Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningsskyldighet på grund av uppkommen förlust å viss virkesförsäljning

1932-01-08 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:19, Angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningsskyldighet på grund av uppkommen förlust å viss virkesförsäljning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

1

Nr 19.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för vederbörande

tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningsskyldighet

på grund av uppkommen förlust å viss virkesförsäljning;

given Stockholms slott den 8 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksar enden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:

Med skrivelse den 3 november 1930 har domänstyrelsen till Kungl. Ma.i:t

överlämnat en av länsassessorn i Kalmar län Birger Waldemar

Dahl den 4 augusti 1930 gjord ansökan om befrielse från skyldighet att

inbetala en kronans genom Dahls påstådda försummelse preskriberad

fordran för försålt virke.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 17 november 1930 av länsstyrelBihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 19 haft. (Nr 19—20.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 19.

sen i Kalmar län, den 26 februari 1931 av domänstyrelsen, den 2 april

1931 av justitiekanslersämbetet och den 12 maj 1931 av statskontoret.

Enligt § 50 i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket, sådant nämnda lagrum lydde

före den 1 juli 1925, hade länsstyrelse att, då försäljning av virke från de

allmänna skogarna skulle ske å auktion, med ledning av vissa av vederbörande

skogstjänsteman avgivna uppgifter och förslag bestämma, när

och var auktion skulle hållas, stadga auktions- och betalningsvillkor samt

utfärda auktionskungörelse. Bland villkoren skulle upptagas, att det sålda

icke finge avverkas eller utlämnas, förrän köpeskillingen vore betald

eller säkerhet därför blivit ställd. Auktion skulle förrättas antingen av

viss landsstatstjänsteman eller inför länsstyrelsen. Prövning av köpeanbuds

antaglighet, där ej domänstyrelsen förbehållit sig sådan prövning,

liksom av köpares vederhäftighet, skulle verkställas av auktionsförrättaren.

Dock skulle närvarande skogstjänsteman mening först inhämtas.

Betalning för vad vid auktion blivit försålt och ej vid densamma betalts

kontant till auktionsförrättaren skulle av köparen före betalningstidens

utgång erläggas genom medlens insättande i riksbanken i föreskriven ordning.

Erlades icke betalning inom bestämd tid, skulle det oguldna jämte

ränta genom länsstyrelsens försorg skyndsamt i laga ordning indrivas.

I 1918 års landshövdinginstruktion § 19 st. 4, enligt dess lydelse före den

1 juli 1925, fanns en erinran örn den länsstyrelse åliggande skyldigheten

att ombesörja försäljning av virke från de allmänna skogarna samt indri

va och redovisa försäljningsmedlen. Enligt § 53 i samma instruktion ankom

handläggning av sådant ärende på landskontoret. Jämlikt § 43 i

instruktionen ålåg det landskamerare bland annat att bereda och föredraga

samt till expedition befordra de tili landskontoret hörande ärenden,

vilkas föredragning icke blivit annan anförtrodd, samt att hålla noggrann

tillsyn därå, att de landskontoret åliggande räkenskaper och redogörelser

i behörig ordning upprättades och avlämnades samt att uppbörd, indrivning

och redovisning av kronoutskylder, statsverkets övriga inkomster

och andra allmänna medel ävensom böter, allt såvitt de tillhörde landskontorets

redovisning, å rätt tid och i stadgad ordning verkställdes.

Av handlingarna i förevarande ärende inhämtas huvudsakligen följande.

Vid auktion den 28 november 1919 å virke från allmänna skogar i Aspelands

revir, Kalmar län, inköpte Oscar Nilsson i Järnforsen virke för

28,100 kronor, vilket belopp enligt försäljningsvillkoren skulle erläggas

inom sex månader efter auktionen. Genom en den 24 november 1919 dagtecknad

handling hade Adolf Karlborg i Entsebo och Gustaf E. Johansson

i Östra Årena iklätt sig borgen en för båda och båda för en såsom för egen

skuld intill ett belopp av 40,000 kronor för gäldande inom föreskriven tid

av köpeskillingen för de virkesposter, Nilsson kunde komma att inköpa

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

vid auktionen, ävensom för hans fullgörande av auktionsvillkoren i övrigt.

