övervägande men att jag därvid kommit till samma uppfattning som de

sakkunniga eller att stora svårigheter äro förknippade med en sådan, varjämte

något mera avsevärt belopp icke på denna väg torde komma att

tillföras statsverket.

Jämväl de i 95 § av mig förordade ändringarna torde böra träda i kraft

den 1 januari 1933. I likhet med de sakkunniga anser jag, att de nya bestämmelserna

böra äga tillämpning även i fråga örn företag, som vid

ikraftträdandet ännu äro föremål för prövning.»

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med det anförda inom

justitiedepartementet utarbetat förslag till lag om ändrad lydelse av 11

kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen av den lydelse, bilaga1 vid detta protokoll

utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget'' måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla.

Ur protokollet:

Axel Wennerholm.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 165.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 29 februari

1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet. utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 19 februari 1932, hade Kungl. Maj:t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av

11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av kanslirådet C. G. Bruno.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 29 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets

denna dag avgivna yttrande över det den 19 februari 1932 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§

vattenlagen; därvid föredraganden — under hänvisning jämväl till vad

han förut denna dag vid anmälan av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

(nr 164) angående vattendomstolarnas organisation m. m. anfört —

hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande under förutsättning att förstnämnda proposition

varder av riksdagen bifallen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall av

låtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

20647. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om. ändrad lydelse av 11 kägi. .3, 6 och 95 §§ vattenlagen. a1 i texten
  2. 2LU 1932:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen. s. 1 i texten