Å skulden, som förföll till betalning den 28 maj 1920, avbetalade Nilsson

den 1 juli 1920 26,850 kronor jämte 143 kronor 20 öre i ränta. I skrivelse

den 22 november 1920 anmodade länsstyrelsen i Kalmar län landsfiskalen

i Yirserums distrikt att bos Nilsson eller hans löftesmän uttaga resterande

beloppet jämte ränta. Den 5 februari 1921 återkommo handlingarna i ärendet

till länsstyrelsen från landsfiskalen i en för 1,300 kronor assurerad försändelse,

som i länsstyrelsens postbok kvitterats av t. f. landskamreraren

B. W. Dabi med anteckning, att försändelsen innehöll »skogsmedel borgen».

Landsfiskalen Holm i Virserum bar uppgivit, att ban återsänt

handlingarna, enär skuldbeloppet icke kunde utfås bos Nilsson och dennes

löftesmän voro bosatta inom Målilla landsfiskalsdistrikt, samt att han

icke konceptfört sin ifrågavarande skrivelse. Denna har, såsom närmare

framgår av det följande, icke blivit hos länsstyrelsen diarieförd och ej

kunnat där återfinnas. Någon åtgärd med anledning av landsfiskalens

anmälan blev av länsstyrelsen icke vidtagen. Sedan Nilsson den 4 april

1921 försatts i konkurs, bevakade länsstyrelsen i konkursen kronans återstående

fordran 1,250 kronor jämte ränta. Å den bevakade fordringen erhöll

kronan utdelning med 35 kronor 29 öre.

I skrivelse den 17 februari 1930 till länsstyrelsen i Kalmar län anförde

domänstyrelsen i huvudsak följande.

Möjlighet syntes icke finnas att utbekomma kronans fordran, 1,214 kronor

71 öre, hos Nilsson. Fordringen bade förfallit till betalning den 28

maj 1920 och Nilsson hade den 4 april 1921 försatts i konkurs. För att

hindra fordringens preskription i förhållande till proprielöftesmännen

hade det ålegat länsstyrelsen, som vid ifrågavarande tid författningsenligt

hade att ombesörja försäljning å auktion av virke från de, allmänna

skogarna samt indriva och redovisa försäljningsmedlen, att lagsöka eller

uttaga stämning å löftesmännen inom den i förordningen den 28 juni 1798

§ 4 föreskrivna tid av 12 månader efter förfallodagen. Då så icke skett,

funnes numera icke någon möjlighet att på rättslig väg uttaga fordringen

bos Nilssons löftesmän, vilka för övrigt enligt en länsstyrelsens skrivelse

den 1 oktober 1929 till domänstyrelsen vägrat gälda Nilssons skuld. Enligt

sistnämnda skrivelse saknade Nilsson själv utmätningsbara tillgångar.

På grund av vad sålunda förekommit anhöll domänstyrelsen, att länsstyrelsen

ville bos den eller dem av länsstyrelsens tjänstemän, som i förevarande

fall försummat bevara kronans fordringsrätt, framställa krav om

inbetalning till domänverket av ifrågavarande köpeskilling.

I skrivelse den 20 maj 1930 till domänstyrelsen meddelade länsstyrelsen,

att den i enlighet med domänstyrelsens nyssnämnda anhållan framställt

krav örn inbetalning till domänverket av kronans ifrågavarande fordran,

varjämte länsstyrelsen överlämnade av f. d. landskamreraren Bökelund,

landskamreraren Lilja och länsassessorn Dahl i anledning av det framställda

kravet avgivna yttranden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Bökelund anförde i sitt yttrande i huvudsak följande: Vid företagen

undersökning hade utrönts, att landsfiskalen i Virserums distrikt den 5

februari 1921 till länsstyrelsen insända anmälan icke blivit diarieförd och

att någon anteckning därom ej heller gjorts i liggaren över försålda skogseffekter.

Antagligen hade handlingarna i ärendet omedelbart lagts åt

sidan och sedermera blivit bortglömda. Givetvis hade ärendet bort genast

expedieras till landsfiskalen i Målilla distrikt för behörig indrivningsåtgärd.

För den försummelse, som således blivit begången, ansåge

Bökelund sig icke vara ansvarig, då han åtnjutit tjänstledighet vid den

tid, landsfiskalens anmälan inkommit, samt sedermera saknat kännedom

därom, att länsstyrelsens i skrivelse den 22 november 1920 anbefallda indrivningsåtgärd

icke utförts. Ej heller hade Bökelund varit i tjänstgöring

vid den tidpunkt, då åtgärd senast bort vidtagas för bevarande av

kronans fordringsrätt mot Nilssons löftesmän.

_På grund av vad sålunda anförts fann Bökelund sig böra bestrida skyldighet

för honom att till kronan inbetala återstoden av kronans ifrågavarande

fordran.

Lilja anförde, att, då vid expedierandet av länsstyrelsens skrivelse den

22 november 1920 sex månader återstått av preskriptionstiden och han

efter den 29 november 1920 och till dess fordringen mot löftesmännen den

28 maj 1921 blev preskriberad tjänstgjort såsom landskamrerare allenast

under tiden 2—9 december 1920, betalningsskyldighet ieke kunde åligga

honom.

Dahl anförde: »Jag har påtagligen icke tagit någon annan befattning

med ifrågavarande borgensförbindelse än att jag den 5 februari 1921 lärer

hava mottagit den vid postbrytningen och därefter utan närmare kännedom

örn dess innehåll burit den och en del andra handlingar från sessionssalen

till landskontorets expeditionsrum. Den omständigheten, att jag en

kort tid före preskriptionsdagen mottagit förordnande som landskamrerare,

bör ej heller vara det avgörande, när det gäller att fastslå, vem ersättningsskyldigheten

ifråga åligger. För mitt vidkommande torde endast

kunna tågås under omprövning, om eller i vilken utsträckning jag kan

göras ansvarig för andra tjänstemäns slarv».

Av handlingarna framgår, att landskamreraretjänsten i Kalmar län bestreds

under tiden 1—15 februari 1921 av länsassessor Dahl, 16 februari—

12 april 1921 av dåvarande landskamreraren Axel Bökelund, 13—28 april

1921 av Dahl, 29 april—3 maj 1921 av Bökelund och 4 maj—11 augusti 1921

av Dahl.

Med anledning av de med länsstyrelsens skrivelse den 20 maj 1930 avgivna

yttrandena och vad i övrigt i saken förekommit anhöll domänstyrelsen

i skrivelse den 28 juni 1930, att länsstyrelsen ville hos Dahl fram

ställa krav örn inbetalning av förenämnda resterande köpeskilling, 1,214

kronor 71 öre, jämte därå upplupen ränta efter 6 procent för år räknat.

Härefter ingav Dahl till domänstyrelsen den inledningsvis nämnda, till

Kungl. Maj:t ställda ansökan, vari anföres bland annat följande.

Anledningen till det mot Dahl framställda kravet torde hava varit, att

domänstyrelsen ansett honom ansvarig för att Nilssons löftesmän icke blivit

lagsökta eller stämda inom den i förordningen den 28 juni 1798 § 4

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

föreskrivna tid av 12 månader efter förfallodagen på den grund, att Dahl

innehaft förordnande som landskamrerare, då borgen preskriberades. Dahl

kunde icke finna det vara förenligt med rättvisa och billighet, att han av

denna anledning skulle göras ansvarig för försummelsen. Grundorsaken

vöre, att den tjänsteman, som varit placerad vid brevdiariet, slarvat bort

papperen. Att detta ej upptäckts omedelbart, torde rimligen ej kunna

läggas Dahl till last. Men även örn Dahl skulle anses juridiskt ansvarig

för försummelsen, finge han med hänsyn till förhandenvarande omständigheter

hemställa, att Kungl. Majit ändock ville befria honom från ersättningsskyldighet.

I till domänstyrelsen ingivet, till Kungl. Majit ställt yttrande den 15

oktober 1930 har länsstyrelsen tillstyrkt, att Kungl. Majit ville på det sätt

bifalla Dahls framställning, att han av nåd måtte befrias från ifrågavarande

betalningsskyldighet.

Domänstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse den 3 november 1930 anfört

bland annat följande.

För domänstyrelsen vöre det givetvis vanskligt att avgöra, vilken av

länsstyrelsens tjänstemän, som med hänsyn bland annat till arbetsformerna

inom länsstyrelsen kunde anses ersättningsskyldig. Enär Dahl nu bestrede

sådan skyldighet, syntes, innan frågan örn befrielse från ersättningsskyldighet

upptoges till prövning, länsstyrelsen höra söka få fastslaget,

vilken av dess tjänstemän, som kunde anses ansvarig för att ifrågavarande

förlust drabbat kronan. Eventuellt borde detta ske genom stämnings

uttagande mot vederbörande. Domänstyrelsen hemställde, att handlingarna

i ärendet överlämnades till länsstyrelsen för utredning i angivet

hänseende.

Länsstyrelsen har i sitt remissyttrande den 17 november 1930 framhållit,

att, då länsstyrelsen tidigare tillstyrkt, att Dahl måtte av nåd befrias från

betalningsskyldighet, länsstyrelsen utgått från att Dahl vore den, som

kunde anses ansvarig för att förlusten drabbat kronan. Någon vidare utredning

utöver den, som redan verkställts i ärendet, torde enligt länsstyrelsens

förmenande icke vara möjlig att i administrativ väg åstadkomma.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande den 26 februari 1931 ifrågasatt,

huruvida icke ersättningsskyldigheten borde fastslås genom stämning till

allmän domstol, då Dahl bestrede, att han vore betalningsskyldig.

Justitiekansler sämbetet har anfört följande. Av utredningen i ärendet

syntes framgå, att Dahl, som den 5 februari 1921 i egenskap av t. f.

landskamrerare mottagit handlingarna i ärendet rörande kronans

ifrågavarande fordran, underlåtit tillse, att handlingarna ofördröjligen

expedierades till vederbörande för anställande av krav mot borgensmännen.

Det tjänstefel, som Dahl härigenom kunde hava begått, voro på

grund av preskription längesedan fritt från straff, men däremot syntes

ännu vara möjligt anhängiggöra ersättningstalan mot Dahl. Skulle därför

Kungl. Majit icke — såsom dock skett i ett tämligen likartat, i proposition

nr 149 till 1930 års riksdag omförmält fall — anse billighetsskäl motivera

befrielse från ersättningsskyldighet, torde Kungl. Majit vilja för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ö Kungl. Majlis proposition Nr 19.

ordna örn överlämnande till justitiekanslersämbetet av handlingarna i

ärendet for anställande av talan vid vederbörande hovrätt. Med hänsyn

till den verkan, som domänstyrelsen i sitt den 26 februari 1931 avgivna

yttrande tillerkänt Dahls bestridande av betalningsskyldighet, borde tillläggas,

att ett dylikt bestridande givetvis icke utgjorde hinder för att

statsmakterna efterskänkte varje ersättningsskyldighet i ärendet (jmfr

propositionen nr 182 till 1931 års riksdag).

Statskontoret har anfört i huvudsak följande. Av handlingarna i ärendet

fiamginge, att Dahl i egenskap av t. f. landskamrerare underlåtit tillse,

att de till länsstyrelsen insända handlingarna ofördröjligen expedierades

till vederbörande landsfiskal för framställande av krav mot borgensmännen,

varav följden blivit, att borgensförbindelsen blivit preskriberad.

Emellertid vore jämväl upplyst, att annan tjänsteman vid länsstyrelsen

genom försumlighet medverkat till detta, och att handlingarna förkommit

hos länsstyrelsen. Redan av denna anledning kunde det anses tveksamt,

huruvida en mot Dahl anhängiggjord ersättningstalan kunde komma att

vinna bifall. Härtill bomme, att det belopp, varom vore fråga, vore

jämförelsevis ringa och knappast — då ansvar för det tjänstefel, Dahl

kunde hava begått, på grund av preskription vore fritt från straff — i och

för sig torde vara tillräcklig anledning för att från kronans sida anställa

rättegång. På grund härav ville det synas statskontoret som örn skäl talade

för att kronan eftergåve den fordringsrätt, som kunde tillkomma kronan

gent emot den eller dem, som vore ansvariga för att preskription inträtt

i fråga örn borgensförbindelsen. Det torde få anses lämpligt och stå

bäst i överensstämmelse med numera tillämpat förfaringsrätt, att ärendet

underställdes riksdagens provning.! varje fall borde möjlighet hållas öppen

att mot Dahl och möjligen annan eller andra befattningshavare hos länsstyrelsen

väcka ersättningstalan, varför länsstyrelsen borde erhålla i uppdrag

att vidtaga sådana åtgärder till förhindrande av preskriptions inträdande,

att kronans fordringsrätt kunde göras gällande mot samtliga,

som eventuellt kunde göras ansvariga för den förlust, som kunde komma

att tillskyndas domänverket.

Med anledning av vad statskontoret sålunda föreslagit, uppdrog Kungl.

Majit den 21 maj 1931 åt länsstyrelsen i Kalmar län att vidtaga sådana åtgärder

till förhindrande av preskriptions inträdande, att kronans ifrågavarande

fordringsrätt kunde göras gällande mot samtliga, som eventuellt

kunde göras ansvariga för den förlust, som kunde komma att tillskyndas

domänverket på förenämnda virkesförsäljning.

Av utredningen framgår, att på grund av vissa å landskontoret i Kalmar

län under år 1921 begångna försummelser preskription inträtt i fråga

om omtormälda borgensförbindelse samt att kronan härigenom går förlustig

ett belopp av 1,214 kronor 71 öre jämte ränta härå. Den för försummelsen

närmast ansvarige anses enligt myndigheternas yttrande i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

ärendet vara länsassessorn B. W. Dahl. Med hänsyn till vad i ärendet

förekommit finner jag, lika med statskontoret, billighetsskäl tala för att

kronan eftergiver sin fordringsrätt mot den eller dem, som må vara ansvariga

för underlåtenheten att bevaka kronans ifrågavarande rätt.

Då dylikt efterskänkande icke hör äga rum annorledes än efter riksdagens

medgivande, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva

att den eller de tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län, som må vara

ansvariga för den förlust, som åsamkats domänfonden, därigenom att kronans

fordran för till Oscar Nilsson i Järnforsen den 28 november 1919 försålda

skogseffekter icke i behörig ordning bevakats, befrias från ersättningsskyldighet

i ärendet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:32 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningss a1 i texten
  2. JoU 1932:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningsskyldighet på gr s. 3 i texten